Podcasts about wilhelm stenhammar

Inspired by my holiday in Denmark last week, today I inaugurate a new series on Countermelody called “Nordic Tracks,” featured music from Scandinavia and the Nordic countries. There has always been a wealth of vocal music from Sweden, Denmark, Norway, Finland, and Iceland, and in this episode I focus exclusively on orchestral songs, a genre which I also featured in a special episode last fall. Of course there are the usual standbys by Grieg and Sibelius and Nielsen, but also featured is the work of less-celebrated composers, beginning with the romantics and post-romantics (Wilhelm Stenhammar, Ture Rangström) and through to the present day (Aulis Sallinen, the late Kaija Saariaho). The singers are some of the greatest ever to raise their voices in song, including Kirsten Flagstad, Soile Isokoski, Birgit Nilsson, Hugo Hasslo, Elisabeth Söderström, Eric Sædén, Karita Mattila, Anne Sofie von Otter, and many others. It's highly likely that you will encounter singers (Gitta-Maria Sjöberg, Kirsten Schultz) and composers (Fartein Valen, Laci Boldemann, Poul Schierbeck) that you may have never heard before (I know I did!) Oh, yes, and it's all topped off with a bit of Björk! Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel's lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” At Countermelody's core is the celebration of great singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. By clicking on the following link (https://linktr.ee/CountermelodyPodcast) you can find the dedicated Countermelody website which contains additional content including artist photos and episode setlists. The link will also take you to Countermelody's Patreon page, where you can pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available exclusively to Patreon supporters are currently available and further bonus content including interviews and livestreams is planned for the upcoming season.

Die Leichtigkeit des Seins auf einer abgelegenen Schäre in der Ostsee. Erlebe mit Philipp Deinen Bullerby-Moment. Diese Musikstücke hast Du in der Folge gehört: Martin Tingvall - "Sa hissas flaggan pa midsommarafton" // Nils Landgren - "When All Is Said And Done" // Wilhelm Peterson-Berger - "Frösöblomster (Halsning)" // Björn & Benny - "Hej gamle man!" // Wilhelm Stenhammar - "Serenade" // Den Podcast "Eltern ohne Filter" von den Kollegen vom BR findest du hier: https://www.ardaudiothek.de/sendung/eltern-ohne-filter/68705722/ Wenn Du eine Idee oder einen Wunsch hast, an welchem Thema Philipp unbedingt musikalisch herumdoktern muss, dann schreib ihm eine Mail: playlist@ndr.de.

The year is 1910. Imagine that you are a young composer, and the music world is in flux all around you. Mahler is dying, and with his death many agreed that the great Austro-German symphonic tradition that stretched from the late 18th century with Haydn all the way through Mozart, Beethoven, Brahms, Mendelssohn, Schubert and more, was over and done with. Wagner's music dramas had inspired an entirely new style of music, and composers like Strauss, Liszt, and Berlioz had blown open the possibilities of what music could portray. But even their experiments had seemed to have reached a breaking point. For many composers, there seemed to be nowhere to go.  As the great Swedish conductor Herbert Blomstedt said: “There was nothing to be done all the great melodies had all been written - what could one do. There was so much wonderful music but composers had to regroup and develop their own language and that wasn't easy in 1910. Stravinsky found his own method inspired by Russian culture, Bartok was similar, Hindemith went to Baroque and the Renaissance. Schoenberg's idea was: it's all nonsense, we need to start from the beginning. Every composer has to make a new start.”  Over the next few weeks, I'm going to talk about composers who struggled with these questions, and the first one on the list is the most important Swedish composer Wilhelm Stenhammar, who started out his life as a disciple of Wagner, but in the end rejected that influence and created a style all his own, which is perhaps best exemplified in his second symphony, which features the sounds of Swedish folk music, harmonies that stretch back not into the classical era but into the Medieval period, and a powerful resolve to not be like Wagner, but also to not even approach the idea of sounding like Schoenberg either. Stenhammar wrote to a friend as he began writing his G Minor symphony: “In these times of Arnold Schoenberg, I dream of an art far removed from him, clear, joyful and naïve.” We're going to discuss all of these roiling tensions this week, so please join us for a look at this underrated symphony!

Tonsättaren och pianisten Wilhelm Stenhammar var ett nationalmonument kring förra sekelskiftet. Få personer har haft sådan betydelse för svenskt musikliv, men de inre striderna var många och egentligen var han för blyg för sin egen framgång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En passionerad drömmare och en personlig röst med en musik som kom långt inifrån. Så beskrivs Wilhelm Stenhammar, tonsättaren och pianisten som blev framgångsrik runt år 1900 och vars sånger och symfoniska verk lever kvar hos oss än i dag. Mest känd är han troligen för tonsättningen av ”Sverige”, av en del betraktad som vår egentliga nationalsång. Men färre känner nog till de inre konflikter som följde honom. Stenhammar hade en uppburen tillvaro som musiker och chefsdirigent för Göteborgs symfoniker, samtidigt som han levde ett bitvis självutplånande liv. Han var aldrig helt bekväm i rampljuset och fick inte heller samma internationella genomslag som sina nordiska grannar. ”Jag längtar in i mig själv” skrev Stenhammar i ett brev till sin vän Jean Sibelius. I år är det 150 år sedan Wilhelm Stenhammar föddes. Här går vi i hans fotspår tillsammans med författaren Magnus Haglund, barnbarnet Carl Wilhelm Stenhammar, sångerskan Anne Sofie von Otter och pianisten Bengt Forsberg. En dokumentär från 2021 av Sofia Nyblom. Sändes första gången i mars 2021.

Wilhelm Stenhammar is one of Sweden's greatest composers in the romantic tradition. In this emblematic piece he captures something of the nordic spirit - personal and melancholic but with a deep sense of connection to something that has been around for a very long time. With pianist Henrik Kilhamn. Video: https://youtu.be/06CB499p0u4

Bilen har under ett drygt sekel varit en viktig symbol för både modernitet, frihet och individualism. Hur lever bilens kultur i dag? Häng med på raggarrundan i Härnösand och till Sveriges största bilmuseum. STENHAMMAR 150 ÅR I år firas tonsättaren, dirigenten och nationalmonumentet Wilhelm Stenhammar 150 år, kanske mest känd för stycket "Sverige". Men vem var han och vilket arv har han lämnat efter sig? Samtal med Sofia Nyblom, journalist aktuell med P2 dokumentären Jag längtar in i mig själv om Stenhammars liv och verk. ESSÄ: 432 PARK AVENUE OCH DRÖMMEN OM EN STAD OVAN MOLNEN I den andra delen i OBS-essä serie om hus, hem och status hör vi idag psykologen Petter Lindblad Ehnborg ta oss på en essäistisk husesyn i skyskrapan med den exklusiva adressen 432 Park Avenue. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Tonsättaren och pianisten Wilhelm Stenhammar var ett nationalmonument kring förra sekelskiftet. Få personer har haft sådan betydelse för svenskt musikliv, men de inre striderna var många och egentligen var han för blyg för sin egen framgång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En passionerad drömmare och en personlig röst med en musik som kom långt inifrån. Så beskrivs Wilhelm Stenhammar, tonsättaren och pianisten som blev framgångsrik runt år 1900 och vars sånger och symfoniska verk lever kvar hos oss än i dag. Mest känd är han troligen för tonsättningen av ”Sverige”, av en del betraktad som vår egentliga nationalsång. Men färre känner nog till de inre konflikter som följde honom. Stenhammar hade en uppburen tillvaro som musiker och chefsdirigent för Göteborgs symfoniker, samtidigt som han levde ett bitvis självutplånande liv. Han var aldrig helt bekväm i rampljuset och fick inte heller samma internationella genomslag som sina nordiska grannar. ”Jag längtar in i mig själv” skrev Stenhammar i ett brev till sin vän Jean Sibelius. I år är det 150 år sedan Wilhelm Stenhammar föddes. Här går vi i hans fotspår tillsammans med författaren Magnus Haglund, barnbarnet Carl Wilhelm Stenhammar, sångerskan Anne Sofie von Otter och pianisten Bengt Forsberg. En dokumentär från 2021 av Sofia Nyblom.

Tonsättaren och pianisten Wilhelm Stenhammar var ett nationalmonument kring förra sekelskiftet. Få personer har haft sådan betydelse för svenskt musikliv, men de inre striderna var många och egentligen var han för blyg för sin egen framgång. En passionerad drömmare och en personlig röst med en musik som kom långt inifrån. Så beskrivs Wilhelm Stenhammar, tonsättaren och pianisten som blev framgångsrik runt år 1900 och vars sånger och symfoniska verk lever kvar hos oss än i dag. Mest känd är han troligen för tonsättningen av Sverige, av en del betraktad som vår egentliga nationalsång. Men färre känner nog till de inre konflikter som följde honom. Stenhammar hade en uppburen tillvaro som musiker och chefsdirigent för Göteborgs symfoniker, samtidigt som han levde ett bitvis självutplånande liv. Han var aldrig helt bekväm i rampljuset och fick inte heller samma internationella genomslag som sina nordiska grannar. Jag längtar in i mig själv skrev Stenhammar i ett brev till sin vän Jean Sibelius. I år är det 150 år sedan Wilhelm Stenhammar föddes. Här går vi i hans fotspår tillsammans med författaren Magnus Haglund, barnbarnet Carl Wilhelm Stenhammar, sångerskan Anne Sofie von Otter och pianisten Bengt Forsberg. En dokumentär från 2021 av Sofia Nyblom.

Första delen i en seminarieserie i två delar. Kulturakademin i samarbete med Högskolan för scen och musik Forum för scenkonst: Scenkonstkritik - vad, för vem och varför? Beskrivning Med vårens seminarieserie vill vi ta en aktiv del i debatten om scenkonstkritik. I detta forumsamtal ligger fokus på musikdramatik. Hur kan kritiken utvecklas för att bli än mer relevant? Vilket ansvar har kritikern för problematisering och fördjupning när utrymmet på kultursidorna krymper? Och hur förhåller sig traditionell media till sociala mediers höga tonläge? Martin Nyström Martin Nyström är musikkritiker och ansvarig för bevakningen av klassisk musik och opera på DN och författare. Senaste boken är "Konsten att se långt - nya perspektiv på Evert Taube" (Arche Press) kom 2019. Var lärare på Musikhögskolan i Gbg 1976-1992. Är permanentboende på Kössö i Göteborgs södra skärgård. Johanna Paulsson Johanna Paulsson är frilansande kulturjournalist och kritiker i bland annat Dagens Nyheter. Hennes bevakningsområde spänner från klassisk musik till Melodifestivalen och inom scenkonsten från opera till musikal. Hon har en kandidatexamen i både musik- och litteraturvetenskap och brukar gästföreläsa om musikkritik vid Stockholms respektive Uppsala universitet. På fritiden driver hon en kulturhistorisk blogg om drakar, ett ämne som ibland kolliderar med musikdramatiken inte minst hos Wagner. Magnus Haglund Magnus Haglund är författare, kulturskribent och musiker. Är sedan 1994 musikkritiker på Göteborgs-Postens kultursida och har publicerat fem böcker, senast Lyssnare – En essä om ljud och konst och en biografi om WIlhelm Stenhammar. Undervisar sedan 2010 i konstnärligt skrivande på HDK–Valand och driver, tillsammans med Isak Eldh, det konceptuella discoprojektet The Marble Fauns. Staffan Rydén Staffan Rydén har varit vice VD för Dramaten och VD för Folkoperan, som han även var medgrundare till. Mellan 2010 och 2013 var Staffan rektor för Högskolan för scen och musik innan han gick vidare som Västra Götalandsregionens kulturchef, en tjänst han avslutade 2017.

Vandaag de overige twee delen van Nielsens Strijkkwartet in f-kl.t., opus 5 met een overrompelende finale (Allegro appassionato) dat evenals het eerste deel even enerverend als caleidoscopisch is. Alsof de jonge componist zichzelf nauwelijks in toom kon houden. Wilhelm Stenhammar verkoos ook na 1900 de Centraal-Europese traditie van Brahms en diens volgelingen voort te zetten, […]

Han komponerade blivande klassiker redan som tonåring och briljerade som konsertpianist. Men varför skulle han bli så självkritisk? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Låtlista: I Skogen, Barbara Bonney, Antonio Pappano Ett Folk (Op 20), Gustaf Sjökvist, Karl-Magnus Fredriksson, Radiosymfonikerna, Radiokören, Storkyrkans kör Konsert För Piano & Orkester Nr 2 d-moll Op 23, Janos Solyom, Stig Westerberg, Münchener Philharmoniker Serenad För Orkester Op 31 F-dur, Herbert Blomstedt, Göteborgs Symfoniker Symfoni Nr 2 g-moll Op 34, Herbert Blomstedt, Göteborgs Symfoniker Chitra, Cristina Ortiz Eldarevalsen, Hillevi Stenhammar, Carl Jularbo

Han komponerade blivande klassiker redan som tonåring och briljerade som konsertpianist. Men varför skulle han bli så självkritisk? Låtlista: I Skogen, Barbara Bonney, Antonio Pappano Ett Folk (Op 20), Gustaf Sjökvist, Karl-Magnus Fredriksson, Radiosymfonikerna, Radiokören, Storkyrkans kör Konsert För Piano & Orkester Nr 2 d-moll Op 23, Janos Solyom, Stig Westerberg, Münchener Philharmoniker Serenad För Orkester Op 31 F-dur, Herbert Blomstedt, Göteborgs Symfoniker Symfoni Nr 2 g-moll Op 34, Herbert Blomstedt, Göteborgs Symfoniker Chitra, Cristina Ortiz Eldarevalsen, Hillevi Stenhammar, Carl Jularbo

Den här veckan recenserar vi en skiva med arg amerikansk pianomusik spelad av Conrad Tao. Men blir man glad eller arg av att höra den? Dessutom försöker Kati Raitinen bli av med Bach-arvet i sin senaste cello-skiva, men lyckas hon? I veckans Musikrevyns val går vi till botten med Bruckners luriga men fantastiska Symfoni nr 6 denna gång med Bergens filharmoniker under ledning av Thomas Dausgaard. I panelen sitter Hanna Höglund, Ingela Karlsson och Måns Tengnér. Programledare: Johan Korssell. Veckans skivor: Camille Saint-Saëns  Symfoni nr 3 och Tableaux symphoniques Paul Jacobs, orgel Thierry Fischer, dirigent Utah Symphony Orchestra Betyg: 4  American Rage Musik för piano av Aaron Copland, Julia Wolfe, Frederic Rzewski Conrad Tao, piano Betyg: 4 The world is (y)ours Musik för cello av Sibelius, Johan Ullén, Anna Clyne, Dai Fujikura Kati Raitinen, cello Betyg: 4 Like to the lark Musik av Vaughan Williams, Judith Bingham, Hugo Alfvén, Gustav Mahler, Wilhelm Stenhammar, med flera Simon Phipps, dirigent Svenska kammarkören Betyg: 4

Pianist Henrik Kilhamn presents Swedish composer Wilhelm Stenhammar's most famous piece, Fantasy no. 1 in B minor. It contains great power and adventure as well as beautiful lyrical sections, all the time employing a lot of mediant relationships and motivic development. Analysis and profrmance (17:51).

Prins Eugen (1865-1947) var inte bara en centralgestalt som konstnär och konstsamlare utan också en varm tillskyndare av musiken. Den här dokumentären handlar om spåren efter prins Eugen i musiklivet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Prins Eugen tog både intryck av musik i sitt eget konstnärsskap och bidrog till den musikaliska utvecklingen. Han var bland annat med och samlade in pengar till bygget av Stockholms konserthus 1924-26. Bland samtida tonsättare fanns Emil Sjögren och Wilhelm Stenhammar. I programmet medverkar Prins Eugen i egen hög person ur Sveriges Radios arkiv liksom konstvetaren Karin Sidén - hör en längre intervju med Sidén här nedanför! Programmet är en repris från den 19 november 2017. En P2-dokumentär av Christina Tobeck/SR Musik.

Prins Eugen (1865-1947) var inte bara en centralgestalt som konstnär och konstsamlare utan också en varm tillskyndare av musiken. Den här dokumentären handlar om spåren efter prins Eugen i musiklivet. Prins Eugen tog både intryck av musik i sitt eget konstnärsskap och bidrog till den musikaliska utvecklingen. Han var bland annat med och samlade in pengar till bygget av Stockholms konserthus 1924-26. Bland samtida tonsättare fanns Emil Sjögren och Wilhelm Stenhammar. I programmet medverkar Prins Eugen i egen hög person ur Sveriges Radios arkiv liksom konstvetaren Karin Sidén - hör en längre intervju med Sidén här nedanför! Programmet är en repris från den 19 november 2017. En P2-dokumentär av Christina Tobeck/SR Musik.

Carl Nielsen (1865-1931) är Danmarks mest framstående tonsättare genom tiderna. I den här andra delen sätts hans verk i ett nordiskt perspektiv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Forskaren och författaren John Fellow som har dokumenterat Carl Nielsens liv berättar om "modernismen" hos Nielsen, i synnerhet hans 5:e symfoni och den så kallade Stockholmsskandalen kring denna symfoni 1924. Då kommer vi samtidigt in på Carl Nielsens jämngamla nationaltonsättare till kolleger i Norden och hur de så att säga hänger ihop. Norge hade sin Edvard Grieg, Sverige sin Wilhelm Stenhammar och Finland sin Jean Sibelius. Vi hör professorn och tonsättaren Gunnar Bucht som skrivit boken "Nielsen-Sibelius-Stenhammar: mellan Norden och Europa" (Gidlunds förlag 2018), musikforskaren Lisbeth Ahlgren om den danska musikforskarpionjären Hortense Panum och Carl Nielsens förhållande till folkmusiken, professor Michael Fjeldsöe på Köpenhamns universitet om att Nielsenforskningen som i början av 2018 fick flera miljoner kr för att skapa en ny bok om tonsättaren - den senaste stora boken var ju från 1948! En P2 Dokumentär av musikvetaren Bodil Asketorp som rest runt i Nielsens fotspår.

Carl Nielsen (1865-1931) är Danmarks mest framstående tonsättare genom tiderna. I den här andra delen sätts hans verk i ett nordiskt perspektiv. Forskaren och författaren John Fellow som har dokumenterat Carl Nielsens liv berättar om "modernismen" hos Nielsen, i synnerhet hans 5:e symfoni och den så kallade Stockholmsskandalen kring denna symfoni 1924. Då kommer vi samtidigt in på Carl Nielsens jämngamla nationaltonsättare till kolleger i Norden och hur de så att säga hänger ihop. Norge hade sin Edvard Grieg, Sverige sin Wilhelm Stenhammar och Finland sin Jean Sibelius. Vi hör professorn och tonsättaren Gunnar Bucht som skrivit boken "Nielsen-Sibelius-Stenhammar: mellan Norden och Europa" (Gidlunds förlag 2018), musikforskaren Lisbeth Ahlgren om den danska musikforskarpionjären Hortense Panum och Carl Nielsens förhållande till folkmusiken, professor Michael Fjeldsöe på Köpenhamns universitet om att Nielsenforskningen som i början av 2018 fick flera miljoner kr för att skapa en ny bok om tonsättaren - den senaste stora boken var ju från 1948! En P2 Dokumentär av musikvetaren Bodil Asketorp som rest runt i Nielsens fotspår.

Prins Eugen (1865-1947) var inte bara en centralgestalt som konstnär och konstsamlare utan också en varm tillskyndare av musiken. Den här dokumentären handlar om spåren efter prins Eugen i musiklivet. Prins Eugen tog både intryck av musik i sitt eget konstnärsskap och bidrog till den musikaliska utvecklingen. Han var bland annat med och samlade in pengar till bygget av Stockholms konserthus 1924-26. Bland samtida tonsättare fanns Emil Sjögren och Wilhelm Stenhammar. I programmet medverkar Prins Eugen i egen hög person ur Sveriges Radios arkiv liksom konstvetaren Karin Sidén - hör en längre intervju med Sidén här nedanför! En P2-dokumentär av Christina Tobeck/SR Musik.

Prins Eugen (1865-1947) var inte bara en centralgestalt som konstnär och konstsamlare utan också en varm tillskyndare av musiken. Den här dokumentären handlar om spåren efter prins Eugen i musiklivet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Prins Eugen tog både intryck av musik i sitt eget konstnärsskap och bidrog till den musikaliska utvecklingen. Han var bland annat med och samlade in pengar till bygget av Stockholms konserthus 1924-26. Bland samtida tonsättare fanns Emil Sjögren och Wilhelm Stenhammar. I programmet medverkar Prins Eugen i egen hög person ur Sveriges Radios arkiv liksom konstvetaren Karin Sidén - hör en längre intervju med Sidén här nedanför! En P2-dokumentär av Christina Tobeck/SR Musik.

Plaadifirma BIS kogmikku "Five Nordic Masters" (2004) valis maestro Neeme Järvi rootsi helilooja Wilhelm Stenhammari loomingust tema keskse teose Serenaadi F-duur ja Teise klaverikontserdi, kus väljendub helilooja isikupära rohkem kui Esimeses kontserdis. Esimese klaverikontserdi saatusest on maestro Järvil aga üks põnev lugu rääkida.

Plaadifirma BIS kogmikku "Five Nordic Masters" (2004) valis maestro Neeme Järvi rootsi helilooja Wilhelm Stenhammari loomingust tema keskse teose Serenaadi F-duur ja Teise klaverikontserdi, kus väljendub helilooja isikupära rohkem kui Esimeses kontserdis. Esimese klaverikontserdi saatusest on maestro Järvil aga üks põnev lugu rääkida.

Tonsättare, pianist och en musikalisk virvelvind. Den produktive Wilhelm Stenhammar var aktiv på bägge sidor sekelskiftet - men vi kan förstås inte hålla oss från att ge honom ett avsnitt redan nu. Med Esmeralda Moberg och Mattias Lundberg. AVSNITTETS LÅTLISTA: https://open.spotify.com/user/1126630471/playlist/5NP8QQFYzQw9NMkYV5Vf71 Den svenska musikhistorien produceras av produktionsbolaget Munck. Kontakta oss på dsm@sverigesradio.se Producent: David Rune Sändningsdatum i FM P2: 2016-11-23 kl. 16.30

Wilhelm Stenhammar studerade aldrig komposition, utom en kort tid för Andreas Hallén, utan förblev autodidakt. Hans lyhördhet gjorde honom ändå till en av de främsta kompositörerna i Sverige vid sekelskiftet 1800/1900. Från 1894 turnérade Stenhammar över hela Sverige tillsammans med Aulinska kvartetten. I början av 1900-talet började han ge egna soloaftnar, i huvudsak med Beethovens sonater. Stenhammar hoppades kunna ägna mer tid åt komposition, men pengarna tog slut och han accepterade anbudet att bli dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907 där han blev i 15 år. Mer information på sverigesradio.se/p2

Wilhelm Stenhammar studerade aldrig komposition, utom en kort tid för Andreas Hallén, utan förblev autodidakt. Hans lyhördhet gjorde honom ändå till en av de främsta kompositörerna i Sverige vid sekelskiftet 1800/1900. Från 1894 turnérade Stenhammar över hela Sverige tillsammans med Aulinska kvartetten. I början av 1900-talet började han ge egna soloaftnar, i huvudsak med Beethovens sonater. Stenhammar hoppades kunna ägna mer tid åt komposition, men pengarna tog slut och han accepterade anbudet att bli dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907 där han blev i 15 år. Mer information på sverigesradio.se/p2

Wilhelm Stenhammar studerade aldrig komposition, utom en kort tid för Andreas Hallén, utan förblev autodidakt. Hans lyhördhet gjorde honom ändå till en av de främsta kompositörerna i Sverige vid sekelskiftet 1800/1900. Från 1894 turnérade Stenhammar över hela Sverige tillsammans med Aulinska kvartetten. I början av 1900-talet började han ge egna soloaftnar, i huvudsak med Beethovens sonater. Stenhammar hoppades kunna ägna mer tid åt komposition, men pengarna tog slut och han accepterade anbudet att bli dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907 där han blev i 15 år. Mer information på sverigesradio.se/p2

Klassisk på nettet har denne gang et tema om 1913. Hvad blev der uropført af musik i 1913, hvilken musik var komponisterne i gang med, hvad skete der i musiklivet det år?  Komponisterne er Maurice Ravel, Richard Strauss, Wilhelm Stenhammar, Arnold Schønberg og flere, og der kommer et større uddrag af det vigtigste værk overhovedet i 1913: Stravinsky’s Le Sacre du Printemps

Wilhelm Stenhammar studerade aldrig komposition, utom en kort tid för Andreas Hallén, utan förblev autodidakt. Hans lyhördhet gjorde honom ändå till en av de främsta kompositörerna i Sverige vid sekelskiftet 1800/1900. Från 1894 turnérade Stenhammar över hela Sverige tillsammans med Aulinska kvartetten. I början av 1900-talet började han ge egna soloaftnar, i huvudsak med Beethovens sonater. Stenhammar hoppades kunna ägna mer tid åt komposition, men pengarna tog slut och han accepterade anbudet att bli dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907 där han blev i 15 år. Mer information på sverigesradio.se/p2

Wilhelm Stenhammar studerade aldrig komposition, utom en kort tid för Andreas Hallén, utan förblev autodidakt. Hans lyhördhet gjorde honom ändå till en av de främsta kompositörerna i Sverige vid sekelskiftet 1800/1900. Från 1894 turnérade Stenhammar över hela Sverige tillsammans med Aulinska kvartetten. I början av 1900-talet började han ge egna soloaftnar, i huvudsak med Beethovens sonater. Stenhammar hoppades kunna ägna mer tid åt komposition, men pengarna tog slut och han accepterade anbudet att bli dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907 där han blev i 15 år. Mer information på sverigesradio.se/p2

Wilhelm Stenhammar studerade aldrig komposition, utom en kort tid för Andreas Hallén, utan förblev autodidakt. Hans lyhördhet gjorde honom ändå till en av de främsta kompositörerna i Sverige vid sekelskiftet 1800/1900. Från 1894 turnérade Stenhammar över hela Sverige tillsammans med Aulinska kvartetten. I början av 1900-talet började han ge egna soloaftnar, i huvudsak med Beethovens sonater. Stenhammar hoppades kunna ägna mer tid åt komposition, men pengarna tog slut och han accepterade anbudet att bli dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907 där han blev i 15 år. Mer information på sverigesradio.se/p2

"Beethovengubbar" kallade August Strindberg de vänner som han bjöd in till musikseanser i sitt hem. Till de trognaste hörde brodern Axel och violinisten Tor Aulin. Stämningen vid dessa musikstunder var andaktsfull. Av de få som fick vara med och lyssna, krävdes att de iakttog total tystnad. För August Strindberg var musiken terapi. Den dämpade hans själsliga oro. Han jämförde sig själv med Saul som i Bibelns berättelse tröstades av Davids harpospel. Tor Aulin var Strindbergs David. 1903 lämnade Tor Aulins syster Valborg Stockholm för att bosätta sig i Örebro, och därmed slutade hon att komponera. Hade kritikernas nedlåtande sätt att skriva om kvinnliga tonsättares musik tystat hennes musa?1909 bröt också Tor upp från huvudstaden. Han flyttade till Göteborg för att tillsammans med Wilhelm Stenhammar leda Göteborgs orkesterförening. Kontakten med Strindberg bröts dock inte. Tor Aulin var en av de få som lyckades behålla vänskapen med Strindberg fram till dennes död 1912. Fjärde delen av Christina Tobecks serie Tonsättarinnor i ett manligt musikliv

De unga musikervännerna i Stockholm kring sekelskiftet 1900 ställde upp för varandra. De medverkade på varandras konserter och musikerna framförde verk av tonsättarna i vänkretsen. Flera av dem hade varit studiekamrater på Musikkonservatoriet, andra hade träffats i de musikaliska salongerna. Och syskonen Aulin var vapendragare. Valborg och Tor Aulin – hon pianist och tonsättare, han violinvirutos, tonsättare och inte minst initiativrik organisatör. Där var Emil Sjögren, pianist och tonsättare. Också konsertsångerskan Dagmar Möller, syster till Harriet Bosse, och pianisten och tonsättaren Wilhelm Stenhammar hörde till arbetsgemenskapen. När Tor Aulin kom hem efter studierna i Berlin mot slutet av 1880-talet, bildade han en stråkkvartett. Den Aulinska kvartetten blev den ledande kammarmusikensemblen i Sverige under de 25 år som den var verksam. Genom många och långa turnéer fördes kammarmusik ut också långt utanför Stockholm. Ensemblen spelade både klassiska verk och de allra nyaste – en stor vikt lades vid svensk musik. Redan innan Valborg Aulin for till Paris, hade hon komponerat en stråkkvartett. Efter fyra år fick den sitt uruppförande av broderns nystartade ensemble, och Valborg komponerade ännu en stråkkvartett, som också den införlivades i den Aulinska kvartettens repertoar. Tor Aulin blev Valborgs vapendragare. Då fanns det de som såg framförandena som offer av broderskärlek. Idag vet vi att han utan hänsyn till sådana känslor kunde föra fram hennes verk med gott konstnärligt samvete! Tredje delen av Christina Tobecks serie Tonsättarinnor i ett manligt musikliv

I dag med Jussi Björling som sjunger operarior och romanser med Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Georg Ludwig Jochum 1958, Lars Sellergren som spelar Schumanns C-dur Fantasi från 1956 och Wilhelm Stenhammars Symfoni g-moll med Radioorkestern under ledning av Dean Dixon inspelad 1952 Dagens program inleds med en konsert med Jussi Björling inspelad i Stockholms konserthus en sommarkväll 1958. Han sjunger några av sina glansnummer från operascenen men också ett knippe romanser av Jean Sibelius och Richard Strauss. I radions programtidning Röster i Radio intervjuas den 47-årige sångaren i samband med konserten, på sitt sommarställe i Stockholms skärgård. ”Jag är för ung för att sjunga Othello” förkunnar rubriken ovanför bilden av en glädjestrålande Jussi stående vid ratten i motorbåten tillsammans med fru och dotter. Konserten ägde som sagt rum mitt i sommaren och i konserthuset var det inte bara fullt i salongen den där sommarkvällen utan podiet var också  fullsatt av en, efter svenska förhållanden, jätteorkester bestående av de sammanslagna orkestrarna från konsertföreningen och radion. Dirigent var den i Stockholm vid denna tid ofta anlitade Georg Ludwig Jochum. Jean Sibelius: Svarta rosor och Säv, säv susa. Richard Strauss: Morgen och Ständchen. Georges Bizet: Blomsterarian ur ”Carmen”. Pietro Mascagni: Turiddos avsked ur ”På Sicilien” Giacomo Puccini: Des Grieux aria ur ”Manon Lescaut” Jussi Björling, Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester. Dirigent: Georg Ludwig Jochum. Inspelat 18 juli 1958 Lars Sellergren (1927–2008) var under många år verksam som pianopedagog vid Musikhögskolan I Stockholm, där han själv i tidernas begynnelse studerat för Olof Wibergh. Senare reste han i Europa och hamnade hos Bruno Seidlhofer i Wien. Han debuterade i Stockholm 1951 och spelade ofta i radion under 50- och 60-talen, både som solist med orkester och i olika kammarmusiksammanhang. Här spelar han ett av Robert Schumanns större pianoverk Fantasin i C-dur komponerat av en 26-åring 1836. Robert Schumann: Fantasi C-dur Lars Sellergren, piano Inspelat 1956. På hösten 1952 kom en ung amerikansk dirigent till Stockholm. Han hade hastigt kallats in för att ersätta den tyske dirigenten Wilhelm Furtwängler i en konsert I Stockholms konserthus. Den unge mannen hette Dean Dixon och han var den förste färgade dirigent som fått dirigera flera av de stora amerikanska orkestrarna I New York, Philadelphia och Boston. Även i Stockholm gjorde han stor succé. Han fick snabbt nya erbjudanden om konserter och hamnade strax efteråt i Göteborg, där han blev Chefdirigent för Göteborgs symfonikerna, där han blev en sentida efterträdare till Wilhelm Stenhammar, som ledde orkestern under 1910-talet. Och det var just musik av Stenhammar som blev det första svenska verk Dixon dirigerade, vid en konsert med Radiosymfonikerna. Wilhelm Stenhammar: Symfoni nr 2 g-moll Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon Inspelat 1952 Som en extra liten dessert bjuder vi också på ett litet pianostycke av Stenhammar. Hilda Waldeland spelar det sista av Stenhammars Sensommarnätter. Wilhelm Stenhammar: Poco allegretto ur Sensommarnätter Hilda Waldeland, piano Inspelad 1961