Podcast appearances and mentions of gustaf fr

Dan Andersson återkommer med sitt klassiska Julmys med Dan före dan, som i år är ett värmländskt julspecial. Vi bjuds in i köket med Inger Andersson och lägger in sill, vi följer med till en av Sveriges främsta spökgårdar och vi får höra juldikter och julberättelser. Vi möter en barnmorska som berättar om livets mirakel när det är som svårast. Och det blir ju inte jul utan en uppläsning av julevangeliet – på värmländska så klart. Innehåll Välkommen till mitt julehus (Vi bygger ett mirakel) med Synliga. Introduktion av Dan Andersson. God jul från förbundsordförande Niklas Mattsson. Matreportage med Inger Andersson: Brantevikssill. Matreportage med Inger Andersson: Parmesansill Lite extra godis – Hovmästarfärskost. Torleif Styffe läser Julevangeliet på Dalbymål. En julberättelse, skriven och uppläst av Bernt Andersson. Reportage från en av Sveriges främsta spökgårdar, ”Frammegården” i Skillingmark. ”Stille julkväll”, skriven och uppläst av Urban Andersson från Arvika. ”Nyponrosa”, av Gustaf Fröding, uppläst av Kjell Hagegård. ”Glesbygd”, skriven och uppläst av Rune Blid från Kristinehamn. Intervju med Christina Ottenblad, vid tiden för intervjun 2008 barnmorska i över 48 år och hedersdoktor. Intervjun publicerad i Radio Värmland 2009. Julbetraktelse med Janic Leroy. Programledare och ljudtekniker: Dan Andersson Recept Brantevikssill 1 förpackning 5-minuterssill en hel hackad rödlök en påse färdigmortlade sillkryddor 1 dl socker 1 tsk salt citronpeppar efter smak en förpackning fryst dill, 40 g. Öppna förpackningen med sill och häll av lagen. Låt sillen rinna av i ett durkslag. Skär sillen i lagom stora bitar efter smak. Blanda övriga ingredienser i en skål och rör samman. Det känns lite grusigt. Lägg lite av sockerblandningen i botten på en burk, varva sedan med sillbitar och sockerröra. Avsluta med det sista av sockerblandningen överst och tryck till ordentligt med en sked innan du sätter på ett lock. Ställ in i kylskåp. Det tar ett till två dygn innan sockerblandningen smält och bildat lag i burken. Sillen är klar efter två dagar. Hållbarhet i kylskåp, ca 4 dagar. Parmesansill en förpackning 5-minuterssill 1 dl crème fraiche 1 dl majonnäs 1,5 dl riven parmesan Eventuell smaksättning: en pressad vitlöksklyfta eller lite rivet skal från en lime eller ett par tsk dijonsenap. Öppna sillen och häll av lagen. Låt sillen rinna av i ett durkslag. Skär sillen i bitar i den storlek du vill ha. Blanda ingredienserna i en bunke och rör om. Lägg i sillbitarna. Rör om ordentligt och skeda upp det i en burk. Sätt på lock och ställ in i kylskåp. Klart att äta efter ca 2 timmar. Hållbart i kylskåp 3–4 dagar. Hovmästarfärskost 300 g naturell färskost 2 msk svensk senap 3 msk skånsk senap 1 tsk dijonsenap 2 msk råsocker 2 msk äppelcidervinäger 0,5 dl hackad dill Blanda alla ingredienserna till en slät kräm och in med den i kylskåpet. Servera gärna med kallrökt lax, varmrökt lax eller inlagd sill.

Fyra essäer om lyriska bilder som ibland kan uppfattas som klichéer men som ruvar på oupptäckta hemligheter. Karin Nykvist läser en diktsamling om rosor och känner doften från årtusenden av kronblad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017. Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria. För de finns ju överallt, rosorna. Alldeles nyss hos Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That's newly sprung in June”. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam. Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg. När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria. Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka. Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage. ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen. På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt: Alla gåvornasom jag mottogjag har varitför bortskämd och förrutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid. Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar. Karin Nykvist, litteraturvetare LitteraturOlga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

durée : 00:29:59 - Les Nuits de France Culture - par : Philippe Garbit - Poésie sans passeport - Poésie suédoise : Gustaf Fröding (1ère diffusion : 06/01/1952 Chaîne Nationale)

DIKTARE LÄSER (ANDRAS) DIKTER UPPLÄSNING: Emil Boss Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Den gamla goda tiden” av Gustaf FrödingDIKTSAMLING: Nya dikter (Albert Bonniers förlag,1894)MUSIK: Roger Tallroth: Till farmorEXEKUTÖR: Väsen, Mats Olofsson, cello

Den mest slitna av metaforer får ständigt nytt liv. Litteraturvetaren Karin Nykvist läser en diktsamling som odlar klichéerna och kliver in i litteraturhistoriens blomstrande rosenträdgård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria.För de finns ju överallt, rosorna. Hos till exempel Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That's newly sprung in June”. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”.Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam.Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg.När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria.Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka.Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage.”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”.Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen.På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt: Alla gåvornasom jag mottogjag har varitför bortskämd och förrutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid.Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar.Karin Nykvist, litteraturvetare LitteraturOlga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

UPPLÄSNING: Harald Leander Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Vinternatt” av Gustaf FrödingDIKTSAMLING: Guitarr och dragharmonika (Albert Bonners förlag 1891). MUSIK: John Francis Wade: O come, all ye faithfulEXEKUTÖR: Arthur Mass, piano

UPPLÄSNING: Peter Andersson Önskad av Johan Wargclou DIKT: "I ungdomen" av Gustaf FrödingDIKTSAMLING: Guitarr och dragharmonika (Albert Bonners förlag 1891). Hämtad ur Samlade dikter (W&W 1985) MUSIK: Wilhelm Peterson-Berger: Till rosorna ur FrösöblomsterEXEKUTÖR: Norrköpings symfoniorkester, Michail Jurovskij, dirigent

"Sorlar, sorlar, susar  sommarregnets sorl  alla trädens våta blad  och knoppar gråta  dropp – dropp – dropp och därnedan rusar bäck i sorl och porl bäck i sorl." -Gustaf Fröding (Regn)       Musik: Maria Marcus   Natti, Natti är en produktion av Poddagency

Han var en misslyckad avfälling, bohem, slashas och fyllskalle som jagad av vansinnets demoner och ett aldrig sinande begär sökte tröst i ruset, dikten och den köpta kärleken. Litteraturväven berättar historien om Gustaf Fröding: dikter, rus och vansinne, del 2. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Oscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Dikten "Det var dans bort i vägen" tonsattes av Helfrid Lambert och framförs här av Hugo Duhs i en inspelning från 1908. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se KÄLLOR: [Litteratur] Bergsten, Staffan – Gustaf Fröding, Natur och Kultur (2002) Cullberg, Johan – Gustaf Fröding och kärleken: en psykologisk och psykiatrisk studie, Natur och kultur (2004) Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 1 1877-1891 Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 2 1892-1910 Fröding, Gustaf – Klipp av Hans Sax, W&W/Gustaf Fröding-sällskapet (1995) Fröding, Gustaf – Prosa, Albert Bonniers förlag (1935) Fröding, Gustaf – Samlade dikter, Wahlström& Widstrand (2014) Fröding, Gustaf – Ungdomsdikter, Albert Bonniers förlag (1935) Hellberg, Mauritz – Frödingsminnen, Albert Bonniers förlag (1925) Käre Gustaf! Högädle herr Fröding!: 265 brev till Gustaf Fröding valda och presenterade av Germund Michanek, Bonniers (1988) Landquist, John – Gustaf Fröding: en biografi, Albert Bonniers förlag (1956) Michanek, Germund – Från Frödings värld, Wiken (1992) Olsson, Henry – Fröding, PAN/Norstedts (1967) [Artiklar] B.B-n - Gustaf Fröding: Efterskörd, Dagens Nyheter, 17 december 1910. Gustaf Fröding, Dagens Nyheter, 9 februari 1911. Söderberg, Hjalmar – Korta anmälningar, Dagens Nyheter, 9 juli 1891. [Nätet] Akeleye Braastad, Henrik - Blek mann i hvit dress, http://innopol.no/uploads/ArtHistorielgt(1).pdf (20230127)

Han var en misslyckad avfälling, bohem, slashas och fyllskalle som jagad av vansinnets demoner och ett aldrig sinande begär sökte tröst i ruset, dikten och den köpta kärleken. Litteraturväven berättar historien om Gustaf Fröding: dikter, rus och vansinne, del 1. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Oscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Dikten "Det var dans bort i vägen" tonsattes av Helfrid Lambert och framförs här av Hugo Duhs i en inspelning från 1908. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se KÄLLOR: [Litteratur] Bergsten, Staffan – Gustaf Fröding, Natur och Kultur (2002) Cullberg, Johan – Gustaf Fröding och kärleken: en psykologisk och psykiatrisk studie, Natur och kultur (2004) Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 1 1877-1891 Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 2 1892-1910 Fröding, Gustaf – Klipp av Hans Sax, W&W/Gustaf Fröding-sällskapet (1995) Fröding, Gustaf – Prosa, Albert Bonniers förlag (1935) Fröding, Gustaf – Samlade dikter, Wahlström& Widstrand (2014) Fröding, Gustaf – Ungdomsdikter, Albert Bonniers förlag (1935) Hellberg, Mauritz – Frödingsminnen, Albert Bonniers förlag (1925) Käre Gustaf! Högädle herr Fröding!: 265 brev till Gustaf Fröding valda och presenterade av Germund Michanek, Bonniers (1988) Landquist, John – Gustaf Fröding: en biografi, Albert Bonniers förlag (1956) Michanek, Germund – Från Frödings värld, Wiken (1992) Olsson, Henry – Fröding, PAN/Norstedts (1967) [Artiklar] B.B-n - Gustaf Fröding: Efterskörd, Dagens Nyheter, 17 december 1910. Gustaf Fröding, Dagens Nyheter, 9 februari 1911. Söderberg, Hjalmar – Korta anmälningar, Dagens Nyheter, 9 juli 1891. [Nätet] Akeleye Braastad, Henrik - Blek mann i hvit dress, http://innopol.no/uploads/ArtHistorielgt(1).pdf (20230127)

Gott nytt år till er allihop!Välkomna skall ni vara till ett spännande år med Martinson Möter och först ut är kyrkoherden Hans Wolfbrandt en profetisk präst, drömmare, visionär och förverkligare som var kommunist i sin ungdom, gick i första majtåg med Palme och Erlander i varsin hand. Han älskar Ulf Lundell, men gitarren kommer bara fram en gång om året och det är när han går på semester och då ingår även högläsning av Gustaf Fröding.I dagens Martinson Möter berättar Hans lite om alla sina ofantligt många metspön och den djupa längtan som ledder honom till Vineyardrörelsen och John Wimber senare också till New Wine och kärleken till det profetiska och Guds rike. Han erkänner att han gärna äter frukost i sängen framför TV:n och streamar nog någon serie varje dag. Han avslöjar att han twittrat mest på engelska men erkänner att grammatiken kanske ändå är på svenska. Han ger oss avslutningsvis några kloka kristna tips hur vi skall utrota fattigdomen i vår värld. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Welkom terug bij een nieuwe aflevering van Kalm met Klassiek, dé podcastserie voor je dagelijkse momentje rust. Voor vandaag heeft Ab gekozen voor een lied van de Zweedse componist David Wikander. Het heet Kung Liljekonvalj en dat betekent 'de koning van de lelietjes-van-dalen'. De tekst van het lied is geschreven door de Zweedse schrijver Gustaf Fröding en gaat over de koning van de lelietjes-van-dalen. Deze bloemenkoning treurt om de dood van zijn prinsesje. Het hele bos leeft mee en overal klinkt het droevige, maar mooie lied over de Koning van de lelietjes-van-dalen. 

"Det här är helt sjukt och helt underbart!" Det är låtskrivaren Björn Dixgårds första reaktion när han gratuleras av både Sveriges Radios VD Cilla Benkö och Svensktoppens programledare Carolina Norén. Strövtåg i hembygden gick rakt in på Svensktoppens förstaplats i november 2012 och är den låt som gjort rockgruppen Mando Diao folkkära. Den är än idag den låt som legat längst på Svensktoppens förstaplats med 86 veckor. Den var också en tidig och tydlig lyssnarfavorit i omröstningen.-          Den gick direkt upp i ledning när vi inledde omröstningen i slutet av augusti. Det är bara Håll mitt hjärta med Björn Skifs som varit nära, berättar Carolina.Men vägen till förstaplatsen och Svensktoppsframgångarna har inte varit problemfri. Flera skivbolag tackade nej och trodde inte på gruppens satsning på att tonsätta dikter av Gustaf Fröding. Även bandmedlemmarna själva var från början skeptiska till att släppa låten som singel.-          Vi trodde att den kanske kunde duga som en B-sida på en singel eller som utfyllnad på albumet, berättar Björn. Jag var ensam i replokalen och skulle precis gå och hämta mina barn när jag fick den här musikslingan i huvudet. Jag stannade några extra minuter och hann banda den på datorn. Förskolepersonalen blev lite sur, men det var under de minuterna som Strövtåg i hembygden föddes.Strövtåg i hembygden låg totalt 167 veckor på Svensktoppen. Den plockades bort i januari 2016 när en regel om maxbegränsning om 52 veckor på listan infördes. Guppen Mando Diao bestå av Björn Dixgård, Carl-Johan Fogelklou, Jens Siverstedt, Daniel Haglund och Patrik Heikinpieti.RESULTAT OMRÖSTNINGEN OM BÄSTA SVENSKTOPPSLÅTEN NÅGONSINResultat i procent av rösterna i slutröstningen;VINNARE: 1. Strövtåg i hembygden Mando Diao    31 %                           (tid på listan: 2012-2016)2. Håll mitt hjärta Björn Skifs  19 %                                             (tid på listan: 2003-2006)3. Du är min man BAO & Helen Sjöholm  15 %                         (tid på listan: 2004-2009)4. Lyckliga Gatan Anna Lena Löfgren  14 %                             (tid på listan: 1967-1968)5. Om du lämnade mig nu Lars Winnerbäck & Miss Li  11 %  (tid på listan 2007-2012)6. Jag och min far Magnus Uggla  10 %                                       (tid på listan: 2012-2016)Inte med i slutröstningen:7. Till min kära Streaplers                                                              (tid på listan: 1995-1997)8. Omkring tiggarn från Luossa Hootenanny Singers                (tid på listan: 1972-1973)9. Guldet blev till sand Peter Jöback                                            (tid på listan: 1997-1999)10. Gabriellas sång Helen Sjöholm                                                   (tid på listan 2004-2006)Laleh och Darin högsta nykomlingar på veckans svensktoppslista (41)Laleh & Darin går rakt in på femteplatsen med Vi Är På Riktigt. Även Agnes är ny på listan med Love And Appreciation som går in på niondeplatsen. Till åttondeplatsen välkomnar vi tillbaka Benjamin Ingrosso med Dancing On A Sunny Day.Miss Li fortsätter i topp med X. Cornelia Jakobs är nu den melodifestivalvinnare som legat längst på listan med en vinnarlåt, Hold Me Closer är nu uppe i 32 veckor. Bland bubblarna märks också Cornelia som är aktuell med nya singeln Rise och bubblar gör även David Ritschard med Nya Slussen liksom Moonica Mac & Albin Lee Meldau med Svårt Att Säga Nej.Veronica Maggio får lämna med Heaven Med Dig liksom Eagle-Eye Cherry med Rising Sun och lite förvånande Ghost som avancerade till tredjeplatsen förra veckan med Mary On A Cross.Svensktoppen med Carolina Norén - programledare och producent

Strövtåg i hembygden har av Svensktoppens lyssnare röstats fram till den allra bästa Svensktoppslåten någonsin. Låtskrivaren och sångaren Björn Dixgård berättar för Carolina Norén hur den folkkära låten mot alla odds blev en av gruppens största hits. Svensktoppen intervjupodd med Björn Dixgård Vi fick nej från skivbolag efter skivbolag. Till slut hittade vi ett som trodde på vår skiva med tonsatta dikter av Gustaf Fröding. Skivbolaget sa att vi skulle satsa på Strövtåg i hembygden som singel. Vi trodde inte alls på den låten, vissa i bandet hade till och med somnat när vi spelade in den från början, avslöjar Björn Dixgård.Musiken till dikten kom till honom en dag i replokalen, han var ensam kvar och var redan lite sen till dagis där han skulle hämta sina barn. Jag var redan kanske 15 minuter sen, och så plötsligt får jag den där musikslingan i huvudet och känner att jag måste spela in den på ett röstmemo. Personalen på förskolan blev lite sur, men jag hade en hit i fickan!Storyn bakom Strövtåg i hembygdenMando Diao går rakt in på Svensktoppens förstaplats i november 2012 med Strövtåg i hembygden som släpps som singel från albumet Infruset. Låten ligger kvar på listan i 167 veckor och är än idag den etta som legat längst i topp totalt 86 veckor. Och bandet börjar snart märka av att de börjar få en helt ny publik, att de börjar bli folkkära. Bland annat så ringde du från Svensktoppen och uppdaterade oss på framgångarna och efter konserterna märkte vi att fler och helt andra personer än våra vanliga fans kom fram och ville prata med oss.Björn och den tidigare medlemmen Gustaf Norén blir också sommarpratare i Sveriges Radio sommaren efter succén. Men det har börjat knaka i fogarna mellan de två bandmedlemmarna, Gustaf hoppar av gruppen 2015 och några år tidigare har en annan bandmedlem fått sparken. Jag blev lite skraj när Gustaf hoppade av, hur ska det gå för bandet? Gör vi något fel? Men sen insåg jag när jag kollade runt att många band, även de riktigt stora som AC/DC eller Depeche Mode, också har bytt medlemmar genom åren. Vi som är i bandet idag kan bli extremt osams, men nu har vi lärt oss att reda ut alla problem det var något vi inte gjorde tidigare.Strövtåg i hembygden vinner Svensktoppens omröstning om den bästa låten någonsin överlägset med 31 procent av rösterna i slutröstningen i oktober 2022. Den som kommer närmast är Håll mitt hjärta med Björn Skifs som får 19 procent och senaste vinnaren från 2012, Du är min man med BAO och Helen Sjöholm slutar trea med 15 procent av rösterna. Jag vill tacka alla som röstat, det betyder otroligt mycket för mig det här! avslutar Björn Dixgård.Carolina Norén - programledare SvensktoppenRESULTAT OMRÖSTNINGEN OM BÄSTA SVENSKTOPPSLÅTEN NÅGONSINResultat i procent av rösterna i slutröstningen;VINNARE:1. Strövtåg i hembygden Mando Diao    31 %                           (tid på listan: 2012-2016)2. Håll mitt hjärta Björn Skifs  19 %                                            (tid på listan: 2003-2006)3. Du är min man BAO & Helen Sjöholm  15 %                         (tid på listan: 2004-2009)4. Lyckliga Gatan Anna Lena Löfgren  14 %                             (tid på listan: 1967-1968)5. Om du lämnade mig nu Lars Winnerbäck & Miss Li  11 %  (tid på listan 2007-2012)6. Jag och min far Magnus Uggla  10 %                                       (tid på listan: 2012-2016)Inte med i slutröstningen:7. Till min kära Streaplers                                                              (tid på listan: 1995-1997)8. Omkring tiggarn från Luossa Hootenanny Singers                (tid på listan: 1972-1973)9. Guldet blev till sand Peter Jöback                                            (tid på listan: 1997-1999)10. Gabriellas sång Helen Sjöholm                                                   (tid på listan 2004-2006)

Ingela Strandberg är en av sommarens mest prisade poeter och har tagit emot Karlfeldts-priset och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris. Hon är författare, musiker, journalist men kallar sig helst poet. Naturen är ett återkommande tema. Men hon daltar inte med naturen som det stod i en recension.Naturen är grym och hård. Jag bor mitt i naturen, det är ofta vackert, men samtidigt vet man ju att naturen är födelse och död.Hon är inte rädd för döden, men det som föregår den.Att bli gammal, att tappa sina sinnen och att lida svårt innan döden.Ingela Strandberg tar ofta de utsattas och svagas sida.Jag hade en period i mitt liv där jag var utsatt själv. Det finns ondska som gör att man kan bli trampad på. Man måste ta hand om de svaga.

Artisten om hur hans förebilder leder honom rätt, trots att de inte längre lever. Oscar Magnusson är musiker och frontman i ett av Sveriges mest älskade band, Sven-Ingvars, bildat 1956 av Oscars pappa Sven Erik Magnusson, Ingvar Karlsson och Sven Svärd.Sedan 2010 driver han även Sliperiet, en konsthall och restaurang i värmländska Borgvik. För sitt kulturfrämjande arbete på landsbygden har Oscar Magnusson bland annat mottagit stipendiet till Gustaf Frödings minne, Nya Wermlands-Tidningens kulturstipendium samt utsetts till Årets värmlänning.Oscar Magnusson om sitt Sommarprat:  Att flytta sig tre steg på scenen har varit som en världsomsegling. Jag kommer att berätta om den resan, hur jag navigerar och hur mina förebilder leder mig rätt trots att de inte längre finns kvar i livet.Producent: Ulla WalldénVill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play

För bland alla larmrapporter är det nog viktigt med små påminnelserapporter om livets fantastiskhet, hur häpnadsväckande allt vore om vi kom hit från ett tomt hörn av universum och fantiserade på vägen. Repris från 11 april 2022.Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Uppläsning: Peter Andersson DIKTSAMLING: "Nya dikter", 1894MUSIK Edmund Pendleton: Fårstall på vintern ur AlpkonsertEXEKUTÖR Guy Angelloz, flöjt, Jean-Walter Audolis orkester

Hur närmar vi oss en livsform som vid första anblicken skiljer sig så mycket från oss, men som vi fortfarande delar arvsanlag med till 25 procent. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Men eftersom vi glidit så långt ifrån vår intuitiva kommunikation med naturen behöver vi bli tillsagda och uppmärksammade. För floden Whanganui finns en röst som gör detta. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag vill tacka, lyfta fram och besjunga några av det finaste vi har; träden. Skogen. Jordens lunga som vi människor kallar det. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

För bland alla larmrapporter är det nog viktigt med små påminnelserapporter om livets fantastiskhet, hur häpnadsväckande allt vore om vi kom hit från ett tomt hörn av universum och fantiserade på vägen. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Uppläsning: Bengt Berg Diktsamling: "Nya dikter" 1894MUSIK: Trad från Sverige: JässpodspolskaEXEKUTÖR Danska stråkkvartetten

I veckans avsnitt av PoddV träffar vi först Fredrik Höglund från Gustaf Fröding sällskapet, där vi får höra om Fröding, hans koppling och betydelse för Värmland, och en uppläsning av dikten Skogsrån. Därefter får vi besök av Ronja Tallmyren och Samuel Brunnsgård som ger oss den senaste uppdateringen om Degerfors och Allsvenskan! Välkomna in i värmen, välkommen till Podd V!

Få människor hade ett sådant inflytande över Gustaf Frödings liv och eftermäle som hans syster Cecilia. I denna essä påminner Elisabeth Lindfors om kvinnan bakom den store skalden. Och minns du Ali Babaoch minns du vår gröna salsyrengrotta, lummig och svaldär mörk som den skönasultanen av Sabaoch brunögd och spenslig och smal,du satt och förtaldeen saga, du valdebland en tusen en nätters tal.Så skönt skriver Gustaf Fröding om sin äldre syster, Cecilia, i Stänk och flikar från 1896.  Hon är hans förtrogna och den som alltid tror på hans storhet. Han skriver om när hon som barn berättar sagor för honom och får honom att säga ja till sin fantasi.Cecilia anses vacker, bestämd, trygg och frimodig, men även orolig och svartsjuk. Hon har ögon som är svarta som lysande kolbitar, av vissa anses hon ha ett kyligt intellekt, av andra betraktas hon som en varm kvinna. Friarna står på kö på de europeiska baler hon bevistar.I ungdomen är Cecilia förlovad med en tysk jurist, Eduard Crüsemann, vigseln dem emellan ska äga rum i Göteborg men när beskedet kommer att han har förlorat hela sin förmögenhet blir inget bröllop av. De fortsätter att vara förlovade en tid men enligt Cecilia inser hon under tiden den egna familjens arvsbelastning, alltså galenskapen, och avstår.Hon är konstnärligt lagd men utbildar sig senare till lärare och är under några år anställd på Eva Rodhes skola i Göteborg.Gustaf Fröding är slarvig med pengar, för att inte säga omdömeslös. Fadersarvet rinner honom ur händerna och han lånar mycket av sina studiekamrater i Uppsala. Systrarna, Cecilia och Hedda, får rädda hans heder och många är de som säger sig ha fordringar på honom.Till sist ägnar Cecilia sitt liv åt att hjälpa honom, de bor en lång tid tillsammans på Bangårdsgatan i Uppsala.Hon är den som sköter om honom och systern Hedda, som arbetar på bank i Göteborg, står för ekonomin. De lever ett knapert liv men som tur är får syskonen ibland ärva en del pengar, tidvis blir det också inkomster av utgivningen, och många gånger räddar det situationen. Hon håller Gustaf utanför konflikter och strider och anser att han har nog med sin egen kamp. På den punkten är hon bestämd och kan därför inkräkta på hans frihet och värna om hans intressen.Något hemskt inträffarGustaf Fröding vårdas i Görlitz 1889 90. Vårdanstalten anses vara en av de bästa mot alkoholism och Gustaf får förtroende för personalen, han känner ro där, dricker nästan ingenting, och kan avsluta sin första diktsamling Guitarr och dragharmonika, som utkommer på Bonniers 1891. Den får positivt mottagande och Fröding kan därefter på allvar kalla sig skald.När Gustaf skrivs ut från vårdhemmet i Görlitz vill han göra en resa genom Europa men Cecilia vågar inte släppa iväg honom ensam, hon har för avsikt att göra honom sällskap. Emellertid försvinner han under vistelsen i grannstaden Dresden. Efteråt berättar han att han har supit och befunnit sig på ett antal horhus och att något hemskt har inträffat - vilket han ofta skulle återkomma till. Vad det hemska består i förtäljer dock inte historien.Sommaren 1896 vistas syskonen på Utö, en harmonisk tid, där skriver Gustaf Fröding Stänk och flikar som bland annat innehåller dikten En morgondröm, för vilken han senare blir åtalad.Ida Bäckman (1867 1950), lärarinna, journalist och författare, söker upp skalden på Utö, Cecilia och hon blir de bästa vänner, de bildar ett slags triangel. Ida är förtjust i båda syskonen, Gustaf föreslår hon till och med äktenskap. Hon skriver även om Cecilias vackra ögon, som hon drunknar i, och om hennes klokskap, hennes dyrkan och ömhet.Men Ida Bäckman kommer så småningom i onåd, då är Gustaf Fröding inskriven på hospitalet i Uppsala. Överläkaren och Cecilia bestämmer att Ida inte är en person som Gustaf bör träffa, det kan vara menligt för hans hälsa. Kanske är det så att han blivit för intresserad av Ida? Det vet vi inte och kommer aldrig att få veta.Sedermera utkommer Ida Bäckman med en bok om sitt förhållande till Gustaf Fröding, Gralsökaren och för den får hon mycken spe. Vissa kritiker anser att hon inte ens har träffat skalden, vilket alltså är fel, men det är klart att hans namn är ett slags dörröppnare, genom honom träffar Ida Bäckman till exempel Gustaf Fjaestad och Selma Lagerlöf.Och minns du Ali Baba utkommer 46 år efter Cecilias död och är ett slags redogörelse för Gustafs uppväxt. Gustaf som är fem år yngre än Cecilia och ofta som barn hänger efter sin syster, Mathilda, ett par år äldre, är enligt Cecilia ett geni. Hon skildrar den trasiga familjen, modern som transporteras till Danmark vid Gustafs födelse och som inte orkar ta hand om honom när hon återkommer. Fadern blir underligare och underligare, vissa skulle säga att han blir galen.Cecilia tar stridMen Cecilia blir trött på och av omhändertagandet, dessutom är hon sjuklig, så skalden vårdas från 1905 till sin död av sjuksystern Signe Trotzig på Gröndal och i Tullinge. De kommer förstås varandra nära och det tycker Cecilia inte om.När skalden dör visar det sig att han har skänkt utgivningsrätten till det som senare ska bli samlingen Reconvalescentia till Signe Trotzig och då tar Cecilia strid. Det är hon och ingen annan som ska stå för skaldens eftermäle.Hon är sedan länge den som står för kontakten med Bonniers Förlag och det är hon som ansvarar för sammanställningen av materialet till samlingarna Efterskörd (1910) och Efterlämnade skrifter(1914).Vad är det som gör att en syster tar hand om sin bror som Cecilia Fröding gör? Hon är inte ensam, många är de kvinnor som tar hand om sina syskon, sina föräldrar eller sin make vid den här tiden. Enligt tradition är omhändertagandet kvinnas lott - men är det så enkelt?Om det är brist på pengar eller den ärftliga belastningen eller övertygelsen om att brodern är ett geni som är det avgörande kan ingen veta. För Cecilia kanske det är allt sammantaget?Hon är i alla fall den som ägnar sitt liv åt Gustaf Fröding och initierar tolkningar av skaldens dikter, ibland i samråd med systern, Hedda. Hon har alltså i hög grad bidragit till Gustaf Frödings eftermäle.De sista åren är Cecilia Fröding sjuklig, opereras och dör 1914, 59 år gammal. Gustaf Fröding dör 1911, 51 år gammal. Skalden får en ståtlig begravning, 200 000 personer kantar vägen där hans likkista förs fram. Det får inte Cecilia men så småningom, 2012, och tack vare Värmlands nation får hon en egen gravsten, tillsammans med systern, Hedda, bredvid honom på Uppsalas gamla begravningsplats.Elisabeth Lindfors 

Under tisdagen blev Jeanette Gustafsdotter Sveriges nya kulturminister. Nu är hon gäst i P1 Kultur. Vem är hon? Vad brinner hon för? Och hur ser hon på sitt uppdrag? DEBORAH LEVY OCH EN NY FORM AV SJÄLVBIOGRAFITre romaner i en volym av den hyllade brittiska författaren Deborah Levy finns nu på svenska. "Kolossal frihet" heter den, och hon beskriver själv sitt skrivande som en pågående självbiografi, "a living autobiography". Vår kritiker Nina Asarnoj har läst. KLASSFRÅGORNA ÄR TILLBAKA PÅ VITA DUKENP1 Kulturs filmkritiker Emma Engström gör en spaning från biomörkret om underklassens återkomst i filmvärlden, och pekar på filmer som belyser kampen mellan de som har pengar och privilegier, och de som inte har. Som tex bioaktuella filmen "New order" - hör regissören Michel Franco.FRÖDINGS SYSTER, CECILIA, TOG HAND OM SIN BRORFortfarande är han både läst och älskad, skalden Gustaf Fröding. Men vad känner du till om hans storasyster Cecilia, och hennes betydelse för sin bror? Missa inte författaren Elisabeth Lindfors essä om Gustaf Frödings storasyster.

I dagens avsnitt bland annat: Dafgårds inrättar privat räddningstjänst i Källby, författarna Eva Runefelt och Malte Persson tilldelas Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris, Norges nationella kvinnolag i strandhandboll vägrar spela i bikinitrosor, stora översvämningar i Europa är naturliga och inte skäl för klimatalarmism, Barack Obama och Bruce Springsteen släpper gemensam bok med lättsamma konversationer och bilder samt Viktor Orbáns folkomröstning med fem frågor om HBTQ-lagen kan betyda slutet för Ungerns EU-medlemskap https://radio.bubb.la/sondag-25-juli-2021/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Företaget Dafgårds inrättar privat räddningstjänst i Källby, Skaraborg, ska primärt skydda egna fabriken men kommer även rycka ut för att släcka bränder på resten av orten och ansluts till SOS Alarm Författarna Eva Runefelt och Malte Persson tilldelas vardera Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris för 2020 och 2021 om 25 000 kronor, Runefelt för sin uthålliga poetiska gärning och Persson för en poesi präglad av respektlös lek med lyrikens former Norges nationella kvinnolag i strandhandboll bötfälls för vägran att spela i bikinitrosor under europeiska mästerskap, tog istället på sig tights som delvis täcker låren vilket anses olämpligt av disciplinnämnd inom European Handball Federation Tv-reporter på plats i översvämningsdrabbat Tyskland smetar lera i ansiktet och på kläderna innan sändning för att ge intryck av att ha deltagit i hjälparbetet, påkommen på film när hon förbereder sig inför kameraman och kollega Barack Obama och Bruce Springsteen släpper gemensamma boken Renegades: Born in the U.S.A och kommer innehålla lättsamma konversationer från deras podcast samt exklusiva bilder från deras personliga fotoalbum, Obama beskriver delad syn på arbete, familj och USA med Springsteen i förorden Paul A. Nuttall: Viktor Orbáns folkomröstning med 5-frågor om HBTQ-lagen är ett modigt drag, om han vinner kan det betyda slutet för Ungerns EU-medlemskap och om han förlorar är det slutet för honom som premiärminister, EU ogillar folkomröstningar då de ogillar att lämna något åt slumpen, men kommer nu låta den handla om Ungerns medlemskap, förvissad om att det kommer skrämma folk till att rösta mot Orbáns förslag

Dikt: "Takt" Uppläsning: Torsten Wahlund (inspelning från vårt arkiv) Diktsamling: Guitarr och dragharmonika (1891) MUSIK Svensk folkvisa från Hälsingland: Blåkullafärden, gånglåt EXEKUTÖR Jakob Lindberg, gitarr

Dikt: "Skalden Wennerbom" Uppläsning: Peter Andersson Diktsamling: Nya dikter (1894) MUSIK Johannes Brahms: Vaggvisa EXEKUTÖR Jurij Basjmet, viola, Michail Muntian, piano

Dikt: "Lerpiper" Uppläsning: Kjell Hagegård Diktsamling: Räggler å paschaser, del 2, (1897) MUSIK Fritz Kreisler: Leksakssoldaternas marsch EXEKUTÖR Jack Liebeck, violin, Katia Apekisjeva, piano

Dikt: "Strövtåg i hembygden", del 1 + 2 Uppläsning: Anita Wall (inspelning från 2018) Diktsamling: Guitarr och dragharmonika, (1891) MUSIK Ralph Vaughan Williams: Lovely on the water EXEKUTÖR Victoria Soames, klarinett, John Flinders, piano

Dikt: "I ungdomen" Uppläsning: Peter Andersson (inspelning från 2017) Diktsamling: Guitarr och dragharmonika, (1891) MUSIK Georg Philipp Telemann: Largo ur Konsert e-moll för blockflöjt, flöjt och stråkorkester EXEKUTÖR Michael Schneider, blockflöjt, Karl Kaiser, flöjt, La stagione

Dikt: "Nypenrosa" Uppläsning: Kjell Hagegård Diktsamling: Räggler å paschaser, del 2, (1897) MUSIK Skotsk folkmelodi: Wild Mountain Thyme EXEKUTÖR Sharon Isbin, gitarr

Name a more iconic duo än Djur-Ted och P3 Krims Evalisa Wallin, I'LL WAIT. I dagens sändning skapar vi the most ambitious crossover event in history när krim tar sig in i djuronsdag, det handlar om den stora reptilhärvan och reptilmannen i Skåne. Hanna Hellquist läser, för kanske tredje gången i eftermiddags historia, dikten En ghasel av Gustaf Fröding och Ingrid Altino tittar förbi för att snacka om sommaren stora trend, manifestering. Så inne just nu tydligen? Programledare: Hanna Hellquist och Christopher Garplind.

I avsnitt #161 kopplar Carl-Magnus upp zoomlänken och samtalar med musikern och låtskrivaren Björn Dixgård! De pratar om Mando Diaos senaste projekt, singeln Vi lever nu, samt skivan I solnedgången som bandet släppte ifjol. Hur är det att tonsätta Gustaf Fröding, Karin Boye – och att anlita sina föräldrar som textförfattare? Vidare avhandlas också bla. samarbetet med bilföretaget Kia, whiskey, fiske, relationen med Gustaf Norén – samt bandmedlemmen Daniel Haglunds nyupptäckta fascination för kyrkorgeln. Intervjuar gör Carl-Magnus Eriksson Fotograf: Gustaf Adolfsson

I avsnitt #161 kopplar Carl-Magnus upp zoomlänken och samtalar med musikern och låtskrivaren Björn Dixgård! De pratar om Mando Diaos senaste projekt, singeln Vi lever nu, samt skivan I solnedgången som bandet släppte ifjol. Hur är det att tonsätta Gustaf Fröding, Karin Boye – och att anlita sina föräldrar som textförfattare? Vidare avhandlas också bla....

Att uttrycka sig skriva, måla, sjunga och dansa är alltid förenat med risken att göra bort sig. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Nu lever varken min farmor eller min syrra längre, men när jag spelar på pianot hos min pappa minns både han och jag, och då lever Gunvor och Anna i oss. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Kultur betyder från början odling. Och kulturen hjälper oss att odla mitt i alla svårigheter vi ställs inför eller bär med oss. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag fick i uppdrag att läsa den klassiska dikten Nyårsklockan till ett firande ni vet Ring, klocka, ring. Det fick mig att tänka att vi nog behöver något alldeles skräddarsytt i år. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

1a rad: Här är stigen trängre, här är vildskog Uppläsning: Sofia Berg Böhm Önskad av: Georg Johansson DIKTSAMLING: "Stänk och flikar", Bonniers, 1947 MUSIK Erland von Koch: Cantilena EXEKUTÖR Jonas Augustsson, flöjt, Teresia Svensson, piano

Skådespelare, 44 år. Född i Umeå, bosatt i Karlstad. Sommarvärd 2011 och Vintervärd 2011, 2012, 2014, 2015, 2016, 2017. Det jag ska berätta skulle kunna tas för en skröna, säger Olof Wretling. Klockan är 21.05 när jag kliver på nattåget från Umeå. Tunga, våta fotsteg hörs i korridoren, kupédörren slits upp och in kliver Torgny Lindgren och säger: Vilket schit-väder! Precis som han ska sätta sig ringer hans telefon: Ja det är Torgny...en kopp kaffet. Svart tack. Jag är på väg till Stockholm för att undersöka mina stämband. Jag tappade rösten mitt under en föreställning. Jag sneglar nyfiket på Torgny och tänker, kan man verkligen säga kaffet om kaffe... Nä jag måste hört fel. Tåget står stilla i Vännäs och Torgny snarkar. Det är gomseglet, näsvingarna och magen som skapar detta djävulusiska dragande av timmer. När han fått sitt kaffet ska jag fatta mod och inleda ett samtaloch vi ska enas om, jag och Torgny, att dialekten likt ett tumavtryck pekar på vårt ursprung. Och att talet är en spegelbild  av självkänslan. Torgny säger plötsligt en kvinnoröst på andra sidan kupédörren. Torgny hör inte och jag reser mig upp och öppnar. Där står en dyngsur Sara Lidman med fjällräven-ryggsäck och två koppar kaffet. Jag är nyss fyllda 29 på väg till en stämbandsundersökning och ska dela liggkupé med Torgny Lindgren och Sara Lidman Om Olof Wretling Mest önskad av lyssnarna och Vintervärd för sjunde gången! Har gett ut boken Fem vintrar och en sommar med manus från sina tidigare program. Vinterprogrammet 2015 resulterade i föreställningen och publiksuccén Diagnoserna i mitt liv. Tilldelades nyligen Gustaf Frödings kulturstipendium för modet att berätta om sina egna diagnoser och för att ha förnyat folklustspelet Värmlänningarna. Gör åter succé på turnén med föreställningen Mammas nya kille firar jul på måfå. Var med och startade det populära radioprogrammet Mammas nya kille och har som medlem i humorgruppen Klungan skapat en rad scenföreställningar. Mitt Vinter i P1 skulle kunna tas för en skröna. In i tågkupén kliver Torgny Lindgren. Jag har egentligen talförbud efter att ha tappat rösten under en föreställning. Men så ringer Torgnys telefon: Hallå ja, jag kan ta en kopp kaffet!. Eftersom dialekten pekar likt ett tumavtryck på den plats vi kommer ifrån, måste jag bara fråga om jag hört rätt: Ursäkta Torgny, sa du precis kaffet om kaffe? Välkommen till vagn 12 och nattåget mot Stockholm. Producent: Carolina Frände

Rosen återkommer många gånger genom poesihistorien, men dess funktion varierar. Litteraturvetaren Karin Nykvist reflekterar över rosor och repetition. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017. Jag läser Olga Ravns diktsamling Den vita rosen och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria. För de finns ju överallt, rosorna. Alldeles nyss hos Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att my Luve is like a red red rose /Thats newly sprung in June. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt Dagen svalnar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam. Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg. När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för Den vita rosen är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria. Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka. Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: rose is a rose is a rose is a rose där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Allt vad jag har gjort för att behålla dig blomstrar Allt vad jag har gjort för att behålla dig blomstrar Allt vad jag har gjort för att behålla dig blomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som blomstrar, gräs, nässlor, och så klart ros möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage. I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett. Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen. På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt:  Alla gåvorna som jag mottog jag har varit för bortskämd och för rutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas Den vita rosen för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid. Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. Mitt hjärta faller som en fettdroppe skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar. Karin Nykvist, litteraturvetare Litteratur Olga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

1909 färdigställde konstnären Richard Bergh det stora porträtt av Gustaf Fröding där poeten sitter i sin sjuksäng med armarna i kors och blicken i fjärran ett av det mest omedelbart igenkännbara verken i svensk konsthistoria. Porträttet står på spiselkransen i stora salen på Nedre Manilla i Stockholm, som ett av portalverken i Bonniers porträttsamling. Bergh ville från början måla porträttet direkt på väggen i villan, men husbygget drog ut på tiden. Istället blev resultatet "en färglagd teckning" som Bergh själv kallar det i essän Några ord till Frödings bild. I Klassikern tittar Måns Hirschfeldt närmare på "Frödings bild" som poeten, till konstnärens lättnad, aldrig själv såg: "Därtill fruktade jag för mycket hans dom." I programmet medverkar konsthistorikern Nina Öhman och uppläsare  är Ludvig Josephsson.

Vad säger det svenska språket om Sverige? Författaren Mara Lee försöker besvara frågan med hjälp av de sammansatta orden. På senare tid har det funnits ett ganska stort fokus på svenskhet, och i synnerhet svenska värderingar och svensk kultur. Oavsett om vi avfärdar tanken på någon ursprunglig svenskhet eller ej, kan det i sammanhanget vara viktigt att visa på en plats, mitt i det svenska, där skillnader är avgörande, utan att det betyder att något är mindre eller mer värt än något annat. Vad är detta för plats? Jo, det svenska språket. Men det är väl ingen som på allvar tror att en svensk katt skulle vara mer värd än en fransk chat? Vi som arbetar med språk kan inte låtsas som om skillnader inte finns. De inte bara finns: de är avgörande för att betydelser ska uppstå. Ljudet k betyder inget i sig, förutom att det inte låter som h eller några andra ljud. Katt betyder katt för att ordets begynnelsebokstav skiljer sig från begynnelsebokstaven i ordet hatt. Och det är så vi skiljer mellan vårt favorithusdjur och plagget vi bär på huvudet. Utan skillnader kan vi inte heller urskilja mening. Men detta betyder inte att ordet katt skulle vara mer värt än ordet hatt. Båda orden är väsentliga för att språket ska fungera. Författarens främsta redskap är språket. Och för en svensk författare är det det svenska språket som står i fokus. Jag tänkte därför beskriva ett par företeelser som framstår som typiska för svenskan, jag skulle rentutav kunna beskriva dem som språkliga, nationella särdrag. Genom att belysa och benämna dessa försöker jag inte nedvärdera andra språk eller kulturer. Det enda jag säger är att det finns skillnader. Men det är väl ingen som på allvar tror att en svensk katt skulle vara mer värd än en fransk chat? Trots att de låter olika: mjau, miole. Många litterära författare har ett ambivalent förhållande till språket. Fler än man kan ana är dyslektiska, och vissa kanske lärde sig läsa och skriva ovanligt sent, eller ovanligt tidigt. Det har också sagts att svenska språket är svårt att lära sig för utlänningar. En poet som jag känner, som kom till Sverige som vuxen från Colombia, berättade för mig att det svåraste svenska ordet hon visste var "tvättstuga". En annan vän från Los Angeles, som flyttade hit för fyra år sedan, berättade att hennes svenska favorituttryck var "fuffens", och på andra plats kom "sunt förnuft". Vad som anses svårt respektive enkelt i ett språk beror på vad vi är vana vid. Våra tungvrickande konsonanträckor - kvastskaft, skridskoinstruktör - kan te sig oöverstigliga för någon med spanska som modersmål, och vårt muttrande lilla korta u-ljud - uh - unikt för svenska språket - kan låta gulligt och exotiskt för amerikanska öron. Om de bara visste hur många av våra svenska fulord som kröns av detta ljud. Svensk poesi låter mycket, den har - kanske på grund av det svenska språkets relativa ordfattighet - en klangrik ljudbild. Det vill säga att den förmedlar mening inte bara via ordens betydelse, utan också genom hur den låter. Svensk natur, till exempel, är ofta enstavig: skog, mark och äng; asp, lönn, och björk. Den enstaviga naturen går igen i en lång tradition av manlig svensk lyrik, från Gustaf Frödings "Gråbergssång" som nästan bara består av enstaviga ord (och som dessutom domineras fullkomligt av vokalljudet - å) till den samtida poeten Joar Tiberg, som lyckades med konststycket att skriva en naturlyrisk dikt enbart bestående av bokstaven "i". Men svenskan är förstås inte bara enstavig och enslig. Den är också uppfinningsrik, och lånar sig gärna till nyordbildningar, pleonasmer och kreativa utbrott.  Ibland kan det bli ganska vackert, som i bändelkorsnäbb, eller vitmossamyra Ett av de viktigaste verktygen för detta slags kreativitet, är en så till synes trivial sak som vår förmåga att skapa sammansatta ord. Genom dessa kan vi skapa kombinationer av olika led som inte har så mycket med varandra att göra. Ibland kan det bli ganska vackert, som i bändelkorsnäbb, eller vitmossamyra. Men lika ofta blir det klumpigt, överlastat. De sammansatta orden låter inte sällan lika konstruerade som den betydelse som förmedlas av dem: revisionsberättelsemall, ledarskapscoachutbildning. Men är de sammansatta orden bara av ondo? Inte nödvändigtvis. Man kan visserligen tycka att ett ord som kontinentalsockelförordning är lite otympligt, men det är ändå betydligt snärtigare än den engelska motsvarigheten "Proclamation concerning the Application of the Act on the Continental Shelf". För ett substantiv väger trots allt lite tyngre än en massa lösa ord som flyter omkring. Men den allra viktigaste aspekten av de sammansatta orden är att de snabbt kan implementera nya idéer och tankar, i form av regelrätta substantiv. Ordet funktionshinderombudsman är ett långt krångligt ord, men det är för att det också speglar en komplex verklighet. Och jag lever hellre i ett land där ordet funktionshinderombudsman finns, än i ett land där det inte finns. Många av våra långa sammansatta ord, som till exempel antidiskrimineringsverksamhet, jämställdhetsintegreringsprogram, samtyckeslagstiftning, vittnar om ett socialt klimat som försöker adressera svåra frågor utan att ducka. Detta skulle vara svårare att göra om vi inte hade haft ord för dem. De sammansatta ordens speciella status i svenska språket har också fått genklang i litteraturen. Hos poeten Gunnar Ekelöf till exempel förknippas de med en specifikt folkhemsk fyrkantighet, och han illustrerar sin motvilja med ord som "kommunalbarnjungfrur" och "frisportarskogar". Även en poet som Katarina Frostenson har uppmärksammat de sammansatta orden. Men i Frostensons diktning råder ett mer kluvet förhållande till dem: de tycks väcka både kärlek och motstånd; en viss ambivalens. Ja, vissa skulle kanske till och med säga inkonsekvens. I det vanliga livet är inkonsekvens för det mesta ett skällsord. Men hur är det i poesin? Ett möjligt svar ges av den Berlinbaserade svenske poeten Malte Persson, som i en krönika om nationalskalder sjunger just inkonsekvensens lov när det kommer till poesi. Han konstaterar att våra bästa poeter visserligen hyllar moder Sveas bistra kyla, men de drömmer om sol. Det som nästan alla svenska poeter har gemensamt, är deras tusen nyanser av "nej" Att konstnärlig storhet oftast drivs av konflikt och motsägelser, är varken nytt eller särskilt konstigt. I diktens värld sätts våra vanliga levnadsregler ur spel, och om dikt skulle blåkopiera de normer som gäller i det vanliga livet, som till exempel "att leva som man lär", skulle konsten dö en snabb och säker död. Nej, ett litterärt språkligt arbete handlar aldrig om att endast spegla verklighet, det handlar om att skapa verklighet. Detta görs genom att tänja på gränser, att inte bara bekräfta det rådande, utan också gå emot det. Det som nästan alla svenska poeter har gemensamt, är deras tusen nyanser av "nej". Med detta "nej" knådar de svenska poeterna fram visionen av ett land, eller som man säger nu förtiden - en Sverigebild - som omfattar både kärlek och dess motsats. För poeterna vet, att i äkta kärlek försöker du inte täcka över skavankerna och bristerna. I äkta kärlek blundar du inte för såren och svagheterna. Kanske är det rentav det bristfälliga som förutsätter det storslagna. Kanske är det genom såren som styrkan och modet möjliggörs. Och detta, menar jag, gäller både dikt och liv. Detta gäller också, vill jag hävda, både kärleken till vår nästa och till vårt fosterland. Mara Lee, författare (Essän sändes för första gången i november 2016).

Kalle Lind och illustratören Malin Biller diskuterar poeten, skribenten, kåsören och olycksbarnet Gustaf Fröding. Stalkers! Superier! Stänk och flikar!

JOURNALIST, PROGRAMLEDARE, FÖRFATTARE, 38 år. Född i Karlstad, bosatt i Stockholm. Sommarvärd 2009 och Vintervärd 2012. Hur kan allt fortsätta att vara precis som vanligt, trots de ständiga varningsrapporterna från klimatforskare över hela världen? Om alla vet vad som håller på att hända, varför gör ingen något? Det är dagsaktuella existentiella frågor Hanna Hellquist tar upp i sitt Vinterprat. I en del av berättelsen ligger hon i en sjö i Grums, långt borta från lägenheten i Vasastan där alla ständigt renoverar och köper nytt. Det brinner i skogen bara några kilometer bort. Ängsligt har Hanna följt rapporteringen i P4 men ändå är det här vid sjön som hon är trygg. Här kan hon odla och ha djur och därför överleva. Här växer kryddor och jordgubbar, och dvärgtaxen Ines alldeles för stora hundkoja har blivit sovplats för några höns. - När naturen är det som ger en ångest så hittar jag inte tröst i kulturen. Jag hittar bara tröst i mer natur, berättar Hanna Hellquist och påminner oss om att människor i alla tider skapat trädgårdar som en motreaktion mot dålig miljö. Hanna Hellquist knyter också an till sin uppmärksammade krönika i Dagens Nyheter i januari 2018, som handlade om hennes oro för vad hon kommer att missa här i livet om hon aldrig skaffar barn. - I krönikan som jag skrev hänvisade jag till den franska författarinnan Corinne Mayer som i sin bok No kid deklarerar att varje barn som föds i västvärlden är en ekologisk katastrof. Och hon har inte fel i det. Föräldraskapet verkar vara så paradoxalt, på många sätt men framför allt ur miljösynpunkt. Ibland när jag pratar med mina vänner som har barn så kan jag inte låta bli att undra; varför tar ni inte det här på större allvar? Hanna Hellquist landar ändå i sitt Vinterprat i att vi kan göra skillnad. Vi kan diska och återvända plastpåsar. Vi kan sätta frön i jorden och skapa gröna oaser. Vi kan sluta ta bilen när vi lika gärna kan gå. - Det här handlar inte om hur jag ska rädda världen. Eller hur jag tycker att någon annan ska rädda världen åt mig. Det handlar om hur jag ska göra för att känna att min tid på den här jorden har något slags värde. Hur jag ska förmå mig tänka några veckor längre fram än min nästa tandläkartid. Hur jag ska handskas med min egen maktlöshet. Om Hanna Hellquist Sedan flera år en av programledarna för Morgonpasset i P3. Uppskattad krönikör i bland annat Dagens Nyheter och tidningen Elle. Debuterade som författare 2009 med boken Karlstads Zoologiska och har även gett ut krönikesamlingen En tryckare på Blue Moon Bar. Har lett tv-programmen Jakten på lyckan och Jakten på det perfekta livet. Fick 2017 både Region Värmlands litteraturstipendium och Karlstads kulturstipendium till Gustaf Frödings minne. Renoverar ständigt i sitt fritidshus utanför Grums och tillbringar mycket tid där tillsammans med dvärgtaxen Ines. Producent: Elin Unnes Här är den rätta låtlistan 1. SIGNATUR: Vintergatan 2. All Out of Catastrophes, Marissa Nadler 3. Keep Your Weeds, Jex Thoth 4. The Mysterious Vanishing of Electra, Anna von Hausswolff 5. Shallow, Lady Gaga, Bradley Cooper 6. Video Games, Lana Del Rey 7. Konstiga restauranger, Jonas Lundqvist 8. Love Hurts, Gram Parsons 9. Masked Ball, Jocelyn Pook, från skivan Flood (Virgin), 06.09 10. Synthetic World, Swamp Dogg, från skivan Total Destruction to Your Mind (Alive/Bertus), 03.26 11. Take on Me, a-ha, från skivan MTV Unplugged - Summer Soltice, 04.14 12. Therell Always Be Music, Tina Turner, från skivan Tina Turns the Country on! (United Artists Records), 04.10 13. Kyss mig i slo-mo (feat. Leslie Tay), Oscar Zia, Leslie Tay, från skivan Din (Warner), 03.04

Fyra essäer om lyriska bilder som ibland kan uppfattas som klichéer men som ruvar på oupptäckta hemligheter. Karin Nykvist läser en diktsamling om rosor och känner doften från årtusenden av kronblad. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017. Jag läser Olga Ravns diktsamling Den vita rosen och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria. För de finns ju överallt, rosorna. Alldeles nyss hos Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att my Luve is like a red red rose /Thats newly sprung in June. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt Dagen svalnar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam. Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg. När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för Den vita rosen är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria. Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka. Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: rose is a rose is a rose is a rose där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Allt vad jag har gjort för att behålla dig blomstrar Allt vad jag har gjort för att behålla dig blomstrar Allt vad jag har gjort för att behålla dig blomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som blomstrar, gräs, nässlor, och så klart ros möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage. I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett. Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen. På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt:  Alla gåvorna som jag mottog jag har varit för bortskämd och för rutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas Den vita rosen för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid. Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. Mitt hjärta faller som en fettdroppe skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar. Karin Nykvist, litteraturvetare   Litteratur Olga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

En dikt av Gustaf Fröding (1860-1911), om hans tid och om vår. Har du en favoritdikt som du vill läsa upp för allmogen nån kommande fredag? Spela in och maila mig!Värna din historia, bli stödmedlem: https://allmogen.org/medlem/Instagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Facebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

En dikt av Gustaf Fröding (1860-1911), om hans tid och om vår. Har du en favoritdikt som du vill läsa upp för allmogen nån kommande fredag? Spela in och maila mig!Värna din historia, bli stödmedlem: https://allmogen.org/medlem/Instagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Facebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

Hur vill du minnas ett av Sveriges största och äldsta mentalsjukhus? Frågan debatteras av forskare på plats i Ulleråker i Uppsala vars svåra kulturarv nu hotas av nya byggplaner. Under två sekel var Ulleråker en av landets största sjukhus för mentalsjuka patienter. Här var bland annat Gustaf Fröding och Gunnar Ekelöf inskrivna men också tusentals andra svenskar, varav många levde större delen av sina liv på Ulleråker, och också kom att begravas på områdets egen begravningsplats. Men vad händer med platsens historia när Uppsala kommun nu planerar ett nytt bostadsområde på Ulleråker? Tobias Svanelid reser till Ulleråker för att tillsammans med forskarna Cecilia Rodehn och Hedvig Mårdh diskutera platsens svåra kulturarv och hur man kan tänka kring bevarandet av ett historiskt minne som många velat glömma.

MUSIKER, ARTIST, POET, 43 år. Född i Hjärup. Bosatt i Stockholm och Malmö. Sommarvärd och Vintervärd 2016. För att förhindra en framtida katastrof måste Emil skriva ett varningsbrev till en människa som lever om 100 000 år.  Som i en poetisk deckare försöker han förklara vår tid, vilket för honom in på ämnen som yttrandefrihet, hållbar utveckling och fred.  Emil berättar hela människans historia på ett par minuter, håller ett mellanstadieföredrag om livet och presenterar sig själv genom att lista sina 63 sämsta egenskaper.  Men framför allt är programmet och brevet en hyllning till all kärlek som trots allt frodas i vår tid. Framtidens folk får en grundlig genomgång av 2017 i form av en egenartad nyårskrönika:  Året när det spreds en massa hopp i en tid som kändes hopplös, värme i en värld som frös.   Om Emil Jensen Årets Evert Taube-pristagare har gett ut sex album och tre böcker, skriver krönikor i ETC och är kåsör i God morgon, världen och Tankar för dagen i P1.  Avslutade tidigare i år sin hyllade Sverigeturné Flyktpotatis på Cirkus i Stockholm. Hans föreställningar är en egen blandning av musik, poesi och komik. Har utnämnts till mellansnackets mästare av publik och recensenter.  Debuterade som skådespelare i Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick. Har vunnit EM i poetry slam, fått flera miljöpriser och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris. Genomförde 2007 en hel turné per cykel genom Sverige och färdades då 300 mil med gitarren på ryggen.   MUSIKEN SOM SPELADES I PROGRAMMET: 1. Kraftwerk - Radioactivity 2. The Cure - Just like heaven 3. (Iron Maiden - Quest for fire) 4. Björk - Hyperballad 5. Ane Brun - I want to know what love is 6. Emil Jensen & Klara Söderberg - Radioaktivitet (Ny Version) 7. Cyndi Lauper - True Colors 8. Sigur Ros - Gobbeldigook 9. Rikard Wolff - Pojken på månen 10. Dolly Parton - I will always love you   Producent: Lena Resborn

Klimatmärkt mat på Ekonomikum Me too manifestatin i Uppsala Årets mottagare av Gustaf Fröding stipendiet Medverkande: Tilda Alzén

Vi återbesöker den arketypiska plats som hjälpte till att forma oss till de människor vi är i dag. Tomas berättar om hur illa det kan gå om man leker T2 i korridoren och Lars avslöjar vilken Europe-låt som skrämde honom som barn. Vi pratar också om: Vacancy, Repulsion, Upstairs Neighbor, From Beyond, Per Brahe Gymnasiet, A Nightmare on Elm Street, Wes Craven, Scream, Inger Edelfeldt, Shirley Jackson, The Haunting of Hill House, Hvitfeldtska Gymnasiet, Death Bell, Bloody Reunion, Whispering Corridors, Wishing Stairs, Sleepaway Camp, M.R. James, A School Story, Ringu, The Changeling, Det, Dario Argento, Phenomena, Suspiria, Jennifer Connely, Donald Pleasance, Requiem for a Dream, Dark City, Goblin, Iron Maiden, Flash of the Blade, Motörhead, Lucio Fulci, Asia Argento, The Brood, Edgar Allan Poe, Murders in the Rue Morgue, The Devil’s Backbone, Guillermo del Toro, Pans labyrint, Ringu, The Others, Carrie, Stephen King, Sissy Spacek, Raw, Piper Laurie, Twin Peaks, Brian de Palma, Psycho, Slaughter High, April Fool’s Day, Carolyn Monroe, Fredagen den trettonde, Harry Manfredini, Carmine Iannaconne, Maniac, Simon Scuddamore, Allena, Kim W. Andersson, Most Likely to Die, David Wechter, Bruce Kimell, Miramax, Kevin Williamson, Jag vet vad du gjorde förra sommaren, The Faculty, Robert Patrick, Terminator 2, Elijah Wood, Josh Harnet, Salma Hayek, Invasion of the Body Snatchers, Independence Day, Robert Heinlein, Starship Troopers, The Thing, Slither, Jamie Kennedy, Clea DuVall, Puppet Master, Men in Black, Steven Spielberg,  Stranger Things, John Ajvide Lindqvist, Vikarien, Pappersväggar, Pink Floyd, The Wall, Håkan Nesser, Toni Savela, Kärlek och Knaster, Max Lundgren, Djävulens kontrakt, Gallret, Gustaf Fröding, Svart Lucia, Sista timmen, Rumle Hammerisch, Jakob Groth, Carina Rydberg, Onda andar, Djävulsformeln, Den högsta kasten, Tova Magnusson, Björn Kjellman, Reine Brynolfsson, Twin Peaks, Frans Bak, nattvakten, Thomas Bo Larsen, Anders Fager, Furierna från Borås, Fragment VII, Samlade svenska kulter, Sven Eriksons Gymnasiet, Hvitfeldtska Gymnasiet, Annika Bannfield, Svart passion, Dimmornas folk, Twilight, Per Brahe Gymnasiet, Deadline, Daniel Garptoft och Halloween II. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Jenny Wrangborg är en av våra mest lästa poeter. I det här avsnittet medverkar hon i ett samtal om poesin som politiskt redskap. Vi pratar också om muntlig poesi och så undrar jag när hon upptäckte klassamhället. Jenny Wrangborg debuterade 2010 med diktsamlingen Kallskänken som handlar om hennes arbete som kallskänka. Därefter har hon gett ut diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra. Jenny reser ofta runt i landet för att läsa sin poesi högt, bland annat på fackföreningsmöten. Hon har tilldelats ett flertal priser, bland annat Stig Sjödinpriset, LO:s stora kulturpris och Gustaf Frödings stipendium. Jenny Wrangborg är född och uppvuxen i Kristianstad men bor numera i Stockholm. Jenny är också ordförande i föreningen Arbetarskrivare. En förening som bland annat ger ut tidningen Klass.

Jenny Wrangborg är en av våra mest lästa poeter. I det här avsnittet medverkar hon i ett samtal om poesin som politiskt redskap. Vi pratar också om muntlig poesi och så undrar jag när hon upptäckte klassamhället. Jenny Wrangborg debuterade 2010 med diktsamlingen Kallskänken som handlar om hennes arbete som kallskänka. Därefter har hon gett ut diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra. Jenny reser ofta runt i landet för att läsa sin poesi högt, bland annat på fackföreningsmöten. Hon har tilldelats ett flertal priser, bland annat Stig Sjödinpriset, LO:s stora kulturpris och Gustaf Frödings stipendium. Jenny Wrangborg är född och uppvuxen i Kristianstad men bor numera i Stockholm. Jenny är också ordförande i föreningen Arbetarskrivare. En förening som bland annat ger ut tidningen Klass.

Poesins historiska utveckling i Sverige Poesins historiska utveckling i Sverige, är del 3 i min miniserie där jag berättar om 800-talet fram till början på 1900-talet. Längre fram kommer jag att göra en ny serie avsnitt där jag tar upp den svenska poesin på 1900-talet. Förhoppningsvis blir det också en om 2000-talets poesi. Prenumerera på iTunes  / På Acast / På Soundcloud Jag inleder dock med att be om din hjälp för att fler ska får möjlighet att ta del av Poetpodden. Det gör du enklast genom att dela avsnitten i sociala medier. En stor hjälp är om du tar dig tid att skriva kommentarer på iTunes, Acast, Soundcloud och här i bloggen. Tack på förhand! Efter det läser jag min dikt Redigering och berättar kort om den. Dessutom läser jag dikter av bland annat Edith Södergran, Karl-Axel Karlfeldt, Sophia Elisabet Brenner och Hedvig Charlotta Nordenflycht. Stöd Poetpodden Swisha valfritt belopp till 123 540 62 85. PayPal, skicka valfritt belopp till irene@poeten.se. Bankgironr 743-0804, om du hellre själv vill sätta in ett valfritt belopp. Ett annat sätt är att köpa mina böcker! Teddy får svar på sin fråga om vad hen ska tänka på när hen sammanställer sin diktsamling som ska ges ut. Jag hoppas du är nöjd med svaret. ;) Avslutningsvis läser jag min korta dikt Södertälje och berättar om den. Du har väl inte missat mitt inlägg Så skickar du in dikter och frågor till Poetpodden? Du får också tips på hur du kan göra när du ska spela in din dikt. Mail podden@poeten.se mig om du har fler frågor! ps. Jo, jag vet att Johan Ludvig Runeberg och Edith Södergran är från Finland. Runeberg levde dock under den tid Finland tillhörde Sverige och han och Södergran skrev båda på svenska. LÄNKAR TILL INNEHÅLLET: Redigering: https://poeten.se/dikter/redigering.htm Rökstenen: https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6kstenen Sophia Elisabet Brenner: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sophia_Elisabet_Brenner Hedvig Charlotta Nordenflycht: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedvig_Charlotta_Nordenflycht Carl Mikale Bellman: http://www.bellman.net/ Fjäril vingad: http://www.bellman.net/texter/sang.php?nr=64 Johan Ludvig Runeberg: http://www.dagensvisa.com/minata/bild_14_nov.html Gustaf Fröding: http://frodingsallskapet.se/ Dan Andersson: http://dansallskapet.hemsida24.se/ August Strindberg: http://runeberg.org/strindbg/diktvers/ Anna Maria Lenngren: http://www.dagensvisa.com/minata/aml_samtl_dikter.html Erik-Axel Karlfeldt: http://www.karlfeldt.org/karlfeldtsamfundet/samfundets-arsutgavor/item/erik-axel-karlfedt-samlade-dikter Edith Södergran: http://www.sodergransallskapet.fi/fakta/ Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene Fler avsnitt i Poetpodden

MUSIKER, ARTIST, POET. Emil Jensen pratar om missförståndets möjligheter. Att vi ibland är så upptagna av att det ska bli rätt att vi glömmer bort att det kanske är bättre när det blir fel. Emil Jensen pratar i sitt Vinterprogram om missförståndets möjligheter, mänskliga rättigheter, omänskliga svårigheter och så förstås kärlekens svårmodigheter. Om Emil Jensen Musiker, artist, poet, 42 år. Född i Hjärup, bosatt i Stockholm och Malmö. Tidigare Sommarvärd 2016. Har gett ut sex album och tre böcker, skriver krönikor i tidningen ETC, är kåsör i God morgon, världen! och hörs i Tankar för dagen i P1. Aktuell med albumet Två naturliga armar och föreställningen Flyktpotatis. Hans föreställningar är en blandning av musik, poesi och komik. Har utnämnts till "mellansnackets mästare" av recensenter. Debuterade som skådespelare i Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick. Har vunnit EM i poetry slam, fått flera miljöpriser och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris. Genomförde 2007 en turné på cykel genom Sverige och färdades då 300 mil med gitarren på ryggen. Producent: Lena Resborn

Möt Barbro Lindgren i Bakom boken med Daniel Sjölin - en podcast om litteratur och skrivande. Här får du förutom en intervju med författaren, en liten skrivarskola med förläggaren och författaren Håkan Bravinger samt Veckans dikt, en dikt för både barn och vuxna. Om Barbro Lindgren: Barbro Lindgren, född 1937, utbildade sig på Konstfack och Konstakademin. Hon debuterade 1965 med böckerna om Mattias, vänliga vardagsskildringar. Barbro Lindgren har belönats med bl a Expressens Heffaklump, Astrid Lindgren-priset 1973, Nils Holgersson-plaketten 1977, Litteraturfrämjandets stora pris 1991 och ett flertal andra stipendier och kulturpris. 2003 fick hon Astrid Lindgrens Värld-priset och Lyrikpriset till Gustaf Frödings minne. 2004 fick Barbro De Nios Astrid Lindgren-pris samt Evert Taube-stipendiet. 2014 tilldelades hon Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA). 

ARTIST, POET. Emil Jensen talar i sitt Sommarprogram om sin bortgångna syster Anna, och att det trots allt INTE var bättre förr. Emil Jensen pratar och diktar kring sitt förhållande till mellanbocken Bruse, hur vi ser på farligheter förr och nu och relationen till systern Anna, som var hans bästa vän under de trettio första åren av livet. Han berättar om hur hans eget samhällsengagemang började när Anna drog med honom för att se en film om den sydafrikanske frihetskämpen Steve Biko. Och om hur detta engagemang långt senare ledde till att han blev överfallen och fick ena korsbandet avsparkat under en sommarturné. I sitt program skildrar Emil Jensen dessutom en snedtripp på svampar när han var femton år gammal, och hur normalt och självklart det har varit att leva med en mamma som missbrukat allt från alkohol till sudoku och glasspinnar. Men allra mest är programmet en historia om syskonskap, om sorg och tröst och om hur viktigt det är att prata om och minnas de som inte längre finns.Om Emil JensenAktuell med albumet och boken Om du inte står för något faller du för allt och i höst på turné med nya föreställningen Flyktpotatis. Har utnämnts till "mellansnackets mästare" av recensenter. Hans föreställningar är en blandning av musik, poesi och komik. Har givit ut fem album och tre böcker, skriver krönikor i tidningen ETC och hörs i Tankar för dagen i P1. Debuterade som skådespelare i Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick.Har vunnit SM och EM i poetry slam, fått flera miljöpriser och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris.Genomförde 2007 en turné helt på cykel genom Sverige och färdades då 300 mil med gitarren på ryggen.Producent: Lena Resborn

Kalle Lind och filmvetaren Mariah Larsson pratar i det fjärde avsnittet av Snedtänkt om varför porr var så populärt på sjuttiotalet. I förbifarten råkar de nämna Gustaf Fröding, abortcharter, Per Gahrton, Feministiskt initiativ, jungfrutro, dubbelmoral, sittgök, Ingrid Thulin, dvärgar som dyker upp, Vilgot Sjömans 491, könsmonologer, Mai Zetterling, ångestsex, knullkommunister, Schwedenfilm, Mad Men, sexualbrottsutredningen 1976, Buster Keaton, trenchcoats i knäet, nymfomani, Christina Lindberg, Marmeladefilm och snygga motljustagningar. Ljudet i podden är fixat av Andy Lundgren.

Så obegripligt. Vad är hemligheten bakom den långa kärlekshistorien mellan barnboksfigurerna Mamma Mu och Kråkan? Eller hon som älskade Gustaf Fröding ett helt liv - varför fick hon bara skit i eftermälet? Och är det möjligt att tänka sig att man kan ligga två i en kista när man nydött? Möt författarna Jujja Wieslander, Sigrid Combüchen och Staffan Westerberg. Och så erbjuder vi dig en plats i boksigneringskön på litteraturfestivalen i Edinburgh. Hur mycket ska man älska en författare? Hur nära ska man komma personen bakom verket? En del läsare nöjer sig med ett svalkande avstånd och en autograf på försättsbladet. Roger Wilson har besökt litteraturfestivalen i Edinburgh och träffat Liz och Karen i en kö för boksignering.  Andra vill komma närmare, vill skriva ihop författarens liv med sitt eget och rentav upprätta en kärleksrelation. Så var det för Ida Bäckmann, som ägnade mycket av sin livsenergi åt att komma nära Gustaf Fröding. Men kvittot efter affären innehöll mest - förakt. Vår reporter Jenny Teleman kavlar upp ärmarna och tar itu med denna kärleksgåta, och tar hjälp av Sigrid Combüchen, aktuell med boken Den umbärliga. Hur står genomsnälla Mamma Mu ut med den vresiga och självupptagna Kråkan? Jujja Wieslander försöker lägga ut några ledtrådar, och berättar om sin väg tillbaka till figurerna efter maken och arbetskamraten Tomas Wieslanders död. Och både döden och kärleken är centrala teman för teatermannen och författaren Staffan Westerberg. Som kommer förbi och läser lite ur sin nya diktsamling Hoppla.

Klassikern handlar om en mycket speciell uppläsning av en av Gustaf Frödings mest älskade och lästa dikter: Ett gammalt bergtroll ur samlingen Stänk och flikar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Ett gammalt bergtroll" är en av Gustaf Frödings mest älskade och lästa dikter. Den ingår i samlingen "Stänk och flikar" från 1896. Fröding, som föddes 1860, var alltså en relativt ung man när dikten skrevs. När skådespelaren Alf Nilsson på 90-talet gjorde program med Kerstin Wixe om den svenska diktskatten försökte hon få honom att göra en inläsning av den berömda dikten. Till slut lät han sig övertalas. Alf Nilsson gjorde en enda inläsning av "Ett gammalt bergtroll". - Det var värt allt tjat, säger Kerstin Wixe, producent. Alf Nilsson har arbetat med teater och film sen mitten av 1950-talet och blev ett känt ansikte för den breda publiken genom TV-serierna "Hem till byn" och deckarserien "Polisen i Strömstad". Vi har också sett honom i filmer som "Jägarna" och "Masjävlar".

Klassikern handlar om en mycket speciell uppläsning av en av Gustaf Frödings mest älskade och lästa dikter: Ett gammalt bergtroll ur samlingen Stänk och flikar. "Ett gammalt bergtroll" är en av Gustaf Frödings mest älskade och lästa dikter. Den ingår i samlingen "Stänk och flikar" från 1896. Fröding, som föddes 1860, var alltså en relativt ung man när dikten skrevs. När skådespelaren Alf Nilsson på 90-talet gjorde program med Kerstin Wixe om den svenska diktskatten försökte hon få honom att göra en inläsning av den berömda dikten. Till slut lät han sig övertalas. Alf Nilsson gjorde en enda inläsning av "Ett gammalt bergtroll". -  Det var värt allt tjat, säger Kerstin Wixe, producent. Alf Nilsson har arbetat med teater och film sen mitten av 1950-talet och blev ett känt ansikte för den breda publiken genom TV-serierna "Hem till byn" och deckarserien "Polisen i Strömstad". Vi har också sett honom i filmer som "Jägarna" och "Masjävlar".

Musiker Från sin egen studio, inrymd i en lada i Borlänge, berättar Gustaf Norén och Björn Dixgård från bandet Mando Diao om deras skiva Infruset, där bandet skapat musik av Gustaf Frödings dikter. Skivan mottogs först med ointresse av skivbolaget men har blivit en försäljningssuccé. I Sommar i P1 berättar de att skivan tillkom under en period av sorg efter beskedet att musikerkollegan och vännen Kristian Gidlund (som sommarpratade 30 juni 2013) drabbats av cancer. - Infruset blev aldrig en vanlig skiva. Den blev ett terapisamtal, en hjälpande hand ut ur ett tillstånd som förlamade oss, säger de i programmet. - Musik är Gud. Det är ingenting du kan äga eller sälja. Bara en känsla i dig. Kristian är fortfarande sjuk. Han kommer aldrig bli frisk. Nu nalkas hösten. Då är det vi som kommer behöva tröst. Då tackar vi vår Gud för att de sjunger för oss. Om Björn Dixgård och Gustaf Norén Utgör kärnan i popbandet Mando Diao. Släppte skivan Infruset 2012 där de tolkar Gustaf Frödings verk. Plattan fick fem plus av Aftonbladet, blev en försäljningssuccé och resulterade i en Grammis i kategorin Årets Folkmusik/visa. Har haft stora framgångar internationellt, framförallt i Japan och Tyskland. Mando Diao bildades i Borlänge och bandet albumdebuterade 2002 med plattan Bring’em in. Några av bandets mest välspelade radiosinglar är Mr. Moon och Dance with somebody. Har uppträtt i Conan O’Briens talkshow. Producent: Henrik Johnsson

Någon gång i slutet av förra året – jag tänker inte kolla upp exakt när, för jag är rädd att vi är ännu senare på bollen än vi vill tro – släppte Mando Diao en skiva som bestod av tonsatt Gustaf Fröding-lyrik. Jag har upplevt det som att den fått ett oväntat mottagande, alltså att folk som jag trodde skulle hata Mando Diao tyckte om den, och själv har jag ett något ambivalent förhållande till dem, varför vi alltså har satt oss som riktiga musikjournalister och lyssnat noggrant och fört anteckningar om detta spektakel. Vi toppar detta med att, tack vare ett tips från en lyssnare, recensera den boendeform som är den förhärskande i mitt och Joels gemensamma umgänge. Som sig bör i recensionssammanhang diskuterar vi för- och nackdelar med att dela lägenhet, och jag hänger ut mina sambos. Förlåt, Oscar.

Under hösten kommer vi att höra berättelser om människor i gamla tider som av olika anledningar var tvungna att lämna sina hem och sin invanda miljö. Ofta var det sjukdomar, fattigdom, krig eller annan utsatthet som låg bakom deras öden. Några av de mest utsatta grupperna var barn och gamla. I väldigt många familjer finns det berättelser om minderåriga som lämnades bort och gamlingar som hamnade på undantag eller fattighus. Arkiven är fulla av noteringar som visar hur samhället hanterade dessa människor, och de handlingarna kan hjälpa oss att förstå hur deras liv blev där de hamnade. Släktforskaren Lena Landstedt Hallin använde sig av många journalhandlingar när hon ville veta mer om vad som faktiskt hade hänt hennes farfars far Per Johan Landstedt. I början av 1900- talet hamnade Per Johan på Piteå Hospital under dramatiska former.  -Det första jag slås av när jag tittar på bilden på farfars far Per Johan Landstedt är att han nästan ser ut som bilder jag sett på Gustaf Fröding när han sitter på sin säng och är alldeles galen. Lena Landstedt Hallin blev intresserad och ville veta vad Per Johan hade dött av. Hon hade länge hört berättats om honom och i släkten sa de att: En Per Johan, har var ju tokig! I kyrkböckerna fann Lena så småningom anteckningar som antydde att han varit schizofren. - Eftersom jag själv är läkare tänkte jag att det är var ju spännande och intressant men en svår sjukdom. - Men ju mer jag fördjupade mig i den här historien desto mer fick jag veta i de utförliga journalanteckningarna från olika sjukhus och hospital. Piteå Hospital den 26 oktober 1917 För omkring ½ år sedan med allt mer tilltagande nedstämdhet, som så småningom antagit sådana former att han måste vårdas och vaktas. Han ansåg under vistelsen i hemmet att allt gick på tok, att länsman snart skulle komma och taga honom för diverse obestämda förbrytelser. På sista tiden vårdats hos en broder där han varit mycket orolig, velat springa ut och kasta sig i älven, yttrat att han varit tvingad att taga livet av sig. -När man begär den här tvångsintagningen den 23 oktober 1917 är den underskiven av hustrun, en halvbror, en halvsyster och en kusin. Dessutom måste prästen skriva under och säga att det var trovärdiga personer. Så regelverket var ganska strikt, berättar Lena Landstedt Hallin. Vem var då Per Johan Landstedt? -Han var en man som föddes i moderns andra äktenskap. Hon gifte om sig och fick några barn som alla dog i späd ålder. Kvar blev han och en syster och tre halvsyskon som kom att spela en stor roll i hans liv eftersom de kom att ta hand om honom när han insjuknade. Per Johan blir blir nybyggare i Norrfors vid 23 års ålder. Där råkar han 1892 ut för en svår olycka då han blir klämd i ett grustag och får ett stort stenblock över sig. Han hade blivit så svårt söndertrasad i underlivet att när han vid 37 års ålder gifte sig viskade folk i kyrkbänkarna och trodde att paret aldrig skulle kunna få några barn.  - Sen fick de bara nio barn, så det gick ganska bra ändå, berättar Lena och skrattar. -Men jag har hittat en annan sak som jag inte forskat så mycket om, men som kan ha bäring på hans historia. Lena berättar att Per Johan gifte sig i maj 1895 och att det sedan i husförhörslängden i juli samma år av Skellefteå Häradsrätt för vårdslöshet mot borgenärer är dömd till fängelse en månad. - Det kan kanske ha betydelse för när han blir sjuk dyker historier om fängelser och länsman som ska komma och hämta honom upp i hans föreställningsvärld. Upplysningar angående person för vilken sökes inträde å offentlig eller enskild anstalt för sinnessjuke Den sjukes hälsotillstånd och lynne före sjukdomens utbrott: Något sjuklig särskilt efter det han för omkring 25 år sedan blev mycket illa klämd vid ett ras i en grusgrop. Har ägt förståndets fulla bruk och varit väl begåvad samt livlig. Sjukdomens förhållande efter utbrottet: Den sjuke har ansett sig inte efterlevat lagen i många avseenden och påräknat rättsligt ingripande, för vilket han uttalat fruktan. Har uttalat hotelse om att taga sig av daga. Under våren 1917 och sedan början av juli måst ägnas tillsyn. Har vistats i hemmet samt nu senast hos en broder. - Så han tas in och där upprättas en läkarjournal där hans liv beskrivs noggrant. Och det görs en lång beskrivning av hans psykiska status. Även tankeverksamheten skulle beskrivas. Läkaren skriver bland annat att han grubblar över ett straff för att han varit barbarisk eftersom han tror att han dödat hustru och barn. - När jag började läsa det här insåg jag att Per Johan nog inte var schizofren utan djupt deprimerad. Hade han tagits in på sjukhus idag hade han antingen fått medicinering eller elchocker. - Han blir alltså inlagd i oktober och nästa gång det skrivs något om honom  är i maj, sju månader senare. Och då står det att han inte visat någon som helst förändring och vårdas alltjämt på den lugna övervakningssalen. Så jag som hade en bild av att det här var en tokig gubbe får helt plötsligt en helt annan bild av någon som ligger i en säng och bara vill dö. Efter ett drygt år anser läkaren på Piteå hospital att han blivit bättre och permitterar honom på försök. Strax därefter blir han utskriven. Piteå den 10 juni 1919 Genast efter hemkomsten sämre, blev dyster och nedstämd, orolig och sorgsen. Ville skada sig och försökt ta livet av sig genom hängning. Bara några månader senare känner familjen att det inte längre går att ha Per Johan i hemmet. De kontaktar prästen igen och i tvångsintagningshandlingarna uttrycker hustrun och två av sönerna att Per Johan är i trängande behov av vård på hospitalet. Därför beslutas att Per Johan ska eskorteras till Hospitalet av några nära släktingar. Men på vägen tar följet en paus och helt plötsligt är Per Johan försvunnen. Lena Landstedt som hört historien sen hon var ung spelade in hennes släkting Einar vars far var med på resan till hospitalet försommaren 1919. Där berättar Per Johans sonson Einar om den dramatiska resan då Per Johan  vid en rast på vägen till Hospitalet smitit iväg och krupit långt in under ett ladugårdsgolv. - Han kröp så långt in att de var tvungna att bryta upp golvet för att få ut honom. Och när de får upp honom sa han: Men ni kunde väl ha låtit mig få dö! Lena säger att om sällskapet inte hittat honom hade han säkert bara legat kvar där och tynat bort. - Och det var egentligen det han gjorde, fast det tog längre tid. I juni 1919 blev han inlagd och låg i en säng fram till dess att han dog 1 januari 1925. Per Johan hade ramlat och brutit lårbenet. Lena bläddrar fram en journal från Piteå Lasarett dit han kom efter att ha brutit benet. Där skriver de: Ytterligt utmärglad redan då han insändes från Hospitalet. Vägrade ofta att äta. Avtynade och dog. -Han dör egentligen en sorts svältdöd och tynar bort. Och han är bara 66 år gammal. Det är väldigt sorgligt, säger Lena Landstedt Hallin. I Lenas familj har man inte pratat mycket om Per Johan, vilket är typiskt med tanke på synen på sinnesjuka förr. - Det är vanligt att man söker förklaringar. I Per Johans fall finns flera noteringar om att det var olyckan och också att han blev förkyld vid fisket några år tidigare. - När man tittar i de förtryckta pappren som läkarna skulle fylla i om patienten ser man myndigheternas förslag till orsaker som kunde ha framkallat sjukdomen. Sorg och bekymmer, oro, skrämsel, motgångar, hat, vrede, hämnd, felslagna förhoppningar, olycklig kärlek, sömnlöshet, fallande sot, febersjukdom, havandeskap, genomgången barnsäng, förlängd digivning eller yttre våld är några av de förslag som ges av myndigheterna.  Svårt att avgöra vem som var sjuk Under 1800- talet växte det fram en stark tro att det faktiskt gick att bota psykiska sjukdomar. Så i den nya lagen satte man därför upp två kriterier för vilka som skulle tas in på hospital. De som vårdades där skulle antingen bedömas som möjliga att bota, eller vara farliga för sig själv och andra. Cecilia Riving är historiker vid Lunds universitet och har forskat om psykiatrin under andra hälften av 1800-talet. Hon har läst massor av intagningshandlingar för att se vilka skäl det fanns för att tvångsvårda människor likt Per Johan Landstedt. -Oftast var det den typen av beteenden som gick ut över omgivningen, våldsamhet är det allra vanligaste, säger hon, och fortsätter. Man tar ofta upp att någon varit oregerlig eller farlig, kanske tänt på hus eller det allra grövsta, gett sig på sin familj. På den här tiden klassades ofta ett besvärligt beteende som tecken på psykisk sjukdom. Det berodde på att läkarna var skyldiga att ta in personer som ansågs farliga eller omöjliga att hantera i sin omgivning på hospitalen. Men för att ta in dem så måste personen kallas sjuk. Det här gör att det är svårt, kanske till och med omöjligt för en nutida betraktare att avgöra vilka patienter som verkligen var psykiskt sjuka och vilka som togs in för att de var våldsamma eller besvärliga. Det finns de som har försökt att avgöra om det verkligen handlade om sjuka personer eller om det bara handlade om tidens moral som var avgörande. -Men det blir nästan meningslöst att försöka göra den sortens analyser, säger Cecilia Riving, eftersom allt som definierades som sociala avvikelser som man inte kunde hantera hemma, det formulerades som sjukdomstillstånd i intagningshandlingarna och registrerades som det av läkarna. Läkarna hade ju skyldighet att ta hänsyn till detta eftersom farlighet var ett kriterium för att bli intagen på hospital. Vad som var socialt accepterat var väldigt olika beroende på om man var till exempel kvinna eller man, fattig eller rik, barn eller vuxen, därför var det som var att betrakta som avvikelser också olika beroende på vem det gällde.  Det allra konstigaste skälet för att ta in någon på hospital, som Cecilia Riving stött på var en kvinna som ansågs för ful. -Man menade att hennes utseende kunde vara farligt för gravida och andra lättrörda, berättar Riving. -Det är väldigt lätt att göra sig lustig över hur märkligt allting var då, men poängen är ju att vi förstår hur föränderligt synen på psykisk sjukdom är. Jag är övertygad om att vi om hundra år kommer att se på vår tid med lika stor förvåning och löje, säger hon. De Klass- och könskillnader som fanns i samhället i övrigt fanns också på hospitalen. Men det var inte självklart så att en man med hög samhällsstatus kunde klara sig undan tvångsvård: -Nej det är verkligen inte så enkelt, säger Cecilia Riving, som stött på många ur de högre klasserna i sitt forskningsmaterial. Fördelningen mellan kvinnor och män är också ganska jämn. -Däremot kan man ju konstatera att de rika hade fler alternativ att välja på, som privatläkare och vilohem. Det fanns också på flera hospital första-, andra- och tredjeklassavdelningar. Ingen skulle kunna spärras in på hospital utan anledning. Därför måste det vara fler än en person som låg bakom en ansökan om intagning. All psykiatrisk vård vid den här tiden var tvångsvård, frivillig intagning kom inte förrän en bra bit in på 1900-talet. -Det fanns olika regler för intagningen, och de förändrades hela tiden eftersom detta var en ganska ny verksamhet för utvecklades hela tiden, säger Cecilia Riving. Fram till 1858 måste alla patienter genomgå en tre månaders provkur för att man ville se om de var behandlingsbara, innan de togs in. Efter 1858 års lag så gällde att man alltid skulle bifoga ett prästbetyg och ett läkarintyg. På så sätt skulle man undvika att ta in folk på orätta grunder. Man kan ju undra hur stor del avvården som egentligen gick ut på att hålla besvärliga människor borta från sin närmaste omgivning, men det är svårt för att inte säga omöjliga att säga, menar Riving. -De källor vi har kan aldrig svar på de frågorna. De uppgifter som finns i intagningshandlingarna är ju skrivna för att personen det handlar om ska tas in, och då låg det ju i människors intresse att formulera tillståndet så allvarligt som möjligt för att han eller hon skulle bli intagen. -Därför kan vi aldrig veta om det som står i handlingarna är sanningen om den intagnes beteende eller om man har broderat ut det. -Jag kan inte säga att det finns så många anledningar att misstänka att man har ljugit, men hur det var, det kan vi ju aldrig få svar på, slutar Cecilia Riving. 2008 disputerade Cecilia Riving på sin avhandling om vården av psykiskt sjuka under 1800-talet. ”Icke som en annan människa. Psykisk sjukdom i mötet mellan psykiatrin och lokalsamhället under 1800-talets andra hälft”. Det finns mer att läsa om den här: Historikerbesök i Släktband Många släktforskare berättar om sina arkivfynd på hemsidor bloggar eller i böcker. Och många av dom läser sånt som är skrivet av professionella forskare. Under hösten kommer två av våra mest lästa historiker att finnas med här i Släktband. Dick Harrison och Peter Englund. De kommer att berätta om sina erfarenheter av arkivforskning och också om hur de gjuter liv i människor från förr i sina böcker. Först ut är Peter Englund som menar att det stora intresset för att söka sina rötter bottnar i en drivkraft som alla bär med sig. -Jag tror att den impulsen är helt ofrånkomlig, och jag tror att den är mycket mänsklig, säger han. Jag vill nog påstå att det inte finns någon kultur som saknar driften att ta reda på varifrån man kommer. I många kulturer finns ju dyrkan av förfäderna som en slags proto-religion, varur så mycket annat stiger. Peter Englund menar att sökandet efter sina rötter i grunden är en existentiell fråga. -Man söker svaret på sin egen gåta. Den personliga nyfikenheten paras sedan med en massa andra former av nyfikenhet, men ytterst handlar det om den egna existensen. Det kan finnas skillnader i hur amatörer och historiker av facket söker i arkiven, men det är inte givet, tror Englund. -Jag har snubblat över amatörer som har haft en kolossalt utvecklad vetenskaplig instinkt. Han menar att den består i att leta efter fakta utan att bry sig om vart dessa fakta leder en. -Om det så är ner till helvetets portar, säger han för att göra det alldeles tydligt vad han menar med en grundläggande vetenskaplig inställning. -Jag har dessvärre inte heller haft problem med att hitta vetenskapare som inte har den där instinkten utan istället går till källorna med en väldigt fast föreställning om vad de ska hitta och där det handlar om att bara att sortera in materialet i givna askar. -Men genomgående är det givetvis så att om du har en akademisk skolning så är du utrustad med vissa instrument som ger dig hjälp på vägen. Om han har ett gott råd att ge så handlar det om att ha ett öppet sinne. -Ja, det är där allting börjar, oavsett varifrån man kommer in i sina utforskningar. Ett öppet sinne krävs för att du ska kunna göra både vetenskap och andra former av undersökningar.

1909 färdigställde konstnären Richard Bergh efter flera års arbete det stora porträtt av Gustaf Fröding där poeten sitter i sin sjuksäng med armarna i kors och blicken i fjärran. Det har blivit ett av det mest omedelbart igenkännbara verken i den svenska konsthistorien och står på spiselkransen i stora salen på Nedre Manilla i Stockholm som ett av portalverken i Bonniers porträttsamling. Bergh ville från början måla porträttet direkt på väggen i villan, men husbygget drog ut på tiden. Istället blev resultatet "en färglagd teckning" som Bergh själv kallar det i essän Några ord till Frödings bild. I år var det 100 år sedan Gustaf Fröding dog, 50 år gammal och Klassikern tar idag därför tillfället i akt att titta närmare på "Frödings bild" som poeten, till konstnärens lättnad, aldrig själv såg: "därtill fruktade jag för mycket hans dom." I programmet medverkar konsthistorikern Nina Öhman och uppläsare är Ludvig Josephsson.

1. Johannes Brahms: Symfoni nr 4 2. Wilhelm Peterson-Berger: Arnljots hälsningssång ur Arnljot akt 1 3. Ture Rangström: Vingar i natten (Bo Bergman) 4. Ture Rangström: ur Kung Eriks visor (Gustaf Fröding) 5. Hugo Alfvén: Midsommarvaka Stockholms festspelsorkester Bernhard Sönnerstedt, bas Dirigent: Dean Dixon 6. Samuel Barber: Essay No.1 Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon 7. Emil Sjögren: Jeg giver mit digt till våren (Björnstierne Björnson) Bernhard Sönnerstedt, baryton Stig Westerberg, piano I dagens program skall vi återuppleva den högtidliga invigningskonserten vid det första Stockholms Festspel, som ägde rum för nästan exakt 56 år sedan i Stockholms konserthus den 3 juni 1953. För detta festliga tillfälle hade man skapat en 100-manna Stockholms festspelsorkester, som bestod av radioorkestern och Stockholms filharmonikerna. Som dirigent hade man engagerat den 38-årige amerikanske dirigenten Dean Dixon, som gjort en bejublad debut i Stockholm året innan. På programmet stod Brahms fjärde symfoni (som vi dessutom ger som juni månads podd) och ett knippe svenska romanser med orkester sjungna av Bernhard Sönnerstedt. Och det hela avslutades med det svenskaste av alla svenska orkesterverk, Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Det var verkligen ett stort evenemang där i Stockholms konserthus stora sal den 3 juni 1953. Kungafamiljen var där, diplomatiska kåren var väl representerad och det hela sändes med radions hjälp direkt ut över Europa, ja till och med till USA och Kanada. Dean Dixon (1915 – 1976) var helt utbildad i USA. Vid 26 års ålder var han den yngste dirigenten och den förste afroamerikanske dirigenten som fick dirigera New Yorks filharmoniska orkester. Han dirigerade också flera andra framstående amerikanska orkestrar, bl.a. i Boston och Philadelphia. Han blev särskilt känd för att anordna konserter för barn. Han fick i unga år hjälp av president Franklin D. Roosevelts fru Eleonor med att klara sin utbildning, men dessvärre förblev många dörrar fortfarande stängda för honom i hemlandet. Efter kriget sökte han sig till Europa för vidare engagemang. 1952 gjorde han ett hastigt inhopp för den insjuknade Wilhelm Furtwängler i Stockholms konserthus. Han blev engagerad på nytt och så kom det sig att han en höstkväll 1952 stod på podiet i Musikaliska akademins stora sal för att leda radioorkestern för första gången. Året därpå blev han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Det var han fram till 1960, då han blev ledare för Hessiska radions symfoniorkester. Han hade under 60-talet också en liknande befattning i Sydney i Australien. Han kom att leda många framföranden av svensk musik, från Roman över Berwald, Stenhammar, Otto Olsson fram till Blomdahl, Lidholm och Sven-Eric Johansson. Bernhard Sönnerstedt (1911 - 1973) studerade sång för John Forsell och Joel Berglund. Han debuterade på Stockholmsoperan 1940. Här 1953, 41 år gammal, var han i sin glans dagar som sångare. Några år tidigare hade han också framträtt tillsammans med den legendariske ackompanjatören Gerald Moore vid Festspelen i Edinburgh med stor framgång. Förutom opera sjöng han gärna romanser och baspartierna i olika kyrkliga verk. Sedermera blev han 1960 chef för Stora Teatern i Göteborg.