Podcasts about Limhamn

This week it is a duo episode with Andre and Arian, with a comeback from a very special guest! We discuss the past weekend's games, and preview the games coming up. We also go through our power rankings for Week 2 of the Super Series. We give you are thoughts on the first glimpse from the newest team in the league, who along with Limhamn, show why purple is not the shit this year, and Carlstad put on a clinic in Tyresö.

Nils Karlsson från podden 'Världens bästa poplåt' åkte upp från Malmö för att gagga med mig om varför högern inte gör politisk musik. Många sidospår utlovas. Till exempel om varför Tinder är det bästa som hänt männen. Hur NWA förändrade livet för en vit skånsk påg i Limhamn. Och en del om Malmö såklart. Lyssna på Nisses podcast, världens bästa poplåt. Stötta Popkultur med Joseph på Patreon för exklusivt innehåll och annat skoj  Följ mig på instagram, Letterboxd och twitter/X. Kom gärna på Popkultur med Joseph-quizet om du bor i Stockholm eller är på besök här. Tisdagar kl 18.30 på Bar Brooklyn, Debaser Strand. Quizen är på engelska. Följ mig på instagram för regelbundna uppdateringar om quizdatum och eventuella avvikelser. Loggan är designad av Ante Wiklund Vinjetten är av Kalle Scherman och Gustav Ramsby

I dagens avsnitt får vi höra den eldiga sagan "Leo, den tomatälskande draken", önskad av Mateo, 5 år från Limhamn. Följ med på ett skrattfyllt äventyr där den ovanliga draken Leo upptäcker en magisk kombination av tomater och stenar som ger honom otroliga krafter. En rolig och spännande berättelse om att omfamna sin särart och använda sina gåvor för att hjälpa andra. Dessutom har vi en spännande nyhet - Magiska Godnattsagor har inlett ett samarbete med Activequiz. Ladda ner appen och sök på #MAGISKA för att uppleva våra egna digitala poängpromenader. Så häng med Leo på hans eldiga resa fylld av humor, spänning och oväntad magi! God natt och trevlig lyssning. Som alltid bjuder vår kära Aida på fascinerande fakta. Idag gräver vi ner oss i ämnet grävmaskiner! Stötta podden och få tillgång till nya sagor! Gå med i Magiska Godnattsagor-klubben! Skicka in förslag på kommande sagor via www.magiskagodnattsagor.se Följ oss på Facebook & Instagram Sökord: magiska godnattsagor, godnattsaga, barn, läggdags, podcast för barn, barnlitteratur, ai, godnatt

In episode 115, Andre and Antoine discuss the five games played across men's division 1 and the Super Series the past weekend, highlighting how Upplands-Bro tricked us into thinking they were a good team, why Limhamn cannot rely on their passing game, and why Carlstad are looking nearly unbeatable at the moment. We continue by going through our power rankings and picking the upcoming weekend's games across the Super Series, both Men's and Women's Division 1, and ending off with wishing Stockholm good luck on their trip to Paris for a matchup against reigning CEFL champions Courneuve Flash.

Det lunkar på så sakteliga och Ekberg och Zander håller ett öga på saket och ting. I Europa pratar man om Malmö --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/daniel-ekberg/message

I dagens avsnitt av Magiska Godnattsagor får vi höra den spännande berättelsen "Kapten Auroras kopieringsäventyr", önskad av Hugo Hansson, 6,5 år från Limhamn. Följ med kapten Aurora och hennes besättning när mystiska händelser börjar ske ombord på deras fartyg. Djur dupliceras nattetid av en okänd kraft! Tillsammans måste de lösa gåtan och bemästra den magiska förmågan. Som alltid bjuder vår kära Aida på aptitretande fakta, denna gång om den klassiska julkorven. Så häng med ut på havet i denna minnesvärda saga full av problemlösning och havets magi. God natt och trevlig lyssning! Stötta podden och få tillgång till nya sagor! Gå med i Magiska Godnattsagor-klubben! Skicka in förslag på kommande sagor via www.magiskagodnattsagor.se Följ oss på Facebook & Instagram Sökord: magiska godnattsagor, godnattsaga, barn, läggdags, podcast för barn, barnlitteratur, ai, godnatt

Välkomna tillbaka lyssnare, i dagens avsnitt tar vi med er på "Pyjamaspartyt och den hemliga grottan". Denna saga är önskad av Hilma, Maja och Maja från Limhamn i Malmö. Följ med vännerna Alma, Elina och Nora när deras pyjamasparty tar en oväntad vändning mot magi och äventyr. I en hemlig grotta väntar skatter, en mystisk kvinna och insikter om vad som är viktigast i livet. Som alltid delar vår kära Aida också med sig av spännande fakta, denna gång om våra fantastiska världsdelar. Så häng med ut under stjärnorna på denna minnesvärda resa om vänskapens kraft. God natt och trevlig lyssning! Stötta podden och få tillgång till nya sagor även onsdagar och fredagar! Gå med i Magiska Godnattsagor-klubben! Skicka gärna in egna förslag på vad nästa saga ska handla om via www.magiskagodnattsagor.se Följ oss på Facebook & Instagram. Sökord: magiska godnattsagor, godnattsaga, barn, läggdags, podcast för barn, barnlitteratur, ai, godnatt.

Malmösyntharna Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko träffades utanför ett högstadiedisco i Limhamn när hon var 15 och han 18. Eddie hade blonderat hår, solglasögon och en orange overall som han skrivit "DEVO" på. "Honom måste jag prata med", tänkte Marina. De blev ihop och var ett par i ett år och tre månader. Deras vänskap, och bandet som de startade tillsammans, har hållit desto längre: 43 år. Hemma hos Strage pratar Page bland annat om hur knäckt Eddie blev när han upptäckte att Silicon Teens inte var ett riktigt band, om klassikern "Dansande man" som de spelade väldigt snabbt i TV i början av åttiotalet (programtiden höll på att ta slut), om kärleken till Gary Numan och Fad Gadget, om varför Eddie inte sjunger på skånska, om nya albumet "En ny våg" och om bilolyckan som var nära att kosta dem livet Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen till veckans avsnitt där vi besöker Bikemasters i Limhamn, vi följer upp de tuffa tvillingarna på suna och... där vi även träffat en kändis. Välkommen till DBAP! --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/daniel-andersson9/message

I detta avsnitt möter ni Göran Karlsson, som är valledare/valarbetare i vår valstuga på Limhamn. Vi samtalar om valarbetet i Limhamn, samt om arbetet i valstugan.

Ines från Limhamn lär oss allt om hur det är att vara katt- och kaninvakt. Dessutom hittar Ines och Farzad på ett ordspråk om just kaniner!

Försvarsmakten föder upp schäfrar, men i andra militära sammanhang har dalmatinern gjort entré. Vi frågar oss varför, och vilka personliga egenskaper som utmärker en bra hemvärnshund? Programledare: Louise Epstein. Bisittare: Thomas Nordegren. Vilken personlighet behöver Försvarsmaktens hemvärnshundar ha? Hur respektingivande är Pongo? Förra torsdagen sågs en dalmatiner patrullera med hemvärnet i Visby hamn, klädd i ärmlös svart hundjacka. Cecilia Ström, ordförande i Svenska dalmatinersällskapet, pratar om hundrasens eventuella farlighet och avskräckande effekt på Putin.Mimi Jordell, hundförare i Hemvärnet, har sin egen hund Wikid med sig när hon patrullerar. Wikid är en treårig australiensisk vallhund, och en av hemvärnets 700 privatägda patrullhundar. Vilken personlighet behöver hemvärnshundar ha, och vad ska man ha dem till?Peter Öhrling, funktionsförvaltare på Försvarsmaktens hundtjänstenhet, berättar om militärhundarnas funktion. Varför har försvarsmakten valt att föda upp just schäfrar?Dick Harrison om rysskräckenUkrainakrisen är långtifrån över. Rysslands president Putin vapenskramlar, och det svenska försvaret ökar sin närvaro på Gotland. Hur spänt är läget just nu mellan Sverige och Ryssland, om man jämför bakåt? Dick Harrison, författare och professor i historia vid Lunds universitet, kommer och pratar rysskräck, relationerna mellan Sverige och Ryssland genom tiderna, och om när de var som sämst.Vaccinationskrav i ÖsterrikeIdag röstar Österrikes parlament om vaccinationskrav för alla över 18 år, och dryga böter kan bli konsekvensen för dem som bryter mot den nya lagen. I Sverige ser det si och så ut med dos tre på sina ställen. Borde vi införa böter för regioner som är för långsamma med att vaccinera sin befolkning?Kan Valérie Pécresse bli Frankrikes nästa president?Valrörelsen börjar komma igång i Frankrike inför presidentvalet, och för första gången i Republikanernas historia har en kvinna valts till partiets presidentkandidat. Partiet har varit i djup kris, men på senare tid har det vänt och nya medlemmar strömmar till. Men hur stor chans har egentligen Valérie Pécresse att bli Frankrikes nästa president? Marie Nilsson Boij, Sveriges Radios korrespondent i Sydeuropa, gör en analys.Dessutom lyssnarbrev om Tycho Brahes syster Sophie, och så spelar Louise musik från sina ungdomsår i ett blåsigt Limhamn, där alla coola personer hade bärbara kassettbandspelare med lurar.Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Olle Björkman

Designern och forskaren Petra Lilja tar oss med till Kalkbrottet i Limhamn där hon bjuder på en filosofisk syn på stenar och mineraler. En och annan padda slinker också med.

Sandra Mastio vann Sveriges Mästerkock år 2015, numera är hon en etablerad och erkänd matlagare och driver en av landets främsta pizzerior, Mastio, i Limhamn i Malmö. För Gastroradio berättar hon om hur det känns att vara en Mästerkocks-vinnare, om sin pizzafilosofi, om hur man gör en riktigt god tomatsås, hästolyckan som nästan kostade henne livet och framtidsplaner.

I en nyårsspecial minns Båtlivet tillbaka på ett år präglat av Coronapandemin. Trots att mycket blev annorlunda blev det ett båtår och i programmet får du höra höjdpunkterna från förra året. Båtåret 2020 blev båtköpet ett äventyr för Binka och Elvin Barakovic, och det började en dröm som Elvin haft sedan liten, inspirerad av Tor Heyerdahls fantastiska resor. Vi får också träffa en riktig hamnkapten, Peder Edman som är hamnkapten i Limhamn, och så handlar det om Kite-surfing med Kite-surfingfantasterna Walter Zek och Kajsa Metzler som kite-surfar så ofta dom bara hinner och kan. Detta och mycket mer hör du om i Båtlivets nyårsspecial med Agneta Nordin och Håkan Svensson.

I månadens avsnitt går vi igenom turerna kring att det numera bor fattiga människor på Limhamn, vilket fått bostadsrättsägare att rasa, tidningar att skriva, och styrelsen i MKB att gå mer högerut än vad de styrande politikerna i Malmö tidigare vågat gå. Stötta gärna oss på vår Patreon! Facebook: Allt åt alla MalmöInstagram: @alltatallamalmoTwitter: @alltatallamalmoEld och rörelse #24: Lär […]

För snart två år sedan tog Olof Persson farväl från fotbollen i samband med Europa League matchen i Istanbul i december 2018. Efter ett år i rekryteringsbranschen blev saknaden efter fotbollen för stor. I veckans avsnitt berättar Olof om sin nya framtid i fotbollsvärlden som tränare för nedflyttningshotade LB07 herrlag, tränare i MFF:s akademier i Bunkeflostrand och Lomma. Olof berättar också om sitt nya äventyr som student med studier på sports management utbildning på distans. Drömmen är ett jobb som sportchef eller klubbchef i framtiden. Det blir också Olofs funderingar om årets Europaspel och om lagbygget 2020. Välkommen till Blått Snack avsnitt 235 - direkt från Limhamn.

”Åndelighed er vejen til det gode liv”, var blandt de mange vise ord som Jan K fra Tisvildeleje sagde under vores samtale i Fælledparken. Jan er 70-år og har været ædru siden 1988. Hans hjemmegruppe er i Vejby Kirke tirsdag aften og lørdag formiddag i Limhamn i Malmö, hvor han også bor. Jan er en rig kilde af viden om AA og af visdom om livet. Hans ord giver virkelig stof til eftertanke.

Hör hela avsnittet här: https://www.svegot.se/2020/08/24/sverige-vaknar-21-september-2020/

Följ med på city semester i Malmö, med rundtur på kanalerna, cykeltur i centrum, italienska smaker och pittoreska Limhamn. Upplev ett renässans-inspirerat Norrvikens Trädgårdar och fantastiska Birgit Nilsson museum, allt detta hitta du på Bjärehalvön i Nordvästra Skåne. 

In this episode of the Why Exercise? podcast I visit Eva Jansson Hamberg in her dance studio in Limhamn. We talk about how finding the dance style of Jazz as a child enabled Eva to physically express herself. Our conversation continues on to her professional life as a dancer and a teacher, and discuss how dance creates those happy moments that allows Eva to be the best version of herself.

Hon beskriver sig själv som impulsiv och dåraktig. B-tränaren Emma Bjerkås som har vunnit på V75 flera gånger (i dubbel bemärkelse!) och driver restaurang i Limhamn är på löpet den här veckan.

Uppvuxen på Limhamn och himmelsblå sedan barnsben (spelade i pojklag fyra med Calle Palmér som tränare) under ett par år.Han var med och byggde Stadion och la den organisatoriska grunden till det MFF vi har idag. Han var föreningens förste VD när han klev in på kansliet i februari 2008. I januari 2011 avgår han efter ett minusresultat på 30 miljoner kronor. För första gången sedan dess berättar Pelle Svensson sin historia. Välkommen till avsnitt 196 av Blått Snack!

Han är känd för den klassiska segergesten i snödrivan på Stadion i samband med kvartsfinalen i Europacupen mot Krakow. Bob Houghton kallade honom för returkungen. Möt MFF legenden Tore Cervin. Det blir en himmelsblå resa via Lydia Marathon, till MFF, Toronto, Limhamn och HIF. Härliga berättelser om Egon "Todde" Jönsson och Bob Houghton, julfirande med Börje Salming och mycket mycket mer.

Nu är det snart dags för världspremiär för frågesporten Jämför Gissa Jiddra. Är du allmänbildad? Vad vet du om Limhamn, stenkuletillverkning och dopingkontroller? Får du mer poäng än Anders Jaensson? På söndag vet du svaret...

Gullan Bornemark är upphovskvinna till många av våra mest populära barnvisor som "Sudda sudda" och "Är du vaken Lars". Hon har beskyllts för att vara präktig ut i fingerspetsarna men har själv en förklaring till det. Förr blev jag alltid kallad "tant Gullan" av barnen när jag var ute och spelade. Nu när jag verkligen är en tant är det ingen som kallar mig för tant, och det är ju bra. Barn idag vågar ifrågasätta mer. Herregud, idag skulle man ju aldrig låta barnen komma in marscherande på det där viset som vi gjorde i "Tut i rutan" till exempel. Och välrepeterade det var vi, men det var så barnen ville ha det, annars ville de inte vara med. Med sina egna barn sjöng hon och lekte i både radio och tv. Vi träffar henne i hennes hem på Limhamn i Malmö. Programmet är gjort 2014 av Karin Andersson, produktionsbolaget Munck.

Carpet Vista, som är världens största mattbutik, har byggt sin framgång på ett stort sortiment och en egenutvecklad budmotor som köpt Adwords på 50 marknader. Men 14 år efter starten kommer kraven på att bygga ett starkt varumärke. Podden eHandelstrender har samtalat med marknadschefen Ulrika Klinkert hos Carpet Vista i Limhamn utanför Malmö. Efter 14 framgångsrika år har Carpet Vistas grundare sålt till investmentbolaget Litorina. Samtidigt har konkurrensen hårdnat och det digitala ekosystemet ser helt annorlunda ut än vid starten 2005. Carpet Vista brottas med sin identitet - de är extremt digitala men har ett svagt varumärke. Trots att Carpet Vista omsatte 311 miljoner kronor 2017 med god lönsamhet är bolaget förvånansvärt okänt. Det är här den nya marknadschefen Ulrika Klinkert kommer in. Hon utnämndes 2013 till årets digitala marknadsförare för sin insats att digitalisera Kjell & Co:s kommunikation. Det är hennes uppgift att fylla Carpet Visas varumärke med värden som gör det enklare att konkurrera globalt. Därför pratar vi om hur man bygger ett varumärke år 2019. Ulrika Klinkert berättar också hur man som e-handlare lyckas uppnå betyget 9,5 på Trustpilot och hur man trots det extremt höga betyget vill öka det. Hemligheten bakom höga online-betyg, förutom ett brett sortiment och bra leveranser, är att dela med sig av sin kunskap till kunderna. Det är så ett svenskt företag kan få en brasilianare att köpa en äkta matta för 100 000 kr från Sverige. I avsnitt 95 av podden eHandelstrender samtalar programledaren Urban Lindstedt med Carpet Vistas marknadschef Ulrika Klinkert.

Jag vill vara en fjäril för dom är så vackra berättar 6-åriga Astrid från Limhamn. Veckans Djuronsdag handlar om vilket djur man helst skulle vilja vara. Jonas nämner av någon anledning mask... Vill du vara med i Djuronsdag? Skriv till Jonas!

Grötiga terroristtankar, banbrytande filosofi och viktiga litterära författarskap. Allt rymdes hos Bo Cavefors förlag. Det får en av fundera över dagens intellektuella klimat, säger Tor Billgren. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. RAF: texter, som publicerades på Bo Cavefors förlag i oktober 1977 måste vara en av bokhistoriens mest vältajmade utgivningar. Det är en 520-sidig antologi med texter av aktivister inom den västtyska terrorgruppen Röda Arméfraktionen, RAF. Cavefors berättar om publiceringen i Malmökonstnären Lena Mattssons filminstallation I betraktarens öga, som visades på Moderna Museet i Malmö 2014. Förutom den svenska boken, gav han också ut en utgåva på tyska, eftersom inget tyskt förlag vågade göra det. För att böckerna inte skulle fastna i tullen, fabricerade han ett fejkomslag: Kärlek med förhinder stod det på framsidan av ett stort antal av de tyska böckerna. Cavefors hade starka drivkrafter, både politiska och litterära. I Lena Mattssons intervjufilm kallar han sig kulturell onanist. Det som gör boken så vältajmad, är att det var just i oktober 1977, som palestinska PFLP kapade ett Lufthansaplan med kravet att ett antal fängslade RAF-ledare skulle friges. I fem dagar irrade planet runt i Mellanöstern med fem besättningsmedlemmar och 86 passagerare som gisslan, sju av dem barn. Tidigt på morgonen den 17 oktober kunde planet slutligen landa i Mogadishu, Somalia. Det stormades av tysk specialpolis, och gisslan fritogs. Följande morgon hittades RAF:s fängslade ledare, Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe döda i sina fängelseceller i vad som förmodligen var ett koordinerat självmord. I samma veva lägger alltså Bo Cavefors RAF: texter på bokhandelsdiskarna. Det var förstås också en mycket kontroversiell utgivning. RAF hade vid det laget mördat 16 personer i sina olika aktioner, varav två i Stockholm under ockupationen av Västtyska ambassaden 1975. Och våren 1977 hade SÄPO slagit till mot en RAF-trogen terrorcell i Sverige som planerade att kidnappa före detta ministern Anna-Greta Leijon i utpressningssyfte. Så hösten 1977 visste alla vad RAF var. Bo Cavefors hade en särskild näsa för det som låg i tiden. Han startade sitt bokförlag 1959, men det är först 2018 som historien om förlaget berättas utförligt i bokform. Det är bokhistorikern Ragni Svensson som gör det i sin doktorsavhandling Cavefors Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 19591982. Första året gav den då 27-årige förläggaren ut nio titlar från sitt föräldrahem i Limhamn, bland annat Sju algeriska studenters vittnesmål om tortyren i Frankrike och tre böcker av den mycket kontroversielle poeten Ezra Pound. Stig Claesson sökte sig tidigt till förlaget, liksom en ung Lars Norén. Honom refuserade dock Cavefors, tre gånger på tre år. Förlaget fick snabbt en vänsterpolitisk profil. Ragni Svensson noterar att utgivningen kom att spegla eller rentav föregå den väg som den svenska vänsterrörelsen kom att ta framåt slutet av 1960-talet. Cavefors gav ut Mao Tse-tung, Rosa Luxemburg, Antonio Gramsci, Marx, Stalin, Lenin och Nordkoreas diktator Kim Il Sung. Det kom tjogtals med titlar som En socialistisk kultursyn, Marxismens politiska ekonomi och Kulturrevolutionen vid Kinas universitet. Han introducerade tänkare och filosofer som Roland Barthes och Michel Foucault. Peter Weiss knöts tidigt till förlaget, och 1975 gav Cavefors ut den nigerianske författaren Wole Soyinka, 11 år innan han fick Nobelpriset. Det är inte dåligt för vad som länge var ett enmansförlag. Men Cavefors hade starka drivkrafter, både politiska och litterära. I Lena Mattssons intervjufilm kallar han sig kulturell onanist. Att läsa om Bo Cavefors skapar funderingar om intellektuell takhöjd och diskussionsklimat nu och då.  Vill man få en överblick över vidden av utgivningen kan man ta till en annan bok från 2018: BOC en bok om Bo Cavefors Bokförlag, som innehåller en komplett bibliografi. De Caveforsböcker som jag själv har starkast kontakt med är Salvador Dalís självbiografi, som tidigt väckte mitt intresse för konst. En annan är William Burroughs Den nakna lunchen, som Cavefors tog till Sverige 1978. Jag hittade den på en loppmarknad i Simrishamn 1996 och läste den på ett kvavt tåg samma sommar som jag skulle rycka in i Flottan. Boken var osprättad, så jag satt med min morakniv och skar. Sida efter sida sköljde bokens febriga och erotiska hallucinationer över mig. Förlaget gick under i det som kom att kallas Caveforsaffären; en stormig process som spelades upp kring 1980. Bo Cavefors hade vunnit en upphandling från Kulturrådet om att ge ut Strindbergs samlade verk i ny utgåva. Men mitt under förberedelsearbetet drogs beslutet tillbaka. Officiellt på grund av brister i upphandlingsförfarandet, men i den debatt som följde menade Cavefors försvarare inom kulturvärlden att det var hans kontroversiella utgivning som var det egentliga skälet. Han var för obekväm, för besvärlig. Snart kom också anklagelser om ekonomisk brottslighet. Han satt häktad i polishuset i Lund i nio dagar, men frikändes sedan på 10 av 11 åtalspunkter. Förlaget gick i konkurs och i början av 1981 såldes det enorma boklagret i en legendarisk utförsäljning. Det är förmodligen från denna som min osprättade Burroughsbok härstammar. Att läsa om Bo Cavefors skapar funderingar om intellektuell takhöjd och diskussionsklimat nu och då. Hade utgivningarna av till exempel Ezra Pound, Stalin och den svenske fascistledaren Per Engdahl, vars memoarer Cavefors gav ut 1979, kunnat stå emot dagens sociala medierdrev och polariserade åsiktsjournalistik? Hade ett etablerat förlag idag kunnat ge ut visdomsord från Islamiska Statens teologer, eller Anders Behring Breiviks manifest? Bo Cavefors har motiverat utgivningen av RAF-boken med att det rörde sig om viktiga dokument för den tiden. Att publicera något måste inte betyda att man ställer sig bakom det. Det finns en historisk och vetenskaplig poäng med att tillgängliggöra material för den tänkande allmänheten, även av kontroversiell, oetisk och korkad natur. Kanske är den här nakenheten exhibitionism, precis som det kan vara exhibitionism att ge ut böcker. Efter tiden med förlaget har Bo Cavefors i hög grad fortsatt med sin kulturella onani. Han har skrivit böcker och gett ut tidskrifter, men också samarbetat med olika konstnärer. I Lena Mattssons installation som visades på Moderna i Malmö, ingår förutom intervjufilmen, bland annat också en liten projektion av en naken Cavefors från en pjäs som han satte upp i Malmö 2005. Den här nakenheten återkommer i flera konstnärliga samarbeten, till exempel med Martin Bladh på Fylkingen i Stockholm 2009, och med Leif Holmstrand. Boken Ett rum på tredje våningen består av textflöde och bilder, där en åldrad Cavefors poserar i olika sexuella situationer, inte sällan insnärjd i Holmstrands virkade girlanger. Kanske är den här nakenheten exhibitionism, precis som det kan vara exhibitionism att ge ut böcker: att torgföra sina åsikter och posera med vad man tycker är viktigt. Kanske är nakenheten provokation, precis som det kan vara provokation att ge ut Stalin eller ett tjockt manifest med grötiga terroristtankar och livsfarlig våldsromantik, som en av recensenterna beskrev RAF-boken. För 4050 år sedan yttrade sig denna inskränkthet genom upprop om moralisk resning, idag genom krav på trygga rum och triggervarningar. Men det är ett ytligt sätt att se på saken. Jag ser snarare nakenheten som ett verktyg för att ifrågasätta kroppsideal och avslöja fördomar, precis som utmanande bokpubliceringar kan avslöja inskränkthet och en subjektiv och godtycklig syn på yttrandefrihet. För 4050 år sedan yttrade sig denna inskränkthet genom upprop om moralisk resning, idag genom krav på trygga rum och triggervarningar. Ett samhälle behöver sina obekväma och besvärliga personer. Det är de som lockar den indignerade flocken att demonstrera var toleransens gränser går. Tor Billgren, frilansjournalist   Litteratur Ragni Svensson: Cavefors förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 19591982. Ellerströms, 2018. Anna-Lina Brunell, Ragni Svensson, Jonas Ellerström, Bo Cavefors: BOC en bok om Bo Cavefors förlag. Tragus förlag, 2018. Leif Holmstrand & Bo Cavefors: Ett rum på tredje våningen (Holmstrand Böcker, 2015) Martin Bladh & Bo I. Cavefors: Qualis artifex perero (Styx, 2013)   Filmer Lena Mattsson: In the eye of the beholder Lena Mattsson: Den kulturelle onanisten

Äntligen ett nytt avsnitt av Surfpodden! I detta avsnittet har vi legendaren Zafer Taylor framför poddmicken. Zafer tar oss med på en målande beskrivning och otaliga stories av sin surfkarriär som tog sin början nån gång på åttiotalet då han som vindsurfande liten grabb blev fascinerad av en grönblå exotisk våg på en planch i surfbutiken Snö&Sjö på Limhamn. Fascinationen för vågor kom att ta honom på otaliga platser runt om i världen , i början tillsammans med sin storebror Tareq. Zafer kom att tillbringa många år på Barbados där han bl a träffade sin fru och drog igång sin surfbusiness på allvar, med shapestudio, surfguidening och surfskola och han kom att få något av en kultstatus på ön tack vare kvaliteten på brädorna, "ZT-surfboards". Zafer som shapade sin första bräda som tolvåring är efter mer än 1200 byggda brädor en av världens mest erfarna shapers och trots att Zafer förmodligen är den svenske surfaren som har mest tid på vattnet så är han fortfarande den mest stokade surfaren . Så "spänn fast säkerhetsbältet" och lyssna på skateboard racing med segel mot lastbilar i oljehamnen i Malmö, hur nära det var att han blev skjuten av sin släkting under ett "prank" i Kalifornien och hur det kommer sig att det finns ett surfspot uppkallat efter honom på Kap Verde, varför hans stortå är sned, varför han varit tvungen att ta skepparcertifikat och när han surfar världens mest perfekta våg på Nias efter att ha lidit skeppsbrott och haft en nära döden upplevelse mitt ute på Indiska Oceanen. I en del av intervjun har vi också med Zafers dotter, Sunny, och vi får höra deras glädje i att kunna dela samma intressen, surfet och musiken. Detta har utan tvekan varit det svåraste Surfpodden avsnittet att klippa då varje story Zafer berättat tagit oss på en ny resa med en annan story bakom och så vidare och egentligen förtjänar vart och ett av alla Zafers berättelser ett eget avsnitt för att göras rättvisa. Varsågoda här kommer två fullspäckade timmar!

Vad tycker våra bokcirklar och jurymedlemmarna om den nominerade romanen? Sigrid Combüchens "Sidonie & Nathalie från Lofoten till Limhamn" är historien om två franska kvinnor, väldigt olika, men sammanförda av kriget, som flyr över Östersjön 1944 för att skapa sig ett nytt liv i Sverige. Parallellt berättas historien om Nathalie som runt sin 90-årsdag blickar tillbaka på flykten och på det liv som kom efter det i form av rikedom, barn och barnbarn. Samtidigt som något för alltid är förlorat. De fyra bokcirklarna Livets stora cirkel, In vino veritas, "Salongen och BokTrädet utgör årets romanprisjury. Bokcirklarnas representanter Wilhelm Åkesson, Maria Pålsén, Hillevi Setrinen och Nadine Alvarado har samlats i studion för att diskutera vad de tycker om Sigrid Combüchens "Sidonie & Nathalie Från Limhamn till Lofoten". Programledare: Mina Benaissa Producent: Thorbjörn Karlsson

Är slöjdämnet förlegad nostalgi eller ett skolämne i framkant? Vad skulle hända med mänsklighetens utveckling om vi slutade använda våra händer? Vi träffar slöjdläraren Jenny Andersen och hennes elever på Sveaskolan i Limhamn i Malmö, samt handkirurgen Göran Lundborg.

Är slöjdämnet förlegad nostalgi eller ett skolämne i framkant? Vad skulle hända med mänsklighetens utveckling om vi slutade använda våra händer? Vi träffar slöjdläraren Jenny Andersen och hennes elever på Sveaskolan i Limhamn i Malmö, samt handkirurgen Göran Lundborg.

Snart är det Augustgala, och vi kämpar på med de böckerna vi ännu inte läst. Med vissa kämpar vi mer än andra. En av böckerna kanske vi inte läser ut, fast ALLA andra älskar den. Ja. Prick alla utom vi. Utöver detta tar vi oss an veckans snackis; litteraturkanonen. Var så god!Böcker som vi pratar om och recenserar:De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes AnyuruHastigheten, Jörgen GassilewskiRosor skador, Jenny TunedalSidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid CombüchenI en skog av sumak, Klas ÖstergrenJust nu är jag här, Isabelle StåhlDessutom:Om dagen tar slut, Lisa Hyder och Per GustavssonDumma teckning!, Johanna Thydell och Emma AdbågeBokbloggare vi nämner:FeministbiblioteketBreakfast bookclub See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den 23 oktober avslöjades årets Augustpris-nominerade böcker inför en stor publik på Scenkonstmuseet i Stockholm. Minuterna efter att de avslöjats intervjuade Daniel Sjölin de nominerade författarna Fatima Bremmer, Sigrid Combüchen och Per Wirtén om Europa, vänskap och pionjärer. Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen. Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer. Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén. Augustpodden produceras av Fascinera. Augustpriset presenteras i samarbete med Elite Hotels och PostNord. Läs mer om Augustpriset på www.augustpriset.se

Hurra! Augustmånaden är i full swing och i år är vi ambassadörer för årets skönlitterära bok, men inte låter vi det hindra oss från att prata om alla 18 nominerade böcker. Ja, ni läste rätt – vi pratar om samtliga nomineringar. Inte för att vi läst alla, men inte låter vi sådan hindra oss. Och här nedan kan ni läsa juryns motiveringar till alla böcker.Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts Med en originell och ödesmättad dramaturgi skildrar Johannes Anyuru den händelsekedja där samhällsväven i ett samtida och framtida Sverige bryter samman och lämnar öppet för terror och repression. Med poetisk fördröjning gestaltas den individuella utsattheten i en värld med krympande livsutsikter och en uppfordrande undran över verkan av människors handlingar. Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts Två kvinnor är på flykt i andra världskrigets slutskede. Utblottade och utlämnade åt sina mest grundläggande behov, söker de sig med skärpta sinnen genom det främmande. Sigrid Combüchens språk skapar verkligheten i hela dess detaljrikedom, smyger tätt inpå kropparna och fångar minsta skiftning i blickar och tonfall. Det är världen av igår vi ser, och, såsom i en spegel, vår egen. Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag Hastigt och säreget slänger Gassilewski oss in i ett av mänsklighetens mörkaste ögonblick, folkmordet i Rwanda 1994. Samma historia berättas om och om igen med olika känslostämningar, utsiktspunkter och berättarjag. Våldet i folkmordet smyger sig succesivt in i texten och är i slutet av boken helt närvarande. En intensiv berättelse om mänsklighet, om nedärvt och kolonialt skapat hat, men också om beroendet av de nära relationerna. Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur På en återhållen, rytmisk prosa gestaltar Isabelle Ståhl människans främlingskap i ett intensivt närvarande och alltmer uppslukande nu; ett samtida Stockholm där den unga kvinnan Elises liv fylls av sms-jobb, planlösa studier och Tinder. I flödet framträder ibland en människa att greppa tag i, men enklast är icke förpliktigande möten och Valium är den mest pålitliga vännen. Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand Alzheimers sjukdom. Demens. Vem och vad blir kvar när en människa förlorar sitt språk, sina minnen, sin identitet? Jenny Tunedal skriver om en dotter som frågar sin mor ”Minns du min mamma?” och får svaret ”Nej”. Detta ”nej” tvingar ner språkfilosofin och de litterära citaten på avdelningsgolvet och får kung Lear att hasa genom vårdboendets korridorer.  I Rosor skador bär en komplex poetisk form fram de allra starkaste av känslor. I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur Han kom som en vindpust från en vuxnare värld och hade hala brogueskor på fötterna. Dan Schoultze är en gentleman. Hans syster Hellen är hippie. Dans skolkamrat Kenneth är formad av folkhemmet.  Under en sjuttiotalssommar flummar de under dunkla skyar. Brideshead Revisited i en villa i Bromma. Klas Östergrens romanbygge har det mogna mästerskapets självklara linjeföring. Men under golvet löper lönngångar och strömmar mörka källådror.   Nominerade till Årets svenska fackbok Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer, Forum Ett levande porträtt av en tid och av en person, som var undersökande journalist, äventyrare, barlejon, med en livslång förbjuden kärlek till en annan kvinna. En bok om att skriva och leva till varje pris. Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried, Natur & Kultur En tunn liten bok, med skenbart enkla frågor om det mest ofattbara. En rak och levande bok som... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Tisdagskollen får du berätta om något som du är extra intresserad av. 8-åriga Frida i Limhamn är grym på att skriva berättelser. För att överraska henne lite extra ringer vi upp någon annan som också har superkoll på att skriva, nämligen författaren Martin Widmark.   Tisdagskollen produceras av UR. Ansvarig utgivare: Johan Grafström.

Han har en image av att vara lite av ordningsman i Malmö FF:s A-trupp. Han är tvåbarnsfar, med tredje barnet på väg. I avsnitt 80 av Blått Snack möter du Oscar Lewicki. Vi får följa med på Oscars fotbollsresa via Limhamns IF till Malmö FF vidare till Bayern Münchens som sextonåring och hem till Sverige igen och BK Häcken och sedan 2014 har han blivit stor tillgång på såväl mittfält som på backlinjen i MFF. Det blir såklart snack om hur de går att kombinera livet som professionell fotbollsspelare och livet som småbarns far. Oscar försöker i podden ta kål på myten om sig själv som  skötsam och ordningsman i truppen. Det blir mattips från Limhamn och det blir självklart snack om Oscars framtid i himmelsblått. Välkommen till Blått Snack med Oscar Lewicki. Som vanligt vid sidlinjen Ole Törner, Skånesport och Hasse Strandberg, Retro FM.

- Malmö är blivit en destination internationellt för folk som reser med mat som huvudfokus, säger stjärnkocken Titti Qvarnström. Hon tar oss med till fyra av stadens alla matpersoner. Titti är kökschef och delägare i krogen Bloom in the park vid Pildammsparken i Malmö. Hon är den första kvinnan i Norden som fått en stjärna i Michelin-guiden. I sin kokbok Malmö Cooking berättar hon om 35 personer som gör Malmö till en stor och spännande matstad. I förra programmet träffade vi fiskaren och fiskhandlaren Tobias Hammar. I det här programmet får vi möta fyra personer till, två som är med i boken och två som inte fick plats. - Gemensamt för alla är att det handlar om ärlig matlagning, säger Titti. Det är genuint. Det görs med kärlek. Det är småskaligt mathantverk där man utgår från råvaran och kan vara flexibel och lyhörd i matlagningen. Vi besöker: Petra Jarl som har en kött- och charkuteributik i Malmö. Jag blev vegetarian för att det inte fanns nåt bra kött att få tag på, säger Petra. Med bra smak och bra producerat. Så nu letar hon upp säljer hon lokalt kött och lokala charkuterier. Och äter kött igen. Milo Kalén som har ett café med bageri i Limhamn, det forna fiskesamhället. - Jag älskar att baka och hade en dröm om att jobba med det, säger Milo. För några år sen blev det av. Nina Karyd, som tillsammans med sin bror Martin, som är kock, arbetade i fem år för att skapa nyöppnade Malmö Saluhall i ett öde gammalt godsmagasin nära centralstationen. - Folk lever mat idag, säger Nina. Pratar mat, lagar mat, instagrammar. Man vill uppleva istället för att bara konsumera. Och kvalitet har blivit viktigare. Chien-Chung Wang som har Kin-Long, Malmös första kinarestaurang som hans pappa tidigare drev. Chien försöker servera riktig kinesisk mat. - Jag försöker få in mer och mer autentiskt men det är inte helt lätt, säger Chien. Svenskarna vill inte ha hela fiskar eller kyckling med fötterna kvar. - I Asien är den finaste biten på oxen hälsenan. Titti Qvarnström delar intresset för de lite ovanligare delarna av djuren. Titti har alltid haft ett stort intresse för det som växer vilt och kan användas i matlagningen. Hon berättar vad hon kan hitta i Malmö. Bland annat om nattliga valnötsräder i stan.

Han är känd för den klassiska segergesten i snödrivan på Stadion i samband med kvartsfinalen i Europacupen mot Krakow. Bob Houghton kallade honom för returkungen. Möt MFF legenden Tore Cervin. Det blir en himmelsblå resa via Lydia Marathon, till MFF, Toronto, Limhamn och HIF. Härliga berättelser om Egon "Todde" Jönsson och Bob Houghton, julfirande med Börje Salming och mycket mycket mer. Varmt välkommen till avsnitt 22 av Blått snack där du möter Tore Cervin. Ciceroner i den himmelsblå världen är Retro FM:s Hasse Strandberg och Skånesports Ole Törner.

Polisen är den myndighet som ökar mest när det gäller allmänhetens förtroende. Men i vissa områden sprids istället en rädsla och ett förakt mot polisen. Här tiger man när polisen ställer frågor. Här löser man brott och konflikter själva. Här har golare inga polare. - Här har vi då pingisrummet och två pingisbord. Och sen några bänkar man kan sitta på och så. Och så har vi några datorer där vi brukar sätta på musik och så brukar vi spela samtidigt. Sen har vi ett till biljardbord, berättar Lima är 16 år. Hon visar runt på fritidsgården Flamman som ligger i stadsdelen Kroksbäck i Malmö. På en svart vägg har ungdomarna målat ett stort fuck you-finger. Enligt föreståndaren här är det en hälsning till polisen. - Det är ett sätt att visa vad vi känner. Sen har man ett hat mot polisen här. Även fast de inte har begått ett brott, de småkillarna som är här de hatar ändå polisen. Utanför - runt en offentlig sittgrupp i rött stål - hänger ett gäng i 16-årsåldern. Vissa går och andra kommer. Två av killarna presenterar sig som Ahmed och Abbas. - Polisen kommer hit hela tiden och sånt. Folk känner sig otrygga. Det är det jag menar. - På grund av att de kommer? - Ja. - Alltså om polisen slutar att komma hit så blir det bättre. - Men man kan inte få hjälp av polisen, tror du? - Nej, nej. - Vad är det de gör när de kommer hit?    - De står still. De kollar på ungdomarna. De tror att vi gör någonting. De fortsätter och stoppar dem. De kommer flera stycken hela tiden. Så man tror hela tiden att det är något på gång, när det inte är något på gång. - Och hur känns det för dig när de är här? - Jag känner mig skraj och rädd. - Det är jobbigt när poliserna alltid är här, men folk är vana. - Men vad tycker om när de kommer? - Jag tycker inte att det är trevligt. - Varför inte det då? - Det är som att de campar här. - Ibland det händer bråk, polisen går ut med batong, de skriker mot barnen, de blir rädda. I vissa tillfällen överdriver de på olika sätt. De skriker mot barn, tar ut batong. De skrämmer folket. - Men om jag förstår dig rätt så tycker du att det hade varit bättre om polisen inte kom hit? - Ja, då hade man känt att man hade varit mer trygg. - Ge mig en cigg mannen… I Kaliber förra veckan berättade vi om att polisutredare i allt större utsträckning tvingas lägga ner förundersökningar på grund av att vittnen inte vill berätta om de brott som de sett. Det här leder till att många brott inte går att lösa. Polisutredarna berättade om att en ovilja växt fram i vissa områden - en kultur där man inte pratar med polisen.   I dag försöker vi ta reda på varför. Vi är i Kroksbäck  - ett område i Malmös ytterkanter. Här finns stora grönområden och kommunen har satsat på moderna fotbollsplaner och en påkostad lekplats. Men i området finns det också problem. Invånarna plågas av droghandel, skottlossningar och rån. Christian von Malmborg är närpolis i området. - Alltså det här är ett av de områdena i Malmö där det är mycket… Det är väldigt många normala människor här också men det finns mycket problem i det här området. - Det är ju framförallt Stockholm, Göteborg och Malmö så har det bildats områden som det blir ju små städer i städerna. Det finns folk här, du kan stoppa tio människor här och då har fyra av de ungdomarna inte sett havet, och det ligger 600 meter bort. Jag träffar alltså ungdomar som inte har sett havet och de bor bredvid det. De kommer inte härifrån. Men frågar man ungdomarna ger dom en annan bild. Vi träffar Abbas som är 17 år och som drömmer om att bli elektriker. Han visar runt i området där han har bott i hela sitt liv. Han säger att han trivs. - Enligt polisen är ingen trygg. Men enligt oss ungdomar så är alla trygga. Alla har kul med varandra. Det kanske blir tjafs. Men man blir vänner direkt. Eftersom alla är som en familj. - Det är en riktigt go känsla faktiskt. Det är som din egen familj fast utanför huset. Alla hjälper dig, du hjälper alla. Alla mår bra när du mår bra. - Så ibland när någon är ledsen vi uppmuntrar honom så att han blir bra igen. Här i Kroksbäck - eller K som man säger i området  - håller man ihop. Och det är på gott och ont. Enligt 16-åriga Lima leder den starka sammanhållningen också till att man har det svårt att acceptera folk utifrån.   - Det är ju det att känner man inte folket då generaliserar man. De är riktiga bitches. Om vi säger en tjej kommer, flyttar från Limhamn till Kroksbäck. Hon hade absolut inte kommit in i vårt kompisgäng. Hon hade bara inte det för att vi håller ihop. Vi har känt varandra i åtta-nio år. Vi litar på varandra. Vi är som en familj på något sätt. Vi vet inte var hon kommer ifrån, vi vet inte vad hon har sysslat med och sådana här grejer. - Vi gillar bara att umgås med dem i området, säger en annan tjej. Under sommaren har det skett flera skottlossningar i området, men polisen har haft svårt att få någon att berätta vem eller vilka som ligger bakom. I närområdet finns en lokal polisstation. Här var det meningen att närpoliser skulle komma närmare medborgarna. Men visioner blir inte alltid som det är tänkt. Av de 120 poliser som jobbar här är i praktiken bara tre närpoliser. Området stationen ska täcka har 120 000 invånare. Närpoliserna Johannes Dontsios och Victor Eriksson gör sig redo för patrulltjänst. I ett gammalt bankvalv plockar de ut vapen och annan utrustning som de behöver inför kvällens arbetspass. De berättar om hur de varje dag får kämpa mot polisens dåliga rykte. - Relationen mellan rättsväsendet och vissa människor är inte så god. Det kan bero på att man  inte har någon kontakt. Och viss kultur bland unga är att polisen inte är så jäkla bra - fuck the police och grisar och så, säger Johannes Dontsios. - Rätt ofta när vi är ute så möter vi på att man, som man säger, man golar inte. Det är att man inte pratar med rättssamhället helt enkelt. Om det man har sett, säger Victor Eriksson. - Min analys av det är att det handlar om utanförskap, man känner sig utanför samhället. Känner man inte att polisen är till för en utan att den är mot en, fortsätter Johannes Dontsios. Både Johannes Dontsios och Victor Eriksson säger att det skulle behövas fler poliser som jobbade förebyggande vid sidan av insatsverksamheten. - Ja, vi skulle vart fler. Som vi sa, vi är tre personer på 120 000 invånare. Vi hinner inte med allt det vi vill. Jag tror att hade man jobbat mer förebyggande, varit mer ute och, ja kanske fotpatrullerat till och med, så hade man dels förebyggt brott genom ens närvaro och dels då byggt upp bättre relationer. Man hade lärt känna ungdomarna. Och de hade fått en helt annan bild av polisen, än att de bara dundrar in när det har hänt något, säger Johannes Dontsios. Kvällens patrullerande är en förhållandevis ovanlig del av polisarbetet i Malmös södra förorter. För det mesta är det akuta händelser som gör att polisen dyker upp. Då är det skarpt läge och polis och ungdomar står på olika sidor. Renas Faik är 23 år. Han driver en liten butik några kilometer bort. Här säljer han läsk, godis och cigaretter. Renas Faik fäller ut solstolar utanför butiken. De har han precis köpt. De är till de 10-15 ungdomarna som brukar hänga här vid hans butik. Renas Faik har varit engagerad i Fryshuset och är själv uppvuxen i Malmös ytterkanter. Nu försöker han vara en förebild för dem som är som han själv var. Han har ställt ett krav på ungdomarna: om de ska vara här så måste de göra sina läxor. - Det kommer folk och då kan jag snacka med dem och ha trevligt. Så kan de sitta och plugga här borta, säger Renas Faik och berättar att polishatet är utbrett hos de ungdomarna som brukar hänga här. - Alltså det är verkligen polishat. Poliser ska vara en förebild för ungdomarna. Det är de här människorna som ska se till att det inte ska finnas kriminalitet, att det inte ska finnas våld, det ska inte finnas uppkäftiga killar. De skulle kunna snacka med en kille, du kom hit, varför gör du så, det är väl dåligt, om din pappa ser dig här han blir inte glad över det, så lite fint. Vet du vad de gör istället? De tar 13-åringen, ställer han mot väggen, tar ut batong, visiterar dem och lägger de på marken, lägger ansiktet på asfalten. Va fan är det? - Hur vet du att det går till så då? -Jag har sett det. Jag har själv varit med om det. Enligt närpolisen Christian von Malmborg går det mycket rykten om att polisen tar till övervåld. - Det finns historier som florerar som aldrig har hänt. Det tror ju ungdomarna på och säger, jag känner en kompis som och så vidare, men majoriteten av de här historierna har aldrig hänt så det byggs upp ett polishat som inte är befogat, säger Christian von Malmborg. - Har polisen själva någon del i det, tror du? - Det finns så klart ungdomar som har blivit bryskt omhändertagna i stökiga situationer. Det är stressigt. Det är mycket folk. Det är våld mot polisen. Det är våld mot andra. Man måste snabbt få in folk i buss. En och annan ungdom har säkert fått ont vid flera tillfällen, alltså det kan man inte sticka under stolen med.    Närpoliserna Johannes Dontsios och Victor Eriksson är ute på kvällspatrull. En port har gått i baklås och några tjejer har blivit inlåsta i ett trapphus. I polisernas runda ingår annars besök på fritidsgårdar och i butiker. Och man tar sig också tid att prata med boende. Ett par killar kommer fram och börjar diskutera polisens beteende. - Det finns poliser som hatar vissa och gör saker mot dem, till exempel de kan, jag har inte varit med om det själv, men jag känner folk som har varit med om att de har blivit tagna kört ut långt någonstans och sen bara släppt dem varför de har fått promenera hem. Och blivit slagna också, säger en av dem, säger en av killarna. - Att folk blir bortkörda från en plats, det har polisen laglig rätt att göra ibland. Men det är viktigt där att man förklarar varför man gör det. Att det inte är en hämndaktion eller för att jävlas, säger Johannes. - Men är ni säkra på att alla gör det så som de borde? - Jag är inte säker på att alla gör rätt, jag bara berättar vad lagen säger om det va. Sen har det säkert hänt fel, men att slå någon och sedan slänga av dem i skogen, det får man ju absolut inte göra. Som du berättade, fortsätter Johannes. Den ena killen visar hur hans kompis nyligen blev nertvingad på marken av polisen. Han undrar hur mycket våld polisen egentligen får använda. - Han går helt vanligt men så fäller de bara ner honom. Sen tar de honom, alla tar en hand ett ben, sen gör de grepp på honom. - Vi kan bara stå för vad vi har sett och vad vi gör, säger Victor Eriksson. - Jag själv personligen, jag har aldrig haft någonting med polisen att göra. Men det är klart, man gillar inte såna som inte gör sitt jobb som de ska, och använder den makten på fel sätt ju. Det är det enda, säger en av killarna. - Känns det okej att vi går omkring här då? Frågar Victor. - Det känns helt lugnt. Polisen har på flera sätt ökat sitt förtroende hos befolkningen. Enligt Sifos senaste förtroendemätning bland Sveriges myndigheter var polisen den myndighet som ökade mest i anseende hos allmänheten. Men i landets förorter ser det annorlunda ut. Det visar en rapport som undersökningsbolaget Miklo har gjort. - Enligt vår rapport så tyder det ju inte på att man har ett starkt förtroende för polisen i miljonprogrammen. Snarare att det indikerar åt motsatt håll, säger Marlena Batist, som är konsult på Miklo. De gör bland annat opinionsmätningar åt Jordbruksverket och Finansinspektionen. Förra året mätte man på eget initiativ förtroendet för polisen i Sveriges förorter och utsatta områden. De frågade över tusen boende olika frågor om hur de såg på polisen. Svaren de fick skiljde sig från Sifos undersökning. Bara två av tre uppgav att de litar på polisen. Drygt vart fjärde uppgav att de inte anmälde när de utsattes för brott. Dubbelt så många i gruppen med invandrarföräldrar ansåg att de blivit dåligt bemötta av polisen. - Så slutsatsen är ju ändå att det är inte ett högt förtroende för polisen i de här områdena. Och det som stack ut mest var att över en tredjedel av de tillfrågade i vår undersökning menar att polisen använder övervåld, Marlena Batist. I Kaliber har du hört om ett polishat. Historier om polisvåld. Och en misstro mot poliser som rycker ut för att lösa brott. Men vad får det för konsekvenser? I ett fall som Kaliber berättade om i förra veckan hade polisen det svårt att få vittnen att berätta. Det handlade om en man som blev misshandlad framför sin ettåriga son på en bro här i Kroksbäck. Minst trettio personer såg, men ingen ville berätta för polisen vad de hade sett. På fritidsgården Flamman tycker 16-åriga Lima att det var bra att ingen ville prata med polisen. - Jag tycker det är bra. Det är bra för gemenskapen. Men det är bra för gemenskapen för då litar folk på varandra när det verkligen kommer till liv eller död. Folk kunde ha fått fängelsestraff för det där. Alltså man litar ju mer när det kommer till sådana situationer och där ingen vittnar. - Man skyddar varandra. Det är det du menar? - Ja, man skyddar varandra. Precis. Men som sagt det var riktigt synd om mannen. Hans rättegång blev svårare för att ingen vittnade. Men jag kan förstå varför ingen vittnade. Jag själv hade aldrig vittnat. - Du hade inte gjort det?    - Nej, jag hade inte gjort det. Det är den starka gemenskapen i området som gör att man håller tyst. Att vittna skulle vara att gå emot den sammanhållningen. Bara några meter från där vi sitter har kommunen bjudit in till ett möte. På det här sättet vill man öka tryggheten i området. I Kroksbäcksskolans matsal har man dukat upp med kaffe, bullar och kakor. På de runda samtalsborden ligger högar med informationsfoldrar från olika myndigheter. - Det finns ungdomsproblematik i just de här områdena, säger Jamal El-Haj (S), ordförande i stadsdelsnämnden. - Det har hänt några incidenter här i vårt stadsområde och vi bjuder in våra medborgare för att kunna ha dialog med dem. Här har kommunen tillsammans med polisen, arbetsförmedlingen, Malmö högskola och det kommunala bostadsbolaget MKB  bjudit in de boende i området till en medborgardialog om vad man tillsammans kan göra för att öka tryggheten i området. Men de enda som fikar och bläddrar i foldrarna är representanterna från de olika myndigheterna. Trots att man har annonserat i tidningen så är det nästan inga av de boende som har kommit hit. - Vad tror du det beror det på att det är så som vill vara med och delta och diskutera? - Det kan vara att det är fint väder. Det kan vara att man valde något annat. Det kan vara att vi är mitt i en valrörelse till exempel att anslutningen inte var så väl, Jamal El-Haj (S). - Men hur påverkar det om man inte får med sig medborgarna när myndigheterna försöker nå ut? - Ja, det är brist på demokrati i så fall. - Men du tror att intresset finns? - Ja absolut, även om det inte finns måste va skapa ett intresse. För politiken kan inte fungera själv. Därför måste man ha en dialog med medborgarna, avslutar Jamal El-Haj (S).  Istället för att vända sig till myndigheterna och polisen har det växt fram en kultur i området där man löser konflikter och brott på egen hand. Vi ger oss ut i området och pratar med folk. Flera av dem berättar att det här är något som tillhör sammanhållningen och att det är något att vara stolt över. - Är det någonting som händer på området som alla inte håller med om så samlas alla och tar bort det problemet. De löser det själva, säger en person vi träffar. Killen som vi pratar med bor i det höghus vars fönster vetter ut mot den gångbro där mannen misshandlades svårt framför sin son. Många såg men ingen ville prata med polisen. Killen vill inte säga vad han heter, men berättar gärna i sin dörröppning om hur spontana medborgargarden i området löser konflikter - utan att blanda in polisen. - Ja, vi har haft lite blottare här. De har aldrig kommit tillbaka. Vi har haft folk som har använt, brukat narkotika framför ungar och så som sitter på lekplatser och så. De finns inte kvar där heller. Vi har haft själva stökiga ungdomar som går runt och krossar rutor helt i onödan, bara för att det är onödigt. Men de ungdomarna gör inte det längre. Så man hjälps åt, berättar han. - Men hur fungerar det? Vem är det som bestämmer? - Ingen bestämmer. Alla vet vad som är rätt och fel, så alla går efter varandra. Vet man att han är en blottare, han är dålig för samhället, då är det ingen som behöver bestämma, man vet vad som behöver göras. Skrämma bort honom, få bort honom, få bort honom. En slag, en spark. Bara så han inte kommer tillbaka och blottar sig. Han kan gå någon annanstans. Alla hjälps åt. - Och då behöver man inte polisen? - Nej. Polisen kommer och bjuder in sig själva i dessa området. De behövs inte så mycket. - Vad borde polisen göra annorlunda? - Ingen aning faktiskt. Det är mycket dom borde göra annorlunda. Men det är inget jag kan hjälpa dom med. I Renas Faik butik börjar det komma folk. Han känner väl igen att man ofta löser problem själva. - Ungdomar ansluter sig till ett brödraskap kan man kalla det för. Eller en liten ungdomsfamilj som man har som barn, man växer upp med dem man litar på dem och man litar på de äldre. Lite så. Har man problem och har kommit i knipa så pratar man med de äldre. Och de äldre kan snacka med den som man har problem med. Man löser det alltid på något sätt. Även om det blir med våld, så löser man det ändå. Det blir en lösning på det. Men man ringer inte in polisen. Absolut inte. De förvärrar bara problemet. Det är inte till nytta. - Vad tycker du om att det funkar på det här sättet? - Det är riktigt dåligt att det funkar på detta sättet att folk inte vill vända sig till polisen och säga till dem - vi behöver hjälp. Ni är anställda för att hjälpa oss. Att folk inte vågar eller vill göra det är fruktansvärt, säger Renas Faik. Närpolisen Christian von Malmborg säger att folk i området ofta tar lagen i egna händer. - Det finns ju ungdomsgäng som tycker att de äger vissa gator eller att det är deras gata och då ska de bestämma vilka som ska vara där och vilka som inte ska vara där. Rätt som det är så kommer det dit fel person som inte ska vara där och så ska de jaga bort någon som är farligare än vad de är och så blir det bekymmer och så är det någon stackars narkoman som får stryk i någon gränd för att han satt i fel trappa. Alltså så kan vi inte ha det. Det är polisen man ska ringa, som ska hjälpa de här människorna. Det är det vi är till för, säger Christian von Malmborg. - Men vad tänker du om att det ser ut så?   - Det förstår du lika väl som jag att det inte är bra att ett gäng ungdomar drar runt och ska lösa bekymmer i området och jaga bort knarkare och blottare, alltså det blir inte bra, säger han. Men vad ska man göra då? Det är en fråga som kräver många och kanske långa svar. Men både poliser och ungdomarna i Kroksbäck som vi pratar med uttrycker att det satsas alltför lite på närpoliser som jobbar relationsskapande. Något butiksägaren Renas Faik håller med om. - Om det hade varit en närpolis som hade varit i området då hade han känt varenda en, vad de håller på med och vad de inte håller på med. Okej? Då hade han inte gått och visiterat dem. Utan den som håller på med något hade han tagit ett snack med, säger Renas Faik.  - Och den här berättelsen hör jag av mycket äldre människor som har levt på 60, 70 och 80-talet. De säger att polisen i vår tid kom fram och hjälpte oss eller en tant att bära sina påsar uppför trappan. Eller hjälpa om man hade problem. De var väldigt familjära. I dag är det inte så, fortsätter han. Närpolisen Christian von Malmborg: - Det finns nog väldigt mycket poliser som skulle vilja jobba på ett annorlunda sätt än vad vi har möjlighet till. Jag har aldrig hjälpt en gammal dam över gatan. Om vi uttrycker det så. Det hinns inte med. Det här att hjälpa, den delen finns inte speciellt. Det finns några få poliser på varje polisstation, men det är alldeles för lite. Polismästare Ulf Sempert är chef för Malmöpolisen. - Vi har haft en underbemanning i polismyndigheten i Skåne som då naturligtvis drabbat polisområde Malmö. Vi har varit tvungna att prioritera det som är lagstadgat. Det vill säga till exempel att ta hand om frihetsberövade. Och då har resurserna inte räckt till för allt det där andra. Det är en prioritering som vi har tvingats göra, säger han. Han säger att det låga förtroendet i utsatta områden beror på att det bor så många invandrare där. - Det kan jag förstå att man har en sån känsla om man har levt under förhållanden där polisen är totalitär och väldigt våldsbenägen. - Men det är ju ungdomar som har bott där i hela sitt liv.   - Ja, men man har ändå en påverkan ifrån omgivningen där… - Men varför lyckas man inte i de här områdena? - Det vill jag inte påstå att man inte lyckas. Vi är en bit på väg, men vi har fortfarande en bit att gå. - Men är man ute och pratar med folk i området så känner man sig inte trygg när polisen är närvarande. Det måste väl ändå ses som ett misslyckande? - Alltså det är ju något vi vill ändra på, säger Ulf Sempert. Enligt Ulf Sempert kommer antalet närpoliser bli fler i Malmö under hösten, eftersom man lovats extra resurser från rikspolisstyrelsen. Polisen står nu inför den största omorganisationen sedan myndigheten förstatligades. Den 1 januari 2015 ska 21 polismyndigheter bli en. En av målsättningarna är att den nya polisen ska finnas närmare medborgarna. För tjugo år sedan genomfördes en annan stor reform, den så kallade närpolisreformen. Den misslyckades. Enligt polisförbundet kom bara en bråkdel av närpoliserna att arbeta med närpolisuppgifter när det väl kom till kritan. Men den här gången ska det bli rätt lovar man. Bo Wennström är professor i juridik vid Uppsala universitet. Han är kritisk: - Det är svepande formuleringar om att man ska komma närmare medborgarna. Och historien bakom närpolisverksamheten är relativt tragisk, den havererade helt. Varför skulle det fungera den här gången när man inte ens har den höga ambitionen som man hade i början av 90-talet kan man fråga sig. - I dag, det man framförallt har gjort, är att man har koncentrerat sig på en organisatorisk reform så att de mål som man från riksdag och regering har vad gäller polisen ska få fullt genomslag i organisationen. Så det är mycket en managementreform som man har gjort, säger han. Enligt Bo Wennström inriktar sig förändringsarbetet bara på hur polisen är organiserad, ett pappersarbete. Hur polisen ska jobba på fältet framöver är fortfarande en öppen fråga. Bo Wennström tror inte att de nya satsningarna kommer leda till fler närpoliser. - Det finns väldigt lite som tyder på det. Förutom dessa ord. - Det är bara tomma ord? - Ja, jag menar att det bara är tomma ord, till dess att man kan visa att detta fungerar. Några konkreta siffror eller förändringar i verksamheten har inte presenterats, och några centrala direktiv över hur många närpoliser som ska finnas finns inte heller. I realiteten kommer eventuella närpolissatsningar bli en fråga för de regionala polischeferna. Thomas Rolén har regeringens uppdrag att genomföra och bilda den nya polismyndigheten. Han leder alltså omorganisationen. Han är säker på att man kommer att lyckas den här gången. - Det kommer att, hela vår organisation bygger på att det ska vara mer personal i lokalsamhället än var det är i dag. Det är bland annat därför som man slår ihop det här till en sammanhållen myndighet, just för att frigöra resurser för att föra ut lokalt, säger Thomas Rolén. - Och kommer det att bli så också? - Det kommer att bli på det sättet. I organisationen som vi nu sjösätter här den 1 januari 2015 så är bemanningen och att vi för ut mer resurser lokalt. Ja, så är det. I Kaliber i dag har du hört om ett hat mot polisen i vissa områden. Om hur misstron mot myndigheter har skapat en kultur där man löser brott och konflikter utan att blanda in polisen. Du har hört om närpoliserna som jobbar i motvind för att öka sitt förtroende. Även om den är starkt ifrågasatt lovar man att allt ska förändras till det bättre i och med den nya polisorganisationen. I väntan på det fortsätter vardagen för Lima, Abbas och deras kompisar. Och polisen har en stor utmaning framför sig - om de ska lyckas vända på hur ungdomarna till exempel ser på människor som vittnar: - Golare är om man till exempel vittnar om något man har sett. Och säger fel grejer, och skapar problem för andra. Det kallas för att gola. - Är det bra eller dåligt? - Det är dåligt såklart. - Varför då? - För att man skapar problem för andra. - En golare är en människa som inte passar in i samhället. Helt enkelt. För att han är en golare. En tjallare, säger en anna kille. - Golare har inga polare. - K är bäst, fattar du mannen….. Kaliber är slut. Nästa vecka handlar det om storbranden i Västmanland. Reportrar: Mikael Funke och Alexander Vickhoff Producent:Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Gång på gång kritiseras polisen för övervåld, rasism och sexism. Står det så illa till som det sägs med polisen eller är anklagelserna överdrivna? Läs lyssnarchatten från debatten här. Det senaste året har vi hört om Husby, Limhamn och romregister. Berättelserna om övervåld, rasism, sexism och outredda vardagsbrott avlöser varandra. Anklagelserna mot polisen haglar. Men är det verkligen så illa som det sägs? Medverkande i debatten Mohamed Abubaker, polis från Husby Jeanette Larsson, avhoppad polis från Malmö Johannes Knutsson, professor på Polishögskolan i Oslo Dick Erixon, borgerlig debattör Carsten Alvén, dialogpolis Patrik Thunholm, polis,  anställd som särskild rådgivare vid polisutbildningen Södertörn Carlito, rappare Anders Adali, före detta rånare Anna Silver, engagerad i frågan om de tiggande EU-migranterna Rode Grönkvist, skadades av polis i Limhamn i slutet av augusti Anne-Marie Orler, kanslichef Rikspolisstyrelsen  Jarl Holmström, tf länspolismästare i Skåne Jörgen Karlsson, närpolischef i Kista Martin Marmgren, polis och samhällsdebattör Dessutom uppträdde Quena Soruco från Revolution Poetry. Programledare var som vanligt Alexandra Pascalidou.

Polisiärt övervåld eller provokativa antidemokratiska demonstranter? Oavsett vilket har sammandrabbningarna i Limhamn i samband med en Svenskarnas Parti-demonstration varit en av veckans stora snackisar. Men hur påverkar den här händelsen valrörelsen? I vår panel: Hanna Olsson från Aftonbladet, Margret Atladottir från Politism och Adam Cwejman, folkpartistisk riksdagskandidat och verksam vid Timbro. Dessutom: Varför är alla så arga i slutet av valrörelsen? Psykologen Anna Bennich Karlstedt kommer hit. Och så visar en ny undersökning vilka ord väljarna förknippar med sina partier. Stämmer det med partiprogrammen - och vad spelar det för roll? Allt i Torehammars supervalår. Med Henrik Torehammar.

Tobias försvann på vägen till fritids och 83-årige Gustav kom aldrig hem efter sin resa med färdtjänsten. Kaliber den här veckan har granskat resor med färdtjänst, skolskjuts och sjuktransport och kan berätta om de som lämnats på fel plats eller på fel sätt och chaufförer som vittnar om tuffa arbetsvillkor. Färdtjänst är särskilt ordnade transporter för personer med funktionshinder och varje kommun ansvarar för att kvaliteten är god. Men hur påverkas kvaliteten av prispressade upphandlingar och taxiförare som arbetar 70 timmar i veckan?  Det undersöker vi i Kaliber idag. Vi är i Hörby i Skåne i den nybyggda sim- och bowlinghallen. Hit skulle Tobias ha kommit med färdtjänst från sin skola. Tobias som är född med Downs Syndrom åker från särskolan hit flera gånger i veckan för att bowla eller simma. En onsdag förra hösten åkte då 17-åriga Tobias som vanligt hit, men han kom aldrig fram. Fritidsledaren Jessica Edvinsson stod och väntade i dörren. – Och det dök aldrig upp någon. Först och främst ringer vi Skånetrafiken för att kolla var de blev av och då får vi meddelandet att han är avsläppt och då tycker jag nej, för här ingen, för han skulle bli avsläppt i entrén och här är inget barn och då ringer man upp chauffören och jo, han har blivit avsläppt. Efter upprepade samtal till Skånetrafiken får fritidspersonalen till slut reda på att Tobias inte har släppts vid entrén utan vid infarten till parkeringen ett par hundra meter därifrån. – Någonstans har det brustit med kundcentret och taxichaufförens kommunikation, eftersom de har fått en fast adress från början och det är utanför entrén till badet. Den tiden som det varade kändes som en hel evighet. Den som liksom Tobias, har en funktionsnedsättning, exempelvis stora svårigheter att röra sig på egen hand och därmed har svårt att använda vanlig kollektivtrafik, har rätt att få färdtjänst. Varje kommun har ansvar för att organisera detta. Många kommuner har valt att lägga över ansvaret för själva resorna på ett regionalt trafikbolag som i sin tur köper in resorna från taxibolag. Tillsammans med andra samhällsbetalda resor som till exempel sjukresor och skolskjuts för barn med funktionsnedsättning står de för hälften av alla taxiresor som görs i Sverige. Kaliber har granskat klagomålen som rör färdtjänst, skolskjuts o sjukresor i 95 svenska kommuner runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Och vi kan se att klagomålen i Sveriges storstadsregioner ökar kraftigt. Från 14 300 klagomål 2008 till 26 000 klagomål 2013. Tydligast märks detta i Stockholmsregionen och i Göteborg. Där lämnas det i dag in dubbelt så många klagomål som för fem år sedan. En ökning märks även i Västra Götaland och Skåne. I förhållande till hur många resor som görs är det Skånetrafikens resenärer som klagar mest.  Och en av de saker resenärerna klagar mest på är punktlighet och bemötande av förarna. Men gång på gång stöter vi även på berättelser om personer som liksom Tobias lämnats av på fel plats eller på fel sätt. Tobias mamma Karin Gren var på jobbet på Folktandvården i Hörby när hon fick det där samtalet som är varje förälders mardröm. – Och då ringde de och sa att Tobias var försvunnen. Och de var ute och letade efter honom. Så blev jag lite orolig så jag ringde flera gånger till dem och då var de ute och letade efter honom. När Tobias pappa Lars Gren kommer till sim- och bowlinghallen har Tobias varit försvunnen i en och en halv timma. – Ingen visste var han var någonstans.  De visste inte var han blivit avsläppt. Bara att han hade följt med någon. Det var det de visste. Så vi fick ut och leta. Vi åkte runt med bil med fritidspersonalen runt i byn. Vi var på hemadressen och fritids och lite olika ställen där vi kunde tänka att han kunde vara. Men vi hittade inte honom. Vi står vid platsen där Tobias blev avsläppt. Det är bara 200 meter till badets entré, men Tobias har Downs Syndrom, svårt att tala och behöver tydliga instruktioner vart han ska gå. Taxichauffören har sagt till Skånetrafiken att någon som Tobias kände mött honom vid bilen, men pappa Lars har svårt att tänka sig vem det skulle kunna ha varit och blir bara mer orolig. – Det var ju väldigt oroligt att veta var han tagit vägen, om han hade följt med någon annan eller om någon hade tagit med honom i en bil. Lite sådana tankar. Tobias mamma Karin var kvar på jobbet, men hade nu hunnit bli riktigt orolig – Jag blev ju ledsen, jag började gråta. Jag var helt förtvivlad och sa nu måste jag gå för de har blivit av med Tobias. Då gick jag. Då cyklade jag hem. Då började jag tänka att fan det har hänt någonting mer allvarligt. Det tror man ju. Det är folk som kan ta honom. Jag vet inte om du har hört om det som hände med Helén?  Hon bodde ju här i Hörby. Det Karin pratar om är mordet på den tio-åriga flickan Helén som fördes bort från Hörby 1989. Sex dagar efter att hon försvann återfanns hennes kropp i en plastsäck. Mordet lämnade ingen i Hörby oberörd och nu dyker det upp i Lars och Karins medvetande. – Sådana tankar kommer ju. Så fort man inte hittar dem så blir man ju jätte orolig. Det har nu gått mer än två timmar sedan Tobias försvann och man börjar prata om att koppla in polisen. Men då är det plötsligt någon som ringer från en gruppbostad i närheten och de säger att de har hittat en pojke som ligger och sover i en soffa. Och det är Tobias. – Ett grustag föll från axlar och hjärta och alltihopa. Det är klart man blir jätteglad, säger Karin Gren. Karin gjorde en anmälan till Skånetrafikens kundtjänst dagen efter att detta har hänt. Efter nästan tre månader fick de ett brev från där det stod att Skånetrafiken tagit emot deras anmälan och beklagade om det hade blivit ett missförstånd. – Det är inte mycket till ursäkt tycker jag faktiskt. Och det tar för långt tid också innan man får detta, säger Lars Gren. Vi sitter i köket och pratar om vilka problem de har haft med Tobias resor. Chaufförer som kommit för tidigt eller för sent och konstigt samplanerade resor där någon annan skulle köras till en annan kommun på vägen. Karin berättar att på sista tiden har de haft en fast förare och nu fungerar allt lite bättre. Då dyker plötsligt färdtjänstbilen med Tobias upp utanför fönstret. Men han ska inte hit. Han ska ju till bowlingen idag. Taxichauffören har åkt förbi hemma hos Tobias bara för att berätta för föräldrarna att han ska sluta som förare nästa vecka eftersom ett nytt taxibolag har vunnit upphandlingen om Tobias resor. Han berättar också att det står fel adress i bokningen av Tobias resor idag. Mamma Karin ringer upp Skånetrafiken för att fråga varför de inte fått någon information om att de ska få en ny förare. – Jag frågade varför och de sa att det inte skulle påverkas. Men det gör det ju. Att det blir ny chaufför och så. Och det är ju skitbra att få reda på innan, så man kan förbereda Tobias på det. Och framför allt att vi vet om det. De kunde väl skicka ut ett brev eller någonting. Hon sa att det inte påverkar att det är en ny upphandling, vad säger er erfarenhet? – Det gör det ju. Då vet vi att då kan det strula den dagen. Och någon dag till innan de lärt sig hitta slingan, var vi bor någonstans, vem som ska med, hur vi ser ut. Back in business igen! Nu hade det precis börjat fungera? – Ja, jag tycker det. Och då ska det bytas? – Ja. Men vems fel är det att det strular så här mycket med Tobias färdtjänstresor? Jag sätter mig i bilen. Jag ska träffa Lars Hellström, ansvarig för färd- och serviceresor inom Skånetrafiken. – Det är jätteallvarligt. Varje sådan avlämning på fel ställe är ju en katastrof för den enskilde. Så vi ser jätteallvarligt på detta. Varför gör ni inte grundligare undersökningar då? Jag tänker med det här fallet med Tobias till exempel. Ni har fått reda på att han inte dök upp där han skulle vara, att han var försvunnen under två och en halv timme, det finns i anmälan till kundtjänst, och sedan så har beställningscentralen frågat föraren vad han gjorde och sen är det slut. Ingen mer kontakt med familjen, inget mer telefonsamtal med familjen utan ett brev tre månader senare där ni ber om ursäkt om det var ett missförstånd. – Nu relaterar du till ett ärende från 2012. Jag hoppas ju verkligen att vi har en kvalitet idag som är bättre på de sakerna. Det ärendet känns ju som vi har misslyckats i hur vi kommunicerar med kunden. Och hur vi också kommunicerar när detta upptäcks. Det är ju helt uppenbart. Lars Hellström anser att en del av förklaringen till problemen beror på den stora omställning som Skånetrafiken gjort 2012 då två beställningssystem slogs ihop till ett. Det märks också i mängden klagomål som kommer in till färdtjänsten just då. – Det är alltid så när man byter taxibolag eller man byter beställningscentral eller man gör en såpass stor omorganisation som vi har gjort så blir det stora störningar. Det är tyvärr så. Ibland går det fel. Och visst har bytet av beställningscentral skapat en hel del problem för färdtjänstresenärer i Skåne och vi hör flera berättelser om det. Men det är trots allt ett och ett halvt år sedan och folk lämnas fortfarande fel och inte bara här utan på flera andra ställen i landet. När vi går igenom händelsedatabaserna hos beställarna av färdtjänst, skolresor och sjukresor i Skåne, Västra Götaland och Stockholms län hittar vi fler fall. Det handlar om funktionshindrade barn som lämnas på fel plats och inte till en vuxen som beställningen anger. Synskadade personer som släpps vid helt fel adress eller vid fel ingång vid sjukhuset. Vi hittar närmare 1300 fall med personer som lämnats på fel plats eller på fel sätt och inte enligt instruktionen bara de senaste två åren. De här fallen baseras på nio miljoner utförda resor årligen. I förhållande till det kan antalet fellämningar tyckas litet. Men för den enskilde kan varje fellämning få stora konsekvenser. Eftersom anmälningarna kodas på olika sätt på de olika platserna i landet har vi inte kunnat få fram alla anmälningar. Vi vet dessutom att det finns ett stort mörkertal - det vittnar flera av färdtjänstcheferna om. Alla anmäler inte vad som hänt. Så här kan det stå i de dokument vi har fått fram. Föraren hade lämnat kunden ensam på trottoaren med packningen utan att ha följt med henne in, vilket det står i bokningen att han ska göra. Kunden är dement och var mycket ledsen när grannen hittade kunden ute på gatan. Innan de var framme så sa föraren jag hittar inte adressen och det är ditt fel att jag missar flera bra körningar, jag lämnar dig här, jag har inte tid att leta efter din adress. Resenären uppger att hon blev lämnad nedåt vattnet. Hon irrade omkring med sin rullator och till slut ringde hon på hos en privatperson och bad om hjälp. Privatpersonen körde henne till sjukhemmet. Resan var bokad med extraservice men det hade inte nått föraren och han lämnade henne i entrén där hon tydligen har suttit fast i sin rullstol i flera timmar och nu blivit inlagd på sjukhus efter detta. Chauffören släppte bara av damen. Damen hittas gående ute på stora vägen mot Limhamn. Någon känner igen damen och tar hem henne. På grund av sin demens talar hon inte så bra. Det är mycket viktigt att instruktionerna följs. Kunden kommer in i bilen och letar efter sitt kort i sin väska och föraren blir irriterad att det tog lite tid. Han bad henne gå ut ur taxin och släppte av henne mitt på gatan och åkte iväg. Hon förstod ingenting. Kunden är synskadad, rörelsehandikappad och förståndshandikappad. En av de vi hittar i materialet är 83-årige Gustav som aldrig kom hem.  För drygt ett år sedan hade han varit på ett korttidsboende ett par dagar och skulle hem till sin fru. Färdtjänsten körde honom dit. Men någonting gick fel på vägen. Vi åker till platsen där det hände. Det är en liten by, lantligt belägen i Västra Götaland. Gustavs fru vill själv inte berätta om händelsen i radio och Gustav heter egentligen något annat. Istället möter vi familjens vän Ove Severin, som är medlem av samma församling. – Det var ju en väldigt trevlig herre. Lugn. Påverkad av åldern självklart. Det är ju naturligt. Ganska lång ståtlig herre. Han hade gjort ett långt kärnfullt liv som lantbrukare. Gustavs by är en fin liten by på landet med öppna fält, några hus och en gammal missionskyrka. Det var kallt ute den där dagen, minus fyra grader, och det hade snöat hela dagen. Gustav som bara skulle åka från dörr till dörr med färdtjänsten, hade keps och handskar men var för övrigt tunt klädd. – Den här gården här nere är det då. Där har han bott tidigare. Det är rätt så många år sedan som han flyttade härifrån. Av någon anledning körde de hit ändå. Med äldre personer som det är ibland så har de inte riktigt komihåg. Närminnet försvinner ju först. Så han reagerade väl inte på det viset ordentligt. Egentligen var det några hundra meter längre bort som han skulle svängt av och kommit upp till det stället där han bodde nu då. Tyvärr så följdes ju inte instruktionerna heller, som de hade då att de skulle lämna tillsammans med anhörig som tog emot då. Utan de lämnade av honom här någonstans på vägen. Och efter en stund, jag vet inte efter hur länge så var det grannar runt omkring som fick se honom ute då och han var ju inte klädd för att vara ute egentligen eftersom han skulle åka från dörr till dörr. Så blev han nerkyld och förmodligen på grund av det då, när han hade blivit omhändertagen utav grannar som såg honom ute, så klarade han sig inte. Han föll ihop och dog tyvärr inne hos grannarna. Hur tog man emot det här i bygden? – Det blev en viss chock över att det hade hänt på det här viset. Tragiskt givetvis när han har gått bort. En person vi känt i många år. Också en viss ilska då över att inte färdtjänsten följt instruktionerna utan det ska behöva gå på det här viset då. Sluta så illa. 83-årige Gustav dog där inne vid kaffebordet hos grannarna efter att ha varit ute i kylan i en halvtimme. Det var inte första gången Gustav blev avsläppt på fel ställe. De anhöriga hade hört av sig till färdtjänsten och det ansvariga trafikbolaget Västtrafik flera gånger tidigare av samma anledning - att Gustav blivit avsläppt på den adress där han bodde för mycket länge sedan. Ändå hände det igen. Ove Severin har engagerat sig i det som hände Gustav. Han berättar om fler händelser där medlemmar i hans församling inte fått den hjälp de behövt av färdtjänsten. – Chauffören har helt kommer in i kyrkan och bett oss hjälpa till att hjälpa de gamla ur bilen då. Och det är också någonting som man kanske borde haft utbildning på. Hur man tar hand om och hjälper en person som är delvis rörelsehindrad att komma ur en bil. Det är inte paket man kör, det är människor som har vissa speciella behov.  Det ska ju en färdtjänstchaufför ha den kunskapen. Det tycker jag. Vad tycker du om det? Att du då får hjälpa till. Att inte färdtjänstföraren kan sitt arbete? – Jag tycker det är bristfälligt helt enkelt. Det är väl billigast så. Släng in någon bara som kan köra en bil. Gustav bodde i en av de 41 kommuner i Västra Götaland som lagt över ansvaret för färdtjänsten på Västtrafik. Kaliber träffar därför Gunilla Wicktor, kundansvarig för Anropsstyrd trafik hos Västtrafik, för att höra hur de ser på händelsen med Gustav. – Nu är det ju så att det här var en väldigt tragisk historia som fick ett väldigt tråkigt slut. Därmed kan man inte säga att det beror på att vi släppte av personen på fel ställe, men det är oerhört tragiskt det som hände i alla fall. Att Gustav blivit avsläppt på fel ställe flera gånger tidigare trots att de anhöriga hört av sig till Västtrafik i frågan, förklarar Gunilla Wicktor med att förarna har trott på Gustav när han sagt var han har bott och att beställningscentralen inte får skicka ut upplysningar till förarna om att en person är dement. – I det här fallet var det en talför man som hävdade med bestämdhet att han bodde där och att föraren skulle absolut släppa av honom där. Vilket föraren gjorde. Det är inte acceptabelt. Det får inte gå till så. Det står på körordningen att han skulle lämnas inne i hemmet och det står ju så av en anledning. Borde inte färdtjänstens chaufförer veta om det? – De vet om det. De vet om det. Och jag kan inte förklara. Den här föraren var djupt olycklig efter detta. Det här har ju hänt andra personer att de blivit släppta på fel ställe flera gånger efter det här. Hur ser du på det med tanke på den kundgruppen ni kör, alltså de svagare i vårt samhälle? – Det är ju inte acceptabelt. Och därför är vi så noga med att följa upp varje enskilt fall. Det är människor som arbetar med människor och ibland blir det fel. Tillbaka till Hörby och Tobias som har Downs syndrom och som var försvunnen i mer än två timmar efter att färdtjänsten släppt av honom på fel ställe förra hösten. Den här gången kom han fram till bowlinghallen. – Jag har varit här länge nu. Vad ska du göra nu? – Jag ska spela bowling. Tobias mamma Karin frågar sig varför färdtjänsten inte kan fungera så bra som den gjorde förr. – Det funkade ju bra när det var hörbykillarna som körde. Chaufförerna som körde kände Tobias, de kände oss. De visste var de skulle köra, de hittade ju i Hörby kommun och skulle de komma utanför och de inte kände till det så hade de ju tagit reda på det. De visste att de kunde ringa till oss. Det är en helt annan….ja. Men lilla Hörby Taxi kunde inte erbjuda ett lika lågt pris som de större taxibolagen i Skåne och kör inte längre färdtjänst på det sättet. Det bud som vunnit den senaste upphandlingen som trädde i kraft den 1 februari i år ligger som lägst på 64 kronor milen. Redan för 15 år sen tog Hörby taxi mer än så. Det här är en historia som vi stöter på om och om igen. De samhällsbetalda resorna, alltså färdtjänst, skolskjutsar och sjuktransporter står för cirka hälften av taxibranschens omsättning. Taxibolagen slåss om rätten för att köra dessa samhällsbetalda resor. När det kommer till upphandling konkurrerar taxibolagen och pressar därmed priserna. Samtidigt är det allt fler kommuner som lägger över hanteringen av färdtjänsten på en central organisation. Till exempel upphandlar och sköter Skånetrafiken färdtjänsten i 24 av Skånes kommuner. De finns så klart en mängd chaufförer som utför sitt arbete på ett mycket bra sätt och har en enorm yrkesstolthet. Bäst verkar det fungera när man fått en fast förare som lär känna resenären, men det är förstås dyrare. Och har man väl fått det att fungera kan upphandlingssystemet göra att ett nytt billigare bolag tar över körningarna och chauffören byts ut. Och varje gång ett nytt bolag med nya förare tar över ökar klagomålen på nytt. Det säger flera av färdtjänstcheferna vi talat med. Lars Hellström är den som är ansvarig för Skånetrafikens upphandling av färdtjänst. Och på Tobias mamma Karins fråga om varför Hörby taxi inte kunde fortsätta köra färdtjänst, svarar han så här. – Vi kan aldrig garantera att det blir ett lokalt taxibolag utan det är ju faktiskt de som lägger anbud. Vi får inte lov att begränsa på ett sådant sätt att vi förhindrar att aktörer lägger anbud. Det vi ställer krav på är att man ska ha en kunskap i de områden man har lagt anbud på. Han säger att det som avgör vem som vinner upphandlingen är till 80 procent priset och 20 procent kvaliteten. Lars Hellström menar att de inte kan ställa vilka krav som helst på de företag som kör. Henry Freij är expert på färdtjänsten i Sverige. Han menar att man borde kunna ställa högre kvalitetskrav på färdtjänsten än vad som görs idag. Han har en bakgrund som socialchef och han har suttit i flera statliga utredningar om färdtjänstens villkor. Och Henry Freij menar att när man centraliserar färdtjänsten förändras något på vägen. – Det har blivit i allt större utsträckning en fråga om att ekonomin styr. Man måste som det heter effektivisera och orsaken till det är att man vill ha ner kostnaderna. En konsekvens blir då ofta att den personliga kännedomen, det personliga engagemanget, det försvinner i verksamheten när den blir stor och omfattande. Vad leder det till för den enskilde individen som är beroende av att färdtjänsten fungerar? – Man får inte den hjälp som man kanske behöver via färdtjänsten. Man betraktas som en resenär vem som helst, som om man inte hade några behov och verkligheten ser ju inte ut så. Vad tycker du är de största problemen idag som du i ditt arbete har stött på och är kritisk mot till hur färdtjänsten sköts? – Det blir ju fler och fler utförandefrågor som blir aktuella. Att man gör stora upphandlingar, resenär och chaufför okända för varandra. Och det hänger ju naturligtvis ihop med att fler och fler kommuner och regionala kollektivtrafikbolag överlåter färdtjänsten till nya, okända bolag och där prispressen kommer in i bilden där lägsta pris är avgörande för vem som får uppdraget istället för kanske en hög kvalitet då. Flera av färdtjänstcheferna Kaliber talar med tar upp enskilda förares bristande kompetens och lämplighet för yrket som förklaring till en del av klagomålen. Men är det några enskilda förares fel att det har blivit så här? Idag finns runt 25 000 taxichaufförer i Sverige, enligt Transportförbundet, som också vittnar om en svagare löneutveckling för taxiförare, i jämförelse med exempelvis bussförare. Det är en stor personalomsättning bland förarna och många har osäkra villkor, enligt Transportförbundet. Kaliber talar med femton taxiförare som också kör färdtjänst. Några av dem har fått anmälningar på sig och för dem är arbetsvillkoren själva skälet till att färdtjänstresorna får en sämre kvalitet. – Det ser väldigt hemskt ut för våra kunder som har färdtjänstkortet. Kvalitet är väldigt lågt i botten. Vi inom servicebranschen måste serva dem. Men vi får ingen moral på grund av orättvisor, dåligt betalt. Vi jobbar 65-70-75 timmar i veckan. Då är man helt slut, som en småbarnspappa som jag, dålig ekonomi, jag som ensamarbete i hemmet. Vi bråkar med våra kunder och med våra arbetsgivare också, säger Metin. Metin började köra taxi för tio år sedan. Han säger att han gärna vill berätta om sin arbetssituation, men då under ett annat namn. Han är alltför rädd att förlora jobbet. Vi har därför låtit en skådespelare läsa in vad han säger. – Jag jobbar 70 timmar i veckan, sex dagar i veckan. Jag menar hur kan jag bli en människa? Metin säger att han för att hinna till körningarna ibland inte följer trafiklagar och regler. Att han och hans kollegor jagar efter körningar. Eftersom de jobbar utifrån provision. Och för en färdtjänstresa får han mellan 30 och 50 procent mindre betalt beroende på tidpunkten. – Det blir inte alls bra, jag tycker synd om dem. I min kultur vi måste respektera våra äldre. Men när jag inte vill visa respekt genom att inte svara till dem i bilen, genom att inte komma ut från bilen och öppna deras dörr, det krossas, min kultur, min service framför allt. Men ändå, jag kan inte hjälpa till, jag är slutkörd. Vi pratar med ett tiotal förare från Taxi Kurir som har en liknande bild som Metin. Vi söker därför upp Magnus Klintbäck, VD för Taxi Kurir i Stockholm som är ett av de företag som utför en stor del av färdtjänstresorna. Han är även vice förbundsordförande för Taxiförbundet. Magnus Klintbäck känner inte igen den beskrivning som Kaliber fått från förarna som är missnöjda med arbetssituationen. – Jag känner inte igen den bilden. Klart att på 3000 förare som vi har i Taxi Kurir Stockholm kan det säkert finnas en eller två eller några stycken som är missnöjda, det är det ju alltid. Och du har intervjuat tio av 3000. Hade det varit som du beskriver hade jag inte haft 3000 anslutna förare. Magnus Klintbäck känner inte heller igen bilden av att klagomålen ökar – trots att klagomålen på färdtjänsten fördubblats i Stockholms län de senaste fem åren. Men föraren Metin, menar att han på grund av arbetsvillkoren inte kan ge resenärarena det han vill och att det påverkar hela hans person. – Jag känner mig jättedåligt, det är emot min karaktär. Jag tappar mig själv, jag blir helt annan människa även hemma. Man gör en sak mot sig själv. Reportrar Maria Ridderstedt maria.ridderstedt@sverigesradio.se Karin Wettre karin.wettre@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Gullan Bornemark är upphovskvinna till många av våra mest populära barnvisor som "Sudda sudda" och "Är du vaken Lars". Hon har beskyllts för att vara präktig ut i fingerspetsarna men säger själv att det var tidens melodi. – Förr blev jag alltid kallad "tant Gullan" av barnen när jag var ute och spelade. Nu när jag verkligen är en tant är det ingen som kallar mig för tant, och det är ju bra. Barn idag vågar ifrågasätta mer. – Herregud, idag skulle man ju aldrig låta barnen komma in marscherande på det där viset som vi gjorde i "Tut i rutan" till exempel. Och välrepeterade det var vi, men det var så barnen ville ha det, annars ville de inte vara med.  Med sina egna barn sjöng hon och lekte i både radio och tv. Vi träffar henne i hennes hem på Limhamn i Malmö. 

Gullan Bornemark är upphovskvinna till många av våra mest populära barnvisor som "Sudda sudda" och "Är du vaken Lars". Hon har beskyllts för att vara präktig ut i fingerspetsarna men säger själv att det var tidens melodi. Förr blev jag alltid kallad "tant Gullan" av barnen när jag var ute och spelade. Nu när jag verkligen är en tant är det ingen som kallar mig för tant, och det är ju bra. Barn idag vågar ifrågasätta mer. Herregud, idag skulle man ju aldrig låta barnen komma in marscherande på det där viset som vi gjorde i "Tut i rutan" till exempel. Och välrepeterade det var vi, men det var så barnen ville ha det, annars ville de inte vara med. Med sina egna barn sjöng hon och lekte i både radio och tv. Vi träffar henne i hennes hem på Limhamn i Malmö.  Programmet är gjort av Karin Andersson, produktionsbolaget Munck.

En dag stod fem skulpterade hyenor intill Humlegården i Stockholm. De var gjutna i betong, vägde 100 kilo styck och hade rödbruna ögon som lös i natten. Erik och Petter i Malmö bestämde sig för att bygga om utrymmet under en pir som låg i Limhamn. De byggde något som liknade en tvårumslägenhet, med parkettgolv och vitmålade väggar. Under en pendeltågsbro står Hop Louie, med sig har han sprayfärg och tre stora kartongbitar som tillsammans bildar det motiv han ska måla. Han har många favoritplatser som han ofta återvänder till och målar där om och om igen när det som satt där har sanerats bort. Graffitin och det som kallas för gatukonst har gjort en lång resa från urbana miljöer i 60-talets New York till gallerier och museer världen över idag. Trots att det med åren har blivit en etablerad konstform så skapas det fortfarande på elskåp, väggar och tunnlar, men även på specifika och mer svåråtkomliga platser. Men vilka är de som bestämmer sig för att förändra dessa platser och skapa konst på våra gator, under våra broar och bakom våra skyltar? Jens Nielsen har mött personer som på olika sätt har en relation till staden och det offentliga rummet när de skapar sin konst.

När den industriella expansionen tog fart i mitten av 1800-talet behövdes cement - massor av cement! Så man började bryta kalk i Limhamn utanför Malmö. I över hundra år grävde man sig allt längre ner i marken, tills verksamheten avslutades 1994. Och nu är den 65 meter djupa kratern ett naturreservat, där man kan hitta spår efter numera utdöda hajar och krokodiler - från den tiden då Skåne låg i ett tropiskt hav. Idag finns andra organismer i kalkbrottet: ålar, spännande groddjur, kalktåliga växter - och uvar. Och på lördag sänder Naturmorgon direkt från Limhamns kalkbrott. Våra gäster är bland andra geologen Vivi Vajda och Mats Wirén som arbetar för Malmö stad och känner reservatet utan och innan. Då får vi också lära känna de grönfläckiga paddorna närmare. I våras när de spelade för fullt fanns vi på plats. I veckans Kråkvinkel hör vi TinaMarie Qviberg. Programledare är Lasse Willén och fältreporter Elin Lemel.

Är regnbågar alltid lika stora? Och är det tryggt att stå under en kraftledning när det åskar - Eller ska man hålla sig därifrån? Och vad var det som hände i vädret när Köpenhamn drabbades så hårt av skyfallet? Dessa frågor och andra får svar i veckans upplaga av väderprogrammet Cirrus, som denna söndag flyttar ut i sommarskåne och sänds från småbåtshamnen på Limhamn. Dessutom avslöjar vi svaret på förra veckans lyssnarfråga om vad underkanten på ett moln kallas? Och ger dig ännu en chans att vinna boken "Blixt och åska" Läs chatten med meteorologen Morgonens chatt  är nu avslutad. Dagens frågor och svar hittar du här.   Skicka in dina frågor om väder till meteorologen Den vanliga vägen för frågor står naturligtvis också öppen och då kommer svaret i ett kommande program.  Skicka dina frågor till: E-post: cirrus@sverigesradio.se eller läs in din fråga på 040-666 57 57. Det går också bra att skicka brev eller vykort till Cirrus, Sveriges radio, 211 01 Malmö. Har du tagit några bra väderbilder med mobilen? Ända sedan Cirrus startade för fyra år sedan har vi fått in många fantastiska bilder på olika väderfenomen. Vi har också fått in massor av vackra bilder på regnbågar och molnformationer. Det finns flera hundra bilder att titta på i vårt arkiv, men du får gärna fortsätta att skicka in fler väderbilder till oss. Mejla till cirrus@sverigesradio.se Din bästa väderhistoria Har du varit med om någon väderhändelse där upplevelsen påverkade dig starkt? Eller ställde till det för många människor?  Fanns det kanske också kanske ett inslag av komik i upplevelsen? Då vill vi gärna höra din berättelse. Skriv en rad till cirrus@sverigesradio.se eller slå en signal till telefonsvararen 040-666 5757. Det går även bra med ett brev till Cirrus, Sveriges radio, 211 01 Malmö. Tävla och vinn en bok om åska och blixtar Även i år ställer vi varje vecka en fråga om något som har med väder att göra. Bland alla inskickade rätta svar drar vi en vinnare som får en bok om väder. Årets bok heter "Blixt och åska - så fungerar naturens fyrverkeri". Programledare Josefin Modig Producent Janne Wieslander