Podcast appearances and mentions of jenny maria nilsson

Världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Jenny Maria Nilsson ger sin syn på Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra". ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 28 oktober 2019. ”Det är de tystaste orden som för med sig stormen. Tankar som kommer på duvfötter styr världen”, jag läser från sidan 149, i band sex, av Symposions utgivning av Friedrich Nietzsches samlade skrifter. Det sjätte bandet utgörs av Så talade Zarathustra, vars fyra delar skrevs av den tyske filosofen mellan 1883 och 1885. Vi nietzscheaner älskar sånt: den sortens ord, uttryckta på den sortens vis; poetiskt med ett högstämt och aningens hotfullt anslag. Vad är på gång? Tankarna som kommer på duvfötter, hurdana är de? Kommer de med Dantes nedre kretsar eller med paradiset? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Nietzsche är kungen av mystiska och täta formuleringar och allra mest är han det i boken om vad Zarathustra sa. Nietzschean, ett epitet som heter duga! Sedan jag hörde att man kunde vara det (från Albert Camus) har jag instinktivt vetat att jag är det. Oktober 1953 skriver Camus i sin dagbok ”Ofta har jag tänkt på dessa eldar, och dess flammor har dansat bakom hela mitt intellektuella liv”. Flammorna kommer från de eldar Nietzsche tände på stränderna kring Genuas havsvik; han vandrar ensam omkring i bergen efter brytningen med förälskelsen Lou Salomé, gör upp brasor som han står och glor på tills de brunnit ut. Värdet i denna handling, kvaliteten i den, får Camus att placera andra tänkare framför dessa eldar, bara för att se dem reduceras till aska. ”Kyssande den kalla stenen, säger jag: här är ditt första barn i glädjetårar. Gäckande sitter jag på din grav såsom ett hån – skönare än du drömt dig. Sällsamme fader! Dina barn svika dig ej” skriver en annan nietzschean: Edith Södergran, i dikten Vid Nietzsches grav. Liksom Camus dras Södergran till Nietzsche som mal dras till ljus. Alla tre har något gemensamt, de förstår sig på att man inte väljer. Livet, världen, till och med ens intellektuella förebilder: Man väljs av allt det där, inte tvärtom. "Så talade Zarathustra" handlar om att börja välja trots att det inte går. Att märka de osynliga vågor som bär en. Övervinna sig själv och på det viset betvinga ödet och det är vad övermänniskan, Nietzsches omstridda begrepp, innebär. Zarathustra är övermänniskans profet och Nietzsches längtan efter en till gudomlighet uppdaterad människa. Gud är död! Mördad av oss! Säger Nietzsche. Sörj inte. Gud, var en ur människans bitterhet frammanad makt i en förtryckande struktur som upprätthöll det värsta Nietzsches visste: Slavmoralen. Zarathustra är uppföljningen på Guds död, ett nytt moraliskt landskap: Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara mordet värdiga? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Paradis eller helvete? Camus och Södergran, det är trevliga namn att nämna. Men det finns andra namn, tonåringarna Lindsay Souvannarath och James Gamble möttes online, de var fans till Columbine-mördarna och planerade 2015 en masskjutning i ett varuhus i Kanada. James skulle döda sina föräldrar, Lindsay möta upp, hon kom från USA. För resan packade hon favoritboken, Så talade Zarathustra. Polisen hann stoppa planerna, James tog livet av sig och Lindsay sitter (inne) på livstid. Trots att det vederlagts att Nietzsche var en föregångare till nazisterna, fake news som hans syrra jobbade hårt på att etablera, fortsätter han vara flugpapper för diverse illvilliga och fascister. “Nietzsche, gav mig det röda pillret” säger Richard Spencer, en av USA:s ledande vit makt-nationalister. Att svälja det röda pillret är ett begrepp från filmen The Matrix som alternativhögern använder för att beskriva uppvaknandet till det de kallar sanning: Den vita mannens överlägsenhet och tron att det är just vita män som utsätts för rasism och hat. Tydligen kan man utvinna det ur Nietzsche. Oroar det mig? Att lockas av samma tänkare som de som önskar kategorisera människor och sedan mörda vissa kategorier? Vår art är benägen att hitta flotta namn och läror som rentvår våra sämsta sidor – det oroar mig. Men, jag vet hur Spencer läser Nietzsche – ytligt. Vi för samtal på två vis, med andra och med oss själva. Hannah Arendt beskriver det i sin bok Den banala ondskan. Våra inre samtal gör människor verkliga, i inre dialog värderar och dömer vi oss själva och ger samvete en chans att uppstå. Spencers flacka läsning inspirerar honom till ”Övermänniskan, c'est moi!” En instrumentell tolkning där Spencer använder filosofen som ytterrock för att inte bara försvara sitt mörker utan också ge det legitimitet. Just det är vad Nietzsche försöker komma åt när han lånar in Zarathustragör honom till låtsaskompis och förkunnare. Sluta va den som behöver inordnas, oavsett vilken ordning det gäller. Nietzsches ärende blir att på gott och ont befria människan från alla trossatser. ”Alltför många föds: för de överflödiga uppfanns staten” säger Zarathustra. Förfärligt, eller hur? Låter som nåt nazister skulle gilla. Men de överflödiga är de som vill gömma sig i kollektivet, slippa skuld, alternativt utnyttja gemenskaper för att manipulera andra. Hårda puckar, visst. Din plikt är att bli allt du kan, annars kommer Zarathustra och kallar dig överflödig. Nietzsche vill inte locka någon från skocken till en annan ännu värre skock! Inte från stat till sekt utan från stat till autonomi. Du kommer aldrig att få se en övermänniska marschera i en armé eller bli föreningsmänniska. Vore Spencer nietzschean skulle han döma sig själv, erkänna att det är han som har behov av att känna sig överlägsen. Övermänniskan kan vara ond eller god men är ingen hycklare, hon klär inte ut sina hemliga tyrannlustar i dygde-ord, hon kan drivas av förgrämd högfärd, avund eller hämnd men är fri från tanken på att klä mörker i ljusa glosor. "Om jag inte upptäcker alkemistkonststycket att förvandla också denna dynga till guld så är jag förlorad” skriver Nietzsche till en vän, dyngan = livet. Hans Ruin citerar brevet i sitt efterord. Vid tiden för författandet av Zarathustra är Nietzsches självkänsla låg och självföraktet stort. Men det är tvära kast med Friedrich, enligt honom själv blir Så talade Zarathustra den största gåva mänskligheten fått – dyngan blev till guld. Zarathustra är myt och saga, billiga tricks och djupa sanningar; världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Nietzsche är antisystemets systematiker, han erbjuder en nollpunkt – det kan mycket väl vara nåt gudomligt med det. Tankarna som kommer på duvfötter; helvete eller paradis, anständighet eller ressentiment, Södergran eller en tonåring som ser mord som ett beundransvärt upptåg? Denna nya ”moral” (moral inom citationstecken) som Zarathustra presenterar sedan Gud kilat vidare, låter det inte skört? Jo, det är skört. Hur kan Gud vara god och allsmäktig och världen se ut som den gör!? Ett kristet svar är att Gud gav människan frihet, väljandet gör oss gudsfruktiga. Ok? Vi är Guds labbråttor? Det får Gud att framstå som både grym och överflödig. Men, väljandets betydelse passar in i den moraliska utgångspunkt som Nietzsche råkar skissa. Vägen till värde går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst. Vad svarar du? Det är det som är grejen. Jenny Maria Nilsson, skribent och författare Litteratur Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra. Översättning: Peter Handberg. Symposion, 2017.

Filosoferna talar om paritetsprincipen, andra tänker på äpple och päron. Hur kan man välja när alternativen verkar ojämförbara? Detta avsnitt handlar om svåra val, både privat och i samhällsplanering. Filosofen Anders Herlitz är en av författarna till boken Value Incommensurability som undersöker ojämförbarhet. Kognitionsvetaren Annika Wallin arbetar också med frågor om hur människor fattar beslut. Jenny Maria Nilsson är kulturjournalist och författare och har via både buddhismen, stoicismen och utilitarismen försökt finna de bästa sätten att göra välgrundade val.Programledare Lars Mogensen, research Paulina Witte, producent Thomas Lunderquist.

Den 1 juni 2022 bjöd Lunds universitet in till samtal på Skissernas Museum om betydelsen av att kommunicera forskning i en tid när många konkurrerar om allmänhetens uppmärksamhet. Tillsammans med moderatorn Lars Mogensen samtalade inbjudna gäster om forskningskommunikation, vägar in och ut ur akademin, och kampen om kunskap. Del 2: Vägar in och ut ur akademin -- om att kommunicera och verka för forskning på olika plattformar Medverkande: David Larsson Heidenblad, Jenny Maria Nilsson, Mats Alvesson, Julia Ravanis, Johan Östling Se samtalen på YouTube: https://youtu.be/gcewDuEAhBA Redigering av Martin Degrell. Musik av HoliznaRAPS.

I vår sommarserie "Nio tänkare att ha koll på" lyfter vi fram den amerikanska Martha Nussbaum - en av vår tids mest kända filosofer som bland annat har ägnat sig åt känslor som äckel och sorg. Är vreden en positiv kraft? Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum har ändrat sig i frågan. Martha Nussbaum har gjort sig känd som en känslornas filosof, och hon har i många böcker argumenterat för känslornas roll i förnuftsmässigt resonerande, inte minst i moralfrågor. Vad gäller vreden har hon dock ändrat sig, och i sin bok Anger and Forgiveness förklarar hon varför hon inte längre anser den känslan, eller emotionen, vara en konstruktiv kraft. När hon var på Sverigebesök 2017 passade Filosofiska rummet på att träffa henne för en intervju. Vi får ta del av den, och av ett efterföljande samtal mellan filosoferna Björn Petersson och Johan Brännmark, tillsammans med kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och programledare Lars Mogensen. Producent och reporter: Thomas Lunderquist. Programmet sändes första gången 26 mars 2017

"Sinnets kollektiva arkiv". Så heter Gloria Mähringers färska doktorsavhandling i filosofi vid Lunds universitet. Filosofiska rummet ordnar en alternativ disputation. Förnuftet är en social förmåga. Vi argumenterar för att övertyga andra om våra skäl för handling. Denna moderna kognitiva insikt är utgångspunkt för en ny avhandling i filosofi vid Lunds universitet. För att kunna leva tillsammans i samhällen krävs en tro på objektiva värden, trots att sådana troligen inte finns. Att argumentera och agera med traditionen gör det lättare att förstå sig själv och att vara självbestämmande. Så argumenterar avhandlingens författare Gloria Mähringer. Vad hon menar och vad det kan få för konsekvenser förklarar och diskuterar hon med filosofen Johan Brännmark och kulturskribenten och författaren Jenny Maria Nilsson. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Jenny Maria Nilsson ger sin syn på Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra". ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 28 oktober 2019. Det är de tystaste orden som för med sig stormen. Tankar som kommer på duvfötter styr världen, jag läser från sidan 149, i band sex, av Symposions utgivning av Friedrich Nietzsches samlade skrifter. Det sjätte bandet utgörs av Så talade Zarathustra, vars fyra delar skrevs av den tyske filosofen mellan 1883 och 1885. Vi nietzscheaner älskar sånt: den sortens ord, uttryckta på den sortens vis; poetiskt med ett högstämt och aningens hotfullt anslag. Vad är på gång? Tankarna som kommer på duvfötter, hurdana är de? Kommer de med Dantes nedre kretsar eller med paradiset? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Nietzsche är kungen av mystiska och täta formuleringar och allra mest är han det i boken om vad Zarathustra sa. Nietzschean, ett epitet som heter duga! Sedan jag hörde att man kunde vara det (från Albert Camus) har jag instinktivt vetat att jag är det. Oktober 1953 skriver Camus i sin dagbok Ofta har jag tänkt på dessa eldar, och dess flammor har dansat bakom hela mitt intellektuella liv. Flammorna kommer från de eldar Nietzsche tände på stränderna kring Genuas havsvik; han vandrar ensam omkring i bergen efter brytningen med förälskelsen Lou Salomé, gör upp brasor som han står och glor på tills de brunnit ut. Värdet i denna handling, kvaliteten i den, får Camus att placera andra tänkare framför dessa eldar, bara för att se dem reduceras till aska. Kyssande den kalla stenen, säger jag: här är ditt första barn i glädjetårar. Gäckande sitter jag på din grav såsom ett hån skönare än du drömt dig. Sällsamme fader! Dina barn svika dig ej skriver en annan nietzschean: Edith Södergran, i dikten Vid Nietzsches grav. Liksom Camus dras Södergran till Nietzsche som mal dras till ljus. Alla tre har något gemensamt, de förstår sig på att man inte väljer. Livet, världen, till och med ens intellektuella förebilder: Man väljs av allt det där, inte tvärtom. "Så talade Zarathustra" handlar om att börja välja trots att det inte går. Att märka de osynliga vågor som bär en. Övervinna sig själv och på det viset betvinga ödet och det är vad övermänniskan, Nietzsches omstridda begrepp, innebär. Zarathustra är övermänniskans profet och Nietzsches längtan efter en till gudomlighet uppdaterad människa. Gud är död! Mördad av oss! Säger Nietzsche. Sörj inte. Gud, var en ur människans bitterhet frammanad makt i en förtryckande struktur som upprätthöll det värsta Nietzsches visste: Slavmoralen. Zarathustra är uppföljningen på Guds död, ett nytt moraliskt landskap: Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara mordet värdiga? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Paradis eller helvete? Camus och Södergran, det är trevliga namn att nämna. Men det finns andra namn, tonåringarna Lindsay Souvannarath och James Gamble möttes online, de var fans till Columbine-mördarna och planerade 2015 en masskjutning i ett varuhus i Kanada. James skulle döda sina föräldrar, Lindsay möta upp, hon kom från USA. För resan packade hon favoritboken, Så talade Zarathustra. Polisen hann stoppa planerna, James tog livet av sig och Lindsay sitter (inne) på livstid. Trots att det vederlagts att Nietzsche var en föregångare till nazisterna, fake news som hans syrra jobbade hårt på att etablera, fortsätter han vara flugpapper för diverse illvilliga och fascister. Nietzsche, gav mig det röda pillret säger Richard Spencer, en av USA:s ledande vit makt-nationalister. Att svälja det röda pillret är ett begrepp från filmen The Matrix som alternativhögern använder för att beskriva uppvaknandet till det de kallar sanning: Den vita mannens överlägsenhet och tron att det är just vita män som utsätts för rasism och hat. Tydligen kan man utvinna det ur Nietzsche. Oroar det mig? Att lockas av samma tänkare som de som önskar kategorisera människor och sedan mörda vissa kategorier? Vår art är benägen att hitta flotta namn och läror som rentvår våra sämsta sidor det oroar mig. Men, jag vet hur Spencer läser Nietzsche ytligt. Vi för samtal på två vis, med andra och med oss själva. Hannah Arendt beskriver det i sin bok Den banala ondskan. Våra inre samtal gör människor verkliga, i inre dialog värderar och dömer vi oss själva och ger samvete en chans att uppstå. Spencers flacka läsning inspirerar honom till Övermänniskan, cest moi! En instrumentell tolkning där Spencer använder filosofen som ytterrock för att inte bara försvara sitt mörker utan också ge det legitimitet. Just det är vad Nietzsche försöker komma åt när han lånar in Zarathustragör honom till låtsaskompis och förkunnare. Sluta va den som behöver inordnas, oavsett vilken ordning det gäller. Nietzsches ärende blir att på gott och ont befria människan från alla trossatser. Alltför många föds: för de överflödiga uppfanns staten säger Zarathustra. Förfärligt, eller hur? Låter som nåt nazister skulle gilla. Men de överflödiga är de som vill gömma sig i kollektivet, slippa skuld, alternativt utnyttja gemenskaper för att manipulera andra. Hårda puckar, visst. Din plikt är att bli allt du kan, annars kommer Zarathustra och kallar dig överflödig. Nietzsche vill inte locka någon från skocken till en annan ännu värre skock! Inte från stat till sekt utan från stat till autonomi. Du kommer aldrig att få se en övermänniska marschera i en armé eller bli föreningsmänniska. Vore Spencer nietzschean skulle han döma sig själv, erkänna att det är han som har behov av att känna sig överlägsen. Övermänniskan kan vara ond eller god men är ingen hycklare, hon klär inte ut sina hemliga tyrannlustar i dygde-ord, hon kan drivas av förgrämd högfärd, avund eller hämnd men är fri från tanken på att klä mörker i ljusa glosor. "Om jag inte upptäcker alkemistkonststycket att förvandla också denna dynga till guld så är jag förlorad skriver Nietzsche till en vän, dyngan = livet. Hans Ruin citerar brevet i sitt efterord.  Vid tiden för författandet av Zarathustra är Nietzsches självkänsla låg och självföraktet stort. Men det är tvära kast med Friedrich, enligt honom själv blir Så talade Zarathustra den största gåva mänskligheten fått dyngan blev till guld. Zarathustra är myt och saga, billiga tricks och djupa sanningar; världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Nietzsche är antisystemets systematiker, han erbjuder en nollpunkt det kan mycket väl vara nåt gudomligt med det. Tankarna som kommer på duvfötter; helvete eller paradis, anständighet eller ressentiment, Södergran eller en tonåring som ser mord som ett beundransvärt upptåg? Denna nya moral (moral inom citationstecken) som Zarathustra presenterar sedan Gud kilat vidare, låter det inte skört? Jo, det är skört. Hur kan Gud vara god och allsmäktig och världen se ut som den gör!? Ett kristet svar är att Gud gav människan frihet, väljandet gör oss gudsfruktiga. Ok? Vi är Guds labbråttor? Det får Gud att framstå som både grym och överflödig. Men, väljandets betydelse passar in i den moraliska utgångspunkt som Nietzsche råkar skissa. Vägen till värde går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst. Vad svarar du? Det är det som är grejen. Jenny Maria Nilsson, skribent och författare Litteratur Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra. Översättning: Peter Handberg. Symposion, 2017.

5 februari. Maria Ludvigsson diskuterar dess fortsatta existens med Benjamin Dousa, Jenny Maria Nilsson, Sara Viljosson och Isak Skogstad.

Olika lärdomar kan dras ur coronakrisen: individuella och kollektiva, politiska och historiska. Lasse Dencik, Jenny Maria Nilsson och Roland Poirier Martinsson diskuterar några. Vid en stor katastrof som en global pandemi ställs moralfrågor på sin spets. När det handlar om liv och död, är det rädde sig den som kan eller kommer solidariteten att segra? I så fall, var går gränsen för oegennyttig hjälpsamhet: vid familjen, nationen eller sträcker den sig över hela mänskligheten? En annan fråga som coronakrisen väcker är hur den påverkar världens politiska utveckling. Hotar den demokratiska institutioner och processer med förmenta krav på omedelbar och auktoritativ handlingskraft? Detta och mer begrundas av socialpsykologen Lasse Dencik, kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och filosofen Roland Poirier Martinsson. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Den 29  januari 2020 anordnades en studentafton om den svenska skolans utmaningar när det kommer till likvärdighet, segregation, könsroller, våld och utanförskap. Hur påverkar det samhället i längden när vi delas upp redan i skolbänken? Var finns dagens lösningar för ett lyckat skolsystem? Panelen består av Emma Leijnse, nyhetsjournalist och författare till boken Fördel Kvinna. Hon samtalar med Hamid Zafar, barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun samt Jonas Vlachos, nationalekonom och debattör verksam vid Stockholms universitet. Aftonen modereras av Jenny Maria Nilsson, svensk författare och journalist för Svenska Dagbladet. Aftonen ägde rum i Athen på AF-borgen i Lund.  Tack till podcastens huvudsponsor TL Sound 

Ring Kulturradion ser tillbaka på den säsong som flytt och Karsten Thurfjell presenterar några av höstens höjdpunkter av lyssnarfrågor och kulturpanelsvar! De som hörs ur våra paneler i detta kompilat är Jenny Maria Nilsson, författare, Tali da Silva, kulturjournalist, Mattias Lundberg, musikprofessor, Ulrika Knutson, kulturjournalist, Sven Hugo Persson, litteraturvetare och dramaturg, Göran Everdahl, journalist och spanare, Dan Hallemar, arkitekturskribent, Cecilia Blomberg, kulturjournalist, Ella Petersson och Sofia Nyblom, musikjournalister. Programledare: Karsten Thurfjell och Anna Charlotta Gunnarson. Producent: Anna-Karin Ivarsson

Och från en lyssnare i Ystad efterlystes en ny form av stadsplanering. Jenny Maria Nilsson, Sven Hugo Persson, Dan Hallemar och Mattias Lundberg svarar på lyssnarnas kulturfrågor i en direktsändning ledd av Karsten Thurfjell. I panelen: Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap vid Uppsala Universitet. För P2-publiken är han sedan tidigare känd från Fråga Musikprofessorn och podden Den svenska musikhistorien. Dan Hallemar, frilansskribent, driver podcasten Staden och är förläggare på Arkitektur förlag. Skriver ofta för Expressen kultur och gärna då om konsumtion, barnkultur och om städer och platser med utgångspunkt i gränslandet mellan sociologi/stadsbyggande/urban kultur. Jenny Maria Nilsson, författare, kulturjournalist och tidigare fotograf. Försöker avslöja människan genom kulturen. Vet något om konst, fotografi, filosofi och vårt skolväsende. Har skrivit en prisbelönt bok om Albert Camus och en annan om porträttfotografi mellan 1840-2017. Kan läsas i HD-Sydsvenskan, SvD och Arbetsvärlden, hörs ofta i Filosofiska rummet. Sven Hugo Persson, filosofie doktor i litteraturvetenskap med en avhandling om Peter Weiss. Arbetat på Sveriges Radio och Sveriges Television. Dramaturg på Dramaten 1999 -2015. Arbetar också som översättare, textförfattare, kulturjournalist och bildkonstnär. Skrivit mycket humor och är konstnär, främst måleri. Mejl är mycket välkomna dygnet runt och sänds till ringkulturradion@sverigesradio.se. Du som vill skicka brev med posten skriver till: Ring Kulturradion Anna-Karin Ivarsson (producent) Sveriges Radio 105 10 STOCKHOLM   Varmt välkomna med allsköns kulturfrågor och/eller lyssna kl 18.15 till 19.00 fredagar! Producent: Anna-Karin Ivarsson Ljudtekniker: Elvira Björnfot I telefonslussen: Anne Ibelius och Julia Baylan

Och Second Life där Sveriges första virtuella ambassad invigdes 2007, vad hände sen med ambassaden? Carl Bildt och Olle Wästberg gästspelar och reder ut! Lyssnarna ställer frågor om kultur och Ring Kulturradion svarar! I panelen: Göran Everdahl, kulturjournalist, filmkritiker, författare som poddar med CG Karlsson i "Everdahl & Karlsson Film TV" plus är spanare hos Ingvar Storm sen många år. Jenny Maria Nilsson, författare, kulturjournalist och tidigare fotograf. Försöker avslöja människan genom kulturen. Vet något om konst, fotografi, filosofi och vårt skolväsende. Har skrivit en prisbelönt bok om Albert Camus och en annan om porträttfotografi mellan 1840-2017. Kan läsas i HD-Sydsvenskan, SvD och Arbetsvärlden, hörs ofta i Filosofiska rummet. Sven Hugo Persson, filosofie doktor i litteraturvetenskap med en avhandling om Peter Weiss. Arbetat på Sveriges Radio och Sveriges Television. Dramaturg på Dramaten 1999 -2015. Arbetar också som översättare, textförfattare, kulturjournalist och bildkonstnär. Skrivit mycket humor och är konstnär, främst måleri. Ulrika Knutson, kulturjournalist med filosofie kandidatexamen i litteraturvetenskap, estetik, nordiska språk, filmvetenskap och engelska, tidigare gästprofessor vid journalistik- och medieutbildningen vid Göteborgs universitet. Krönikör i Godmorgon Världen i P1. Mejl är mycket välkomna dygnet runt och sänds till ringkulturradion@sverigesradio.se . Du som vill skicka brev med posten skriver till: Ring Kulturradion Anna-Karin Ivarsson (producent) Sveriges Radio 105 10 STOCKHOLM   Varmt välkomna med allsköns kulturfrågor och/eller lyssna kl 18.15 till 19.00 fredagar! Producent: Anna-Karin Ivarsson Ljudtekniker: Elvira Björnfot I telefonslussen: Anne Ibelius och Nina Asarnoj

Dessutom: första jurysamtalet inför Barnens bokpris, möte med Tayari Jones och en essä om hur Nietzsche missförstås av högerextremister. I helgen gick regissörens Karl Dunérs nya uppsättning av absurdisten Samuel Becketts I väntan på Godot upp på Dramaten i Stockholm. Vår recensent Jenny Teleman gillar det och tänker på två stumfilmsstjärnor som aldrig kommer till skott. Johan Ulveson och Jonas Karlsson, det nya paret med avslutningsproblematik, besöker oss och berättar att de fick följa texten till punkt och pricka. Nu börjar läslovsveckan i P1 Kultur! Barnradions bokpris ska delas ut och självklart är det jurymedlemmar ur målgruppen som bestämmer. Som jurymedlemmen Tove Bonde säger: Det är bättre om vi barn bestämmer för det är ju "våra" böcker. Första bok att grillas är Emma Karinsdotters Tusen stjärnors ö. "Ett amerikanskt äktenskap" av Tayari Jones handlar om vad som händer när ena parten i ett förhållande falskeligen anklagas för våldtäkt. Viveca Bladh har träffat författarinnan vars genombrottsroman fått draghjälp av både Oprah Winfrey och Barack Obama. Zarathustra - världens jobbigaste självhjälpsbok av världens smartaste rättshaverist. Jenny Maria Nilsson som kallar sig nietzschean kan i dagens OBS-essä konstatera att resonemangen kring Nietzsches filosofi tolkas så ytligt av politiska extremister att de begår just det filosofen tyckte illa om: att opponera sig mot en skock för att hamna i en annan. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Minna Grönfors

Innan vi sätter slutgiltigt betyg på den svenska skolan bör vi kanske fråga oss i vilket ämne. Eller annorlunda uttryckt: Vad är det som skolan ska vara bra på? Skollagen slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskap och värden. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och - bla bla bla Många stora och fina ord blir det. I veckans program försöker vi definiera dem. Vad är kunskap? Vilka kunskaper och värden är viktiga för skolan, och hur förmedlas de på bästa sätt? (Den underliggande frågan är såklart: Hur tar vi oss ur den svenska skolans förmenta kris?!) Samtal mellan Inger Enkvist, professor emerita i spanskspråkig litteratur och specialiserad på skolfrågor, Johan Wickström, lärarutbildare vid Uppsala universitet och Jenny Maria Nilsson, kulturjournalist och skoldebattör. Programledare Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Och är flash mob en konstart? Går kulturradions panel hellre på en film där en "snygging" spelar huvudrollen? Panelen med Sven Hugo Persson, Göran Everdahl, Jenny Maria Nilsson och Tali da Silva svarar på lyssnarnas frågor. Programledare: Karsten Thurfjell. I panelen: Jenny Maria Nilsson, författare, kulturjournalist och tidigare fotograf. Försöker avslöja människan genom kulturen. Vet något om konst, fotografi, filosofi och vårt skolväsende. Har skrivit en prisbelönt bok om Albert Camus och en annan om porträttfotografi mellan 1840-2017. Kan läsas i HD-Sydsvenskan, SvD och Arbetsvärlden, hörs ofta i Filosofiska rummet. Tali da Silva, kulturjournalist på SVT Kulturnyheterna och tidigare Sveriges Radios kulturredaktion. Tali har studerat modevetenskap, genusvetenskap och kreativt skrivande och varit på Roskildefestivalen elva gånger och på technoklubben Berghain ca trettio. Sven Hugo Persson, filosofie doktor i litteraturvetenskap med en avhandling om Peter Weiss. Arbetat på Sveriges Radio och Sveriges Television. Dramaturg på Dramaten 1999 -2015. Arbetar också som översättare, textförfattare, kulturjournalist och bildkonstnär. Skrivit mycket humor och är konstnär, främst måleri. Göran Everdahl, kulturjournalist, filmkritiker, författare som poddar med CG Karlsson i "Everdahl & Karlsson Film TV" plus är spanare hos Ingvar Storm sen många år. Mejl är mycket välkomna dygnet runt och sänds till ringkulturradion@sverigesradio.se . Du som vill skicka brev med posten skriver till: Ring Kulturradion Anna-Karin Ivarsson (producent) Sveriges Radio 105 10 STOCKHOLM   Varmt välkomna med allsköns kulturfrågor och/eller lyssna kl 18.15 till 19.00 fredagar! Producent: Anna-Karin Ivarsson Ljudtekniker: Emilia Martin I telefonslussen: Anne Ibelius och Julia Baylan

Måste satserna i en symfoni följa symfonins tonart undrar Herdis. Och om konsten tar över titeln kurator, vad ska en skolkurator kallas undrar skolkurator Wilhelmsson. Finns det manliga harpister? Karsten Thurfjell, Jenny Maria Nilsson, Ulrika Knutson, Sven Hugo Persson och Mattias Lundberg svarar på lyssnarnas frågor! I panelen: Jenny Maria Nilsson, författare, kulturjournalist och tidigare fotograf. Försöker avslöja människan genom kulturen. Vet något om konst, fotografi, filosofi och vårt skolväsende. Har skrivit en prisbelönt bok om Albert Camus och en annan om porträttfotografi mellan 1840-2017. Kan läsas i HD-Sydsvenskan, SvD och Arbetsvärlden, hörs ofta i Filosofiska rummet. Mattias Lundberg,  professor i musikvetenskap vid Uppsala Universitet. För P2-publiken är han sedan tidigare känd från Fråga Musikprofessorn och podden Den svenska musikhistorien. Ulrika Knutson, kulturjournalist med filosofie kandidatexamen i litteraturvetenskap, estetik, nordiska språk, filmvetenskap och engelska, tidigare gästprofessor vid journalistik- och medieutbildningen vid Göteborgs universitet. Krönikör i Godmorgon Världen i P1. Sven Hugo Persson, filosofie doktor i litteraturvetenskap med en avhandling om Peter Weiss. Arbetat på Sveriges Radio och Sveriges Television. Dramaturg på Dramaten 1999 -2015. Arbetar också som översättare, textförfattare, kulturjournalist och bildkonstnär. Skrivit mycket humor och är konstnär, främst måleri. Mejl är mycket välkomna dygnet runt och sänds till ringkulturradion@sverigesradio.se . Du som vill skicka brev med posten skriver till: Ring Kulturradion Anna-Karin Ivarsson (producent) Sveriges Radio 105 10 STOCKHOLM   Varmt välkomna med allsköns kulturfrågor och/eller lyssna kl 18.15 till 19.00 fredagar! Producent: Anna-Karin Ivarsson Ljudtekniker: Elvira Björnfot I telefonslussen: Anne Ibelius och Anne Konstenius

I dag gästas vi av kulturjournalisten och den flerfaldigt prisbelönta författaren Jenny Maria Nilsson. Hon har under lång tid granskat det svenska skolväsendet. Vad menar hon att det finns för problem med Edtech-industrin och skolans digitalisering? Och vad menar hon med att skolan ska vara en monolit? Intervjuar gör som vanligt Isak Skogstad och Per Kornhall.

Författaren Fredrik Ekelund har kommit ut som transpersonen Marisol. Tillsammans med filosofen Hans Ruin och Jenny Maria Nilsson samtalar han om den mångtydiga frågan: Är jag mitt livs författare? Att bestämma, föreställa sig, iscensätta sitt eget liv: det är ett alltmer spritt ideal. Frigjorda från traditionens bojor är vi idag många som försöker distansera oss från förväntningar och sociala konventioner för att forma oss en existens som verkligen liknar oss. Det innebär en svårighet, dock: Den att vara samtidigt penna och papper, samtidigt fjäder och bok, samtidigt den som ger form och den som får form, författare till en existens som för övrigt överraskar oss och övergår vårt förstånd. Så formulerade sig den franska filosofitidskriften Philosophie Magazine kring frågan som de hade som tema för ett nummer: Är jag mitt livs författare? Filosofiska rummet kittlades av frågans mångtydighet och bjöd in till ett samtal med samma rubrik. Programledare är Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist.

Kan ett stoiskt, upphöjt lugn vara en fruktbar attityd inför allt hemskt som händer i världen? Frits Gåvertsson och Jenny Maria Nilsson samtalar om stoicismen som livshållning och filosofi. Det enda som det är helt upp till oss att styra över är våra åsikter, omdömen och normer, påstod den grekisk-romerske slaven och stoikern Epiktetos. Allt annat bestäms av ödet och är utom vår kontroll. Därför bör vi acceptera vad som än sker med lugn och jämnmod. Stoiska tekniker liknar i mycket dagens kognitiva beteendeterapi, KBT, särskilt i dess senare utveckling Acceptance and Commitment Therapy, ACT. Om filosofi som levnadskonst handlar det när kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och filosofen Frits Gåvertsson vid Lunds universitet samtalar om stoicismen med Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist.

Mycket av det vi kallar kärlek är inte kärlek över huvud taget, hävdar kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson i samtal med filosofen Bengt Brülde, aktuell med en filosofibok om kärlek. Är det kärlek om jag älskar min man så mycket att jag vill låsa in honom? frågar Jenny Maria Nilsson Bengt Brülde, som dock aktar sig för att definiera kärleken. I sin nya bok Kärlek och vänskap intresserar han sig mer för på vilka olika sätt som vi människor använder ordet. Den romantiska kärleken är en social konstruktion, eller kanske snarare olika sorters konstruktioner, påpekar Brülde. Vissa tror inte att det är riktig kärlek om deras partners inte är svartsjuka på dem. Programledare än Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist.

Vilka mekanismer ligger bakom sexuella övergrepp? Åsa Wikforss, Lena Halldenius och Jenny Maria Nilsson diskuterar med Lars Mogensen. En bra tumregel för att lösa ett problem är att först förstå vad problemet är. Känn din fiende! De senaste veckornas störtflod av vittnesmål om sexuella övergrepp av olika slag väcker frågor om vilka mekanismer som är i görningen. Räcker det att hänvisa till ruttna sociala normer eller kulturella strukturer för att förklara fenomenet? Ny vetenskap visar ju att människan utöver den sociala inlärningen är en varelse vars handlingar också i hög grad styrs av biologi och evolution. Filosoferna Åsa Wikforss och Lena Halldenius diskuterar med kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och programledaren Lars Mogensen. Producent är Thomas Lunderquist.

Bör politiken styras av verkligheten eller möjligheten, kunskapen eller viljan? Samtal om vetenskap och beprövad erfarenhet inom politiken med Shirin Ahlbäck, Johan Brännmark och Jenny Maria Nilsson. Politik är det möjligas konst, sa Otto von Bismack. Politik är att vilja, sa Olof Palme. Men politik bör väl på något sätt också utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet? Av utopiska luftslott byggs knappast några stabila stater. Samtidigt: vad vore demokratin om politiska beslut skulle grunda sig bara på forskare och andra experter? En svår nöt för statsvetaren Shirin Ahlbäck, filosofen Johan Brännmark och kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson. Samtalet är inspelat i samband med en vetenskaplig konferens i ämnet vid Lunds universitet. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Är vreden en positiv kraft? Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum har ändrat sig i frågan. Vi har träffat henne, och samtalar med Björn Petersson, Johan Brännmark och Jenny Maria Nilsson. Martha Nussbaum har gjort sig känd som en känslornas filosof, och hon har i många böcker argumenterat för känslornas roll i förnuftsmässigt resonerande, inte minst i moralfrågor. Vad gäller vreden har hon dock ändrat sig, och i sin senaste bok förklarar hon varför hon inte längre anser den känslan, eller emotionen, vara en konstruktiv kraft. När hon nyligen var på sverigebesök passade Filosofiska rummet på att träffa henne för en intervju. Vi får ta del av den, och av ett efterföljande samtal mellan filosoferna Björn Petersson och Johan Brännmark, tillsammans med kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och programledare Lars Mogensen. Producent och reporter: Thomas Lunderquist.

Med sina installationer till stor del byggda av analoga apparater visas den Berlinbaserade konstnären Rosa Barba på Malmö konsthall. Kritiksamtal med Tor Billgren och Jenny Maria Nilsson. Hör en intervju med konstnären Rosa Barba via länken under artikeln

Jenny Maria Nilsson, Johan Norberg och Nazem Tahvilzadeh diskuterar demokratins framtid och förutsättningar utifrån det amerikanska presidentvalet. Utgången av det amerikanska presidentvalet har väckt såväl bestörtning och förtjusning som förundran: Hur kunde en person med ett så fritt förhållande till sanningen, en karaktär som beskrivits som alltifrån pajas och loser till livsfarlig psykopat, vinna presidentvalet i världens mäktigaste land?Kanske beror det på maktens och mediernas von oben-attityd. Kanske har folkets röst äntligen fått genomslag. Men vad säger i så fall den rösten? Är den värd att lyssnas på eller bör den motarbetas till varje pris - och i så fall hur? Och vad är egentligen folket?Jenny Maria Nilsson, Johan Norberg och Nazem Tahvilzadeh är inte överens om allt. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Stockholms nya stadsbibliotekarie Katti Hoflin och kulturjournalisterna Jenny Maria Nilsson och Olof Åkerlund tipsar om bra böcker för den filosofiskt lagda att läsa i sommar. Påbjuden sommarläsning: Monstret i mig av Johan Tralau, Om våld av Hannah Arendt, Min synpunkt på anarkismen och andra essäer av Stig Dagerman, Odysséen av Homeros, Strändernas Svall av Eyvind Johnson, Var är min syster? av Sven Nordqvist och Handbok i livets konst av Epiktetos. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Vad som intresserar mig är inte filosofer som funderar på idéer utan filosofer som funderar på världen, och Mitt arbete som filosof går ut på att ge så många som möjligt redskap att skapa sig frihet. Den franske filosofen Michel Onfray är full av slagkraftiga formuleringar när Filosofiska rummets producent Thomas Lunderquist träffar honom på franska ambassaden i Köpenhamn. Onfray håller på med ett mångårigt projekt att skriva om filosofihistorien i en hedonistisk och materialistisk riktning, och vurmar för Nietzsches postulat att det gäller att skapa sig frihet. Intervjun kommenteras och diskuteras av filosofen Ingmar Persson och kulturjournalisten och författaren Jenny Maria Nilsson. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist

Äh, kanske skulle man bara ta och förbjuda alla politiska partier? Jenny Maria Nilsson, Roland Paulsen och Mårten Björk diskuterar Simone Weils idé från 1943 med programledare Lars Mogensen. När Simone Weil 1943 skrev sin essä Om de politiska partiernas allmänna avskaffande, var hon påverkad av det som pågick i Europa. Hon såg hur folkets kollektiva lidelser gjorde det möjligt att ”sätta judarna i koncentrationsläger och tortera dem till döds med utstuderade metoder”. Och eftersom politiska partier snarare uppmuntrar till sådana kollektiva lidelser än till eget tänkande bör de förbjudas, enligt Weil. "Om de politiska partiernas avskaffande" finns nu i bokform på svenska, och Filosofiska rummet diskuterar Weils radikala idé i vårt parlamentariskt besvärliga läge. Producent: Thomas Lunderquist

Vad som intresserar mig är inte filosofer som funderar på idéer utan filosofer som funderar på världen, och Mitt arbete som filosof går ut på att ge så många som möjligt redskap att skapa sig frihet. Den franske filosofen Michel Onfray är full av slagkraftiga formuleringar när Filosofiska rummets producent Thomas Lunderquist träffar honom på franska ambassaden i Köpenhamn. Onfray håller på med ett mångårigt projekt att skriva om filosofihistorien i en hedonistisk och materialistisk riktning, och vurmar för Nietzsches postulat att det gäller att skapa sig frihet. Intervjun kommenteras och diskuteras av filosofen Ingmar Persson och kulturjournalisten och författaren Jenny Maria Nilsson. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist

Det finns verkligheten och det finns människan. För att förstå den förra skapar den senare kartor. Det menar i alla fall Gunnar Olsson, professor emeritus i geografi vid Uppsala universitet, i sin internationellt uppmärksammade tegelsten "Abysmal: A Critique of Cartographic Reason". I sin senaste bok problematiserar Gunnar Olsson iakttagelsen att människan förlitar sig på förnuftet för att navigera i de mänskliga relationernas abstrakta värld ungefär på samma sätt som hon förlitar sig på kartor för att studera och ta sig fram i den fysiska världen. I dagens Filosofiska rummet möter programledare Lars Mogensen och kulturskribent Jenny Maria Nilsson geografen och tänkaren Gunnar Olsson, vars idéer presenterades stort i den franska filosofiska tidskriften Philosophie Magazine tidigare i år. Nu gör också Filosofiska rummet ett försök. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist

Albert Camus (1913-1960) har inte kallats för filosofins James Dean för inte. Han var beundrad och begåvad - och avled i en bilkrasch vid ganska unga år. Men hans stil, i flera bemärkelser, lever vidare. Än idag drabbas många av den kraft som finns i romaner som Främlingen och Pesten. Många håller också hans essäer högt. Och ingen kulturknutte har undgått att fascineras av hans obekymrade sätt att gå och stå och dansa med en cigg i mungipan. I höstens första avsnitt av STIL tar vi en närmare titt på författaren (han kallade aldrig sig själv för filosof, det gjorde andra) Albert Camus trendsättande look och liv. Albert Camus personliga stilförebild var den amerikanske skådespelaren Humphrey Bogart. Han tyckte sig kunna se sig själv i Bogarts fårade fejs började bära rock med uppfälld krage och ha cigaretten (av märket Gauloise utan filter, förstås) som klistrad i mungipan, precis som stjärnan i filmer som Casablanca och Att ha och inte ha. En look som därefter fått en oändlig mängd män med författarambitioner att se svåra ut på bild. Men hur ska ett författarporträtt egentligen se ut? Det har vi kollat upp. Albert Camus, föddes i Algeriet, som då var en fransk koloni. Pappan var fransman, mamman var från Spanien. Det är anledningen till att nästan allt Albert Camus skrev har Algeriet – dess brännande sol och natur – som fond. Men många förknippar honom allra mest med Paris och den kulturella krets som innefattade personer som Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Han var förstås en del av den, men vägrade att omfamna kommunismen som frälsare, som många andra. Camus var fri tanken och vägrade att inordna sig i någon -ism. Förutom möjligen humanism. Han har därför blivit en kille att söka sig till när man tvivlar på varför man ska leva, egentligen. Att idag formulera ett ställningstagande har blivit allt viktigare även inom modevärlden. I synnerhet när det gäller miljön. Ingen vill verka okunnig om de konsekvenser konsumtion får på miljön. ”Hållbarhet”, har därför blivit ett modeord. ”Miljökapitalism”, säger Fredrik Wikholm som är en av grundarna, och kreativ chef för, herrmodemärket ”Uniforms for the Dedicated”. Mer om det får vi höra i programmet.  Naturen var viktig även för Albert Camus, som i vissa av sina texter lät sitt språk blomma och beskriva den väldoft som nyponrosor, mimosa och kaprifol kan ge. Men även blommor kan laddas med politisk innebörd. Vad står egentligen svenska partiers blomsymboler för? Det har vi också kollat upp.  Veckans gäst är Jenny Maria Nilsson, konst- och litteraturkritiker och författare av boken Albert Camus, varken offer eller bödel.

Den mångkunniga humanisten Jenny Maria Nilsson berättar om en tid i sitt liv då hon blev besatt av att försöka kartlägga ljusets innersta natur ("det var nästan som en slags psykos"). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Christina Ouzounidis, Lasse Dencik och Jenny Maria Nilsson diskuterar vem som är intellektuell idag, och vilken som är hennes position och uppgift. Det finns en föreställning om att en intellektuell ska vara lite undflyende, lite flanör à la Walter Benjamin eller Roland Barthes. Man ska vara lite samtalande, hoppande hit och dit, som ett samtal i Filosofiska rummet… Är det inte lite ansvarslöst? Man ska analysera och kritisera företeelser i samtiden, man ska dekonstruera, men man slipper konstruera något nytt, man slipper undan det mödosamma byggandet av nya fungerande system. Eller, vem är intellektuell idag, och vilken är hennes uppgift?  Samtal mellan dramatikern Christina Ouzounidis, socialpsykologen Lasse Dencik och kulturskribenten Jenny Maria Nilsson.

Filosofiska rummet avslutar vårsäsongen med två program fyllda med filosofiska boktips för semesterläsaren som kräver lite mer i den berömda hängmattan eller solstolen än lättsmält ond, bråd död. I förra programmet tipsade panelen om fyra 1900-talsfavoriter, och i detta det sista Filosofiska rummet före sommaruppehållet presenterar de fyra var sin nyutgiven tankebok för de mer krävande hängmatteläsarna: Jeanette Emt tipsar om Derek Parfits On What Matters, vol 1-2 från 2011 Kenneth Hermele tipsar om Jonathan Safran Foers Äta djur från 2011 Magnus Jiborn tipsar om Daniel Kahnemans Thinking, Fast and Slow från 2011 Jenny Maria Nilsson tipsar om Torbjörn Tännsjös Privatliv från 2010 Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Filosofiska rummet avslutar vårsäsongen med två program fyllda med filosofiska boktips för semesterläsaren som kräver lite mer i den berömda hängmattan eller solstolen än lättsmält ond, bråd död. Nästa vecka blir det idel nyutgivna böcker, men här tipsar expertpanelen om var sin 1900-talsfavorit: Jeanette Emt tipsar om Susanne Langer: Filosofi i en ny tonart från 1942. Kenneth Hermele tipsar om Carolyn Merchant: Naturens död från 1980. Magnus Jiborn tipsar om Thomas C Schelling: Micromotives and Macrobehavior från 1978. Jenny Maria Nilsson tipsar om Albert Camus: Människans revolt från 1951. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist. Böckerna som kommer att rekommenderas och diskuteras nästa vecka, 24 juni: Torbjörn Tännsjö: Privatliv (2010) Derek Parfit: On What Matters (vol 1-2) Daniel Kahneman: Thinking, fast and slow (2011; Tänka snabbt och långsamt, utkommer på svenska i oktober) Jonathan Safran Foer: Äta djur (2011)

Intellektuella har ett problematiskt förhållande till idrott och idrottande, med drag av såväl förakt som fascination: Folk som tränar är ytliga och egoistiska. De bryr sig mer om hur de ser ut än om världen och sina medmänniskor. Och tänk på hur många böcker man inte hinner läsa när man hänger på gym eller är ute och knatar runt, runt! Det ligger dessutom något ociviliserat i att tävla, i att vilja slå motståndaren med muskelkraft och fysisk snabbhet snarare än med goda argument. Samtidigt är den vältränade kroppen vacker, och den fysiska ansträngningen något ädelt som lämpar sig väl som metaforer vid betraktande av människans lott i en meningslös värld. I Filosofiska rummet: Den dumma idrotten diskuterar idrottsfilosof Kutte Jönsson, skribent Jenny Maria Nilsson och idehistoriker Sverker Sörlin förhållandet mellan intellekt och idrott. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

En fråga som länge förbryllat psykologer och kognitionsvetare är hur människor kan vara så dåliga på att resonera förnuftsmässigt i vissa sammanhang, och så bra i andra? Nu har frågan fått ett svar med en teori, argumentationsteorin, som menar att målet med vårt resonerande inte är sanningen eller det mest förnuftiga, utan att övertyga andra. Och eftersom vi hellre lyssnar på argument som bekräftar vår egen ståndpunkt, så kan det leda helt fel om vi inte korrigeras med mothugg, medan det kan leda väldigt långt när vi prövar argumenten med andra. Om argumentationsteorin, men också om andra funktioner med samtalet, samtalar kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och filosoferna Gunnar Björnsson och Jeanette Emt, med Filosofiska rummets Lars Mogensen. Producent är Thomas Lunderquist.