Podcasts about respekten

Het debatt om varför Tre Kronors stjärnlag inte lyckades i ”4 Nations Face-Off”. Lasse Granqvist, Tommy Åström och Jens Fjellström efter en turbulent hockeyvecka i Nordamerika där USA-Kanada möts i final efter galen gruppspelsmatch med tre slagsmål första nio sekunderna. ”Jag kunde inte andas”, ”det borde varit avstängningar”. Synen på slagsmål delar hockeyvärlden. Vi tackar och hyllar golfstjärnan Ludvig Åberg för proffskarriärens första hole-in-one, lagom till veckans kärleksbombning, när han vann Tiger Woods PGA-tourtävling. Respekten för klubbmärket förenar fotbollsvärldens stora stjärnor. Vad är respekt inom idrotten för dig? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Testa dig själv: är detta otrohet, ja eller nej?” & ”Är min man deprimerad eller låtsas han bara?” & M&M:s ekonomiprat: fiasko! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I samhällsdebatten hörs allt oftare att auktoriteten ska återupprättas. Respekten för lagarna ska stärkas med strängare straff, lärare ska få mer auktoritet och en kanon för svensk kultur ska tas fram. Är det medvind för auktoritet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Auktoritet tillskrivs en person som har makt och inflytande över andra och som uppfattas ha självklar rätt till detta. Men auktoritet kan även tillskrivas lagar, institutioner och normer. Kulmen för striden mot auktoriteter i samhället kom med 68-rörelsen. Ut med hierarkier och normer och med det auktoriteter som läraren, prästen, direktören, och föräldern. I stället förespråkades fri uppfostran, frigjord sexualitet och kvinnors frigörelse. Människan fick större frihet, men samhället kanske blev mindre sammanhållet. Gick 68-rörelsen för långt? Nazismens brutalitet visade att människor kunde bryta mot all medmänsklighet när de blint lydde auktoriteter. Att vi människor kan göra hemska saker genom att lyda auktoriteter är uppenbart. När är det klokt att följa auktoriteter? Vad gör auktoriteter legitima?Och bör man ifrågasätta auktoritet även i ett demokratiskt styrelseskick? Medverkande: Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholm universitet och Elena Namli, professor i teologisk etik vid Uppsala universitetProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlResearch: Anton ÅhlbergVeckans tips:Böcker:Sokrates försvarstal - PlatonA Nasty Little War: The Western Intervention into the Russian Civil War - Anna Reid

Det er fem måneder siden Israel ble angrepet. Hvorfor virker det som at våre myndigheter har glemt 7. oktober, og kun fokuserer på lidelsene på Gazastripen? I Frankrike slettes korset fra Invalidekirken i reklamen for sommer-OL. Selveste Napoleon er begravet i det som også er kjent som Invalidedomen. Men selvsagt ønsker ikke Frankrike såre (eller hisse opp) noen av sine millioner av muslimer. De vet hva som har skjedd ved tidligere idrettsarrangementer. Ramadan nærmer seg, og Israel har sagt at dette er siste sjanse for Hamas å forhandle seg fram til en gisselavtale. Torkel Brekke, professor i religion og samfunn ved Menighetsfakultetet, har fått nok. Han ber om en boikott av Norge i en artikkel i Wall Street Journal. «Faktasjekkeren» for BBC, Marianne Spring, gjenkjenner ikke åpenbar satire.  Hun undervurderer intelligensen til svarte amerikanere. Dette diskuterer Erling Marthinsen med Christian Skaug i dagens sending. Velkommen til Dagsorden.

I dagens avsnitt går vi igenom respekten till vuxna eller dom med auktoritet över en. Vi pratar om den svenska skolan och hur utveckling har sett ut. Är det till det bättre eller till det sämre? Vad har det för effekter för oss i livet om vi far med bristande respekt? Vi pratar även om orden "du är okej precis som du är". Är det verkligen helt sant? Är det hälsosamt att ösa vissa personer med just det påståendet? Mer om detta i dagens avsnitt.

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Det sägs att nästan alla fotbollsspelare födda efter 2000 på ett eller annat sätt är präglade av Zlatan. Det har talats om en ny slags kultur i svensk fotboll, där unga spelare från förorten mest tänker på sig själva och kaxigt förhåller sig till omvärlden genom att sätta egot framför allting annat.Den skiten har Jusef Erabi gått igenom och om det pratar han i veckans Birro Möter. Han lät sig styras av sin ilska när han var yngre. Respekten han fått lära sig hemifrån hakades på något sätt av när han spelade sin fotboll. Han kunde bli förbannad på domare, medspelare, motståndare. Han var ofta arg. Tills hans pappa berättade för honom att alla människor är värda respekt och att om man blir arg och inte kan styra den ilskan måste man lära sig det, att styra den. Man måste inse att ilskan enbart och oavbrutet och alltid är en defekt hos dig själv, något du kan styra att inte bli.För den enda du skadar när du regerar med ilska är dig själv.Samma vecka som just Zlatan sitter hos en ökänd programledare i tv och säger att han inte skojar när han anser att han är Gud och att han är bäst i världen så bokar jag tid med Erabi att ses på Årsta IP.Han är sen. Men det visste jag att han skulle vara och det gör mig ingenting. Jag och Hugo hänger i en soffa och snackar om Bosse, Roma och Allsvenskan med Besara, folk från kansliet och kontoret. Hammarby är en av Sveriges största klubbar men det känns fortfarande som att kliva in på en fritidsgård. När han kommer är han lågmäld, vänlig, lyssnande, ödmjuk.Hans 2023 har varit häpnadsväckande bra och den brutna foten känns mest som en skugga en varm dag. Erabi är på riktigt och hans ödmjuka, men innerliga fackla kommer bära en eld hur länge som helst.Vi lever i besynnerliga tider. Sverige är ett sargat land. Men i detta land finns det människor som började på 0, som flyttade hit med bara en väska med ljusa drömmar, och som år efter år, tålmodigt och konsekvent, byggde en framtid för sig själva och för sina barn.Erabi är en ett blomblad på den solrosen och han visar i det här samtslet, med eftertryck, att han känner rötterna till den blomman.Välkommen till Birro Möter, Jusef ErabiFölj Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berit Helgøy Kloster

Vores snak går pludselig fra at handle om bagtaleri til at handle om begravelser. Hvad sker der lige for begravelserne i hjemlandet, hvor man stadigvæk higer efter folks anerkendelse og den polerede facade? Hvad er det nogle gør, som er totalt respektløst overfor den afdøde? Lyt med. Shukriya for at lytte med! ♥️ Følg os på Instagram og TikTok!

Norge har markert utskipingen av norske jøder med M/S Donau til Auschwitz. Det er ikke så vanskelig å samles om. Det er verre med premissene. Det ble sagt to ting på NRK som i det ene tilfellet er løgnaktig og i det andre grovt villedende. En norsk jøde sa at der man sprer hat mot jøder går det også ut over andre minoriteter, les: muslimer. Vi vet alle hvem som truer jødene i dagens Europa. Ved å forkludre dette faktum legger NRK sten til byrden for jødene. Hvorav over halvparten ikke tør leve eller stå frem som jøder. I forbindelse med omtale av det jødiske miljøet i Tromsø ble det sagt at jødene var så integrert at jødiske kvinner giftet seg med norske menn. Men dette er utslukking av det jødiske. I USA er jødiske ledere alarmert over alle jøder som gifter seg med ikke-jøder og glir bort fra sin egen arv. Det er blitt sagt at en slik oppsluking i det ikke-jødiske er som å gi Hitler en posthum seier. Det er den endelige løsningen. Kanskje nordmenn kunne lære noe om å bevare sin arv av jødene? Vi er langt færre enn jødene på verdensbasis og nå som utlendinger i stort antall bosetter seg her risikerer også vi utvanning og tap av identitet. Sjokkerende nok går noen av institusjonene hvis oppgave det er å bevare det norske, foran med å viske ut vår historie, verdier og identitet. Identitet er ikke noe man kan ta av og på som en ny skjorte. Og hvis den er borte er det svært vanskelig å gjenreise den.   Videoen er klar til å sees via Odysee, der vi nå har en egen Podcast kanal! Lag en konto på Odysee her! – Odysee vil da gi oss poeng som hjelper oss å klatre i algoritmene! Følg oss på Rumble. Følg oss også på PodBean, iTunes og alle steder der podcasts finnes. Husk å rate oss med 5 stjerner, så flere likesinnede sannhetssøkere finner oss der! Bestill gode bøker fra Document forlag: Forhåndsbestill «Den døende borgeren» av Victor Davis Hanson i dag!   Kjøp «Et varslet energisjokk» her!

Ulike førestillingar om menneskeverd speler ei sentral rolle i verdigrunnlaget i kulturen vår. Respekten for menneskeverdet blir sett på som ein grunnverdi og noko som det er viktig å verne om. Menneskeverd blir dessutan ofte trekt inn i ulike etiske spørsmål som dreier seg om aktiv dødshjelp, abort, og migrasjon. Men kva betyr eigentleg omgrepet menneskeverd? Kva vil det seie at alle menneske har eit menneskeverd? Er menneske meir verdt enn dyr i kraft av sitt menneskeverd? Kva er relevansen av tanken om menneskeverd for etikk og politikk? I denne samtalen blir det gjort eit djupdykk ned i dei filosofiske føresetnadene for menneskeverdet. Ole Martin Moen, professor i etikk ved OsloMet og aktiv samfunnsdebattant, møter professor i filosofi ved Universitetet i Bergen, Espen Gamlund til samtale.

Veckans morgonandakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har "vägen" som tema. I dag med Parul Sharma från Stockholm som utgår från sin hinduiska tro. Respekten för träden, skogen, den biologiska mångfalden är kanske den äldsta formen av livsåskådning. Och den finns även inom hinduismen. Jag tänker ofta på att detta ju borde ha varit den ultimata vägen för hela mänskligheten. Ur andakten Texter: Osadhi Sutra, Rigveda, (10.97.2) Bhagavad Gita (9.26) Atharva Veda, 7.11.6.1 Musik: Shanti Mantras . Om Voices Producent. Marianne Greip Sveriges Radio Kronoberg liv@sverigesradio.se

Respekten för rysk och kinesisk (och andra länders) historia och kultur en nyckel för att få till stånd en respektfull dialog och minimera västlig arrogans - utan att därmed tolerera aggression och folkrättsbrott. Andra delen av en podcast med Björn Körlof som redigerat och varit medförfattare i en värdefull skrift kring dessa problem från ett europeiskt perspektiv inom ramen för Krigsvetenskapsakademins SES-projekt. Se kkrva.se/bookstore/produkt/id…sprangkraft-inom-eu/. I SES-projektets snart utkommande säkerhetspolitiska slutrapport är detta ett viktigt tema i beskrivningen och analysen av de utmaningar som den liberala demokratin, som system och värdegrund, i dagens värld utsätts för, både österifrån och söderifrån. I podcastens två delar - en kortare och en längre diskuteras dessa problem med Michael Sahlin och Lars-Erik Lundin.

  Når gamle verdier glemmes, fordreies og vrakes, og når vår samtid preges av påtatte og innbilte sannheter, knaker det i fundamentet. Document har i alle år ønsket å verne om sannheten, men vi opplever nå at den dekonstrueres, og med det rives vårt felles samfunn i filler. Vi trenger å gå tilbake til de opprinnelige verdier. Norge trenger et dannelsesprosjekt. Hva mener vi så med dette?   Jo, for det første må vi akseptere at Troen, Kunsten, Humaniora og Vitenskapen var og er ulike domener. Blander vi disse trår vi feil. Respekten for disse ulike domenene er fundamentet for at vi kan leve i frihet. I dag er vår frihet truet. En annen årsak til dette er at mange ikke lenger evner å lære av vår felles sivilisatoriske historie. Vi snakker ikke da bare om vår judeo-kristne arv og romerretten og den franske revolusjon. Nei, vi må heller ikke glemme arven fra våre forfedre. De hadde sine ting (Borgarting, Gulating, Frostating, Eidsivating og Hålogaland) der frie folk kom sammen for å skille rett fra galt. Andre land og kulturer misunner oss skatten så altfor få av oss nordmenn har gjort oss kjent med, nemlig de gamle sagaene.   Torsdag publiserte vi en artikkel av Paul Grøtvedt kalt Det moderne prosjekt og gyldighetsfordelingen. Les den og se Rustads skogstur-Notat fra fredag, det andre denne uken:   Fra Håvamål. Nasjonalbiblioteket Vi er på YouTube og Rumble kl. 21 seks dager i uken. Programmene kan også sees på våre Facebook-sider  og de kan høres og lastes ned som podkast på PodBean. Abonnér og få varsel om ekstrasendinger. Kveldens ekstrasending, en mer filosofisk anlagt samtale mellom redaktøren og Geir Furuseth, ser du her:     Kjøp Roger Scrutons bok “Konservatismen” fra Document Forlag her. Vi har trykket nytt opplag. Kjøp boken til Kjell Skartveit her!

Efter 4 tagningar så pratar vi om hur en restaurang ska hantera en missnöjd kund, och när ungdomar egentligen tappade respekten för äldre? Varför tar det alltid en evighet att handla på bauhaus? Vem har gjort en snöpenis mitt i rondellen?

Socialdemokrater stoler ikke på journalisterne og omvendt. Respekten skal genoplives!

I NHL-timmens 234:e avsnitt blir det en diskussion till följd av Niklas Kronwalls tackling på Anders Lee härom sistens. Hör Kronwalls tacklingar fortfarande hemma i dagens hockey, eller är det dags att bannlysa dem med tanke på konsekvenserna som kan uppstå? Det har varit stort fokus på tacklingar och huruvida det fortfarande finns utrymme för dem i dagens snabba hockey. Hjärnskakningsproblematiken har på många sätt förändrat synsättet på fysiskt spel och allt fler ifrågasätter meningen med att "fullfölja tacklingar". För trots att ishockeyn på det stora hela blir mindre fysisk tycks hjärnskakningarna bli fler och få mer och mer ödesdigra konsekvenser. Det är utifrån det perspektivet som NHL-timmen tar sig an Niklas Kronwalls senaste stora tackling på New York Islanders lagkapten Anders Lee. Ur ett regelmässigt perspektiv gör Kronwall inget fel i tacklingen, men fyller den verkligen någon egentlig funktion och är den respektfull? Det är några av frågorna som Linus Hugosson, Uffe Bodin och Jonatan Lindquist ställer sig i det 234:e avsnittet av NHL-timmen. DESSUTOM: * Ett återbesök av sommarens omtalade trejd mellan Montréal och Arizona där Max Domi och Alex Galchenyuk bytte lag. Går det att utse en vinnare nu? * Vad är det för fel på St. Louis Blues? En djupdykning i vad som antagligen är säsongens största besvikelse i NHL. Är det läge att trejda någon ledande spelare för att få till en kulturförändring i Blues? * Edmonton Oilers-kännaren Jimmy Hamrin gästar NHL-timmen och ger sin syn på laget efter Ken Hitchcocks inträde. Bland annat hyllar han den hårt ansatte general managern Peter Chiarelli för hans beslut att sparka Todd McLellan som coach. * Vad händer med André Burakovsky? Efter en trög inledning på säsongen har 23-åringen hamnat på läktaren i Washington. Är hans dagar i klubben räknade nu? * Ta chansen att hänga med NHL-timmen på NHL-resor till New York, Tampa eller Anaheim/Las Vegas efter nyår. Läs mer om resorna här: https://www.latravel.se/hockeyresor/nhl-gruppresor/ * Erbjudande till alla NHL-timmens lyssnare: få en månad gratis med EP Premium – använd rabattkoden SANTA när du sajnar ett konto på sajten: https://www.eliteprospects.com/login Det här och mycket mer i det 234:e avsnittet av NHL-timmen – "Lidas"-avsnittet. Medverkande Linus Hugosson Uffe Bodin Jonatan Lindquist Jimmy Hamrin Kontakt Maila NHL-timmen NHL-timmens hemsida NHL-timmen på Facebook NHL-timmen på Twitter NHL-timmen på Instagram Länkar till lyssning NHL-timmen på Acast NHL-timmen på Spotify NHL-timmen på iTunes

Snart har det gått en fjärdedel av säsongen och det tuffa matchschemat avslutades med en tight tillställning på Anfield mot Manchester City. LFC Podden analyserar matchen, men går även igenom säsongsinledningen. Vad får den för betyg? Överraskningar och besvikelser? Ni hör allt i det senaste avsnittet av LFC-Podden!

Med hjälp av författaren Kathy Acker, youtubern Logan Paul och en dödlig sjukdom som liknats vid en blomma, reflekterar Elis Burrau över det som nästan dödar en, och får en att överleva. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Nyheten om youtubern Logan Pauls makabra reality show-promenad genom den japanska självmordsskogen Aokigahara, når mig samtidigt som jag avslutar Chris Kraus biografi över den experimentella författaren Kathy Acker. Hans groteska fnitter vid åsynen av liket. De blanka sidorna i slutet. Jag ligger i en säng i Tokyo. En mindre jordbävning får hela lägenhetskomplexet att skaka. Det blottas en avgrund varje gång en människa förhåller sig till döden. Jag tänker inte närma mig självmordet nu, men kanske sen. Via den lilla döden. Och nej, jag syftar inte på orgasmen nu. Jag tänker på det som dödar kroppen litegrann med överlevnad som motiv. Döden som får dig att överleva. Cancer är ett paraplybegrepp, men vi som befinner oss inuti koncernen får generalisera.  Jag läser ut Chris Kraus biografi After Kathy Acker motvilligt. Den är ljuvligt skvallrig. Det är årets första dag, i den aggressivt luftkonditionerade lägenheten vi hyr i Togoshi-Ginza, och jag läser ut den motvilligt eftersom jag inte vill att hon ska dö i cancer. Det etableras redan i början av biografin: hon ska dö i cancer. Och det etablerades i det verkliga livet. Hon dog i cancer 1997 i Tijuana, Mexiko. Det var ingen överraskning. 22 dagar efter De dödas dag. Hon dog omgiven av s.k. vetenskapsvidrig alternativ medicin och skolbarnsanteckningsblock som hon var alldeles för svag för att skriva i. Omgiven av s.k. vänner. Olika skelett. Varierande grader av skörhet. Redaktörer. Älskare. Helare. All död är stringent. Och den alternativa medicinen var väl inte särskilt vetenskapsvidrig när jag tänker efter. Den var lojt vetenskapsvidrig och den injicerade hopp. Jag återkommer ofta till Kathy Acker vars författarskap jag kanske läst lite för respektlöst, med en bristande koncentration och stor rastlöshet (ibland irritation). Hennes böcker har verkligen stört och inspirerat mig. Det visionära användandet av lögnen och biografin har ofta rört mig till tårar. Respekten inför hennes gärning är liksom grundmurad och lika stor som respektlösheten i min läsning. Allt det där som ekar. Det är ekot från en ängel.  Men nu ska det inte handla om ett komplext författarskaps storvulna intelligens. Det ska handla litegrann om att vilja döda sin kropp med goda intentioner. Goda elakartade intentioner. Göra sin kropp starkare. Förgöra det sjuka och det friska. Förföra det sjuka och det friska. Metodiskt. Det ska handla om det som återkommer. Det ska absolut inte handla om självmordet, men kanske lite.     Döden är bara en barnsjukdom. Så kommer det vara tills våra barnbarnsbarn är döda. Därefter blir det andra bullar. Så kommer det att vara och så kommer det att bli. Jag läser orden stiliserad bild av harakirisituation, det är en bildtext, research. Det är svårt att inte tänka på Harry Martinsson. Med ett visst referensbibliotek i ryggmärgen är det svårt att inte tänka på Harry Martinsson.  Cancer är ett paraplybegrepp, men vi som befinner oss inuti koncernen får generalisera. Jag tycker verkligen att jag får skämta om barncancer eftersom jag haft cancer som barn. Det låter kanske märkligt. Min enda stoiska övertygelse. När det verkligen gäller. Jag återkommer ofta till Kathy Acker men också till cancer, rent tematiskt, i min egen litterära praktik och det har jag faktiskt slutat skämmas för. Det är kanske det enda tolkningsföreträdet av värde jag äger med någorlunda gott samvete. Och jag har bestämt mig för att vattna ur det. Nu har jag bestämt mig! Jag bestämde mig nyss. Jag skäms fortfarande för skämten, men jag måste välja en riktning. Jag ska vattna ur sjukdomen som naturligtvis förändrade mitt liv, mest på grund av hur människor i min omgivning agerade (mer än de galopperande cystorna i min lekamen). Jag ska vattna ur sjukdomen som tog livet av Kathy Acker.  Hon visste att kroppen behövde krossas för att kunna resa sig. Dödas lite. Det handlade om upprepning. De så kallade vännerna (bredvid min sjuksäng) var verkligen bra vänner. Fina vänner. Goda vänner med snygg benstomme. Som jag illa kvickt sa upp all kontakt med. Sen började jag skildra.  Det finns en inbyggd ära i självmordet. Missförstå mig rätt. Jag inbillar mig detta eftersom Thomas Bernhard skriver att äran är pervers. Med ett visst referensbibliotek i ryggmärgen är det svårt att inte tänka på Thomas Bernhards priser i tider som dessa.  Kathy Acker var för en nedbrytning av kroppen när det kom till träning. Hon lyfte skrot stundtals besatt. Hennes metod var att systematiskt förstöra kroppen så att den tvingas bygga upp sig själv igen, starkare. Hon visste att kroppen behövde krossas för att kunna resa sig. Dödas lite. Det handlade om upprepning. Tappa bort sig själv som en aktiv handling bland repetitioner. I matematik. Ett hypnotiserat subjekt i dödkött som fortsätter när räkningen gått förlorad.      Man kan tycka att hon enligt samma rationella doktrin borde varit för den skenbart kontrollerade nedbrytningen av kroppen, eller förgiftningen, i medicinskt syfte. Jag talar om cellgift. Det var hon inte. Hon ville inte utnyttja samma princip för att överleva. Att göra kroppen starkare, okej, men att överleva nej, Kathy Acker ville hellre få i uppdrag av självutnämnda helare att hitta ett specifikt barndomstrauma, en orsak till cancern, då skulle den försvinna vilket den gjorde. Vilket den inte gjorde. Men hon trodde det. Att den gjorde det. Personligen gillade jag cellgift när jag fick det insprutat i kroppen. Indroppat. I ryggmärgen och bröstet. Mest på grund av hela gift-grejen. Illamåendet. Viktraset, min spegelbild. Inte så mycket på grund av det injicerade hoppet. Det var mer av en positiv bieffekt. Men jag gillade verkligen giftet på ett konceptuellt plan. Rent konceptuellt. Smutsigt. Kathy Acker var inte konsekvent och det gillar jag. Jag är inte konsekvent och det gillar jag, ibland. En annan tanke är att Thomas Bernhard hade haft lika lite att säga om Svenska Akademin kris som om Aviciis död. Lika lite kan betyda ganska mycket. Förlåt, det är ryggmärgens referensbibliotek som läcker sin giftiga spekulation. Jag har beskrivit cancer som en blomma i en dikt. Det är jag stolt över. Den stringenta döden slår ut det mesta. I en annan värld hade självmordsskogen varit en skog för självmord och löpning och det hade varit lika sorgligt men lika sant. Youtubern Logan Paul hade kanske sprungit utan att filma. Han hade kanske sprungit mot sin död. Vilken monumental respekt. Jag läser att han ska sluta posta videor på daglig basis.     Den japanska poeten Hiromi It har skrivit en dikt som heter Killing Kanoko, i engelsk översättning. Kanoko är Hiromi Its dotter. Det är research.  Jag har beskrivit cancer som en blomma i en dikt. Det är jag stolt över. Den stringenta döden slår ut det mesta. I dagsläget: allt. Blomman som slår ut i alla som finns, när alla är borta. Du kollar på en dokumentär om självmordsskogen. På andra sidan sängen. Det är långt bort. Sängen delas av en spricka. Vi var med om en liten jordbävning igår. Hela lägenhetskomplexet skakade. Jag tänker på en utslagen blomma, helt utslagen. En avslagen blomma, helt avslagen. Som cancerogen lightläsk. När jag varit nära döden har jag bara kunnat skämta. Jag har bara kunnat skämta om mig själv. Elis Burrau, författare

Harald Hult var ett levande jazzuppslagsverk med egen bok- och skivbutik sedan 1967 - "Andra jazz" i Stockholm. I den här dokumentären från 2015 besöker vi butiken och möter Hult i egen hög person. Respekten för lyssningen är också koden för att kunna förstå den här dokumentären, och vi hör också varför butiksmiljön kan verka skrämmande för den som inte knäcker koden.  Många jazzentusiaster har kallat "Andra jazz" för den mest välsorterade butiken i världen och dit har människor i alla olika åldrar från olika delar av både Sverige och världen vallfärdat. I dokumentären möter vi några av dem. I butiken pågår det också diskussioner om genusperspektiv inom jazzen och om dess framtid. Harald Hult avled den 15 maj 2018, i en ålder av 77 år. Hans vision med "Andra jazz" var att sätta lyssningen och det historiska perspektivet på jazz i fokus, nutid som dåtid. I dokumentären medverkar vid sidan av Harald själv också den australiske musikern Oren Ambarchi, violinisten Katt Hernandez, klarinettisten och saxofonisten Isak Hedtjärn, tidskriften Orkesterjournalens redaktör Magnus Nygren, saxofonisten mm Mats Gustafsson, professorn i musikvetenskap Lars Lilliestam, DJ:n Johan Fredriksson och skivhandlaren Carl Hedberg. En P2 Dokumentär av Elena Wolay.

Här kommer avsnittet som berört oss mest hittills i DiabetesPoddens historia! Det är nog egentligen väldigt "svårt att förklara för den som inte begrip". I veckans avsnitt träffar vi Anna och Olov, som har två barn med diabetes. Säkert stor igenkänning för de som är i liknande situationer och en stor ögonöppnare för oss andra! Respekten för föräldrar till barn med diabetes har vuxit från stor till gigantisk efter detta möte.

I det här avsnittet börjar Sabina och Mohamed bli mer bekväma i "Under 30"-rollen. De talar om "respekten för den äldre generationen" och diskuterar huruvida den nuvarande generationen är smartare än den tidigare. Mejla gärna era synpunkter med mera till undertrettio@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Fredrik snackar med Anders Carling - medgrundare och huvudutvecklare på Tummy lab och tidigare utvecklare på Football addicts - om bland annat att resa och jobba på nya platser. Att läsa källkoden för viktiga projekt man beror på. När är det vettigt och inte? Hur kommer det sig att Anders har så mycket koll på Varnish och vad har han fått ut av det? Vi snackar också om större och mindre omskrivningar, pragmatiska teknik- och omskrivningsval och hur Football addicts system växt och förändrats. Vi avhandlar också Apples nya Macbook pro-modeller och dess touch bar, från maskinerna i sig till allas pågående tankar om alternativ till Apples bärbara. Sist men inte minst: hur kom Anders in på Vim, och vad Tetris har med det att göra? Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @isallmaroon och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Länkar Anders Carling Tummy lab Advent of code Kodsnacks Advent of code-repo Svenska podcastpriset Wonderbrand Baked - musiksättning av offentliga miljöer Football addicts Winter on fire - Netflixdokumentär om revolutionen i Ukraina Anders Elfving Wikipedia-artikeln om Summer of love New relic Varnish Cloudflare Fastly Xvim - Xcode-plugin som ger Vim-tangentbordskontroll Slackware - kanske den mest smärtsamma introduktion till Linux man kunde få? nano Tetris attack Bejeweled Intellij Appcode - Jetbrains IDE för Mac- och IOS-utveckling Fler har föreslagit att använda paragraftangenten för att kompensera avsaknaden av escape på Macar med touch bar Dell XPS 13 Lop - göteborgsk återförsäljare och servare av Macar med tillbehör Asana Squarespace Github pages Hugo Let’s encrypt Capistrano Elastic load balancer Cloudfront Percona Mariadb Percona toolkit - verktygsuppsättning för Mysql-databaser Innodb - lagringsmotorn Mysql använder Curl Daniel Stenberg - Curls upphovsman .NET core Visual studio code Kitura - IBMs webserverramverk för Swift N-gram Cocoaheads Göteborg - för alla som är intresserade av utveckling på Apples plattformar Core data Collection view Yapdatabase Mogenerator - Jonathan “Wolf” Rentzsch verktyg för att modellera Core data What’s new in Core data från WWDC 2016 Auto layout Draper Titlar Ett projekt ingen av oss ville äga Man skulle kunna jobba från nästan var som helst Det där har jag skrivit specen till Vi hade läst källkoden till den nya versionen Deras konfigfil kompileras till C-kod Ett “bad to the bone”-C-projekt Vet man hur det går sönder kan man i alla fall släppa det Det är sällan trivialt att byta ut någonting Verkligheten hade fula skarvar Livet utan Xvim är förvirrande Vägen in i Vim Ett steg åt det mjukare hållet Min Slackdator med 32 GB minne Hur det beter sig när det börjar ta stopp En tretusenraders Perl-best De vet vilka de är, och de behöver inte dig Ni gör det här på rätt sätt Det gör vardagen roligare tummylab-swift.h Klasser som verkligen aldrig exponerats för världen Tredje klassen jag översatte Det här tar längre tid än det borde Det här är dina komponenter, och det går att missbruka Han som har koll är och spelar badminton Respekten som jag kanske inte hade då

Sigge, 38, har för lätt för sociala relationer. Han tar ansvar för samspelet med folk, ser hur andra mår och ger dom det dom behöver. Men han får inte så mycket tillbaka. Han blir besviken och tappar respekten. Han beskriver sig själv som färgseende, kanske alltför färgseende. Han ser och förstår och analyserar - till skillnad från många han möter. Samtidigt är han klar över att det här är en del av hans story om sig själv. Sigge hör av sig till Radiopsykologen för att han vill bli genomskådad.Producent: Anna-Brita Lindqvist  

Kerstin är 33 år och besviken på sin pappa. Han har börjat missbruka alkohol och det har blivit värre på senare tid. Han var nykter under en tid men tog ett återfall i somras. Nu är hon både arg och ledsen och samtidigt rädd att förlora den pappa som hon innerst inne älskar och inte vill förlora Kerstin ringer till Radiopsykologen med frågan: hur ska jag kunna behålla respekten för pappa?