Podcasts about harry martinsson

In this dreamy, stream-of-consciousness episode, Henrik takes us on a journey from the nostalgic world of He-Man action figures to the vast expanse of the cosmos. With his signature blend of humor and introspection, Henrik rambles about the peculiarities of 80s cartoon characters, the overrepresentation of desert planets in science fiction, and the profound implications of our place in the universe.Dive into Henrik's childhood memories as he recounts his fascination with He-Man toys and the challenges of playing romance with action figures designed for battle. Laugh along as he ponders the logistics of Skeletor's facial structure and the improbable workout routines of intergalactic heroes.As the episode progresses, Henrik's thoughts drift towards deeper waters. He contemplates the vastness of space and time, questioning popular depictions of space travel in science fiction. With poetic musings inspired by authors like Ray Bradbury and Harry Martinsson, Henrik explores the human condition when faced with the infinite.This episode is a perfect blend of nostalgia, humor, and existential wonder. Whether you're looking for a chuckle about the absurdities of childhood toys or a moment of cosmic perspective, Henrik's soothing voice and meandering thoughts will guide you through a unique and relaxing experience.So, settle in, close your eyes, and let Henrik's words carry you from the world of muscular action figures to the edges of the universe – and perhaps, into a peaceful slumber.For more information on Henrik Ståhl, click here: https://linktr.ee/Henrikstahl Become a supporting member and listen to ad free episodes at: https://plus.acast.com/s/falli-asleep-with-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den andra solförmörkelsen på kort tid i USA leder in Bill Burrau och Viktor Krylmark i en diskussion om solen. För visst borde det finnas bättre sätt att utvinna solenergi än att vänta in den här på planeten jorden? För att lära sig mer om ett koncept som kallas för Dysonsfär deltar Jerry Määttä, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Samtalet som börjar vid Dysonsfärer kommer snabbt in på science fiction och litteraturens påverkan på dagens rymdutforskning. Viktor, som inte verkar uppskatta science fiction, får dessutom lära sig något nytt om Harry Martinsson rymdepos Aniara. Vill du komma i kontakt med oss? Har önskemål på spännande rymdfenomen som vi borde prata om? Tveka inte att höra av dig: viktor.krylmark@nyteknik.se bill.burrau@nyteknik.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den andra solförmörkelsen på kort tid i USA leder in Bill Burrau och Viktor Krylmark i en diskussion om solen. För visst borde det finnas bättre sätt att utvinna solenergi än att vänta in den här på planeten jorden? För att lära sig mer om ett koncept som kallas för Dysonsfär deltar Jerry Määttä, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Samtalet som börjar vid Dysonsfärer kommer snabbt in på science fiction och litteraturens påverkan på dagens rymdutforskning. Viktor, som inte verkar uppskatta science fiction, får dessutom lära sig något nytt om Harry Martinsson rymdepos Aniara. Vill du komma i kontakt med oss? Har önskemål på spännande rymdfenomen som vi borde prata om? Tveka inte att höra av dig: viktor.krylmark@nyteknik.se bill.burrau@nyteknik.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi fyller 8 år och firar det med ett lagom självcentrerat Q&A-avsnitt till bredden fyllt av frågor från tidigare gäster och patrons. Lars kommer ut som totalt mainstream och passar även på att likna Tomas vid Pinhead, bland annat på grund av deras gemensamma strävan efter sinnliga njutningar och känslomässig avstängdhet, relativt sätt. Tomas fantiserar om den ogjorda drömfilmen Call of Cthulhu regisserad av Stuart Gordon, (inte) inspelad i början av 90-talet med John Malkovich och Christopher Walken i huvudrollerna. Vi pratar också om: Johan Theorin, Invasion of the Body Snatchers, Jurtjyrkogården, Whitley Strieber, Närkontakt, Noroi: The Curse, Nocturnal Animals, Cannibal Ferox, Mortal Kombat 2, Silencer, Death. Pierce Me, Andreas Roman, Cannibal Holocaust, Human Centipede 2, Hostel-sviten, A Serbian Film, Mats Strandberg, The Babadook, Pestens tid, Magnus Blomdahl, Lucio Fulci, Dario Argento, Gates of Hell-trilogin, Phenomena, Suspiria, Herman Geijer, Walking Dead, Last of Us, World War Z, Hanteringen av odöda, John Ajvide Lindqvist, Fredagen den 13e, Crispin Glover, 28 dagar senare, Atterados, Gabrielle de Bourg, Host, Rörelsen, The Vigil, Saint Maud, Pandemic, Castlevania: Lords of Shadow, Sara Bergmark Elfgren, Stuart Gordon, H.P. Lovecraft, Stanley Kubrick, The Great God Pan, Arthur Machen, Dr. Strangelove, 2001, The Shing, Stephen King, J.S. Axell, Mörk stad, Mörkt land, Pinhead, Pennywise, Jonas Larsson Olanders, Eloso förlag, Låt den rätte komma in, The Woman in Black, Hajen, Clive Barker, The Forbidden, Candyman, Bret Easton Ellis, American Psycho, The Haunting of Hill House, Shirley Jackson, Vacancy, Nils Alatalo, Svartklubb, Voidcaller, Alien, Blade Runner, Dark City, Warhammer 40K, E.T, Aniara, Harry Martinsson, FromBeyond, Creep, Mark Duplass, Sadako, The Ring, The Grudge, Magnus Jäverling, The Thing, Psycho, Texas Chainsaw Massacre, Eyes Wide Shut, Fredagen den 13e, Halloween, Joni Huttunen, Lights Out och Eden Lake. Sen blir det lika mycket till för våra patrons, som dessutom ställt frågorna. Utöver nostalgi, löst tyckande och akademisk analys begravs också både programformat och oss själva.  

August Theodor Blomqvist (1854–1941) blev som 6-åring föräldralös år 1860 i Ulvsunda utanför Stockholm. Som sockenbarn hamnade han ute på Lovö i skuggan av Drottningholms slott. Han auktioneras inte ut till lägstbjudande, men tvingas ändå byta hem vid flera tillfällen.August är en obemärkt man som får en svår start när bägge föräldrarna dör, men som ändå med tiden skapar en egen familj och blir en duktig smed med egen verksamhet. Genom Augusts livsresa kan förstå de stora samhällsförändringar som Sverige genomgick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.I reprisen av det nymixade avsnitt 71 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms universitet och Rolf Lind, samhällsvetare som är barnbarnsbarn till August Theodor. De har tillsammans skrivit boken Spår av ett liv – En berättelse om sockenbarnet August Theodor och hans samtid.Ända in på 1900-talet fick tvingades föräldralösa barn att flytta runt mellan olika hem som fick en mindre ersättning från socknen. Barnen kunde auktioneras ut till den som mot lägst ersättning tog emot barnen. Detta skedde i en tid när många föräldrar dog tidigt av sjukdomar, olyckor och umbäranden. I kyrkböckerna är det ett betydande antal barn som noteras som föräldralösa.Först 1918 förbjöds bruket att auktionera ut barn till lägstbjudande eller att fattiga och föräldralösa tvingades bo i tur och ordning en kortare tid hos bönder inom ett område.Sveriges kändaste sockenbarn är nobelpristagaren Harry Martinsson som skrev som sin hårda barndom i Nässlorna blomma utgiven år 1935. Många har gripits av Harry Martinssons öde att auktioneras ut efter att fadern dött och modern emigrerat till Kalifornien.Men August Theodor Blomqvist öde låter oss förstå att sockenbarnets öde inte alltid var nattsvart. August fick lära sig smedyrket som gjorde att han med tiden kunde starta en egen verksamhet. Han gifte sig och fick fyra barn.Boken är exempel på en forskningsinriktning inom historieämnet som har rönt allt större uppmärksamhet under senare år: mikrohistoria.Musik: Skräplandschottis, Michael Caplin, Creativa Commons. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Erik Tellander från Kärrbackstrand hade många strängar på sin lyra. I boken Så här var det - jaggu mäj! beskrev han uppväxten och livet i den tidens Norra Finnskoga så levande att han blev prisbelönad och jämförd med Harry Martinsson. (VB 2004-12-03)

Kungsholmen i Stockholm har berikats med ett författarmonument ägnat arbetarförfattaren Maria Sandel, framhuggen av skulptören Sam Westerholm. Ett reportage av Karsten Thurfjell. Som allt annat inom kulturlivet blev arbetet och invigningen av Maria Sandelsmonumentet fördröjda av pandemin, men nu är stenen alltså färdig och på plats, i Sankt Göransparken vid Fleminggatans slut. Skulptören Sam Westerholm är född 1947 i Finland men utbildad i Sverige och sedan länge verksam utanför Ösmo på Södertörn, och kanske mest känd för sina huvuden i olika storlekar, ofta humoristiska, som han ställt ut i stora grupperingar, men också kyrkliga skulpturer och stenreliefer, alltså stentavlor med huggna bildmotiv. Han gjorde en Ivar Lo-staty med relieftavla vid Tungelsta station på uppdrag från arbetarrörelsen, och det gjorde han så bra att han från samma håll och från Maria Sandelsällskapet samt Stockholm stad fick uppdraget att göra en stenrelief om Maria Sandel. Karsten Thurfjell har besökt Sam Westerholm ett antal gånger under 1½ år och följt hans arbete med den här stentavlan. Maria Sandel var vår första kvinnliga arbetarförfattare. Hon föddes 1870 i en fattig familj på Kungsholmen. När hon var fyra år dog hennes far och hon måste tidigt börja arbeta. Men hon ville skriva, och vid 18 då hon emigrerat till USA där hon bodde  fyra år, debuterade hon med några dikter i den svenskspråkiga tidningen Nordstjärnan. Tillbaka i Sverige gav hon trots knapp ekonomi, en svår hörselskada och en allt sämre syn ut sin första novellsamling 1908, när hon var 38. Den hette Vid svältgränsen, och beskrev tragiska kvinnoöden. Det blev sedan totalt sex skönlitterära böcker, samtidigt som hon skrev kampdikter och debattartiklar, framför allt i arbetarpressen. Hennes böcker är verkligen realistiska skildringar av hennes vardag bland de fattigaste arbetarfamiljerna, deras sorger och glädjeämnen kring sekelskiftet 1900. Hon väjde inte för något i sina skildringar, som homosexualitet, prostituerade, barnamörderskor eller pedofiler, i vilkas medvetande hon trängde in. Om det är någon man tänker på i texter om och av Maria Sandel så är det Emile Zola, också en som inte väjde för eländet. På sin tid var hon rätt känd, och efter sin död fick hon en gata på Kungsholmen uppkallad efter sig. Men när den nästa "gyllene generationen" arbetarförfattare klev fram på 30-talet, Ivar Lo, Harry Martinsson, Moa Martinsson, Eyvind Johnsson, hamnade hon i skuggan. Maria Sandel är fortfarande en referens för de som gärna läser arbetarförfattare, och några av böckerna trycks om då och då. Virveln och Droppar i folkhavet går att få tag på nu, men de andra hittar man nog enklast på bibliotek eller litteraturbanken.se. Vi börjar reportaget den 22 april 2020, då Sam Westerholm får ett 1,4 ton tungt block av skånsk Bjärlövsgranit levererat till sin ateljé utanför Ösmo på Södertörn. Pandemin är en dryg månad gammal och vi gör intervjun med munskydd på oss. Två veckor senare, den 10 september 2020 är jag hemma hos Sam Westerholm igen, i hans utomhusateljé nära Ösmo, för utomhus måste man vara när man hugger i sten. Stenblocket har nu alltså fått strukturen framhuggen, och från den skrivande Maria Sandel till vänster sträcker sig tre rader med olika scener ur hennes böcker, ungefär som serierutor, om man kan tänka sig serierutor huggna i tung, grå granit. Stenen är täckt av vitt damm, men med lite vattenspolning mörknar den, blir blankare och vackert gråbrun. Man kommer faktiskt att tänka på medeltida kyrkotavlor när man ser Sam Westerhoms scener. En är från romanen Droppar i folkhavet, som delvis utspelar sig bland prostituerade. Vi ser en man på gatan som uppfattar tre hetärer, som dom kallades, samtidigt som en ficktjuv stjäl hans plånbok ur rockfickan. Till vänster om dessa kramar två kvinnor varandra under intimt samspråk. I romanen kommer huvudpersonen hem till en grupp prostituerade där två av dessa kvinnor har en lesbisk förbindelse. Bordellens kvinnor skildras som dom är, utan fördömande, snarare som ett kollektiv där dom solidariskt  hjälper varandra när någon råkar illa ut, vilket dom förstås ofta gör. I romanen Familjen Vinge en otäck beskrivning av en pedofil som är inneboende i en barnfamilj, en roman där Maria Sandel verkligen kunde beskriva den manliga blicken på ett riktigt otäckt sätt. I debuten, novellsamlingen Vid svältgränsen finns annars flera av dom teman som Sam Westerholm valt. Den övergivna kvinnan som föder ensam i hörnet, är en av många smärtsamma scener, precis som det unga kärleksparet i en innerlig kram, där hon drabbats av tuberkulos och snart kommer att dö. Titelnovellen handlar om en kvinna som arbetar på Separator där hon träffar en man som gör henne med barn utan att tala om att han är gift. Som ogift och gravid får hon sparken och kvinnofiguren på tavlan skildras som paria, en utstött ur den stora skara anställda som strax bredvid strömmar ut ur fabriken efter arbetsdagens slut. I slutet av novellen  antyds det att hon i desperation fördriver fostret. Det har gått ytterligare en månad, och när jag kommer ut till Ösmo den 5 oktober 2020 är Sam upptagen med att lösa problemet med dom ytterst få porträttfoton som finns på Maria Sandel Vintern kommer, och när vi går in i 2021 är Sam Westerholm färdig med det mesta på sin stenrelief, men eftersom pandemin ingalunda är över, dröjer det ända till mitten av september innan stenen slutligen når sitt mål, där jag åter träffar Sam och Maria Sandelsällskapets ordförande Ewa Bergdahl. När vi står där och dividerar stannar en förbipasserande kvinna upp och närmar sig med nyfiken blick den nyresta stentavlan. Hon visar sig heta Carin Törner, journalist, illustratör och, förstås, medlem i Maria Sandelsällskapet. Hon råkade bli en av de allra första som såg Sam Westerholms stenrelief över Maria Sandel i Sankt Göransparken på Kungsholmen i Stockholm. Vi kan också rekommendera Utbildningsradions program Bildningsbyrån som förra året presenterade Maria Sandels författarskap i serien Tänka mot strömmen.

Det råder stor meningsskiljaktighet i avsnitt 207. När vi tar oss an Tom Hanks sprillans nya film NEWS OF THE WORLD så stutsar våra recensioner likt en rikochett från en pistolkula. Att följa med Tom Hanks och Paul Greengrass till The Old West skapade osämja i poddstudion. Man kan ju tycka att Hanks solida nyhetsuppläsare skall göra en home run. Men här råder det delade meningar. Vi har kastat oss över den Dvd/Blu-ray aktuella tv-serien LOVECRAFT COUNTRY som tar oss tillbaka till ett dramatiskt 50-tal i den amerikanska södern. Det ena avsnittet är inte det andra likt. Här bjuds det på sci-fi, drama och skräck i ett riktigt hopkok. Frågan är om den spretiga röran levererar eller om den ger en besk smak? Thomas har spanat in actionthrillern BECKY. Titeln syftar på den unga flickan som med stor portion hämnd går loss på fyra tungt kriminella brottsligar som korsar hennes familjs väg. Tänk er Rambos dotter som är ENSAM HEMMA, med extra allt.  Thomas utmaning denna gång var att se den svenska sci-fi filmen ANIARA som bygger på ett epos av Harry Martinsson. Ett rymdskepp som skall frakta människor från Jorden till Mars men hamnar ur kurs efter att blivit av med allt bränsle. Livet på rymdskeppet är inte lätt när det bara irrar runt i rymden.  Allt detta plus lite till får ni i avsnitt 207 av TT Filmpodcast. P.S. Vi tävlar dessutom ut LOVECRAFT COUNTRY på Blu-ray i avsnittet. Så in och lyssna på avsnittet för tävlingsvillkor. Det vill ni inte missa. D.S. 

I avsnitt 15 av ARTpodden tar Emma hjälp av en av nordens främsta entomologer, Bengt Ehnström, och kanske världens främsta författare, Harry Martinsson, för att reda ut granens mörka och ljusa sidor och dess betydelse för fjärilar, skalbaggar, spindlar och annat granskogsfolk. För vad vore vår värld utan granar, utan massaved, julgran och gravens ris? Av gran skall vi trots allt myllas…

Veckans avsnitt börjar i en genomgång av veckan som gick och slutar i ett konstaterande om framtiden för bildningsuppdraget i Sverige. På vägen diskuterar vi undervisning av nyanlända, skolplattformar, Harry Martinsson, Skolan på bilden är Åby Travgymnasium, Sveriges...

August Theodor Blomqvist (1854–1941) blev som 6-åring föräldralös år 1860 i Ulvsunda utanför Stockholm. Som sockenbarn hamnade han ute på Lovö i skuggan av Drottningholms slott. Han auktioneras inte ut till lägstbjudande, men tvingas ändå byta hem vid flera tillfällen.August är en obemärkt man som får en svår start när bägge föräldrarna dör, men som ändå med tiden skapar en egen familj och blir en duktig smed med egen verksamhet. Genom Augusts livsresa kan förstå de stora samhällsförändringar som Sverige genomgick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.I avsnitt 71 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms universitet och Rolf Lind, samhällsvetare som är barnbarnsbarn till August Theodor. De har tillsammans skrivit boken Spår av ett liv – En berättelse om sockenbarnet August Theodor och hans samtid.Ända in på 1900-talet fick tvingades föräldralösa barn att flytta runt mellan olika hem som fick en mindre ersättning från socknen. Barnen kunde auktioneras ut till den som mot lägst ersättning tog emot barnen. Detta skedde i en tid när många föräldrar dog tidigt av sjukdomar, olyckor och umbäranden. I kyrkböckerna är det ett betydande antal barn som noteras som föräldralösa.Först 1918 förbjöds bruket att auktionera ut barn till lägstbjudande eller att fattiga och föräldralösa tvingades bo i tur och ordning en kortare tid hos bönder inom ett område.Sveriges kändaste sockenbarn är nobelpristagaren Harry Martinsson som skrev som sin hårda barndom i Nässlorna blomma utgiven år 1935. Många har gripits av Harry Martinssons öde att auktioneras ut efter att fadern dött och modern emigrerat till Kalifornien.Men August Theodor Blomqvist öde låter oss förstå att sockenbarnets öde inte alltid var nattsvart. August fick lära sig smedyrket som gjorde att han med tiden kunde starta en egen verksamhet. Han gifte sig och fick fyra barn Boken är exempel på en forskningsinriktning inom historieämnet som har rönt allt större uppmärksamhet under senare år: mikrohistoria.Musik: Skräplandschottis, Michael Caplin, Creativa Commons.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jennifer Lindqvist och Charlie Svensson från Litterära Sällskapet på Karlstads universitet tar plats bakom mikrofonerna för ett samtal om Harry Martinsson, framförallt hans verk Aniara. Obs: Både boken och filmen spoilas!

Den ultimata hämta-på-dagis-mardrömmen, det mest miljövänliga sättet att torka skit på, amerikanska medie-och komikermäns unkna hånande av Monica Lewinsky, varför alla minns Harry Martinsson men ingen minns Eyvind Johnson

Science Fiction är en stor genre och det finns många starka åsikter om den. I det här avsnittet pratar Sissel och Åsa om Robinson Crusoe på Mars, jordens undergång och betydelsen av en handduk en specifik dag i oktober. Varför gillar man science fiction och varför finns det så starkt motstånd? I detta avsnitt intervjuas även författaren Sylvain Neuvel om sin bok Sovande Jättar och diskuterar robotar, hur det är att bli publicerad och varför han gillar science fiction. Månadens SMASH-hit är "Liftarens Guide Till Galaxen" en kultklassiker inom genren. Andra böcker vi pratar om är: Sparskolan av Johanna Kull och Nicklas Andersson, inläst av Johanna Kull, Sal av Mick Kitson inläst av Sharon Rooney, Aniara av Harry Martinsson, Liftarens guide till Galaxen av Douglas Adams, Long way to a small angry planet av Becky Chambers, inläst av Patricia Rodriguez, Ensam på Mars av Andy Weir, inläst av Björn Bengtsson, Robinson Crusoe av Robert Louis Stevenson inläst av Torsten Wahlund, Slutet av Mats Strandberg inläst av Hedda Stiernstedt och Christopher Lehmann, Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood inläst av Lo Kauppi, Färjan av Mats Strandberg inläst av Johan Ehn, Sovande jättar av Sylvain Neuvel inläst av Per Runhammar, The Colour of Magic av Terry Pratchett inläst av Tony Robinson, A brief history of time av Stephen Hawking inläst av John Sackville, Enders spel av Orson Scott Card inläst av Harald Leander, En julsaga av Charles Dickens inläst av Arne Weise, Öster om Eden av John Steinbeck inläst av Martin Halland. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Med hjälp av författaren Kathy Acker, youtubern Logan Paul och en dödlig sjukdom som liknats vid en blomma, reflekterar Elis Burrau över det som nästan dödar en, och får en att överleva. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Nyheten om youtubern Logan Pauls makabra reality show-promenad genom den japanska självmordsskogen Aokigahara, når mig samtidigt som jag avslutar Chris Kraus biografi över den experimentella författaren Kathy Acker. Hans groteska fnitter vid åsynen av liket. De blanka sidorna i slutet. Jag ligger i en säng i Tokyo. En mindre jordbävning får hela lägenhetskomplexet att skaka. Det blottas en avgrund varje gång en människa förhåller sig till döden. Jag tänker inte närma mig självmordet nu, men kanske sen. Via den lilla döden. Och nej, jag syftar inte på orgasmen nu. Jag tänker på det som dödar kroppen litegrann med överlevnad som motiv. Döden som får dig att överleva. Cancer är ett paraplybegrepp, men vi som befinner oss inuti koncernen får generalisera.  Jag läser ut Chris Kraus biografi After Kathy Acker motvilligt. Den är ljuvligt skvallrig. Det är årets första dag, i den aggressivt luftkonditionerade lägenheten vi hyr i Togoshi-Ginza, och jag läser ut den motvilligt eftersom jag inte vill att hon ska dö i cancer. Det etableras redan i början av biografin: hon ska dö i cancer. Och det etablerades i det verkliga livet. Hon dog i cancer 1997 i Tijuana, Mexiko. Det var ingen överraskning. 22 dagar efter De dödas dag. Hon dog omgiven av s.k. vetenskapsvidrig alternativ medicin och skolbarnsanteckningsblock som hon var alldeles för svag för att skriva i. Omgiven av s.k. vänner. Olika skelett. Varierande grader av skörhet. Redaktörer. Älskare. Helare. All död är stringent. Och den alternativa medicinen var väl inte särskilt vetenskapsvidrig när jag tänker efter. Den var lojt vetenskapsvidrig och den injicerade hopp. Jag återkommer ofta till Kathy Acker vars författarskap jag kanske läst lite för respektlöst, med en bristande koncentration och stor rastlöshet (ibland irritation). Hennes böcker har verkligen stört och inspirerat mig. Det visionära användandet av lögnen och biografin har ofta rört mig till tårar. Respekten inför hennes gärning är liksom grundmurad och lika stor som respektlösheten i min läsning. Allt det där som ekar. Det är ekot från en ängel.  Men nu ska det inte handla om ett komplext författarskaps storvulna intelligens. Det ska handla litegrann om att vilja döda sin kropp med goda intentioner. Goda elakartade intentioner. Göra sin kropp starkare. Förgöra det sjuka och det friska. Förföra det sjuka och det friska. Metodiskt. Det ska handla om det som återkommer. Det ska absolut inte handla om självmordet, men kanske lite.     Döden är bara en barnsjukdom. Så kommer det vara tills våra barnbarnsbarn är döda. Därefter blir det andra bullar. Så kommer det att vara och så kommer det att bli. Jag läser orden stiliserad bild av harakirisituation, det är en bildtext, research. Det är svårt att inte tänka på Harry Martinsson. Med ett visst referensbibliotek i ryggmärgen är det svårt att inte tänka på Harry Martinsson.  Cancer är ett paraplybegrepp, men vi som befinner oss inuti koncernen får generalisera. Jag tycker verkligen att jag får skämta om barncancer eftersom jag haft cancer som barn. Det låter kanske märkligt. Min enda stoiska övertygelse. När det verkligen gäller. Jag återkommer ofta till Kathy Acker men också till cancer, rent tematiskt, i min egen litterära praktik och det har jag faktiskt slutat skämmas för. Det är kanske det enda tolkningsföreträdet av värde jag äger med någorlunda gott samvete. Och jag har bestämt mig för att vattna ur det. Nu har jag bestämt mig! Jag bestämde mig nyss. Jag skäms fortfarande för skämten, men jag måste välja en riktning. Jag ska vattna ur sjukdomen som naturligtvis förändrade mitt liv, mest på grund av hur människor i min omgivning agerade (mer än de galopperande cystorna i min lekamen). Jag ska vattna ur sjukdomen som tog livet av Kathy Acker.  Hon visste att kroppen behövde krossas för att kunna resa sig. Dödas lite. Det handlade om upprepning. De så kallade vännerna (bredvid min sjuksäng) var verkligen bra vänner. Fina vänner. Goda vänner med snygg benstomme. Som jag illa kvickt sa upp all kontakt med. Sen började jag skildra.  Det finns en inbyggd ära i självmordet. Missförstå mig rätt. Jag inbillar mig detta eftersom Thomas Bernhard skriver att äran är pervers. Med ett visst referensbibliotek i ryggmärgen är det svårt att inte tänka på Thomas Bernhards priser i tider som dessa.  Kathy Acker var för en nedbrytning av kroppen när det kom till träning. Hon lyfte skrot stundtals besatt. Hennes metod var att systematiskt förstöra kroppen så att den tvingas bygga upp sig själv igen, starkare. Hon visste att kroppen behövde krossas för att kunna resa sig. Dödas lite. Det handlade om upprepning. Tappa bort sig själv som en aktiv handling bland repetitioner. I matematik. Ett hypnotiserat subjekt i dödkött som fortsätter när räkningen gått förlorad.      Man kan tycka att hon enligt samma rationella doktrin borde varit för den skenbart kontrollerade nedbrytningen av kroppen, eller förgiftningen, i medicinskt syfte. Jag talar om cellgift. Det var hon inte. Hon ville inte utnyttja samma princip för att överleva. Att göra kroppen starkare, okej, men att överleva nej, Kathy Acker ville hellre få i uppdrag av självutnämnda helare att hitta ett specifikt barndomstrauma, en orsak till cancern, då skulle den försvinna vilket den gjorde. Vilket den inte gjorde. Men hon trodde det. Att den gjorde det. Personligen gillade jag cellgift när jag fick det insprutat i kroppen. Indroppat. I ryggmärgen och bröstet. Mest på grund av hela gift-grejen. Illamåendet. Viktraset, min spegelbild. Inte så mycket på grund av det injicerade hoppet. Det var mer av en positiv bieffekt. Men jag gillade verkligen giftet på ett konceptuellt plan. Rent konceptuellt. Smutsigt. Kathy Acker var inte konsekvent och det gillar jag. Jag är inte konsekvent och det gillar jag, ibland. En annan tanke är att Thomas Bernhard hade haft lika lite att säga om Svenska Akademin kris som om Aviciis död. Lika lite kan betyda ganska mycket. Förlåt, det är ryggmärgens referensbibliotek som läcker sin giftiga spekulation. Jag har beskrivit cancer som en blomma i en dikt. Det är jag stolt över. Den stringenta döden slår ut det mesta. I en annan värld hade självmordsskogen varit en skog för självmord och löpning och det hade varit lika sorgligt men lika sant. Youtubern Logan Paul hade kanske sprungit utan att filma. Han hade kanske sprungit mot sin död. Vilken monumental respekt. Jag läser att han ska sluta posta videor på daglig basis.     Den japanska poeten Hiromi It har skrivit en dikt som heter Killing Kanoko, i engelsk översättning. Kanoko är Hiromi Its dotter. Det är research.  Jag har beskrivit cancer som en blomma i en dikt. Det är jag stolt över. Den stringenta döden slår ut det mesta. I dagsläget: allt. Blomman som slår ut i alla som finns, när alla är borta. Du kollar på en dokumentär om självmordsskogen. På andra sidan sängen. Det är långt bort. Sängen delas av en spricka. Vi var med om en liten jordbävning igår. Hela lägenhetskomplexet skakade. Jag tänker på en utslagen blomma, helt utslagen. En avslagen blomma, helt avslagen. Som cancerogen lightläsk. När jag varit nära döden har jag bara kunnat skämta. Jag har bara kunnat skämta om mig själv. Elis Burrau, författare

Harry Martinson och andra svenska poeter, är första delen i en serie där jag prata om och läser utdrag ur dikter av poeter födda på 1900-talet. Harry Martinson och andra svenska poeter Jag har valt mina egna favoritpoeter som jag uppskattar. Poeter som påverkat mitt eget skrivande som till exempel Harry Martinsson. Det finns med [...]

Harry Martinson och andra svenska poeter, är första delen i en serie där jag prata om och läser utdrag ur dikter av poeter födda på 1900-talet. Harry Martinson och andra svenska poeter Jag har valt mina egna favoritpoeter som jag uppskattar. Poeter som påverkat mitt eget skrivande som till exempel Harry Martinsson. Det finns med andra ord en risk att just din favorit inte finns. Prenumerera på iTunes  / På Acast  / På Soundcloud Jag läser min dikt Chanslös ur diktsamlingen Hora, Dåre och Martyr och berättar kort om den. Johanna och Olli får svar på sina frågor om slutrim och recensioner. TYCKER DU OM DET DU HÖR I POETPODDEN? Swisha 20 kr eller mer till 123 540 62 85. Bankgironr 743-0804 om du hellre själv vill sätta pengarna. PayPal, 20 kr eller mer till irene@poeten.se. Du får en skrivövning, fattas bara annat. ;) Avslutningsvis läsare jag min dikt Oktober. VIKTIGT! Tycker du om Poetpodden och att jag gör ett bra jobb? Gå då in på iTunes skriv en kommentar. Varför? Det är ett bra sätt att få podden att nå ut till allt fler lyssnare. Glöm inte heller att kommentera här i bloggen. DELA, DELA OCH DELA Hjälp mig att dela det här inlägget och alla andra du lyssnar på i dina sociala medier som Facebook, Twitter och alla andra. Då hjälper du poesin att få vingar. LÄNKAR TILL INNEHÅLLET: Yvonne Andersson: https://www.facebook.com/yvonne.andersson.18 Karin Boye: http://www.karinboye.se/ Ivar-Lo Johansson: http://www.ivarlo.nu/?q=content/b%C3%B6cker-av-ivar-lo-johansson Johannes Edfeldt: https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Edfelt Harry Martinson: http://harrymartinson.se/ Alf Henriksson: https://sv.wikipedia.org/wiki/Alf_Henrikson Chanslös: https://poeten.se/dikter/chanslos.htm Hora, Dåre och Martyr: https://skrivarsidan.nu/bokshop/produkt/hora-dare-och-martyr/ Oktober: https://poeten.se/dikter/dikt-oktober.htm Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Så skicka dina egna dikter och frågor om poesi till Poetpodden Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene Fler avsnitt i Poetpodden

Vad är en barndomsskildring? Behöver den vara självbiografisk för att räknas? Och vad av allt otäckt i sin barndsomskildring har i så fall Neil Gaiman själv varit med om? Boken vi läst heter Oceanen vid vägens slut, (Neil Gaiman) och gäst i avsnittet är deckarförfattaren Christoffer Carlsson – som improviserar fram en spontan barndomsskildring av ett viktigt möte han var med om som barn.Du kan lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi de här böckerna:Oceanen vid vägens slut, av Neil Gaiman, övers. Kristoffer Leandoer, BonnierCarlsenCoraline, av Neil Gaiman och Dave MacKean, övers. Kristoffer Leandoer, BonnierCarlsenKyrkogårdsboken, av Neil Gaiman, övers. Kristoffer Leandoer, BonnierCarlsenSandman, av Neil Gaiman, Vertigo comicsStardust, av Neil Gaiman, över. Ylva Spångberg, B. Wahlströms förlagOdd och frostjättarna, av Neil Gaiman, övers. Kristoffer Leandoer, BonnierCarlsen Amerikanska gudar, av Neil Gaiman, övers. Ylva Spångberg, Mix förlagMontecore – en unik tiger, av Jonas Hassen Khemiri, NorstedtsFallet Vincent Franke, av Christoffer Carlsson, PiratförlagetDen enögda kaninen, av Christoffer Carlsson, PiratförlagetDen osynlige mannen från Salem, av Christoffer Carlsson, PiratförlagetDen fallande detektiven, av Christoffer Carlsson, PiratförlagetDet lilla huset på prärien, av Laura Ingalls Wilder, övers. Britt G Hallqvist, Rabén & SjögrenNässlorna blomma, av Harry Martinsson, Albert Bonniers förlagEn komikers uppväxt, av Jonas Gardell, NorstedtsMartin Bircks ungdom, av Hjalmar Söderberg, Albert Bonniers förlagDet är 1988 och har precis börjat snöa, av Sigge Eklund, Albert Bonniers förlagJag är Zlatan Ibrahimovic, av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz, Albert Bonniers Förlag

Miljöjournalisten och författaren Björn Berglund har kommit fram till den fjärde betraktelsen i sin sommarserie. Idag är han inspirerad av Harry Martinsson och hans "Allstil".

Under hela historien har det funnits föreställningar om att författaren också är en slags profet, att han eller hon ser saker som vi andra inte ser. Poeterna har balansera på gränsen mellan geni och galenskap, de har skrivit sina verk under gudomlig inspiration men också drabbats av ensamhet och utanförskap. Redan Platon beskrev diktarna som besatta, och i den nya boken Poeter och profeter beskrivs hur de här föreställningarna har levt vidare ända till våra dagars Mare Kandre och Bob Dylan. Bokens redaktörer Anna Carlstedt och Anders Cullhed berättar om varför vi så gärna ser våra författare som profeter. I den fjärde och sista delen i serien om bilar i litteraturen berättar Emin Tengström den här veckan om hur Harry Martinsson tidigt kritiserade massbilismen, och om de hätska motreaktioner det vållade i samtiden. Programledare är Stina Näslund.

Hur kan Någonting skapas ur Ingenting? I det första programmet tar vi oss an hur allting började och hur detta allting en dag tros sluta. Vi ser spåren av universums födelse och vi ger oss iväg till den där punkten för 13,7 miljarder år sen, där hela universum en gång var samlat för att en dag plötsligt bara explodera. Fanns det något före Big Bang? Vad händer sen? Är vårt universum det enda eller finns där hur många universa som helst? Det första programmet handlar om den moderna teoretiska fysiken och vad den säger oss om vår planet och vår omgivning. Vi tar oss an enorma avstånd, kryper ned i svarta hål och försöker greppa 11 dimensioner. Tillsammans med Harry Martinsson begrundar vi tomheten i den svarta oceanen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.