Podcasts about sverker s

Stigen är en kär metafor för livet, men även meningsskapande i egen rätt. Eva-Lotta Hultén beger sig ut på en vandring genom årtusenden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Skogsstigen jag vandrar på blir allt svårare att följa. Det som nyss var ett tydligt spår i lingon- och blåbärsriset kan nu bara anas. Så blir det ofta när jag är ute och går. Jag ser en stig jag inte tänkt på förut och slår nyfiket in på den. Inte sällan visar det sig vara en djurstig och sådana leder ofta inte någon annanstans än till platser där rådjur och älgar hittar vatten, mat eller vila.Det klokaste hade förstås varit att vända tillbaka när stigen löser upp sig men jag har svårt att backa när jag väl tagit ut en riktning. Det gör att jag hamnar i snårskogar, på små bergsplatåer och i våtmarker. Ganska ofta får jag fäkta mig fram genom granplanteringar. Ibland belönas jag med en vacker utsikt eller ett hav av trattkantareller. Andra gånger blir jag bara blöt om fötterna eller får håret fullt av barr.Att stigen är en kär metafor för livet är inte underligt. Vi är varelser gjorda för att ströva. Både på livets stig och skogens drabbar oss oförutsedda möten, nedfallna stammar och klafsig lera efter ett häftigt regn. Stigen som metafor hjälper oss att se våra liv som sammanhängande och medvetet levda, oavsett om det är sant eller ej. Men stigen är inte bara intressant som metafor utan också i sin egen rätt. Inte sällan är den ett friluftsmuseum som kan ge oss vår historia och förklara hur vi har använt marken. Den berättar också för oss om nuvarande landskap och dem som bebor det.Många stigar är opålitliga. Plötsligt har alla träd fällts och marken är full av maskinspår, grenar och ris som gör det svårt att komma fram. Någon annanstans har ett träd fallit och stigen fått flytta sig. Men många stigar består också under långa tider. Så gick till exempel i runt hundra år en kyrkstig från grannbyn till den lilla kyrkan i den jämtländska by där jag håller till delar av året. Men till sist vandrade ingen den längre och skogsbruket raderade ut de sista spåren. Kyrkstigen på Västkusten där jag normalt bor har i stället restaurerats och fått tydliga ledmarkeringar. Själva kyrkan är från 1100-talet och tanken på nära ett årtusendes fotspår under mina egna får det att svindla.Förr ledde människors stigar till ett specifikt mål. Man skulle till kyrkan, fäboden, skolan, grannen, sjön, myren eller marknadsplatsen. Vi gick för att vi hade ett ärende och vi valde den närmsta eller lättaste vägen. De som fortfarande vandrar längs kyrkstigar för att ta sig till veckans gudstjänst är få. I stället går många av oss snarare för att vi tycker om att röra på oss och vara i naturen – och vi vill helst inte gå fram och tillbaka samma väg utan vandra rundslingor med vackra vyer.I forskarantologin ”Pathways,” om stigar som kulturarv, gör redaktörerna Katarina Saltzman, Sverker Sörlin och Daniel Svensson en distinktion mellan stigar och leder. De förra uppstår och försvinner utifrån behov och bruk medan leder är resultat av någons planering och sköts och upprätthålls – som kyrkstigen där jag bor.De moderna vandringslederna fick sin form av Claude Denecourt, berättar Susanne Österlund-Pötzsch, docent i nordisk folklore. Denecourt var en passionerad vandrare som på 1830-talet publicerade en guide till Fontainebleuskogen utanför Paris. Där hade han märkt ut leder i olika längd med färger. Vissa stenar och träd fick egna namn och på skyltar berättade han om platsernas historia genom anekdoter och legender. Ett sätt att utforma vandringsleder som vi känner igen fortfarande. Förhoppningsvis med den skillnaden att informationen som ges på skyltarna är sann. Fanns inget intressant att säga så hittade nämligen Denecourt på. Vandringen skulle vara en upplevelse med många dimensioner oavsett vad och hans slingor i Fontainebleu blev mycket populära.Äventyr, andlighet, kulturarv och friluftsliv. För den moderna stigfinnaren finns ingen motsättning. I boken ”The old ways” kallar författaren och vandraren Robert MacFarlane alla som vandrar med ett högre mål än transport eller rekreation för pilgrimer. Pilgrimsvandringar av idag behöver inte ha med någon av de stora världsreligionerna att göra. Det handlar om turer till fots där resan ut också blir en resa in; ett sätt att ge mening och en transcendental dimension åt livet. Precis som MacFarlanes och mina egna strövtåg längs gamla stigar sätter spår i oss så sätter vi spår i landskapet. Vi är inte bara besökare på stigen utan medskapare. Vandringen skapar minnen både i den som går och i marken som betrampas – och stigen löper genom båda: marken och människan.Detta symbiotiska förhållande mellan stigarna och fötterna som trampar på dem har djupa rötter i människan. Aboriginernas skapelsemyter berättar om de totemvarelser som rörde sig över den australiska kontinenten under drömtiden. De sjöng ut namnen på allt som korsade deras väg: fåglar, djur, växter, klippor, vattenhål. Deras vandringar bildade de sånglinjer som ännu sjungs fram av dagens aboriginer.När en gravid kvinna känner barnets första rörelser i magen och samtidigt befinner sig i närheten av en sånglinje ärver detta barn en bit av den och hör ihop med den. Landskapet och människan blir ett. Personen hör också ihop med den förfader som skapade linjen. De är ofta djur så om förfadern var vallabyvarelse så blir barnet en del av vallabyklanen. Alla som hör till vallabyklanen har ett särskilt ansvar för just sitt drömspår och för bevarandet av landskapet längs det men också för pungdjuret vallaby.Sånglinjens melodi förblir densamma längs hela dess sträcka men landskapet sjungs fram på olika språk längs vägen. Varje plats som besjungs innehåller vatten, skydd eller en utsiktspunkt, ofta i en annars hård och karg terräng.Aboriginernas sånglinjer gav dem allt de behövde för att förstå och bevara sin omvärld; tryggt röra sig igenom den och leva i fred med andra folk och med naturen.Vi är kanske inte beroende av stigarna på samma rent fysiska sätt som tidigare, då de ledde oss till mat, vatten och social samvaro men de ger oss en livsförhöjande hemhörighet. När jag vandrar mina dagliga rundor rör jag mig både in i landskapet och in i mig själv. Mina medvandrare består av varelser på två ben såväl som fyra. Ibland välsignar mig stigen med mat i form av svamp eller bär och varje gång också med lite mer hemhörighet. Och när jag slagit in på en stig som försvinner och är för envis för att vända tillbaka kommer jag alltid förr eller senare fram till en ny. Såväl skogen som livet är fulla av dem.Eva-Lotta Hulténförfattare och journalist

Vilka avtryck har snön gjort i oss? I våra sinnen? Och i kulturen? P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Sverker Sörlin, författare och professor i miljöhistoria, aktuell med boken Snö - en historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under P1 Kultur-kollegan Eskil Krogh Larssons ledning djupdyker vi ytterligare i snön – hur har den skildrats i musiken, filmen och i konsten? Och vem är den mesta snö-konstnären som författaren Klas Östergren är närmast besatt av?Programledare: Måns HirschfeldtProducent: Maria Götselius

Boken Snö. En historia är en kärleksförklaring till snön men också en berättelse om förlust. Snösorgen när vår vita julrekvisita sakta försvinner och med enorma konsekvenser för miljön. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren Sverker Sörlin har skrivit ett slags snöns kulturhistoria. Hans nya bok: ”Snö. En historia”, berättar om mänsklighetens förhållande till snö. Det handlar om allt från snöns kemiska sammansättning till lavinforskning och snön som symbol i konst, film och litteratur.P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffade Sverker Sörlin, författare till ett fyrtiotal böcker och professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan, vid backhoppningstornet vid Fiskartorpet på Norra Djurgården i Stockholm, där det just då låg ett tunt lager snö…

Vem ska egentligen få höras och synas i offentligheten? Hur mycket hat ska man behöva tåla när man uttalar sig? Vad är det för skillnad på hot och hat? Vilka texter och böcker skrivs inte längre på grund av att människor tystnat? Och vad är egentligen en aktivist? Den 22 september publicerade DN ett upprop om hot och hat mot personer i offentligheten – journalister, författare och forskare. Initiativtagare var filosofen Åsa Wikforss och Svenska PEN:s ordförande Kerstin Almegård. I uppropet kunde man läsa vittnesmål om vad de undertecknade varit med om – det handlade om rena dödshot, trakasserier, utstuderat hat, islamofobi, antisemitism och sexistiska tillmälen. I det här avsnittet av Yttrandefrihetspodden har Kerstin Almegård bjudit in två av undertecknarna, Sverker Sörlin och Fredrik von Malmborg, för att diskutera efterspelet. 

Snö och kyla är del av vilka vi är. Nu när glaciärer smälter och snödagarna bli färre väcks nya tankar om vår historia, identitet och kultur. Vilka blir vi utan snö och kyla? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Snö och kyla har väckt intresse genom historien hos vetenskapsmän, filosofer och konstnärer.På 1500-talet skrev kyrkomannen Olaus Magnus boken Historia om de nordiska folken, där han i patriotiska ordalag beskrev människornas liv och vanor i det nordliga landskapet. Under 1600-talet började filosofin intressera sig för snö och kyla. Descartes, som myten säger avskydde kyla, var mycket fascinerad av skönheten hos snökristaller och is och förundras av deras stora variationer och vädrets oförutsägbarhet. Även inom konsten har vintervita landskap fångat konstnärernas och betraktarnas beundran, ofta med romantiska och nationalistiska förtecken. Vårt sätt att se på frusen natur har ändrats både inom filosofin och konsten. Klimatförändringarnas som innebär att glaciärer smälter och snögränserna förflyttas har väckt nya frågor. Människans relation och ansvar till naturen betonas. Annan kunskap om snö och kyla som många urfolk besitter lyfts fram. Ett begrepp som solastalgi har myntats för att beskriva den sorg som uppstår när den miljö man lever i förändras för alltid. Vad betyder snö och kyla för människan? Vilka lärdomar kan vi ta med oss från historien och vad händer med vår identitet när snö och is smälter?Medverkande: Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola och Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH och författare, nu senast till boken Snö - en historia.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlResearch: Anton ÅhlbergVeckans tips:Böcker:How Forests Think: Toward an Anthropology Beyond the Human - Eduardo KohnJuice - Tim Winton

Snön som bundsförvant och motståndare, utifrån både den poetiska idéhistorien och den personliga betraktelsen. Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker. Sverker Sörlin i samtal med Sara Wrige, doktor i fysik och präst Göteborg. Medarrangör Volante

Debatten går hög om universitetens autonomi och om den akademiska friheten är hotad. Vad är universitetets roll i samhället? Ska forskningen vara fri eller ska samhällsnyttan styra? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I högskolelagen står det att den akademiska friheten ska främjas och värnas. En del anser att den akademiska friheten är hotad genom krav från politiken, finansiärer, av cancelkultur som kräver politisk korrekthet och även genom rena hot mot enskilda forskare. Enligt en färsk rapport från myndigheten UKÄ, anser hälften lärare, doktorander och forskare på svenska lärosäten att den akademiska friheten i Sverige är utmanad. Men vad är akademisk frihet? Universitetets roll i samhälletUniversitetens roll som kunskapens högsäte utmanas från olika håll. Genom internet kan många människor få tillgång till kunskap och kunskapsproduktion. Det skapas nya synsätt om vad kunskap är. Vetenskapen ifrågasätts av exempelvis klimatskeptiker och andra som gör anspråk på att ha “verklig” kunskap. Är den akademiska auktoriteten i förfall? Och finns det något för universiteten att lära av kritiken?Medverkande: Åsa Wikforss, professor i filosofi, Jesper Ahlin Marceta, författare och chefredaktör för Svensk filosofi, Staffan Bergwik, professor i idéhistoria. Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlResearch: Therése LagerVeckans tips:Fotboll: Tuva Ölvestad BPManchester CityBöcker:Alltings mått: humanistisk kunskap i framtidens samhälle - Sverker Sörlin och Anders EkströmVar landar vi? - Bruno LatourUpplysningen: en essä om dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället - Gunnar PetriVarför ska man lita på vetenskapen? - Naomi Oreskes

Därför behöver Linnea Wikblad damblöja! David Druid undrar om det bland alla vårdhjältar finns slackers! Vi pratar om det uppmärksammade mordet på Dee Dee Blanchard och frisläppningen av Gypsy Rose, tillsammans med kulturjournalisten Ayan Jamal! Linnea läser en makaber nyhet! David ber om ursäkt för sitt språkbråk! Vi får kontakt med Sveriges Metallsökarförening! KTH-forskaren Sverker Sörlin lär oss allt om snö! Babs Drougge på P3 Nyheter om Helveteskön på E22:an & därför avgår Harvards rektor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Vi är mitt i ett snökaos i hela Sverige, i detta nu sitter många fast på E22:an i Skåne. Vi pratar med miljö- och idéhistorikern Sverker Sörlin om hur vår syn på snö förändrats, från gåva till hinder. Vad snön haft för betydelse? Snöar det mindre idag? Och varför sörjer vi inte att snön smälter? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Varmare? Ja tack! Så tänkte forskarna om klimatet i början av 1900-talet om man alls trodde på uppvärmningen. När man insåg allvaret, hade vi redan släppt ut stora mängder koldioxid i atmosfären. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Andra delen av Klimatinsikten handlar om den brittiske hobbymeteorologen som på 1930-talet upptäckte att det blir varmare. Och om forskaren som började mäta koldioxid på vulkanen Mauna Loa och såg en successiv ökning. Vi hör också om världens första datorberäknade väderleksprognos - som gjordes i Sverige. I programmet hörs: Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria vid Kungliga tekniska högskolan, Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet. Programmet är en repris från 28 jan 2020. Programledare Malin Avenius Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se Ljudtekniker Olof Sjöström

Redan i slutet av 1800-talet förstod Svante Arrhenius att människan värmer upp jordklotet. Under ett år räknade han för hand och skapade världens första klimatmodell. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I serien Klimatinsikten från 2020 berättar vi historien om hur kunskapen om klimatförändringen växte fram. Första delen tar dig 200 år bakåt i tiden. Det var då forskare förstod att något i atmosfären håller kvar värme. Det som vi idag kallar växthuseffekten.Den svenske forskaren Svante Arrhenius var sedan först med att foga ihop kunskapen om klimatet till en teori, som står sig än idag. Men han var inte det minsta bekymrad över uppvärmningen – tvärt om välkomnade han den.I programmet medverkar Henning Rodhe, professor vid meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, och Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria vid Kungliga tekniska högskolan.Programmet är en repris från 27 jan 2020.ProgramledareMalin AveniusProducentPeter Normarkpeter.normark@sverigesradio.seLjudteknikerOlof Sjöström

I poddens förra stora avsnitt om tillståndsprocesser — då med Maria Pettersson, professor i miljörätt på Luleå tekniska universitet — fick vi det övergripande perspektivet; vad är syftet med miljölagstiftningen? Hur har den utvecklats de senaste 50 åren? Och hur kan tillståndsprocesser bli mer effektiva och förutsägbara?  Här tas stafettpinnen över av Magnus Langendoen, chef för Miljöenheten på Länsstyrelsen Västerbotten. Länsstyrelsen har en nyckelroll i miljöprövningen av i stort sett alla verksamheter som ges tillstånd i Sverige och i avsnittet får vi ett inifrån-perspektiv på hur tillståndsprocesser går till. Vi får ta del av erfarenheter från faktiska miljöprövningar (såsom den av Northvolts batterifabrik i Skellefteå) och Magnus går igenom möjligheter och utmaningar kring att snabba på tillståndshanteringen, något man nyligen tittade på i den statliga Miljöprövningsutredningen där Magnus bistod som expert i arbetet.  Med Northvolts batterifabrik, flertalet gruvor och en stor del av svenska vatten- och vindkraftverk är Västerbotten något av ett mikrokosmos av den energiomställning som sker. Magnus går igenom några av de intressekonflikter som präglar projekten; mellan rennäringen och de som vill etablera vindkraftverk, kraftledningar och gruvor; om den miljöprövning som vattenkraften ska genomgå under den kommande tjugoårsperioden (men som pausades tillfälligt av den nya regeringen på grund av farhågan att det kan begränsa elproduktionen i en tid då den behövs som mest) — och om tillståndsprocessen för solcellsparker där konflikten med jordbruksmark inte sällan står i centrum. Om du gillade avsnittet med Magnus kan vi tipsa om dessa tidigare intervjuer:  Maria Pettersson, Om vägen mot snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser Sverker Sörlin, Om Norrlands industrialisering — då och nu  

Fosterlandet undersöker hur Sverigebilden uppstod vid förra sekelskiftet. I andra delen tittar vi närmare på de idéer och händelser som formade den svenska berättelsen om en enad, homogen nation. Det verkliga nationella uppvaknandet i Sverige kom med förlusten av Finland 1809. Esaias Tegnér fattade pennan och skrev dikten Svea. Stormaktstiden var över, men somliga hade svårt att svälja de förlorade ambitionerna. Dikten belönades av Svenska Akademien 1811, samma år som Geijer bildade Götiska förbundet. Svensk dikt dignade av referenser till asatrons gudar, till vikingarna och den av köld och umbäranden hårt tuktade svensken. Karl XII lyftes fram som en hjältekonung, den sista av sitt slag. Vid förra sekelskiftet kulminerade detta projekt. Skansen och Nordiska museet kom till, Richard Berg målade fram det nordiska ljuset, Hugo Alfvén omtolkade folkvisor till symfonier. Det förflutna var det som framtiden skulle byggas på. Men hur såg detta förflutna ut?På Skansen samtalar journalisten och författaren Po Tidholm med historikern och författaren Maja Hagerman och idéhistorikern Sverker Sörlin om hur bilden om ett homogent Sverige skapades och hur man definierade det äkta svenska.Fosterlandet är en serie i fyra delar gjord av Po Tidholm. Producent: Marie Liljedahl.

Fosterlandet undersöker hur Sverigebilden uppstod vid förra sekelskiftet. I första delen befinner vi oss på Skansen. Är det en representativ bild av Sverige, eller kanske snarare en konstruktion, ett fruset ögonblick, ett monument över en historiesyn i ett visst givet ögonblick? Artur Hazelius, Skansens grundare, ville skapa ett Sverige i miniatyr, bevara det som ansågs vara det specifikt svenska och som han ville rädda innan det försvann. Det är kanske just den historiesynen, exakt den berättelsen om Sverige, som kom att bli vårt nationalistiska narrativ, ett arv som många i vår tid tycks längta tillbaka till och vars traditioner och ideal ska läras ut och kanske, till och med, fungera som ett villkor för svenskt medborgarskap. På Skansen samtalar journalisten och författaren Po Tidholm möter Christina Matsson, folklivsforskare och tidigare chef för Nordiska museet, historikern och författaren Maja Hagerman och idéhistorikern Sverker Sörlin om hur vilken typ av nationalism som Skansen kom att ge upphov till.Fosterlandet är en programserie i fyra delar gjord av Po Tidholm. Producent: Marie Liljedahl.

Fosterlandet undersöker hur Sverigebilden uppstod vid förra sekelskiftet. I fjärde delen tittar vi närmare på nationalkänslan innehåll och de idéer som kom att påverka svensk politik. Konst och poesi har fått vara högtravande och svärmisk, medan patrioter och nationalister har varit något man skrattat åt i Sverige. Den svenska politiken under 1900-talet betonade inte det nationalistiska även om folkhemsbygget kan ses som ett nationalistiskt projekt. Idag ser svenska flaggor pryda kavajslag hos politiker och över partigränserna klär man sig i folkdräkt vid högtidsstunder. Hur ska man förstå nationalismens roll i Sverige och vad är det som gör att vi återigen blickar tillbaka i vår historia när vi försöker komma åt det svenska?På Skansen samtalar journalisten och författaren Po Tidholm med etnologen Owe Ronström, idéhistorikern Sverker Sörlin och statsvetaren Katarina Barrling om nationalismens roll i svensk politik.Fosterlandet är en serie i fyra delar gjord av Po Tidholm. Producent: Marie Liljedahl.

Artificial intelligence's remarkable advances, along with the risks and opportunities the technology presents, have recently become a topic of feverish discussion. Along with contemplating the dangers AI poses to employment and information ecosystems, there are those who claim it endangers humanity as a whole. These concerns are in line with a long tradition of cautionary tales about human creations escaping their bounds to wreak havoc.   But several recent novels pose a more subtle, and in some ways more interesting, question: What does our interaction with artificial intelligence reveal about us and our society? In this episode, historian Deborah Poskanzer speaks with managing editor Jason Lloyd about three books that she recently reviewed for Issues: Machines Like Me by Ian McEwan, Klara and the Sun by Kazuo Ishiguro, and The Employees by Olga Ravn (translated by Martin Aitken). She talks about the themes that unite these novels, the connections they draw with real-world politics and history, and what they reveal about our moral imagination.   Resources   Read Deborah Poskanzer's book reviews in Issues: ·     “Not Your Father's Turing Test”: review of Machines Like Me by Ian McEwan, Klara and the Sun by Kazuo Ishiguro, and The Employees by Olga Ravn (translated by Martin Aitken). ·     “Exploring the Depths of Scientific Patronage”: review of Science on a Mission: How Military Spending Shaped What We Do and Don't Know About the Ocean by Naomi Oreskes. ·      “A Planet-Changing Idea”: review of The Environment: A History of the Idea by Paul Warde, Libby Robin, and Sverker Sörlin. ·      “Oh, the Humanities!”: review of Excellent Sheep: The Miseducation of the American Elite and the Way to a Meaningful Life by William Deresiewicz and College: What It Was, Is, and Should Be by Andrew Delbanco.   Transcript coming soon!

Sedan nationen Sveriges födelse i samband med valet av Gustav Vasa som kung år 1523 har vårt förhållande till naturen varit i ständig förändring. Med allt från den skrämmande vilda urskogen till den tämjda, mer konstruerade naturen som ett berikande andaktsrum. Vetenskapsradion Klotet gör flera nedslag i historien; under 15-, 17- och 1900-tal, där religionshistorikern David Thurfjell och miljöhistorikern Sverker Sörlin beskriver hur vi under de senaste 500 åren ser på och förvaltar den miljö vi lever i.Dessutom reportage från fjällvärlden vid en trädgräns som nu hela tiden förflyttas till följd av klimatförändringarna och besök i en modern skog utanför Uppsala med planterade tallar på rad.Programmet är en del av att Sveriges Radio uppmärksammar firandet av Sverige 500 år.Medverkande:Lisa Öberg - fjällekologTomas Roslin - ekolog David Thurfjell - religionshistorikerSverker Sörlin - miljöhistorikerSara Sällström - reporterAnna-Karin Ivarsson - reporterNiklas Zachrisson - programledareAnders Wennersten - producent

I veckans program möter ni idéhistorikern och författaren Sverker Sörlin som kommer med boken "Framtidslandet" om bilden av Norrland. En bok som nu ges ut på nytt - 35 år senare. Sverker Sörlins "Framtidslandet" är en bok om hur olika visioner av Norrland såg ut under industraliseringens framväxt, mellan 1870 och 1920. Det var en tid då svenska politiker riktade blickarna norrut. I boken skildras dåtidens heta debatt om naturresurserna, människorna och vad makten i söder tänkte att de ville ha Norrland till. I grunden fanns stark förhoppning om att Norrland med sina naturrikedomar skulle rädda nationen och föra Sverige framåt i utvecklingen. Boken "Framtidslandet" var Sverker Sörlins avhandling och kom 1988. Den ges nu ut igen med nytt för- och efterord. Berättelsen om dåtidens syn på Norrland, dess resurser och människor, har paralleller till idag. Nu talar man om det "nya gröna Norrland" som ska formas. Hör Sverker Sörlin om dåtidens syn på norra Sverige, dagens gröna omställning och vad Norrland kommer att vara om 30 år.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Andreas Magnell (producent) och Jenny Teleman

Ska vi nå våra klimatmål tyder det mesta på att det är mycket som behöver byggas kommande decennier: det är bland annat elproduktion, elnät, gruvor och nya typer av industrier. I poddens 88:e avsnitt dyker vi tillsammans med Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap på Luleå tekniska universitet, ner i ett område som ofta får bära hundhuvudet för att dessa projekt drar ut på tiden eller inte blir av alls: tillståndsprocesser. Vi tar avstamp i Maria och hennes kollegors rapport “Miljölagstiftningen och industrins framtida konkurrenskraft” om hur miljöprövningen, kärnan i en tillståndsprocess, har utvecklats de senaste 50 åren. Vi får höra om flera framgångsrika exempel — där utsläpp sjunkit drastiskt samtidigt som industrier bibehållit eller ökat sin konkurrenskraft — under 70- och 80-talet och om hur miljöprövningen har utvecklats sen miljöbalken introducerades 1999. Vi exemplifierar även hur tillståndsprocessen ser ut för två typer av verksamheter: gruvor och vindkraftverk. Från och med minut 34 pratar vi om hur tillståndsprocesser kan utvecklas framöver. Maria benar ut resultaten från två statliga utredningar, Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen, och ger sitt perspektiv på förslag såsom en grön gräddfil (där projekt inom till exempel förnybar energi eller kärnkraft får förtur i tillståndsprocessen) och en miljöprövning som i större grad premierar klimataspekter eller genererade arbetstillfällen. Maria ger även sitt perspektiv på kritik om att miljöprövningen i för stor grad tar hänsyn till enskilda arter (bl.a. här och här) och ger handfasta tips på hur tillståndsprocesser kan kortas. Rättelse: Vid minut 50 säger Erik, med utgångspunkt i en artikel på Svenska Dagbladet, att det var ett faktafel att Cementa stoppades på grund av en fjäriltyp i området. Artikeln handlar dock inte om orsakerna till varför Cementa fick nej av domstolen utan utgick från Länsstyrelsens argumentation kopplat till den efterföljande tillståndsprövningen.  Om du gillar avsnittet med Maria kan vi även tipsa om dessa tidigare avsnitt av podden: Sverker Sörlin, Om Norrlands industrialisering — då och nu; Erika Ingvald, Om hur vi får fram mineraler till energiomställningen

Hon har varit miljö- och klimatminister, vice statsminister. Isabella Lövin har också fått Stora Journalistpriset för sin bok ”Tyst hav”. För Stina Jofs berättar hon om mötet med idéhistorikern Sverker Sörlin. Tema? Framtiden, finns den? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad betyder snö för oss människor i Norden? Och vad är det som går förlorat när den försvinner? Möt Britta Marakatt-Labba, Klas Östergren, Björn Wiman och Sverker Sörlin i denna specialsändning. Titta, det snöar!Barn och vuxna flockas kring fönstret i förundran.Men vad är det med snö som väcker så mycket känslor? På annandagens morgon kommer vi i P1 att ägna oss helt åt snö - åt dess betydelse, historia och kultur. Hur tonsätter man snö? Vad har snön symboliserat i konsten? Och vad händer med oss när snön försvinner?Vi tar hjälp av bland andra konstnären Britta Marakatt-Labba, idéhistorikern Sverker Sörlin, tonsättaren Andrea Tarrodi och klimatforskaren Gustav Strandberg i den här direktsändningen om vår känsla för snö. Medverkande: Karin Alfredsson, Saman Bakhtiari, Linda Fagerström, Britta Marakatt-Labba, Gustav Strandberg, Sverker Sörlin, Andrea Tarrodi, Björn Wiman, Klas Östergren.Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Karin Arbsjö 

Det har gått hundra år. Ändå känner vi igen alltsammans. Kriserna fördjupas, men alla tänker först och främst på sig själva.  Om Sverker Sörlin:Sverker Sörlin är historiker och författare. Han har under årens lopp medverkat flitigt i P1 i Studio Ett, Filosofiska rummet, Bildningsbyrån, Vetenskapsradion och har även gjort dokumentärer och Sommarpratat. I SVT hade han på 1990-talet ett eget samtalsprogram, "Öga mot öga" och han skrev speakermanus till dokumentärfilmen om Linné 2004. Sverker Sörlin har varit regeringsrådgivare inom forsknings- och miljöpolitik och var 2018-2022 ledamot av Klimatpolitiska rådet. Till vardags är han professor i miljöhistoria vid KTH och rör sig gärna utomhus, mycket fysiskt, och allra helst på längdskidor.Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Island har länge fungerat som en slags skärningspunkt där människa och geologi möts. Men i den mänskliga påverkans tidsålder får Islandsresan en ny laddning, konstaterar idéhistorikern Erik Isberg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras den 25 april 2019.Under 2010-talet ökade antalet resor till Island explosionsartat i spåren av finanskrisen när den lilla ön i Atlanten blev ett av de främsta resmålen för den västerländska medelklassen. Men samtidigt som bilder på gejsrar och svarta vulkanstränder fyllde sociala medier uppenbarade sig ett annat, långt större geologiskt fenomen. Idén om mänskligheten som en kraft som förändrar jorden fick ett brett genomslag, oftast sammanfattat med begreppet antropocen, en geologisk epok som kännetecknas av mänsklig aktivitet.  För 11 500 år sedan inleddes holocen, antropocens föregångare. Det är en epok som brukar beskrivas som varm och stabil, en grogrund för mänskligt liv på jorden. Om detta är den naturvetenskapliga expertisen enig, men tidpunkten för dess slut är desto mer omtvistad. Olika händelser som den agrara revolutionen, ångmaskinens tillkomst, atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki har föreslagits som dess slut och därmed också planetens övergång till antropocen. 2016 är ett annat alternativ, om inte annat som en populärkulturell slutpunkt, då holocen dödförklarades av tidskriften Time.Att publicera en dödsruna för en geologisk epok som nått sin slutpunkt på grund av mänsklig aktivitet hade för bara några decennier sedan tett sig obegripligt. Geologisk tid var något som bara fanns, som himlen, havet och solen, ett milt bakgrundsbrus långt bortom räckhåll. Men precis som havsnivåerna visat sig stiga på grund av smältande isar och atmosfären fyllts med koldioxid, har också den geologiska tiden dragits in i våra liv i en stadig ökning av mänsklighetens rumsliga och temporala gränser. Det vi gör idag kommer sannolikt att lämna spår som är kvar även när vår art inte längre finns. Denna expansion innebär förutom allt annat ett hot mot vildmarksturismens idé om att uppleva platser bortom mänsklighetens påverkan, eftersom dessa platser gradvis upphört att existera. Men på Island mullrar det under klipporna, en dov röst som påminner om en tid när relationen mellan människa och planet var radikalt annorlunda.När det planetära kliver in i vår vardag blir den geologiska epokindelningen något annat än abstrakt naturvetenskap: den får en känslomässig laddning. Holocen brukade vara en neutral term för att beskriva en viss mängd tid, en slags måttenhet, men har fyllts med nya betydelser och beskrivs, som i Times dödsruna, som något vackert som förstörts. I det isländska landskapet blir de planetära krafterna synliga och den geologiska tid som tidigare tett sig abstrakt kan anta materiell form. För en västerländsk vildmarksturism som betonat frånvaro av mänsklig påverkan kan kanske lockelsen med Island delvis förstås som ett sökande efter en sista utpost som ännu inte upplevs som indragen i en expanderande mänsklighet. En nostalgi som riktar sig mot en geologisk urkraft snarare än ett redan förlorat ekologiskt paradis.Men Island har också länge fungerat som en slags skärningspunkt där människa och geologi möts. Redan i Jules Vernes Till jordens medelpunkt från 1864 är Island passagen som tillåter professor Lidenbrock och hans expedition att lämna jordytan och dyka ner i planetens innanmäte. Vid tiden för bokens tillkomst hade Island varit av vetenskapligt intresse i nästan ett sekel, men kunskaperna om geologiska processer var ännu i sin linda. Vetenskapsmannen Joseph Banks utförde under 1770-talet tidiga expeditioner till Island och i breven han skrev hem till London berättade han fascinerat om gejsrar, styrda av för honom okända krafter. I takt med att geologin växte fram under 1800-talet byttes gamla sanningar ut mot nya, jordens inre blev möjligt att kartlägga med vetenskap.Antropocens framväxt innebär att en ny omprövning av mänsklighetens och planetens relation står för dörren. Den separation mellan mänskliga och geologiska tidsskalor som tagits för given blir allt mer omöjlig att bibehålla. I ljuset av detta kan kanske även Island ses i ett nytt ljus: inte som en passage mellan två olika världar, utan som en plats där de uppluckrade gränserna dem emellan blir synliga.Genom vildmarksturismens historia har olika landskap laddats med olika betydelser beroende på betraktarens förförståelse. För grundarna av nationalparken Yosemite i Kalifornien var den storslagna naturen ett bevis för Guds storhet medan 1800-talets nationalromantiker tolkade naturen som ett intyg för den egna nationens karaktär och kvalitet. En bärande tanke inom den västerländska vildmarksturismens historia är att människan är liten och förgänglig, naturen storslagen och evig och att dessa två alltid är åtskilda. I marknadsföringen av Island återupprepas ofta denna tanke och 2010-talets många Islandsresor brukar delvis tillskrivas vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott 2010. Under några veckor avbröt askmolnet från vulkanen den annars punktliga flygtrafiken och världens blickar riktades mot de krafter som låg bakom de inställda avgångarna. På så sätt är Islandsresenärerna ett led i en längre historia där en längtan efter litenhet bara antagit nya former. Sökandet efter orörda platser är på så sätt detsamma, men förhållandet mellan människa och planet är det inte.Problemet med vildmarksturismen är emellertid också detsamma: lika lite som de tidiga vildmarksturisterna stod utanför naturen står vi idag utanför jordens geologiska processer. Hur många askmoln Eyjafjallajökull än spottar ur sig kan de aldrig täcka över det faktum att mänsklighetens förhållande till planeten är förändrat i grunden. Dessutom är flygresan till Island en del av den problematik som lett fram till den just här förändringen. Men Islandsresan skulle också kunna vara en del av en större omprövning av mänsklighetens plats i en ny geologisk epok.Antropologerna Gisli Pálsson och Heather Anne Swanson använder begreppet geosocialitet för att beskriva hur geologiska förändringar inte längre kan förstås enbart på planetär nivå, utan också som något som kan erfaras i den egna kroppen när gränser mellan mänskligt och geologiskt upphävs. Upplevelsen på Island kan på så vis också vara motsatsen till nostalgi: det blir en plats där man kan få syn på vårt nya geologiska tillstånd och de krafter vi nu är en del av, en glimt av en framtid där mänskligheten skapat en planet som är aktiv snarare än passiv. Den bubblar framför oss, sjunger under våra fötter.I relation till landskapet blir vi inte högt ovanstående eller obetydligt små, utan något annat, sammanlänkade. Island erbjuder, som miljöhistorikern Sverker Sörlin beskrivit det, en känsla av tillhörighet till en begynnande geo-mänsklighet. Resan dit blir en övergångsritual, ett kollektivt farväl till en planet som förändrats i grunden. Vallfärdandet till den lilla vulkanön i Atlanten får något religiöst över sig. En sorts pilgrimsresa. På Instagram lägger en bekant upp bilder från sitt besök på Island. Naturen är storslagen, klipporna askgrå. Horder av besökare köar runt vattenfallet Gullfors och när jag kisar lite liknar det nästan en begravningsprocession i slitstarka funktionskläder.Erik Isberg, idéhistoriker med inriktning på miljöhistoria Litteratur:Anna Agnarsdóttir (red.), Sir Joseph Banks, Iceland and the North Atlantic 1772-1820. Journals, Letters and Documents, Taylor & Francis, London, 2016. Chris Wilson, Obituary: Remembering the Holocene Epoch, Time Magazine, 2016. Gisli Pálsson och Heather Anne Swanson, Down To Earth: Geosocialities and Geopolitics, Environmental Humanities, 8:2, 2016.

Professorn om visionen av det fossilfria välfärdslandet Sverige. Sverker Sörlin är prisbelönt författare och professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan.Under lång tid har Sverker Sörlin också varit del av den svenska kulturdebatten som skribent i bland annat Dagens Nyheter. Han har skrivit en rad böcker, främst inom området idéhistoria, men också självbiografiskt om längdskidåkning, sjukdom och bildning.I sin avhandling Framtidslandet från 1988 beskrev han den första industriella revolutionen i Norrland i slutet av 1800-talet. En liknande utveckling sker idag och framtidshoppet kring norra Sveriges nya stora industrier växer återigen.Sverker Sörlin om sitt Sommarprat: Mitt Sommar handlar om kärleken till livet och om sådant som hjälper oss att leva, till exempel inlevelse, rättvisa och bildning. Och så ska det handla om visionen av det fossilfria välfärdslandet Sverige. Där är det nya Gröna Norrland ett test case.Producent: Niklas ZachrissonVill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

Hur kan man gå från förtvivlan till hopp när många saker pekar i fel riktning? Klimathot, krig, hungersnöd, flyktingkris, stigande räntor och minskat värde på pengarna. Vad kan få oss att lyfta blicken och se hoppfullt på framtiden?Förutom historikern och författaren Sverker Sörlin hörs röster från Almedalen där många seminarier handlade just om hopp och hopplöshet. Hör bland andra: Pella Thiel, ekolog och grundare av föreningen Omställningsnätverket David Orlic, f d rådgivare till Socialdemokraterna i tidigare valrörelser, företagsledare och katolik Felicia Ferreira, chefredaktör för den kristna tidningen Dagen Antje Jackelén, ärkebiskopprogramledare: Åsa Furuhagen producent. Anders Diamant

I Solcellskollens 74:e avsnitt gästas vi av Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria på KTH och ledamot för det Klimatpolitiska rådet. I avsnittet vävs två parallella historier samman: en om industrialiseringen av Norrland och en om miljöfrågans ursprung och framväxt.  Vi tar avstamp i Framtidslandet, Sverkers doktorsavhandling om industrialiseringen av Norrland under tidsperioden 1870-1920. Vi får dels höra om migreringen till norra Sverige och de investeringar i sågverk, gruvor, tågräls och vattenkraftverk som låg till grund för utvecklingen — och dels om samhällsdebatten och de olika åsiktsströmningarna om hur norra Sverige skulle utvecklas.  I avsnittets andra del (från 33:e minuten) går Sverker igenom hur miljön som samhällelig fråga växte fram under 1900-talets andra hälft. Vi får bl.a. höra om hur kunskapsutvecklingen under de två världskrigen bidrog till förståelsen om hur människan påverkar miljön och om hur institutioner bildades kring miljöfrågor. Sverker pratar även om Sveriges (och Stockholms) roll i det internationella miljöarbetet och resonerar kring hur en person som Greta Thunberg kan ha fått ett så stort genomslag.  I den sista delen av podden (från 67:e minuten) väver vi samman de två berättelserna genom att prata om den nyindustrialiseringen som sker i Norrland idag inom ramen för den gröna omställningen. Sverker drar paralleller mellan utvecklingen i norra Sverige då och nu och resonerar kring hur utvecklingen denna gång kan bli mer hållbar för de samhällen som utvecklas och byggs upp runt de nya näringarna.

För att möta klimathotet pågår i norra Norrland ett omfattande omställningsarbete på en rad fronter. Stål ska framställas utan koldioxidutsläpp. Elbilbatterier ska produceras i storskaliga fabriker. Därtill kommer infrastrukturprojekt där allt sammantaget beräknas kunna behöva en inflytt på 100 000 människor i och med de framväxande industrierna. Det handlar såväl om ingenjörer och fabriksanställda som om lärare, frisörer och en rad servicearbeten.Vi möter bland andra Chana Svensson som flyttat från USA till Luleå för att värva folk till regionen genom en digital arbetsförmedling med Markus Gustafsson.Sverker Sörlin varnar för den snabba utvecklingenMiljöhistorikern Sverker Sörlin höjer ett varningens finger för hur fort utvecklingen nu går: Ska man lyckas med omställningen kan inte folk sticka efter några år. Det kommer ju behövas 10 000-tals människor under lång tid, säger Sverker Sörlin.Medverkande: Chana Svensson, driver kommersiell arbetsförmedling tillsammans med Markus Gustafsson, Peter Larsson, regeringens samordnare för samhällsomställning i norr, Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria och ledamot i klimatpolitiska rådet, Johan Rockström, professor i jordsystemvetenskap.Reporter och programledare: Niklas ZachrissonProducent: Anders Wennersten

Vi tenker gjerne at vi har et spesielt inderlig forhold til naturen i Norden, omringet av et variert landskap med vidder og fjell, fjorder og sjøer, daler og åkere. På hvilke måter har mennesker i Norden benyttet seg av naturen? Hva kjennetegner, og hva er det som har formet nordiske natursyn? Og på hvilke måter er disse sammensatt av selvmotsigelser og paradokser knyttet til romantikk, identitet, forbruk og ødeleggelse? Dag O. Hessen er professor i biologi ved Universitetet i Oslo, Elin Anna Labba er journalist og forfatter og Sverker Sörlin er professor i miljøhistorie ved Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. De møtes til en samtale om nordisk natursyn, ledet av Marius Timmann Mjaaland, professor i teologi ved Universitetet i Oslo og leder av forskningsprosjektet «Ecodisturb» ved UiO:Norden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mitt i sommaruppehållet bjussar vi på ett bonusavsnitt med Sverker Sörlin.

Människor och tro om människans ständiga sökande efter mening, livsåskådningens och religionens roll i coronakrisens spår. Hur har coronakrisen påverkat vår syn på livets mening? Ovissheten har skakat om oss som individer och som kollektiv. Med förlusten av liv, trygghet och kontroll föds ofta tankar om vad som är viktigast. Kan pandemin öppna nya möjligheter och göra oss bättre rustade för nästa kris? Medverkande: Nuri Kino, aktivist och skribent, Mira, yogalärare, Peter Gärdenfors, kognitionsforskare och Sverker Sörlin, idehistoriker. Programledare: Åsa Furuhagen Producent: Ülkü Holago Reportrar: Edgar Mannheimer och Yael Seligsohn

Bea Uusmas nya undersökningar av polarfararen Andrées dagbok är en av de spännande forskningshistorier som INTE handlar om corona. Skidåkningens viktiga roll får vår kultur, humlornas dramatiska maktkamper under jord och ett gåtfullt alligatorljud hör vi också om. Jag har läst saker som ingen annan har läst förut, förutom han som skrev det 1897, sa Bea Uusma när vi intervjuade henne om hennes nya projekt att med moderna tekniker undersöka den sköra och illa medfarna dagbok som hittades tillsammans med kvarlevorna av polarfararna, på Vitön. Den har legat inlåst i ett arkiv sedan den hittades på 1930-talet och ingen har undersökt den sedan dess. I årets tillbakablick tar vi också upp forskning om de stora bränderna, för året inleddes ju med dramatiska bränder i Australien, något som vi kanske nästan har glömt nu. Vasaloppet kördes som vanligt och vi fördjupade oss i skidåkningen som kulturarv och hur det ska gå med det när vintrarna blir varmare.  Vi pratar med idéhistoriker Sverker Sörlin, bland andra. Och insektsforskaren och humleälskaren Steve Goulson berättar om humlornas mörka och farliga liv. Dessutom om ett gåtfullt ljud från en alligator på helium, som delade både våra lyssnare och redaktionen. Programledare: Lena Nordlund och Björn Gunér Tekniker: Janne Jutila

Rachel Carson är marinbiologen som slog larm om besprutningsmedlens förödande effekter på miljön. Hennes bästsäljande bok ”Tyst vår” från 1962 fick ett enormt genomslag och tillhör idag miljöforskningens absoluta klassiker. Men hon skrev också flera banbrytande böcker om världshavens historia och biologi. Med en briljant förmåga att gestalta naturvetenskaplig forskning i en starkt poetisk berättarkonst blev hon en unik röst i den framväxande miljörörelsen. Bildningspodden stiftar bekantskap med en miljöpionjär och diskuterar vad hennes verk kan säga oss idag. Gäster är litteraturvetaren Claudia Egerer, idéhistorikern Karin Dirke och miljöhistorikern Sverker Sörlin. Avsnittet spelades in live på Nordiska museet, under en klimatkväll arrangerad av Nordiska museet och Stockholms Kvinnohistoriska – och publicerades första gången den 10 mars 2020. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Boken heter “Till bildningens försvar – Den svåra konsten att veta tillsammans” och gäst är författaren Sverker Sörlin.Bildning är mer än ren kunskap och något som går bortom utbildning och utbildningsnivåer. Bildning handlar närmast om att veta tillsammans och är kopplat till bl.a. omdöme, värderingar och medborgarskap. Vikten av bildning är därför helt central för att hålla ihop ett samhälle och inte minst för att hålla ihop en demokrati. När vi lever i en tid med ett föränderligt landskap av politiska partier, medier och opinioner – är det kanske så att bildningens roll är viktigare än någonsin tidigare. I programmet pratar vi bl.a. om vad bildning är för något. Vi pratar om varför bildning är kritiskt viktigt 2020. Och vi pratar om hur man kan bli en mer bildad person. Lyssna och få en kortversion av boken! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

DN:s kulturredaktion har under våren publicerat texter av svenska och internationella författare – många av dem ges nu ut i bokform, 21 författare om krisen. I dagens avsnitt, som spelades in via en digital möteslänk och sändes live för prenumeranter, talar Åsne Seierstad, Sverker Sörlin, Elisabeth Åsbrink och Maciej Zaremba om Sveriges coronastrategi – om äldrevården, dödstalen, politik, populism och om den svenska självbilden. Åsne Seierstad menar att besluten att stänga skolorna och att förbjuda folk att åka till sina stugor var rent politiska, fattade för att lugna en orolig befolkning. Elisabeth Åsbrink berättar bland annat om de kraftiga reaktioner hon mottog efter en artikel där hon ifrågasatte om Sverige inte saknade krisberedsskap och möjligen var fredsskadat. “Jag är ingen dununge, men det här var något nytt. Jag kallades krigshetsare, och enligt samma logik jämförd med Hitler,” säger hon. Programledare: Johar Bendjelloul. Teknik: Lasse Engström, Visualised.

This week, Alex interviews Dr. Sverker Sörlin, a Swedish historian and academic, about Sweden's decision to avoid a lockdown and their alarmingly high death rate. Compared to its Scandinavian neighbours that have imposed lockdowns and seen far lower rates, Sweden is an outlier. Recently, the country's celebrity scientific advisor Anders Tegnell has said the decision to only ban gatherings of over 50 may have been a mistake. In this episode, Alex wants to know what it is about Sweden that made them do it differently. Dr.Sverker is an academic of "Idé och lärdomshistoria", translated from Swedish as History of Science and Ideas. He frequently appears in Swedish media and is an extremely knowledgable interviewee to talk about Sweden's coronavirus policy.

Sweden has attracted enormous international attention for its far less stringent coronavirus strategy, largely devised by scientists inside the state bureaucracy. What Swedish governance traditions and political philosophies led to the expert-driven response to COVID-19 that has been variously commended and condemned by commentators both inside and outside of Sweden, and politicized by activists on the left and the right? Prof. Sverker Sörlin, a leading historian and public intellectual, joins the podcast to discuss the historical roots of Sweden's coronavirus response, and explain how it is being misunderstood and misrepresented by many observers in the midst of the global pandemic.

EU, FN och många av världens ledare uppmanar nu till en grön omstart efter pandemin. Men tar de rekordstora räddningspaketen hänsyn till klimat och miljö? Politiska beslut om vad statliga pengar ska läggas på den närmaste tiden, kommer att bli avgörande för om klimatomställningen kommer att fortsätta eller bromsas upp. Inom EU pågår en maktkamp mellan olika intressen. En fråga som debatteras i flera länder är om flygbolag ska få del av räddningspengar utan några miljömässiga motkrav. Samtidigt kan man se den pågående coronakrisen som ett möjlighetsfönster för att även lösa klimatkrisen. Det finns många exempel på hur kriser påskyndar och bryter av från en tidigare utveckling, säger Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Programledare: Niklas Zachrisson Reporter: Sara Sällström Producent: Mona Hambraeus

Anna har läst en artikel av Sverker Sörlin i DN och funderar över var den enande rösten kring framtiden är någonstans och vikten av att hämta kunskap från fler ställen än man är van vid. Isabelle har en dröm om att bli lite mer som Max Martin, med ett arbetssätt som säkerställer att alla perspektiv får plats. Och sen har hon även gråtit sig igenom Michel Jordan-dokumentären på Netflix och funderar över vikten av att låta alla få göra sin grej. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Rachel Carson är marinbiologen som slog larm om besprutningsmedlens förödande effekter på miljön. Hennes bästsäljande bok "Tyst vår" från 1962 fick ett enormt genomslag och tillhör idag miljöforskningens absoluta klassiker. Men hon skrev också flera banbrytande böcker om världshavens historia och biologi. Med en briljant förmåga att gestalta naturvetenskaplig forskning i en starkt poetisk berättarkonst blev hon en unik röst i den framväxande miljörörelsen. Bildningspodden stiftar bekantskap med en miljöpionjär och diskuterar vad hennes verk kan säga oss idag. Gäster är litteraturvetaren Claudia Egerer, idéhistorikern Karin Dirke och miljöhistorikern Sverker Sörlin. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion/Stockholms universitet. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Avsnittet spelades in live på Nordiska museet, under en klimatkväll arrangerad av Nordiska museet och Stockholms Kvinnohistoriska.

Hur ska det gå med längdskidåkning som bred, folklig sport om vi får fler snölösa vintrar? I Vetenskapspodden hör vi idéhistorikern Sverker Sörlin och snö och skidåkning som kulturarv och längdåkningsprofessorn HC Holmberg om hur man bäst tränar till Vasaloppet snöfattiga säsonger. Lena och hennes kompis Lotta är långt från elitmotionärerna som jagar snö, tränar i stakmaskiner på gym och åker rullskidor. De ger sig ut i spåren med kaffetermos i ryggsäcken för att få en mysig utflykt. Men i södra Sverige har det varit svårt de senaste säsongerna. Och för många av årets Vasaloppsåkare har årets träningssäsong varit extra svår. Somliga har inte alls lyckats träna på snö. I programmet hör vi elitmotionären Martin Höglund, som hoppas placera sig bland topp 500, som han gjorde förra året. Han berättar hur han lagt upp träningen, för där han bor har det inte varit någon snö alls i år. Idéhistorikern Sverker Sörlin pratar om snö som något existentiellt, men också något som kan väcka ett miljöengagemang. Men att vi är ett skidåkande folk med ett arv från Gustav Vasa är faktiskt lite av en myt. HC Holmberg är professor i idrottsvetenskap och har bidragit med mycket forskning om längdskidåkning genom åren, och tekniker att träna inomhus. Men han tycker också att skidåkning ska göras ute i skogen, eller i fjällen,  om det ska kännas riktigt bra. Medverkande: Lars Broström, Marie-Louise Kristola och Lena Nordlund Producent: Björn Gunér  Tekniker: Janne Juuttila

Varmare? Ja tack! Så tänkte forskarna om klimatet i början av 1900-talet om man alls trodde på uppvärmningen. När man insåg allvaret, hade vi redan släppt ut stora mängder koldioxid i atmosfären. Andra delen av Klimatinsikten handlar om den brittiske hobbymeteorologen som på 1930-talet upptäckte att det blir varmare. Och om forskaren som började mäta koldioxid på vulkanen Mauna Loa och såg en successiv ökning. Vi hör också om världens första datorberäknade väderleksprognos - som gjordes i Sverige. I programmet hörs: Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria vid Kungliga tekniska högskolan, Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet. Programledare Malin Avenius Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se Ljudtekniker Olof Sjöström

1969 skriver Ingenjörs-vetenskapsakademiens direktör Sven Brohult en framtidsprognos om hur den tekniska och vetenskapliga världen kommer att se ut om 50 år. Nu är 2019 snart slut, och vi har facit. År 1969 var framtiden inne, säger idéhistorikern Sverker Sörlin. Den var svindlande och lockande. Vi känner igen oss, vi förstå vad de trodde på. Ändå är det inte vi. Inte nu. Sverker Sörlin har skrivit ett svar till Sven Brohults framtidsprognos från sextiotalet. Han har frågat sig: Hur väl kan man lyckas med en prognos 50 år framåt i tiden? Vad säger den om den tid den skrevs i? Och vad kan vi lära oss av den? Programledare Frida Long Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Vad måste man ha koll på för att räknas som bildad idag? Aristoteles algoritmer? Har vi blivit mindre bildade än förr? Och är bildning politisk? Begreppet bildning har ett nostalgiskt skimmer över sig. Någon tänker kanske på 1800-talets bildade borgerskap, någon annan på folkrörelsernas arbete med att sprida bildningens ljus även till andra samhällsklasser. Men vad betyder det att vara bildad i slutet av 2010-talet? Och varför är det eftersträvansvärt att vara det? I sin nya bok Till bildningens försvar försöker idéhistorikern Sverker Sörlin lägga grunden till ett nytt bildningsbegrepp som rymmer både kunskap och värderingar, och på vilket man kan bygga en samhällsgemenskap kanske rentav rädda klimatet. Men är det klokt att blanda fakta och värderingar? Filosofiska rummet bjuder denna vecka på ett bildat samtal mellan Sverker Sörlin och filosofen Åsa Wikforss, tillträdande ledamot i Svenska Akademien. Programledare: Tithi Hahn Producent: Mårten Arndtzén

Dessutom om hur brittiska Margaret Thatcher lyfte klimatfrågan långt innan den var så politiserad och gruppen Junior Brielle om fenomenet att slå sönder instrument och hur det står sig i framtiden. Vad vet vi egentligen om den 500 kilo tunga jätteapan Gigantopithecus blacki som funnits på jorden. Varför försvann apan och vad har storleken för betydelse i djurvärlden? Lars Werdelin, professor vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm vet mer om storlekens roll i evolutionen. Dagen före Berlinmuren föll, för 30 år sen, höll den dåvarande brittiska premiärministern Margaret Thatcher ett glödande tal i FN:s generalförsamling där hon varnade för ökande koldioxidutsläpp. Det fick nästan ingen uppmärksamhet. Sverker Sörlin kom till Thomas och Louise för att reda ut när den globala uppvärmningen politiserades. Och så får vi besök av musikgruppen Junior Brielle, som anknyter till traditionen att slå sönder sina instrument. Hur ser dom på fenomenets framtid och hur går det till? Programledare: Thomas Nordegren. Bisittare: Louise Epstein Producent: Jakob Runevad Kjellmer

Har vi blivit obildade? Folkbildning är inte längre en svensk paradgren, istället är kunskap och specialiserad utbildning politikens prioritet. Men vad händer med ett samhälle som överger tanken om bildning, som i en klassisk definition är det som ska hjälpa en människa att bli fri? Sverker Sörlin menar i den nya boken ”Till bildningens försvar” att någonting väsentligt gått förlorat i vår förståelse och måste återtas – och det är bråttom. Programledare: Nina Eidem 

1989 var året då allting hände. Men hur såg tidsandan ut, och hur förändrades den av allt det som inträffade det året? I utställningen 1989 på Nationalmuseum möter vi ett av förra seklets mest dramatiska år i helfigur. Vi påminns även om sådant som kanske hamnat i skuggan av de avgörande händelserna. Som att formgivningen växlade spår, från 1980-talets fräsiga postmodernism till en ny, mer avskalad stil med nostalgiska inslag. Och att många bildkonstnärer betraktade de dramatiska skeendena på distans, obenägna att engagera sig direkt i politiken. Vad är en tidsanda? Hur kommer den till uttryck i konst och populärkultur? Hur påverkade händelserna 1989 sin tids anda? Och kan vi få syn på vår egen tidsanda vid en jämförelse? Filosofiska rummet gästar Nationalmuseum tillsammans med konsthallschefen Mårten Castenfors, designprofessorn Sara Kristoffersson och idéhistorikern Sverker Sörlin.   Programledare: Tithi Hahn Producent: Mårten Arndtzén

I hundra program har Bildningspodden bjudit in forskare för att berätta om och analysera historiska och nutida fenomen. Men vad är det egentligen som driver forskare som går ut i offentligheten och delar med sig av sin kunskap? Varför är det nödvändigt? Och har det blivit svårare för forskare att nå ut i idag? På Bokmässan i Göteborg förra veckan var detta ett hett samtalsämne på flera håll. Bildningspodden gästade Dagens Nyheters scen för att höra hur forskare själva upplever saken. I detta specialavsnitt hör du några av samtalen från mässan. Filosoferna Jonna Bornemark och Åsa Wikforss pratar om varför filosofen behövs i debatten om sanning och kunskap. Idéhistorikern Sverker Sörlin och antikhistorikern Ida Östenberg debatterar bildningsarvets betydelse i samhällsdebatten. Och historikerna Brita Planck och Anna Carlstedt berättar om hur de använt sin humanistiska kunskap i olika förtroendeuppdrag i samhället. Ljudtekniker på DN-scenen: Mikael Thieme. Klippning och ljudproduktion: Christine Ericsdotter Nordgren. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Varför dras kulturlivet till det komplicerade begreppet "Antropocen"? En ny kanadensisk dokumentär med hisnande flygbilder ställer svåra frågor utan enkla svar. Dessutom en dag med en äkta operadiva. Det är Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Tekniska högskolan i Stockholm, och Kulturredaktionens kritiker Jenny Teleman som har sett dokumentären och funderar över människan bakom alla de maskiner som förändrar vår jord i grunden. P1 Kulturs Roger Wilson har åkt hem till hovsångerskan Siv Wennberg, aktuell i dokumentären "Sivandivan", som ger sin syn på en karriär som enligt henne själv bitvis var ett riktigt helvete. Vi får både följa med på frissan och på förhandsvisning. Dessutom får vi höra om Terry Gilliams nya film om "Don Quijote" och Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén tipsar om en kulturutflykt att göra till ett av våra grannländer. Programledare: Roger Wilson Producent: Mattias Berg

Island har länge fungerat som en slags skärningspunkt där människa och geologi möts. Men i den mänskliga påverkans tidsålder får Islandsresan en ny laddning, konstaterar idéhistorikern Erik Isberg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Under 2010-talet ökade antalet resor till Island explosionsartat i spåren av finanskrisen när den lilla ön i Atlanten blev ett av de främsta resmålen för den västerländska medelklassen. Men samtidigt som bilder på gejsrar och svarta vulkanstränder fyllde sociala medier uppenbarade sig ett annat, långt större geologiskt fenomen. Idén om mänskligheten som en kraft som förändrar jorden fick ett brett genomslag, oftast sammanfattat med begreppet antropocen, en geologisk epok som kännetecknas av mänsklig aktivitet.   För 11 500 år sedan inleddes holocen, antropocens föregångare. Det är en epok som brukar beskrivas som varm och stabil, en grogrund för mänskligt liv på jorden. Om detta är den naturvetenskapliga expertisen enig, men tidpunkten för dess slut är desto mer omtvistad. Olika händelser som den agrara revolutionen, ångmaskinens tillkomst, atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki har föreslagits som dess slut och därmed också planetens övergång till antropocen. 2016 är ett annat alternativ, om inte annat som en populärkulturell slutpunkt, då holocen dödförklarades av tidskriften Time. Att publicera en dödsruna för en geologisk epok som nått sin slutpunkt på grund av mänsklig aktivitet hade för bara några decennier sedan tett sig obegripligt. Geologisk tid var något som bara fanns, som himlen, havet och solen, ett milt bakgrundsbrus långt bortom räckhåll. Men precis som havsnivåerna visat sig stiga på grund av smältande isar och atmosfären fyllts med koldioxid, har också den geologiska tiden dragits in i våra liv i en stadig ökning av mänsklighetens rumsliga och temporala gränser. Det vi gör idag kommer sannolikt att lämna spår som är kvar även när vår art inte längre finns. Denna expansion innebär förutom allt annat ett hot mot vildmarksturismens idé om att uppleva platser bortom mänsklighetens påverkan, eftersom dessa platser gradvis upphört att existera. Men på Island mullrar det under klipporna, en dov röst som påminner om en tid när relationen mellan människa och planet var radikalt annorlunda. När det planetära kliver in i vår vardag blir den geologiska epokindelningen något annat än abstrakt naturvetenskap: den får en känslomässig laddning. Holocen brukade vara en neutral term för att beskriva en viss mängd tid, en slags måttenhet, men har fyllts med nya betydelser och beskrivs, som i Times dödsruna, som något vackert som förstörts. I det isländska landskapet blir de planetära krafterna synliga och den geologiska tid som tidigare tett sig abstrakt kan anta materiell form. För en västerländsk vildmarksturism som betonat frånvaro av mänsklig påverkan kan kanske lockelsen med Island delvis förstås som ett sökande efter en sista utpost som ännu inte upplevs som indragen i en expanderande mänsklighet. En nostalgi som riktar sig mot en geologisk urkraft snarare än ett redan förlorat ekologiskt paradis. Men Island har också länge fungerat som en slags skärningspunkt där människa och geologi möts. Redan i Jules Vernes Till jordens medelpunkt från 1864 är Island passagen som tillåter professor Lidenbrock och hans expedition att lämna jordytan och dyka ner i planetens innanmäte. Vid tiden för bokens tillkomst hade Island varit av vetenskapligt intresse i nästan ett sekel, men kunskaperna om geologiska processer var ännu i sin linda. Vetenskapsmannen Joseph Banks utförde under 1770-talet tidiga expeditioner till Island och i breven han skrev hem till London berättade han fascinerat om gejsrar, styrda av för honom okända krafter. I takt med att geologin växte fram under 1800-talet byttes gamla sanningar ut mot nya, jordens inre blev möjligt att kartlägga med vetenskap. Antropocens framväxt innebär att en ny omprövning av mänsklighetens och planetens relation står för dörren. Den separation mellan mänskliga och geologiska tidsskalor som tagits för given blir allt mer omöjlig att bibehålla. I ljuset av detta kan kanske även Island ses i ett nytt ljus: inte som en passage mellan två olika världar, utan som en plats där de uppluckrade gränserna dem emellan blir synliga.                       Genom vildmarksturismens historia har olika landskap laddats med olika betydelser beroende på betraktarens förförståelse. För grundarna av nationalparken Yosemite i Kalifornien var den storslagna naturen ett bevis för Guds storhet medan 1800-talets nationalromantiker tolkade naturen som ett intyg för den egna nationens karaktär och kvalitet. En bärande tanke inom den västerländska vildmarksturismens historia är att människan är liten och förgänglig, naturen storslagen och evig och att dessa två alltid är åtskilda. I marknadsföringen av Island återupprepas ofta denna tanke och 2010-talets många Islandsresor brukar delvis tillskrivas vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott 2010. Under några veckor avbröt askmolnet från vulkanen den annars punktliga flygtrafiken och världens blickar riktades mot de krafter som låg bakom de inställda avgångarna. På så sätt är Islandsresenärerna ett led i en längre historia där en längtan efter litenhet bara antagit nya former. Sökandet efter orörda platser är på så sätt detsamma, men förhållandet mellan människa och planet är det inte.                       Problemet med vildmarksturismen är emellertid också detsamma: lika lite som de tidiga vildmarksturisterna stod utanför naturen står vi idag utanför jordens geologiska processer. Hur många askmoln Eyjafjallajökull än spottar ur sig kan de aldrig täcka över det faktum att mänsklighetens förhållande till planeten är förändrat i grunden. Dessutom är flygresan till Island en del av den problematik som lett fram till den just här förändringen. Men Islandsresan skulle också kunna vara en del av en större omprövning av mänsklighetens plats i en ny geologisk epok.                       Antropologerna Gisli Pálsson och Heather Anne Swanson använder begreppet geosocialitet för att beskriva hur geologiska förändringar inte längre kan förstås enbart på planetär nivå, utan också som något som kan erfaras i den egna kroppen när gränser mellan mänskligt och geologiskt upphävs. Upplevelsen på Island kan på så vis också vara motsatsen till nostalgi: det blir en plats där man kan få syn på vårt nya geologiska tillstånd och de krafter vi nu är en del av, en glimt av en framtid där mänskligheten skapat en planet som är aktiv snarare än passiv. Den bubblar framför oss, sjunger under våra fötter. I relation till landskapet blir vi inte högt ovanstående eller obetydligt små, utan något annat, sammanlänkade. Island erbjuder, som miljöhistorikern Sverker Sörlin beskrivit det, en känsla av tillhörighet till en begynnande geo-mänsklighet. Resan dit blir en övergångsritual, ett kollektivt farväl till en planet som förändrats i grunden. Vallfärdandet till den lilla vulkanön i Atlanten får något religiöst över sig. En sorts pilgrimsresa. På Instagram lägger en bekant upp bilder från sitt besök på Island. Naturen är storslagen, klipporna askgrå. Horder av besökare köar runt vattenfallet Gullfors och när jag kisar lite liknar det nästan en begravningsprocession i slitstarka funktionskläder.     Litteratur: Anna Agnarsdóttir (red.), Sir Joseph Banks, Iceland and the North Atlantic 1772-1820. Journals, Letters and Documents, Taylor & Francis, London, 2016.   Chris Wilson, Obituary: Remembering the Holocene Epoch, Time Magazine, 2016.   Gisli Pálsson och Heather Anne Swanson, Down To Earth: Geosocialities and Geopolitics, Environmental Humanities, 8:2, 2016.

En blåklint, en fyrklöver, en ros och en maskros. Hur bra matchar de här blommorna varandra i en bukett?   Fyra månader efter riksdagsvalet kom en ny regering på plats, i och med att Liberalerna och Centern enades med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om ett budgetsamarbete på 73 punkter. Ett tjugotal miljö- och klimatpolitiska förslag finns med i överenskommelsen inom många olika sakområden, det så kallade januariavtalet. Några exempel är en grön skatteväxling, årtal för utfasning av fossila bränslen och investeringar i järnvägar. - Förslagen ligger i linje med vad vi på klimatpolitiska rådet allmänt uppfattar som både meningsfullt och nödvändigt, säger Sverker Sörlin professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan och ledamot i klimatpolitiska rådet, som intervjuas i veckans Klotet. Men i överenskommelsen finns också ett uppluckrat strandskydd och stopp för kartläggning av nyckelbiotoper i skogen. Och sociala rättviseaspekter lyser med sin frånvaro. Veckans Klotet skärskådar och diskuterar innehållet i den nya miljöpolitiken. Medverkar gör finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund, MP, Björn-Ola Linnér, klimatpolitisk forskare vid Linköpings universitet och Mikael Karlsson, forskare vid KTH, konsult och tidigare ordförande för Naturskyddsföreningen. Centerpartiets energi- och klimatpolitisk talesperson Rickard Nordin intervjuas. Av överenskommelsen framgår det att bägge partier har fått ge vika i för dem viktiga frågor. Hur hållbart kommer samarbetet om klimatpolitiken att bli?    Programledare är Marie-Louise Kristola.

I dagens program kunde lyssnarna ringa in och ställa frågor om 1918. Kloka frågor fick kloka svar. Klokskapen i studion svarade  idéhistorikern Sverker Sörlin, journalisten Ulrika Knutson och Klas-Göran Karlsson, professor i historia, för.  Programledare Gunnar Bolin. Producent Daniel af Klintberg.

Vad menar de olika partierna när det pratar om valfrihet och vilken konsekvens får det för vår gemensamma välfärd? I debatten om vinster i välfärden används valfriheten som ett politisk slagträ, men vilka bakomliggande ideologiska skillnader finns i hur det används och vad händer med jämlikheten? Politikens Plats gästas av Matilde Millares som tillsammans med Sverker Sörlin och Håkan A Bengtsson diskuterar hennes avhandling Att välja välfärd – Politiska berättelser om valfrihet.

Antropocen kan beskrivas som den nya geologiska tidsålder som kännetecknas av de avtryck som människan avsätter på vår jord. I boken Antropocen en essä om människans tidsålder skriver miljöhistorikern Sverker Sörlin: Den stratigrafiska signalen fanns där redan: isotoperna, plasten, teknofossilerna, de sönderfallande kulorna från de alltför många krigen. Signalen består som ett levande monument från den tid då människorna satte sig över jorden och tog dess stabilitet för given. I veckans program diskuterar vi konsekvenserna av människans framfart och vilket moraliskt och politiskt ansvar vi har för antropocen. Gäster är Sverker Sörlin, miljöhistoriker och författarna Helena Granström och Göran Greider. Programledare och producent Peter Sandberg. Boken vi diskuterar i programmet: Antropocen. En essä om människans tidsålder av Sverker Sörlin

Hur hotad är demokratin idag och hur ser hotet ut? Är det befolkningen som tappat tron på demokratin eller ledarna som misslyckats med att visa på demokratins kraft och möjligheter? Idéhistorikern Sverker Sörlin och statsvetaren Olof Petersson pratar tillsammans med Håkan A Bengtsson om vad som hänt sedan Petersson presenterade maktutredningen på 90-talet. Då diskuterades en demokrati i kris, ni är vi där igen. Vad har förändrats sen dess och hur har den tilltagande populismen, New Public Management, förändringarna inom EU, och påverkat medborgarnas tilltro till politikens möjlighet att förändra. De diskuterar även partiernas kriser, hoten mot de folkvalda och vad som händer när allt färre är medlemmar i ett politiskt parti.

Vad är politikens plats i vår moderna tidsålder? Sverker Sörlin, författare till bland annat ”Pianona i Västerbotten: politiken och politikens platser” pratar med Håkan A Bengtsson, VD Arenagruppen, och Lisa Pelling, utredningschef Arena Idé om tilliten till politiken och demokratin. Podcasten är en del av projektet Politkens plats.

En oplanerat lång pod-pause är över. Vi rivstartar med att prata om böcker som påverkat vårt friluftsliv. I förbifarten nämns namn som Lars Fält, Klas Sandell, Sverker Sörlin, Henry David Thoreau, Jon Krakauer, Roger Isberg, Karin Sundkvist, Lina Rudin,Arne Næss, Krister Valtonen, Peter Dahlén, Jim Wasmuth, Jeffrey Bowman och Klas Grundsten. Friluftshistoria: från härdande friluftsliv till […] The post #46 Böcker som påverkat vårt friluftsliv appeared first on Färd.

Erasmus av Rotterdam har gett namn åt EU:s internationella studentprogram. Men vem var renässanshumanisten som präglade 1500-talets litteratur och kom att inspirera framtida tänkare? Erasmus av Rotterdam var en av 1500-talets kändisar. Med vass penna, humor och en egen litterär stil försvarade han renässansens humanistiska ideal, och stod en tid bakom tjugo procent av alla böcker som trycktes. Och det var den nya tryckkonsten som la grunden för spridandet av både nya böcker och klassisk antik litteratur. Författaren Nina Burton berättar i boken Gutenberggalaxens nova om Erasmus och en dramatisk tid laddad med religionstvister och folkliga uppror. Termen "Gutenberggalaxen" myntades på 1960-talet av medieforskaren Marshall McLuhan och syftar på boktryckets hela era och påföljande mediautveckling. Medverkande: Nina Burton, författare och Sverker Sörlin, idéhistoriker. Programledare och producent Peter Sandberg. Boktips: Gutenberggalaxens nova av Nina Burton.

Kroppen är det hus vi lever i. Det vi har att åldras i och att leva med, även när huset fått lite patina. Men den åldrande kroppens förändring verkar vara problematisk. Skönhetsoperationer säljer, lika så hårfärg och anti-rynkkrämer. Är det självbilden vi inte står ut med? Blotta tanken på svaghet verkar få många att känna olust. Är vi helt utan värde när kroppen rynkas och förmågorna blir färre?Att börja se gammal ut är i alla fall en ny erfarenhet. Så vad gör vi med vårt åldrande? Hur hanterar vi det? Och hur kommer det sig att det är så stor skillnad i synen på den åldrande kvinnokroppen och den åldrande manskroppen?Med avstamp i Liv Strömqvists och Ada Bergers pjäs Blod och Eld bänder och vrider Pyramiden idag på den åldrande kroppen. Hör bland andra teaterregissören Ada Berger och idéhistorikern Sverker Sörlin.Bakom mikrofonerna, programledaren Agneta Nordin och Karen Söderberg, pensionerad journalist.Producent är Lars Mogensen, Lokatt Media.Skriv gärna till oss:pyramiden@sverigesradio.se 

De utmaningar som oljenationen Kanada står inför nu och hur de försöker lösa problemen gör landet till ett av de mest intressanta i världen att studera just nu, tycker professor Sverker Sörlin. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria på KTH, är nyss hemkommen från en gästprofessur i Vancouver. Han berättar om ett splittrat land där de pågående bränderna ställer nationen inför viktiga frågor. Ska de ge mer subventioner till den av bränderna hårt drabbade oljeindustrin, eller ta chansen att nu börja bryta sig loss från fossilekonomin? Sverker Sörlin intervjuas av Klotets programledare Marie-Louise Kristola.

Kanada står inför ett viktigt val. Antingen fortsätta gynna den oljeindustri som blomstrar i Alberta, eller sluta stödja oljeindustrin och gå en fossilfri ekonomi till mötes. I Kanada rasar den historiskt värsta skogsbranden på mycket länge, och inte bara en. Satellitbilder visar över 1000 bränder i provinsen Alberta kring landets oljemecka Fort McMurray. Torrt i markerna, kraftig vind och höga temperaturer gör släckningsarbetet mycket svårt. Tiotusentals människor har evakuerats, stora arealer gammal skog står i lågor och fortfarande sprider sig elden med stora utsläpp av koldioxid som följd. Ironiskt nog tror forskare att den här typen av skogsbränder kommer bli vanligare på grund av klimatförändringarna som till stor del beror på utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.Den här delen av Alberta beskrivs av många som det gamla Kanada dit lycksökare kommer för att göra snabba pengar på olja utan några tankar på miljön och där samhället ensidigt vilar på en naturresurs, oljan.Samtidigt driver Kanadas regering på för en offensiv miljöpolitik och har som mål att minska koldioxidutsläppen med 30 procent till år 2030. Det nya Kanada visar på en exceptionell vilja att ställa om samhället från fossila bränslen även om utmaningarna är stora. Miljöhistorikern Sverker Sörlin på Kungliga tekniska högskolan menar att Kanada står inför ett elddop. Lyckas de ställa om, är de en förebild för andra nationer, vid ett misslyckande visar det istället att det inte går att lämna fossilregimen frivilligt och i förtid.En längre intervju med Sverker Sörlin finns att ladda ner som specialpodd: Mer eller mindre pengar till oljeindustrin? Sverker Sörlin om Kanadas viktiga valProgramledare Marie-Louise Kristola

Ett nytt klimatavtal blev klart i Paris. Men vad krävs för att vi åter ska komma i balans med naturen? Räcker ny teknik eller krävs en civilisationskritik som ifrågasätter vårt sätt att leva? Är ny teknik lösningen som gör det möjligt att fortsätta med en konsumerande livsstil, utan att skada miljön? Eller tvingas vi tänka om, ge plats åt nya tankemönster, attityder och nya berättelser om världen och oss själva. Kanske behövs en rejäl civilisationskritik som ifrågasätter vårt sätt att leva och utnyttja världens resurser? Nu kommer boken Det som en gång var av Helena Granström, där färdigstöpta tankegångar om inte minst teknikens välsignelse, analyseras. Medverkande är författaren Helena Granström, med bakgrund inom matematik och fysik, Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik och Sverker Sörlin, både idé och miljöhistoriker vid KTH.Programledare och producent Peter Sandberg.

with Sverker Sörlin The ‘planetary boundaries’ framework has been a scientific sensation since first presented in the journal Nature in 2009. It provides a powerful means of conceptualizing the impact of humans on the global environment, and how transgressing Earth’s biophysical boundaries risks compromising the Holocene’s ‘safe operating space for … more >>

När konstnären Anders Zorn drog igång sina skidtävlingar i Dalarna 1907 drog han igång en tradition som är högst levande än idag, om än inte lika utskälld. Anders Zorns kyrklopp kallades de för, skidtävlingarna med målgång i Mora, som under några år strax efter sekelskiftet 1900 rörde upp känslorna i skid-Sverige. För inte skulle man väl få tjäna pengar på skidåkning? Och inte skulle tävlingsskidåkare behöva staka sig nio mil, när de internationella tävlingarna fokuserade på kortare distanser? Historikern Isak Lidström berättar i Vetenskapsradion Historia om Zorns skidtävlingar, och om kampen mellan skidromantiker och skidförbundet. Vi hör också Daniel Svensson och Sverker Sörlin, historiker vid Kungliga Tekniska Högskolan, som berättar om hur den svenska skidsporten kom att ta täten inom modern elitträning, och varför just skidåkningen kommit att bli nationalsporten där inte minst norsk och och svensk nationalism får sitt våldsamma utlopp. Programledare är Tobias Svanelid.

Sverker Sörlin, idéhistoriker, Aase Berg, poet och Fredrik Svanaeus, filosof, diskuterar vår rädsla för sjukdom och svaghet. Vad händer med vår självbild den dag vi drabbas av sjukdom?  Vad är starkt och vad är svagt i en människa? Är sårbarhet ett uttryck för styrka? Om det här skriver  idéhistorikern Sverker Sörlin i boken Rädslan för svaghet, en berättelse om sjukdom, smärta och löje, som vi diskuterar i veckans Filosofiska Rummet Gäster är Sverker Sörlin, idéhistoriker vid KTH, Aase Berg, poet och skribent och Fredrik Svenaeus, filosof vid Södertörns högskola. Programledare och producent Peter Sandberg. Boktips: Vår rädsla för svaghet av Sverker Sörlin.

Godmorgon, världen! Söndagen 16 nov programledare Sara Stenholm Ryssland och Putin i focus i storpolitiken. Ryssarna sluter upp runt Putin trots att sanktionerna känns av. Nyval är mycket ovanligt i Sverige men nu faktiskt tänkbart. Fantasy lockar allt fler och går dessutom ner i åldrarna. Krönikör är Po Tidholm. Panelen om ubåtar, integration och aborter. Ebola i Liberia, reportage från en hårt drabbad by. Satir med Public Service. Storbrittanien står inför ett litet men viktigt val, EU-fienliga Ukip lär vinna och det är en fingervisning om fortsatt framgång för partiet inför parlamentsvalet nästa år. Mexicos försvunna upprör många i landet, protesterna växer men hoppet om förändring är låg. Idéhistorikern Sverker Sörlin har skrivit en bok om svaghet. Kåsör är Nour el Refai. Producent Lena Bejerot

I helgens program samtalar Annika med sina gäster om passion. Eftersom det är påsk får vi höra om Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen när mezzosopranen Janna Vettergren och översättaren Magnus Lindman kommer till studion. En passion för många svenskar är naturen och naturupplevelser, Mitt i naturens Martin Emtenäs kan inte ens minnas när fascinationen startade och idéhistorikern och miljöhistorikern Sverker Sörlin berättar hur naturen blev en del av den svenska folksjälen. Dessutom förklarar Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi, vad som händer i hjärnan när vi känner förälskelse. ANNIKA JANKELL: Att känna passion för något måste vara en gåva tänker jag, som alltid varit lite avundsjuk på de så kallade nördarna, de som hängivet drivs av ett intresse som tar all deras tid i anspråk, som hundraprocentigt hänger sig åt något speciellt. Oavsett vad passionen handlar om fiske, frimärkssamlande musik eller vävning, så är det en avundsvärd drivkraft i ständig framåtrörelse.

Sverker Sörlin idé och miljöhistoriker och Gustaf Arrhenius, praktisk filosof, diskuterar kring vad människan som individ och som del av ett globalt kollektiv kan göra åt den klimatkastrof många forskare förutspår. Polarisar smälter, extremväder, torka, sötvattenbrist, sjukdomar och epidemier.  Vad ska människan göra för att stoppa den galopperande katastrof många experter förutspår? Hur ser vi på vårt individuella och kollektiva ansvar? Är vi beredda att göra de uppoffringar som kan komma att krävas? Och vad kan humanister bidra med för visioner om ett framtida samhälle? Gäster är Sverker Sörlin, idéhistoriker o professor i miljöhistoria vid KTH och Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi och verksam vid Collège d´etudes mondial i Paris. Programledare och Producent Peter Sandberg Boktips: Tillsammans – en filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat av Folke Tersman.

Att studera hollywoodfilm, eller hitta på nya sorters ord - hur kan detta hjälpa oss i kampen mot klimatförändringarna? I fyra program framöver ska Vetenskapsradion Forum Special ställa filosofer, litteraturvetare och andra humanister mot väggen, för ta reda på vad dom egentligen kan göra för nytta inför mänsklighetens stora utmaningar. Dagens första program handlar om hur humaniora kan hjälpa oss mot Klimathotet. Litteraturvetaren Lena Christenssens berättar om sin forskning på klimatförändringarna i skönlitteraturen, som förhoppningsvis kan leda till tankeväckande diskussioner bland ungdomar. Klimatetikern David Kronlid utvecklar nya ord som hjälper oss att formulera klimatproblematiken, och på så vis kan bli en del av lösningen. Och då finns inga rätt eller fel – allt handlar om meningsfullhet. Miljöhistorikern Sverker Sörlin tar med oss till ett humanistiskt labb och hjälper oss att förstå klimatforskningens utveckling – och vad vi kan lära oss av den. Han berättar också hur studier kring filmen Avatar lär oss att värna om kulturer och urfolk. Vi träffar också historikern David Larsson Heidenblad i Lunds Domkyrka, där han jämför medeltida gudastraffsföreställningar med vår tids klimatlarm. Programledare Niklas Zachrisson.

söndag 16 december 21:03 (repris fredag 21 dec 21:03) Är tillväxt enbart en god nyhet? Finns några alternativ till dagens ekonomiska system? Varför vågar politiker inte ta svåra beslut i miljöfrågan? När Filosofiska Rummet nyligen sände från Dramaten i Stockholm fick publiken chans att ställa frågor till de medverkande. Hör frågorna och svaren! Medverkande: Sofia Nerbrand, ordförande i Bertil Ohlin- institutet, Göran Greider, författare och debattör, Sverker Sörlin, idé och miljöhistoriker och Katarina Bjärvall, författare och journalist som skrivit om konsumtion. Programledare Peter Sandberg Producent Marie-Jeanette Löfgren

Varje dag möts vi av alarmerande siffror om krisländernas ekonomier, om stigande arbetslöshet och om mänskliga tragedier. I samarbete med Dramaten arrangerade Sveriges Radio nyligen en helkväll om krisen då vi också spelade in ett Filosofiska Rummet om krisen, konsumtionen och moralen. Medverkande: Sofia Nerbrand, ordförande i Bertil Ohlin- institutet, Göran Greider, författare och debattör, Sverker Sörlin, idé och miljöhistoriker och Katarina Bjärvall, författare och journalist som skrivit om konsumtion. Programledare: Peter Sandberg

Guest : Prof. Sverker Sörlin October 28 2012 September 27th marked the 50th anniversary of Silent Spring, the seminal environmental work of Rachel Carson. Silent Spring made such a powerful impact, raising grave concern over mankind impact on nature and human health, that many consider its publication the birth of … more >>

När filmen Ur kärlekens språk kom 1969 väckte den stor uppståndelse. Den här svenska sexualupplysningsfilmen innehöll nämligen inte bara samtal mellan fyra sexologer och olika scener med skådespelare. Nej, det riktigt omskakande var de äkta samlags- och onaniscenerna som förekom - i en specialbyggd studio hade vanliga människor sex framför kamerorna. I London demonstrerade 30 000 människor mot filmen, den totalförbjöds i Norge, den beslagtogs av den amerikanska tullen - kort sagt, den blev en biosuccé utan dess like. Nu var inte Ur kärlekens språk på något sätt den första sexualupplysningsfilmen, genren hade redan då en lång historia och var från allra första början en omdiskuterad genre. Det berättar filmvetaren Elisabet Björklund vid Lunds universitet, som forskar om de svenska sexualupplysningsfilmerna. Dessutom handlar det om humaniorans framtid. Humaniorans så kallade kris debatteras med jämna mellanrum i Sverige, men nu vädrar humanisterna morgonluft. I den nya boken Alltings mått, humanistisk kunskap i framtidens samhälle skriver idéhistorikerna Anders Ekström och Sverker Sörlin att humanioran inte alls befinner sig i kris, tvärtom spelar den en mycket större roll än vad vi tror, och den kommer att bli allt viktigare framöver. Programledare är Urban Björstadius.

Midnattsloppet, Göteborgsvarvet och Lidingöloppet lockar allt fler löpare för varje år. Det verkar ibland som att alla människor springer. Dagens program diskuterar varför löpartrenden tagit sådan fart i Sverige. John Laselle ser löpningen som en väg att förändra samhället. Han löptränar ungdomar i förorten för att på så sätt ge dem bättre förutsättningar att ta sig fram i tillvaron. Även bilden av löparen har förändrats. - Sportfåne kan man fortfarande säga, men det finns en mer sofistikerad reflektion kring idrott, säger idéhistoriker Sverker Sörlin. Medverkar i programmet gör också löptränaren Fredrik Zillén, författaren Torbjörn Flygt och Ulrika Kärnborg, författare och samhällsdebattör. Dessutom följer vi med på parkour-träning 40+. Parkour går ut på att använda stadsmiljön som gymnastikredskap och förknippas kanske i första hand med unga och smidiga kids, men det ska det bli ändring på när parkour 40+ intar staden.

Intellektuella har ett problematiskt förhållande till idrott och idrottande, med drag av såväl förakt som fascination: Folk som tränar är ytliga och egoistiska. De bryr sig mer om hur de ser ut än om världen och sina medmänniskor. Och tänk på hur många böcker man inte hinner läsa när man hänger på gym eller är ute och knatar runt, runt! Det ligger dessutom något ociviliserat i att tävla, i att vilja slå motståndaren med muskelkraft och fysisk snabbhet snarare än med goda argument. Samtidigt är den vältränade kroppen vacker, och den fysiska ansträngningen något ädelt som lämpar sig väl som metaforer vid betraktande av människans lott i en meningslös värld. I Filosofiska rummet: Den dumma idrotten diskuterar idrottsfilosof Kutte Jönsson, skribent Jenny Maria Nilsson och idehistoriker Sverker Sörlin förhållandet mellan intellekt och idrott. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Det har aldrig varit så populärt att springa som nu verkar det som. Förutom alla löpartidningar på marknaden så blir alla löplopp fullteckande rekordsnabbt. Vad beror denna motionstrend på och vad är anledningen till att även dom riktiga långlöparna får ett slags beroende av sitt intresse? Hör bland andra Mia Thomsen som nyligen blev riksmästarinna när hon sprang nära 19 mil på 24 timmar och Naiti Del Sante som också ägnar sig åt så kallad ultralöpning. Hör även professorn och idéhistorikern Sverker Sörlin som har många tankar om vem det är som ägnar sig åt denna alltmer spridda folksport. Och vad hände egentligen när Lars Vilks framträdande på Bokmässan i Göteborg avblåstes, och han istället dök upp som en "vanlig" besökare med ett antal livvakter i hasorna. Ett nederlag för demokratin, eller en trivial planeringsmiss? Hör också om hur det gick till när Nordegren gick i backen under besöket i Göteborg. Dagens bisittare: Dilsa Demirbag-Sten

Första världskrigets skyttegravar har sagts vara platsen där Adolf Hitler föddes. Under kriget skulle hans antisemitiska idéer slagit rot, och hans idéer om en nazisitisk folkstat väckts. Men i en ny bok ställs denna vedertagna sanning på ända. - Hitler var inte den modige soldat som han själv velat göra gällande, och hans nära allianser med judiska officerare i regementet avslöjar att han knappast var en judehatare vid denna tid, berättar Thomas Weber, författare till den aktuella boken Hitlers första krig. Vetenskapsradion Historia besöker också det svenska historikermötet som samlade drygt 500 av landets historieforskare för att debattera varför forskningen om historia är alltför nationellt fokuserad. - I en globaliserad tid, och i ett land med omkring 2 miljoner invånare med utomsvensk bakgrund, är det beklämmande att historieforskningen mest handlar om svenska förhållanden, säger Sverker Sörlin, en av forskarna på mötet. Dessutom uppmärksammas en aktuell avhandling om skogarnas historia. Miljövetaren Sofia Eriksson menar att historiska ägarförhållanden i våra skogar kan avslöja mycket om hur och varför våra skogar ser ut som de gör idag. Programledare är Tobias Svanelid.

Passion, livsfilosofi - två parellella spår via naturen in i den svenska själen. P4 Kultur handlar den här veckan om skidåkning som lidelse. Guld-Martin Lundström spände på sig skidpjäxorna som sjuåring redan på 20-talet och har behållit dem på sen dess. En annan man vars hjärta slagit i takt med skidstavarnas fasta tag är Sverker Sörlin, som i sin bok Kroppens geni filosoferar kring hur snabbt man egentligen kan åka och hur det kommer sig att några blir så otroligt framgångsrika i skidspåret. Martin Lundström tävlade under en tid då 35 minusgrader inte var anledning nog att ställa in tävlingar. Han har OS-guld, VM-guld, SM-guld och ett flertal veteranmedaljer. Ja, Guld-Martin Lundström har nog fler medaljer än han kan räkna till. Nu har han hunnit fylla 92 år, och ändå är han ute i spåret nästan varje dag. Guld-Martin är långt ifrån ensam om att ha ett passionerat förhållande till skidåkningen. Den andra riktigt kalla och snörika vintern på raken har fått allt fler att upptäcka tjusningen med att spänna på sig laggen och ge sig ut i vinterlandskapet. Motion och meditation i ett. Men helt visst även blod, svett och tårar för dem som ger allt för att bli snabbast och bäst och som gjort skidåkningen till en vetenskap och konstform. Skidåkaren, författaren och professorn Sverker Sörlin kom ut med boken Kroppens geni - Marit, Petter och skidåkning som lidelse, i början av året. Ett slags självbiografi i vilken han skriver om träningens idéhistoria och skidåkningens filosofi. Här undersöker han vad det är som gör att en del skidåkare blir så framgångsrika och snabba i spåret.

Runt 90% av allt arkeologiskt grävande i Sverige görs i samband med stora vägbyggen eller husbyggen. Det kallas för uppdragsarkeologi. Idag är det länsstyrelsen som bestämmer vilka arkeologiföretag som får uppdragen, men ett nytt regeringensförslag syftar till att det istället ska var markexploatörerna (de som bygger vägarna) som ska upphandla det arkeologiska arbetet. Orsaken är att regeringen vill öka konkurensen mellan arkeologiföretagen och att nya och även små företag ska kunna komma in på marknaden. - Det här förslaget vill skapa bättre förutsättningar för konkurrens men det oroar mig att den vetenskapliga kvalitén blir lidande, säger Agneta Åkerlund som jobbar som länsantikvarie i Uppsala. Arkeologen Agneta Lagerlöf på Riksantikvarieämbetets samhällsavdelning har studerat hur det här systemet fungerar i andra länder, bland annat Holland, England och Irland där det här systemet har funnits i 20 år – När företag handlar upp vill de att det ska gå snabbt. De vill ha det till lägsta pris. Särskilt om marknaden är liten blir det prispress. Då blir det låg lönsamhet för arkeologerna. Det innebär i sin tur att de inte kan investera i kompetens, forskning och metodutvecklimg. Kvalitén sjunker gärna på de arkeologiska företagen i och med att de inte kan investera i forskning och metodutveckling. Det blir ett större glapp mellan uppdragsarkeologin och forskningen, den vetenskapliga processen. Anläggningsföretagen är intresserade av att få bort fornlämningen och få marken fri så fort som möjligt och är inte så intresserade av det forstatta arbetet med bearbetning analys och rapporter. Reslutat från undersökningar har inte kommit som de ska, de har inte blivit spridda till allmänheten. Kunskapsuppbyggnaden har blivit lidande. kunskapsuppbygganden har blivit lidande och man har fått enorma rapportskulder i England, Holland och Irland. Några av de bästa kommer från Tröndelag. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Kth har skrivit en bok om skidåkning. Två av bokens huvudpersoner är Marit Björgen och Petter Northug. Det är två av världens bästa skidåkare som båda två kommer från Norska Tröndelag. Det är ett län, ett så kallat fylke, i höjd med Jämtland och Härjedalen. Att de bästa kommer just från Tröndelag, det är ingen slump menar Sverker Sörlin. Strålningen från mobiltelefonen, är den farlig eller är den inte farlig? I veckan publicerades en studie i den välrenomerade medicintidskriften Jama, där forskare har konstaterat att det verkligen syns effekter av mobilstrålning i hjärnan. Ulrika Björkstén, chef på Vetenskapradion, har under flera år följt det här forksningsområdet. Hon konstaterar att studien är behäftad med stora brister. Folk luktar värre än getter Känslig information om framtida nobelpristagare har stulits. Det handlar om fem inbundna gröna böcker med detaljerad information över möjliga pristagare i fysiologi eller medicin som stals ur en parkerad bil förra året. Det rapporterade tidskriften Dagens Medicin i veckan. Men vad innebär det att de här böckerna stulits från Nobelkommittén? Kan vi även i år få reda på vem som kommer får medcinpriset i förväg? Redaktör Gustaf Klarin gustaf.klarin@sr.se

Kosmo har tema centrum "Alla vägar bär till Rom", så lyder ett gammalt bevingat ordspråk. Rom är väl inte längre det centrum det en gång var, men nu i helgen är Rom aktuellt eftersom det nya konstmuseet Maxxi slår upp portarna. Till öppningsdagen nu på lördag släpptes 15 000 biljetter till allmänheten som tog slut på ett nafs. Arkitekt till museet är en av världens just nu mest hyllade arkitekter Zaha Hadid, född i Irak, numera verksam i London. Kerstin Berggren har träffat henne och hennes arbetspartner Patrik Schumacher. Fotografen Jens Assur, är aktuell med ett stort projekt kallat Hunger, där frågor ställs om överkonsumtion, jordbruk, fördelning av resurser och energiförbrukning, inte minst i form av både bilåkande och flygande. Projektet har resulterat i en utställning på Kulturhuset i Stockholm och fem fotoböcker med förord skrivna av Lena Andersson, Per Svensson, Lotta Gröning och Sverker Sörlin, samt Jens Assur själv. Anneli Dufva har mött honom Ett av de stora namnen på den internationella konstscenen på senare år är Pascale Marthine Tayou. Han är född 1967 i Kamerun i Västafrika, idag bor han i Gent i Belgien och har världen som sitt arbetsfält. Just nu har  Pascale Marthine Tayou iscensatt en stor utställning på Malmö Konsthall  med titeln Alla vägar går till Malmö. Tayous genombrott kom på den stora konstutställningen Documenta X i Kassel 2002 som det året leddes av Okwui Envezor. Den västerländska konstscenen skakades då om när de globala frågorna krävde och tog sin plats. Den senaste stora utställning Pascale Marthine Tayou deltog i var Venedigbiennalen i somras där han hade byggt upp en högljudd, myllrande afrikansk by. Han är nu också aktuell på Världsutställningen i Shanghai. I konstvärlden ses han som en av uttolkarna av det postkoloniala Afrika. Cecilia Blomberg träffade honom på Malmö Konsthall och träffade en konstnär som vägrar låta sig sorteras in under några kategorier. Under våren har den albanska konstnären Helidon Gjergji ställt ut på Botkyrka konsthall utanför Stockholm. En utställning om hur medier påverkar oss både som individer och kulturellt. På förra årets Venedigbiennal representerade han Albanien. Gjerdjij berättar för Kosmos Marie Liljedahl om hur det var att växa upp med en känsla av att vara avskuren från centrum, matad med socialistisk tv-propaganda och ändå på djupet påverkad av den västerländska tv man kämpade hårt för att få in i sina apparater. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

I maj 1909 fattades beslut om att inrätta Sveriges första nationalparker. Hundra år senare står de som stolta symboler för svenskt naturskydd och miljötänkande, men vad var det egentligen för tankar som låg bakom skapandet av nationalparker? - Det handlade ju, som namnet antyder, om att skapa nationella parker som skulle spegla typisk svensk natur, berättar miljöhistorikern Sverker Sörlin. Och det viktiga var just att det skulle vara svensk natur, parkerna var ett led i nationsbyggandet i början av 1900-talet. Från början kom parkerna att stå mer eller mindre outnyttjade, men snart kom de att attrahera en upplyst elit som fått smak för natur- och friluftsliv. - Det kom att höra till allmänbildningen att kunna sin flora och fauna, fortsätter Sverker Sörlin, och det blev högsta mode att besöka nationalparkerna i fjällen. Veckans fabeldjur: gripen Vetenskapsradion Historia fortsätter dessutom att botanisera bland medeltidens bestar och monster. Henrik Otterberg, redaktör för boken Bernströms Bestiarium, berättar i seriens sista del om fabeldjuret gripen - en varelse som kan ha kommit till efter inspiration ifrån ett dinosaurieskelett! Programledare: Tobias Svanelid.

Fram till mitten av 1800-talet levde en stor del av mänskligheten i tron att hon var Guds skapelse och höjd över de själlösa djuren. Men 1859 gav Charles Darwin ut boken Arternas uppkomst och ingenting skulle mer bli sig likt. Budskapet var att människan inte är något mer än blott en apa, om än med en exceptionellt stor hjärna. Och liksom allt annat levande på jorden har hon  utvecklats genom en evolutionsprocess där de mest anpassade varelserna överlever livsbetingelserna. Denna vecka ska Filosofiska rummet handla om Darwins idé och hur den har format vårt tänkande kring oss själva, vårt samhälle och hur den påverkat vetenskaper förutom biologin. Medverkande är Staffan Ulvstrand professor eméritus i zooekologi och författare till boken Darwins idé och Sverker Sörlin idéhistoriker vid Tekniska högskolan i Stockholm. Programledare och producent Peter Sandberg.