Podcasts about ishavet

Vært: Henrik Heide Medvirkende: Jens Ramskov, videnskabsjournalist, Ingeniøren Bjørn Godske, motorjournalist, Ingeniøren Ole Mørk Lauridsen, civilingeniør, adjungeret professor ved DTU og tidligere udviklingsdirektør i Tele Danmark og teknologidirektør hos Terma Klip: Søren Rask Petersen I denne uges Transformator skal vi nordpå – helt op til ishavet, hvor den globale opvarmning får isen til at trække sig og gør havet varmere og mere saltholdigt. Det åbner nye veje for skibstrafikken, men skaber også en såkaldt lydkanal i vandsøjlen, hvor lydbølgerne kan rejse særligt langt. Dermed forstærkes støjen både fra skibsmotorer og isflager, der støder sammen. Det kan skabe et støjhelvede for hvaler, der jo søger bytte ved hjælp af ekkolokalisering og kommunikerer over store afstande. For seks år siden talte vi også om selvkørende biler i Transformator, og dengang var forventningerne store til, hvordan de selvkørende biler bl.a. ville mindske behovet for biler på vejene og sænke antallet af ulykker. Men selvom der var et stort pres for at få udviklet de selvkørende systemer, og der blev investeret gigantiske summer, er de endnu ikke en realitet. Og ingen ved, hvornår de bliver det. For fire uger siden besøgte vi kystradiostationen OXA på Flådestation Holmen i København – men i denne uge vender vi tilbage, for Ole Mørk Lauridsen har flere gode historier at fortælle derfra. Vi skal høre om radioens barndom. Links Støjhelvede ved Arktis bekymrer NATO: Forstyrrer ubådene Analyse: Har selvkørende biler ramt bunden? Kaos på vejene: Selvkørende biler forstår ikke medtrafikanters intentioner Snart kan du køre uden hænderne på rattet på USA's highways Video: Radiomuseet OXA på Holmen, Danmarks første radio Kystradiostationen OXA Det bimler og bamler i nye biler: Køreassistenter giver falsk tryghed

Något förträngt stiger plötsligt upp och skakar om i hettan. Med avstamp i Sigmund Freud och i fyra romaner sätter Lyra Ekström Lindbäck ljuset på sommarens omvälvande oro. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Bonjour Tristesse och dubbelheten som smyger sig påSommarhuset. Några sysslolösa veckor under årets kulmen, indränkta i idyll och sentimentalitet. Tiden stannar. Det enda som hörs är humlesurr, hängmattans knakande svaj och tjuten av tärnor från viken. Man uppslukas av lättsamma fikastunder i syrenbersån med familjen, strandpromenader och solbad. Äntligen, föreställer man sig, ska man få vila från alla problem.Men oftast smyger sig andra stämningar snart på. Titeln på Françoise Sagans roman, ”Bonjour tristesse” från 1954, är svåröversatt. På engelska har den fått bli ”Hello sadness”. Kanske borde den kallas ”Goddag vemod” på svenska. När Lily Vallquists översättning utkom 1955 hette den först ”Ett moln på min himmel”, men idag ges den ut under originaltiteln. Franskans ”tristesse” motsvaras dock inte av svenskans tristess, utan betyder snarare svårmod eller sorg. Romanen skildrar sommarveckornas kluvenhet genom den 17-åriga Cécile. Hennes rumlare till pappa, ensamt ansvarig för hennes fostran sedan mamman dog, har hyrt ett hus vid Rivieran till dem och hans unga älskarinna. Ytligt sett är den korta berättelsen bräddfull av idyll. ”Nere på havsbottnen fick jag syn på en underbar, rosafärgad och blå snäcka”, minns Cécile; ”jag dök efter den och höll den sedan, ren och rundslipad, gömd i handen ända till lunchen.” Hon bär runt på den som en amulett, en skatt som består in i berättandets presens. ”Jag vet inte hur det kommer sig att jag inte har tappat den”, skriver hon, ”jag som annars brukar tappa allting. Den ligger i min hand idag, rosafärgad och ljum, och när jag ser på den har jag lust att gråta.”Vari består Céciles sorger? Hon sträcker ut sig i en av vilstolarna på terrassen under en himmel översållad av stjärnor, och lyssnar till cikadorna. Hon inleder en romans med den snälla unga mannen Cyril som hon har träffat på stranden. Hon avnjuter sin frukost – en apelsin och en kopp svart kaffe – på hustrappan medan solen stryker bort lakanens avtryck från hennes hud.Men i denna visuellt så njutbara roman finns en konstant dubbelhet. Namnet Cécile kommer från latinets ”caecus”, som betyder blind. Jag vet inte om Sagan valt det med avsikt, men om inte är slumpen lika talande. Cécile tycker själv att hon ser allt. När pappan bjuder hennes döda mors väninna Anne till sommarhuset avkodar hon knivskarpt deras diskreta känslospel. Till hennes och den unga älskarinnans stora förtvivlan inleder pappan och Anne snart en romans.Anne är en seriös person, och med henne följer seriösa saker som en förlovning med pappan och ordning i Céciles eftersatta studier. Sorglösheten som den tonåriga flickan dittills vältrat sig i är därmed hotad. Hon börjar konspirera tillsammans med den ratade älskarinnan för att bryta upp pappans och Annes relation.Istället för att bara glida med i livets skiftningar blir Cécile nu en manipulatör av rang. Insikten om hur påverkbara andra människors känsloliv är har dock ett pris. En kuslig själviakttagelse börjar snart ta form. ”För första gången i mitt liv tycktes detta 'jag' klyva sig”, konstaterar hon, ”och upptäckten av en dylik dubbelhet gjorde mig ytterligt förvånad.” Stolthet blandas med självförakt. Tillsammans med den sanddoftande hettan och de svalkande brisarna från havet uppstår ett nytt rum inom henne, som speglar den konstlade avskildhet de lever i vid sommarhuset.Sagan, som bara var 18 när ”Bonjour tristesse” publicerades, har en mästerlig förmåga att blanda samman det yttre och det inre landskapet, tills vackra utsikter blir till halvblinda självinsikter. Halvslummern i hettan får gradvis något inom Cécile att brista. Men hennes obehag inger mig en paradoxal lättnad under läsningen. Jag har alltid haft svårt för semestern, och Sagan tycks bekräfta att ledigheten inte alls behöver innebära en frid. Snarare kan en särskild typ av obehag växa fram under sommarveckorna, som påminner om Sigmund Freuds beskrivning av das Unheimliche. På svenska översätts das Unheimliche ofta till det kusliga, men det leder i min mening lite fel. Snarare än något skräckfilmsartat är det ohemlika eller ohemliga en upplevelse av något främmande inom det välbekanta och familjära. Det är något man har ansträngt sig för att dölja för sig själv. I Sagans roman uppstår känslan när Cécile upptäcker något omänskligt i sitt eget jag, en empatilöshet som kontrasterar mot hennes roll som vacker och sorglös flicka. Kanske är semestern i själva verket ohemlikhetens främsta högtid. När dagarna mjuknar i sömmarna och de rutinmässiga relationerna till närstående luckras upp kan bortträngda bottensediment stiga mot ytan. Att Anne är en väninna till Céciles döda mor är knappast en detalj i sammanhanget, även om det mest nämns i förbifarten. Vardagen i den stökiga våningen i Paris, dit Cécile och hennes pappa ska återvända efter sommaren, framstår som bräcklig och otillräcklig vid tanken på att den ordentliga Anne skulle kunna flytta in.Men Cécile triumferar i sina manipulationer och bryter upp deras relation. Triumfen surnar dock snabbt. När hon i slutet ställs inför den besegrade Annes ”förstörda ansikte” begriper Cécile något obehagligt. Hon har ”angripit en levande, kännande människa och inte ett väsen”. Anne har en gång varit barn, ”sedan ung flicka, sedan kvinna. Nu var hon fyrtio år, men hon var ensam”. Det är nog inte främst samvetet som skakar Cécile. Livets gång har blivit så konkret för henne att den framstår som avig och banal genom det åldrande kvinnoansiktets tårar. Tiden har inte stått stilla under hennes semester. Tvärtom, vilket berättandets tillbakablickande ständigt påminner läsaren om, har veckorna i sommarhuset tvingat Cécile att börja betrakta livet som en godtycklig samling av förflutna episoder. Även om man kan ta dem i sina egna händer kan man inte ändra dem i efterhand. Därför blir hon illa berörd av den vackra snäckan hon en gång fiskade upp från havsbottnen, vars släthet fortfarande känns likadan mot fingertopparna. Så kan tonårstidens första antydan om semesterns ohemlikhet se ut.  2. Alberte-trilogin och hemmet utanför hemmetVari består det välbekanta och det främmande? Är det bara en vanefråga? Eller finns det ett annat slags djup inom oss, som säger ”på den här platsen, med de här människorna hör jag hemma”? I ordet ”smultronställe” bor en sådan längtan efter en liten glänta på jorden där man rent godtyckligt känner sig hemma. Ett hörn av världen som är ens eget, ett hem utanför hemmet. Där det finns ”humlesurr, stilla fläktar genom lövverket, smultron som man kan nå utan att ändra ställning, någon som kommer och säger till kanske, att klockan är mycket, ropar hem en till en måltid i det fria, under träd”, som Cora Sandel skriver. Som hennes berättare Alberte letar vi efter känslan som gör oss ”på vippen att ropa att här var den plats där de skulle stanna, det ögonblick i tiden de skulle gripa.”I hela sitt liv har Alberte letat förgäves efter den känslan. Som tonåring vantrivs hon i det småborgerliga hemmet i Nordnorge, och senare, som ung kvinna, skapar hon en flyktig bohemtillvaro för sig i Paris. Men kanske består frihetskänslan hon upplever där bara i att ha sluppit ifrån pressen på att hitta sin plats. En frihet från, snarare än till, ett hem. För när Alberte får barn blir bristen tydlig: hon har inte fast mark under fötterna. Hon måste skaffa det, för hennes lilla son behöver det.Om man inte kan ge sina barn ett drömhem vill man åtminstone kunna ta dem till smultronställen på somrarna. Man vill ge dem grönska, stränder och vilda lekar i det fria, se fräknarna breda ut sig på stadsbleka kinder och benen fyllas av skrubbsår.Albertes son är klen och försvagad sedan de fattiga och frusna krigsåren i Paris. Om kvällen lägger hon örat mot hans bröstkorg och hör det lilla hjärtat banka alldeles för fort. Relationen till hans far, skulptören Sivert, är ansträngd, på väg att bli bitter. Men nu ska de på sommarferie under några veckor, tillsammans med några goda vänner i ett litet hus vid Bretagnekusten.Redan på tåget ut hör Alberte ett sus från för länge sedan. ”Det fyllde luften och var överallt, låg bakom och omkring alla andra ljud. Hon kunde inte göra klart för sig vad det var.” Men så stannar de på rälsen en stund. Och med ens ”var luften alldeles fylld av brus, en väldig, monoton sång på två toner. Den steg och sjönk, kom och gick som en andning utifrån rymden någonstans, förde henne många år bakåt i tiden.” Det är havet. Atlanten den här gången, och inte Ishavet som hon vuxit upp vid, men ändå. En livgivande fukt som får dragen att mjukna, ”som om en stramande mask föll av dem”.Vad släpper man fram när man kommer fram, kommer hem? Och varför kan det göra så ont att äntligen lyckas känna det? Alberte har ju kommit fram till ett smultronställe. Äntligen står hon i en slänt full av klöver och groblad som kittlar de nakna fotsulorna. Vännen bredvid gnolar en melodi som drar upp något obestämt ur minnet. Sandel skriver: ”En glimt av något som ligger så långt bakom att det är som en annan människas tillvaro, något man har hört om eller läst. En snabb liten tankekedja: Jag måste ha gått fel, när gick jag fel, var gick jag fel? Jag har kommit till galen plats.” Att komma hem och att inse att man är vilse kan vara samma sak. 1919, strax före sommarferien som skildras i sista delen av Sandels trilogi, skrevs Sigmund Freuds essä om det kusliga, ”Das Unheimliche”. Genom etymologin understryker Freud hur det ohemlika alltid ligger på lur inuti det hemlika: ”Heimlich är alltså ett ord som utvecklar sin betydelse mot ambivalens, tills det slutligen sammanfaller med sin motsats unheimlich.” Det ohemlika eller ohemliga är något som vi har hållit hemligt för oss själva som tränger fram som om det vore främmande. Att hitta sitt smultronställe, ett hem utanför hemmet, är alltså att skapa en perfekt spelplats för det man har förträngt. Ingenting särskilt behöver hända under sommarveckorna. Men det är en bedräglig illusion att vardagen kan sättas på paus. Eller kanske snarare, att en sådan paus inte skulle få några konsekvenser. I den somriga rofylldheten kan blandade känslor breda ut sig. Tillvarons garnnystan vidgas, och pustar av såväl tomhet som liv och verklighet kan slippa igenom.I Sverige registreras idag de flesta skilsmässor i oktober. Kanske är det först då som efterverkningarna från sommarveckorna har hunnit spelas ut. September är den näst vanligaste skilsmässomånaden. Många står liksom Alberte med bara fötter på en gräsmatta i juli och känner en havsbris och tänker: ja, nej, ja, nej, hur hamnade jag egentligen här?En natt smyger hon ut ur huset med sin vän Liesel. De sätter sig i slänten tillsammans, hopkrupna på en regnrock. För en gångs skull lyckas de verkligen prata: dela sin förtvivlan och sin ensamhet. När Alberte blickar tillbaka mot huset ser det annorlunda ut, ”overkligt och som svagt självlysande i skenet från den sneda månskäran.” Därinne sover hennes familj och deras vänner. ”Vilka är de allihop? Finns de egentligen? Är de mer levande än dockan Mimi som blundar så snart man lägger henne?”Ute i Bretagnenattens havsbrusande månljusluft finns det plats för ett främlingskap som Alberte annars försöker tränga undan. Kusliga som dockor blir hennes närmaste medmänniskor. ”Det är som om man satt och såg tillbaka på en tillvaro man lämnat”, tänker hon, ”en dörr som stängts för alltid.” Är det kanske i själva verket där och då den stängs? Det kommer att dröja år och hundratals sidor innan hon till sist lämnar Sivert.Men redan på tåget in till staden känner hon hur den vanliga avdomnade maktlösheten har ändrat karaktär. Bohemsällskapet förbereder sig på att stiga av, säger farväl till sin tillfälligt utvidgade semesterfamilj medan Paris välbekanta hustak och kupoler tornar upp sig utanför fönstret. Längst inne i sinnet har Alberte ”en känsla av att ingenting av det som händer är riktigt verkligt. […] Av att allt som samtliga säger och gör egentligen inte förhåller sig så.”Fast mark under fötterna kan se ut på olika sätt. Det kan bestå i att våga släppa fram sitt eget främlingskap: inför sitt liv, sin partner, till och med inför sina barn. Att hitta sitt smultronställe kan innebära mer än bara en stunds lugn och ro. I hemmet utanför hemmet kan skälvningar mellan det välbekanta och det fördolda uppstå, ibland genom något så enkelt och rent som en havsbris. 3. Det andra stället och verklighetens sanna naturBjuder man in en sommargäst kan det egna hemmet förvandlas till en semesterort. Är gästen dessutom konstnär eller författare hoppas man kanske att denna ska tillföra någon extra magi till platsen. I hundratals år har rika mecenater erbjudit gästhem åt olika konstutövare, särskilt under sommarveckorna. En av dem är den excentriska amerikanska salongsvärdinnan Mabel Dodge Luhan. 1917 flyttade hon till Taos i New Mexico, där hon så småningom kom att ingå sitt fjärde äktenskap med en man ur ursprungsbefolkningen och grunda en konstnärskoloni. Luhan skrev själv, men enbart memoarer. Hon var fascinerad av romanförfattares förmåga att förhöja livsnärvaron genom fantasin. ”När han skriver”, sa hon om D.H. Lawrence, ”är erfarenheten mer verklig för honom än när den ägde rum.” Luhan skickar brev efter brev till den engelska författaren för att uppmana honom att komma till hennes enorma, palatsliknande bostad i Taos. Genom hans blick föreställer hon sig att den latenta magin i omgivningarna ska göras rättvisa.Och när han kommer frigörs hon äntligen från ”den hemska känslan av futtighet”. Hon blir ”arg eller sårad eller förbluffad av hans oberäkneligt föränderliga sätt”, men aldrig uttråkad eller deprimerad. Men konstens omvandling av verkligheten stannar inte där. Hennes memoar över deras möte, ”Lorenzo in Taos” från 1932, har idag fått ett extra lager av fiktion. Rachel Cusks roman ”Andra stället” från 2021 är intimt baserad på Luhans återgivning av sina brev, samtal och upplevelser med Lawrence. I denna fantasi om en historisk människas förverkligade fantasi om att en författare ska förhöja hennes livsnärvaro med sin livliga fantasi finns, paradoxalt nog, en hel del längtan efter autenticitet. Cusks berättarjag M – som i Mabel – är bosatt i ett annat märkligt landskap. Tillsammans med sin andra make har hon slagit sig ner i ett isolerat träskmarksområde längs den engelska kusten. Det är kargt, blött och melankoliskt. Hon längtar efter konstnären L:s ögon på det – L som i Lawrence.”Vårt landskap”, skriver hon till honom i ett brev, ”är som en gåta som folk dras till men i slutändan helt missuppfattat. Det är fullt av ödslighet och tröst och mystik och det har ännu inte avslöjat sin hemlighet för någon.” Vad är det för hemlighet som ska avlockas landskapet? Och varför just genom konsten? Freuds begrepp om das Unheimliche syftar på känslan när något som borde ha förblivit dolt uppenbaras. Enligt Freud är det ohemlika mycket rikhaltigare i konsten än i verkligheten, eftersom konsten är undantagen realitetsprövningen. Önsketänkande och vidskeplighet kan alltså breda ut sig utan att behöva motsägas; vi vet ju att vi läser en saga.Den här oroväckande effekten kan förstärkas om författaren leker med verklighetspremisserna, så att vi inte riktigt vet vad ska tro. Freud ger exempel från den tyska romantiska författaren E.T.A. Hoffmann, som ”till en början inte låter oss veta om han tänker föra in oss i den reella världen eller i en av honom fritt vald fantasivärld.” Cusk gör samma sak i ”Andra stället”. Romanen inleds med att M påstår sig ha mött självaste djävulen på ett tåg.Det demoniska återkommer sedan i beskrivningarna av L:s blick, som M hoppas på så mycket från. Mycket riktigt får hon tillgång till ett annat perspektiv i hans sällskap, men det beskrivs som en ”fruktansvärd objektivitet”. Att se saker ”som de egentligen [är]” skapar ett främlingskap i hennes kärleksfulla vardagsliv med maken Tony och den vuxna dottern Justine. Cusk beskriver det som en sorts illojalitetskänslor: ”till och med där, mitt bland det jag älskade mest hade han förmågan att få mig att tvivla och blottlägga det i mig själv som annars var dolt”. Det ohemlika blir en ögonblicklig uppenbarelse om ett hemligt, kanske till och med hotfullt, hem. Mabel Dodge Luhan skriver att hon kände sig som D.H. Lawrences syster. Redan från den första stunden när de möts känner hon en fulländad kontakt, som dock förblir outgrundlig. Det låter nästan infantilt, som när spädbarnet föds in i en värld av bottenlösa och givna relationer. Konstnärens närvaro chockar henne tillbaka in i en varseblivning som varken kan sortera eller konstruera.För Cusks M är det den sköra känslan av mening och sammanhang i vardagen som står på spel. I mötet med L börjar hon frukta att allt hon har byggt upp ska rasa ihop, som det gjorde efter hennes första skilsmässa. Nu är hon plågsamt medveten om vad en sådan förstörelse kan kosta. Men suget efter konstnärgästens magiska närvaro släpper inte taget. M får till sist vad Mabel Dodge Luhan förgäves suktade efter: ett oblandat skönt sommarögonblick.En kväll går M och hennes dotter Justine ner för att bada i månljuset. De har glömt badkläderna, och ljuvheten får en anstrykning av tabu när de bestämmer sig för att bada nakna. Träffsäkert beskriver Cusk den särskilda kroppsliga obekvämhet som växer fram mellan vuxna barn och föräldrar, som är så underlig med tanke på relationens ursprungliga köttslighet. De lovar varandra att inte titta, och simmar sedan ”stillsamt genom vattnet som i månskenet såg ogenomskinligt och ljust ut, som mjölk” medan marelden glittrar över deras armar.I nästa stund märker de att någon iakttar dem. Det är L, såklart, som skyndar iväg över stigen för att måla vad han har sett. Efter hans död finner M en abstrakt tavla, där hon och Justine bara blivit till suddiga ljusfläckar i mörkret. Nakenheten är fångad och oskadliggjord på samma gång. Något som borde ha förblivit fördolt har framträtt, men bara nästan.Cusks roman lämnar Luhans verklighet för att istället döda sin konstnär och låta hans verk fullborda berättarens sommarvärld. Det är vackert, men det klingar lite falskt. I den riktiga historien tvingades Luhan leva vidare med insikten om att ”det inte finns ett enda stabilt element i universum, vare sig inom eller utanför min egen hjärna”. Lawrences semestervistelse tog slut, men ohemlikheten som hans närvaro hade öppnat för fortsatte att mala inom henne. Frågan är om det är Mabel eller M som har hittat hem i verkligheten.  4. Mot fyren och sommarens möjlighetSolen flödar in i huset. Den lyser klart ”på cricketträn, flanellbyxor, stråhattar, bläckhorn, färgkoppar, skalbaggar och kranier av småfåglar, och kom[mer] de långa, fransiga tångrankorna som [sitter] fastspikade på väggen att utdunsta en doft av salt och sjögräs – samma doft som f[i]nns i handdukarna, fulla av sand efter all badning”. Idyllen framstår som ett orubbligt faktum i inledningen av Virginia Woolfs roman ”Mot fyren”. Men vartenda bräddfullt ögonblick präglas samtidigt av en hotande frånvaro, en kommande tomhet.I centrum av sommartillvaron på den skotska ön Skye finns Mrs Ramsay, åttabarnsmor och familjens givna mittpunkt, värdinna för en handfull medbjudna gäster. Hon är den sortens åldrande kvinna som säger ”nu ska vi ha det trevligt” och menar det. När yngste sonen frågar om de kan segla ut till fyren imorgon muttrar fadern, den kylige filosofen, att det troligen inte blir vackert väder. Jo, insisterar Mrs Ramsay. Det blir säkert vackert väder.Mrs Ramsay genomskådar inte, hon insisterar inte på alltings komplexitet. Men hon är mycket väl medveten om trivselns avigsida. Inunder den gemytliga samvaron finns ett spöklikt fluidum. En kväll när hon serverar soppan känner hon sig för en stund som om hon står ”utanför strömvirveln; eller att en skugga hade fallit och frånvaron av färg kom henne att se tingen i deras rätta dager.” Rummet saknar plötsligt charm. Alla människor tycks avskurna från sina bordsgrannar. Det finns en underliggande ångest, som Heidegger efter Freud kallar unheimlich. För Heidegger är det ohemlika den föremålslösa uppenbarelsen av att den mänskliga tillvaron är godtycklig i relation till världen. Det ohemlika är ett främlingskap, en oförmåga att känna sig hemma i livet som ytterst påminner oss om att vi alla ska dö. Mrs Ramsay, som är baserad på Woolfs egen mamma, har tagit på sig att avvärja denna ångest från alla i sin omgivning. Hon är, kan man säga, det hemlikas arbeterska. Så fort hon försvinner iväg ”råkar de [andra] i ett slags upplösning”. Utan någon fientlighet begrundar hon männens sterilitet i detta avseende, de klarar inte av att få den mellanmänskliga samvaron att pulsera naturligt igen. ”Och hela mödan att smälta samman allting och få det att flyta, mödan att skapa, vilade på henne.”Att just sommarveckorna har valts för att rama in Mrs Ramsays förmågor är ingen slump. Ingenting annat, vare sig skola eller jobb, håller ju samman tillvaron då. Varje dag är en blank sida av förströelser. Det händer inte särskilt mycket annat i romanen. Man frestas att, som författaren Margaret Atwood gjorde när hon läste den som nittonåring, utbrista: Vad handlar den ens om? Några sommargäster överväger att segla ut till fyren, men vädret blir för dåligt och resan får skjutas upp. Men Atwood plockar upp romanen igen mer än fyra decennier senare, när hon är över sextio. ”Vid nitton hade jag aldrig känt någon som hade dött”, tänker hon då. ”Jag begrep ingenting om den sortens förlust – om söndersmulningen av de levda livens fysiska texturer”. För tiden går. Två somrar skildras i ”Mot fyren”, före och efter Första världskriget. Emellan dem finns ett eget kapitel som bara handlar om husets förfall. Vinddragen nafsar i tapeter, träet mörknar och spricker. Inom parentes får vi veta att Mrs Ramsay har dött plötsligt en natt, att äldsta sonen har fallit på slagfältet och äldsta dottern dukat under i barnsäng. Så dyker två gamla kvinnor från byn plötsligt upp med skurhinkar; de har fått i uppdrag att ställa i ordning huset inför sommaren igen, familjen med gäster är på väg tillbaka.”Så meningslöst det var, så kaotiskt”, tänker konstnären Lily, som var gäst hos Ramsays både då och nu. ”Mrs Ramsay är död, Andrew stupad, Prue död hon också – hur ofta hon upprepade det väckte det ingen känsla hos henne.” Lily stirrar ut genom fönstret och reflekterar stumt: ”Och vi samlas alla i ett hus som det här, en morgon som denna”. Som semesterläsning är ”Mot fyren” lika underbar som oroväckande. Mrs Ramsays livsverk och bortgång både belyser och förkastar frågan om det ”egentligen” finns någon mening med tillvaron. Hon har ingen särskild bildning och inte ens någon allmänt fängslande karisma. Hon är borgerlig, tänker en av gästerna, dominant och fåfäng, tänker en annan. Hennes förmåga att skapa en känsla av sammanhang består inte i någon intellektuell insikt – för att understryka detta ställs den gång på gång mot hennes mans, filosofiprofessorns, arbete. Men kanske är den en viktigare begåvning.Genomskådandets sanning är inte den enda. Som författaren och filosofen Iris Murdoch skriver bör en författare snarare likna den Buddhistiska läromästare ”som sa att han som ung trodde att berg var berg och floder var floder”, men ”efter många års studier avgjorde att berg inte var berg och floder inte var floder” och till slut när han var gammal och vis ”kom till insikt om att berg är berg och floder är floder.” Emot det ohemlikas skrämmande godtycke har Mrs Ramsay vävt en kokong av trivsel och gemenskap. Däri faller solskenet över frukostens kaffekoppar, filtar läggs ut på gräsmattan, man går på en tur till stranden. Så blir sommaren till sommar igen, och när hon reflekterar över den döda kvinnan är det som om Lily får ett bättre grepp om penseln i sin hand. ”Man måste, tänkte hon, medan hon betänksamt doppade penselspetsen, vara öppen för den vardagliga verkligheten, man måste helt enkelt känna att detta är en stol, detta är ett bord, och ändå: Det är ett under, det är extas.”Trots tidens obönhörliga gång och dödens slutliga upplösning har Mrs Ramsay varje dag insisterat på sommarens idyll. Hon har vågat tro på att det finns en poäng med alla dessa flyktiga ögonblick av skönhet och trivsel. Kanske borde vi liksom hon ändå värna om våra naiva drömmar om sommaren. Livsnärvaron Mrs Ramsay har skapat dröjer sig ju kvar, också efter hennes död. Att säga ”vilken trevlig dag vi ska ha, det blir säkert vackert väder” behöver inte vara korkat och ytligt. Inunder trivseln lurar visserligen det ohemlika. Men sommarhuset kan ändå vara sommarhuset. Lyra Ekström Lindbäckförfattare, filosof och kritikerLitteraturFrançoise Sagan: Bonjour tristesse. 1954. Lilly Vallquists svenska översättning utkom 1955 på Wahlström & Widstrand.Cora Sandel: Alberte-serien – Alberte og Jakob (1926), Alberte og friheten (1931) och Bare Alberte (1939). Böckerna utkom åren efter på svenska med olika översättare på Bonniers.Rachel Cusk: Second place. Faber & Faber, 2021. Översatt till svenska som Andra stället samma år av Niclas Hval och utgiven på Albert Bonniers förlag. Mabel Dodge Luhan: Lorenzo in Taos. Knopf, 1932.Virginia Woolfs: To the Lighthouse, 1927. På svenska som Mot fyren 1953, i översättning av Ingalisa Munck och Sonja Bergvall. Margareta Backgårds nyöversättning utkom på H:ström text & kultur 2019.Sigmund Freuds essä Das Unheimliche publicerades 1919 och finns i svensk översättning i band 11 av Freuds samlade verk, utgivet på Natur och kultur, 2007.Musik i programmet (kronologiskt)Låten i Insensatez komponerad av Antonio Carlos Jobim, portugisisk text av Vinicius De Moraes och engelsk text av Norman Gimbel i olika utföranden:1. Antonio Carlos Jobim (piano), 1963.João Gilberto (gitarr och sång) , 1961.Ben Street (kontrabas), Ethan Iverson (piano), Albert Heath (trummor), 2013.Nummer 1 igen.Astrud Gilberto (sång), 1965.

«Nå drar jeg fra det som sies, nå skal nye ting sies, nye steder, nye ord, nye fortellinger.»Brita Caisa Seipajærvi er en utypisk kvinne for Finland i 1859. Hun har to sønner med ulike fedre, hun har stått i kirketukt for omgang med en gift mann, og hun har helbredende evner. Når hun og sønnene på 11 og 3 år setter ut på den lange reisen fra Sodankylä til Varangerfjorden, er det ikke bare fisken og arbeidet som kaller, men også muligheten til å starte på nytt.I romanen Kniven i ilden har Ingeborg Arvola tatt utgangspunkt i sin tipp-tipp-tipp-oldemor og hennes vei mot et nytt liv. Her skildres det harde arbeidet for å overleve i nord, konfliktene og samarbeidet mellom ulike folkegrupper, og enkeltmenneskets plass i fellesskapet. Og midt opp i alt: en intens kjærlighetshistorie.Ingeborg Arvola debuterte med romanen Korellhuset i 1999, og har siden utgitt over 20 romaner, novellesamlinger og barnebøker. Kniven i ilden er første bok i serien Ruijan rannalla – Sanger fra Ishavet, og er tildelt Brageprisen 2022, og nominert til Bokhandlerprisen, Kritikerprisen, Ungdommens kritikerpris og Nordisk råds litteraturpris.På Litteraturhuset møter Arvola forfatterkollega Tove Nilsen til samtale om å skrive ut fra egen slekt, kvensk historie, og kjærlighet utenfor rammene. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En junidag i 1928 gikk Roald Amundsen ut døra og dro på leteaksjon i Ishavet. Han kom aldri hjem igjen. Ingen har bodd i huset siden og i dag er det museum. Vi får bli med arkeolog Anders Bache på en rundtur i Amundsens bolig, som fortsatt står slik han forlot den. Alt som finnes i huset er der fordi Amundsen ville ha det der. Men hva kan vi lære av gjenstandene i hvert rom, bøkene i hyllene, medisinene på badet og bildene på veggene? Vi lar huset og innholdet sette retningen for en samtale om den store oppdageren.Du kan følge ruta vår gjennom huset virtuelt her:https://amundsen.mia.no Bli med i det digitale turlaget på PatreonKommersielle samarbeidspartnereBarents Outdoor ASCamp Villmark Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

2008 ska Troels Hansen flyga ett plan från USA hem till Göteborg men på 3 000 meters höjd går något fel. De kraschar ner i Ishavet. Troels Hansen älskar flygplan och motorer, han arbetar som pilot och flygplanstekniker. I december 2008 planerar han att tillsammans med sin australiensiska kollega Oliver Edwards-Neil flyga hem ett tvåmotorigt flygplan från USA i olika etapper via Kanada, Grönland och Island hem till Göteborg.Får problem hundratals kilometer från civilisationenDe första etapperna går utan anmärkningar och söndagen 7 december lyfter de från Wabush i norra Kanada. Planen är att landa på Grönland. Denna sträcka beräknas ta fyra timmar och ska till stor del flygas över Ishavet.Det som till en början är en fantastisk kvällsflygning med en magnifik solnedgång blir snart en mardröm. Något är fruktansvärt fel. Först stannar en av motorerna, sen kollapsar även den andra.Medverkande: Troels Hansen och Martina Wallén Hansen Reporter: Anna Hammarén Producent: Håkan EngströmEn produktion från 2016.

Ett helt avsnitt om Arktis! Platsen där uppvärmningen går upp mot fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet. Och varför uppvärmningen går så snabbt i Arktis får du lära dig i avsnittet... Torben Königk som forskar på havsisen i Arktis ger oss en dyster lägesuppdatering: sommarisen har redan minskat med 50 procent, och redan om 15 år finns risken att somrar blir isfria. Klimatforskaren David Gustafsson berättar om hur arktiska urfolk kan påverkas av klimatförändringar och vilka möjligheter till anpassning som finns. Vill du lära dig mer? Via länkarna nedan hittar du artiklar i SMHIs kunskapsbank om:Mindre is i ArktisKlimatanpassning inom renskötselSMHI-podden produceras av SMHI – Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. SMHI-podden på smhi.se | E-post till redaktionen: smhi-podden@smhi.seVad tycker du om SMHI-podden? Hjälp oss att förbättra podden genom att besvara en enkät med 10 frågor. Gå till enkäten... Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En av världens kallaste platser blir allt varmare och det får dramatiska konsekvenser för klimatet, men också för de arter som har sin levnadsmiljö i havet. Anna Törnroos-Remes från Vasa är marinbiolog och nyss hemkommen från en tre veckor lång expedition till Norra ishavet. Hon medverkar i det här avsnittet av Bakom rubrikerna. Redaktör Patrick Sjöholm. Inspelat 31.8.20200. 

Den afskyelige snemand er stadig fanget i isen oppe i Ishavet, og nede i vandet er der en iskrabbe, som bliver ved med at kilde ham under tæerne. Den afskyelige snemand griner og griner og griner. Kaj og Bamse bliver enige om at flyve op og hjælpe ham, og mens Kaj pakker en rygsæk med både trylledrik og boremaskine, henter Bamse en hammer, men da de kommer op på isen og finder Den afskyelige snemand har en af dem glemt, det de skulle tage med.

I 2017 stak verdenscyklisterne Marie Stoubæk og Kenneth Bruun Jørgensen afsted på en ekstraordinært lang rejse på cykel. De startede i Ildlandet i Argentina. Efter små 2 års rejse havde de krydset to kontinenter og tilbagelagde 30.000 kilometer, før de nåede Ishavet i det nordlige Canada.Det er ikke kilometerne, der er i fokus på dagens rejse, men derimod mødet med den storslåede natur og andre mennesker - og hvor rejsens største kulturchok faktisk kom, da de to ramte USA. Vært: Bjørn Harvig, eventyrer.Medvirkende: Marie Stoubæk, foredragsholder og idrætskonsulent for cykling, og Kenneth Bruun Jørgensen, foredragsholder og TV-Instruktør.Produceret af Juhl & Brunse for 24syv og Vores Tid.

I 2017 stak verdenscyklisterne Marie Stoubæk og Kenneth Bruun Jørgensen afsted på en ekstraordinært lang rejse på cykel. De startede i Ildlandet i Argentina. Efter små 2 års rejse havde de krydset to kontinenter og tilbagelagde 30.000 kilometer nåede de Ishavet i det nordlige Canada. Det er ikke kilometerne, der er i fokus på dagens rejse, men derimod mødet med den storslåede natur og andre mennesker, og hvor rejsens største kulturchok faktisk kom, da de to ramte USA. Gæster: Marie Stoubæk, foredragsholder og Idrætskonsulent for cykling. Kenneth Bruun Jørgensen, foredragsholder og TV-Instruktør.

Kaj og Bamse drager til Ishavet oppe i det nordligste Eventyrland. Her møder de både en iskrabbe, en flok irriterende grinebænkebidder og Den afskyelige snemand, som går i søvne ude på den frosne is. Kaj og Bamse leder efter en skoletaske, som er tabt under isen. Bamse finder et hul i isen og kigger ned i det men taber samtidig sine solbriller ned i vandet. Åh nej - og ikke nok med det - der kommer også en masser grinebænkebiddere og griner af ham, så Bamse bliver temmelig gal i skralden. Kaj drikker sin trylledrik i håb om, at det kan hjælpe. Trylledrikken giver ham ildhud, og han brænder gennem isen og ned i vandet, hvor han både ser skoletasken og Bamses solbriller. Men en stor iskrabbe holder fast i begge dele. Samtidig er isen ved at lukke sig oven over Kaj, men heldigvis bliver han reddet, både fordi Bamse borer i isen med en boremaskine, men også fordi Den afskyelige snemand går i søvne midt ude på det frosne ishav. 

Om man skulle sette opp en liste over de viktigste, nålevende eventyrere ville det være vanskelig å utelate Ragnar Thorseth. Karrieren hans startet med en rotur til Shetland i 1969. Han har senere gjennomført store ferder over Atlanterhavet og i Ishavet med små båter, tatt seg gjennom Nordvestpassasjen med speedbåt og snøskuter samt ledet den første, norske ekspedisjonen som nådde Nordpolen over isen. Men kronen på verket var å få bygget en kopi av et vikingskip og seile det rundt jorda. Alt dette kommer vi innom i denne episoden, i tillegg til menneskene han møtte og de han reiste i fotsporene og kjølvannet til. Men Ragnar Thorseth er tydelig på at de viktigste årene fortsatt ligger foran ham. Dessuten er han egentlig ikke så begeistret for begrepet eventyrer...Støtt Podkasten Uteliv på Patreon:https://www.patreon.com/podkastenuteliv See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Året er 1928. Luftskibet Italia svæver elegant over polpunktet på Nordpolen. I kahytten skåler besætningen i champagne - euforisk over den vellykkede og banebrydende færd. Men da luftskibet sætter kursen tilbage mod norske Svalbard går det helt galt. Snart befinder kaptajn Umberto Nobile og resten af besætningen sig hjælpeløse og strandede på den drivende havis et sted i Ishavet... Vært: Bjørn Harvig, eventyrer.Gæst: Naja Mikkelsen, geolog, polarforsker og medlem af de Kvindelige Eventyreres Klub med talrige ekspeditioner til Arktis.Producent: Juhl & Brunse for 24syv og Vores Tid.

Under 2. verdenskrig forsvarte en liten norsk styrke Jan Mayen mot nazistene. Den strategisk viktige utposten i Nordishavet var den eneste delen av Norge som var fullstendig under den norske eksilregjeringens kontroll. Flere sørlendinger inngikk i Den norske garnisonen på Jan Mayen.

Svalbard er en norsk øgruppe, der ligger 2.500 km nord for Danmark og byder på et arktisk eventyr med uberørt ødemark og et helt unikt dyreliv. Øerne er blandet hjem for op til 3.000 isbjørne. Lyt med i denne podcast, hvor vi skal høre mere om disse arktiske øer og hvordan man besøger dem.  I 2019 rejste Anne Marie Boye og Rasmus Lyngsøe til den norske øgruppe Svalbard. Øerne ligger i Ishavet – halvvejs mellem Norges nordligste kyster og Nordpolen. I denne podcast deler de deres oplevelser fra deres tur. De fortæller bl.a. om det fantastiske dyreliv, hvor de blandt andet kom tæt på en isbjørn, hvalrosser og polarræve.  Læs mere om Svalbard og denne podcast https://tastetheworld.dk/svalbard

Skal USA's militær udvide på Thulebasen i Grønland? Skal der flere amerikanske atomubåde i Ishavet i Arktis? USA's udenrigsminister Mike Pompeo er en smuttur i Danmark for at pleje alliancen med Danmark, og den vigtige adgang til Grønland, Færøerne og til Arktis. For at holde Kina og Rusland væk. Det sker efter at præsident Trump forgæves forsøgte at købe Grønland, og statsminister Mette Frederiksen kaldte det for et absurd tilbud. Skal Danmark satse på USA i Arktis? Og hvad med Grønland, har USA mere at tilbyde end Danmark? P1 Debattører: Tillie Martinussen, Samarbejdspartiet Landstinget Grønland, Lars Emil Johansen, Siumut/tidl. landsstyreformand, Claus Hjort Frederiksen (V), tidl. forsvarsminister, Per Stig Møller (K), tidl. udenrigsminister, og Christian Juhl (Ø), Grønlandsordfører. Vært: Gitte Hansen. Lytterne er velkomne til at komme med indspark til debatten på telefon 7021 1919. www.dr.dk/p1debat

Stormakterna kapprustar för att säkra handelsvägar och naturtillgångar i ett Arktis som öppnar upp sig när polarisen smälter. Niklas Granholm, forskningsledare på FOI (försvarets forskningsinstitut) intervjuas. Reporter Patrik Syk See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I tredje og sidste del af vores bikepacking serie, har vi besøg af Marie Stoubæk og Kenneth Bruun Jørgensen fra bikepackers.dk. Parret har kørt nogle af de flotteste og mest spektakulære bikepacking ruter i Syd- og Nordamerika. De har rejst Danmark rundt med deres foredrag "Fra Ildhavet til Ishavet - på cykel fra Argentina til Alaska." Et eventyr der tog tæt på to år at gennemføre, og som ændrede deres begges liv! 

Ruijan Radio -den kvenske radiosendinga/podcasten med Heidi Nilima Monsen og Martin Hovden. Det er ikke alltid ting går helt slik som planlagt. Denne ukens Ruijan Radio-sending er fullstendig viet til alle de fantastiske arrangementene som kvenildsjeler over det ganske land har planlagt for kvenenes store dag 16.mars, men like etter at Heidi og Martin hadde spilt inn episoden ble det kjent at det ene etter det andre av disse arrangementene avlyses eller endres på grunn av den pågående koronapandemien. Dermed er det noen opplysninger i denne episoden som dessverre ikke er helt oppdatert. NB: ALLE ARRANGEMENTER VI SNAKKER OM I SENDINGA ER AVLYST! I sendinga forteller Raymond Olufsen at man i Vadsø markerer Kvenfolkets dag med gudstjeneste dagen før selve dagen, og at det blir kaffe og kaker på Ruija kvenmuseum på formiddagen, mens boka «Kvenene – et folk ved Ishavet» blir fokus på bibliotekets arrangement på kvelden. Også i år lager Alta Kvenforening en hel liten festival tilknyttet 16. mars. De kvenske kulturdagene har de siste ti årene inneholdt både filmkveld, kvensk gudstjeneste og arrangement på museet. Grete Alise Nilima Monsen forteller mer om dette i sendinga. Ellers får vi som vanlig høre litt forskjellig musikk, både fra fjern og nær. Også en kvensk artist! Martin skal få seg en ny hjemmelekse, mens Heidi forteller en vits på kvensk. Einar Niemi fortsetter sin foredragsserie om Kvenenes historie. Det blir også mulighet til å vinne den eksklusive Ruijan Kaiku-koppen. Denne ukens konkurranse er: Hvilken dato er Kvenfolkets dag? Hvis du vet svaret så kan du sende det på sms til 2399. Husk å starte meldinga med AP_RA. Du må også skrive navnet ditt i sms’en. Og gjerne komme med ros og en ønskelåt. Ruijan Radio sendes på Radio Altas sendeflate (FM 106,9 i Altaområdet, DAB+ og nettradio lyd.radioalta.no) torsdager klokken 11, med reprise fredag til samme tid. I tillegg kan du når som helst laste ned sendinga som podcast på for eksempel Spotify og Itunes.

Vært: Henrik Heide *Medvirkende: * Bjørn Godske, Thomas Djursing, Jens Ramskov, Simon Freiesleben og Trine Reitz Bjerregaard I denne uges Transformator skal vi først en tur på Amager Fælled, hvor der i det kommende ‘Vejlandskvarteret’ skal bygges 2.000 boliger. Men det vil ifølge arkitektfirmaet Henning Larsen og rådgiveren MOE ikke gå ud over naturen, for »med den rette tilgang til planlægningen kan vi endda bidrage aktivt til at øge biodiversiteten«, skriver de i projektmaterialet. Et »himmelråbende naivt« påstulat, mener Danmarks førende forsker i biodiversitet, professor Carsten Rahbæk fra Københavns Universitet. Trafikstøj er en plage, der ikke blot kan genere, men som også er årsag til op mod 500 for tidlige dødsfald årligt herhjemme. Det vurderer Miljøstyrelsen, og værst ser det ud i forstæderne til Aalborg, Aarhus, Odense og København. Men måske er politikerne ved at få øjnene op for problemet, for på onsdag holder Folketinget en høring om vejstøj. Den magnetiske nordpol har forladt sit hjemland i det arktiske Canada og begivet sig ud på en tur over Ishavet. Med en fart af 55 kilometer om året bevæger den sig i retning af Sibirien, og det kan få stor betydning for fugle og andre dyr, der benytter sig af magnetisme til at navigere, herunder mennesket. Spørgsmålet er, om en polvending er på vej. MGP er ikke kun noget med musik – det er også betegnelsen for en stadigt mere udbredt praksis ved indsamling af affald til genbrug hvor metal, glas og plastic sorteres i samme beholder. Men det stikker en kæp i hjulet for genbrug af dansk glas hos Ardagh Glass Holmegaard i Næstved, som driver Danmarks eneste tilbageværende emballageglasværk. Ugens holdning leverer chefredaktør Trine Reitz Bjerregaard, som i sin leder opfordrer politikerne til at skride til handling efter næste uges høring om trafikstøj. Det kan ikke være op til Vejdirektoratet eller politiet at fastsætte fartgrænser, når kommunerne ønsker at skåne borgerne for larm fra motorvejene. Links Nu skal nye boliger levere både natur og by Millioner udsættes for farlig trafikstøj – og flere kommer til Den magnetiske nordpol på hastig rejse mod Sibirien Holmegaard Glas savner dansk genbrugsglas: Må importere 13.000 ton i 2020 Leder: Skru nu ned for støjen – det gavner både helbred og klima Lysende molekyler gør kræftoperationer præcise

Black friday fredag den 23. november! Netop den fredag skulle jeg vinterbade eller novemberbade. Hele Næstved var fyldt op med energiske black friday entusiaster. Jeg valgte det kolde gys i stedet for, og Isfuglen dukkede op! Isfuglen var under opvarmning og ikke mindst pudsede den sine fjer! Rent skulle det være, og det sørgede Kit Sørensen for! Ishavet havde temperaturen 4 grader plus! Av for søren Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Något är fruktansvärt fel. Motorerna har tystnat och det lilla planet skär stumt genom natten 3000 meter över ishavets arktiska köld. Civilisationen är 100-tals km bort och Troels har stora problem. Troels Hansen älskar flygplan och motorer, han arbetar som pilot och flygplanstekniker. I december 2008 planerar han att i olika etapper flyga hem ett tvåmotorigt flygplan från USA via Kanada, Grönland och Island hem till Göteborg.Ombord på det lilla tvåmotoriga propellerplanet är även Troels australiensiska kollega Oliver. De första etapperna går utan anmärkningar och en söndag lyfter de från Wabush i Norra Kanada och planerar att landa på Grönland efter ca fyra flygtimmar. Denna sträcka skulle till stor del flygas över ishavet.Därför hade de på sig sina överlevnadsdräkter. Allt fungerar fint, motorerna spinner, det är en fantastisk kvällsflygning med en magnifik solnedgång, kaffet puttrar och mörkret sänker sig snabbt över det arktiska havet. Men snart börjar saker gå fel fruktansvärt fel. Först stannar en av motorerna, och snart därefter kollapsar även den andra.Medverkande: Troels Hansen och Martina Wallén Hansen Reporter: Anna Hammarén Producent: Håkan Engström

Något är fruktansvärt fel. Motorerna har tystnat och det lilla planet skär stumt genom natten 3000 meter över ishavets arktiska köld. Civilisationen är 100-tals km bort och Troels har stora problem. Troels Hansen älskar flygplan och motorer, han arbetar som pilot och flygplanstekniker. I december 2008 planerar han att i olika etapper flyga hem ett tvåmotorigt flygplan från USA via Kanada, Grönland och Island hem till Göteborg.Ombord på det lilla tvåmotoriga propellerplanet är även Troels australiensiska kollega Oliver. De första etapperna går utan anmärkningar och en söndag lyfter de från Wabush i Norra Kanada och planerar att landa på Grönland efter ca fyra flygtimmar. Denna sträcka skulle till stor del flygas över ishavet.Därför hade de på sig sina överlevnadsdräkter. Allt fungerar fint, motorerna spinner, det är en fantastisk kvällsflygning med en magnifik solnedgång, kaffet puttrar och mörkret sänker sig snabbt över det arktiska havet. Men snart börjar saker gå fel fruktansvärt fel. Först stannar en av motorerna, och snart därefter kollapsar även den andra.Medverkande: Troels Hansen och Martina Wallén Hansen Reporter: Anna Hammarén Producent: Håkan Engström

Författare, illustratör, läkare. En mängd mysterier gäckade både lyssnaren och Bea Uusma i hennes Sommarprogram. Hon berättade om kylan, havet, och de mysterier som finns i djupen: som "världens ensammaste ljud" som hon spelade upp - valen som sjunger på en frekvens som ingen annan val kan höra. Men mest av allt är det en historia om hennes egen jakt på svaren i Andrée-expeditionen, där tre svenskar 1897 skulle nå - eller i alla fall passera - Nordpolen i vätgasballong. Expeditionen misslyckades fatalt och de dog på Vitön - en öde ö mitt i Ishavet, trots att de borde ha klarat vintern; de hade nog med mat, kläder och värme? Men likväl dog dom. Varför? Bea Uusma berättar hur hon först kommer över en bok om expeditionen och hur hon inte kunde släppa Andrée-expeditionens öde. Hur den gängse förklaringen om medlemmarnas bortgång inte stämde: hur hon ringde "rättsmedicinare, brottsplatsutredare, kriminaltekniker, osteologer. Experter på förgiftning och bristsjukdomar." Allt för att ta reda på vad som hände - och till sist ordna sin egna polarexpedition till Vitön. Hur hon blev den som kunde allra mest om Andréexpeditionens öde, men ändå blev ifrågasatt av "en slags farbröder", och hon berättade för dom att "alla sätt är bra, förutom de dåliga." Om Bea Uusma Belönades i höstas med Augustpriset för Expeditionen. Min kärlekshistoria. Den tidigare boken Astronauten som inte fick landa används i skolundervisningen bland annat i USA och sattes upp som pjäs vid Göteborgs stadsteater. Är utbildad vid Karolinska institutet, Konstfack och School of Visual Arts i New York. Arbetar som läkare på Karolinska sjukhuset i Stockholm. - I femton år har jag försökt komma fram till en öde ö i Norra ishavet, trots att jag egentligen hatar att frysa. Jag ska berätta om när jag äntligen lyckades. Om paniken man får när man har råkat äta lera från Nordpolens havsbotten och inser att den kanske är full av bakterier, tidigare okända för mänskligheten. Dessutom ska jag spela ljuden från havsdjupen, som ingen kan förklara varifrån de kommer. Bea Uusma har varit Sommarvärd 1998 och 2014. Producent: Kristin Lundell

Känner du dig lite novemberlåg? Lite brist på energi? Hur gör du för att höja din egen energinivå? Och hur mycket av det som händer i kropp och själ handlar om just - energin? Eller är vår kropp bara en biokemisk maskin? Möt Sanna Ehdin, författare och filosofie doktor i immunologi, möt apotekaren och bioresonansterapeuten Cecilia Salmi, och möt också Anders Olsson som jobbar med andning och hälsa. Dessutom pratar vi med författaren och matskribenten Mats-Eric Nilsson om vilka effekter han kan se hos konsumenter och matindustrin sedan hans bok första "Den hemlige kocken" kom ut 2007. Sanna Ehdins 5 matbästisar: * Spenat. * Kryddor: gurkmeja, vitlök, ingefära, chili. * Omega 3, t ex flytande fiskolja (från Ishavet.) * Naturliga fetter: kokosolja, smör, rapsolja. * Vatten! Sannas 5 matvärstingar: * Margarin. * Chips. * Socker. * Vitt vetemjöl. * Läsk.