Podcasts about i sveriges

Det har skett många sprängningar. I Sveriges saknas platser att byta blöja på större barn på offentliga toaletter. Många medaljer i para-VM i bowling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det har skett många sprängningar. I Sveriges saknas platser att byta blöja på större barn på offentliga toaletter. Många medaljer i para-VM i bowling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthelemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock AudioLyssna också på Trälarna liv och Tunnes träluppror samt Livet som svensk slav i Nordafrika. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna Stina föder ett barn på Ekolsunds slott 1772 men kommer att anklagas för att ha dödat barnet strax efter födseln. Hör hennes historia som inleder vår serie om 1700-talets syndiga kvinnor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Historikern och författaren Mia Skott brinner för den okända kvinnohistorien. I Sveriges många arkiv letar hon efter berättelserna som skildrar deras livsöden och i Vetenskapsradion Historia berättar hon om barnamörderskan på Ekolsunds slott, Anna Stina, som anklagades för att ha fött ett barn i lönndom och tagit livet av det. Hennes berättelse inleder Vetenskapsradion Historias serie om 1700-talets syndiga kvinnor.Dessutom uppmärksammar vi forskningen om bronsålderns båtar. På hällristningar syns de över allt, båtristningarna från bronsåldern, men fysiska rester av själva båtarna från en skandinavisk bronsålder är mycket få. Mikael Fauvelle och Johan Ling leder var sina forskningsprojekt som syftar till att få reda på mer om båtarna som skapade förutsättningen för en historisk epok.Programledare är Tobias Svanelid.

Triggervarning: Det här avsnittet börjar med ett meddelande som innehåller referenser till självmord.Alla annonsintäkter från det här avsnittet kommer att doneras till Suicide Zero. Om du också vill hjälpa till att bidra till Suicide Zeros arbete, kan du använda den här länken för att bidra till vår insamling till Daniels minne:https://egeninsamling.suicidezero.se/fundraisers/daniel-murbergTa hand om er.-I Sveriges djupaste skogar viskas det om en kvinna. En kvinna så vacker, att jägare släpper varje tanke på villebråd så fort de ser henne. Men man gör bäst i att akta sig. För när hon vänder sig om, avslöjas hennes sanna natur.Oförklarliga fenomen på sociala medier:IG: @oforklarligafenomenTikTok: @oforklarligafenomenProgramledare – Daniel Murberg och Evelina Johanna. Manus – Annie Hogner. Originalmusik – Adam Bejstam. Huvudtema – Oscar Wendel. Ljuddesign – Evelina Johanna. Exekutiv producent – Daniel Murberg. Oförklarliga fenomen görs av podcastbolaget Qast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt dyker vi ner i de tragiska massavlingar som skett under sommaren i flera djurfabriker. I Sveriges största äggfabrik har 340 000 hönor återigen avlivats på grund av salmonella, och i Finland har hundratusentals djur i pälsindustrin avlivats efter utbrott av fågelinfluensa. Djurens Rätts sakkunnige etolog Anna Harenius berättar om varför dessa smittor sprids i djurfabrikerna, hur massavlivningarna sker och hur vi kan stoppa dem. Vi ringer även upp riksordförande Camilla Bergvall och tar tempen på hur hon känner inför sin föreläsningsturné "En framtid utan djurfabriker" som snart har premiär.   Läs mer och boka Camillas föreläsning. Vill du stötta Djurens Rätts arbete för djuren? Bli månadsgivare. Kontakt: podcast@djurensratt.se  

Säsongens första avsnitt tar oss till trånga gränder i Gamla stan året 1848. I Paris råder febrig revolutionsyra. I de svenska tidningarnas olika läger både lovprisas och nedsablas revolutionärerna.Såväl kungen, Oskar I, som resten av eliten vet att även svenskt folk kan sättas i rörelse. Två gånger de senaste decennierna har så skett. Det är den olösta frågan om representation som skavet. I Sveriges riksdag är det fortfarande medeltid. Adeln och bönderna har representation. Medelklassen och arbetarna står utanför.Den 18 mars är en middag planerad för reformvänner. På Brunkebergs torg, utanför salongen, kommer stora folksamlingar samlas. 1800-talets största svenska uppror är på väg att bryta ut…—Läslista:Berglund, Mats (2009). Massans röst: upplopp och gatubråk i Stockholm 1719-1848. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2009Lundin, Claes En gammal stockholmares minnen (1904)Olofsson, Magnus ”Marsoroligheterna: Revolution på gång i Stockholm 1848” Populär historia 10 mars 2018 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Sveriges hovedstad Stockholm har der alene i år været tre eksplosioner. Det er altså tre eksplosioner på 17 dage. De mange eksplosioner sker i kølvandet på en svensk voldsspiral, der har rod i bandemiljøet, og som ifølge flere eksperter eskalerer år for år.Gæster:Drude Dahlerup, professor i Statskundskab på Stockholm UniversitetVært:Ida GaunøTilrettelægger:Niels Frederik RickersProducer:Mille ØrstedRedaktør:Mille Ørsted

Bonuspodd. Följ med på en historisk exposé över Sveriges politiska relation till den ryska björnen. Historiepoddens Robin Olovsson är vår guide. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har raserat västs relation till Moskva totalt. I Sveriges fall har det lett till att den gamla säkerhetspolitiska linjen övergivits och ansökan om medlemskap i Nato lämnats in.Förändringarna gjorde redaktionen nyfiken på hur Sveriges relation till Ryssland sett ut genom historien. När togs den första kontakten? När var relationen som sämst?DPS gästas av poddaren Robin OlovssonTill vår hjälp har vi Robin Olovsson från hyllade Historiepodden. Han ger oss en lektion i de svensk-ryska relationerna som startade redan på 1400-talet.Medverkande: Robin Olovsson från Historiepodden samt Fredrik Furtenbach och Tomas Ramberg, inrikespolitiska kommentatorer på Ekot.Programledare: Parisa HöglundProducent: Viktor MattssonTekniker: Hanna Melander

Europa vill fortsätta skicka vapen till Ukraina, men har inte alls rustat för dagens situation. Nu växer oron för sinande vapenförråd och röster höjs för att vapentillverkningen måste snabbas på. Uppdatering 2/11: Avsnittet har uppdaterats och kompletterats med ett förtydligande om Saabs ägande. Saab är till största del svenskägt, men har amerikanska minoritetsägare. Redan nu syns tecken på att vapenlagren i Europa kan vara på väg att ta slut. Inte minst finns en brist på ammunition. Samtidigt går Rysslands anfallskrig mot Ukraina in i en ny svår fas när det blir vinter. Men frågan är hur upprustning och effektiviserad tillverkning av vapen och försvarsmateriel kan gå till. Inom EU finns nu förslag till ett nytt upphandlingsdirektiv på försvarsområdet, ett förslag som om det blir verklighet skulle innebära ett skifte. Försvarsmateriel och upphandling av vapen har tidigare betraktats som en nationell fråga. I Sveriges riksdag finns en samsyn om att EU-förslaget om en gemensam strategi för tillverkning och upphandling av vapen är fel väg att gå.Hårt tryck på Tyskland att skicka tyngre vapenTyskland har i mångt och mycket fått omvärdera hela sin säkerhetspolitiska inställning sedan Rysslands invasion av Ukraina inleddes. Om man tidigare har trott på handel och relationer för att skapa stabilitet i omvärlden, har man nu behövt inse ett behov av militär upprustning. Trycket är fortsatt stort på Tyskland att skicka tyngre vapen till Ukraina. Men då finns en stor oro att man ska dras in i kriget.Medverkande: Magnus Christiansson, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Daniel Alling, Tysklandskorrespondent. Susanne Palme, EU-kommentator.Programledare: Claes Aronsson Producent: Therese Rosenvinge Tekniker: Heinz Wennin

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthélemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Corona-reglerna tas bort nästa vecka. I Många barn lever i fattiga familjer. I Sveriges mål är att vinna 15 medaljer i vinter-OS. Reportrar: Odessa Fardipour och Ingrid Forsberg.

I Sveriges kriminalhistoria finns många intressanta fall. Men såvitt jag vet finns det bara ett där en polis totalt har bytt sida och blivit massmördare. Följ med till Hurva i Skåne, och lär känna Tore Hedin – polisen som blev massmördare!Minuter med mord är kända kriminalfall berättade i ett kortare format. Programledare är poddaren och journalisten Tobias Henricsson.De här avsnitten släpptes första gången som extraavsnitt till Mördarpodden, en podcast med Dan Hörning och Josefine Molén. De har omarbetats och fått ny form för att nu släppas som en egen podd.STÖTTA MINUTER MED MORDPatreon – www.patreon.com/minuterSwish – 123 356 17 01 (betalningsmottagare: Tobias Henricsson)Acast Supporter – https://supporter.acast.com/minuter-med-mordFölj oss gärna på www.facebook.com/minutermedmord!Support this show http://supporter.acast.com/minuter-med-mord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Sveriges har nu en app som ska spåra coronaviruset lanserats. Hyresgästföreningen har fått fler samtal gällande störningar när allt fler jobbar hemifrån. David Lindgren om vinsten i Stjärnornas stjärna.

Det går en legaliseringsvåg av cannabis över världen. I sommar blir det lagligt i Kanada. Hur har resonemanget gått där? Över 30.000 svenskar har investerat i kanadensiska företag som hoppas göra stora vinster när cannabis blir lagligt i Kanada. Vi ska tala med Sveriges ambassadör i Ottawa Per Sjögren och med sparekonomen Shoka Åhrman. Bergmanfjäsk I år skulle Ingmar Bergman, om han levt,  fyllt 100 år.  Överallt firas jubilaren, i medier, på teatrar och i filmvärlden. I Sveriges radio uppmärksammar vi jubileet med en specialpodd om Bergman. Gunnar Bolin, poddens programledare svarar på frågan om det finns en risk att allt uppmärksammande av Bergman kan glorifiera en inte helt enkel person? Britney sommarattraktion i Sandviken Britney Spears tar med sin Las Vegas-show Piece Of Me till Sandviken i sommar. Thomas  som sett henne spela i Las Vegas minns det som en av de maffigaste ljussatta showerna han sett.   Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Ulrika Lindqvist

I Sveriges mest oberoende och orädda podcast diskuteras om det är början på slutet för Fingerprint. E-handelns utveckling diskuteras som både höjer och sänker företag. Dessutom fyllt med de senaste rapporterna från veckan som gått!

Olika tävlingsprogram har avlöst varandra under decennierna som gått sen den allra första frågesporten sändes i radio. Det är en typ av underhållning som lockar många radiolyssnare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Sveriges radios uppdrag har alltid funnits en ambition att underhålla, men det ska vara god underhållning som tar hänsyn till olika smakriktningar. Vilket kan låta enkelt men inte är det. Det har gällt att navigera rätt mellan finsmakares bekämpning av fördummande masskultur och det som många lyssnare faktiskt gillar. Tävlingsprogram, med sin blandning av kunskaper, tävlingslust, formuleringskonst och fantasi, har haft sin givna plats i underhållningsutbudet ända sen den allra första frågesporten sändes i svensk radio 1938. Det var "Vem vet vad?" under ledning av Gösta Knutsson. Initiativet till tävlingsprogram kom från högsta ort. Radiochefen, herr Dymling hade varit i USA och blivit inspirerad av hur populärt det var med olika quiz i amerikansk radio. Från början hade Radiotjänst tänkt att översätta quiz med intelligensprov, men som tur var, kan man väl tycka, kom nåt snille på att frågesport kanske inte hade så väldigt mycket med intelligens att göra utan mer med allmänbildning och leklust. Medverkande i programmet är Anders Eldeman, Annika Lantz och Ingvar Storm som leder programmen Melodikrysset, Lantz i P1 och På Minuten. Programledare är Rigmor Ohlsson.

Olika tävlingsprogram har avlöst varandra under decennierna som gått sen den allra första frågesporten sändes i radio. Det är en typ av underhållning som lockar många radiolyssnare. I Sveriges radios uppdrag har alltid funnits en ambition att underhålla, men det ska vara god underhållning som tar hänsyn till olika smakriktningar. Vilket kan låta enkelt men inte är det. Det har gällt att navigera rätt mellan finsmakares bekämpning av fördummande masskultur och det som många lyssnare faktiskt gillar. Tävlingsprogram, med sin blandning av kunskaper, tävlingslust, formuleringskonst och fantasi, har haft sin givna plats i underhållningsutbudet ända sen den allra första frågesporten sändes i svensk radio 1938. Det var "Vem vet vad?" under ledning av Gösta Knutsson. Initiativet till tävlingsprogram kom från högsta ort. Radiochefen, herr Dymling hade varit i USA och blivit inspirerad av hur populärt det var med olika quiz i amerikansk radio. Från början hade Radiotjänst tänkt att översätta quiz med intelligensprov, men som tur var, kan man väl tycka, kom nåt snille på att frågesport kanske inte hade så väldigt mycket med intelligens att göra utan mer med allmänbildning och leklust. Medverkande i programmet är Anders Eldeman, Annika Lantz och Ingvar Storm som leder programmen Melodikrysset, Lantz i P1 och På Minuten. Programledare är Rigmor Ohlsson.

Saga eller verklighet? Elände eller idyll? Fostran eller fantasi? Ända sen starten 1925 har pendeln slagit fram och tillbaka när det gäller synen på hur barnradio ska låta och vad programmen ska innehålla. I Sveriges radios sändningstillstånd trycks på vikten av att public service ska göra program för de små och fortfarande produceras en massa fantastisk barnradio av ambitiösa barnradiomakare. Men hur ska barnradion nå ut till publiken?  Och hur ska det låta? I programmet medverkar Agneta Leffler, tills helt nyligen ansvarig för radions barnutbud, Doreen Kanter, Unga radioteatern och Jakob Munck från Muncks produktionsbolag. Programledare Rigmor Ohlsson.

Saklighet och opartiskhet har varit Sveriges radios ledstjärnor ända sen starten för 90 år sen, 1925. Lika länge har begreppen diskuterats. Hur ser dagens politiska journalister på begreppen saklighet och opartiskhet? I Sveriges radios barndom fick politiskt intresserade radiolyssnare nöja sig med en knastertorr riksdagskrönika. Politik i övrigt var inget Radiotjänst skulle syssla med. Det ansågs inte förenligt med Radiotjänsts ledstjärnor saklighet och opartiskhet. Under följande decennier förändrades dock synen på politik i radion. Steg för steg har utvecklingen gått mot den i dag så självklara politiska bevakningen i Sveriges radio. Den hovsamma attityden gentemot politikerna har bytts mot en mer granskande journalistik. Några av milstolparna har varit den första politiska debatten 1932, utfrågningen av partiledare i mitten på fyrtiotalet,  skjutjärnsjournalistiken och telefonväkterierna på sextiotalet.  I programmet medverkar Monica Saarinen programledare för Lördagsintervjun,  Tomas Ramberg, inrikespolitisk kommentator och Göran Elgemyr, radiohistoriker. Programledare Rigmor Ohlsson.

Aftonbladet vill testa gränsen mellan journalistik och annonser - Expressen varnarFler och fler medieföretag experimenterar med att sälja annonser i gränslandet mot det redaktionella innehållet. Jan Helin vill kunna experimentera mer med sponsrat material i livsstilsjournalistiken som hälsa och mode.Är den nya trenden räddningen för en blödande journalistikbransch eller säljer man ut journalistikens trovärdighet? I Sveriges radios monter på Mediedagarna ställde Martin Wicklin frågan till Jan Helin och Expressens Thomas Mattsson. Nazist gjorde rasistiska uttalanden i P1 - SR tog inte avståndStormen kring Soran Ismail-affären har långt ifrån lagt sig. Hur låter det när principen att ta avstånd och markera så fort rasismen visar sitt fula tryne i sändningarna verkligen sätts på prov? Det fick vi faktiskt ett exempel på i veckan. En nazist lade ut texten kring rasbiologi och konspirationsteorier om judisk makt - på bästa sändningstid i Sveriges Radios flaggskepp Studio Ett. Klarade Sveriges Radio balansgången? Den frågan ställde vår reporter Mattias Pleijel. Mittmedia kramar resurser ur papperstidningar - räddar det journalistiken eller hotar det den?Hur ska journalistiken finansieras i framtiden? Kring Sveriges midja pågår landets mest kompromisslösa försök att hitta en lösning på det problemet. Mittmediakoncernens VD Thomas Peterssohn har bestämt sig för att krama ut så mycket pengar som möjligt ur papperstidningarna genom besparingar och prishöjningar för att kunna satsa på webb och mobil. Nu tänker han ta ytterligare ett steg och trycka tidningarna på dagen, när det är billigare - men förstås till priset att tidningarna blir mindre aktuella när de landar i brevlådan. Blir han landsortstidningarnas frälsare - eller stressar han i onödan fram papperstidningens död som nyhetsförmedlare på en tredjedel av landets yta? Trippelnegation i Bildtintervju - vem förstod vad han menade?I tisdags sände SvT:s rapport ett inslag om Ukraina där utrikesminister Carl Bildt intervjuades. Han fick en rak fråga: befarar ni att Putin kan agera militärt? Men svaret var inte lika rakt. Tonchi Percan har försökt reda ut vad han egentligen sade.

Om Iskanderrobotar, gotländsk sand och hotet från öst. Hur rädda bör vi vara för den ryska militära upprustningen? Och hur mycket borde vi investera för att försvara oss mot den? Hör försvarspolitiker, gotländska bönder och en rysk U-båtsveteran i Kaliningrad om det ryska spöket som än en gång sveper genom den svenska försvarsdebatten. Den ryska enklaven Kaliningrad, 30 mil från Gotland, var i höstas skådeplatsen för en stor rysk-vitrysk krigsövning, kallad Zapad, Väst - 2013. Och i december kom medieuppgifter om att Ryssland - just i Kaliningradområdet -  placerat ut kortdistansrobotar av typen Iskander - robotar som kan bära kärnvapen. Det här är något som oroar svenska försvarspolitiker och just upprustningen i Kaliningrad har använts som ett skäl för att Sverige bör satsa mer på sitt försvar. Men hur ser hotet från Ryssland i själva verket ut? Och hur ser ryssarna själva på det? I programmet hör vi reportage från Kaliningrad, där Konflikts Johanna Melén bland annat träffar Vasilij Besedin, u-båtsveteran som var med ombord U 137, den sovjetiska ubåt som gick på grund utanför Karlskrona 1981. Till en förrådsbyggnad på det avmilitariserade Gotland anlände i höstas 14 stridsvagnar. Men hur långt räcker de för att försvara Sverige? Konflikts Ivar Ekman besöker ön och pratar rysskräck och svensk försvarspolitik med bland andra historikern Åke Sandström och moderatpolitikern Rolf K Nilsson. I Sveriges riksdag träffar Konflikts Daniela Marquardt försvarspolitikerna Allan Widman (fp), Torbjörn Björlund (v), Peter Hultqvist (s) och Cecilia Widegren (m) för att höra deras argument för hur det svenska försvaret bör formas utifrån utvecklingen i Ryssland. Gäster i studion är Carolina Vendil Pallin, Rysslandsexpert och säkerhetspolitisk analytiker vid vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, Sven Hirdman, tidigare Moskvaambassadör och statssekreterare på försvarsdepartementet samt Jan Leijonhielm, före detta ansvarig för Rysslandsstudierna vid FOI. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Johanna Melén johanna.melen@sr.se

Vindkraften hyllas som framtidens energikälla och i Sverige byggs det vindsnurror som aldrig förr. Men branschen vittnar om hur kommuner kräver bolag på pengar för att säga ja till större vindkraftsetableringar - hur ren energi ofta handlar om tvivelaktiga pengar. Pulkabackar, upplysta skidspår och skoterleder. Det är några av sakerna vi hört att svenska kommuner kräver för att vindkraftsutbyggnaden ska kunna ta fart. I Sveriges nns det i dag drygt 2000 stycken vindkraftverk - ofta lika höga som Kaknästornet. Och just nu byggs det ett vindkraftverk om dagen. – Det är inte så ofta det bjuds stora investeringar i landsbygden och här nns det ju en chans att få vara med och få en del av tårtan. Skulle du kalla det rättsosäkert? – Absolut. Det kan inte vara det samhälle vi vill ha. Det kan inte vara meningen att våra politiker menar att man ska betala sig fram. Att den som betalar mest kanske får ett ja först. Men vi börjar från början. I Sverige ska vi satsa på grön energi. 2009 beslutade regering och riksdag om ett nytt nationellt mål i energipolitiken. År 2020 ska hälften av all energi vara förnyelsebar. Och där spelar vindkraften en viktig roll. Samma år, 2020, ska det nnas förutsättningar för vindkraften att producera ungefär tre gånger så mycket som vi producerar idag. Och då måste det byggas. Kommunen måste aktivt säga JA För att underlätta den här utbyggnaden bestämde man sig att förenkla tillståndsprocesserna, att göra ansökningarna om att få bygga vindkraft lite enklare och lite snabbare. Agne Hansson är en av regeringens fyra vindkraftsamordnare och berättar att en sådan ansökan tidigare kunde ta era år. – Den gamla tillståndsprocessen var ganska bökig. Du kunde överklaga på samma argument ungefär tre tillfällen. Och då anmälde vi till regeringen att det var väldigt krångligt och tog lång tid och ville ha en ändring. Den 1 augusti 2009 infördes nya bestämmelser som skulle snabba på processerna. Bland annat bestämde man att det är länsstyrelserna som ger tillstånd till stora projekt med er än 6 vindkraftverk, och kommunen som handlägger de mindre verken. Men precis innan förslaget klubbades igenom kom kritik från Sveriges samlade kommuner, som menade att de med lagändringarna inte skulle få tillräckligt mycket att säga till om. I sista stund lade regeringen till det som i praktiken blir ett kommunalt veto: kommunen måste aktivt säga JA till de större verken för att vindkraftsplanerna ska bli verklighet. Svarar kommunen inte alls, blir det automatiskt ett NEJ. – Ingen politiker skulle kunna fatta beslut som går så diametralt mot kommunernas vilja skulle ha varit och då ändrade man ju det och kom fram till att man skulle låta kommunerna säga sin mening i det här, och så kanske ingen tänkte då att det här blev ett veto då. Beslutet behöver inte motiveras och kan inte överklagas. Vi har hört att det här drygt tre år gamla tysta vetot systematiskt används för att pressa företagen på pengar – att kommuner för att säga JA ställer krav på ekonomisk ersättning. Det kallas vanligtvis bygdepeng eller bygdemedel och pengarna har vi hört nansierar bland annat pulkabackar, cykelbanor och skoterleder. Men trots att regeringens planeringsmål inte är hotat, kommer det visa sig att den här så kallade bygdepengen är juridiskt tveksam. Vissa hävdar till och med att den är olaglig. I ett snöigt Linköping möter vi projektledaren Rolf Pettersson. Han arbetar för vindkraftsbolaget RGP Vindkraft och berättar att han själv varit med om det här: krav på ekonomisk ersättning. "Det är mer eller mindre utpressning" – Det var faktiskt ganska nyligen jag ck papper på det, att kommunen hade ställt det som krav, eller någon politiker att de ville ha en bygdepeng. Tror det var 1 procent. För att säga ja till det här. Det är mer eller mindre utpressning kan man säga. Kommunen Rolf Pettersson pratar om är Ydre – som i offentliga dokument skriver rakt ut att kommunens tillstyrkan sker under förutsättning att företaget betalar ut en så kallad bygdepeng. Vi ringer upp kommunstyrelsens ordförande: centerpartisten Sven-Inge Karlsson. – Ja det står det, det vet jag. Men det är en förhandling tycker jag att vi kallar det så länge.! Fast det står ju att det är ett krav? – Ja det kanske står som ett krav men det får man rucka på. Jag vet inte om det är hållbart i längden, lagligt. Det vet jag inte. Sven-Inge Karlsson vet alltså själv inte om kravet på bygdepeng håller juridiskt - om kommunerna får begära pengar för att säga ja. Men i dokumenten från oktober 2012 står det svart på vitt – att kommunfullmäktige ger bygglov under förutsättning att vindkraftföretaget skulle betala 1% av bruttoproduktionen i bygdepeng. Men varför formulerar ni det såhär då? – Jag kan inte förklara det. Men jag vill inte skylla ifrån mig, och det står som det står. Men har man uppfattat det på annat vis får vi ta en diskussion! Men du var med på det här mötet? – Ja, jag har varit med på hela tiden Så varför kan du inte förklara dig? – Vi vill ha en bygdepeng. Men man kanske inte klarar sig lagligt, det vet jag inte. Rolf Pettersson igen. – Man kan ju komma med ngn slags bygdepeng frivilligt som jag känner till. Men 1 procent låter mycket som man kör med här då. men just det här att en kommun ställer krav att om vi ska säga ja, ska det nnas en bygdepeng här. Det känns juridiskt tveksamt. Men vi undrar: är det er kommuner som gör såhär – kräver ekonomisk ersättning för att godkänna ett projekt? Och är det här verkligen lagligt? Vi har gått vidare på tips, begärt ut yttranden från Energimyndigheten och läst vindkraftspolicys – som många kommuner har som tillägg till sina vanliga översiktsplaner om hur man ska bygga inom kommunens gränser. Där har vi hittat elva exempel där kommuner har skrivit in bygdepengen som ett krav för att de ska säga ja till vindkraftsetableringar. Beroende på hur många vindkraftverk det är, och hur mycket energi de levererar, blir det olika mycket för varje kommun- men det kan handla om ett par hundra tusen kronor om året. "Det ska inte vara några villkor" Maria Stenkvist är handläggare på Energimyndighetens vindenhet. Vi fångar henne mitt i eftermiddagsruschen på Stockholms central. Hon och Energimyndigheten har era gånger gjort sin ståndpunkt om det kommunala vetot tydlig: – Det ska bara vara, i beslutet ska det bara vara ett ja eller ett nej. Det ska inte vara några villkor och inte någon ekonomisk ersättning. Redan 2010 - ett år efter att vetot infördes - ck Energimyndigheten indikationer från branschen att det inte riktigt fungerade som det skulle. Myndigheten skickade då ut en enkät till företag och berörda myndigheter för att se hur det stod till. På vissa håll gick tillståndsprocesserna inte ens snabbare, utan långsammare. Och så hörde man talas om just det här: att kommunen använde sin vetorätt som förhandling för ekonomisk ersättning. – Vi har uppgifter att det förekommer men det går inte att veriera eftersom ingen är beredd att ställa sig bakom det för att det då kan skada en projektör om man pekar ut kommun. Vi har även pratat med branschen och där vill man inte heller göra en bedömning av hur stort problemet är. Vi vet att det förekommer, men jag tror inte att vi kommer längre än så. Vi uppfattar att det här underlaget från 2010 är tillräckligt för att se över lagstiftningen, säger Maria Stenkvist. Att man borde se över lagen tyckte även dåvarande miljöminister Andreas Carlgren i februari 2011. Han övervägde att ta bort det kommunala vetot helt - på grund av den oförutsägbara faktorn – att till exempel lokal opinion kunde påverka politiker att säga nej. Men ett par månader efter utspelet ersattes han av nuvarande miljöminister Lena Ek, som inte valt att göra det till en stor politisk fråga. Under de senaste två åren har vetot levt kvar oförändrat. Maria Stenkvist är kritisk. – Vi tycker fortfarande att hur man tillämpar regeln är ett problem. När det gäller vindkraft är det kommunala tillstyrkan ett problem som man bör göra något åt. Vi tror att genom ökad kunskap kan man tillämpa regeln på ett bättre sätt. Med den gamla lagstiftningen var bygdepeng inte någon kontroversiell fråga. Det är i kombination med kommunens vetorätt som problemet uppstår. Kaliber lyfter på luren och ringer runt till 10 stycken av landets vindkraftsprojektörer: företagen som planerar, bygger och förhandlar med kommunerna. Alla vi pratar med upplever att systemet som det ser ut idag är rättsosäkert. Majoriteten har varit med om att kommuner krävt pengar för att säga ja till projektet. Kohandel är ett ord som dyker upp, utpressning ett annat. Hanna Lind arbetar som miljökonsult på vindkraftföretaget Triventus Consulting. – Min erfarenhet är att det är ganska vanligt framför allt i Norrland att kommunerna kräver bygdepeng. Det har både jag och mina kollegor varit med om. Det är nåt som ofta efterlevs, för vill man bygga en park får man följa det kommunerna säger, men det är fel juridiskt. Det nns inga andra verksamheter där man måste betala för att få igenom tillstånd. Skulle du kalla det rättsosäkert? – Absolut Emellanåt stöter företagen själva på kritik från boende i vindkraftsområden, som menar att vindkraftbolagen genom bygdepengen mutar sig in till marker där de annars inte hade fått bygga. Den bilden delar inte Hanna Lind, eftersom kraven oftast kommer från kommunernas håll. Däremot tycker hon att det är ett problem att branschen inte protesterar mer. – Det är ju något som inte står rätt till när kommunerna kan kräva detta. Så att branschen som helhet borde väl egentligen kanske stå på sig lite mer, att uppmärksamma det. Att det inte är okej, att utpressa företag. Men tyvärr har det blivit så att man funnit sig i den situationen och anpassat sig. "Vetot en främmande fågel i vår lagstiftning" De esta vi pratat med väljer att just nna sig i situationen: men inte alla. I ett mail får vi till exempel eljätten Eons ståndpunkt: de har hittills valt att backa när kommuner kräver bygdepeng, eftersom man inte anser sig ha rättsligt fog för det. Vindkraften ska byggas för att det nns en konsensus kring behovet av mer förnyelsebar energi – inte för att vi betalar för det, skriver kommunikationschefen Mattias Henneus till oss. Men andra, mindre bolag har inte den möjligheten, berättar era vi pratar med. Ofta har man gjort tekniska utredningar kring till exempel skuggor, buller och påverkan på fågelliv, i era år när man kommer till kommunens förhandlingsbord. Det är ofta arbete värt era miljoner kronor. Då är det enkel matematik som gäller: man säger inte nej till kravet på bygdepeng: eftersom man förlorar ännu mer pengar på att det redan utförda arbetet kanske åker ner i papperskorgen. Regeringens vindkraftsamordnare Agne Hansson är kritisk till systemet som det ser ut idag. – Det blev väldigt olyckligt. Därför att det här vetot är en främmande fågel i vår lagstiftning. Det nns ingen miljöfarlig verksamhet som är så omgärdad av restriktioner som miljövänligt tillstånd för vindkraft. Agne Hansson är en av de fyra personer som är anställda av regeringen för att övervaka och underlätta utbyggnaden av vindkraft. Han har arbetat som vindkraftsamordnare sedan 2006 och upplevt tiden både innan och efter vetot. – Det var ju en olycklig tillkomst av det här, att man inte tänkte igenom det mer noga och förutsåg de här problemen. Då hade man förmodligen också hittat en bättre väg, tex genom att ge överklagansmöjlighet eller annat. Det var nog ett förbiseende. Det var min bedömning. Nästa Rättvik... När man anländer till Rättvik med tåg är det stora, vita kommunhuset något av det första man ser. Gräsmattan framför pryds av skulpturen Rättvikshästen, en slags ljusgrå variant av dalahästen och som ses en symbol för bygden. En trappa upp sitter Inge Östlund - centerpartistisk kommunpolitiker i Rättviks kommun och ivrig förespråkare av bygdepeng. Han menar att utbetalningen av bygdepeng för honom är en självklarhet. – Det här är ju hela bibban där vi pekar ut områden, sen nns det ju en del där vi skriver vad vi vill. Rättviks kommun är en av kommunerna som skrivit in kravet på bygdepeng i sin vindbruksplan. Minst 0,5 % av bruttoproduktionen ska gå tillbaka till bygden. – Här har vi bygdepeng. Rättvik kommun har antagit riktlinjer vid kommersiella anläggningar i Rättvik. Inge Östlund själv tycker vindkraftverken är ganska na men är medveten om att många tycker att de stör landskapsbilden. Bygdepengen blir då viktig för att vindkraftsprojektet inte ska stöta på så mycket motstånd i bygden, säger han. – Det är viktigt att kommuner är med och styr i processen i ett tidigt skede. För går det för långt och man har skrivit ett saftigt arrende så är det svårt att komma åt ytterligare en del av kakan, utan bygdepengen är någonting som ska ligga i botten för en exploatering tycker jag.  Skulle ni kunna tänka er att använda ert veto annars? – Ja alltså. Det är ju fel egentligen. Om man ska behöva använda vetot för en bygdepeng. Men det är fullt möjligt. Och det är nog så. Att vi skulle nog kanske vara beredda att göra det om det skulle dras till sin spets vid en kommande exploatering om vi inte skulle lyckas få loss något återföringsmedel. Han förstår inte kritiken om att systemet det skulle vara rättsosäkert, eftersom pengarna Rättviks kommun förhandlar om inte går in i kommunkassan utan till en separat fond. Sen kan boende och företag i det berörda området söka pengar från fonden till olika lokala projekt. 2012 delade man ut 288 000 kronor till bygden. Bland annat har man på så sätt nansierat upplysta skidspår, ommålning av hembygdsgården och en brännbollsturnering. När Rättvik för två år sedan uppdaterade sin vindbruksplan skickade man som brukligt ut den på remiss, bland annat till Energimyndigheten, som upplyste om att de ansåg kravet på ekonomisk ersättning som direkt olämpligt och som något som saknar rättskraft. I ett utlåtande svarar då Rättvik bland annat att ”om boende i Rättviks kommun ska kunna acceptera att naturtillgångar i deras närområde exploateras krävs också att de får sin del av kakan”. Men varför ett svar på tal istället för att helt enkelt lyda myndighetens råd? Inge Östlund igen. Beskrivs ofta som ett norrlandsfenomen – En kommun är ju suverän att besluta vad den vill så länge ingen överklagar. Vi menar att den här linjen kör vi och vi är inte ensamma utan det är många kommuner som tagit efter det här. Sen får väl Energimyndigheten tycka något annat då. Men om man där på energimyndigheten är måna om att vi får en energiomställning värd namnet, då ska man denitivt anamma bygdepeng. Det är ett av de bästa smörjmedlena som nns, för att slippa osämja vid en exploatering. Men de menar att de skulle kunna ses som olagligt? – Det får stå för dom. Det handlar inte om det från våran sida. Här vill vi se till att folk håller sams och vi tycker det är positivt. Sen vet jag att det nns alla möjligheter för riksdag och regeringen att ta bort det kommunala vetot, men så länge man har det får väl vi nyttja det så länge som det behövs. På Högskolan Dalarna i Falun träffar vi Mattias Gradén, som är kulturgeograf och har forskat om bygdepengens betydelse för ett vindkraftsprojekt. Han menar att själva idéen att ett samhälle ska få ekonomisk kompensation för ett intrång inte är ny. – Det är inget historiskt konstigt att pengar från sådant här hamnar i bygden. Man kan kolla på skogsägande och här i Dalarna och här har man besparingsskogar och de pengarna stannar alltid i bygden för de går ju till fastigheterna och inte till ägarna. Så det är inget konstigt tycker jag. Bygdepengen beskrivs ofta som ett norrlandsfenomen. Mattias Gradén bekräftar att det för några år sedan var en fråga främst i landskap som Härjedalen, Jämtland och Norrbotten. Men nu rör sig idéen om ekonomisk kompensation sakta men säkert allt mer mot söder, menar han - och det genom hörsägen. – I ett projekt när en exploatör börjar bygga tittar man mycket på vad som skett i andra likadana projekt och så använder man det som ett argument, man hämtar idéer från grannkommunen: här i Falun till exempel, har man tittat på Rättvik. Man tittar på vad som händer hos grannen. Och så tar man upp det här, och så yttar sig fenomenet då, från norr till söder då. Vindkraften är viktig för det globala miljöarbetet men det är otydligt hur den egentligen hjälper den lokala bygden, menar Mattias Gradén. Varför bygga just här, tänker många. Bygdepeng skulle då kunna vara ett sätt att hantera det här - att läka såren, som han säger. Idag är det för få personer som direkt får något tillbaka av en vindkraftsetablering, menar han.  – Markägare får rätt så tydliga fördelar. Arrende oftast och väg kanske. Men allmänheten kanske inte upplever de här fördelarna, eller det gör de inte. Och då är bygdepeng ett sätt att hantera det. Inge Östlund i Rättvik menar att vindkraftsexploateringen kan vara en stort uppsving för den glesnande landsbygden. – Det handlar om att bygden ska leva. Det är så jag ser det. Att här har landsbygden chans att få medel till att överleva. – I södra Sverige är man inte sådär. Många där vet inte ens vad bygdepeng är. Det känns som att det fattas inte lika mycket pengar i landsbygden där som det gör i norra Sverige. Man är mer mån om det här ju längre norrut man kommer, av förståeliga skäl. Det är färre människor och svårare att få ekonomin på bygdegård och föreningar att gå ihop. Men jag förstår det här att man vill ha pengar till landsbygden men är det egentligen vindkraftsbolagens ansvar att betala pengar så att landsbygden kan leva? – Ja det är här man tvistar egentligen. Men hur det än är så gör man ett ingrepp i naturen och på något sätt borde det komma de närboende till gagn och i de allra esta fall är man villig att diskutera en bygdepeng, om man kommer in i tid. Men om ni kräver pengar för att tillstyrka en vindkraftsplan, kan man inte se det som lite tvivelaktigt? – Det är klart att det går att vända och vrida på allting, men i mitt huvud nns det inte något tvivel på att det inte skulle vara riktigt, utan såhär kör vi. Men det råder oenighet kring hur kravet på bygdepeng ser ut juridiskt. Det nns faktiskt inget känt fall där man provat det rättsligt. Men en som har en tydlig uppfattning om frågan är Pia Pehrson: advokat och delägare på Foyen advokatrma som specialiserat sig på bland annat vindkraftsfrågor. – Det nns det inget lagstöd för att ta betalt som kommun så får man inte göra det. Och i det här fallet när vi pratar om att tillstyrka ett vindkraftprojekt enligt miljöbalken 16:4, så står det ingenstans att man får ta betalt för det man måste göra enligt miljöbalken. Man måste ta ställning som kommun, och det är inte okej enligt lagstiftningen. "Man får inte ställa krav" Pia Pehrson har representerat olika vindkraftbolag i era fall – men varken hon eller någon annan har alltså drivit en rättslig process om bygdepeng. En möjlig förklaring till att vindkraftbolagen inte anmäler kommunerna är att de är i beroendeställning, menar hon. Och tillsvidare lever många kommuner och företag på att bygdepengen juridiskt fortfarande är en gråzon. Det kan vara därför kommuner trots kritik håller fast vid kraven på bygdepeng i sina vindkraftsplaner. Dessutom menar era kommunrepresentanter vi pratat med att kravet på bygdepeng inte är ett problem eftersom de satt upp fonder eller stiftelser, dit pengarna går, istället för rakt in i kommunens kassa. Det är dock inte direkt förmildrande, menar Pia Pehrson. – Det är en gradskillnad säger jag. Men det förändrar inte situationen: kommunen får eller ska inte lägga sig i om det ska vara några pengar till ett byalag eller olika föreningar. Det är inte kommunens sak. Det får inte vara kommunen. Man får inte ställa krav. Kaliber har också varit i kontakt med Germund Persson, chefsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, som inte ser att det nns några större problem med lagstiftningen som det ser ut idag. När Pia Pehrson får höra det blir hon överraskad. – Det förvånar mig väldigt mycket att man kan säga att det här inte är ett problem, utan i det här läget är det ju inte bara företag utan också politiker som hamnar i kläm. De kommunpolitiker som ska fatta beslut och som i en liten kommun får väldigt mycket synpunkter och kanske arga påhopp för att de ska ta ställning till en vindkraftpark. Om man säger att det inte är ett problem har man nog inte följt så många vindkraftparker i praktiken, hur det går till. Pia Pehrson menar också att det är lätt att peka ut kommuner och företag som skurkarna i det här, men egentligen är det regering och riksdag som borde göra något åt saken. – Jag tycker att den här biten i Miljöbalken att man har lagt hela makten hos kommunen, att tillstyrka ett projekt, utan att det nns kriterier. Det bäddar för en situation där man begär betalt. Och det kan inte vara det samhället vi vill ha. Det kan inte vara så att vi ska betala oss fram. Att den som betalar mest kanske får ett ja först. Vi ringer upp miljöminister Lena Ek för att höra vad hon säger om att kommuner kräver ersättning för att tillåta vindkraft på sin mark - och hon är kritisk: – Jag tror att det är högst tveksamt enligt den reglering vi har som styr verksamheterna. I miljöbalken nns inget stöd för att ta ut ersättning för vindkraftsetableringar. Men samtidigt är det kommunallagen som styr vad kommuner får och inte får göra, vilket Lena Ek menar gör frågan mer komplicerad. Till skillnad från sin företrädare på miljöministerposten - Andreas Carlgren - menar Lena Ek alltså att frågan om det rättsosäkra vetot inte ligger på hennes bord, utan hos hennes kollegor andra departement. – Miljöbalken har ju inte tagit upp avgiftsfrågan eftersom det nns i den allmänna lagstiftningen. Men det var nog inte syftet att man inte skulle följa kommunallagen och de regler som nns där. Och därför tycker jag det är tveksamt att de gör på det här viset. Men ansvaret för kommunallagen ligger delat mellan bostadsdepartementet och nansdepartementet. Tillbaka till Inge Östlund i Rättvik, som medan han pratar snurrar på ett 30 centimeter högt vindkraftverk i plast. Det står på hans konferensbord och är en gåva från den förra vindkraftsprojektören som besökte byn. Kommunen har nyligen fått in ett förslag på en ny vindkraftpark, och även om det ligger ett par år fram i tiden har man redan nu diskuterat ekonomisk ersättning med företaget. Det var positiva tongångar, berättar Inge. Och egentligen är inget annat riktigt tänkbart. – När stornansen kommer och lägger en halv miljard mitt ute i skogen. Då förstod jag att här lär vi vara med på något sätt. Det handlar ju om överlevnad. Och att vi ska få någon industri på de här breddgraderna med 30-50 arbetstillfällen, det är en utopi. Det kanske händer i någon kommun men det är inte särskilt troligt. Utan vi lär ju försöka kriga på de bollar som bjuds. Reportrar: Frida Johanson och Malin Sandberg Producent: Sabina Schatzl

Vem bestämmer vilka filmer du kan se på bio? I veckans Kino undersöks den svenska biomarknaden. Hur har SF Bio:s dominans påverkat utbudet av film? Vilka har gynnats och vem har förlorat när biografmonopolet är ett faktum? När filmutredningen kom 2009 påpekade utredaren Mats Svegfors att en av filmbranschens stora utmaningar i framtiden kommer vara att hantera den "monopolliknande situation" som har uppstått på den svenska biografmarknaden. 2004-2005 pågick en strid när Sandrew-Metronome var till försäljning och SF Bio ville köpa. Det fick de inte då, konkurrensverket stoppade affären, och i stället köptes biografkedjan av dåvarande Triangelfilm, SS Fladen och Atlantic film som bildade Astoria cinemas 2005. Men de gick i konkurs redan 2007. Sedan dess har SFBio och Svenska bio som ägs till 49% av SF varit dominerande på biografmarknaden. I Sveriges 20 största städer kontrollerar de tillsammans över 95 % av biofåtöljer. Kino har träffat några av de distributörer som har berörts av den här situationen. Och hur ser Svenska Institutets VD Anna Serner på ser den monopollikannde situationen och om SFBios eventuella ansvar? Vad du och jag kan se på bio det är det ju någon som bestämt. Det finns en tanke bakom att man på t.ex. Cinema i Hudiksvall visar just "Prometheus", "Snowwhite and the Huntsman" och "The Cabin in the woods". Att en viss film går på de och de orterna, i si och så många salonger, och att några går i de stora och andra i de små. Sture Johansson är programdirektör på SF Bio. Det finns förstås många filmer som verkligen förtjänar att visas på biograferna, men som aldrig gör det. Kulturredaktionens Göran Sommardal har valt tre filmer som han önskar kunde få breda ut sig över de svenska biodukarna, men om vilka han inte hyser så mycket hopp. Det var länge sedan filmerna på repertoaren hette saker som "Ni blåser vi snuten" och "Benknäckargänget" eller "Blåst på konfekten". Istället för de fantasifulla översättningarna av amerikanska filmtitlar så får alltfler filmer titlar på engelska oavsett vilket land de kommer ifrån. Danska "En kongelig affære" fick heta "A Royal Affair" i Sverige. Och franska och italienska filmer måste tydligen heta något som signalerar var filmen utspelar sig för att den ska hitta sin publik. Så distributörerna klämmer till med "Det regnar alltid i Provence" eller "Möte i Toscana". Veckans Om igen handlar om klassikern av klassikerna inom svensk film: "Det sjunde inseglet" av Ingmar Bergman. Kinolyssnaren tillika filosofen och nypensionerade läraren Jens Cavallin konverterade i sin ungdom till katolicismen. Idag kallar han sig katolsk ateist men kommer väl ihåg när han för första gången såg filmen i slutet av 50-talet. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Lisa Bergström

Veckan är slut - men det är inte vi! I Sveriges mest störda podcast pratar vi pengar och snuskerier, men letar oss också in på ämnen kring spel som Sniper Elite V2, Diablo III, Minecraft till Xbox 360 och Skullgirls. Mot slutet av den politisk inkorrekta slakten svarar vi på en hel drös av användarfrågor. Buckle up - Nu är det helg!

Veckan är slut - men det är inte vi! I Sveriges mest störda podcast pratar vi pengar och snuskerier, men letar oss också in på ämnen kring spel som Sniper Elite V2, Diablo III, Minecraft till Xbox 360 och Skullgirls. Mot slutet av den politisk inkorrekta slakten svarar vi på en hel drös av användarfrågor. Buckle up - Nu är det helg!

Efter förra veckans miljölarm om gift i fisk hör vi forskarna som konstaterar att fisken innehåller allt mindre mängder miljögifter. Fisk är mycket bra mat, säger Mattias Öberg som är toxikolog på Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Han anser att problemet snarast är att vi äter för lite fisk. Det var som i Vetenskapsradions nyheter avslöjade felaktigheter i Naturskyddsföreningens rapport "Den flamsäkra fisken". Professor Anders Bignert är chef på enheten för miljögiftsforskning på Naturhistoriska riksmuseet. Han ansvarar för de stora frysboxarna på Naturhistoriska som innehåller frusen fisk insamlad sedan 1960-talet. Prover från de frusna fiskarna bekräftar bilden av att halterna för de flesta miljögifter som man mäter sjunkit de senaste decennierna. Även internationellt är miljögiftshalten sjunkande, säger Anders Bignert. Orsaken både i Sverige och internationellt är att många av de svåra miljögifterna har förbjudits. Han tror inte att världen riskerar att kastas tillbaka 40-50 år i tiden vad gäller miljögift i fisk av det skälet att samhället idag är bättre rustat för att upptäcka och förbjuda skadliga ämnen. I Sveriges radios skolsatning går vidare. Under Naturvetenskapens dagar i Örnsköldsvik har mellan- och högstadieelever fått chansen att möta människor som jobbar med forskning inom natur och teknik. Vår reporter Ingela Hofsten följde med ett gäng niondeklassare ut på ett forskningsfartyg. Lena Nordlund som jobbar på radioprogrammet Kossornas planet berättar om toalettdesign och toalettforskning. Orsaken till detta tema Världstoalettdagen där det uppmärksammats att 40% av alla människor saknar toalett. Det är ett stort problem både socialt och vad gäller hälsa. Kossornas planet sänds i P4 efter klockan tolv på lördag. Inför den stora klimatkonferensen i Durban tycks det politiska intresset och mediaintresset för klimatfrågan ha svalnat. Men finns det verkligen vetenskapliga skäl till att klimatfrågan har hamnat i skymundan, Marie-Louise Kristola på Vetenskapsradions miljöprogram Klotet som följer klimatfrågan, säger: - Nej, de vetenskapliga bevisen för en global uppvärmning blir bara starkare och starkare.

En enorm explosion ekar en rå marsnatt över hela Stockholm. Året är 1926. En taxidroska med en passagerare har flugit i luften. Men vem är den omkomne? Och varför dog han? Det är dags för en ny programserie i SR P1: Mord i svartvitt! Under juli bjuder vi på fyra dokudeckare, dokumentära berättelser med dramatiserade inslag, och först ut är historien om Sveriges första bilbomb. Vi backar bandet och återvänder till en huvudstad på uppgång. Och en överklassmiljö som vet att ge ordet dekadens sin betydelse. Mitt i 1920-talets champagnegalopp flyger plötsligt en taxidroska i luften. En död mans kroppsdelar ligger spridda över hela Pipersgatan på Kungsholmen. I Sveriges första bilbomb glider vi fram genom sprudlande fester ständigt på jakt efter nya sensationer. Och de kommer, men bara så länge plånboken räcker. För har man spelat bort 24 000 franc på roulette, gäller det att vinna tillbaka det dubbla. Det vet Alexander Kreüger, mannen som blir bästa vän med de två framgångsrika teimportörerna Sixten Flyborg och Erik von Arbijn. Två goda vänner släpper en tredje man in på livet, och plötsligt är triangeldramat ett faktum. Karusellen är igång – och när de plötsligt förstår att företagets hela finanser har gott åt till fester - ja då blir det nya metoder som gäller för att hitta pengar. För den som står på bar backe har inte mycket att hämta i ett samhälle som bygger på benhårda klasskillnader. Missa inte Mord i svartvitt: Sveriges första bilbomb - lördag 2 juli 09.31 och söndag 3 juli 14.30 i SR P1.

Juli 1985 sprängs två bomber i Köpenhamn och jakten på terroristerna startar. Det är den värsta terrorattacken i Danmarks historia och spåren leder till Sverige. Flera år senare hör Marten Imandi till slut hur polisen knackar på dörren och en historia om passion, hämnd och försoning rullas upp. Bomberna ligger på hatthyllan när tåget från Sverige, närmar sig Köpenhamn. Knappt tre timmar senare sprängs den första av bomberna och en människa dör. Några minuter senare sprängs den andra och Danmark står inför det värsta terroristattentatet i landets historia. Spåren leder till Sverige och efter år av polisarbete blir svensk-palestiniern Marten Imandi inringad. I Sveriges första terroristrättegång döms han till lagens hårdaste straff. I P3 Dokumentär möter du Marten Imandi som efter 20 år i fängelse för första gången berättar om sitt liv och sina val, om rymningen från Kumla med Ioan Ursut och om sina första steg i frihet. Och så får han en unik förfrågan: Harald Rytz, ett av de danska offren från bombattentatet, vill träffa honom. Producerat av: Martin Ezpeleta Sändes första gången: 4 april 2010