Podcasts about i paris

Skal guldet til Herning eller hovedstaden? En hel sæson kulminerer søndag, når Superligaen skal afgøres, og det kan næsten ikke blive mere dramatisk. FC København er i pole position og fører med et enkelt ned til FC Midtjylland. Københavnerne møder FCN hjemme i sidste kamp, mens midtjyderne får besøg af Randers. Guru og fodboldkommentator Andreas Kraul giver sit bud. I Paris er der blevet trukket lod til tennisårets største grusturnering. French Open begynder søndag, og nu ved danskerne, hvem de skal møde på det røde grus i Frankrig. Holger Rune har fået en decideret drømmelodtrækning, mens Clara Tauson kan møde flere for hende ukendte navne. Vært: Emil Schiønning. Medvært: Mikkel Nygaard. Medvirkende: Andreas Kraul og Kresten Mosbæk.

Slaget vid Marengo var långt ifrån det största slag som Napoleon Bonaparte utkämpade, men på många sätt var det ett av hans mest betydelsefulla. Den militära situationen i Italien var prekär våren 1800. Frankrike stred mot en koalition av stormakter som hade det militära övertaget. I Paris hade Napoleon genomfört en statskupp i november 1799, och ett militärt nederlag i Italien hade inneburit ett hårt fall från piedestalen för den korsikanske uppkomlingen. En seger i det pågående kriget mot Frankrikes fiender skulle däremot stärka Napoleons grepp om makten och skapa förutsättningar för ännu fler franska utrikespolitiska framstötar.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden ger sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved i kast med en av Napoleons klassiska segrar.Napoleon ledde en armé över Alperna i maj 1800 och kunde inom några veckor driva österrikarna mot fästningsstaden Alessandria. Han hade dessutom försvagat den armé han hade tillgänglig för att möta österrikarnas anfall genom att skicka iväg två avdelningar norrut och söderut. Tanken med denna spridning av den franska armén var uppgifter om att österrikarna höll på att ta sig ur Napoleons inringning.Den österrikiske befälhavaren, fältmarskalk Melas, fattade i detta läge beslutet att gå till anfall i stället för att invänta en fullständig inringning. Anfallet tog fransmännen mer eller mindre på sängen. Det första Napoleon gjorde när det österrikiska anfallet inleddes var att kalla tillbaka general Desaix och hans division, samtidigt som han samlade de reserver han hade och mötte anfallet. Trots österrikarnas numerära överlägsenhet lyckades fransmännen bromsa angreppet, bland annat med hjälp av ett artilleribatteri.Bild: "Bataille de Marengo", målad av Louis-François, Baron Lejeune. Illustration av slaget vid Marengo den 14 juni 1800, där Napoleon Bonapartes franska styrkor besegrade den österrikiska armén.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De senaste dagarna har retoriken och tonläget kring kriget i Ukraina eskalerat i rekordfart. Donald Trump har bland annat sagt att Ukraina startade kriget och att president Volodymyr Zelenskyj är en diktator. Efter de inledande fredssamtalen mellan USA och Ryssland i Saudiarabien i början av veckan så sprider sig nu en oro genom Europa. I Paris sammankallade Frankrikes president Emmanuel Macron några av Europas ledare till krismöte och nu undrar många om USA helt har bytt sida. Vad handlar Trumps uttalanden egentligen om? Vad innebär det för säkerhetsläget i Europa och vad måste Europas ledare göra för att markera mot Donald Trump? Gäst: Wolfgang Hansson, Aftonbladets utrikespolitiska kommentator. Programledare och producent: Jenny Ågren. Klipp: BBC News. Kontakt: podcast@aftonbladet.se.

Filip Watteeuw, borgarrådet i Gent fick dödshot mot sig och sin familj. Han ville ge staden fler grönområden och begränsa bilarna i innerstan. Det väckte känslor. Nu är Gent förändrat och Gentborna har gett sin dom. Watteeuw blev omvald. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Paris tog borgmästaren tillfället i akt under OS att ändra motorleder till promenadstråk. Politiker som Anne Hidalgo i Paris och Filip Watteeuw i Gent betalar ett högt pris för sina övertygelser, men har lyckats göra sina städer grönare - och fått nytt förtroende från sina väljare. Programmet är en repris från 25 augusti 2024.I Klotet hörs Daniel Värjö, reporter och Anders Roth, transportforskare IVL Svenska Miljöinstitutet.ProgramledareMarie-Louise KristolaProducentPeter Normark

Anna Blennow beskriver sitt sökande efter biblioteket som har tillhört den man som tros ligga bakom 1600-talspseudonymen Skogekär Bergbo. Och funderar över bokryggarnas mystiska verkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Klockan på väggen tickade. Sekund för sekund blev synlig, oändligt lång, som om sekundvisaren tvekade för varje slag. Tiden i den predigitala eran kunde vara så totalt tom, det ensamma rummet, möblerna som stod stilla på sina platser. Den enda vägen ut ur tiden var via bokstäverna. Böckernas ryggar i bokhyllan var som brev från en framtid, ett liv som kanske skulle komma att bli mitt eget när jag blev vuxen. ”Ekelöfs nej”. ”Brott och straff”. ”Rutiga kokboken”. Jag läste titlarna om och om igen, så att orden förlorade sin betydelse och blev besvärjelser som skulle hjälpa mig genom den tomma tiden.När jag långt senare kom att öppna böckerna vars ryggar var så välbekanta blev jag ofta besviken. Innehållet kunde inte mäta sig med de drömmar som de kortfattade titlarna hade skapat i mig. Det var alltså inte där livet fanns. Kanske var det i stället ensamheten som bodde i bokbanden, sökandet efter betryggande svar och fasta strukturer.”Siste quisquis ante portam es. Stanna, vem än du är, framför porten. Knacka inte på dörren och ge inte ett ljud ifrån dig. Den här platsen är helig. Detta är de gudomliga och mänskliga vetenskapernas helgedom. Här är de dödas rådsförsamling och dyrkan. Härifrån må alla arbetets mödor, allt larm och de som är okunniga om litteratur vika hädan. Stör inte ägarens ensamhet och frid.”Så stod det skrivet på latin ovanför dörren till ett av författaren Schering Rosenhane den äldres bibliotek. Länge visste man inte mer om hans boksamling än att den funnits. I en lista över de inventarier den noggranne Rosenhane förvarat på sitt kontor förtecknades boklistor från alla hans gods: Torp och Tistad i Södermanland, Säby i Järfälla, det Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, och hans ståthållarvåning på slottet Tre Kronor. Men listorna själva är inte bevarade, och boksamlingen skingrad. Det var i samband med mitt forskningsprojekt om Rosenhane som den troliga författaren bakom diktarpseudonymen Skogekär Bergbo som jag påbörjade jakten på hans böcker.Schering Rosenhane var ämbetsman under drottning Kristinas regering på 1600-talet, ofta på statliga uppdrag utomlands. Men var han än befann sig var han på jakt efter böcker. I Paris fick han som ung student utan pengar låna till sig den läsning han längtade efter. När han sändes till de Westfaliska fredsförhandlingarna köpte han redan på väg dit, visar räkenskaperna, en hög med böcker – och en luta, för att kunna spela och dikta på lediga stunder. I Münster bodde han hos den beryktade boksamlaren Bernhard Rottendorff, vars ”sköna bibliotek” han fick begagna. Ur den svenska stormaktstidens krigsbyten belönades han för sitt fredsmäkleri med mängder av böcker. Till sonen Johan, på studieresa i Holland, sände han inköpslistor på vackra objekt till biblioteken: glober, kopparstick, kartor.Johan Rosenhane älskade också böcker. Och det var i hans bibliotekskatalog som jag hittade den: en boklista skriven med Scherings hand, om totalt nästan 600 volymer. Här var det: Schering Rosenhanes bibliotek. Men inte hela. Ett bibliotek värdigt en boksamlare rymde vid den här tiden tusentals böcker. Johan hade ärvt godset Tistad efter faderns död, och troligen var det böckerna i det biblioteket som fanns i listan.Men det var en kryptisk förteckning: oftast bara en förkortad titel och författarens efternamn. Inga tryckorter och årtal. ”Cicero, två band”. ”Apuleius verk”. Om jag ville spåra just de här böckerna skulle det bli svårt. Men det fanns, visade det sig, en lösning. Efter Johans död såldes snart biblioteket på Tistad. Det gamla huset skulle rivas, bibliotekssalen försvann, och böckerna såldes till ett kansliråd vid namn Eckleff. Men han hade det svårt ekonomiskt och lät sälja alltihop igen. Auktionskatalogen finns kvar, och där kunde jag para ihop verk efter verk med exemplaren i boklistan. Och så kunde jag ge mig ut till de samlingar och bibliotek dit många av böckerna vandrat på olika vägar. Att jag hittat rätt exemplar kunde jag se från Eckleffs ex libris; ibland fanns Johan Rosenhanes signatur i boken, ibland initialerna S.R. – Schering Rosenhane. Och på böckernas ryggar i vita pergamentband hade Schering med egen hand tecknat titel och författare i brunt bläck.Böckerna skulle innehålla fler indicier till lösningen på gåtan om Skogekär Bergbo, men det mest omvälvande för mig var inte innehållet, utan att hålla böckerna i mina händer. Känslan var långt starkare än när jag undersökt hans brev och manuskript. Det förvånade mig först, men så förstod jag: När jag bläddrar i böckerna och läser en rad här och där gör jag precis samma sak som han själv gjorde. Hans händer har vänt de här bladen precis som mina gör nu, och precis som jag har han sökt kunskap mellan de här pärmarna. I böckerna möts våra världar och är precis desamma.Böcker är inte bara objekt i sig. De bär på ytterligare fysiska spår bortom sig själva: tummade smutsiga sidor, spår av kyssar på en illuminerad helgonbild i en medeltida codex, utflutet bläck där någon strukit under eller antecknat. Böckernas historia är bibliotekens historia, men också materialens: papyrus, pergament, papper.De stora biblioteken, skriver Irene Vallejo i ”Papyrus – om bokens födelse i den antika världen”, utsattes lättare för plundring och bränder. De antika verk vi läser idag skyddades i perifera och obetydliga samlingar där de klarade sig från förödelse. Biblioteken har genom historien utgjort skyddsrum både för böcker och läsare. ”Stör inte ägarens ensamhet och frid”, stod det i biblioteket på Tistad. Begreppet, otium et solitudo, är lånat från Petrarca, som i sin tur fått det från antiken: Cicero skriver om författaren och statsmannen Cato den äldre att han aldrig var ”mindre sysslolös än när han var ledig, och aldrig mindre ensam än när han var för sig själv”. I biblioteken kunde Cicero, Petrarca och Schering Rosenhane tala med det som var förgånget och försvunnet. Och jag kan stå intill och lyssna.Bredvid universitetet där jag arbetar ligger biblioteket. När jag kommer upp för backen brukar jag alltid välja biblioteksentrén, förbunden med universitetet genom en inglasad passage, för att få en fläkt av den trygghet som strömmar ut från bokhyllor, läsplatser och bokmagasin insprängda i berggrunden. Det som präglar det tryckta ordet i motsats till digitala publikationer, skriver Lothar Müller i sin studie ”Vit magi – papperets epok”, är inte bara böckernas tredimensionella form och materialitet, utan också det fastslagna, oföränderliga. En bok kan till skillnad från en e-bok inte formateras om eller uppdateras. Det förgångna går inte att förändra, men inte heller att förlora, viskar böckernas ryggar, och det fyller mig med trygghet. Den torra doften av papper, den lite syrliga lukten av bokband, otium et solitudo. Tiden står stilla, men inte i väntan och ensamhet, utan närvaro.Anna Blennowlatinforskare och poetLitteratur Irene Vallejo: Papyrus – om bokens födelse i den antika världen. Översättare: Annakarin Thorburn. Albert Bonniers förlag, 2023.Lothar Müller: Vit magi: papperets epok. Översättare: Tommy Andersson. Glänta Produktion 2023.Kathryn M. Rudy, ”Touching parchment: how medieval users rubbed, handled, and kissed their manuscripts”, OpenBook Publishers 2023, Open access https://www.openbookpublishers.com/books/10.11647/OBP.0337Anna Blennow, ”Schering Rosenhanes kärleksvisa. En herdes väg från Seine till Sverige”, Tidskrift för litteraturvetenskap 1/2024, Open access https://publicera.kb.se/tfl/issue/view/1798

 - Tại Pháp vừa diễn ra sự kiện “Ngày Văn hoá doanh nghiệp Việt Nam ở nước ngoài lần I - Paris 2024”. Chương trình do Bộ Văn hóa Thể thao và Du lịch phối hợp với Đại sứ quán Việt Nam tại Pháp tổ chức với sự tham dự của khoảng 150 đại diện doanh nghiệp người Việt Nam tại Pháp và các nước châu Âu, các doanh nghiệp Pháp, Nghiệp đoàn giới chủ Pháp (Medef) cùng nhiều chuyên gia, học giả kinh tế nước ngoài. Chủ đề : Khai mạc, Ngày văn hoá, doanh nghiệp, Việt Nam --- Support this podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/vov1sukien/support

- Det er vanskelig å argumentere for at ny olje og gass som ikke kommer i produksjon før om 10-15 år er i tråd med målene i Parisavtalen, sier forsker ved Cicero Senter for klimaforskning, Ida Sognnæs.  Om drøye to måneder samles statsledere og klimaforhandlere til klimatoppmøtet COP29 i Baku. I Paris i 2015 ble verdens land enige om å begrense den globale temperaturøkningen til godt under 2 grader og helst ned mot 1,5 grader. På de siste klimatoppmøtene er det lagt stor vekt på at det er 1,5 grader som gjelder, til tross for at det blir vanskeligere og vanskeligere å nå. Hva innebærer det å operere «innenfor Parismålet»? 9. august la regjeringen frem Perspektivmeldingen som skisserer Norges utfordringer og muligheter frem mot 2060. I meldingen skriver regjeringen at olje- og gassproduksjonen på norsk sokkel ventes å falle med 64 prosent innen 2050. Regjeringen skriver også at nedgangen er innenfor intervallet i scenarioer som ifølge FNs klimapanel er i tråd med målet i Parisavtalen. 21. august la Sokkeldirektoratet frem en ny rapport om ressursene på norsk sokkel. Rapporten skisserer tre mulighetsbilder – basis, lav og høy. I det høye mulighetsbildet øker produksjonen på norsk sokkel mot 2025 og holder seg på et høyt nivå det neste tiåret før produksjonen faller mot 2050 til omtrent halvparten av 2025-nivået. Men hva innebærer det å operere i tråd med målet i Parisavtalen? I denne podkastepisoden forklarer forsker ved Cicero Senter for klimaforskning, Ida Sognnæs, hvor mye CO2 vi kan slippe ut innenfor et globalt karbonbudsjett som er i tråd med målet i Parisavtalen. Hun forklarer også hvor mye kull, olje og gass det er plass til i disse scenariene og hvordan land, sektorer og selskaper kan brukes scenariene fra FNs klimapanel på en riktig måte. Er vi i ferd med å omstille verden bort fra fossil energi? Et høydepunkt på klimatoppmøtet COP28 i Dubai i fjor var enigheten om omstilling bort fra fossile brensler. - En god mulighet for å følge opp dette på årets klimatoppmøte er når landene kommer til å diskutere sine neste nasjonale klimaplaner. De gjelder for perioden frem til 2035 og de skal inneholde en skjerping i forhold til dagens planer og da kommer man egentlig ikke utenom omstilling vekk fra fossil energi, sier Olav Øvrebø, redaktør i Energi og Klima. Han følger fremdriften i det internasjonale klimadiplomatiet og skriver nyhetsbrevet COP29. Nyhetsbrevet er gratis å abonnere på, og du finner det her: https://www.energiogklima.no/nyhet/cop29

Filip Watteeuw, borgarrådet i Gent fick dödshot mot sig och sin familj. Han ville ge staden fler grönområden och begränsa bilarna i innerstan. Det väckte känslor. Nu är Gent förändrat och Gentborna har gett sin dom. Watteeuw blev omvald. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Paris tog borgmästaren tillfället i akt under OS att ändra motorleder till promenadstråk. Politiker som Anne Hidalgo i Paris och Filip Watteeuw i Gent betalar ett högt pris för sina övertygelser, men har lyckats göra sina städer grönare - och fått nytt förtroende från sina väljare. I Klotet hörs Daniel Värjö, reporter och Anders Roth, transportforskare IVL Svenska Miljöinstitutet.ProgramledareMarie-Louise KristolaProducentPeter Normark

I Paris stänger man bilvägar och ersätter dem med cykelbanor, i Barcelona inrättas så kallade superkvarter där bilar är förbjudna, och i Stockholm införs en miljözon där bensinbilar är bannade. Trenden är tydlig - bilar är inte längre välkomna i städerna. På en kvart får du veta varför så många städer försöker bli av med bilarna, och hur framtidens städer egentligen kommer se ut. Gäst idag: Tomas Augustsson, reporter på SvD Näringsliv. Programledare: Alexandra Karlsson Producent: Lucas Brischetto Redaktör: Teresa Stenler von Matérn Klipp från: Youtube (Distilled, Tomorrow's build), Timbro, SVT Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se

Efter europaparlamentsvalget er der fuld gang i spillet om EU-topposterne.  I Paris og Berlin sidder Macron og Scholz med svækkede hænder, mens Meloni i Rom og Tusk i Warszawa står stærkt. Hvad betyder det for den store kabale? For den politik EU vil føre de næste fem år?  Og: Er Mette Frederiksen es, joker - eller helt ude af spillet?  Gæst: Lykke Friis, direktør i Tænketanken Europa.  Vært: Niels Frederik Rickers. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Terrorsekten Islamiska statens män kom svartklädda som en hägring i öknen. Islamiska staten växte fram ur kaoset efter USA:s invasionen av Irak år 2003, som en ohelig allians mellan jihadistkrigare och irakiska officerare som förlorat jobben när diktatorn Saddam Hussein störtades.Den islamiska staten utnyttjade motsättningen mellan sunni- och shiamuslimer för att bygga ett medeltida slavsamhälle där skicklig digital kommunikation lockade till sig 10 000-tals att strida i Irak och Syrien.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren med Jens Nordqvist, journalist och författare som är aktuell med boken IS-krigarnas dröm – Terror i det nya kalifatet. Boken är den tredje och sista delen i en serie om den moderna islamistiska terrorismen.Islamiska staten kontrollerade i slutet av 2014 områden från Aleppo i nordvästra Syrien, till några kilometer från Bagdad, mitt i Irak. Våldet spred sig sedan till Europas huvudstäder med spektakulära terroraktioner. Och fortfarande dödas oskyldiga av terrorister som inspirerats av Islamiska staten.Islamiska Staten (IS), även känt som Daesh, är en militär organisation med rötter i sunni-islamismen, har varit aktiv i länder som Irak och Syrien. IS ser sig själv som ett kalifat - en muslimsk världsregering. Tanken är att återställa det som beskrivs som en förlorad islamsk storhetstid, en gyllene förfluten tid före västerländsk imperialism och korrupta ledare. Denna ideologi, tillsammans med gruppens brutala våldsmetoder, har gjort den till en stark kraft inom den globala jihadistiska rörelsen.I amerikanska fångläger som Camp Bucca kunde tusentals jihadister bygga nätverk och planera för ett islamiskt kalifat. IS har rötter i det internationella terrornätverket al-Qaida, men skillnader i strategi och metodik ledde till att de två grupperna separerade. IS prioriterar etableringen av en islamsk stat, parallellt med kampen mot fienden. Gruppen ser en islamsk stat inte bara som ett mål, utan också som ett medel.När Islamiska staten utsätts för allt kraftigare attacker från en internationell koalition hämnas gruppen genom att utföra terrorattacker i väst. I Paris, Bryssel, Stockholm, Berlin, Nice och andra städer mördades hundratals människor av IS-anhängare. Så sent som 2023 mördades svenska fotbollsfans i Bryssel av en självutnämnd IS-terrorist.Trots att IS har förlorat kontrollen över många av de områden de en gång kontrollerade, utför de terrordåd runt om i världen. IS roll har försvagats i Mellanöstern, men har fått bättre fotfäste i andra konflikter, exempelvis i det afrikanska landet Mali.Bild: Ar-Raqqa i Augusti 2017, Av: Mahmoud Bali (VOA) - US-backed Forces Press Deeper Into Southern Raqqa City, Wikipeda, Creative Commons.Musik: Middle East Sojourn av Boris Skalsky, Storyblock AudioLyssna också på USA:s krig mot terrorismen.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mens håndboldlandsholdet kun lige har taget hul på kampene i EM-slutrunden, har en tv-reklame allerede erklæret, at guldet er reserveret til de danske herrer. Det ærgrer flere af spillerne, som kalder reklamen for "respektløs" over for de andre hold. Hvad betyder de store forventninger for hele fortællingen om slutrunden - og ikke mindst for spillerne? Vi spørger DR's håndboldekspert, der selv har erfaring med samme. I Paris har de opkaldt en cirka 50 meter lang gade efter rockikonet, David Bowie, fordi borgmesteren angiveligt er stor fan. Hvor stor tilknytning Bowie selv havde til Frankrigs hovedstad, undersøger vi med en meget stor Bowie-kender. Vi skal også forbi pressedækning af Dronningens abdikation, den kinesiske kulturkamp, fodboldlegenden Franz Beckenbauer og meget mere. Værter: Adam Holm, Gitte Løkkegaard og Mikael Jalving.

Säsongens första avsnitt tar oss till trånga gränder i Gamla stan året 1848. I Paris råder febrig revolutionsyra. I de svenska tidningarnas olika läger både lovprisas och nedsablas revolutionärerna.Såväl kungen, Oskar I, som resten av eliten vet att även svenskt folk kan sättas i rörelse. Två gånger de senaste decennierna har så skett. Det är den olösta frågan om representation som skavet. I Sveriges riksdag är det fortfarande medeltid. Adeln och bönderna har representation. Medelklassen och arbetarna står utanför.Den 18 mars är en middag planerad för reformvänner. På Brunkebergs torg, utanför salongen, kommer stora folksamlingar samlas. 1800-talets största svenska uppror är på väg att bryta ut…—Läslista:Berglund, Mats (2009). Massans röst: upplopp och gatubråk i Stockholm 1719-1848. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2009Lundin, Claes En gammal stockholmares minnen (1904)Olofsson, Magnus ”Marsoroligheterna: Revolution på gång i Stockholm 1848” Populär historia 10 mars 2018 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ann läser att Johanna Toftby överraskat alla gäster med ett hejdundrande bröllop under sin 50-årsfest och löper bridezilla-amok! Varför var inte Ann bjuden? Hur kunde hon inte låta Ann vara med under förberedelserna och hinna förbereda talet och klänningen? Janne Barkarby kunde väl sagt stopp och belägg?! Nu blev allt bara så…fel för…Ann som till råga på allt snodde Pennys! tärnklämning! Vi tipsar om knepen för bästa festen och pratar om en och annan tv-brutta som inte borde fått en ring på fingret!Men hur slutar allt? I Paris? I vredesmod? In och lyssna på den rafflande jakten på the right weddingday!!! Bli medlem i Lillelördag klubben och få ta del av specialpoddar och ofiltrerade analyser! https://plus.acast.com/s/lillelordag. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter på medelsvår tyska. I Paris har folk röstat för ett förbud av elskotrar i staden. Nu debatteras frågan även i Tyskland. Olympiska kommittén har hävt förbudet för ryska atleter att delta i olympiska spelen. Tyska fäktaren Lena Krüger och hennes lagkamrater i landslaget argumenterar för ett fortsatt förbud så länge kriget i Ukraina pågår. Tolvårige Ole har vunnit valet till barnborgmästare i staden Grambow. Vi har pratat med Ole om hans uppdrag och vision. Musik av rapartisten Nina Chuba.

Nyheter på lätt tyska i ett långsamt tempo. I Paris har folk röstat för ett förbud av elskotrar i staden. Nu debatteras frågan även i Tyskland. Olympiska kommittén har hävt förbudet för ryska atleter att delta i olympiska spelen. Tyska fäktaren Lena Krüger och hennes lagkamrater i landslaget argumenterar för ett fortsatt förbud så länge kriget i Ukraina pågår. Tolvårige Ole har vunnit valet till barnborgmästare i staden Grambow. Vi har pratat med Ole om hans uppdrag och vision. Musik av rapartisten Nina Chuba.

Separationer är en nödvändig del av livet och singelhushållet vanligast av alla. Ändå matas vi med myten om den eviga tvåsamheten. Anna Thulin ser verkligheten börja komma ikapp kulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad: 2018-10-17.Det brustna hjärtat tycks ha ett längre liv än förälskelsen, åtminstone i konsten. Inget överlever tiden så väl som olyckliga kärlekshistorier, från Romeo och Julia till Twilight-vampyrerna Bella och Edward. I Paris heter tidernas mest olyckliga par Héloïse och Pierre Abélard.När de träffades en dag på 1100-talet var Pierre lärare vid Notre-Dame och Héloïse blev hans student. Deras erotiska och passionerade brev har odödliggjort deras förälskelse. ”Under lektionernas täckmantel kunde vi alltså ostört ägna oss åt vår kärlek”, skriver Pierre Abélard. ”När vi hade slagit upp våra böcker infann sig fler ord om kärlek än om vår lektyr; kyssarna var fler än meningarna i texten, händerna sökte sig oftare innanför kläderna än till böckerna, kärleken tvingade våra ögon att möta varandra mer än vad studierna kunde fästa dem vid boken.”När Héloïse blev gravid var skandalen ett faktum. Paret levde separerade under resten av sina liv, men fortsatte att skriva till varandra. Héloïse blev nunna och avhandlade tankar om hur klosterverksamheten bäst borde skötas. Pierre fortsatte undervisa och uppröra kyrkan med sina böcker. Långt senare blev kejsarinnan Joséphine Bonaparte så förtjust i parets historia att hon ville bygga ett gotiskt stenvalv på den berömda Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Där vilar två vittrande statyer än idag, sida vid sida, med ansiktena vända mot himlen, som en bild av den eviga kärleken.Men om Héloïse och Pierre hade fått varandra i livet, hade vi då kommit ihåg dem idag? Troligen inte. Kanske var det själva uppbrottet som gjorde berättelsen så minnesvärd. Trots att statistiken talar mot livslånga monogama relationer, så är separationen nästan alltid enbart tragisk i kulturen. Kanske säger det något om hur djupt rotad vår rädsla för uppbrott faktiskt är. Förutom smärtan att förlora en kärlekspartner så är separationen ett slag mot självbilden. Vi vet bara det vi redan känner till, och bortom relationen vilar det okända.Inte sällan liknas separationen med ett dödsfall. Om man visste hur man skulle sörja, skulle man naturligtvis göra det. Men hur sörjer man någon som fortfarande lever? Som man kanske till och med valt att lämna, i förvissning om att det var bättre för båda. Poeten Wisława Szymborska skrev om en katt i tom våning, och den bilden tror jag att många kan känna igen sig i, oavsett orsak till separationen. Här i Anders Bodegårds översättning: ”Dö – så gör man inte mot en katt.För vad ska katten ta sig tilli den tomma våningen.Klättra på väggarna.Gnida sig mot möblerna.Inget verkar ändrat,men inget är sig likt.Inget verkar flyttat,men ändå står det glesare.Och på kvällen lyser ingen lampa.” En lampa som inte längre lyser. Ett pågående samtal som tagit slut. ”Vad är separationer om inte en övning i avslut – en förberedelse inför det sista avskedet, döden?” skriver Kristina Sandberg i sin recension av Katie Kitamuras roman ”Separationen” från 2017. Berättarjaget är en ung kvinna som nyss fått reda på att hennes make är försvunnen och hon bestämmer sig för att leta rätt på honom. Till saken hör att paret redan separerat, men inte formellt hunnit genomföra skilsmässan. Huvudpersonen landar i en grekisk, eldhärjad ort och finner snart att maken är död. Författaren har sagt att hon ville utforska hur huvudpersonen förhåller sig till sin nya roll – som fru, skild, älskarinna och sedan också änka. Som om alla identiteter kräver att man förhåller sig till någon annan. Kanske är det så. Och i så fall, vem är man när den som stått en närmast inte längre finns där?Uppbrott är en del av livet, men de blir inte mindre smärtsamma för det. Det kan faktiskt finnas en biologisk förklaring till varför separationer är så svåra. Den amerikanska antropologen Helen Fisher forskar på just olycklig kärlek. Det vill säga, hon genomför hjärnscanning på människor som blivit lämnade av sin älskade för att undersöka de fysiska förändringarna i hjärnan. ”Vi hittade aktivitet i många olika delar av hjärnan”, säger Helen Fisher i dokumentären ”Krossat hjärta i New York”. ”En av dem är en liten, liten del av hjärnan som kallas det ventrala tegmentområdet, vilket är den del som producerar dopamin, som är en naturlig stimulans och är kopplad till romantisk kärlek. När du har blivit avvisad av någon, älskar du dem ännu mer.”Vänta lite. När du har blivit avvisad av någon, älskar du dem ännu mer. Det låter ju inte klokt, egentligen. Men visst känner vi igen forskningsresultaten i verkliga livet? Helen Fisher kallar det här ”frustrationsattraktionen”. Hon säger: ”En annan aktivitet vi ser är i den del av hjärnan som är kopplad till begär, inklusive regionen som är förknippad med missbruk: heroin, kokain, nikotin, alkohol.” Kärleken är alltså att likna med ett beroende. Varför ger man sig in i frivilligt missbruk, kan man undra? Tja, varför är vin och choklad så gott. Om du känner abstinens efter ditt ex är det troligen inte inbillning, utan en högst verklig, fysisk reaktion. Helen Fishers råd är också drastiskt: liksom missbrukare tvärt måste sluta med sin drog, så bör en olycklig förälskad säga upp all kontakt och ta bort alla föremål som påminner om partnern.Kanske kan lite svalkande statistik vara till hjälp: Enligt SCB är den vanligaste boendeformen singelhushåll, där de flesta är ensamstående utan barn. De motsvarar nästan fyrtio procent av alla hushåll i Sverige. Du är inte ensam. Eller ja, det kanske du är, men du är åtminstone inte ensam om att vara det.Behöver alla uppbrott vara så smärtsamma då? Nej, självklart inte. Positiva upplevelser av separationer börjar dyka upp allt mer i litteratur och film. De symboliserar ofta frigörelse och självständighet, en möjlighet för huvudpersonen att återskapa sig själv. Problemet är att fiktiva relationer ofta formas för att passa in i en dramaturgi: en stegring, ett klimax och därefter ett lyckligt slut eller ett uppbrott. Litterära separationer innebär att avsluta kapitlet och sätta punkt.Men verkligheten är sällan så svartvit, utan rymmer mer gråskalor och regnbågar. Det är alltså inte bara den romantiska bilden av kärleken som är problematisk, där ett par förväntas leva för evigt – till och med i döden, som Héloïse och Pierre Abélard – utan också synen på separationer som skarpa avbrott. Kanske träffar vi inte en viss person igen, men minnena lever kvar och formar oss, på gott och ont. Det kan vara något så vagt som hur någon stryker håret bakom örat eller dricker sitt kaffe. På så vis lever alla relationer vidare i oss, dem som varit, dem som pågår och dem som aldrig blev av. Anna Thulin, författare och journalist LitteraturBirger Bergh: Abélard och Héloïse: En kärlekssaga från 1100-talet. Historiska Media (1997).Katie Kitamura: Separationen. Sekwa (2017). I översättning av Marianne Tufvesson.Wislava Szymborskas dikt ”Katt i tom våning”, i översättning av Anders Bodegård. FilmKrossat hjärta i New York (Sleepless in New York), 2014.

Nyheter från Frankrike på lätt franska. I Paris cyklar fler än någonsin och den stora frågan just nu är om cykelhjälm ska bli obligatoriskt för alla? Vi intervjuar Zélia som inte alltid använder hjälm. Vi pratar också om film, biografernas besökssiffror pekar uppåt igen över hela Frankrike efter pandemin. Besöksrekordet i världen 2022 innehas faktiskt av en fransk biograf. Hatik är en fransk rappare och skådespelare, vi lyssnar på hans låt ”Génération.”

Nyheter från Frankrike på medelsvår franska. I Paris cyklar fler än någonsin och den stora frågan just nu är om krav på både cykelhjälm och ett ”cykelkörkort” ska införas? Vi intervjuar Zélia och Sirine om att bära hjälm eller inte, och om trafiksäkerheten på Paris gator. Vi pratar också om film, biografernas besökssiffror pekar uppåt igen över hela Frankrike,efter pandemin. Hatik är en fransk rappare och skådespelare, vi lyssnar på hans låt Génération.

Baguetten har upphöjts till världskulturarv. Mjöl, vatten, jäst och salt dvs inget konstigt. Vad är det egentligen som gör baguetten till baguette? UNESCO, FN:s organ för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation och information, klassade i slutet av förra året den franska baguetten som en del av världskulturarvet.- Baguetten har mycket yta. Mer yta än innehåll, säger den franske bagaren Benoit Ducoin.Han bakar fransk (och lite svenskt) på sitt bageri i Göteborg. Vi besöker honom för att försöka förstå hemligheten med baguette.En traditionell baguette — enligt fransk lagstiftning — får bara innehålla mjöl, vatten, salt och jäst.- Det ska vara ett proteinrikt mjöl så att degen blir elastisk.Blandningen, konsistensen på degen och jäsningen — allt påverkar resultatet. Olika från bageri till bageri, rent av olika från bagare till bagare.I Paris tävlas om vem som bakar bästa baguetten. Johan Tollgerdt besöker två bagerier som tävlat, bland annat vinnaren 2022.Baguettens historia är full av myter. Och regelverk och lagar. Riktigt spridd i Frankrike blev den först efter andra världskriget.En äkta baguette hittas bara på ett boulangerie. För att få kalla sig boulangerie måste brödet bakas på plats. De butiker som inte bakar på plats är dépot du pain, bröddepåer, de säljer sånt som bakats nån annanstans, kanske t o m industribröd.

I Paris-avtalen er målet at vi ikke skal nå høyere global oppvarming enn 1,5 grader. Samtidig er vi på full fart mot en oppvarming på 2,8 grader, i følge FN. Hvordan så kloden ut sist det var så varmt, og hva kan det fortelle oss om hva vi har i vente? Hør episoden i appen NRK Radio

Vi er på The International Astronautical Congress 2022 I Paris. Blant firmaene i den norske paviljongen har vi Andøya Spaceport. Jeg har snakket med Operations Director Jon Harr om byggingen av oppskytingsbasen for småsatelitter. Du kan Vippse til 667686 for å støtte oss og bidra til enda bedre innhold i fremtiden! Kilder: Andøya Space. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/astronomipodden/message

I slutet på 1800-talet växer det moderna samhället växte fram med industrialisering, demokratisering och kvinnlig frigörelse i storfurstendömet Finland. Ståndssamhället levde dock kvar i den finlandssvenska adeln i Helsingfors som krav på att gifta sig till ”ett gott parti” inom en mycket snäv krets.Den finlandssvenska adelsmannen och konstnären Albert Edelfelt, väljer efter att i åratal levt bohemliv i Paris, att gifta sig med den finlandssvenska friherrinnan Ellan de la Chapelle som själv tackat nej till otaliga frierier och planerade ett liv som guvernant utomlands. Men pengar och position, att göra ett gott parti, väger tyngre än kärlek och känslor. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Maria Vainio-Kurtakko som är aktuell med boken Ett gott parti – Scener ur Ellan de la Chapelles och Albert Edelfelts liv. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.Den finlandssvenska adelsmannen Albert Edelfelt som är känd för lyssnarna för sitt tidiga historiska måleri som Hertig Karl, skymfande Klas Flemings lik och senare för illustrationerna till Runebergs Fänrik Ståls sägner. Albert Edelfelt uttalar sig ofta negativt om äktenskapet i brev till vänner. I Paris lever han bohemliv tillsammans med sin modell Virginie som han också får två barn med.Den intelligenta och frihetstörstande friherrinnan Ellan de la Chapelle har samtidigt tackat nej till otalet friare och planerar ett liv som guvernant utomlands när Edelfelt väljer att fria till den vackra Ellan som han känt sedan ungdomen.Om Albert Edelfelt som huvudman för sin adelsfamilj vill behålla sin position inom Helsingforssocieteten och franska diplomatkretsar i Paris måste han gifta sig inom sin krets. En position som var viktigt för att behålla och utöka sin kundkretsEllan de la Chapelle har som ung adelskvinna med konstnärsambitioner mindre möjligheter att välja sin livsbana än Albert Edelfelt. Det finns exempel på kvinnor från hennes egen krets som etablerar egna karriärer, men de är snarare undantagen som bekräfta regeln.Lyssna också på Massadlingen under Ulrika Eleonoras korta regim och Finska Kriget – När Sverige förlorade sin östra rikshalva.Musik: Gnosienne Eric Satie med Neil Cross, Storyblocks Audio.Maria Vainio-Kurtakko är historiker aktuell med boken Ett gott parti – Scener ur Ellan de la Chapelles och Albert Edelfelts liv. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Leonora Carrington (1917-2011) var en britisk-meksikansk kunstnar kjent for sine surrealistiske måleri og tekstar. I Paris blei ho ein sentral del av den surrealistiske kunstnerkrinsen. Seinere flykta ho frå innlegging på psykiatrisk institusjon og frå nazistenes frammarsj i Europa, først til New York og deretter vidare til Mexico der ho blei buende store delar av livet. No er Gunstein Bakke aktuell med omsetjinga av Carringstons surrealistiske klassikar frå 1974, The Hearing Trumpet, som har fått tittelen Høyreluren på norsk. Kritikeren Susanne Christensen kom i 2019 ut med bok om kunstnaren, Leonoras reise og har skrive etterordet i Bakkes omsetning av Carrington. No ho Bakke til samtale om så vel den visjonære romanen som kunstnaren sjølv. Samtaleleiar er Kristoffer Jul-Larsen.

Thomasine designar handskar till världskändisar och modehus En svensk handsk-designer med egen butik ett stenkast från Louvren mitt i Paris. Thomasine Barnekow är uppvuxen i Skåne och har efter studier på designskola i Holland etablerat sig som designer och producent av exklusiva handskar och accessoarer till stora modehus som Schiaparelli och Balenciaga samt världsstjärnor som Lady Gaga och Beyonce. Men hon har även en pret-a-porter kollektion som finns tillgänglig i butiken och online-shoppen.  I avsnittet berättar Thomasine om uppväxten hemma på gården och hur hon tidigt ägnade sig åt konsthantverk som blev starten för att söka in till designskola i Holland. I Paris känner hon sig mest som europé och tycker att Sverige inte alls känns långt borta. Men det finns skillnader mellan att vara företagare i Frankrike jämfört med Sverige och Thomasine berättar att det är definitivt en fördel att våga kommunicera på franska med sina motparter för att få till bra affärer. Hon har också hittat till SWEA Professional Paris där hon uppskattar möjligheten att träffa svenska yrkesverksamma kvinnor. Tills sist hinner vi få Thomasines bästa tips på platser hon gärna besöker i den franska huvudstaden. E-shop och hemsida: https://www.thomasinegloves.com/ Thomasine erbjuder alla Sweor 15% rabatt mellan den 8 december fram till julafton med koden: SWEAPARIS2021 Thomasines butik: THOMASINE, 23 Galerie Vero-Dodat, 75001 Paris SWEA Paris: https://paris.swea.org/ Instagram: @thomasinegloves Facebook: https://www.facebook.com/thomasinebarnekow LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/thomasinebarnekow/ Foto: Yujin Lee

Den som tror att våra moderna tider lyckats göra sig kvitt det förgångna har fel. Tvärtom, hela världen håller på att förvandlas till ett museum menar Thomas Steinfeld. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Aldrig har det förflutna varit så närvarande. Det som en gång varit blir levande igen, i form av filmer eller datorspel som förmår att återskapa det försvunna med yttersta precision. Eller så bevaras det förflutna i form av innerstäder, restaurerade för att för alltid se ut som de kanske en gång gjort. Eller så spelas samma gamla låtar om och om igen, från morgon till kväll, så att även den populära musiken tycks har hamnat i en ändlös slinga av nästan samma karaktär som den klassiska musiken befinner sig i sedan mer än hundra år. Ingenstans syns dock det förflutnas övertag över närvaron lika tydligt som i museernas utveckling. Runt 150 museer lär ha funnits i Sverige under slutet av sextiotalet. Idag räknar man mer än 1500 museer, och då är många privata, men allmänt tillgängliga samlingar är inte ens upptagna i listan. Museernas historia är en berättelse om permanent utvidgning. De första skapades när några få furstliga samlingar öppnades för allmänheten, eller när en republik som Frankrike ville visa upp alla konstskatter, som befunnit sig i slott, kyrkor och kloster och som nu skulle betraktas som folkets egendom. De nya samlingarna förvarades i byggnader, som liknade husen varifrån de utställda föremålen tagits: I Paris användes ett gammalt kungasäte, nämligen Louvren, eller så byggdes det nya slott, enbart för konsten, så som i St. Petersburg eller i Stockholm, eller så uttrycktes det en näst intill religiös vördnad för konsten genom att man byggde nya museer som liknade antika tempel, så som det skedde i Berlin, i London och Madrid. Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler. Så småningom upprättades liknande praktbyggnader också för samlingar utanför konsten, framför allt inom naturhistorien, inom etnologin, inom konsthantverket och senare också inom teknikhistorien. Uppkomsten av dessa samlingar var bunden till nationalstatens framfart under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet: De dokumenterade civilisationens möjligheter och framgångar, och när de talade om människan så menade de framför allt det egna folket. Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler. I byn Önneköp utanför Hörby i Skåne finns ett kannibalmuseum, i Säter utanför Skönvik i Dalarna finns ett museum över mentalvårdens historia, och i lappländska Glommersträsk finns ett museum över osålda damhattar. I Wien finns ett museum över kondomer, i kroatiska Zagreb finns ett museum över brustna relationer, och i byn Castelbosco utanför Piacenza i norra Italien finns ett "museo della merda", ett avföringens museum. Ingen har ännu lyckats göra en förteckning över alla dessa privatmuseer. Men de finns i alla länder i västvärlden, med minst flera hundra exemplar i varje stat. Eftersom de vanligtvis går tillbaka till en hobby, som någon gång spräckte vardagsrummets begränsade möjligheter, är det svårt att bestämma när samlandet började bedrivas med museologiskt allvar. Det finns dock anledning att tro att de allra flesta inte är äldre än trettio eller fyrtio år. Det må låta underligt, men det är så: Deras framfart är knuten till den moderna konstens segertåg genom världens stora museer. Målaren Wassily Kandinsky, en av den abstrakta konstens pionjärer, berömde sin äldre kollega Paul Cézanne år 1912 för hans förmåga, att "skapa en besjälad varelse av en tekopp, eller riktigare sagt, att upptäcka en varelse i denna kopp". Det dröjde inte länge innan en sådan tekopp, iklädd en bit päls, ställdes ut som ett konstverk, bredvid en flasktorkare eller en cykelsadel med racerstyre, som skulle föreställa en tjurskalle. Sådana föremål, som blir till konst för att en konstnär utnämnt dem till konst, kallas för "readymades". Med dem utvidgades antalet objekt som kunde presenteras i ett museum i det oändliga. Det behövs kanske inte mer än en vit vägg, kanske en vitrin eller en sockel, och så ett bra ljus för att vad som helst ska kunna förvandlas till ett föremål av högre betydelse. Kunskapen om strålkastarens förmåga att förvandla ett bruksföremål till ett betydelsefullt objekt förenar den moderna konstnären med människan bakom ett udda privatmuseum. Det tidiga avantgardet var en revolutionär sekt. Var än den uppträdde så möttes den av kritikernas hån och åskådarnas vrede, av oförstånd, förolämpningar och inte sällan av slagsmål. Det dröjde innan den stora publiken slöt fred med den moderna konsten, någon gång under sextio- eller sjuttiotalet, när Pontus Hultén härskade över Moderna Museet, när Andy Warhol började tillverka uppdragskonst för alla som hade råd och när Joseph Beuys lät plantera 7000 ekar för en konstutställning i den tyska provinsstaden Kassel. Till sist nådde denna utveckling också människan själv. Efter denna tid förfogade konsten inte bara över en oändlig mängd av potentiella föremål. Den spred sig också över hela samhället, i gestalt av allt fler museer, men också i form av en kulturalisering av hela samhället. Staden själv blev till ett museum, när försummade stadsdelar skulle bli levande igen, när det urbana rummet i allt större utsträckning förvandlades till scener, för konserter eller teaterföreställningar, med nya byggnader som från början uppfattades som konstverk i sig själva. Och när det nu uppstod allt fler och allt uddare privatmuseer, så blev de en del av en allmän utveckling mot mer kultur för alla. Till sist nådde denna utveckling också människan själv. Det skedde inte bara för att det blev så lätt att bygga upp ett galleri över den egna tillvaron, med hjälp av de sociala medierna och till mer eller mindre allmän beskådan. Det skedde framför allt för att folk gjorde sig själv till konstverk, var och en: Först kanske i form av en expressiv individualism, som uttryckte sig genom kläder, gester eller ovanliga preferenser, sedan också med själva kroppen som ett konstnärligt objekt och en alldeles privat konsthall. Denna utveckling innebär den systematiska bearbetningen av musklerna med perspektivet riktat mot ett skönhetsideal. Men den omfattar i synnerhet tatueringarna. Ty vad är en tatuerad kropp, om inte ett bildarkiv, där varje postering är av en sådan betydelse att den tas emot under smärtor för att sedan ledsaga bildens bärare under hela livet? Och vad är en sådan kropp om inte en utställning av en människas drömmar om sig själv och resten av världen, helst förknippad med starka minnen? Tatueringen må vara den mest intima formen av ett modernt privatmuseum. Men den är också det mest extrema och personliga uttrycket för att det förflutna aldrig förgår. Särskilt inte i vår tid. Thomas Steinfeld

I Paris angriber to gerningsmænd Cubas ambassade med molotovcocktails og sætter ild til bygningen. Cubas udenrigsminister "fordømmer terrorangrebet" og holder USA's regering ansvarlig for kampagner, der tilskynder vold mod Cuba.

I Göteborg anordnade Kommunistiska Partiet en första maj-aktion som protest mot pandemilagen och attackerna mot arbetarklassen. Alexandra, Alfredo och August ringer upp Filip, partisekreterare i Kommunistiska Partiet, som delgivits misstanke om brott mot ordningslagen. I Paris attackerades CGTs första maj-demonstration. Vi intervjuar Axel Persson, lokförare och ordförande för CGT i en förort till Paris. Han berättar om den aktuella händelsen och om det spända läget i Frankrike, där självförtroendet hos fascistiska grupper ökar.

Fristelser er svære at modstå, især hvis man hedder Susan Rivers - og i forvejen har det svært ved at gøre de rigtige ting. I Paris bliver hun for alvor sat på prøve.

Investing in real estate remotely can be intimidating when you are juggling a full time job, family and the host of responsibilities life throws at you. In this episode we give you 4 tips to make sure you get everything done and stay on track.  --- Transcript   Michael: Hey everybody, and welcome to another episode of The Remote Real Estate Investor. My name is Michael Albaum and today I'm joined by my co hosts,   Tom: Tom Schneider,   Emil: and Emil Shour   Pierre: and Pierre Carrillo   Michael: And today we're going to be talking about time management, something that's really important for most people, but especially important for those of us that are investing at a distance remotely, we're gonna be talking about some really practical things you can implement into your daily routine as an investor to help you manage some time. So let's get into it. Alright, guys, so we all know that time…   Emil: Hold on, hold on, hold on, we got a special guest on this episode, I feel like he deserves a very, very warm welcome and introduction to our listeners.   Michael: Pierre?   Pierre: Hey, what's up?   Michael: Can you give our listeners a little bit of background on who you are you pepper in some really great commentary in some of the episodes. But now you're going to be a full fledged host on this episode. Who are you?   Pierre: Yeah, I've been lurking in the corners since the beginning here, typing in when something's relevant. But yeah, I'm the producer on the show. And just starting out in the real estate game with my brother currently. So I don't speak much because I don't have much experience in this space. But I'm just learning from you guys. And excited to get in on this stuff.   Michael: Right on, we're stoked to have you.   Tom: Fantastic, and a great episode to jump in on time management being juggling, like 10 different jobs with the podcast and Academy and getting your real estate investing stuff going like, yeah, excited to have your input on this episode.   Pierre: Well, thanks. I need some of it too, because I have a weekly meeting with my brother. And we're always like, how do we use our time to really move this project forward? Because it's easy to just get stuck? Oh, let's analyze properties. Let's dive into this. But I think this is really going to be helpful. I'm going to definitely link my brother to this episode afterwards.   Tom: That's like the theme of the hosts is what is it self serving.   Pierre: Self serving?    Tom: Selfish like, bring on guests we want to learn from…   Pierre: Get your free consultation.   Tom: Exactly.   Michael: Love it. Awesome. So as we all know, life is very time consuming. And especially for those of us that have a nine to five or that are working day jobs, and then piling on kids and family responsibilities, and then adding on this layer of real estate investing. And for those who who are just learning that can feel like it's really time consuming. So we're going to walk through some strategies today that a lot of us have used personally, and so we can add some commentary into how it's been going. what's worked well, what hasn't worked well. But so we're gonna break this down in a couple different chunks. So, Emil, do you want to kick us off with the first strategy that folks can use to help manage some of their time?   Emil: Yeah, I'd love to. So I've actually tried a lot of the other things that we've outlined in our doc here that we're going to go over. But the thing that has really stood the test of time for me has been planning out my days in advance. And the biggest actual, like action item from that is putting things in my calendar. So I find that whatever I need to get done that day, if it makes its way onto my calendar, I have a much, much higher likelihood of getting it done, than if it's just kind of floating around on a to do list or floating around in my brain. So it's like some psychological thing where I've put on the calendar, I have this accountability to myself, it's sitting right in front of me that notification comes up.   So for me that's like, what I found to be one of the most helpful things and actually blocking things, setting aside a specific time to get them done. And getting them done. I think you can do there's a lot of stuff, I don't think it's just work, I think it can be, you know, in the context of real estate investing, if it's 30 minutes in your morning, right at 7:30am. Before you start work, whatever it is, to review properties or to read a real estate book, or a course you're in or whatever it is, whatever that action item for you is to keep progressing in your real estate investing, just blocking out that small chunk of time every day, I think is one of the best things I've found in terms of time management.   Michael: So Emil, I've got a question for you because it's something that I know you and I have talked about in the past and I've been trying to get better at how far in advance do you set the time block? Or do you schedule your day? Is it a day before? Is it day of the week out?   Emil: I used to be really good about like day before and I've slipped a little bit i think you know, as this is a bad excuse, but as more responsibility piles on I think it's like easier for those. It's just a habit I don't have anymore so I usually wake up I have my to do list. I'm like, What are the things I need to get done today? And then I'm usually just blocking them off throughout the day. But there's certain things and we're going to talk about it later than I've actually just become habits right like the first 30 minutes This is what I'm doing in the day. I don't even need a time block it. It's like those things that are happening every day become a habit versus a time block for me.   Tom: Oh, do you set like recurring schedule? Or do you know when you're setting those time blocks any advice in the way that you're setting up?   Emil: Yeah, so it's usually okay let's say I'm tackling things from my day, right? I need to whatever have some marketing campaign I need to get out the door that day. It's usually just like I'm blocking off Whatever chunk of time and I actually, I don't like to give myself gonna realistically take an hour, I'll just block off, usually try to block off 30 minutes, I've noticed that the longer the timeframe that that thing is blocked, you kind of just expand the time that it takes to get it done. So I like to keep things in like in small blocks, as well as one thing I found useful.   Michael: Is that a humble brag for that you're really efficient.   Emil No, a lot of times it goes over, but at least I'm like, it has a name. But like, whatever time you give yourself, you expand that fast. Yeah, whatever to just fill that time. There's plenty of times where I go past it. It's just I think more helpful to try to, I don't know, put less time than you think it'll take. And then if you need more, it's all good.   Michael: Yeah, that makes total sense. All right, we move on. We want to tackle anything else.   Emil: Yeah, that was it for me in terms of my biggest time management tool.   Michael: Awesome. So moving on here, Pierre, you had this really killer name for what you're going to be talking to us about? You wanna jump in here?   Pierre: Sure, yeah, I'm not going to be super innovative here. But it's just something that I find that works really well for me, and kind of every level of planning, say, like life goals or specific projects, but it's reverse chronology. It's where you identify what your end goal is going to look like, and then make a schedule working backwards from there. I feel like a lot of our strategies would overlap quite a bit. So I would use a meal strategy as well, to implement this reverse chronology. Say I have a project due by the end of the year, I know all the tasks that need to be done to make that project happen. So I'm going to plug in those time slots on my calendar to make sure that I have the time allocated properly to be able to achieve that goal by the end of the year.   Michael: Awesome.   Tom: Love it.   Michael: And how incremental? Are you breaking down those tasks that have to do is it a quarterly monthly daily, hourly kind of a thing?   Pierre: Dependent on the size of the project, but say, it's like a deliverable for the job here, I would break it into kind of manageable tasks like I like a meal, I get pretty distracted after about an hour of working on the same thing. So I would say kind of hour in less chunks. And with my job here, too, I got I wear a couple of different hats. So if I just spend too much time on one thing, I'll fall behind on another thing. So say time blocks of about an hour or less.   Michael: Cool.   Tom: It's great. I think so many times it can be intimidating if you're looking at a project. And it's it's almost as kind of like white paper, you know, I love that concept that you're talking about reverse chronology and sort of chunking it down into individual bits and having you know, clear deliverables on each stage of that. That's love it fantastic.   Emil: This one hits home for me, because I actually now despise yearly goals I think they're just too long of a timeframe. And it's, for me, it's like quarterly. And that's it, right. Like, I think it's good to have what's that big picture goal, whatever it is, but like, unless it's in a shorter time block, I just don't think your mind can like, get to the next action item. And just like, Alright, here's this short window of time, here's what I need to get done here, the outputs I'm going to do, versus like a year, I think is just so much time. And I don't know, I personally, the max thing I'll go for is like a quarter at a time.   Pierre: Totally. And there's this kind of psychological thing about getting small wins all the time. If you can just rack up a bunch of tiny wins, you can get momentum going. And that helps a lot.     Michael: Totally,   Pierre: That helps a lot with just feeling like not burnt out at the end.   Michael: So Pierre, I got to put you in the hot seat here for just a second because I think you're the perfect test case for talking about reverse chronology. So you and your brother working towards investing in real estate, you have this big lofty goal. What if somebody doesn't know what action items they need to take to get to that end goal? How can they use reverse chronology to kind of set up times and action items? If they're not sure what that path looks like?   Pierre: Sure.  That's exactly where we're at right now. So we don't know exactly what's our next step. You know, we hear Michael Zuber when we had him on he was talking about just 15 minutes a day get to know your market. We're like, what does that mean, get to know your market? like do I go just browse the MLS and just see what's available on that market? Is that getting to them your market? Do I get the newspaper from a particular market? Like what does that mean? So I think there's a lot of gray area in between now and the finished product. But the finished product is pretty clear we want to buy a house, at least the end goal is a definitive goal. And so we're thinking, Okay, we want to house by June next year. So how long does it take to close a property? Maybe I don't know how long you guys like 30, 30 days, 30 days to do that. Okay. And then so we're giving ourselves about two and a half months, about 10 weeks back from the point that we want to close that property. So if we want to close on June 1 around that time, we're going to subtract 10 weeks off of that and so that by that point, we should have a market chosen a pm selected, maybe some opportunities or some options for a lender kind of planned ahead. So right now it's just we don't know what to do. Maybe we'll call Michael at Roofstock Academy and get a coaching session.   Michael: I think that's such a good point to bring up that. So often that path isn't crystal clear. We don't know all the steps, and especially for real estate investing, and especially for new real estate investors, what that looks like, and there's so many stumbling blocks, but I think like you and your brother are doing is taking one step at a time, all in the right direction, knowing that you're headed towards that end goal. It might be a little bit sideways, one day might be a little bit, you know, 45 degrees off the path, but still headed in that direction. And that's okay. Right? You don't have to know everything before getting started in order to get started, right.   Pierre: Yeah, so we find tasks to do, but we're looking forward to maybe sit down with you, Mike, and just get a more clear, step by step where we're going   Michael: Totally yeah. I'm really stoked for it. I think it's gonna be a lot of fun. Alright, so moving on. Tom, can you talk to us about some strategies, tips and tricks that you've used in the past?   Tom: Yeah, so the theme that I'm going to talk about is make a system out of it. So there is a science around project management and task management. And there's a lot of tools out there. So using specific tools, some things that I like to do is I use Asana as sort of a day to day task management tool, and you can create templates. So if there's like types of tasks or projects, you can create a template and then clone it. So it's real estate related and analyzing, you know, a property or closing, you know, I have this checklists and things that I can use again, and again, there are no you don't have to everyone doesn't have to use the same tools, I think everybody is unique, and what makes them productive and getting things done. Like there's times where a pen and a paper and planning things out is really effective. For me, there's times where opening up a Google Sheet is really effective.   And sometimes in this exercise of going through and planning it, you may not necessarily use that like plan sheet again. But it feels like me, sometimes when I'm writing on paper or writing in Excel, like the process of writing it, it's like I'm writing on my brain in a way. And that kind of helps move things forward. Some other specific tools, I believe it's pomodoro is like a system where you work 20 minutes at a time, and then 20 minutes off, or something like that, and again to that theme that everybody's unique and the way that makes them most productive. So I think it's worth trying out a lot of different stuff, just like a meal mentioned, you know, some things have stuck, something hasn't. And it's worth the exercise of at least giving things a go.   On my desk at Roofstock, which I haven't been there a long time I miss it because we've been pandemic, I have this thing called the time timer, which was invented by like a kindergarten teacher who's either husband or wife was a consultant at McKinsey, this, you know, top consulting firm, and this consultant is like, wow, this is incredible as a way to manage time, it's like a reverse timer. So it's like, when you you spin this clock, it turns red. And as time passes, the red gets smaller and smaller. So it's like a reverse stopwatch if that makes sense. It has this red, big, huge visual thing. Anyways, I think they started using this time timer at like Stanford GSB. And like does other you know, kids consulting firms really cool tool time timer, they're like limiting yourself just to 20 minutes. It's this cool visual for meetings, it's super effective, too. I'm starting to digress a little bit. But the point is to look at some of these different tools out there and give them a shot and see what sticks for you. Not everything is for everyone. And honestly, it's totally reasonable that changes over time and what makes you most effective as systematizing, your process of prioritizing and working through projects and all of that good stuff, just don't be afraid to try stuff out on that front.   Emil: I use to use the Pomodoro Technique religiously for like a year or two. If your job involves, I think a lot of like project or task completion and you don't have a ton of meetings. Fantastic, fantastic way to just like, get through a lot of different tasks and just work with rhythms. You know, it's really hard to spend two hours straight focus on something. But the Pomodoro Technique is like an awesome way to just stay in focus, give yourself a break in focus, give yourself a break. So I was a big fan of that one for a while.   Tom: Yeah, the last kind of just two elements I wanted to mention is, is make it a ritual. So Michaels discussion is going to touch on a little bit more about aspects like this, but protect that time, the more that you do it, the more that turns into habit. And you might find that you stop using some system that works really well. And sometimes you stop for not a good reason. Like, perhaps for I don't know, whatever reason, like you just can't find your clock or whatever, and you don't use it. And then you realize a bunch of time passes. If you found it helpful, like go back and use it again. But you know, and don't be hard on yourself in the process. So make it a ritual, make it a habit systematize it,   Michael: I think that's so great. And you can also gamify it too, and kind of that systematize it challenge against yourself, see how you do and keep logs of stuff, too. I found to be really helpful.   Pierre: The program that my brother and I are using to organize our project is Trello   Emil: Trello is awesome.   Michael: Yeah, I like Trello, Trello is great.   Pierre: It's pretty cool. It's like a series of tabs that you can organize your tasks in. And so you can have like hierarchies of different things that you're working on and comments and links and more When you finish this particular task, you can just drag it over to the complete tab. So let's   Michael: Get that hit of dopamine. Yeah. Nice.   Tom: Other ones is a monday.com is a project management software. Right. Trello. So I like Asana. Yeah, a lot of good ones out there,   Michael: Right on. Were you going to say something?   Tom: I was gonna say, go ahead, Michael.   Michael: Awesome. So I gonna be talking about kind of the high level, how to put yourself in a position to be successful. So I think one of the biggest things here is, is first and foremost, determining when you're most productive, whether that's the morning and the night, midday after lunch before lunch. I think everybody has kind of a hot zone, so to speak of when they're most productive, and for each person figure that out, because it's not going to be the same for each of us. I'm curious to get your guys's hot zone. Tom, what are you most productive   Tom: Early bird worm, not midnight oil guy, early bird worm for sure. I'll even like something about like getting up extra like, weirdly early gives me a little bit of adrenaline like but getting out of bed sucks. But like, once you're up, it's like, oh, man, like, let's do this, you know? Yeah, let's say I have something do like in the beginning of the day, I'm so much better suited to just Alright, I'll set an alarm for 4am go to bed relatively early, and then get up and do it versus just trying to grind. I mean, there's some situations where you'd like have to stay up and grind but a definitely more of an early bird worm. That's where my creative juices are flowing best.   Michael: Okay, Pierre, what about yourself?   Pierre: I like the morning before people start bugging me. I think like around 9-10 people start sending me requests for things. And so I like getting to work early to get a lot of those things that I need to focus on done before people bug me.   Michael: Awesome. And Emil?   Emil: I have like three spreads throughout the day that I've kind of realized are like my natural most focus, so nine to noon, three to five, and then like nine till 11pm.   Tom: Multisport guy Nice.   Emil: Yeah, I don't know. It's like, all the other times I kind of just try to block with like meeting or admin stuff, but for some reason, like those three points in time, or when I feel the most creative or like focus, so try to work, try to put things around those hours that require like, different focus or creativity.   Tom: How about yourself, Michael?   Michael: I'm kind of like Emil. So like 4am to 7am is really good. And then like 7pm to 10pm I find I can get a ton of stuff done. So kind of like me. I was mentioning and Pierre was mentioning those…   Emil: You wake up at 4am?   Michael: Occasionally, yeah, sometimes naturally   Tom: Catch the surf man. That's when it's empty.   Michael: It's when the tubes are curling man.   Emil: Okay, surfing doesn't count, right? Sometimes I'm up at 5am to go surfing.   Pierre: Yeah, I left out all of my other ambitions.   Michael: I mean, I'll occasionally wake up at four and just crush you know, just do some deep work as they call it and just get a ton of stuff done because of everything you guys just mentioned. No one's disturbing you doing some kind of real estate stuff in Portugal. So that's also a good time to be in touch with people out there as well as on the east coast. Some contractors out there so sometimes I have to do sometimes it's just for fun. But it's kind of sick thoughts for fun waking up AT 4 am.   Tom: I think there's like some adrenaline bit to it. I mean, I'm not like regularly But no, no, but I ride with you, man. I'm right there with I mean, getting getting out. getting out of bed sucks. But I think once you're like in flow, yes. In flow. Yeah. It's kind of a related question. Is there any type of tasks that just makes you cringe like you just hate doing it? Like so much?   Michael: Recording podcasts?   Tom: Oh, yeah, me too.   Pierre: I have to say editing podcasts?   Michael: The worst.   Tom: Yeah, go first. I hate returning things. Like if you order something that's broken, and it's like, you need to return it. I like literally can't I probably have $200 worth of returns that I just couldn't be like, just like makes me mad. It says it's like boxes of things that either have like something broken when it arrived. And so as soon as I situation comes up, I might get some dread on me. So not a good returner of packages. It's my anti superhero power.   Emil: Tom, what are your greatest weaknesses? I just can't return things.  I seize up.   Pierre: I feel you Tom.   Michael: I don't know. Do you guys have anything that makes you… I'm just kind of thinking   Tom: It's hard being perfect, isn't it Michael?   Michael: Yeah. It's   Emil: emails, emails that have like, mountains and paragraphs of text. It's like, Nope, I do not want to write a sonnet back to you like,   Tom: Yeah,   Emil: Can we just have a five minute conversation? I don't want to write a book right now. That's I just kind of… like   Pierre: Certain admin tasks. Oh, yeah. Just a little dry.   Michael: Yeah, though. My last good Mother's Day my wife will attest to this but like filing like filing stuff like paperwo rk stuff because we can just get so much so much of this stuff is still snail mail that we get an old civil paperwork. So converting that to digital or just file like filing stuff. away. I've got papers on the on the windows. So right now and I Paris like really Michael? Really? We have fun like I got you filing cabinet specifically for this like, Ah, no, but it can't just live there.   Tom: Yeah, it looks happy there.   Michael: Right? It's getting some sunlight in the growing.   Tom: Alright, let's get back to this.   Michael: Alright, back on the rails here. Yeah. So another thing that I think can be really helpful that I've used in the past is removing distractions. And so so I used to work at home in my last job, it was half in the field half from home. And I would always have buddies asked me like, dude, like, how did you just not watch TV all day? Like, but just turn it off? I don't understand the question. So hiding things from yourself if you need to, whether that's the remote control, or passwords to stuff or just like things that distract you golf clubs, for you, Tom, you know, out of sight, out of mind kind of a thing. And then also identify, what's that   Tom: Phones, man phones.   Michael: Yeah, turning your phone off or on Do Not Disturb or just putting it away, can be super helpful. Because I think I'm guilty of it. If I see it buzz or light up, I'm tempted to look at it. And that's a huge distraction. So essentially, I was listening to this podcast, the BiggerPockets podcast the other day that came out. And they were talking about identifying what is and is not a distraction. And so people always saying like, oh, man, I like went on social media for an hour. And it was so distracting. And now that hour is gone. And that added up. But they were talking about in the episode as well. What were you planning to do in that time? Let me see your calendar. And so if you didn't have something planned for that hour, anyhow, is it technically a distraction. And the argument they were saying is no, because it didn't stop you from doing anything, it didn't prevent you from doing something. So look to identify what it is you're trying to accomplish. And then try to identify the distractions. And I think using time blocking can be a really good way to do that. Because then you'll actually have set times, but also be gentle with yourself. If you didn't have something planned, who cares? like whatever, go do it.   If it makes you happy, do it. And I think kind of giving in to those urges can help you not feel so distracted. I mean, if social media is your vice, you might constantly be thinking about it while you're trying to do other stuff while you're trying to focus on something else. And so if you need to go check social media for 1520 minutes, set time aside in your day to go do that, enjoy it and then go back to what you're doing. You can stop thinking about social media, you know, or whatever that vice is   Emil: Social media is the devil.   Michael: Social media is the devil   Tom: Was that Netflix documentary?   Michael: Yeah.   Emil: The social dilemma associate. There I was very, very interesting documentary   Tom: PhDs trying to mess.   Emil: That is really what's going   Michael: They were talking about on this podcast episode how the host was totally in disagreement with it. He said, because the movie missed an opportunity to tell us what we can do. And it's it's like, oh, it's your there's nothing you can do your sucker to social media. It's like, Yeah, but also not really like you can you can turn it off, there are tons of things you can do, you can time block it so you can go get that fix, and go spend your time doing it. And then you don't feel bad for having done it. I got the itch man,   Tom: I got a fun tip for with related to social media, you can turn the color off of your phone. So it goes black and white. They call it moto or is their turn   Pierre Monochromatic.   Tom: Monochromatic. So it makes some of that, you know, sizzle in red Heller. Yeah, you don't have to look at it. And it makes it black and white. And I have my phone like that, too. If I feel I'm getting a little too stuck into it. I tried to see if a black and white.   Michael: Yeah, nice. I think it's probably easier on your eyes to especially like in dark rooms. All those vivid colors can be really harsh.   Tom: It's like social media methadone. Good.   Michael: That's exactly what it is. And then so kind of moving on here talking about Tavella, there's no Popeye needs his spinach. So figuring out what your spinach is, you know what juices you up to help you get focused to help you do work. And so for me, a big drink of water in the morning is super helpful. I try not to drink coffee, it just makes me really jittery. But occasionally if I really need a big boost, I'll have a little bit of coffee, and then I'll feel it all day. So figure out what helps you get going or kind of get into that proper headspace. And then do that use that regularly. And it's interesting. Emil, you were talking about, you know, not being able to sit for a couple hours and do stuff and how so that pomodoro style was really helpful, you know, kind of 20 minutes on 20 minutes off. I'm so the exact opposite. I can sit for three, four or five hours and just like work and do and accomplish. And again, this is totally not a humble brag and says it needs to be my own horn. But.   Emil: Uh huh.   Michael: I think figuring out for each individual person what works best. what works best for you is super great.   Tom: Toot toot.   Michael: And so if you are someone that can sit for hours and do work, great, but don't mistake being at the computer and doing stuff with accomplishing stuff because you can be busy and not accomplish anything. So look to make sure that you're actually getting some traction. And that's something that a theme in the episode they talked about is that bigger pockets episode is traction versus distraction, so I won't spoil it for everybody. Any thoughts there before we move on team?   Tom: Love the busy versus productive, be productive Don't be busy. And also the Popeye needs a spinach. I know for myself I sometimes a little bit of a snacker. So trying to get something reasonably healthy but if I know that I would ever work better with Cheez Its and it's really important for me to work really well. Maybe just have a little a couple of visits or I'm feeling special. I can add some walnuts or goji berries. I don't know. I'm just throwing some buzzwords out there. Anyways, so if you're a snacker like just yeah, know what your know what makes you tick.   Michael: Have you ever had the Tabasco Cheezits?   Tom: No, it sounds great.   Michael; Oh, they're so good. They're so good. Alright, so moving on here. Just some other rules that I try to abide by. I'm curious what your guys's thoughts do not multitask. I'm going to come out and just say it's a fallacy. I think it's a really good way to do a bunch of stuff poorly. Not a fan of multitasking. If you can do it great. I'm not a believer in it. your guys's thoughts on multitasking,   Emil: I'm with you, my wife. And I always have this argument. My wife's a nurse. And she's like, if I couldn't multitask, I could never do my job. And I say, you know, power to you. I am like one thing at a time, or else I just do them all terribly. So I think some people can do it. I just, I don't know, I don't know how doesn't, does not compute for me.   Tom: You can see you're doing it. But what's probably happening is you're doing one thing, and then quickly switching it   Emil: Switching. It's not multi, yes, it's switching. But I'm terrible at that even right, I need like singular focus. Personally.   Tom: same   Michael: Pierre, same for you? Pierre: I think you guys are right, and that it's switching a bunch of tasks, but it's keeping kind of a big picture of a lot of things you have going on, so you can switch efficiently between them. So I think that's kind of my version of multitasking, because I do like my position here is not one thing. So I do have to keep a bunch of tasks in my mind at the same time with my goal where I want to get you at the end of the day. But I think you guys are right in when the rubber meets the road. And I'm acting, I am only acting on one thing at a time.   Michael: So it's like on an iPhone when you up, swipe and hold it to look at all the applications you have running and just grab the next one?   Pierre iPhone what? We had this conversation Mike.   Michael: I know, I know. You're the green bubble when I text. So there's something else that I will be the first to admit I'm terrible at and that can be really helpful for time management is learning to say no, I There's something I've been trying to work on over the last couple of years, saying no can be one of the most empowering things you can do. And it can also be one of the most beneficial things you can do in your time management realm. And so there's a polite way to say no, and I think doing so can be really helpful and really open up your schedule. Because if you become the yes person that can often become cyclical and habitual. And people know Oh, great. I can go to Emil because he said yes, last time. So he's gonna say yes again. And you can be pretty quickly salad bagged with a lot of other people's stuff that isn't necessary for you to perform whatever it is, you need to.   Emil: I am a huge, huge fan of saying no, I feel like I used to suck at this and would say yes to everything. I think there's a time in your life where it's good to say Yes, a lot. I think if you're early in your career Early in whatever you're doing, I think saying yes, and being like, super open and liberal with your time makes a lot of sense. I don't think saying no, when you're early makes sense. I think you'll you'll be at a deficit. But as you know, some things start to fall in place or whatever and you're growing. If you don't learn how to say no, you're just gonna be doing a lot of stuff that's unnecessary. And I think with time you start to learn that a lot of things aren't going to move the needle, it's just like the nature of the game there's, you know, the 80-20 rule, where 20% of what you do is going to make 80% of the results and so I think with time you just get better at that and it helps flex your no muscle to be like okay, is this really going to make a difference?   Michael: So question for you Emil for the new people who are maybe just starting out their career How do they balance learning to say no with setting boundaries and line setting expectations because I could very easily see you're the yes person at the beginning. Everyone's like cool Emil is easy. And then all of a sudden five years down the road someone else used to be like no, like whoa, meals kind of a jerk all of a sudden.   Emil: I don't think people perceive it that way. I think if you're polite about it and just say man I have these things going on I just I don't have the capacity for this right now. Thank you for keeping me in mind or whatever. I think there's there's a nice way to do it and not right like if people know you're not just like saying no so you can kick your feet up and do nothing. right it's I think people will respect it if you're polite about and you know, give a reason people always appreciate a reason even though you're not obligated to give one.   Pierre: That's right saying no to something and saying yes to something else. So if you struggle saying no, just tell someone that you've said yes to something else already.   Michael: Oh, Mic drop here. Exit stage left, episode over love that. Yeah,   Tom: I'll add a couple of more points. So I love the point that Emil said about you know, being a little bit younger maybe was Michael said but being younger in your career. Like there's something to be said for grinding super hard. My wife, one of her earlier job, she was at PwC for a couple of years. And she had a manager who would joke that Yeah, you know, if you're working 100 hours a week, it's like you're getting two years of experience. And just one year, I thought that was like a funny way to think about it kind of disgusting. But you know, but it's, it's, I think there's a time and a place in your career for gain that value.   The other thing, I think in that saying no, is really important. I would always put it into context into who is asking you to do someone? Is it someone who's kind of like constantly just trying to delegate all their work to somebody else? Who or is it someone who like, wow, this is someone I should, like, impress and be awesome with. So I think it's all contextual. And also, the type of work is this type of work that I'm going to be building some muscles that I can use later on in my career is this type of work that's going to make an impact to revenue or expenses and directly touch that kind of stuff. So it's all contextual. And I think what happens over time, as you get better to say, No, you get better at reading in between the lines of like, is this something that's valuable for the company? Is this valuable for me? Or is this just someone offloading some some random busy work? So I think that's all important to understand. And also, you'll just get better over time. And being able to read between the lines as stuff comes comes across.   Michael: Yep, I think that's super great. points, Tom. And I think also segues nicely into the last thing I want to talk about, which is learning to delegate. And I think so many of us, especially in the real estate space, again, I am so guilty of this, but trying to do everything yourself, because no one can do it as good as you can. So if we're investing remotely, a lot of us will be relying on property managers. So being okay, letting go a little bit and saying, hey, I need you to do this. For me making phone calls, you know, delegating tasks, your time is better spent elsewhere. And I think a lot of people have a really hard time paying for services, or paying to have someone do something. But at the end of the day, if I can pay someone 20 bucks an hour to do something for me, and I can go make $100 an hour or $1,000 an hour doing something else, because that's what I'm better suited for. That's a really great use of my time and a really great use of my money. So a lot of people, again, have a really hard time doing that. But look at the actual cost, versus what your ability to earn is for that time.   Emil: Very good point. It's why I don't mow my own lawn.   Tom: Yeah, all the great resources out there for help extra stuff. So mowing,   Emil: You know, family time, you know, it's just like, you start to, I don't know,   Tom: yeah, there's a lot of good websites on helping to delegate or bringing in people to help out. So like Upwork is a good one, I had a great use case where I was at a friend's wedding, I was the best man, I had to write a best man speech. And I put together like, kind of like spilled my guts on a page, and then brought in a professional speech writer who actually wrote for cash flows that show drunk history. He was like, he was like a producer for that show. So he's like, super funny, like stand up comedian. And I best use the mice, I paid 100 bucks, and he basically took rearranged my like, gut spilling into a really well put together speech. And it like brought down the house, you know, using and what I want you guys to take away from that story is just test it, like create an account on either Upwork or one of these other platforms. Fiverr is another one, and you know, have some small tests, and then do it like, just bring someone in, it's, the more times you do it, like the better you're gonna get at it. And then you're going to bring down the house at a wedding. So it's worth doing.   Emil: That's so smart. I never even thought about that. That's a really smart idea.   Michael: The last tip I'm going to share on this is I got it from somewhere else, I can't take credit for it. But right for like two weeks just write down everything that you do during your day, task wise. And then look to see at the end of that two weeks, what could you pay someone to do? Did you hire a virtual assistant? Could you pay a TaskRabbit? Or someone on Upwork? Could you pay someone else to do some of these tasks, and essentially like to buy back some of your time. And I just thought that was really interesting exercise because I think so many of us do things that without even thinking about without even realizing what we're doing. And when we really stop and lay it all out, it can be pretty eye opening to see how we're spending our time.   Pierre: It's a good accountability mechanism as well. Let's see how much you know, write down your bad stuff, too.   Tom: So love that audit, do the audit exercise of your two weeks. All right, I'm gonna add in some final thoughts that I have here. One of them is Be sure to charge your battery like these systems that you run or these you know, it's all a little bit of extra work. And it's really important to know how full your balloon is because the worst thing you can do is continue to take on more stuff and you just end up doing like doing badly poorly. So charging your battery take time off. Like if you work at a job that has time off like know how much bandwidth you have no one you're you're gonna blow and just be open honest and constructive with everybody about when you need to charge that battery.   The other one is continued to evolve. It's not a one size fits all. And it's also not a one size all the time. I don't think I said that right but often too. Your systems and the way that you do things are going to evolve over time. So be okay with that. And what works for you now may not work for yourself in six months, but just continue to try new things out have that spirit of keeping the pistons going. And then lastly is to not be too hard on yourself, if you're, you know, not being super productive, or you're getting whatever lost in social media or you're just you're not where you want to be. There's this parable about getting hit by two arrows. So like, one of them is the first mistake. And the second one is just kind of shaming yourself for feeling really bad for not doing great. So get hit with the one arrow be okay with it, and then get back on the horse. So that's my Don't be too hard on yourself and pistons going. Yep, that's those are my final thoughts.   Michael: Oh, love it, love it. I think that's just to echo what you said, Tom, being gentle with yourself, I for sure have beat myself up really good for decisions I've made, especially when it comes to real estate investing. And you know, either biting off more than you can chew or just making a poor decision rushing into making a decision. And so I think it's so important to pick yourself up, dust yourself off and realize that, okay, the decision has been made, it's time to move forward, there's not you can't change that unless you can well then go back and change it but just continually moving forward. And try not to dwell on the past, which is so much easier said than done. And I know that but I just a reminder to everybody listening it be gentle with yourself, this is a you will make mistakes, you will learn the hard way, I will promise you that. So just know that and kind of move forward from it. Emil and Pierre you want to take us home?   Emil: My final thought, try to keep this stuff simple. Don't later on 12 of these things that we just mentioned, Pomodoro Technique, adding things to your calendar, blah, blah, blah, blah, blah. You're just like, I know people who do that. And they're often the least productive people I know. Because all they're doing is juggling tools and techniques and strategies and stuff, I would say try to just hone in on a couple things and just get good at those.   Pierre Yeah, I'll echo that you can read a ton of books and just learn a ton of different methods for keeping track of time but then that's time being lost to if you haven't put any of it into action. So just choose one thing. Start with that. Get Started.   Michael: Do you have any resources books that you'd recommend Pierre?   Pierre No, don't read any books. Just do what we just said.   Michael: Audio books only on your way to doing other stuff.   Emil: I have one because I think the biggest thing here is making these things habits. It's called Atomic Habits by James Slear that was that was one of the best books I've read on forming habits.   Michael: Awesome. Yeah, Tom give any book resource recommendations?   Tom: Classic one, Seven Habits of Highly Effective People. Stephen Covey wrote it, it's a classic classic, it's talks about sharpening the saw, a lot of stuff we're talking about, but I love audiobooks when I'm like doing dishes and just like kind of thing and but not really. So that's in my regular queue of learning and doing better. So that's my that type of productivity hour is cleaning or dishes or whatever. Poppin an audiobook   Michael: So is it almost like you're multitasking?   Tom: Shut up Michael. Well, no. Those are that's a good thing to multitask with.   Michael: You can walk and chew gum. Absolutely.   Tom: Yeah. with you. I take back my shut up Michael.   Michael: A book that I would recommend that people check out if you're interested in implementing some more of this stuff. We talked about his Miracle Mornings by Hal Elrod it's a really great book. I implemented a bunch of stuff and kind of fell off the wagon a little bit, especially with regard to waking up early, but I think there's a lot of really good useful tips tricks in there as well. Alrighty, well guys, this was a lot of fun. And hopeful that people got a lot of useful stuff out of this and know that everybody's human Everybody makes mistakes. So figure out what works best for you and then truly go look to implement it and not just for a day or a week or a month you know, really give it a college try. Give it your best. And it doesn't work move on because not everything will work for you.   Emil: College try I didn't I don't know.   Michael: Isn't that isn't that isn't the thing   Tom: Its like a 20 saying like, like a 30 like “the good old…”   Michael: Yeah. prohibition just around the corner give it a college try.   Emil: A sincere effort or attempts at performing a difficult or seemingly impossible task.   Michael: All right.   Emil: I stand corrected. Continue, Michael.   Michael: Awesome. For once. For what yeah, that's my one for the month guys.   Emil: Check it off.   Michael: That was our episode. Thank you everybody so much for hanging in there with us. Really appreciate it. If you'd like this episode, please feel free to give us a rating or review and subscribe wherever you listen your podcasts and we look forward to seeing you on the next one. Happy investing,   Tom: Happy investing.   Emil: Happy Investing,   Pierre Happy time management.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud. - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfonietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud.  - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfo-nietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Körsbär växer vilt i södra Sverige, och har odlats åtminstone sedan romarrikets tid. Men det är ändå inte alltid lätt att få ett körsbärsträd att trivas. Henrik Sjöman ger råd, och tipsar om olika sorter som passar på olika platser och olika smaker. Takodlingar har blivit vanliga i storstäder runt om i världen. I Paris finns takodlingar där de som hyr in sig inte får plantera själva. Vad Maj-Lis Pettersson kommer att berätta beror på vilka frågor som skickats in till odla@sverigesradio.se

Många städer i världen satsar på mer plats för cyklister och gångare för att underlätta social distansering. Kan Coronakrisen bli en kraft i utvecklingen mot människovänligare städer? Hundratals städer har experimenterat med temporära cykelbanor och andra åtgärder för att underlätta för cyklister och gångare, och därigenom minska smittspridningen. I Bryssel har hela stadskärnan omvandlats till gågata och i Rom ska 150 kilometer cykelbanor anläggas på bekostnad av biltrafiken. I Paris och Barcelona pågick redan före Corona en utveckling mot städer mindre centrerade kring bilen. I Paris vill borgmästaren ta bort 72% av alla parkeringsplatser för att göra plats för cykelbanor. I Barcelona ska farten på nästan alla gator sänkas från 50 till 30 km/h. Coronakrisen är långt ifrån första gången som städers utformning påverkas av sjukdomsutbrott. I mitten av 1800-talet var städerna smutsiga och ohälsosamma platser att leva på. Men ständigt återkommande sjukdomsutbrott drev på en utveckling mot mer hälsosamma städer och tvingade fram införandet av moderna avloppssystem, rinnande vatten och offentliga parker. På samma vis kan coronakrisen idag föra med sig att vi börjar ställa frågan hur hälsa är kopplad till urban design. I programmet hörs: Andrew Karvonen, stadsforskare på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Michael Donaldsson, kommissionär för digital utveckling i Barcelona, och Tigran Haas, föreståndare för Centrum för framtida stadsrum. Reporter Marcus Hansson Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Göran, Johan och C-G har tjuvkikat på Damien ”La La Land” Chazelles kriminalstyrkta jazzserie "The Eddy". I Paris schangtila salar är alla hejare på musikalisk improvisation visar det sig. Och i dramat "I know this much is true" på HBO så råkar de rekorddrabbade tvillingbröderna som spelas av Mark Ruffalo ut för det mesta utom jordbävning. Eländesvarning? Plus! Experimentell chilensk musikal om barnlöshet! Hugh Jackman i sjaskig kommunskandal! Östtyskt mygel! Samt frågorna på allas läppar: 1) Bör C-G låta sig bortadopteras och 2) Är James Bond bara en slampa? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyårsnatten 1999 håller världen andan. Farhågan är att datasystem ska krascha, flygplan störta och kärnkraftverk haverera. När katastrofen uteblir börjar rykten spridas. Hur stort var egentligen hotet? I flygledartornet på Arlanda flygplats är det ovanligt stilla kvällen den 31 december 1999. Den här natten vill folk inte sätta sig i ett flygplan, då ingen vet vad den så kallade millenniebuggen, även kallad Y2K, kan ställa till med. Detta trots att myndigheter och företag betalat miljardbelopp för att säkra sina system inför det nya millenniet. Samtidigt flödar champagnen, då världen laddar upp för årtusendets fest. I Paris förvandlas Eiffeltornet till ett lyftande rymdskepp och i Stockholm får affärsmannen Jan Stenbeck det då splittrade hårdrocksbandet Europe att återförenas på en pråm ute på vattnet, till tonerna av The Final Countdown. När den befarade katastrofen uteblir sprids rykten om att det är IT-branschen som blåst upp faran för att tjäna pengar. Millenniebuggen gjordes 2019 av Linda Aktén.

Nyårsnatten 1999 håller världen andan. Farhågan är att datasystem ska krascha, flygplan störta och kärnkraftverk haverera. När katastrofen uteblir börjar rykten spridas. Hur stort var egentligen hotet? I flygledartornet på Arlanda flygplats är det ovanligt stilla kvällen den 31 december 1999. Den här natten vill folk inte sätta sig i ett flygplan, då ingen vet vad den så kallade millenniebuggen, även kallad Y2K, kan ställa till med. Detta trots att myndigheter och företag betalat miljardbelopp för att säkra sina system inför det nya millenniet. Samtidigt flödar champagnen, då världen laddar upp för årtusendets fest. I Paris förvandlas Eiffeltornet till ett lyftande rymdskepp och i Stockholm får affärsmannen Jan Stenbeck det då splittrade hårdrocksbandet Europe att återförenas på en pråm ute på vattnet, till tonerna av The Final Countdown. När den befarade katastrofen uteblir sprids rykten om att det är IT-branschen som blåst upp faran för att tjäna pengar. Millenniebuggen gjordes 2019 av Linda Aktén.

I september 2019 gick han ut ur bilden, fotografen och filmaren Robert Frank, 94 år gammal. Många förknippar honom med den banbrytande fotoboken "The Americans". Andra med hans sönderrispade collage. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Robert Frank skrek jag och sträckte ut kameran från spårvagnen i en uppförsbacke i Lissabon. Bilderna blev väl så där, men inte på länge hade jag känt mig så direkt inspirerad som efter att ha sett hans utställning Hold still keep going. Robert Frank, alla trasiga fotografiers pappa, reste runt i sjask-Amerika på femtiotalet och utan att egentligen tappa sin egen skärpa lät han bilderna bli så där skeva kantiga skenbart ofokuserade och planlösa. Flimrande teve mot kal vägg är lika med gränslös leda i litet motellrum. Jag vet, sen har alla bilder sett ut så, men då hade Robert Frank övergått  till att dokumentera  sin lägenhet på Bleecker Street i New York och alla saker och foton och kontaktkartor han samlat på sig. Och rispa och skriva med kantiga bokstäver ovanpå bilderna. Sick of goodbys. Fear. No fear. Och en skrivmaskin. Ett risigt träd på bakgården. 1958 kom hans banbrytande fotobok The Americans. Snapshots, kornighet, skenbar enkelhet. Och Ensamhet. 28 000 foton blev 83. Det är viktigt med kvantitet för att det ska bli kvalitet. Med den europeiska blicken på USA såg han orättvisorna, rassegregeringen, klassklyftorna. Till den amerikanska utgåvan skrev Jack Kerouac förordet och det blev den mest inflytelserika fotoboken trots ljumma recensioner i början. The Americans tog två år. Den blev stilbildande, han valde inte en bild utan tog en hel sekvens, ja, till och med kontaktkartorna. För visst finns det tid i varje möte. Det var också en resa ner i den egna kreativa processen. Blandade sin egen biografi, poesi, känslor o skitiga realismen. Robert Frank föddes 1924 i Zürich och när han var 23, då strax efter kriget, emigrerade han till USA. Omedelbart tröttnade han på att vara modefotograf för Harpers Bazaar för det fanns ingen själ där, tyckte han, det handlade bara om pengar, så han åkte till Bolivia och Peru för att bli fri, det var den här tiden då männen skulle ut på vägarna, han arbetade för sig själv, valde sina egna motiv och kunde strunta i deadlines och krav från redaktörerna, gjorde en sorts fotodagbok, jag tänkte inte på vad som skulle vara det rätta sättet att göra utan vad som kändes bra, sa han, jag var som en action-painter.  Hans fotografier från Peru visade vida landskap, väderbitna ansikten, dammiga vägar. Han hade en 35 mm Leica, sökte spontaniteten och rörelsen, knuffade betraktaren intill mitten av folkmassan, skrev någon sen. I Paris blev det äktenskap och barn. Paris var väldigt romantiskt och jag var väldigt romantisk, sa han, fotograferade människor och blommor, vad blommorna betydde för människorna, hur de liksom interagerade i varandras liv. London på 50-talet..Ingenstans syns klassamhället så tydligt som på Franks foto av banktjänstemännen och kolutköraren på samma gata, Han var fascinerad av den tjocka brittiska dimman. Black White and Things är kanske vad Robert Frank ägnade sig åt, en sorts lös tematik, skuggor, kontraster, suddighet, saker. Till den boken valde han ut bara 34 fotografier, han sa: om jag hatar alla de där historierna med början, mitt och slut så vill jag anstränga mig att producera någonting som inte liknar dem. Mina favoriter är hans fotografier från en buss som åker runt på gatorna i New York . Nu måste han helt släppa kontrollen över bilden. De som är där på gatan utanför kommer med på fotot när bussen stannar för rött, vad vet man? Det är dogma före dogma. Lite som att teckna med vänstern om man är högerhänt. Han bröt mot alla regler. Han tröttnade och började göra film. Med Jack K och Rolling Stones. Det var den tiden. Sen blir de stilla bilder dom med, inkopierade i fotomontagen. Robert Frank behövde  Polaroidkamerans oförutsägbarhet. Texter på bilderna. Skrapa på dem. Förstöra den perfekta bilden. Fotona ser ut som de varit i kriget och sen hittats på en loppmarknad. Personliga minnen blir monument. Dotterns död i en flygkrasch. Tystnaden efter den döda sonen. Fotografier från hemmet i Nova Scotia och landskapet, sakerna han hade samlat på sig, speglar och dörröppningar, alla är skuggor av sig själva, fler busstationer och fler motell, jag lekte med det där, sa han, sick of goodbys. Förresten fick han Hasselblad-priset 1996. Jag sitter och bläddrar i boken story lines från en utställning på Tate Modern jag såg i London. Ja, Robert Frank hade problem med den enskilda bilden, ville hellre publicera hela kontaktkartan, lager på lager. Ett minnesarbete som aldrig tar slut. Han återfotograferar polaroidcollagen, blandar fotografi film video med sina gamla böcker, refererar tillbaka till de dem igen och igen. Tittar på dubbelexponerade fotografier och minns. Dottern dog, huset blåste bort, den blodiga katten. Alla som inte är där är ändå där. Eller är inte där. Spannet för tre bilder från Memphis kan vara 35 år. Åka tillbaka och skriva några rader - ingen bor här längre. I alla år tittade han i marginalen. Gjorde ändå karriär. Kom släntrande: Hur ser det ut här då? Av Robert Frank kan man lära läser jag i ett förord, tycker också jag: Att det vardagliga kan bli kusligt och förtjäna en andra blick. Vad är det kvar att hända? Här? Robert Frank har gått ut ur bilden. Men fortsätter att inspirera. När minnena kryper längs väggarna säger han: Hold still keep going. Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

Svensk hjärtsjukvård har länge samordnat sitt arbete i kvalitetsregistret Swedeheart. Nu ska arbetssättet gå på export. På den europeiska hjärtkonferensen ESC i veckan visade många länder intresse för ett Euroheart. Lars Wallentin, kardiologiprofessor i Uppsala, är just hemkommen från konferensen i Paris, som är världens största hjärtkongress med mer än 30 000 deltagare. I Vetandets värld berättar han både om intresset för registret han startade 1991, och om forskningsresultat som presenterats på kongressen. Det handlar bland annat om ett diabetesläkemedel som visat sig kunna hjälpa patienter med hjärtsvikt. I Paris presenterades också nya europeiska riktlinjer för kolesterolnivån i blodet. Men de kräver nya dyra mediciner. Kommer riktlinjerna att införas i Sverige? Det kommer att diskuteras framöver, enligt Lars Wallentin. De nya europeiska riktlinjerna för kolesterol: https://academic.oup.com/eurheartj/advance-article/doi/10.1093/eurheartj/ehz455/5556353 Om diabetesläkemedlet som kan användas mot hjärtsvikt, på europeiska hjärtkongressens (ESC) hemsida: https://esc365.escardio.org/Congress/ESC-CONGRESS-2019/Hot-Line-Session-1/204417-dapa-hf-the-dapagliflozin-and-prevention-of-adverse-outcomes-in-heart-failure-trial Programledare: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Hör hur det går med återuppbyggnaden av Nationalmuseet i Brasilien som brann för drygt åtta månader sedan. I Paris har miljarder samlats in men i Brasilien är summan knappt en miljon kronor. Vår reporter Helena Nordenberg har pratat med museichefen Alexander Kellner, den svensk brasilianska bibliotekarien Rute Brazil Dos Santos och journalisten Henrik Brandão Jönsson som tillsammans ger en bild av  museets roll i samhället och situation just nu samt det stora ointresset från politikens roll. Vi pratar om hur den svenska folkmusikens trender och en öppenhet som lett till större och bredare samarbeten med konserthus och musiker från andra kulturer tillsammans med Mats Einarsson från P2 Live. Bland annat om den nyligen bortgångne musikern Solo Cissokhos sammarbeten med svenska folkmusiker som Ellika Frisell.  Vi besöker en teatergrupp med ungdomar som har erfarenhet av flykt och är med när de gjorde en läsning av den debuterande författaren Daniel Yousefis bok "Den Åttonde Kontinenten" på Dramaten. Boken är baserad på författarens upplevelser av tiden som volontär på den grekiska ön Lesbos som varit ett stort centrum för flyktingmottagningen i Europa sedan hösten 2015. Och så hör vi den avslutande delen av veckans essäserie "Poesi efter Auschwitz" där vi hör Mikael van Reis berätta om mötet mellan den överlevande poeten Paul Celan och den beundrade filosofen Martin Heidegger som aldrig bad om ursäkt för sin tid som nazist.   Programledare: Lisa Wall lisa.wall@sverigesradio.se  Producent: Saman Bakhtiari saman.bakthiari@sverigesradio.se

Vinnarna skriver historien och det realistiska måleriet gick knappast segrande ur 1900-talet. Karsten Thurfjell reflekterar över ismerna som dukade under, men överlevde ändå. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Minns ni transavantgardet? Hm, inget rungande ja, precis. Transavantgardet var en italiensk rörelse inom konsten, som vid 1980-talets inträde lanserades av konstvetaren och kritikern Achille Bonito Oliva, och bland konstnärerna märktes Sandro Chia, Francesco Clemente, Nicola de Maria och Mimmo Paladino. Ringer någon klocka? Jag minns att några av dom var här och visade upp sig då och då under 80-talet, men här på redaktionen tycks jag vara den enda som minns. Transavantgardet ville lösa upp den väg som den moderna konsten tagit under 1900-talet. Man ville bort från tanken att det skulle finnas olika avantgarde, förtrupper som skulle uppfinna nya stilar och uttrycksmedel för att komma åt tidsandan, livsvillkoren och verkligheten. Achille Bonito Oliva hade själv varit en del av det rådande italienska avantgardet, som sedan mitten av 60-talet stavades Arte Povera, den fattiga konsten. Den var konceptuellt präglad och gick ut på att konstnärerna skulle använda material som var mycket billiga eller rentav gratis. Men nu hade Oliva och några av hans konstnärskompisar tröttnat på utställningar med en hög stenar, en repstump, ett par kolsäckar och ett trasigt fönster, och han föreslog att istället för att gå mot en nollpunkt skulle konstnärerna vända om och söka sig tillbaka till traditionen, och där hitta nya kreativa sätt att återanvända dom klassiska uttrycksmedlen, förslagsvis just det ! måleriet. vad hade hänt om det tidiga 1900-talsavantgardet gått andra vägar? Transavantgardisterna ägnade sig åt en sorts nyexpressionism i sitt måleri. Det var ganska poetiskt och föreställande, och det tycktes inte bäras fram av särskilt strikta regler. Rörelsen fick ett gott mottagande i hemlandet, och särskilt bra gick det i USA, där tanken på att befria måleriet ur dom konceptuella bojorna inspirerade nya amerikanska stjärnor som Julian Schnabel och Jean-Michel Basquiat, liksom det nya tyska vilda måleriet blev en parallellrörelse som formligen exploderade. Men som minnesgoda lyssnare vet, öppnades konstvärlden i detta skede för postmodernismen, som när den blommade ut i slutet av 1980-talet gjorde alla dom tidigare absoluta anspråken hos konstens förtrupper omöjliga. Och där någonstans började väl transavantgardets trendvärde ebba ut, för snart var allt tillåtet, och alla konstnärer kunde göra vad som helst på vilket sätt som helst och komma undan med det. Att transavantgardet kördes över av postmodernismen och försvann kan nog förklaras med samtidskonstens enorma expansion sedan dess, men vad hade hänt om det tidiga 1900-talsavantgardet gått andra vägar? Finns det ett sliding doors-tema ruvande inom modernismen? Hur hade konsten sett ut om Hitler kommit in på Konstakademin i Wien 1907? Konstens parallella universum kunde jag inte låta bli att fundera över när jag 2018 under ett besök på Ateneum i Helsingfors, upptäckte en annan ism som också tycks ha gått under och glömts bort, nämligen den magiska realism som frodades i Italien på 1920- och 30-talet. Vadå magisk realism, undrar ni kanske? Konsthistoriens bild av den tidiga modernismen i Italien domineras av Filippo Tommaso Marinetti och hans futuristiska Manifest år 1909, som i princip gick ut på att skrota allt som var gammalt särskilt museerna och deras mossiga innehåll. Marinetti besjöng farten, teknologin och kriget, men tio år senare, efter första världskrigets ödeläggelse kändes futurismens tongångar kanske lite fadda, och avantgardet kom att gå i mer fredliga riktningar. I Paris fortsatte Picasso & Co att bryta upp perspektiven, medan några i stället valde ett klassiskt realistiskt och detaljrikt bildspråk. I Tyskland fick den nya sakligheten ofta ett satiriskt drag av Max Beckman, Otto Dix och George Grosz,  medan man i Italien kom att avbilda en drömlik, liksom avstannad verklighet. Mest känd i den här rörelsen är Giorgio de Chirico med sina teatrala, kulisslika scenerier med klassisk arkitektur. Men huvuddelen av Italiens magiska realister sökte sin magi i ganska vardagliga motiv, där det exakta avbildandet skänkte mer stillhet än dynamik. Redan före kriget, 1912 hade Felice Casorati målat Fröknarna, en sällsam bild i stort format, där fyra unga kvinnor poserar på en sorts friluftsscen framför en stor gran, tre fröknar är påklädda, en naken. Scenen dom står på är beströdd med en väldig mängd symboliska föremål: smycken, vaser, frukter, uppslagna böcker, speglar och lappar i barock stillebentradition. Fröknarna tycks representera fyra klassiska kvinnohållningar, från pliktkänsla och blyghet till munter charm och naken melankoli. Dom verkar tagna direkt ur verkligheten, men svävar i en dröm. Dom magiska realisterna, med namn som Cagnaccio di San Pietro, Antonio Donghi och Leonor Fini målade porträtt av individer, sällskap och föremål, som avbildats i sin miljö, men som stannat upp i sina positioner och tycks bortkopplade från tidens hank och stör. Gruppen var inte särskilt hårt sammanhållen, snarare ett antal besläktade individer, och om dom under 1920-talet fick ställa ut som alla andra, började dom på 30-talet trängas bort av fascismens konströrelse Novecento Italiano med sin politiserade kultursyn, precis som den nya sakligheten dömdes ut bland den entartete, urartade moderna konsten av Hitler och hans nazister på andra sidan Alperna. Flera av konstnärerna gick i inre och yttre exil. Av det realistiska måleriet överlevde delar under det surrealistiska paraplyet, medan somliga socialrealistister skulle komprometteras som medlöpare efter världskrig nr 2, en katastrof som i princip tvingade fram ett abstrakt formspråk, en konst som inte kunde förknippas med krig och förtryck. Och efterkrigstidens abstrakta expressionism är sedan länge inskriven i konsthistorien, som alla andra ismer. Så kanske har 20-talets magiska realism inte alls förpassats till konsthistoriens bakgård  Den magiska realism som försvann på 30-talet är en mindre fotnot i konsthistorien, och några av dom individuella konstnärskap som sökte den exakta avbildningens magiska drag omnämns snarare som solitärer. Men idag ser vi många nya sätt att söka magi i avbildningen. Först i våra trakter med att verkligen gå emot modernismens teser var väl norske Odd Nerdrum som i stor stil bröt med popkonsten på 60-talet, och med gammalmästerlig 1600-talsteknik målar mänskliga varelser i realistisk stil, människor som uppenbarligen befinner sig utanför tid och rum och som väl strängt taget inte ser ut att ha funnits i någon tidsålder. Under samma Finlandsresa som jag upptäckte den magiska realismen, såg jag en utställning med Brasiliansk-finländska Isabella Cabral. Tidigare har jag sett henne ställa ut i Sverige, närgånget avmålade vedklabbar, avbrända tändstickor och hoprullade sedlar, allt med en envetenhet som tycks vilja mana fram föremålens magi. Men den här gången handlade det om skor. Utställningen Shoe story visade nämligen närgångna målningar av skor, rejält slitna promenad- och träningsskor som gåtts ner av ingen mindre än filmaren och författaren Jörn Donner, en man som går långt och mycket. Skorna är minutiöst avmålade i uppförstorad, mer än dubbel skala, med oljemåleri i flera lager som Isabella Cabral lägger på för att återge varje skiftning i dom nerslitna plösarna, sulorna och ovanlädren. Tavlorna var monterade på glas ute på gallerigolvet, som altartavlor, så man såg dukarnas baksida, där Jörn Donner själv skrivit dom titlar han gett målningarna: Perkele förstås, Mammuten, Fanny & Alexander, vilket om inte annat förstärker målningarnas fetischkaraktär. Så kanske har 20-talets magiska realism inte alls förpassats till konsthistoriens bakgård, utan tvärtom åter skakats fram ur modernismens hopvecklade fana och getts ny energi, precis som Achille Bonito Oliva proklamerade för sitt transavantgarde på 1980-talet som ville förnya konsten med dom klassiska måleriska gesterna, ännu en gång. Kanske består konsthistorien helt enkelt av ett antal parallella universum som då och då plötsligt hakar i varann, därinne i ateljéerna. Karsten Thurfjell, medarbetare på kulturredaktionen

Separationer är en nödvändig del av livet och singelhushållet vanligast av alla. Ändå matas vi med myten om den eviga tvåsamhetens nödvändighet. Anna Thulin ser verkligheten börja komma ikapp kulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det brustna hjärtat tycks ha ett längre liv än förälskelsen, åtminstone i konsten. Inget överlever tiden så väl som olyckliga kärlekshistorier, från Romeo och Julia till Twilight-vampyrerna Bella och Edward. I Paris heter tidernas mest olyckliga par Héloïse och Pierre Abélard. När de träffades en dag på 1100-talet var Pierre lärare vid Notre-Dame och Héloïse blev hans student. Deras erotiska och passionerade brev har odödliggjort deras förälskelse. Under lektionernas täckmantel kunde vi alltså ostört ägna oss åt vår kärlek, skriver Pierre Abélard. När vi hade slagit upp våra böcker infann sig fler ord om kärlek än om vår lektyr; kyssarna var fler än meningarna i texten, händerna sökte sig oftare innanför kläderna än till böckerna, kärleken tvingade våra ögon att möta varandra mer än vad studierna kunde fästa dem vid boken. När Héloïse blev gravid var skandalen ett faktum. Paret levde separerade under resten av sina liv, men fortsatte att skriva till varandra. Héloïse blev nunna och avhandlade tankar om hur klosterverksamheten bäst borde skötas. Pierre fortsatte undervisa och uppröra kyrkan med sina böcker. Långt senare blev kejsarinnan Joséphine Bonaparte så förtjust i parets historia att hon ville bygga ett gotiskt stenvalv på den berömda Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Där vilar två vittrande statyer än idag, sida vid sida, med ansiktena vända mot himlen, som en bild av den eviga kärleken. Men om Héloïse och Pierre hade fått varandra i livet, hade vi då kommit ihåg dem idag? Troligen inte. Kanske var det själva uppbrottet som gjorde berättelsen så minnesvärd. Trots att statistiken talar mot livslånga monogama relationer, så är separationen nästan alltid enbart tragisk i kulturen. Kanske säger det något om hur djupt rotad vår rädsla för uppbrott faktiskt är. Förutom smärtan att förlora en kärlekspartner så är separationen ett slag mot självbilden. Vi vet bara det vi redan känner till, och bortom relationen vilar det okända. En annan aktivitet vi ser är i den del av hjärnan som är kopplad till begär, inklusive regionen som är förknippad med missbruk: heroin, kokain, nikotin, alkohol. Inte sällan liknas separationen med ett dödsfall. Om man visste hur man skulle sörja, skulle man naturligtvis göra det. Men hur sörjer man någon som fortfarande lever? Som man kanske till och med valt att lämna, i förvissning om att det var bättre för båda. Poeten Wisawa Szymborska skrev om en katt i tom våning, och den bilden tror jag att många kan känna igen sig i, oavsett orsak till separationen. Här i Anders Bodegårds översättning:   Dö så gör man inte mot en katt. För vad ska katten ta sig till i den tomma våningen. Klättra på väggarna. Gnida sig mot möblerna. Inget verkar ändrat, men inget är sig likt. Inget verkar flyttat, men ändå står det glesare. Och på kvällen lyser ingen lampa.   En lampa som inte längre lyser. Ett pågående samtal som tagit slut. Vad är separationer om inte en övning i avslut en förberedelse inför det sista avskedet, döden? skriver Kristina Sandberg i sin recension av Katie Kitamuras roman Separationen från 2017. Berättarjaget är en ung kvinna som nyss fått reda på att hennes make är försvunnen och hon bestämmer sig för att leta rätt på honom. Till saken hör att paret redan separerat, men inte formellt hunnit genomföra skilsmässan. Huvudpersonen landar i en grekisk, eldhärjad ort och finner snart att maken är död. Författaren har sagt att hon ville utforska hur huvudpersonen förhåller sig till sin nya roll som fru, skild, älskarinna och sedan också änka. Som om alla identiteter kräver att man förhåller sig till någon annan. Kanske är det så. Och i så fall, vem är man när den som stått en närmast inte längre finns där? Uppbrott är en del av livet, men de blir inte mindre smärtsamma för det. Det kan faktiskt finnas en biologisk förklaring till varför separationer är så svåra. Den amerikanska antropologen Helen Fisher forskar på just olycklig kärlek. Det vill säga, hon genomför hjärnscanning på människor som blivit lämnade av sin älskade för att undersöka de fysiska förändringarna i hjärnan. Vi hittade aktivitet i många olika delar av hjärnan, säger Helen Fisher i dokumentären Krossat hjärta i New York. En av dem är en liten, liten del av hjärnan som kallas det ventrala tegmentområdet, vilket är den del som producerar dopamin, som är en naturlig stimulans och är kopplad till romantisk kärlek. När du har blivit avvisad av någon, älskar du dem ännu mer. Vänta lite. När du har blivit avvisad av någon, älskar du dem ännu mer. Det låter ju inte klokt, egentligen. Men visst känner vi igen forskningsresultaten i verkliga livet? Helen Fisher kallar det här frustrationsattraktionen. Hon säger: En annan aktivitet vi ser är i den del av hjärnan som är kopplad till begär, inklusive regionen som är förknippad med missbruk: heroin, kokain, nikotin, alkohol. Kärleken är alltså att likna med ett beroende. Varför ger man sig in i frivilligt missbruk, kan man undra? Tja, varför är vin och choklad så gott. Om du känner abstinens efter ditt ex är det troligen inte inbillning, utan en högst verklig, fysisk reaktion. Helen Fishers råd är också drastiskt: liksom missbrukare tvärt måste sluta med sin drog, så bör en olycklig förälskad säga upp all kontakt och ta bort alla föremål som påminner om partnern.  Litterära separationer innebär att avsluta kapitlet och sätta punkt. Men verkligheten är sällan så svartvit... Kanske kan lite svalkande statistik vara till hjälp: Enligt SCB är den vanligaste boendeformen singelhushåll, där de flesta är ensamstående utan barn. De motsvarar nästan fyrtio procent av alla hushåll i Sverige. Du är inte ensam. Eller ja, det kanske du är, men du är åtminstone inte ensam om att vara det. Behöver alla uppbrott vara så smärtsamma då? Nej, självklart inte. Positiva upplevelser av separationer börjar dyka upp allt mer i litteratur och film. De symboliserar ofta frigörelse och självständighet, en möjlighet för huvudpersonen att återskapa sig själv. Problemet är att fiktiva relationer ofta formas för att passa in i en dramaturgi: en stegring, ett klimax och därefter ett lyckligt slut eller ett uppbrott. Litterära separationer innebär att avsluta kapitlet och sätta punkt. Men verkligheten är sällan så svartvit, utan rymmer mer gråskalor och regnbågar. Det är alltså inte bara den romantiska bilden av kärleken som är problematisk, där ett par förväntas leva för evigt till och med i döden, som Héloïse och Pierre Abélard utan också synen på separationer som skarpa avbrott. Kanske träffar vi inte en viss person igen, men minnena lever kvar och formar oss, på gott och ont. Det kan vara något så vagt som hur någon stryker håret bakom örat eller dricker sitt kaffe. På så vis lever alla relationer vidare i oss, dem som varit, dem som pågår och dem som aldrig blev av.  Anna Thulin, författare och journalist   Litteratur Birger Bergh: Abélard och Héloïse: En kärlekssaga från 1100-talet. Historiska Media (1997). Katie Kitamura: Separationen. Sekwa (2017). I översättning av Marianne Tufvesson. Wislava Szymborskas dikt Katt i tom våning, i översättning av Anders Bodegård.   Film Krossat hjärta i New York (Sleepless in New York), 2014.

Folkets opprør i Paris og Stormen på Bastillen 14. juli tvinger kongen til å trekke tilbake sine styrker rundt byen – Nasjonalforsamlingen i Versailles kan fortsette sitt arbeid med en grunnlov. Utover sommeren sprer opprøret seg – bønder brenner adelens slott over hele Frankrike. Dette gjør at adelen i august frasier seg sine privilegier – senere skrives også den franske menneskerettighetserklæringen. Men kongen nekter å underskrive. I Paris er det fremdeles høye brødpriser – folk er sultne - og sinte - og i oktober 1789 drar et kvinnetog fra Paris til kongens slott i Versailles for å hente brød... Skuespillere: Silje Storstein, Peder Opstad og Charlotte Frogner Manus: Kristin Auestad Danielsen og Jostein Gjertsen Lyddesign: Hilde Rolfsnes

Om hur ett fotbollslandslag blir till och vad det kan och inte kan representera. Om fotbollen som symbol, om stereotyper och förlorade talanger. När den svenska truppen till fotbolls-VM i Ryssland presenterades nyligen ställde Konflikt en fråga som väckte starka känslor: om mångfald inom det svenska laget. Inom ungdomsfotbollen är spelare med utländsk bakgrund överrepresenterade men sedan händer det något, enligt idrottsforskarna. Konflikts Filip Kotsambouikidis träffar Jesper Fundberg, som forskat om idrott och etnicitet bland annat för Riksidrottsförbundet och Tomas Peterson, seniorprofessor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola som resonerar kring varför fotbollsspelare med utländsk bakgrund faller bort på väg mot toppen. Ivar Ekman möter Östersundsanfallaren Saman Ghoddos som berättar varför han spelar för Iran och inte för Sverige vid VM i sommar. I Frankrike har debatten om mångfald varit nära kopplad till fotbollen. I Paris träffar Konflikts Anja Sahlberg den före detta fotbollsstjärnan Lilian Thuram, som vet hur det är att bli hyllad som hjälte, och vad det kostar när ett lag faller, och historikern och fotbollsentusiasten Pascal Blanchard. Hör också profilen Erik Niva om fotbollen som laddad nationell symbol, Håkan Sjöstrand, generalsekreterare på Svenska Fotbollförbundet och Göteborgstränaren Poya Asbaghi, som hoppas att nya grepp ska ge vinst på plan. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producenter: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sr.se Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se  

Om den politiska dragkampen kring traditionerna och om kulturarv som enar - och splittrar. Vad är egentligen "svenskt" och vem bestämmer det? Vad händer om man blandar svensk fika, algerisk couscous, indisk yoga, skolavslutningar i kyrkan och muslimska böneutrop? Jo, då får man en debatt om vad kulturarvet egentligen är och vad det ska vara. Å ena sidan finns det nationalistiska krafter som vill lyfta fram kulturarvet som en nationell stolthet - något från historien som måste bevaras. Å andra sidan finns det andra som ser kulturarvet som något bortom nationsgränserna, något som är ständigt levande och i förändring. När Sverige för några år sedan ratificerade Unescos konvention för det immateriella kulturarvet gav man sig in på politiskt minerad mark. Den svenska regeringen har än så länge valt att inte skicka in några svenska traditioner till Unescos lista över immateriella kulturarv, för att man vill undvika att gradera olika traditioner och inte säga att någon är värd mer än någon annan. Istället samlas förslag från allmänheten och organisationer in och förtecknas av institutet för språk och folkminnen. Alltså: ingen fika på Unescolistan - ännu. Så resonerar däremot inte andra länder: Frankrikes president hoppas stort på att få in den franska baguetten på Unescos lista, i synnerhet efter att den napolitanska pizzan kom med. Argentina har fått med tangon, Belgien sin ölkultur, och Indien fick in yogan på listan. I Paris arbetar Unesco-chefen Tim Curtis med listan över levande traditioner och immateriella kulturarv. Hans förhoppning är att listan ska kunna bidra till att visa på den mångfald som finns i världen. Hans föregångare, den före detta chefen Cécile Duvalle tycker däremot att listan har spårat ur och vill lägga ned den:  Den har blivit en skönhetstävling, som utnyttjas av nationalistiska och kommersiella krafter. Hör också om "couscouskriget", skolavslutningar i kyrkan, debatten om muslimska böneutrop, och om bråken kring yogans vara eller icke vara.   Programledare: Robin Olin robin.olin@sverigesradio.se Producent: Stephanie Zakrisson stephanie.zakrisson@sverigesradio.se Reportrar: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sverigesradio.se Abdelaziz Maaloum abdelaziz.maaloum@sverigesradio.se

Människan slungar ut sina ord i hopp om att de ska sätta världen i rörelse på ett visst sätt. Men hur förhindrar man att svärdet avslutar vad tungan påbörjat? Det undrar idéhistorikern Michael Azar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ett ord och allt är vunnet, ett ord och allt är förlorat. Så beskriver surrealismens fader, André Breton, den gåtfulla makt som vilar i ordet. Hur många har inte gått i döden för ett ja eller för ett nej? Hur många livsöden har inte avgjorts genom valet att tala eller tiga? Jag tänker på min egen farfar som gick döden till mötes bara för att han inte kunde hålla tyst den dag, då en fientlig milis passerade under hans balkong. Han kunde inte motstå frestelsen att håna dessa dödens män som cirkulerade på Beiruts gator i början av det libanesiska inbördeskriget. När min farfars ord väl lämnat hans mun var det för sent att ta tillbaka dem. Milisen sökte upp honom och tystade honom en gång för alla. Fel svar och du kan sluta dina dagar i diket med ett hål genom skallen. Svärdet avslutar så lyder ett gammalt arabiskt ordspråk vad tungan har påbörjat. Det är från samma period som Libanons gator börjar blockeras av hastigt uppkomna vägspärrar. De kontrolleras av unga adrenalinstinna män som utsätter de förbipasserande för notoriska identitetsförhör: vilken Gud tror på du? Vilken etnicitet och vilket politiskt parti hör du till? Fel svar och du kan sluta dina dagar i diket med ett hål genom skallen. Den kan dyka upp när som helst situationen som kräver att du finner det rätta ordet, det befriande lösenordet, trots att du aldrig i förväg kan veta vilket det är. Det är den stora ensamhetens ödesstund. Varken gudarna, arvet eller miljön har något facit på hur du ska svara i det ögonblick då valet av ord sätter livet på spel. Teologerna har alltid varit upptagna av ordets performativa dvs. dess skapande kraft. När man läser Johannesevangeliets första rader är det rentav svårt att skilja mellan Ordet, Begynnelsen och Gud Fader själv. I begynnelsen, står det, fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. Ja, det räcker med att Gud säger Ljus, bli till! för att ljuset skall fylla världen. Hos Martin Luther tillskrivs Frälsarens löften en lika omvälvande innebörd: Jag vågar allt på Kristi ord, säger han, även om det skulle kosta mig hundratusen liv.  De säger till mig att sanningen skulle ta livet av henne.Ett ord för mycket eller för lite skulle få den gamla kvinnans hjärta att brista. Enligt vissa strömningar i den samtida filosofin, där gudarna lyser med sin frånvaro, framhäver man istället det mänskliga talets verklighetsskapande dimension. Att ta till orda, det är att handla. Det är att gripa in i världen för att förändra den. Människan slungar ut sina ord i hopp om att de ska sätta världen i rörelse på ett visst sätt snarare än ett annat. Hon riktar orden till sin nästa i hopp om att de skall väcka någonting till liv inom henne. Utgångspunkten för en sådan filosofi är paradoxalt nog att människan börjar sin resa bortom orden. I begynnelsen var nämligen inte ordet, utan skriket. Det hjärtskärande och genomborrande skriket. Under vår första livstid är det just så vi når fram till dem som vi behöver allra mest. Orden kommer först senare, men även de röjer ibland vår lika ursprungliga som outhärdliga hjälplöshet. Det är till syvende och sist de andras kärlek, eller fiendskap, som står på spel när vi tar till orda. Det är därför vi så ofta måste väga våra ord och formuleringar på guldvåg. Stundom bär våra ord på en direkt dödlig kraft, inte bara för oss själva utan också för de som vi talar med och om. Ibland behövs det inte mer än ett rykte för att ruinera ett människoliv. Jag känner personligen en äldre kvinna som inte vet om att hennes son är död sedan många år. Hennes närstående är nämligen veritabla mästare på att dribbla med orden. De säger till mig att sanningen skulle ta livet av henne. Ett ord för mycket eller för lite skulle få den gamla kvinnans hjärta att brista. Det är inte undra på att människan grips av fruktan inför sig själv när hon inser vidden av den makt som hon trots allt besitter i hjärtat av sin vanmakt.  Valet av ett adjektiv, förklarade han, kan få mig att svettas blod. Få författare har varit lika upptagna av ordets makt som Gustave Flaubert. Hans litterära program gick just ut på att finna det rätta ordet le mot juste, som Flaubert kallade det. Valet av ett adjektiv, förklarade han, kan få mig att svettas blod. Hans romaner utforskar det sätt på vilket livets ordväxlingar formar våra ödes mönster. I Paris gör man så!, säger Madame Bovarys älskare vid ett tillfälle. Och Flaubert är inte sen med att kommentera utsagans omtumlande effekter. Just de orden, säger han, blev ett oemotsägligt argument som avgjorde allt för henne. Vid ett annat tillfälle slås hon av att hon har en älskare och redan genom detta enda ord En älskare! förflyttas henne tankar till alla hjältinnor i böckerna som hon läst. Flaubert noterar att det räcker med detta enda ord för att hela den lyriska legionen av äktenskapsförbryterskor ska börja sjunga i hennes minne. Så formas Emma Bovarys liv efter de fantasier som ordets skådespel omärkligt vävt i hennes inre. Ja, inte bara hennes liv. Flauberts författarskap handlar ju i slutändan om vad det innebar att vara människa: Madame Bovary, sa han, det är jag. Att ta till orda det vet framför allt de som förväntas tiga i församlingen är att ta en risk. För det första kan de andra kan vara helt okänsliga för våra ord. För det andra kan de vända allt vi säger emot oss, och försöka återbörda oss till tystnadens rike. Ingen människa är herre över ordens betydelser. De både föregår, omsluter och överlever oss. Jag skulle vilja, skriver Jean-Paul Sartre, ha ord som tillhörde mig, men de ord som jag förfogar över har ju legat i oräkneliga andra huvuden. Orden ordnar sig själva i mitt medvetande på grund av den vana de har fått hos de andra ... Innebär yttrandefrihet att vi kan säga vad som helst till och om varandra? När slår tal över i förtal?  I sina bästa stunder äger de stora författarna, dramatikerna och filmskaparna förmågan att koncentrera en människas samlade sorg, glädje eller bitterhet i ett enda ordval. De vet att ordets mysteriösa verkningar inte bara ligger i vad som sägs. Utan lika ofta i vem som säger vad till vem. Och vidare i vilket ögonblick det sägs. För att inte tala om hur och varför det sägs. Som när den libanesiske filmaren Ziad Doueiri lyckas med konststycket att förtäta Libanons invecklade identitetskonflikter i en enda upphetsad ordväxling mellan en kristen libanes och en palestinsk flykting. Doueiris film Förolämpningen, Oscarsnominerad för bästa icke-engelskpråkiga film 2017 blottlägger de mekanismer som flätar samman ord och handling, och som i detta fall försätter en hel nation i kris. Filmen reser avgörande frågor till vår egen samtid: Innebär yttrandefrihet att vi kan säga vad som helst till och om varandra? När slår tal över i förtal? Hur förhindrar man att svärdet avslutar vad tungan påbörjat? Så påminner den stora konsten oss om de våldsamma krafter av kärlek och hat som så lätt kan väckas till liv inom oss alla och som, från en dag till en annan, kan få den mest vältaliga att sluta tala för att istället återfalla till det förtvivlans skrik som hon en gång kom till världen med. Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria

I denne episoden følger vi Crowley gjennom den siste delen av hans karriere som fjellklatrer, deriblant det første forsøket på å bestige K2.I Paris ble han kjent med en rekke prominente kunstnere, og han gjorde seg bemerket gjennom vennskap med personer som Auguste Rodin.Det stod heller ikke på kvinnehistorier i denne perioden av hans liv, ikke minst i Paris, hvor han innledet en rekke stormfulle forhold med kvinner fra byens kulturelite. Dette er også perioden hvor han skriver sitt mest sentrale magiske verk; "Lovens bok" - en bok som skal ha blitt diktert til han i Kairo av Aiwass, Horus budbringer. https://taakeprat.com

For noen år siden reiste mannen som nå er en av topplederne i gründereventyret Xeneta, rundt i Europa i en folkevognbuss. I Paris besøkte han aldri Eiffeltårnet, og i Roma var han aldri innom Colosseum. I stedet møtte han mennesker – mange mennesker. Kommunikasjon var avgjørende, og det er det nå også. I denne podcasten forteller han om hvordan Xeneta har klart å få innpass i en konservativ shippingbransje.  Han forteller også om hvordan han har sett gründere gå på veggen, og at han selv bruker meditasjon for å få balanse i hverdagen. Om hvorfor alle kanskje ikke bør bli gründere. Om dårlig ledelse blant gründere. Om hvordan han på en menneskelig måte kvitter seg med ansatte som ikke fungerer. Om hvorfor han liker å hjelpe andre gründere. Om hvorfor business ikke er så annerledes enn kunstfoto. Om forskjellen på tyskere og amerikanere i business. Om hvordan det var å forsøke å starte gründerbedrifter på hjemstedet Skotterud før «knarken» kom. Om at han ikke tror roboter vil tørke ham bak når han blir en gammel mann. Samt mye mer.   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Att gå från ord till handling och verkligen genomföra det världens länder beslutade vid klimatavtalet i Paris kan bli knepigt. I just Paris pågår just nu en infekterad strid om stadens privatbilism. I Paris kantades Seines stränder länge av tvåfiliga genomfarter. Men för ett par år sedan stängdes ena stranden av för biltrafik för att istället göras om till promenad- och rekreationsstråk. Och nyligen bestämde Paris borgmästare att stänga även den andra stranden för bilar. Beslutet har möts av både jubel och ilska och visar på hur kontroversiellt det kan vara att införa striktare regler för privatbilister. Paris har också, i ett första steg, förbjudit äldre dieselfordon i innerstan och flera städer i världen tycks följa efter.  Vi berättar också vad som händer på klimatmötet i Marrakech i Marocko. Det första mötet efter att klimatavtalet trätt i kraft och där världens länder ska diskutera hur och var utsläppsminskningarna ska ske på detaljnivå. Programledare Björn Gunér

Joséphine Baker - sångerska, dansare, regnbågsmamma och motståndskvinna som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar 'mot alla odds'. Andra delen av "När vinden vänder". Medverkar gör fagottisten Monica Ellis i ensemblen Imani Winds från New York, pianisten Althea Waites från Los Angeles och dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago.Joséphine Bakers klassresa är gigantisk. Vinden vänder flera gånger. Från fattigdom och misär reser hon sig och blir den första afroamerikanska scenartist som når stjärnstatus. Joséphine Baker blir en av Europas mest populära och högst betalda artister - en riktig fashionista, som har en gepard som sällskapsdjur, blir filmstjärna, bor i ett slott med sina tolv adopterade barn och är bästis med furstinnan Grace av Monaco.Joséphine Baker föds 1906 och växer upp under knappa villkor i St Louis, Missouri. Hon arbetar som barnvakt och städerska hos rika, vita familjer redan som 8-åring.1917, när Joséphine Baker är 11 år, upplever hon ett av de värsta rasistiska dåden i USAs historia. Den s k Östra St Louis-massakern. Tusentals vita människor demolerar och bränner ner svarta människors hem och skjuter rakt in i folkmassor med afroamerikaner. Flera svarta lynchas efter utrop som Söderns negrer förtjänar en geniun lynchning. Mellan 100 och 200 människor dör i de våldsamma upploppen, de allra flesta afroamerikaner. Sex tusen afroamerikaner blir hemlösa efter massakern.Händelserna i Östra St Louis satte outplånliga spår hos Joséphine Baker och under hela sitt vuxna liv arbetar hon aktivt mot rasism. Redan under sina föreställningar på 20-och 30-talen kräver hon i kontrakten att även svarta skall ha tillåtelse att komma till hennes föreställningar.Joséphine Baker vinner sin första danstävling vid 14 års ålder. I samband med det här turnerar hon I USA med Jones Family Band och Dixie Steppers. Hon flyttar till New York och uppträder i The Chocolate Dandies ett namn som används av en mängd olika jazzensembler USA på 1920- och 1940-talen.Som liten upplever pianisten Althea Waites de 1876 instiftade Jim Crow-lagarna i USA, vilka möjliggör segregationen.- Vi svarta förbjuds att använda samma toaletter, restauranter, dricksvattenfontäner, bussar ja, t o m kyrkor som vita. Det finns skiljeväggar mellan säten för vita och svarta i bussarna. Svarta kan inte prova kläder i varuhusen och det finns biografer för vita dit svarta aldrig får tillträde, berättar Althea Waites.Joséphine Baker står inte ut med segregationen i USA utan köper 1925 en enkel biljett till en atlantångare och går i exil i Paris. Hon är endast 19 år gammal.Blåskvintetten Imani Winds gav nyligen ut cdn Joséphine Baker - A Life Of Le Jazz Hot!, med två sviter om artisten.- Nuförtiden känner många inte ens till Joséphine Baker. Därför vill vi ställa henne i rampjuset genom de scenshower vi sätter upp med musiken från vår cd, berättar Monica Ellis, fagottist i ensemblen.- Artistkretsarna i USA under 30- och 40-talen begränsar henne. De är så inskränkta att en kvinna, en så stor personlighet som Joséphine Baker, är tvungen att finna en plats där de uppskattar hennes talang.-Vinden vänder helt på fransk mark och Joséphine Baker upplever för första gången att publiken struntar i hennes hudfärg och ser henne som den artist hon är. Detta är Joséphins viktigaste vändpunkt och hon använder den till att skapa sin magnifika karriär, säger fagottisten Monica Ellis i programmet.Joséphine Baker inleder sin Parisvistelse med att framträda I föreställningen La Revue Nègre, Neger-revyn, på Théâtre des Champs-Elysées.Den ökända finalen, Vildens dans, väcker starka reaktioner hos vissa delar av publiken. Joséphine Baker dansar nämligen topless, endast iklädd fjäderboa vid stussen och huvudet. Hon har stora örhängen och skelar med ögonen. Jospéhine Baker har med sin dans skapat en skandalsuccé!- Vissa anser att Joséphine Baker tjänar pengar på att uttrycka parisarnas fördomsfulla syn på afroamerikaner som abnorma freaks som sysslar med pajaserier. Många svarta tar illa vid sig över den där driften med svarta kvinnors kroppar och deras bakdelar, säger dirigenten och tonsättaren Renée Baker, som bildade 50-personersgruppen Chicago Modern Orchestra Project.- Joséphine Baker blir extremt sexualiserad, speciellt av vita män. Själv ser hon inte enbart sig själv som sexobjekt, utan använder sig av det dramatiska, det provokativa och det som mest chockar publiken, säger Monica Ellis.- Jag förstår att hon gör så här för att visa att hon är en stor artist, helt enkelt! Hon använder de instrument hon har; sin kropp och sin skönhet. När vi nu kan vi se hela bilden är dessa uppträdanden bara ett utsnitt ur det bildspel som är hela hennes konstnärliga historia, förklarar fagottisten Monica Ellis.I Paris spelar Joséphine Baker in filmroller som Siren of the Tropics, Zou-Zou och Princessan Tam-Tam. 1935 tar hon sånglektioner inför sin roll som Dora, dottern till guvernören i Guadeloupe, i Offenbachs komiska opera La Créole.1936 gör hon än en gång succé. Denna gång med föreställningen La Folie du Jour dagens galenskap - där hon dansar endast iklädd bh, strass och 16 konstgjorda bananer runt midjan. Här utför hon de kända Charleston-rörelserna där armarna korsas över knäna. En del ser de här gula frukterna som symboler för manliga könsorgan. Joséphine Baker får smeknamn som Svarta Pärlan, Brons Venus och Kreolgudinnna. Över hundra män friar till henne.Joséphine Baker är nu en av Europas mest populära och högst betalda artister och promenerar nedför Champs-Élysées med sin gepard Chiquita, gullar med sin get Toutoute eller dränker sin gris Albert i dyra parfymer.Hon återvänder till New York i mitten av 30-talet för att medverka i föreställningen Ziegfield Follies på Broadway. Det svarta samhället i Harlem hyllar henne, men varken den vita publiken eller vita recensenter i USA accepterar att en afroamerikansk kvinna kan vara sofistikerad och glamorös. I New York Times kallas Joséphine Baker för 'negerslinka'.Hon återvänder till Frankrike. Hon blir fransk medborgare 1937 och uppsäger samtidigt sitt amerikanska medborgarskap.- I Joséphine Bakers liv vänder vinden många gånger, anser fagottisten Monica Ellis. Bland annat när hon arbetar för den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon inser att hon är duglig även utanför scenen och filmduken och får visa vilken humanist hon är.Under nazisternas ockupation av Frankrike arbetar Joséphine Baker för den franska motståndsrörelsen genom att smuggla meddelanden bland sina notblad eller i underkläderna.- Att Joséphine Baker skulle utföra den här typen av hemliga uppdrag är för många helt osannolikt, och det gör henne än mer undercover, skrattar Monica Ellis. Sångerskan använder smarta, listiga och varierande sätt att göra en insats för det hon tror på. Hon är en extraordinär kvinna.Joséphine Baker är en föregångare till Marilyn Monroe och Madonna. Eller en legering av dessa båda artistiska ättlingar. Men hur kunde då Joséphine Baker, som var så ensam i sitt slag, vara så extremt stark och målmedveten?- Elasticiteten hos ett förtryckt folk är speciell, förklarar Monica Ellis. Det sista du tänker på är att du är förtryckt. Du funderar ständigt på hur du skall komma ur din misär, hur du skall kunna förverkliga det du har inom dig; dina drömmar, ditt kall. Du tänker inte på svårigheterna utan på vad som ligger framför dig. Hur tiderna skall förändras, avslutar fagottisten Monica Ellis i blåskvintetten Imani Winds.Den 8 april 1975 firar Joséphine Baker sina 50 år som entertainer genom en revy på varitéteatern Bobino på Montparnasse, på Seines vänstra strand i Paris. Den är finansierad av bl a Grace av Monaco och Jacqueline Kennedy Onassis. Fyra dagar senare avlider Joséphine Baker i en hjärnblödning. Hon är knappt 69 år gammal. Paris hylllar henne med en begravning värd en statschef och skjuter en salut med 21 skott.Låtlista:12:03 Billie Holiday, Harry Edison, Ben Webster, Jimmy Rowles, Barney Kessel, Red Mitchell, Alvin Stoller - Body And Soul Album: Holiday For Lovers Kompositör: Johnny Green Bolag: VERVE 12:05 Josephine Baker, Jo Bouillon - Don'T Touch My Tomatoes Album: My Greatest Songs Kompositör: Trad Bolag: RCA 12:08 Josephine Baker - Lonesome Lovesick Blues Album: Bravo A Josephine Baker Kompositör: Spencer Williams Bolag: COLUMBIA 12:13 Joséphine Baker, Adrien Lamy, Melodic-Jazz Du Casino De Paris, Edmond Mahieux - J'Ai Deux Amours Album: Exotique Kompositör: Vincent Scotto Bolag: FLAPPER 12:18 Josephine Baker - I Want To Yodel Album: Bravo A Josephine Baker Kompositör: W Spencer Bolag: COLUMBIA 12:20 Joséphine Baker - Sans Amour Album: Exotique Kompositör: Charles Borel-Clerc Bolag: FLAPPER 12:25 Imani Winds - La Belle Sirène Comme Le Comedienne/ I Journey Across The Ocean Kompositör: Jeff Scott Bolag: KOCH INTERNATIONAL CLASSICS 12:27 Josephine Baker, Comedian Harmonists, Erwin Bootz - EspabilateAlbum: Joséphine Baker 1933-1937 Kompositör: Eliseo Grenet Bolag: CHANSOPHONE 12:29 Joséphine Baker, Melodic-Jazz Du Casino De Paris, Edmond Mahieux - La Petite TonkinoiseAlbum: Exotique Kompositör: Vincent Scotto, G Villard Bolag: FLAPPER 12:34 Josephine Baker - MadianaAlbum: Joséphine Baker 1933-1937 Kompositör: Maiotte-Almaby Bolag: CHANSOPHONE 12:37 Imani Winds - La Belle Sirène Comme Le Comedienne/ Ii One Ticket PleaseKompositör: Jeff Scott Bolag: KOCH INTERNATIONAL CLASSICS 12:43 Joséphine Baker, Le Jazz Du Poste-Parisien, Al Romaine - HaitiAlbum: Exotique Kompositör: Vincent Scotto Bolag: FLAPPER 12:46 Josephine Baker, Wal-Berg - I'M Feelin' Like A MillionAlbum: Joséphine Baker 1933-1937 Kompositör: Nacio Herb Brown Bolag: CHANSOPHONE 12:50 Imani Winds - Portraits Of Josephine Baker Vi Les Milandes Imani WindsKompositör: Valerie Coleman Bolag: KOCH INTERNATIONAL CLASSICS 12:53 Josephine Baker, John Ellsworth - Doudou Album: Joséphine Baker 1933-1937 Kompositör: Pothier, Maurice Hermite, Pipon Bolag: CHANSOPHONE 12:56 Josephine Baker, Jo Bouillon - Je Voudrais Album: My Greatest Songs Kompositör: Bruno Coquatrix Bolag: RCA 12:59 Joséphine Baker - The Times They Are A-Changing Album: Live At Carnegie Hall Kompositör: Bob Dylan Bolag: TELE GENERAL STUDIOS

I Paris möts många av världens ledare för att hitta lösningar på en av vår tids största utmaningar. Kino ställer sig frågan vad filmen har för betydelse i arbetet för en hållbar framtid?  Heta filmer nu är bland andra omdiskuterade Cowspiracy och Naomi Kleins This Changes Everything. Och så har Kinos Roger Wilson träffat kritikerrosade regissören Andrew Haigh, som hyllades för sin film Weekend 2011. Nu är han tillbaka med 45 years som har premiär på fredag. Kate och Geoff Mercers ska fira sin 45e bröllopsdag när ett brev landar på farstugolvet. Brevet innehåller an allvarsam nyhet som kommer att få konsekvenser för bröllopsfirandet och deras äktenskap. Kino har träffat både Stephen Frears och skådespelaren Ben Foster, inför premiären av Frears nya film The Program.  Filmen handlar om en av tidernas mest framgångsrika cyklist, Lance Armstrong, som avslöjades som storfuskare efter att ha fällts för dopning. Vi hör också journalisten David Walsh som avslöjade Armstrong.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Agneta Nordin

** Ho ville ikkje klippe kvinner med hijab fordi ho ikkje ville ha ondskapen inn i frisørsalongen sin. I Ukeslutt møter ho ho muslimen som vart kunden hennar. ** I Paris prøver dei å finne tilbake til kvardagen etter terroråtket. Norske Ragnhild Bekkhus har prata mykje med sonen på 8 år om terror: (- Han er redd for at slemme menn skal komme inn i huset vårt, seier nordmannen. ) DU høyrer på UKESLUTT her i NRK P1 og P2. Mitt navn er SARA VICTORIA RYGG. I denne sendinga skal du også få møte Veronica Orderud. Ho pratar om kor viktig fengselspresten var for ho då ho satt inne og møter Human-Etisk Forbund, som ønskjer å endre ordninga, i debatt litt seinare i sendinga.

Norsk konsertbransje i sjokk etter terroren i Paris, men oppfordrer oss til å gå på konserter som vanlig. I Paris tar flere kulturarbeidere til orde for at de stengte kulturinstitusjonene nå må gjenåpnes Det er duket for ny Hunger Games feber og premiere på et nytt teaterstykke om 22 juli Kulturnytt gir deg innblikk i de viktigste kulturhendelsene denne uka og Kulturnytt i dag er ved Stine Traaholt

I Paris firar människor in helgen. Men så plötsligt inträffar det ofattbara. Hundra människor mördas och ännu fler skadas i de värsta terrorattackerna som drabbat Frankrike sedan andra världskriget. En 20 minuter lång specialdokumentär från P3 Nyheter. Det är fredag kväll den trettonde november 2015. På fotbollsarenan Stade du France möter Frankrike Tyskland i en vänskapsmatch. På hedersläktaren sitter Frankrikes president Francois Hollande. En bit in i första halvlek hörs en explosion. Den följs av två explosioner till. Varken spelarna eller publiken på läktarna förstår vad det är som händer. Samtidigt börjar gärningsmän skjuta ihjäl människor i restaurangkvarter i tionde och elfte arrondissement. Människor försöker fly för sina liv eller gömma sig inne i restaurangerna. På konserthuset Le Bataclan, inte långt från restaurangkvarteren, är över 1000 människor på rockkonsert. Mitt i spelningen kliver några män in och skjuter människor besinningslöst. Över hundra människor dödades och runt 300 skadas sammanlagt i terrorattackerna som sker på  minst sex olika platser i Paris. Hela världen är i chock och försöker förstå. Det här är P3 Dokumentär: nyhetsspecial om terrordåden i Paris som är bland de värsta dåden som Frankrike upplevt i modern tid. Av Martina Pierrou. Producenter: Ulla Svensson och Magnus Arvidson.

Desperata flyktingar var strandade på tågstationen i Budapest i veckan. Och en sak verkar de alla vara överens om - de älskar Angela Merkel. Vår korrespondent Daniela Marquardt, på plats i Ungern, berättar om vandringen hon gjorde med flyktingar mot gränsen till Österrike igår. Och om deras nyfunna kärlek till Tysklands förbundskansler.I Paris ska vissa butiker få börja ha öppet på söndagar i höst. Men det har varit år av debatt. Beatrice Janzon i Paris berättar varför en dag kan röra upp så mycket känslor.Och så handlar det om rekordlandet Indien. Allt fler Guinness-rekord kommer nu därifrån. Dessutom finns flera lokala rekordböcker. Vår Indien-korrespondent Margita Boström spanar och tror att det beror på behovet att sticka ut bland över 1,2 miljarder människor.

Moa Eriksson Sandberg har skrivit en lång rad böcker för barn och ungdomar och är aktuell med boken Paris, Lola & jag. Alice Kassius Eggers har nyligen kommit ut med sin första barnbok Flickan med silverskorna.   Om Flickan med silverskorna: Det är jullov och Mika vet inte riktigt vad han ska hitta på. Mamma har fullt upp med sitt och han känner inte för att ringa någon kompis. En morgon ser han en mystisk figur smyga över skolgården. Vem är hon och vad gör hon vid den stängda skolan? Det visar sig snart att figuren på skolgården behöver hjälp, och att det är just Mika som måste hjälpa henne. Men kommer han att klara av det?Flickan med silverskorna är en lågmäld berättelse och ett spännande äventyr på samma gång. Mika är ingen typisk hjälte, utan en vanlig, lite tillbakadragen kille som visar stort mod när det verkligen gäller.   Om Paris, Lola & jag: I Paris på semester med bästisen Lola och hennes mamma. Tretton år gammal och på väg in i något nytt, nya känslor som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Överallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slängkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska få barn. Och ibland känns det som om man har väntat ett helt liv på att någon ska se en.Moa Eriksson Sandberg kan som ingen annan skildra känslan av att stå på tröskeln till vuxenvärlden. På exakt, sparsmakad prosa beskrivs en sommar som lågmält men intensivt vänder upp och ner på själva livet.  I denna podcast samtalar Moa och Alice med Cecilia Nilson, publicistisk chef på Rabén & Sjögren.

Om Joséphine Baker, sångerska, dansare, regnbågsmamma. Med fagottisten Monica Ellis och tonsättaren Renée Baker. Del 2 av 5 av Birgitta Tollan. Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar ”mot alla odds”. Medverkar gör fagottisten Monica Ellis i ensemblen Imani Winds från New York, pianisten Althea Waites från Los Angeles och dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago. Joséphine Bakers klassresa är gigantisk. Vinden vänder flera gånger. Från fattigdom och misär reser hon sig och blir den första afroamerikanska scenartist som når stjärnstatus. Joséphine Baker blir en av Europas mest populära och högst betalda artister - en riktig fashionista, som har en gepard som sällskapsdjur, blir filmstjärna, bor i ett slott med sina tolv adopterade barn och är bästis med furstinnan Grace av Monaco. Joséphine Baker föds 1906 och växer upp under små villkor i St Louis, Missouri. Hon arbetar som barnvakt och städerska hos rika, vita familjer redan som 8-åring. 1917, när Joséphine Baker är 11 år, upplever hon ett av de värsta rasistiska dåden i USA’s historia. Den s k Östra St Louis-massakern. Tusentals vita människor demolerar och bränner ner svarta människors hem och skjuter rakt in i folkmassor med afroamerikaner. Flera svarta lynchas efter utrop som ”Söderns negrer förtjänar en geniun lynchning”. Mellan 100 och 200 människor dör i de våldsamma upploppen, de allra flesta afroamerikaner. Sex tusen afroamerikaner blir hemlösa efter massakern. Händelserna i Östra St Louis satte outplånliga spår hos Joséphine Baker som under hela sitt vuxna liv aktivt arbetar mot rasism. Redan under sina föreställningar under 20-och 30-talen kräver hon i kontrakten att även svarta skall ha tillåtelse att komma till hennes föreställningar. Joséphine Baker vinner sin första danstävling vid 14 års ålder. I samband med det här turnerar hon I USA med Jones Family Band och Dixie Steppers. Hon flyttar till New York och uppträder i The Chocolate Dandies ett namn som används av en mängd olika jazzensembler USA på 1920- och 1940-talen. Som liten upplever pianisten Althea Waites de 1876 instiftade Jim Crow-lagarna i USA, vilka möjliggör segregationen. - Vi svarta förbjuds att använda samma toaletter, restauranter, dricksvattenfontäner, bussar ja, t o m kyrkor som vita. Det finns skiljeväggar mellan säten för vita och svarta i bussarna. Svarta kan inte prova kläder i varuhusen och det finns biografer för vita dit svarta aldrig får tillträde, berättar Althea Waites. Joséphine Baker står inte ut med segregationen i USA utan köper 1925 en enkel biljett till en atlantångare och går i exil i Paris. Hon är endast 19 år gammal. Blåskvintetten Imani Winds gav nyligen ut cd’n Joséphine Baker - A Life Of Le Jazz Hot!, med två sviter om artisten. - Nuförtiden känner många inte ens till Joséphine Baker. Därför ville vi ställa henne i rampjuset genom de scenshower vi satte upp med musiken från vår cd, berättar Monica Ellis, fagottist i ensemblen. - Artistkretsarna i USA under 30- och 40-talen begränsar henne. De är så inskränkta att en kvinna med en så stor personlighet är tvungen att finna en plats där de uppskattar hennes talang. -Vinden vänder helt på fransk mark och Joséphine Baker upplever för första gången att publiken inte bryr sig om hennes hudfärg utan istället ser henne som den artist hon är. Detta är Joséphins viktigaste vändpunkt och hon använder den till att skapa sin magnifika karriär, säger fagottisten Monica Ellis i programmet. Joséphine Baker inleder sin Parisvistelse med att framträda I föreställningen La Revue Nègre, Neger-revyn, på Théâtre des Champs-Elysées. Den ökända finalen, Vildens dans, väcker starka reaktioner hos vissa delar av publiken. Joséphine Baker dansar nämligen topless, endast iklädd fjäderboa vid stussen och huvudet. Hon har stora örhängen och skelar med ögonen. Jospéhine Baker har med sin dans skapat en skandalsuccé! - Vissa anser att Joséphine Baker tjänar pengar på att uttrycka parisarnas fördomsfulla syn på afroamerikaner som abnorma freaks som sysslar med pajaserier. Många svarta tar illa vid sig över den där driften med svarta kvinnors kroppar och deras bakdelar, säger dirigenten och tonsättaren Renée Baker, som bildade 50-personersgruppen Chicago Modern Orchestra Project. - Joséphine Baker blir extremt sexualiserad, speciellt av vita män. Själv ser hon inte enbart sig själv som sexobjekt, utan använder sig av det dramatiska, det provokativa och det som mest chockar publiken, säger Monica Ellis. - Jag förstår att hon gör så här för att visa att hon är en stor artist, helt enkelt! Hon använder de instrument hon har; sin kropp och sin skönhet. Nu kan vi se hela bilden och då är dessa uppträdanden bara ett utsnitt ur det bildspel som är hela hennes konstnärliga historia, förklarar fagottisten Monica Ellis. I Paris spelar Joséphine Baker in filmroller som Siren of the Tropics, Zou-Zou och Princessan Tam-Tam. 1935 tar hon sånglektioner inför sin roll som Dora, dottern till guvernören i Guadeloupe, i Offenbach’s komiska opera La Créole. 1936 gör hon än en gång succé. Denna gång med föreställningen La Folie du Jour – dagens galenskap - där hon dansar endast iklädd bh, strass och 16 konstgjorda bananer runt midjan. Här utför hon de kända Charleston-rörelserna där armarna korsas över knäna. En del ser de här gula frukterna som symboler för manliga könsorgan. Joséphine Baker får smeknamn som Svarta Pärlan, Brons Venus och Kreolgudinnna. Över hundra män friar till henne. Joséphine Baker är nu en av Europas mest populära och högst betalda artister och promenerar nedför Champs-Élysées med sin gepard Chiquita, gullar med sin get Toutoute eller dränker sin gris Albert i dyra parfymer. Hon återvänder till New York i mitten av 30-talet för att medverka i föreställningen Ziegfield Follies på Broadway. Det svarta samhället i Harlem hyllar hennes vistelse, men varken den vita publiken eller vita recensenter i USA accepterar att en afroamerikansk kvinna kan vara sofistikerad och glamorös. I New York Times kallas Joséphine Baker för “negerslinka”. Hon återvänder till Frankrike. Hon blir fransk medborgare 1937 och uppsäger samtidigt sitt amerikanska medborgarskap. - I Joséphin Bakers liv vänder vinden många gånger, anser fagottisten Monica Ellis. Bland annat när hon arbetar för den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon inser att hon är duglig även utanför scenen och filmduken och får visa vilken människovän hon är. Under nazisternas ockupation av Frankrike arbetar Joséphine Baker för den franska motståndsrörelsen genom att smuggla meddelanden bland sina notblad eller i underkläderna. - Joséphine Baker var en helt osannolik person att utföra den här typen av hemligt uppdrag, och det gjorde henne ännu ner undercover, skrattar Monica Ellis. Sångerskan använder smarta, listiga och varierande sätt att göra en insats för det hon tror på. Hon är en extraordinär kvinna. Joséphine Baker är en föregångare till Marilyn Monroe och Madonna. Eller en legering av dessa båda artistiska ättlingar. Men hur kunde då Joséphine Baker, som var så ensam i sitt slag, vara så extremt stark och målmedveten? - Elasticiteten hos ett förtryckt folk är speciell, förklarar Monica Ellis. Det sista du tänker på är att du är förtryckt. Du funderar ständigt på hur du skall komma ur din misär, hur du skall kunna förverkliga det du har inom dig; dina drömmar, ditt kall. Du tänker inte på svårigheterna utan på vad som ligger framför dig. Hur tiderna skall förändras, avslutar fagottisten Monica Ellis i blåskvintetten Imani Winds. Den 8 april 1975 firar Joséphine Baker sina 50 år som entertainer genom en revy på varitéteatern Bobino på Montparnasse, på Seines vänstra strand i Paris. Den är finansierad av bl a Grace av Monaco och Jacqueline Kennedy Onassis. Fyra dagar senare avlider Joséphine Baker i en hjärnblödning. Hon är knappt 69 år gammal. Paris hylllar henne med en begravning värd en statschef och skjuter en salut med 21 skott. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Islamofobin är ett problem sedan länge och efter Charlie Hebdo fruktar många att det blir värre. Popula gästas av två unga muslimer som berättar om sina erfarenheter. Under julhelgerna uppmärksammades ett flertal illdåd mot moskéer i Sverige. I Paris växer oron om ökad islamofobi bland muslimer efter Charlie Hebdoattacken. Hur är situationen i Sverige? I studion berättar Aida Parkkinen från Stockholm och Fredrik Brusi från Solna om hur det är att vara ung muslim i Sverige idag.  Popula popula@sverigesradio.se

** I Paris er 80 000 politifolk engasjert i jakten på terroristene som drepte 12 mennesker i går, mens hundretusenvis av parisere har tatt til gatene for å vise sin avsky mot drapene. Den franske ambassadøren til Norge er svært takknemlig for støtten fra det norske folk. ** Norske avisers faksimiler av Charlie Hebdo-karikaturene, nører bare opp under konflikten, sier en engasjert filmregissør Erik Poppe. Han møter Geir Ramnefjell til debatt. ** Hvorfor skjedde angrepet nå - hvorfor i Frankrike og hva blir lærdommen? Jonas Gahr Støre og Cathrine Løchstøer forsøker å svare på noen av de store, ubesvarte spørsmålene.

Lyxhotell på semesterorter, flygresor i businessklass och alkohol på arbetstid. Kaliber granskar en svensk myndighet, en myndighet som gjort lite som den vill. - Så nu  har jag precis tagit ett dopp i poolen på hotellet och här finns det solstolar och andra bekvämligheter. Den här historien börjar på ett lyxhotell i Dubai. Det var hit vi kom när vi började kontrollera vad statligt anställda tjänstemän gör efter att de lämnat av utvisade personer  i till exempel Afghanistan eller Pakistan. - Trycker man på en knapp här så kommer det folk och passar upp på en, ger en drinkar eller vad man nu vill ha för något.  Det är här - på ett femstjärnigt hotell i Dubai - som de statligt anställda tjänstemännen vilar ut efter att de lämnat av utvisade personer. Och det är inte bara en natt, utan två eller tre. Och det är svenska skattebetalare som får stå för kostnaden. Idag ska Kaliber visa hur det här har fått pågå - år efter år. En statlig myndighet ska hantera skattemedel ansvarsfullt. Den här myndigheten har gjort lite som den vill. Du lyssnar på Kaliber och en granskning i två delar om svenska utvisningar. Vi har hört om dem på nyheterna, många gånger. De chartrade planen, lastade med människor som ska utvisas till länder som Irak eller Afghanistan. Det handlar om den svåraste formen av utvisningar. Människor som inte vill, men som ändå måste lämna Sverige. Som vägrar att åka, och som därför tvingas iväg med hjälp av bevakningspersonal. Sådana här svåra utvisningar sköts oftast av Kriminalvården. Det är Kriminalvården som planerar resorna och det är oftast deras personal som sitter med på flygplanen. När vi på Kaliber under åren har undersökt enstaka utvisningsärenden har vi sett att de som utför den här uppgiften, alltså Kriminalvårdens personal, har stannat kvar utomlands och bott på hotell efter att  de utvisat personer. Vi ville ta reda på om detta bara var enstaka fall, eller om det fanns ett mönster. Det vi skulle få veta, var mycket mer än så. Jag har tagit flyget till Arvidsjaur för att ta reda på mer om hur det går till när en utvisningsresa planeras. Den speciella enhet inom Kriminalvården som planerar och utför utvisningsresor, heter Kriminalvårdens Transporttjänst och här i Arvidsjaur finns det planeringskontor som planerar resorna. Härifrån, beställs allt från de chartrade flygplanen, till hotell och flygbiljetter hem för personalen. Jag får träffa Hans Lagerlöf som är platschef för Transporttjänstens planering. Hans Lagerlöf berättar om hur de får in beställningar från olika myndigheter på resor. Om en person som får avslag på sin asylansökan till exempel, vägrar lämna Sverige frivilligt, lämnar Migrationsverket över ansvaret till Polisen. Polisen tar i sin tur hjälp av Kriminalvårdens Transporttjänst för att genomföra utvisningen. Utvisningen kan ske med reguljära flyg eller med inhyrda, chartrade flygplan. – Så vi planerar allts resan och vi utför den också med främst egen personal. Bara under förra året planerade Kriminalvårdens Transporttjänst drygt 3400 utvisningsresor. Det handlar till viss del om utvisningar av personer som begått brott, men den allra största delen handlar om människor som fått avslag på sina asylansökningar. Kriminalvårdens Transporttjänst får statliga pengar, öronmärkta för just sådana utvisningar. Och de resorna kostar allt mer. Förra året mer än 240 miljoner kronor. Drygt 20 miljoner mer än man först fått i anslag. Men samtidigt som resorna kostade mer så utvisade Transporttjänsten färre personer än året innan. Enligt Kriminalvården beror de ökade kostnaderna främst på vad de beskriver som fler svåra ärenden som kräver chartrade flygplan och mer bevakningspersonal. Bara inhyrda plan kostade förra året ungefär 51 miljoner kronor. - Vad kan det finnas för svårigheter med att planera de här resorna? – Det ser ju väldigt olika ut beroende på vad det är för resa. Ibland står vi inför ärenden som är jätte besvärliga att planera men också genomföra, men de allra flesta resorna tycker jag är inte speciellt komplicerade att planera. Vi kommer att återkomma till planeringen i Arvidsjaur. Först åker vi till Norrköping. Här ligger Kriminalvårdens huvudkontor. Vi är här eftersom vi har bett om att få ta del av handlingar som beskriver hur utvisningsresorna går till. Och vad det är som kostar pengar. – Det här rummet kommer bli ert rum. Ni kommer få nyttja det här rummet. Det här materialet är känsligt. Enligt Kriminalvården så innehåller det uppgifter som är belagda med sekretess. Därför får vi bara ta del av det med ett förbehåll. Vi kan berätta om resorna, men inte så detaljerat att det går att lista ut vilka personer det var som utvisades. – Om du för in  i datorn där så kan jag…plocka ut. Vi plockar ut reseräkningar och kvitton ur bruna pappkartonger.   Det är ett stort material och vi väljer att titta på kostnader för de resor som enligt Kriminalvården är de dyraste, de som helt eller delvis genomförts med inhyrda- så kallade chartrade flygplan. Resorna har gjorts mellan januari 2011 och april 2014, alltså närmare tre och ett halvt år. Och när vi går igenom resplaner, kvitton och reseräkningar ser vi snart ett mönster. Efter att utvisningarna genomförts så åker personalen sällan direkt hem. Istället kan vi se att de stannar till vägen hem och tar in på hotell, på turistorter som Aten, Larnaca, Paris, Wien, Istanbul och Dubai. Inte bara en natt, utan även två eller tre. Jag står i lobbyn på det femstjärniga hotellet i Dubai. Här har Transporttjänstens personalen bott två eller tre nätter efter utvisningar till länder som Afghanistan eller Pakistan. Jag har stämt träff med en av hotellets chefer, som visar mig runt i byggnaden. Marmorgolvet i hotellets lobby är spegelblankt. Det poleras varje dag. – To make sure our lobby is comfortable. For guests to walk on. Vi går ut och sätter oss på terrassen. Här har man en unik utsikt över staden och de berömda skyskraporna får jag höra. Och det gör det här hotellet särskilt prestigefullt. Det är ett av stadens mest kända femstjärniga hotell säger chefen. – This is the hub of the Dubai. This is a keyplace. Nästan alla resor vi tittar på innehåller en hotellnatt för personalen på vägen hem, även de resor som görs till europeiska länder som Malta eller Italien. Men vi väljer att titta extra på de resor där personalen stannat utomlands längre än så. Vi hittar bara i vårt material ett 80-tal resor där personalen stannat kvar utomlands två eller till och med tre nätter efter att de lämnat av den utvisade. Ibland stannar de kvar på orten där personen avlämnats, men i de flesta fall åker personalen till ett annat land. Vi kan ta några exempel: * 18 personer tillbringar två nätter på hotell i Kairo efter utvisning till Burundi. Hotellnota: 28 354 kronor. * Tre hotellnätter i Dubai efter utvisning till Kabul. Tre personer, 13 235 kronor. Vi ser också flera exempel på resor där personalen efter utvisningen, åker tillbaka till Europa: * Två nätter spenderas på hotell i Larnaca på Cypern efter utvisningsresa till Kabul. Hotellet beskrivs av en svensk resebyrå som Högklassigt boende direkt vid stranden. Hotellnotan: 28 personer två nätter,  46 822 kronor. * Två nätter i Madrid efter utvisningsresa till Nigeria. Hotellnota: 13 personer,  31 041 kronor. * Tre hotellnätter för fyra personer i Amsterdam efter utvisningsresa till Kazakstan. Kostnad: 19 954 kronor. Och både i Europa och på andra håll i världen  handlar det inte sällan om fina hotell som det femstjärniga hotellet i Dubai som dyker upp flera gånger. Hotellet i Dubai har spa, flera pooler och tillgång till golfbana. Det är femstjärniga hotell i Kirgisiztan, Istanbul och Aten. Lyxhotell vid stranden i Gambia, och centralt belägna hotell i Wien och Paris. Och i Dubai bor man alltså på ett femstjärnigt hotell omgivet av exklusiva butiker. Jag lämnar golfbanan och åker till mitt hotell som ligger precis intill flygplatsen i Dubai. Det kostar hälften så mycket som det hotell som Kriminalvårdens Transporttjänst brukar använda sig av. Och hotellen i resorna vi tittat på, är nästan aldrig några flygplatshotell och kräver mer eller mindre långa taxiresor. I Paris har man valt hotell i närheten av Eiffeltornet och i Jordanien har man åkt sex mil med taxi, för att ta in på en resort vid döda havet. Vi kan alltså se att Transporttjänstens personal bor två eller tre nätter på hotell utomlands, fina hotell, som många kanske mest förknippar med semester. Men det här är tjänstemän, anställda på en statlig myndighet som är på resa i tjänsten. Men det är inte bara hotellnätterna och taxi som kostar pengar. Det handlar också om flygbiljetter. I de resor vi tittat extra på, alltså där personalen stannat utomlands två eller tre nätter,  åker personalen nästan alltid reguljärt flyg hem efter utvisningen. Och det kan bli dyra flygresor, för vi kan se att det ofta är Businessklass som gäller: * Efter tre nätter i Dubai flyger personalen businessklass hem för 18 970 kronor per person Totalt 75 880 kronor för fyra personer. * Efter två nätter i Gambia, flyger Kriminalvårdens personal  hem med Businessklassbiljetter. Kostnad 15 437 kronor per Person. Totalt: 46 311 kronor för tre personer. * Businessklassflyg hem från Dubai för tre personer efter två nätter på hotell. Kostnad: 27 656 kronor per person. Totalt 82 968 konor enkel resa. Det handlar alltså om flera nätter på hotell på turistorter utomlands och dyra flygbiljetter hem samtidigt som det handlar om en svensk myndighet. Så vad är det som gäller egentligen? Precis som alla andra myndigheter lyder Kriminalvården under myndighetsförordingen, de ska som det heter, hushålla väl med statens medel. Och precis som andra myndigheter har de en resepolicy. I den står det: att man inom Kriminalvården ska sträva efter ett kostnadseffektivt resande. Det handlar i flera fall om långa resor för personalen och de har lagstadgad rätt till vila mellan arbetspass. Men vi undrar varför personalen stannar utomlands två eller tre nätter i stället för att åka hem och vila och varför Kriminalvårdens Transporttjänst väljer dyra businessklassbiljetter hem. För att ta reda på mer läser vi de avtal som  gäller för Transporttjänstens personal, men där hittar vi ingen förklaring till personalens övernattningar. Vi ställer frågor till Kriminalvårdens Transporttjänst om hur det kommer sig att deras personal stannar kvar två eller tre nätter på hotell utomlands, ibland bara några få timmars flygresa från Sverige. Det vi får veta är att en stor del av tiden är betald arbetstid och att personalen får utlandstraktamente. Vi får också veta att det handlar om att personalen ska få vila efter sina arbetspass som ibland kan vara extremt långa. Men hur det kommer sig att allden här vilan tas ut i utlandet i stället för när personalen kommit hem, det är det ingen som kan ge oss svar på. Ingen kan säga hur, när eller vilka som beslutat att man ska arbeta på det sättet. Det här har nyligen uppmärksammats inom myndigheten. Vi träffar Fredrik Westerberg Thorell, som är tillförordnad chef på internrevisionen. – Revisionen gjordes eftersom vi fick tips om att det var saker som behövdes ses över inom utrikesverksamheten. I våras riktade Kriminalvårdens internrevision skarp kritik mot Transporttjänstens utrikesverksamhet, som de menar ”lever efter en egen regelstruktur med svag dokumenterad grund som inte stämmer överens med Kriminalvårdens resepolicy eller med statens regelverk.”  – Det finns interna skrifter och sammanställningar av typen arbetspapper, men de dokumenten går inte att spåra till vem som gjort eller om någon beslutat att vi faktiskt ska göra så här, men det är den typen av dokumentation som man stödjer sig på när man gör de här avstegen. Fredrik Westerberg Thorell menar att de ibland två och tre nätter långa utlandsvistelserna,  är en praxis som levt kvar sedan Transporttjänsten var en egen myndighet fram till man blev en del av Kriminalvården 2006. – Man har en egen praxis man gått efter och har du haft en praxis som du haft ett visst antal år så ser man den som ett avtal. Kriminalvårdens Transporttjänst följer alltså inte den resepolicy som kriminalvården har utan har i stället under flera år haft sitt eget sätt att sköta utlandsresorna, något som enligt Internrevisonen leder till ökade kostnader. Och just nu ser Kriminalvården över hur Transporttjänsten planerar sina resor efter internrevisionens kritik. Personalens flygbiljetter i samband med utvisningar av personer som fått avslag på asylansökningar, kostade förra året ungefär 43 miljoner kronor. Och vi får svar på varför vi sett flera flygresor hem i businessklass i vårt material. För till skillnad från Kriminalvårdens resepolicy,  så kan Transporttjänstens personal alltid åka hem i businessklass på resor som tar mer än tre timmar. Vi återvänder till planeringsenheten i Arvidsjaur. Det är här vilan i utlandet beräknas och både hotell och flygbiljetter bokas. Jag frågar chefen Hans Lagerlöf om hur han ser på den ibland två eller tre nätter långa vilotiden utomlands. – Ibland kan jag tycka att det, jag har respekt för att man tycker att det är mindre rimligt, att det till och med ibland är lite stötande. Men en gång till nu får vi titta på hur vi ska reglera det här och där göra bedömningen om vad som är rimligt och inte rimligt. Jag frågar också hur det kommer sig att personalen i de resor vi tittat på, inte bor på flygplatshotell i större utsträckning. – Just när det gäller flygplatshotell så är det lite svårt att  motivera att vi inte skulle välja dem av säkerhetsskäl för de ligger synnerligen tryggt på sin plats så. Så där tycker jag absolut vi måste se över vad det är för typ av hotell vi övernattar på. - Men varför har ni inte bara ändrat det då? – Jo det kan man tycka, men nu är det så att det här är också en sådan överenskommelse, en praxis som har utvecklats över tid och vi har ju inte ansträngt oss att ta tag i det där. - Varför har ni inte ansträngt er då? Som du säger. Det är ju ändå inte minst en hel del taxiresor som görs varje år på grund av att man väljer att bo längre bort. – Det är väl lätt att vara efterklok alltså, det borde vi ju naturligtvis ha kunnat gjort tidigare. I vårt material ser vi flera resor hem från Dubai som skett i Businessklass. Vid ett tillfälle kan vi se att en sjuksköterska som hyrts in för att delta vid resan åkt i ekonomiklass från Dubai. Medan Transporttjänstens personal fått betala drygt 19 000 kronor per person för sina businessklassbiljetter, kostar sjuksköterskans resa drygt 8000 kronor. – Det finns självklart situationer vid vissa resor där vi behöver och ska åka business, men omfattning och annat tycker jag att vi ska titta lite närmre på. Vi har alltså kunnat se hur Kriminalvårdens Transporttjänst, vars enda uppgift är att transportera personer, inte haft några tydliga, avtalade regler för hur deras utrikesresor ska planeras. Vi åker till Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping igen, och får träffa Claes Nöjd, som är ställföreträdande chef  för Kriminalvårdens Transporttjänst. Han säger att vilan utomlands har varit ett sätt för Transporttjänsten att ge personalen möjlighet att vila efter resor som ibland kan vara över ett dygn långa. – Det finns ju vilotidsregler och så som gäller inom Kriminalvården, så att säga men man har inte kunnat använda de inom Transporttjänsten därför finns en stark anledning till att se över det här och få det dokumenterat. - Varför har inte det skett tidigare då? – Det kan inte jag svara på varför det inte har skett tidigare. Självklart har det varit önskemål om att det här ska ses över sen flera år tillbaks och avtalet ska revideras i sin helhet när det gäller transporttjänsten så att det finns ett centralt tecknat avtal för hur man ska hantera det här. Men jag kan inte svara för tider tillbaks riktigt. - Men önskemål sen flera år. Varför har det inte skett någonting då? – Därför att det är en svår och komplex fråga. Det är en jättesvårt och komplex fråga med hur man ska beräkna vilotider. För vår utrikespersonal. Vi rör oss i andra länder. Vi sitter på hotell och flygplan under stora delar av dygnet. Så det är svårt. Internrevisionen är kritisk och planeringschefen i Arvidsjaur förstår att resorna kan uppfattas som stötande. Men Claes Nöjd vill inte svara på frågan om resorna är rimliga eller inte. – Det är ju det vi ser över nu. Vad är rimligt och hur ska det här göras. Utifrån att vi ska bedriva en effektiv verksamhet, vi ska ha en god arbetsmiljö och en hög säkerhet. Det är det vi ser över nu och det är det jag välkomnar. Det är svåra frågor att svara på. Jag vill inte förekomma vad man kommer fram till från personalavdelningens sida i de här frågorna. Han vill inte heller svara på frågan om han tycker det är rimligt att personal på en statlig myndighet flyger hem i businessklass från Dubai för 27 000 kronor per person. – Vad som är rimligt är att man ser över det här så att man får ett ordentligt regelverk som ska gälla för det här. Jag vill inte enskilt sitta och tycka någonting som egentligen inte har jobbat så länge inom chef och inte har bakgrunden inom de här bitarna. - Du är ju chef nu…alltså vad tycker du? – Jag tycker att det här ska man se över. Och det borde ju kanske ha gjorts för länge sen, men det finns starka skäl att se över det här, ja. En part som varit pådrivande i att se till att transporttjänstens personalen får åka businessklass är fackförbundet SEKO, som representerar majoriteten av de som jobbar med transporter inom Kriminalvården.  Thomas Laséen som är sektionsordförande, ser det som en arbetsmiljöfråga och vill inte diskutera enskilda kostnader för biljetter. – Om man rycker ut en sak ur sitt sammanhang och enskilt belyser den då är min erfarenhet i alla fall att det är inte ovanligt att diskussionen blir lite snedvriden och oseriös. Så därför är det viktigt för mig att bara diskutera helheten och inte lösryckta delar. Men sett till helheten så har jag svårt att se att det inte skulle kunna vara motiverat med den här typen av beslut så att säga. - Men om man ser en enkel resa från Dubai kan ju kosta 27 000 kronor per person, det är ju väldigt mycket pengar... – Ja det är jätte mycket pengar, men å andra sidan kan det vara så att det kostar ännu mer pengar i fall man skulle välja att köpa en annan typ av biljett. Och det är därför jag säger att det är viktigt att se till helheten. Också vad gäller hotellvalen säger Laséen att det är viktigt att se till helheten. – Höja blicken lite grann och titta på, vad är vinsterna och vad kan man vinna genom att agera på ett sådan här sätt och hittills har vinsterna varit positiva och är det så att utredningen visar att det inte är motiverat då tar vi och ändrar det. - Vad har det varit för positiva vinster? – Ja vi har en väldigt liten omsättning av personal på utrikesverksamheten till exempel som innebär att vi kan verkställa klienter på ett väldigt humant och bra sätt. Vilket jag kan se som ett delresultat av att vi har bra villkor och att vi tar hand om vår personal på ett positivt sätt. - Så eftersom personalen får ta in på hotell som ligger en bra bit ifrån flygplatsen så tar man hand om klienterna på ett bättre sätt? Jag får inte riktigt ihop det. – Nej. Jag förstår att du inte förstår det, men när man väver ihop helheten så finns det argument som gör att man väljer att göra på det här sättet. - Vad är det för argument? – Ja återigen, vi behöver sätta oss ner och det är många delar vi behöver titta på för att kunna ge ett helgjutet svar i den frågan och att sammanfatta det in en intervju på det här sättet, det blir lite knepigt. Vi är tillbaka i Dubai igen. – Ok nu sitter jag här i en ganska högljudd som ligger på bottenvåningen av det här hotellet som Kriminalvårdens Transporttjänst brukar ta in på. Det här är en bar vi känner igen. För när vi ville ta reda på vad personal som deltar vid Transporttjänstens utvisningsresor gör under sin utlandsvila, så började vi söka på sociala medier. Och där dyker baren i Dubai upp. På Facebook delar några med sig av upplevelser från jobbresor. Det är öppna Facebooksidor som vem som helst kan läsa. Vi ser bilder på svalkande drycker och lyxiga flygplatslounger avsedda för businessklassresenärer. Och i kommentarsfälten läser vi saker som: ”Ja då bär det snart av till Kabul, äntligen lite sol o värme!!!!!” ”Jag citerar en gammal kollegas svar på påståendet att vi har det bra. Bra och bra, jag vet inte om det är så jävla bra att kasa runt på fina marmorgolv och tjocka mattor och äta en jävla massa hummer och champagne och sådan skit.” Vi läser om karaokesång och fest på Cypern med kommentarer som: "Tack till alla er som gjorde tiden i Cypern så jävla bra" "Tack själv. Så kul var det längesen jag hade. Du är dessutom en utmärkt förfestfixare." Och vi ser bilder på vin, öl och bubbel, som följs av kommentarer som: ”En helt vanlig dag på jobbet” ”Ett glas rött från Malaga” ”Gott!!!” Bilder och kommentarer om alkohol och fest är något vi reagerar på. För även om tiden i  utlandet är  till för att personalen ska vila, så är också en stor del av tiden betald arbetstid. Personalen är i beredskap och ska kunna sättas i tjänst när som helst, berättar ställföreträdande chef Claes Nöjd. – Även om du pratar om nu att det är en vilotid men det här är utifrån en förpassningsresa så är det ju bestämmelser kring vad som är arbetstid eller inte. Sedan är ju det här tjänstemän som rör sig i andra länder. Så alkohol är självklart ingenting som man kan använda sig av på det sättet och framförallt inte under arbetstid. Vi ringer upp några av de som lagt ut kommentarer och bilder på Facebook. En person som har flera bilder på sin sida, säger att någon måste ha manipulerat bilder på hans Facebook utan att han märkt något. Han har ingen förklaring till hur han själv och närstående kunnat kommenterat bilderna utan att märka att de varit manipulerade och inte heller hur det kommer sig att bilder är upplagda från orter där han själv varit enligt underlag vi sett. De andra säger att de inte minns de bilder och kommentarer vi frågar om. Eller att det är ok eftersom de varit lediga. Men när vi visar det vi sett på Facebook för ställföreträdande chefen Claes Nöjd, har han en annan inställning. – Ja att det låter ju självklart inte bra, det är ingenting som får förekomma. Det gäller ju det jag var inne på förut, man dricker inte alkohol under sin arbetstid. Det här det blir ju liksom en bild av eran verksamhet. Som är helt offentlig. Vad tänker du om det? – Ja, det är ju inte den bilden som jag har fått till mig, och det är ju ingenting som jag har fått kännedom om. Det är ingen information som jag fått in, ingen fakta. För då hade vi självklart agerat i den frågan. Det här är sociala medier vi pratar om och de måste ju värderas utifrån också information på sociala medier. - Men hur reagerar du på det, att man beskriver sitt jobb inom Kriminalvårdens transporttjänst på det sättet? – Självklart är det ju inte positivt att man beskriver vår verksamhet på det sättet. Absolut inte. Vi utbildar våran personal väldigt tydligt i vad som gäller i att vistas i andra länder, i relation till att använda alkohol och hur man hanterar klienter och så vidare. Så det jobbar arbetsgivaren med regelbundet ut mot vår personal. Får vi signaler om att vi ser felaktigheter så agerar vi direkt. Men vi söker inte information via sociala medier, nej. Kaliber har idag kunnat visa hur statliga tjänstemän bor på lyxhotell och flyger businessklass när det är på tjänsteresor och att detta har fått pågå år efter år med chefernas godkännande och facket som pådrivande. Reportrar: Markus Alfredsson och Sofia Boo Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

I Paris møder Julie manden i sit liv. Tror hun.

Det franska märket Chloé firar nu i höst 60-årsjubileum. Men vad står det egentligen för? Vem startade det 1952, och varför? Bakom det välbekanta namnet finns förstås en historia som sträcker sig långt längre tillbaka än till modeskapare som Stella McCartney och Phoebe Philo och produkter som den omtalade Paddingtonväskan. Den som orsakade lätt hysteri 2005. I veckans STIL berättar vi om bakgrunden till märket. Känner man sig osäker på märket Chloés historia är man inte ensam. Det är faktiskt först nu – inför 60-årsjubiléet – som hela dess historia samlats ihop. I Paris kan man från och med den 29 september (fram till den 18 november) se utställningen Chloé. Attitudes på Le Palais de Tokyo i Paris. Där finns ett sjuttiotal plagg från flera av de designer som arbetat för märket under årens lopp – Gerard Pipart, Maxime de La Falaise, Karl Lagerfeld, Martine Sitbon, Stella McCartney, Phoebe Philo, Hannah MacGibbon och Claire Waight Keller, som är dagens chefsdesigner. Men från början var tanken att ingen designer skulle sticka ut. Märkets grundare Gaby Aghion ville erbjuda ett alternativ till dåtidens modehus där starka (manliga) modeskapare satte trenderna. Plaggen var dessutom rätt obekväma, tyckte hon och ville skapa lite lyxigare vardagskläder. ”En kvinna ska kunna glida in i sina kläder”, som hon sade. Hon skulle heller inte behöva tänka på kläderna hon bar – och hon skulle aldrig se ut som om klädde sig för män. Gaby Aghion, som var född i Alexandria i Egypten men sedan 1945 bosatt i Paris, var ingen designer. Hon anlitade därför en hel kader av olika modeskapare som ritade plagg i hennes anda. Det var också själva tanken – plaggen skulle tala, inte designern. Men en av dem blev ändå berömd för sin design för märket Chloé – Karl Lagerfeld. Under 1970-talet var det han som fick märket att bli ett av dåtidens trendigaste. En stor anledning till det var en man vid namn Antonio Lopez. Han var illustratör, influgen från New York till Paris – där han kom att stanna under nästan hela 70-talet. Han fångade inte bara tidsandan med självklara penseldrag, utan hans sinne för stil och glamour kom att prägla en mängd människor inom modevärlden. Antonio Lopez blev offer för den första vågen av AIDS, 1987. Han blev bara 44 år gammal. Men nu i september publiceras – äntligen – en stor bok om hans liv och verk som påverkat så många, och så mycket – Antonio Lopez: Fashion, Art, Sex, and Disco heter den. I programmet har vi träffat en annan illustratör som fångades av hans stil, den like svenske som världsberömde Mats Gustafson. Chloé visade sina kläder för första gången offentligt 1956, under en modevisning på Café de Flore i Paris. Detta berömda café har inte bara varit tillhåll för existentialister, författare och konstnärer. Här har även många modescener utspelat sig. Modeskribenten Karina Ericsson Wärn berättar om några av dem. Vi har även ringt upp kostymören för den omtalade amerikanska tv-serien Girls, Jenn Rogien, som berättar om hur de tänkt för att skapa en helt annan sorts vardagskläder, långt ifrån den lyx som varit vanlig att se på TV under senare år. Och så har vi mött den svenska modeskaparen Josefina Larsson, en nykomling på den svenska modescenen. Hon berättar om vikten av ett namn. Veckans gäst är Cia Jansson, modechef på tidningen Elle.

Elsa Schiaparelli (1890-1973) var en av det tidiga 1900-talets mest moderna designer, hypermodern, till och med. Det mesta hon gjorde då, görs idag, och alldeles självklart - samarbeta med konstnärer, resa för att inspireras, axelvaddar, synliga blixtlås, konstnärligt utformade knappar, syntetmaterial, knalliga färger och plagg med priser som gjorde dem tillgängliga för många. Trots det är hon inte alls lika känd som sin samtida kollega och konkurrent, Coco Chanel. Men snart kommer hennes namn att snurra runt igen, och hennes gärning att lyftas fram. Tillsammans med modedesignern Miuccia Prada är hon nämligen föremål för den kommande stora modeutställningen Schiaparelli and Prada: Impossible Conversations på The Metropolitan Museum of Art i New York (den börjar den 10 maj). I programmet berättar vi mer om Elsa Schiaparellis liv och karriär. I modehistorien beskrivs ofta Elsa Schiaparelli som en excentriker, och det var hon också. Men hon var även enormt ekonomiskt framgångsrik. Inte minst tack vare bra relationer med den amerikanska marknaden. I USA sålde hon som smör, och hennes namn var där välkänt ända in på 50-talet. När hon besökte huvudkontoret för det amerikanska varuhuset Neiman Marcus i Dallas, Texas, arrangerade de ett cocktailparty för 3000 gäster och hade dekorerat lokalen med ett jättelikt Eiffeltorn och tusentals nejlikor – allt i hennes signaturfärg ”Shocking Pink”. Hon var deras bäst säljande designer.  Elsa Schiaparelli var även mycket framgångsrik med sina parfymer. Hon gjorde flera och de flesta började på bokstaven ”S” – Salut, Soucis, Sleeping, Success Fou och så förstås Shocking, vars flaska i form av en kvinnotorso – eller provdocka, runt halsen hänger ett måttband– var inspirerad av den kurviga skådespelerskan Mae West, som var en av Elsas kunder.  Egentligen hade Elsa Schiaparelli inte alls tänkt sig att bli någon modedesigner. Hon föddes i en välbärgad aristokratisk familj i Rom. På besök i London blev hon blixtförälskad i en stilig polsk greve som hon omgående gifte sig med. Tillsammans bosatte de sig i USA där Elsa födde en dotter, Gogo. Men snart tog kärleken slut, liksom Elsas pengar. Hon blev ensamstående mor. I Paris halkade hon som en slump in modevärlden, som tog emot henne med öppna armar. Utom Chanel. Hon fräste ilsket ”den där italienska konstnären som gör kläder”. ”Den där trista lilla borgerliga kvinnan”, fräste Schiaparelli tillbaka.  Elsa Schiaparelli tog inte mode med en klackspark, men hon hade sinne för det humoristiska och absurda. Hon blev, inte helt oväntat, god vän med många av dåtidens konstnärer inom fauvisterna, kubisterna, futuristerna och surrealisterna. Hon samarbetade med flera av dem, bland annat Jean Cocteau vars teckningar blev broderier på hennes plagg. Salvador Dali hjälpte henne att skapa hattar i form av en telefon, lammkotletter och en sko. Och det var han som gjorde mönstret till den berömda hummerklänningen som Hertiginnan av Windsor bar. Han uppges ha blivit besviken över att inte ha fått smeta äkta majonnäs på klänningen när den var klar. Elsa Schiaparellis var den första att själv påpeka att hon inte kunde det minsta om hur man sydde kläder. Hon tecknade istället ned sina idéer som hon kläckte medan hon körde bil, eller promenerade. Hon tänkte illa mellan fyra väggar, som hon sade. Sedan förklarade hon exakt hur hon ville ha det, för dem som kunde konstruera mönster och sy. Flera kända modeskapare började sin bana hos henne, bland annat Hubert de Givenchy. Men hon ansåg att bristen på sömnadskunskap inte var någon nackdel. Det gav frihet. I programmet träffar vi den svenska modeskaparen Diana Orving som inte heller har någon formell modeutbildning – utan att det har hindrat hennes karriär det minsta. Hon har till exempel gjort kostymerna till baletten Kom ni döttrar (som ingår i föreställningen Triple Excellence) som denna helg har premiär på Operan i Stockholm. Men till skillnad från Chanel – och många andra modenamn och modehus – så har Elsa Schiaparellis namn inte återuppväckts med hjälp av nya pengar som i gamla modemärken ser en potential till ännu mer pengar genom att hamra ut deras historier till allmänheten. Det är förstås bara en tidsfråga. Namnet och märket Schiaparelli ägs sedan 2007 av det italienska modeföretaget Tod's, ett av Italiens allra mest framgångsrika. Men hennes namn har hållits levande av hennes barnbarn, Berry och Marisa Berenson. Marisa var tidigare en av världens mest berömda fotomodeller. Yves Saint Laurent kallade henne för 1970-talets it girl, modeskaparen Halston var som en bror för henne och Diana Vreeland var ett av hennes största fans. Just nu är hon aktuell med boken My Life in Pictures. En fotobok med bilder från hennes extraordinära liv, och karriär. Det berättar vi mer om. Vi har även pratat med Linda Spjut, konstnär och musiker, samt Erik Haal, musiker, som båda har samarbetat med modeskapare när det gäller att skapa musik till visningar. Veckans gäst är Anna Sara Dåvik, modeskapare.

Hur påverkar själva livet musikens uttryck? Hur påverkar musiken det liv som utövaren lever? Och hur påverkas sångdiktare och musiker av sina medmänniskors liv? I det tredje programmet möter vi orkesterdirigenten Susanna Mälkki, som är en av de främsta kvinnorna på podiet. Hon bor I Paris men har hela världen som arbetsfält. Hennes passion är konstmusik. Snart debuterar Mälkki på La Scala I Milano. -Musik måste vara på riktigt, ge näring till själen där sorg och lycka är närvarande samtidigt. Kärleksfullt och utan dirigentpinne tolkar Susanna Mälkki tonsättarnas intentioner, och njuter av styrkan och energin i samarbetet mellan människorna i orkestern. Hon gör musik för oss, inte för sin egen skull.

DEMOKTRATI I KRISE: Sykehus-rabalder og monstermaster er også produkter av ”new public management” – arven etter Maggie Thatcher. Ikke rart at Høyre og Frp sitter så stille i båten mens folkestyret seiler i motvind når AP mister taket i rorkulten. I 1992 deltok 30 stykker i en demonstrasjon mot pels i Oslo. Denne høstens antipelsdemonstrasjon samlet 5600. Lysner det for dyrevernet? – Dyr vil først få det bedre hvis det ble betydelig færre mennesker på jorda, hevder zoolog i helgens Verdibørs. – Menneskearten er for aggressiv og selvsentret til å ta hensyn til medskapningers lidelser. I Paris har de store leketøysforretningene satt opp kasser ved inngangen der kundene kan levere sine gamle leker før de kjøper nye. En god ide, sier norsk butikksjef og tenker på de 100 000 barna som nå lever under fattigdomsgrensa her i landet.