Podcasts about nietzsches

I det här avsnittet får vi ta del av ett samtal inspelat vid Katolskt forum i S:ta Eugenia församling i Stockholm. Samtalet utgår från katolska kyrkans bruk av och vördnad för reliker, alltså kvarlevor från helgon. Men samtalet vidgar sig till att också handla om kroppens och materialitetens betydelse, om modernitetens dödsskräck och om den tidskollaps som uppstår i mötet med reliker. Det handlar om den heliga Birgittas arm, Petrus skjorta och Nietzsches dödsmask. Deltar i samtalet gör jesuitpater Dominik Terstriep och filosofiprofessor Hans Ruin. Samtalet leds av kulturjournalisten Eric Schüldt.

Det var en gång en syster till en känd filosof. Elisabeth hette hon. Både Elisabeth och hennes äkta make Bernhard älskade Rickard Wagner. Vid ett tillfälle föreslog den kända kompositören – lite slängigt – att man kanske borde grunda en renrasig och vegetarisk koloni för germaner i Sydamerika.Ni kan aldrig ana vad som hände sedan. Eller, det kan ni kanske. Elisabeth och Bernhard plockar upp Wagners antisemitiska brandfackla. Åker till Paraguay – varpå allting går käpprätt åt skogen.I det här avsnittet pratar vi om den nietzscheanska familjedynamiken, om självupptagna genier och om Sydamerikas fattigaste land. Det är underligt, skvallrigt och mycket fascinerande. Viel Spaß!------Visst vet du att du kan prenumerera på podden? Extra material och ingen reklam? Vilket deal: historiepodden.supercast.com——Läslista:Wästberg, Per, 'Det antisemitiska paradiset', Edith Whartons hemliga trädgård., S. 115-122, 2000Macintyre, Ben, Sökandet efter Elisabeth Nietzsche, Forum, Stockholm, 1994Andersson, Axel ”Nueva Germania” Populär historia 8/2010Ruin, Hand ”Världen behövde en syndabock” DN 2002-09-25Fredriksson, Gunnar, 20 filosofer, Norstedt, Stockholm, 1994 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Diesmal verarbeitet Matussek den Mord an Charlie Kirk allein im Studio und lässt sich in seiner Melancholie vom düsteren späten und sarkastischen Leonard Cohen begleiten. „First We Take Manhattan, Then We Take Berlin“, vor allem aber: „Everybody Knows That the Boat Is Leaking, Everybody Knows That the Captain Lied“ … Die Brutalisierung der Linken. Der Elite-Campus als Brutstätte des Hasses. Linker und islamischer Antisemitismus. Die grüne RAF. Erbarmen mit der Hammerbande und ihrer PR-Beraterin Göring-Eckardt? Warum sind unter den linksradikalen Hetzern gegen Kirk Professoren und Lehrer am meisten vertreten? „Hallelujah“. Briefe mit einer Diskussion über Nietzsches Übermenschen.

Nietzsche litt entsetzlich an Migräne, aber Mitleid wollte er nicht. Er verabscheute es. Der Philosoph Nietzsche war einer der stärksten Kritiker des Christentums und der Gottesidee überhaupt. Dass es nicht allein mit Kopfweh zu tun hatte, erklärt Theologin Christiane Tietz in ihrem neuen Buch. «Gott ist tot», - dieses Verdikt zitieren die meisten, wenn sie an Friedrich Nietzsche denken. Darüber vergessen sie oft den wichtigen Nachsatz «Gott ist tot, - und wir haben ihn getötet.» - Tatsächlich hat sich der Philosoph und Künstler Friedrich Nietzsche fast sein Leben lang an der Gottesfrage und am Christentum abgearbeitet. Das belegt Autorin Christiane Tietz in ihrem neuen Buch über Nietzsche «Leben und Denken im Bann des Christentums». Die Theologin möchte Nietzsche vor allem zuhören und verstehen. Einige seiner Kritikpunkte am Christentum kann sie nachvollziehen, etwa seinen Ärger über eine Form von Mitleid, die Menschen klein hält und bevormundet. Gleichzeitig zeigt die ehemalige Zürcher Theologieprofessorin Christiane Tietz, wie sehr Nietzsche biographisch und intellektuell vom Christentum geprägt war. Nietzsche kann wohl nicht begreifen, wer nicht auch etwas über die Theologie und die christliche Landschaft weiss, die Nietzsche umgab. Er lebte in der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts. Damals konkurrierten fromme und liberale Ausformungen von Christentum miteinander, besonders in Basel, wo der junge Nietzsche lehrte und an Migräne litt. Zu seinem 125. Todestag gedenken wir in Perspektiven des Philosophen Friedrich Nietzsche und seiner (bleibenden) Anfragen an das Christentum. Buchhinweis: Christiane Tietz, Nietzsche. Leben und Denken im Bann des Christentums, C. H. Beck 2025. Redaktorin: Judith Wipfler

Wer Nietzsche liest und nicht ab und zu laut lacht, hat Nietzsche nicht gelesen, meint Religionswissenschaftler Gerald Hödl. Gestaltung: Alexandra Mantler – Eine Eigenproduktion des ORF, gesendet in Ö1 am 21.08. 2025

När gud är död och inga absoluta värden går att luta sig emot, vad ska människan göra då? Den tysk-schweiziske filosofen Friedrich Nietzsche (1849-1900) placerade människan i just detta tillstånd – och skrev en både livsbejakande och uppfordrande filosofi som svar. Nietzsche ville att människan skulle bejaka både livskraft och mörker, och ställde höga krav på hennes kraft och moraliska omdöme. Vad går Nietzsches mest inflytelserika teorier ut på? Och vad kan hans tankar säga oss idag? Bildningspodden ger en introduktion till Nietzsches liv och verk, från ungdomsåren och genombrottet med Tragedins födelse (1872) till det ökända sammanbrottet i Turin 1889 och de sista febriga fragmenten. Gäst i studion: filosofen Hans Ruin. Avsnittet publicerades första gången den 22 december 2021.

Das Thema der deutschen Kultur gehört zu den brennenden Fragen der Gegenwart und bildete eine, wenn nicht sogar die zentrale Fragestellung des Werkes von Thomas Mann. Der vor 150 Jahren geborene Schriftsteller erlebte in seinen frühen Jahren den Einbruch der Moderne in Kunst und Gesellschaft und suchte nach Antworten, wie eine genuine deutsche Kultur unter diesen Bedingungen gestaltet werden könnte. Zunächst Anhänger Nietzsches und ihm folgend Fürsprecher einer „Rebarbarisierung“, wandelten sich seine Ansichten im Angesicht des heraufziehenden Nationalso-zialismus. Die Versöhnung der scheinbaren Gegensätze von Zivilisation und Kultur wurde zu seinem wichtigen Anliegen. Philipp Gut zeichnet in seinem Essay diese Entwicklung nach und hebt hervor, warum Thomas Manns Ideen von der deutschen Kultur heute noch als Vorbild dienen sollten.

Das Sams ist eine der legendärsten und wichtigsten deutschen Kinderbuchfiguren. Mittlerweile ist der Kosmos rund um den kleinen, frechen Mensch-Schwein-Frosch-Hybriden auf ganze 12 Teile angeschwollen. Wir schauen uns heute mal an, wie genial die Buchreihe die Idee mit den Wunschpunkten durchspielt und was wir aus den Eskapaden des Sams für unser Leben lernen können - und was das alles mit Nietzsche und Freud zu tun hat. - - - zu Gast: Sarah M. Kempen Kinder- und Jugendbuchautorin https://www.sarahmkempen.de/ https://www.instagram.com/sarahmkempen/ https://www.tiktok.com/@sarahmkempen Ihre Bücher gibt's hier: https://shop.autorenwelt.de/search?q=&p=0&fR%5Bnamed_tags.onix_contrib%5D%5B0%5D=Sarah%20M.%20Kempen&type=product&is_v=1 - - - LINKTREE Alle wichtigen Links zu uns findet ihr hier: https://bit.ly/kussponsored - - - PODCAST KAPITEL (00:07:56) Kommt ein Alien (00:18:14) Handlung des ersten Buchs (00:57:27) Verfilmungen (01:04:57) Das Samsverse in aller Fürze (01:28:28) Stigma des Kinderbuchs? (01:43:31) Das Sams und Nietzsches Übermensch (02:11:31) Das Sams und das Freudsche Es (02:30:16) Hörerfeedback & Co. - - - Kack & Sachgeschichten - Der Podcast mit Klugschiss: https://www.kackundsachgeschichten.de/ Bleib auf dem Laufenden mit dem Kacki WhatsApp Kanal: https://bit.ly/kuswhatsapp

Synen på depression har förändrats dramatiskt genom århundradena, men upplevelsen av sjukdomen tycks konstant. Mona Masri funderar på det ljus som trots allt finns i det kompakta mörkret. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången i december 2017.Svårt att fatta beslut, och att koncentrera sigSömnsvårigheter, minskad eller ökad aptit.Brist på energi, lätt att få skuldkänslorIngenting är kul längre. Självmordstankar.Det är symptomen för depression, och ändå är det svårt att beskriva hur det känns. Jag tänker att depression, precis som en orgasm, är omöjlig att föreställa sig om man aldrig haft en.En depression förvränger verkligheten. Den kan få småprat att låta som ett förfärligt larm, ett ljust rum att kännas som att stirra rakt in i solen.Tiden går fort och långsamt på samma gång; en dag blir ett ögonblick och ett liv en outhärdlig evighet. Lidandet blir således tidlöst, och det är denna irrationella logik som får självmordet att framstå som en tröst. För att bli av med den sjuka delen, offras hela jaget.Under medeltiden sades det att den deprimerade blivit besatt av en demonIdag anses depression bero på ärftlighet och psykologisk sårbarhet, kemisk obalans i hjärnan och hur livet ser ut i övrigt; arbetslöshet, skilsmässa och ensamhet är riskfaktorer. Men synen på depression har växlat över tid.Aristoteles trodde att det var genierna som drabbades av melankoli; den svarta gallan som det kallades för då. Under medeltiden sades det att den deprimerade blivit besatt av en demon efter att ha syndat, medan det under renässansen sågs som ett uttryck för känslomässigt djup. Inom teatern fick svårmodiga karaktärer ofta rollen som insiktsfulla; den kändaste är kanske Shakespeares Hamlet. Folk ville försätta sig i dystra sinnestillstånd för att nå djupare insikter.I takt med teknologiska framsteg talade man alltmer om människan i mekaniska termer och djup nedstämdhet sågs som en defekt i den mänskliga maskinen. Men när romantiken blommade vid slutet av 1700-talet vände det, nu värderades känslorna högt igen och folk ville försätta sig i dystra sinnestillstånd för att nå djupare insikter. De läste sorglig poesi och romaner som ”Den unge Werthers lidande”.Men läkare konstaterade snart det som är vedertaget än idag: att en depression hindrar en person från att blomstra.Därför kallar han depression för en västerländsk etnopsykologisk konstruktion.Men fungerar depression alltid på samma sätt överallt? Den brittisk- indiske läkaren och antropologen Sushrut Jadhav skriver att vi har en västerländsk syn på depression, som i Europa präglas av kyrkan. Tanken att sjukdomen går i arv från förälder till barn kan till exempel ses som metafor för den kristna arvssynden.Därför kallar han depression för en västerländsk etnopsykologisk konstruktion. Läkare pressar in sina indiska patienters symptombeskrivningar i färdiga mallar formade efter engelskan, och bortser då från indiska uttryck som söt smärta, värme i huvudet och så vidare. Resultatet blir vad han kallar för en kulturell rensning av patienters narrativ. Han hävdar alltså inte att sjukdomen inte finns på den indiska landsbygden, men att den kan ta sig olika uttryck.Den som någon gång erfarit den vet att depressionen kommer smygande men arbetar snabbt.Men om vi håller oss till denna västerländska bild så har alltså synen på den förändrats genom historien. Men det som slår mig, när jag läser skildringar från deprimerade själva; vare sig det är en munk på 1300-talet eller anonyma internetskribenter idag, är att de beskriver samma upplevelse.1300-talsmunken skulle säkert kunna läsa Sylvia Plaths roman ”Glaskupan”, om en ung kvinnas mentala förfall, och känna igen sig. I boken skildrar Plath depressionen inifrån; hur verkligheten långsamt förvrängs tills huvudpersonen lägger sig i ett hål i väggen efter en överdos sömntabletter. När hon vaknar upp på sjukhus döljer hon sina ben för att sköterskorna ska slippa se hur motbjudande de är. Borta är den bildningstörstande unga kvinna som längtat efter framtid och frihet, kvar är en person som föraktar både sig själv och andra och som är helt behovslös. Inga begär och heller inga drömmar. Allt på bara ett par månader. För, som den som någon gång erfarit den vet; depressionen kommer smygande men den arbetar snabbt.I ”Harry Potter” gestaltar JK Rowling depressionen som det våldsamma monstret ”Dementor”; ett ord hon skapat genom att sätta ihop de engelska orden för depression och plågoande,”tormentor”. Dementorn suger ut offrets alla lyckliga minnen och ersätter dem med hopplöshet. Första gången Harry Potter möter en dementor förlorar han medvetandet och hör sin mördade mammas röst.När jag knuffade ner Ann-Therese i snön, när jag sårade den jag älskade, när jag blev lämnad. Allt kommer åter.”Det kändes som om jag aldrig skulle kunna bli glad igen” säger Harry Potters vän efter att dementorn attackerat.På tal om demoner. Såhär skriver den tyske filosofen Nietzsche 1882:”Hur skulle du reagera om en vacker dag eller natt en demon nästlade sig in till dig i din ensammaste ensamhet och sade till dig:'Detta liv, sådant du nu lever och har levt det, kommer du att få leva en gång till och otaliga gånger till; och ingenting nytt kommer att fogas till det, utan varje smärta och varje lustkänsla och varje tanke och minsta suck och allt det outsägligt lilla och stora i din tillvaro måste du uppleva på nytt (…)Skulle du inte kasta dig på marken och gnissla med tänderna och förbanna den demon som talade så till dig? Eller har du en gång upplevt det oerhörda ögonblick då ditt svar skulle bli detta: ”Du är en gud och aldrig hörde jag gudomligare tal!”Den allmänna tolkningen av Nietzsches tanke om den eviga återkomsten är ungefär att man ska leva var dag på ett sätt som man gärna skulle återuppleva.Varför vill du ta bort sorgsenheten när du inte vet vilket arbete den utför i dig?Men för mig är det också en beskrivning av den deprimerade hjärnans eviga ältande, som i sin ensammaste ensamhet återupplever all smärta, liten som stor om och om igen.När jag knuffade ner Ann-Therese i snön, när jag sårade den jag älskade, när jag blev lämnad. Allt kommer åter. Skulle inte du kasta dig på marken och gnissla med tänderna och förbanna den demon som talade så till dig?Kvinnor som just fött barn uttrycker ibland förundran efter en förlossning: tänk att min kropp kan föda fram en annan människa. Efter en depression kan man tänka: Tänk att min hjärna kan få mig att vilja förinta mig själv.Det kan vara en upplevelse av att förlora förankring i världen. Golv lutar, väggar buktar inåt och taket hänger tungt. Utan att man märker det börjar ögonen gråta, kroppen läcker. Den du var är du inte längre.Det är kanske inte så som Aristoteles sa att mörkret drabbar de med djupare inre, men däremot tror jag att den som sjunkit ner, kommer rikare tillbaka.I ”Brev till en ung poet” skriver poeten Rilke insiktsfullt att sorgsenheten kommer in i och blir en del av oss, men den passerar alltid och när den lämnar står vi redo för en ny framtid. Varför vill du ta bort sorgsenheten när du inte vet vilket arbete den utför i dig?För dig som är deprimerad kan det kännas som att du är ensam om din upplevelse, i så fall är du ensam tillsammans med 300 miljoner människor som också lider av depression just nu. Det kan vara svårt att tro, men det går verkligen över.För som Rilke skriver: bli inte bestört när ett vemod djupare än något annat du upplevt tar över dig. Du måste tänka att någonting är på väg att hända i dig, att livet inte har glömt bort dig, att livet håller dig i sina händer och kommer inte låta dig falla.Mona Masrimanusförfattare och tidigare medarbetare på kulturredaktionen i P1. Om du har tankar på att ta ditt liv är det viktigt att söka hjälp. Du kan till exempel ringa till Hjälplinjen på telefon 90390. Om du mår mycket dåligt och känner att du inte orkar mer ska du söka hjälp hos vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning, eller ringa 112. Litteratur:Johann Wolfgang von Goethe “Den unge Werthers lidande” (2011) Norstedts förlag. Översättare: Ralf ParlandFriedrich Nietzsche ”Den glada vetenskapen” (1882) Bokförlaget Korpen, översättning av Carl-Henning WijkmarkRainer Maria Rilke ”Brev till en ung poet” (2015) Wolf Theory. Översättare: Leo HallerstamSushrut Jadhav ”The Cultural Origins of Western Depression” (1996) http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/002076409604200403?journalCode=ispaSylvia Plath "Glaskupan"(1974). Trevi. Översättare: Christina LiljencrantzJ.K Rowling ”Harry Potter och fången från Azkaban” (2010) Rabén & Sjögren. Översättare: Lena Fries-Gedin.

Ruben Endendijk in gesprek met emeritus hoogleraar wijsgerige en praktijkgerichte ethiek Joep Dohmen over Nietzsches ' De vrolijke wetenschap'. -- Steun De Nieuwe Wereld en doe mee aan onze eindejaarsactie: http://gofundme.com/dnw2024. Liever direct overmaken? Maak dan uw gift over naar NL61 RABO 0357 5828 61 t.n.v. Stichting De Nieuwe Wereld. Patroon worden kan op http://www.petjeaf.com/denieuwewereld. -- Bronnen en links bij deze uitzending: - Bestel 'De vrolijke wetenschap' hier: https://www.boom.nl/filosofie/100-9291_De-vrolijke-wetenschap - Bestel 'De antichrist' hier: https://www.boom.nl/filosofie/100-307_De-antichrist - Een eerder gesprek over Nietzsches poëzie met Jelle van Baardewijk: https://www.youtube.com/watch?v=YFg01_jXyCY - Een eerder gesprek over Nietzsche tussen Ad Verbrugge en Maarten van Buuren: https://www.youtube.com/watch?v=17dfPfhd474 - De website van Joep Dohmen: https://joepdohmen.nu/ - De website van Ruben Endendijk: http://rubenendendijk.nl/

Een boek voor iedereen en niemand. Door velen beschouwd als Nietzsches hoofdwerk, waarin hij als filosoof volledig tot wasdom komt. Uitgegeven door De Arbeiderspers Spreker: Louis van Beek

Das ZeitZeichen am 28. Mai 2024.

Samenvatting:In de bespreking van het christendom binnen een postmoderne context, onderzoeken we de relevantie van het christelijk geloof in onze hedendaagse, vaak als postmodern bestempelde, tijdperk. De discussie voert ons terug naar de 19e eeuw en de filosofie van Friedrich Nietzsche, die vijf kernconcepten over het christendom introduceerde die nog steeds van belang zijn voor het begrijpen van de positie van het christendom vandaag de dag.Het eerste concept is Nietzsche's idee van 'de dood van God', wat suggereert dat het christelijk geloof zijn geloofwaardigheid heeft verloren. Nietzsche beschrijft een prediker die verkondigt dat God dood is omdat het geloof in Hem is verdwenen. Volgens Nietzsche bestaat God alleen zolang mensen in Hem geloven. De dood van God moet worden 'begraven' om plaats te maken voor een nieuw levensperspectief.Het tweede concept is 'rancune', voortkomend uit Nietzsche's kritiek op de christelijke moraal, die hij ziet als een uiting van de wil tot macht van de zwakkeren over de sterkeren. Deze moraal zou leiden tot een gelijkschakeling van zwak en sterk uit haat tegen de sterkeren.Het derde concept is de reductie van sociale en psychologische processen tot biologische en metafysische processen, gecentreerd rond de 'wil tot macht'. Nietzsche stelt dat alles wat bestaat een inherente wil tot macht heeft, die streeft naar zelfbehoud en voortbestaan.Het vierde concept is de 'übermensch' of bovenmens, die een nieuwe vorm van menselijkheid vertegenwoordigt, gericht op zelfbelang. Dit staat in contrast met de oude humaniteit die zocht naar morele waarden buiten zichzelf.Het vijfde en laatste concept is de 'eeuwige terugkeer van hetzelfde', wat een afwijzing inhoudt van eschatologisch denken waarin de geschiedenis een uiteindelijke vervulling vindt.Deze concepten vormen samen de postmoderne cultuur die zich afzet tegen het christendom. Het is essentieel om te begrijpen hoe deze ideeën zich manifesteren in onze samenleving om de dialoog tussen geloof en cultuur levend te houden. In de moderne tijd, die lijkt op Prometheus, domineren techniek en economie ons gezamenlijk bestaan. Tegenover deze technologische en economische krachten staan Bijbelse parabels zoals die van de dagloners in de wijngaard en de torenbouw van Babel. In deze postmoderne tijd is het van belang dat de christelijke theologie trouw blijft aan haar oorspronkelijke motieven en Nietzsches bezwaren terzijde schuift. Dit is een punt dat verder uitgewerkt zal worden.

Ob an der Bushaltestelle, auf dem Sofa oder bei jeder anderen Gelegenheit: Bevor es langweilig wird, checken wir Nachrichtenportale und soziale News-Feeds. Aber wohin wir auch schauen – bad news. Die Devise: Irgendwie den Kopf hochzuhalten. Aber wie soll man bei all den Kriegen, Klimakämpfen und Krankheiten beruhigt schlafen oder Hoffnung auf eine bessere Zukunft haben? Unser Gast im aktuellen SMP LeaderTalk rät: Medien bewusster zu konsumieren und zu lernen, wie unser mentales Immunsystem funktioniert. Prof. Dr. Volker Busch ist Psychologe, Neurowissenschaftler, Autor – und schon das zweite Mal zu Gast. Denn Busch hat ein neues Buch geschrieben, über das er mit Georgiy Michailov spricht: „Kopf hoch!“ – ein Ratgeber, der jedem Menschen helfen kann, in Krisenzeiten mit Positivität und mentaler Gesundheit voranzuschreiten. In dieser Folge gibt Busch konkrete Praxis-Tipps, wie wir es schaffen, unseren Kopf hochzuhalten. Außerdem geht es im Gespräch um die deutsche Mentalität der Sicherheit. Den Umgang mit Ängsten, Schlafstörungen und Grübeln. Und darüber, dass Nietzsches berühmtes Zitat in Hinblick auf mentale Gesundheit angepasst werden sollte: „Alles, was einen nicht umbringt, macht einen schlauer.“

Een symfonie, een heilig boek, een vijfde evangelie en zelfs het grootste geschenk aan de mensheid tot nu toe. Zo omschreef Nietzsche zijn boek Aldus sprak Zarathoestra. Het is hard werken om deze ingewikkelde filosofische roman van Nietzsche te lezen. Toch komen veel van Nietzsches belangrijkste ideeën terug in de roman. Leer van filosofen Gert-Jan van der Heiden en Johan de Jong over deze filosofische klassieker en denk verder over wat we er nu nog van kunnen leren. De betekenis van Nietzsches klassieker: Aldus sprak Zarathoestra | Lezing en gesprek met filosofen Gert-Jan van der Heiden en Johan de Jong | Dinsdag 6 februari 2024 | 20.00 – 21.30 uur | Collegezalencomplex Lees het verslag: https://www.ru.nl/radboud-reflects/nieuws/de-betekenis-van-nietzsches-klassieker-aldus-sprak-zarathoestra Of bekijk de video: https://studio.youtube.com/video/LCsz1bFouIc/edit Like deze podcast, abonneer je op dit kanaal en mis niks. Bekijk ook de agenda voor nog meer verdiepende lezingen: https://www.ru.nl/radboud-reflects/agenda Wil je geen enkele verdiepende lezing missen? Schrijf je dan in voor de nieuwsbrief: https://www.ru.nl/radboud-reflects/services/nieuwsbrief-radboud-reflects

Talkin' God with Uncle Luke Luke 20:45-21:4 Jesus has little time for the fittest of our natural world, but he has all the time in the world for the down and outs like widows. Jesus has a moral revolution in mind, confounding the Nietzsches of the world and giving hope to the botched, as the world might call them, the down and outs.

Är kvinnor verkligen lägre betalda? Vad säger bondepraktikern om elpriserna? Varför fattar inte männen att det inte är käklinjen vi vill ha? Och kan Nietzsche skydda oss från ett tredje världskrig? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

...oder: Wie uns Nietzsche Klarheit über Falschaussagen verschafft. Ein Spaziergang mit Thomas Forwe, ZGM GL AFuAMvD Freimaurer-Podcast zum 175. Jubiläum des Frankfurter Paulskirchen-Parlaments auf www.freimaurer-frankfurt.de/podcast - Frankfurter Demokratie-Café

Världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Jenny Maria Nilsson ger sin syn på Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra". ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 28 oktober 2019. ”Det är de tystaste orden som för med sig stormen. Tankar som kommer på duvfötter styr världen”, jag läser från sidan 149, i band sex, av Symposions utgivning av Friedrich Nietzsches samlade skrifter. Det sjätte bandet utgörs av Så talade Zarathustra, vars fyra delar skrevs av den tyske filosofen mellan 1883 och 1885. Vi nietzscheaner älskar sånt: den sortens ord, uttryckta på den sortens vis; poetiskt med ett högstämt och aningens hotfullt anslag. Vad är på gång? Tankarna som kommer på duvfötter, hurdana är de? Kommer de med Dantes nedre kretsar eller med paradiset? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Nietzsche är kungen av mystiska och täta formuleringar och allra mest är han det i boken om vad Zarathustra sa. Nietzschean, ett epitet som heter duga! Sedan jag hörde att man kunde vara det (från Albert Camus) har jag instinktivt vetat att jag är det. Oktober 1953 skriver Camus i sin dagbok ”Ofta har jag tänkt på dessa eldar, och dess flammor har dansat bakom hela mitt intellektuella liv”. Flammorna kommer från de eldar Nietzsche tände på stränderna kring Genuas havsvik; han vandrar ensam omkring i bergen efter brytningen med förälskelsen Lou Salomé, gör upp brasor som han står och glor på tills de brunnit ut. Värdet i denna handling, kvaliteten i den, får Camus att placera andra tänkare framför dessa eldar, bara för att se dem reduceras till aska. ”Kyssande den kalla stenen, säger jag: här är ditt första barn i glädjetårar. Gäckande sitter jag på din grav såsom ett hån – skönare än du drömt dig. Sällsamme fader! Dina barn svika dig ej” skriver en annan nietzschean: Edith Södergran, i dikten Vid Nietzsches grav. Liksom Camus dras Södergran till Nietzsche som mal dras till ljus. Alla tre har något gemensamt, de förstår sig på att man inte väljer. Livet, världen, till och med ens intellektuella förebilder: Man väljs av allt det där, inte tvärtom. "Så talade Zarathustra" handlar om att börja välja trots att det inte går. Att märka de osynliga vågor som bär en. Övervinna sig själv och på det viset betvinga ödet och det är vad övermänniskan, Nietzsches omstridda begrepp, innebär. Zarathustra är övermänniskans profet och Nietzsches längtan efter en till gudomlighet uppdaterad människa. Gud är död! Mördad av oss! Säger Nietzsche. Sörj inte. Gud, var en ur människans bitterhet frammanad makt i en förtryckande struktur som upprätthöll det värsta Nietzsches visste: Slavmoralen. Zarathustra är uppföljningen på Guds död, ett nytt moraliskt landskap: Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara mordet värdiga? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Paradis eller helvete? Camus och Södergran, det är trevliga namn att nämna. Men det finns andra namn, tonåringarna Lindsay Souvannarath och James Gamble möttes online, de var fans till Columbine-mördarna och planerade 2015 en masskjutning i ett varuhus i Kanada. James skulle döda sina föräldrar, Lindsay möta upp, hon kom från USA. För resan packade hon favoritboken, Så talade Zarathustra. Polisen hann stoppa planerna, James tog livet av sig och Lindsay sitter (inne) på livstid. Trots att det vederlagts att Nietzsche var en föregångare till nazisterna, fake news som hans syrra jobbade hårt på att etablera, fortsätter han vara flugpapper för diverse illvilliga och fascister. “Nietzsche, gav mig det röda pillret” säger Richard Spencer, en av USA:s ledande vit makt-nationalister. Att svälja det röda pillret är ett begrepp från filmen The Matrix som alternativhögern använder för att beskriva uppvaknandet till det de kallar sanning: Den vita mannens överlägsenhet och tron att det är just vita män som utsätts för rasism och hat. Tydligen kan man utvinna det ur Nietzsche. Oroar det mig? Att lockas av samma tänkare som de som önskar kategorisera människor och sedan mörda vissa kategorier? Vår art är benägen att hitta flotta namn och läror som rentvår våra sämsta sidor – det oroar mig. Men, jag vet hur Spencer läser Nietzsche – ytligt. Vi för samtal på två vis, med andra och med oss själva. Hannah Arendt beskriver det i sin bok Den banala ondskan. Våra inre samtal gör människor verkliga, i inre dialog värderar och dömer vi oss själva och ger samvete en chans att uppstå. Spencers flacka läsning inspirerar honom till ”Övermänniskan, c'est moi!” En instrumentell tolkning där Spencer använder filosofen som ytterrock för att inte bara försvara sitt mörker utan också ge det legitimitet. Just det är vad Nietzsche försöker komma åt när han lånar in Zarathustragör honom till låtsaskompis och förkunnare. Sluta va den som behöver inordnas, oavsett vilken ordning det gäller. Nietzsches ärende blir att på gott och ont befria människan från alla trossatser. ”Alltför många föds: för de överflödiga uppfanns staten” säger Zarathustra. Förfärligt, eller hur? Låter som nåt nazister skulle gilla. Men de överflödiga är de som vill gömma sig i kollektivet, slippa skuld, alternativt utnyttja gemenskaper för att manipulera andra. Hårda puckar, visst. Din plikt är att bli allt du kan, annars kommer Zarathustra och kallar dig överflödig. Nietzsche vill inte locka någon från skocken till en annan ännu värre skock! Inte från stat till sekt utan från stat till autonomi. Du kommer aldrig att få se en övermänniska marschera i en armé eller bli föreningsmänniska. Vore Spencer nietzschean skulle han döma sig själv, erkänna att det är han som har behov av att känna sig överlägsen. Övermänniskan kan vara ond eller god men är ingen hycklare, hon klär inte ut sina hemliga tyrannlustar i dygde-ord, hon kan drivas av förgrämd högfärd, avund eller hämnd men är fri från tanken på att klä mörker i ljusa glosor. "Om jag inte upptäcker alkemistkonststycket att förvandla också denna dynga till guld så är jag förlorad” skriver Nietzsche till en vän, dyngan = livet. Hans Ruin citerar brevet i sitt efterord. Vid tiden för författandet av Zarathustra är Nietzsches självkänsla låg och självföraktet stort. Men det är tvära kast med Friedrich, enligt honom själv blir Så talade Zarathustra den största gåva mänskligheten fått – dyngan blev till guld. Zarathustra är myt och saga, billiga tricks och djupa sanningar; världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Nietzsche är antisystemets systematiker, han erbjuder en nollpunkt – det kan mycket väl vara nåt gudomligt med det. Tankarna som kommer på duvfötter; helvete eller paradis, anständighet eller ressentiment, Södergran eller en tonåring som ser mord som ett beundransvärt upptåg? Denna nya ”moral” (moral inom citationstecken) som Zarathustra presenterar sedan Gud kilat vidare, låter det inte skört? Jo, det är skört. Hur kan Gud vara god och allsmäktig och världen se ut som den gör!? Ett kristet svar är att Gud gav människan frihet, väljandet gör oss gudsfruktiga. Ok? Vi är Guds labbråttor? Det får Gud att framstå som både grym och överflödig. Men, väljandets betydelse passar in i den moraliska utgångspunkt som Nietzsche råkar skissa. Vägen till värde går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst. Vad svarar du? Det är det som är grejen. Jenny Maria Nilsson, skribent och författare Litteratur Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra. Översättning: Peter Handberg. Symposion, 2017.

Zo sprak Zarathoestra is waarschijnlijk Nietzsches meest gelezen, maar minst begrepen boek. Het boek komt uit het midden van zijn meest productieve periode, is een mix van verhalend proza, redevoeringen en gedichten en is overvol van metaforen, meer of minder verborgen verwijzingen en experimenten met de taal. Bart Geeraedts in gesprek met Paul van Tongeren

Naast filoloog, filosoof, classicus, wandelaar en neurasthenicus, was Friedrich Nietzsche ook nog eens dichter. Van zijn poëzie is een verzameling geschreven onder de titel 'Dat alles ben ik', vertaald door Ard Posthuma. Willem de Witte en Jelle van Baardewijk bespreken dit boek dat borrelt en bruist van de symboliek en de archetypes en getekend is door Nietzsches worsteling met het leven.

Heinrich Mann Werk steht im Zeichen des Widerstands zum Nationalsozialismus und seiner Parteinahme für den Kommunismusmus bzw. seine Sympathie für Italien und Frankreich. Exemplarisch repräsentieren "Professor Unrat", "Der Untertan" seine Kritik am Zeitgeist bzw. am nürgerlichen Spießer, komplegtiert durch seine politischen Essays, u. a. "Ein Zeitalter wird besichtigt". Sein Frühwerks, u.a. "Die jagd nach Liebe" steht in engem Bezug zum Ästhetisizismus Nietzsches.

Uberboyo and I discuss Nietzsches slave morality in detail, and outline how it comes to replace master morality as the dominant moral framework as civilizations ageUberboyo is a prominent YouTuber who is also very active on twitter. I can also be found on twitter @thuleanrevenant

Uberboyo and I discuss Nietzsches slave morality in detail, and outline how it comes to replace master morality as the dominant moral framework as civilizations ageUberboyo is a prominent YouTuber who is also very active on twitter. I can also be found on twitter @thuleanrevenant

Uberboyo and I discuss Nietzsches slave morality in detail, and outline how it comes to replace master morality as the dominant moral framework as civilizations ageUberboyo is a prominent YouTuber who is also very active on twitter. I can also be found on twitter @thuleanrevenant

Der Büchermacher Folge 173 Wie Verlage Bücher machen, Teil 111: Elmar Dod liest sein Vor- und Nachwort zu unserer Neuerscheinung, Friedrich Nietzsches Buch „Zur Genealogie der Moral“ von 1887. Unter dem Titel „Moral – eine Streitschrift“ erscheint es als Band 22 der „Perlen der Literatur“ im Juni 2023 im Input-Verlag.

Was sind Nietzsches Prinzipien, warum sollte man sich mit diesem Philosophen beschäftigen, warum sind sehr viele seiner Aussagen heute noch aktuell?

Dan Jönsson läser Friedrich Nietzsches efterlämnade anteckningar och reflekterar över en av idéhistoriens mest gåtfulla och skrämmande begrepp. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns en grymhet även hos simpla själar, skriver Friedrich Nietzsche i en anteckning från 1885. Det stämmer verkligen: jag minns att jag som liten, i lågstadieåldern, tillsammans med en kompis kunde fördriva sysslolösa eftermiddagar med att fånga flugor under dricksglas och sedan titta på hur de flög runt där inne, alltmer försvagade, tills syret tog slut. Det fanns också en grannflicka som var lite annorlunda och som vi roade oss med att trakassera eftersom det var så lätt att få henne att gråta. Ja, barn är grymma. Och ibland kan jag undra vart den där grymheten har tagit vägen sedan dess, kanske har jag som det heter vuxit upp, kanske finns den kvar och bryter fram då och då när jag med, får jag erkänna, en liten hemlig, omoralisk kittling utrotar ett myrbo. Inget att yvas över, men hade jag berättat för Nietzsche skulle han antagligen ha nickat uppmuntrande. I mina låga instinkter hade han känt igen den starkaste av mänskliga drivkrafter, viljan till makt.Jag förvånas ibland över hur upprymd jag blir när jag läser Nietzsches texter. Det borde jag ju inte bli: väldigt mycket han ger uttryck för går egentligen stick i stäv mot mina egna, pacifistiska värderingar. Hans aristokratiska samhälls- och människosyn; föraktet för svaghet och avskyn mot allt som luktar medlidande, demokrati och jämlikhetssträvanden; våldsromantiken och misogynin; hyllandet av makten, kriget, ondskan. Man kan förstås säga, som man ofta gör numera för att försvara att man ändå läser honom, att Nietzsche också avskydde antisemitism, patriotism och religion, ja att hela hans verk genomsyras av en misstro mot auktoriteter – och det är sant, men det ändrar ju i grund och botten ingenting. Nietzsche läser man på egen risk, med blodsmak i munnen, och samtidigt alltså med denna besynnerliga upprymdhet, denna lycka över att få vistas i en tankevärld där inget är på förhand givet, en värld där ljuset bländar, och där mörkret både förfärar och förför. En lockande, men kuslig värld där det sanna och det goda gång på gång dras i smutsen, men där också horisonten öppnas mot en gränslös frihet. Om än alltså på andra sidan en moralisk avgrund, ekande av denna den mest gåtfulla, mest skrämmande av filosofiska grundprinciper. Viljan till makt.Begreppet ”viljan till makt” dyker upp och återkommer som ett mantra genom Nietzsches sena skrifter. ”Viljan till makt” är också det begrepp som framför allt fått hans namn att förknippas med nazismen och dess ideologi. Inte utan skäl. Historien är välbekant vid det här laget – filosofens syster Elisabeth Förster-Nietzsche, som med sin man hade rest till Paraguay för att bygga upp en tysk, antisemitisk exilkoloni, fick när hon kom hem ta hand om både sin psykiskt sjuke bror och hans efterlämnade anteckningar. Ur detta väldiga, kaotiska material redigerade hon tillsammans med Nietzsches gamle vän Heinrich Köselitz, den ende som riktigt kunde tyda hans handstil, fram det som gavs ut som broderns sista, oavslutade verk, med titeln just Der Wille zur Macht. Boken och dess radikala försök att ”omvärdera alla värden”, dess bejakande av våldets och styrkans principer och dess uttryckliga fantasier om att utrota svaga och undermåliga existenser blev en stark impuls för nazismens herrefolksideologi. Mitt eget exemplar är tryckt 1930, med ett högstämt, smått apokalyptiskt efterord av Alfred Baeumler, den filosof som mer än någon annan bidrog till att lansera Nietzsche som fascismens husgud. Tre år senare skulle han gå i spetsen för fackeltåget till nazisternas första bokbål på Opernplatz i Berlin.Att sentida, entusiastiska läsare har gjort vad de kunnat för att rentvå Nietzsche från denna bruna sörja är begripligt; han är verkligen så mycket mer än det. Både urval och redigering i Viljan till makt är förstås subjektivt, kanske också tendentiöst – men att kalla boken för en ren förfalskning, som en del har gjort, håller inte. Här finns inga påhittade partier; allt som står där går att hitta i de efterlämnade anteckningarna, och att Nietzsche under flera år planerade ett stort verk med just den titeln står utom tvivel. Kanske övergav han planerna till slut, som det har spekulerats i, kanske inte, ingen vet med säkerhet – allt vi vet är det som står att läsa i dessa efterlämnade anteckningar, en textkompost om cirka femtusen sidor varav ett urval på ungefär en tiondel utgör det nionde bandet av hans samlade verk på svenska. Att försöka orientera sig i detta motstridiga, vilda material är som att dyka på djupt vatten – knappt har man fiskat upp en tanke förrän man måste upp och andas, och för varje insikt man bärgar har en annan just glidit en ur händerna. Det är texter som kränger mellan ironi och förtvivlan, från korta utbrott av triumferande visioner till heroiska, men fåfänga försök att samla tankarna i ett enhetligt system.Det är i dessa försök till systematisering ”viljan till makt” får en central, sammanhållande funktion. Nietzsche skrev i en tid när den kristna världsbilden på allvar utmanades av darwinismen och dess materialism, och hans filosofi skulle enkelt uttryckt kunna ses som ett kraftfullt avvisande av dem båda två. Det han ser för sig är istället ett slags andlig och estetisk evolutionsteori där sammanbrottet för de traditionella moraliska värdena urartar i en allmän nihilism, som det är den framtida människans stora uppgift att övervinna och höja sig över. Och där viljan till makt blir den drivande impulsen i detta skapande av ”övermänniskan”, liksom den är den verkande kraften i hela det flöde av ständigt blivande och ständig kamp som genomsyrar världen.Det blir en giftig teori, som tillspetsad kan bli roten till mycket ont; det är onekligen svårt att förneka logiken i att om det nu finns ”övermänniskor” måste det kanske, när allt kommer omkring, också finnas ”undermänniskor”? Men samtidigt ryms här alltså också en väldig, frigörande kraft. Nietzsches filosofiska ”hammare”, som han kallar den, är ett verktyg som ända in i vår tid duger till att slå hål på ihåliga ideologiska beläten och låta tomheten eka ur självklara värdegrundsbegrepp som ”demokrati” och ”allas lika värde” inför en verklighet där våldet regerar och ojämlikheten är institutionell. Det som än idag gör Nietzsches tankevärld så provocerande är att den inbegriper båda dessa poler, man får helt enkelt ta det onda med det goda. Viljan till makt har ingen inneboende moral: den är den kraft som sprider död och förintelse, men också i vidare mening den kraft som försöker besegra motstånd överhuvudtaget – den som gör att barnet lär sig läsa och fågeln flyga, som inspirerar konstnärer att skapa konst och aktivister att ta strid, men också helt banalt, det som får oss att gå upp på morgonen, ta på oss skor och jacka, eller som här, i en av de små nonsensverser som inleder Den glada vetenskapen: Ja, ibland så gör jag glass:Nyttigt för att maten smälta!Har ni mycket ni ska smälta,Bör ni tycka om min glass!Den ändrar visserligen ingenting den heller. Men ändå.Dan Jönsson, författare och essäistLitteraturFriedrich Nietzsche: Samlade skrifter. Band 9, Efterlämnade anteckningar. Översättning: Jim Jakobsson. Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2021.Hans Ruin: I förnuftets skugga – essäer om Nietzsches filosofi. Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2021.

Smärta kan fördärva ett liv, men i grunden är smärtan människans vän. Så varför tycks samtidsmänniskan göra allt för att fly det som gör ont? Ulf Karl Olov Nilsson funderar över saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Smärta innebär inte tystnad, men väl språkets slut. Får vi tillräckligt ont slutar vi berätta om hur ont det gör, slutar tala. Smärta tar oss tillbaka till det förspråkliga, till vår barndom, när vi gnydde, grät eller skrek. En människa i smärta blir alltså i språklig mening ensam. Men smärtan är samtidigt rentav etiken och det mellanmänskligas början. När någon annan skriker eller kvider – ett barn, ett djur, någon sjuk – är det nästan omöjligt att inte lida själv. Och vilja hjälpa.Skulle smärtan – gud bevare oss! – bli ännu större försvinner vi, alltså svimmar. Tack och lov, får man väl nästan säga. För det går knappast att tänka sig något värre än att inte bli räddad av medvetslöshet. Som i Helvetet i Dantes Gudomliga komedi där de förtappade själarna varken kan sona sina synder eller dö bort utan istället någorlunda vakna och alerta i evighet fortsätter att svälta, eller frysa, eller brinna, eller gisslas, eller bli stungna av getingar. Det är inte svårt att förstå varför medeltidsmänniskan verkligen inte ville hamna i helvetet. Ett slags modern version av samma vidrighet kunde vara när torterare nuförtiden väcker upp den avsvimmade fången med en spruta adrenalin för att fortsätta tortyren.Men talet och smärtan är motsatser även på andra sätt. Elaine Scarry visar i sin klassiska fenomenologiska studie The Body in Pain oupphörligen på det mänskligt odelbara i smärtan. Att själv ha smärta är att leva i visshet – den som har mycket ont är helt säker på saken – men att höra om en annan människas smärta är att befinna sig i tvivel. För hur kan man veta vad en annan människa egentligen känner?Smärtförnimmelsens språkliga outtryckbarhet tvingar oss att tala om den med ett slags omskrivningar, menar Scarry. Vi talar om smärta också utan yttre orsak och utan kroppslig skada som om den ändå hade det, så här exempelvis: ”Det känns som om någon bankar inuti mitt huvud med en hammare.” ”Det känns som jag hade ett rivjärn i halsen.” ”Den känns som om min magsäck har gått sönder och min ryggrad gått av.”Friedrich Nietzsche går i Den glada vetenskapen ännu längre i sitt smärtbildspråk och skriver: ”Jag har gett min smärta ett namn och kallar den Hunden. Den är lika trogen, lika påträngande och skamlös som varje annan hund.” Genom att benämna smärtan för hunden, kan Nietzsche förlägga den utanför sig själv, betrakta den utifrån, kanske kontrollera den. Det är därför en händelse som ser ut som en tanke att man under 2000-talet tränat upp så kallade smärthundar som ledsagare åt kroniska smärtpatienter. Hundarna får lukta på bomull som patienten andats på eller strukit över huden och tränas på det sättet till att larma vid begynnande smärtattacker; smärthunden kan häpnadsväckande nog varna innan attacken brutit ut och dessutom lära sig vilken typ av smärta som nalkas, så att patienten i förebyggande syfte kan ta rätt medicin i rätt styrka i rätt tid.Är inte detta ett exempel på hur vi allt oftare inte bara lär oss utan rentav förnimmer saker, så att säga, utifrån och in snarare än inifrån och ut. Är jag trött? Jag vet inte, men min sömnapp på telefonen talar om för mig hur många timmar jag sovit. Är jag hungrig? Jag vet inte, borde jag vara det? Jag får titta i kaloritabellen.En smärta som på liknande sätt måste läsas av i det yttre beskrivs i Valerie Fritschs roman Hjärtklaffar från Johnson & Johnson. Där föds gossen Emil utan förmåga till smärtförnimmelser och Fritsch skriver: ”Han kände varken ett ytligt skrapsår eller ett djupt snitt, ingen magsmärta och ingen brännskada, inte den råa smärtan i ett skrubbsår och inte den osynliga hos huvudvärken.” Emil är ett vilt barn som undersöker sin hejdlösa kropps yttre begränsningar: ”[Han] Satte handen på den glödande spisplattan när ingen tittade eftersom det såg så roligt ut när brännblåsorna växte”, ”Med intresserad min höll han upp sina blodiga händer framför näsan på föräldrarna och frågade: mamma, gör det här ont?”När jag kollar upp saken visar det sig att Fritsch beskriver ett syndrom som går under namnet ”Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V”. Något bot finns inte och viktigt är att lära barnet vad som normalt ger smärta, vilken vattentemperatur som är lagom och hur man klär sig när det är minus trettio ute. Eller plus, och gassande sol. Någonting liknande beskriver läkaren Paul Brand som arbetade med leprasjuka på 1950-talet och förmodligen var den första att argumentera för att spetälska i första hand inte, som man tidigare trodde, var en sjukdom i muskelvävnaden utan i nerverna. Den deformation som lepran ofta resulterade i var inte endast en effekt av bakterier orsakade av själva sjukdomen; istället hade skadorna ofta att göra med den sjukes oförmåga att känna smärta och att han därför råkade skada sig själv. Paul Brands mest kända bok heter således The Gift of Pain.Brands arbete och Fritsch roman blir tydliga exempel på hur vi behöver smärtan som ett slags orientering i tillvaron. Smärta har ett slags verklighetseffekt: enda gången vi verkligen uppfattar och känner våra kroppsdelar och organ är när vi har ont i dem. Och utan smärtsignaler kan vi aldrig riktigt veta vad vi ska skydda oss mot.Koreansk-tyska filosofen Byung-Chul Han menar i boken Palliativsamhället att vår tid präglas av algofobi, en allmänt utbredd rädsla för smärta och att det gör våra liv vilsna och tomma på mening. Den moderna människan söker trivsel, lycka, individuell framgång och är den första generation som uppfattar smärtfrihet som ett slags lagstadgad rättighet. Smärta som historiskt associerats med rening, hjältemod, motståndskraft och i Nietzsches fall rentav som ”lyckans tvilling” ses idag som meningslös, ett medicinskt problem att bli av med. Andra sidan av palliativsamhällets mynt, menar Byung-Chul Han, är att det parallellt med tendensen att fly smärtan paradoxalt nog löper en motsatt rörelse där extremsport och självskadebeteende utgör försök att förvissa sig om den egna existensen. ”Jag känner smärta, alltså finns jag.”Den utbredda algofobin är en av anledningarna till, menar Byung-Chul Han, att opioidmediciner som ursprungligen användes inom palliativ vård – alltså vård i livets slutskede när inget bot längre står till buds – så frikostigt skrivs ut till och konsumeras av friska människor. Han syftar på opiod-krisen i USA och menar att den akut ökande användningen av smärtstillande morfinläkemedel kommit att dölja samhällsförhållanden som leder till lidande. Vi skulle kunna beskriva detta – och kanske hela det smärtlösa men tomma tillstånd vårt samhälle är på väg mot – med en tautologi: opium har blivit ett opium för folket.Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytikerLitteraturByung-Chul Han: Palliativsamhället – smärta idag. Översättning: Anna Bengtsson. Ersatz, 2021.Valerie Fritsch: Hjärtklaffar från Johnson & Johnson. Översättare: Linda Östergaard. Bokförlaget Faethon, 2022.Elaine Scarry: The body in pain – The making and unmaking of the world. Oxford University Press, 1988.Friedrich Nietzsche: Samlade skrifter band 5, Den glada vetenskapen – "la gaya scienza". Översättning Carl-Henning Wijkmark. Brutus ÖStlings bokförlag Symposion, 2019.

Ann är uppjagad av alla spermaharar som spridit sin säd i hemlighet under åren. Vad får en läkare att leka gud? Makt? Rasbiologiska förtecken? Storhetsvansinne eller Nietzsches tankar om övermänniskan som ska sprida sin säd vidare för att skapa en superavkomma? Mickes känsla för premiärer och kärlek. Margaux Dietz eventuella straff och livet på en pinne! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ann är uppjagad av alla spermaharar som spridit sin säd i hemlighet under åren. Vad får en läkare att leka gud? Makt? Rasbiologiska förtecken? Storhetsvansinne eller Nietzsches tankar om övermänniskan som ska sprida sin säd vidare för att skapa en superavkomma? Mickes känsla för premiärer och kärlek. Margaux Dietz eventuella straff och livet på en pinne! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode we argue that the myths and fairy tales we tell ourselves today are situated firmly within the solar traditions of the West. The precession of the equinox's are tracked by our mythology and todays myths are no different. Just as the age of Aries, the age of the ram, was ending, the “Lamb” of God was sacrificed on the Cross, but the age of Pisces, symbolized by two fish, was ushered in by Christ feeding the masses with *two fish.* And now, our secular religion of science, whose doctrines are delivered to us by scientist-priests, are telling us that the world will be drowned by melting glaciers and sea level rise, leaving our civilization a wasteland. This just so happens to come precisely when we pass into the age of Aquarius, symbolized by the sea god drowning the world with his bottomless pots of water.But it also seems, we argue, to coincide with Nietzsches age of nihilism, Spenglers materialistic Winter phase, Evolas spiritual “Iron Age,” which also, according to Evola, corresponds with the Hindu Kali Yuga, an age in which mankind is abandoned by the Gods and the Earth is a spiritual wasteland, waiting for the sleeping king to wake up, the hero to recover the grail, the Caesar to take over, or the Ubermensch to invaluate all values.Here we attempt to synthesize many books and thinkers that you may hear thrown about and use them to get a better perspective on the modern, digital age.For those interested in doing further reading, most of our discussion is built upon reading we've done from Spenglers Decline of the West, Evolas Ride the Tiger, Revolt Against the Modern World, and The Mystery of the Grail, as well as Joseph Campbels's Masks of God, The Hero With a Thousand Faces, Romance of the Grail, Nietzsches Thus Spoke Zarathustra, The Genealogy of Morals, and Twilight of the Idols, and Aion by Carl Jung

In this episode we argue that the myths and fairy tales we tell ourselves today are situated firmly within the solar traditions of the West. The precession of the equinox's are tracked by our mythology and todays myths are no different. Just as the age of Aries, the age of the ram, was ending, the “Lamb” of God was sacrificed on the Cross, but the age of Pisces, symbolized by two fish, was ushered in by Christ feeding the masses with *two fish.* And now, our secular religion of science, whose doctrines are delivered to us by scientist-priests, are telling us that the world will be drowned by melting glaciers and sea level rise, leaving our civilization a wasteland. This just so happens to come precisely when we pass into the age of Aquarius, symbolized by the sea god drowning the world with his bottomless pots of water.But it also seems, we argue, to coincide with Nietzsches age of nihilism, Spenglers materialistic Winter phase, Evolas spiritual “Iron Age,” which also, according to Evola, corresponds with the Hindu Kali Yuga, an age in which mankind is abandoned by the Gods and the Earth is a spiritual wasteland, waiting for the sleeping king to wake up, the hero to recover the grail, the Caesar to take over, or the Ubermensch to invaluate all values.Here we attempt to synthesize many books and thinkers that you may hear thrown about and use them to get a better perspective on the modern, digital age.For those interested in doing further reading, most of our discussion is built upon reading we've done from Spenglers Decline of the West, Evolas Ride the Tiger, Revolt Against the Modern World, and The Mystery of the Grail, as well as Joseph Campbels's Masks of God, The Hero With a Thousand Faces, Romance of the Grail, Nietzsches Thus Spoke Zarathustra, The Genealogy of Morals, and Twilight of the Idols, and Aion by Carl Jung

In this episode we argue that the myths and fairy tales we tell ourselves today are situated firmly within the solar traditions of the West. The precession of the equinox's are tracked by our mythology and todays myths are no different. Just as the age of Aries, the age of the ram, was ending, the “Lamb” of God was sacrificed on the Cross, but the age of Pisces, symbolized by two fish, was ushered in by Christ feeding the masses with *two fish.* And now, our secular religion of science, whose doctrines are delivered to us by scientist-priests, are telling us that the world will be drowned by melting glaciers and sea level rise, leaving our civilization a wasteland. This just so happens to come precisely when we pass into the age of Aquarius, symbolized by the sea god drowning the world with his bottomless pots of water.But it also seems, we argue, to coincide with Nietzsches age of nihilism, Spenglers materialistic Winter phase, Evolas spiritual “Iron Age,” which also, according to Evola, corresponds with the Hindu Kali Yuga, an age in which mankind is abandoned by the Gods and the Earth is a spiritual wasteland, waiting for the sleeping king to wake up, the hero to recover the grail, the Caesar to take over, or the Ubermensch to invaluate all values.Here we attempt to synthesize many books and thinkers that you may hear thrown about and use them to get a better perspective on the modern, digital age.For those interested in doing further reading, most of our discussion is built upon reading we've done from Spenglers Decline of the West, Evolas Ride the Tiger, Revolt Against the Modern World, and The Mystery of the Grail, as well as Joseph Campbels's Masks of God, The Hero With a Thousand Faces, Romance of the Grail, Nietzsches Thus Spoke Zarathustra, The Genealogy of Morals, and Twilight of the Idols, and Aion by Carl Jung

Øde Nerdrum og Einar leser Nietzsches bok om dannelse.

„Der Islam ist Teil der deutschen Kulturgeschichte.“ Das ist die Erkenntnis des Philosophen Hugo Hamid Markus, nachdem er die abendländische Philosophie Spinozas, Lessings, Nietzsches und vor allem Goethe und den Islam studiert hatte. Für ihn, der aus einer deutsch-jüdischen Familie stammt, ist der Islam „die Reformation des Christentums“, und zwar tausend Jahre vor dem Protestantismus. Im kultur- und religionsoffenen Berlin, gehört Hugo Hamid Markus nach dem Ersten Weltkrieg zu einem Kreis deutscher Muslime, die an der neu erbauten Moschee in Berlin-Wilmersdorf aktiv sind. Sie veranstalten regelmäßig “islamische Abende”, an denen viele Zuhörer aus dem Bürgertum und Prominente wie Thomas Mann und Hermann Hesse teilnehmen. Sie geben die Zeitschrift “Moslemische Revue” und als erste Muslime eine deutsche Koranübersetzung heraus. Der Podcast “Muslimische Spuren in deutscher Heimat“ beschäftigt sich in dieser Folge mit Hugo Hamid Marcus, der die Einheit in der Vielfalt suchte, dessen Leben aber nach der Machtergreifung der Nationalsozialisten zunehmend eine tragische Wendung nahm. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/smf-verband/message

#nietzsche #philosophie #wahrheit #tragödie In Folge einer langen Pause sind wir endlich zurück mit Reiner Schürmanns Nietzsches Philosophie. In dieser Episode schauen wir uns an, gegen was Nietzsche eigentlich gedacht hat und was der Punkt ist, von dem Nietzsche in seiner Philosophie ausgeht. Wenn dir diese Episode gefallen hat, könnten dir auch diese Episoden gefallen: • Marx ohne Marxismus | Reiner Schürmanns Reading Marx 1/2 https://youtu.be/iJ8-wOy9c68 • Slavoj Zizeks Ideologiebegriff https://www.youtube.com/watch?v=xpyzupxMmng&t=1s • Einführung in die Schizo-Analyse | Anti-Ödipus 4/4 https://www.youtube.com/watch?v=HJJZvvC4VUM Mich findet man hier: https://linktr.ee/corvuscoraxpc

Heute vor 150 Jahren ist Ludwig Feuerbach gestorben. Ein Leben nach dem Tod gab es für ihn nicht – zumindest nach seiner eigenen Lehre: "Stirbst du, so stirbst du ganz, Alles ist todt." Feuerbachs radikale Philosophie gilt bis heute als schärfste Gotteskritik, gemeinsam mit Nietzsches berühmtem Satz "Gott ist tot." Von Hans-Conrad Zander.

Die Wurzeln des heutigen Transhumanismus reichen historisch weit zurück.Ein Standpunkt von Peter Frey.Weder die Singularität (1) noch der Transhumanismus sind in irgendeiner Weise neue Konzepte, die in den Köpfen der Koryphäen aus dem Dunstkreis (unter anderem) des Weltwirtschaftsforum von Davos, mit Klaus Schwab an dessen Spitze entstanden sind. Diese modernen Priester, so mächtig sie auch zu sein scheinen, sind nicht kreativ. Allein das Wesen der Singularität und des Transhumanismus haben ihren Ursprung in den frühesten Formulierungen Galtons (2) und Nietzsches (3). Festzuhalten bleibt: Der „Great Reset“ ist ohne Zweifel auch ein transhumanistisches Projekt. ... hier weiterlesen: https://apolut.net/die-modellierung-des-menschen-von-peter-frey+++Apolut ist auch als kostenlose App für Android- und iOS-Geräte verfügbar! Über unsere Homepage kommen Sie zu den Stores von Apple und Huawei. Hier der Link: https://apolut.net/app/Die apolut-App steht auch zum Download (als sogenannte Standalone- oder APK-App) auf unserer Homepage zur Verfügung. Mit diesem Link können Sie die App auf Ihr Smartphone herunterladen: https://apolut.net/apolut_app.apk+++Abonnieren Sie jetzt den apolut-Newsletter: https://apolut.net/newsletter/+++Ihnen gefällt unser Programm? Informationen zu Unterstützungsmöglichkeiten finden Sie hier: https://apolut.net/unterstuetzen/+++Unterstützung für apolut kann auch als Kleidung getragen werden! Hier der Link zu unserem Fan-Shop: https://harlekinshop.com/pages/apolut+++Website und Social Media:Website: https://apolut.net/Odysee: https://odysee.com/@apolut:aRumble: https://rumble.com/ApolutInstagram: https://www.instagram.com/apolut_net/Gettr: https://gettr.com/user/apolut_netTelegram: https://t.me/s/apolutFacebook: https://www.facebook.com/apolut/Soundcloud: https://soundcloud.com/apolut See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Filosofi! Sludder for en sladder? Eller verdensomvæltende øjenåbner? I dette afsnit af YAS taler jeg med min veninde Augusta om filosofi med udgangspunkt i en af de gamle kendinger - Friedrich Nietzsche. Nietzsche er kendt for at erklære, at Gud er død og for at opfordre til at forkaste de kristne værdier, som ifølge ham er roden til alt ondt i verden. Derfor tænkte vi det passende at udvælge et af hans sidste værker "Antikrist" til diskussion. I afsnittet introducerer vi Nietzsches biografi og hans eftermæle. Vi dykker ned i Antikrist, hvor vi både diskuterer Nietzsches filosofi og skrivestil. Vi taler også generelt om filosofi, hvad det er for en størrelse, om det er noget, som vi har lyst til at beskæftige os mere med - Karoline forklarer, hvorfor hun før har været skeptisk over for faget, og Augusta forklarer, hvorfor hun er vild med det. Vi håber, at I vil lytte med! Afsnittet er produceret af Karoline Tankevicius Lau

“Än så länge tycker jag att det är roligt att låta de mörkaste karaktärerna vara dem som i slutändan säger det mest insiktsfulla om kärleken, om livet eller om ömheten.”  Gäst i veckans podd är romanförfattaren Victoria Larm som nyligen debuterat med Den nionde kretsen på Norstedts förlag. Året efter att Kreugerkraschen kastat om tillvaron i den stockholmska societeten står sjuttonåriga Livia Seigel i centrum för en tätnade intrig. När ett bombhot skapar panik bland gästerna på en fest på Riddarholmen och ett värdefullt föremål försvinner börjar trådarna i familjen Seigels gåtfulla förflutna nystas upp.  Larms influenser hämtas ur en brokig kabinett av såväl mytologi och jungiansk psykologi som modern filosofi, kvantfysik och kristen mysticism.  Hur kommer det sig att det mänskliga jagets anatomi framstår vara lika heterogen och undflyende som universell? Kan litteraturen få grepp om människans omedvetna skuggsidor? Och i vad förenas Dostojevskijs, Nietzsches och Jungs människosyn? 

När gud är död och inga absoluta värden går att luta sig emot, vad ska människan göra då? Den tysk-schweiziske filsofen Friedrich Nietzsche (1849-1900) placerade människan i just detta tillstånd – och skrev en både livsbejakande och uppfordrande filosofi som svar. Nietzsche ville att människan skulle bejaka både livskraft och mörker, och ställde höga krav på hennes kraft och moraliska omdöme. Vad går Nietzsches mest inflytelserika teorier ut på? Och vad kan hans tankar säga oss idag? Bildningspodden ger en introduktion till Nietzsches liv och verk, från ungdomsåren och genombrottet med Tragedins födelse (1872) till det ökända sammanbrottet i Turin 1889 och de sista febriga fragmenten. Gäst i studion är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han är aktuell med essäsamlingen "I förnuftets skugga. Essäer om Nietzsches filosofi" och som medredaktör till Nietzsches samlade skrifter, ett utgivningsprojekt som pågått i över 20 år och just kommit till sitt slut med det sista bandet ”Efterlämnade anteckningar”. Båda titlarna utkommer på Brutus Östlings Bokförlag Symposion. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på Anekdot.se.

Var Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) gubbsjuk eller progressiv, sexist eller feminist? Ulrika Knutson hör friheten brusa i hans mustiga kärlekslyrik. Har det funnits en värre tjejtjusare i svensk poesi än Erik Axel Karlfeldt? Skulle vara Tegnér, då. Men biskopen i Växjö var närmast stolt över sitt rykte som häradsbetäckare. Karlfeldt smusslade, ljög och spelade dubbelt, allt för att leva upp till rollen som oförvitlig Nationalskald. Men tjejtjusarna har ju en sida som inte skall föraktas, nämligen att de gillar kvinnor! Många män gör det inte. De tycker att kvällen är förstörd om de måste tala med kvinnor. Det hade Karlfeldt inget emot. Han berättade sagor för damerna, och drog vitsar. Även om han ville fly samtiden, och längtade till ett bondesverige som redan var hotat, av industrialism, folkrörelser och emigration, så är samtiden ofta starkt närvarande i hans dikt. Den trängde sig in. Och denna samtid längtar också bort, efter något exotiskt. Håkan på heden sitter i nordanstormen och knyter nät och drömmer om brudens långa färd hem till heden. Han drömmer om att frälsa "En piskad dotter till en träl I etiopisk bygd, med barm så gul och brun". När vinden slagit om från öster, längtar han i stället efter stäppens eldiga romska sångerska. I dikten Vild kärlek kommer flickan och pojken av resandesläkt loss i en hölada: De voro käcka och fagra, fast jäktade, svultna och magra. Som skogarnas skadedjur. Metaforen skadedjur speglar den utdragna debatt om resandefrågan och resandeplågan, fattigdom och tiggeri. Men det unga paret hos Karlfeldt sprakar av liv och hopp på sin tjuvnadsstråt. De talar om hösten och marknadsfärden, Om strövtåg i vida världen Tills, det förstås, man blir fast en dag. Paret hos Karlfeldt är fria bohemer, avundsvärda ur ett bonde- eller borgarperspektiv. Det handlar, mycket tidstroget, också om ungdom, primitivism och vitalism. I Sång med positiv träffar vi i stället En dam av ädel vandel Som står i tobakshandel Hon sjunger mellan kaggarna i Ljunglöfs mörka bod. Det tidiga nittonhundratalets publik visste att Karlfeldt i denna lätta ton besjöng en bordell. Många av Stockholms cigarrbodar var nödtorftigt kamouflerade horhus. In kliver sjömannen och gör damen sin kur: Så mötas vi bland dosorna som blänka vid din knut, mot aftonen, då rosorna, och lyktorna slå ut. Alla har hämtat näring i Karlfeldts snusbod: Birger Sjöberg, Evert Taube, Dan Andersson och Nils Ferlin. I den mer finstämda För vägens vind finns också ett tidstypiskt porträtt av den fallna kvinnan. Rosenblad heter hon, ett namn som Cornelis Vreeswijk adopterade till sin visvärld på sextiotalet. Du arma, fallna rosenblad, Som virvlar bort i stormig värld. Dikten slutar: Jag minns från min ungdoms rus, En ann som vägens vind tog fatt --- Jag minns ej rätt vems felet var, Men kanske, kanske var det mitt. Att tolka denna rad som personlig bikt av Karlfeldt tror jag leder fel, med kunskap om hans känslighet runt den personliga integriteten. Men det lilla tillägget skärper intresset för fröken Rosenblad, och ger en realistisk bild av den utbredda prostitutionen och manliga beteenden, i romantisk clairobskyr. Det är snyggt gjort. De exotiska kvinnorna, från fjärran länder eller i marginaliserade socialgrupper, förekom överallt: i poesin, i reklamen, på chokladkartonger, cigarraskar, sherrybuteljer och parfym. Genom Karlfeldt har flickorna fått visst liv. 1906 stod Karlfeldt på toppen. Hans Fridolindikter är älskade, sedan ett år är han medlem av Svenska Akademien. Hans diktsamling Flora och Pomona hälsas med jubel. Fridolin och dunderkarlarna rider ännu till häst, sjungande, ljungande, råmande, kråmande män, ingen slak eller matt. Men här finns också plats för andra, oroligare tongångar. De allra bästa dikterna, Häxorna och Nattyxne, vågade kritiken inte ta i ens med tång. Detta var inte så kärnfriskt och manligt, utan bar skydrag av hemligt och styggt. Men både kvinnor och män kunde tysta känna igen sig. En poetisk bragd. Få kritiker vågade diskutera stoffet eller psykologin i dikterna, men undantag fanns. Vera von Kraemer, Hjalmar Brantings styvdotter och själv författare, anmäler i Socialdemokraten: Häxorna tilltalar mig starkt, här är omutligheten klar och allvarsam, och formen äkta Karlfeldtsk. Birger Bäckström i Göteborgs-Posten håller med: i Häxorna brusar en djupare, tragisk ton. Här brusar sexualiteten, inifrån. Läsaren kommer inte undan, kan inte retirera till åskådarplats. Vad handlar dikterna om? Mindre om medeltida demoner, häxhammare och häxbål och mer om modern sexualitet. I en rolig essä i Karlfeldtbladet undrade Lars Gustafsson hur Karlfeldt tordes. Det handlade ju om en Äldre herre som med allsköns spännande löften tubbar en ung dam att följa med hem till hans avlägset belägna men imponerade boning. Skymningsfurstens borg talas det om i dikten, med sitt irrande eldsken - det är väl elektriska ljuset som släcks någonstans på Östermalm. Tungt, tungt går vindarnas spel Och bruset ur flodernas töcken. Det är Isacharums arvedel, De ruvande drömmarnas öken. Karlfeldts kärleksscener undviker dagsljuset. Skickligt gör han läsaren till sin förtrogna och medbrottsling kliv in i texten och förlusta dig, på egen risk. Vem vet vad som händer, hur du förändras. Trots att Karlfeldt är noga med rekvisitan handlar inte dikten om häxprocesserna, utan om processerna i vårt driftliv. Tvånget drabbar inte utifrån och in, utan lika mycket inifrån och ut. Som den unga Elin Wägner skriver i ett brev vid förra sekelskiftet: "Att hålla en förälskad man på armlängds avstånd är svårt, särskilt om kvinnan själv har en stark erotisk vilja". Här är hon influerad av Ellen Keys kärlekstankar, och Keys svar på Nietzsches retorik: "Medvetna ungmörs salighet är icke att mannen vill; de äro själva vilja." Det är Ellen Keys och Elin Wägners ungmör som dansar in i Karlfeldts dikters hemliga rum. Där det händer saker. Djävulen skryter i viskande ton: På skuldran under särken, du bär som en brännjärnsfläck, och det är mina märken, i dem är kvinnan mig täck. Faderns lag, den grå kaplanen, tystnar snart i dikten. Jaget bestiger lugnt det flammande bålet, knappast som straff. Och vem talar i dikten? Det är hon och han och detet i muntert samspråk: Luften är full av djur ikväll, Full av eld, herr Uriel. Mellan ugglevingarna brinna vintergatsormens blanka fjäll. Tag mig i famn och städ mig till din, Dansa mig yr i din lustgård in. Ulrika Knutson

Med sina teorier om den eviga återkomsten föregrep Louis Auguste Blanqui (1805-1881) både Nietzsche och senare idéer om parallella universa. Lars Hermansson prövar upprepningens lockelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Cellen på fängelseön Fort du Taureau var trång och cirkelformad men fönstret med utsikt över engelska kanalen kunde möjligen ha utgjort en lisa, om inte vakterna haft order att skjuta så fort fången närmade sig fönstergluggen. Under sådana omständigheter skrev Louis­ Auguste Blanqui den märkliga texten "L'éternité par les astres" (Evigheten genom stjärnorna) våren och sommaren 1871, alltså samtidigt som händelserna kring Pariskommunen rasade, och där Blanqui enligt många var den ledargestalt som saknades.I stället satt han alltså i sin cell och skrev den genremässigt svårbestämda text (poesi, traktat, vision) vars bärande tanke är att ett visserligen stort men dock begränsat utbud av möjliga händelser i ett universum som är oändligt i tid och rum, leder till en oändlig upprepning av dessa möjliga händelser.Man behöver inte vara utbildad astronom för att uppleva Blanquis text som aningen skakig vad gäller det vetenskapliga. Han utgår från den franske matematikern Pierre Simon de Laplaces vidareutveckling av Newtons mekanik, men underkänner samtidigt Laplace eftersom dennes teorier inte var empiriskt grundade, en egendomlig invändning med tanke på att Blanquis egna spekulationer om dubbelgångarklot och alternativa världshistorier inte direkt bygger på konkreta observationer.Till det skakiga intrycket bidrar också Blanquis nedvärdering av all vetenskap som inte förändrar samhället. Även här faller hans ideal tillbaka på honom själv. Det ska en mycket välvillig läsare till för att se hur hans astronomiska hypoteser skulle kunna bidra till den revolution han så hett åstundade.Men det är inte som vetenskap eller politisk pamflett L'éternité par les astres är läsvärd, utan som poetisk vision och gripande sublimering av en människas stäckta förhoppningar. Och kanske är tanken på den eviga återkomsten idag inte lika främmande som innan klimatkris och pandemi, när vi fortfarande levde i en värld präglad av tanken på den eviga utvecklingen. Alltså i en modernitet som ännu inte var fallet när Blanqui och Nietzsche utvecklade sina tankar om ett universum som står och stampar på stället som Blanqui skriver. Eller som Nietzsche uttrycker det i Den glada vetenskapen: Existensens eviga timglas ska vändas och vändas igen och du själv på samma gång, du lilla stoftkorn i stoftet.Men exakt vad är det som återkommer i den eviga återkomsten? Här skiljer sig Nietzsche och Blanqui åt. Världen lever av sig själv, dess exkrementer är dess näring, skriver Nietzsche i Viljan till makt. Och så långt är väl vilken kretsloppsinförstådd människa som helst med på noterna.Annat är svårare att hacka i sig. Som det där att historien skulle upprepa sig, inte bara i stora drag alltså att det förekommer strukturella likheter mellan olika historiska händelser utan i minsta detalj. Franska revolutionen och första gången du drack kaffe, den andra också för den delen, kommer att inträffa igen, inte bara en utan ett oändligt antal gånger. Nietzsche skriver att världen kommer att genomgå ett kalkylerbart antal kombinationer i sin tillvaros tärningsspel. Under en tid som är oändlig kommer varje möjlig kombination någon gång att ha utfallit, och inte bara det: den kommer att utfalla ett oändligt antal gånger.Nietzsches eviga återkomst handlar mer om tid och energi än om kroppar, och har ofta tolkats symboliskt som varje människas (eller endast den utvaldes, därom tvista de lärde) möjlighet att bli en övermänniska, som är så fulländad att hen inget hellre vill än att se varje ögonblick av sitt liv upprepat i oändlighet. Blanqui var som god marxist mer materiellt orienterad och tänker sig oändligheten mest som en rumslig företeelse; han förlägger upprepningen ut i världsrymden med dess, som han tänker sig, oändlighet av identiska och nästan identiska syskon- och tvillingklot.Jag sitter i fåtöljen i arbetsrummet och skriver det jag säger nu. Jag har suttit där många gånger förr. Jag upprepar mig. Jag ser samma dörr, samma fönster, samma bokhylla. Men det jag skriver och nu säger har jag aldrig skrivit förut. Jag kan förstås upprepa mig. Jag kan förstås upprepa mig. Men jag vill inte. Jag vill skriva nytt. Tänka vidare. Samtidigt lockar mig tanken på att återvända till mig själv. Till själva varat. Att alltid få sitta i arbetsrummet och skriva. Arbetsrummet, läsfåtöljen, läslampan. Detta ögonblick. Jag vill inte åka till Grand Damned Canyon eller pyramiderna i Giza. Jag vill inte prova alla maträtter som finns i världen. Det räcker med bläckfiskgryta. Inte varje dag kanske, men ganska ofta, med återkommande mellanrum. Om jag måste välja mellan evig återkomst och evig förnyelse valde jag det förra. Förutsatt att återkomsten gällde den skrivande morgonstunden i läsfåtöljen med kaffekoppen på det lilla bordet vi köpte i Indien och dottern som gör sig i ordning för skolan på övervåningen.Jag vet inte hur Blanqui såg på sitt liv där han satt i sin cell på fängelseön Fort du Taureau, men det är inte svårt att uppfatta hans text som kompensatorisk med sitt insisterande på ett oändligt antal olycksbröder ute i rymden sittande i fängelseceller identiska med hans, skrivande på samma text som han. Fast inte heller på tvillingkloten finns någon utveckling från sämre till bättre, bara en oändlighet av samma. Det finns visserligen några få stjärnor där vi lever de liv vi förvägrades på den här planeten. Men Blanqui uppehåller sig i texten inte särskilt länge vid denna möjlighet.På 1930-talet sysselsätter sig den argentinske författaren Jorge Luis Borges med liknande tankar. Idén om den eviga återkomsten genomsyrar flera av hans noveller och dikter, och den kända prosadikten En dröm ur samlingen La Cifra från 1981 är svår att tänka sig utan Blanquis levnadsöde och märkliga bok: Så här lyder den i Lasse Söderberg översättning: I en öde trakt av Iran finns ett inte särskilt högt torn av sten, utan dörrar eller fönster. I dess enda rum (vars golv är av jord och har formen av en cirkel) står ett bord av trä och en bänk. I denna cirkelrunda cell skriver en man som liknar mig, med bokstäver som jag inte förstår, en lång dikt om en man som i en annan cirkelrund cell skriver en dikt om en man i annan cirkelrund cell Processen är ändlös och ingen kommer att kunna läsa vad fångarna skriver.Tiden på fängelseön Fort du Taureau var inte den första Blanqui tillbringade i fängsligt förvar. Han hade redan dömts till döden två gånger, livstids fängelse två gånger, samt till ett antal tidsbestämda straff, inklusive en landsförvisning. Rättsystemet i 1800-talets Frankrike var som i alla diktaturer aningen godtycklig Blanqui var bland sina samtida meningsfränder en närmast mytisk gestalt, och kallades ofta på grund av sitt olycksaliga öde och sin ståndaktighet kort och gott för Fången.Lars Hermansson

Idag är det jubileum med avsnitt nummer 50. Det firas med ett liveavsnitt som spelades in i Gamla stans bokhandel den 28 oktober i år. Gäst är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola och aktuell med en essäsamling om Nietzsches filosofi. Dagens ämne handlar om hur den klassiska filosofin kan skänka tröst i moderna människors vardag. Utgångspunkt för samtalet är författaren Alain de Bottons bok ”Filosofins tröst”. Där låter han sex olika filosofer bistå läsaren med praktiska råd som gör det lättare att hantera sådant som ett krossat hjärta, tom plånbok, en känsla av otillräcklighet och impopularitet.Alain de Bottons bok: https://www.adlibris.com/se/bok/filosofins-trost-9789188659248Hans Ruins bok om Nietzsches filosofi:  https://www.adlibris.com/se/bok/i-fornuftets-skugga-essaer-om-nietzsches-filosofi-9789187483509Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Gud är död, Det finns inga fakta bara tolkningar, Utan musik skulle livet vara ett misstag. 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsches citat och tankar lever vidare idag. Programmet sändes första gången den 14 november 2021. Nietzsches filosofi diskuteras i högsta grad och drar nya generationer läsare och hans bitvis dramatiska livshistoria har blivit en del i uttolkandet av hans filosofi. Vi kan spåra Nietzsche i dagens kulturkrig, kulturrelativismen och diskussionen om maktstrukturer. Han var också en levnadskonstnär som försökte övervinna tillvarons meningslöshet med en sund diet, konst och munterhet. Nu kommer hans efterlämnade anteckningar ut som final på en utgivning av samtliga verk på svenska. Vad gör Nietzsche så angelägen på 2000-talet?Medverkande i veckans Filosofiska rummet är Hans Ruin, professor i filosofi, Uljana Akca, doktor i filosofi och Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria. Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl 

Gud är död, Det finns inga fakta bara tolkningar, Utan musik skulle livet vara ett misstag. 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsches citat och tankar lever vidare idag. Nietzsches filosofi diskuteras i högsta grad och drar nya generationer läsare och hans bitvis dramatiska livshistoria har blivit en del i uttolkandet av hans filosofi. Vi kan spåra Nietzsche i dagens kulturkrig, kulturrelativismen och diskussionen om maktstrukturer. Han var också en levnadskonstnär som försökte övervinna tillvarons meningslöshet med en sund diet, konst och munterhet. Nu kommer hans efterlämnade anteckningar ut som final på en utgivning av samtliga verk på svenska. Vad gör Nietzsche så angelägen på 2000-talet?Medverkande i veckans Filosofiska rummet är Hans Ruin, professor i filosofi, Uljana Akca, doktor i filosofi och Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria. Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl 

Mit der deutschen Teilung nach dem Zweiten Weltkrieg ging auch eine geteilte Rezeption Friedrich Nietzsches einher. Historiker Matthias Steinbach ist im Gespräch mit Katrin Wenzel über das DDR-Verhältnis zu Nietzsche.

In this episode we explore how Nietzsches philosophy of human transformation relates to the psychedelic adventure.

Tom Holland, historian and bestselling author of Rubicon and In the Shadow of the Sword, joins us to discuss his latest book, Dominion: The Making of the Western Mind. A certified atheist, Tom puts his own liberal, secular worldview to scrutiny and asks, why do we Westerners believe what we believe? (Turns out we’ve been “breathing in liberal values like radiation from Chernobyl.”) This question embraces everything from human rights to sexuality, from separation of church and state to Black Lives Matters.This also completes our “Christianity and the West” trilogy. Warning: Adaam fan-boys hard (and perhaps by the end of the conversation, you, too, will be a convert).Oh, and if you haven’t already, subscribe: On the agenda:Tom joins [3:44]Rome is the T-Rex of Antiquity [5:24]Bush’s America: The New Rome? [6:49]The trouble with understanding the Classical world [10:09]The stories that shape our worlds [16:35]On BLM [19:57]Sex & Power in Rome —> Me Too [22:58]The Enlightenment Cycle [29:09]The Great Awokening [32:19]“The single most pointed and justified criticism that I’ve had.” / Breathing in liberal values like radiation in Chernobyl [36:02]Atheism is the logical end point (Here we Paul again) [41:14]“We are creatures of our historical DNA” [44:22]To have no privilege = privilege (hat tip to one neurotic Nietzsches) [51:54] What would Hitler NOT do? [54:49]Why Human Rights don’t exist [56:31]Secularism in retreat [1:01:11]Undoing our Protestant brainwashing (“I’m a Liberal Who Lost his Faith”) [1:08:28]3 Scenarios for the Future [1:16:43]A world of multiple civilizations [1:20:00]The myths that will haunt us [1:22:56] Get full access to Uncertain Things at uncertain.substack.com/subscribe