Podcasts about skolinspektionen

Tvillingarna placeras i särskolan på oklara grunder och konsekvenserna kommer förfölja dem. Det visar sig att de inte är ensamma. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Som barn har tvillingbröderna Rasmus och Robin svårt att lära sig läsa. Första åren i skolan blir tuffa, och i fjärde klass placeras pojkarna i särskolan, skolformen för barn med intellektuell funktionsnedsättning, men vid den här tiden kallas diagnosen fortfarande utvecklingsstörning.Deras mamma Christina tror att särskolan innebär att barnen får mer hjälp och kan plugga i lugnare takt. Vidden av inskrivningen kommer att hinna i kapp familjen många år senare, och leda till en lång och stundtals smärtsam rättsprocess, där rätten måste ta ställning till frågan: är Rasmus och Robin utvecklingsstörda?Felaktiga särskoleplaceringar och bristfälliga utredningar i många kommunerPå 1990-talet tar kommunerna över ansvaret för särskolan. Snart placeras tusentals fler barn än tidigare i särskolan, och det ska visa sig att många kommuner missköter sina utredningar. Barnen möter konsekvenserna när de blir vuxna och inser att de varken kan plugga vidare eller hitta jobb. Och ingen verkar veta hur många de felplacerade barnen är.Medverkande:Rasmus Sjöholm, blev felplacerad i särskolan som barn.Robin Sjöholm, blev felplacerad i särskolan som barn.Christina Sjöholm, mamma till Rasmus och Robin.Magnus Tideman, professor i socialt arbete på Högskolan i Halmstad, forskar på villkor för personer med intellektuell funktionsnedsättning.Ann-Marie Begler, före detta generaldirektör för Skolinspektionen.Olle Andersson, pensionerad lärare i Kramfors.En dokumentär av: Hanna Sihlman.Producent: Paloma Vangpreecha.Dokumentären är producerad 2025.

Hur kan skolan öka jämställdheten och normmedvetenheten? ”Grabbiga pojkar” och ”duktiga flickor”, där färre pojkar når målen och fler flickor mår dåligt i skolan. Varför är det så? Medverkande: Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, Jakob Lindahl, senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten, Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen

Alla har rätt att känna sig trygga i skolan. Men så är det inte för alla elever. Hur vanligt är det med diskriminering och kränkningar i skolan, och vad ska man göra om man blir utsatt för det? Medverkande: Mårten Petersson, Barn- och elevombudet (BEO), Caroline Larsson, utredare på Diskrimineringsombudsmannen (DO), Jonatan Lamy, vice ordförande på Sveriges elevkårer, Agnes Gidlund, moderator och pressansvarig på Skolinspektionen

Skolan ska ge alla elever förutsättningar att nå kunskapsmålen. Elever som riskerar att inte nå målen ska få stöd i form av extra anpassningar eller särskilt stöd. Men hur fungerar det egentligen i praktiken? Medverkande: Anna Sellin, avdelningschef Skolinspektionen, Johanna Fredman, utredare Skolinspektionen, Linda Sandell, rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen

Hur kan skolan öka jämställdheten och normmedvetenheten? ”Grabbiga pojkar” och ”duktiga flickor”, där färre pojkar når målen och fler flickor mår dåligt i skolan. Varför är det så? Medverkande: Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, Jakob Lindahl, senior , utredare på Jämställdhetsmyndigheten, Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen

Vuxenutbildningen i Sverige ger väldigt generösa möjligheter till inte bara en andra chans utan också en annan chans i livet. Man kan komplettera med kunskap man saknar och man kan också helt byta inriktning och område i sitt yrkesliv. Men det finns utmaningar: Vuxenutbildningen ska vara flexibel och anpassas efter varje elevs mål och förutsättningar, samtidigt som den ska vara likvärdig och av hög kvalitet. Medverkande: Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör Jan Rehnstam, enhetschef för kommunal vuxenutbildning på Skolverket Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen

I detta avsnitt får du träffa Johanna Zuhr och Hillevi Stråge. Johanna arbetar som jurist på Antidiskrimineringsbyrån Fyrbodal som är en av 18 fristående antidiskrimineringsbyråer i Sverige. En Antidiskrimineringsbyrå är en politiskt och religiöst obunden ideell verksamhet som arbetar mot diskriminering, med statligt stöd från MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor).  Du kommer få lära dig bland annat: Vad är en antidiskrimineringsbyrå?  Vad är deras uppgift?  Hur kan de hjälpa dig som förälder?  Vad skolor är skyldiga till enligt skollagen. Varför man alltid ska utgå från barnets bästa i dessa frågor och försöka vara lösningsfokuserad. I vissa fall är det en anmälan mot skolan som krävs. Hur gör man då? Vad behöver vara med och vad blir resultatet av en sådan anmälan? Att man faktiskt får spela in möten på mobilen för att ha som bevis om man tycker att allt inte gått rätt till. Att skolpersonal också kan ringa och rådfråga diskrimineringsbyråer. Hemmasittarpodden på Facebook: https://www.facebook.com/groups/hemmasittarpodden/ Här kommer länkar från Johanna! Anmäla, lämna uppgifter och överklaga Om du/ditt barn har utsatts för diskriminering och önskar få råd och stöd i hur du ska gå vidare, kan du kontakta någon av landets Antidiskrimineringsbyråer: https://integrationsforum-adb.se/diskriminering/byr%C3%A5er-45420388 Anmäla diskriminering till DO: www.do.se Lämna uppgifter om missförhållanden till Skolinspektionen: https://www.skolinspektionen.se/inspektion/missforhallanden-i-skolan/ Lämna uppgifter om missförhållanden till Barn- och elevombudet: Lämna uppgifter om missförhållanden (skolinspektionen.se) Överklaga åtgärdsprogram till Skolväsendets överklagandenämnd: Hur du överklagar (overklagandenamnden.se) Guider -Skolverket: Guide för kontaktvägar vid missförhållanden i skolan (kränkande behandling, mobbning eller diskriminering): Kontaktvägar om ditt barn blir kränkt eller mobbat i skolan - Skolverket Guide till kontaktvägar om ditt barn inte får stöd eller anpassningar: Hjälp vid brister i anpassningar och stöd - Skolverket Om kränkande behandling, mobbning och diskriminering i skolan: Kränkande behandling, mobbning och diskriminering - Skolverket Kommentarerna till Skolverkets allmänna råd om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram: Allmänna råd - Skolverket

Stämmer det att den brittiska skolinspektionen Ofsted är skarpare än den svenska? Hur ser inspektion ut i andra länder? Vad skiljer och vad förenar – och vad beror skillnaderna på? Agnes Gidlund samtalar med Skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo, som i flera år deltagit i och representerat Sverige i det europeiska samarbetet för inspektioner – SICI. Medverkande: Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen 

Hot, påtryckningar och rektorer som ändrar lärares betyg var några av de saker som avslöjades när skandalen på Cybergymnasiet briserade för två år sedan. Nu berättar läraren och visselblåsaren Rickard Öhman för första gången hela sin berättelse från en av Sveriges största skolkoncerner – och om hur han larmade Skolinspektionen utan att få gehör. – Det måste vara ett systemfel här, säger han till Kvartal. Av Louise Lennartsson Inläsare: Magnus Thorén

Lotta Davidson-Bask och Klara Önnerfält är som vanligt för Sverige i tiden och ställer upp gör vad som krävs av ett kvinns, även om det är att prata ännu mer om läsning. Lyssna på ett fullmatat samtal om läsning och läslistor, senaste nytt från Skolinspektionen och om några roliga utbildningsnyheter. På det en liten rant om AI, om Källkritikens dag, om Litteralund och om IBBY.

Nyheterna Radio 17:00

I Sverige har vi ett friskolesystem där flera aktörer, såväl aktiebolag som till exempel stiftelser kan driva skolor. Men vad kan Skolinspektionen granska när det gäller friskolors ekonomi? Kan vi följa att skolpengen används till skola? Varför granskar vi ägare på ett omfattande sätt? Finns det skillnader internationellt? Detta och många andra frågor diskuterar vi i den här podden, som spelades in innan direktivet till utredningen om vinst i skolan presenterades. Medverkande: Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, och Gunnar Persson, chef för ekonomisk granskning på Skolinspektionen. Moderator Agnes Gidlund.

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Handelshögskolan i Stockholm överväger alternativa antagningsmetoder för studenter från gymnasier som kritiserats av Skolinspektionen. Utspelet kommer samma dag som DN avslöjat ett misstänkt massfusk bland gymnasielever på Campus Manilla – en skola som tidigare kritiserats av Skolinspektionen för så kallade glädjebetyg.Sen pratar vi om att Leif GW Persson blev tillrättavisad för att ha stört ordningen under mordrättegången i Tove-fallet. GW Persson – som menar att det hela är ett försök att tysta hans kritik mot rätten – har kopplat in en jurist för en eventuell JO-anmälan mot Eksjö tingsrätt.

I de flesta europeiska länder börjar barn lära sig ett främmande språk redan i lågstadiet. Hör vilket land som är bäst i klassen på flerspråkighet och hur svensk språkundervisningen kan bli bättre. EU vill att du ska kunna minst tre språkInom EU finns ett mål om att alla EU-medborgare bör behärska minst två språk förutom det egna modersmålet. En ny rapport från EU som kartlagt språkundervisningen i Europa visar att färre än 60 procent av eleverna som går i högstadiet eller motsvarande läser ett andra främmande språk. Däremot är det många unga i Europa som läser ett första främmande språk redan i lågstadiet, nästa alltid engelska, och undervisningen börjar i yngre åldrar nu jämfört med 2013. Hör nyheten från Ekot om språkundervisningen i Europa.Så kan undervisningen i ämnet moderna språk bli bättre– Det är viktigt att vi får in det muntliga i klassrummet, säger Berit Aronsson, universitetslektor i språkdidaktik vid Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet, som gjort en studie som visar att elever som läser spanska i skolan skriver bättre än de pratar.Eleverna fick själva fick rapportera vad de gjort mest och minst under lektionerna och uppgav då att det de gjort minst var att lyssna och prata det språk de skulle lära sig. Att det skrivna språket dominerar i undervisningen i ämnet moderna språk visar även en granskning från Skolinspektionen från december 2022.– Det talande språket är en egen genre som skiljer sig från skrivet språk och vi måste förbereda eleverna för att kunna lösa verkliga situationer. Man kan inte gå runt med en skriven dialog i fickan och läsa upp den, säger Berit Aronsson.Läs och lyssna mer om språkundervisning"Breddade språkkunskaper viktiga för Europas framtid" artikel om EU-rapporten från Universitets- och högskolerådet. (april 2023)Rapporten från EU som har kartlagt hur språkundervisningen är runt om i Europa heter Key data on teaching languages at school in Europe (från mars 2023)Rapporten från Skolinspektionen om utbildningen i moderna språk heter Skolans arbete för kvalitet i undervisningen i moderna språk (från december 2022)Språkvetare: Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet.Gäster: Jens Möller, journalist Sveriges Radio. Berit Aronsson, universitetslektor i språkdidaktik vid Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet.Programledare: Emmy Rasper.

Denna vecka pratar vi med Anna Wide, Undervisningsråd, och Arne Hellmark, utredare, på Skolinspektionen. Avsnittet handlar om deras tematiska kvalitetsgranskning och rapport kring ”skolans arbete för kvalitet i undervisningen i moderna språk" 

Susanne Norman fick tillsammans med rektorskollegan Lillemor Bergquist åtta månader på sig att vända Storvretskolan i Botkyrka. Detta efter att Skolinspektionen gått in och tagit över kontrollen. Genom enträget och konsekvent arbete med ordning, trygghet och studiero la de grunden för en skola där eleverna åter kunde fokusera på det de skulle lära sig. Och ett halvår senare hade de lyckats. Vad kan vi andra lära oss av Susanne Normans berättelse? Programledare: Jörgen Huitfeldt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Susanne Norman fick tillsammans med rektorskollegan Lillemor Bergquist åtta månader på sig att vända Storvretskolan i Botkyrka. Detta efter att Skolinspektionen gått in och tagit över kontrollen. Genom enträget och konsekvent arbete med ordning, trygghet och studiero la de grunden för en skola där eleverna åter kunde fokusera på det de skulle lära sig. Och ett halvår senare hade de lyckats. Vad kan vi andra lära oss av Susanne Normans berättelse? Programledare: Jörgen Huitfeldt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stärker Skolinspektionen kvalitén i svensk skola?   I avsnitt 70 möter Per och Ingela Axel Norgren, forskningsassistent vid Center for Educational Leadership and Excellence (CELE) på Handelshögskolan i Stockholm. Axel är nationalekonom och har i en studie försökt svara på sin egen fråga - gör inspektioner skolan bättre?   Vi tar reda på vad en kvasiexperimentell studie med utfallsmått är, om det verkligen går att jämföra skolresultat och veta vad som är orsak och verkan, och vi diskuterar vad som faktiskt är, och kanske borde vara, Skolinspektionens uppdrag. Svaret på frågan? Det får du förstås i podden!

Den 53:e frukosten Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är en konfessionell skola? Får man ha religiösa inslag i undervisningen? Och vad innebär konfessionella inslag? Och kan Skolinspektionen komma åt otillåtna företeelser om de finns? I detta avsnitt svarar vi på vanliga frågor som ofta ställs till Skolinspektionen. Medverkande:  Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, Lars-Henrik Bergström, utredare på Skolinspektionen, och moderator Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen.

Mats Alvesson är professor i företagsekonomi och har tillsammans med kollegor myntat begrepp som dumhetsparadoxen och funktionell dumhet. Mats har bland annat skrivit böcker om Skolinspektionen och styrningen av högskolan. Vad skulle Mats göra om han var utbildningsminister? Om du vill kommentera, ställa frågor eller föreslå ämnen och intervjupersoner är du välkommen att mejla per(a)kornhall.se eller ingela.netz(a)gmail.com. Läs mer om podden Kornhall & Netz och programledarna på Arena Idés webbsajt, https://arenaide.se/kornhall-netz/ Arena Idé är en progressiv, partipolitiskt obunden tankesmedja med fokus på arbetsmarknad, ekonomisk politik, välfärd och demokrati. Vi är en ideell förening och finansieras av fackföreningsrörelsen. En del av Arenagruppen.

Betyder studiero att det är knäpptyst på lektionerna? Ska eleverna få vara med och påverka sin arbetsmiljö? Vad säger eleverna om tryggheten och studieron i skolan? Och varför har skolor ofta ett mer utvecklat arbete med trygghet än med studiero? Allt detta och mycket mer diskuterar vi i podden om trygghet och studiero. Medverkande:  Josefine Fälth, förbundsordförande för Sveriges elevkårer, Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, Eva Hansson, utredare på Skolinspektionen och moderator Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen.

Vad innebär källkritik och källtillit och varför ska man prata om ”fake news” i skolan? Är elever som växt upp med digitaliseringen bättre på källkritik än lärarna? Och vad är viktigast när man jobbar med källkritik? Allt detta och mycket mer diskuterar vi i podden om källkritik. Medverkande: Thomas Nygren forskare vid Uppsala universitet och tidigare expert i EU-kommissionens arbetsgrupp för digital litteracitet mot desinformation, Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, Roger Thuring, utredare på Skolinspektionen och moderator Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen.

Hur har området sexualitet, samtycke och relationer förändrats i skolan? Hur ser undervisningen ut? Varför är det viktigt att prata om sexualitet, samtycke och relationer i skolan? Och borde eleverna få vara med och påverka vad man ska prata om? Allt detta och mycket mer diskuterar vi i podden om sexualitet, samtycke och relationer. Medverkande: Hans Olsson, sakkunnig sexualundervisning på RFSU, Lars Thornberg, verksamhetsutvecklare på Skolinspektionen, Ingrid Essegård, undervisningsråd och ansvarig för läroplanerna på Skolverket och moderator Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen.

Alla elever har rätt att utvecklas så långt möjligt. Hur fungerar skolan för de elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling? Kan man ställa elevers behov mot varandra, de som ligger långt fram och de som inte når målen? Och vad händer med elever som saknar stimulans i skolan? Allt detta och mycket mer diskuterar vi i podden om Elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling. Medverkande: Eva Pettersson, forskare och prorektor vid Blekinge tekniska högskola, Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, Ulrika Rosengren, utredare på Skolinspektionen och moderator Agnes Gidlund, pressansvarig på Skolinspektionen.

Vi möter lågstadieläraren Selma Gamaleldin, som blivit avskedad från sitt jobb, och vars arbetsgivare fått betala 150 000 kr i diskrimineringsersättning för att hon inte på föräldrarnas begäran ville kalla ett sjuårigt barn för ”hen”. Hur motiverar hon detta utifrån bland annat sin egen trosövertygelse? Vilka krav kan egentligen ställas på lärare? Vad är egentligen gällande rätt och vilka mänskliga rättigheter berörs? Vi diskuterar även ett liknande fall som avgjorts i USA och den pågående processen där vi företräder Selma inför Skolinspektionen gällande frågan om hennes lärarlegitimation.

I femte avsnittet av podden Mattetalanger samtalar med Ulrika Rosengren utredare vid Skolinspektionen och ansvarig för rapporten ”Utmanande undervisning för högpresterande elever – kvalitetsgranskning på gymnasieskolans naturvetenskapliga program” som ligger till grund för samtalet och som Skolinspektionen presenterade i slutet av 2018. Samtalets kärna rör hur vi kan skapa förutsättningar för en gynnsam lärmiljö för högpresterande elever.

I femte avsnittet av podden Mattetalanger samtalar med Ulrika Rosengren utredare vid Skolinspektionen och ansvarig för rapporten ”Utmanande undervisning för högpresterande elever – kvalitetsgranskning på gymnasieskolans naturvetenskapliga program” som ligger till grund för samtalet och som Skolinspektionen presenterade i slutet av 2018. Samtalets kärna rör hur vi kan skapa förutsättningar för en gynnsam lärmiljö för högpresterande elever.

I femte avsnittet av podden Mattetalanger samtalar med Ulrika Rosengren utredare vid Skolinspektionen och ansvarig för rapporten ”Utmanande undervisning för högpresterande elever – kvalitetsgranskning på gymnasieskolans naturvetenskapliga program” som ligger till grund för samtalet och som Skolinspektionen presenterade i slutet av 2018. Samtalets kärna rör hur vi kan skapa förutsättningar för en gynnsam lärmiljö för högpresterande elever.

- Rektorn pratade och pratade och pratade, men det hände ingenting. När 7-åriga Daniela strålas för en hjärntumör förändras hon. Daniela som tidigare varit pigg, glad och alert, blir trött och får svårt att minnas. Hon går i första klass. Då börjar hennes mamma Sonias hårda arbete för Danielas rätt till stöd i skolan. Något som pågår under hela låg- och mellanstadiet och som går så långt att hon till slut tvingas vända sig till Skolinspektionen. Medverkar i avsnittet gör också Barncancerfondens skolexpert Björn Olsson och Kerstin Ödman Rydberg som varit med och författat rapporten: Glappet – Barncancerfondens förslag för bättre samverkan mellan vård och skola.

Hur ofta pratar Ulf kristersson med Fredrik Reinfeldt? Varför vill Moderaterna att Skolinspektionen ska ta i med hårdhandskarna? Kan Ebba Busch bli justitieminister i Kristerssons regering? I SvD Utfrågningen intervjuar Inger Arenander och Erik Nilsson de åtta partiledarna inför höstens val. Producent: Martina Pierrou Exekutiv producent: Erik Hedtjärn Ansvarig utgivare: Anna Careborg

Att arbeta med ämnena sexualitet, samtycke och relationer är inte alltid enkelt. Det visar en rapport från Skolinspektionen. Men vad står det egentligen om kunskapsområdet i Lgr 22 och hur ska vi angripa de nya skrivningarna? Om detta handlar senaste avsnittet av Skolprat.

Karolinska oo daraasad soo saartay, NIn 25 oo la eedeynayo, Skolinspektionen oo dalbtay in la iskuulada qaaska ah.

I det här avsnittet får vi veta hur elevers rättigheter såg ut för 100 år och hur utvecklingen sett ut fram till idag. Dessutom samtalar vi om hur skolan kan arbeta för elevers inflytande. Medverkande: Johannes Westberg, professor i utbildningshistoria, Mårten Petersson, Barn- och elevombud Skolinspektionen, Chiara Bergmark, Elevernas riksförbund, och Madeleine Hultkrantz, rektor och utvecklingsledare Örkelljunga kommun. Programledare: Sandra Charléz

I detta avsnitt berättar Ebba Hildén, nybliven doktor i pedagogiskt arbete om hur och varför en omdiskuterad granskningsrapport av Skolinspektionen om undervisning i förskolan fick henne att byta bana från förskollärare till doktorand. Ebbas forskning tar avstamp i krocken mellan rapportens konstaterande att förskolorna inte tagit till sig begreppet undervisning och förskolornas dåvarande ambivalens till … Continue reading "83 – Undervisning i förskolan – ett ärvt begrepp blir något eget"

Uppföljning / uppvärmning Väder- och tupplursrapporten Att bli kund hos Swedbank - eller hur man nästintill sliter ut sin Bank-id-applikation Hur gick det sen för Basecamp? Inget nytt på Jasons blogg annat än platsannonser och.. bloggtexter. Inget som berör raset i våras. Inget från DHH heller. Kameratips: RTSP-videoström direkt in i IINA. Ska i teorin gå att få att funka i VLC också Christian vet var man hittar de bästa mikro-USB-sladdarna Windows 11 kommer femte oktober Jocke beställer läsk från tyskland. Får dansk läsk, upprörs Ämnen Eufy säkerhetskameror. Ägs av Anker nu för tiden. Lite knepigt att sätta upp Apples e-posttjänst i iCloud för egna domäner. Inte riktigt klart ännu. Det roliga med delade konton och enheter via Iclouds familjekoncept Fredrik funderar på att sluta med Tweetbot till förmån för Twitters egna klienter Avtal för plattor och iPads i skolan. Hur ser avtalen ut. Vad säger skollagen och Skolinspektionen? Har du också fått ett avtal du vill dela med dig av? Diabetesteknik; Christian kämpar med ny insulinpump som är smartare än honom. Film och TV Insomnia - en av Christopher Nolans tidiga filmer. 4/5BM. Länkar Basecamp … hade otur när de tänkte Kameran Fredrik köpte RTSP IINA VLC SecuritySpy Unifis dream machine Irig mic HD 2 Windows 11 kommer femte oktober Genomgångar av Windows olika skikt 247kiosk.se Juridikpodden Kameran Jocke köpt Anker Jocke testar säkerhetskamera ihop med iCloud 99mac testar säkerhetskamera ihop med iCloud Epost via Icloud med egen domän Tweetbot Flotato Skolverket - avgifter Anmälan mot Källtorpskolan, grundskola i Järfälla kommun Anmälan mot Kristiansborgsskolan, grundskola i Västerås kommun Avsnitt 100 Blodsockermätning Dexcom CGM Tandem insulinpump NightScout #WeAreNotWaiting Insomnia Fullständig avsnittsinformation finns här: https://www.bjoremanmelin.se/podcast/avsnitt-272-twitter-bestammer-at-dig.html.

Vad är metallterapi? Utsätta någon för ”planetljus”? Fytofarmakologi?Faciliterad kommunikation: Har personer med svår autism utan talförmåga exceptionella andliga gåvorsom förmågor att minnas tidigare liv och kontakta osynliga väsenden?Misstro mot vaccination av barn på BVC.Det var politiker i Stockholm, inte Skolinspektionen, som bestämde att Solvikskolan fick fortsätta. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vaccinpassen. MH17-rättegången fortsätter. Finland debuterar i fotbollsmästerskap. Ringhals. Fotbolls-EM drar igång ikväll. Skolinspektionen stänger två skolor i Örebro. De Gröna i Tyskland håller kongress. Gravida kvinnor blir inte hjälpta vid graviditetsdiabetes. Frankrike lämnar Mali.

Vaccinpassen. MH17-rättegången fortsätter. Finland debuterar i fotbollsmästerskap. Ringhals. Fotbolls-EM drar igång ikväll. Skolinspektionen stänger två skolor i Örebro. De Gröna i Tyskland håller kongress. Gravida kvinnor blir inte hjälpta vid graviditetsdiabetes. Frankrike lämnar Mali.

Avsnitt 9 – Skolan som arbetsplats för elever och lärare. Kulturinslag: skolbeskrivningar i litteraturen Skolans arbetsmiljö medför många potentiella stressorer för både lärare och elever. Kraven kan vara höga, och hot och våld kan förekomma. Men vad kännetecknar arbetsmiljön för barn/lärare i skolan idag och vilka är de största skillnaderna mellan hur skolmiljön ser ut idag och hur den sett ut tidigare? Hur beskrivs till exempel miljön i klassiska skolskildringar som i böckerna om Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga, eller i nyare verk som Elena Ferrantes Neapelkvartett? Detta och mycket annat diskuteras med Anna Nyberg, som forskar om bland annat psykosociala faktorer och påverkan på hälsa i arbetslivet, ledarskapsfrågor och könssegregering och Erica Jonvallen, projektledare på Skolinspektionen med stor erfarenhet både som lärare och rektor.

Igår när jag satt hemma och svarade på frågor kring olika saker i skolans värld fick jag plötsligt en idé. Jag kom på att trots att jag arbetar hemifrån just nu, kunde jag ju ha telefonsamtal med en handfull personer via telefon för att kolla hur de upplever det aktuella läget i skolan. Dessa telefonintervjuer kunde ju bli ett poddavsnitt om allt ifrån ev. distansundervisning till barn och ungas oro kring Coronaviruset. Sagt och gjort… Eller tänkt och gjort… VI är många som har åsikter och funderingar kring saker just nu men ingen av oss som medverkar i avsnittet är på något sätt expert- eller myndighetspersoner. Information från Folkhälsomyndigheten hittar ni här och Krisinformation hittar ni här. De som medverkar vill bara på olika sätt ge tankar och råd kring hur det går att arbeta vid en ev. distansundervisning m.m. Vi vet inte heller i nuläget när detta avsnitt spelas in OM Sveriges samtliga skolor kommer att behöva gå över till distansundervisning. Gymnasieskolan och högre studier har dock gjort det från och med idag. Telefonsamtalen: Inledningsvis samtalade jag med Veronica Blixt Myrsell – hennes intervju blev dessvärre lite tystare så höj ljudet en aning under den intervjun, och jag hoppas att ni inte tappar hörseln när jag pratar. Vi samtalade om det aktuella läget på Hagaskolan där Veronica är rektor. Därefter samtalade jag med Britta Drakenberg, ordförande i WLH:s styrelse och medlem i Idéburna skolors riksförbunds styrelse, om hennes medverkan i mötet med Skolverket, Skolinspektionen och Utbildningsdepartementet. Hon berättade om hur Idéburna skolors riksförbund arbetar och att de representerar waldorfrörelsen – även om jag felaktigt säger Waldorfskolefederationen i poddavsnittet. Titta gärna på deras hemsida. Efter det samtalade jag med Makz Bjuggfält på Kristofferskolan om Waldorfportalen. Det behövs mer material till Waldorfportalen och vill ni skicka in något så gör ni det på info@waldorfportalen.se Ni hittar Waldorfportalen här Sedan samtalade jag med Elin Öreby på Martinskolan om att distansundervisningen kan komma att bli ojämlik. Dels för att inte alla elever kan lika mycket men även för att inte alla elever har tillgång till en dator. Vi samtalade även om utomhuspedagogik och vilka fältstudier/idrottsmoment som kan vara bra att tänka på att ha om eleverna har möjlighet att vara utomhus. Här hittar ni lite information om hur Uppsala Waldorfskola arbetar med sitt skolträdgårdsprojekt samt med utomhuspedagogik. Slutligen pratade jag med Johanna Svahn, även hennes telefonljud kan behöva höjas en aning, som har arbetat med hemmasittare i egenskap av skolcoach på uppdrag av bl.a. Skolverket. Utifrån det kan hon mycket om distansundervisning och att möta eleverna där de kan bli mötta. Vi samtalade bl.a. om vikten av att även elevhälsan och klassföreståndare/klasslärare finns nära till hands för eleverna oavsett om eleverna kommer att arbeta på distans eller i skolan. Det är även många barn och unga som har frågor just nu och därför har Bris tagit fram råd som du hittar här. Råden till elevhälsan som vi också pratar om hittar ni här.

Ingen vet hur många de så kallade "hemmasittarna" är. Och oavsett om orsaken är neuropsykiatrisk diagnos, mobbning eller trassligt hemma, så är deras frånvaro ett problem där alla förlorar. "Hemmasittare" kallas de barn som under längre tid inte går till skolan. Skolinspektionens granskning 2016 visade att skolor ofta upplever att man "gör allt" för att få tillbaka elever men man gör inte rätt. Grundorsakerna förblir ofta en gåta, och elevernas egen röst hörs sällan i utredningarna. I programmet möter vi mamma Annika och hennes 15-åriga dotter Matilda som slutade gå till skolan i fyran. Vi hör också pedagogikforskaren Martin Hugo vid Jönköpings universitet, Christian Floer, utredare från Skolinspektionen och behandlingschefen Peter Sjöstedt och behandlaren Therese Markusson från Magelungen Utveckling AB. Programledare Ylva Carlqvist Warnborg Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

På måndagen beslutade Skolinspektionen att stänga Vetenskapsskolan. Till grund för beslutet låg delvis information från Säpo om att den tidigare ägaren Abdel Nasser el Nadi, som bedöms som ett hot mot rikets säkerhet, fortfarande har inflytande över skolan. GP:s Hampus Dorian berättar om Säpos uppgifter, och vad som händer nu. Dessutom: Marie Fredriksson har avlidit, Regeringen vill ge polisen större möjlighet till husrannsakan och flera döda i skottlossning på tjeckisk sjukhus. Programledare: Andreas Granath

Vetenskapsskolan, eller Safirskolan som den numera heter, är under press. Skolinspektionen utreder skolan och stadens politiker är rörande eniga om att den borde läggas ner. Nu vittnar ett tiotal tidigare anställda på skolan om judehat bland eleverna, könssegregering och censur i läroböckerna. GP:s Hampus Dorian berättar om granskningen av Vetenskapsskolan. Dessutom: Fem anhållna misstänkta för mord i Bergsjön, storseger för demokratirörelsen i Hongkongval och Systembolaget vill sänka priset på öl. Programledare: Andreas Granath

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Annas son hamnade i konflikt i skolan. Anna som är jurist och ensamstående förälder försökte få till en bra kommunikation med skolan för att det skulle bli bättre för sonen. Anna försökte inte bortförklara Olivers beteende eller påstå att han var oskyldig.  Men att sonen hade en annan hudfärg och att han gång på gång var utsatt för kränkande behandling särskilt från en specifik elev var påfrestande. Oliver var hackkyckling. Anna ville ha ett bra samarbete med skolan för att få till en lösning. Där och då kommunicerade skolan dåligt; det tog lång tid att svara på mail, vissa gånger svarade man inte alls och dessutom skylde skolan ifrån sig. När problemen fortsatte och skolan inte tog tag i situationen kände Anna att hon var tvungen att göra en polisanmälan och en anmälan till Skolinspektionen. Då agerade skolan. Lyssna på Annas historia kring kommunikation med henne som vårdnadshavare. Jag tror inte att Annas upplevelse är unik och jag tror att skolan generellt har en hel del förbättringsområden. Vi läser en hel del om föräldrar som beter sig illa och detta känner jag igen från egen erfarenhet.  Men skolan har också ett ansvar att lyssna på elever och vårdnadshavare och göra skolan till en bra arbetsplats för alla. Trevlig lyssning!

Veckans avsnitt är inspelat på Göteborgs mest stängda kafé och tangerar allt från rapporter på Skolinspektionen till fackligt samarbete. På vägen ryms ett pärlband av sidospår som rymmer många olika vinklar på skola i Sverige....

Fredrik Andersson är svensk- och SO-lärare i Sjöbo kommun i Stockholm. Han är också kommun- och disktriksombud för Lärarnas Riksförbund samt skyddsombud. Fredrik har uppmärksammats för att han nyligen har anmält Sjöbo kommun till Skolinspektionen för att se vilket ansvar politikerna måste rent ekonomiskt för att skolorna ska kunna uppfylla skollagen. I det här samtalet berättar Fredrik om hur han ser på skolan och sitt arbete som fackligt ombud. Det blir ett spännande samtal där Fredrik berättar om tankarna bakom anmälan till inspektionen.  Trevlig lyssning!

Barn- och utbildningschef f.d. rektor, 36 år. Född i Afghanistan, bosatt i Göteborg och Mullsjö. Debuterar som Sommarvärd. Programmet tar sin början i Hamids hemby Top i Afghanistan, när hans farfar begravs i hembyn Top i Afghanistan, när Hamid är bara tre år gammal. Farfadern sköts ihjäl av en  sovjetisk soldat under sina vardagliga göromål. En viktig del i programmet är också Hamid Zafars relation till, och bakgrund i, Afghanistan som han också återvänt till och besökt i vuxen ålder. Det handlar också om mötet med Sverige, och drömmen om det nya landet. Mycket handlar också om den svenska skolan, segregation och utanförskap. Hamid Zafar pratar om de låga förväntningarnas rasism, att det etablerade samhällets låga tilltro och förväntningar på ungdomar med invandrarbakgrund som växer upp i fattiga områden starkt bidrar till förstärka problemen. Om Hamid Zafar Hamid Zafar utsågs 2018 till Årets Svensk av tidningen Fokus. Utmärkelsen kom efter att han som rektor lyckats vända Sjumilaskolan i det utsatta området Biskopsgården i Göteborg till en positiv utveckling av elevernas resultat och mående. Idag arbetar han som barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun, och är aktiv i samhällsdebatten. Hamid Zafar har växt upp och arbetat i Biskopsgården. Bakgrund som lärare och har tidigare arbetat på Skolinspektionen. Arbetar nu som barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun. Är hängiven Häcken-supporter. Producent: Kjell Åke Hansson

Intervju, analys och fördjupning av veckans stora politiska händelser. Skolinspektionen ska genom sin tillsyn säkerställa att barn och elever får en god och likvärdig utbildning, samt vidta åtgärder när så inte sker. Samtidigt har myndigheten kritiserats för att brista i sina uppföljningar, bland annat för att det finns omotiverade regionala skillnader. Hur ska Skolinspektionen se till att landets skolor håller måttet? Helén Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen är gäst i Ekots Lördagsintervju 6 april kl. 12.55. Sedan om Moderaternas idéprogram. Hur ser de gamla ut och säger de något om vad vi kan vänta oss av det som nu ska arbetas fram? Analys: Bengt Hansell, skolreporter på Ekot under många år. Reportage av Viktor Mattsson med Maria Rankka, tidigare moderat politiker som arbetade med 2001 års idéprogram och även ska arbeta med det kommande samt Jenny Petersson, tidigare moderat riksdagsledamot som arbetade med idéprogrammet 2011. Därefter får vi också en rapport från Moderaternas Sverigemöte där vi har Ekots politikreporter Katarina Helmersson.   Programledare: My Rohwedder Producent: Karin Wickström   Ekots lördagsintervju ekotslordagsintervju@sverigesradio.se

Antalet anmälningar om kränkningar i skolan har ökat. Är det bra att man som elev och förälder reagerar? Eller gör det att lärare tappar sin auktoritet av rädsla för att bli anmälda? Finns det en "lättkränkthetskultur" i skolan? Det hävdar två debattörer i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter nyligen som menar att denna kultur "urholkar auktoriteten för lärare och lägger en grogrund för ordningsproblem".  Men Skolinspektionen svarar att "lärare har inte bara en rättighet utan även en skyldighet att upprätthålla ordningen i klassrummet" fast "om inte ingripandet står i proportion till syftet är agerandet att anse som kränkande behandling". Hur är det i ditt klassrum? Är du som lärare rädd för att bli anmäld? Hindrar det dig från att gripa in? Styr en "lättkränkthetskultur" din skola?Eller har din skola hittat ett bra sätt att förebygga och stävja stöket så att du inte behöver gå emellan? Antalet anmälningar om kränkningar i skolan till Skolinspektionen har ökat rejält: från 523 anmälningar 2007 till 1.970 tio år senare, 2017.   Har du som elev eller förälder anmält en händelse i skolan? Kunde det ha lösts på annat sätt? Hur känns det att kallas lättkränkt?  Alla tycker något om skolan. Men i Karlavagnen ikväll vill vi höra dig som just nu är elev, förälder, lärare, rektor eller på annat sätt inblandad i  skolans verksamhet - hur är det där du är?  Och hur ska skolan och skolmyndigheterna göra för att alla ska kunna må bra? Ring 099-110 90 och prata skola med Rebecka Montelius. Slussen öppnar klocka 21.00 och programmet drar igång 21.40, men mejla kan du göra redan nu till karlavagnen@sverigesradio.se.

Vi pratar om skillnaden på extra anpassning, särskilt stöd, att anmäla till Skolinspektionen och en hel del annat!

Könsuppdelade idrottslektioner väcker starka reaktioner. Efter avslöjandet 2016 om att Skolinspektionen godkänt könsuppdelad idrott på en muslimsk friskola i Stockholm, lovade dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin en översyn av regelverket. Nu i somras trädde nya regler i kraft. Men något strikt förbud mot könsuppdelning är det inte fråga om. Så vad är det egentligen som gäller nu?

Könsuppdelade idrottslektioner väcker starka reaktioner. Efter avslöjandet 2016 om att Skolinspektionen godkänt könsuppdelad idrott på en muslimsk friskola i Stockholm, lovade dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin en översyn av regelverket. Nu i somras trädde nya regler i kraft. Men något strikt förbud mot könsuppdelning är det inte fråga om. Så vad är det egentligen som gäller nu?

I detta avsnitt träffar vi Sebastian Hökby för att prata om Elevhälsoportalen. Vi vet idag att ohälsa kan leda till inlärningsproblem och att inlärningsproblem vise versa kan leda till psykisk ohälsa. Enligt Skolverket och Socialstyrelsens vägledning har elevhälsan på våra skolor utöver det utbredda individuella arbetet med eleverna också i uppgift att bidra till miljöer som främjar lärande, utveckling och hälsa åt alla elever på skolan på ett sätt som vilar på vetenskaplig grund. Skolinspektionen har tidigare bedömt detta arbete som bristfälligt och därför är syftet med Elevhälsoportalen att ge ett stöd till skolans personal i detta arbete. Om Sebastian är doktorand på Karolinska Institutet och forskar på sambandet mellan ungdomars internetvanor och psykisk ohälsa. Han jobbar sedan 7 år tillbaka på Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP). Sedan starten av projektet Elevhälsoportalen (utvecklad av FoU-enheterna CES, CAMM och CHIS) har han ansvarat för hälsoområdet psykisk ohälsa i Elevhälsoportalen. Avsnittets tips var: Elevhälsoportalen Folkhälsomyndighetens rapport Minds rapport

År 2012 dödades en djurskötare av vargar i Kolmårdens djurpark. I nya boken Vargattacken skildrar Lars Berge den tragiska händelsen och dess bakgrund. Den tragiska händelsen ledde senare till dom, miljonböter och krav på översyn av de rutiner och metoder som tillämpats. I den nya boken Vargattacken skildrar journalisten Lars Berge det populära och kontroversiella projektet Närkontakt Varg som pågick i Kolmården under flera årtionden och där både personal och besökare vistades tillsammans med vargarna. Hör Lars Berge berätta om arbetet med boken i dagens program! Vi undrar också hur man kan komma tillrätta med de orättvisa betygen i svensk skola och de så kallade "glädjebetygen" som många skolor anklagas för att sätta. Samtal med Jesper Antelius, analyschef vid Skolinspektionen. Och vad kan den som kommer till en olycksplats göra för att vara till hjälp och inte störa, kränka eller försvåra för räddningsinsatsen? Vi får tips av Adam Gilborne, en av Svenska Röda Korsets experter på första hjälpen! Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Minna Grönfors

I Stockholmspodden denna vecka om att kränkningar är den vanligaste orsaken till att föräldrar anmäler till skolinspektionen. Och att anmälningarna ökar i hela länet. Dessutom pratar vi om händelsen i Svedmyra då fem poliser sköt mot en gärningsman med elva skott, och att det nu kan vara dags för vissa sjuttiotalshus i city att rivas för att göra plats åt mera grönt. 

Vad hände sedan i historien om högstadieeleven som misstänktes vara på väg att giftas bort och skolkuratorn som engagerade sig i hennes fall? Och vad händer nu när skolor inte längre får hyra in rektorer, enligt ett beslut från Skolinspektionen? Vi följer upp några tidigare program.

SOS-redaktionen efterlyser med jämna mellanrum röster från skolgolvet. Många debattartiklar skrivs av forskare, med blandade erfarenheter av hur det ser ut i skolan idag. Sällan kommer praktikernas perspektiv fram. Men i denna SOS-pod får vi ta del av erfarenheter från sammanlagt 75 års arbete i och med skolan. Gösta Karlsson har arbetat 35 år som SO- och filosofilärare, rektor och undervisningsråd på grundskola, gymnasium, Skolverket och Skolinspektionen. Peter Björk har ännu längre erfarenhet, 40 år som rektor och lärare i svenska, musik och idrott på grundskola och gymnasium. De är dessutom upphovsmän till sången Som Vanligt, som SOS-läsarna kan inspireras av och fundera kring. Gösta är textförfattare och sångare, Peter har skrivit musiken. I podden talar vi om klassresor, skolans kompensatoriska uppdrag och hur segregation kan motverkas. Vi får även veta vilken idag känd författare sången ursprungligen handlade om – någon som då inte passade in i skolans normer, men som lyckades ändå. Podden http://www.skolaochsamhalle.se/wp-content/uploads/2018/02/Podd-2.m4a Som Vanligt (Klassföreståndarens sång) http://www.skolaochsamhalle.se/wp-content/uploads/2018/02/Som-vanligt-Klassföreståndarens-sång-mp3-2017.mp3

Elever som eldade i korridorerna så brandlarmet gick, inställda lektioner och mycket bråk ledde till att skolan fick ett vite från Skolinspektionen på en miljon kronor. Vi besöker Rörsjö-Zenithskolan i Malmö, en skola som vände kaos till kreativitet. Möt läraren Susan Acevedo som sökte jobb på skolan och som drivs av tron på att de goda krafterna tillsammans med samarbete kan göra skillnad.

Elever som eldade i korridorerna så brandlarmet gick, inställda lektioner och mycket bråk ledde till att skolan fick ett vite från Skolinspektionen på en miljon kronor. Vi besöker Rörsjö-Zenithskolan i Malmö, en skola som vände kaos till kreativitet. Möt läraren Susan Acevedo som sökte jobb på skolan och som drivs av tron på att de goda krafterna tillsammans med samarbete kan göra skillnad.

I detta avsnitt pratar vi med Agneta Kenneberg. Agneta arbetar på Skolinspektionen och har varit projektledare för ett projekt kring kartläggning av förskolors arbete med flerspråkiga barns språkutveckling. Ladda ner rapporten här. The post Agneta Kenneberg – Förskolans arbete med flerspråkighet appeared first on ILT Inläsningstjänst.

En undersökning gjord av Folkhälsomyndigheten visar att inte ens hälften av de tillfrågade ungdomarna tycker att de har fått tillräckliga kunskaper i sex och samlevnad från skolan. Regeringen har gett Skolinspektionen i uppdrag att granska sex- och samlevnadsundervisningen. Hur skulle den kunna förbättras? Sexualupplysaren Inti Chavez Perez vill att man fokuserar på de negativa sidorna av hur sexualiteten tar sig uttryck i vårt samhälle. Kriminologen Nina Rung är inne på samma linje. Hon vill att skolan arbetar mer förebyggande mot sexualbrott.

En undersökning gjord av Folkhälsomyndigheten visar att inte ens hälften av de tillfrågade ungdomarna tycker att de har fått tillräckliga kunskaper i sex och samlevnad från skolan. Regeringen har gett Skolinspektionen i uppdrag att granska sex- och samlevnadsundervisningen. Hur skulle den kunna förbättras? Sexualupplysaren Inti Chavez Perez vill att man fokuserar på de negativa sidorna av hur sexualiteten tar sig uttryck i vårt samhälle. Kriminologen Nina Rung är inne på samma linje. Hon vill att skolan arbetar mer förebyggande mot sexualbrott.

GENERALDIREKTÖR FÖRSÄKRINGSKASSAN. Jag kommer berätta om myndighetssverige och särskilt om Försäkringskassan och Skolinspektionen. Men framförallt berättar jag om min egen personliga resa med livets alla kringelkrokar. I sitt Sommar i P1 berättar Ann-Marie Begler, generaldirektör för försäkringskassan om en lång och krokig väg som kom att bli en rak chefskarriär. Dock inte utan förhinder. Bakom kulisserna har det varit ett hårt jobb, svåra beslut och även privata påfrestningar.  Hon har aldrig tidigare beskrivit den privata sidan av sitt liv i offentligheten. Men det gör hon nu.  Försäkringskassan betalar ut bidrag på mer än 200 miljarder kronor per år. Men det är svåra beslut som kan vara livsavgörande. Det har kassan även varit för Ann Marie Begler. Nu är hon ytterst ansvarig för besluten: Både jag och handläggarna på kassan vet att de beslut vi fattar påverkar människors liv. I det läget kan det kännas svårt att säga att vårt uppdrag är att följa de lagar och regler som gäller. Men hon berättar även om tiden i skolinspektionen och hur hon var med att stänga den prestigefyllda skolan Lundsberg efter rapporter om svår mobbing där. Och om hur myndighetssveriges Elefantkyrkogård fungerar. Om Ann-Marie Begler En av myndighetssveriges tyngsta. I dag generaldirektör över Försäkringskassan som betalar ut bidrag på mer än 200 miljarder kronor per år. Tog som generaldirektör på Skolinspektionen beslutet att tillfälligt stänga internatskolan Lundsberg. Tidigare överdirektör på Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen samt generaldirektör på Brottsförebyggande rådet. Lett flera utredningar, bland annat Grundskoleutredningen 2014 2015. Var en skoltrött skolkare som gick om ett år i gymnasiet för att höja sina betyg. Producent: Amanda Glans

När Oscar gick i tredje klass blev han regelbundet nedlagd och fasthållen av skolpersonal. Skolinspektionen menade att skolan inte gjort något fel men efter Ekots granskning har de omprövat beslutet. Oscar heter egentligen någonting annat. Reportaget sändes första gången i P1-morgon. Reporter: Johanna Sjövall, Ekot

Det första avsnittet i vår serie om undervisning i förskolan är här! Vi träffar skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo och pratar om undervisning utifrån rapporten som visade att vi behöver arbeta mer för att förankra begreppet i förskolan. Vad menas med undervisning i förskolan? Är det så svårt som vi tror? Hur gör vi förskolan likvärdig för alla barn?

Efter en trasslig skolgång kom 15-årige Fabian äntligen till ro när han hamnade på den kommunala resursskolan Tinnerbäcksskolan i Linköping. På skolan arbetar fem anställda och där går tio elever som alla har extra behov av särskilt stöd. Den svenska skolan ska inkludera alla. Kan man då sätta elever som Fabian i en skola för sig? Nej, menar Skolinspektionen som förelagt Linköpings kommun med hot om vite för att de valt att placera elever i särskilda resursskolor. Jo, säger kommunen som nu har drivit frågan till högsta rättsliga instans. Hur långt kan man tänja på principen om att alla ska inkluderas i samma skola?

Efter en trasslig skolgång kom 15-årige Fabian äntligen till ro när han hamnade på den kommunala resursskolan Tinnerbäcksskolan i Linköping. På skolan arbetar fem anställda och där går tio elever som alla har extra behov av särskilt stöd. Den svenska skolan ska inkludera alla. Kan man då sätta elever som Fabian i en skola för sig? Nej, menar Skolinspektionen som förelagt Linköpings kommun med hot om vite för att de valt att placera elever i särskilda resursskolor. Jo, säger kommunen som nu har drivit frågan till högsta rättsliga instans. Hur långt kan man tänja på principen om att alla ska inkluderas i samma skola?

Bör lek betraktas som ett verktyg för pedagogiskt arbete eller ska man låta leken vara fri från vuxen inblandning? FN understryker att barn har rätt till lek som är icke-produktiv och utförs för sin egen skull. Men i förskolans läroplan heter det att leken ska brukas medvetet för utveckling och lärande. Skolinspektionen har dessutom slagit fast att förskolan behöver bli bättre på att utmana barn som leker könsstereotypt. Hur fri får leken vara?

Bör lek betraktas som ett verktyg för pedagogiskt arbete eller ska man låta leken vara fri från vuxen inblandning? FN understryker att barn har rätt till lek som är icke-produktiv och utförs för sin egen skull. Men i förskolans läroplan heter det att leken ska brukas medvetet för utveckling och lärande. Skolinspektionen har dessutom slagit fast att förskolan behöver bli bättre på att utmana barn som leker könsstereotypt. Hur fri får leken vara?

Från ”Oj!” till ”Jo!”. Rektor Rune Jakobsson och förstelärare Marit Norlund berättar här om Kvarnbergsskolans resa från beskedet att de skulle inspekteras till det att rapporten kom. Som en av 34 utvalda skolor 2015 genomfördes en granskning av undervisningen i svenska och svenska som andra språk i årskurserna 4-6.  Nu så här i efterhand är de tacksamma för att de fått ett erkännande för kvalitén och hjälp med fokusering på svenskämnet samt dialogen om detta på skolan. Samtidigt kan de tänka tillbaka på klassrumsbesöken och le med tanke på att de, självklart, genomförs i den vardag som skolan lever i. Alla […]

Alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek enligt skollagen. Men en kartläggning som Kungliga biblioteket har gjort tillsammans med andra myndigheter visar att 86 av Sveriges 290 kommuner saknar bemannade skolbibliotek. Enligt samma rapport saknas ofta intresse för skolbibliotek hos både skolhuvudmän och rektorer. Hur kan det få se ut så här? Vi besöker Bokmässan och pratar skolbibliotek och likvärdighet med bland andra representanter från Kungliga biblioteket, Skolinspektionen och utbildningsminister Gustav Fridolin.

Får man verkligen säga vad som helst i klassrummet? Här finns en podd som handlar om gränsdragningar och vad som gäller. Lyssna och prata tillsammans om hur ni gör på er skola. Det här avsnittet handlar om att försvara åsiktsfrihet och samtidigt stå bakom skolans värdegrund. Medverkar gör Micael Pettersson från Nytorpsskolan i Salem, Christer Siljeström från Rudbeck i Sollentuna och Anna Wide från Skolinspektionen. Samtalet leds av Hugo Wester, sakkunnig på Skolverket. På bilden syns från vänster Micael Pettersson, Hugo Wester, Christer Siljeström och Anna Wide.

Med sina 21 vitesförelägganden om totalt drygt 14 miljoner kronor utmärker sig skolkoncernen Praktiska Sverige AB bland de skolor Skolinspektionen har granskat. Koncernen är nu en av de skolhuvudmän som Skolverket har inlett en dialog med inom den statliga satsningen Samverkan för bästa skola. Satsningen är ett uppdrag från Regeringen och ska erbjuda hjälp och stöttning till skolor med problem. Skolutvecklaren och debattören Per Kornhall är kritisk till att staten går in och håller skolföretag under armarna på det här sättet. Han menar att man lappar och lagar ett system som är felbyggt i grunden och att staten istället borde ta över skolor som inte fungerar.

Kaliber har fått höra att den kritiserade metoden faciliterad kommunikation fortfarande används i en skola, trots att det är förbjudet. Nu vet vi mer. Del 4: överenskommelsen I förra avsnittet berättade jag att jag fått höra att den kritiserade metoden faciliterad kommunikation fortfarande används för personer med funktionsnedsättning i skolan, trots att det är förbjudet. De senaste dagarna har jag fått mer information om det här.Del 4: överenskommelsenJag är på väg upp i hissen till en lägenhet i de centrala delarna av i Göteborg. Klockan är halv sex på kvällen och i lägenheten dit jag ska, på fjärde våningen, har FC-föreningen i Göteborg precis haft styrelsemöte.Pensionären och styrelseledamoten Ingrid Liljeroth öppnar och visar in i sitt vardagsrum. Runt matsalsbordet sitter fem personer. Det är tre mammor som använder faciliterad kommunikation med sina vuxna söner. Söner med funktionshinder som autism och utvecklingsstörning och som inte har något tal. Här sitter en waldorflärare och en FC-handledare. De vill träffa mig för att ge sin bild av faciliterad kommunikation. Ingrid Liljeroth först. Varför måste vi varje gång det kommer något nytt som vi inte känner igen, och som vi inte kan ta till oss, varför kan vi inte då istället utforska det i verkligheten? Åren 2010-2011 var FC-föreningen i Göteborg med och introducerade faciliterad kommunikation i några av stadens gymnasiesärskolor. De tog kontakt med rektorer, lärare och pedagoger och Ingrid Liljeroth berättar att tre skolor så småningom började använda metoden bland sina elever. För min son betyder FC alltEn av mammorna runt bordet där vi sitter, Eva, berättar hur hon använder faciliterad kommunikation, eller FC, med sin son. Ja, han använder ju det genom att förmedla det han vill ha sagt med hjälp av en kommunikationsplatta som ungefär ser ut som ett tangentbord. Vissa personer som använder FC använder sig av en dator, det vill min son just nu inte göra. Men jag behöver hjälpa honom att stödja handen och jag känner vilken bokstav han vill trycka på. Och på så sätt kan han förmedla ord och dessa ord bildar en mening, ungefär som när vi skriver.Eva berättar att hennes son, som är i 20-årsåldern, har bedömts ligga på en femårings utvecklingsnivå. Men hon säger att han med hjälp av FC kunnat visa att han i själva verket ligger på en betydligt högre nivå än så. Han har till och med skrivit bok om sitt liv, säger Eva. För min son betyder FC allt. Det är hans enda sätt att kunna kommunicera med sin omgivning.Det går inte att ta miste på att föräldrarna runt bordet där jag sitter verkligen tror på faciliterad kommunikation. Och att de känner en enorm glädje över att äntligen ha nått fram till sina barn. Kickis son är jämngammal med Evas. Första gången jag hörde talas om det så tänkte jag att det är väl bara hokuspokus. Men sen har jag sett ett antal filmer, jag har sett andra elever som skriver och jag har känt min egen son skriva korta ord med mig. Och jag vill utveckla det. Det behöver inte bli en bok, men jag vill att det ska bli mer kommunikation, det är en grundläggande mänsklig rättighet och en väldigt stark drift hos varenda förälder. Att man vill veta vad ens barn tänker och känner, säger Kicki.Jag tittar själv på en film som jag hittar på Youtube från november 2014. Den handlar om Evas son. Hon och några av de andra i FC-föreningen som sitter runt bordet här i lägenheten där jag är, medverkar i filmen. Hennes son gungar fram och tillbaka med överkroppen, tittar rakt fram över bordet där de sitter. Alltmedan hans och mamma Evas händer rör sig över bokstavstavlan som ligger lutad mot bordskanten nedanför. I en scen äter Evas son clementin samtidigt som hans och Evas händer fortsätter skriva.Jag har nu sett polisförhören med Rebecca, jag har träffat Micael på Gotland och sett hur det går till när han och hans stödjare skriver och jag har sett filmen med Eva och hennes son. Inte vid nått av de här tillfällena kan jag säkert säga att det är de funktionsnedsatta som själva uttrycker sig.Jag frågar Kicki vad hon vill säga till de som inte tror på att faciliterad kommunikation fungerar. Ja, jag tror man måste vara med för att tro på det. Jag tror man måste se, känna själv, för att tro på det. Jag är bara rädd för att det är så att det är de som är lite för smarta för oss och det är det som vi har svårt att ta, och då blir vi så förbannat rädda att vi måste förbjuda dem att kommunicera den klokskap de har, säger Kicki.I förra programmet besökte jag ett LSS-boende på Gotland för att med egna ögon se hur FC fungerar i verkligheten. Jag träffade Micael och hans stödjare Katarina. Jag undrade då om stödjaren Katarina kunde tänka sig att gå ut ur rummet när jag ställde en fråga till Micael. För, om inte stödjaren hör frågan, så kan hon ju inte påverka svaret tänker jag. Men det ville Katarina inte göra. Hon såg det som en kränkning mot Micael.Varför testa FC när vi inte testar vanligt tal?Jag frågar samma sak till medlemmarna i FC-föreningen. Borde det inte ligga i deras intresse att visa samhället att metoden faktiskt fungerar om den nu gör det? Och borde inte ett sådant här test kunna få över skeptikerna på deras sida i så fall? . Varför ska vi göra det när det gäller FC? Vi gör det inte när det gäller tal och skrift, när vi själva skriver. Det är ingen som begär att vi ska ha testat att det är tillförlitligt, för det vet vi redan att det är det inte. Varför ska man inte låta de som känner att de har användning för det, få lov att göra det? Det får de i kraft utav vår grundlag med yttrandefriheten och med FN-konventionen där det tydligt står att det är personen själv som ska välja, säger styrelseledamoten Ingrid Liljeroth.Men är inte det på grund av att det just är en annan person inblandad där man behöver känna att man vet att det inte är den personen som kommunicerar i stället? Och att det i så fall, om det är så, är just det som går på tvären med FN-konventionen om mänskliga rättigheter? Det är en intressant fråga faktiskt. Om man börjar reflektera kring den frågan så tycker jag att det är viktigt att se att vi påverkar varandra hela tiden. Här har man ett fysiskt stöd helt enkelt därför att funktionsnedsättningen handlar om en brist som måste stödjas. Men när vi sitter och pratar, vi påverkar varandra hela tiden, och de som är motståndare har inte bestämt själva att de ska kolla vad det handlar om utan de är påverkade utav APA i USA [amerikanska psykologförbundet, reds. anm.] och de är påverkade av Socialstyrelsen. Det är ju också manipulerade. Och vi kan manipulera på olika sätt, med våra tankar och naturligtvis kan man göra det med handen också. Men det viktiga är ju att man har lärt sig på rätt sätt, säger hon.När jag ställer frågor till Ingrid Liljeroth om hur hon ser på de felaktiga anklagelser om sexövergrepp som kommit fram med faciliterad kommunikation så säger hon att det inte har med FC att göra.Upplever att deras barn utvecklasI den här serien har jag försökt närma mig faciliterad kommunikation från så många håll som möjligt. Jag har mött föräldrar som så gärna vill nå fram till sina barn, som verkligen tror på metoden och upplever att deras barn växt och utvecklats med den. Jag har hört om vetenskapen som säger att FC inte går att lita på, att stödjaren påverkar, eller till och med styr, det som skrivs. Jag har kunnat berätta att kommuner ändå betalar ut miljontals skattekronor till verksamheter där metoden används. Och hur Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg å ena sidan avråder från faciliterad kommunikation, å andra sidan säger att de inte kan förbjuda den på stödboenden runt om i landet. Men det finns en myndighet som har förbjudit metoden helt. Sedan ett år tillbaka har Skolinspektionen beslutat att inte tillåta faciliterad kommunikation i svenska skolor.Som jag berättade i början, har jag fått höra att FC fortfarande används i skolan. Och det på samma kommunala gymnasiesärskola där Flemmings dotter Rebecca gick. Skolan där de felaktiga anklagelserna om att Flemming skulle ha förgripit sig på sin dotter kom fram genom just faciliterad kommunikation.Men jag inser att för att få det här bekräftat så kan jag inte bara ringa och ställa frågor som journalist. FC är ju trots allt förbjudet i skolorna. Så stället utger vi oss för att vara en förälder till ett barn med funktionsnedsättning och ringer och hör oss för med personal på skolan där Rebecca gick. Metoden används i skola trots förbud Din dotter, hon vet ju en massa saker, men hon vet ju inte att hon kan skriva, till exempel. Och det blir ju en chock för henne också. Så att det kan ju ta tid innan eleven bryter igenom själv, säger den anställda vi kontaktar.Den här anställda jobbade på skolan som jobbade även när Rebecca gick här. Hon tycker att FC är en bra metod och hon är besviken över att Skolinspektionen har förbjudit metoden. Men när vi berättar att vi hört att de fortfarande använder metoden med vissa av eleverna, trots Skolinspektionens förbud, och säger att vi också är intresserade - då får vi ett tydligt svar: Vi säger att vi håller inte på med detta. Så säger vi. Nej.För hon menade att ni hade använt bokstavstavlan lite då och då? Ja, lite liksom i skymundan och lite försiktigt för att det är så pass man vill inte åka dit på något sätt, kan man väl säga.Hon bekräftar alltså det vi hört. Metoden används fortfarande, fast i skymundan. Genom särskilda överenskommelser mellan lärare och föräldrar. Och hon berättar om ytterligare en elev som använt metoden på skolan efter att Skolinspektionen förbjöd FC.Kunde ni göra en sådan överenskommelse med den familjen också? Jo, det kunde vi ju. Det kunde vi ju. Men det var svårt. Alltså, det är svårt, jag känner att det är svårt. Man är rädd också. Jag tycker det känns kymigt men, ja, det är väl att man inte vill råka illa ut. Så är det bara.Den här anställda är uppenbart rädd för att bli påkommen, att hon ska råka illa ut för att metoden fortfarande används. Men hon uppmuntrar oss också när vi ringer i egenskap av att vara en intresserad förälder. Hon säger att faciliterad kommunikation fungerar, att barnen kan mycket mer än vad vi förstår. Vi måste bara tro och ha förväntningar på att du klarar detta och du kan mycket mer än det jag förstår. Så är det ju, säger hon.När jag själv pratar med henne efter det här, säger hon att hon gjort fortsatt med metoden för att tillvarata de här elevernas mänskliga rättigheter att kommunicera, att de inte har använt det varje dag och att de inte använder det med några nya elever.Rektorn ser allvarligt på sakenSkolan som det här handlar om är gymnasiesärskolan Högsbodal i Göteborg. Jag hör av mig till rektorn där, Gabriella Nordenstam och berättar om det vi fått fram. Hon säger att hon inte känner till att FC fortfarande används på hennes skola. Metoden är ju inte aktuell att använda. Det är ju precis som du säger, det är Skolinspektionens beslut att vi inte ska använda oss av den metoden och det gör vi inte heller, säger Gabriella Nordenstam.Fast det kan du ju inte säga, jag har ju precis talat om för dig att ni faktiskt använder den fortfarande bland enskilda elever på din skola. Ja, alltså, enligt Skolinspektionen ska vi inte använda oss av den metoden och som du nu säger, påstår i detta nuläge, att vi använder oss av metoden så är det något som jag får återkoppla till min enhet och ta den diskussionen där.Är det ett problem att den fortfarande används? Ett problem utifrån att vi inte ska använda oss av den enligt Skolinspektionen, men det är någonting som jag får återkoppla till min enhet. Jag ser ju allvarligt på att ett beslut som har tagits av skolinspektionen inte följs. Absolut så ser jag allvarligt på det, säger hon.De får hållas och ställa till eländeJag åker tillbaka hem till Flemming. Det har gått tre år sedan han blev friad från anklagelsen att han skulle ha förgripit sig på sin dotter Rebecca. Anklagelser som kom fram genom FC på Rebeccas skola. Samma skola där vi i det här avsnittet kunnat visa att metoden fortfarande används trots Skolinspektionens förbud. Det känns väldigt uppgivet att här ger Skolinspektionen ett förbud om att den inte får användas i Sveriges skolor. Och ingen i samhället lyfter ett finger för att det här förbudet ska efterföljas. Utan de här får hållas och ställa till elände för både nya oskyldiga elever och deras lika oskyldiga familjer, säger Flemming.Avslutningsvis ska vi också tala om att Skolinspektionens förbud mot FC har överklagats i fler instanser och ligger nu hos FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter. Det är FC-föreningens ordförande som överklagat å sin sons vägnar. Fullmakten att föra hans talan i den här processen har sonen skrivit med hjälp av faciliterad kommunikation, tillsammans med sin mamma.Reporter: Mikael SjödellProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Flemming friades från anklagelserna om att han skulle ha förgripit sig på sin dotter. Metoden FC inte går att lita på, säger Socialstyrelsen. Men metoden används fortfarande - varför? Del 3: testet Flemming friades från anklagelserna om att han skulle ha förgripit sig på sin dotter som har en grav utvecklingsstörning. Anklagelser som kommit fram på dotterns skola genom en kontroversiell kommunikationsmetod för personer med funktionshinder och talsvårigheter. Efter det förbjöds metoden i svenska skolor. Och Socialstyrelsen konstaterade att den inte går att lita på.Så varför används metoden fortfarande på stödboenden runt om i landet?Mirakelmetoden del 3: testet Det är ju ganska skrämmande om man har trott i 40 år att den här personen är jätteutvecklingsstörd och befinner sig på en nivå av en treåring och fattar ingenting. Och så har hela samhället, föräldrar och alla som kommit i kontakt med den personen behandlat den personen på så sätt.I förra avsnittet pratade jag med föreståndaren för ett LSS-boende med antroposofisk inriktning där man använder faciliterad kommunikation med flera av de boende. Föreståndaren vill inte medverka i programmet så vi har inte med namnet och har låtit en annan person läsa in det hen sagt till mig när vi tidigare pratat på telefon. Och sedan visar det sig i vuxen ålder att den här personen kan kommunicera och tänka precis som vem som helst, på sitt sätt, och är en ganska klok person. Det ifrågasätter ju också hela diagnosbilden."Är så att de kan läsa tankar?"Faciliterad kommunikation är en kontroversiell metod som ska hjälpa funktionshindrade utan tal att uttrycka sig. En stödjare håller i personens hand eller handled så att han eller hon kan skriva på ett till exempel ett tangentbord. Socialstyrelsen har konstaterat att metoden inte är tillförlitlig. Att det är stödpersonen som påverkar, eller rent av styr, vad som kommer fram. Det verkar finnas saker inom FC som jag inte kan förklara, som jag inte kan förstå. Det kan hända att någon skriver det som medarbetaren tänker på och då vet inte jag om det är små, små signaler, om det är manipulation eller om det är så att de kan läsa tankar, förstår du? Så det blir ganska flummigt om man säger så. Jag tycker inte själv att det är så konstigt eftersom jag har egna erfarenheter av att kommunicera med djur på det sättet.På det här boendet vill man inte ta emot och visa hur metoden används på plats. Men på LSS-boendet Hajdes på Gotland är jag välkommen för att själv få se hur faciliterad kommunikation fungerar. Verksamhetschefen Benny Jacobsson tar emot. Ja, vi är en fyra mil söder om Visby. Närmaste ort är Klintehamn. Och här finns vi i en lantlig miljö med vår LSS-verksamhet.Hur länge har ni funnits här? Sedan 1994 har vi funnits här. Och drog i gång på ett föräldrainitiativ, föräldrar som ville ha ett alternativ till vad Gotlands kommun kunde erbjuda då. Och då startades den här verksamheten som har en antroposofisk inriktning i botten.Blev imponerad över ordförrådJag ska prata mer med Benny Jacobsson om ett lite tag. Men först ska jag träffa Micael. En av de boende som man använt faciliterad kommunikation med i fyra år.Och den stödjare som skriver med honom, Katarina Carlsson. Micael var den första personen som flyttade till Hajdes 1994. Katarina började jobba fem år senare. Jag har arbetat med Micael i många, många år och jag trodde att jag kände honom väldigt väl. Jag hade en bild av vem han var och vilka behov han hade och vilka intressen han hade. Och sedan sätter han sig och skriver med en stödjare och berättar helt fantastiska saker. Han hade ett ordförråd som jag blev jätteimponerad av. Jag hade jättemycket förutfattade meningar.Idag används FC med fyra av de boende och de är fem i personalen som kan metoden. Jag har kommit hit för att få se metoden användas och får själv ställa frågor till Micael, som med stöd av Katarina som håller i hans hand, ska svara på ett tangentbord kopplat till en surfplatta. Jag börjar med att fråga hur länge han bott på Hajdes. Orkar inte skriva. Orkar inte skriva (Micael). Nu skriver jag ner din fråga här så att Micael ser den tydligare (Katarina). Nej, vill inte skriva. Ok (Micael). Nu har du fått en fråga här Micael. Hur länge har du bott på Hajdes? (Katarina)Men Micael som verkar kunna uttrycka sig lite grand med ord säger att han inte vill skriva. Han vill ner i textilverkstaden. När klockan ringer ska du ner och arbeta i textilen. Vi tar det sedan, Micael. (Katarina) Inte skriv (Micael) Här har du skrivit Micael, håller inte reda på (Katarina) Inte. Inte. (Micael) Vi ska se om han vill fortsätta. Håller inte reda på åren (Katarina)Katarina tar Micaels hand i sin. Ibland suddar hon själv ut bokstäver och börjar om med Micael. Jag kan läsa upp allt från början här. Du ställde frågan hur länge han har bott på Hajdes och då svarar Micael. hhåller inte reda på åren tiden går fort några år har varit fina och andra år har varit jobbiga innan micael fick börja skriva på datorn var mitt löiv inte så roligt hur skulle du uppleva det på det viset omm du inte fick komma ut med dina tankar och känslor (Ur Micaels svar på dataskärmen, 29 februari 2016)Det går långsamt. Det blir avbrott ibland när Micael tar bort sin hand eller tittar åt något annat håll. din tilltro på min förmmåga är helt avgörande för resultatet (Ur Micaels svar på dataskärmen, 29 februari 2016)Vill inte testa att gå ut ur rummetDet är lika svårt som när jag tittade på polisförhöret med Rebecca att säkert säga vem det är som styr. Om det är Micaels egna ord som kommer ut, eller om det är Katarinas. Medvetet eller omedvetet. Jag har ju hört kritiker säga att de inte tror på det och jag har hört folk säga att de tror på det. Och jag kan själv inte avgöra, jag ser det här och jag kan inte säga någonting. Nej, nej, säger Katarina. Men jag tänker att det borde finnas ett sätt att kontrollera det här.Skulle det vara ok om jag ställde en fråga till Micael när ni inte var här inne. För att testa? Nej, det är inte ok.Varför inte det? Nej, därför att det är så lätt att det blir feltolkat när man gör sådana tester. Därför att Micael vet att han är satt under prövning tror jag. Och då blir det inte trovärdigt för honom. Det är ju precis det han säger här, du utsätter honom för en prövning, för ett test och jag tror att det kan vara kränkande för Micael att liksom vara en försökskanin i det här fallet. För honom är FC så viktigt så han vill ju att det ska komma fram på ett bra sätt. Textil! Textil! (Micael) Vi ska snart gå ner Micael.Kan du förstå att det verkar märkligt att man inte vill testa det där enkla testet? Ja, jag förstår det. Haha.Men ändå? Men ändå, nej.Har du undrat själv någon gång om det är du som styr, för det är väl knäckfrågan här för de som undrar om det funkar eller inte? Alltså, det tror jag ligger i sakens natur just för att det är så fantastiskt det som sker. När han sitter och skriver saker och ting så känns det som att oj, är det jag som skriver det här?. Men det är inte jag. Det är inte jag som skriver. Det känner jag med hela min kropp. Och det som Micael skriver.Textil! (Micael) Alldeles strax Micael, ska vi gå.Textil! (Micael) De är Micaels tankar inte mina.Textil! Ok. (Micael) Vi ska gå ner nu Micael.Cheferna nöjda med FCJag säger tack och hej till Micael och Katarina. Och sätter mig ner med verksamhetschef Benny Jacobsson och föreståndare Helena Cassanova. Jag är nyfiken på vad de har att säga. När Socialstyrelsen menar att den här metoden inte går att lita på, att det är stödjaren som styr kommunikationen. Och när Skolinspektionen förbjuder den i svenska särskolor. Hur kan då Hajdes göra bedömningen att faciliterad kommunikation fungerar? Det har visat sig att det fungerat för de här personerna. Personer som tidigare inte kunde uttrycka sig, kan uttrycka sig. Och visa en glädje över det, säger Helena Cassanova.Även om du inte vet om det är de som uttrycker sig? Det är svårt för mig att säga att jag vet att det inte är de som uttrycker sig. Förstår du, jag vänder bara på det?Räcker det för dig som föreståndare för en LSS-verksamhet som har med funktionshindrade med kommunikationssvårigheter att göra? I nuläget tills jag blir bevisad någonting annat.Men borde inte ett test där stödjaren går ut ur rummet när frågan ställs, vara ett enkelt sätt att verkligen slå hål på alla misstankar och bevisa att faciliterad kommunikation fungerar om den nu gör det, frågar jag Helena Cassanova? När jag pratar med dig och så pratar jag med Benny en stund senare, så har vi olika relation till varandra och då är det inte säkert att jag svarar likadant på frågan, säger hon.Men om jag frågar vilken färg har mina byxor och så tittar någon ner och sedan kommer någon in och skriver turkos eller fönsterputs, så är det väl ganska uppenbart eller? Jo, om jag inte också har autismspektrum-diagnos. Alltså det här är jättekomplex och svårt att gå in i trycker jag, för vilken kommunikationsmetod jag än använder, om det är FC eller bilder, så är jag inte säker på att jag når personen eller att personen når mig. Så jag skulle säga att det finns ingenting som är bombsäkert. Det finns ingenting som är hundra procent, säger Helena Cassanova.Men det är ändå värt det? Jag ser att det är värt det, avslutar Helena Cassanova.Kommunen kände till kritiken Det finns naturligtvis en stor risk med det och den lyfter ju du, med osäkerheten, vem styr metoden och vem styr vad som faktiskt blir brukarens önskan eller vilja, säger Marica Gardell är socialdirektör på Gotland. Hon ansvarar för vad regionens vårdpengar används till. De har köpt vårdplatser hos Hajdes för 59 miljoner kronor sedan de började med faciliterad kommunikation där. Det har heller inte funnits något riktigt bra alternativ till den här metoden när man har väldigt svårt att kommunicera.Så ni har känt till det, känt till kritiken men eftersom det inte har funnits några alternativ så har den fått fortsätta användas helt enkelt? Så har det faktiskt sett ut, säger Marica Gardell.Och inte heller tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg har brytt sig om att FC används. Det visar sig när verksamhetschefen Benny Jacobsson plockar fram de senaste inspektionsrapporterna. Då har jag två rapporter framför mig. I den ena hade man ett visst syfte när man kom hit, att granska tvångs- och begränsningsåtgärder. Men samtidigt såg man ju igenom hela företaget, säger Benny Jacobsson.Efter att IVO varit på besök i maj 2014 skriver de i sin rapport att Hajdes använder faciliterad kommunikation, och de påminner om att Socialstyrelsen inte tycker att metoden är tillförlitlig. Men det blir inga krav på åtgärder. Ett år senare gör IVO en ny, oanmäld, inspektion och också den gången noterar de att Hajdes använder FC. Men skriver i sin rapport att verksamheten följer de lagar och regler gällande delaktighet så att de som bor i verksamheten tillförsäkras goda levnadsvillkor (UR IVO:s inspektionsbeslut 27 augusti 2015) Och det gör ju att jag känner mig inte så utpekad för att jag tillämpar en metod. Jag har inget stöd för det, men jag har ingenting som säger emot det heller. Så då är valet upp till mig att välja en väg och vi har valt den här vägen. Så enkelt är det, säger Benny Jacobsson.IVO kan inte förbjuda metodenAnette Nilsson är enhetschef för IVO:s tillsyn i östra Sverige, där Gotland och Hajdes ingår:  Där skulle vi ha kunnat vara mer tydliga mer att informera verksamheten i beslutet att vi precis som Socialstyrelsen avråder från att använda den här metoden. För det är det som IVO också står för. Så det kunde ha framgått mer tydligt i det här beslutet, vilket har framgått i tidigare beslut, säger Anette Nilsson.Ja, för det står väl inte alls. Mer tydligt låter som att ni kunde formulerat det lite vassare men här står ju faktiskt ingenting om att ni tycker att det är problematiskt? Nej, precis, det kunde ha stått i det beslutet också. Precis det. Men vi har inget lagstöd att kräva att en verksamhet ska sluta med metoden utan vi upplyser dem om det rådande kunskapsläget.Det här är ju något som svenska myndigheter inte tycker att man ska använda, det har ju både ni och socialstyrelsen sagt tydligt, ni avråder från den här metoden. När ni då ser att den används, faller det sig inte rimligt att då att man säger att de inte ska använda metoden? Annars blir väl den där avrådan tämligen tandlös? Ja, det kan man ju betrakta det som, avslutar Anette Nilsson.Så, var landar vi med det här? Myndigheterna tycker inte att faciliterad kommunikation ska användas inom vården för personer med funktionsnedsättning, men det är fritt fram att göra det ändå.På Gotland kommer kommunen nu efter Kalibers granskning bearbeta om sina kvalitetskrav och inte längre tillåta FC på de boende som de finansierar med skattepengar. Så kommer vi se till att man inte använder den metoden på de nya brukarna som placeras där och det är också något som vi kommer förhålla oss till vid andra placeringar, att man har ett extra fokus på vilka metoder man använder kring kommunikation, säger socialdirektör Marica Gardell.Och för Micael och de andra som använder faciliterad kommunikation idag säger Marica Gardell att regionen ska ha särskilda samtal med boendet. Men så får jag höra att FC fortfarande används i en skola trots Skolinspektionens uttryckliga förbud. Stämmer det här? Så här låter informationen jag har fått:Det får vi inte prata om. Det är ju tjänstefel i det här läget. Det här var tredje delen av Kalibers poddserie Mirakelmetoden. Fjärde delen publiceras torsdag den 17 mars. Lyssna i appen Sveriges Radio Play eller via Kalibers Facebooksida.Reporter: Mikael SjödellProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Vi pratar med läraren och betygsexperten Per Måhl som menar att det är lärarna själva som måste ges utrymme att utveckla betygssättningen i samtal med lärarkollegor utifrån sina ämnen. Endast så kan betygssättningen bli tydligare och bättre. Och det kräver tid för betyg. Per Måhl är aktuell med en kritisk granskning av ett kapitel i rapporten ”Betygens geografi”, en kartläggning av betygsläget, nationellt och internationellt, på uppdrag av Vetenskapsrådet. Rapporten som är skriven av några mer betygskritiska forskare (jämfört Per Måhl).  Per Måhl är gymnasielärare i svenska, filosofi och religionskunskap och har också en period arbetat på Skolinspektionen med kvalitetsgranskning av betygssättning. När Per inte själv undervisar,  åker han runt och föreläser samt fortbildar andra lärare om betyg, betygssättning, bedömningar och elevinformation. Zoran Alagic, Lärarnas Riksförbund, leder samtalet. Relaterat material:  Länk till rapporten ”Betygens Geografi” Länk till Per Måhls kritiska granskning

Flemming misstänks för sexuella övergrepp på sin dotter. Anklagelsen mot honom hade kommit till på skolan genom kommunikationsmetoden FC. Men vem är det egentligen är som skriver? Del 2: läsa tankar I oktober 2012 misstänks Flemming för sexuella övergrepp på sin dotter Rebecca. Rebecca har en grav utvecklingsstörning och kan inte kommunicera genom att prata. Anklagelsen mot honom hade kommit till på Rebeccas skola genom en kommunikationsmetod som heter faciliterad kommunikation. Den går ut på att en assistent stödjer Rebeccas hand så att hon kan peka på ett tangentbord.Frågan är vem det egentligen är som skriver? Andra delen: läsa tankar Är det här framme eller? Ja.Jag är på väg till det gruppboende där Rebeccas bodde när allting hände. I huset så är det sex lägenheter.Bor man en i varje eller hur funkar det? Ja, så det bor sex personer på gruppbostaden och då var det tre tjejer och tre killar som bodde där i blandade åldrar. Och Rebecca var yngst.Frida Ahlgren var under den här tiden Rebeccas kontaktperson på boendet. Hur var Rebecca, undrar jag? En jätteglad tjej. Alltid glad. Väldigt sprallig. Social, jättesocial. Ville aldrig vara själv utan gillade att vara i allrummet tillsammans med de andra som bodde där och med personalen framförallt, berättar hon.Idag är Frida Ahlgren utbildad stödpedagog och jobbar som omsorgshandledare inom hemtjänsten. Men då, 2012, träffade hon Rebecca varje dag, tog hand om henne och skötte kontakten med Rebeccas skola. Det började ju med att jag var på ett utvecklingssamtal tillsammans med Rebecca där de talade om att hon hade sagt saker som var oroväckande, via FC. Då var det bland annat att hon hade sagt att hon inte kunde sova på nätterna för att det sprang folk in i hennes lägenhet, hon sade att hon hör dåligt och ville gå till läkaren och hon sade även att hennes bror är hörselskadad. Och inget av det stämmer. Och då började vi ana lite oro. Vad kommer att komma härnäst när de säger att hon sagt sådana saker?Frida hade också gått på en endagsutbildning som skolan ordnat om faciliterad kommunikation. Och hon hade själv testat att skriva med Rebecca fem, sex gånger. Men det hade inte fungerat. Rebecca hade bara pekat på alla möjliga bokstäver, säger hon. Vi var ju rädda att det skulle kunna komma nånting mot oss då. Vi hade ju män som jobbade hos oss och vi var ju de som var ganska intima med henne och duschade henne och hjälpte henne med det intima. Så vi var ju rädda att det skulle komma fram något sådant sedan. Men då kom ju detta istället.Det är med den här metoden som Rebecca ska ha uttryckt att hennes pappa, Flemming, har utnyttjat henne sexuellt. Den som stödde, eller faciliterade, Rebecca när detta först kom fram var hennes elevassistent i skolan. Samma elevassistent som var med och skrev med Rebecca under polisförhören.Felaktiga uppgifter om abortDe anklagelser som kommer fram är inte bara att pappan ska ha haft sex med Rebecca. Han ska också ha tagit med henne till andra män och låtit dem ha sex med henne också. Han ska ha förgripit sig på en av Rebeccas bröder. Och så ska han ha gjort Rebecca med barn. Ja, hon nämnde att hon skulle ha varit gravid och gjort en abort och då hittade vi inga uppgifter om det. Vi letade ju efter journalanteckningar och begär olika vårdinrättningar att skicka in sådant. Men det fanns ingenting. Och sådana saker är ju starka indikationer på att det här inte stämmer, säger åklagare Stefan Lind som var förundersökningsledare i Rebeccas ärende.Polisen kontaktar åtta olika kliniker i regionen. Ingen har gjort någon abort på Rebecca. Och så ungefär en och en halv månad efter det sista förhöret med Rebecca hör skolans kurator av sig till polisen och säger att Rebecca nu tagit tillbaka allting. Hon ljugit om pappa och ingenting har hänt. Den här informationen ska precis som vanligt ha skett genom faciliterad kommunikation med elevassistenten som alltid skrev med Rebecca. En vecka senare lägger åklagaren ner fallet med motiveringen att brott inte kan antas. Det är det starkaste skälet att lägga ner en utredning. Det var ju en samlad bedömning av allting, både bevisning men givetvis hade metoden som sådan en viss betydelse. Givetvis, säger åklagare Stefan Lind.Jag har spelat upp delar av de videoinspelade polisförhören med Rebecca för Stefan Lind, nu tre år senare. I det här fallet så är det ju ett rent fysiskt sätt att styra hennes fingrar på. Och om inte jag missminner mig så fanns det ett mått av att man skulle känna i någon form av muskelrörelser i handen, vilken bokstav och vart hon ville på tangentbordet, och det kändes ju spontant som lite märkligt.Så om man ska vara krass så vet ni inte vems berättelse det är som har dykt upp här? Nej, det vet vi inte. Det kan ju vara hennes eller en annan elevs som dyker upp via en annan elevassistent. Vi vet ju faktiskt ingenting egentligen. Helt krasst så är det nog så faktiskt.Stefan Lind skulle inte förbjuda någon att använda den här metoden i polisförhör igen för, säger han, det spelar ingen roll hur en anklagelse kommer fram, de måste ändå alltid säkra upp den med hård bevisning. Som när målsägaren är ett spädbarn till exempel. Då kan ju den personen inte berätta någonting alls."Inte en kritisk tanke"I det här fallet blev den misstänkte Flemming, på starkast möjliga sätt, friad från anklagelserna som kommit fram genom faciliterad kommunikation med elevassistenten. Tack och lov så ljög hon så enormt att det blev lätt för polisen att kolla. Men det fanns inte en kritisk tanke i någon av alla de här så kallade akademiska huvudena. Det var från rektor, specialpedagoger, assistenter, kuratorer, socialsekreterare. Ingen hade en kritisk tanke, kan detta vara sant? säger Flemming.Att ha blivit misstänkt för att ha förgripit sig på sin dotter, det är inget som försvinner bara för att polisen lägger ner en förundersökning, säger han. Det är ju något som smetar vid en än. För så fort någon tar upp det här blir det Var han inte pedofil? Ja det var han väl?. Så man blir aldrig fri från en sådan lögn. Beroende på att i efterhand så kommer inte folk ihåg hur det var.Här måste jag också tala om att Rebecca inte längre är i livet. Hon dog på hösten efter att hennes pappa friats från misstankarna. Det hade inget med det här att göra. Rebecca hade nämligen också epilepsi och den 23 oktober 2013 fick hon ett krampanfall som hon inte klarade.Jag hör av mig till Rebeccas elevassistent. Jag vill veta om hon verkligen trodde att det var Rebeccas egna ord hon fick fram? Hur hon ser på metoden idag? Om hon använder den med någon annan? Ja, jag vill helt enkelt gärna prata med henne. Ja, det kan jag förstå att du vill. Jag måste kolla upp lite här hur det är med det här. Hur jag får uttala mig om detta nu, säger elevassistenten.Efter det här samtalet får jag ett sms där hon säger att hon inte vill vara med. Och hon svarar inte längre när jag ringer.Myndigheterna varnarFlemmings fall är inte det enda i Sverige där faciliterad kommunikation lett till grova anklagelser. Ungefär samtidigt blir en elevassistent på en annan särskola i Göteborg anklagad för sexuellt utnyttjande av en av eleverna på skolan. Den utredningen lades också ner. Men elevassistenten fick ändå inte behålla jobbet och säger att han idag är för knäckt för att orka prata om det.Jag får också höra om ett tredje fall. En familj som själva bett om att få använda faciliterad kommunikation i sitt barns skola, men där det sen inte dröjt mer än några månader innan anklagelser om andra fysiska övergrepp kom. Inte heller de orkar prata om det som hänt.Socialstyrelsen avrådde från faciliterad kommunikation efter en tillsynsinspektion 2010. År 2014 gjorde de också en större kartläggning av det internationella forskningsläget om metoden. Myndigheten konstaterar då att faciliterad kommunikation inte går att lita på. Det finns helt enkelt inte något vetenskapligt stöd för metoden. När fem rapporter av fem visar att det är faciliteraren som påverkat kommunikationen, så blir ju det också vår slutsats, säger Alexandra Snellman som var ansvarig utredare för Socialstyrelsens kartläggning. De här människorna befinner sig i en jättesvår situation och deras anhöriga befinner sig också i en svår och frustrerande situation. Och då hade det varit jättebra om det hade fungerat, men vi har som sagt inga som helst bevis för det, fortsätter hon.Sensommaren samma år anmäler Flemming metoden till Skolinspektionen och i december 2014 kommer deras beslut. Inte bara Göteborg, utan alla skolor i hela Sverige förbjuds att använda faciliterad kommunikation. Normalt sett lägger sig inte Skolinspektionen i enskilda metoder ute i skolorna, det har de faktiskt bara gjort en gång tidigare, men FC var speciellt. Är någonting inte vetenskapligt grundat så ska det inte finnas i svensk skola, säger enhetschef Lena von Platen som fattade beslutet"Jag har lagt detta bakom mig"Kerstin Damgaard var rektor på skolan där Rebecca gick och det var under hennes ledning som FC användes där. Idag är hon rektor på en annan gymnasiesärskola i Göteborg. Hon säger att metoden inte används alls längre. Vi använder oss inte av det eftersom vi har fått föreläggande från Skolinspektionen.Och din personliga åsikt? Det vill inte jag gå in på utan jag har lagt detta bakom mig nu. Har du någon självkritik kring agerandet och användandet av faciliterad kommunikation så här i efterhand? Jag vill inte gå in på det.Varför inte det? För att jag har lagt det bakom mig och vi använder oss inte av det alternativa kommunikationssättet.Och du vill inte svara på om du fortfarande tycker att metoden är en relevant, bra och tillförlitlig metod eller inte? Nej, det vill jag inte.Och anledningen till det, igen? Jag har lagt detta bakom mig."Kommunicerar med djur på det sättet"Men trots skolinspektionens beslut och socialstyrelsens kritik mot faciliterad kommunikation fortsätter metoden att användas med funktionsnedsatta i Sverige idag. Framförallt inom olika antroposofiska verksamheter.Och det verkar ske med myndigheternas goda minne. Det visar sig när jag begär ut fakturauppgifter från samtliga svenska kommuner. Bara sen januari 2015 (alltså efter skolinspektionens förbud och Socialstyrelsens kartläggning som säger att metoden inte går att lita på) har ett 20-tal svenska kommuner sammanlagt betalat ut över 170 miljoner kronor till antroposofiska organisationer som använder faciliterad kommunikation i vissa av sina verksamheter. Vi kan inte se exakt vad alla pengarna har använts till, men det handlar framförallt om vårdavgifter till LSS-boenden, HVB-hem och daglig verksamhet. Pengar som alltså har gått till organisationer som stödjer och använder metoden. Det verkar finnas saker inom FC som jag inte kan förklara, som jag inte kan förstå, säger en föreståndare för ett LSS-boende med antroposofisk inriktning där man använder faciliterad kommunikation med flera av de boende idag. Även den verksamheten finansieras med skattemedel från kommunen. Föreståndaren inte vill medverka i programmet och är därför anonym. Det kan hända att någon skriver det som medarbetaren tänker på och då vet inte jag om det är små, små signaler, om det är manipulation eller om det är så att de kan läsa tankar, förstår du? Så det blir ganska flummigt om man säger så. Jag tycker inte själv att det är så konstigt eftersom jag har egna erfarenheter av att kommunicera med djur på det sättet, säger föreståndaren.Det här var andra delen av Kalibers poddserie Mirakelmetoden. Fortsätt lyssna i appen Sveriges Radio Play eller via Kalibers Facebooksida. Del 3 publiceras onsdagen den 16 mars.Reporter Mikael SjödellProducent Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se 

Tensta gymnasium var på 90-talet en ansedd skola i Stockholm som lockade till sig elever från hela staden. Nu ska skolan läggas ned efter att söktrycket har minskat under en lång tid. Droppen som fick bägaren att rinna över var den hårda kritik som Skolinspektionen kom med tidigare i år. Skolan beskrivs där som otrygg, fylld av konflikter och med kaosartade lektioner. Hur blev det så? Och vad får nedläggningen för konsekvenser för eleverna, och för förorten?

Våren 2015 gjorde vi ett program om situationen på Lövgärdesskolan i Göteborg. Skolinspektionen riktade skarp kritik mot skolan efter att de fått in ovanligt många anmälningar om våld, hot och otrygghet bland eleverna. Men områdeschefen i stadsdelen menade att man var på väg att komma till rätta med problemen. Under hösten har ännu fler anmälningar kommit in till Skolinspektionen som konstaterar att skolan inte har tagit kontroll över situationen. Vi återvänder till Lövgärdet.

Skolinspektionen varnar för utbredd pennalism från riksidrottsgymnasier. Hur stort är problemt? Och varför finns det? Vi pratar även om Lesbos, Charlie Hebdo och en Pöl

I årets sista sändning av Jalla Skolan träffar vi Andrés Brink Pinto, utredare på Skolinspektionen. Han har lett en granskning av skolors mottagande av nyanlända elever. Vi pratar erfarenheter, goda exempel och tips om vad man ska tänka på för att skapa ett bra mottagande. The post Andrés Brink Pinto – Skolinspektionens tips för bättre mottagande appeared first on ILT Inläsningstjänst.

När jakten på egen vinkel havererar i sorgligaste möjliga situation. Vi har tittat närmre på hur vissa redaktioner drog snabba slutsatser om den utsatta skolan i Trollhättan. Är det rätt eller fel av journalister att intervjua anhöriga i sorg? Och så om ett reportage i GP - som i veckan resulterat i tvivel om tidningens fakta, men också hot och hat på nätet. Havererad jakt på egen vinkel efter Trollhättemorden Vi börjar veckans program med de fruktansvärda rastiskt motiverade morden i Trollhättan. Många talar om detta som ett terrordåd – det värsta i Sverige sedan attentatet mot tidningen Norrskensflamman 1940. I torsdags, samtidigt som hela landet var i chock över det som hänt, pågick nyhetsförmedlingen i rasande fart. Intervjuer med barn och föräldrar vid polisavspärrningarna. Elevernas mobilbilder på den maskerade 21-åringen. Flashar om dödsoffren. Och i den tidiga jakten på egna vinklar var det flera redaktioner som letade fram tidigare kritik mot den utsatta skolan från Skolinspektionen. SVT:s Rapport byggde ett helt inslag på myndighetskritiken och konfronterade i direktsändning kommunen. Men vad har kritik mot otrygghet och studiero i klassrummen med det som nu hänt att göra? Och är det rimligt att mitt i sorg och chock dra på med den här skolkritiska vinkeln? Reportrar är Martin Wicklin, Jonna Westin och Mattias Pleijel. Sorgeintervjuer under lupp Med anledning av skolattacken i Trollhättan har redaktionerna i dagarna också ställts inför att etiskt hantera intervjuer med personer i chock och sorg. Redan i torsdagskväll fattade Expressen beslut om att publicera en intervju med en av de mördade personernas mamma. Andra medier har talat med andra anhöriga till offren. I samband med den här sortens rapportering gror inte sällan bilden av journalister som cyniska utsugare, och som går för långt i sin strävan efter att skildra sorg. Men förhållandet mellan drabbade anhöriga och medierna är inte svart-vitt, visar en färsk avhandling. Frågor från journalister kan för den som sörjer ibland upplevas som ett övertramp – men en medverkan kan också kännas meningsfull. Gustaf Rosensköld har tittat närmre på det här och vi börjar på en herrgård i södra Dalarna. Tvist om flyktings ålder gav hot och hat Nu om en publicering i Göteborgs-Posten förra helgen som i veckan kom att ge upphov till kritik, men också hat och hot. Det hela handlar om något invandringsfientliga och rasistiska krafter väldigt ofta skjuter in sig på – ensamkommande barn och deras ålder. I reportaget i förra helgens GP får läsaren följa en afghansk kille under hans första månader i Sverige. Men uppgiften i texten om att killen är minderårig började snabbt ifrågasättas. Och både publiceringen och den intervjuade killen kom snart att användas som ett slagträ av invandringsfientliga och han har nu fått utstå hot och grova påhopp. Therese Rosenvinge ringde upp Göteborgs-Postens nyhetschef Christofer Ahlqvist i veckan för att prata om publiceringen.

Kaliber idag om trafikskollärare som döms för sexbrott eller allvarliga trafikbrott men kan fortsätta köra. Vi granskar en myndighet som missar domar och indragna körkort. Det första jag inte tyckte kändes okej eller normalt var att han redan på informationsträffen sa att det fanns tjejer som hade försökt ligga sig till sitt körkort men att det inte riktigt funkade så, och så skrattade han till, säger Anna.Anna, som egentligen heter något annat, är 18 år och ser fram emot att ta sitt körkort. Hon har ett stort bilintresse och är glad över att hon äntligen ska få komma igång med sina körlektioner. Även om hon känt ett litet obehag över hur hennes trafiklärare uttryckte sig på informationsträffen, så är hon framför allt glad och förväntansfull när hon kliver in trafikskolans Volvo för den första körlektionen som till att börja med går bra. Sen stannade vi i ett kors och då tog han upp att i vissa situationer skulle han behöva rycka loss mitt ben ifrån bromsen, och då tog han även tag i mitt ben. När hon träffar sin trafiklärare för nästa lektion, känner hon sig inte helt bekväm. Men hela lektionen går bra ända tills hon stänger av bilen.Då frågade han om han fick en kram. Jag tyckte väl det var konstigt, men vissa tar i hand vissa kramas. Vi kramades och då försökte han pussa mig, men jag vände bort ansiktet så han pussade mig på kinden. Han frågade om han inte fick göra så och jag sa nej och klev ur bilen.Så det var i bilen det hände? Ja, det var i bilen.Den här händelsen tyckte Anna var obehaglig. Så nästa gång hon sätter sig i bilen med sin trafiklärare, så tar hon med sig en kompis, eftersom hon tänker att trafikläraren inte ska våga röra henne om någon mer är med. Men när de har kört färdigt och alla tre klivit ur bilen ska Anna och trafikläraren passera varandra bakom bilen. Då fångade han upp mig och kramade om mig och nästan höll fast mig. Och då sa min kompis också brukar han göra så där?. Din kompis såg att det inte var någon vanlig vänskapskram? Nä precis. Det syntes i hennes ögon också att hon undrade om det stod rätt till. För det var inte så att vi gick emot varandra för att kramas utan jag skulle gå förbi och blev uppfångad liksom.Han kramade dig och tog dig dessutom på rumpan, har jag förstått. Ja, precis. Många av oss fick väl som barn lära oss att vi absolut inte ska kliva in i en bil med en främmande människa. Men det finns ju situationer när vi behöver göra just det till exempel när vi åker taxi eller, som för Anna när hon började på en trafikskola.Men på en trafikskola, ska man förstås inte behöva vara orolig för att bli utsatt för något olämpligt av sin trafiklärare. De runt 750 företag som driver trafikskola i Sverige ska ju erbjuda en trygg miljö för sina elever. Niclas Häggblad är trafiklärare i Borås. Han har jobbat många år i yrket och funderat en hel del på den utsatthet som hans elever befinner sig i när de sitter tillsammans med honom i körskolans bil. Vi sätter oss i en av trafikskolans bilar. Jag sätter mig på förarplatsen och då ramlar bilnyckeln ner på golvet. Nyckeln trillade ner vid dina pedaler och det skulle inte finnas på kartan att jag tar upp den igen. Utan antingen får du ta upp den eller så får du kliva ur bilen och så tar jag upp den. Det är ett ställe där jag inte ska vara just nu. Du skulle inte få för dig att böja dig över din elev?Aldrig någonsin!Vi sitter ganska tätt intill varandra här i ett ganska trångt utrymme. Hur tänker du kring det här med att få eleven att känna sig trygg här inne? Eleven måste känna att hon har sin zon, sitt område. Det här är mitt område och det där är ditt område och där går vi inte över de gränserna för då känner man sig obekväm. Som elev är du i beroendeställning, så det är jätteviktigt att man känner sig avslappnad och har sin zon i bilen.  För Niclas Häggblad är det alltså viktigt med tydliga gränser i samspelet med eleven och etik är något som ofta diskuteras i branschen. Det ställs också krav på att de som ska bli trafiklärare har personlig lämplighet för yrket.Jag svänger in på parkeringen till Hotel Tylösand. Här inne pågår en stor trafiksäkerhetskonferens. En av arrangörerna till den här konferensen är Sveriges trafikskolors riksförbund, STR. Och jag har bokat en intervju med förbundets ordförande Berit Johansson: Ja, personlig lämplighet, du ska inte vara straffad för trafikbrott, du ska vara ostraffad i övrigt, du ska ha ett intresse kring att utbilda, du ska ha förmåga att kunna hantera och anpassa dig efter människors olika behov och du ska vara lyhörd. Det är en mängd olika egenskaper som en trafiklärare bör ha.Det finns förstås ingen anledning att tro annat än att de allra flesta trafiklärare liksom Niclas Häggblad som vi hörde nyss, är måna om att respektera sina elevers integritet. Men de senaste åren har det ändå förekommit flera fall, där trafiklärare utsatt sina elever för olika typer av övergrepp. Och när Svenska dagbladet för ett par år sedan gjorde en enkät med kvinnliga studenter i Stockholm, så visade det sig att av de drygt 600 studenter som svarade på enkäten, så uppgav så många som var sjunde att de under sin körkortsutbildning utsatts för någon form av sexuella trakasserier eller kränkningar och 12 av studenterna uppgav att deras trafiklärare tafsat på dem.Den myndighet som avgör om en person är lämplig att vara trafiklärare är Transportstyrelsen. Sedan myndigheten bildades 2009 har den stängt av 18 trafiklärare för att de inte ansetts vara lämpliga. Kaliber har gått igenom de här 18 så kallade återkallelsebesluten. Den vanligaste anledningen till att trafiklärare har stängts av är att de gjort sig skyldiga till rattfylleri. Och den näst vanligaste anledning är att de dömts för något sexualbrott.Klockan är halv tre och här är nyheterna. En bilskollärare dömdes idag för att ha försökt köpa sex från en av sina elever. Han döms dessutom för att ha ofredat henne sexuelltDen här trafikläraren berättade började redan under en av de första lektionerna med en 18-årig, kvinnlig elev, som vi kan kalla Karin, att ställa frågor om hennes sexliv. Det är en blåsig novemberdag och några plusgrader i luften, när Karin nästa dag möter trafikläraren igen för en ny lektion. Den här gången är hon rädd när hon sätter sig i bilen. Men hon har bestämt sig för att hon måste skaffa bevis, så i hemlighet har hon nu satt på ljudinspelningen på sin mobiltelefon. På ljudfilen hörs hur trafikläraren ganska snart frågar Karin om hon har funderat på det de pratade om igår. Har du funderat kring det där igår eller??Karin svarar undvikande och säger bland annat att hon ju har pojkvän. Då undrar trafikläraren hur ofta hon och pojkvännen har sex. Hur ofta har ni sex?På ljudinspelningen hörs hur Karin fortsätter att svara undvikande på trafiklärarens förslag från dagen innan nämligen om hon kunde tänka sig att ha sex mot honom i utbyte mot gratislektioner. Trafikläraren säger till slut att han tycker att det är synd att hon inte är intresserad, och att han varit så säker på att hon skulle vara det, att han redan börjat lägga in några gratislektioner.När lektionen närmar sig sitt slut ger han Karin erbjudandet om gratislektioner en sista gång. Skulle du vara intresserad av gratislektioner får du höra av digTrafikläraren dömdes för sexuellt ofredande och försök till köp av sexuell tjänst.Det här är ett av flera fall som uppdagats de senaste åren. Sedan 2009 har fem trafiklärare stängts av på grund av de begått sexbrott. Och går man tillbaka till 2000 så är det sju stycken.I ett par fall handlar det om sexbrott som skett utanför körskoleverksamheten, men i flera fall gäller det trafiklärare som utsatt sina elever för olika typer av sexuella ofredanden. Gemensamt för de fallen är att det handlar om en manlig trafiklärare och en kvinnlig, oftast ung, elev.Det är alltså Transportstyrelsen som bestämmer vem som får vara trafiklärare. Men hur ser det då ut i praktiken, vilken koll har myndigheten egentligen på den personliga lämpligheten?När Kaliber går igenom de 18 återkallelsebeslut Transportstyrelsen fattat de senaste åren, så ser vi att det i flera fall har dröjt länge innan myndigheten har stängt av trafiklärare som gjort sig skyldiga till något brott. I flera fall har man kunnat jobba kvar i över ett år efter en dom i ett fall i nästan fem år.Dels gäller det trafikbrott. En körskollärare som åkte fast för rattfylleri i juli 2012 fick sin behörighet återkallad först ett och ett halvt år senare. Ett annat fall gäller en trafiklärare som mutade Vägverkets trafikinspektör, för att hon skulle godkänna hans elever vid uppkörningen. Han betalade henne 7000 kronor per elev, totalt drygt 100 000 kronor. Mannen dömdes i maj 2011 för bestickning men också i det fallet skulle det dröja drygt ett och ett halvt år innan han stängdes av.Men också när det gäller flera av de trafiklärare som dömts för något sexualbrott, har det dröjt innan de stängts av:En man i 40-årsåldern som dömdes för sexuellt ofredande av en 14-årig flicka, fick ha kvar sin behörighet i nästan fem år efter domen.Ett annat exempel är en 24-årig körskollärare som frågade sin elev hur många personer hon haft sex med, han berättade om sina egna sexuella fantasier och frågade också eleven om hon ville ha sex med honom. Till en annan elev sa han att han tyckte att hon var porrig och när han tyckte att hon skulle växla försiktigare uppmanade han henne att hantera växelspaken som att hon höll i en kuk. Den här mannen friades först i tingsrätten, men dömdes i Hovrätten för sexuellt ofredande. Men det skulle dröja över ett år från det att han dömdes, tills Transportstyrelsen drog tillbaka hans tillstånd.En annat fall gäller en trafiklärare som i bilen började smeka sin kvinnliga elev på låret. Han bad henne så småningom att stanna bilen och byta plats med honom.Medan han sedan körde började han tafsa allt grövre och la till slut handen mot hennes kön utanpå byxorna och sa: Vet du hur skönt det skulle vara att stoppa in ett finger.Kvinnan berättade senare i förhör att hon suttit paralyserad av skräck och inte förmått protesetera när mannen sen stoppade handen innanför hennes trosor och gjorde det han sagt att han ville. Kvinnan mådde efter händelsen psykiskt mycket dålig och det tog ett år innan hon orkade anmäla mannen, som då erkände. Men trots det kunde också han fortsätta jobba som trafiklärare i över ett år innan Transportstyrelsen återkallade hans behörighet. Vad finns det då för kontroll för att avgöra vem som är lämplig som trafiklärare? Jag åker till Borlänge för att träffa chefen för Behörighetsenheten på Transportstyrelsen. Ja, jag heter Stig Brahn. Vi sysslar med allt ifrån regelgivning inom förarutbildning och förarprövningsområdet till tillståndsgivning och tillsyn av verksamheter som fått tillstånd. För att bli trafiklärare krävs en ett-och-ett-halvt-årig utbildning från en yrkeshögskola. När man har klarat den, så får man ansöka hos Stig Brahns avdelning på Transportstyrelsen om att få ett godkännande som trafiklärare. När myndigheten då ska pröva om personen är lämplig, så görs dels en kontroll mot vägtrafikregistret, där det bland annat finns uppgifter om körkortsbehörigheter och om exempelvis en person fått sitt körkort återkallat. Dels görs en kontroll mot belastningsregistret, som visar om en person är dömd för något brott.Men från det då att man fått sin behörighet och ni har prövat lämpligheten. Sen kan man jobba flera decennier som trafiklärare vad har ni då för koll på vad som händer med den personliga lämpligheten under resans gång? Ja, det är väl det som är problemet, att vi har inte så mycket koll på det. Och vi har egentligen inte system som underlättarden här typen av kontroll heller. Utan ska vi göra det, vilket vi alltså inte gör regelmässigt, då måste vi göra det manuellt. Och då kan jag säga, det ingår inte som en ordinarie del i tillsynen, säger Stig Brahn. Det visar sig att den enhet på Transportstyrelsen, som ska bedöma lämpligheten hos trafiklärare, inte automatiskt får information om när trafiklärare till exempel får sitt körkort indraget trots att den informationen redan finns på myndigheten, i vägtrafikregistret som ligger under en annan avdelning.Och Stig Brahns enhet får inte heller göra massökningar i det registret. Varför är det så frågar jag. Ja, min bild är att det är begränsningar i vägtrafikregisterlagstiftningen, som inte tillåter oss att ha det. Så att för er att göra körningar på trafiklärarna en gång i månaden mot vägtrafikregistret, det är inte möjligt idag? Nej, just det. Vad tänker du om det? Det är naturligtvis mycket olyckligt. Speciellt med tanke på den situation som kan tänkas uppstå när en enskild elev tillbringar timmar tillsammans med en trafiklärare som rent hypotetiskt skulle kunna sakna körkort, som vi inte har kännedom om. Det är inte alls bra. Det kan alltså finnas trafiklärare som blivit av med sitt körkort utan att Behörighetsenheten på Transportstyrelsen känner till det. Jag bestämmer mig för att kolla och gör det som Stig Brahn och hans kollegor på grund av lagstiftningen inte får göra nämligen ber körkortsavdelningen på Transportstyrelsen att göra en massökning i vägtrafikregistret på alla behöriga trafiklärare. Jag vill veta hur många av dem som fått sitt körkort indraget de senaste fem åren. Och jag får en ganska tjock bibba papper skickad till mig - det visar sig handla om 34 stycken. I de flesta fall är orsaken fortkörning , men det finns också några fall av rattfylleri, även ett fall av grovt rattfylleri. Och i inget av de här fallen som jag hittar har alltså deras behörighet som trafiklärare återkallats. Jag frågar Stig Brahn om han blir förvånad över vad jag hittat? Alltså, i en perfekt värld så ska det inte behöva ske Men så länge vi inte har bra system som kommunicerar den här typen av brott så kan jag inte säga att jag blir förvånad. Det om trafikbrott. Hur är det då med de trafiklärare som dömts för sexualbrott? Hur kan det komma sig att trafiklärare som har utsatt elever för sexuella ofredanden har kunnat fortsätta jobba som trafiklärare i över ett år innan de stängts av? Det är brist på information. Vi får per automatik inte underrättelser från rättsväsendet om när en sån här dom faller. Om en lärare eller förskollärare begår ett brott i samband med sin yrkesutövning eller ett sexualbrott eller grovt våldsbrott utanför jobbet, så är domstolen skyldig att skicka domen till tillsynsmyndigheten som för lärare är Skolinspektionen. Likadant är det för flera andra yrken, som taxiförare och hälso- och sjukvårdspersonal. Men för trafiklärare finns alltså ingen sådan skyldighet för domstolarna. Det innebär att Transportstyrelsen måste förlita sig på andra för att få information om när en trafiklärare dömts. Till exempel att någon i branschen hör av sig till oss. Det kan vara någon ansvarig på en trafikskola. Eller någon i media som faktiskt informerar oss, säger Stig Brahn.Och vad tänker du om konsekvenserna? Att det finns flera exempel på sexbrottsdömda trafiklärare som har kunnat fortsätt jobba i över ett år och i något fall i upp till fem år efter att en dom har fallit. Det är helt oacceptabelt. Är man dömd för den typen av brott och dagen eller veckan efter en sån här dom så kan man sätta sig i en liknande situation och utan insyn från någon, man befinner sig där tillsammans med en elev som är i en utsatt situation, så kan man återupprepa det här brottet. Kanske utan att bli upptäckt. Man kan ju tycka att trafikskolorna själva borde kunna ha koll på vilka av deras anställda som är olämpliga och se till att de blir avstängda. Men i vissa fall får inte heller trafikskolorna reda på att någon av deras lärare dömts för ett brott. I andra fall är det den dömde personen som själv driver trafikskolan. Och det finns också exempel där en trafikskola har känt till en dom, men ändå låtit personen jobba kvar.Stig Brahn menar att domstolarnas skyldighet att meddela tillsynsmyndigheterna när personer som har vissa yrken döms, borde gälla också trafiklärare. Det är min absoluta uppfattning. Jag tror nästan att en trafiklärare har bättre möjligheter att utöva den här tvivelaktiga verksamheten än vad en lärare har. En lärare befinner sig kanske oftare i ett klassrum med flera elever som kan begränsa möjligheterna. Den myndighet som ska stänga av olämpliga trafiklärare får alltså ingen automatisk information om när trafiklärare döms för till exempel sexualbrott, eller när en trafiklärare får sitt körkort indraget. Och myndigheten gör inte heller på egen hand några systematiska sökningar- utan förlitar sig på tips.Under arbetet med det här programmet ska också en annan fråga dyka upp nämligen hur Transportstyrelsen ser på brottslighet som myndigheten faktiskt känner till att trafiklärare gjort sig skyldiga till.När jag med hjälp av en lista med personnummer på behöriga trafiklärare söker efter domar, så får jag en hel del träffar. Många rör mindre allvarliga brott som inte kan sägas påverka den personliga lämpligheten som trafiklärare. Men jag får också träff på några trafiklärare, där jag tänker att Transportstyrelsen borde ha haft synpunkter på deras lämplighet för yrket om myndigheten hade känt till vad de dömts för. Ett av de fallen gäller Annas före detta trafiklärare, som vi hörde om allra först i det här programmet, han som försökte pussa Anna, tvingade till sig en kram och tog henne på rumpan. Han dömdes för ofredande, men trots det fortsatte han att jobba som trafiklärare och Anna möter honom då och då när hon går på stan och han kör runt med nya elever i sin trafikskolebil. Nu har det gått några år men det som hände är fortfarande jobbigt för Anna. Det har väl inte påverkat mig så jättebra. Jag har fortfarande inget körkort, jag vågade inte sätt mig i den sitsen. Jag är rädd för att möta honom. Möter jag honom får jag panik. Jag ringer mina föräldrar och vill liksom inte vara själv. Jag är jättenervös, hela tiden.  Jag frågar ordföranden för Sveriges trafikskolors riksförbund, Berit Johansson, vad hon tycker om fallet med Annas trafiklärare alltså att det inte fått några yrkesmässiga följder för en trafiklärare som dömts för ofredande av en elev. Inte acceptabelt, det finns ingen ursäkt. Jag tror jag har varit ganska tydlig med vad vi har för signaler ut mot våra medlemmar. Men man kan inte finnas överallt och som jag sa tidigare: det här finns överallt i samhället.  Jag utgår alltså först från att Transportstyrelsen aldrig fått kännedom om Annas fall. Likadant tänker jag om en annan dom jag hittar och som gäller en trafiklärare som året efter att han fått sin trafiklärarbehörighet döms för sexuellt utnyttjande av barn. Själva brottet låg då några år tillbaka i tiden han dömdes för att han när han var i 30-årsåldern hade en sexuell relation med en 14-årig flicka.Men efter att jag åkt hem från Borlänge och intervjun med Transportstyrelsen, så skickar jag ändå ett mejl till myndigheten för att försäkra mig om att den inte har känt till de här fallen men svaret jag får visar att myndigheten, så småningom, har fått kännedom om domarna och utrett trafiklärarnas lämplighet. Och i båda fallen har de alltså bedömts vara lämpliga. Jag begär ut besluten från Transportstyrelsen och ser att motiveringarna till varför de fått behålla sin behörighet är ordagrant identiska.Med hänvisning till den relativt långa tid som förflutit sedan domen samt att du inte gjort dig skyldig till ytterligare brott har styrelsen bedömt att det inte finns tillräckliga skäl att ifrågasätta ditt godkännande som trafiklärare Jag ringer upp Stig Brahn på Transportstyrelsen och frågar hur han ser på de här fallen. Båda de här fallen handlar om brott som göra att man anses olämplig, i vart fall i närtid. Men det finns en tidsaspekt i båda de här fallen. Det finns ingen möjlighet att alltid säga att en person som är dömd för ett brott som just vid det tillfället diskvalificerar personen från att jobba som trafiklärare, att det för all framtid skulle göra den här personen olämplig. Båda de här trafiklärarna skulle alltså enligt Stig Brahn ha stängts av om Transportstyrelsen hade fått information om domarna när de föll. Men eftersom det dröjde ett respektive två år innan myndigheten fick reda på domarna, så hade de båda männen då enligt Transportstyrelsen, hunnit bli lämpliga igen.Minns ni trafikläraren som tafsade så grovt på en elev i bilen, att det slutade med att han hade handen innanför hennes trosor? Han stängdes ju till slut av. Men under arbetet med det här programmet upptäcker jag att den mannen återigen jobbar som trafiklärare. Det visar sig att han två år efter att han fick sin behörighet återkallad, ansökte om att få tillbaka den. Och Transportstyrelsen beviljade hans ansökan.Det visar sig också att branschförbundets ordförande Berit Johansson känner till det och är kluven inför det.Egentligen är det inte rimligt. Och här är väldigt, väldigt svårt att föra en nyanserad debatt egentligen. Man kan ju diskutera: när är ett brott sonat? Och jag vet inte om jag har någon egen uppfattning om det här utan kan bara konstatera att jag förstår verkligen om man tycker att det här är felaktigt. Jag har svårt att uttala mig i detta enskilda fall. Men mot bakgrund av vad jag sagt innan så känns det märkligt att man kommer ut i en övningsbil efter att det här har skett. Hur har då Transportstyrelsen resonerat i det här fallet? Enhetschef Stig Brahn: Nånstans så är det väl så att det finns ett tidsperspektiv. Om det är två år eller tre år eller kortare eller längre tid, det kan man naturligtvis diskutera. Men förmodligen så har vi då gjort bedömningen att i det här fallet så har vi ansett att det räckte och att han skulle få sitt godkännande igen.  I utredningen kring om mannen skulle få tillbaka sin trafiklärarbehörighet uppmanar Transportstyrelsen honom att komma in med ett yttrande, som ska visa att orsakerna till brottet är eliminerade, till exempel att han genomgått terapi eller någon behandling. Mannen skickar då en skrivelse, där han förklarar att han tar det som hänt på största allvar. Det enda intyg han skickar med är skrivet av en psykoterapeut som efter att ha träffat mannen för ett enda konsulterande samtal, som det heter, gör bedömningen att mannen är ärligt ångerfull och att det inte finns någon risk för återfall i samma typ av brottslighet.Är det rimligt att det ska räcka som bevis för att risken för återfall är eliminerad, när det handlar om den här typen av brottslighet i den här typen av verksamhet?Ja, det är ju jättesvårt för mig att säga. Jag kan egentligen inte besvara den frågan, jag känner inte till det här fallet på en sån detaljeringsgrad egentligen. Jag hoppas och tror att våra specialister som har varit inblandade i fallet har gjort en korrekt bedömning.  I Kaliber idag har vi granskat hur kontrollen av trafiklärares lämplighet fungerar.Berit Johansson, ordföranden för Sveriges trafikskolors riksförbund, menar att det finns mycket som behöver förbättras. Men hon vill också betona att det trots allt handlar om ganska få kända fall, där trafiklärare har ofredat sina elever.Men i vissa miljöer exempelvis vår miljö, skolans värld, sjukvård och liknande, så får det också mycket uppmärksamhet av det skälet att kunden, patienten, barnet är väldigt, väldigt utsatt. Och vi har alla ett ansvar att arbeta mot detta. Man ska känna sig trygg. Och jag hoppas fortfarande att de allra flesta har en god bild och ett gott minne ifrån sin trafiklärare och minns den också med kanske ett leende på läppen.Stig Brahn på Transportstyrelsen säger till Kaliber att myndigheten planerar att under nästa år lämna in en framställan till regeringen, om att få till ändringar i lagstiftningen, som skulle ge myndigheten bättre möjlighet att kontrollera trafiklärarna.Reporter: Joel WendleProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Går det att kontrollera fram kvalitet i skolan eller kan en alltför omfattande kontroll rentav vara skadlig? Det tredje och sista programmet i Kalibers och UR Skolministeriets serie om Skolinspektionen handlar om vad de som granskar skolinspektion anser. Och vad vill politikerna med Skolinspektionen i framtiden? – En av de allra mest misslyckade reformerna i svensk skolpolitik, och då är ändå konkurrensen hård, det är Göran Perssons kommunalisering av skolan. Göran Persson menade att om man kommunaliserar skolan så kommer resultaten att höjas och läraryrket att stärkas. I själva verket så vet alla idag att det har blivit precis tvärtom, säger skolminister Jan Björklund. – Vilda västern var ju en spännande tid. De svaga hade svårt. De starka segrade . Därför kan man konstatera att Vilda västern kan vara ett utmärkt stoff till ungdomsromaner. Men det är en usel modell för svensk skola, säger Stefan Löfven. Om exakt en vecka är det riksdagsval och redan tidigt i valrörelsen stod det klart att skolan skulle bli en av valets viktigaste frågor. Så det var väntat att både Jan Björklund och Stefan Löfven valde att lyfta fram skolfrågan i sina sommartal i år.  Löfven pratar om vinstjakt i skolan medan Björklund pekar på kommuner som inte tar sitt ansvar som skolhuvudmän,  det vill säga kommuner och privata aktörer. Det kan verka som att Jan Björklund och Stefan Löfven pratar om olika saker, men båda pekar på problem som är följder av att Sverige, under de senaste decennierna, fått ett av världens mest liberala och decentraliserade skolsystem. Samtidigt har den statliga styrningen av skolan ökat med hjälp av mer inspektion och kontroll. Och 2008 bildades en ny myndighet – Statens skolinspektion. I tredje och sista delen av Kaliber och skolministeriets granskande serie om Skolinspektionen ställer vi frågan om det går att kontrollera fram kvalitet i skolan. Kan en alltför omfattande kontroll rentav vara skadlig? Vad säger de som jobbar inom skolan och blir granskande?  Och vad har politikerna har att säga om skolinspektionens roll i framtiden. Men först en tillbakablick: – Och allt det där har de lärt sig och vi kommer inte att ha lärt oss någonting om musik.  Då förstår jag hur mycket kunskap vi missar och hur dum man kommer verka vara när de kan allt det där, och så börjar vi gymnasium så kan vi ingenting, så vet vi inte ens vad en ton är, säger eleven Nora.   I två program har vi granskat hur bra Skolinspektionens kontroller fungerar. I det första programmet träffade vi Nora som gick i nian på en nystartad friskola. Skolan hade många brister trots att den hade blivit kontrollerad och godkänd av skolinspektionen. Det saknades lärare, lokaler och utrustning. Och undervisningen i ämnen som franska och musik var svajig och problemkantad. Så Noras sista år på högstadiet präglades av stor oro inför framtiden. – Om jag ska vara ärlig så ångrar jag lite grann att jag började här. Den är inte riktigt klar, säger Nora. Vi har berättat att inspektörer på Skolinspektionen själva tycker att kraven som ställs för att få starta en ny skola idag är otillräckliga. Och Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler säger att dagens system är utformat så att man måste tillåta en uppstartsfas för nya friskolor. I det andra programmet handlade det om vad för slags brister i en skola man egentligen kan upptäcka under en inspektion. Lärare från en skola som blivit granskad berättade om hur de tvingas lägga viktigt elevarbete åt sidan för att få dokument och nya handlingsplaner i ordning. Skolan får efter en tid tummen upp av Skolinspektionen – medan lärarna som vi pratat med menade att grundproblemen på skolan fanns ju kvar och att det som var formulerat på papper inte var något annat än luftslott. – Det är en väldigt speciell situation att sitta på en intervju med Skolinspektionen eftersom hela skolans framtid ligger i händerna på Skolinspektionen, sa läraren Annika. Flera av dom som jobbar med att utföra inspektioner på skolor tycker inte själva att dom kommer åt alla brister. – Jag kanske vet att kvaliteten på en skola är dålig. Men så skickar de in någon pappersprodukt som ser bra ut. Ja, då kan inte jag göra så mycket mer för vi har inte varit där tillräckligt och samlat in tillräckligt många uppgifter, så det skulle inte hålla juridiskt, säger en inspektör till Kaliber. Att bara granska papper ger en missvisande bild Skolinspektion som fenomen är egentligen inget nytt, men hur skolan har granskats och vilken betydelse kontrollen har haft har varierat mycket över tid ända sen mitten på 1800-talet då den första skolinspektionen sjösattes. Den Skolinspektion vi har idag, bildades för sex år sen och har som uppgift att kontrollera och granska skolorna så att de håller måttet. Men också verka för att förbättra kunskapsresultaten. Det har gjorts satsningar, reformer, undersökningar och kontroller. Och just det här med att kontrollera skolan har blivit allt viktigare. --Det är regeringens uppfattning att varje skola ska granskas lika kritiskt och uppfylla samma höga kvalitetskrav oavsett vem som driver den eller vilken inriktning den har. Regeringen har därför föreslagit skarpare och tätare kvalitetsgranskningar av varje skola och föreslagit att 150 miljoner kronor per år i utökade resurser till Statens skolinspektion ska anslås för detta, sa Jan Björklund i Riksdagen 2008, strax efter att skolinspektionen hade bildats.  Men är kontroll och inspektion ett bra sätt att höja kvaliteten på skolan? Det finns de som har undersökt saken. – Nu är kaffeapparaten borta! Vi håller på och bygger om, nämligen. – Ja. – Så det är därför det liksom är… I en korridor på Riksrevisionen är Sophie Casson Lindbäck på jakt efter en kaffekokare. – Var är kaffet? Där! Efter en stunds letande går vi in på hennes rum med varsin blå kopp rykande kaffe. Sophie Casson Lindbäck är revisionsdirektör på Riksrevisionen, den myndighet som har till uppgift att granska andra myndigheter. Förra året var hon ansvarig för en rapport om just Skolinspektionen. Och i rapporten riktar riksrevisionen kritik mot Skolinspektionens tillsyn. – Det viktigaste för oss var att visa, empiriskt som vi kallar det, genom intervjuer och statistik och enkäter, att Skolinspektionen i tillsynen oftast inte bedömer undervisningen, det som är viktigast i skolan, säger Sophie Cassun Lindbäck. – Varför har det blivit så? – Det är väldigt svårt att bedöma undervisningen, det visar vi också. Men vi tycker att det är viktigt att berätta. För det finns ofta föreställningar om att, har Skolinspektionen varit och tillsynat en skola då är den ju avcheckad och godkänd. Och har man fått brist i det som skolinspektionen kallar undervisning och lärande, då tror man ju att de har bedömt undervisningen. Men det har man alltså oftast inte och det är jätteviktigt att riksdagsledamöterna vet om det här. Sen kan det ju vara så att dokumenten hänger ihop med det som Skolinspektionen kallar processer. Om dokumenten inte är i ordning det kan ju vara symptom på att man inte har koll på sin verksamhet. Absolut kan det vara så, men det ger ju inte hela bilden, säger Lindbäck Man granskar papper men skapar förväntningar om att själva undervisningen är godkänd, fast man inte har tittat på den. Det menar Sophie Casson Lindbäck. Att bedriva granskning är också kostsamt, säger hon, och det måste vara rättssäkert. Och då är det enklare att bedöma om ett dokument är i sin ordning än att dra slutsatser av vad en enskild inspektör uppfattar om en skola under ett besök. Riksrevisionen kom i sin rapport om Skolinspektionen fram till att det sätt som man granskar skolan på idag är tveksamt med tanke på att en så komplex verksamhet som skolan där själva kärnan, det vill säga undervisningen, inte låter sig pressas ner i en färdig form så lätt. Och det är det som är granskningssamhällets baksida, eller om man så vill, Skolinspektionens omöjliga uppdrag, menar Sophie Casson Lindbäck. – Man har mycket högre förväntningar på skolinspektionen än vad skolinspektion i praktiken kan leverera. Och när jag säger man så handlar det om alla från riksdagsledamöter till den enskilde föräldern eller eleven som ska välja skola. Där är forskningen tydlig att det här granskningssamhället, där riksrevisionen är en del, vi får ju också vara självkritiska, vi bidrar ju alla till att det blir väldigt mycket granskning, kritik, kontroll, och då gäller det väl att kunna vara kritisk - apropå glappet mellan förväntan och verklighet. Kan kritik och kontroll säkerställa att det blir bra kvalitet i den faktiska verksamheten? Riksrevisionen kom alltså fram till att Skolinspektionen inte kan säkerställa kvaliteten i skolan eftersom de inte tittar tillräckligt mycket på undervisningen, som trots allt är skolans kärna. Inspektörerna vill ha mer fokus på att granska undervisningen Kaliber och Skolministeriet har ställt ett antal frågor till alla som jobbar på Skolinspektionen och som gör själva inspektionerna ute på skolorna. Och på frågan hur de tycker att Skolinspektionen skulle kunna utveckla sitt arbete för att bidra till kvalitet och likvärdighet i skolan, så är just mer fokus på undervisningens kvalitet en återkommande tanke. Så här säger några av inspektörerna. ”Det behövs mer fokus på undervisningens kvalitet. Tydligare stöttning till skolorna efter tillsynen, kanske någon enhet eller avdelning från Skolverket som går in och stöttar rektorerna efter att en tillsyn genomförts” ”Det är viktigt att de formella delarna fungerar för det är en rättssäkerhet för enskilda elever. Men det vi inte gör är att titta på elever som en grupp, om en viss skola ger bra undervisning till sina elever. Vi har ju i uppdrag att hjälpa skolorna att utvecklas och det kanske viktigaste att utveckla är ju undervisningen för det är ju där saker och ting händer, det är ju där elever lär sig. Men den delen har vi lämnat åt sidan för den juridiska delen. Så där skjuter vi bredvid målet.” I våras tittade några forskare med inriktning på pedagogik och statsvetenskap på hur det fungerar att styra skolan med hjälp av inspektion. Sara Carlbaum är statsvetare och jobbar på Umeå universitet. Och också hon ser risker med en skenande kontrollapparat. – Vi skapar en ökad misstro på att skolsystemet inte fungerar, att vi inte har någon tilltro till lärare, vi har ingen tilltro till rektorer, vi har ingen tilltro till huvudmännen, utan vi behöver den här ökade kontrollen. Och det finns då en förväntan på att när det finns en kontroll då ska det inte finnas några ickefungerande skolor eller skolor med bristande kvalitet eller eventuella oseriösa aktörer, utan då ska de här systemen jämt upptäcka det. Och det ser jag som att det här skapar ju en väldigt extrem kontroll, ett kontrollbehov som till slut kanske inte egentligen fyller någon större funktion, säger Sara Carlbaum. – Vad kan det få för konsekvenser för eleverna med ett sådant system? – Alltså det har ju funnits en väldigt stor tilltro, och det finns det fortfarande, till Skolinspektionen till exempel, som ett system för att se till barnens rättigheter eller till elevernas rättigheter. Och en risk med ett utökat kontrollsystem det är att man egentligen bara, från huvudmännens sida, blir mer fokuserad på: vad är det Skolinspektionen kräver? Än vad barnen, allas barns bästa egentligen kanske är, säger Carlbaum. Sara Carlbaum menar att man måste fråga sig om ökad kontroll är lösningen på skolans alla problem och vill höja ett varningens finger för att låta Skolinspektionen växa sig större genom att få mer resurser, större muskler och fler sanktionsmöjligheter innan man ens tar reda på om det verkligen leder till en bättre skola. – Jag menar att vi kan inte kontrollera i all evighet, eller i en väldigt stor utsträckning, utan frågan är ju vart den här balansen ligger, alltså hur mycket kan vi kontrollera innan det blir på något sätt kontraproduktivt. Alltså det man borde diskutera det är väl vad utbildning bör vara till för. Är det till för enbart den enskilda individen att nå vissa mål? Är det till för samhället i stort? Alltså vad utbildning är till för i stort är väl sådant som man bör diskutera. Och att man också kan diskutera: vad gör den här kontrollen? Vad ska vi ha den till? Vad bidrar den med? Och vad är eventuella negativa konsekvenser av kontrollen? Säger Sara Carlbaum Både Riksrevisionen och forskare som vi har pratat med, alltså de som granskat granskaren, pekar på att man faktiskt inte vet om granskningen verkligen har den effekt som det var tänkt, att den leder till bättre kvalitet, likvärdighet och ökade kunskapsresultat. Men vad säger då de som är ute i verkligheten, de som jobbar i skolan? Jo, en del varnar för att felfinnandet riskerar att leda fel.    Lärarfack, skolledare och friskolor inte nöjda med Skolinspektionen  I ett mötesrum högst upp i ett stort kontorskomplex, med utsikt över den kaotiska Stockholmstrafiken sitter representanter för de viktigaste aktörerna i den svenska skolan. Det är bland annat Sveriges kommuner och landsting, de två lärarfacken, friskoleorganisationer och Sveriges elevråd. Och framme vid podiet står Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler. Anledningen till att alla kommit hit är att Ann-Marie Begler ska presentera de kommande förändringarna i inspektionens arbete. Det gäller framförallt den regelbundna tillsynen på skolor. De viktigaste förändringarna är att man kommer att fokusera på de svaga skolorna. Och tanken är också att inspektörerna inte längre ska besöka alla kommunala skolor, men däremot alla fristående. – Vi vill att ni överväger, eller i alla fall funderar på vilket sätt man kan återinföra skolinspektörer, säger en av deltagarna. En av de som sitter och lyssnar och antecknar är Matz Nilsson, han är förbundsordförande för Skolledarna. Och han är kritisk. Inte till myndigheten utan till det uppdrag de har fått. – Felfinneriet tror vi inte är lösningen, utan det gäller också att lyfta dem och stödja dem i sitt utvecklingsarbete, säger Nilsson Matz Nilsson tycker att man istället, med stöd i vetenskap och forskning, borde fokusera på att stötta skolor och huvudmän. Och han tror inte att den nya tillsynsmodellen som just har presenterats kommer att förändra saker i grunden. Vi har inte råd att fortsätta på samma sätt, menar han: – Vi har nu… vi går in på det sjunde året på denna inspektionen. Vi ser att svenskt skolresultat fortfarande faller. Vi kan inte vänta sex år till och upptäcka samma sak därför vi tror från Sveriges skolledarförbund, ska vi få en snabbare resultatutveckling då måste skolornas personal involveras i  att inte bara bli granskade utifrån sina brister. Nilsson är inte den enda på seminariet som är kritisk. Så här säger Pontus Bäckström, från Lärarnas riksförbund: – Det är lite det som också syns i det här seminariet: alltså, om man tittar mycket på dokumentationen och tittar –har det upprättats ett åtgärdsprogram som skollagen säger att det ska göras? Ja det har det gjort. Ja, men sedan kommer följdfrågan: har det sedan inneburit att man har fått det stöd man ska få? Då ser vi att nej det är inte alltid man får det. Och där är ju en brist i dagsläget som tillsynen i någon mån kan ge. Och det skulle kunna behöva förbättras. – Vi delar bedömningen att det blir för mycket fokus på dokumentationen. När man inte möts mellan erfaren lärare och en annan lärare så kommer man ju inte kunna mötas i det pedagogiska samtalet, och det är just det det får till fokus, då fokuserar man mer på dokumenten och mindre egentligen på undervisningen, på mötet mellan lärare och elever, och det är där allting händer, säger Andreas Mörck, lärarnas riksförbund. Ytterligare en deltagare på seminariet är Birgitta Ljung och hon är där som de idéburna friskolornas röst. Hon delar inte Beglers entusiasm inför vare sig de kommande förändringarna eller för skolinspektionens uppdrag, som det ser ut idag. – Det är fortfarande bara inriktning på att söka fel och ingenting för att lyfta det positiva, och det tror väl vi i min organisation att ska man lyfta skolan så är det frågan om att försöka hitta det som är bra. Det är ju ingenting som märks och syns i debatten särskilt mycket, det är ju de här inspektionerna som får genomslag, där det är snarare så tror jag att man sänker skolor. Skolverksamheten i Sverige den liksom blir nedpressad i sko… jäms med fotknölarna. Det är så lärare och skolor upplever det, säger Birgitta Ljung. De som blir granskade av skolinspektionen är alltså är kritiska till fixeringen vid dokumentation och bristen på helhetssyn kring det skolorna gör. De är inte emot skolinspektion i sig, tvärtom. De tycker att tillsyn behövs. Men många efterlyser att man jobbar tillsammans för att hjälpa skolorna att bli bättre istället för att racka ner på dem. Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler tycker inte att kritiken mot att man sysslar med papperskontroll är riktigt rättvis. Hon menar att man kan inte kan skilja på dokumentation och verklighet på det sättet. – Om man tittar på de beslut vi har: det handlar ju ytterst om undervisningen. Om elever inte får särskilt stöd, det handlar ju faktiskt om elevernas undervisning. Om rektor inte klarar fullt ut av sitt uppdrag med att till exempel utvärdera sin verksamhet, förändra sin verksamhet och utveckla den utifrån de utvärderingar man gör, och utifrån den information man har, då handlar ju det om kvaliteten i verksamheten. Tittar man på våran tillsynsmodell så är det mycket mindre dokument vi granskar idag än vad man har gjort tidigare och det tycker jag är väldigt positivt. Vi kommer också nu, när vi kommer att välja ut 20 % av skolorna, kunna få möjlighet att gå in mer i klassrummet och använda våra resurser till att granska lektioner mer för att få ett underlag för våra beslut. Samtidigt måste man ju också säga att själva utvecklingen av kvaliteten, hur undervisningen ska bedrivas, hur man ska undervisa, den är i stor utsträckning det professionellas ansvar, säger Ann-Marie Begler generaldirektör på Skolinspektionen. – Men kan man kontrollera fram kvalitet i skolan, i en så komplex verksamhet som skolan är? – Man kan genom inspektion bidra till att huvudmännen arbetar med kvalitetsutveckling. Och jag har väldigt väldigt många exempel på att det också sker. Och det är ju det som är syftet med verksamheten, det är det grundläggande syftet: att förbättra skolan just för elevernas skull, säger Begler En skola för elevernas skull. Och ansvaret för eleverna det har ju huvudmännen, poängterar Begler gång på gång. Det är viktigt att allmänhet och politikerna inte förväntar sig mer av Skolinspektionen än det de kan göra -  att peka på brister och utvecklingsmöjligheter. Och själva arbetet för att utveckla en skola, det görs bäst av de som jobbar där. – Det är ju viktigt för oss att informera om att just vårt uppdrag är att peka på de här förändringsbehoven och utvecklingsbehoven, men att det är de som då driver skolan som måste jobba med det. Och det är väldigt självklart för man känner ju sin egen verksamhet, så det går ju aldrig för någon annan utifrån att arbeta med internt förändrings- och utvecklingsarbete, säger generaldirektören. Högsta chefen på skolinspektionen tycker att tillsynen som den ser ut idag fyller en viktig funktion och att deras satsningar är helt i linje med det uppdrag de fått från regeringen. Skolinspektionen viktig  Vad säger då de som har gett dem det uppdraget? Vi ville veta vad själva upphovsmannen till dagens Skolinspektion tänker kring dess roll, men utbildningsminister Jan Björklund vill inte ställa upp på intervju med Kaliber för att svara på våra frågor om skolinspektionen. Ingen av Folkpartiets andra skolpolitiker i riksdagen vill träffa oss heller. Men Bertil Östberg, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, tar emot oss. – Min första fråga är: hur skulle du beskriva den roll som Skolinspektionen har i det svenska skolsystemet? – Ja skolinspektionen har en viktig roll. Skolinspektionen var när vi tillträdde i regeringen en del av Skolverket. Vi tyckte att den var så viktig så att det skulle bli en egen myndighet, så från 2008 så är Skolinspektionen en egen myndighet och vi har också fördubblat resurserna till Skolinspektionen – dubbelt så mycket pengar och dubbelt så många anställda idag, och vi har också i den nya skollagen från 2011 givit skolinspektionen mycket mera muskler. Nu kan Skolinspektionen ingripa med förelägganden och med viten på ett sätt som tidigare inte var möjligt, säger Östberg. – Det finns en stor tilltro, bland annat från politiskt håll, men också hos allmänheten till den här myndigheten och vad den kan åstadkomma, skulle du säga att man lyckas uppfylla de förväntningarna? – Jag tror skolinspektionen gör ett väldigt bra arbete men det är klart att skolinspektionen jobbar ju ständigt för att utveckla sin verksamhet. Under de senaste fem sex åren så har ju Skolinspektionen granskat alla skolor. Vi är nu inne i en ny tillsynsomgång och där är tanken att Skolinspektionen mer ska inrikta sitt arbete på de skolor där man kan förvänta sig att de största problemen finns därför att vi tror att det ger bättre resultat, säger Östberg. – Du var inne på att Skolinspektionen har fått mycket resurser, utökade resurser, men det har också kommit kritik om att, bland annat från Riksrevisionen, om att det faktiskt inte går att säga att Skolinspektionen kan säkerställa kvaliteten i svensk skola, vilket man har förväntningar på sig om.. – Ja nej det är klart att det gäller att utveckla verksamheten och det är klart att även om man har en väldigt bra skolinspektion så ska man inte tro att de kan hitta alla problem i den svenska skolan. Men vi tror att skolinspektionens verksamhet på ett bra sätt bidrar till att göra skolan bättre. På Sveavägen 68 i Stockholm har det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, sitt partihögkvarter. Där tar skolpolitiske talespersonen Ibrahim Baylan emot. Och han menar att en kontrollmyndighet som Skolinspektionen, den behövs i det skolsystem som vi har idag: – Vi behöver kontroll och uppföljning i ett ganska decentraliserat system, det är viktigt, men det har funnits en övertro i den nuvarande regeringspolitiken att det allena kommer att lösa alla problem. Resultaten av detta är ju tyvärr ganska magra, snarare har det lett till en ökad överbyråkratisering, att det är mer fokus på det ytliga, man ska visa att det är rätt, sen om de dokument man visar egentligen har hjälpt eleverna eller inte, det verkar, enligt Riksrevisionen vara mindre viktigt och det måste förändras. Jag tror man behöver bredda Skolinspektionens uppdrag. Precis som Riksrevisionen skriver så måste man kolla på det ju forskningen visar bidrar, nämligen undervisningens kvalitet, lärarnas kompetens, och annat. Idag är det ju väldigt fokuserat på dokumentation och det i sin tur har ju lett till en ökad byråkratisering och att det ser bra ut på ytan men där det i grund och botten handlar om elevers rätt till utbildning och det fullföljs inte, säger BAylan Hur stor kan då en kontrollapparat tillåtas växa innan den motverkar sitt syfte? Finns det en gräns? – Ja jag tror att det finns sådana gränser. Man kan inte bygga ut kontroll hur mycket som helst. Men det är klart att vi ska ha en stark kontroll och vi ska ha en skolinspektion som har starka muskler och som verkligen ingriper när det inte fungerar bra. Så ska det absolut vara. – Det är en relevant diskussion som man måste ta nu för Skolinspektionens verksamhet har ju vuxit enormt mycket. Och det handlar inte bara om att skjuta till nya resurser, man måste också fundera: hur används resurserna? Och den diskussionen är det nog dags att ta nu, skulle jag tro, säger Baylan. Det finns gränser för hur stort uppdrag Skolinspektionen kan få, enligt både Bertil Östberg, folkpartist och statssekreterare på Utbildningsdepartementet, och Socialdemokratiska skolpolitiska talesperson Ibrahim Baylan. Men än är inte gränsen nådd. Inget talar för att skolinspektionens roll kommer minska, oavsett om det blir regeringsskifte eller inte, och det utan att någon vet om det verkligen leder till bättre kvalitet i skolan. Det har vi kunnat berätta i dagens Kaliber. Och vi har också hört en forskare som menar att en växande kontrollapparat till och med bidrar till att skapa misstro gentemot skolan. Men politikerna vi har hört är fast beslutna om att kontroll, det behövs i dagens fria skolsystem, även om kampen om skolan inte på långa vägar är slut. --Vi måste återupprätta den svenska kunskapsskolan. Det är så vi skapar ökad jämlikhet i Sverige. För klassresor de börjar i klassrummet, säger skolminister Jan Björklund. --Tänk om. Tänk om Sverige behöver en skolminister, utbildningsminister som lyssnar på forskarna och lärarna och de andra, och inte bara skjuter snabbare än sin egen skugga, säger Stefan Löfven. Under tiden som politikerna fortsätter att argumentera i sina skolfrågor så går årskull efter årskull ut i den hårt kontrollerade skolvärlden och det är långt ifrån alla som känner att de har fått det dom behövde. Som Andreas, som vi hört om tidigare i den här programserien. – Här är mina betyg. – Och? – Jag hade fyra IG. Nej jag skoja, ha ha. Alltså om man jämför idag och ett år tillbaka, så är idag… idag känns som den dag jag blir insläppt i paradiset. Om man jämför med att komma ut ur helvetet. Det är ganska bokstavligt talat också, säger Andreas. Reportrar Maya Abdullah och Karin Andersson, UR Producent Karl Brodin, UR Exekutiv producent Andreas Lindahl, SR andreas.lindahl@sverigesradio.se

Skolan har aldrig varit så granskad och kontrollerad som idag - men vad är det egentligen som kontrolleras? Och vad händer på en skola när Skolinspektionen kommer på besök? Kaliber - om putsade fasader och lärare på gränsen till utbrändhet. –  Hur kan man tro att en skola ska visa upp en vardag när man fastställer ett datum? Gör flygande inspektioner! Kom när ingen vet! Titta på hur det ser ut i klassrummen. Det är undermåligt allting. –  Det är fascinerande för allting annat läggs på is. Alla andra elever som man är orolig för läggs på is. Åtgärdsprogrammen som man tänker visa upp är de som prioriteras. Våra andra elever som har svårigheter – ja de får lov att vänta. Och här pratar vi om ungdomar som har svårt just nu! Men de får vänta. Det säger lärarna Annika och Latifa, som är förbannade och frustrerade. I ett par år har de jobbat på en skola som de själva beskriver saknar både struktur och vision. Och när Skolinspektionen kommer dit blir det enligt dem bara värre. Det går till slut så långt att Annika tappar förtroendet för hela systemet. Skolinspektionens uppgift är att granska skolor och därigenom verka för alla elevers rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Under fem år har Skolinspektionen haft i uppdrag att besöka alla Sveriges skolor. De flesta skolor som granskas får någon form av anmärkning om brister. De vanligaste bristerna rör särskilt stöd och trygghet och studiero och där är anmärkningarna jämt fördelade mellan kommunala och fristående skolor. Lärarna Annika och Latifa, som vi har intervjuat, berättar om hur de jobbat med att komma tillrätta med bristerna på sina skola efter att Skolinspektionen varit där. Något som enligt dem mest ledde till interna slitningar, ökad arbetsbelastning och många fina pappersprodukter.  De vill inte gå ut med sin identitet eftersom de är.rädda att förlora sina jobb, så Annik aoch Latifa heter egnetligen något annat.  Förra året var det Annika och Latifas skolas tur att bli granskad av Skolinspektionen. Skolan heter Praktiska Södertälje, en gymnasieskola som är en del av utbildningsföretaget Praktiska Sverige AB som driver 34 liknande skolor runt om i landet och ägs av Vindora-koncernen. Som namnet skvallrar om är deras inriktning olika yrkesprogram.  ”Praktiska är skolan mitt i arbetslivet” lyder företagets slogan. De marknadsför sig som en familjär och annorlunda skola med små klasser där varje elev blir sedd. Men det knakar i bänkarna. Skolinspektionen har sen hösten 2013 granskat hela koncernen och kritiken är inte nådig. Samtliga skolor har fått kritik. 7 skolor har hotats med vite, men två av dessa fick häromveckan viteshotet indraget. Å en skola, Praktiska Tumba, har till och med fått stänga efter att Skolinspektionen varit där. Vi sitter på ett bibliotek. Annika och Latifa ser märkbart trötta ut. –  Vår vardag handlar bara om att släcka bränder hela tiden och vi kan inte ägna någon tid åt egentlig undervisning. De berättar om en arbetsmiljö där ingen vågar säga rakt ut vad den tycker, många är frustrerade och rädda för repressalier och att förlora jobbet. Och när de påtalar bristerna menar de att rektorn inte lyssnar. –  Vi golvjobbar och ska rätta oss in i ledet. Vi ska sitta med i den här båten annars är vi illojala. Så vi får ju bara rätta oss eller om vi inte gör det, ja då kan vi få städa vårt skrivbord och gå! Det är så det är. Det går man ut med på våra arbetslagsmöten när vi sitter samlade att det handlar om våra anställningar. Man hotar med att om vi inte tar emot och håller kvar de här eleverna så har vi inga jobb i höst.”  Under samma period som Annika och Latifa beskriver att deras skola blivit allt sämre så har skolan haft flera besök av Skolinspektionen. Det första besöket ledde till en lång lista på saker som behövde åtgärdas. Det rörde sig om allt ifrån avsaknande av skolbibliotek till trygghet och särskilt stöd. Hetsig kamp för att få i ordning dokumenten Och det är nu det som Annika och Latifa beskriver som en hetsig kamp för att så snabbt som möjligt städa undan problemen tar sin början. Personalens veckomöten får med ens ett nytt innehåll.  – När vi startade i augusti, med en ny rektor då, så var det det vi skulle sätta igång och jobba med på alla våra möten, och våra möten ska handla om allt från elevvård till miljön och sådana saker. Men det ströks! Det var bara skolinspektionens kritik vi skulle ägna oss åt. Så, vi har ju jobbat hela hösten med att lösa den här kritiken, skapa fina dokument, fina fasader som vi ska visa upp när Skolinspektionen kommer. Latifa och Annika beskriver hur situationen på skolan blir allt mer ansträngd. Lärarna hinner inte med sitt jobb och rektorn är pressad att snabbt rätta till den långa listan med brister som ska åtgärdas. Elever saknar särskilt stöd Samtidigt som Skolinspektionen håller på att utreda om Södertälje Praktiska kommit tillrätta med sina problem går eleverna Andreas och Emelie sitt sista gymnasieår på skolan. Programmet heter naturbruk med inriktning hund.  – Jaha, du tycker hon ska kasta den nu. Deras schäferhund Kenzo lägger ner en gnagd pinne framför mina fötter och tittar uppfodrande på mig. – Han är jättesnäll, det är bara att han ska leka med allting. Det jag tycker bäst om med hundar det är att de aldrig ljuger. Han kommer tillbaka oavsett vad han gör, säger Andreas. Både Emelie och Andreas har haft det tufft under hela sin skoltid.  Båda har neuropsykiatriska funktionshinder som gör det svårt med koncentrationen och att läsa och skriva.  Under sina grundskoleår har de gått på flera olika skolor.  Men för det mesta har kunskapen om vilka förutsättningar Emelie och Andreas behöver för att klara av skolan saknats. – Mamma har fått bråka hela tiden på lärare, pappa delvis också har fått bråka mycket också. – Varför då, vad var det du behövde hjälp med? – Extra stöd och lärare och sånt där. Jag behöver sitta ensam oftast. När jag läser så kan jag läsa fel. Det behövs kolla så att jag har skrivit rätt, så jag inte lämnar in fel. Sådana saker. – När jag gick ut nian, grundskolan. Då fick jag veta att jag hade dyslexi och ADHD. Och det är ingen som har märkt något. De tyckte bara jag var en stökig elev så jag var ju satt i särklass där också. För jag var bråkig och kunde inte sitta still. Nu har de svaret varför! Vi har satt oss på ett café inne i stan, Emelie och Andreas måste äta en sen lunch.  De träffades i början av gymnasiet och nu bor de tillsammans hemma hos Emelies mamma. Första gymnasieåret gick de på en annan gymnasieskola som gick i konkurs. Så det är i tvåan de kommer till Praktiska Södertälje och rektorn får allt att låta väldigt lovande.  – Då säger han vi har specialpedagoger för elever med dyslexi och ADHD. Jag har ju själv dyslexi och ADHD och helt värdelös på att läsa. Så gick vi ett år och det hände ingenting. Jag skolkade nästan en hel termin för jag kände att jag fick ut mer av det än att vara i skolan. Ibland har det till och med varit så att ”nä, men den här läraren är inte här idag”. Och då har det inte funnits någon som kan täcka upp för den läraren utan ”nä, men ni kan gå hem istället”. Eller så får man sitta och plugga själva! Jag kommer till skolan och säger att ”det går inge bra och det är tufft att läsa”, då säger de ”ah, jag vet hur det känns”.  De har inte en jävla aning om hur det känns att sitta där och benen skakar och man få ett utbrott för att man skriver fel! De ser mig fortfarande som en stökig elev. Det är inte det det handlar om. Vi försöker, men utan hjälp så går det inte. – Hur har det varit för dig, Emelie? – Njae, det har varit lite jobbigt. Jag fick ju veta att jag har biologin kvar för två veckor sen. Så det har varit lite tuffare för mig. Jag har inte godkänt i allt. Jag har inte mått bra alls. Det sociala har inte fungerat över huvud taget. Jag har dragit mig ifrån att vara med folk liksom, i ett hörn. Jag har inte mått bra alls, säger Emelie. I februari kommer Skolinspektionen tillbaka till Andreas och Emelies skola för ett så kallat uppföljningsbesök. Då har rektorn redan lämnat in alla de dokument som inte var i sin ordning sist, men inspektörerna vill också träffa personal och elever för att se att hur åtgärderna fungerar i praktiken. – Det är en väldigt speciell situation att sitta på en intervju med Skolinspektionen eftersom hela skolans framtid ligger i händerna på Skolinspektionen. Fast på ett sätt kan jag ju ändå… de finns ju av en anledning och, ja, som det ser ut så behövs de ju verkligen. Framförallt på en skola som våran där vi inte har någon struktur, där vi inte har koll på sakerna. Det är bara en massa luftslott som har byggts upp. Då är jag tacksam att de finns, men de måste ha det skarpa ögat att se igenom alla de här sakerna, se igenom alla de fina rapporterna som skolledarna skickar in. Vad är det som står och vad är det som stämmer i verkligheten. Prata med lärarna mer. – Rör er inåt så att alla kommer in! Kom in, kom in! Det blir snabbt varmt i klassrummet där rektor Dejan Matic samlat hela årskurs 2 och 3. Elever och lärare trängs på bänkarna och står i flera rader längs väggarna. – Hej Praktiska gymnasiet Södertälje, 2:orna och 3:orna, välkomna hit! Det är skolstart. Hur känns det? Skolan håller till i en gammal fabrikslokal och bakom de fördragna fönstren skymtar Mälaren. – Det jag ska prata lite om det är vilka vi är, för vi är lite nya i personalen. Sen kommer jag säga något om Praktiska gymnasiet och Skolinspektionen. Alla ni som är här ni var ju med om skolinspektionens granskning. Det har hänt grejer kan jag tala om. Dejan balanserar en kaffekopp ovanpå en hög med papper och en bärbar dator samtidigt som han låser upp sitt rum. Och så här höstterminens första skälvande dagar kan han inte gå många meter utan att någon stoppar honom och vill fråga något. – Ni hade besök av Skolinspektionen förra läsåret och fick en ganska lång lista på områden där det fanns brister... – Ja. – Det var undervisning och lärande, grundläggande värden, inflytande, trygghet och studiero, särskilt stöd, bedömning och betygsättning samt omfattning, innehåll och resurstillgång? – Ja, just det. – Hur kände du när hela den här långa listan med brister kom från Skolinspektionen? – Ja det är tudelat kan man ju säga då. Ett: vi är väldigt tacksamma för att bli speglade, och att ha en myndighet som gör oss bättre genom att ställa krav på oss, det är vi väldigt tacksamma för. Den andra sidan av det handlar ju om: okej hur ska vi få det här att hända nu då så att vi får de resultatet som vi behöver ha, vid dags datum då det ska vara klart. Så att vi satte ganska rätt så hög fart på höstterminen, det gjorde vi. Väldigt hög fart. Och förändrade väldigt mycket i vår verksamhet. Min avsikt var att när de kommer hit då ska vi ha kommit så långt som möjligt så att vi kan avhjälpa ett vite längre fram, för det är ju liksom inte aktuellt för egentligen någon skola, utan det ville vi inte ha. – Nu är det ju första skoldagen idag så det går inte att säga så mycket om hur det är här just nu, men om du tänker på vårterminen, de elever som var i behov av särskilt stöd, fick de det på skolan här? – Ja, jag ska säga att jag tycker att de fick det. Vi hade ju en struktur... vi fick en kritik på uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogram, att det måste framgå i åtgärdsprogrammen. Så där fick vi göra om rutinerna i vårat arbete med elever i behov av särskilt stöd och hela den här uppmärksammandeprocessen. Så klart kommer det alltid finnas de här föräldrarna och de här eleverna som vill ha mer stöd och som vill ha ännu mer särskilt stöd. Och det där är ju alltid en avvägningsfråga. Det finns ju inget facit för hur man ska förhålla sig här utan det är ju rektor som beslutar om det ska vara ett åtgärdsprogram eller inte. – Du beskriver att det var väldigt tufft att genomföra det här. Var det värt det, om du förstår vad jag menar, för om det var så tufft så att till och med en del lärare väljer att sluta så kanske allt det här skolinspektionsarbetet gjordes på bekostnad av undervisning eller elevkontakter eller... – Kanske snarare på bekostnad av personalens trivsel då, skulle jag nog säga. Där har du nog... när jag står i korsdraget av att titta på vilka förväntningar hade jag runt mig så... det är en omöjlig ekvation. Någonstans måste man... någon kommer att bli besviken i det här. Det sa alltså rektor Dejan Matic, rektor på Praktiska Södertälje. Förutom Annika och Latifa har vi pratat med fem andra lärare som också jobbade på skolan under tiden före Skolinspektionens uppföljningsbesök och alla bekräftar de Annikas och Latifas bild av en kaotisk tid då personalen på skolan tvingades jobba med att få allt i ordning inför inspektionen, ett arbete som enligt dem gjordes på bekostnad av tid som kunde ägnats åt undervisning och att ge det särskilda stöd som de såg att många av eleverna behövde.  En stor grupp lärare valde också att sluta på skolan vid läsårets slut. Rektor Dejan Matic tillbakavisar lärarnas kritik. Men han håller med om att arbetsbelastningen var ovanligt hög och han har förståelse för att lärarna tyckte att han ställde höga krav på dem. Något hot om att någon skulle riskera sin anställning på grund av bristande lojalitet, det känner han inte till. Vi ville veta hur Skolinspektionens inspektörer själva ser på sina möjligheter att komma åt brister på en skola. 116 inspektörer har svarat på frågan ”tycker du att Skolinspektionens tillsynsarbete som det ser ut idag är ändamålsenligt, det vill säga att det bidrar till att säkra kvaliteten och likvärdigheten i skolan?”. 73 av de inspektörer som har svarat på frågan tycker att tillsynen inte är ändamålsenlig, eller bara delvis ändamålsenlig. Så här skriver några av dem: ”Jag tror att vi bidrar till att utveckla ett systematiskt kvalitetsarbete, men tyvärr tror jag att skolorna i själva verket inte låter kvalitetsarbetet påverka praktiken. Jag har sett alldeles för många exempel på det.” ”För lite fokus på undervisningen. För lite resurser. Vi ser det vi ser och mer kan vi inte göra. Svårt att bedöma hur mycket vi missar.” ”Fortfarande är det klassrumssituationen som vi inte ser.” En inspektör som vi har intervjuat är Eva. Hon heter egentligen något annat och vill inte framträda under sitt riktiga namn. Hon menar att rektor, elever och lärare ibland lämnar motstridiga uppgifter, men att det inte alltid räcker för att hon ska kunna gå till botten med ett problem, eftersom när rektorn sagt att de kommit till rätta med sina brister, så måste hon lita på det, även om hennes magkänsla säger något annat. – Och så pratar man med rektor som säger att nu håller allt på att bli bra, då har vi inte fog för att gå vidare. Vi ges inte möjlighet att utreda vad som ligger bakom att ett problem har uppstått på en skola. Det skulle ta mycket mer tid i anspråk än vad vi hinner med.  Om vi skulle kunna göra det tror jag vi skulle hjälpa skolorna mycket mer. Så jag tror vi missar många brister och att det får fortgå i verksamheten efter att vi varit där. – Hur menar du då? – Jag kanske vet att kvaliteten på en skola är dålig, men så skickar de in nån pappersprodukt som ser bra ut, ja då kan jag inte göra så mycket mer för vi har inte varit där tillräckligt och samlat in tillräckligt många uppgifter så det skulle inte hålla juridiskt. – Vad tänker du om det då? – Jag börjar mer och mer luta åt att det är fel approach som vi har. De är ju rädda för oss. Vi har ju möjlighet att vitesförelägga och då blir det ju att ”hjälp, nu kommer skolinspektionen, nu ska vi se så bra ut som möjligt.   Window-dressing är ett välkänt fenomen  Fenomenet att verksamheter av olika slag vill ge sken av att allt är under kontroll när de ska bli granskade, det kallas inom forskarvärlden för windowdressing. – Man visar upp en verklighet i skyltfönstret, man putsar och tvättar gardinerna och skyltar, men verksamheten pågår som vanligt innanför skyltfönstret. Granskningen förmår inte komma åt det som verkligen sker, utan man visar upp en fasad, säger Linda Rönnberg, statsvetare och lektor på institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet. Linda Rönnberg på Umeå Universitet har haft flera forskningsprojekt om just Skolinspektionen. Window-dressing beskriver hon som en av flera strategier inom området granskning som granskaren måste vara medveten om. Hon menar att det är ett problem som är inbyggt i själva granskningsmodellen.  – Du ska ju visa upp och snygga till dina dokument och planer osv, för att ha något att visa upp för inspektionen. Medan de ju faktiskt inte mäter egentligen hur du faktiskt agerar och om du agerar enligt planerna, och så vidare. Så att till viss del så finns det ju redan i inspektionsmodellen och proceduren ett element av att man ska visa på ett slags yta. Sen är frågan hur man förmår tränga in bakom det här skyltfönstret och se vad som egentligen pågår. Problemet är bara att man kan ju inte mäta allting. Då riskerar man att andra viktiga målsättningar för skola och utbildning blir undanskymda, medan det som är i fokus för just granskningen tar överhanden. Tanken med den svenska granskningsmodellen är att Skolinspektionen ska komma åt skolor som inte ger barn och ungdomar en bra skolgång, skolor som brister i särskilt stöd, skolor som inte tar mobbning på allvar, som inte anställer kompetenta lärare och som bryr sig mer om vinst eller besparingar än om kvalitet – Skolinspektionen ska peka på problemen och få skolorna att skärpa sig. Skolinspektionen generaldirektör svarar Hur förhåller sig myndigheten till risken att det de ser vid en inspektion inte alltid speglar verkligheten? Ann-Marie Begler är generaldirektör på Skolinspektionen, och hon säger att systemet inte kan se allt. För att få veta sanningen krävs ett ömsesidigt förtroende. – Hela det här systemet, det bygger ju på att de vi intervjuar också är intresserade att samtala kring sin skola. Och jag tycker ju att det oftast är väldigt öppna samtal. Men sen möter vi ju också skolor som inte är intresserade av att släppa in Skolinspektionen, som då tycker att skolan är deras egen angelägenhet. Och då är det ju naturligtvis mycket svårare att få det här samtalet som bygger på ett förtroende. – Vad gör ni då, för att komma förbi det där, de som inte känner det där förtroendet? – Ja då lyfter vi fram sådant vi har sett till exempel i de olika enkäterna om vi har sett något där. Men man ska ju också ha klart för sig att det är inget polisförhör vi genomför utan det här är en tillsyn. Och det system som vi har i Sverige det bygger ju på att kommunala och fristående huvudmän har fått ett förtroende att förvalta elevernas framtid, för det är det skolorna handlar om. – Hur kan ni vara säkra på att inte skolan visar upp en putsad fasad? – Vi gör som regel anmälda besök och de inspektörer vi har är ju, många av dem är ju hemskt erfarna och skickliga i de här samtalen. Och det gäller ju att ställa frågor på ett sådant sätt så att vi får ett bra underlag att bedöma utifrån. I vissa fall gör vi, och det har vi gjort ett antal gånger, oanmälda besök, och det är när vi har haft en stark känsla av att här är det en huvudman som inte vill informera oss om hur det ser ut på skolan och vi har också ibland fått anmälningar eller vi har information som gör att vi tycker att det är bra att göra ett oanmält besök. Så det kan vi också göra. – Hur ofta gör ni det? – Jag kan inte minnas exakt i huvudet hur många gånger det är, men det händer då och då. – Varför gör ni inte fler sådana här flygande inspektioner? – Ja det kan man ju naturligtvis alltid fundera kring. Jag tror att det är väldigt viktigt att våra tillsyner över skolorna bygger på ett förtroende gentemot skolorna. Har de ingen tilltro till våra besök överhuvudtaget och vi inte får ett förtroende gentemot vår myndighet då tror jag att det är svårt att få det förändringsarbetet till stånd som måste bedrivas, för skolan måste ju ändå lita på våra bedömningar till syvende och sist. Och därför så tror jag inte att vi ska använda oss av oanmälda besök i alltför stor utsträckning. Att många av de inspektörer som svarat på vår fråga inte tycker att Skolinspektionens tillsynsarbete är ändamålsenligt, eller att det bara delvis är det, det tycker Ann-Marie Begler är svårt att tolka. – Vi gör ju det som våra nuvarande resurser räcker till och jag menar att vi har ett bra beslutsunderlag för de besluten vi tar. Vi lägger om vår tillsynsmodell nu så vi gör betydligt djupare granskningar nu, betydligt mer omfattande granskningar i de 20 % av skolorna som har den svåraste situationen när det gäller bland annat kunskapsresultat och kränkningar. Och på det sättet så kan vi koncentrera oss och få fram ännu mer material. Uppe på en pittoresk kulle i Södertälje trängs ett hundratal nybakade studenter och deras familjer. Det viftas med plakat och blommor och mjukisdjur i blågula band hängs runt de rosiga ungdomarnas halsar. Lättnaden över att skolan nu äntligen är slut är påtaglig. – Här är mina betyg,säger Andreas. – Och? – Jag hade fyra IG. Nej, jag skojar, hahaha! Det står F och N men det är för att den kursen inte är klar en. Det var den här basmaskinkörningen som kommer den 25:e, säger Andreas. – Det blir komplettering där sedan. – Men det är ju för att skolan missat att lägga in den som det var fel. Mitt i hopen står Andreas och ler som en sol ikapp med sin mamma Susanne. – Idag känns som den dag då jag blir insläppt i paradiset, om man jämför med att komma ut ur helvetet. Det är ganska bokstavligt så också, säger Andreas Tappar förtroendet för systemet Hur gick det då för Praktiska gymnasiet i Södertälje och den långa listan med brister som skulle åtgärdas? I juli, när semestern precis kommit igång för de flesta lärarna, alltså över ett år efter att Skolinspektionen kom dit första gången och ett halvår efter uppföljningsbesöket, ja, då kom beskedet. ”Skolinspektionen bedömer att huvudmannen för Praktiska Södertälje har vidtagit sådana åtgärder att de påtalade bristerna i verksamheten har avhjälpts. Skolinspektionen avslutar därmed tillsynsärendet.” – Jag blev väldigt förvånad. Och förbannad.  Om de inte lyckades se de problem som finns på vår skola, se igenom den här bluffen, hur ska man kunna lita på att de gör sitt arbete? Mitt förtroende för inspektionen är faktiskt ganska nere på noll nu, säger Annika lärare på Praktiska Södertälje. Rektor Dejan Matic är däremot nöjd och menar att man visst kommit tillrätta med problemen. Att Annika tappat förtroendet för Skolinspektionen, det tycker Ann-Marie Begler är synd. – Det är ju naturligtvis väldigt viktigt att lärare som kommer jobba i grunden med förändringsarbete har ett förtroende för inspektionen, det är ju självklart på det sättet. Sen kommer det ju alltid finnas enskilda lärare som inte tycker att vi jobbar på ett bra sätt. En del tycker att vi går alldeles för hårt fram, att vi är alldeles för kritiska. Och en del tycker att vi släpper alldeles för lätt. För oss är det ju bra om lärare hör av sig till oss på det tydliga sätt som de gjort till er så att vi får den här informationen för då kan vi komma tillbaka med en ny tillsyn. Vi är beroende alltså av information av de som finns i skolan och föräldrar för att kunna granska. Vi kan inte få fram allt genom intervjuer, säger Skolinspektionens generaldirektör.   Reporter, Karin Andersson UR Producent, Karl Brodin UR Exekutiv producent, Andreas Lindahl SR andreas.lindahl@sverigesradio.se kaliber@sverigesradio.se

Det är Skolinspektionen som ska säkra kvaliteten i den svenska skolan. Men hur väl fungerar deras kontroll? Kaliber i P1 är tillbaka efter sommaruppehållet och i samarbete med Utbildningsradions Skolministeriet granskar vi i skolinspektionen - myndigheten som skolministern menar ska agera vakthund mot oseriösa aktörer och dålig kvalitet. I det första programmet möter vi skolinspektörer som ifrågasätter systemet och eleven Nora som inte känner att hon fått den skolgång hon blivit lovad. – Musiken är ju mest så, eftersom jag kommer ihåg… jag gick ju en stund kvar i min gamla skola, i nian, typ hela augusti och lite av september, och bara på den korta stunden så märkte jag hur mycket jag lärde mig ändå… du vet slavarna, musikens tid… alltså vi lärde oss mycket om historien om musiken och toner och gitarr och piano och allt det där… Nora går i nian på den nystartade Deltaskolan i Haninge utanför Stockholm. Det är en liten friskola, här går runt 80 elever. Jag träffar henne en dag i maj, och trots att det bara är några veckor kvar till skolavslutningen så har Nora ännu inte fått någon musik- eller franskaundervisning. Även undervisningen i andra ämnen har varit svajig och problemkantad, berättar hon. – Och allt det har de lärt sig och vi kommer inte ha lärt oss nånting om musik. Då förstår jag hur mycket kunskap vi missar och hur dum man kommer verka vara när de kan allt det där, och så börjar vi gymnasium så kan vi ingenting, så vet vi inte ens vad en ton är, säger Nora Jag är på Noras skola för att vara med när Skolinspektionen gör en tillsyn här idag. Skolan har varit igång under nästan ett helt läsår, men det här är första gången som Skolinspektionen gör ett fysiskt besök för att kolla hur den nya skolan fungerar. Deltaskolan har sina lokaler inne i ett större kontorskomplex, en senapsgul byggnad i förortens centrum. Deltaskolan marknadsför sig som en skola för livet, och Visionen är att alla elever ska få godkänt i alla ämnen.  Hur bra fungerar kontrollen? Med skolpeng, aktiebolagsdrivna skolor och en i stort sett fri etableringsrätt har Sverige ett av världens mest liberala och decentraliserade skolsystem. I teorin kan vem som helst starta en skola. Men för att alla elever ska få en god och likvärdig skolgång, har vi sen 2008 Statens skolinspektion, en myndighet som ska se till att alla skolor – kommunala och fristående – håller måttet. Och tilltron till Skolinspektionen som grindvakt är stor. Utbildningsministern Jan Björklund har sagt att Skolinspektionen ska vara en vakthund mot dålig kvalitet. När det under senare år har rapporterats om problemskolor och oseriösa skolhuvudmän, när skolor gått i konkurs och elever och lärare lämnats vind för våg, så har svaret från politiskt håll ofta varit högre kvalitetskrav – och mer och bättre kontroll. Kaliber i samarbete med Skolministeriet från UR ställer frågan: hur bra fungerar den här kontrollen egentligen? Kan Skolinspektionen leva upp till så höga förväntningar? Och vad släpper man igenom? Och varför har Nora inte haft någon franska eller musik? – Sen kommer vi att intervjua rektorn, i en och en halv timme. Och i princip vad vi gör är att vi intervjuar rektorn utifrån ett strukturerat underlag. Vi kommer göra lektionsobservationer, sen kommer vi ha en intervju med eleverna i årskurs 8 och 9, säger inspektören från skolverket. Det är bara fristående skolhuvudmän som måste söka tillstånd och gå igenom en etableringskontroll för att få starta en ny skola. Den som vill starta en friskola fyller i en blankett och skickar in olika dokument till Skolinspektionen. De gör sen en prövning som nästan helt grundar sig på de inskickade dokumenten. När ansökan är godkänd så går den nya skolan igenom en etableringskontroll innan man startar. När Skolinspektionen gjorde en sån etableringskontroll för Deltaskolan på våren inför skolstarten förra året, så hittade man flera brister:  -      Verksamheten bedrivs inte av den huvudman som har godkännande för utbildningen -      Huvudmannen har inte tillgång till elevhälsa vid skolenheten -      Huvudmannen har inte lokaler för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas -      Huvudmannen har inte den utrustning som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas -      Huvudmannen har inte anställt en rektor som uppfyller behörighetskraven i skollagen -      Huvudmannen har inte rekryterat behöriga lärare i samtliga ämnen som erbjuds vid verksamheten Skolhuvudmannen, Mia Lundberg enskild firma, fick då skicka in papper för att visa hur hon tänkte komma tillrätta med bristerna. Men Skolinspektionen såg att några brister fanns kvar. Det handlade om lärare som saknade behörighet, att det saknades lärare i vissa ämnen och att det inte fanns någon skolkurator. Men i juni 2013, inför skolstarten till hösten, fick Deltaskolan ändå klartecken för att starta och ta emot elever. Skolinspektionen förutsatte att huvudmannen skulle rätta till bristerna före terminsstart. Så långt har det mest varit fråga om en skrivbordskontroll. Det är alltså först nu i maj, när skolan har funnits i nästan ett år, som man tar reda på vad det har blivit av det hela, i verkligheten. "Viljan inte världens största" De två inspektörerna, en jurist och en pedagog, har suttit med på några lektioner under morgonen. Och nu har det blivit dags för ett samtal med skolans rektor Thomas Borg. –  Hur förmedlar ni till eleverna vad det är de ska lära sig och hur kursplanerna ser ut och så där? – Ja, alltså jag kan säga direkt att det som kan göra mig besviken ibland det är att det finns inte världens största engagemang. Om man så att säga ska demokratisera och låta eleverna delta i undervisningen. Så är det ju. Utan de är ju präglade att –planera det där, sköt det där. Viljan är inte världens största eller världens bästa, säger Tomas Borg   – Hos eleverna? – Ja just det, precis.                 Inspektörerna frågar om skolan har skolsköterska och skolkurator. De ställer frågor om bibliotek och utrustning, och de vill veta hur skolan jobbar med särskilt stöd. Det blir snart tydligt att allt inte är på plats, att mycket på skolan inte fungerar, något som rektorn själv medger. – Jag ser ju hellre att en elev går ut härifrån och kan läsa, skriva och räkna, prata engelska än att man kan…ha viss förståelse, förstå mig rätt. – Mm. Sen är det ändå många som har behov av musiken för att förstå engelska. Det får man inte glömma. – I know. Jag vet det. – Jag menar inte…det är inte som så att jag vill sätta det ämnet mot ett annat. Jag menar bara som så här att kan du få över pengar genom att göra så, och kunna anställa två mattelärare istället, eller två språklärare, så tycker jag att det är mer funktionellt. – Mm, jag förstår. Du vi pratade ju lite om lärarnas, och vi har bett om att få en lista och så vidare, men har alla lärare idag… har alla lärare pedagogisk utbildning idag, som jobbar här? – Både ja och nej. Alltså, en del har ju…alla har ju inte pedagogisk utbildning från lärarhögskolan. En del har ju en pedagogisk utbildning från idrottsrörelsen, till exempel. En har jobbat som polis i 20 år, som jag tycker också har en väldigt bra pedagogisk utbildning. Så är det. – Men alla har inte idag formell behörighet? --Nej. Det är riktigt, svarar Deltaskolans rektor Många skolinspektörer ifrågasätter systemet Vi ville veta hur inspektörer på Skolinspektionen själva ser på sina möjligheter att se till så att bara skolor som håller måttet får starta. Vi har fått kontakt med 116 inspektörer, som svarat på frågan om de tycker att kraven som ställs på nystartade skolor är tillräckliga? Och 40 av de uppger att de inte, eller delvis inte, tycker att kraven räcker. ”Bedömning görs utifrån dokument. Svårt att bedöma avsikten med att starta skolan, om de bakom har rätt kompetens mm. Svårt att säga hur det ska bli i verkligheten. Vissa huvudmän är kända som dåliga men får ändå tillstånd att starta nya skolor.” ”Huvudmän startar skolor utan att ha en plan eller veta ens hur man ska se till att eleverna får det de har rätt till. Även vid förstagångstillsyner där skolan uppger att de påbörjat arbete med många olika områden men sen visar det sig att inget gjorts på skolan sedan den startade. Det är inte en skola man bedriver utan en social inrättning för elever med trasslig skolbakgrund och där anställs även lärare som inte är utbildade.” Flera av inspektörerna vittnar om att det är svårt att bedöma om en huvudman är seriös eller ens vet vad det innebär att bedriva en skola. De berättar om uppstartsproblem och att de vanligaste bristerna de ser är att det saknas kompetenta lärare och lämpliga lokaler. Några av inspektörerna ställer också upp på intervjuer med oss mot att de får vara anonyma. Vi har därför låtit andra personer ersätta deras röster. Så här beskriver en av dem hur svårt det kan vara att komma åt olämpliga huvudmän: – Dels är det svårt att få kunskap om en huvudman om man aldrig haft en skolverksamhet innan, dels vet vi att det är många problemhuvudmän eller huvudmän med problem sen tidigare som ändå får tillstånd för att det är juridiskt väldigt svårt att… sätta dit dem eller liksom stoppa dem från att få tillstånd. Det ser vi gång på gång. Det är inte så lätt att komma åt. Det ska ganska mycket till också, det här med bevisbörda. Hon förklarar att även om man upptäcker brister redan i etableringskontrollen så kan det bli svårt att anmärka på bristerna, rent juridiskt, eftersom det är tidskrävande att samla in bevis som ska hålla i domstol - tid som inte alltid finns. Och då väljer man lätt den enklaste vägen. – Vi släpper det, vi låter det gå. Vi kollar det sen i förstagångstillsynen. Vi orkar inte sätta ner foten här heller, för det tar för mycket tid och resurser och det är jobbigt. – Och vad kan man hitta vid de här förstagångstillsynerna?   – Ja, men till exempel så kan man väl redan i förväg ibland se att det här kommer de inte att fixa, de kommer inte att ha kompetenta lärare vid skolstart. De säger att de kommer att ha den här lokalen i ordning och sen när de väl startar… vi kollar ju inte till exempel hur ska ni ge eleverna särskilt stöd. Det gör vi inte i etableringskontrollen. Det finns bara ett visst antal punkter vi kollar på eftersom verksamheten inte är igång. Flera av inspektörerna menar att kraven på nystartade skolor inte är tillräckligt högt ställda, att det inte går att stoppa oseriösa eller dåliga huvudmän så länge de har alla papper i ordning, och att skolorna som tillåts starta kan vara halvfärdiga. Och bilden av en halvfärdig skola är också vad Nora och andra elever på Deltaskolan, målar upp för oss. – I september började jag här… – Och hur tycker du att det har funkat på den här skolan? – Inte så jättebra. Om jag ska vara ärlig så ångrar jag litegrann att jag började här. Den är inte riktigt klar. – Skolan menar du? Hur då? – Det har varit lite sådär med lärare, typ vi har haft tre olika bildlärare. Kafeterian är inte fixad, vi har inga böcker, vi har inga skåp där vi kan lägga våra kläder…ja det är litegrann sådär. Jag tycker inte att den är riktigt förberedd. – Vilka andra ämnen bekymrar dig? Både när det gäller din kunskapsnivå när du ska börja gymnasiet, men också nhär det gäller betyg och så? – Det är musik, det är teknik, sen så är det…vad är det mer? SO… SO också. Det är ungefär de ämnena. Geografi…har vi haft geografi?  (Elever i bakgrunden: – Nä) Vi har inte haft geografi heller… – Har du mycket kamrater på andra skolor så du kan jämföra och höra med dem? – Ja… de tycker att den här skolan är väldigt dålig. Och när jag hör hur mycket de lär sig så mår man själv lite dåligt för jag känner man vill ju inte verka dum sen när man börjar på gymnasiet. – Vad var det som gjorde att du ville byta skola till att börja med? – Det lät så bra, det lockades, rektorn pratade så bra, alla var jättenöjda i början, men sen så började man märka lite grann att den inte var så bra. De får det att låta så bra, så man blev lite lurad, kan man säga. Jag frågar en annan av inspektörerna som vi har pratat med, också hon vill vara anonym och har fått sin röst utbytt, jag frågar om hon tycker att det är rimligt att elever får gå på en skola där allt inte är på plats och kanske förlora en termin eller två. – Nä, nä, absolut inte. Det är det, man är för snäll egentligen och det är väl inte förrän nu man har börjat utarbeta någon form av att man hellre ska fälla än att fria, för egentligen är det tvärtom från vår sida. Det handlar ju om att man måste vara insatt i att det är från dag ett som man ska ha en bra utbildning. Inte att ”vi håller på att göra det här” och ”vi ska fixa”. Om man tänker på vilka som ska gå i de här skolorna, så är det ju för deras skull man ska kunna vara hårdare och stoppa på en gång. Riksrevisionen hittar brister Redan 2012 tittade Riksrevisionen på hur Skolinspektionens kontroller av nystartade friskolor fungerade. Nina Gustafsson Åberg, är utredare på Riksrevisionen och hon menar att Skolinspektionen har svårt att leva upp till den roll man fått i det svenska skolsystemet. – Skolinspektionen har en väldigt viktig roll i det här systemet, för att få hela systemet med fristående friskolor att fungera så behöver man ha en myndighet som släpper in rätt aktörer. Och i den meningen så tycker vi att Skolinspektionen behöver utveckla sin prövning. Riksrevisionen såg i sin granskning att Skolinspektionen hittade brister hos två tredjedelar av alla nystartade skolor när man gjorde en förstagångstillsyn på skolorna. Många av bristerna var återkommande, å det handlade ofta om lärare som inte var behöriga och dålig uppföljning av elevernas kunskaper. Prövningen för att få starta skolor handlar mer om att huvudmannen ska svara rätt på en blankett, säger Nina Gustafsson Åberg: – Och då är frågan lite grann vad prövningen faktiskt lyckas fånga? Man måste komma ihåg att det är en jättekomplex verksamhet… alltså, en majoritet i riksdagen vill ha fristående skolor och man vill att de ska vara bra från dag ett och samtidigt har den här myndigheten ett uppdrag att granska en verksamhet som inte finns. Och det är jättesvårt. Och den här paradoxen, att man fått i uppdrag att granska en verksamhet som inte finns, väcker frågan vad man egentligen kan förvänta sig av Skolinspektionens granskning. – Alltså, vad kan vi ha för förväntningar egentligen på den här prövningen, vad kan man tro att den kan leda till? Det kanske är så att den här prövningen kan sålla bort de allra, allra värsta exemplen och den sållar ju bort väldigt många, det måste man komma ihåg. Men det är samtidigt så som vi också såg att det finns problem med lärare och det finns problem med lokaler och finns ett antal problem som ofta återkommer. Så om man fördjupar prövningen av de områden så kommer man eventuellt de problemen lite tidigare i alla fall. Eller kan se varningstecknen ännu tydligare så att man kanske kan fatta ett annat beslut helt enkelt, säger Nina Gustafsson Åberg. Riksrevisionen kom alltså fram till att Skolinspektionen måste bli bättre när de gör sin prövning, men de påpekar också att politikerna har gett Skolinspektionen en svår uppgift, att granska en verksamhet innan den startar. Skönt att lämna skolan För Nora och några av hennes skolkompisar är skadan redan skedd, men hon tycker ändå det ska bli skönt att gå ut nian, trots att hon fortfarande inte vet hur det blir med betyg och ämnen hon inte haft någon undervisning i hittills. – Men det känns skönt ändå, vi ska sluta nu, jag gick bara här i ett år, min brorsa gick här i sjuan, min mamma tog ut honom direkt, och jag ville inte att han skulle gå här för tre år… att gå här, det känns som att han skulle tappa så mycket kunskap som andra lär sig på andra skolor. Om ni kollar runt så märker ni: det är som en fritidsgård. Man gör lite grann hur man vill, man kommer när man vill, man går när man vill. Man har ingen respekt för tiderna och sånt där. Deltaskolans huvudman, Mia Lundberg, har fått chansen att bemöta kritiken från eleverna, men hon hänvisar till rektorn Thomas Borg. Han medger att de haft problem med lokaler och lärare i praktiska och estetiska ämnen, och också när det gäller språkundervisningen. Men trots att han tidigare stolt berättat att skolan är bra på att locka till sig elever, tycker han inte att allt är skolans fel. Noras känsla av att ha blivit lurad, och att skolan är som en fritidsgård, avfärdar han. Och han menar att det är svårt att garantera att eleverna får all undervisning som de har rätt till. – Alltså, det stora problemet är ju vår årskurs 9 där vi inte lyckats med alla bitar. En anledning är ju då att om man byter skola, och byter man skola efter jul, sista terminen som är kvar, det är ju svårt för oss att reparera nånting som man har… man har flytt från nånting va, man hoppar från en tunna till en annan, men vår ambition är att när de går ut så ska de ha betyg i alla ämnen som de har rätt till innan de går ut, säger Thomas Borg. – Det är inte så långt kvar av terminen, hur ska man göra då ? Hur ser du på det? – Först och främst är det så här att, jag har försökt få in antalet timmar som de haft i musik tidigare, och delvis på grund av den timplanslösa skolan så är det svårt att veta hur många timmar musik de haft. – Du har ju ansvar för din skola och för de elever som går här och i det ansvaret ligger ju att ta reda på hur mycket timmar de har gjort i ett visst ämne för att kunna ge den undervisning de har rätt till? – Men alltså, det är klart att jag har ett ansvar för det, men det är ju ganska svårt när man börjar här och har en skolbakgrund där man har bytt skola två eller tre eller fyra eller kanske ännu fler gånger.   fria skolvalet, men en klar nackdel är faktiskt den biten att man kan byta. Man kan hoppa från tunna till tunna när man får problem eller är besviken eller inte är nöjd med betygen, då byter man skola. Och någonstans på resans gång så tappar man information och man tappar nettotid, och det kan ju inte vara som så att den som står sist i produktionskedjan, i det här fallet vi, att skulden enbart ska hamna på oss. Vi har kunnat berätta att Skolinspektionen – kontrollinstansen som ska se till att bara skolor som håller måttet får starta, att de ändå släpper igenom skolor som inte är färdiga. Vi har hört inspektörer som själva berättar om krav som är för lågt ställda. Och när Riksrevisionen undersökte hur bra Skolinspektionens etableringskontroller fungerar, så såg de att två tredjedelar av skolorna som fått starta hade brister när de senare följdes upp. Kanske rättar skolorna till problemen med tiden. Men konsekvenserna – i form av knackig skolgång, uteblivna betyg och osäkerhet inför framtiden, får de elever ta som har oturen att vara först att välja en sådan skola, en skola som trots att den har blivit godkänd av en myndighet, inte kan ge dem den undervisning de har rätt till. Skolinspektionens generaldirektör svarar Är det rimligt att elever som valt en nystartad skola med en massa förhoppningar, att de ska behöva finna sig i att saker inte finns på plats och att undervisningen inte fungerar - under en termin, under ett helt läsår? Nej, det tycker inte den person som är högst ansvarig för kontrollmyndigheten: – Det är naturligtvis inte alls rimligt att elever går i en verksamhet som inte uppfyller lagstiftningens krav och här har ju huvudmannen ett mycket mycket tydligt ansvar, säger Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler. – Men man måste också komma ihåg, i det system som finns, de politiska partierna är överens om att det ska finnas fristående skolor och kommunala skolor. Det ska finnas en möjlighet för nya fristående skolor att etablera sig. Då tror jag att man ska vara medveten om att det finns en uppbyggnadsfas för skolorna, precis som det kan finnas stora fördelar i en helt nystartad skola. Men systemet ser ut så att vi har fristående skolor, vi har ett ansökningsförfarande och ansvaret för att bedriva skolan det ligger hos kommunen och de fristående skolhuvudmännen. Och vi ska granska och peka på brister och nödvändiga utvecklingsområden för att eleverna ska få sin rätt till utbildning tillgodosedd, fortsätter Begler. Ann-Marie Begler är tydlig med att Skolinspektionens verksamhet inte ska ses som någon garant för att skolor som startar verkligen håller måttet. – Nej, och det är ju så att våran etableringskontroll liksom våran tillsyn det skapar ju inga garantier, utan ansvaret för skolverksamheten det ligger ju hos huvudmannen som, när det gäller fristående skolor äger skolan, eller hos de kommunala huvudmännen. Där ligger det, liksom, absolut tydliga ansvaret. Det vi kan göra med vår etableringskontroll det är att se: finns de grundläggande förutsättningarna på plats? Kraven som ställs på nystartade skolor är inte tillräckliga, enligt många av de inspektörer som vi har frågat, men det, menar Ann-Marie Begler, är inte något myndigheten kan rå över. – Man kan naturligtvis ha olika uppfattning om kraven är tillräckliga. Vi följer ju de kraven som lagstiftningen ställer. Man kan ju liksom ha lagstiftning som anger andra typer av krav. Men vårat uppdrag här, det är ju inte att hitta på någon egen verksamhet utan det är att följa de kraven som Sveriges riksdag har beslutat om ska gälla vid etablering av en skola. – Många av inspektörerna säger då att det är svårt att kontrollera vissa saker, alltså huvudmannens intentioner, seriositet eller kompetens att faktiskt bedriva skolverksamhet, och att det är lätt att missa, alternativt att man inte kan komma åt saker fast man ser dem…hur ser du på er roll i det här? – Jo, naturligtvis är det ju så att vissa saker är ju hemskt hemskt tydliga för oss, och det kan man ju också se i våra beslut. Det finns andra saker som är väldigt mycket svårare att kontrollera där vi är hemskt beroende av att få information från elever, från föräldrar och också från lärare. Så att det är ju alltid en problematik i tillsyn och i granskning. Det som vi har gjort då för att förbättra vårt underlag i vår tillsyn det är att vi frågar elever, vi frågar personal och vi frågar föräldrar inför vår tillsyn hur de ser på sin skola. Och då får vi ett väldigt rikt material. – Den myndighet som ska vara en vakthund mot dålig kvalitet måste alltså kompromissa med elevers rättigheter, för att det ska finnas en möjlighet för nya skolor att etablera sig. Det är så systemet ser ut. Och ansvaret för att ge alla elever en god och likvärdig skolgång har samhället överlåtit åt var och en av de aktörer som verkar på skolmarknaden. Vad kom då Skolinspektionen fram till efter tillsynsbesöket på Deltaskolan i maj? I somras, den 27 juni, kom beslutet: ”Skolinspektionen konstaterar att det fortfarande saknas rutiner och strukturer på många områden. Det saknas exempelvis rutiner för att säkerställa att eleverna får ta del av utbildningens mål och att de ges möjlighet att utöva inflytande över utbildningen …” (ljudet tonar ut) Beslutet mynnar ut i ett föreläggande om 11 punkter. Det betyder 11 konkreta brister som Deltaskolans huvudman måste komma tillrätta med. Kritiken handlar om att alla lärare inte är behöriga eller har utbildning för det de undervisar i. Att det saknas specialpedagogisk kompetens och skolkurator. En annan kritikpunkt är att skolan inte alltid gör klart för elever vad målet med utbildningen är, vilka krav som ställs på dem och vilka rättigheter de har. Och det här bekräftar mycket av Noras kritik mot skolan. Deltaskolan säger till oss att de inte håller med om Skolinspektionens kritik i alla delar. Men senast den 30 september måste de redovisa för Skolinspektionen att de har rättat till bristerna. Då är Nora någon annanstans, men i hennes och klasskamraternas gamla skolbänkar sitter en ny uppsättning elever, som kanske har samma förhoppningar och förväntningar som Nora hade. Och hur gick det då för Nora till slut? Hon erbjöds en nödlösning med franskan som hon inte var nöjd med och tackade nej till, men musiken tog skolan igen genom att de två sista veckorna före skolavslutningen ägnades helt åt musik. – Han fixade ju det de två sista veckorna tror jag det var, så det var ju bra att vi fick musik men det var lite klantigt att fixa det de två sista veckorna när man nästan slutat skolan. – Hur var det, vad gjorde ni på de här veckorna? – Vi lärde oss spela piano några låtar, sjöng, spela trummor… vi hann ändå med ganska mycket för att vi gick ju varje dag i två veckor. – Men tror du att du lärde dig lika mycket som om… – Nä, det tror jag inte eftersom de andra niorna, eller skolorna gick i musik i ett helt år… och man läser ju också på musiken om historien om musik, det gjorde inte vi. Vi hann inte det. Den skolan, Deltaskolan hade behövt ett år till. Den var inte riktigt klar. Man kände det. Reporter: Maya Abdullah UR  maya.abdullah@ur.se Producent: Karl Brodin UR karl.brodin@ur.se Exekutiv producent: Andreas Lindahl andreas.lindahl@sverigesradio.se Nästa vecka fortsätter Kalibers granskning av Skolinspektionens möjligheter att hålla ordning i den svenska skolan.  Då handlar det om hur fasaderna putsas upp när skolinspektionen kommer på besök. 

För fem år sen inrättades Skolinspektionen för att granska den svenska skolan. Enligt uppdraget ska alla elever ha tillgång till en likvärdig utbildning och Skolinspektionen skulle också bidra till förbättrade kunskapsresultat. Men skolan blir allt mindre likvärdig och kunskaperna försämras. Kan man inspektera fram en bättre skola? Skolinspektionens chef Ann-Marie Begler intervjuas i Ekots Lördagsintervju

Stockholms filmfestival är inne på andra veckan och idag har en av de tävlande festivalfilmerna även svensk premiär. Nämligen konstnären Anna Odells omtalade långfilmsdebut Återträffen, om en grupp forna niondeklassare som samlas för att festa och minnas skoltiden tjugo år senare. Men huvudpersonen Anna har inga glada minnen att dela med sig av. Kino samlar en kritikerpanel för att diskutera denna nya filmsnackis signerad Anna Odell - Miranda Sigander (TT Nyhetsbyrån), Anders Karnell (konstredaktör på Nöjesguiden) och Caroline Dyrefors-Grufman (Barn- och elevombud på Skolinspektionen). Vi spanar efter arbetarskildringar och afroamerikanska perspektiv i festivalfilmerna och intervjuar bland andra regissören till Last Stop: Fruitvale Station, Ryan Coogler. Och så har Roger träffat sin idol Mark Cousins, irländaren som gjort Story Of Film, en pedagogisk kärleksförklaring till filmen i 15 delar.

Föräldrauppror mot halalslaktat kycklingkött i Svedala, sedan alla skolelever serverats köttet i fyra års tid. Är det förenligt med skollagens skrivningar om ickekonfessionalitet att servera religiöst slaktat kött? Reportage av Johanna Rudbäck och samtal med Ulf Bingsgård, moderat kommunalråd i Trelleborg, där man i kommunens kostpolicy har ett förbud mot att servera kött som slaktats med religiösa slaktmetoder. Den amerikanske imamen Feisal Abduhl Rauf, känd som grundare till Ground Zeromoskén i New York, på Sverigebesök. Åsa Furuhagen ställer frågor om utmaningar för islam i västvärlden idag. Utrikeskrönika om Kenya efter terrordådet av Richard Myrenberg.Samtal med miljöaktivisten Stefan Edman, som länge hävdat att klimatet är en andlig fråga. Har tiden hunnit ikapp honom? Telegramblock med Jalal Lalouni. Vem blir nästa ärkebiskop i Svenska kyrkan? Reaktioner efter hearing i Gottsunda. Samtal med Åsa Furuhagen och ljud från hearingen.

Vad är en bra utbildning? Och hur mäter man det? Den andra delen i Kalibers granskning av den svenska högskolan handlar om utvärderingen och bedömningen av högskolornas kvalitet, en process där miljonbonusar - eller hot om nedläggning - ligger i potten. Högskoleutbildningar betygssätts av staten på lösa grunder. Studenter vars utbildningar fått dåligt betyg riskerar att bli ifrågasatta av arbetsgivare, och utbildningar som fått högst betyg får del av regeringens bonusmiljoner. – Ja, asså det känns ju inte roligt att plugga det programmet och sen få det omdömet. – Det är lite besvärande tycker jag. Jag hoppas att det inte påverkar min karriär som jurist på något nämnvärt sätt. – Det här programmet, juristprogrammet i Stockholm är Sveriges mest sökta program. Jag ville bara ha det sagt. Anna Persson, Filip Nyman och Ali Abdullah sitter i storsal C6 i ett av Stockholms universitets ljusblå hus. Föreläsningen i juridik börjar snart. De pratar om betyget som deras utbildning har fått av staten. – Jag är faktiskt väldigt nöjd med min utbildning hitintills. Jag tycker att de är väldigt duktiga på att lägga upp utbildningen pedagogiskt. Så det omdömet reflekterar inte riktigt min upplevelse av utbildningen. Högskolan är Sveriges största statliga sektor, den kostar över 60 miljarder om året. Men vad är en bra utbildning? Och hur mäter man det? – Det finns ju en viss status kopplat till utbildningen och det är ju inte roligt att få höra just om sin egen utbildning. Det kanske är lite orättfärdigt att plocka ut en liten bit av utbildningen och sedan nämna det om hela utbildningen. I förra veckans Kaliber berättade lärare om hur sämre förkunskaper hos studenterna och mindre resurser till utbildningarna i kombination med det system som fördelar pengar till utbildningarna gör att nivån sjunker. För att motverka det infördes ett nytt kvalitetsutvärderingssystem 2011. Men systemet har brister och kan få orättvisa konsekvenser både för utbildningar och studenter visar vi i dagens Kaliber. Vi går tillbaka till för ungefär ett år sen hemma hos Julia Shao. Hon går sista året på juristlinjen och skriver sitt examensarbete. Det är en av de första dagarna i september. -- Första gången jag tog del av nyheten så var det på Dagens Nyheter. “Svag juristutbildning i Stockholm”, är rubriken på artikeln och lite längre ner i texten: Stockholms Universitet håller bristande kvalitet. Julia blir nyfiken. – Jag tycker att juristutbildningen på Stockholms universitet är en bra utbildning. Jag tycker att vi har underbara, jättebra lärare, som lär ut på ett väldigt pedagogiskt sätt och vi har ambitiösa studenter som tar del av en jättebra undervisning. Juristprogrammet i Stockholm en av de utbildningar som har högst söktryck i Sverige. Julia går in på Högskoleverkets hemsida för att kolla hur utvärderingen har gått till. – Av rapporten framgår att man slumpmässigt gått igenom examensarbeten bland juriststudenter på Stockholms universitet. 24 examensarbeten, alltså uppsatser, har lottats ut från ungefär 300 från hösten 2010 och våren 2011. Dessa har sen bedömts utifrån sex olika examensmål. På två av examensmålen har uppsatserna fått omdömet “bristande”, och det har i sin tur gjort att hela utbildningen fått omdömet “bristande kvalitet.” Företrädare för utbildningen har också fått beskriva hur studenterna når examensmålen i en så kallad självvärdering, men fokus ligger på uppsatserna. – Då tror jag ändå att de flesta är överens om att man kan inte dra en slutsats om att en hel utbildning är av bristande kvalitet, utan Högskoleverket borde ha redovisat slutsatsen på ett annat sätt, det vill säga att de har granskat vissa examensarbeten som enligt deras syn på saken inte uppfyller vissa kriterier som Högskoleverket hade fastställt. Tillsynsmyndigheten, före detta Högskoleverket som numera heter Universitetskanslerämbetet, har i uppdrag att se till att lärosätena kontinuerligt kvalitetssäkrar sina utbildningar. Det nya med det här utvärderingssystemet är att fokusera på resultat. Resultatet mäts i första hand genom att titta på de uppsatser som studenterna skriver mot slutet av utbildningen, examensarbetena. Man tittar också på utbildningarnas självvärderingar, och intervjuer med företrädare för utbildningen görs också. Men huvudfokus ska ligga på uppsatserna. Brister kvalitén i något av de examensmål man utvärderar ifrån blir omdömet bristande kvalitet för hela utbildningen. Detta oavsett om examensarbetena visar att andra mål uppnås med god marginal. Utbildningar som får omdömet “mycket hög kvalitet” får del av regeringens miljardbonus och utbildningar som får omdömet "bristande kvalitet" kan i förlängningen tvingas lägga ner. – När man tittar på den granskning de gjort av examensarbetena, så tycker jag att analysen och bedömningen av uppsatserna ifrågasätter jag inte alls. Jag är helt enig med dem och jag tycker att det finns flera saker vi ska jobba med där. Det jag var kritisk mot var två saker. Dels tycker jag att när man gör en bedömning av en hel utbildning så måste man beakta mer än bara examensarbetena. Jonas Ebbesson är dekan, alltså högste ansvarige, på juridiska fakulteten på Stockholms universitet. – Jag tycker att man drog för långtgående slutsatser, men när jag väl har sagt det så tycker jag att man ska också vara tydlig med att vi tog detta på största allvar, vi har satt igång massa åtgärder på grund av HSV:s arbete och för mig som relativt nybliven dekan förra året så var den här granskningen väldigt värdefull. Jonas Ebbesson bläddrar i Högskoleverkets utvärdering. Det är den som du har framför dig på skrivbordet här. Hur många sidor är den? – Ja, hela rapporten som avser alla universitet är på en 100 sidor, men det som gäller Stockholms universitet är bara på några sidor. Dessutom var det så att när den här bedömningen kom så skickades den aldrig ut till oss i förhand för att kommentera, och sen blev det som en sorts konsumentupplysning på ett sätt som jag tycker är felaktigt. Om man läser detta utan att ha helheten så får man intrycket av att det här är en bristande utbildning. Och när de sedan får den informationen när de söker så skulle det kunna leda till slutsatsen att man inte ska söka till Stockholm. En felaktig konsumentupplysning, säger Jonas Ebbesson på Juridicum på Stockholms universitet om Högskoleverkets utvärdering. En konsumentupplysning som kan hindra studenter att söka utbildningen och som också sätter en stämpel på utbildningen för de studenter som går där. Även magisterutbildnigen i juridik fick omdömet “bristande kvalitet” i Stockholm. Här är det 20 uppsatser som har granskats. Flera av dem är får mycket goda omdömen. Men på ett mål har sex av de 20 uppsatserna ansetts bristande. Om en av de uppsatserna hade klarat just det målet hade utbildningen klarat sig. Nu föll den på målsnöret. Vi åker till Karlstads universitet och mastertbildningen i Skatterätt. Där blev Björn Jernbacken, programansvarig, glad för Högskoleverkets omdöme “mycket hög kvalitet”. – Eftersom vi har väldigt mycket kontakter med våra avnämare, skatteverket, revisionsbyråer och de som är framtida arbetsgivare, såg de att vår utbildning är bra. Det slogs upp ganska stort på Skatteverkets hemsida. Två juristutbildningar på två olika lärosäten, den ena får sitt examenstillstånd ifrågasatt och den andra får del av regeringens bonusmiljard. Vi tittar närmre på underlaget för bedömningarna. När vi räknar ihop alla mål i alla uppsatser ser vi att Stockholm har nästan lika hög andel mycket hög måluppfyllelse som Karlstad. Det skiljer åtta procentenheter. Och det skiljer bara två procentenheter i andel bristande måluppfyllelse. Ändå har Karlstad fått det högsta betyget och Stockholm det lägsta på den tregradiga skalan. – De självständiga arbetena väger ju tungt. Men om det står och väger, jag vet inte, jag har inte specialgranskat just det här fallet, och jag vet inte vad bedömarna har sett i de andra underlagen, och om det har viktats upp. Viveka Persson är utredare på Universitetskanslerämbetets utvärderingsenhet. Och de andra underlagen hon pratar om är alltså intervjuerna man gjort med företrädare för utbildningarna och självvärderingarna som utbildningarna har skrivit. Kanske är det Karlstads självvärdering som har avgjort bedömargruppens betyg ”Mycket hög kvalitet”. I den står det bland annat att studenterna har förmåga att genomföra uppgifter inom givna tidsramar. När vi tittade på bedömningarna av fler juristutbildningarpå både kandidat- och magisternivå hittade vi flera utbildningar med högre andel uppsatser med bristande kvalitet än i Stockholm men som ändå klarat sig över godkänt-ribban. Och samma skillnader fann vi också i utvärderingarna av kandidatexamen i företagsekonomi. Där hade flera av examensmålen uppsatser med bristande kvalitet på uppåt 40%, långt över Universitetskanslerämbetets rekommendation på 30% för ett bristande kvalitet-betyg. Ändå har utbildningarna sluppit bli underkända. - Borde inte fler utbildningar ha fått omdömet bristande kvalitet? - Vi hade väldigt kort tid för metodutveckling. Vi har fått metodutveckla under resans gång. Företagsekonomi utvärderades i omgång ett. Då hade vi inte tagit fram några riktmärken. Utvärderingssystemet har fått kritik från flera håll för att själva metoden brister. En av kritikerna är utvärderingsexperten Lena Lindgren, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon sitter med i Svenska utvärderarföreningen och har skrivit boken Utvärderingsmonstret. Hon pekar på problemen att man jämför utbildningar utifrån bedömningar gjorda på olika stora urval. - Det kan skapa systemfel och hur man räknar genomsnitt, så det blir orättvist på något sätt. Lena Lindgren syftar på urvalet av de uppsatser som granskas. På små utbildningar där det bara finns fem uppsatser att granska läser man alla uppsatser, men ju fler uppsatser som finns, desto mindre blir urvalet. Det var därför som man bara granskade 24 av ca 300 uppsatser vid Juridiska i Stockholm. Det här skapar viss statistisk osäkerhet. I en fotnot längst ner i alla granskningarna kan man läsa att metoden är 95 procent säker när det gäller att identifiera utbildningar med bristande kvalitet, men att metoden är mindre säker när det gäller att avgöra vilka utbildningar som har hög respektive mycket hög kvalitet. Ändå ligger metoden till grund för tilldelning av bonusmiljonerna.   Till stor det är det akademiker inom samma ämnesområde som formulerar underlaget till Universitetskanslerämbetets betyg på de olika utbildningarna. Till exempel har ett gäng statsvetare bedömt de statsvetenskapliga utbildningarna. Statsvetarna tyckte själva att utvärderingsmetoden var bristfällig och de satte en högre ribba för att ge utbildningar betyget “mycket hög kvalitet” än bedömargrupper för andra ämnesområden. Viveka Persson på Universitetskanslerämbetet säger att det var bråttom att skapa det nya utvärderingssystemet, att man har lagt rälsen medan tåget kört. Hur påverkar det tillförlitligheten i systemet? - Det är klart att det påverkar tillförlitligheten, det kan jag inte sticka under stol med. Nu tycker Universitetskanslerämbetet att de har kommit till rätta med de initiala metodproblemen. Men besluten som fattades tidigt, till exempel dem om jusristutbildningarna på Stockholms universitet, de står fast. - Vi kan inte annat än erkänna att vi hade väldigt kort tid på oss att sjösätta det här systemet. Vi hade inte gjort någon pilottestning, vi hade inte testat systemet i skarpt läge och därför har vi blivit tvungna att ta fram en rad riktlinjer allteftersom systemet har sjösatts. Vad är en bra utbildning? Hur mäter man det? Den svenska högskolan har expanderat i snabb takt under de senaste decennierna och är nu den största statliga sektorn. Tanken med det nuvarande utvärderingssystemet var att säkra kvalitén i utbildningarna och motverka att man släpper igenom studenter som inte borde bli godkända. Dagens Kaliber har visat på stora brister med systemet. Vi har berättat om snäva urval av av uppsatser och otillförlitliga bedömningar. Flera forskare vi pratat med ifrågasätter också om systemet mäter det det är tänkt att mäta: utbildningskvalitet. - Det som är min huvudkritik är att det man säger symboliserar resultat, det är en så väldigt liten aspekt utbildningens resultat. Utvärderingsexperten Lena Lindgren igen. Statsvetenskapen på Göteborgs universitet, där hon är docent, har fått goda omdömen i utvärderingen. Ändå är hon kritisk till det här sättet att mäta. Examensarbetet, säger hon, är en sån liten del av en två, tre eller fyra år lång utbildning. - Det här är bara sista knorren, ibland bara halva terminen av ett treårigt eller tvåårigt program. Resultat som jag ser det handlar om det som händer hos dem som deltar i utbildningarna, inte bara det som man skriver. Man måste också titta på andra delar av utbildningen säger hon. - Det handlar om att kunna kommunicera, föredra saker, och själva examinationen av examensarbetena handlar också om hur man kan kommentera andras arbeten. När utvärderingssystemet sjösattes fanns, förutom uppsatsgranskningen, självvärderingarna och platsbesöken ytterligare en komponent. Man skulle skicka ut enkäter till före detta studenter, så kallade alumni, och höra hur de upplevde att utbildningen hade fungerat för dem i arbetslivet. Men svarsfrekvensen blev för låg och enkäterna kunde inte användas. De studenter som kommer till tals i systemets nuvarande utformning är de som är med i bedömargrupperna och de som hörs i de så kallade platsbesöken. - Det här det enda sammanhanget som jag kan komma på där man förhåller sig till begreppet kvalitet ur någonting annat än brukarperspektivet. Det rimliga borde ju vara att det är studenterna och lärosätena som ska formulera vad de mest relevanta aspekterna för att värdera och mäta kvalitet är. Erik Arroy är ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer. Han tycker att det är för snävt att värdera en utbildnings kvalitet utifrån de resultat som man kan mäta genom studentuppsatserna. Han tycker att man också ska titta på utbildningarnas förutsättningar och processer. - Vilka resurser man har, hur miljön ser ut och sånt, såväl som hur studenterna upplever utbildningarna inledningsvis, processer handlar om lärandet, hur planeras utbildningarna, hur förhåller man sig till pedagogiken, vilket stöd ger man till studenter som ska underlätta deras läroprocesser på olika sätt. Nu mäter man ju resultatet. Man mäter i någon mån kvalitén på studenterna, men det säger ingenting om utbildningen. Det nuvarande systemet, säger Erik Arroy, kan i förlängningen leda till att utbildningarna snarare ser till att rekrytera studenter som är duktiga på att skriva uppsats, istället för att höja kvalitén i utbildningen. Regeringen har ett bonusprogram till utbildningar som fått omdömet “mycket hög kvalitet”. De får dela på närmare tre miljoner kronor om året. Hittills har 17% av utbildningarna fått omdömet “mycket hög kvalitet”. Men flera kritiker menar att  det är problematiskt att ge extrapengar till de utbildningar som fått omdömet “mycket hög kvalitet”. Lars Hultcrantz, professor vid Handelshögskolan vid Örebros universitet, är ordförande i den bedömargrupp som utvärderade landets Nationalekonomi-utbildningar. I hans grupp tyckte man att man kunde använda systemet för att se till att utbildningarna håller en miniminivå på uppsatserna, men de tyckte inte att det är rimligt att använda det för att fördela bonusmiljoner. - När det gäller uppsatserna är det så att de svaga studenterna kräver de stora handledningsinsatser, medan duktiga studenter behöver man knappt handleda. Så förädlingsvärdet, alltså det som lärarna eller högskolorna bidrar med, är lite kopplat till uppsatsens slutliga kvalitet. - Men då blir det en tvärtomeffekt att Handelshögskolan som fick omdömet “mycket hög kvalitet”, de får extrapengar, medan ett universitet som fick “bristande kvalitet” behöver mer resurser för att kunna handleda sina studenter mer. - Ja, så är det ju. Varken jag eller någon annan i gruppen har sett att det skulle leda till hur man fördelar statliga medel till högskolorna. - Det är klart att man som student i Karlstad tycker att det är inte rättvist att de ska ha så mycket pengar där, men tyvärr så har det blivit så. Utbildningen i företagsekonomi på Karlstad universitet fick “Bristande kvalitet”. Där går studenterna Viktoria Pettersson och Simon Strid. De tyckte visserligen att omdömet på deras utbildning var rättvist, det fanns mycket att förbättra på den. Men de har funderingar kring att det var Handelshögskolan i Stockholm som fick bonuspengar. - Som student i Karlstad så blir man ju lite irriterad ändå, för vi hade behövt resurserna här för att ens komma i närheten av de stora universiteten. Utvärderingssystemets fokus ligger på utbildningarnas resultat och det är studenternas examensarbeten, alltså uppsatser, som bäst anses spegla det. Men lärosätena har, som vi berättat, också fått skriva självvärderingar där de beskriver hur studenterna når de olika målen för utbildningen. Det och att ta fram uppsatser och på andra sätt arbeta med utvärderingen har tagit mycket tid på de olika utbildningarna. - Det var många involverade. Man bedömer att det var ungefär 200 timmar som lades ner. Säger Jonas Ebbesson, dekan på juristutbildningen på Stockholms universitet. De olika utbildningarna har lagt ner olika mycket tid. Vid Chalmers tekniska högskola satsade man ordentligt på att få fram riktigt bra självvärderingar. Här anordnades workshops och seminarier i hur man skriver självvärderingar. Totalt lade man ner ungefär 26 000 timmar på framförallt självvärderingsarbetet. Det motsvarar runt 6 miljoner, bara på ett av landets ca 40 högskolor och universitet. Björn Engström är vice prefekt och en av många anställda som deltog i arbetet med utvärderingarna på Chalmers. - Jag för tiddagbok då, så jag har koll på min tid och det blev 244 timmar och jag uppskattar att 120 timmar var skrivarbete, resten var förberedelse på Chalmers och coachning av programansvariga och granskning av deras rapporter. - Känns det som väl använda timmar, de här 244? -Det är ju två effekter av arbetet, dels är det en rapport som produceras och den vet man kanske inte värdet av i sig. Men jag tror att de bidrar till - särskilt om det är lite osäkra fall - att de kan bidra till att skapa förtroende för det man gör på ett lärosäte. Den andra effekten av arbetet med självvärderingen, säger Björn Engström, är att man gjorde en analys av utbildningens alla delar, vilket han tycker är kvalitetsdrivande i sig. På Chalmers kostade arbetet kring utvärderingarna alltså ca 26 miljoner kronor. Alla lärosäten har inte räknat hur mycket arbete de lagt ner, men enligt en rapport från SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, uppskattas de totala kostnaderna för självvärderingarna hamna på mellan 150 och 225 miljoner kronor. Självvärderingarna som lärosätena producerar läses sedan av bedömargrupperna för de olika utbildningarna, där också folk från näringslivet sitter med. Per Fagrell på Teknikföretagen är med och utvärderar ingenjörsutbildningarna och han har lagt ner mycket arbete på att tolka självvärderingarna och utifrån dem se om studenterna nått de olika målen. - De är strukturellt likadana. De är indelade i vissa kapitel, men där under kan man skriva väldigt fritt. Man kan inte lägga upp tre fyra bredvid varann och bocka av. När man rättar ett matteprov kan man lägga upp uppgift ett på alla och bocka av. Det går inte här. Här måste man läsa alla 30 sidorna och så går man till nästa och läser alla 30 sidorna och då får man försöka hitta. Och det är lite komplicerat tycker jag. Per Fagrell är också fundersam över hur mycket tid utvärderingen har tagit i anspråk. - Det är ju väldigt mycket tid som läggs ner. Jag har räknat ut hur mycket tid jag har använt i bedömargruppen hittills och det är 160, 170 timmar. Jag gör ju det som en del av mitt jobb därför att vi tycker att det är viktigt att bevaka att vi har bra ingenjörsutbildningar. Men jag har ju inte haft tjänstledigt eller något för att göra det utan det är kvällar och helger och en del av min arbetstid. Och den kostnaden ser inte Universitetskanslerämbetet, eller regeringen. Vilken metod för utvärdering man än väljer så kan man vara säker på en sak: den som granskas kommer att anpassa verksamheten efter det som granskas. Särskilt om utvärderingens resultat är kopplad till pengar. När man nu granskar examensarbeten betyder det att man på utbildningar runt om i landet plötsligt lägger extra krut på att handleda examensarbeten, plötsligt får studenter mer hjälp med att skriva sina uppsatser. Om det berättar flera lärare som Kaliber talat med. Men utvärderingarna har också lett till att man på allvar sett över sina utbildningar för att förbättra kvalitén. Så även om metoden har stora brister så har den haft positiva effekter.   Under de senaste 20 åren har utvärderingar av den offentliga sektorn vuxit i omfång. Skolinspektionen, Vårdanalys och Kulturanalys är några exempel på nya myndigheter som utvärderar den offentliga sektorns resultat. Shirin Ahlbäck Öberg forskar om mål och resultatstyrning. Hon pekar på på problemen med de stora kontrollsystem som måste konstrueras för uppföljningen av resultat inom offentlig verksamhet. - Det är klart att man ska följa upp offentlig verksamhet, men det som har hänt - från att vi knappt hade någon uppföljning eller utvärdering fram till 70- och 80-talet - det är ju att den här utvärderingsidén har ju verkligen exploderat. När man införde mål- och resutlatstyrning var det för att ha koll på vart pengarna gick, och det var ju en bra tanke. Men det har ju blivit så mycket av det här att det är en väldig byråkrati som krävs, som måste byggas upp för att matcha det här. Det gör att det är kostsamt, så det som en gång var satt att effektivisera verksamheten har blivit en industri i sig som kostar pengar och resurser. Jag menar att vi för länge sen har passerat jämviktspunkten för när det ger mer än vad det kostar. - Och gäller det högskolan också? - Ja, absolut, det är ju mycket mer av återrapporteringskrav hela tiden. Jag brukar säga att det här är ett misstroendets politik. I förra veckans program berättade högskolelärare om hur de är klämda mellan studenternas sjunkande förkunskaper och minskande resurser. De lärare vi pratade med oroade sig för att nivån sjunker hos utbildningarna. Idag berättar vi om regeringens försök att stoppa kvalitetsbrister i utbildningara med ett utvärderingssystem som kostar hundratals miljontals kronor och som dessutom inte gör jobbet. - Hej, har du cyklat hit? - Anna - Maja Universitetskansler Lars Haikola är chef över Universitetskanslerämbetet, före detta Högskoleverket, alltså den myndighet som genomför utvärderingen. Han tycker att systemet fungerar bra för det den ska göra, det vill säga att att utvärdera om landets utbildningar uppfyller de examensmål som är satta. Kritiken att studentuppsatserna endast utgör en liten del av utbildningarna bemöter han med att examensarbetena i de flesta teoretiska utbildningarna ändå ska vara den sammanlagda kunskap som studenten tillgodogjort sig under utbildningen. - Uppsatsen ska samla upp alla tidigare färdigheter, förmågor och kunskaper som man har tillägnat sig i hela utbildningen. Därför får uppsatserna en särskild roll och de bättre speglar hela utbildningen än andra delar av utbildningen gör. I de utbildningar där andra förmågor som till exempel muntlig kommunikationsförmåga är viktiga är självvärderingarna som lärosätena har skrivit komplement till examensarbetena. Att självvärderingarna ser olika ut och läggs olika vikt vid när de slutgiliga betygen för utbildningarna sätts är inte konstigt, säger Lars Haikola. - Vi ger ju lite mallar naturligtvis. Självvärderingen ska vara utformad med lite rubriker och med en viss längd så att vi får en jämförbarhet mellan dem, men en fullständig rättvisa i en gudomlig mening uppnår vi inte med detta utvärderingssystemet heller. Kritiken att det här utvärderingssystemet snarare mäter kvalitén på studenterna än deras examensarbeten och att man inte tittar på hur mycket en student lär sig under utbildningens gång har Lars Haikola förståelse för, men poängterar att det inte är myndighetens uppdrag i det här systemet. - Ordet kvalitet är ju hopplöst mångtydigt och svårt och ideologiskt färgat och allt detta. Vi gör en operationell definition av kvalitet. Vi återvänder dit vi startade, till juridikstudenten Julia Shao. I dagarna kommer beskedet om hennes utbildning, en av Sveriges mest eftertraktade, kommer att läggas ner eller inte. Hon oroar sig för att den har fått en skamfläck. Att hennes framtida arbetsgivare kan välja en nyutexaminerad student från Uppsala eller Lund hellre än från Stockholm. Och hon tycker att det är orättvist att den skamfläcken beror på helt felaktig myndighetsutövning. - Jag skulle vilja dra en liknelse med en åklagare som överväger att väcka åtal mot en person som är misstänkt för ett brott. Då måste åklagaren kunna presentera ett fullgott bevisunderlag för att man ska kunna gå vidare i nästa steg. Att börja utreda om den här personen är skyldig eller inte. Annars är det ingen idé att väcka åtal. Och på samma sätt måste Högskoleverket komma på ett sätt som håller för att de ska kunna redovisa så verklighetsförankrad slutsats som möjligt. Reportrar: Anna Iversen och Maja Lagercrantz

Reporter Azar Akbarian har träffat en familj i Kristianstad kommun vars sjuåriga flicka fått utstå slag och glåpord i skolan och föräldrarna upplever att skolan inte gör tillräckligt för att deras barn ska få en dräglig tillvaro i skolan. Hör Mats Manhammar som är jurist på skolinspektionen om hur man anmäler en skola och vad som händer om man gör det.

Mängder av barn i Sverige sätts i särskola på helt felaktiga grunder. Kommunerna gör undermåliga utredningar som leder till att barn som skulle kunna gå i vanlig skola med extra stöd istället placeras i särskola under hela sin skoltid. När sen barnen söker till gymnasiet har de tre inriktningar att välja på, i den vanliga skolan har barnen hundratals val. En felaktig placering i särskola ger barnen en mycket sämre start i livet.Nu har Skolinspektionen granskat över 1 200 utredningar i 58 kommuner och domen över kommunerna är stenhård.Trots att kommunerna misskött sig i många år finns det bara ett enda rättsfall och det är inte ens avgjort. P4 granskar särskoleplaceringarna utifrån 18-årige Mickael Korhonen som anmält två kommuner och nu kämpar för att få sitt liv tillbaka. Mickael Korhonen bor i Säffle i Värmland. Han är ett av många barn i Sverige som felaktigt placerats i Särskola. I åtta år tvingades han gå i en skolform där han inte alls hörde hemma. Mickaels start i livet blev inte den bästa: Hans föräldrar söp och han och hans syskon fick ofta klara sig själva. När Mickael började skolan gjorde han det i en vanlig förskoleklass. Enligt ett psykologiskt utlåtande gör han stora framsteg men i samma utlåtande finns en formuleriong som gör att han senare sätts i Särskola. Det står: - Hans prestationer idag tyder på att han skulle kunna få svårt att klara av grundskolans krav. Sedan snart ett år bor Mickael Korhonen hemma hos sin kompis och hans föräldrar Anna och Peter Sjölin. Under alla dom tio år dom känt Mickael har dom varit frågande till hans särskoleplacering. När han flyttade hem till dom fanns ingen återvändo. Dom måste ta reda på varför han var placerad i särskolan. Men när Mickael begär att få ut alla sina papper möts han av motstånd och oförståelse från dom olika myndigheterna. Vi hör Peter berätta hur det varit att hjälpa Mickael.

I P1s granskning "Den orättvisa skolan" handlar det om Göteborgs enda muslimska friskola - Römosseskolan. I somras skapade skolan stora rubriker då en granskning från Skolinspektionen visade att lärarna inte satte likvärdiga betyg. Till skillnad från de flesta skolor i landet kunde man i statistiken se att pojkarna fått bättre betyg än flickorna. Hur förklarar skolan kritiken och har den konfessionella undervisningen påverkat betygssättningen? Reportage av Johanna Rudbäck. Religionshistorikern Jenny Berglund från Södertörns Högskola har studerat muslimska friskolor- hur ser hon på jämställdheten på konfessionella friskolor? Hör en längre version av analysen där Jenny Berglund bland annat går in på problematiken med importerade läroböcker i islam.   Biståndsarbetare kidnappas och flyktingarna hotas. Konflikten mellan Kenya och al-Shabaab har förändrat vardagen i det stora lägret Dadaab i norra Kenya dit många människor flytt undan krig och torka i Somalia. Sofia Malmqvist arbetar sen tre år i Kenya utsänd av Svenska Kyrkan och Lutherska Världsförbundet. Nu är hon på tillfälligt besök i Sverige för att gå en säkerhetsutbildning och i programmet berättar hon om sina drivkrafter och sina överväganden nu när hjälparbetet utsätts för allt svårare utmaningar. Lyssna på en längre version av samtalet med Sofia Malmqvist: Ett år före presidentvalet korsar Sveriges Radios USA-korrespondenter Ginna Lindberg och Sten Sjöström hela den vidsträckta kontinenten, från kust till kust, för att få svar på frågan: Hur mår egentligen världens mäktigaste nation? Turnén avslutas i Människor och tro där vi får höra om religionens plats i den amerikanska politiken - hur viktig är tron och moralfrågorna för väljarna och kandidaterna? Utrikeskrönikan är signerad Katja Magnusson, Sveriges Radios utsända i Istanbul, och handlar om utlänningars besatthet av fläskkött när de besöker muslimska länder. Baconfest i Damaskus, smugglade julskinkor och tyska fläskkorvar - lyssna på krönikan: I Moldavien har den första muslimska organisationen fått statligt godkännande vilket väckt mycket kritik från ortodoxa kyrkan i landet. Frilansreportern Fanny Härgestam rapporterar från Moldavien. Programledare: Tithi Hahn tithi.hahn@sverigesradio.se Producent: Åsa Furuhagen asa.furuhagen@sverigesradio.se

"Dom trodde jag var utvecklingsstörd". Maurizio Ruz blev förtidspensionerad när han var 17 år, placerades i särskola när han var 9 år, kom till Sverige från Chile 1988. Då han var 8 år började Mauricio i en förberedelseklass för nyanlända barn. Idag är han 32 år. Han har läst om tvillingarna Rasmus och Robin Sjöholm som också gått i särskola, men för en tid sen visade sig ha blivit felplacerade. Mauricio har börjat ett detektivarbete för att ta reda på historien om sig själv. Han har åkt till Chile och pratat med grannar och vänner som kände honom som barn. Aldo Ruz är Mauricios fem år äldre bror. Han har skickat ett brev till bl a Diskrimineringsombudsmannen och Skolinspektionen. Aldo och Mauricio kräver att placeringen i särskolan granskas. Aldo Ruz är själv utbildad lärare och har under flera år märkt att många barn, särskilt pojkar med invandrarbakgrund ofta får olika diagnoser i den svenska skolan. Han är inte ensam om dessa iakttagelser. Flera utredningar konstaterar samma sak.

Svenska skolor har blivit sämre på att hjälpa alla elever till godkända resultat.Skolinspektionen har påtalat stora brister. Men Kalibers granskning visar att många kommuner under lång tid inte har gjort något åt problemen.

EQ, social kompetens, positivt tänkande tar tid från svenska, matte och engelska. I många svenska skolor får den vanliga undervisningen maka på sig för att ge plats åt livskunskap - ett ämne som inte finns med i några nationella kursplaner. Det visar en granskning som Sveriges Radios Kaliber har gjort. Ett lagbrott anser Skolinspektionen, som nu inleder en egen granskning. Samtidigt vittnar eleverna om kränkande behandling på lektionerna. Och rektorer och skolchefer är besvikna på program som sålts in med falsk marknadsföring. Kaliber fortsätter granskningen av livskunskapen - ämnet som inte finns.