Podcasts about Gagnef

Nordmark Pod får besök av DJ;n Konsert och festivalarrangören Creative Chief på Rosendal Garden Party, Rush Ent och Kind people. Vi känner henne också från tidigare uppdrag på Trädgården och Under Bron i Stockholm samt den älskade Gagneffestivalen och så mkt mer nämligen Johanna Beckman!Det pratas om och att; Skidcrashen, korsbandet drog med sig ben, musikvärlden, branch under förändring, talang växer inte upp ur jorden, himmel o helvete, tålamod, boka Aphex Twin, förändringskapacitet, klart från början, learning by doing, sydafrikanska kåkstäder, orädd, det är det här jag tycker det är kul, Gagnef, balans, skulle kunna jobba dygnet runt, hur stänger man av? Kändes som att jag aldrig gjorde nog, hitta rätt och att fortsätta med det man brinner för..Mäktigt! Produktion av NordmarkEditering av NordmarkMix av Nordmark

EEEEEN podcast av Joakim och Niklas Faerden SWISH: 0767661991  PATREON: https://www.patreon.com/Faerdenspodcast TACK FÖR ALLT STÖD OM SOM VI ÄLSKAR ER!!!!

Jonsson har varit iväg på festival i Gagnef och festat järnet med lokalbefolkningen medans Kulan har simmat Vansbrosimmet och avklarat 2/4 i den Svenska klassikern och Jonas har fångat fulla människor på bowlingbanan på Trädgården. Sen pratar vi även om konsten att landa ett flyplan. Längre avsnitt av podden hittar ni på vår patreon: https://www.patreon.com/randommakingmovies Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Historikern Maria Sjöberg om kvinnorna som nu tar plats i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. I början av 1900-talet flyttar de tre systrarna Adelborg till Gagnef i Dalarna. Maria är textilkonstnär, Ottilia barnboksförfattare och Gertrud lärare. Tillsammans blir de en stark kraft i rösträttsrörelsen och Gagnef blir känt i hela landet. Maria Sjöberg är professor i historia vid Göteborgs universitet. De senaste åren har hon jobbat mycket med Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. Ett digitalt uppslagsverk om kvinnor som gjort något betydelsefullt i samhället, men som ofta verkat i det dolda. Medverkande: Maria SjöbergReporter: Cecilia OhlénLjudmix: Nisse LundinUppläsning: Annika Östman

Tunes: Inveraray & District Pipeband: March, Strathspey & Reel Three on the Bund: Local Hero Simon Pfisterer: Vivaldi's Concerto for Four Violins in B minor Karel Westerling: Riding Free Spirit Brighde Chaimbeul, Ross Ainslie and Steven Byrnes: The Badger and the Weasel Glengervie: Sine Bhan/ Come by the Hills, Christ Has My Heart Aye/The Mermaid/In And Out The Harbour /Juan Martino's, The Lonesome Boatman Dave Rowlands: Chickadee, The Purturbation, Jim Harding's Waltz Nicholas Konradsen: Waltzish Set, Farewell to Gagnef, Smoke Braider's Bourree, Farewell to Claremont Falsobordone: Maria Unser Frowe, Quant j'ay l'espart, A tutta gente Jason Rouse: The Spanish Cloak, Job of Journey Work Rebel's Menuet: Mairi Bhan Òg (Mary young and fair), Bothan Airidh 'm Braighe Rainneach (The Shieling on the Braes of Rannoch), Drumochter Reels: (1) Calum Figheadair (“The Kilchattan Wedding”) / (2) Druimuachdar / (3) Uist Reel Inveraray & District Pipe Band A Night in that Land https://idpb.bandcamp.com/album/a-night-in-that-land March, Strathspey and Reel +X+X+X+X+ Three on the Bund & Simon Pfisterer Local Hero by Three On the Bund: https://3onthebund.bandcamp.com/album/frenzy Vivaldi's Concerto for Four Violins in B minor Simon Pfisterer's New Album, Another Way To Go Available for order here: https://simonpfisterer.com/shop/ +X+X+X+ Karel Westerling Riding Free Spirit: https://www.youtube.com/watch?v=EQBLqlMC3ME Check out Karel's Stellar Youtube page +X+X+X+ LAS LAS features: Brighde Chaimbeul - C Smallpipes Ross Ainslie - C Smallpipes Steven Byrnes - Guitar and Mandola The Badger and the Weasel https://brighdechaimbeul.bandcamp.com/album/las +X+X+X+X+ Glenbervie - Nae Borders Glenbervie is Neil Clark and Kathryn Grainger Sine Bhan/ Come by the Hills Christ Has My Heart Aye/The Mermaid/In And Out The Harbour /Juan Martino's The Lonesome Boatman https://glenbervie.bandcamp.com/album/nae-borders +X+X+X+ Dave Rowlands Original Compositions on Jon Swayne Low D pipes Chickadee The Purturbation Jim Harding's Waltz https://daverowlandsbagpipes.bandcamp.com/album/dave-rowlands-bagpipes +X+X+X+ Nicholas Konradsen The New Leaf Original Compositions by Nicholas, Plays Sweedish pipes of his own make and Jon Swayne Border Pipes Waltzish Set Farewell to Gagnef Smoke Braider's Bourree Farewell to Claremont https://nicholaskonradsen.bandcamp.com/album/the-new-leaf +X+X+X+ 1350 - Music for a plague by Falsobordone Falsobordone is: Falsobordone: Erik Ask-Upmark, Anna Rynefors With guests: Karin S Lagergren, Daniel Åhlman, Magne Pettersson, Shira Kammen, Daniel Serra Maria Unser Frowe, Quant j'ay l'espart A tutta gente https://erikaskupmark.bandcamp.com/album/1350-music-for-a-plague +X+X+X+ Jason Rouse: Fieldish Recordings Waltz: The Spanish Cloak Set Dance: Job of Journey Work https://pipingrouse.bandcamp.com/album/fieldish-recording +X+X+X+ Hessians & Highlanders 1746 in Scotland Music & story compiled & arranged by Quest Christian Tewordt Music performed by Duo “Rebel's Menuet” Johanna Wildhack & Quest Mairi Bhan Òg Bothan Airidh 'm Braighe Rainneach Drumochter Reels To get the Book/Album Combo order here: https://www.verlag-ralf-liebe.de/programm/262/hessen-highlander/ +X+X+X+ FIN Here are some ways you can support the show: You can support the Podcast by joining the Patreon page at https://www.patreon.com/wetootwaag You can also take a minute to leave a review of the podcast if you listen on Itunes! Tell your piping and history friends about the podcast! Checkout my Merch Store on Bagpipeswag: https://www.bagpipeswag.com/wetootwaag You can also support me by Buying my First Album on Bandcamp: https://jeremykingsbury.bandcamp.com/album/oyster-wives-rant-a-year-of-historic-tunes or my second album on Bandcamp! https://jeremykingsbury.bandcamp.com/album/pay-the-pipemaker or my third album on Bandcamp! https://jeremykingsbury.bandcamp.com/album/bannocks-of-barley-meal You can now buy physical CDs of my albums using this Kunaki link: https://kunaki.com/msales.asp?PublisherId=166528&pp=1 You can just send me an email at wetootwaag@gmail.com letting me know what you thought of the episode! Listener mail keeps me going! Finally I have some other support options here: https://www.wetootwaag.com/support Thanks! Listen on Itunes/Apple Podcasts: https://podcasts.apple.com/us/podcast/wetootwaags-bagpipe-and-history-podcast/id129776677 Listen on Spotify: https://open.spotify.com/show/5QxzqrSm0pu6v8y8pLsv5j?si=QLiG0L1pT1eu7B5_FDmgGA

Jonsson berättar allt som hände under Gagnef-festivalen och varför han behövde åka hem. Sen pratar vi även om ett fenomen som händer oss killar när vi lever med damer, fenomenet som ingen riktigt vågar lyfta. Vi pratar också om Gentleminions och media branschens handikapp. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

20 år som festival- & konsertarrangör! Möt drivna Johanna Beckman som nu är Senior Creative Curator & Promotor på FKP Scorpio, men har länge arbetat som kreativ chef och bokningsansvarig bland annat på klubbarna Trädgården/Under Bron och Nobelberget i Stockholm samt legendariska Gagnef-festivalen. Idag arbetar hon främst med klubbkonceptet Kind People Club och nya konsertserien Rosendal Garden Party som pågår i dagarna! Hör hur hennes karriär startade från att skapa en turné med Timbuktu och Looptroop i Sydafrika som skolprojekt till att programmera musikscener med Cirkus Cirkör utan tidigare erfarenhet. Men hon berättar även exempelvis hur man bygger en grym line-up, vikten av inkludering på/bakom scen och att arbeta utifrån ett koncept som grund för allt. Dessutom delar hon sina 5 bästa tips för jobbet, lyssna nu! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

20 år som festival- & konsertarrangör! Möt drivna Johanna Beckman som nu är Senior Creative Curator & Promotor på FKP Scorpio, men har länge arbetat som kreativ chef och bokningsansvarig bland annat på klubbarna Trädgården/Under Bron och Nobelberget i Stockholm samt legendariska Gagnef-festivalen. Idag arbetar hon främst med klubbkonceptet Kind People Club och nya konsertserien Rosendal Garden Party som pågår i dagarna! Hör hur hennes karriär startade från att skapa en turné med Timbuktu och Looptroop i Sydafrika som skolprojekt till att programmera musikscener med Cirkus Cirkör utan tidigare erfarenhet. Men hon berättar även exempelvis hur man bygger en grym line-up, vikten av inkludering på/bakom scen och att arbeta utifrån ett koncept som grund för allt. Dessutom delar hon sina 5 bästa tips för jobbet, lyssna nu! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

När jag för första gången poddar, med två poddare, handlar samtalet om det oförutsägbara livet med tonåringar, ärvda jultraditioner och om vilken våning man är i känslohissen. Varför är det nödvändigt att ta en paus ibland och hur rimligt är det med 72 adventspresenter? Är jultraditionerna vi skapar till för barnen, eller för att döva våra samveten? Malin erkänner att hon slutat bädda med jullakan och att hon tvingar på 17-åringen den traditionella chokladkalender. Johanna älskar att äta sig igenom julen och drömmer sig tillbaka till barndomsjulen i Gagnef, där tomten på spark..... Marlene berättar om adventsförberedelserna som avbröts för några timmar på akuten....... Välkommen att sitta ned på ett julmysigt 11-kaffe!

Johanna Beckman, kreativ chef på Trädgården och Under Bron i Stockholm, gästar oss och berättar mer om hennes yrkesroll och om hur hon arbetar med dj- och artistbokningar. Vi snackar även om hennes jobb med Gagnef-festivalen, Cafe Fluß och Nobelberget samt pratar "klubbpolitik" och om hur svårt det är att driva klubb i Sverige idag. Dessutom surr om skivspelande och duon Imaginary Hair, samt tips om hur du som är dj ska (och inte ska) agera när du kontaktar en bokare. Följ Johanna Beckman (Soundcloud): www.soundcloud.com/johannabeckman Följ Johanna Beckman (Insta): www.instagram.com/johannabeckman Följ podden: www.instagram.com/dansmusikpodden Följ Özze: www.instagram.com/autonomi.mp3 Följ Mats: www.instagram.com/matswurnell Hör av er: dansmusikpodden@gmail.com (Musiken i avsnittet är inte gjord av gästen)

Täta publikhav, delade musikupplevelser och genomtänkta festivalutstyrslar. De senaste 50 åren har festivalerna blivit stilbildande tillställningar som påverkat såväl populärkulturen som modet. Det blir ingen festivalsommar 2020. En efter en har arrangörerna kastat in handduken och ställt in. Men det blir i alla fall en festivalspecial i Stil. För när fälten, skogsdungarna och vip-områdena ligger öde tar vi tillfället i akt att titta närmare på festivalkulturen. För att se vad det är som hänt de senaste 50 åren och vad det är vi kommer sakna. Journalisten Natalia Kazmierska ligger bakom boken Popkulturens Död, med henne pratar vi om festivalens historia. Från den legendariska Woodstockfestivalen 1969 som lockade hundratusentals hippies, till dagens lyxigare tillställningar med både konst och yoga. På festivalerna har inte bara musiken stått i fokus, minst lika viktigt har festivallivet och ja, själva festivalstilen varit. Med journalisten Jonna Bergh djupdyker vi in i festivalmodet. Hur festivalklädseln sett ut, vilka dess utmaningar varit och hur stilen påverkat modet i övrigt.   På en liten ort i Dalarna såg en liten, naturnära festival sin uppgång och sitt fall. Festivalen i Gagnef omskrevs i media som trygg och våldsfri, men kallades även raljant för "hornstullsveckan i Dalarna". Vi ber grundaren Mattias Nordström och bokaren Johanna Beckman att berätta historien om festivalen i Gagnef. I sommar blir det 20 år sen en filmproduktion begav sig till Arvikafestivalen för att under pågående festival spela in en ungdomsfilm. Den fick rätt och slätt titeln "Festival" och har på senare år fått något av en kultstatus. Vi ringer upp filmens regissör Karl-Johan Larsson och huvudrollsinnehavare Ebba Stragne. Programledare är Viola Nilsson och Blenda Setterwall Klingert.

Om dramatiken bakom Pärvie-förkastningen och om algsvampen som ligger bakom kräftpesten. Vi ger oss ut i naturen som är extra viktig för många just nu. Programledare: Jenny Berntson Djurvall. Morgonens fältreporter Thomas Öberg finns vid Torneträsk, Skandinaviens största fjällsjö. Tvärs över fjälldalarna här löper en tio meter hög brant - en förkastning som fått namnet Pärvie. Den bildades under stor dramatik för 10 000 år sedan, av en mycket kraftig jordbävning. Kunskapen om detta gjorde att man på 1980-talet förkastade planerna på att förvara uttjänt kärnbränsle här. Under morgonen får vi veta mer om den 15 mil långa förkastningen, och om landskapets historia runt Torneträsk. Vi får också möta Aphanomyces astaci - den lilla algsvampen vars existens haft ödesdigra konsekvenser för flodkräftan. Det är nämligen den som orsakar kräftpest. Karin Gyllenklev träffar sötvattensforskaren Lennart Edsman för att höra om hur algsvampen kom till Sverige av misstag, två gånger om. Och så gräver vi där vi står. Ungefär som Arvid Haglund i Gagnef gjorde i komposten och hittade ett riktigt vårtecken - tjocka, vita larver. Vad är det för något? Vi ringer upp biologen Moa Pettersson för att få svar. Den här våren är inte som andra. Coronautbrottet påverkar oss alla. Då kan naturen bli som en fristad att umgås i och hämta kraft ur. Flera organisationer har naturkampanjer för att uppmuntra till att ge sig ut, vuxna som barn. Vi följer med Skogsmulle ut - och efterlyser också lyssnarnas naturtips just nu. I veckans kråkvinkel hyllar Mats Ottosson Mary Oliver - naturnärvarons poet nummer ett. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Direkt från Gagnef i Dalarna går Jocke Lander och Teo Rothman igenom det senaste om Arsenal. Det blir en del snack om försäsongen, Eddie Nketiah, Iwobi och en hel del annat roligt. Häng med! Medverkande: Teo Rothman, Jocke Lander.

När mångkonstnären Ottilia Adelborg kom till Gagnef, i Dalarna, vid förra sekelskiftet blev hon betagen av trakten och människorna. ”Det var helt naivt och full sagostil på allt” skrev hon i sin dagbok. Ottilia Adelborg blev sedan orten trogen resten av livet. 115 år senare gästar K-podd Gagnef och Ottilia Adelborg-museet för att få en […]

Sång och musik kan trösta många som mist någon nära. Den här dokumentären handlar om de som kan hjälpa en i sörjandet som sångarna på en begravning idag eller gråterskorna i finska Karelen förr. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På den svenska landsbygden förr i tiden hette det att man "sjöng ut" den döde. I vår tid finns de ritualerna inte kvar men vilken roll spelar sången och musiken idag? Att sjunga på en begravning är det finaste som finns, säger sångerskan Anna Ihlis i Gagnef. Hon är tredje generationen i en familj som sjunger och spelar på begravningar. - Man är en trösteperson, säger hon. Alla är så oskyddade en stund. Vi träffar också Pirkko Fihlman som tagit upp den ortodoxa traditionen med gråterskor från finska Karelen, att vara en kanal för de andras sorg, ta på sig deras smärta. Konstnärsduon Shakeit Lab - Maria Johansson-Josefsson och Tove Sahlin - har gjort en sång- och dansföreställning om döden, en besvärjelse som också är ett accepterande – "Det är som det är." En P2 Dokumentär av Katarina Wikars. Lyssna också på Katarina Wikars närmare reportage från gråterskekursen i Helsingfors i P1 Kultur tisdag den 30/10 -18.

Sång och musik kan trösta många som mist någon nära. Den här dokumentären handlar om de som kan hjälpa en i sörjandet som sångarna på en begravning idag eller gråterskorna i finska Karelen förr. På den svenska landsbygden förr i tiden hette det att man "sjöng ut" den döde. I vår tid finns de ritualerna inte kvar men vilken roll spelar sången och musiken idag? Att sjunga på en begravning är det finaste som finns, säger sångerskan Anna Ihlis i Gagnef. Hon är tredje generationen i en familj som sjunger och spelar på begravningar. - Man är en trösteperson, säger hon. Alla är så oskyddade en stund. Vi träffar också Pirkko Fihlman som tagit upp den ortodoxa traditionen med gråterskor från finska Karelen, att vara en kanal för de andras sorg, ta på sig deras smärta. Konstnärsduon Shakeit Lab - Maria Johansson-Josefsson och Tove Sahlin - har gjort en sång- och dansföreställning om döden, en besvärjelse som också är ett accepterande "Det är som det är." En P2 Dokumentär av Katarina Wikars. Lyssna också på Katarina Wikars närmare reportage från gråterskekursen i Helsingfors i P1 Kultur tisdag den 30/10 -18.

Avskedet 1864-2018 är Anna Ihlis musikaliska möte med poeten Erik Axel Karlfeldt. Ett möte som fick Ihlis att se likheterna med den över ett hundra år äldre Karlfeldt. E. A Karlfeldt föddes 1864 i Avesta, var nobelpristagare i litteratur och akademiens ständige sekreterare. Anna Ihlis är musiker och sångerska, född 1982, bosatt i Gagnef i Dalarna. De sammanfördes när Karlfeldtsamfundet frågade Ihlis om hon vill tonsätta Karlfeldt. Fyra år har det tagit för henne att hitta det gemensamma, att se bortom bilden av dalaskalden och kvinnokarlen, det pompösa. Att hitta en annan själ i Karlfeldt, en skörare. Men nu är hon klar. Katarina Wikars åkte och träffade henne.

I denna veckas första avsnitt smyggästas vi av crew-member Abena Amoateng. Vi snackar om festivalen Gagnef – är det verkligen så vitt och knarkig som alla sägert? Sen snackar vi flyglarmet "Hesa suedi" som råkade utlösas kvällen innan detta avsnitt spelades in. Hur rimligt är det att det blir krig? Och hur beredda är vi? Och: är inte cykel det ultimata färdmedlet efter apokalypsen? Det blir också prat om tjatsex. Jon blottar gånger som han inte varit en "good guy" (kolla hans blogg "Expat Jon takes on the world"). Peter pratar dick pics. Vi alla pratar om att som kille tacka nej till sex. Prat prat prat och skratt. Dessutom – Vi gästar Way Out West!! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Så här beskriver Anna sitt liv: Jag är snart 30 år gammal och kan packa allt jag äger i 2 resväskor, jag har bankkonton i 4 länder på 3 olika kontinenter men har totalt mindre än 50.000 SEK. Brevet fortsätter: Jag är absolut inte nöjd med mitt liv, men vet även att jag inte kunde ha levt dom här åren på något annat sätt. I Verkligheten träffar du Anna Nilsson från lilla orten Gagnef i Dalarna som nu är i Kanada med en ofrivillig karriär. Reporter: Shang Imam

Östra skolan 5 A i Falun mot Djurmoskolan 5 A i Gagnef.

Elisabet, åtta år, satt i bilen medan föräldrarna tiggde. Hon spelade spel på mobilen, käkade godis och pysslade om sin docka. Sen fick familjen flytta hem till Anders, en pensionerad gymnasielärare. När den romsk-bulgariska familjen flyttar in hos Anders i Gagnef i Dalarna, börjar Elisabet vara hemma med honom på dagarna. Hon kan äntligen göra vanliga saker, laga mat, baka, cykla, åka spark och gå på ishockey. Tanken är att hon ska börja i skolan till hösten. Men så enkelt är det inte. När man ser ett barn som inte går i skolan, det är på nåt sätt osvenskt, säger Anders.En dokumentär om ett barns mänskliga rättigheter, otydliga regler, ängsliga kommunpolitiker och några med stora hjärtan.Lise Indahl har gjort ett antal radiodokumentärer och skriver radiodrama och prosa.

Hur påverkas musik av ens landskap? Amanda Bergman är känd som soloartist och sångerska i mångfaldigt prisbelönade Amason. I en på djupet-intervju om musik talar Amanda om sitt arv, sin uppväxt, sitt sätt att sjunga, sina sånger och likheter mellan Dalarna och Amerika.

PR-läraren från Gagnef sadlade om och i dag är Ola Spännar kommunikationschef för Centerpartiet. Han gillar film som kommunikationsverktyg, varför gör han det? Hur låter Investor på kinesiska, är Centerpartiets kommunikationsavdelning först bland Sveriges partier att skaffa en content manager, och vad gör hen?

Jon Norberg pratar med Stefan Enerud, som jobbar med solel på Svesol i Gagnef, om hur solceller fungerar och vad man ska tänka på om man vill installera solpaneler. Anki Gustafsson, på Dalakraft, reder ut dom ekonomiska frågorna. Och så gör Jon en intervju med Roger Björkman som har lång erfarenhet av att använda solel i sitt hus.

Ebba är arg och Pernilla skör, den här veckan kör vi ombytta roller i Lagersten & Sidén. Poddens ansikte utåt (Ebba) har varit på hippiehipsterfestivalen Gagnef och jag (Pernilla) har en del frågor om frukt. Vi jobbar hårt med kontraster. … Läs mer →

P3 Kultur 20100722. Nördorama med Johanna Koljonen. P3 Kultur kör ner sig i nittonhundratalsnostalgi och förfallsromantik när vi bevittnar rivningen av en enorm SAAB-fabrik i Malmö tillsammans med industridokumentärfotografen Jan Jörnmark. Även Boxcirkeln begrundar den postindustriella storstadsdöden med hjälp av de sista avsnitten av säsong ett av The Wire och försöker sedan kurera sina sorger genom att spela låten teveseriemakarna konsekvent har förvägrat oss trots att den så uppenbart borde ha blivit signaturmelodi: Nina Simones Baltimore. Karin Bähler Lavér från Gagnef-aktuella bandet Munnen kommer till studion för att spela en omgång "Är det Baleariskt?" och förklarar hur de baleariska vindarna redan har nått Tokyo. I Serieskolan har ni bidragit med en supermarioesque superkraft åt Mygga och så avslöjar vi sammansättningen på Sveriges djupast besvikna superskurkar – Jantelagens väktare. Mina damer och herrar, vi välkomnar Ystaren, Nystaren, Spinnarkvinnan, PVC lisan under ledning av En Svensk Tiger! Dessutom förklarar vi varför P3 Kultur är lite som en komedi med Justin Long och Blake Lively. Sommartwittrar gör föfattaren till ”Kärleksbarnet”, och ”Hungerflickan” – Hillevi Wahl.

Släktbands landskapsupplaga 8 dec 2008 I detta program ska vi ägna oss åt det landskap som kanske har den allra tydligaste profilen när det gäller symboler för sådant vi ofta tänker på som typiskt svenskt. Vi ska till Dalarna med sina dalahästar, folkdräkter och midsommarstänger. Men Dalarna har också rykte om sig att vara hemvist för ett ovanligt frihetsälskande och upproriskt folk. Till exempel skriver man i Sveriges Folk från 1918 så här: Ett utmärkande drag i dalkarlens karaktär är en stark självkänsla som lätt gör honom högmodig och envis. Ett annat faktum var att många människor, både kvinnor och män, från Dalarna gav sig i våg på länga vandringar för att söka arbete. Det kallades herrarbete, vilket helt enkelt betydde att de fick arbete hos människor, eller herrar, med pengar. Hoff Sven Hedlund bor i Leksand. Hans mor var trädgårskulla. I hans arbetsrum är bokyllorna fulla med mappar som inrymmer de arbetsvandrande kullornas historia. -Här har jag en sån här mapp med bilder och annan information om olika kullor som vandrat till andra delar av landet för att arbeta, berättar Hoff Sven, och tar ut en mapp med fotografier, brev, släktutredningar och annat som tillhör just den kullan. För några år sedan startade Hoff Sven Hedlund en hembygdsförening i Hjortnäs som ligger vid Siljan. -Jag tog del av alla de protokoll som fanns i byn och det slog mig att det var något märkvärdigt med den byn. Det verkade inte ha funnits några kvinnor som levt och verkat där, i alla fall inte om man skulle tro protokollen. -Men jag förstod naturligtvis att det inte var så. Jag bestämde mig för att ta reda på vad de hade gjort och åstadkommit, och gick från gård till gård för att fråga om kullornas historia. Då visade det sig att i varenda gård hade det funnits duktiga kvinnor varav många var herrarbetande kullor. Många gånger förknippar man kullor med hårarbete och trädgårdskullor, men det finns många fler yrken som kullorna arbetade med. I sitt arbete med att arkivera kullor har Hoff Sven identifierat 40 olika yrken som kullorna hade. Hoff Sven tar fram en lista och börjar läsa från den. -Trädgårdar, tobaksodlingar, kyrkogårdar, bryggerier, ljusfabriker, ammunitionsfabriker, gruvor, sågverk, hamnar, kullroddbåtar, hårarbeten, smörtillverkning, bandvävning, textilslöjd, tröskning med slaga, mursmäckor på byggen mm mm. -Ifrån Gagnef var det kullor som under 40 år tog sig till en fältspatgruva i Åkersberga i Roslagen. Där var det härt arbete, berättar Hoff Sven. -Mursmäckorna kanske hade det värst, de blandade bruket och bar sedan 60 kg tunga hinkar upp till muraren som kunde vara både tre och fyra våningar upp på bygget. -Och då var det så att det fanns motsättningar mellan murarna och kullorna. Murarna menade att det fanns så många arbetslösa familjeförsörjare som borde få de här jobben istället för kullorna. Av den anledningen kunde murarna nästan trakassera kullorna, de stack ner fingret i bruket och sa att det var för löst eller för hårt blandat. Kullorna fick därmed gå ner och hämta en ny tung hink med murbruk. Historiskt började männen vandra på 1500- talet och från slutet av 1600- talet började också kvinnorna ge sig iväg. Männen gick till en början till Falu gruva, som då var Sveriges största arbetsplats. -Det finns ingen annanstans i Sverige där rörligheten har varit större än i Dalarna, men inte hela Dalarna berättar Hoff Sven. Det var från områdena Gagnef, Leksand, Rättvik, Mora, Boda, Orsa och i viss mån Vänjan. Det var med andra ord områden på östra sidan av Siljan. -De vandrade för att gårdarna där var små, familjerna var stora, det var flera missväxter plus ”den romerska rättens princip” som gjorde att alla arvingar skulle ha en liten del av allt vilket sönderstyckade gårdarna. Det var med andra ord för mycket folk och för lite mat, säger Hoff Sven Hedlund. Arbetsvandringen var säsongsvis, den började oftast i maj och i slutet av oktober kom många av kullorna hem till Dalarna. Och ofta fick kullorna med sig beställningar på dukar och servetter som de arbetade med under vinterhalvåret. Om du har frågor eller uppgifter om kullor och vill komma i kontakt med Hoff Svens arkiv klickar du på den här e- postadressen och skriver till Hoff Sven: hoff.sven@telia.com Hårkullans grav Många av kullorna valde att gå i stora grupper, speciellt när de skulle gå hem till Dalarna med årets förtjänst på fickan. För de som inte gjorde det kunde det gå illa. I Hössna i Västergötland lever än idag berättelsen om dalkullan som försvann. Anna Lena Hultman som bor i Hössna har många gånger hört historien om dalkullans grav. -Hon gick vägen fram och var inne i ett torp och där hon sålde sina hårarbeten. Efter det var hon försvunnen, hon kom aldrig fram till nästa torp. Det gjordes efterforskningar och man misstänkte en torpare, men hade inga bevis. Än idag finns det ett ställe i skogen som kallas för Dalkullans grav, men den har aldrig undersökts berättar Anna Lena Hultman. -Efter några år flyttade torparen till ett nytt ställe där en äldre kvinna bodde på undantag, dvs torparen skulle ordna med ved, mat och annat till kvinnan. Det blev tydligen betungande för torparen och en dag slog mannen ihjäl den äldre kvinnan och grävde ner  henne i potatislandet. Han blev tagen av länsman, men tog livet av sig innan rättegången. -Och folk tänkte att om han kunde slå ihjäl en person,  kunde han kanske ha tagit Dalkullan av daga också. Sanningen om dalkullan som försvann i Västergötland kommer kanske aldrig fram. Är dalmasar verkligen upproriska? Folket i Dalarna har i långa tider omgetts av ett skimmer av uppror och frihetslängtan. I till exempel Nordisk Familjebok från 1906 skriver man Fria från allt stormannavälde voro de ett själfständigt och frihetsälskande folk av själfägande bönder och myndiga bergsmän, som lärt att lita på sig själfva och ej ville tåla främmande herrar. Så grundmurad är föreställningen om dalfolkets speciella upprorstradition att en forskare i historia bestämt sig för att ta reda på om det verkligen är sant. Han heter Martin Linde och arbetar vid Göteborgs universitet. -Jag trodde nog att den här myten om Dalarna var uppfunnen under nationalromantiken på 1800-talet. Därför blev jag överraskad när jag upptäckte att landshövdingen i Falun mycket tidigare tilltalade sina underlydande som ”Mina tappra dalkarlar” och liknande, säger han. Martin Linde har upptäckt att dalkarlarnas rykte som särskilt upproriska och frihetstörstande har djupa rötter, djupare än de flesta andra landskapsomdömen som härrör från 1800-talets föreställningar: -Det här att Dalarna är något särskilt ”svenskt” det kommer däremot på 1800-talet, men Dalarna och folket där var alltså tidigt mytomspunna – och det menar jag beror på att de förknippas med Gustav Vasa, säger Martin Linde. Gustav Vasa tog ju hjälp av dalkarlarna i sin kamp mot Christian II av Danmark och mot den katolska kyrkan. Och eftersom historieskrivningen gjort Gustav Vasa till den hjälte som kastade det påvliga oket av det svenska folket, så fick dalkarlarna också en släng av sleven: -Religionen var ju det viktigaste sättet att legitimera makt i det tidigmoderna samhället, och det gjorde att Gustav Vasa blev en viktig person att komma ihåg – i alla fall i bildade kretsar, säger Martin Linde. Därför lästes och återberättades Gustav Vasas öden ur olika krönikor bland dem som kunde läsa. -Gustav Vasa förknippades med frihet från ”den påviska villfarelsen” och i viss mån frihet från Christian Tyrann, och jag antar att den friheten smittade av sig på dalkarlarna. Men Martin Linde har funnit ännu en anledning till dalkarlarnas tidiga rykte som särskilt frihetstörstande. Under den svenska stormaktstiden på 16- och början av 1700-talet försökte man på olika sätt leda i bevis att Sverige hade ett mer pampigt förflutet än vad som egentligen var fallet. Den mytomspunna folkgruppen Goter skulle enligt göticismen härstamma från Sverige och Göterna. Inom teorin fanns också de som hävdade att både Troja och det sjunkna Atlantis legat i Sverige. Runor ansågs av Göticisterna vara en källa till det historiska götiska arvet, och när man upptäckte att runorna fortfarande användes i Dalarna var ju saken strängt taget klar: -Just i Dalarna hade konsten att tyda runor bevarats, vilket man nogsamt noterade till exempel i Antikvitetskollegiet i Stockholm, en statlig myndighet som fanns under den svenska stormaktstiden och som sysslade med fornforskning. Förutom runskriften så talade dalkarlarna en väldigt ålderdomlig dialekt, och detta tillsammans med kopplingen till Gustav Vasa gjorde att man gärna gav dalkarlarna en viss lyster av Göticism, tror Linde Ryktet hade de alltså, dalkarlarna, om att vara mer upproriska än andra. Men när Martin Linde studerar verkligheten så finner han att det strängt taget inte var fler uppror i Dalarna än på andra håll i landet. -Man kan nog snarare se Dalarna som ett av många flera områden där det blossar upp oroligheter ibland. 1743 inträffade det stora allmogeuppror som senare kallats Stora Daldansen. Under några månader tågade flera tusen dalkarlar och kullor ner till Stockholm för att komma till tals med maktens herrar, men väl där blev de nesligen nerslagna av militär.  Martin Linde tror att just det faktum att tusentals bönder gick till Stockholm skapade ett särskilt rykte omkring dem som upproriska. Men att bönderna från Siljansbygden gick till landets huvudstad, det var ju strängt taget precis vad de var vana att göra, menar han: -Jag tror mer att det handlar om arbetsvandringarna, herrarbetena. Dalkarlarna var vana att vandra till Stockholm i grupp och det låg nära till hands för dem att göra det. -Det är typiskt att upprorssocknarna 1743 är just de socknar runt Siljan där herrarbetstraditionen var som störst, slutar Martin Linde. Hans forskningsrön kommer snart ut i form av en bok ”I Fädrens spår? Dalallmoge och överheten under 1700-talets första hälft” Upprorsmannen Pung Eriks ättling  1743 inträffade vad som har kallats det allra sista dala-upproret, Stora Daldansen. Det var ett nedsättande namn som antydde att dalfolket led nederlag, vilket också var exakt vad som hände. Det finns flera teorier om vad som låg bakom Stora Daldansen, då dalfolk i tusentals tågade till Stockholm, där de fick stöd av folk från andra delar av landet, främst mälardalen, i sina försök att komma till tals med makten. Margaretha Hedblom i Malung är släktforskare med sina rötter i Leksandstrakten. En av hennes förfäder Pung-Erik Ersson från Skedvi i Leksand dömdes med tiden som en av anstiftarna till upproret. -Stora Daldansen var en upprorsrörelse som hade sin grund i missnöjet bland bönder från Dalarna som var uppretade över flera saker, berättar hon. Dels var man orolig för att gränshandeln började inskränkas genom att staten ville lägga tull på olika varor. Gränshandeln med Norge var ju sedan gammalt oerhört viktig för dalfolket. Det rådde samtidigt missnöje när det gällde tronföljarfrågan i landet, och ytterligare ett skäl var det faktum att dalaregementet lidit väldigt svårt i slaget i Vilmansstrand i Finland ett par år tidigare. Inte nog med att tusentals svenskar, bland dem många dalkarlar, dog, man förstod heller aldrig varför striden bröt ut. Makthavarna lyckades aldrig, eller brydde sig aldrig, om att förklara skälen till striderna. -Allt det här gjorde att missnöjet jäste och att man på olika håll började dra igång en rörelse mot herrarna – inte mot kungen – men mot överheten i Stockholm, berättar Margaretha Hedblom. En av männen i denna upprorsrörelse var hennes anfader Pung-Erik Ersson, en vanlig bonde från Skeberg i Leksand, en liten skogsby långt från centrum. Att de var släkt visste hon från början. ”Pung” är ett gårdsnamn, och hon visste att hennes familj kom ffrån den gården. -Varför han fick bära hundhuvudet för det här, det vet jag inte, säger Margaretha Hedblom Men hon vet att han var med vid ett möte som kallades landsting i Leksand, där bland andra landshövdingen var med. -Leksandskarlarna blev mer och mer uppretade på mötet och till slut så small en spikklubba i taket ovanför landshövdingen, och då fanns det inte längre någon återvändo. I april 1743 beslöt man vid ett möte att gå till Stockholm för att ”runka perukerna av herrarna.” -Det blev ett följe av män, kvinnor och barn som gick iväg via Falun ner till huvudstaden. De blev flera tusen 4000 tror Margareta Hedblom, fast det finns sånger från den tiden som talar om 5000 man. De kom till Stockholm, fast de kom inte så samlat som man hade tänkt sig utan i flera omgångar. Väl framme i huvudstaden utbröt striden: -De kom till Norrmalmstorg, det som idag är Gustav Adolfs torg, och väl där beordrade myndigheterna eld mot dalkarlarna. -Många kastade sig i Strömmen, men simkunnigheten var ju lika med noll så många drunkade. Några skottskadades, några lyckades fly men många blev tillfångatagna och blev satta i förvar där många dog, berättar Hedborg. Pung Erik var en av de personer som hade undertecknat protesten riktad mot herrarna i Stockholm. Han var ju skrivkunnig till skillnad från de flesta i 1700-talets allmoge. Kanske var det därför som han fängslades och ställdes inför rätta. -Det kan ha varit så, tror Margaretha Hedborg. Det kan också varit så att han var en pratsam person som gärna förde ordet – den sortens kunskap är ju svår att få tag på när det gäller våra förfäder. -Jag vet inte hur rättegången gick till, men det var få personer som dömdes till döden Pung Erik Ersson dömdes som en av anstiftarna till upproret. Hans straff blev att sitta 4 år på Bohus fästning några mil norr om Göteborg. Och faktiskt så vet man en del om hur han hade det där. Det speciella med Pung-Erik var att han kunde läsa och skriva, något som inte var vanligt bland allmogen vid den här tiden. Men märkligt nog är också några av de brev han skrev hem till Dalarna under sin fångenskap bevarade. Ett av breven, som finns bevarade i arkivet på Leksands kommun, är skrivet till hans hemförsamling. -I det brevet är han ganska bitter över att han har fått bära hundhuvudet för upproret och han önskar att de övriga församlingsborna ska hjälpa honom med pengar. Han har ju inte bara mist kontakten med sin familj han har ju också berövats möjligheten att försörja sin fru och fyra barn, säger Hedborg. Jag hemställer nu Gud och varje rättänkt kristen själ, om icke jag allaredan synes nog pliktat för denna resan, som förutan den långsamma tiden jag varit stängd från min kära hustru och barn, vad skada och märklig avsaknad jag därav tagit vet Gud bäst, som lärer kännas i framtiden, har och även måst blotta kroppen och undfått 40 par spö förutom all annan svårhet jag härunder fått kännas vad, så i Stockholm som här, varest jag är dömd att sitta en fången och svårt arbete undergå i 4 års tid. Vad sådant har att betyda, vet i mine käre bröder, icke av är och nu ting som jag vid hjärtat vill önska, att varken i eller någon av edra barn nånsin måtte erfara. (…) Sluteligen anönskar jag eder allom, mine käre medbröder guds milda nåd och välsignelse, samt med lika kärlek nu som förr oföränderlig till dödsstunden i mitt bittra öde lever. Allas eder ödmjuke tjänare Pung Erik Ersson ifrån Skeberg och Leksands socken, nu förtiden en fattig fånge på Bohus. Bohus den 29 januari 1745 Man förstår av breven från Pung-Erik att han trots allt hade en viss frihet under sin fångenskap. I ett av breven skriver han om hur han tycker att man missköter sina jordar i södra Bohuslän: Gud vare lov, jag hör att Gud har välsignat eder med en välsignad årsväxt varav jag hjärteligen mig fägnar. Vad som angår årsväxten här på orten så har de skurit säden här i Larsmässotiden och då begynte det på att regna och höll på så i fem veckor som säden låg på marken, för ty de hanterar icke säd här som folk utan som djävlar. Här är en svår tid vad som man skall på hålla. Sädtunnan kostar här 24 daler koppar och ett pund lin kostar 21 daler kopparmynt. Lädret är så dyrt här så att jag måste ge 6 mark par halvsulor som jag ska sätta under mina skor. Bohus fästning den 2 oktober anno 1744 Man har inte svårt att förstå hur mycket han längtade hem från sitt fängelse. Vad arbetet här angår så så står jag väl ut, ibland om dagen säger jag något och ibland intet. Som gudi vare lov jag mår väl, men den bekymmer och sorg som jag haver över min kära hustru och barnen den plågar mig hårt som gudi klagan. Den första jag lägger mig i säng om kvällarna och någon sömn faller mig uppå så drömmer jag att jag är hemma och detta gör mig så ont. (…) Nu tillslut hälsar jag min kära hustru och barna samt de andra mina kära i hemmavarande och så många som mitt namn känna. Jag önskar eder så många fröjdestunder som sandkornen emellan eder och mig. Jag är och förblir min kära hustrus man och maka intill min död datum. Bohus fästning den 10 april Ano 1744 Erik Ersson    Margaretha Hedborg vet också en del om Pung-Eriks öden efter fångenskapen. Han kom hem till Skeberg och fortsatte sitt liv precis som vanligt. Han och hans hustru fick ytterligare ett barn, och själv gick han fortsatt ner på arbetsvandringar till Stockholm. Han dog slutligen under en av dessa resor, i Stockholm, i lunginflammation 1756.