Musikens Makt

Vi försöker reda ut betonings-gate från förra avsnittet. Robert spelar en låt med engelsk titel och tysk text av ett svenskt band med franskt namn samt hajpar Stora Popboxen. Love spelar The Raincoats från Testbild-Petters topplista över fånigt obskyra 1981-låtar. Michael B. Tretows frånfälle uppmärksammas med hjälp av Trafik-Trolle, Mikael Ramel och en kille som heter Gustavsson i Åmotfors. På temana "65" och "68" hör vi Grisen Skriker respektive David Sandström. Robert slår ett slag för den provokativa finkulturen och lägger ut en sladdrig röd tråd mellan Charles Ives, Henry Cowell, Igor Stravinskij, Conlon Nancarrow, Lubomyr Melnyk och James Blackshaw, med start och slut i Sköldinge utanför Katrineholm. Love spelar en märklig rundgrensk/zappask/wyattsk låt med Cheer-Accident. I Bisarra hörnan hör vi en sedelärande historia om speedrun av narkomani. Vi får veta hur Ola Magnell och Cat Stevens knyter samman Sheffield, Alabama (755 mil från Kikkistudion) med Skärmarbrink (3 km från Kikkistudion), och så har Love gjort en låt. _Karikatyr av Henry Cowell, 1920-talet_

Ett meddelande om varför vi flyttat och vad du behöver göra för att fortsätta lyssna. I korthet: Lyssna inte via Spotify. Det kommer antagligen inte att komma ut fler avsnitt den vägen. Byt även till det nya RSS-flödet för säkerhets skull. Poddens nya hem: [https://podd.huseli.us/musikensmakt](https://podd.huseli.us/musikensmakt) Nya RSS-flödet: [https://backend.podd.huseli.us/podcasts/musikensmakt/rss/](https://backend.podd.huseli.us/podcasts/musikensmakt/rss/)

Love har lyssnat på Roy Woods träffsäkra pastischer och vill slå ett slag för inspirationen. Robert lyfter ädelt och osjälviskt den kvinnliga musikskaparen Anna Meredith (medarbetare till beatboxern Shlomo och fluffer till These New Puritans) och har fått mejl av Fredrik Furtenbach angående en frän nål. Talk Talk, The Move, Robyn Hitchcock, Temple City Kazoo Orchestra och instrumentet chalumeau förekommer. Vi är oense om post-Barrett-Pink Floyd och så spikar vi det korrekta uttalet av "sampla", varpå Robert omedelbart bryter mot det. Vi följer dragflöjten genom pophistorien, vilket visar sig vara en deprimerande historia om glömska och försummelse, men också en historia där Louis Armstrong, Whistler's Jug Band, Hoosier Hot Shots, Pink Floyd, Vernon Burch och Deee-Lite förekommer. Roberts hemläxa tar oss denna gång till Västafrika under 2020-talet, där framför allt upptäckterna Star Feminine Band och Supreme Talent Show INTE får missas. I Bisarra hörnan hör vi om en religiös extas som mycket lätt kan misstas för att vara av annat slag, och så har Love gjort en låt. _Star Feminine Band från Benin_ _Malis tyngsta skivomslag_ _Roberts fräna nål_ _Kanske den störste dragflöjtisten av alla_

Love "Elevator Man" Länn har återvänt till "bakre halvan" av en Devo-skiva. Robert "Jan Heweliusz" Huselius anser att den nästan 20 år gamla Balkan-indie-trenden bör komma tillbaka. Triangeldrama 1: Två offer för ett liderligt och tragiskt svek har dött (Mike Ratledge & Marianne Faithfull). Triangeldrama 2: Nyss-Robert har utsatt nu-Robert för ett mycket märkligt prank. Musikföreningen Play It Loud i samarbete med socialförvaltningen i Katrineholm ger er Sörmlands finest anno 1997. Även: Soft Machine, Gorky's Zygotic Mynci, Roy Orbison, Pixies, Cirkus Miramar, Jacques Brel samt ganska cringe-ig straight edge-hardcore från 1998. I bisarra hörnan hör vi en norsk hit om att slakta höns i Kabul samt lite ny svensk kristen hiphop helt utan kontext. Slutligen driver vi fram ett mönster i metallen med en puns och Love har gjort två gamla låtar. Errata: Det var Julian Koster, och ingen annan, som hade projektet The Music Tapes.

Love "Elevator Man" Länn har återvänt till "bakre halvan" av en Devo-skiva. Robert "Jan Heweliusz" Huselius anser att den nästan 20 år gamla Balkan-indie-trenden bör komma tillbaka. Triangeldrama 1: Två offer för ett liderligt och tragiskt svek har dött (Mike Ratledge & Marianne Faithfull). Triangeldrama 2: Nyss-Robert har utsatt nu-Robert för ett mycket märkligt prank. Musikföreningen Play It Loud i samarbete med socialförvaltningen i Katrineholm ger er Sörmlands finest anno 1997. Även: Soft Machine, Gorky's Zygotic Mynci, Roy Orbison, Pixies, Cirkus Miramar, Jacques Brel samt ganska cringe-ig straight edge-hardcore från 1998. I bisarra hörnan hör vi en norsk hit om att slakta höns i Kabul samt lite ny svensk kristen hiphop helt utan kontext. Slutligen driver vi fram ett mönster i metallen med en puns och Love har gjort två gamla låtar.Errata: Det var Julian Koster, och ingen annan, som hade projektet The Music Tapes.Gör oss sällskap på Discord: ⁠⁠⁠⁠⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ⁠⁠⁠Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠⁠⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠⁠⁠Bidra till Loves fysiska överlevnad och få bonusmaterial: ⁠⁠⁠⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Robert tar avsked av en vän, med hjälp av Rowland S. Howard. Farväl, Benno. Richard Thompson spänner över ett millennium på några minuter och passar även på att tonsätta ett extatiskt ögonblick. Love introducerar den taiwanesiska sångerskan Joanna Wang, och vi är alla tacksamma för det. Tre olika varianter av "Sumer is icumen in" leder oss in på det improviserade, men av lyssnare efterfrågade, inslaget "3x Wicker Man (inte den med Nicholas Cage)". Robert berättar den osannolika historien om ett 60-talsbands tragikomiska öde; det blir Byrds- och Zappa-influenser, nepobabies, ett osunt intresse för unga flickor, en ANT-konsulent och en man som nästan heter Bob Marley. Vi öppnar lite halvhjärtat våra årliga paket från Spotify. Bisarra hörnan är denna gång mer av en "förvånande och kul"-hörna, med temat "svenska skådespelerskor lattjar med könsroller". Och så har Love gjort en låt, även om det var för ganska länge sedan. Gör oss sällskap på Discord: ⁠⁠⁠⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ⁠⁠ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få bonusmaterial: ⁠⁠⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Robert tar avsked av en vän, med hjälp av Rowland S. Howard. Farväl, Benno. Richard Thompson spänner över ett millennium på några minuter och passar även på att tonsätta ett extatiskt ögonblick. Love introducerar den taiwanesiska sångerskan Joanna Wang, och vi är alla tacksamma för det. Tre olika varianter av "Sumer is icumen in" leder oss in på det improviserade, men av lyssnare efterfrågade, inslaget "3x Wicker Man (inte den med Nicholas Cage)". Robert berättar den osannolika historien om ett 60-talsbands tragikomiska öde; det blir Byrds- och Zappa-influenser, nepobabies, ett osunt intresse för unga flickor, en ANT-konsulent och en man som nästan heter Bob Marley. Vi öppnar lite halvhjärtat våra årliga paket från Spotify. Bisarra hörnan är denna gång mer av en "förvånande och kul"-hörna, med temat "svenska skådespelerskor lattjar med könsroller". Och så har Love gjort en låt, även om det var för ganska länge sedan.

Säg hej till det nya, effektiva Musikens Makt. Nu med mer uthärdligt ljud på mikrofonerna och Loves låt som Patreon-extramaterial! Loves musikaliska anhedoni är bitvis bruten av Burt och Dionne (gissa efternamnen själv), men Robert blivit smittad av den och tagit sin tillflykt till subgenren "härligt korkad hard driving rock som gapar över lite för mycket". På det därmed inslagna temat "arbetarklassmusik" uppmärksammar vi den bortgångne Paul DiAnno och begår självkritik mot vårt husorgans något snobbiga take på Alice Cooper från 1975. Love hyllar den döde Elephant 6-profilen Will Cullen Hart med en tillbakablick bland kassettportainspelningar och psykiga analoga effekter. Vidare på temat "kalejdoskopisk feeling på tajt budget" hör vi Falusönerna Split Wilson. Love har gjort en spänstig och fräsch albummix med det märkligt förbisedda svenska bandet The Tiny (alias "Joanna Newsom möter Anna von Hausswolff på Jan Johansson-svenska"). I Roberts stora inslag "BBBBC" - som ni helt enkelt får lyssna för att höra vad det betyder - möter vi sådana giganter som Noël Coward, Kate Bush, Billie Holiday, Abba och Serge Gainsbourg samt många fler. I Bisarra hörnan hör vi spoken word/beatpoesi/zenbuddist-koans/non sequiturs av vår egen Curt Jalmo, och så har Love gjort en låt. Gör oss sällskap på Discord: ⁠⁠⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ⁠ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: ⁠⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Säg hej till det nya, effektiva Musikens Makt. Nu med mer uthärdligt ljud på mikrofonerna och Loves låt som Patreon-extramaterial! Loves musikaliska anhedoni är bitvis bruten av Burt och Dionne (gissa efternamnen själv), men Robert blivit smittad av den och tagit sin tillflykt till subgenren "härligt korkad hard driving rock som gapar över lite för mycket". På det därmed inslagna temat "arbetarklassmusik" uppmärksammar vi den bortgångne Paul DiAnno och begår självkritik mot vårt husorgans något snobbiga take på Alice Cooper från 1975. Love hyllar den döde Elephant 6-profilen Will Cullen Hart med en tillbakablick bland kassettportainspelningar och psykiga analoga effekter. Vidare på temat "kalejdoskopisk feeling på tajt budget" hör vi Falusönerna Split Wilson. Love har gjort en spänstig och fräsch albummix med det märkligt förbisedda svenska bandet The Tiny (alias "Joanna Newsom möter Anna von Hausswolff på Jan Johansson-svenska"). I Roberts stora inslag "BBBBC" - som ni helt enkelt får lyssna för att höra vad det betyder - möter vi sådana giganter som Noël Coward, Kate Bush, Billie Holiday, Abba och Serge Gainsbourg samt många fler. I Bisarra hörnan hör vi spoken word/beatpoesi/zenbuddist-koans/non sequiturs av vår egen Curt Jalmo, och så har Love gjort en låt.

Musikens Makt - numera även på Medioc! Love är musikaliskt anhedonisk och Robert har svullna kärringfötter, men trots detta har Love lyssnat på en märkligt aggressivt benämnd artist och Robert har varit på en strapatsrik resa till exotiska breddgrader (närmare bestämt 71°N). Det blir slagverkslåda, vinprovning, avig pop på mycket konstig svenska, blött sound samt ljuvlig armensk och persisk popmusik från tidigt 90-tal. Roberts Last.fm-historik går slutligen i mål - för tillfället - med en repris av en av poddens fetaste dängor. Lina "Twiggy Pop" Sellebys alltför tidiga död uppmärksammas. Robert motbevisar hatarnas lögner om att han inte skulle vara nere med gatans musik. Andra Vatikankonciliet behandlas musikaliskt från två vitt skilda utgångspunkter. Love har gjort en låt, men Robert bara en jingel (eller två). Gör oss sällskap på Discord: ⁠⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: ⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Musikens Makt - numera även på Medioc! Love är musikaliskt anhedonisk och Robert har svullna kärringfötter, men trots detta har Love lyssnat på en märkligt aggressivt benämnd artist och Robert har varit på en strapatsrik resa till exotiska breddgrader (närmare bestämt 71°N). Det blir slagverkslåda, vinprovning, avig pop på mycket konstig svenska, blött sound samt ljuvlig armensk och persisk popmusik från tidigt 90-tal. Roberts Last.fm-historik går slutligen i mål - för tillfället - med en repris av en av poddens fetaste dängor. Lina "Twiggy Pop" Sellebys alltför tidiga död uppmärksammas. Robert motbevisar hatarnas lögner om att han inte skulle vara nere med gatans musik. Andra Vatikankonciliet behandlas musikaliskt från två vitt skilda utgångspunkter. Love har gjort en låt, men Robert bara en jingel (eller två).

Extrainsatt avsnitt på grund av att något mycket stort inträffat. Du får vänta nästan till slutet på att få veta vad, men det kan det väl vara värt? Förutom det har vi bägge varit på en solid spelning med "60-talsmusikens El Salama": 81-årige Arthur Brown. Love har lyssnat på funkig gladhiphop och Jeff Rosenstock kastar sig mellan indiepop, skapunk och blastbeats varpå vi pratar om nedladdningsrevolutionen och bolaget Pay Per Bag samt spisar Michel Polnareff. Robert sammanfattar Centralasiens oväntat fusionsjazzflippiga musikscen 1975 - 79 i en sladdrig och fräsch mix. En extremt osannolik händelse inträffar (närmare bestämt sannolikhet 0,0017). Love uppmärksammar att Steve Albini (JVVF:are och producent i Warhol-skolan) är död. Ur Roberts Last.fm-historik hör vi Leprous, Todd Rundgrens Utopia och Pearls Before Swine. Robert spelar en oväntat psykig låt av kitsch-kåntryns portalgestalt Porter Wagoner och Love har gjort en låt. Gör oss sällskap på Discord: ⁠⁠⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ⁠ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: ⁠⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Extrainsatt avsnitt på grund av att något mycket stort inträffat. Du får vänta nästan till slutet på att få veta vad, men det kan det väl vara värt? Förutom det har vi bägge varit på en solid spelning med "60-talsmusikens El Salama": 81-årige Arthur Brown. Love har lyssnat på funkig gladhiphop och Jeff Rosenstock kastar sig mellan indiepop, skapunk och blastbeats varpå vi pratar om nedladdningsrevolutionen och bolaget Pay Per Bag samt spisar Michel Polnareff. Robert sammanfattar Centralasiens oväntat fusionsjazzflippiga musikscen 1975 - 79 i en sladdrig och fräsch mix. En extremt osannolik händelse inträffar (närmare bestämt sannolikhet 0,0017). Love uppmärksammar att Steve Albini (JVVF:are och producent i Warhol-skolan) är död. Ur Roberts Last.fm-historik hör vi Leprous, Todd Rundgrens Utopia och Pearls Before Swine. Robert spelar en oväntat psykig låt av kitsch-kåntryns portalgestalt Porter Wagoner och Love har gjort en låt.

Robert har lyssnat på fromt kristen (?) akustisk kåntry och blivit positivt överraskad av ett amerikanskt kändisbarn. Love har diggat Style Council och Last Dinner Party. Robert presenterar en sladdrig mashup av Yma Sumac och Lizzy Mercier Descloux samt en spänstig och fräsch mix på klassisk 1975-funk. Love leder oss in på avighet och lofi med Andy Partridge och Martin Newell, vilket för oss vidare till Solid Space och "Bill Holt's Dreamies". Det blir läxförhör om tre Magma-skivor, varpå nya hemläxor utdelas med hjälp av chokladhjul och musikläraranekdoter traderas. Från Roberts Last.fm-historik hör vi åtminstone två sångerskor med 1700-talsinfluenser. I Bisarra hörnan hör vi Love frambringa helt nya ljud, följt av Beatles främsta rivaler och lite folkbildande anti-flat-earth-rapping. Och så har Love gjort en låt. Gör oss sällskap på Discord: ⁠⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: ⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Robert har lyssnat på fromt kristen (?) akustisk kåntry och blivit positivt överraskad av ett amerikanskt kändisbarn. Love har diggat Style Council och Last Dinner Party. Robert presenterar en sladdrig mashup av Yma Sumac och Lizzy Mercier Descloux samt en spänstig och fräsch mix på klassisk 1975-funk. Love leder oss in på avighet och lofi med Andy Partridge och Martin Newell, vilket för oss vidare till Solid Space och "Bill Holt's Dreamies". Det blir läxförhör om tre Magma-skivor, varpå nya hemläxor utdelas med hjälp av chokladhjul och musikläraranekdoter traderas. Från Roberts Last.fm-historik hör vi åtminstone två sångerskor med 1700-talsinfluenser. I Bisarra hörnan hör vi Love frambringa helt nya ljud, följt av Beatles främsta rivaler och lite folkbildande anti-flat-earth-rapping. Och så har Love gjort en låt.

Love har lyssnat på kvinnan som Todd Rundgren ville låta som, Robert har upptäckt halvny konspirationsteoretisk hårdrock från Gnarps finest. Sedan blir det proto-twee med Dolly Mixture (ej att förväxla med Dolly Style), vilket leder vidare till Saint Etienne, Mo Tucker, Shangri-Las och Tammys. Robert har gjort en mashup på Monkey Island-musik, Ewan MacColl och en dryckesvisa från 1600-talet. Love har sammanfattat en skiva med "avig pop" som en spänstig och fräsch mix, vilket leder till associationer med Josef K och Biljardakademin. Ett gammalt fast inslag tar ett triumfatoriskt ärevarv för att fira sin fullständiga seger, med Alcest och Maudlin of the Well. I Roberts Last.fm-historik har vi kommit fram till 2017 - 2018 och hör Teleman (ej att förväxla med Georg Philipp Telemann) och Danny L Harle. Vi hör Beatles i skrattspegelversion och en avig kärleksförklaring till Gene Krupa och hans blänkande trumset, och så har Love gjort en låt. Dessutom beslår vi Orup (ej att förväxla med Lars Orup) med lögn. Errata: Love refererade till Factory Records när han i själva verket menade Postcard. Gör oss sällskap på Discord: ⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ⁠ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: ⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Love har lyssnat på kvinnan som Todd Rundgren ville låta som, Robert har upptäckt halvny konspirationsteoretisk hårdrock från Gnarps finest. Sedan blir det proto-twee med Dolly Mixture (ej att förväxla med Dolly Style), vilket leder vidare till Saint Etienne, Mo Tucker, Shangri-Las och Tammys. Robert har gjort en mashup på Monkey Island-musik, Ewan MacColl och en dryckesvisa från 1600-talet. Love har sammanfattat en skiva med "avig pop" som en spänstig och fräsch mix, vilket leder till associationer med Josef K och Biljardakademin. Ett gammalt fast inslag tar ett triumfatoriskt ärevarv för att fira sin fullständiga seger, med Alcest och Maudlin of the Well. I Roberts Last.fm-historik har vi kommit fram till 2017 - 2018 och hör Teleman (ej att förväxla med Georg Philipp Telemann) och Danny L Harle. Vi hör Beatles i skrattspegelversion och en avig kärleksförklaring till Gene Krupa och hans blänkande trumset, och så har Love gjort en låt. Dessutom beslår vi Orup (ej att förväxla med Lars Orup) med lögn. Errata: Love refererade till Factory Records när han i själva verket menade Postcard.

Love har - med Patreon-donatorernas hjälp - tagit ett kliv uppåt i bostadskarriären och samtidigt blivit en ofri man. Vi inleder mycket akustiskt med Fureys, Peelers, Joanna Newsom (alias "Pernilla Wahlgren som Pippi på LSD") och Spirogyra (ej att förväxla med Spyro Gyra). Robert har gjort en mycket cursed mashup inspirerad av en felstavad progrock-mem. Cardiacs, Shirley Collins och Modrý Efekt fuckar alla med rytmer. I Roberts Last.fm-historik har vi kommit till de svåra åren 2015/2016 och går in mot mörkrets hjärta med Kayo Dot. Vi avslöjar vilken röstkonstnär som krattat manegen för såväl Diamanda Galás, Meredith Monk, Yoko Ono och Patty Waters som Klaus Nomi och Tim Buckley (åtminstone enligt Allmusic.com). Robert framför en bisarr DJ-mix som ger oss höjdpunkterna ur genren/affärskonceptet "song poems". Och så har Love gjort en extra lång och bra låt. Dessutom: Ben Folds, Tom Lehrer och irländska asfaltsläggare. Gör oss sällskap på Discord: ⁠https://discord.gg/Cywtq7vaqZ⁠ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: ⁠https://facebook.com/musikensmaktpodcast/⁠ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: ⁠https://www.patreon.com/musikensmakt⁠

Love har - med Patreon-donatorernas hjälp - tagit ett kliv uppåt i bostadskarriären och samtidigt blivit en ofri man. Vi inleder mycket akustiskt med Fureys, Peelers, Joanna Newsom (alias "Pernilla Wahlgren som Pippi på LSD") och Spirogyra (ej att förväxla med Spyro Gyra). Robert har gjort en mycket cursed mashup inspirerad av en felstavad progrock-mem. Cardiacs, Shirley Collins och Modrý Efekt fuckar alla med rytmer. I Roberts Last.fm-historik har vi kommit till de svåra åren 2015/2016 och går in mot mörkrets hjärta med Kayo Dot. Vi avslöjar vilken röstkonstnär som krattat manegen för såväl Diamanda Galás, Meredith Monk, Yoko Ono och Patty Waters som Klaus Nomi och Tim Buckley (åtminstone enligt Allmusic.com). Robert framför en bisarr DJ-mix som ger oss höjdpunkterna ur genren/affärskonceptet "song poems". Och så har Love gjort en extra lång och bra låt. Dessutom: Ben Folds, Tom Lehrer och irländska asfaltsläggare.

Love har lyssnat på "den felande länken mellan King Crimson och Madness", alias Cardiacs. Robert hakar i Loves tema från förra avsnittet och lyfter hjältemodigt fram två svenska 70-talskvinnor strax utanför musikrörelsen. Några nyss avlidna uppmärksammas: Shuhada' Sadaqat, Sixto Rodriquez, Robbie Robertson och den näst minst kände Smiths-medlemmen. Ett lyssnarbrev från "Svante" besvaras med stor intellektuell skärpa, spänst och espri. Robert har inte kunnat släppa pappers- och tryckmässan Drupa och har därför satt ihop ett kort potpurri av låtar på temat "Düsseldorf". Love har vistats i ett trångt utrymme med en gammal glamrockare och gjort en förstklassig M A Numminen-mashup. Dessutom ger han oss några mycket upptagna produktioner signerade The Squires of the Subterrain, Of Montreal och Bob Drake, vilket osökt leder över till den käre Esquivel. I Roberts last.fm-historik hör vi turkisk surfrock, tysk progfolk och norsk Ulver. Vidare förekommer Michael Bublé, Aztec Camera, Felt, Bruno Mars, Prefab Sprout och två exempel på fenomenet "svarslåtar", varav ett avgjort bisarrt. Och så har Love gjort ungefär 1,5 låtar. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Love har lyssnat på "den felande länken mellan King Crimson och Madness", alias Cardiacs. Robert hakar i Loves tema från förra avsnittet och lyfter hjältemodigt fram två svenska 70-talskvinnor strax utanför musikrörelsen. Några nyss avlidna uppmärksammas: Shuhada' Sadaqat, Sixto Rodriquez, Robbie Robertson och den näst minst kände Smiths-medlemmen. Ett lyssnarbrev från "Svante" besvaras med stor intellektuell skärpa, spänst och espri. Robert har inte kunnat släppa pappers- och tryckmässan Drupa och har därför satt ihop ett kort potpurri av låtar på temat "Düsseldorf". Love har vistats i ett trångt utrymme med en gammal glamrockare och gjort en förstklassig M A Numminen-mashup. Dessutom ger han oss några mycket upptagna produktioner signerade The Squires of the Subterrain, Of Montreal och Bob Drake, vilket osökt leder över till den käre Esquivel. I Roberts last.fm-historik hör vi turkisk surfrock, tysk progfolk och norsk Ulver. Vidare förekommer Michael Bublé, Aztec Camera, Felt, Bruno Mars, Prefab Sprout och två exempel på fenomenet "svarslåtar", varav ett avgjort bisarrt. Och så har Love gjort ungefär 1,5 låtar.

Vi har lyssnat på Clothilde och Harry Nilsson. Peter Brötzmann har dött och så även Silvio Berlusconi, vilket föranleder frågan: förutom vägarna, viadukterna, Vivaldi, PFM och italodisco, vad har romarna egentligen gjort för oss? Vi pratar om svenska kvinnor, närmare bestämt Britta Persson, Sonja Åkesson, Skator och Anna von Hausswolff, som på något vis leder vidare till Ulver och Taake, och du kan aldrig gissa vem som väljer att spela de sistnämnda. En plötslig DJ-mix tar vid med inslag av turkadelica och libysk rapping. Genomgången av Roberts topp-last.fm-låtar visar att år 2011 - 2012 präglades av genren "popsike". I Bisarra hörnan hör vi politiskt inkorrekt calypso, som dock framstår som ultraliberal jämte upphovsmannens övriga gärning, och så får Robert ge fritt lopp åt sin nya kärlek till subgenren Drupasongs. Även: Arthur Russell, Harpers Bizarre, The Cat's Miaow, The Fallen Angels och Velvet Underground. Och så har Love gjort en låt. Vi sänker våra huvuden i skam över att vi, trots calypson, missade att Harry Belafonte - en betydligt mer politiskt sympatisk man än den här avspelade - nyligen dött vid 96 års ålder. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi har lyssnat på Clothilde och Harry Nilsson. Peter Brötzmann har dött och så även Silvio Berlusconi, vilket föranleder frågan: förutom vägarna, viadukterna, Vivaldi, PFM och italodisco, vad har romarna egentligen gjort för oss? Vi pratar om svenska kvinnor, närmare bestämt Britta Persson, Sonja Åkesson, Skator och Anna von Hausswolff, som på något vis leder vidare till Ulver och Taake, och du kan aldrig gissa vem som väljer att spela de sistnämnda. En plötslig DJ-mix tar vid med inslag av turkadelica och libysk rapping. Genomgången av Roberts topp-last.fm-låtar visar att år 2011 - 2012 präglades av genren "popsike". I Bisarra hörnan hör vi politiskt inkorrekt calypso, som dock framstår som ultraliberal jämte upphovsmannens övriga gärning, och så får Robert ge fritt lopp åt sin nya kärlek till subgenren Drupasongs. Även: Arthur Russell, Harpers Bizarre, The Cat's Miaow, The Fallen Angels och Velvet Underground. Och så har Love gjort en låt. Vi sänker våra huvuden i skam över att vi, trots calypson, missade att Harry Belafonte - en betydligt mer politiskt sympatisk man än den här avspelade - nyligen dött vid 96 års ålder.

Ett avsnitt i snuskets, incestens och Finlands tecken. Lyssna gärna på det på syra eller i det sagolika tillståndet mellan sömn och vakenhet. Det blir Todd Rundgren, Reijo Taipale, Saimaa, finska Fugs-, Lou Reed- och Bowie-covers, Beach Boys, Tim Holland, Bert Jansch, Roy Harper och Ramases & Selkets strukturerade flum. Vi får ett svenskt och ett pakistanskt exempel på den förnämliga kombon dragspel + synt. Love presenterar piloter för tre potentiella fasta inslag. Robert utforskar Tom Zacharias mycket unika språkkänsla. Men har Love gjort en låt? Såklart han har! Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Ett avsnitt i snuskets, incestens och Finlands tecken. Lyssna gärna på det på syra eller i det sagolika tillståndet mellan sömn och vakenhet. Det blir Todd Rundgren, Reijo Taipale, Saimaa, finska Fugs-, Lou Reed- och Bowie-covers, Beach Boys, Tim Holland, Bert Jansch, Roy Harper och Ramases & Selkets strukturerade flum. Vi får ett svenskt och ett pakistanskt exempel på den förnämliga kombon dragspel + synt. Love presenterar piloter för tre potentiella fasta inslag. Robert utforskar Tom Zacharias mycket unika språkkänsla. Men har Love gjort en låt? Såklart han har!

Tack vare en lyssnarfråga om Ultravox! (sic), som får oss att pröva på genren "live reaction", går detta avsnitt i sladdrighetens tecken. Vi hör också på sublim buskis med Monica Z och en spretig och abstrakt Divine Comedy/Univers Zero-knöl med Flädermoln. Därefter ett band från Norges Canterbury och lite Of Montreal. Vi får en djupdykning i Webstrarna och deras Cure/Devo-influenser, samt i Half Man Half Biscuit och deras diskbänkssurrealism och referenser till gamla snookerdomare. Love har sammanfattat en Kate Bush-skiva i en spänstig och fräsch mix. Därefter en sladdrig DJ-mix och en minst lika sladdrig mashup. Roberts topp-last.fm-låtar spänner denna gång över nästan ett helt århundrade, men det måste vara något fel på den jäkla listan. I Bisarra hörnan hör vi först en folkkär svensk artist tolkas på något som antingen är en dialekt eller ett språk, därefter två prima exempel på företagsmusik från IT-boomens glada dagar (en polerad och en gangsta). Och så har Love gjort en låt. Errata: På grund av rasism och kvinnofientlighet missade Robert att nämna att även Donna Summers "I feel love" kom 1977. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Tack vare en lyssnarfråga om Ultravox! (sic), som får oss att pröva på genren "live reaction", går detta avsnitt i sladdrighetens tecken. Vi hör också på sublim buskis med Monica Z och en spretig och abstrakt Divine Comedy/Univers Zero-knöl med Flädermoln. Därefter ett band från Norges Canterbury och lite Of Montreal. Vi får en djupdykning i Webstrarna och deras Cure/Devo-influenser, samt i Half Man Half Biscuit och deras diskbänkssurrealism och referenser till gamla snookerdomare. Love har sammanfattat en Kate Bush-skiva i en spänstig och fräsch mix. Därefter en sladdrig DJ-mix och en minst lika sladdrig mashup. Roberts topp-last.fm-låtar spänner denna gång över nästan ett helt århundrade, men det måste vara något fel på den jäkla listan. I Bisarra hörnan hör vi först en folkkär svensk artist tolkas på något som antingen är en dialekt eller ett språk, därefter två prima exempel på företagsmusik från IT-boomens glada dagar (en polerad och en gangsta). Och så har Love gjort en låt. Errata: På grund av rasism och kvinnofientlighet missade Robert att nämna att även Donna Summers "I feel love" kom 1977.

Burt Bacharach, Lisa Marie Presley, Gal Costa, Tom Verlaine och David Crosby har dött och får alla sin vederbörliga hyllning. Kanske mest av allt Burt, som (tillsammans med Hal, Dionne och Dusty) har gett Love aha-upplevelser och får Robert att spåra in på en rant mot vår kulturs ständiga propaganda för sällskap och gemenskap (så mycket brinner han för detta, att vi bägge missar ett uppenbart skämt om Dusty Springfield och Simpsons). Frågan om "covers" och "autensitet" (sic!) avhandlas flyktigt. En ljuvligt butter Richard Thompson frammanar ett raseri som bara en medelålders man med något att bevisa är mäktig. Robert har lyssnat på någon som hade kunnat vara A Hawk and a Hacksaw-medlem eller Elephant 6-alumn, men visar sig stamma från Newcastle. Vi har bägge sammanfattat varsin skiva som spänstig och fräsch mix, och händelsevis är bägge brittiska och från tidigt 80-tal. Det stående inslaget "Roberts topp-last.fm-låtar år efter år" ser dagens ljus. Love har gjort en låt och Robert en 4-komponents-mashup. Robert rappar och imiterar Alan Vega. En perfekt låt avspelas, som dock visar sig vara mindre än perfekt i hörlurar. Som representant för freaks och outsiders hör vi hippierörelsens version av vag och snäll Svenska kyrkan-kristlighet, nämligen Pastor (eller Brother) John Rydgren. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Burt Bacharach, Lisa Marie Presley, Gal Costa, Tom Verlaine och David Crosby har dött och får alla sin vederbörliga hyllning. Kanske mest av allt Burt, som (tillsammans med Hal, Dionne och Dusty) har gett Love aha-upplevelser och får Robert att spåra in på en rant mot vår kulturs ständiga propaganda för sällskap och gemenskap (så mycket brinner han för detta, att vi bägge missar ett uppenbart skämt om Dusty Springfield och Simpsons). Frågan om "covers" och "autensitet" (sic!) avhandlas flyktigt. En ljuvligt butter Richard Thompson frammanar ett raseri som bara en medelålders man med något att bevisa är mäktig. Robert har lyssnat på någon som hade kunnat vara A Hawk and a Hacksaw-medlem eller Elephant 6-alumn, men visar sig stamma från Newcastle. Vi har bägge sammanfattat varsin skiva som spänstig och fräsch mix, och händelsevis är bägge brittiska och från tidigt 80-tal. Det stående inslaget "Roberts topp-last.fm-låtar år efter år" ser dagens ljus. Love har gjort en låt och Robert en 4-komponents-mashup. Robert rappar och imiterar Alan Vega. En perfekt låt avspelas, som dock visar sig vara mindre än perfekt i hörlurar. Som representant för freaks och outsiders hör vi hippierörelsens version av vag och snäll Svenska kyrkan-kristlighet, nämligen Pastor (eller Brother) John Rydgren.

En julklapp i form av ett MYCKET fullmatat avsnitt! Robert lyfter fram den nyligen hädangångne Jerry Lee Lewis utmärkta kåntryplattor och spelar lite rykande aktuell antropofagia av Os Mutantes. Love introducerar den förmodade onanisten C Duncan och håller en snabbkurs i Divine Comedy. Robert har gjort en mycket akademisk djupanalys av det norska progmetalbandet Leprous användning av polyrytmik. Love presenterar premiären för det nya fasta inslaget "Skiva sammanfattad som en spänstig och fräsch mix" genom att ge Komeda den uppmärksamhet de förtjänar. Robert presenterar i sin tur sina högstadiepersoner, i synnerhet en som bevisar att det går att vara besatt av Donovaan och Kenneth & the Knutters nästan samtidigt. Love har gjort såväl en hyllad låt som en mashup på Julian Cope och Magnetic Fields. Robert gör en DJ-mix med generösa doser öststatsfunk, turkadelica, HARD DRIVING ROCK och maoism. PJ Proby, Alan Hawkshaw, Tolkien, Iron Maiden, Moonspell, Kim Fowley, Timothy Leary, Allen Ginsberg, The Keffat Liv, Clark Gable, Joe Venuti, Stephane Grappelli, Kurt Weil, Burt Bacharach, Disney och Jussi Björling namecheckas och tungor talas i. I Bisarra hörnan hörs The Crooked Yet Fabulous Onions "vi vill vara Residents"-musik och urval från den avdankade storbandssångaren John Arcesis egenutgivna och mycket personliga lounge-psych-LP under artistnamnet Arcesia. Dessutom hörs valda stycken av The Carter Family, Billie Holiday, Ulf Dageby, Malicorne, Four Tet, Meatloaf, Black Sabbath och Ulf Ekman. ERRATA 1: Robert menade såklart "tenor" fastän han, på tal om Jussi Björling, råkade nämna en helt annan stämma. ERRATA 2: Robert tar tydligt avstånd från sitt underlåtande att nämna Stuff Smith när kända jazzviolinister kom på tal. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

En julklapp i form av ett MYCKET fullmatat avsnitt! Robert lyfter fram den nyligen hädangångne Jerry Lee Lewis utmärkta kåntryplattor och spelar lite rykande aktuell antropofagia av Os Mutantes. Love introducerar den förmodade onanisten C Duncan och håller en snabbkurs i Divine Comedy. Robert har gjort en mycket akademisk djupanalys av det norska progmetalbandet Leprous användning av polyrytmik. Love presenterar premiären för det nya fasta inslaget "Skiva sammanfattad som en spänstig och fräsch mix" genom att ge Komeda den uppmärksamhet de förtjänar. Robert presenterar i sin tur sina högstadiepersoner, i synnerhet en som bevisar att det går att vara besatt av Donovaan och Kenneth & the Knutters nästan samtidigt. Love har gjort såväl en hyllad låt som en mashup på Julian Cope och Magnetic Fields. Robert gör en DJ-mix med generösa doser öststatsfunk, turkadelica, HARD DRIVING ROCK och maoism. PJ Proby, Alan Hawkshaw, Tolkien, Iron Maiden, Moonspell, Kim Fowley, Timothy Leary, Allen Ginsberg, The Keffat Liv, Clark Gable, Joe Venuti, Stephane Grappelli, Kurt Weil, Burt Bacharach, Disney och Jussi Björling namecheckas och tungor talas i. I Bisarra hörnan hörs The Crooked Yet Fabulous Onions "vi vill vara Residents"-musik och urval från den avdankade storbandssångaren John Arcesis egenutgivna och mycket personliga lounge-psych-LP under artistnamnet Arcesia. Dessutom hörs valda stycken av The Carter Family, Billie Holiday, Ulf Dageby, Malicorne, Four Tet, Meatloaf, Black Sabbath och Ulf Ekman. ERRATA 1: Robert menade såklart "tenor" fastän han, på tal om Jussi Björling, råkade nämna en helt annan stämma. ERRATA 2: Robert tar tydligt avstånd från sitt underlåtande att nämna Stuff Smith när kända jazzviolinister kom på tal.

Vi fortsätter vårt samtal med den kvalificerade kompositören Corinne Dominique, som om det inte alls gått två månader sedan sist. En diskussion om när och hur en genre egentligen uppstår mynnar ut i två exempel på "genrer innan de fanns": Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Enos pre-punk-postpunk från 1974 och Cromagnons proto-säckpipe-black metal (vilket kanske än idag inte är en genre) från 1969. Tidigare gästen Gus Loxbos Pombo gör ett snabbt återbesök. Vi testar hemsmidda järninstrument och berättar lite om tidiga musikaliska förälskelser, varpå den minst obskyra låten i poddens historia spelas. Sedan är det såklart dags för Pugh och Zappa. I Bisarra hörnan hör vi en genuin kåkfararskildring med komp av Samla Mammas Manna, och slutligen kan vi konstatera att Love än en gång har gjort en låt. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi fortsätter vårt samtal med den kvalificerade kompositören Corinne Dominique, som om det inte alls gått två månader sedan sist. En diskussion om när och hur en genre egentligen uppstår mynnar ut i två exempel på "genrer innan de fanns": Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Enos pre-punk-postpunk från 1974 och Cromagnons proto-säckpipe-black metal (vilket kanske än idag inte är en genre) från 1969. Tidigare gästen Gus Loxbos Pombo gör ett snabbt återbesök. Vi testar hemsmidda järninstrument och berättar lite om tidiga musikaliska förälskelser, varpå den minst obskyra låten i poddens historia spelas. Sedan är det såklart dags för Pugh och Zappa. I Bisarra hörnan hör vi en genuin kåkfararskildring med komp av Samla Mammas Manna, och slutligen kan vi konstatera att Love än en gång har gjort en låt.

Vi är tillbaka i grått igen! Denna gång med sällskap av en utbildad kompositör och "friend of the pod", nämligen Corinne Dominique. Vi hör såklart på hennes egen musik och diskuterar livets stora frågor, såsom "vad har musikbranschen för roll idag?" och "finns det egentligen något fetare än en fjompig synt och en koskälla i exakt rätt ögonblick?" Eftersom en hel sommar har förflutit, går vi också igenom våra respektive musiksomrar; Robert har varit på Gefle Metal och sett såväl den forne poddgästen Uffe Cederlund som diverse rutinerade black metal-farbröder, Corinne har sett Mitski och Sungazer och Loves sommar har - lämpligt nog - gått i trädgårdarnas tecken. Vi hör dessutom Franska Trion och Joanna Newsom samt spårar in på laidback frijazz med Jimmy Giuffre och "är detta verkligen en symfoni??"-musik med Glenn Branca. Nu undrar förstås somliga: "Men är inte Corinne känd som Sveriges största Pugh-fan?" En del kalenderbitare kanske också lägger till: "Vad har hänt med de stående inslagen 'Love har gjort en låt' och 'Bisarra hörnan'?" Och som svar på dessa mycket berättigade frågor kan vi bara säga: vänta till nästa avsnitt! Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi är tillbaka i grått igen! Denna gång med sällskap av en utbildad kompositör och "friend of the pod", nämligen Corinne Dominique. Vi hör såklart på hennes egen musik och diskuterar livets stora frågor, såsom "vad har musikbranschen för roll idag?" och "finns det egentligen något fetare än en fjompig synt och en koskälla i exakt rätt ögonblick?" Eftersom en hel sommar har förflutit, går vi också igenom våra respektive musiksomrar; Robert har varit på Gefle Metal och sett såväl den forne poddgästen Uffe Cederlund som diverse rutinerade black metal-farbröder, Corinne har sett Mitski och Sungazer och Loves sommar har - lämpligt nog - gått i trädgårdarnas tecken. Vi hör dessutom Franska Trion och Joanna Newsom samt spårar in på laidback frijazz med Jimmy Giuffre och "är detta verkligen en symfoni??"-musik med Glenn Branca. Nu undrar förstås somliga: "Men är inte Corinne känd som Sveriges största Pugh-fan?" En del kalenderbitare kanske också lägger till: "Vad har hänt med de stående inslagen 'Love har gjort en låt' och 'Bisarra hörnan'?" Och som svar på dessa mycket berättigade frågor kan vi bara säga: vänta till nästa avsnitt!

Vi firar 50-avsnittsjubileum med en fanfar, en skål i chardonnä och ett helt vanligt avsnitt. Robert har snöat in på amerikanskt 80-talstrams, Love på Broadcast och obskyr svensk new wave där alla sjunger som Olle Ljungström eller Thomas Di Leva. Love ger oss inslaget "några mer lättlyssnade saker som har lite koppling till Rock in Opposition", vilket givetvis innebär ny allsång till Lars Hollmer, men också att bägge värmer stenhårt till Bob Drake. Vi hör Harriet Anderssons kvasifeministiska dänga och en ny live-DJ-mix från Robert. I Bisarra hörnan introduceras 60-talsstjärnan, suputen och hebefilen PJ Proby och de otroligt märkliga covers han gjorde 1992. Och givetvis har Love en ny egen låt. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi firar 50-avsnittsjubileum med en fanfar, en skål i chardonnä och ett helt vanligt avsnitt. Robert har snöat in på amerikanskt 80-talstrams, Love på Broadcast och obskyr svensk new wave där alla sjunger som Olle Ljungström eller Thomas Di Leva. Love ger oss inslaget "några mer lättlyssnade saker som har lite koppling till Rock in Opposition", vilket givetvis innebär ny allsång till Lars Hollmer, men också att bägge värmer stenhårt till Bob Drake. Vi hör Harriet Anderssons kvasifeministiska dänga och en ny live-DJ-mix från Robert. I Bisarra hörnan introduceras 60-talsstjärnan, suputen och hebefilen PJ Proby och de otroligt märkliga covers han gjorde 1992. Och givetvis har Love en ny egen låt.

Vi diskuterar apkoppor, dubbelpungsparkar, styrvårtor och den nyligen bevistade Sparks-konserten samt drar rafflande stenkastaranekdoter. Det blir Joanna Newsom, Damien Youth, Boyd Rice och Another Sunny Day. Robert har hittat hiphop han gillar, som är blott 16 år gammal. Love har inte mindre än _två_ egna låtar (fastän den ena är från när han var 15) samt blåser mera nytt liv i mashup-trenden. Skott avlossas mot Norah Jones och Stockholm Live. Robert får äntligen köra sin topplista över falsettsång, med så mycket HARD DRIVING ROCK och testosteron att alla blir bögar. Dessutom har han ett nytt och oerhört sexigt live-DJ-set. I Bisarra hörnan blir det rapping om tecknade figurer -- för andra gången i samma avsnitt. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Vi diskuterar apkoppor, dubbelpungsparkar, styrvårtor och den nyligen bevistade Sparks-konserten samt drar rafflande stenkastaranekdoter. Det blir Joanna Newsom, Damien Youth, Boyd Rice och Another Sunny Day. Robert har hittat hiphop han gillar, som är blott 16 år gammal. Love har inte mindre än _två_ egna låtar (fastän den ena är från när han var 15) samt blåser mera nytt liv i mashup-trenden. Skott avlossas mot Norah Jones och Stockholm Live. Robert får äntligen köra sin topplista över falsettsång, med så mycket HARD DRIVING ROCK och testosteron att alla blir bögar. Dessutom har han ett nytt och oerhört sexigt live-DJ-set. I Bisarra hörnan blir det rapping om tecknade figurer -- för andra gången i samma avsnitt.

Robert har varit på konsert och återfått pre-covid-känslan samt mött sin överman i Magma-fandom. Love har snart släppt en alldeles äkta singel (så fort vinylodlingarna i Ukraina är igång igen). Vi tar farväl av en ofattbart stor musikalisk gigant med en nära 80 år lång karriär bakom sig. Dessutom lyssnar vi på Igorrr, Prefab Sprout, Momus, Comus, Jackson C. Frank, Gunno Hoppe, ironisk bossa-hardcore, Dave Van Ronk med flera. Love har gjort en mashup, Robert live-diskjockar igen och de kusliga sammanträffandena radar upp sig ett efter ett. ERRATA: Anekdoten om Paddy McAloons konvalescens handlar eventuellt i själva verket om hur Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Eno (tyvärr) uppfann ambient. Men något med att ligga sjuk och lyssna på radio var det. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Robert har varit på konsert och återfått pre-covid-känslan samt mött sin överman i Magma-fandom. Love har snart släppt en alldeles äkta singel (så fort vinylodlingarna i Ukraina är igång igen). Vi tar farväl av en ofattbart stor musikalisk gigant med en nära 80 år lång karriär bakom sig. Dessutom lyssnar vi på Igorrr, Prefab Sprout, Momus, Comus, Jackson C. Frank, Gunno Hoppe, ironisk bossa-hardcore, Dave Van Ronk med flera. Love har gjort en mashup, Robert live-diskjockar igen och de kusliga sammanträffandena radar upp sig ett efter ett. ERRATA: Anekdoten om Paddy McAloons konvalescens handlar eventuellt  i själva verket om hur Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Eno (tyvärr) uppfann ambient. Men något med att ligga sjuk och lyssna på radio var det.

Robert har de-googlat och tagit ett återfall i turkadelica. Love mår, enligt officiellt beslut, bättre än någonsin och har lyssnat på Auteurs och en tidig skiva från en av de största. Skott avlossas mot Wagner och Broder Daniel. Love introducerar några lite mer obskyra kvinnliga singer/songwriters, huvudsakligen från 60-talet. Två nyss insomnade ikoner inom bombastisk, maximalistisk popmusik hyllas. Robert sammanfattar den brasilianska tropicalia-rörelsen genom ett mestadels lyckat jungfruförsök till live-DJ-mixning. I Bisarra hörnan bjuder Love på oändligt fantasifull koreansk sovrumspop och Robert på det kanske enda band som sammankopplar Frank Zappa, Todd Rundgren, Wild Man Fischer, Alice Cooper, Jimmy Carl Black, Rod Stewart, Kevin Ayers, Russell Maël, John Cale, Shuggie Otis, Jeff Beck, Errol Flynn och Jonathan Richman. Och så lite Eden Abhez på det. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Robert har de-googlat och tagit ett återfall i turkadelica. Love mår, enligt officiellt beslut, bättre än någonsin och har lyssnat på Auteurs och en tidig skiva från en av de största. Skott avlossas mot Wagner och Broder Daniel. Love introducerar några lite mer obskyra kvinnliga singer/songwriters, huvudsakligen från 60-talet. Två nyss insomnade ikoner inom bombastisk, maximalistisk popmusik hyllas. Robert sammanfattar den brasilianska tropicalia-rörelsen genom ett mestadels lyckat jungfruförsök till live-DJ-mixning. I Bisarra hörnan bjuder Love på oändligt fantasifull koreansk sovrumspop och Robert på det kanske enda band som sammankopplar Frank Zappa, Todd Rundgren, Wild Man Fischer, Alice Cooper, Jimmy Carl Black, Rod Stewart, Kevin Ayers, Russell Maël, John Cale, Shuggie Otis, Jeff Beck, Errol Flynn och Jonathan Richman. Och så lite Eden Abhez på det.

Denna gång gästas Kikki-studion av en person förutan vilken podden bokstavligen inte hade varit möjlig, nämligen Johnny Länn. Vi gör vissa försök att spåra hans (och, by proxy, även Loves) musikaliska utveckling, men mest av allt associerar vi fritt bland bra musik. Johnny introducerar ett broderfolks undanskymda proggscen, Robert har fått öronmask i form av Issam Hajali och "Blue" Gene Tyranny och Love spelar en singer/songwriter/poet som vi pinsamt nog inte lyckades gissa. Love och Robert har även bevistat en klart godkänd spelning med Van der Graaf Generator, så dessa känslosamma proggare (med Johnny Rutten bland fansen) ägnas en hel del tid. Därutöver omnämns och/eller spelas bl.a. överdriven phasing, Dire Straits, punkens överreklamerade progghat, NWOBHM, Mike Oldfield, Julian Cope och Big Boy Pete. I Bisarra hörnan introducerar Robert zamrock-scenen samtidigt som han avhandlar ett tungt och svårt ämne på ett mycket balanserat och neutralt sätt, varpå Johnny spelar en mer bra än bisarr svensk Moody Blues-cover. Slutligen ännu en urpremiär för en ny Love-låt. Gör oss sällskap på Discord: https://discord.gg/Cywtq7vaqZ Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Denna gång gästas Kikki-studion av en person förutan vilken podden bokstavligen inte hade varit möjlig, nämligen Johnny Länn. Vi gör vissa försök att spåra hans (och, by proxy, även Loves) musikaliska utveckling, men mest av allt associerar vi fritt bland bra musik. Johnny introducerar ett broderfolks undanskymda proggscen, Robert har fått öronmask i form av Issam Hajali och "Blue" Gene Tyranny och Love spelar en singer/songwriter/poet som vi pinsamt nog inte lyckades gissa. Love och Robert har även bevistat en klart godkänd spelning med Van der Graaf Generator, så dessa känslosamma proggare (med Johnny Rutten bland fansen) ägnas en hel del tid. Därutöver omnämns och/eller spelas bl.a. överdriven phasing, Dire Straits, punkens överreklamerade progghat, NWOBHM, Mike Oldfield, Julian Cope och Big Boy Pete. I Bisarra hörnan introducerar Robert zamrock-scenen samtidigt som han avhandlar ett tungt och svårt ämne på ett mycket balanserat och neutralt sätt, varpå Johnny spelar en mer bra än bisarr svensk Moody Blues-cover. Slutligen ännu en urpremiär för en ny Love-låt.

Robert har nått en senkommen insikt om ett klassiskt musikalnummer, medan Love har tappat sin mobil och plågats av Lena Andersson. Märkligt nog har bägge två, för första gången i sina liv och helt oberoende av varandra, lyssnat på Jacques Dutronc. Robert har även producerat ASMR och snöat in på "arabadelica" i form av ett skevt Beethoven-lån och lite otroligt frän oldschool-rapping. Vi dyker lite djupare i den väne men något självförsjunkne och inte helt lyriskt toppbegåvade hippien Bobby Callender samt den keltiske appropriatören Gwydion Pendderwen, vilket naturligt leder vidare till Donovaan och Incredible String Band samt, lite mindre naturligt, Reeperbahn. Sist av alla i poddosfären uppmärksammar vi Lee Perrys bortgång, innan det är dags för en hett efterlängtad comeback för en långvarig följetong från Love, med bonusmaterial från Gary Numan och Mind Expanding Fleeces. Därefter lite sedelärande bisarreri i form av haschavskräckande svensk underground-hiphop och en porrfientlig (men onanipositiv) "song poem". Slutligen kröns detta ovanligt finkänsliga och intima avsnitt med en ny låt av Love, vilken han själv dock inte verkar tycka vidare bra om. Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Robert har nått en senkommen insikt om ett klassiskt musikalnummer, medan Love har tappat sin mobil och plågats av Lena Andersson. Märkligt nog har bägge två, för första gången i sina liv och helt oberoende av varandra, lyssnat på Jacques Dutronc. Robert har även producerat ASMR och snöat in på "arabadelica" i form av ett skevt Beethoven-lån och lite otroligt frän oldschool-rapping. Vi dyker lite djupare i den väne men något självförsjunkne och inte helt lyriskt toppbegåvade hippien Bobby Callender samt den keltiske appropriatören Gwydion Pendderwen, vilket naturligt leder vidare till Donovaan och Incredible String Band samt, lite mindre naturligt, Reeperbahn. Sist av alla i poddosfären uppmärksammar vi Lee Perrys bortgång, innan det är dags för en hett efterlängtad comeback för en långvarig följetong från Love, med bonusmaterial från Gary Numan och Mind Expanding Fleeces. Därefter lite sedelärande bisarreri i form av haschavskräckande svensk underground-hiphop och en porrfientlig (men onanipositiv) "song poem". Slutligen kröns detta ovanligt finkänsliga och intima avsnitt med en ny låt av Love, vilken han själv dock inte verkar tycka vidare bra om.

Love tycker att livet är tråkigt, trots (eller på grund av?) att han har lyssnat på både Underjordiska lyxorkestern, Trembling Blue Stars, Pale Fountains och Mike Oldfield. Robert har, å sin sida, varit på en misslyckad cykelsemester, ett virtuellt poddbesök i Amerika och en musikalisk Sydostasien-kick, med såväl thai-disco som khmer-Beatlescovers. Därefter ägnar vi oss åt att utforska rännstens-musikmogulen, hustlern, djurmannen och hebefilen Kim Fowleys musikaliska gärning samt det kassettband som gjorde den 10-årige Robert till en jazzkatt. Vi hör också både Mr Bungle OCH Fantômas (you can't have one without the other), innan Bisarra hörnan bjuder oss på Steve "Dollar Store-Oldfield" Thomsen, Gary Schneider och en röstförvrängarmanick från 1940. Slutligen toppas detta ovanligt kåta och smutsiga avsnitt av galapremiären för en ny låt från Love. Touch yourself! Onanate! Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt Lyssna till Roberts Amerikabesök: https://songs-on-trial.zencast.website/episodes/sot52-swedish-style-italian-ice-no-offense-iceland

Love tycker att livet är tråkigt, trots (eller på grund av?) att han har lyssnat på både Underjordiska lyxorkestern, Trembling Blue Stars, Pale Fountains och Mike Oldfield. Robert har, å sin sida, varit på en misslyckad cykelsemester, ett virtuellt poddbesök i Amerika och en musikalisk Sydostasien-kick, med såväl thai-disco som khmer-Beatlescovers. Därefter ägnar vi oss åt att utforska rännstens-musikmogulen, hustlern, djurmannen och hebefilen Kim Fowleys musikaliska gärning samt det kassettband som gjorde den 10-årige Robert till en jazzkatt. Vi hör också både Mr Bungle OCH Fantômas (you can't have one without the other), innan Bisarra hörnan bjuder oss på Steve "Dollar Store-Oldfield" Thomsen, Gary Schneider och en röstförvrängarmanick från 1940. Slutligen toppas detta ovanligt kåta och smutsiga avsnitt av galapremiären för en ny låt från Love. Touch yourself! Onanate! Lyssna till Roberts Amerikabesök: https://songs-on-trial.zencast.website/episodes/sot52-swedish-style-italian-ice-no-offense-iceland

Love är deppig men Robert åkallar Brian Wilsons livsvisdomar och så kör vi på. Vi värmer upp med Close Lobsters, Yellow Magic Orchestra och Devo, sedan tar vi oss an den motvilliga popikonen och jazzkattan Margo Guryan, med pit stops vid hennes skolkamrater och -lärare Bill Evans (Sverigekoppling 1), Max Roach och Ornette Coleman (Sverigekoppling 2). Men detta är egentligen bara ett preludium för det egentliga temat: "klassiska" lån i populärmusiken. Där hör vi Bach, Ranimaninoff (sic!), Holst, vår gamla bekant den liberianska kongressledamoten Malinda Jackson Parker, Gong, Renaissance, Mothers of Invention och Manfred Mann's Earth Band -- kort sagt: ett mycket Robertskt segment. Därpå följer ett litterärt inslag, som punkteras av Eskilstunas (enligt Robert) bästa band. Love bjuder på Howard Jones, Estelle (inte prinsessan) och Damien Youth, varpå inslaget "få Love att uppskatta extremmetal" gör en bejublad comeback; denna gång följer vi folk-spåret, där åtminstone Amorphis röner vissa framgångar. I Bisarra hörnan låter vi en fransos utnyttja alla möjligheter en musikstudio erbjuder år 1958 (d.v.s. inte det årtal som felaktigt anges i avsnittet), och därefter avslutar vi med en nyinspelad sång signerad Love själv. Gilla, kommentera och recensera på The Facebook: https://facebook.com/musikensmaktpodcast/ Bidra till Loves fysiska överlevnad och få lite bonusmaterial: https://www.patreon.com/musikensmakt

Love är deppig men Robert åkallar Brian Wilsons livsvisdomar och så kör vi på. Vi värmer upp med Close Lobsters, Yellow Magic Orchestra och Devo, sedan tar vi oss an den motvilliga popikonen och jazzkattan Margo Guryan, med pit stops vid hennes skolkamrater och -lärare Bill Evans (Sverigekoppling 1), Max Roach och Ornette Coleman (Sverigekoppling 2). Men detta är egentligen bara ett preludium för det egentliga temat: "klassiska" lån i populärmusiken. Där hör vi Bach, Ranimaninoff (sic!), Holst, vår gamla bekant den liberianska kongressledamoten Malinda Jackson Parker, Gong, Renaissance, Mothers of Invention och Manfred Mann's Earth Band -- kort sagt: ett mycket Robertskt segment. Därpå följer ett litterärt inslag, som punkteras av Eskilstunas (enligt Robert) bästa band. Love bjuder på Howard Jones, Estelle (inte prinsessan) och Damien Youth, varpå inslaget "få Love att uppskatta extremmetal" gör en bejublad comeback; denna gång följer vi folk-spåret, där åtminstone Amorphis röner vissa framgångar. I Bisarra hörnan låter vi en fransos utnyttja alla möjligheter en musikstudio erbjuder år 1958 (d.v.s. inte det årtal som felaktigt anges i avsnittet), och därefter avslutar vi med en nyinspelad sång signerad Love själv.