Podcasts about LunarStorm

Boken heter "Framtidslöftet - Historien om hur internet förändrade Sverige" och gäst är Urban Lindstedt.Under 90-talet drog en digital revolution in över Sverige. Internet innebar en vision där alla kunde göra sina röster hörda, företag skulle blomstra och informationen flöda fritt. Men vad hände egentligen när vi på kort tid gick från två statliga tv-kanaler, till ett medielandskap där vem som helst kunde bli en viral sensation på Youtube? De gamla strukturerna bröts ner och släppte lös en flod av information, och desinformation. Boken är en berättelse om hur Sverige kastades in i internetåldern och varför vi aldrig riktigt var beredda på vad som skulle komma.Några av frågorna som diskuteras i programmet är: Hur kom det sig att Sverige så snabbt blev så framgångsrika när det kom till digitalisering och internet? Vilka var de mest avgörande händelserna och aktörerna som möjliggjorde att internetanvändningen exploderade i slutet på 90-talet? Hur såg visionerna ut och vad hände sedan? Vi pratar också om olika aktörers insatser och betydelse, såsom Lunarstorm, Napster, Piratebay, Flashback, Spotify m.fl.Support till showen http://supporter.acast.com/larafranlarda. Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/larafranlarda så får du tillgång till exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt. https://plus.acast.com/s/larafranlarda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dawwa möter en bresande kvinna och Brutti köper upp Lunarstorm.Medverkande: David “Dawwa” Persson och Stefan “Brutti” Holmberg.Vid feedback och frågor, maila oss gärna på nagotkajko@gmail.com - eller DM:a oss på @nagotkajko på Instagram.

 Ge oss 10 okej? --------------------------------------- Avsnittsguide: Avsnitt 323 - Snyggast på Lunarstorm Maila in till: kontakt@hallflabben.se Hemsidan: www.hallflabben.se Håll Flabben Merchandise Youtube Nytt avsnitt släpps varje lördag kl. 09.00. ----------------------------------------

Felix, Filippa och Jacob pratar om sossarnas brist på initiativ, förklarar inflation med vitkål och diskuterar hotet från AI mot Lunarstorm-konsulter. Anmäl dig till vår studiecirkel! https://www.gigwatch.se/nextcloud/index.php/apps/forms/s/o4oAsDSdWnWKJwZiBrSZRsnb Stötta oss på Patreon! https://www.patreon.com/gigwatch https://www.gigwatch.se/

Johan erbjuds ”fantastic quotes” från avdankade fotbollsspelare som kämpar för att inte glömmas bort. Anders berättar om ett förlorat anteckningsblock där världens bästa opublicerade intervju är nerkrafsad. Dessutom: Vagner Love, splittrade minnesbilder, Tottis svåra tid, fotbollsragg på Lunarstorm, nya karriärer, divor som vägrar lägga av, Danny Blind Date, hanteringen av ikoner, Tom Petterssons musikframträdande i Belgien och misstanken om att Juliano Belletti inte sambatrummade på fönstret i Barcelonas finalbuss i Paris.

I över fyrtio år samlade forskare in drömmar från jordens alla hörn. Men både metoderna och förvaringstekniken föråldrades. I dag bokförs våra inre liv på ett annat sätt, säger Ulf Karl Olov Nilsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i juni 2018.Mellan åren 1920 och 1963 samlade mer än sextio hårt arbetande amerikanska antropologer och psykologer in enorma mängder drömmar, livsberättelser och resultat från projektiva tester, såsom Rorschach-testet. Forskarna sökte inte i första hand upp de vanliga informanterna storstadsbor ur den bildade medelklassen utan ursprungsfolk och olika minoriteter och målet var ett slags arkiv över hela mänsklighetens inre liv. I en synnerligen välskriven studie, "Database of Dreams, the Lost Quest to Catalogue Humanity", berättar vetenskapshistorikern Rebecca Lemov om detta modernitetsprojekt med det knastertorra namnet Microcard Publications of Primary Records in Culture and Personality. Forskarna ställde sig frågor som: Har olika folkgrupper liknande nattliga drömmar? Drömmer vi olika över tid? Förändrades det nattliga drömmandet globalt mellan åren 1925 och 1955? Vad tyckte olika folkgrupper att Rorschach-testets tio tavlor med bläckplumpar visade? Vad om något är mänsklighetens minsta själsliga gemensamma nämnare? Ingen blygsam forskningsansats kan tyckas! Påtaglig var den höga tilltron till drömberättelser och projektiva test. Rebecca Lemov skriver i ett kapitel Rorschach-testets historia där vi också kan läsa om hur 26 nazi-förbrytare testades under Nürnbergrättegångarna, Göring, Hess, von Ribbentrop, bland andra. Deras svar på Rorschach-testets ständigt första fråga: Vad skulle det här kunna föreställa? sågs som vägen in i deras patologiska, eller kanske helt enkelt onda, inre. Idag hade man förmodligen scannat hjärnor och undersökt genuppsättningar. Men forskarna ville framför allt samla in material från icke-europeer och begav sig till avlägsna platser för att tala med urbefolkningar. De åkte till Stilla havs-öarna, Australien och Afrika; de bad inuit-barn om teckningar. De talade med cheyenne, hopi och zuni-stammarna. Lemov skriver: Som ett slags inverterat mjölkbud gick en antropolog stationerad i Tanzania omkring i byn varje morgon innan frukost för att samla ihop byinvånarnas drömmar innan de glömt dem. Nästan aldrig uppstod det någon ideal och kontrollerad test-situation utan de fick improvisera och ofta betala för tjänsterna. Komplicerade band mellan forskare och test-personer uppstod där vissa kunde försörja sig på att berätta om sina nattliga drömmar och ibland blev de utfrusna av de egna för att avslöja gruppens hemligheter. Detta föranledde den flitigaste av drömsamlarna, Dorothy Eggan, att försäkra hopi-stammen hon arbetade med i två decennier: Jag vill inte ha hemligheter, jag vill bara ha era drömmar. Ändå kritiserades projektet för att informanterna ibland tycks ha lämnat ut mer än de önskade.Drömmarna betraktades som hårddata, där själva kvantiteten och ytskiktet var viktigast. Vad, rent konkret, drömde de intervjuade om? Hur levde de, vad mindes de av sin uppväxt, vad tänkte de på och fantiserade om? Ja, man ville veta ALLT och Lemov sätter ett träffande namn på forskarambitionen: The Fantasy of Total Information. Om svaren på forskarens frågor inte infunnit sig beror det enligt denna forskarfantasi inte på felaktigt ställda frågor utan att det helt enkelt behövs mer data. Men hur skulle denna suggestiva, potentiellt poetiska och svåröverskådliga hårddata kategoriseras och arkiveras?Till ordningsman för insamlingsprojektet utsågs en pragmatisk och byråkratisk psykolog vid Harvard, Bert Kaplan. Med tanke på datans omfång bestämdes att dåtidens allra modernaste sorteringsteknik skulle tas i anspråk, det så kallade mikro-kortet. En analog teknik som med dagens mått knappast kan anses märkvärdig men då sannerligen var det: en vanlig A4-sida kunde krympas till storleken av en tumnagel och rapporterna och testresultaten, som sammanlagt kom att omfatta drygt 20 000 sidor, bevarades i kartonger. För att läsa krävdes en speciell förstoringsapparat, en så kallad Readex-maskin. Kvantiteten innebar också att ordentliga regler för datakatalogisering var nödvändiga. Till sist enades forskarna om 553 huvudkategorier med mängder av underavdelningar. I själva verket blev detta ett slags föregångare visserligen en havererad sådan till dagens Big Data, alltså de stora nätföretagens, Google, Facebook, Youtube, osv, hantering av enorma mängder data: allt vi köper, tweetar, klickar och tittar på, ja just det allt! Här återfinner vi den totalitära fantasin i uppdaterad tappning. Till drömmarnas databas kan vi nu också kan lägga till de nya sömnapparna, där vår djup- och REM-sömn registreras, via andningen. Men också drömappen Shadow, som vill att vi ska registrera våra drömmar för att hjälpa oss att komma ihåg dem, samtidigt som appen naturligtvis också stjäl dem. Så är det: vi buggas numera frivilligt i kuddarna.Men på 1960-talet visade det sig att både datainsamlingsprojektets socialantropologiska perspektiv och dess lagringsteknik, mikro-kortet, snart blev omoderna. De ambitiösa frågeställningarna fick aldrig några svar. Delvis kanske det berodde på att projektet aldrig slutfördes, men framför allt, tror jag, på att liknande spörsmål helt enkelt inte låter sig besvaras. Snarare löstes frågorna upp i myriader av berättelser. Vissa av intervjuerna kom dock att missbrukas, framför allt ledde en grovt spekulativ och nedsättande artikel i Newsweek om Navajo-folket kallad The Sick People, till att samarbetet med stammen fick avbrytas.Den digra samlingen av miniatyr-sidor med tillhörande förstoringsapparat hade dock redan köpts in av hundratals bibliotek. Men observera, bara hundratals och inte de flera tusental som hade varit rimligt med tanke på de väldiga summor som investerats i projektet av exempelvis National Institute of Health. När Rebecca Lemov 2007 började uppsöka de bibliotek exempelvis The Library of Congress där exemplar skulle finnas visade de sig vara synnerligen svåra att finna. Ofta fick hon svaret att arkivet var extremt sparsamt efterfrågat, om någonsin överhuvudtaget. Andra gånger var lådorna försvunna eller ofullständiga och Readexförstoringsmaskinen kaputt. Tänk er dessa lager av drömmar och livsberättelser som ingen någonsin läst, längs ned i bibliotekens dammiga källare, som en slumrande jätte, inte död, men inte levande heller. Det påminner onekligen, som Lemov inte undgår att påtala, om José Luis Borges-novellen om den upphittade encyklopedin över det fiktiva landet Tlön: Nu höll jag i mina händer ett omfattande systematiskt fragment av en okänd planets hela historia, [] med dess mytologiska fruktan och språkens sorl, med kejsare och hav, med mineraler och fåglar och fiskar, med algebra och eld, med dess teologiska och metafysiska diskussion.Det kommer såklart att bli vanligare: överblivna bilder, berättelser, chattdialoger och mem som flyter omkring i limbo när nyss så ny teknik blivit gammal. Vad gömmer sig i molnet och atom-skrotet och alla döda satelliter? Betänk de centiljarder fotografier som vilar i pajade datorer, vindsförråd med floppy discs, vhs-band och nedlagda bloggar. I tömda communitys, Lunarstorm, Skunk, Napster, My Space. Och om några år i den monumentala Facebook-kyrkogården när användarna har dött eftersom ungdomen alltid kommer att vilja ha sina egna nätverk.Men dessa spår är det ändå inte vår bästa chans till evigt liv? Det är den slumrande datans löfte: att vi ska få leva en gång till, när någon finner våra efterlämnade emojier och tar dem på det allvar de förtjänar.Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker

Anders ”Andy” Fagerström – Sveriges förste KHL-materialare – gästar podden och berättar frispråkigt om oglamorösa bortaresor, skakande lyxhotellet i Nizjnekamsk, dödskylan i Nur-Sultan, opålitliga lagläkaren, bisarra luktsaltsfadäsen, godismutade NHL-legendaren, Chris Chelios festande, spetsegenskaper vid handdukstvätten, bakfylledoftande matchvärmningar, betalda supportrar, megaslagsmål i båsen och mycket mer! Innan dess snackar förkylda Norlindh & humörsvajiga Figren om stora hajpen runt JVM, fejkade (?) mästerskapsintresset på exempelvis Lunarstorm, en låtrelaterad fiaskoförändring, ett framtida idiotbröllop samt Figges jättedominans intill blivande världsstjärnorna och OS-inhopp som videocoach för Kazakstan. Man avhandlar även hockeyåret 2021 och kikar mot en saltad spåkula inför 2022. Vad hoppas – och ”tror” – poddmakarna sker framöver? Supervärvningar och ett otippat, tillika underhållande, tränarbråk föreslås. Det blir dessutom en monsterfylla på ett juniorlandslagsläger som slutade med spydränkta skor på en spelarbuss. Hockey, garv och lite allvar! Haka på! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jimmy och Gill har sett The Snyder cut, och Gill drog ut en visdomstand. Oklart om händelserna är relaterade. 08:45 – Kryptokonst eller kryptoknas Kryptokonsthajpen når oanade höjder. Jimmy löser biljett till NFT-karusellen och undrar vad som händer när internet styckas upp och säljs till högstbjudande? 37:15 – Brandon Grahams Prophet Gill är trollbunden efter att ha läst en makalös serietidning om en posthumanistisk framtid, som råkar vara en reboot av en sunkig 90-talsserie. Följ oss på Twitter, Insta och Lunarstorm där vi heter @podemupcast

Vi samtalar om -90/-00-tals fenomen, om man kan ha en sten som husdjur och om det finns efterfrågan för PorrPadel.

Michaela Forni är en av the OG’s när det kommer till blogg- och influencerscenen i Sverige. Michaela skrev, 2004, sin första blogg-post när hon var 14 år gammal. Och resten är historia.   Michaela Forni är serieentreprenör, författare och grundare av modemagasinet FORNI samt nylanserade baby-appen Baby Journey. Hon har haft en otroligt imponerande karriär som bara har börjat. Allt hon gör håller hög kvalité utan att göra avkall på tempo. Hur balanserar hon allt? Tech-företag Baby Journey, modemagasinet FORNI, författarskapet, influenceriet och sina investeringar?   Michaela berättar om hur hon vill ta sitt varumärke i egna händer och bygga, FORNI, Sveriges digitala motsvarighet till Elle Magazine. Modemagasinet har redan över 1 miljon unika besökare per år. Hon berättar också om den nylanserande Baby Journey som bli nästa stora baby-app. Vi pratar om nostalgi, Playahead, Lunarstorm, MSN, ICQ, blogghistoria, Italien, Elon Musk, ansvarsdelegering, prioriteringar, korvkiosker och att hålla sig relevant utan skandaler. Självklart pratar vi även om Gweneth Paltrows intimstenar.   Du hör ju?! Ett galet jag-måste-lyssna-avsnitt. Podden finns överallt där poddar finns. Och gissa vad? Nu finns avsnittet även i sin helhet på Taimaz Youtube-kanal! Vilken bättre premiär än med en av Sveriges första och mest inspirerande influencers i Michaela Forni.   GILLAR DU DET VI GÖR? Bli Patreon och stötta LoungePodden med valfri summa per månad på: https://www.patreon.com/taimaz Mer info på https://www.loungepodden.se ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️   FÖLJ @loungepodden PÅ ALLA SOCIALA MEDIER! YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A Instagram: https://www.instagram.com/loungepodden Linkedin: https://www.linkedin.com/company/loungepodden Facebook: https://www.facebook.com/LoungePodden Följ Taimaz Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/ Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21

Sedan internet tågade in i våra liv har det funnits många mötesplatser på nätet som kommit och gått - Playahead, Lunarstorm, Hamsterpaj, Helgon.net och många fler. Men det finns ett som verkar ha fått en alldeles särskild plats i användarnas hjärtan, Skunk.nu. Vad var det som fick Skunk att stå ut från mängden? Du får träffa två hängivna skunkare, som användarna kallades. Dessutom pratar vi med grundaren som inte alls trodde att sajten skulle bli så populär när han startade den.

Sedan internet tågade in i våra liv har det funnits många mötesplatser på nätet som kommit och gått - Playahead, Lunarstorm, Hamsterpaj, Helgon.net och många fler. Men det finns ett som verkar ha fått en alldeles särskild plats i användarnas hjärtan, Skunk.nu. Vad var det som fick Skunk att stå ut från mängden? Du får träffa två hängivna skunkare, som användarna kallades. Dessutom pratar vi med grundaren som inte alls trodde att sajten skulle bli så populär när han startade den.

Under de senaste decennierna har digitaliseringen förändrat medielandskapet i grunden; mediekonsumtionen sker på nya plattformar och mediekonvergensen gör att det inte längre är givet hur en tidigare självklar medieform ska definieras. Maria Wade, Client Director och COO på DNA Media, har i olika roller inom media följt utvecklingen och i det här avsnittet tar hon oss med på en resa från 40 procentiga klickfrekvenser (!) på Lunarstorm 2005 via Coronaårets turbulenta marknad (med vinnare och förlorare) och avslutar med en blick in i framtiden. Jajamän, det blir musik- och boktips i slutet :)

I avsnitt fyra försöker vi göra det bästa för att ljudet inte ska bli för högt och skrikigt eller för lågt och ohörbart. Snabb uppdatering om helgen som varit med kräftskiva och massa husvisningar. Vi tar upp historien om när Martin fick datorförbud pga Lunarstorm och en räkning på nästan 500 kr. En hel del skratt bidrar vi med och vi visar vår tacksamhet till alla Er som lyssnar på oss tokbollar!! Mejl:Martinlarsson_500@hotmail.comBibcamilla@hotmail.comInstagram:MartinmusikalBibcamilla Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har fått ytterligare ett svar på mejlet från 14-åringen som planerar att ha sex med en 18-åring. Den här gången från en tjej som varit med om en liknande situation. Vi pratar också om grooming, Lunarstorm och andra sociala medier från tidigt 2000-tal, och Lisette avslöjar en hemlighet som hon väntat i nästan 20 år med att avslöja för Albin.Vi har också fått ett mejl från en tjej som är stressad över att hon fortfarande är oskuld. Mejla in ditt eget problem, så detaljerat du kan, till hjalpmigpodden@gmail.com. (Disclaimer: Varken Lisette eller Albin är utbildade psykologer, livscoacher, problemlösare, läkare, eller ingenjörer, och verkligen inga tandläkare)

Det efterlängtade avsnitt 7! Där vi hänger ut Ivar Arpi som hemmabajsare, Henrik försöker ge Nour en linskomplimang, Nour avslöjar sitt användarnamn på Lunarstorm och vi gemensamt skriver en kontaktannons för Henriks nya kompis! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Rickard Eriksson har arbetat med sociala medier i över 20 år, långt innan det ens blev ett begrepp. Och år 1996 grundande han Stajlplejs som år 2000 blev Lunarstorm. En social mediekanal som tog den yngre delen av Sveriges befolkning med storm. Rickard - "Sveriges svar på Mark Zuckerberg" - skulle man kunna säga! Här berättar han om Lunarstorms uppgång och fall, vilka behov av sociala medier han såg redan då och hur han ser på utvecklingen som varit sedan dess. Det blir även snack om hur du bäst når ut i sociala medier, varför det är ett misstag att ta bort kommentarsfälten, om vi borde ha en utpräglad sociala medier-minister och varför Sverige ska sikta på att bli bäst i världen på distansarbete. ----------------------- Vi är tacksamma för synpunkter och feedback. Vi tar även gärna emot tips på ämnen och gäster i vår podcast. Eller så kanske du vill att vi ska komma till din arbetsplats och snacka media och kommunikation? Kontakta oss på: svenssonmattisson@hotmail.com Följ oss på Facebook: http://facebook.com/svenssonmattisson

Minns du tiden då du satt och letade tolvåriga ragg på Lunarstorm? Det gör vi, medan vi spånar om den hypotetiska tolvåringen faktiskt gett sitt medgivande till att bli född in i universums evigt expanderande ballong från första början, för att i slutändan fastna i missbrukets klor ändå.

Kvällens gäst är den där tuffa tjejen du minns från högstadiet; Emelie Henriksson, som numera har landets kanske största samling av kvinnliga actionfigurer. Fokus hamnar främst runt denna samling, men även löst kring Lunarstorm, Aftonbladet Chat och “boybands”. Sen pratar Mange om Metroid Fusion till GBA. Tack till den fantastiska röstskådespelerskan Katarina Larsson Enqvist. Kan [...]

Kvällens gäst är den där tuffa tjejen du minns från högstadiet; Emelie Henriksson, som numera har landets kanske största samling av kvinnliga actionfigurer. Fokus hamnar främst runt denna samling, men även löst kring Lunarstorm, Aftonbladet Chat och "boybands".  Sen pratar Mange om Metroid Fusion till GBA. Tack till den fantastiska röstskådespelerskan Katarina Larsson Enqvist. Kan vi inte bara nu komma överens om att hon är Svergies officiella Samus Aran?! Spana in mer av denna "Fluffy Poop Princess" på hennes Youtube-kanal: https://www.youtube.com/user/FluffyPoopPrincess/videos

Hade ni också Lunarstorm och Bilddagboken? Eller kommer ni ihåg alla stunder man hade med MSN? Vi snackar om alla de plattformar vi använde som tonåringar och pratar lite extra om hur Philip ser på "jakten om likes" i sociala medier. 

Tjenixen! I veckans avsnitt får ni reda på allt ni inte ville veta om ert favvo-poddpar. Katalysatorn till denna intima odyssé är de tjugo frågor som alla nya användare till den nu utdöda sociala plattformen Lunarstorm uppmanades att besvara. Kan det bli mer nostalgi än så? Det är så roligt att ni lyssnar, hoppas ni har en fin vecka! kompismedpodden på Insta eller kompismedpodden@gmail.com om de är nå.

I det nya avsnittet av Uppstickarna möter programledarna Karin Bäcklund och Johanna Snickars initativtagaren till #Metoo Sweden, Carolin Solskär, som till vardags är innovationschef på Nordic Tech House. Hon berättar om hur Isabella Löwengrip är som chef, hur Lunarstorm väckte hennes intresse för IT och hur hon gick från sjöman till innovationschef. Som en av de två initativtagarna för #Metoo Sweden manifestationen har Carolin belönats med bl a Stora Kommunikatörsprisets hederspris, och hon berättar om hur manifestationen började i en spontan Facebook-post och eventet sen direktsändes på bl a SVT och hade ca en miljon tittare. Hon berättar även om hur hon under sina nio år som sjöman har korsat Atlanten nio gånger och hur hon hade en livskris som 23-åring som ledde till karriärbyte, trots att alla runt omkring henne alltid rekommenderat henne att inte byta spår.När hon var tonåring utvecklade hon sin Lunarstorm-sida och insåg under sina studier att hon ju redan kunde en hel del. Hon engagerade sig i att få fler tjejer att gå tekniska utbildningar, hitta fler kvinnliga förebilder och blev finalist i Årets IT-tjej. Hon fick då upp ögonen för Microsoft och hoppade efter examen på en tjänst där, men insåg innan det ens gått ett år att storbolag var inte för henne. Då kontaktade hon Nordic Tech House medgrundare och övertygade dem om att anställa henne - som innovationschef. Hon berättar vad rollen innebär och hur det är att ha Isabella Löwengrip som chef, och varför de bygger en digital klon till henne.Carolin trivs i rörelse och berättar hur hon under en Microsoft konferens ombads utveckla sitt eget "mission statement", vilket blev "I need chaos to feel at peace". Hon berättar att många runt henne i denna influencer-tid drivs av karriär, uppmärksamhet och pengar, men hon betonar vikten av att vara snäll och göra saker för andra utan egen vinning - som att vara mentor till unga entreprenörers eller dela deras produkter i sina egna kanaler.Hennes bästa karriärtips är att skita i CV:t, menar att hon är en duktig kommunikatör eftersom hon vinner många tävlingar genom att skriva motiveringar och jobbar med målsättning genom att visualisera slutresultatet och hur det kommer kännas när hon nått målet. Carolin gör sitt första TedX Talk 25 maj i Stockholm. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vilken betydelse fick iPhones lansering för svenska medier? Hur kunde Elitlistan väcka sådan ilska? Varför är en teppanyakihäll viktig del för svensk mediehistoria? Olle Lidbom ger svaren i en ny bok. I "101 händelser som förändrade Mediesverige" skriver medieanalytikern och Norstedts kommunikationschef Olle Lidbom om det som han anser vara viktiga händelser för hur Mediesverige utvecklats sedan 2000. Han börjar med att skriva om plattformen Lunarstorm och avslutar med Telias köp av TV4 2018, men däremellan kan man läsa om varför den framgångsrika modebloggen Blondinbella.se var så nyskapande, hur bokbranschen förändrades för alltid när en enskild person köpte rättigheterna till David Nicholls "En dag" och hur SVT Play började. Alla händelser har haft bestående förändring för Mediesverige och Olle Lidbom kommer till P1 Kulturs studio för att berätta mer. I Luleå avslutades i helgen den konstbiennal som invigdes i november. Det övergripande temat har varit mörker och under tre månader har de omkring fyrtio konstnärerna visat konst på flera platser i Norrbotten. P1 Kulturs Helene Alm var med på den sista helgens internationella konferens, som handlade om det politiska mörkret - om hur rasism och fascism växer fram i Europa - och om hur konsten kan verka för förändring. På Prins Eugens Waldemarsudde har konstutställningen "Grez-sur-Loing Konst och relationer" precis öppnat. Det är en utställning om konstnärskolonin i den franska byn Grez, som blev en internationell mötesplats för svenska, övriga skandinaviska och anglosaxiska konstnärer från sent 1870-tal till 1890-talet. Konstnärerna inspirerade varandra, vänskapsband knöts och kärleksrelationer uppstod. Konstvetaren Alexandra Herlitz har forskat om konstnärsgemenskapen i Grez och är med i P1 Kultur för att berätta om vilken betydelse konstnärerna fick för konsten under de här åren. Fanna Ndow Norrby, bland annat författare och kulturjournalist, har skrivit pjäsen "24 timmar svart kvinna" som nu ska ut på Riksteaterturné i Sverige. Den handlar om fyra vänner och hur en av dem utsätts för ett rasistiskt övergrepp under en utekväll tillsammans. Vad händer då i gänget? Björn Jansson har träffat Fanna Ndow Norrby för ett samtal om pjäsen. Dessutom en OBS-essä, i dag skriver bibliotekarien Elisabet Skog om tårarnas litteraturhistoria och hur ful-gråt kan ge själen näring. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Maria Götselius

Elinor Svensson är gäst och vi läser stories om taskiga kollegor som älskar sallad och drömresan som går i husbil till Toscana via en lägenhet i Spanien, eller hur det nu var. http://patreon.com/rattuppiverkligheten See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

... i vilket Paulina verkar ha en dålig dag och vi, med viss vånda, tar en trip down memory lane för att minnas allas vårt Lunarstorm. Vi pratar karma, myntar det (inom kort) bevingade uttrycket ”att göra en sweat girl” och tar det tveksamma beslutet att låta en nattlig smskonvo se dagens ljus. --- Musik: "Play For Your People (music hall singalong)” (http://bit.ly/2Py1hw0) av Keshco (http://bit.ly/2EsnJWg) CC BY-SA 4.0 (http://bit.ly/fpccsa40)

I över fyrtio år samlade forskare in drömmar från jordens alla hörn. Men både metoderna och förvaringstekniken föråldrades. I dag bokförs våra inre liv på ett annat sätt, säger Ulf Karl Olov Nilsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i juni 2018. Mellan åren 1920 och 1963 samlade mer än sextio hårt arbetande amerikanska antropologer och psykologer in enorma mängder drömmar, livsberättelser och resultat från projektiva tester, såsom Rorschach-testet. Forskarna sökte inte i första hand upp de vanliga informanterna storstadsbor ur den bildade medelklassen utan ursprungsfolk och olika minoriteter och målet var ett slags arkiv över hela mänsklighetens inre liv.  I en synnerligen välskriven studie, "Database of Dreams, the Lost Quest to Catalogue Humanity", berättar vetenskapshistorikern Rebecca Lemov om detta modernitetsprojekt med det knastertorra namnet Microcard Publications of Primary Records in Culture and Personality. Forskarna ställde sig frågor som: Har olika folkgrupper liknande nattliga drömmar? Drömmer vi olika över tid? Förändrades det nattliga drömmandet globalt mellan åren 1925 och 1955? Vad tyckte olika folkgrupper att Rorschach-testets tio tavlor med bläckplumpar visade? Vad om något är mänsklighetens minsta själsliga gemensamma nämnare? Ingen blygsam forskningsansats kan tyckas!  Påtaglig var den höga tilltron till drömberättelser och projektiva test. Rebecca Lemov skriver i ett kapitel Rorschach-testets historia där vi också kan läsa om hur 26 nazi-förbrytare testades under Nürnbergrättegångarna, Göring, Hess, von Ribbentrop, bland andra. Deras svar på Rorschach-testets ständigt första fråga: Vad skulle det här kunna föreställa? sågs som vägen in i deras patologiska, eller kanske helt enkelt onda, inre. Idag hade man förmodligen scannat hjärnor och undersökt genuppsättningar.  Men forskarna ville framför allt samla in material från icke-europeer och begav sig till avlägsna platser för att tala med urbefolkningar. De åkte till Stilla havs-öarna, Australien och Afrika; de bad inuit-barn om teckningar. De talade med cheyenne, hopi och zuni-stammarna. Lemov skriver: Som ett slags inverterat mjölkbud gick en antropolog stationerad i Tanzania omkring i byn varje morgon innan frukost för att samla ihop byinvånarnas drömmar innan de glömt dem. Nästan aldrig uppstod det någon ideal och kontrollerad test-situation utan de fick improvisera och ofta betala för tjänsterna. Komplicerade band mellan forskare och test-personer uppstod där vissa kunde försörja sig på att berätta om sina nattliga drömmar och ibland blev de utfrusna av de egna för att avslöja gruppens hemligheter. Detta föranledde den flitigaste av drömsamlarna, Dorothy Eggan, att försäkra hopi-stammen hon arbetade med i två decennier: Jag vill inte ha hemligheter, jag vill bara ha era drömmar. Ändå kritiserades projektet för att informanterna ibland tycks ha lämnat ut mer än de önskade. Drömmarna betraktades som hårddata, där själva kvantiteten och ytskiktet var viktigast. Vad, rent konkret, drömde de intervjuade om? Hur levde de, vad mindes de av sin uppväxt, vad tänkte de på och fantiserade om? Ja, man ville veta ALLT och Lemov sätter ett träffande namn på forskarambitionen: The Fantasy of Total Information. Om svaren på forskarens frågor inte infunnit sig beror det enligt denna forskarfantasi inte på felaktigt ställda frågor utan att det helt enkelt behövs mer data. Men hur skulle denna suggestiva, potentiellt poetiska och svåröverskådliga hårddata kategoriseras och arkiveras? vi buggas numera frivilligt i kuddarna. Till ordningsman för insamlingsprojektet utsågs en pragmatisk och byråkratisk psykolog vid Harvard, Bert Kaplan. Med tanke på datans omfång bestämdes att dåtidens allra modernaste sorteringsteknik skulle tas i anspråk, det så kallade mikro-kortet. En analog teknik som med dagens mått knappast kan anses märkvärdig men då sannerligen var det: en vanlig A4-sida kunde krympas till storleken av en tumnagel och rapporterna och testresultaten, som sammanlagt kom att omfatta drygt 20 000 sidor, bevarades i kartonger. För att läsa krävdes en speciell förstoringsapparat, en så kallad Readex-maskin.  Kvantiteten innebar också att ordentliga regler för datakatalogisering var nödvändiga. Till sist enades forskarna om 553 huvudkategorier med mängder av underavdelningar. I själva verket blev detta ett slags föregångare visserligen en havererad sådan till dagens Big Data, alltså de stora nätföretagens, Google, Facebook, Youtube, osv, hantering av enorma mängder data: allt vi köper, tweetar, klickar och tittar på, ja just det allt!  Här återfinner vi den totalitära fantasin i uppdaterad tappning. Till drömmarnas databas kan vi nu också kan lägga till de nya sömnapparna, där vår djup- och REM-sömn registreras, via andningen. Men också drömappen Shadow, som vill att vi ska registrera våra drömmar för att hjälpa oss att komma ihåg dem, samtidigt som appen naturligtvis också stjäl dem. Så är det: vi buggas numera frivilligt i kuddarna. Men på 1960-talet visade det sig att både datainsamlingsprojektets socialantropologiska perspektiv och dess lagringsteknik, mikro-kortet, snart blev omoderna. De ambitiösa frågeställningarna fick aldrig några svar. Delvis kanske det berodde på att projektet aldrig slutfördes, men framför allt, tror jag, på att liknande spörsmål helt enkelt inte låter sig besvaras. Snarare löstes frågorna upp i myriader av berättelser. Vissa av intervjuerna kom dock att missbrukas, framför allt ledde en grovt spekulativ och nedsättande artikel i Newsweek om Navajo-folket kallad The Sick People, till att samarbetet med stammen fick avbrytas. Den digra samlingen av miniatyr-sidor med tillhörande förstoringsapparat hade dock redan köpts in av hundratals bibliotek. Men observera, bara hundratals och inte de flera tusental som hade varit rimligt med tanke på de väldiga summor som investerats i projektet av exempelvis National Institute of Health. När Rebecca Lemov 2007 började uppsöka de bibliotek exempelvis The Library of Congress där exemplar skulle finnas visade de sig vara synnerligen svåra att finna. Ofta fick hon svaret att arkivet var extremt sparsamt efterfrågat, om någonsin överhuvudtaget. Andra gånger var lådorna försvunna eller ofullständiga och Readexförstoringsmaskinen kaputt.  Men dessa spår är det ändå inte vår bästa chans till evigt liv?  Tänk er dessa lager av drömmar och livsberättelser som ingen någonsin läst, längs ned i bibliotekens dammiga källare, som en slumrande jätte, inte död, men inte levande heller. Det påminner onekligen, som Lemov inte undgår att påtala, om José Luis Borges-novellen om den upphittade encyklopedin över det fiktiva landet Tlön: Nu höll jag i mina händer ett omfattande systematiskt fragment av en okänd planets hela historia, [] med dess mytologiska fruktan och språkens sorl, med kejsare och hav, med mineraler och fåglar och fiskar, med algebra och eld, med dess teologiska och metafysiska diskussion. Det kommer såklart att bli vanligare: överblivna bilder, berättelser, chattdialoger och mem som flyter omkring i limbo när nyss så ny teknik blivit gammal. Vad gömmer sig i molnet och atom-skrotet och alla döda satelliter? Betänk de centiljarder fotografier som vilar i pajade datorer, vindsförråd med floppy discs, vhs-band och nedlagda bloggar. I tömda communitys, Lunarstorm, Skunk, Napster, My Space. Och om några år i den monumentala Facebook-kyrkogården när användarna har dött eftersom ungdomen alltid kommer att vilja ha sina egna nätverk. Men dessa spår är det ändå inte vår bästa chans till evigt liv? Det är den slumrande datans löfte: att vi ska få leva en gång till, när någon finner våra efterlämnade emojier och tar dem på det allvar de förtjänar. Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker

Vi har träffat vissa företagares stora skräck: Mannen från Konkurrensverket som gör gryningsräder för att avslöja fusk och mygel. Och Facebook får svidande kritik - igen. Andra sociala nätverk som Lunarstorm och Myspace har självdött helt utan skandaler och politiskt motstånd. Men Erik Wisterberg tvivlar på att Facebook går samma väg. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I över fyrtio år samlade forskare in drömmar från jordens alla hörn. Men både metoderna och förvaringstekniken föråldrades. I dag bokförs våra inre liv på ett annat sätt, säger Ulf Karl Olov Nilsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Mellan åren 1920 och 1963 samlade mer än sextio hårt arbetande amerikanska antropologer och psykologer in enorma mängder drömmar, livsberättelser och resultat från projektiva tester, såsom Rorschach-testet. Forskarna sökte inte i första hand upp de vanliga informanterna storstadsbor ur den bildade medelklassen utan ursprungsfolk och olika minoriteter och målet var ett slags arkiv över hela mänsklighetens inre liv.  I en synnerligen välskriven studie, "Database of Dreams, the Lost Quest to Catalogue Humanity", berättar vetenskapshistorikern Rebecca Lemov om detta modernitetsprojekt med det knastertorra namnet Microcard Publications of Primary Records in Culture and Personality. Forskarna ställde sig frågor som: Har olika folkgrupper liknande nattliga drömmar? Drömmer vi olika över tid? Förändrades det nattliga drömmandet globalt mellan åren 1925 och 1955? Vad tyckte olika folkgrupper att Rorschach-testets tio tavlor med bläckplumpar visade? Vad om något är mänsklighetens minsta själsliga gemensamma nämnare? Ingen blygsam forskningsansats kan tyckas!  Påtaglig var den höga tilltron till drömberättelser och projektiva test. Rebecca Lemov skriver i ett kapitel Rorschach-testets historia där vi också kan läsa om hur 26 nazi-förbrytare testades under Nürnbergrättegångarna, Göring, Hess, von Ribbentrop, bland andra. Deras svar på Rorschach-testets ständigt första fråga: Vad skulle det här kunna föreställa? sågs som vägen in i deras patologiska, eller kanske helt enkelt onda, inre. Idag hade man förmodligen scannat hjärnor och undersökt genuppsättningar.  Men forskarna ville framför allt samla in material från icke-europeer och begav sig till avlägsna platser för att tala med urbefolkningar. De åkte till Stilla havs-öarna, Australien och Afrika; de bad inuit-barn om teckningar. De talade med cheyenne, hopi och zuni-stammarna. Lemov skriver: Som ett slags inverterat mjölkbud gick en antropolog stationerad i Tanzania omkring i byn varje morgon innan frukost för att samla ihop byinvånarnas drömmar innan de glömt dem. Nästan aldrig uppstod det någon ideal och kontrollerad test-situation utan de fick improvisera och ofta betala för tjänsterna. Komplicerade band mellan forskare och test-personer uppstod där vissa kunde försörja sig på att berätta om sina nattliga drömmar och ibland blev de utfrusna av de egna för att avslöja gruppens hemligheter. Detta föranledde den flitigaste av drömsamlarna, Dorothy Eggan, att försäkra hopi-stammen hon arbetade med i två decennier: Jag vill inte ha hemligheter, jag vill bara ha era drömmar. Ändå kritiserades projektet för att informanterna ibland tycks ha lämnat ut mer än de önskade. Drömmarna betraktades som hårddata, där själva kvantiteten och ytskiktet var viktigast. Vad, rent konkret, drömde de intervjuade om? Hur levde de, vad mindes de av sin uppväxt, vad tänkte de på och fantiserade om? Ja, man ville veta ALLT och Lemov sätter ett träffande namn på forskarambitionen: The Fantasy of Total Information. Om svaren på forskarens frågor inte infunnit sig beror det enligt denna forskarfantasi inte på felaktigt ställda frågor utan att det helt enkelt behövs mer data. Men hur skulle denna suggestiva, potentiellt poetiska och svåröverskådliga hårddata kategoriseras och arkiveras? vi buggas numera frivilligt i kuddarna. Till ordningsman för insamlingsprojektet utsågs en pragmatisk och byråkratisk psykolog vid Harvard, Bert Kaplan. Med tanke på datans omfång bestämdes att dåtidens allra modernaste sorteringsteknik skulle tas i anspråk, det så kallade mikro-kortet. En analog teknik som med dagens mått knappast kan anses märkvärdig men då sannerligen var det: en vanlig A4-sida kunde krympas till storleken av en tumnagel och rapporterna och testresultaten, som sammanlagt kom att omfatta drygt 20 000 sidor, bevarades i kartonger. För att läsa krävdes en speciell förstoringsapparat, en så kallad Readex-maskin.  Kvantiteten innebar också att ordentliga regler för datakatalogisering var nödvändiga. Till sist enades forskarna om 553 huvudkategorier med mängder av underavdelningar. I själva verket blev detta ett slags föregångare visserligen en havererad sådan till dagens Big Data, alltså de stora nätföretagens, Google, Facebook, Youtube, osv, hantering av enorma mängder data: allt vi köper, tweetar, klickar och tittar på, ja just det allt!  Här återfinner vi den totalitära fantasin i uppdaterad tappning. Till drömmarnas databas kan vi nu också kan lägga till de nya sömnapparna, där vår djup- och REM-sömn registreras, via andningen. Men också drömappen Shadow, som vill att vi ska registrera våra drömmar för att hjälpa oss att komma ihåg dem, samtidigt som appen naturligtvis också stjäl dem. Så är det: vi buggas numera frivilligt i kuddarna. Men på 1960-talet visade det sig att både datainsamlingsprojektets socialantropologiska perspektiv och dess lagringsteknik, mikro-kortet, snart blev omoderna. De ambitiösa frågeställningarna fick aldrig några svar. Delvis kanske det berodde på att projektet aldrig slutfördes, men framför allt, tror jag, på att liknande spörsmål helt enkelt inte låter sig besvaras. Snarare löstes frågorna upp i myriader av berättelser. Vissa av intervjuerna kom dock att missbrukas, framför allt ledde en grovt spekulativ och nedsättande artikel i Newsweek om Navajo-folket kallad The Sick People, till att samarbetet med stammen fick avbrytas. Den digra samlingen av miniatyr-sidor med tillhörande förstoringsapparat hade dock redan köpts in av hundratals bibliotek. Men observera, bara hundratals och inte de flera tusental som hade varit rimligt med tanke på de väldiga summor som investerats i projektet av exempelvis National Institute of Health. När Rebecca Lemov 2007 började uppsöka de bibliotek exempelvis The Library of Congress där exemplar skulle finnas visade de sig vara synnerligen svåra att finna. Ofta fick hon svaret att arkivet var extremt sparsamt efterfrågat, om någonsin överhuvudtaget. Andra gånger var lådorna försvunna eller ofullständiga och Readexförstoringsmaskinen kaputt.  Men dessa spår är det ändå inte vår bästa chans till evigt liv?  Tänk er dessa lager av drömmar och livsberättelser som ingen någonsin läst, längs ned i bibliotekens dammiga källare, som en slumrande jätte, inte död, men inte levande heller. Det påminner onekligen, som Lemov inte undgår att påtala, om José Luis Borges-novellen om den upphittade encyklopedin över det fiktiva landet Tlön: Nu höll jag i mina händer ett omfattande systematiskt fragment av en okänd planets hela historia, [] med dess mytologiska fruktan och språkens sorl, med kejsare och hav, med mineraler och fåglar och fiskar, med algebra och eld, med dess teologiska och metafysiska diskussion. Det kommer såklart att bli vanligare: överblivna bilder, berättelser, chattdialoger och mem som flyter omkring i limbo när nyss så ny teknik blivit gammal. Vad gömmer sig i molnet och atom-skrotet och alla döda satelliter? Betänk de centiljarder fotografier som vilar i pajade datorer, vindsförråd med floppy discs, vhs-band och nedlagda bloggar. I tömda communitys, Lunarstorm, Skunk, Napster, My Space. Och om några år i den monumentala Facebook-kyrkogården när användarna har dött eftersom ungdomen alltid kommer att vilja ha sina egna nätverk. Men dessa spår är det ändå inte vår bästa chans till evigt liv? Det är den slumrande datans löfte: att vi ska få leva en gång till, när någon finner våra efterlämnade emojier och tar dem på det allvar de förtjänar. Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker

Bilddagboken eller Lunarstorm, indiepop eller gänghäng, plugg eller stök. Bodil och Simon grottar ner sig i sina olika uppväxter och funderar på vilka råd man hade gett till sitt 16-åriga jag. Nominera veckans människa till @bodilsiden och @Simon_strand på Instagram. Ses på AW:n på Mister French den 18 april klockan 18.30! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kan vänskap och kärlek existera genom en skärm? Är communityn en sanning eller är vi idag ensammare än någonsin? I denna veckas Billgren Wood undersöker Elsa och Sofia kärlek i en digital tid, från staplande Bambi-steg på snyggast.nu, Lunarstorm och hotmail till nättroll, ett upptrissat tonläge och snabba domar av varandra. Men ser nutiden annorlunda ut och är vi kanske mitt i ett paradigmskifte? Håller internet, lett av gemenskapen på sociala medier på väg att bli en annan typ av plats? Och kan vi idag ens säga IRL och skilja ett digitalt liv från ett verkligt? Veckans gäst är ingen annan än Ebba Kleberg von Sydow, journalisten och internetproffset som var en av Sveriges första riktigt stora bloggare. Ebba fick tidigt utstå mycket kritik och hat men är idag en respekterad och älskad bloggare, författare och halva av succéduon Säker Stil. Vad är hennes bild av ett digitalt liv idag? Trevlig lyssning! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det finns ett före och ett efter Tinder. Veckans gäst är författaren Kristofer Ahlström. Han ser en risk att dejtingen förvandlas till ett löpande band, medan andra istället ser appen som ett framsteg för jämställdheten. Dessutom: I Sexpodden #35 ger RFSU:s sexolog Suzann Larsdotter sina bästa tips till dig som vill lyckas i dejtingdjungeln.

I veckans trötta avsnitt diskuterar vi bland annat Jultomten och Lunarstorm. Trevlig lyssning! ---------------------------------------- Avsnittsguide: Avsnitt 16 - Här och där Maila in till: hallflabbenpodcast@gmail.com Hemsidan: www.hallflabben.se Håll Flabben Merchandise Spotify-listan Youtube Nytt avsnitt släpps varje lördag kl. 09.00. ---------------------------------------- Veckans låttips: Stiko Per Larsson - Bröder Filmer: Skräck 1: The Little Witch Skräck 2: Alma Skräck 3: The Black Hole

Vi träffar Rickard Eriksson som ovetande byggde världens första sociala nätverk: Lunarstorm. 

Engang var internettet noget, man skulle ringe op til gennem et skingert modem, hvis man ville skrive en e-mail på skolekom.dk, gå på højhus-chatten eller hengive sig til lidt anonym oversharing på diverse message boards. I dag går langt de fleste rundt med hele verden i lommen og kan knap nok gå på toilettet uden at have internettet med. En ny generation af den vestlige verdens befolkning har ikke oplevet livet uden high speed internet og sociale medier. Ugens panel kan til gengæld huske det spændende ved at have en kønsløs, webcam-fri identitet i en ny, potentialefyldt parallelverden. De har haft aliasser og blogs, fået "nk'ere" på Netstationen, været smarte på Lunarstorm og hugget deres venners profilsange på MySpace. Men har vi udliciteret for meget af vores personlighed og moral på sociale medier i dag? Bliver vi paranoide af Facebook-retssager, "you can't sit with us"-attituder og cyber-stalking? Hvornår gør internettet os lykkelige - og hvad sker der, når vi logger af? Ugens panel: Forfatter Niels Henning Falk Jensby (alias: "Tweenies Jake") og manuskriptforfatter Eini Carina (alias: "Deep Purple").

Medverkande: Jonatan Brynielsson Daniel Strömberg Gäst: Hanna Hanapee Persson Vi pratar om dialektala skillnader mellan Sundsvall och Stockholm, att tinderdejta i grupp, att Daniel fick sparken från hockeygymnasiet, vad Hanna gör i Härnösand, tvprogrammet Hanna badar med kändis, standup-boomen, att Hannas avsnitt i youtube-serien car2go är det minst tittade, tystnader i podcast, vad som tog Hanna till Stockholm, att få betalt i Schampo, skådespelar-ambitioner, att ragga i spel-appar, hur Hannas bloggande började, Lunarstorm, pressen när man får fler följare, hur det kommer sig att Jonatan gör standup och varför Sundsvall har så dåligt rykte.

Den här veckan gräver Jezper, Johan och Magnus djupt i gottepåsen och minns gamla sociala nätverk som Lunarstorm och Passagen från tiden då man ringde till internet och föräldrarna var vansinniga över att det var upptaget hela kvällarna. Vi snackar om Twitters senaste försök att blidka sina användare och hitta sin marknad med 10 000 tecken istället för 140 och så berör vi Peter Sundes senaste konstprojekt. Bland så mycket annat. Lite som det brukar bli! Her Story http://www.herstorygame.com/ Sherlock Holmes som brädspel http://www.worldofboardgames.com/sherlock-holmes-consulting-detective Rabattkod för TextExpander: "enpoddomteknik" Twitter funderar på 10000 tecken-gräns http://recode.net/2016/01/05/twitter-considering-10000-character-limit-for-tweets Jack Dorsey https://sv.wikipedia.org/wiki/Jack_Dorsey Stajlplejs http://beta.stajlplejs.com IE-video http://youtu.be/GsMFyo8DWs4 Familjen Larssons hemsida anno 1998 http://home.swipnet.se/~w-73902/ Jonassons klansida anno 2001 https://web.archive.org/web/20010602100231/http://user.tninet.se/~cqm454k/ Helgon-design http://photos1.blogger.com/blogger/2335/962/1600/helgonpres.jpg Peter Sunde ruinerar skivindustrin http://www.idg.se/2.1085/1.646173/peter-sunde-skivindustrin Absolut Kroumata 9 https://www.youtube.com/watch?v=u1HA6315Lgs Soma http://somagame.com/ Klassiker: Dagens boktips-introt https://www.youtube.com/watch?v=bJXapKDe-xs En podd om teknik Hemsida Skicka feedback En chatt om teknik Donera Om oss Social media En podd om teknik på Twitter En podd om teknik på Facebook Jezper på Twitter Johan på Twitter Magnus på Twitter Tommie på Twitter  

Nytt år! Ny säsong! Vi är tillbaka, utvilade och redo för action. Vad har vi för förväntningar inför året? Vad tyckte egentligen Hammarin om Star Wars? När ska man egentligen ha nytta av en liten knapp i snoppen? Svaren finns i avsnittet. Hejdå. Inlägget #137: Den Unge Hammarin på Lunarstorm, en knapp i snoppen och Oculus Rift. dök först upp på Superlife Podcast.

Kalles mod sätts på prov när han får träffa hästgästen Zabina i andra avsnittet av Häst som Gäst. Bajsande skidåkare och Lunarstorm diskuteras och Sofia säger ovänligt, och bestämt, nej till att använda bälte. VARNING: spekulerande spekulationer kan förekomma. Häst som Gäst är en podd för både hästälskare och hästhatare. Ny hästgäst varje vecka & samtal om allt från pandasex till hatet mot telefonförsäljare! Rekommenderas ej för barn.

I avsnitt 6 diskuterar Erik och Oscar gamla minnen från tonårstiden. Lunarstorm, MSN, bilddagboken och allmän tonårs-awkwardness m.m. Enjoy!

Bam! The Power Meeting Podcast fortsätter sitt segertåg. Denna gång tar killarna avstamp i sociala medier. Jon skriver en själutlämnande blogg men väljer ändå att censurera sig själv i vissa ämnen; Amat är en offentlig person som bollar kravet på att vara digitalt aktiv med att ducka rasistiska Flashback-trådar; och Peter i sin tur är en totalt unknown med en fobi för dagens selfie-hets samtidigt som han jagar fler followers för att sedan ändå oftast blocka dom. Haha, ja ni fattar - detta är kanske det mest självmotsägande avsnittet hittills. Mer än sociala medier diskuteras det även tidiga communities, chatt-forum, dick-pics, att likea kompisars ex, dålig etikett på gymmet och att återvinna skämt. Så ladda ner veckans avsnitt och få reda på vilket blogginlägg som Jon aldrig kommer skriva, hör Peter förvirrat babbla på om Den Stora Kollapsen och håll i er när Amat för första gången avslöjar hans tidstypiska Lunarstorm-namn! Var beredda på en resa! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Busringning till Lunarstorm. MoA är ett humorprogram som sändes av Anders Josefsson och Malsor Limani med start 2002. Här är nu podradio-versionen med nedkortad musik.