Podcasts about Landsting

Die Wurzeln des skandinavischen Wohlfahrtsstaates werden allgemein in Schweden verortet, doch entwickelten sich auch in Dänemark die Sozialdemokraten bereits in den 1920er Jahren zur führenden politischen Kraft und stellten seit 1924 mit Thorvald Stauning erstmals den Ministerpräsidenten. Die Mehrheit seiner Regierung stand auf tönernen Füßen; vor allem der Landsting, die nominell erste Kammer des dänischen Reichstags, stellte sich bei vielen Gesetzesentwürfen quer. Dennoch zieht die sozialdemokratische Alte Liebe aus dem damals zu Hamburg gehörenden Cuxhaven am 30. Mai 1925 ein äußerst positives Fazit nach einem Jahr linker Regierung im Nachbarland. In ihrer Erfolgsliste führt sie dabei nicht nur sozial- und bildungspolitische Maßnahmen. Auch die Abrüstungspolitik der Regierung Stauning wird lobend vermerkt sowie deren Bestrebungen um einen deutsch-dänischen Ausgleich im nach dem Ersten Weltkrieg dänisch gewordenen Nordschleswig. Die Details kennt Frank Riede.

This Day in Legal History: Denmark Becomes a Constitutional MonarchyOn June 5, 1849, Denmark transitioned from an absolute monarchy to a constitutional monarchy with the signing of its first constitution. This pivotal moment marked the end of absolute royal rule and the beginning of a new era of governance based on democratic principles. The Danish constitution of 1849 safeguarded civil liberties, including freedom of speech, assembly, and religion. It also curtailed the king's powers, ensuring that he could no longer rule by decree. A significant feature of the new constitution was the establishment of a bicameral legislature known as the Rigstag, composed of the Folketing and the Landsting. The Folketing served as the lower house, representing a broader spectrum of the populace, while the Landsting functioned as the upper house. This legislative framework aimed to balance representation and ensure a more equitable system of governance.The constitution laid the groundwork for Denmark's modern democratic system, promoting the rule of law and the protection of individual rights. Each year on June 5, Denmark commemorates this historic event with Constitution Day, a national holiday celebrating the values and freedoms enshrined in the 1849 constitution. This day serves as a reminder of Denmark's commitment to democracy and civil rights, reflecting the enduring legacy of the country's constitutional foundations.The US Federal Trade Commission (FTC) has accused Meta Platforms Inc. of withholding critical information during its initial reviews of the company's acquisitions of Instagram in 2012 and WhatsApp in 2014. These transactions were originally approved after varying levels of scrutiny by the FTC, but the agency now claims that Meta did not disclose key pre-acquisition documents. The FTC, which is currently seeking to break up Meta on antitrust grounds, alleges that this undisclosed information would have impacted its original decisions.Meta, formerly known as Facebook, is attempting to dismiss the case, arguing that its substantial investments in the acquired apps have benefited consumers. A Meta spokesperson countered the FTC's claims by stating that Meta faces significant competition and that the company's investments have enhanced Instagram and WhatsApp.This isn't the first time Meta has faced allegations of non-disclosure; in 2017, European regulators fined the company for providing misleading information about the WhatsApp deal. Additionally, the FTC's recent filing accuses Meta of degrading user experience on its platforms by increasing ad loads and under-resourcing Instagram. The case, overseen by US District Judge James Boasberg, has yet to see a trial date set.Meta Withheld Information on Instagram, WhatsApp Deals: FTC (1)Former President Donald Trump has requested the judge in his hush money case to lift a gag order following his conviction on 34 felony counts of falsifying business records. The charges stem from a $130,000 payment made by Trump's former lawyer, Michael Cohen, to adult film actress Stormy Daniels before the 2016 election to keep her silent about an alleged encounter. Trump denies the affair and plans to appeal the conviction.Before the trial began, Justice Juan Merchan restricted Trump's public statements about the case to prevent potential threats to the proceedings. Trump's defense argues that with the trial concluded, these restrictions on his First Amendment rights are no longer justified. During the trial, Trump was fined $1,000 for each of 10 violations of the gag order, which included calling Cohen a "serial liar" and criticizing the jury selection.Trump, a candidate in the 2024 presidential election, claims the gag order is unconstitutional. His lawyer, Todd Blanche, highlighted that President Joe Biden and others have publicly commented on the case, while Cohen and Daniels have also continued to publicly criticize Trump. The judge has previously noted that public critics of Trump likely do not need protection under the gag order. The Manhattan District Attorney's office, which brought the case, has not yet responded to the request to lift the gag order. The case continues to attract significant public and media attention as Trump prepares for his upcoming campaign.Trump asks judge to lift gag order after conviction in hush money case | ReutersThe UK's Competition Appeal Tribunal (CAT) has ruled that Google parent Alphabet must face a lawsuit worth up to £13.6 billion ($17.4 billion) for allegedly abusing its dominance in the online advertising market. The lawsuit, brought by Ad Tech Collective Action on behalf of UK publishers, claims that Google's anti-competitive behavior caused them significant financial losses.Despite Google's attempt to block the case, arguing it was incoherent and strongly rejecting the allegations, the CAT has certified the case to proceed towards a trial, expected no earlier than the end of 2025. The CAT noted that the threshold for certifying a collective proceeding in the UK is relatively low.This case is part of a broader scrutiny of Google's adtech business by regulators, including Britain's Competition and Markets Authority and the European Commission. In the US, Google is also defending against antitrust lawsuits from the Department of Justice and a coalition of states led by Texas.Google's legal team maintains that the company's impact on the ad tech industry has been pro-competitive. The CAT's decision adds to a series of significant lawsuits against major tech firms this year, including Meta and Apple. Google has not yet responded to the ruling.Tribunal rules $17 bln UK adtech lawsuit against Google can go ahead | ReutersThe EU's General Court has ruled that McDonald's cannot use the term "Big Mac" for poultry products after failing to use the trademark for such products over five consecutive years. This decision is a partial win for the Irish fast-food chain Supermac's in a long-standing trademark dispute. Supermac's initiated the revocation attempt in 2017, challenging McDonald's 1996 registration of the "Big Mac" name for both meat and poultry products.The European Union Intellectual Property Office (EUIPO) initially dismissed Supermac's request, supporting McDonald's use of the term. However, Supermac's continued to contest the decision. The General Court sided with Supermac's, stating that McDonald's did not demonstrate continuous use of the "Big Mac" trademark for poultry products within the EU for five years. McDonald's has the option to appeal the decision to the Court of Justice of the European Union. The case number is T-58/23 Supermac's v EUIPO - McDonald's International Property (BIG MAC).No more chicken Big Macs - EU court rules against McDonald's in trademark case | Reuters This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.minimumcomp.com/subscribe

Intervju med sametingspresident Silje Karine Muotka. Hva skjer på landstinget i KS 13.-14. april? Intervju med tidligere KS-leder Bjørn Arild Gram om hvordan Kommune-Norge ser ut fra Forsvarsdepartementet.

 Last Sunday, September 9th, was the election day in Sweden, and since this is a podcast about Sweden and Swedes, I had to cover that. But before we talk about the actual results of the election, and what changes it will lead to, let's talk about the election process in Sweden.  In Sweden, the election is held on the second Sunday of September every 4th year. There are three elections held at this time;Riksdag (the parliament)Landsting (the regional assembly)Kommun (the municipal assembly) The Riksdag has 349 seats and at the moment there are eight different parties represented.  The rules for who can vote and who can become a politician and run for a seat are the same. So if you are eligible to vote you are also eligible to run for a seat. Let's Look at the 2022 ElectionAt the time of my recording, there are still some question marks, but I will try to give you an accurate as possible picture of what happened and what the consequences will be. And just a fun fact that sometimes creates confusion, in Sweden, the left parties are represented as red parties and the right parties are blue, the opposite of here in the US where red is the color of the republicans and blue of the democrats. Support the showThank You for listening to A Swedish Fika. Subscribe to my monthly newsletterMy website, A Swedish FikaFor Support;Buy Me A Coffe shop, A Swedish Fika.PixelPia

Efter katastrofen i 1865 starter nu en ny forfatningskamp. En krig mellem uforsonlige bevægelser i dansk politik som skubber Kongeriget faretruende tæt på en voldelig revolution – og afskaffelsen af parlamentarismen. Historien Vender er en ugentlig podcast om Danmarks politiske historie af Julian Svejgaard og Lars Harhoff Andersen. I denne serie, “Da Danmark blev Danmark” på fire afsnit, kigger vi på, hvordan det politiske danmarkskort blev til. Tredje afsnit drejer sig om kampem mellem Venstre og Højre, Folketing og Landsting, bønder og godsejere og mellem Estrup og Berg.

- Det viktigaste inför det nya året är nog att vi hjälper varandra att orka leva. Att stötta varandra att kunna vara nöjda med oss själva som vi är. Om Ing-Marie Wieselgren:Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen.Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Vi borde bekymra oss mer om hur hjärnan mår än hur vi ser ut. Om Ing-Marie Wieselgren: Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag stannar upp och funderar över hur orättvist livets bördor drabbar oss. Om Ing-Marie Wieselgren: Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Det är inga små samhällsförändringar vi varit med om. Om Ing-Marie Wieselgren: Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Att vara människa är en konst där det gäller att ständigt balansera mellan kortsiktiga vinster och långsiktigt hållbara lösningar. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Många har haft ett tufft år men många har klarat att göra bedrifter de inte trodde var möjligt. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Arba Kokalari om de nya Internetlagarna (Digital Services Act) I detta avsnitt gästar Arba Kokalari, Europaparlamentariker, podden. Arba har fått förtroendet av EU-parlamentets största partigrupp (EPP) att förhandla om de nya Internetlagarana (Digital Services Act) – EU:s lagar som ska sätta spelreglerna för de digitala plattformarna och innehåll på sociala medier. Arba är därmed den enda svenska EU-parlamentarikern i förhandlingarna. Vad handlar då dessa lagar om? De nya lagarna, som på engelska heter Digital Services Act, är en av EU:s viktigaste lagstiftningar i närtid. De kommer avgöra förutsättningarna för sociala mediers, internets, e-handelns och den digitala ekonomins framtid under en lång tid framöver. Enligt EU ska de nya lagarna bland annat bidra till större utbud och bättre priser för privatpersoner och företag, göra det lättare för leverantörer att starta och utöka sin verksamhet i Europa samt bidra till större demokratisk kontroll och överblick över systemviktiga plattformar. Vem är Arba Kokalari? Arba Kokalari är sedan 2019 Europaparlamentariker där hon representerar Moderaterna i EPP-gruppen. Hon fokuserar på hållbar handel och cirkulärekonomi, digitalisering, stoppa kvinnovåldet och promotar demokrati. Innan tiden som Europaparlamentariker har Arba bland annat jobbat med kommunikation på Resumé, frilansat som fotograf, varit rådgivare till Carl Bildt och varit PR-chef på både telekombolaget 3 och Electrolux. Arbas politiska engagemang går långt tillbaka då hon bland annat varit förtroendevald på flera olika positioner inom Stockholms Läns Landsting, Stockholms Stads Fullmäktige och Polismyndigheten.

Är det som mannen i radio sa rädsla som leder till hårda ord och ibland till och med en rätt oskön människosyn. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Om vi fokuserar på det vi ska göra sedan och funderar över hur vi ska kompensera för pandemins negativa konsekvenser kan vi ta extra väl hand om de som drabbats värst. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Tänk att få tveka tillsammans. Att slippa vara tvärsäker och få utforska nya tankegångar lite trevade och försiktigt. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Vad är ytlig sömn?   Bli en bättre behandlare med Lena Olsson-Lalor. Gäst: Marie Söderström   Avsnitt 142 är ett guldkorn från avsnitt 52 Sömn och KBT-behandling vid insomni med Marie Söderström. Du kan prenumerera på KBT-podden här.   Lena Olsson-Lalor hjälper dig att sortera, informerar och inspirerar dig till att bli en bättre behandlare.   Lena Olsson-Lalor Leg.psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi - KBT, MI-trainer, certifierad i Prolonged Exposure samt rektor för grundläggande psykoterapiutbildning, KBT i Luleå. Marie Söderström är Leg.psykolog och Med dr. Marie har mångårig erfarenhet av behandling av stress- och sömnproblem, både i grupp och individuellt. Hon är disputerad vid Karolinska Institutet och  författare till böckerna ”Sömn – sov bättre med KBT” och ”Vila – om den sköna konsten att varva ned”. Marie arbetar deltid vid Stressmottagningen, en specialistmottagning inom vårdvalet för utmattningssyndrom i Stockholms Läns Landsting, kognitiv inriktning, medicine doktor med forskning inom bland annat KBT.   Här kan du se boktips, läsa sammanfattning mm och starta din prenumeration   KBT-podden publiceras av KBTarna - Bli en bättre behandlare BBB   Kontakt: http://www.blienbattrebehandlare.se  info@blienbattrebehandlare.se    Avsnitt 142 publicerades första gången 10 april 2020 i KBT-poddens arkiv

Sömn och KBT-behandling vid insomni.   Bli en bättre behandlare med Lena Olsson-Lalor. Gäst: Marie Söderström   Detta är ett klipp från avsnitt 52. Du kan lyssna på hela avsnittet genom att prenumerera på KBT-podden här.   I avsnittet får du svar på frågorna: Hur förändras vår sömnrytm och sömnstadier vid sömnsvårigheter? Vilket förändringsarbete behöver vi fokusera på i behandlingen? Kan man välja att förändra sin dygnsrytm för en bättre livskvalitet? Hur går kartläggningen till vid behandling av insomni?    Lena Olsson-Lalor hjälper dig att sortera, informerar och inspirerar dig till att bli en bättre behandlare.   Lena Olsson-Lalor Leg.psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi - KBT, MI-trainer, certifierad i Prolonged Exposure samt rektor för grundläggande psykoterapiutbildning, KBT i Luleå. Marie Söderström är Leg.psykolog och Med dr. Marie har mångårig erfarenhet av behandling av stress- och sömnproblem, både i grupp och individuellt. Hon är disputerad vid Karolinska Institutet och  författare till böckerna ”Sömn – sov bättre med KBT” och ”Vila – om den sköna konsten att varva ned”. Marie arbetar deltid vid Stressmottagningen, en specialistmottagning inom vårdvalet för utmattningssyndrom i Stockholms Läns Landsting, kognitiv inriktning, medicine doktor med forskning inom bland annat KBT.   Här kan du se boktips, läsa sammanfattning mm och starta din prenumeration   KBT-podden publiceras av KBTarna - Bli en bättre behandlare BBB   Kontakt: http://www.blienbattrebehandlare.se  info@blienbattrebehandlare.se    Avsnitt 52 publicerades första gången 13 augusti 2018 i KBT-poddens arkiv

- I den tid vi lever i nu känner jag ett stort behov av att knacka på barometern och fundera över om budskapen kan stämma. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

- Vi förlorar så mycket om vi nöjer oss med enkla lösningar. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Människans mått återutsänder 12 utvalda program. Större delen av det här programmet sändes första gången 18 juli 2016. Klyftan blir allt större mellan de skolor i Sverige som presterar bra, och de som presterar dåligt. Ändå mäts de och rangordnas på samma rankningslistor, med syftet att det ska sätta fokus på vilka skolor som behöver mer stöd och kanske också bättre ledning. Kan rankningen hjälpa de svaga skolorna genom att peka ut dem? Eller är rankningen en del av problemet? Och vad får det för konsekvenser när skolorna inte bara använder rankningslistorna som analysredskap, utan som ett led i marknadsföringen? I vårt andra program om att rangordna skolor, hör vi återigen Håkan Sörman som 2016 var VD på Sveriges Kommuner och Landsting, och också Jenny Engdahl Westbratt  - som 2016 var opinionschef på Lärarförbundet. Lärarförbundet publicerar den konkurrerande skolrankningen Bästa skolkommun varje år. Vi hör också Emma Leijnse som bevakar skolor och utbildning för Sydsvenskan, och Mats Amnell som är lokalreporter på samma tidning. Producent: Fredrik Pålsson Produktionsassistent: Nora Makander Ljudmix: Christian Rosenberg

Människans mått återutsänder 12 utvalda program. Större delen av det här programmet sändes första gången 11 juli 2016. Sedan 2006 har Sveriges Kommuner och Landsting publicerat Öppna Jämförelser inom en lång rad områden från äldrevård till grundskolan. Idén är att använda statistik för att mäta och jämföra kvaliteten inom svensk, offentlig verksamhet. Och resultatet redovisas i en rankinglista där den fjärdedel som ligger i topp markeras med grönt, de som ligger i mitten markeras med gult, och de som har sämst resultat markeras med rött. Vi nämnde Öppna Jämförelser redan i den första säsongen av Människans mått, och när vi två år senare skulle göra en serie om rankning gick vi vidare. Vi fick träffa Håkan Sörman, som då var VD på Sveriges Kommuner och Landsting, och den som tog initiativet till Öppna Jämförelser. I det här programmet hör du honom. Vi berättar också om en skånsk kommun som bestämde sig för att placera sig i topp på rankningslistan, men som istället föll 140 placeringar. Medverkar gör också läraren Cornelia Falkentoft, journalisten Mats Amnell, och betygsforskaren Alli Klapp. Producent: Fredrik Pålsson Produktionsassistent: Nora Makander Ljudmix: Christian Rosenberg

Omvälvande händelser kan vi inte helt skydda oss ifrån men vi kan hjälpa varandra att göra bra avslut så ofta det går - i varje fall hjälpa varandra att förstå varför det blev som det blev för det hjälper. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Organisering står på dagens tema, Sebbe hämtar upp Isak och kör oss till Christine Marttila på Kommunal. Där pratar vi organisering i Kommunal, Covid-19 semester, löner, och svårigheten att förhandla lön med Kommuner och Landsting. I Bilen får vi även höra om lönedumpning och varför det är så viktigt att jobba fackligt även utanför den egna arbetsplatsen, därefter blir det ett paus medans bilen fortsätter mot trollhättan i del 2 som släpps om en vecka!  -  Gäst i dagens avsnitt: Christine Marttila, Sektionsordförande i Kommunal och ordförande för LO-Distriktet i Västsverige.  -  Introlåt: The WTF singalong - Melody Sheep

För någon vecka sedan presenterades kommunutredningen där förslaget lades fram att ingen kommun bör ha mindre än 20 000 invånare. Vi har inte läst utredningen utan har istället grottat i ned oss i dåtiden. Vi går igenom de olika kommunreformerna i Sverige.Visste du exempelvis att Stockholms stad blev en del av Stockholms läns landsting och att landstingshuset fram tills des låg i Solna? Eller varför vi idag har 290 kommuner istället för dåvarande 2281. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Att det ska kännas meningsfullt att leva, att vi ska kunna uppskatta den dag vi har och tro oss om att ha kapacitet att möta livsproblem gäller oss alla. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag tror inte att ett samhälle fullt av förhärdade människor blir framgångsrikt i längden. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Det finns stora och små våldsspiraler men logiken är densamma och vedergällningens grepp över den som dras med är destruktiv för alla. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Kommuner och Regioner ansvarar för många frågor som har ett stort värde för den enskilde och företagaren. Upphandlingar, byggprojekt och serveringstillstånd för alkohol är exempel på situationer när det finns risk att tjänstepersoner utsätts för påverkan att fatta ett visst beslut. I avsnittet får du ta del av konkreta tips för ett systematiskt arbete mot korruption, det behöver inte vara svårt! Medverkande: Cecilia Berglin, Handläggare och Ann- Sofi Agnevik, Förbundsjurist, Sveriges Kommuner och Landsting Samtalet leds av Anders Nordh, Sveriges kommuner och Landsting. Tid: 34:07 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor.

Jag vill tro att vi kan förändra men måste vi göra oss starkare än vi är? Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Rädsla och fruktan frigör inte kraft utan krymper oss som människor. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Algblomningen i Östersjön har börjat. Dagens gäst är magikern Carl-Einar Häckner. Renovering av Rembrandts Nattvakten sker inför öppen ridå. Rymd-Maria talar om midsommarafton och sommarsolståndet.

Vad händer då om det oväntade sker? Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Verksamheter under nedläggningshot, otrygghet i ett bostadsområde, placering av ett flyktingboende är några av alla komplexa frågor som en kommun eller region behöver hantera. I detta avsnitt kretsar samtalet kring utmaningen i att släppa kontrollen för att ge utrymme för en medborgardialog i komplexa frågor. Detta är också det sista avsnittet för vårterminen men Demokratiresan är tillbaka i höst! Medverkande: Nils Munthe och Lena Langlet, Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Malin Svanberg, SKL Tid: 26:45 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor.

I detta avsnitt pratar vi om medskapande och att involvera brukare i verksamhetsutveckling. Medskapande syftar till att verkligen förstå brukarens behov och utveckla verksamheten tillsammans med dem utifrån det. Hjärtevärmande exempel varvas med tips på praktiska metoder och vikten av att våga misslyckas.  Medverkande: Malin Svanberg Sveriges Kommuner och Landsting och Sara Tunheden, Innovationsguiden Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Nils Munthe, SKL Tid: 28:11 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor. Nästa avsnitt handlar om medborgardialog i komplexa samhällsfrågor.  

Mänskliga rättigheter är grundläggande värden i kommuner och regioners kärnuppdrag. I avsnittet pratar vi bland annat om vilka värden som skapas när vi ställer om till ett arbetssätt med rättighetsbäraren i fokus. Vi tar även upp grundprinciperna för rättighetsbaserat arbetssätt – hur verksamheter kan göra för att delaktiggöra och möta medborgarna för att främja jämlikhet och tillit. Medverkande: Cecilia Berglin och Cecilia Ramqvist, Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Malin Svanberg, SKL. Tid: 20:51 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor.

I dag befinner vi oss allt större del av vår tid på internet, digitala tjänster och service är  en självklarhet för kommuner och regioner. Men hur kan vi även utveckla demokratin på nätet? Avsnittet handlar om att involvera medborgarna via internet, de kommunala webbsidorna och hur e-verktyg kan kombineras med fysiska möten. Medverkande: Anders Nordh och Lena Langlet, Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Nils Munthe, SKL. Tid: 26:48 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor.

I takt med att vi ställs inför allt fler komplexa problem ökar behovet av samverkan mellan kommuner, regioner och civilsamhället, men det är inte helt enkelt alla gånger. I avsnittet samtalar Anders, Lena och Nils om aktuella frågor och vilka områden där vi ser att utvecklingen behöver ske. Inte minst en ökad systematik. Medverkande: Nils Munthe och Lena Langlet, Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Anders Nordh, SKL. Tid: 24:28 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor. Nästa avsnitt handlar om hur en region eller kommun kan involvera medborgarna via nätet.

I detta avsnitt medverkar Bruno Kaufmann och Lena Langlet. De delar med sig av minnesvärda exempel på demokratiska processer ifrån jordens alla hörn, Bruno har som journalist rest jorden runt för att undersöka lokal demokrati. Lena har genom sitt arbete som på SKL mött många intressanta internationella exempel på demokratiutveckling. Medverkande: Bruno Kaufmann, journalist och Lena Langlet, Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Nils Munthe. Tid: 48:31 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor.

Allt fler kommuner och regioner världen över låter medborgarna vara med och direkt påverka budgeten. I detta avsnitt får du veta hur det går till och inspireras av svenska och internationella exempel. Medverkande: Anders Nordh och Lena Langlet, handläggare på sektionen för demokrati och styrning, Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Malin Svanberg, Sveriges Kommuner och Landsting. Tid: 31:05 Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor. I nästa avsnitt görs en internationell utblick på lokal demokratiutveckling.

Premiäravsnittet av Demokratiresan handlar om grunderna för arbetet med medborgardialog. Vi pratar om behovet av medborgardialog och bakgrunden till att SKL började sitt arbete. Du får också svar på några av de vanligaste frågorna, som till exempel varför säger vi medborgardialog och inte invånardialog? Tid: 24:37 Medverkande: Lena Langlet och Nils Munthe, handläggare på demokratisektion på Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalet leds av Anders Nordh, Sveriges Kommuner och Landsting. Besök skl.se för information och stöd i arbetet med demokratifrågor.

Medborgares möjlighet till inflytande och delaktighet i det lokala samhällets utveckling är en allt viktigare fråga. I försnacket till SKL:s podcast Demokratiresan diskuteras varför SKL gör en podd om lokal och regional demokrati just nu och om hur det finns en tendens att ta demokratin för given. Medverkande: Anders Nordh, Lena Langlet och Nils Munthe, handläggare på demokratisektionen på Sveriges Kommuner och Landsting. 

Blir maktlöshet och sorg mindre genom att tillfoga andra smärta? Vinner någon långsiktigt respekt och makt genom hot? Knappast. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

När samtalen handlar om makt riskerar vi missa det viktigaste: att nå varandra. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

I digitaliseringens spår förändras många samhällsfunktioner och så även hälso- och sjukvården. Det gäller både för medarbetare och för de som är brukare eller patienter. Det handlar mindre om tekniken och mer om ett förändrat förhållningssätt till hur vi möts, hanterar information och organiserar verksamheten. Vi vet att vi måste förändra sättet vi arbetar på om vi ska klara framtidsutmaningarna inom välfärden. Möjliga vägar för denna förändring ska vi diskutera tillsammans med Patrik Sundström, programansvarig, e-hälsan SKL - Sveriges Kommuner och Landsting, Eva Pilsäter Faxner, projektägare för det ESF-stödda projektet ”E-hälsalyftet” & projektledare Framtidens vårdinformationsmiljö på Stockholms Läns Landsting, SLL, och Anna Spånt Enbuske, utredare på fackförbundet Kommunal. Programledare: Anna Olin Kardell

Jag tror aldrig jag varit med om en tid med så mycket motstående åsikter. Ing-Marie Wieselgren är läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det, men sedan aldrig ångrat sitt val - det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor. Nu är hon mest byråkrat och jobbar med psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, fast hon aldrig drömt om att spela roll på nationell nivå. Insikten är att man kan mer än man tror. Ing-Marie gillar kontraster och trivs lika bra i ett sammanträdesrum som i fårhagen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Sveriges befolkning blir allt äldre och kräver därmed mer vård. Samtidigt ser vi också att kostnaderna skenar i vården och att vårdkostnaderna utgör en allt större del av många länders BNP. Hur ska vi organisera hälso- och sjukvården för att möta framtidens behov? Dessa frågor tar vi oss an i den här månadens avsnitt av Centigopodden. Med oss i studion har vi Barbro Fridén som är läkare och gynekolog. Barbro har erfarenhet av att leda såväl små som stora sjukvårdsorganisationer, i både Sverige och i utlandet. Senast var hon chef för Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Många medarbetare tycker det är svårt att få ihop frågor som rör alla verksamheter och som vi ibland kallar tvärgående perspektiv. Det kan uppfattas som att det blir en sorts konkurrens. I den här podden samtalar Elizabeth Englundh med Birgitta Andersson och Hanna Lind som jobbar på SKL om hur olika tvärgående perspektiv har bäring på varandra och kan samverka. Här möts folkhälsa, jämställdhet och barnets rättigheter. Även området Agenda 2030 diskuteras. Samtalsledare: Elizabeth Englundh Medverkande: Birgitta Andersson och Hanna Lind, Sveriges Kommuner och Landsting

Samtidigt som regeringsförhandlingarna kärvar på riksplanet har dom flesta kommuner och landsting nu enats om hur dom ska styras. Idag återstår bara trettio kommuner och ett landsting där styret ännu är oklart. För några partier blev valet en besvikelse. Moderaterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna var förlorare. Varför gick det så dåligt för (S)? Och hur ska partiet återfå förtroendet? Lena Micko (S), ordförande i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting i Ekots Lördagsintervju. Analys: Johan Wänström, statsvetare vid Linköpings universitet. Följ sedan med in i riksdagen under den historiska veckan som varit. Ekots politikreporter Maggie Strömberg berättar. Programledare: Monica Saarinen Producent: My Rohwedder

De 400-åriga dvärgarna har blivit mycket bittra i sitt manskollektiv. Varför mår de inte bra, och hur mår Snövit? Louise har sett ett nytt drama och undrar varför allt är så mörkt? Snövit och ett manskollektiv i kris Snövit spelas nu som scenföreställning i Stockholm. Hur skiljer sig Staffan Valdemar Holms version från bröderna Grimms? Och varför mår manskollektivet så dåligt i Holms version? Gäster: Regissör Staffan Valdemar Holm och skådespelerskan Maja Rung.   En bred regering för att lösa framtidsfrågorna? Nyligen skrev publicisten Mats Svegfors en debattartikel där han argumenterade för att regeringskrisen kan lösas med några enkla handgrepp. Det som behövs är en bred regering som under de fyra kommande åren ägnar sig åt att utreda den svenska modellen och välfärden. Vi pratar med Mats Svegfors och ställer oss frågan: Hur ska partierna övertygas om det han föreslår?   Missad mammografi Ungefär 20 procent av alla kvinnor som kallas till mammografi uteblir från sin screening, men bara hälften av Sveriges landsting skickar ut påminnelser. Hur kommer det sig, när man vet att mammografin kan rädda liv? Beatrice Melin, nationell cancersamordnare på Sveriges Kommuner och Landsting, ger sin syn på saken.   Programledare: Louise Epstein Bisittare: Gunnar Bolin  Producent: Helena Huhta

Har Ulf Kristersson gett upp tanken på en alliansregering och hur viktiga är de personliga relationerna i politiken? I veckans avsnitt av "Det politiska spelet" gör Tomas Ramberg och Maggie Strömberg en egen avstämning mitt i Ulf Kristerssons tvåveckorsuppdrag att bilda regering. Idén om en S-stödd borgerlig allians ser ut att vara lagd till handlingarna – men vad kommer i dess ställe?  Beror allianspartiledarnas styvnackade försvar av alliansprojektet på att de tycker om varandra som personer? Och säger goda personliga relationer något om kommande samarbetsmöjligheter? Dessutom: förlorade Socialdemokraterna folkomröstningen om välfärden? Landsting efter landsting ser ut att byta politisk färg efter valet. Ekots reporter Sanna Drysén förklarar hur dåligt det egentligen gick för S. Programledare: Henrik Torehammar Producent: Björn Barr

Inför valet den 9 september är frågan hur Socialdemokraterna agerar om de blir största parti och om de då vill regera tillsammans med Vänsterpartiet eller ej. Mycket talar emot det men frågan är givetvis också om det inte går så och Sverigedemokraterna blir största parti och bildar regering. Både riksdags- och kommunpolitik diskuteras helt kort. Däremot inte ett ord om att det mycket säkert kan bli nyval pga regeringskris.

Under konferensen Det Offentliga Rummet modererade Carl Heath ett panelsamtal mellan Nina Lagh (M), Region Uppsala, Agneta Granström (MP), Region Norrbotten, Daniel Forslund (L), Stockholms Läns Landsting och Anders Teljebäck (S), Västerås Stad. Samtalet handlade om det politiska ledarskapet för en smartare välfärd, och frågeställningar kring vad digitaliseringen innebär för politiken generellt och för politiker […] The post #141 Det digitala ledarskapet appeared first on Podcasten Digitalsamtal.

Ibland kan man som upphandlande myndighet uppleva att man ställs inför att behöva bryta mot lagen om offentlig upphandling för att kunna ge nödvändig samhällsservice. Men varför hamnar man i den situationen? Vad kan man göra för att undvika det? Och anses det vara mer okej att bryta mot lagen om offentlig upphandling än någon annan lag? Konkurrenten gästas av Anna Borgs, upphandlingsexpert på Stockholms läns landsting och Nina Radojkovic, upphandlingsjurist på Konkurrensverket.

I detta avsnitt möter vi Jakob Hellman, innovationschef på Stockholms läns landsting och Annette Alkebo, strateg på Stockholms läns landsting för att prata om hur SLL Innovation arbetar med innovation och digitalisering. Innovationsarbetet är en viktig del i utvecklingen av landstingets kärnverksamheter såssom hälso- och sjukvård och kollektivtrafik.  Vi pratar om engagemang, artificiell intelligens, operationer med hjälp av AR, kommunikatörens och kommunikationsavdelningens roll sett ur ett innovationsperspektiv, digitala tekniker, SMS-livräddare och om att möta patientens behov.

Föredragshållare: Johan Larsson, förbundsjurist Sveriges Kommuner och Landsting.

Kommunerna har getts en avgörande roll i arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism. Bland annat ska varje kommun ha en handlingsplan. Enligt en ny undersökning som Segerstedtinstitutet gjort finns det allvarliga brister i hur kommunerna utför sitt uppdrag. Bristerna är symptom på de svårigheter som finns när politisk vilja ska omsättas i praktiken. Christer Mattsson, bitr föreståndare Segerstedtinstitutet, redovisar undersökningen. Sedan följer en diskussion mellan Christer Mattsson, Malin Svanberg, Sveriges Kommuner och Landsting, och Veronica Lindholm (S), ansvarig för frågan i KU om de utmaningarna som finns med rådande lagstiftning. Kommunernas förmåga och ansvar samt de olika behov som finns kommer också att beröras.

Varje år drabbas runt 100 000 människor av vårdskador. Hur påverkas patientsäkerheten av den säkerhetskultur som råder i hälso- och sjukvården, och vilken betydelse har ledarskapet? Lyssna på Hans Rutberg, tidigare chefläkare och tidigare adjungerad professor i patientsäkerhet som arbetar på Sveriges Kommuner och Landsting med att mäta vårdskador, Charlotta George, sakkunnig i patientsäkerhet på Socialstyrelsen och Marion Lindh, expert inom patientsäkerhet och tidigare chef och chefläkare vid Stockholms läns landsting. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen. (170502)  

Att välja rätt entreprenadform för sitt projekt kan vara en djungel av parametrar att förhålla sig till. Men vad innebär egentligen de olika formerna? I Snåret reder vi ut frågorna. Medverkar gör Ulrika Hallengren, utvecklingschef, Wihlborgs Malmö, Ida de Neergaard Ländin, projektchef på NCC och Mårten Frumerie, förvaltningschef på Stockholms Läns Landsting. Programledare: Emma Jonsteg.

Ett av våra favoritämnen i vår podcast är förutsättningarna på Sveriges kommuner och landsting och i detta avsnitt får vi besök av ingen mindre än Annika Wallenskog, chefsekonom på just Sveriges Kommuner och Landsting. Vi diskuterar kommande demografiska utmaningar och vad de innebär för kommunernas ekonomi, utjämningssystemet och behovet av en ny kommunreform. Såklart får […]

Filippa Reinfeldt är f.d. politiker och sjukvårdslandstingsråd i Stockholms län. Idag är hon ansvarig för affärsutveckling i Skandinavien på koncernivå inom privata vård- och omsorgsföretaget Aleris. När vi ses talar vi om hjärtefrågorna hon drev inom politiken och svensk sjukvård. Den ojämlika cancervården. Den onödiga väntan och oron som uppstår för många patienter. Vi talar om medarbetarna i vården och hur de alltid gör sitt yttersta. Vi talar om fritt vårdval. Hur patienterna vill ha ett eget större inflytande. Skillnaden mellan Landsting och de privata aktörerna. Vi talar om alla offentliga register. Hur man faktiskt kan komma åt all information idag. För att kunna välja och kunna välja bort. Vi talar om att hur vården är så olik över ett län, över landet. Eller om man är man eller kvinna. Hur olika chans man har att överleva beroende på var i Sverige man lever. Hur paragrafen vård för lika villkor för hela befolkningen inte gäller i praktiken. Vi talar också om Filippas egna operation i halsen.... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

När olika verksamheter rangordnas, måste de ha liknande förutsättningar för att rangordningen ska bli rättvis. Men var går gränsen för vad som går att jämföra? Klyftan blir allt större mellan deskolor i Sverige som presterar bra, och de som presterar dåligt. Ändå mäts de och rangordnas på samma rankningslistor, med syftet att det ska sätta fokus på vilka skolor som behöver mer stöd och kanske också bättre ledning. Kan rankningen hjälpa de svaga skolorna genom att peka ut dem? Eller är rankningen en del av problemet? Och vad får det för konsekvenser när skolorna inte bara använder rankningslistorna som analysredskap, utan som ett led i marknadsföringen?I det fjärde och sista programmet om rankning, hör vi återigen Håkan Sörman som är VD på Sveriges Kommuner och Landsting, och också Jenny Engdahl Westbratt  - opinionschef på Lärarförbundet som publicerar den konkurrerande skolrankningen Bästa skolkommun varje år. Vi hör också Emma Leijnse som bevakar skolor och utbildning för Sydsvenskan, och Mats Amnell som är lokalreporter på samma tidning.Producent: Fredrik Pålsson Produktionsassistent: Nora Makander Ljudmix: Christian Rosenberg

Ibland kan kommuner, landsting eller staten bedriva verksamheter som konkurrerar med privata företag. Men vad händer egentligen när det offentliga och det privata hamnar i konkurrens med varandra? I det här avsnittet av Konkurrenten pratar vi om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet (KOS).

Varje år rankar SKL alla svenska grundskolor i Öppna Jämförelser. Alla kommuner som klättrar skryter med sina resultat. Men fungerar rankningen också motiverande för de som faller? Sedan 2006 har Sveriges Kommuner och Landsting publicerat Öppna Jämförelser inom en lång rad områden från äldrevård till grundskolan. Idén är att använda statistik för att mäta och jämföra kvaliteten inom svensk, offentlig verksamhet. Och resultatet redovisas i en rankinglista där den fjärdedel som ligger i topp markeras med grönt, de som ligger i mitten markeras med gult, och de som har sämst resultat markeras med rött.Rangordningen får ofta stor uppmärksamhet i media. Men hur påverkar rankingen verksamheten i kommunerna? Fungerar den stimulerande, på det sätt som Sveriges Kommuner och Landsting hoppas? Och gäller det i så fall också för kommuner som inte får så bra resultat?Vi träffar Håkan Sörman, VD på Sveriges Kommuner och Landsting, för att ta reda på hur det kommer sig att de valt att lägga ett sådant fokus just på rangordningen. Vi berättar om en skånsk kommun som bestämde sig för att placera sig i topp på rankningslistan, men som istället föll 140 placeringar. Medverkar gör också läraren Cornelia Falkentoft, journalisten Mats Amnell, och betygsforskaren Alli Klapp.Producent: Fredrik Pålsson Produktionsassistent: Nora Makander Ljudmix: Christian Rosenberg

Personal och anhöriga har vittnat om barn som isolerats, spänts fast som straff och som getts tunga mediciner med livsfarliga biverkningar.  Vad hade kunnat göras annorlunda? I två program har Kaliber granskat BUP-kliniken i Stockholm. I det första berättade vi om Amanda som upprepade gånger spänts fast på en brits när hon fått svåra ångestattacker. Hennes mamma orkade inte se på, men ibland hann hon inte undan när bältningarna skedde. Det gick så fort.- Jag vet när jag har varit på avdelningen och de bara rusar in när larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt. Vid nåt tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn.Amanda var 14 år när hon lades in på kliniken första gången. Här vårdas barn som är upp till 18 år, barn som lider av svåra psykiska problem som till exempel självskadebeteende, djupa depressioner, psykoser och borderline.Personal har berättat att bältesläggningar ibland användes i förebyggande syfte eller till och med som straff - något som inte är tillåtet enligt lagen. - Det är bältningar i princip dagligen, säger en skötare.- Oftare och oftare blev det så här, berättar en annan skötare. Det två skötarna i personalen har god insyn i vården tillsammans med en läkare som också vittnar:- Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda. Det bara steg. - Man har ingen kontroll riktigt, berättar en av skötarna. Det är en ganska fruktansvärd känsla egentligen när man står där och man vet att nu har Amanda egentligen bara ångest. Och vi kan inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte i alla lägen.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker, alltså, fan, blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?Kaliber har tagit del av en intern sammanställning över hur många beslut om fastspänning som fattades när det gäller Amanda. Den visar att hon - på bara tre och en halv månad 2014 - satts i bälte 44 gånger.Per-Olof Björck är klinikens verksamhetschef och har det yttersta ansvaret för vården där. - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar. Att använda bälte är tillåtet men bara om personen riskerar att skada sig själv eller andra. Efter programmet har flera hört av sig om sina egna erfarenheter av tvångsvård på BUP-kliniken i Stockholm. En mamma skriver om hur hennes dotter bältades där under en period. De ville ha stopp på bältningarna eftersom de gav dottern högre och starkare ångest. Det var en spiral rakt ner i helvetet när hon blev inlagd, säger hon. En tjej som själv låg inne samtidigt som Amanda skriver så här;De säger att jag inte behöver skrika för att bevisa att jag mår dåligt och behöver stöd, men varför säger de då att de inte har tid när jag gråter och ber så fint jag kan? De säger att jag ska säga till innan jag skadar mig och jag säger till hela tiden men det står en tvåa i min journal och inte en trea och därmed försvinner min rättighet till sällskap i den kalla stenbyggnad som de mot min vilja stängt in mig i. Det finns ingenting att göra, jag spenderar dagarna i bältessängen, med byxor dragna som snaror kring halsen och resten av tiden bara stirrandes ut i tomma intet. Tvångsåtgärder - som bältesläggning eller avskiljning, alltså isolering av patienter - är tillåtna i Sverige idag och hur man får använda dem är noga reglerat i flera lagar. Det finns ingen hundraprocentigt tillförlitlig statistik men när vården använder tvång så ska det rapporteras in till Socialstyrelsen. Enligt deras statistik gjorde BUP-kliniken i Stockholm förra året 108 bältesläggningar som varade upp till fyra timmar. I hela Sverige registrerades 146. Stockholmskliniken stod alltså för mer än sju av tio rapporterade bältningar inom BUP över hela Sverige förra året. Vi har tidigare berättat om att det - redan innan Amandas tid på kliniken - slogs larm om att tvångsmedel användes i en alltför stor omfattning och på ett felaktigt sätt där. Personalen gjorde en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som senare riktade allvarlig kritik mot kliniken för att man hade brukat olika tvångsåtgärder på sätt som inte var förenliga med lagen. Varför har bältningarna fortsatt? Och vad säger ansvariga politiker? Jessica Ericsson från Liberalerna - alltså det som tidigare hette Folkpartiet - är ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen inom Stockholms läns landsting. - Den beskrivning som ges i programmet är fullständigt oacceptabel och fruktansvärd. Jag blev arg, ledsen, frustrerad. För den beskrivningen av patienterna, den beskrivningen av verksamheten ska inte förekomma, inte under några omständigheter. Hur kan det få fortsätta?- Jag hoppas att det inte fortsätter, jag tror att det här handlar om förra året. Ja, förra året, 2014 - då Amanda spändes fast så många gånger - var ett rekordår på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt deras egen statistik över tvångsåtgärder gjordes drygt 100 bältningar det året. Det är fler än det antal som genomfördes under 2011, 2012 och 2013 - tillsammans. - Jag har ju varit på studiebesök på BUP-kliniken alldeles nyligen, berättar Jessica Ericsson. För att skapa min egen bild och den bild som jag fått är att man jobbar väldigt aktivt med komma till rätta med de problem som finns. Och att det har skett ganska stora förändringar bara under året.  Tvångsåtgärderna har minskat ordentligt och framför allt sedan maj ser vi en ordentlig nedgång.Men även om antalet bältningar på BUP-kliniken i Stockholm har minskat de senaste månaderna så kommer 2015 att bli ett nytt rekordår för redan i september hade man gjort fler bältningar än man gjorde under rekordåret 2014. - Jag tror att det är många i den här historien som önskar att de hade gjort vissa saker annorlunda, säger Jessica Ericsson.Enligt Stockholms läns landstings egen statistik så hade man redan i september i år fattat beslut om fastspänning vid 116 tillfällen. Det är alltså fler än under hela 2014.- Det har varit rörigt på kliniken, säger Jessica Ericsson. Man har haft en personalomsättning, det har varit otydliga roller. Man har inte fått ordning på det. Från och med i år har man börjat jobba klart mer aktivt.  - Jag tänker att vi kommer att behöva följa upp det här jäkligt noga, rent ut sagt, på många olika sätt. Det gjordes en fördjupad utredning här från Hälso- och sjukvårdsnämnden i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som presenterades i slutet av augusti. Den visar att man kommit ganska långt.  Men det är inte bara BUP-kliniken i Stockholm som fått kritik för att man använder tvångsåtgärder mot barn och unga inom den slutna psykiatriska vården. I februari i år slog FN:s Barnrättskommitté ned hårt mot hur isolering och bältningar används i Sverige. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ser allvarligt på kritiken från FN. - Internationellt kallas bälte för The Swedish Belt. Jag vet inte om det finns någon koppling till att man använder det här mer än på andra håll, det vet jag faktiskt inte. Jag kan bara notera att jag inte har sett så stark kritik från Barnrättskommittén när det gäller den typen av tvångsåtgärder när jag tittat i andra länders rapporter.BO har också kartlagt barns erfarenheter av tvångsvård. I samtal med barnen så har han tagit del av många berättelser som liknar Amandas.   - Jag mötte barn som var med om ungefär den mängden bältningar. Jag tycker att bältningar - som Barnrättskommittén är inne på - är väldig problematiskt mot barn och unga över huvud taget. Att i en akut situation inledningsvis hamna i en sån tvångsåtgärd, det är ju illa nog, men om det är något som upprepas gång på gång, då är det ett misslyckande, helt klart. Det som jag har mött, av de barn som jag har pratat med, så blir ju inte vården det som inger hopp om att man ska bli bättre. Det bryter ner det hoppet. Att det blir en miljö som bara präglas av tvång och brist på tillit. Så det blir väldigt problematiskt. Man når inte fram till barnet med det stöd och behandling som barnet behöver.  Många menar att tvångsåtgärder - såsom bältningar - kan undvikas i de allra flesta fall. På Sveriges kommuner och landsting, SKL har man till exempel tagit fram flera alternativa metoder. I projektet Bättre vård - mindre tvång, som pågick mellan 2010 och 2014, lärde man ut de här metoderna till personal på olika avdelningar och kliniker. Ing-Marie Wieselgren är nationell psykiatrisamordnare och projektledare på SKL.- Målsättningen, det finns bara ett mål som det kan vara och det är att minska behovet av tvångsåtgärder. En förutsättning för att nå det målet är att göra patienterna mer delaktiga. - Tillsammans med patienterna gjorde man snyggt på avdelningarna, berättar Ing-Marie Wieselgren. Man bytte möbler och målade. Man gjorde tydliga dagsscheman. Man frågade patienten vad är det som är jobbigt. Ja, det är att vänta. Okej, vi talar om när olika saker ska hända. Vi ser till att du får bestämda tider till läkarsamtal. Men i de här akuta situationerna då, för nu pratar du om att måla väggar och ha fina möbler, men just i de här akuta situationerna vad finns det där för metoder som man kan tillämpa när man ska försöka gå en annan väga än att till exempel bälta en patient?- Framförallt är det att vara tidigare, att se innan. Att tillsammans lära känna när det är en uppladdning på gång. Eller när blir en person rädd. Och vad kan vi göra i stället.  Och att när du väl måste ta till det, att det då upplevs så bra som det bara går av dem som är med om det. Bättre vård - mindre tvång riktade sig främst till vuxenpsykiatrin. Nu har SKL startat ett nytt liknande projekt där metoderna ska läras ut till personal inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men det finns redan exempel på hur andra kliniker minskat antalet tvångsåtgärder. På BUP i Halland har man utvecklat en egen metod. Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland och sitter även i Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatris styrelse. - Vi har ju bälte i Halland, men det var flera år sedan någon låg i det nu Nu säger fel. tror inte att det har varit någon på tre år, men det är jag inte säker på. I Halland har de i stor utsträckning lyckats undvika att spänna fast unga i bältessäng. - Men det är ändå en trygghet att det finns möjligheten att göra det, att ha möjligheten men inte använda den utan jobba på relation istället, säger Håkan Jarbin. Man måste skapa en allians snarare än att hindra dem totalt från att skada sig själva. Så vi låter dem skada sig till viss del utan att ingripa med våld och kraft utan försöker ha en dialog och få igång ett annat sätt att hantera det på. De får dunka sig tills det blir blåmärken, de får rispa sig tills det kommer lite blod, vi stoppar inte det. Och stoppar man det direkt så är risken att det blir en upptrappning och ständiga bältesläggningar och då förstärker man det beteendet och det är det beteendet som allting snurrar kring och då har man målat in sig i ett hörn. Och när de börjar de skada sig så försöker vi bortse från det och locka dem till annat.På BUP i Halland har man försökt få patienterna att fundera över vad de vill göra med sina liv, att se framåt, att vara fysiskt aktiv, spela pingis, gå en promenad och ha ett fullt dagsschema.- Och är det så att de försöker skada sig lite till så lägger man en kudde emellan men man går inte i clinch i dem, säger Håkan Jarbin. Det kan ju synas lite tufft att låta någon skada sig men det är så viktigt att det är personen själv som börjar ta vård om sig själv och att man inte får fysiskt bråk kring samarbetet. I första skedet. Man ska inte säga att bälte inte behövs för det gör det, men om man kan ha bälte utan att använda sig av det, då är det det bästa. Det kräver väldigt mycket personal och en väldig förmåga och sinnesnärvaro från personalen att vara med i detta och hitta utvägarna. Och ta risker som det innebär, för det måste man göra. Men då måste man också ha koll på läget och kunna samarbeta. Så det är en jättesvår och jättebesvärlig vård.Både chefsöverläkaren för BUP i Halland, Håkan Jarbin och Ing-Marie Wieselgren på Sveriges Kommuner och Landsting, säger alltså att det finns metoder att ta till som kan minska tvångsåtgärderna inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin. När vi i första programmet i vår serie berättade om Amanda - den flicka som upprepade gånger spänts fast i en bältessäng på BUP-kliniken i Stockholm - så fick vi mejl från Norge. I det berättade en psykiater att när de jobbat med självskadepatienter där, då upptäckte de att ju fler tvångsåtgärder man genomför, desto mer ökar man patientens självskadebeteende. Vi ringer till Norge och Bodø där Juwamer Mavlud arbetar som psykiater på Nordlandssykehuset i Nord-Norge. Han svensk psykiater och när han kom till Norge 1997 reagerade han på hur man behandlade unga med självskadebeteende. - Självskadebeteende blev behandlat nästan som en allvarlig sjukdom. De blev underlagt tvång och tvångsmedicinering och så vidare och så vidare. Jag vill kalla det för desperationsbehandlingsupplägg helt enkelt.Juwamer menar att tvångsåtgärder gör att patienterna riskerar att hamna i ett kroniskt självskadebeteende och påbörjade därför ett förändringsarbete.- Tvång var förbjudet, totalt förbjudet, tvång skulle icke förekomma över huvud taget. Nu arbetar de utifrån huvudtanken att självskadebeteendet inte ska betraktas som en psykisk sjukdom utan som en beteendestörning som patienten själv får ta ansvar för. - Men självaste skadebeteendet är ett symptom som vi kallar för kommunikativt värde, dvs att du kommunicerar med omvärlden för att du inte kan ge uttryck för det som plågar dig. Nyckeln är att man ger ansvar tillbaka till patienten, men det ska inte ske över en natt. I Bodø arbetar de efter principen att patienterna i möjligaste mån ska leva sina liv hemma och inte alls läggas in.- Håll dem borta från avdelningarna så mycket som möjligt för att undvika kronofisering och institutionalisering, säger Juwamer Mavlud. För att undvika att patienterna hamnar i ett kroniskt självskadebeteende, så får de fortsätta att leva i sin vanliga vardag, men med tillgång till en samtalskontakt. Men på Nordlandssykehuset har de också vad som kallas brukarstyrda platser. Om en patient börjar må riktigt dåligt, då kan han eller hon ringa till sjukhuset och be om att få komma in direkt - utan att behöva gå via sin husläkare eller en akutmottagning. De lägger i princip in sig själva.- De ingår ett kontrakt, du kommer in och när du kommer in så är det så att det bli max 4-5 dygn eller kortare, oftast är det väl 2 dygn, berättar Juwamer Mavlud. Det är individuella kontrakt man skriver. Om det är självskador så är det förbjudet att skada dig. Om det är folk som har missbruksproblem, då är det förbjudet att missbruka på avdelningen. Och man skriver individuella kontrakt med de enskilda patienterna som får erbjudande om att komma dit. Alltså, det införde jag, självskadeförbud. Du är välkommen hit men det ingår att icke skada sig själv. Om det sker, även om det så är mitt på natten, så blir du utskriven. Då får du vara på hotell. Trot eller ej blev det ingen självskadning mer.  Under arbetet med Kalibers serie om den slutna barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige så har vi mött flera experter som har strategier för hur man kan undvika situationer liknande den som uppstått på BUP-kliniken i Stockholm. Inom BUP i Halland, som vi hörde om, stoppar man inte direkt unga med skadebeteende från att göra sig själva illa, i Norge har man tvärtom infört nolltollerans. För Åsa Nilsonne som är professor i medicinsk psykologi - och har jobbat med unga kvinnor med gravt självskadebeteende - är lösningen terapi.  - Det är ju någon slags desperat sista lösning när en patient inte kan styra sitt beteende alls.  Och då måste man ju arbeta, för det första med att förebygga så att folk inte ska hamna i en så extrem känslomässig situation. Och för det andra med att hitta andra sätt att hantera den extrema känslan när den väl uppstår. Hur förebygger man sådant? - Man försöker förstå vad är det för situationer som är särskilt sårbara eller särskilt svåra för den här människan att hantera. När är det hennes ångest väcks. Om situation är, till exempel, att hon blir väldigt rädd, då får man dels försöka lära henne egna strategier för att lugna ner henne, dels lära henne att använda personalen i förebyggande syfte. Att säga att nu är jag på väg att bli så här rädd, nu behöver jag känna mig trygg, jag behöver att någon sitter och pratar med mig, något som gör att känslan går ned. Alla känslor kan ju när som helst gå i riktning mot att de blir mer starka eller mindre starka och då måste man lära sig vad som kan dämpa känslan för den här personen. För den som blir patient och har den här typen av svårigheter med sina känslor, hon klarar inte att göra det här själv, då hade de inte varit patient. Hon behöver inte bli tillsagd att Lugna ner dig!, därför att problemet är att hon inte vet hur man gör för att lugna ner sig när det blir så här besvärligt.Åsa Nilsonne är självkritisk till hur man inom vården ibland ser på psykiskt sjuka människor som inte kan styra sitt beteende.- Av någon anledning blir vi inom vården väldigt provocerade av detta. Vi blir inte provocerade när någon får ett epileptiskt anfall, för det förstår vi att personen inte kan rå för. Men vi blir provocerade när någon får ett vredesutbrott eller en panikattack därför att vi tycker att folk borde kunna skärpa sig eller borde förstå att så gör man inte. Då blir det inte sällan konflikter. Det blir inte sällan en slags maktkamp och då kan bältet komma in som ett led i den maktkampen, att man har det maktmedlet att lägga någon i bälte när man inte lyckas lösa problemet på annat sätt.  Vi lämnar vår granskning om bältning och självskadebeteende. I vårt andra program visade vi hur användningen av antipsykotiska läkemedel - såsom neuroleptika - har ökat mycket inom BUP och att det saknas kontroll över de allvarliga biverkningar som kan uppstå - framförallt hos barn.  Förra veckan berättade vi om Claudio som höll på att mista livet när han vårdades på BUP-kliniken i Stockholm. Han var 15 år när han blev sjuk. Så här berättade hans föräldrar om mötet vården.- När han kom dit, den här läkaren, jag kommer aldrig att glömma henne, började proppa honom med mediciner.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna?- Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma Angela.- Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, berättar Claudios pappa som också heter Claudio.Vi kunde läsa i journalen att Claudio behandlades med fyra olika neuroleptika. När vi låtit experter titta i Claudios journal så menar de att han fått onödigt många mediciner samtidigt. Mediciner som riskerar att ge mycket svåra biverkningar. Dessutom kunde vi konstatera att sättet som Claudio medicinerades på stred både mot Socialstyrelsens och BUP:e egna farmakologiska riktlinjer. För Claudio ledde biverkningarna att han till slut kollapsade.- Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå, berättar hans mamma. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad.Claudio blev väldigt sjuk av medicinerna och familjen har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg. - Till sist, vi trodde att Claudio kommer att dö här. Ja, det trodde vi, berättar föräldrarna.Enligt chefsläkaren Sten Jacobson som sitter i psykiatriledningen för Stockholms sjukvårdsområde - och som ansvarar för vården på BUP-kliniken - bör läkarna vara mycket restriktiva med neuroleptika. - Det är oerhört viktigt. Varför då? - För att neuroleptika har biverkningar. Sten Jacobson anser att det är ytterst väsentligt att läkarna på kliniken följer de riktlinjer som finns. Om de frångår dem måste läkarna kunna motivera sina beslut. Han säger att psykiatriledningen nu kommer att granska Claudios fall - och även hur läkare på kliniken förhåller sig till riktlinjerna. - Självklart måste vi granska det. Jag anser att det är allvarligt. Jessica Ericsson, ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen i Stockholms läns landsting reagerar starkt på Kalibers uppgifter om Claudios vård.- Med anledning av programmet i måndags om en kille som hade fått väldigt tung medicinering på ett sätt som lät - det lät förskräckligt, helt enkelt - så har jag pratat med förvaltningen igår om att vi behöver ha en medicinsk revision här där man går igenom journalerna, för att se att man faktiskt kikar över hur ser det ut. Använder man rätt mediciner vid rätt tillfälle? Hur sker uppföljningen? För det som beskrevs kring den killen, sånt ska inte förkomma. Och det är väl jättebra att han har gjort en IVO-anmälan.Stockholms läns landsting ska nu alltså se över sina rutiner. Chefsläkaren i psykiatriledningen, Sten Jacobson, säger att han välkomnar Kalibers granskning. - Min bestämda uppfattning är att det har blivit betydligt bättre på kliniken, men det återstår fortfarande mycket arbete.  Personalen slog larm 2013, man skulle komma till rätta, men så har man ändå inte gjort det. Personalen vittnar fortfarande om att de här avskiljningarna på RIA-avdelningen sker på ett otillåtet sätt. Personal vittnar om att man ibland bältar i förebyggande syfte. Hur kan det bli så, när man har fått den här kritiken och ska förbättra sig, men så blir det inte bättre?  - Jag anser att det har skett en förbättring, men det finns fortfarande en hel del saker att åtgärda. Och de här Kaliberprogrammen nu, innebär ju att ja, vi har ju alldeles tydligt som ledning, vi måste ju skärpa vår interna granskning, så att vi verkligen är säkra på att förbättringarna faktiskt har skett. Hur ska ni säkerställa, från ledningens sida nu då, att det kommer att bli bättre och mer patientsäkert för de barn och unga som är intagna på kliniken? - Vi gör en genomgripande intern revision av både styrdokumenten men också hur de tillämpas i praktiken. Sten Jacobson är självkritisk också när det gäller Amanda - hon som isolerades i över tre veckor och blev fastspänd i en bältessäng 44 gånger under tre och en halv månad.- Det kan jag hålla med om att där verkar det som att vi har brustit då.   Reportrar: Helene Almqvist och Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

I veckans podcast kommer ni få lyssna på en man som är mycket rutinerad inom skolans värld. Han började som lärare i matematik, biologi och kemi för att sedan bli skolledare och sen Utbildningschef. Veckans gäst är Per-Arne Andersson, chef för Sveriges kommuner och landsting/ avdelningen för lärande och arbetsmarknad. Denna man har många bollar i luften och sitter även med i Ung Företagsamhets Nationella styrelse, tillsammans med Prins Daniel, Ulf Spendrups mm, så intresset för skola och utbildning sker på flera plan. Denna mycket kompetente man har många tankar om skolan. Vi får lyssna till hans resa som fick honom att hamna på SKL, hur han ser på att vara lärare och skolledare. Per-Arne är en riktig eldsjäl och brinner för skola och utbildning på många olika plan. Han berättar om de tre grundstenarna som han byggde sin verksamhet kring och vikten att vara nära elever och personal. Per-Arne vill ha en dynamisk utveckling utifrån insikten att alla lärare inte är lika bra på allt lärararbete, att alla lärare inte kan göra samma saker, vi måste göra det vi är bra på. Skolledning och lärare behöver ta ett gemensamt ansvar för att utveckla yrket, påpekar han. Vi får även ta del av när Per-Arne övar på att skryta vad han är bra på.

Kaliber fortsätter idag granskningen av läkarnas kompetens och fokuserar på det som många läkare själva beskriver som en tickande bomb - bristen på fortbildning. Sverige är ett av mycket få länder i Europa som inte ställer några nationella krav på att specialistläkare hänger med i utvecklingen. Patienter skadas allvarligt och några har till och med omkommit efter att dom träffat läkare som saknar rätt kunskaper. Det berättade vi i Kaliber för några veckor när vi bland annat tog upp fallet med Ulla Pettersson i Åmål som förlorade sin bror Kjell-Erik efter att en läkare missbedömt hans hjärtinfarkt som panikångest. - Personalen på ambulansen kom ut och sa att, tyvärr, det går inte att få något svar ifrån din bror. Så då var det ju bara att konstatera att, han var död, berättade Ulla Pettersson. Vi berättade också att Sverige saknar system som kontinuerligt kontrollerar läkarkompetens. Efter programmet har vi fått in många reaktioner. En del som hört av sig är patienter, men de allra flesta är läkare. Läkare som Mats Nilsson i Östersund. - Ja, reaktionen var att det är en långbänksdiskussion som har hållit på definitivt sen 70-talet och egentligen har det inte hänt någonting, säger Mats Nilsson. Vad menar du då? - Det saknas tid och resurser för att kontinuerligt följa upp utvecklingen via olika vetenskapliga artiklar och prövningar så att alla doktorer får del av detta och på ett gott sätt kan ta hand om patienterna. Så om jag förstår dig rätt här nu. Menar du att det är fortbildningen som är det stora problemet? – Ja. Man kan säga att en konferens idag kostar någonting mellan 2000-3000 upp till 5000-6000 kronor för två dagars konferens. Och det gjorde dom inte för 20 år sen. Sen tillkommer då resa och boende. Och det är liksom ingen som tagit tag i att anslå de pengarna, säger Mats Nilsson. Han är långt ifrån ensam om att peka ut brist på fortbildning som en tickande bomb inom den svenska vården. I februari gick sex av landets största fackrörelser för vårdpersonal ut i ett gemensamt upprop. Man varnar för att fortbildningsnivån bland vårdpersonal är på väg åt fel håll. Och att läget är så pass allvarligt, att vården snart inte kan garantera att patienterna får träffa personal som är uppdaterade med de senaste behandlingsmetoderna. Kaliber idag ska handla om läkarnas fortbildning. Vi ska börja på Sahlgrenska sjukhuset och ortopedmottagningen i Mölndal. Överläkaren Mikael Sundfeldt är mitt uppe i en operation av ett brutet ben. Med hjälp av en borr gör han hål i ett ben för att sedan kunna fästa en metallplatta på det brutna benet. Mikael Sundfeldt är specialist inom ortopedi och framförallt expert på skelettskador som skett via olyckor. Det är ett kunskapsintensivt yrke, där behandlingsmetoder snabbt blir gamla. Något som gör det extra viktigt att ständigt fortbilda sig. - Vidareutbildning är oerhört viktig för att du ska kunna göra ett bra jobb. Det här är ju ett livslångt lärande, och du måste hela tiden vara påläst. Du måste veta det senaste, det går inte att komma i bakvattnet utan du måste hela tiden vara kunnig och patienterna kräver att du ska vara påläst på det absolut senaste, säger Mikael Sundfeldt. Enligt Mikael Sundfeldt måste man dels uppdatera sig med nya forskningsrön och ibland åka iväg på konferenser där dom senaste behandlingsmetoderna presenteras. I en ortopeds fall kan det handla om hur man bäst opererar en höft eller om att få information om dom senaste knäproteserna. Det är vad som krävs för att hänga med i utvecklingen. Men enligt Mikael Sundfeldt, är ofta verkligheten en helt annan. - Det finns säkert jättemånga som får alldeles för lite utbildning. Det svåra är att få in det i arbetstiden. För ofta när man börjar så rullar arbetstiden på, man ska springa och göra massa olika saker. Mottagning, möten och allting. Ska man åka på en kurs så tar det kanske tre, fyra dagar. Då är du borta från familjen tre, fyra dagar. Du är borta från kliniken tre, fyra dagar. När du kommer tillbaka är det kanske en patient som har ringt dig, som inte fått tag på dig. Och sen har du kanske kollegor som får ställa upp och ta din arbetsbörda under tiden du är borta. Så tid är ett problem. Ekonomi är ett problem. Det är dyrt att åka på kurser, säger Mikael Sundfeldt samtidigt som hans mobil börjar ringa. Det är en patient han glömt ta emot. Han försvinner snabbt iväg. Längre ner i korridoren sitter Magnus Karlsson, verksamhetschef för ortopedin på Sahlgrenska. Det är han som löser scheman och som har hand om den budget som kliniken har att röra sig med. - Alltså, traditionellt så är det ju extremt viktigt med fortbildning av läkare för att dels hålla aktuellt kunskapsläge, men också att ifrågasätta det man gör hela tiden och inte halka efter. Kunskapen inom sjukvården, oavsett om det är ortopedi, den ändras hela tiden. Det är inte samma som det var för tio år sen eller femton år sen. Vissa saker kan ändras på bara några få år. Vi har ju dels en budget för fortbildning, och det kan man väl säga att den budgeten har inte gått ihop sig någon gång, säger Magnus Karlsson, verksamhetschef för ortopedin på Sahlgrenska. Varför är det så? - Nja, vi har traditionellt varit dåliga att ta höjd för det… Vi ska backa bandet lite. Året är 2004 och läkarkårens täta band med läkemedelsindustrin har ifrågasatts en längre tid. Medier rapporterar om läkare som åker iväg på dyra utbildningar, sponsrade av läkemedelsbolagen. Det är många gånger påkostat, där läkemedelsbolagen inte sällan bjuder på både flyg, hotell och dyra middagar på platser som Sydafrika och Västindien. Flera läkare blir påkomna och misstänka för mutbrott. Men 2005 blir det delvis stopp för lyxresorna. I en överenskommelse mellan landstingen och läkemedelsindustrin, kommer man överens om att industrin bara får betala för en del av läkarnas utbildningskostnader. Resten av kostnaden lovar landstingen att stå för. Dom flesta verkar överens om att beslutet är rätt. Men hur blev det egentligen med själva fortbildningen? På Östermalm i Stockholm har Läkarförbundet sitt huvudkontor. Här jobbar Turid Stenhaugen som utredare med särskild fokus på just fortbildningsfrågor. Sedan 2004 är hon ansvarig för en enkät som regelbundet mäter hur mycket fortbildning svenska läkare får. Och det var just överenskommelsen mellan landstingen och industrin, som fick förbundet att reagera. - Ja, det var helt enkelt så att läkemedelsindustrin bidrog med ganska mycket finansiella resurser. Det fanns ganska stora farhågor då inom professionen då om att det skulle bli mindre fortbildning, att det skulle bli sämre möjligheter generellt för läkarna att få kompetensutveckling, säger Turid Stenhaugen Till en början såg det positivt ut. I Läkarförbundets fortbildningsenkät såg man faktiskt att fortbildningen ökade dom första åren. Men trenden skulle visa sig vara kortvarig. - Från 2007, ungefär då så var resultaten som bäst. Och då deltog läkarna i såna här med planerade utbildningsaktiviteter,  externa fortbildningar, ungefär 9,1 dagar i genomsnitt på ett år. Och sedan nu, vid det senaste tillfället när vi genomförde undersökningen år 2012, då var det nere i 7,1 dagar. Och om man tittar på hur mycket man deltar i internutbildning, så var det ungefär 1,5 timme per vecka tidigare. Och där är man nu nere i under en timme per vecka, säger Turid Stenhaugen. Enligt Turid är siffrorna allvarliga. Inte bara för att dom stadigt minskar, utan även för att dom ligger under förbundets lägsta rekommendation. Och hon tror att det kan ha blivit värre sen 2012. Sen årsskiftet 2015, får inte längre industrin sponsra läkares utbildning alls. Numera ska allt betalas av arbetsgivarna. - Vi har följt den här utvecklingen och varit väldigt oroade. Vi har skrivit om det i olika artiklar, men egentligen så har vi märkt, att trots att vi har varnat med varningsklockor så har ingenting hänt. Vi har framförallt fört fram det här till arbetsgivaren men inget har hänt, säger Turid Stenhaugen, utredare på Läkarförbundet. Så hur ser egentligen situationen ut idag? Det ville vi ta reda på. Kaliber skickade därför ut frågor till landets 29 universitets- och länssjukhus. Vi frågade verksamhetschefer inom kirurgi, ortopedi och cancervård om specialistläkarna på deras avdelningar får tillräckligt med fortbildning. 52 av 81 kliniker svarade. Och det är en allvarlig bild som målas upp. Nedan följer några av svaren från undersökningen: ”Även om jag som chef är för utbildning, så är jag restriktiv. Centralt anser man att utbildning är ett område det ska sparas pengar på.” ”Nej, läkarna skulle behöva mer. Det är inte katastrof-läge, men det är inte långt ifrån.” ”Ja, vi försöker ju vara liberala, men kompetensutvecklingen hos vissa är verkligen  inte tillräcklig. Och pengar gör ju att man tvingas prioritera.” ”Det här är ett jätteproblem på kirurgen, och politiker och arbetsgivare tar det inte på allvar. Fortsätter det så här kan vi inte längre lova rätt behandling till våra patienter.” Nästan hälften svarar att specialistläkarna på deras avdelningar inte får tillräckligt med fortbildning. Som patient på ett operationsbord riskerar alltså du att träffa en läkare som inte är uppdaterad med dom senaste behandlingsmetoderna.  Och trots att landstingen ska se till att läkarna får tillräckligt med fortbildning, svarar 26 chefer på Sveriges ledande sjukhus att det saknas pengar för att kunna ge läkarna detta. - Ja, det är under all kritik, säger Heidi Stensmyren. Hon är ordförande på Läkarförbundet. - Vi ser mycket allvarligt på det här. Risken är att kvaliteten i vården blir sämre. Risken är framförallt att vi kommer att arbeta med gammal teknik, att vi inte är uppdaterade. Att vi inte kan erbjuda den nivå på vården som den svenska befolkningen har all rätt att få. Sen ett par år tillbaka är frågan om läkarnas fortbildning en av förbundets viktigaste frågor. Men att få landstingen och arbetsgivarna att lyssna, är inte helt lätt enligt Heidi Stensmyren. - Ja, det stora problemet är att i verksamheterna, ute på golvet, så är det fortbildningen som skärs ned först när man ska spara. Och hälso- och sjukvården har ju haft effektiviserings- och besparingskrav nu i många, många år. Och där är fortbildningen typexempel på något som försvinner snabbt och lätt. Och det är den stora utmaningen. Nu, från den första januari, så är det så att huvudmannen ska finansiera all fortbildningsaktivitet för läkare. Problemet är att dom inte lagt tillräckligt med utrymme i sina budgetar, att dom inte avsatt tillräckligt med pengar för det, säger Heidi Stensmyren. Vi ska återvända till ortopedmottagningen på Sahlgrenska och verksamhetschefen Magnus Karlsson. Han är en av dom som svarat på undersökningen. - Problemet är finansieringen, där de här företagen tidigare har tagit den finansieringen. Landstingen, regionerna, SKL har kanske inte heller tagit höjd och har ju inte heller vetat vad den kostnaden är. Och den kommer ju bli rejäl nu då. Och där kan jag väl känna en viss oro, att det kan bli ganska avsevärt mycket dyrare att använda sig av den typen av utbildningar som haft traditionellt hittills i alla fall, säger Magnus Karlsson. Men enligt Magnus Karlsson finns det ett till problem, som till stor del hänger ihop med ekonomin. Och det är tidsbrist. Att anlita vikarier för att läkare ska åka iväg på konferenser är både dyrt och ibland omöjligt att få ihop med schemat. Och att i en sådan situation få tid över till att fortbilda sig är inte helt enkelt. Speciellt på en klinik som den Magnus Karlsson chefar över, där inte fortbildning finns tydligt inlagt i schemat för specialistläkarna. - Nej, vi har inte avsatt tydligt utbildning i schemat. Däremot ska det finnas administration, och då ska det finnas möjlighet att fördjupa sig där. Nu kan man ärligt säga att många läkare är ganska hårt schemalagda, och de har en ganska begränsad administrativ tid. Vilket gör att dom inte alltid hinner fördjupa sig och föröka sina kunskaper teoretiskt, så är det. Läkare är ganska behövda och vi schemalägger dom rätt hårt där de ska vara. Du måste ju också producera vård. Det är ju liksom en avvägning av hur mycket tid och resurser du har för att utbilda och se till att du har tillräckligt kvalitet på de läkarna du har, och hur mycket vård du ska producera, om man nu kan uttrycka det så krasst. Den avvägningen är jättesvår att göra, säger Magnus Karlsson. En annan som svarat på Kalibers undersökning, är Karl-Åke Jansson på ortopedkliniken på Karolinska norr om Stockholm. Karolinska är ett sjukhus som länge dragits med stora nedskärningar, och enligt Karl-Åke Jansson spelar ekonomin in ganska mycket. Men det främsta problemet som han ser det, är att sjukvården ofta inte gör någon större utvärdering av den fortbildning läkarna behöver. - Alla jobbar nog och har en viss struktur. Men hur den ser ut över tid, den är inte riktigt.. jag har i alla fall inte sett någon sådan. Och det tror jag behövs, säger Karl-Åke Jansson. Det finns olika förslag om hur man ska utvärdera läkares fortbildning inom de olika specialistföreningarna. Svensk ortopedisk förening i Karl-Åke Janssons fall. Och enligt honom hade det inte behövt vara särskilt svårt. - För varje individ så måste man kanske upprätta då hur det ska se ut de närmsta åren. Vad är det den individen behöver? Och vad behöver man som ortoped på en viss tidsperiod? Och så lägger man in det i en individuell handlingsplan för ett år, följer upp den på ett strukturerat sätt, i ett medarbetarsamtal, säger han. I ett tidigare program, berättade Kaliber att Sverige saknar system som återkommande kontrollerar läkarkårens kompetens. Då pratade vi bland annat med Olle Larkö som är dekanus på Sahlgrenska Akademin. Då lyfte han fram vikten av fortbildning.  Jag åkte tillbaka till Olle Larkö igen. För när det gäller just fortbildningen, är Sverige ganska unika. Tillsammans med Malta och Portugal, är Sverige det enda landet i Europa, som inte har någon nationell reglering av läkares fortbildning. Och det här är ett stort problem enligt Olle Larkö. - Jag tycker det är ganska slappt, vi har inga krav på vidareutbildning när man är aktiv läkare under sin specialistperiod på kanske 30, 35 år. Det är ju risk för sämre doktorer då, krångligare än så är det ju inte. Det enda vi tycker är att vi kanske ska göra som man gör kanske i Tyskland eller England. I USA är man långt före, dom kräver att man ska ha specialistexamen, det har vi inte i Sverige. Utan det är i princip tiden man jobbar som är det viktiga. Dom kräver att man ska tenta om igen vart tionde år. Vi har ingenting som är i närheten av dom. Många länder, tex Tyskland, kräver att man ska bevista kongresser som är godkända, vi har inget sånt i Sverige heller. Sverige är helt enastående i detta. Det är ett uttryck tycker jag för ”slapp-Sverige”, säger Olle Larkö. Olle Larkö tycker dels att Sverige måste börja ställa krav på att läkare ska fortbilda sig, men också att det behövs ett system som på riktigt mäter mängden fortbildning. Som exempel nämner han CME-poäng, ett system som används i bland annat USA och Tyskland. - Continuing Medical Education står det för. Man får en poäng per timme man sitter på en godkänd kongress. Dom klockar dig när du går in, dom klockar dig när du går ut. Och så ska man ha 50 timmar per år. Gör man inte det under ett antal år, så blir man av med sitt specialistbevis. Det är ju en väldigt ambitiöst, och det tar ett tag innan vi når dit. Men om man började med att man faktiskt måste bevista vetenskapliga konferenser som alla andra européer gör, det tycker jag är ett första steg. Sen är inte det perfekt, det kan kompletteras med annat och sånt.. I Kalibers undersökning med läns- och universitetssjukhusen, efterlyser nästan alla hårdare krav på fortbildning. En del vill ha tydligare riktlinjer, medan andra vill se CME-poäng. Och en av dom är just Karl-Åke Jansson på Karolinska. - Vi är inte där ännu, men det är möjligt att man är på väg dit. Och det är på så sätt man skulle kunna värdera om den individuella specialisten har den kompetens som krävs och upprätthålla en kontinuerlig fortbildning. Samtidigt så är Sverige inte speciellt känt för att skapa sådana system, säger han. Nej, enligt dom flesta jag talat med, verkar CME-poäng vara långt bort. Men faktum är att det finns ett förslag. I en statlig utredning som presenterades förra våren, fanns förslag om att läkarkåren, tillsammans med en rad andra yrken, skulle få särskilda föreskrifter som direkt uppmanar till fortbildning. Och förslaget togs väl emot av bland annat Läkarförbundet och Svenska Läkarsällskapet, som i åratal kämpat för tydligare regler. - Vi önskar mycket bättre strukturer för kompetenssäkring. Det ska inte vara upp till patienterna att ta reda på om läkaren har fått fortbildning utan det här ska vara ett kontinuerligt system och det ska vara ett krav på verksamheten att se till att sköta kompetensutvecklingen, säger Heidi Stensmyren. Men förslaget har än så länge bara varit ute på remiss. Och en av dom som svarat är Socialstyrelsen. Men dom tycker inte det behövs några nya regler. Pernilla Ek är chef på Socialstyrelsens behörighetsenhet. - Vi är ju i grunden positiva till att man uppmärksammar personalens kompetens som den viktiga spelaren i att bedriva patientsäker vård. Men vi anser ju att de här bestämmelserna redan finns på plats, säger Pernilla Ek. I Hälso- och sjukvårdslagen så står att ”där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, lokaler och utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.” Och i patientsäkerhetslagen står det att ”hälso- och sjukvårdspersonalen ska bedriva sitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet”. Juridiken är ett kapitel i sig. Men kontentan av det Pernilla Ek säger, är att det redan står i lagen att läkare ska arbeta på ett korrekt sätt, och att arbetsgivaren har ett ansvar för läkarnas kompetens. Det är med andra ord underförstått att fortbildningen ingår i detta. Och det här är något som väcker viss frustration hos Läkarförbundet. - Man har vant sig vid, eller är väl van vid att det här sköter sig lite av sig självt, men det gör det inte, det vet vi. Man måste inse att fortbildning och kompetensutveckling är ett arbete som inte kan skötas med vänsterhanden. Det krävs planer för det. Vi planerar ju in miljö, sortering av avfall, vi har ju en rad områden som systematiskt planeras inne i verksamheterna. Och att inte fortbildning skulle planeras systematiskt inom en verksamhet, det håller inte måttet, säger Heidi Stensmyren. I Kaliber idag har vi berättat om bristen på fortbildning. Läkarfacket larmar för att nivån stadigt sjunker. Och i Kalibers undersökning uppger närmare hälften av kirurg, ortoped och cancer-avdelningarna att deras specialistläkare inte får tillräckligt med fortbildning. Så vad tänker egentligen arbetsgivarna om det här? Jag åkte till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. På deras vård- och omsorgsavdelning heter chefen Hans Karlsson. Och jag frågade honom hur han ser på att så många upplever att fortbildningen inte är tillräcklig. - Det är svårt att uttala sig om mängd i form av timmar och tid. Men jag tror att det man kan ta reda på, det är ju att titta på kvaliteten. Hur är kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Och då kan vi konstatera att när det gäller medicinska utfall och vad patienterna tycker om svensk sjukvård, så har vi en oerhört hög kvalitet. Jag tror att man ska modernisera begreppet kompetensutveckling och titta på att det innehåller fler delar än det som traditionellt förknippas med det. Och det traditionella är ofta kurs och konferens. Jag tänker att kompetensutveckling är mycket mer än det och kanske också ska tydliggöras i ett sådant här arbete, säger Hans Karlsson. Hur tänker landstingen rent ekonomiskt i den här frågan? - Ja, landstingens syn på det här handlar nog inte så mycket om pengar. Utan det handlar mer om att hitta rätta formerna för läkare att kunna fortbildas. Jag tror att det är något man får följa över tid och jag är ganska övertygad om att en del av den fortbildning som har varit i form av kurs och konferens kan ersättas med andra former. Webbutbildning, utbildningar där man tillsammans med kollegor på den egna arbetsplatsen tar del av senaste rönen, att man tar del av de senaste kunskapsunderlagen som nu blir allt mer tillgängliga i verksamheten, säger Hans Karlsson. Det finns ju ett förslag om att ställa formella krav på fortbildning. Det så kallade yrkeskvalifikationsdirektivet. Vad tänker SKL om det? - Ja, nu är ju direktivet fortfarande under diskussion och här kommer vi att lämna in ett formellt svar. Jag vill inte föregripa det idag, men jag kan väl säga att den här typen av bindande, normerande föreskrifter är generellt något som vi inte tycker bidrar till kvaliteten i någon större omfattning. Men enligt flera experter som jag har varit i kontakt med så är Sverige ganska unika om att inte ha formella krav på fortbildning. Bara Malta, Portugal och Sverige saknar det här. Hur ser du på det? - Det är ganska svårt att jämföra olika länder, ,men kan vi konstatera att i många länder så är läkare ofta egna yrkesutövare och har en egen verksamhet. De allra flesta svenska läkare jobbar idag som anställda. Några i vårdföretag och de allra flesta i Sveriges olika landsting. Och då finns ju en möjlighet för en relation mellan arbetsgivare och arbetstagare, att se till att kompetensen finns. Där är verksamhetschefsansvaret väldigt tydligt, säger Hans Karlsson. Nej, bindande regler är inget som SKL menar kommer höja kvaliteten. Trots att så många verksamhetschefer  säger att det är just tydligare regler som behövs. Och att det inte skulle handla om pengar, det håller inte Heidi Stensmyren på Läkarförbundet med om. - Landsting och politiker är mycket väl medvetna, är min uppfattning, om behoven av fortbildning. Men det är när man börjar prata pengar, kostnader och konkret som det stoppar upp. Och det räcker ju inte att vi lite snällt från sidan säger att ”men det här håller inte måttet”. Utan det är dags att myndigheter och gärna också departement sätter ner foten. Och säger att vi måste ha krav på fortbildning. Det måste finnas strukturer för uppföljning. Det här kan inte skötas lite vid sidan om, säger Heidi Stensmyren. Sveriges nye folkhälso-, sjukvårds och idrottsminister är socialdemokraten Gabriel Wikström. Jag undrar hur han ser på att så många läkare larmar om att fortbildningen inte är tillräcklig. - Jag tycker att det är allvarligt. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att fortbildning i nästan alla yrkesgrupper är nödvändigt för att man ska kunna upprätthålla kvaliteten men också för att yrket ska upplevas som både utmanande och inspirerande. Och särskilt viktigt skulle jag tro att det är för en yrkesgrupp som läkarna. Och det här är ju någonting som är oacceptabelt. Det måste ju bara fungera och i första hand så är det ju faktiskt landstingens och regionens ansvar att  se till att läkarna får den fortbildning som man både har rätt till och behöver för att utföra sitt jobb, säger Gabriel Wikström (S) Mycket riktigt så ligger ansvaret för sjukvården främst hos landstingen. Men just förslaget om ett yrkeskvalifikationsdirektiv, ligger hos regeringen. Så vad tycker då sjukvårdsminister Gabriel Wikström? - Jag vill inte säga vare sig bu eller bä på den frågan, utan vi diskuterar den just nu. Det är ett intressant förslag men man måste naturligtvis alltid analysera helheten innan man kan ta ställning. Vi är ju en relativt ny regering så vi har en del frågor att ta tag i. Det här är ju naturligtvis ett viktigt område och jag ber om att få återkomma både om tidsplan och regeringens ställningstagande, säger Gabriel Wikström (S). När jag frågar Wikström hur han ser på att så många läkare upplever pengar och tid som ett problem för fortbildningen, vill han inte kommentera vad landstingen gör åt problemet. Men han säger ändå att det är något han känner väl igen. - Det är en bild som stämmer väl överens med min egen också. Och som sagt, här har vi ju stora strukturella utmaningar inom den svenska sjukvården. Det handlar ju både om organisation och ledarskap, men det handlar också om att se över, vad ägnar egentligen sjukvårdspersonalen sin tid åt? Och då vet vi att väldigt många upplever att man får ägna sin tid åt administration. Och här har ju regeringen varit proaktiv och i höstas lade vi ett förslag om en så kallad professionsmiljard som just skulle handla om att man avlastar vårdens yrkesgrupper administrativt så att man ägna mer tid åt såväl patientkontakt men också till exempel fortbildning. Nu var det tyvärr ett förslag som föll i och med budgeten men det är ju förslag som vi räknar med att återkomma med under åren, för det här är ju faktiskt en av vårdens stora utmaningar, säger han. På Sahlgrenska jobbar ortopeden Mikael Sundfeldt vidare. Och han tror att om inte frågan blir löst snart så väntar allvarliga konsekvenser. - På sikt så tror jag att det är katastrof. På kort sikt så kanske man inte ser så stora problem, men om man ser det på en fem, sex års horisont så blir det katastrof. I slutändan handlar ju detta om att våra patienter måste få optimal vård. Det är det som det handlar om. De ska få det senaste och det bästa och det mest prisvärda. Och ända sättet att veta det, det är att hela tiden hålla sig ”up to date”. Medicinsk kunskap är färskvara. Reporter: Michael Verdicchio P4 Göteborg Producent: Andreas Kron P4 Göteborg  Andreas Lindahl  Exekutiv producent Kaliber kaliber@sverigesradio.se

Hejsan i vårvärmen   Idag slår vi till med ett långt avsnitt där vi pratar om roaming avgifter, Windows Phone, lite Office för iOS och en hel del annat så som laserkanoner (japp, vi är nu i framtiden) och smarta sätt att hitta kidnappade barn med Waze. Tack vare en lite knackig internetuppkoppling så lämnar kvalitén lite att önska vilket vi givetvis ber om ursäkt för och kommer att försöka åtgärda till nästa avsnitt.   Nu kör vi!   Mats & Johan

Enligt Säpo har mellan 130 och 300 ungdomar lämnat Sverige för att strida i Syrien och Irak. Kaliber idag handlar om unga svenska IS-rekryter och kommuner som saknar beredskap att förebygga, bemöta och bearbeta våldsbejakande extremism. Det verkade bli en grå, regnig eftermiddag, som vilken som helst. Men så drog två män i Paris på sig svarta masker, grep sina vapen och rusade in på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris elfte arrondissement. Vad som hände sen det vet vi. De dova tonerna från Notre Dames klockor berättar att det är landssorg och vi vet att unga människor som radikaliseras till våldsbejakande islamism är ett växande problem också här i Sverige men är det någon som vet vad man ska göra åt det?   Mellan 130 och 300 unga män och kvinnor har rest härifrån, beredda att riskera sina liv och delta i fasansfulla grymheter som varje dag skördar liv i Syrien och Irak. I en mellanstor svensk stad, besöker vi en av alla föräldrar som oroas över barn som har åkt till IS i Syrien. Katarina, som vi kallar henne, är mamma till två söner. För ett halvår sen försvann hennes äldsta son som är 19. – Han har precis slutat skolan, jobbat sommaren, skulle fortsätta jobba där, flytta till sin lägenhet några dagar efter. --Vi fick ett sms där det var bara att: jag är i Syrien så ni vet. Då vet man att den dagen klockan kvart över tolv så levde han. Det kom på hans pappas telefon sen dess ingenting. --Vänta jag ska hitta: Katarina tar fram sin plånbok. Och visar en bild, en bild på sin son. – Han är väl 12 år där. Hur var han som pojke? Han var jätte… lugn det viktigaste för honom var att alla var nöjda. Han kunde göra saker som han inte själv ville, bara alla andra blir nöjda... Ja, som alla andra barn det var skolan och små problem och inget speciellt så. Sen som tonåring lika problem som alla andra, kom berusad hem någon lördag som alla andra och körde moped utan hjälm som nästan alla andra och kompisar... Katarina säger att hon inte såg några tecken på att hennes son radikaliserades. På det sättet skiljer hon sig från andra anhöriga som Kaliber har pratat med men som inte vill höras i en intervju. När sonen försvann hade Katarina inte en tanke på Syrien eller IS. – Jag själv tänkte att det har hänt någonting, han är påkörd någonstans, kan inte meddela sig, kan inte ja… Så du hade inga andra misstankar om att han skulle ha åkt till Syrien eller Irak? – Inte då alltså jag kunde inte fatta att det kunde… Det var så lång ifrån mig det var inte i… Det hörde inte till min värld att något sånt kunde hända mig. Katarina säger att den hjälp och det stöd hon, som anhörig behöver inte finns där hon bor. Vi ska återkomma till det men först backar vi tiden.   Sverige agerar nyvaket konsteras på en konferens innan jul En månad innan terrorattacken i Paris hålls  en konferens i i Göteborg som ska sätta igång arbetet mot den våldsbejakande extremismen, samtidigt kommer det till pressens kännedom att ännu en ung person som lämnat Sverige för att ansluta sig till terroristorganisationen IS - har avlidit i strider i Syrien. – En 17 åring från Göteborg som har stridit tillsammans med islamister dödades förra veckan. Han är vad man vet den hittills yngste svensk som stridit för IS och andra jihadistgrupper, skriver gp.se. Konferensen anordnas av Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, som började sitt arbete i somras och leds av Mona Sahlin. Syftet med konferensen är att dela kunskap om det höger- vänster och religiöst extremistiska våldet. Trots att svenskar enligt Säpo i nästan 10 år åkt till terrororganisationer som al-Qaida och al-Shabaab i Somalia, att Sverige julen 2010 fick sin första självmordsbombare och att hundratals ungdomar nu reser till IS i Syrien och Irak, har Sverige till skillnad från många andra länder knappt någon avhopparverksamhet eller något förebyggande arbete som gäller våldsbejakande islamism. – Det är ett ganska nyligt uppvaknande att vi ska möta de här 100-300 ungdomarna som åkt ner till Syrien och krigat. Några kommer aldrig komma tillbaka, några kan vi fortfarande förhindra att de åker, andra kommer behöva hjälp när de kommer tillbaka. Christer Mattsson, en av deltagarna på konferensen har under många år jobbat med högerextrema ungdomar. Under nittiotalet, efter det uppmärksammade mordet på högstadieeleven John Hron startade han en verksamhet som vände utvecklingen i Kungälv utanför Göteborg. Men precis som många andra här på konferensen konstaterar Christer Mattsson att när det gäller just den våldsbejakande islamismen är Sverige nyvaket. – Man har nog inte en riktigt klar bild av på vilket sätt man kan lära sig utav det som vi har gjort gentemot de som hamnade i våldsbejakande högerextremistiskt: förebyggande modeller, avhopparstöd, stöd och långsiktigt stöd osv, så det är i sin linda ännu. – Det är faktisk så att det finns svenska unga pojkar i Syrien som nyligen har dött och kommer och dö och jag tycker att situationen är akut. Johanna Lihagen är muslimsk själavårdare på anstalter och häkten och hon tycker att det är dags att ta frågan om de unga människorna som ansluter sig till t.ex. IS på större allvar: – Alltså jag är oroad över situationen och har varit det länge. Det har dött för många och när det finns personer i samma familj som reser då tycker inte jag att man har gjort tillräckligt… Om en person reser och sen så är det ytterligare en som reser då tycker jag man har misslyckats och det gör mig både ledsen och upprörd. Sverige är ett av de länder i Europa som i förhållande till folkmängd har flest IS-rekryter. Men många andra EU-länder arbetar mer aktivt för att förhindra unga människor från att ansluta sig till islamistiska extremistgrupper. Storbritannien och Danmark framhålls i internationella sammanhang som länder som kommit långt i det arbetet, och förra året, i brist på liknande verksamheter här i Sverige, slog flera svenska imamer larm och efterlyste hjälp med att förhindra personer att lämna landet för att strida med IS. Också de moskéföreträdare Kaliber har talat med säger att de är redo att ta teologiska diskussioner med radikaliserade ungdomar - men de tycker att myndigheterna måste få igång ett mer organiserat arbete som förhindrar unga människor att åka till IS. Göteborgs moské tycker att kommunen borde ha satsat tidigare Bönen ska snart börja i Göteborgs moské.  Snö som blir till regn får människor att skynda sig in och blöta skor fyller snabbt hyllorna innanför porten den här fredagsförmiddagen. En stor andel av de svenskar som anslutit till IS har åkt från Göteborg. Mohammad El-Alti som är informationsansvarig på moskén säger att kommunen borde ha satsat mycket tidigare på att hjälpa folk som har extrema tankar – Jag förväntar mig en tydlig plan där det framgår väldigt tydligt att det här ska göras de här kommande 2-3 åren. Satsningar i utsatta områden, satsningar för att få ungdomar som är i utanförskap att bli aktiva i samhället osv det vill jag se. Mohammad El-Alti säger att moskén vill samarbeta med kommunen för att stoppa rekryteringen. Och han säger att det behövs konkreta satsningar på ungdomar som är i riskzonen. – Där är det ju väldigt viktigt att det finns någonstans att kunna vända sig när man känner att man klarar inte av det här längre eller när man vill hoppa av helt enkelt. Varför säger du att det är ett samhällsproblem, varför är det inte ett problem för de familjerna som det gäller? Som har barn, eller ungdomar som åker? – Det är ju ett problem för familjerna definitivt men det här är ju ett samhällsproblem det är ju inte så att en viss grupp kan lösa det här utan det är ett samhällsproblem, ett samhällsansvar som man har på samma sätt som det är för de andra extrema grupperna där samhället har kommit in och visat sitt stöd och så att säga kunnat motverka. Man måste förena krafterna och hjälpas åt för att kunna komma åt det här problemet, säger El-Alti – Man kan faktiskt titta ut lite grann på andra länder och se hur andra länder har gjort och Storbritannien är ett väldigt bra exempel där det finns organisationer som jobbar mot extremism, all form av extremism så att säga. Ibland sägs det att församlingar, moskéerna måste ta ett större ansvar vad säger du om det? --Jag menar jag kan inte säga att moskén inte gör sitt arbete utan självklart gör vi vårt arbete och vi är beredda att vara med, liksom kommunen om det är ngn satsning som man gör. Eller behöver hjälp med teologisk argumentation, så finns vi ju där. Men det är ingen som har hört av sig till oss. Många kommuner saknar verktyg visar Kalibers enkät För att få en bild av hur Sveriges kommuner jobbar med att förhindra och förebygga våldsbejakande islamism har Kaliber frågat, socialcheferna i Sveriges kommuner och storstädernas stadsdelsförvaltningar, om de anser att de har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Av de 132 som har svarat anser 70 procent att de inte har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. 8 procent säger att man har det.   Andra kommuner svarar att de här problemen ska fångas upp av skolan och det socialtjänsten redan gör. Och i en av de kommunerna blickar Katarina ut från sitt vardagsrumsfönster. Hon minns hur det var första tiden efter att hennes son plötsligt var borta. -- Han försvann. Vi visste inte var. Försökte polisanmäla men eftersom han råkar vara vuxen så måste man vänta i en vecka. En vecka av helvete sen… Efter att jag har anmält och inte hört något från polisen så var jag på nätet och letade efter telefonnummer till en annan myndighet som kan hjälpa, för de svarade aldrig på polisen… Så ringer Eva från Säpo, säger Katarina. Katarina och hennes familj behöver få stöd. Hon behöver hjälp med att hantera ilskan över sonens beslut att ansluta sig till IS och samtidigt - saknaden efter honom - hon har också många praktiska frågor. Det myndighetsstöd som Katarina fått hittills kommer lite oväntat från en tjänsteman på Säpo, säger hon: – Hjälp som jag har fått då var det från Eva från Säpo. Genom att verkligen känna att den här människan bryr sig och hon vet vad jag pratar om och hon tycker inte att jag är ute någonstans och cyklar. Hon kom hit för att sitta här och prata och berätta hur det brukar gå till och ja då berättade hon att det är flera som blev rekryterade till kriget med att kriga med ISIS… Det är fler föräldrar än Katarina som har svårt att veta vart de ska vända sig när deras barn lämnat Sverige för IS. Som Kaliber har berättat idag saknar många kommuner beredskap att både förebygga islamistisk radikalisering och möta anhöriga.  – Det var mitt i semestern det är den här situationen vi behöver din hjälp det var lite som att släcka en brand, säger Yassin Ekdahl Yassin Ekdahl som är psykolog i Lund har regelbunden kontakt med flera föräldrar, mest från Stockholm, vars barn åkt till Irak och Syrien. Föräldrar som behöver hjälp. Han träffade dem första gången när han höll en föreläsning om psykiska sjukdomar - det visade sig att de som var där hellre ville tala om IS.   – Några av dessa föräldrars barn hade åkt då till Syrien. De var förtvivlade naturligtvis och visste inte.. Uppgivna och ville ha hjälp som de visste inte var de skulle vända sig till. Yassin Ekdahl kan erbjuda föräldrarna psykologisk stöd - men det hänger på att han gör det på sin fritid. Också han tycker att det borde tas ansvar för de här föräldrarnas problem på kommunal nivå. -- Det är en övergripande fråga som skulle egentligen hamna på högsta kommunstyrelsen där man skulle fatta beslut. Men så vitt jag vet… Det har inte hänt så mycket. Jag vet i alla fall i Stockholm där jag varit inkopplad och jobbat med de här föräldrarna… Jag vet att de har haft en utbildning i Järvaområdet men vad de gör själva har jag inte sett. Inget som har sipprat ner på gräsrotsnivå, föräldrarna ringer fortfarande mig… Nu sitter jag och i Skåne och ska jobba med förädlar i Stockholm och dessutom på frivillig basis så det är… Utifrån det kan jag säga att det inte är mycket som har hänt. Det saknas specialister dit oroliga kan vända sig I vår enkät har vi också frågat Stockholms fjorton stadsdelsförvaltningar om det finns specialpersonal eller någon särskild enhet, som personer kan vända sig till om de vill få hjälp med en omyndig anhörig som har planer på att åka till terrorverksamhet i Irak eller Syrien. Det är bara Bromma och Rinkeby- Kista som säger att de har det. --Du lyssnar på eftermiddagssändningen i P4 Värmland och jag heter Malin Kling Uddgren och jag har fått Peder Hyllengren i studion… Efter terrorattentatet i Paris 7 januari, har forskare med inriktning på terrorism hörts och setts i otaliga sändningar. När Peder Hyllengren som är forskare på Försvarshögskolan satt i studion på Radio Värmland i somras var det lugnare, men det var samma kritik då som nu – kritik som vi också har hört från deltagare på konferensen i Göteborg och från Göteborgsmoskén, att Sverige borde ha vaknat för länge sen.  --Alltså det här problemet har funnits i flera år känns det som. Känns som man skulle mycket väl ha kunnat göra ngt. Man har legat lågt från politiskt håll, man har också legat lågt på lokal nivå att ta tag i förebyggande åtgärder därför att där har vi inte heller kommit någonstans i Sverige. Dels så är det en tragedi för de familjer som drabbas men det är också en oerhörd brutalitet och grymhet som de här personerna utsätter civila och andra för, nere i Syrien och Irak och att få stopp på det här är oerhört centralt. --Vi får se vad som händer helt enkelt och hoppas att det händer någonting… Det som har hänt sen Peder Hyllengren satt där i studion i somras är att regeringen har tillsatt en snabbutredning om möjligheten att förbjuda svenska medborgare att delta i träning och strida med FN-listade terrorgrupper. Men arbetet med att förebygga radikalisering och med avhopparprogram och anhörigstöd - det går som vi har pekat på i dagens Kaliber, inte lika snabbt. Vi har frågat Sveriges socialchefer om de anser att det i deras område finns tillräcklig med kunskap om ungdomar som radikaliseras och ansluter sig till terrorgrupper. 6 av de 132 svarar ja. Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin: – Och om det är så tycker jag inte att det är bra, därför är en av mina stora uppgifter att se till att alla kommuner skaffar sig en strategi och utser inte bara personer utan också hur samarbetet i en kommun mellan till exempel polis, skola, socialförvaltning, civilsamhälle ska se ut. Och här finns också en naivitet hos många kommuner tycker jag, därför att har man inte problem med extremister så kanske man får det. Så antingen väntar man tills problemen är där eller också inser man att argumentationen för demokratiska lösningar är så pass svår och viktig att det är ett uppdrag som alla kommuner måste ha för det är väl det och inget annat som egentligen är arbetet mot extremist. Så det finns en stor brist här. Göteborg som sägs var bäst i landet ägnar sig fortfarande åt att leda metod Göteborg brukar framhållas som den kommun i Sverige som kommit längst när det gäller att ta fram en strategi för att arbeta med frågor kring våldsbejakande islamism – det som Mona Sahlin efterlyser -  men trots att kommunen  har sett problemen sen slutet  av 2012, vet de inte riktigt hur de ska jobba. Sven-Johan Dahlstrand som är enhetschef på socialresursförvaltning i Göteborg säger att man ser på frågan ur fyra perspektiv. --Det finns främjande perspektiv och det handlar mer om att hur kan vi jobba med processer som gör att alla känner innanförskap och tillhörighet i staden. Sen finns förebyggande, eller förperspektiv innan någon person hamnar i de här grupperingarna eller reser iväg och deltar i strid och där måste vi göra aktiviteter ihop med civilsamhället och trossamfund och försöka påverka personerna i rätt riktning kanske ihop med våra tjänstemän också. Sen finns ett underperspektiv och det är när personen har rest och då måste vi fundera på vilket stöd kan vi bistå med till anhöriga och de frågorna som uppstår under tiden de har rest. Och så finns det ett efterperspektiv och det är de som kommer hem och då måste vi fundera på hur kan vi hjälpa dem att fungera i samhället igen och finnas med stöd och vård för de personerna också. Det är liksom strukturerna men du säger att ni måste fundera på och lära er mer… Vad gör ni konkret? Just nu handlar det mycket att försöka hitta aktörer att arbete ihop med, så det är ett slags detektivarbete att hitta de här. Titta på andra städer och länder hur man jobbar, vi har inte så mycket uppbyggt… Och det finns nog ingen riktig beredskap i Sverige hur vi ska bemöta det i ett bra arbete. Och just nu så vet vi inte vilka insatser som är de bästa så vi är sökande i våra insatser. Vad säger du till de som tycker det tar lång tid? – Vi måste ta oss den tiden att fundera… Vilka insatser som är bäst och se till att de blir bra också. Du tycker inte att det är problem att det går långsamt? – Det är alltid problem att medborgare från Göteborg och Sverige dör oavsett anledning och det är klart att det är bråttom att hindar det men vi har inga bra svar på hur vi ska göra i den här frågan just nu. Det är på ett sätt bättre att inte göra något än att göra fler saker. Men om facit är att så många har dött i strider? --Jo absolut så ska vi göra rätt saker det är målet vi måste bara hitta hur det ska gå till. Jag tänkte på det när jag var på den här konferensen i Göteborg som hölls i 4 städer, att det var väldigt viktigt att fokus skulle vara på alla 3 former svensk extremism, men samtidigt så har vi situationen med de unga som åker till ISIS eller Syrien och Irak som är ganska akut. Och vi har avhopparverksamheter för högerextremister och flera andra länder har avhopparverksamheter och vi har fortfarande liksom bara kunskapsinhämtning? – Nu är det så att uppdraget jag har fått av regeringen handlar om alla former av våldsbejakande extremism och det är också ett faktum att vi också har framförallt killar från Sverige som åker till Ukraina, nazister och krigar så att problemet är bredare än så. Men annars har du rätt i din fråga och det är också därför jag också har sagt till regeringen nu att jag vill ha resurser för att bygga upp avhopparverksamhet därför att det fattas. Vi har avhopparstöd för nazister eller de som lämnar högerextrema grupper det har vi ju därför att det här har varit ett akut och stort problem sen 80 och 90-talet i Sverige men det är annorlunda med de här religiösa grupperna och därför måste det steget tas nu. Så att kunskapsinsamling är inte det stora, det stora är att sprida den kunskap som finns, att banka in det i huvet på alla delar av Sverige att ni har också ett ansvar. – Jag heter Greta Berg och är ansvarig utredare, och ansvarig för brottsförebyggande frågor på Sveriges Kommuner och Landsting. Till dem så då säger att det är lite nyvaket i Sverige när det gäller den frågan, vad säger du om den bilden? – Jag tycker att kommunerna har uppmärksammat frågan och jag tycker att de också visar tro på att de vill lära sig mer och ge det stöd de behöver. Men det här är inte en helt lätt fråga eftersom kommunerna inte alltid får den här kunskapen det första de får. Alltså det måste ju vara någon som uppmärksammar kommunerna på att det är någon som är på väg att åka eller någon som har kommit hem. Så här krävs ett samspel mellan olika aktörer i samhället. För du säger att det finns ett intresse för frågorna att man liksom börjar tala om det men i vilken mån finns de här akuta insatserna som också efterfrågas? – Det här området skiljer sig inte åt från annat stöd utan det är liksom det vanliga kommunala stödet som man här får. Sen behöver man mer kunskap om hur man ska bäst bemöta de här individerna, hur man ska kunna påverka dem, och hur man ska få dem att inte vilja åka eller hur man ska hjälpa dem när de kommer hem och vilka erfarenheter de har då. Det behöver vi mer kunskap om men det är inte som att socialtjänsten i Sverige säger att vi hjälper inte individer som har den här problematiken det gör vi ju vi ska hjälpa alla individer som står inom socialtjänstens försorg, även fast vi inte har någon jättebra plan för det så gör vi ändå mycket, men vi behöver mer kunskap och den håller vi på att skaffa oss. I Kaliber idag har vi hört om svenska kommuners brist på beredskap och kunskap kring ungdomar som radikaliseras och ansluter sig till terrorgruppen IS. Minst 130, kanske så många som 300 unga svenskar har åkt till Syrien och Irak och vi har hört röster från flera delar av Sverige som säger att det finns ett akut behov av både förebyggande arbete, avhopparverksamhet och stöd till anhöriga. På konferensen i Göteborg som vi besökte i början av programmet töms salen sakta på folk. Christer Mattson som har jobbat med högerextrema ungdomar i många år säger att problemet med att stävja de unga våldsbejakande islamisterna är större än att det bara går långsamt: – Om jag då får vara väldigt krass så tror jag det finns en vithetsnorm i detta som man inte kan blunda för. Vi vet att en handfull svenska ungdomar har stupat men jag tror att det finns en ganska stor risk att vi inte ens betraktar de som svenskar utan som hemmahörande i det här området eller andra delar av världen. Hade vi fått nyheter om att si och så många från Arvika har åkt iväg och stupat här och där ute i världen så hade vi nog förhållit oss på ett annat sätt. Så först och främst måste vi tillstå att det är ett problem eller vakna upp och känna att detta är ett problem. När tror du att han kommer hem? – Igår, jag vill att han kommer hem igår, jag vill att han inte ens åkt…. När jag tror att jag får hem honom. Det vet jag inte… Kaliber är slut. Nästa vecka hör vi hur man arbetar med radikaliserade ungdomar i länder utanför Sverige. – I certainly think that in Europe, especially in Sweden programs like this need to be develop very quickly - we´re more than happy to cross over to help.    Reportar: Anna Maria Höglund och Sara Moein Producent Andreas Lindahl kaliber@sverigesradio.se  

Tre stulna år. Så känner Moa om sin tid inom rättspsykiatrin. Trots kritik vårdas fortfarande patienter som skadar sig själva tillsammans med de som är dömda för brott. Och många landsting står dåligt rustade för att ge rätt vård. ”Jag försöker ta en dag i taget men det är inte så lätt när hoppet sviker en. Vårdplanen sträcker sig till 27 juli 2011 och jag vill bara kräkas, jag orkar inte vara kvar här någonting mer och läkaren vill sätta in Litium igen vilket jag inte vill.” En ung kvinna sitter och skriver ett inlägg på sin blogg. Ett av många inlägg. Hon är 18 år gammal. I inlägg efter inlägg skriver den unga kvinnan om hur hon medicineras med tunga mediciner, om biverkningar av läkemedel, elchocksbehandlingar, rädsla och fastspänning på britsar. ”Ända sen jag kom hit har jag blivit bältad i princip var och varannan dag. Förutom i cirka 2.5 vecka dock inte i följd, och då har jag varit här i snart tre månader. Nu ska jag sluta ha kontakt med omvärlden.” Vi kallar den unga kvinnan Moa. Hon är 2010 enligt vården en så kallad svårbehandlad patient. Den vanliga psykiatrin har gett upp. Och dagen efter sin 18: års dag körs hon till en rättspsykiatrisk klinik. Där ska hon få vård för sitt självskadebeteende. Där kommer hon under nästan tre års tid vårdas, sida vid sida med personer som dömts för brott. Hon kommer få över 100 elchocksbehandlingar, hon kommer åtskilliga gånger spännas fast i bältessäng, injiceras med lugnande medel och övervakas dygnet runt. Och hon kommer vara rädd. Vården av Moa kommer få skarp kritik av tillsynsmyndigheten. Och Moa själv kommer efteråt kalla tiden inom rättpsykiatrin tre förlorade år. Men det vet hon inte när hon 2011 sitter på en avdelning långt norrut i Sverige och skriver ännu ett inlägg på sin blogg. ”Jag gråter varje dag, jag vill inte leva mitt liv inspärrad. Jag vill också vara en utav de ungdomar som tar studenten i år. Varför misslyckades mitt liv så totalt? Min lärare sa att hon ville klona mig för jag var så duktig på matematik. Men vem skulle vilja klona mig nu? Ingen, absolut ingen.” Vi börjar med att backa bandet till år 2009. Medier har avslöjat att unga tjejer vårdas tillsammans med personer som begått brott på rättspsykiatriska kliniker. De är så kallade självskadepatienter. Som skär sig, eller på annat sätt skadar sig själva. Tjejerna säger att de är rädda och tycker inte de ska behöva vårdas bland dömda. Landstingen säger att det handlar om säkerhet för tjejerna. En säkerhet som de inte kan erbjuda i den allmänna vården. Men vården får kritik och dåvarande socialminister Göran Hägglund säger i en intervju i P3-nyheter att rättspsykiatrin inte är rätt plats för de här patienterna. – Jag tycker det är väldigt olyckligt och jag tycker inte det ska behöva vara på det sättet utan man bör kunna hitta metoder som gör att man inte blandar de här kategorierna för att det kan orsaka väldigt stora problem, inte minst för riktigt unga personer. Men ett år efter att Göran Hägglund gjort det uttalandet så körs Moa till en rättspsykiatrisk klinik för att vårdas just med dömda personer, trots att hon inte begått något brott själv. Och Kaliber kan visa att patienter som skadar sig själva fortfarande vårdas inom rättspsykiatrin. Trots krav på andra alternativ och trots att vården flera gånger fått kritik. Vi kan också berätta om resursbrist och långa väntetider till behandlingar ute i landstingen. Jag börjar läsa Moas blogg för några år sen. Då var hon inlåst här, på den rättspsykiatriska enheten i Öjebyn utanför Piteå. När jag kliver ur bilen på den mörka parkeringen är det december 2014. Byggnaderna omgärdas av ett gult träplank och grindar. Idag finns inte Moa kvar bakom grindarna, men när hon kommer till Öjebyn en vinterdag 2010 är det dagen efter hennes 18-års dag, och hon möts av samma plank och grindar som jag. – Det var grindar och det var kallt, kyligt….mm….ja….…men det var ju skrämmande så klart.…det var….mest dömda brottslingar på den avdelningen jag var på….….ja..alltså det var som en mardröm men…ja….en mardröm som typ aldrig tog slut… Moa har vårdats flera år inom barn- och ungdomspsykiatrin, men när hon fyller 18 år är det dags att ta klivet in i vuxenpsykiatrin. Moa, som skadar sig själv och flera gånger försökt ta sitt liv, anses svårt sjuk, för sjuk för den vanliga psykiatrin. Det blir alltså Rättspsykiatrin som får ansvaret att vårda henne under tvång. Rättspsykiatrin, som främst finns till för att vårda personer som dömts till vård efter att de begått brott. – Jag vet inte…de ville väl vara säkra på att inget skulle hända med mig och att jag skulle må så dåligt att jag tog livet av mig eller…liknande. Men det är ändå ingen bra lösning på problemet. Det är en sak om jag varit där en kort stund, men nästan tre år det är ju….det är ju alldeles för länge. – Vad tänker du om att det blev nästan tre år? – Nej att de har tagit tre år ifrån mitt liv. Det går inte direkt att ta igen åren som har gått. När jag besöker rättspsykiatrin i Öjebyn december 2014 vårdas här ett femtiotal patienter, ungefär hälften dömda till rättspsykiatrisk vård, de andra är inte dömda till vård. Här vårdas de sida vid sida. En man låser upp entrédörren. Och innanför möts jag av chefsläkare sedan 14 år, Per-Axel Karlsson. Till vänster står en larmbåge, men den behöver jag inte passera idag. Rättspsykiatrin i Öjebyn har så kallad säkerhetsklass två, näst högst av tre säkerhetsklasser. Chefsläkare Per-Axel Karlsson och verksamhetschef Rolf Stenvall lotsar mig genom de breda korridorerna. – Nu är vi på väg in till vårdnivå två, säkerhetsklass två. Alltså en högre säkerhetsklassificering. Med hjälp av ett nyckelkort låser de upp en sluss, bestående av två dörrar. Sedan är vi på en klass-två avdelning. Det var en sådan avdelning som Moa vårdades på. Tillsammans med personer som dömts för brott. I ett av patientrummen står ett skrivbord vid ena väggen, det finns en säng och en garderob. Men det finns också detaljer som man inte först ser. – Sedan har vi också säkerhetsdetaljer här inne. Vi har kapslat in radiatorn där, vi har en gardin som man inte kan hänga sig i. vi har lampor som inte går att krossa och vi har petsäkra kontakter. Sådant där som inte syns så där direkt. Vi tycker att vi så gått som vi kan med säkerhet ändå försöker få det så att man kan vara där. Per-Axel Karlsson pratar om hängningssäkra gardiner, skydd för lampor och element, allt för att man inte ska skada sig. Det finns ingen toalett och dusch på rummen, det finns i korridoren. I ett gemensamt sällskapsrum sitter några patienter och tittar på oss när vi går förbi.  Det är både patienter från landstinget och de som dömts för brott. På en liten balkong ute på rastgården inhägnad med stålgaller står en man och röker. Det var en sådan här avdelning som var Moas hem i nästan tre år.  – Nej det kändes inte bra, jag själv hade ju inte begått något brott å.,…det kändes ungefär som att sitta i fängelse…oskyldigt dömd…..….det var ju stället var ju utformat efter en kriminalvårdsavdelning…de hade begått brott…att bara ha ett rum och en korridor, en toa utanför rummet och bo så i nästan tre år det är inget värdigt liv direkt utan det….man blir bara deprimerad när man tänker på det. Två år efter Moa kommit till rättspsykiatrin, besöker personal från tillsynsmyndigheten hennes avdelning. Då hette den Socialstyrelsen, nu heter den Inspektionen för Vård och omsorg. De håller på med en utredning efter att en bekant till Moa gjort en anmälan om att hon inte får rätt vård. I ett inspektionsprotokoll beskrivs Moas rum som kalt. Inspektören jämför Moas boendemiljö med ett vandrarhem. Och väckte vid inspektionen frågan om ”denna boendemiljö verkligen är värdig en ung kvinna.” – Alltså det fanns inte…jag hade inte så mycket motivation när man befann sig i den miljön. Å…det bara sänkte, man blev nästan automatiskt sjukare än man egentligen var innan… – Det var det här som IVO beskrev som torftig miljö att de inte tyckte man ska bo så här i flera år?  Chefsläkare Per-Axel Karlsson. – Nja torftig miljö vi.. – Vandrarhem tror jag de pratar om. – Ja alltså jag vände mig ganska starkt emot det. Jag blev arg när jag hörde det. Jag tycker vi satsar ganska mycket på att få en miljö som är både funktionell och trevlig. Vi har ju en säkerhetsaspekt också och Socialstyrelsen kräver ju att vi har säkerhet så vi försöker göra så bra vi kan. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har man rätt till god vård. Vård ska ges enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och det ska finnas de lokaler och den personal som behövs för att god vård ska kunna ges. Men I inspektionen för vård och omsorgs beslut som sedan kommer, får Rättspsykiatrin i Öjebyn kritik för vården av Moa. Det handlar dels om boendemiljön, men också vårdinnehållet. Enligt beslutet bestod Moas vård främst av övervakning, mediciner och senare också elchocksbehandlingar. Öjebyn har inte haft den personal som behövs för att kunna ge psykologisk behandling som anses ha bäst effekt för patienter med självskadebeteende. – Jag vet inte riktigt, men det var mest förvaring tycker jag, det var ju inte direkt någon psykoterapeut att prata med, det var mediciner som…..……Jag har i princip prövat hela sortimentet om man så säger…alltså alla mediciner. Nej det var ju kraftiga biverkningar, yr och illamående och svettningar och….ja… – Mådde du bättre av dem? – Nej……. – Vad tänker du om det att de inte hade någon legitimerad psykoterapeut? – Nej jag tycker det var väldigt dåligt, det är ju ändå en verksamhet som borde ha det tillgängligt tycker jag. En ny medicin sätts in, funkar inte, en annan medicin testas, funkar inte heller. Efter ett tag börjar man prova ECT i stället, elektrokonvulsiv behandling eller elchocksbehandling. Moa får över 100 elchocksbehandlingar på drygt ett år, ibland flera i veckan, trots att det enligt Inspektionen för vård och omsorg inte finns stöd för att det kan hjälpa Moa. – Jo…väldigt trött, man gick in i väggar å…..påverkar minnet…å….ja. – Kände du att det hjälpte dig? – Ja till en början kunde jag känna att det kanske gav lite, men sedan märkte jag att det var ingen egentlig långsiktig lösning på problemet utan ja…kunde funnits andra alternativ. Efter behandlingen får hon minnesstörningar, Moa kan inte hänga med i skolarbetet, har glömt glosor som hon tidigare kunde och har svårt att ta del av behandlingen. Enligt Inspektionen för vård och omsorg har rättpsykiatrin genom att ge Moa så många elbehandlingar utsatt henne för risker. Utan att ha tillräckligt vetenskapligt stöd för behandlingen. – Nej jag tycker det är dåligt att det gick så långt…..mitt minne är ju lite sämre än det brukar vara, svårt att komma ihåg förra veckan å….ja. Under utredningen av Moas vård är en expert på vård av självskadepatienter delaktig. Hon reagerar på att det saknas kompetens att erbjuda DBT, en speciell terapi som kan hjälpa personer med självskadebeteende. Och hon reagerar på att man använder sig av ett system med belöningar och bestraffningar som hon uttrycker det och att Moa fått skriva på ett kontrakt om att hon inte ska skada sig själv. Experten skriver i ett utlåtande. ”Det ter sig grymt att straffa en patient för att hon inte kan hantera sin ångest och/eller sin sorg när det är just den oförmågan som gör att hon är patient.” – Tyckte du det funkade? – Nej…inte alls… Men medan experten och Moa talar om bestraffningar talar chefsläkare Per-Axel Karlsson i stället om konsekvenser, något han menar kan behövas ibland. Men kontraktet om att inte skada sig själv, säger han kan ha varit fel. – Alltså kontrakt ska man bara skriva när individen, patienten har en reell möjlighet att efterkomma det. Så ibland kan det bli fel med kontrakt. – Var det fel här? – Det kan ha varit fel här. Men Per-Axel Karlsson håller inte med om kritiken från Inspektionen för vård och omsorg om att de ska ha utsatt Moa för risker, vare sig när det gäller mediciner eller de många elbehandlingarna. – Jag tycker att vi har gjort bästa möjliga som vi har kunnat. Om du mådde jätte dåligt själv och skulle ha en idé, du vet att inget annat har hjälpt, då skulle du nog tycka att doktorn var ganska snål om du inte fick prova en sak. – Men är prova samma sak som över 100 behandlingar då? – Om effekten är god av en behandling så fortsätter man den. – Var effekten god här tycker du? – Jag tycker……. jag skulle aldrig fortsätta med en behandling om jag inte såg god effekt. – Så IVO har fel? – Jag har en annan åsikt än IVO. Det skäms jag inte för. De gjorde det bästa med de resurser och den kompetens de hade säger Per-Axel Karlsson flera gånger. Men enligt Inspektionen för vård och omsorg hade de inte rätt kompetens för Moas problem. Förutom medicinering som inte utvärderats och de många elbehandlingar så kunde de ju inte ge den psykologiska behandling som visat sig kunna fungera för just självskadepatienter. Trots det vårdades Moa alltså här under nästan tre års tid. – Återigen, det är ju så att vi har jobbat med de resurser vi har haft, de lokaler vi har, den personal vi har och den utbildning vi har så gott vi har kunnat. Verksamhetschef Rolf Stenvall säger att de tagit till sig av kritiken och bland annat börjat utbilda personal i DBT, alltså den speciella behandlingsmetod som kan hjälpa patienter med självskadebeteende. – Och har sett till att vi har personal som fått och får den utbildningen. Så är det. Allmänpsykiatrin klarade inte att vårda Moa, bästa alternativet ansågs då rättspsykiatrin vara. Men enligt Inspektionen för vård och omsorg kan de metoder som använts i Öjebyn ha utsatt Moa för risker och kanske till och med försämrat. – Om jag nu ska titta bakåt och om jag kunde göra om det som varit…så kanske jag gjort annorlunda, jag gjorde och alla som jobbar här gjorde så bra som vi kunde. Men den möjlighet vi hade då…..jag tycker att vi har räddat ett liv. – För hon uttrycker det själv som att hon tycker att ni har tagit tre år av hennes liv. – Ja jag vill inte gå in på…jag kan förstå om en människa har en bitterhet mot att det inte blev som man hade tänkt sig……..jag vill inte kommentera det…… – Är rättspsykiatrin rätt plats för de här patienterna? – Ja utifrån det faktum att man har sådana problem att åstadkomma en lugn vårdmiljö och en vårdmiljö som klarar av många gånger de här svåra utspelen som är så jag har inte sett något alternativ. – Så rättspsykiatrin kan vara rätt plats för de här patienterna? – Rättspsykiatrin kan vara rätt plats om det inte finns något alternativ. Men under nästan tre års tid vårdades Moa, inlåst med personer som dömts för brott, och hon fick inte rätt vård enligt Inspektionen för vård och omsorg. Men varför fanns det då inga bra alternativ, trots att Moa vårdades så sent som 2013. Jag beger mig till Sveriges Kommuner och Landsting i Stockholm. 2011 startades Nationella självskadeprojektet.  Genom en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Projektet har som mål att förbättra vården för personer med självskadebeteende. På SKL:s huvudkontor träffar jag Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på SKL och med i den nationella styrgruppen för nationella självskadeprojektet.  Enligt henne är idag alternativen för de svårast sjuka begränsade. – Idag är ju alternativet att varje landsting sköter det här själva, och då behöver man ju göra specialarrangemang ofta. Och det blir, då blir det också ganska dyra arrangemang, man behöver kanske anställa mycket extrapersonal, jag tror tyvärr också att fortfarande är så att några landsting använder rättspsykiatriska platser. Och det tycker jag ….det är ju så att man måste ju göra det man måste göra för att skydda en person och det är klart då måste man utnyttja enheter som är tillräckligt säkra, men det är egentligen inget bra alternativ. I augusti 2014 tog nationella självskadeprojektet reda på hur många patienter som inte var dömda till vård, som då vårdades inom rättspsykiatrin för sitt självskadebeteende.  Svaret från landstingen blev ungefär 15 personer. Sedan dess har det hänt en del.  Under en granskning av SVT:s Uppdrag granskning i höstas, meddelar plötsligt rättspsykiatrin i Växjö att de slutar ta emot den här gruppen. Växjö som har tagit emot flera patienter med självskadebeteende de senaste åren. I november kontaktar Kaliber både rättspsykiatriska kliniker och de landsting som i augusti enligt NSP hade patienter inom rättspsykiatrin. Vi får veta att några landsting nu tagit hem sina patienter igen eftersom de befunnit sig i Växjö som alltså börjat slussa ut. Men det finns fortfarande självskadepatienter inom rättspsykiatrin. Enligt vår rundringning vårdades minst fem patienter på rättspsykiatriska kliniker i november förra året. Chefen för psykiatrin i ett av de landsting som har en patient inom rättspsykiatrin säger till oss i november att de håller på att hitta en lösning för en patient som de måste ta hem för att Växjö slussar ut självskadepatienter. Men ännu har de inget bra alternativ säger han. Det blir kanske ytterligare ett år på en intensivvådsavdelning. I slutet av 2014 anses alltså fortfarande vård inom rättspsykiatrin i vissa fall vara det bästa alternativet, trots flera år av kritik. I föreläsningsal i Hässleholm i Skåne sitter ett femtiotal läkare från psykiatrin. De ser en teaterföreställning, det handlar om patienter med självskadebeteende och hur de kan bemötas när de söker hjälp inom psykiatrin. Dagen anordnas av Nationella självskadeprojektet. Hanna Parnén, är en av dagens talare. Hon är från föreningen SHEDO som bland annat jobbar för bättre vård för personer med ätstörningar och självskadebeteende. – Vi tycker absolut inte att någon individ som inte är dömd till rättspsykiatri ska vårdas där. Inte över huvudtaget. – Vad har ni för erfarenheter av den här vården inom rättspsykiatrin? – Vi hör ju väldigt mycket negativt som pågår inom rättspsykiatrin, samtidigt så får man ju säga att många av de individerna som jobbar där verkligen vill göra väl och vill hjälpa och vill förändra, men att man inte erbjuder behandling, att man har mycket konsekvenstänkande, att det är väldigt mycket tvångsåtgärder, som utförs, bältesläggningar, tvångsinjiceringar att det är väldig mycket konsekvenstänkande, mycket uppfostring, att man inte erbjuder behandling, som jag var inne på, kan ju vara väldigt ödesdigert om man vårdas väldigt länge där, och tiden bara går. Hanna Parnén från SHEDO tycker det är bra att Växjö slutar ta emot självskadepatienter, trots att landsting alltså vittnar om att det är svårt att hitta bra alternativ idag.   – Jag hoppas ju att det ska leda till att man inser att nu måste man verkligen ta tag i det här man måste hitta lösningar på hemmaplan och inte lägga problemet hos någon annan som det blir nu. Kan man skicka så finns det ju en risk att man inte tycker att man behöver bli bättre för att det alternativet finns. Inom Nationella självskadeprojektet försöker man nu få till nationella enheter som ska kunna vårda patienter med självskadebeteende. De ska drivas av landstingen och finnas på några platser i landet. De ska kunna erbjuda slutenvård men specialiserad personal ska även kunna skickas ut för att hjälpa till i landstingen. Men enheterna kommer dröja säger Ing-Marie Wieselgren på SKL, som tycker att satsningen på enheterna borde påbörjats tidigare.  – Man ville först jobba med vad kan vi göra var och en och hur kan vi förbättra vården i lite tidigare skede. Och jag tror att det fanns någon förhoppning också att skulle man göra det riktigt bra så skulle de här enheterna inte behövas. Och det tror jag är en felbedömning. Vi kommer att behöva det här. Även Hanna Parnén från SHEDO tror att nationella enheter, specialiserade på självskadebeteende kan vara en möjlig väg att gå för de patienter som är allra sjukast. – Och där bör ju landstingen som tycker sig ha det här behovet, verkligen ta sitt ansvar och se till att de här enheterna startas. Men det är långt ifrån alla patienter som är så sjuka att de behöver läggas in och få slutenvård under en längre tid. För de allra flesta är det behandling inom den öppna vården som behövs. Men på många håll behövs mer resurser enligt vården. Det visar en enkät Kaliber skickat till landsting och regioner. Psykiatriska Kliniker i 18 av 21 landsting och regioner har bland annat svarat på om de kan erbjuda DBT, alltså en metod som anses kunna hjälpa vid självskadebeteende. Nästan alla kan erbjuda DBT, men flera svarar att tillgången inte är tillräckligt och vissa har väntetider så långa som ett och ett halvt år för att få påbörja en behandling. – Jag tycker det är katastrofalt, för det gör att individer får vänta alldeles för länge, de hinner bli alldeles för sjuka, läget hinner bli alldeles för akut och i och med att även suicidrisken ökar så gör det att det kan bli inläggningar som inte är bra för individen bara för att rädda liv, samtidigt som individen kan bli sämre. Ing-Marie Wieselgren, SKL igen. – Ja det är ojämnt och det ser olika ut över landet och vi ser just nu att det kommit en hel del ny kunskap från andra länder och just nu prövar vi en del av de metoderna i Sverige och gör ordentlig forskning och så fort det kommer resultat av det kommer man behöva göra massiva utbildningsinsatser. Moa och jag sitter och sitter och läser tillsammans på en datorskärm. Det är 2014 och vi träffas i hennes nya hemstad. Långt ifrån Piteå. Hon läser igenom sina inlägg från bloggen från de där åren inom rättspsykiatrin. Hon mår bättre idag säger hon. Och trots att Öjebyn menar att de har räddat hennes liv, ser hon det inte på det sättet. – Nej man blir inte hjälpt där…det är bara förvaring…endast. – Är det jobbigt att prata om det nu? – Ja…lite grann….det är just de åren då man…a…sånt där 18, 19 det är då man ska ha kul eller vad man ska säga, ja leva livet, men det var ju inte riktigt så. Nej jag tycker det borde finnas andra lösningar. Borde finnas andra alternativ. Reporter: Sofia Boo Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Vad har man rätt till som förälder när det gäller ens barns pengar på banken? Den frågan ställer sig Anders Karlsson i Linköping efter att han blivit nekad att göra förändringar i sin dotters fonder med hänvisning till att fullmakt krävdes av dotterns mor. Hur ska man tänka nr man ska spara till sina små och vad har banken för ansvar så att pengarna hanteras på rätt sätt? Eva von Scheele, förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting medverkar i studion. Antalet överskuldsatta i Sverige väntas slå rekord 2014 och möjligheterna att handla har aldrig varit större och lättare. Stefan Larsson och Hanna Carlsson från Lunds Universitet har undersökt vad vi vet idag kring överskuldsättning och konsumtionsmönster i det digitala samhället. Vi repriserar vår sommarserie som handlar om hur historiens ekonomiska kriser påverkat privatekonomin och samhället. Först ut är krisen på 1930-talet.

Om gentrifiering och allt det som kan hända när ett bostadsområde görs lite snyggare. Hör om varför konstnärer skulle lockas till Hökarängen i Stockholm när området blev en 50-talsidyll, om Pennygången i Göteborg där de boende riskerar flytt när hyrorna chockhöjs och om Johannesburg i Sydafrika där gentrifieringen öppnar vägarna in i den under apartheid hermetiskt slutna staden och hör om det alls är möjligt att bygga en rättvis stad. Stockholmsförorten Hökarängen var tidigare känd under öknamn som Krökarängen och Mördarängen. Nu har området rustats upp och delvis fått tillbaka sitt ursprungliga 50-talsutseende. Konstnärer har uppmuntrats att flytta till området. Allt för att göra Hökarängen mer attraktivt. Samtidigt växer oron bland dem som bott där länge för att hyrorna ska höjas och hyresrätter omvandlas till bostadsrätter. Hör Hökarängsborna Victor Lopez, Maryam Fanny, Solveig och Johnny. Och bostadsbolaget Stockholmshems vd Ingela Lind medger att ju bättre de lyckas göra Hökarängen attraktivt desto större är förstås risken att trycket på ombildningar ökar. Reportage av frilansreportern Johanna Langhorst. I Göteborg pågår en dragkamp mellan hyresgäster och fastighetsbolaget Stena Fastigheter om den planerade upprustningen av Pennygången i Högsbohöjd. För två år sen fick de cirka 1 500 boende på Pennygången beskedet att husen ska renoveras från grunden, de är "tekniskt slut". Renoveringen skulle innebära höga hyreshöjningar och många av de som bor på Pennygången riskerade att tvingas flytta eftersom de inte skulle ha råd att betala de nya hyrorna. Möt Yvonne Söderberg, som har bott på Pennygången i 40 år, Håkan Burden och Catharina Thörn. De vill inte flytta. Att bo kvar eller inte är ett val som de boende själva får göra, säger koncernchefen Christel Armstrong Darvik. Reportage av Jesper Lindau Det kommer att dröja länge innan bygg- och fastighetsbolag ser ett egenintresse i att ta sociala hänsyn. Det säger Susan Fainstein, professor i stadsutveckling vid Harvard-universitetet. Hon har forskat om stadsplanering och stadsförnyelse i fyra decennier och hävdar att rättvisa måste vara det övergripande måttet för hur väl en stad fungerar. Det förklarar hon i boken The Just City. Hon intervjuas av Daniela Marquardt. Staden som spänningsfält i den globala samhällsomdaningen, risken för social oro och politisk ovilja eller oförmåga att motverka de dominerande ekonomiska intressena, det är några teman vi berör i studiosamtalet. Samtalsgäster är Viktoria Walldin, socialantropolog som arbetar på White Arkitektkontor och Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet och för närvarande forskningsledare för ett projekt som för bland annat Sveriges Kommuner och Landsting ska producera Kunskap om och Arbetssätt i Rättvisa och hållbara städer - KAIROS. Gentrifiering som något nödvändigt ont, en oundviklig utveckling eller en positiv kraft för förändring? I Johannesburg, Sydafrika, där decennier av apartheid har tvingat människor att leva åtskilda är utmaningen annorlunda. Idag strävar man efter att skapa mötesplatser, erbjuda billigt boende och säkra gator för alla. Frilansreportern Malin Olofsson tar oss med till Braamfontein ett av de områden där omvandlingen har varit tydligast. Mpho Matsipa är arkitekt, undervisar på universitetsnivå och driver det nystartade Studio X, en mötesplats för konstnärer, arkitekter och andra som vill jobba med Johannesburgs stadsutveckling. Möt också de boende Lerato Marokoane och Gauta Mofokeng. I ett annat projekt, Corridors of Freedom, strävar man efter att bygga ihop Johannesburg med de utspridda områdena dit den svarta befolkningen var hänvisad. Tom Chapman är en av arkitekterna som arbetar med projektet. Programledare: Daniela Marquardt daniela.marquardt@sverigesradio.se Producent: Jesper Lindau jesper.lindau@sverigesradio.se

Överbeläggningar på landets sjukhus leder till att patienter dör och skadas allvarligt. Det kommer vi att visa i dagens Kaliber. Vi börjar på Gävle sjukhus nyårsdagen 2011. Fredrik Sundqvist, 11 år, har haft vattkoppor sen annandagen och har de senaste dagarna fått allt ondare i höften. Han och hans mamma placeras i ett rum på akuten i väntan på en plats på infektionskliniken. Till barnkliniken får han inte komma eftersom vattkopporna kan smitta. Fredriks mamma, Maja Sundqvist berättar: – Det var ju platsbrist och givetvis förstår man att man inte kunde komma upp på barnkliniken och göra så att alla andra barn också blev smittade, det är ju förståeligt. Men det man ser så här i efterhand det är ju att det måste ju finnas något mer rum, någon med plats. När vi kommer in till sjukhuset med Fredrik och han är sjuk, då tänker ju inte vi på att det är storhelg och lite folk. Det som hände den här dagen blev sedan Lex Maria-anmält och utrett av både sjukhuset och Socialstyrelsen. I sjukhusets analys av händelsen står det att Fredrik borde ha vårdats på infektionskliniken. Men det finns inga platser där. Fredrik och hans mamma väntar kvar på akuten. – Jag minns bara Fredrik han sa: jag är så trött mamma, jag måste få sova. Så jag släckte lamporna där för att han skulle få sova. Men som han mådde då. Sammanlagt så sov han sju minuter under de där timmarna vi väntade. Han var ju så trött stackarn. Jag kommer inte ihåg exakt, men från två till kvart i fem kanske. Det som var så konstigt, det var att när vi var själva där inne de där timmarna och jag knäppte på lampan, då fick jag en chock för han såg så konstig ut i färgsättningen. Det syntes på honom i ansiktet att det är något som händer, men samtidigt, vad skulle jag veta vad som hände. Så det påtalade jag då innan vi gick att det är ju någonting fel på honom, det kan ju inte bara vara höften. Det påtalade jag redan då. Istället för att komma till infektionskliniken skrivs Fredrik in på ortopedavdelningen, där man planerar att punktera vätskeutgjutningen i höften som orsakat smärtan de senaste dagarna. – Nu ska vi åka upp på det här rummet på ortopeden, och det beklagade de och sa att det finns inget annat ställe vi kan göra av honom i och med att han har vattkoppor. Men de som mötte oss där uppe, jag minns speciell uttrycket på en tjej som kom där uppe. Det var ett “oj, vad gör ni här”. Det syntes vilket medlidande vi fick när vi kom upp. Och det hörde jag hon sa sen, att “vad gör dom här?” På ortopeden förbereder man Fredrik för operation. Men nu är han så dålig att han inte kan stå på benen, han ska duscha och håller på att svimma. Fredriks mamma, Maja, börjar bli riktigt orolig, men försöker att inte visa det för honom. – Så jag säger att jag är trött, och då säger han att mamma du ska inte vara så trött, du kan ta och lägga dig här för det finns en säng här bredvid. Maja känner att något är riktigt fel, så hon går ut till läkarna i korridoren och sägeratt de måste komma. När de kommer in berättar de att Fredrik ska flyttas ner till intensivvårdsavdelningen. – Och det är också en sådan grej de säger “För vi har inga grejer här, säger de, för vi har ingen antibiotika här. Det hade funnits om vi hade varit på barnkliniken. Det är ju också en sån där grej, det finns inte rum, det ska ju finnas saker i alla rum, eller åtminstone nära. Fredrik är nu på intensivvårdsavdelningen. Läkarna bedömer att han har fått blodförgiftning. Bakterier från ett vattkoppssår har förökat sig i kroppen. Bakterier som också var orsaken till smärtorna i höften. Det är en känd komplikation vid vattkoppor men det är ovanligt att det leder till blodförgiftning. – Och vi stod där med Fredrik och det var slangar hit och dit och han pratade och han skojade med läkaren, de pratade ishockey. De skojade med varandra läkaren och han. Fredrik försvinner alltmer bort och förlorar medvetandet. Efter bara ett par timmar är han död. – Man förstod inte hur sjuk han var. Ja, det är så svårt. Man ser ju liksom hur han tynar bort på något vis. Gävle sjukhus konstaterar i sin analys av händelsen att man gjort fel, barn med vattkoppor ska behandlas på infektionsavdelning med infektionsläkare som medicinskt ansvarig. När flera olika avdelningar hade hand om Fredrik blev det oklart vem som hade huvudansvaret. Vi står i entrén till Gävle sjukhus där man har haft problem med platsbrist under lång tid. Gävleborgs landsting har toppat överbeläggningsstatistiken sen Sveriges kommuner och Landsting  började mäta i januari förra året. För bara några veckor sen slog läkare här larm om allvarliga brister på akutavdelningen. I ett brev till sjukhusledningen som Kaliber har fått ta del av via Arbetarbladet, skriver de att det inte längre är medicinskt säkert på akuten.   Lite senare i Kaliber ska vi prata med sjukhusledningen om platsbristen Enligt hälso- och sjukvårdsagen är sjukhus skyldiga att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet och att ha den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att en god vård ska kunna ges. Ändå läggs patienter dagligen i korridorer eller flyttas mellan avdelningar på grund av platsbrist. För de allra flesta patienter som vårdas på sjukhus går det bra. Vi tittade på de fall där det inte gjort det och gick igenom alla vårdskador och dödsfall på sjukhus som anmälts enligt Lex Maria förra året. I undersökningar ingår inte psykiatriska avdelningar. Av 585 Lex Maria-beslut fann vi 35 dödsfall och 24 allvarliga skador som bland annat - helt eller delvis - orsakats av plats- eller personalbrist. Det handlar alltså om var tionde fall. Flera av fallen finns i Skåne. När tidningen Sjukhusläkaren tidigare granskade Skånes universitetssjukhus under en tvåårsperiod fann de åtta dödsfall kopplade till platsbrist bara där. Förra året vårdades Vesna Dedukic pappa Tomislav på SUS Lund där man har minskat antalet vårdplatser under flera år. Vi träffas i en park intill järnvägsstationen i Lund. – Han var 70 år och mådde rätt så bra asså, han hade haft en hjärtinfarkt för flera, flera år sen och han var alltid igång och som sagt väldigt aktiv. Han ville aldrig ligga ner, eller sitta han var hela tiden aktiv. I februari fick Tomislav först urinvägsinfektion och sen hjärnpropp. Han skickades mellan hemmet, vårdcentralen och lasaretten i Landskrona och Helsingborg. Men hans tillstånd försämrades. Till slut kom han till akuten på universitetssjukhuset i Lund. Han hade då fått svininfluensa och kunde inte längre andas själv utan behövde respirator och vårdades på akutvårdsavdelningen, infektionsavdelningen, och intensivvårdsavdelningen. – Så fort han blev lite, lite bättre flyttade de honom tillbaka till nån annan avdelning där de inte behövde så mycket tillsyn. Och sen blev han värre igen, och då flyttade de honom tillbaka igen och så höll. På 13 dagar som jag har räknat blev han flyttad 10 gånger från de olika avdelningarna och det tyckte vi var helt hemskt eftersom han mådde dåligt och han fick blåmärken av all flyttning, de ville inte flytta hela sängen, de använde en sänglyft eller vad det heter och han fick blåmärken men de var tvungna att göra så. Efter 20 dagar på universitetssjukhuset dog Tomislav, de sista sex dagarna flyttades han sex gånger mellan avdelningarna. Hans dotter Vesna klagade senare hos Inspektionen för Vård och omsorg, IVO. I myndighetens beslut riktade man ingen kritik mot de medicinska besluten, däremot kritiserade man sjukhuset för att Tomislav flyttats runt så mycket under hans sista dagar i livet. Läkarna angav i utredningen att det var bristen på vårdplatser som gjorde att man var tvungen att flytta Tomislav så många gånger. Vesna såg hur jobbigt det var för hennes pappa: – Och när vi klagade sade de att ja, ni får klaga på politikerna, det är de som bestämmer. Så de kunde inte göra nåt annat.   I Region Skånes toppmoderna kontorshus i Västra Hamnen i Malmö träffar vi moderaten Carl-Johan Sonesson som är politiskt ansvarig för vården i Skåne. Han känner inte till detaljerna kring Tomislav men beklagar de incidenter som inträffat på grund av platsbrist och överbeläggningar. Han tror inte att lösningen är fler platser, utan att det handlar om att utnyttja de platser man har bättre. – Utvecklingen är på det sättet att man kan göra mer och mer saker över dagen, öppenvård istället för slutenvård. Medelvårdtiden har ju drastiskt minskat i hela västvärlden. Det är klart att har man en teknikutveckling så ska man ju inte behålla en  sjukhusstruktur som vi hade igår utan då måste vi också anpassa sjukhusstrukturen till det nya.   Men nu är det ju så att både socialstyrelsen, arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg har riktat omfattande kritik mot akutvården i Skåne, där de säger att det finns för få platser och att besparingarna har gått för långt. Ligger det inte nåt i den kritiken? – Jo när det gäller akutsjukvården har vi sett att trycket blivit väldig mycket högre sedan 2009 har det ökat med 40% och jag tror att det är lika över Sverige, att söktrycket till akuten ökat, och det är ju långt över demografin och befolkningen har utvecklats, och varför gör man det ja det är nåt i den moderna människan att man går till akuten istället för till sin vårdcentral. Just nu pågår ett arbete med att bygga ut hemsjukvården och primärvården i Skåne för att färre patienter ska åka in till akuten. Carl-Johan Sonesson tror inte att problemet med överbeläggningar handlar om pengar. – Det är väldigt svårt att se att det skulle vara resurstilldelningen aggregerat som det är fel på. I sådana fall är det inom ramen för respektive sjukhus som man skulle ha fördelat på ett annorlunda sätt, men då får du ställa den frågan respektive sjukhusledning hur man gör de prioriteringarna. Så vi frågar ledningen för Skånes universitetssjukhus om platsbristen som uppmärksammats gång på gång både i medier och av olika tillsynsmyndigheter. Förvaltningschef Jan O Eriksson och chefläkare Marie Ekberg berättar att de under förra året inledde ett stort arbete för att komma tillrätta med platsbristen, bland annat genom närmare samarbete med vårdcentralerna så att folk inte ska komma till akuten i onödan. Att bli effektivare inne på sjukhuset ingår också i handlingsplanen: Jan O Eriksson: – ...där vi försöker se över alla delar av vårdflödet från det att patienten kommer till akuten, till hur vi jobbar inne på akutmottagningarna och samarbetet mellan akuten och vårdavdelningarna och arbetet inne på vårdavdelningarna för att optimera vårdarbetet som leder i så fall till ännu bättre vård med ännu kortare vårdtider allt i akt och mening att försöka se till att vårdplatstillgången räcker och det arbetet har gett ett visst resultat men det är långt ifrån färdigt. Marie Ekberg – Ja, jag instämmer, vi ser ju allvarligt på de här händelserna som har inträffat relaterat till vårdplatsbrist och det har, som Jan säger, vidtagits en rad åtgärder men det finns säkert mer att göra. Ja, både sjukhusledning och landsting har jobbat för att komma tillrätta med platsbristen. Och under förra året minskade överbeläggningarna på sjukhuset. Men åsikterna går isär om vilken effekt arbete haft. På canceravdelningarna där Nils Wilking är verksamhetschef säger han att det har blivit bättre: – Det har skett en klar förbättring och den satsning man har gjort och som pågår med palliativa vårdplatser och avancerad hemsjukvård tycker vi har gett klara resultat. Åtta trappor upp, på den akutkirurgiska avdelningen träffar vi kirurgen Thorarinn Gudmundsson. Han har jobbat här i tio år och upplever att platsbristen snarare förvärrats under senare tid. Vi sätter oss i avdelningens fikarum, med vid utsikt över Lund. – I mina ögon, de åtgärder som görs nu har ingen effekt överhuvudtaget, det känns som att de som styr har liten aning om vad som händer inom verksamheten. Ja, politiker och chefer talar om att effektivisera flödena medan personal på golvet säger att det behövs fler vårdplatser och personal. Samma sak hör vi i alla städer vi besöker. Sjukvården har blivit effektivare och behandlingarna går snabbare idag än tidigare. Samtidigt vittnar många läkare och sjuksköterskor om att det saknas vårdplatser här och nu. Till exempel kirurgen Thorarinn Gudmundsson: – Man måste ta hänsyn till att populationen blir äldre, det blir fler som behöver under en kortare tid inläggning på sjukhus för att kunna ha ett värdigt liv hemma, man kan inte skicka hem patienter som man vet kommer att komma in om några dagar igen bara för att det är platsbrist och det händer ideligen. Så hur löser du den här ekvationen här på golvet med fler sjuka patienter och färre platser? – Jag blir allt mindre läkare och allt mer strateg. Jag vet var det finns platser där jag kan trycka in patienter, jag tar risker vad gäller patientsäkerheten också. Stor del av min tid går ut på att hitta platser. Det går så långt att har fått stryka planerade operationer på grund av att det inte funnits plats på grund av att det inte funnits plats för dem att komma in dagen efter. Även Helsingborgs lasarett har under flera år dragits med överbeläggningar och patienter som placerats i korridorer i brist på lediga rum. Förra året fick de betala 2 miljoner i vite till Arbetsmiljöverket. Efter det införde ledningen ett förbud mot att lägga patienter i korridorer. När sängarna på en avdelning är fulla får man inte ta emot fler. Resultatet är att många patienter blir kvar på akuten. Lungläkaren Charlotta Berling behandlar patienter med lungcancer och kol. Här på lungavdelningen blev det lugnare efter korridorsförbudet, men när hon gör arbetspass på akuten ser hon baksidan av förbudet: – Vi tycker ju att det är helt värdelöst ur patientsäkerhetssynpunkt och även för personalen, det är ju både sköterskorna och vi läkare som drabbas av detta. när de ligger på akuten är det helt omöjligt att ha bra koll på patienter som ligger i rum med så lite personal. Man har ju bättre övervakning av patienterna om de ligger i en korridor på en vårdavdelning där det hela tiden finns personal som passerar. Så ur patientsäkerhet så är det mycket bättre att ligga i korridor på en avdelning. Kjell Ivarsson är divisionschef för bland annat Helsingborgs lasarett: – Jag har en tydlig uppfattningen att vi ska inte ha patienter alls i korridorer, patienterna ska komma till rätt från början, (det behöver vi arbeta med på olika sätt,) vi behöver arbeta dels internt på sjukhuset  för att effektivisera de vårdtider vi har men det kräver också ett stort samarbete med primärvård och kommun. Och att man har vård utanför sjukhuset med avancerad sjukvård i hemmet. När Helsingborgs lasarett byggs om kommer man ta bort ytterligare 30 sjukhusplatser. Det ska kompenseras med 12 nya platser vid Landskronas lasarett och en utbyggnad av den avancerade hemsjukvården med 40 platser. Kjell Ivarsson beräknar att det kommer räcka, men läkaren Charlotta Berling är orolig för hur det ska gå:   – Som det är nu så upplever jag att vi har för få vårdplatser, helt klart, och skulle man utöver detta ta bort ytterligare 30 vårdplatser... jag kan inte se framför mig hur det skulle kunna bli en rimlig situation varken för patienter eller personal. Det är helt otänkbart. Vad kommer hända ifall det blir så? – Jag tror ju att det kommer gå ut över patienter, om vi nu inte får lägga upp patienterna i korridorerna ja då kommer det bli massor av patienter på akuten som inte kommer vidare. Det kommer leda till att personal börjar säga upp sig på akuten, det finns inga som kan arbeta under sådana förutsättningar. På många håll i landet har personal redan sagt upp sig på grund av den höga arbetsbelastning som platsbristen skapar. I Uppsala stängde landstinget vårdplatser förra året för att spara pengar. Många anställda sade upp sig i protest. Infektionsläkaren Erik Salaneck samlade in 2600 namnunderskrifter bland personalen mot nedskärningarna. Men landstingspolitikerna stod fast vid sitt beslut. – Ja, vi var ju väldigt upprörda när vi skulle behöva genomgå ytterligare ett stålbad i februari 2013. Erik Salaneck säger att platsbristen på sjukhuset har blivit ett normaltillstånd. – Numera kan det vara så att det egentligen är helt fullt när man går in i natten. Då är man ganska nöjd med att man kanske har ett antal överbeläggningsplatser att arbeta med under natten om man alltså ser till hela sjukhuset. Det är som grodan i hett vatten-analogin, vi har nu vant oss och accepterar en situation som egentligen är ofantligt patientosäker. Erik Salaneck tror att det i längden blir dyrare med färre platser. – Man har visat i vetenskapliga undersökningar att vården är vare sig effektiv eller kostnadseffektiv, alltså det blir dyrt när man har en för hög beläggningsnivå. Man arbetar enligt en princip som är väldigt ovetenskaplig när man belägger upp fullt. Det måste vara några tomma platser för att det ska fungera bra. Plats- och personalbrist leder alltså till dödsfall på svenska sjukhus. I Kalibers granskning av förra årets  Lex Maria-beslut så orsakades var tionde dödsfall och allvarlig skada helt eller delvis av plats- eller personalbrist -  35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador.   Men mörkertalet är stort, Lex Maria-anmälningar görs inte alltid, säger personal vi talat med. – Jag känner till exempel där våra chefsläkare har sagt att “vi har redan Lex Maria-anmält ett liknande fall så vi behöver inte anmäla detta.  Och personalen hinner inte alltid skriva avvikelserapporter. Anja Backlund är sjuksköterska vid Helsingborgs lasarett: – Nej, tyvärr inte, vi försöker ju skriva dem men det är ju det man prioriterar sist egentligen för man försöker prioritera att ta hand om patienterna först.  Rafael Saers, sjuksköterska på Gävle sjukhus: – Jag tror att det finns ett ganska stort mörkertal där folk inte hinner skriva avvikelser på arbetstid.  My Morin, sjuksköterska på akuten på Södersjukhuset i Stockholm: – Såna skulle vi ju egentligen kunna skriva varje timma, det gör vi ju inte, det har vi ju inte tid till! Vi återvänder till Åmot, norr om Gävle, där Maja och Mattias Sundqvist fortfarande undrar vad som hände när deras 11-årige son Fredrik dog. Vi går igenom pappren från sjukhuset. – Vi åkte in för att han hade ont i höften och då skulle vi ju bli bra. Vara kvar ett par dagar och sen åka hem.  Fredrik dog i blodförgiftning som inte behandlades i tid, bland annat därför att det var platsbrist på infektionskliniken. Omhändertagandet av Fredrik Sundqvist var oacceptabelt långsamt, säger Socialstyrelsen, som riktade skarp kritik mot Gävle sjukhus efter händelsen. Vi bläddrar i Socialstyrelsens beslut, och läser: – “Bristerna omfattar både kompetens, kommunikationsförmåga, organisation, rutiner och ansvarsfördelning.” – Det står ju mycket fint sådär om vad som ska göras, men som ändå känns som att det är lätt att skriva en sak. Hur är det sen i praktiken och hur har det blivit sen? På Gävle sjukhus tar Roger O Nilsson emot i en konferenssal. Han är divisionschef i Gävleborg landsting och ansvarig för vården på sjukhuset där Fredrik dog för tre år sen. Han säger att man det senaste året har gjort flera saker för att komma till rätta med överbeläggningarna på sjukhuset. – Vi har bättre processer, vi har också dagliga kommunikationsmöten, vi följer vårdplatssituationen dagligen vilket gör att vi har en bättre kontroll på vårdplatssituationen dagligdags och veckovis.  Vi frågar om fallet med 11-årige Fredrik Sundqvist. – Är det ett specifikt patientfall så skulle jag vilja ha de frågorna så får vi ta det i en annan intervju i såna fall. Roger O Nilsson vill ta reda på mer så vi återkommer efter några veckor. Divisionschefen förnekar först att det skulle ha med platsbrist att göra… – Platsbristen i sig har ingenting med den här tragiska situationen att göra... Han ligger på akuten, det finns inte plats på infektionsavdelningen, det finns inte något isoleringsrum på barnkliniken. Det är de två avdelningar där man kunde tänkt sig att han skulle vårdas. Bidrog inte det till att man inte kom igång med den vård som han behövde? Han blir liggande kvar på akuten i väntan på att transporteras till en annan avdelning. – Det är en faktor som spelar in, det är korrekt. Men det är också att man inte - för det framgår i händelseanalysen där mina medicinare säger, det är det här vi står dagligdags inför att göra prioriteringar - hade man förstått allvaret som var. Men om jag minns rätt så fick också vissa av de här läkarna kraftig kritik utifrån händelseanalysen vi ändå visade på där det brast. För vi har gjort rutiner för att vi inte ska hamna i samma situation igen, vilket vi nu följer, där vi nu har rutiner. Hur ska man kommunicera, vilken är det som har ansvar för, hur går inläggningen till. Här brast vi. Här brast vi i den här situationen. Så är det. Vi brast i omhändertagandet totalt sett. Maja Sundqvist: – På ett sjukhus ska det finnas resurser. Det är ju deras jobb, det är därför vi är där det är därför vi ska få hjälp. Då ska man inte behöva vänta så hemskt för att få tag på folk.Och vilken dag det än är då ska det finnas folk, de ska inte dra ner något. Saker kan inträffa fast det är helg, fast det är kväll, dag, natt. Då borde det finnas det där rummet eller fler rum som man har kvar. Och folk framför allt. I dagens Kaliber har vi undersökt konsekvenserna av plats- och personalbrist på landets sjukhus. bland förra årets Lex-Mariabeslut hittade vi 35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador som helt eller delvis orsakats av brist på sängar eller personal.   Reportrar och producenter: Anna Iversen och Maja Lagercrantz Exekutiv producenter: Annika H Eriksson och Thomas Björklund   Nästa vecka fortsätter granskningen om platsbristen på svenska sjukhus.

Vetenskapsradion Forum fortsätter granska den svenska räddningstjänsten. Med Urban Björstadius och Håkan Svensson I Vetenskapsradion Forums granskning av den svenska räddningstjänsten handlar det idag om hur tillsynerna brister på alla nivåer. Kommunernas räddningstjänster ska göra tillsyner på industrier och företag, men de hinner inte göra tillräckligt många. Dessutom ska kommunerna ha ett handlingsprogram som anger vilka risker för olyckor som finns i kommunen och hur man kan förebygga och hantera dem. Ett nytt handlingsprogram ska göras för varje ny mandatperiod, men trots det saknade fortfarande 15 procent av kommunerna sådana handlingsprogram vid årsskiftet. De som är satta att kontrollera kommunernas arbete med räddningstjänst är Länsstyrelserna, men också länsstyrelsernas tillsynsverksamhet får kritik för att den sker allt för sällan. I dagens program medverkar Mikael Strand, brandman och vice ordförande i Brandmännens Riksförbund, Per Persson, brandman och styrkeledare i Nybro, Hans Ekberg, räddningschef i Halmstad, Kjell Wahlbeck, avdelningschef på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Anders Bergqvist, VD på Brandskyddsföreningen, Ann-Sofie Eriksson, sektionschef på Sveriges Kommuner och Landsting, Johan Olsson, Länsstyrelsen i Värmland, Anna Johansson, forskare och utredare på Storstockholms brandförsvar, Stefan Svensson, docent i brandteknik vid Lunds universitet och Karin Enström, försvarsminister. Programledare är Urban Björstadius och Håkan Svensson.

Om försämringar och besparingar inom svensk räddningstjänst. Med Urban Björstadius och Håkan Svensson. Under några veckor framöver kommer Vetenskapsradion Forum att granska den svenska räddningstjänsten och i dagens program handlar det om de besparingar och försämringar som har skett under de senaste åren. Till exempel blir antalet brandmän allt färre - enligt vissa beräkningar har de minskat med så mycket som 10% de senaste tio åren. Samtidigt har antalet uppgifter som räddningstjänsterna ska utföra ökat. Räddningstjänsten rycker ut allt oftare, mellan 2005 och 2012 har antalet utryckningar ökat med 10%, och idag gör räddningstjänsten strax över 120 000 utryckningar per år. Samtidigt som kommunerna skär ner på räddningstjänsterna så ökar värdet på det som brinner. Enligt statistik från branschorganisationen Svensk Försäkring så har värdet ökat från strax över 3 miljarder kronor år 2000 till 4,7 miljarder kronor år 2012. I dagens program medverkar Magnus Krantz, brandman i Eslöv, Mikael Strand, brandman och vice ordförande i Brandmännens Riksförbund, Per Persson, brandman och styrkeledare i Nybro, Kjell Wahlbeck, avdelningschef på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Anders Bergqvist, VD på Brandskyddsföreningen, Ann-Sofie Eriksson, sektionschef på Sveriges Kommuner och Landsting, Anna Johansson, forskare och utredare på Storstockholms brandförsvar, och Stefan Svensson, docent i brandteknik vid Lunds universitet. Programledare är Urban Björstadius och Håkan Svensson.

Petter och Mattias har precis avslutat sin medverkan på SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) konferens Digital kommunikation i Stockholm. Om vadå? Podcast givetvis, som verktyg att kommunicera. Till deltagarna i lokalen och vid webbsändningen ställde vi bland annat frågan om man tror att podcast är ett bra komplement till övriga kommunikationskanaler. Glädjande nog är många kommunikatörer nyfikna […] Specialavsnitt: Skapa snygg och effektiv närvaro i sociala medier publicerades först på Offentligheten.se.

Restaurangbesök, tamponger och hemmabiosystem - medan Stefan var på sitt gruppboende rullade pengarna ut från hans konto. När samhället ska skydda de allra svagaste kan 100 000-tals kronor försvinna utan att någon reagerar. Kaliber om ett system där varningssignalerna har satts ur spel. -Hej pappa, hur mår du? Mår du bra? Håller du på och sondmatar? Karolina Ahlström ringer till sin pappa som sen början av 2000-talet bor på ett gruppboende för människor med psykiska funktionshinder. Ungefär lika länge har han haft en förvaltare – en åtgärd som kommit till för att skydda de allra svagaste i samhället. Men gör den det? Eller har samhället svikit den som inte kan göra sin röst hörd?   Det här är den andra delen i Kalibers serie om förvaltarskap. Det som tidigare kallades omyndigförklaring. Den som blir satt under förvaltarskap behåller sin rösträtt, men i nästan alla andra sammanhang träder förvaltaren in i personens ställe. Förvaltarskapet har kommit till som ett skydd för de svagaste i samhället. Det handlar om människor med olika funktionsnedsättningar som psykisk sjukdom och demens,  men gång på gång hör vi historier om hur den som är satt att hjälpa utnyttjar sin ställning och skor sig på den utsattas bekostnad,  utan att kommunen reagerar. Handlar det här bara om några enstaka fall eller överger samhället den som inte kan ta hand om sig själv?    Kaliber kan idag visa att det finns stora brister inbyggda i själva systemet.  Karolina bläddrar i ett fotoalbum. - Här är han så otroligt lik min farfar som också ser väldigt bra ut. Det är roligt att se. Jag har bara glada positiva minnen om pappa. Han spelade badminton och läste sagor. För mig var han aldrig sjuk för han var ändå en pappa och kunde göra såna saker som pappor gör, berättar Karolina Ahlström när hon visar oss bilder på sin pappa Stefan ur ett fotoalbum från när hon var liten. Redan när hon låg i sin mammas mage började han bli psykiskt sjuk och idag är han så pass dålig att hon inte vill att vi följer med och träffar honom. Stefan har skador i matstrupen som gör att han måste sondmatas. Det är livsfarligt för honom att äta – och det var för att hindra honom från att köpa mat som en förvaltare sattes in år 2004. Sedan dess har förvaltaren tagit hand om Stefans ekonomi,  medan personalen på hans gruppboende har hjälpt till med det som behövs i vardagen. Och det var Stefans kontaktperson på boendet som en dag i somras när Karolina var och hälsa på sin pappa, uppmärksammade henne på att allting inte stod rätt till med hennes pappas ekonomi. - Hon sa att det stämmer inte. Det finns aldrig några pengar när vi behöver pengar till Stefan. Vi behöver köpa nya skor till honom, han behöver ny vinterjacka. Och när vi frågar honom, förvaltaren, så säger han bara det finns inga pengar. Det finns inga pengar att handla för. Stefan har så mycket skulder. - Din pappa då, han var också där, vad sa han? - Han sa att jag tror att han blåser mig. Jag förstår ju nu att han också har haft en stark magkänsla om det. När Karolina kommer hem igen ringer hon till överförmyndarexpeditionen i Boden, där hennes pappa bor och ber om att få förvaltarens årsräkningar över hennes pappas ekonomi skickade till sig. - Jag fick de senaste tre åren hemskickade till mig och jag började titta och det ser jag direkt att det här stämmer inte. Det var stora inköp på Coop, det var inköp på konditori. Det var inköp på Elon… Det var ju så solklart att det stämmer inte. Ingenting av det här har kommit min pappa tillgodo. När Karolina får se de inköp som har gjorts misstänker hon alltså att det inte står rätt till. Det har handlats massor av mat – och Karolinas pappa får ju inte äta. Det finns också ett mobilabonnemang, men hennes pappa har ingen mobil,  så hon ringer tillbaka till överförmyndarexpeditionen och berättar vad hon har upptäckt. - Jag kände att jag inte fick någon stöttning i det jag sa, utan det var mest den här förvaltaren, han har ju så många uppdrag och det här är en väldigt pålitlig människa. Karolina Ahlström tvivlar inte på att hennes pappa behöver en förvaltare – och när tingsrätten fattade beslutet om förvaltarskap år 2004 tyckte hon att det var bra. Även om hon då inte visste så mycket om vad det innebar. När en förvaltare tillsätts går det till så att kommunens överförmyndare, ofta en förtroendevald person rekryterar den som ska bli förvaltare. Ett uppdrag som till stor del bygger på ideellt arbete. Det krävs ingen särskild utbildning för att bli förvaltare. Lagen säger bara att personen ska vara en ostraffad, rättrådig, erfaren och allmänt lämplig. Själva systemet med godmanskap och förvaltarskap bygger på en nästan 100 gammal lagstiftning. Det har visserligen gjorts en del justeringar genom åren, men i stort ser den likadan ut nu som då. Bengt Wahrolén är jurist och arbetar med förvaltarärenden och enligt honom har lagen inte följt med sin tid. - Man har låtit det mer eller mindre växa mossa över den här lagstiftningen. Grundsystemet har behållits och det är ett system som bygger på att kommunen ska ha ansvar för dem som bor i kommunen. Ursprungligen byggde det på att familjen hade ansvar för sina släktingar och det stora1974 var att man släppte in utomstående. Det vill säga det som nu har vuxit ut till omsorg och vård på kommunal nivå. En förvaltare brukar få ett arvode på mellan 9 000 och 13 000 kronor om året. Och behovet ökar. Vi står bara i början av den så kallade äldreboomen. Dessutom har många psykiatriska institutioner slagit igen de senaste decennierna. En undersökning som Kaliber har gjort visar att ansökningarna om förvaltarskap har ökat med 25 procent på fem år, från 1 500 ansökningar år 2008 till 2 000 år 2013. Hur många av dem som blir förvaltarskap vet vi inte men många kommuner har idag svårt att hitta folk som vill ställa upp och det har lett till att överförmyndaren till och med kan behöva leta i sin egen bekantskapskrets när de behöver anlita förvaltare. Problemet är att samma överförmyndare som rekryterat förvaltaren sen också till uppgift att granska den här personen – och garantera att förvaltaren gör ett bra jobb.  Få är så insatta i hur det här systemet fungerar som Elisabeth Carlsund. Hon gick i pension för ett år sedan, men innan dess gjorde hon två stora granskningar av godmanskap och förvaltarskap på Riksrevisionen – den senaste år 2009. Och hon ser just överförmyndarens dubbla roller som en stor brist i systemet. - Har jag en riktig tur så har jag en jättebra förvaltare eller god man, men har jag otur så är det mycket som kan passera kunde vi se, utan att det händer någonting. Och då är det, vart ska man vända sig? Ja, vad kan man göra, man kan klaga hos överförmyndaren. Den överförmyndare som har rekryterat kanske,  någon som de känner och övertalat dem mer eller mindre att ta det här uppdraget, och som inte alltid sköter sin tillsyn. Vi ska återkomma till de brister i tillsynen som Riksrevisionen upptäckte i sina granskningar, men först ska vi tillbaka till Karolina Ahlström. När hon upplever att hon inte får något gehör från överförmyndaren börjar hon granska sin pappas förvaltare på egen hand. Hon begär ut både årsräkningar och kvitton på inköp. Och det är när hon får se kvitton från stormarknaden Coop hon upptäcker att det finns två kort kopplade till hennes pappas konto, ett som hennes pappa har kunnat handla med och ett som förvaltaren själv har använt. - Om man tittar på det pappa har handlat så är det cigaretter, det är sopsäckar, halogenlampor, engångshyvlar. Inget ätbart. Om man kollar då på det förvaltaren har handlat så är det väldigt mycket. Det är godis, det är mat, det är oxfilé, det är renkött, det är glass och inte bara det. Han har också stora kapitalvaruinköp. Ett hemmabiosystem. Där har han handlat en solsäng, en solbädd, för 1595 kronor, säger Karolina. Karolina börjar nu lägga ihop kvitto efter kvitto på mat och prylar som varken hon eller personalen på hennes pappas boende sett att hennes pappa har fått ta del av under åren som har gått. Det är alltså kommunens överförmyndare som har ansvar för att granska förvaltaren. Förvaltaren är skyldig att lämna en årsräkning varje år. Men hur brukar de här granskningarna gå till ute i kommunerna? För att ta reda på det åker vi och träffar Claes Gillberg. Han är ordförande i föreningen Sveriges överförmyndare, en ideell intresseorganisation och han är själv överförmyndare i Täby utanför Stockholm. Claes Gillberg säger att överförmyndaren ska granska förvaltarens årsräkning varje år. Det innebär att man går igenom den blankett som förvaltaren skickat in och ser till att inkomster och löpande utgifter som t ex hyra och vårdavgifter stämmer, men när det gäller inköp som mat och kläder görs inte alltid en  kontroll av kvitton. - Vi går ju igenom årsräkningarna, men sen när det gäller kvitton, ja då kan vi begära in kvitton om vi är osäkra. - Hur tydliga instruktioner finns det för hur de här årsredovisningarna ska kontrolleras? - Nej, det finns ingen, om vi jämför med socialnämnder, som också finns i alla kommuner,  så finns det en Socialstyrelse med rätt att skriva författningar och liknande.  Detta saknas helt på överförmyndarsidan. Det finns alltså inga exakta regler för hur överförmyndarens kontroll ska gå till, men utöver den här rutinmässiga genomgången görs också mer noggranna stickprovskontroller. Hur många och hur ofta varierar också mellan olika överförmyndare. På så sätt kan en inköp som de Karolina upptäckte slinka igenom år efter år, trots att det ser väldigt märklig ut om man tittar närmare på dem. Vi ber Claes Gillberg titta på ett utdrag av Karolinas pappas utgifter. - Ja, inte stora pengar men tidningen Laura för kvinnor + 40… kattmat… nä, jag vet inte, men det ser väldigt märkligt ut. När det gäller överförmyndarens olika roller, är också Claes Gillberg kritisk till hur systemet ser ut idag. Det är formellt egentligen tingsrätterna som ska utse förvaltare och gode män, men i praktiken har den uppgiften sen länge hamnat på överförmyndarens bord. - Ja, det är ju inte en bra lösning naturligtvis, men det har blivit så. Vår absoluta huvuduppgift är ju tillsynen. Sen har det ju över tid blivit så att vi får göra en hel del av grundarbetet i den rättsliga processen att utse gode männen och då resonerar man väl praktiskt tror jag att det är svårare för tingsrätten, som har en stor domsaga med många kommuner inblandade att veta var det finns lämpliga gode män. Ja, det har blivit en slentrian, så det är egentligen inte en bra lösning. Claes Gillberg får medhåll av Eva von Scheele, som är förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting. Inte heller hon är nöjd med säkerheten i systemet som det ser ut idag. - Det är ett väldigt konstigt system, att man dels ska rekrytera och försöka få människor att ta de här uppdragen, och sen så fort de har fått ett uppdrag så utövar man tillsyn. Det är ett tveeggat uppdrag som jag är mycket tveksam till om det är det mest effektiva och det bästa. Som systemet är utformat idag ska alltså samma person som har till uppgift att värna om Karolinas pappa både rekrytera förvaltaren och kontrollera så att förvaltaren sköter sitt uppdrag. När någon klagar på en förvaltare blir det alltså indirekt ett klagomål på överförmyndaren.  Det här var nånting som Karolina tyckte att hon blev varse när hon larmade överförmyndaren om att hon misstänkte att förvaltaren hade använt hennes pappas pengar för egna inköp. - Jag kände att jag inte fick något medhåll från deras sida. Jag fick ingen hjälp. Det var som att de försökte skydda sig själva och förvaltaren genom att poängtera att han var så bra och pålitlig och att allt har varit i sin ordning när de har fått sina kvitton och fått in årsräkningarna så har allting stämt. Mellan 2004 och 2013 har förvaltaren, enligt Karolina, köpt mat och prylar till sig själv för över 300 000 kronor av hennes pappas pengar. Förvaltaren har vid den här tidpunkten också flera andra förvaltaruppdrag åt kommunen, och överförmyndaren har ingenting att anmärka på. - Det gör mig ju också vansinnig. Vad har de sysslat med? Vad gör de under sin arbetsdag? Hade de bara kollat igenom kvittona ordentligt och sett till vad det är för person det handlar om så hade de ju förstått att det här är inte rimligt. Men han har fått fortsätta att handla och härja bäst han vill. När hon inte tycker att hon får någon hjälp av överförmyndaren polisanmäler Karolina själv förvaltaren den 30 augusti förra året - och efter stor tvekan väljer hon också att gå ut i lokaltidningen, Norrländska Socialdemokraten, och berätta sin historia. - Det är ganska stort att gå ut med en sån här grej. Att blotta pappa och mig och vårt privatliv. Att blotta det inför alla. Så jag blev livrädd, men sen så kände jag att neej, jag ska göra det här. Inte bara för att sätta press på överförmyndarnämnden utan även för att jag visste ju då att han hade 14 andra klienter,  huvudmän, och jag kände bara att om de kan få reda på att det är något fuffens som försiggår så kan de också kan börja granska och få stopp på det hela. Att vi är några man och kvinnor starka i det här så att vi kan hjälpas åt. Det är först efter artiklarna i tidningen som Karolina upplever att  överförmyndarens granskning tar fart. På eftermiddagen den 12 september, samma dag som tidningen publicerar sin första artikel, har överförmyndarnämnden ett möte där de avsätter Karolinas pappas förvaltare. Dagen efter frånsäger sig förvaltaren själv de 14 andra huvudmän han har ansvar för. Och en knapp månad senare, den 9 oktober, polisanmäler även kommunen förvaltaren. Han anmäls för trolöshet mot huvudman, förskingring och urkundsförfalskning . Men hur kunde kommunen dröja så länge? Just nu pågår en utredning på länsstyrelsen av hur Bodens kommun har skött ärendet.  Det yttersta ansvaret för Karolinas pappas förvaltarskap har den politiskt tillsatta överförmyndarnämnden. Ordförande i nämnden är Arne Pettersson (S). Varför har de inte reagerat tidigare? - Ja, det är svårt att svara på naturligtvis, helt klart är ju att vi inte har reagerat, säger han. - Men är det inte er uppgift att just granska? - Ja, men vi har granskat. - Och hur tycker du att ni har utfört den granskningen? - Jag vill avvakta länsstyrelsens granskning, så jag svarar inte på det nu. Vi har 450 årsräkningar att granska och det är inte så lätt att hitta att allting, att det är storlek på skorna och om man behöver en dammsugare eller inte. - Här var det mat för en man som har sondmatning... - Ja, det där vill jag inte gå in på. - När Karolina slår larm och ber att få er hjälp och ert stöd så upplever hon inte får det - vad säger du om det? - Det får stå för henne. - Varför tror du att hon säger det? - Ja, det vet jag inte. - Hon upplever att ni vill skydda er förvaltare? - Ja, det fåt stå för henne också. Varför skulle vi skydda en förvaltare? - Ett klagomål på en förvaltare innebär också ett klagomål på er tillsyn. Hur tror du att det påverkar er? - Nej, det påverkar inte oss alls, utan får vi ett klagomål på oss så tar vi ju det på allvar naturligtvis. - Det är inte så Karolina har upplevt det… - Nej, jag förstår det. När vi pratar med Arne Pettersson betonar att han tillträdde som ordförande i överförmyndarnämnden i Boden först år 2011. När Arne Pettersson tog över ordförandeskapet hade hela den tidigare nämnden nyligen avgått. Orsaken var att den hade fått skarp kritik från länsstyrelsen just för deras bristande tillsyn av förvaltare. Även då var det en anhörig som slog larm. Efter kritiken såg överförmyndarnämnden över sina rutiner . Men under samma period hade alltså Karolinas pappas förvaltare en mängd uppdrag för kommunen, utan att någon reagerade.  Men Arne Pettersson, ordförande i överförmyndarnämnden i Boden, tycker att huvudmännens intressen tas till vara och att tillsynen fungerar:  - Jag tycker att vi sköter tillsynen och att det här skulle inträffa är ytterst beklagligt bara. - Men nu har det ju inträffat, inte bara en gång utan flera gånger? - Ja, men så är det nog  i många kommuner att det händer saker. Kan man hitta sätt att hitta olika sätt att utnyttja olika system så finns det ju ofta bedragare. Kanske vi har varit mera på tårna att följa upp och göra polisanmälningar, så jag vill inte säga att vi på nåt sätt inte agerar. - Men tycker du fortfarande att man kan känna sig trygg om man har en förvaltare i Bodens kommun? - Ja, absolut. Polisutredningen mot Karolinas pappas före detta förvaltare har precis påbörjats. Vi har pratat med förvaltaren och erbjudit honom att bemöta anklagelserna, men han vill inte ge några kommentarer. Men när en förvaltare döms för brott har han eller hon ett personligt ansvar. Karolinas pappas nya förvaltare kan begära skadestånd av kommunen för hennes pappas räkning, men för att kunna få det krävs det att kommunen har brustit i sin tillsyn och enligt jurist Bengt Wahrolén kan det vara svårt att få rätt. - När det gäller kommunen måste jag kunna visa att tjänstemännen har varit försumliga. Det vill säga att de måste ha kunnat inse att förvaltaren inte skötte sig och då blir kommunen skadeståndsskyldig. Och det är alltså ett extra steg. Men det finns alltså ytterligare en kontrollinstans - ovanför överförmyndaren – som också ska se till så att ingen huvudman råkar illa ut och det är de statliga länsstyrelserna. De ska kontrollera att överförmyndarna utför sin tillsyn på ett bra sätt - och det är deras verksamhet som Elisabeth Carlsund har granskat på Riksrevisionen – en gång 2006 och ytterligare en gång år 2009. I sina granskningar hittade hon bland annat förvaltare som hade gjort uttag på stora belopp utan att redovisa; husförsäljningar som inte var dokumenterade och flera fall där årsräkningar saknades helt. - Det som vi har pekat på i de här granskningarna är förutom att man hittar sådana oklarheter med vart pengarna går helt enkelt, så var det otydligt med kritiken, hur allvarligt länsstyrelsen såg på det och vad man ansåg att överförmyndaren skulle göra åt det hela. Vilket gör att tillsynen inte var effektiv i den meningen. - Så vad hände då när en massa pengar var borta utan kvitton? - Ja, tyvärr, i många fall verkar det som att det hände alldeles för lite eller ingenting. I Riksrevisionens båda granskningar kom det också fram att det är stora skillnader i hur tillsynen sköts i olika delar av landet. För att förbättra kontrollen slogs därför länsstyrelsernas tillsynsverksamhet i juli 2012 samman till sju större enheter, men enligt en undersökning som Justitiekanslern, JK, har gjort har tvärtom antalet kontroller i landet minskat efter sammanslagningen. Lagen säger att länsstyrelserna ska kontrollera alla överförmyndare en gång per år, men förra året var det bara en av sju enheter som levde upptill det kravet enligt JK. Det var Dalarna. I Boden gjorde länsstyrelsen ingen tillsyn förra året. Det berodde enligt länsstyrelsen i Norrbotten på tidsbrist. Man var tvungen att prioritera så kallade riskkommuner - och till dem hör inte Boden, trots den kritik som har riktats. En rundringning som Kaliber har gjort till de sju länsstyrelseenheterna visar att länsstyrelsernas kontroll inte ledde till mer än en polisanmälan under 2013. Istället är det ofta precis som i Karolinas pappas fall en anhörig som slår larm. - Det var jag som var tvungen att börja granska det här för att det skulle komma fram. Och det är skrämmande att veta att, hade jag inte varit där och då och pratat med pappas kontaktperson så kanske det inte hade kommit fram. Det kanske hade fått fortgå i flera år till. Han har struntat i att betala min pappas hyra till exempel. Han har en hyresskuld på över 21 000 kronor. Vad hade hänt då, hade han kunnat bli utslängd från sitt boende? Man vet inte. Det är skrämmande att tänka hur långt det hade kunnat gå. Personlig konkurs. Jag vet inte. Jag vågar inte ens tänka tanken. Under arbetet med den här serien har vi hört talas om mängder av liknande fall och vi har inte stött på en enda person som tycker att systemet fungerar bra som det ser ut idag. Men trots Riksrevisionens två rapporter och trots att det gjordes en stor utredning av systemet med godmanskap och förvaltarskap redan år 2004 har inte mycket hänt sen dess. Snart väntas regeringen komma med ett nytt lagförslag på området, men ingenting tyder så här långt på att systemet kommer att förändras i grunden. Jurist Bengt Wahrolén går så långt som att systemet som det ser ut idag riskerar att urholka förtroendet för rättsväsendet i stort. - Tilltron till samhället skadas. Vi andra som ser på, även om vi inte just nu berörs, vi drabbas ju också för att vi undrar hur blir det när jag blir gammal och tappar förmågan? Kommer mina släktingar att kunna se efter mig eller kommer kommunen att ta över kommandot? Och vad gör de med det kommandot? Nu väntar Karolina Ahlström på att polisens utredning ska bli klar. Kommunens omsorg däremot har hon helt tappat förtroendet för. - Det känns som att det finns ju inget skydd för de svaga och utsatta. Det är ju de som ska finnas till för de utsatta, om de inte går att lita på vem ska då hjälpa? Om inte ens överförmyndarnämnden ska vara de som hjälper, gör det? I nästa vecka fortsätter vi vår granskning av förvaltarskap – då frågar vi oss varför ansvariga politiker inte har tagit tag i de här bristerna trots alla varningssignaler. Reportrar: Micha Arlt och Anna Berg Producenter: Micha Arlt och Anna Berg Exekutiv producent: Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se

När Lars-Åke gick i pension och samtidigt skiljde sig kom ensamheten över honom. Han beskriver det som känslan av att inte ha fast mark under fötterna, att inte orka någonting, bara ligga på sängen. Han fick ångest och självmordstankar och lades till slut in på psykiatriska slutenvården. Och han är inte ensam. Många äldre drabbas av psykiska sjukdomar, ångest och depression, men symtomen kan skilja sig från de hos yngre, och misstolkas ibland för att vara andra sjukdomar. Äldre är också särskilt känsliga för biverkningar av antidepressiv medicin. Dagens program handlar om att vara gammal och deppig och om hur specialiserad vård saknas för många äldre med psykiska besvär. Hur man satsar på äldres psykiska hälsa är mycket ojämnt fördelat över landet. Mer än hälften av alla landsting saknar en särskild enhet specialiserad på äldrepsykiatri, visar en kartläggning som Kropp & Själ gjort. I programmet möter vi också Nils vars pappa tog livet av sig när han var i 80-årsåldern. Äldre män är överrepresenterade i självmordsstatistiken och depression är den klart vanligaste bakomliggande orsaken. Medverkar i programmet gör också : Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet och Ingmar Skoog, professor i psykiatri Sahlgrenska akademien, Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges Kommuner och Landsting och Ingvar Karlsson, docent och överläkare i psykiatri. 

Vindkraften hyllas som framtidens energikälla och i Sverige byggs det vindsnurror som aldrig förr. Men branschen vittnar om hur kommuner kräver bolag på pengar för att säga ja till större vindkraftsetableringar - hur ren energi ofta handlar om tvivelaktiga pengar. Pulkabackar, upplysta skidspår och skoterleder. Det är några av sakerna vi hört att svenska kommuner kräver för att vindkraftsutbyggnaden ska kunna ta fart. I Sveriges nns det i dag drygt 2000 stycken vindkraftverk - ofta lika höga som Kaknästornet. Och just nu byggs det ett vindkraftverk om dagen. – Det är inte så ofta det bjuds stora investeringar i landsbygden och här nns det ju en chans att få vara med och få en del av tårtan. Skulle du kalla det rättsosäkert? – Absolut. Det kan inte vara det samhälle vi vill ha. Det kan inte vara meningen att våra politiker menar att man ska betala sig fram. Att den som betalar mest kanske får ett ja först. Men vi börjar från början. I Sverige ska vi satsa på grön energi. 2009 beslutade regering och riksdag om ett nytt nationellt mål i energipolitiken. År 2020 ska hälften av all energi vara förnyelsebar. Och där spelar vindkraften en viktig roll. Samma år, 2020, ska det nnas förutsättningar för vindkraften att producera ungefär tre gånger så mycket som vi producerar idag. Och då måste det byggas. Kommunen måste aktivt säga JA För att underlätta den här utbyggnaden bestämde man sig att förenkla tillståndsprocesserna, att göra ansökningarna om att få bygga vindkraft lite enklare och lite snabbare. Agne Hansson är en av regeringens fyra vindkraftsamordnare och berättar att en sådan ansökan tidigare kunde ta era år. – Den gamla tillståndsprocessen var ganska bökig. Du kunde överklaga på samma argument ungefär tre tillfällen. Och då anmälde vi till regeringen att det var väldigt krångligt och tog lång tid och ville ha en ändring. Den 1 augusti 2009 infördes nya bestämmelser som skulle snabba på processerna. Bland annat bestämde man att det är länsstyrelserna som ger tillstånd till stora projekt med er än 6 vindkraftverk, och kommunen som handlägger de mindre verken. Men precis innan förslaget klubbades igenom kom kritik från Sveriges samlade kommuner, som menade att de med lagändringarna inte skulle få tillräckligt mycket att säga till om. I sista stund lade regeringen till det som i praktiken blir ett kommunalt veto: kommunen måste aktivt säga JA till de större verken för att vindkraftsplanerna ska bli verklighet. Svarar kommunen inte alls, blir det automatiskt ett NEJ. – Ingen politiker skulle kunna fatta beslut som går så diametralt mot kommunernas vilja skulle ha varit och då ändrade man ju det och kom fram till att man skulle låta kommunerna säga sin mening i det här, och så kanske ingen tänkte då att det här blev ett veto då. Beslutet behöver inte motiveras och kan inte överklagas. Vi har hört att det här drygt tre år gamla tysta vetot systematiskt används för att pressa företagen på pengar – att kommuner för att säga JA ställer krav på ekonomisk ersättning. Det kallas vanligtvis bygdepeng eller bygdemedel och pengarna har vi hört nansierar bland annat pulkabackar, cykelbanor och skoterleder. Men trots att regeringens planeringsmål inte är hotat, kommer det visa sig att den här så kallade bygdepengen är juridiskt tveksam. Vissa hävdar till och med att den är olaglig. I ett snöigt Linköping möter vi projektledaren Rolf Pettersson. Han arbetar för vindkraftsbolaget RGP Vindkraft och berättar att han själv varit med om det här: krav på ekonomisk ersättning. "Det är mer eller mindre utpressning" – Det var faktiskt ganska nyligen jag ck papper på det, att kommunen hade ställt det som krav, eller någon politiker att de ville ha en bygdepeng. Tror det var 1 procent. För att säga ja till det här. Det är mer eller mindre utpressning kan man säga. Kommunen Rolf Pettersson pratar om är Ydre – som i offentliga dokument skriver rakt ut att kommunens tillstyrkan sker under förutsättning att företaget betalar ut en så kallad bygdepeng. Vi ringer upp kommunstyrelsens ordförande: centerpartisten Sven-Inge Karlsson. – Ja det står det, det vet jag. Men det är en förhandling tycker jag att vi kallar det så länge.! Fast det står ju att det är ett krav? – Ja det kanske står som ett krav men det får man rucka på. Jag vet inte om det är hållbart i längden, lagligt. Det vet jag inte. Sven-Inge Karlsson vet alltså själv inte om kravet på bygdepeng håller juridiskt - om kommunerna får begära pengar för att säga ja. Men i dokumenten från oktober 2012 står det svart på vitt – att kommunfullmäktige ger bygglov under förutsättning att vindkraftföretaget skulle betala 1% av bruttoproduktionen i bygdepeng. Men varför formulerar ni det såhär då? – Jag kan inte förklara det. Men jag vill inte skylla ifrån mig, och det står som det står. Men har man uppfattat det på annat vis får vi ta en diskussion! Men du var med på det här mötet? – Ja, jag har varit med på hela tiden Så varför kan du inte förklara dig? – Vi vill ha en bygdepeng. Men man kanske inte klarar sig lagligt, det vet jag inte. Rolf Pettersson igen. – Man kan ju komma med ngn slags bygdepeng frivilligt som jag känner till. Men 1 procent låter mycket som man kör med här då. men just det här att en kommun ställer krav att om vi ska säga ja, ska det nnas en bygdepeng här. Det känns juridiskt tveksamt. Men vi undrar: är det er kommuner som gör såhär – kräver ekonomisk ersättning för att godkänna ett projekt? Och är det här verkligen lagligt? Vi har gått vidare på tips, begärt ut yttranden från Energimyndigheten och läst vindkraftspolicys – som många kommuner har som tillägg till sina vanliga översiktsplaner om hur man ska bygga inom kommunens gränser. Där har vi hittat elva exempel där kommuner har skrivit in bygdepengen som ett krav för att de ska säga ja till vindkraftsetableringar. Beroende på hur många vindkraftverk det är, och hur mycket energi de levererar, blir det olika mycket för varje kommun- men det kan handla om ett par hundra tusen kronor om året. "Det ska inte vara några villkor" Maria Stenkvist är handläggare på Energimyndighetens vindenhet. Vi fångar henne mitt i eftermiddagsruschen på Stockholms central. Hon och Energimyndigheten har era gånger gjort sin ståndpunkt om det kommunala vetot tydlig: – Det ska bara vara, i beslutet ska det bara vara ett ja eller ett nej. Det ska inte vara några villkor och inte någon ekonomisk ersättning. Redan 2010 - ett år efter att vetot infördes - ck Energimyndigheten indikationer från branschen att det inte riktigt fungerade som det skulle. Myndigheten skickade då ut en enkät till företag och berörda myndigheter för att se hur det stod till. På vissa håll gick tillståndsprocesserna inte ens snabbare, utan långsammare. Och så hörde man talas om just det här: att kommunen använde sin vetorätt som förhandling för ekonomisk ersättning. – Vi har uppgifter att det förekommer men det går inte att veriera eftersom ingen är beredd att ställa sig bakom det för att det då kan skada en projektör om man pekar ut kommun. Vi har även pratat med branschen och där vill man inte heller göra en bedömning av hur stort problemet är. Vi vet att det förekommer, men jag tror inte att vi kommer längre än så. Vi uppfattar att det här underlaget från 2010 är tillräckligt för att se över lagstiftningen, säger Maria Stenkvist. Att man borde se över lagen tyckte även dåvarande miljöminister Andreas Carlgren i februari 2011. Han övervägde att ta bort det kommunala vetot helt - på grund av den oförutsägbara faktorn – att till exempel lokal opinion kunde påverka politiker att säga nej. Men ett par månader efter utspelet ersattes han av nuvarande miljöminister Lena Ek, som inte valt att göra det till en stor politisk fråga. Under de senaste två åren har vetot levt kvar oförändrat. Maria Stenkvist är kritisk. – Vi tycker fortfarande att hur man tillämpar regeln är ett problem. När det gäller vindkraft är det kommunala tillstyrkan ett problem som man bör göra något åt. Vi tror att genom ökad kunskap kan man tillämpa regeln på ett bättre sätt. Med den gamla lagstiftningen var bygdepeng inte någon kontroversiell fråga. Det är i kombination med kommunens vetorätt som problemet uppstår. Kaliber lyfter på luren och ringer runt till 10 stycken av landets vindkraftsprojektörer: företagen som planerar, bygger och förhandlar med kommunerna. Alla vi pratar med upplever att systemet som det ser ut idag är rättsosäkert. Majoriteten har varit med om att kommuner krävt pengar för att säga ja till projektet. Kohandel är ett ord som dyker upp, utpressning ett annat. Hanna Lind arbetar som miljökonsult på vindkraftföretaget Triventus Consulting. – Min erfarenhet är att det är ganska vanligt framför allt i Norrland att kommunerna kräver bygdepeng. Det har både jag och mina kollegor varit med om. Det är nåt som ofta efterlevs, för vill man bygga en park får man följa det kommunerna säger, men det är fel juridiskt. Det nns inga andra verksamheter där man måste betala för att få igenom tillstånd. Skulle du kalla det rättsosäkert? – Absolut Emellanåt stöter företagen själva på kritik från boende i vindkraftsområden, som menar att vindkraftbolagen genom bygdepengen mutar sig in till marker där de annars inte hade fått bygga. Den bilden delar inte Hanna Lind, eftersom kraven oftast kommer från kommunernas håll. Däremot tycker hon att det är ett problem att branschen inte protesterar mer. – Det är ju något som inte står rätt till när kommunerna kan kräva detta. Så att branschen som helhet borde väl egentligen kanske stå på sig lite mer, att uppmärksamma det. Att det inte är okej, att utpressa företag. Men tyvärr har det blivit så att man funnit sig i den situationen och anpassat sig. "Vetot en främmande fågel i vår lagstiftning" De esta vi pratat med väljer att just nna sig i situationen: men inte alla. I ett mail får vi till exempel eljätten Eons ståndpunkt: de har hittills valt att backa när kommuner kräver bygdepeng, eftersom man inte anser sig ha rättsligt fog för det. Vindkraften ska byggas för att det nns en konsensus kring behovet av mer förnyelsebar energi – inte för att vi betalar för det, skriver kommunikationschefen Mattias Henneus till oss. Men andra, mindre bolag har inte den möjligheten, berättar era vi pratar med. Ofta har man gjort tekniska utredningar kring till exempel skuggor, buller och påverkan på fågelliv, i era år när man kommer till kommunens förhandlingsbord. Det är ofta arbete värt era miljoner kronor. Då är det enkel matematik som gäller: man säger inte nej till kravet på bygdepeng: eftersom man förlorar ännu mer pengar på att det redan utförda arbetet kanske åker ner i papperskorgen. Regeringens vindkraftsamordnare Agne Hansson är kritisk till systemet som det ser ut idag. – Det blev väldigt olyckligt. Därför att det här vetot är en främmande fågel i vår lagstiftning. Det nns ingen miljöfarlig verksamhet som är så omgärdad av restriktioner som miljövänligt tillstånd för vindkraft. Agne Hansson är en av de fyra personer som är anställda av regeringen för att övervaka och underlätta utbyggnaden av vindkraft. Han har arbetat som vindkraftsamordnare sedan 2006 och upplevt tiden både innan och efter vetot. – Det var ju en olycklig tillkomst av det här, att man inte tänkte igenom det mer noga och förutsåg de här problemen. Då hade man förmodligen också hittat en bättre väg, tex genom att ge överklagansmöjlighet eller annat. Det var nog ett förbiseende. Det var min bedömning. Nästa Rättvik... När man anländer till Rättvik med tåg är det stora, vita kommunhuset något av det första man ser. Gräsmattan framför pryds av skulpturen Rättvikshästen, en slags ljusgrå variant av dalahästen och som ses en symbol för bygden. En trappa upp sitter Inge Östlund - centerpartistisk kommunpolitiker i Rättviks kommun och ivrig förespråkare av bygdepeng. Han menar att utbetalningen av bygdepeng för honom är en självklarhet. – Det här är ju hela bibban där vi pekar ut områden, sen nns det ju en del där vi skriver vad vi vill. Rättviks kommun är en av kommunerna som skrivit in kravet på bygdepeng i sin vindbruksplan. Minst 0,5 % av bruttoproduktionen ska gå tillbaka till bygden. – Här har vi bygdepeng. Rättvik kommun har antagit riktlinjer vid kommersiella anläggningar i Rättvik. Inge Östlund själv tycker vindkraftverken är ganska na men är medveten om att många tycker att de stör landskapsbilden. Bygdepengen blir då viktig för att vindkraftsprojektet inte ska stöta på så mycket motstånd i bygden, säger han. – Det är viktigt att kommuner är med och styr i processen i ett tidigt skede. För går det för långt och man har skrivit ett saftigt arrende så är det svårt att komma åt ytterligare en del av kakan, utan bygdepengen är någonting som ska ligga i botten för en exploatering tycker jag.  Skulle ni kunna tänka er att använda ert veto annars? – Ja alltså. Det är ju fel egentligen. Om man ska behöva använda vetot för en bygdepeng. Men det är fullt möjligt. Och det är nog så. Att vi skulle nog kanske vara beredda att göra det om det skulle dras till sin spets vid en kommande exploatering om vi inte skulle lyckas få loss något återföringsmedel. Han förstår inte kritiken om att systemet det skulle vara rättsosäkert, eftersom pengarna Rättviks kommun förhandlar om inte går in i kommunkassan utan till en separat fond. Sen kan boende och företag i det berörda området söka pengar från fonden till olika lokala projekt. 2012 delade man ut 288 000 kronor till bygden. Bland annat har man på så sätt nansierat upplysta skidspår, ommålning av hembygdsgården och en brännbollsturnering. När Rättvik för två år sedan uppdaterade sin vindbruksplan skickade man som brukligt ut den på remiss, bland annat till Energimyndigheten, som upplyste om att de ansåg kravet på ekonomisk ersättning som direkt olämpligt och som något som saknar rättskraft. I ett utlåtande svarar då Rättvik bland annat att ”om boende i Rättviks kommun ska kunna acceptera att naturtillgångar i deras närområde exploateras krävs också att de får sin del av kakan”. Men varför ett svar på tal istället för att helt enkelt lyda myndighetens råd? Inge Östlund igen. Beskrivs ofta som ett norrlandsfenomen – En kommun är ju suverän att besluta vad den vill så länge ingen överklagar. Vi menar att den här linjen kör vi och vi är inte ensamma utan det är många kommuner som tagit efter det här. Sen får väl Energimyndigheten tycka något annat då. Men om man där på energimyndigheten är måna om att vi får en energiomställning värd namnet, då ska man denitivt anamma bygdepeng. Det är ett av de bästa smörjmedlena som nns, för att slippa osämja vid en exploatering. Men de menar att de skulle kunna ses som olagligt? – Det får stå för dom. Det handlar inte om det från våran sida. Här vill vi se till att folk håller sams och vi tycker det är positivt. Sen vet jag att det nns alla möjligheter för riksdag och regeringen att ta bort det kommunala vetot, men så länge man har det får väl vi nyttja det så länge som det behövs. På Högskolan Dalarna i Falun träffar vi Mattias Gradén, som är kulturgeograf och har forskat om bygdepengens betydelse för ett vindkraftsprojekt. Han menar att själva idéen att ett samhälle ska få ekonomisk kompensation för ett intrång inte är ny. – Det är inget historiskt konstigt att pengar från sådant här hamnar i bygden. Man kan kolla på skogsägande och här i Dalarna och här har man besparingsskogar och de pengarna stannar alltid i bygden för de går ju till fastigheterna och inte till ägarna. Så det är inget konstigt tycker jag. Bygdepengen beskrivs ofta som ett norrlandsfenomen. Mattias Gradén bekräftar att det för några år sedan var en fråga främst i landskap som Härjedalen, Jämtland och Norrbotten. Men nu rör sig idéen om ekonomisk kompensation sakta men säkert allt mer mot söder, menar han - och det genom hörsägen. – I ett projekt när en exploatör börjar bygga tittar man mycket på vad som skett i andra likadana projekt och så använder man det som ett argument, man hämtar idéer från grannkommunen: här i Falun till exempel, har man tittat på Rättvik. Man tittar på vad som händer hos grannen. Och så tar man upp det här, och så yttar sig fenomenet då, från norr till söder då. Vindkraften är viktig för det globala miljöarbetet men det är otydligt hur den egentligen hjälper den lokala bygden, menar Mattias Gradén. Varför bygga just här, tänker många. Bygdepeng skulle då kunna vara ett sätt att hantera det här - att läka såren, som han säger. Idag är det för få personer som direkt får något tillbaka av en vindkraftsetablering, menar han.  – Markägare får rätt så tydliga fördelar. Arrende oftast och väg kanske. Men allmänheten kanske inte upplever de här fördelarna, eller det gör de inte. Och då är bygdepeng ett sätt att hantera det. Inge Östlund i Rättvik menar att vindkraftsexploateringen kan vara en stort uppsving för den glesnande landsbygden. – Det handlar om att bygden ska leva. Det är så jag ser det. Att här har landsbygden chans att få medel till att överleva. – I södra Sverige är man inte sådär. Många där vet inte ens vad bygdepeng är. Det känns som att det fattas inte lika mycket pengar i landsbygden där som det gör i norra Sverige. Man är mer mån om det här ju längre norrut man kommer, av förståeliga skäl. Det är färre människor och svårare att få ekonomin på bygdegård och föreningar att gå ihop. Men jag förstår det här att man vill ha pengar till landsbygden men är det egentligen vindkraftsbolagens ansvar att betala pengar så att landsbygden kan leva? – Ja det är här man tvistar egentligen. Men hur det än är så gör man ett ingrepp i naturen och på något sätt borde det komma de närboende till gagn och i de allra esta fall är man villig att diskutera en bygdepeng, om man kommer in i tid. Men om ni kräver pengar för att tillstyrka en vindkraftsplan, kan man inte se det som lite tvivelaktigt? – Det är klart att det går att vända och vrida på allting, men i mitt huvud nns det inte något tvivel på att det inte skulle vara riktigt, utan såhär kör vi. Men det råder oenighet kring hur kravet på bygdepeng ser ut juridiskt. Det nns faktiskt inget känt fall där man provat det rättsligt. Men en som har en tydlig uppfattning om frågan är Pia Pehrson: advokat och delägare på Foyen advokatrma som specialiserat sig på bland annat vindkraftsfrågor. – Det nns det inget lagstöd för att ta betalt som kommun så får man inte göra det. Och i det här fallet när vi pratar om att tillstyrka ett vindkraftprojekt enligt miljöbalken 16:4, så står det ingenstans att man får ta betalt för det man måste göra enligt miljöbalken. Man måste ta ställning som kommun, och det är inte okej enligt lagstiftningen. "Man får inte ställa krav" Pia Pehrson har representerat olika vindkraftbolag i era fall – men varken hon eller någon annan har alltså drivit en rättslig process om bygdepeng. En möjlig förklaring till att vindkraftbolagen inte anmäler kommunerna är att de är i beroendeställning, menar hon. Och tillsvidare lever många kommuner och företag på att bygdepengen juridiskt fortfarande är en gråzon. Det kan vara därför kommuner trots kritik håller fast vid kraven på bygdepeng i sina vindkraftsplaner. Dessutom menar era kommunrepresentanter vi pratat med att kravet på bygdepeng inte är ett problem eftersom de satt upp fonder eller stiftelser, dit pengarna går, istället för rakt in i kommunens kassa. Det är dock inte direkt förmildrande, menar Pia Pehrson. – Det är en gradskillnad säger jag. Men det förändrar inte situationen: kommunen får eller ska inte lägga sig i om det ska vara några pengar till ett byalag eller olika föreningar. Det är inte kommunens sak. Det får inte vara kommunen. Man får inte ställa krav. Kaliber har också varit i kontakt med Germund Persson, chefsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, som inte ser att det nns några större problem med lagstiftningen som det ser ut idag. När Pia Pehrson får höra det blir hon överraskad. – Det förvånar mig väldigt mycket att man kan säga att det här inte är ett problem, utan i det här läget är det ju inte bara företag utan också politiker som hamnar i kläm. De kommunpolitiker som ska fatta beslut och som i en liten kommun får väldigt mycket synpunkter och kanske arga påhopp för att de ska ta ställning till en vindkraftpark. Om man säger att det inte är ett problem har man nog inte följt så många vindkraftparker i praktiken, hur det går till. Pia Pehrson menar också att det är lätt att peka ut kommuner och företag som skurkarna i det här, men egentligen är det regering och riksdag som borde göra något åt saken. – Jag tycker att den här biten i Miljöbalken att man har lagt hela makten hos kommunen, att tillstyrka ett projekt, utan att det nns kriterier. Det bäddar för en situation där man begär betalt. Och det kan inte vara det samhället vi vill ha. Det kan inte vara så att vi ska betala oss fram. Att den som betalar mest kanske får ett ja först. Vi ringer upp miljöminister Lena Ek för att höra vad hon säger om att kommuner kräver ersättning för att tillåta vindkraft på sin mark - och hon är kritisk: – Jag tror att det är högst tveksamt enligt den reglering vi har som styr verksamheterna. I miljöbalken nns inget stöd för att ta ut ersättning för vindkraftsetableringar. Men samtidigt är det kommunallagen som styr vad kommuner får och inte får göra, vilket Lena Ek menar gör frågan mer komplicerad. Till skillnad från sin företrädare på miljöministerposten - Andreas Carlgren - menar Lena Ek alltså att frågan om det rättsosäkra vetot inte ligger på hennes bord, utan hos hennes kollegor andra departement. – Miljöbalken har ju inte tagit upp avgiftsfrågan eftersom det nns i den allmänna lagstiftningen. Men det var nog inte syftet att man inte skulle följa kommunallagen och de regler som nns där. Och därför tycker jag det är tveksamt att de gör på det här viset. Men ansvaret för kommunallagen ligger delat mellan bostadsdepartementet och nansdepartementet. Tillbaka till Inge Östlund i Rättvik, som medan han pratar snurrar på ett 30 centimeter högt vindkraftverk i plast. Det står på hans konferensbord och är en gåva från den förra vindkraftsprojektören som besökte byn. Kommunen har nyligen fått in ett förslag på en ny vindkraftpark, och även om det ligger ett par år fram i tiden har man redan nu diskuterat ekonomisk ersättning med företaget. Det var positiva tongångar, berättar Inge. Och egentligen är inget annat riktigt tänkbart. – När stornansen kommer och lägger en halv miljard mitt ute i skogen. Då förstod jag att här lär vi vara med på något sätt. Det handlar ju om överlevnad. Och att vi ska få någon industri på de här breddgraderna med 30-50 arbetstillfällen, det är en utopi. Det kanske händer i någon kommun men det är inte särskilt troligt. Utan vi lär ju försöka kriga på de bollar som bjuds. Reportrar: Frida Johanson och Malin Sandberg Producent: Sabina Schatzl

År 2010 åkte räddningstjänsterna runt om i landet ut på drygt 10 000 larm där människor fått hjärtstopp och ambulansen var för långt borta. Larmen kostade sammanlagt tio miljoner kronor. På några få platser i landet fungerar de här sk IVPA -larmen perfekt.Men på många andra platser får inte brandmännen åka. Där tjafsar poltikerna om vem som ska betala. I Västerås lever den 38-årige fembarnspappan Fredrik Eriksson. Han fick en hjärtattack i helt fel landsting. Men han är brandman och fick akuthjälp av kunniga kolleger, annars hade han inte levt idag. En som verkligen har tumme med Fru Fortuna är 38-årige fembarnspappan och brandmannen Fredrik Eriksson i Västerås. Trots att han bor i just Västmanland. Fredriks hjärta stannade i en hockeyrink i slutet av januari. han hade kunnat vara död idag men dom andra som var med och spelade var också brandmän som behärskade hjärt- och lungräddning. Nu finns det redan idag områden i landet där samarbetet mellan landsting, kommuner och räddningstjänst fungerar riktigt bra. Torsby i norra Värmland är typexemplet. Och Bengt Carlsson som just gått i pension efter tjugosex år som räddningschef där berättar att det fungerar därför att kommunen för tjugo år sen hade flest hjärtdöda i landet och då agerade kommunen. Det är landstingen och kommunerna och dess politiker som gör att det som går utmärkt på vissa platser är omöjligt på andra. Ordförande för paraplyorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting är moderaten Anders Knape.I Värmland åkte räddningstjänsten under 2010 på 1 415 hjärtstoppslarm, i Dalarna 1 604, på Gotland 398. De tre län i landet där räddningstjänsten är mest aktiv om vi ska ta hänsyn till antalet invånare. Tre glesbygdslän men det är inte alls förklaringen eftersom Norrbotten hade tre hjärtstoppslarm för räddningstjänsten samtidigt och Västmanland också bara tre.

Socialdemokratins kris tycks bara bli djupare. Både politik och ledarskap svajar och efter den senaste dramatiken kommer Ekots Lördagsintervju den här veckan att handla om socialdemokratins kris. När programmet sänds är det fortfarande oklart vad partiordförande Håkan Juholt kommer att säga på sin till lördagseftermiddagen annonserade presskonfrerens. Fyra tunga socialdemokrater är gäster i Lördagsintervjun idag: Peter Hultqvist, ordförande för Socialdemokraterna i Dalarna och med i partiets verkställande utskott, Helen Hellmark Knutsson, vice ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län och oppositionslandstingsråd, Ilmar Reepalu, Kommunstyrelsens ordförande i Malmö och vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting samt Marita Ulvskog, EU-parlamentariker och före detta partisekreterare. Den tidigare annonserade intervjun med biståndsminister Gunilla Carlsson utgår därmed. Programledare är Tomas Ramberg.

Detta program sändes första gången i september 2011. Barnläkaren Jonas skriver om sin arbetsvardag i bloggen. Till exempel kan det handla om en liten flicka som får ett astmaanfall hemma hos farmor eller om larmet som kommer mitt i natten och det nyfödda barnet där navelkatetern inte fastnar. Det är inte bara privatpersoner som blivit flitiga användare av sociala medier - även läkare och vårdpersonal är aktiva bloggare och twittrare - och vi funderar vi kring vad som händer med tystnadsplikten i informationssamhället. Och så talar vi om vad som står i en sjukjournal och om vem som har tillgång till den. Just nu pågår arbetet med att samordna informationen hos olika vårdgivare i så kallade sammanhållna journaler. Med sådana kan en behandlande läkare lättare hitta information om dina sjukdomar, din medicinering och behandlingar från sjukbesök du genomgått tidigare. Målet är att underlätta för sjukvården och öka kvalitén, men kritiker menar att dessa journaler är ett hot mot integriteten. Gäster i studion är Göran Stiernstedt, chef för avdelningen vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd samt Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter.

Barnläkaren Jonas skriver om sin arbetsvardag i bloggen. Till exempel kan det handla om en liten flicka som får ett astmaanfall hemma hos farmor eller om larmet som kommer mitt i natten och det nyfödda barnet där navelkatetern inte fastnar. Det är inte bara privatpersoner som blivit flitiga användare av sociala medier - även läkare och vårdpersonal är aktiva bloggare och twittrare - och vi funderar vi kring vad som händer med tystnadsplikten i informationssamhället. Dessutom talar vi om vad som står i en sjukjournal och om vem som har tillgång till den. Just nu pågår arbetet med att samordna informationen hos olika vårdgivare i så kallade sammanhållna journaler. Med sådana kan en behandlande läkare lättare hitta information om dina sjukdomar, din medicinering och behandlingar från sjukbesök du genomgått tidigare. Målet är att underlätta för sjukvården och öka kvalitén, men kritiker menar att dessa journaler är ett hot mot integriteten. Gäster i studion är Göran Stiernstedt, chef för avdelningen vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd samt Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter. För dig som brukar lyssna på söndagen så kommer veckans söndagsrepris att utgå. Det ersättas av ett annat program med anledning av 11-septemberatackerna.

N ytt möjligt p-piller fär män, kritik mot Vidarkliniken, och Europa hoppas på solkraft från nordafrika. I veckan har det väckts nya förhoppningar om ett p-piller för män. Amerikanska forskare har upptäckt ett ämne som stänger av spermieproduktionen hos kaniner, och som troligen också fungerar på människor. Det är vitamin A som är nyckeln, eftersom vitamin A, eller retinol, inte bara är viktigt för vår syn och vårt immunförsvar, utan också när spermier tillverkas. På senare tid har intresset legat på att stänga av produktionen av spermier redan i testiklarna. Omkring tusen spermier produceras varje sekund hos fertila män och i den nya amerikanska studien har forskarna blockerat A-vitaminets funktion, genom att förhindra att omvandligen av vitaminet till retinsyra specifikt i testiklarna. Spermieproduktionen stängs av, men återställs några veckor efter avslutad behandling och  påverkar inte A-vitaminets funktion i övriga kroppen. Det är forskaren John Amory vid University of Wahsington som har lett den nya studien. Vi hör även Claes Gottlieb, docent i gynekologi på Sophiahemmet i Stockholm som själv har studerat hormonbaserade p-piller för män. Han är positiv till metoden att stänga av spermieproduktionen utan hormoner, om den fungerar och är säker. Alternativmedicin i blåsväder I Veckan har det återigen kommit kritik mot Vidarkliniken i Järna utanför Stockholm. Vidarkliniken tar emot patienter från flera landsting i södra Sverige, och de erbjuder bland annat alternativa behandlingar till sina patienter, behandlingar som det i vissa saknas vetenskapligt underlag för. På sin hemsida har Vidarkliniken bland annat gett råd när det gäller mässling - man skriver bland annat att mässling kan vara själsligt utvecklande för barnet, och man skriver om möjliga kopplingar mellan mässlingsvaccin och autism. Vår reporter Therese Bergstedt har besökt Vidarkliniken. Barnläkaren  Mats Reimer, som kritiserat Vidarkliniken i en debattartikel i Dagens Nyheter i veckan, diskuterar Vidarkliniken tillsammans med Henrik Almqvist, chefläkare på Stockholms Läns Landsting. Solen skiner i Sahara Kärnkraftshaveriet i Fukushima har gjort att många ifrågasatt kärnkraften på nytt. I Tysklan har man nu har beslutat sig för att avveckla kärnkraften. Men vad ska man ersätta den med? Kolkraft, kärnkraft från frankrike, och kanske också ren och förnyelsebar elektricitet från sol och vindkraft från Nordafrika? Vår reporter Gustaf Klarin har varit i Tunisiska delen av sahara där solen skiner nästan jämt. Gustav klarins reportage från tunisien sänds i Vetandets värld på måndag och tisdag nästa vecka, klockan 12:10 i P1. Redaktör Jon Torkelsson jon.torkelsson@sr.se

Maria Hurri-Nilsson från Karesuando vårdar sin mycket för tidigt födda son i hemmet 45 mil från sjukhuset. Med hjälp av videotekniken och personalen på sjukhuset lyckades hon till exempel rädda honom när han drabbades av andingsstillestånd. I en annan del av landet packar doktor Mali Hedeby sin lilla mörkblå rullväska och hoppar in i bilen. Hemma vid köksbordet väntar Per som har lungcancer och behöver hjälp med att tömma sina lungor på vätska. Christine är en annan patient som får avancerad sjukvård i hemmet. Hon har tarmcancer och får sin behandling med cellgifter från en flaska i en väska på magen. Under tiden lever hon livet som vanligt hemma med familjen. När behandlingen ska avslutas kommer sjukvården hem till henne och kopplar bort flaskan. Dagens program handlar om att allt mer av vården flyttas från sjukhusen till hemmen. De senaste åren har antalet vårdplatser på sjukhusen halverats, samtidigt som fler har fått vård. Vårdtiderna på sjukhusen blir allt kortare och istället får många avancerad vård i sina hem. Medverkar i programmet gör: Göran Stiernstedt, chef för avdelningen vård och omsorg vid Sveriges Kommuner och Landsting, Inger Fridegren, verksamhetsansvarig för avancerade hemsjukvården vid Nacka närsjukhus, Åke Fagerberg, från Anhörigas Riksförbund och Jan Andersson, prorektor vid Karolinska Institutet och professor i infektionssjukdomar.

I helgens tv-sända partiledardebatt var både näringsminister Maud Olofsson (C) och oppositionsledare Mona Sahlin (S) måna om yrkesgruppen sjukvårdsbiträden: "Vad säger du till det sjukvårdsbiträdet som ni kommer höja skatten för?", sa Maud. "Vi kommer att kämpa för jobben för det sjukvårdsbiträdet", sa Mona. Nu är bara problemet att "sjukvårdsbiträde" är en ganska luddig yrkeskategori. Frågan är om den ens existerar idag. I Nordegren i P1 berättar de yrkesverksamma personerna bakom samlingsnamnet vad de skulle önska av politikerna. Och vi reder ut hur lönenivåerna egentligen ser ut. Medverkar gör Helen Karlsson Dahlén, undersköterska i Stockholm, Marya Erngren, sjuksköterska i Lund och Agneta Jöhnk, avdelningschef för arbetsgivarpolitik på Sveriges Kommuner och Landsting. Vi undrar också hur EU ska göra sig begripligt för USA och president Obama, som avböjt medverkan vid toppmötet i Madrid eftersom de inte lyckats förstå vem som är kontaktperson. Dessutom: Liveframträdande med kvartetten från SpaghettiOperan Regina! Bisittare idag är Maja Aase.

Julia, Mattias och Kristoffer förklarar vad en kommun är och gör samt lite om vad landsting gör för något.