Podcasts about g teborgsoperan

Det hördes en dov duns mot rutan och när jag öppnade så låg det en grå liten fågel där och flämtade på marken med stirriga ögon. Om Mirja Burlin:Mirja Burlin är skådespelare och sångare men också verksam som regissör och dramatiker. Hon regisserade Sveriges Radios julkalender Tonje i Glimmerdalen och är bioaktuell i långfilmen Lasse Maja och Skorpionens gåta och som musikalartist vid GöteborgsOperan nästa säsong.Producent Dmitri Plax tankar@sverigesradio.se

- Ännu en dag att försöka förstå det obegripliga. I ett tomrum sedan en tid försöker var och en greppa efter mening efter vår förlust av en älskad människa. Om Mirja Burlin:Mirja Burlin är skådespelare och sångare men också verksam som regissör och dramatiker. Hon regisserade Sveriges Radios julkalender Tonje i Glimmerdalen och är bioaktuell i långfilmen Lasse Maja och Skorpionens gåta och som musikalartist vid GöteborgsOperan nästa säsong.Producent Dmitri Plax tankar@sverigesradio.se

Ridley Scotts "House of Gucci" och svensk-costaricanska filmen "Clara Sola" recenseras och operasångerskan Nina Stemme inför Sverigebesöket. "House of Gucci" med Lady Gaga, Salma Hayek, Jared Leto och Adam Driver i rollistan får en trea i betyg. "Clara Sola" blev till slut Costa Ricas Oscarsbidrag och Nathalie Álvarez Meséns debutfilm får en fyra i betyg. Båda har biopremiär idag.Svenska operastjärnan Nina Stemme är känd för sina rolltolkningar i operor av Wagner och Strauss, nu besöker hon GöteborgsOperan.GBG Mimfest går av stapeln i helgen. Rebecca & Fiona hoppar av kritiserad festival i Saudiarabien. Kungliga Musikaliska Akademien vill att EU hjälper afghanska musikelever i Polarprisade ANIM till Portugal.Svenska journalistförbundet Ulrika Hyllert avråder inte svenska journalister från att resa till Qatar.

- Varje gång jag tar i den vackra blå nötta kaffeburken som ägdes av mormor så tänker jag på hennes små, starka händer som höll i den. Just idag träder minnesbilderna fram. Om Mirja Burlin:Mirja Burlin är skådespelare och sångare men också verksam som regissör och dramatiker. Hon regisserade Sveriges Radios julkalender Tonje i Glimmerdalen och är bioaktuell i långfilmen Lasse Maja och Skorpionens gåta och som musikalartist vid GöteborgsOperan nästa säsong. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se

- Jag kom till Göteborg för att arbeta. Jag har ofta tänkt att Göteborg är liksom ett vilohem för själen. Kanske beror det på att jag kom hit utan att känna någon och blev väldigt väl mottagen. Om Mirja Burlin:Mirja Burlin är skådespelare och sångare men också verksam som regissör och dramatiker. Hon regisserade Sveriges Radios julkalender Tonje i Glimmerdalen och är bioaktuell i långfilmen Lasse Maja och Skorpionens gåta och som musikalartist vid GöteborgsOperan nästa säsong.Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se

Hör våra litteraturprofiler Marie Lundström och Lina Kalmteg om favoriterna till Nobelpriset och Gunnar Bolin om akademiens status i kölvattnet efter skandalerna. HÅKAN HELLSTRÖMS UNIVERSUM BLIR MUSIKAL Artisten Håkan Hellström har hunnit med mycket i sin karriär sedan han debuterade med albumet "Känn ingen sorg för mig Göteborg" för över 20 år sedan. I helgen kommer nästa milstolpe när den nyskrivna musikalen "Kärlek skonar ingen" som baserats på Håkan Hellströms musik och låttexter har premiär. P1 Kultur har besökt spelplatsen för musikalen, GöteborgsOperan. CABARET: KLASSISK MUSIKAL I NY SKRUD  Nu sätts den klassiska musikalen Cabaret upp på Dramaten i regi av Farnaz Arbabi. Kulturredaktionens teaterkritiker Jenny Teleman har sett den och funderat över hur man gör för att hålla en sån här klassisk musikal levande årtioende efter årtioende? ESSÄ: KIPLINGS REALISM BESKRIVER MÄNNISKAN I dagens essä beskriver Vincent Flink Amble-Naess hur Rudyard Kiplings dikter förmår berätta om livet i det brittiska imperiets armé utan att hänfalla åt det pompösa och tillrättalagda. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Arika Yamada is a coach and a professional dancer. In 2020 Arika founded the AHA room, a coaching practice that works with High Performers, Artistic Leaders, and Creative Minds. Identifying, cultivating and nurturing one's unique identity in order to perform at their best. Arika Yamada was born in Detroit, Michigan, USA in 1987 to her parents who moved to Detroit from Japan in the mid 80's. She received her early training from The Joffrey Ballet School, Nutmeg Conservatory and EDGE Performing Arts Center in Los Angeles. In her teens she's was represented by Bloc Agency and appeared in a European Coca-Cola Commercial. Her mentor and coach Elena Tchernichova privately trained her in NY and brought her to St. Petersburg Russia at the age of 15 where she was invited to train at The Vaganova School. In 2009 Arika received her BFA from The Juilliard School under the directorship of Lawrence Rhodes. Upon graduation she joined Gallim Dance in NY and originated roles in multiple works with Andrea Miller such as ‘Wonderland' which she has received recognitions for in The New York Times. In 2012 she also performed with Company XIV, a 28 show run at The Edinburgh Fringe Festival. In 2013 Arika crossed the pond to Holland to join Spenser Theberge at Korzo Theater (Den Haag) where he created ‘I Saw, She Saw' which they performed as a part the production ' Here We Live and Now.' Arika was invited to audition for GöteborgsOperan Danskompani which she joined during season 2013/2014 under Adolphe Binder, and in the present with director, Katrin Hall. In Göteborg Arika originated roles in creation with choreographers such as Sidi Larbi Cherkaoui, Damien Jalet, Alan Lucien Oyen, Marina Mascarell, Marcos Morau, Michael Keegan Dolan, Wang/Ramirez, and Alexander Ekman. She has also reinterpreted repertoires of Ohad Naharin, Sharon Eyal, and Crystal Pite. She has performed Sidi Larbi Cherkaoui's ‘Noetic' 100+ through Europe. As a creator Arika has been commissioned by GöteborgsOperan to co-create ‘Many Much More' with Spenser Theberge, and ‘Try not to spill' with Dorotea Saykaly. in 2015 Open Look Festival in St. Petersburg, Russia commissioned Arika and her partner Jim De Block to make ‘Digressing from the 4 Tons of Grey.' In 2016 Arika, Jim, and co-creator Oleg Stepanov were invited to create a full length, site specific work by Chalmers University of Technology at their 3 day festival hosted by the Department of Architecture and the Department of Physics. Since 2016 Arika and Jim has been curating a creative platform called If We, Then which gathers artists with varied mediums to share space and process together.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Dessutom om de allt fler exemplen på att streamingstjänsterna minskar antalet biopremiärer.

På försommaren 2019 arrangerades en körkonsert på GöteborgsOperan. Det speciella var att publiken inte bara fick lyssna på kören som stod på scenen i Göteborg. Med var också en kör som stod på en scen i Aten. Tack vare internet kunde de två sjunga tillsammans, i realtid. I veckans avsnitt berättar Hanna Morau bland annat […] The post #196 – Två operahus, två körer, ett internet, en föreställning appeared first on Podcasten Digitalsamtal.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Matkustamme vuoden viimeisessä jaksossa Göteborgin oopperaan – musikaalia katsomaan! Tapaamme oopperan orkesterissa alttoviulua soittavan Marjukka Myyrän, joka kertoo meille, millaista orkesterimuusikon työ on ja miltä tuntuu soittaa musikaalimusiikkia illasta toiseen. Lopuksi katsomme (ja etenkin kuuntelemme!) Notre Damen kellonsoittaja -musikaalin... Juontajina Laura Haajanen ja Siiri Liitiä. Vieraana Viljatuuli Ylikoski. Haastattelussa Marjukka Myyrä. Spiikki: Niina Markkanen. Välikemusiikki: “Wonder solo violin” Composed by: Marcus Dellicompagni Website: www.PoundSound.co.uk Jakson tarjoaa Helsingin Kaupunginteatteri.

The show must go on! How do you create equality in a group when most of its members naturally want to take centre stage? What do you do when one of your leading roles loses their voice during the interval on opening night, and you have no understudy? In this pod with Stephen Langridge, Artistic Director of Opera/Drama at GöteborgsOperan, we discuss the role of leadership in the opera world, where everything is live, and the show always must go on... Kontakt: pod@thinkdoandgrow.com

Efter sin 50-årsdag påbörjade hon musikstudierna. 2017 vann hon med sin "matopera" Agony Carl Nielsen & Anne Marie Carl-Nielsens Legat, vilket värderas till en miljon svenska kronor.   Tillfälligheternas spel är en programserie av Birgitta Tollan. I femte och sista programmet möter vi danska tonsättaren Line Tjørnhøj. Line Tjørnhøj startade som navigatör och sjöman. Gick i land efter en förvärvad hörselskada och fick hörapparat. Läste till sjuksköterska och började arbeta med cancersjuka. Plötsligt och snabbt dog hennes egen far i cancer. Hon var 30 år och tappade fotfästet. Frågade sig: Vem är jag? De sjuka människornas röster och deras anhörigas röster hade gått rakt in i henne genom hörapparaterna. Liksom viskningar från de döende. Nu fick hennes egna minnen röster. Hon mindes ljud hon hört som barn. Hur fadern, en bonde, sjöng så vackert under varje hård arbetsdag. Innan hennes far dog i cancer hade hon låtit tillfälligheterna råda. Nu ville hon skapa mening i sitt tillvaro. Detta blev det avgörande ögonblicket. Hon bestämde sig för att hon ville utforska sin egen röst och komponera musik. Efter sin 50-årsdag kom hon in på Det Jyske Musikkonservatoriet i Århus utan att kunna noter! Hon har sedan dess arbetat med framstående sångare och musiker bl a i GöteborgsOperan, Aarhus Symfoniorkester, Ars Nova Copenhagen, Ensemble Lydenskab och Esbjerg Ensemble. I Line Tjørnhøjs musik är stämman det centrala och det grundläggande i ljudbilden. - Den mänskliga rösten, med sin direktkontakt med våra öron och känsloregister, kan ju även förmedla en text, säger hon. Hennes första verk Anorexia Sacre hade hon komponerat innan konservatoriet. Det är en opera för sex röster och kontrabas som 2009 vann tävlingen om den bästa kammaroperan vid Opera Vista Festival i Texas. Det handlar om anorexia nervosa i historiskt ljus där den medeltida italienska helgonförklarade nunnan och ordensgrundaren Klara av Assisi, som dog av sin anorexia, och danska Dronning Dagmar har varsin roll. Sångarna sjunger bulgarisk kvinnosång, jazz och opera, bl a kontraalt. Line Tjørnhøj skrev librettot utifrån webbkorrespondens mellan dessa historiska kvinnor och även mellan nutida anorektiker. Houston Chronicle recenserade: Anorexia Sacra is a masterpiece and will forever set the standard as a work far ahead of its time in both substance and in excellence as a musical masterwork." Körverket Vox Reportage - Röstreportage gavs nyligen ut på CD med Ars Nova och Paul Hillier. Där bearbetade hon några texter elektroniskt och så fick varje sångare en elektronisk ljudfil att studera in. - De imiterade de pitchmodulationer jag hade skapat. Det blev en humoristisk vinkel på det kontemporära och mycket konkret, säger Line Tjørnhøj. Kompositionen Manning, om visselblåsaren Chelsea Manning, ingår i körverket Vox Reportage. Även Line Tjørnhøjs komposition Daughter Dotter är baserad på en verklig historia. Tjørnhøj kallar stycket en Vox-Dox, en röstdokumentär. Line Tjørnhøj läste en intervju om en palestinsk mor som hade begått hedersmord på sin egen dotter. Modern hade sex barn och två av hennes söner hade våldtagit lillasystern. Hon blev gravid av detta och sändes bort för att föda barnet. När hon återkom var familjens krav att hon skulle dö. I intervjun beskriver modern hur hon först bad dottern att begå självmord, vilket dottern vägrade. Då slog hon ihjäl sin egen dotter. I texten, som Line Tjørnhøj själv sjunger, beskrivs hur mamman mördade sitt eget barn. 2017 fick Line Tjørnhøj det prestigefyllda Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat för sin "matopera" Agony. Sedan priset började delas ut 1959 har tidigare endast en kvinnlig tonsättare fått priset. Prissumman är på 750 000 danska kronor, vilket är ungefär en miljon svenska kronor. Line Tjørnhøj fick hederspriset som ett erkännande av att "hon i sin musik inför uttryck som ofta är främmande i konstmusikaliska sammanhang. Hon skapar innerlig och expressiv musik kring tillspetsade moraliska och sociala dilemman. Hon ger röst åt tabubelagda ämnen och sinnestillstånd som spänner över olika kulturer." En liten del av prispengarna går till att sponsorera uruppförandet i Aarhus av hennes nyaste verk enTmenschT - framfört av Theatre of Voices och Paul Hillier. I föreställningen lever vi nu i ett post-humanistiskt samhälle som levererar post-sanningar, baserade på algoritmernas power-missbruk. Politik styrs av robotar från främmande länder. Vi har förlorat rätten att vara ett subjekt. Det är en verklighet full av psykiatriska diagnoser och människor som ömsar skinn. enTmenschT samlar och exponerar mentalt, emotionellt och konstnärligt skräp - rester, spillror ur vår västerländska kulturs kollektiva minne och låter ett skoningslöst ljus falla över det ögonblick då människor genom sina handlingar korsar en inre etisk gräns och omvandlas till odjur. -Ny forskning visar att vi inte har känslor, men att vi skapar de känslor vi tycker vi kan använda, säger Line Tjørnhøj.   Låtlista: Daughter Line Tjørnhøj, röst och elektronik   Triff. sats 2 LAURIA  Line Tjørnhøj-Thomsen/ Studio: Köpenhamn. Diem   Dust Dessert Line Tjørnhøj Sång: Anna Ottertun, Daniel Carlsson, Marketa Dvoráková, Petr Matuszek, Skt. Clemens Gosskör Cello: Sofia Olsson   Vox Reportage, For 12 Voices  III. Crowd Crystals  Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 7 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Anorexia Sacra, Sats 6 Line Tjørnhøj Marketa Kurzy Zpevu, Mezzosopran, Thomas Christian Sigh, Bas, Irina Kalina Goudeva, Kontrabas   Vox Reportage, For 12 Voices I. Wind Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Vox Reportage, For 12 Voices IV. Rivers Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Vox Reportage, For 12 Voices II. Manning Line Tjørnhøj Ars Nova Copenhagen Paul Hillier Crossing Borders DACAPO 6.220626   Daughter Line Tjørnhøj, röst och elektronik   Daughter Line Tjørnhøj, röst och elektronik   Dust Line Tjørnhøj Sång: Anna Ottertun, Daniel Carlsson, Marketa Dvoráková, Petr Matuszek, Skt. Clemens Gosskör Cello: Sofia Olsson   Dust Line Tjørnhøj Sång: Anna Ottertun, Daniel Carlsson, Marketa Dvoráková, Petr Matuszek, Skt. Clemens Gosskör Cello: Sofia Olsson

Efter sin 50-årsdag påbörjade hon musikstudierna. 2017 vann hon med sin "matopera" Agony Carl Nielsen & Anne Marie Carl-Nielsens Legat, vilket värderas till en miljon svenska kronor. Tillfälligheternas spel är en programserie av Birgitta Tollan. I femte och sista programmet möter vi danska tonsättaren Line Tjørnhøj. Line Tjørnhøj startade som navigatör och sjöman. Gick iland efter en förvärvad hörselskada och fick hörapparat. Läste till sjuksköterska och började arbeta med cancersjuka. Plötsligt och snabbt dog hennes egen far i cancer. Hon var 30 år och tappade fotfästet. Frågade sig: Vem är jag? De sjuka människornas röster och deras anhörigas röster hade gått rakt in i henne genom hörapparaterna. Liksom viskningar från de döende. Nu fick hennes egna minnen röster. Hon mindes ljud hon hört som barn. Hur fadern, en bonde, sjöng så vackert under varje hård arbetsdag. Innan hennes far dog i cancer hade hon låtit tillfälligheterna råda. Nu ville hon skapa mening i sitt tillvaro. Detta blev det avgörande ögonblicket. Hon bestämde sig för att hon ville utforska sin egen röst och komponera musik. Efter sin 50-årsdag kom hon in på Det Jyske Musikkonservatoriet i Århus utan att kunna noter! Hon har sedan dess arbetat med framstående sångare och musiker bl a i GöteborgsOperan, Aarhus Symfoniorkester, Ars Nova Copenhagen, Ensemble Lydenskab och Esbjerg Ensemble. I Line Tjørnhøjs musik är stämman det centrala och det grundläggande i ljudbilden. - Den mänskliga rösten, med sin direktkontakt med våra öron och känsloregister, kan ju även förmedla en text, säger hon. Hennes första verk Anorexia Sacra hade hon komponerat innan konservatoriet. Det är en opera för sex röster och kontrabas som 2009 blev utnämnd till den bästa kammaroperan vid Opera Vista Festival i Texas. Det handlar om anorexia nervosa i historiskt ljus där den medeltida italienska helgonförklarade nunnan och ordensgrundaren Klara av Assisi, som dog av sin anorexia, och danska Dronning Dagmar har varsin roll. Sångarna sjunger bulgarisk kvinnosång, jazz och opera, bl a kontraalt. Line Tjørnhøj skrev librettot utifrån webbkorrespondens mellan dessa historiska kvinnor och även mellan nutida anorektiker. Houston Chronicle recenserade: Anorexia Sacra is a masterpiece and will forever set the standard as a work far ahead of its time in both substance and in excellence as a musical masterwork." Körverket Vox Reportage - Röstreportage gavs nyligen ut på CD'n Crossing Borders med Ars Nova och Paul Hillier. Där bearbetade hon några texter elektroniskt och så fick varje sångare en elektronisk ljudfil att studera in. - De imiterade de pitchmodulationer jag hade skapat. Det blev en humoristisk vinkel på det kontemporära och mycket konkret, säger Line Tjørnhøj. Kompositionen Manning, om visselblåsaren Chelsea Manning, ingår i körverket Vox Reportage. Även Line Tjørnhøjs komposition Daughter Dotter är baserad på en verklig historia. Tjørnhøj kallar stycket en Vox-Dox, en röstdokumentär. Line Tjørnhøj läste en intervju om en palestinsk mor som hade begått hedersmord på sin egen dotter. Modern hade sex barn och två av hennes söner hade våldtagit lillasystern. Hon blev gravid av detta och sändes bort för att föda barnet. När hon återkom var familjens krav att hon skulle dö. I intervjun beskriver modern hur hon först bad dottern att begå självmord, vilket dottern vägrade. Då slog hon ihjäl sin egen dotter. I texten, som Line Tjørnhøj själv sjunger, beskrivs hur mamman mördade sitt eget barn. 2017 fick Line Tjørnhøj det prestigefyllda Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat för sin "matopera" Agony. Sedan priset började delas ut 1959 har tidigare endast en kvinnlig tonsättare fått priset. Prissumman är på 750 000 danska kronor, vilket är ungefär en miljon svenska kronor. Line Tjørnhøj fick hederspriset som ett erkännande av att "hon i sin musik inför uttryck som ofta är främmande i konstmusikaliska sammanhang. Hon skapar innerlig och expressiv musik kring tillspetsade moraliska och sociala dilemman. Hon ger röst åt tabubelagda ämnen och sinnestillstånd som spänner över olika kulturer." En liten del av prispengarna går till att sponsorera uruppförandet i Aarhus av hennes nyaste verk enTmenschT - framfört av Theatre of Voices och Paul Hillier. I föreställningen lever vi nu i ett post-humanistiskt samhälle som levererar post-sanningar, baserade på algoritmernas power-missbruk. Politik styrs av robotar från främmande länder. Vi har förlorat rätten att vara ett subjekt. Det är en verklighet full av psykiatriska diagnoser och människor som ömsar skinn. enTmenschT samlar och exponerar mentalt, emotionellt och konstnärligt skräp - rester, spillror ur vår västerländska kulturs kollektiva minne och låter ett skoningslöst ljus falla över det ögonblick då människor genom sina handlingar korsar en inre etisk gräns och omvandlas till odjur. -Ny forskning visar att vi inte har känslor, men att vi skapar de känslor vi tycker vi kan använda, säger Line Tjørnhøj.

För länge sedan var skådespelarutbildningarna i Sverige tätt knutna till en teater, en så kallad elevskola. Storheter som Greta Garbo, Jarl Kulle och Lena Nyman gick alla på Dramatens elevskola. Sedan dess har mycket hänt. Scenskolor har blivit högskolor och universitet, men utbildningarnas ambition är desamma. På tre av landets skådespelar/musikalutbildningar utgör praktikterminen en viktig kurs – här får studenterna gedigen erfarenhet av att ingå i en ensemble på en professionell scen. Men hur ser dessa praktikplatser ut? Vilka slags roller får de? Hur tänker teaterchefer och regissörer när de rollsätter praktikanter? Och kan praktikterminerna riskera att ta arbetstillfällen för frilansande skådespelare? Denna kväll fokuserar vi på musikteater med en panel bestående av företrädare för utbildning och bransch. Medverkande: Mia Nerenius GöteborgsOperan casting coordinator/musikal GöteborgsOperan, Nina Norblad, programansvarig musikal Högskolan för scen och musik och Hanu Arrabi musikalartist utbildad vid Högskolan för scen och musik. Moderator: Catharina Bergil (Högskolan för scen och musik) Ljudtekniker: Thomas Magnusson (Högskolan för scen och musik) Producerat av Kulturakademin i samarbete med Högskolan för scen och musik

För länge sedan var skådespelarutbildningarna i Sverige tätt knutna till en teater, en så kallad elevskola. Storheter som Greta Garbo, Jarl Kulle och Lena Nyman gick alla på Dramatens elevskola. Sedan dess har mycket hänt. Scenskolor har blivit högskolor och universitet, men utbildningarnas ambition är desamma. På tre av landets skådespelar/musikalutbildningar utgör praktikterminen en viktig kurs – här får studenterna gedigen erfarenhet av att ingå i en ensemble på en professionell scen. Men hur ser dessa praktikplatser ut? Vilka slags roller får de? Hur tänker teaterchefer och regissörer när de rollsätter praktikanter? Och kan praktikterminerna riskera att ta arbetstillfällen för frilansande skådespelare? Denna kväll fokuserar vi på musikteater med en panel bestående av företrädare för utbildning och bransch. Medverkande: Mia Nerenius GöteborgsOperan casting coordinator/musikal GöteborgsOperan, Nina Norblad, programansvarig musikal Högskolan för scen och musik och Hanu Arrabi musikalartist utbildad vid Högskolan för scen och musik. Moderator: Catharina Bergil (Högskolan för scen och musik) Ljudtekniker: Thomas Magnusson (Högskolan för scen och musik) Producerat av Kulturakademin i samarbete med Högskolan för scen och musik

Ingrid Tobiasson, mezzosopran: Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingemar Andersson, tenorsolist och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning. Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Tenoren Ingemar Anderson är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EUs regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110-150 konserter om året, rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension. - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard.  Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Resan till Reims Gioachino Rossini Ingemar Anderson, tenor. GöteborgsOperan Inspelning: 1999-01-31 SR P2 1999-06-05 Kärleksvisa Kaya Ålander. Moa Martinsson Kaya Ålander, m fl Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 Parsifal Richard Wagner Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran. Winbergh, Gösta, tenor Parsifal. Kungl Operans kör, Kungl Hovkapellet. Segerstam, Leif. Live Kungliga Operan Parsifal Richard Wagner Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran. Winbergh, Gösta, tenor Parsifal. Kungl Operans kör, Kungl Hovkapellet. Segerstam, Leif. Live Kungliga Operan Mässa bwv 232 h-moll_ nr 24 (26), agnus dei Ingrid Tobiasson, mezzosopran. Drottningholms Barockensembla. Stockholms Kammarkör, Anders-Per Jonsson, dir O Don Fatale, Don Carlos Verdi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran Gävlesymfonikerna, 1987 Karins Sånger, Cantata for Mezzo-soprano & stråkkvartett Nattens djupa violoncell Jan Wallgren Ingrid Tobiasson, mezzosopran. Stockholmskvartetten Rucklarens väg Stravinskij Ingemar Anderson, tenor. Göteborgsoperans Orkester och Kör. Live SR P2 Askungen Gioacchino Rossini Ingemar Anderson, tenor. Kjell Ingebretsen, dir. Göteborgsoperans Orkester Göteborgsoperans Kör Inspelat 2006-03-11 Stycke for viola da gamba solo a-dur John Jenkins Simone Eckert Arabella, akt 1 Richard Strauss Ingemar Anderson, tenor. Nina Stemme, dramatiska sopranen. Olaf Henzold, dir. Göteborgsoperans Orkester Inspelat 2006-11-25 Johanna Kaya Ålander Röda Bönor Önskan Ingalill Dunsö, musik. Karin Boye, text. Kaya Ålander, m fl Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 Med nätternas hjälp Lluis Llach, musik. Kaya Ålander, svensk text Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 What Are You Doing the Rest of Your Life Kaya Ålander, sång. Stefan Forssén, piano. Lars B Almkvist, trumpet. Live

Danspodden Isadora avsnitt 19 är klart. Denna gång träffar vi danskonstnären Saburo Teshigawara och Rihoko Satu. Det är deras samarbete med Göteborgsoperan vi inleder med men hamnar på sköna sidospår också. Som hur vi hela tiden rör oss och om man kan kalla det improvisation eller om det handlar om annat, som instinkter och förmåga att precisera och förbättra oss. Ett exempel Saburo tar upp är kring hur vi av vana kan låsa upp dörren även om vi är kraftigt berusade...Vi rör oss åtminstone i våra egna mönster och danser. Vi pratar också om hur det är att koreografera det egna danskompaniet Karas kontra andra kompanier. Vi pratar också med Liselott Berg som är tillförordnad danschef på Göteborgsoperan och dess danskompani. Dels om samarbetet med Teshigawara och Satu och om deras pågående chefsrekrytering. Vilken blir hennes roll när danskompaniet byter ledare? Hoppas ni får en härlig stund och en bra långhelg! In och lyssna nu medan äggen kokar och sillen förbereds.

Klara Zimmergren träffar och diskuterar kultur med friidrottstränaren Yannick Tregaro, tillsammans har de sett dansföreställningen Shadowland/Neverland. Kulturtanten Yannick Tregaro är en regelbunden besökare på GöteborgsOperan, särskilt på dansuppsättningarna och hämtar ofta inspiration från föreställningarna. I podden diskuteras likheter mellan dans och idrott. Yannick berättar om hur han ser på sitt jobb jämfört med dansarnas och avslöjar att han gärna skulle träna en dansare om han någon gång fick möjlighet. Klara träffar också Therese Fredriksson, dansare i GöteborgsOperans Danskompani, folkmusikern Ale Möller till lika musikalisk ledare för verket The Big Noise och föreställningens inspicient Tove Molin. I pausen träffar hon Andreas Papagiannis som nominerat sig själv som Kulturtant.

Det andra programmet som fokuserar på dilemmat Att åldras som musiker. Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? Här möter vi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran, Ingemar Andersson, tenorsolist, och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska, vars favoritroll är Kundry i Wagners sista opera Parsifal. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: ”Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning.” Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Ur Recensioner: ”Ingrid Tobiasson är makalös som Amneris i Aida. -– Rösten sviktar aldrig! Samt: ”Subtil och sublim är också kvällens grand old lady, Spader dam själv, Ingrid Tobiasson.” Vidare: ”Kvällens höjdpunkt blev emellertid Ingrid Tobiassons utförande av Mahlers Kindertotenlieder. Tobiasson sjöng med sorgfylld inlevelse, och med öppenhet och klarhet i diktionen. Dessutom var hennes röstklang skön över hela registret, oavsett styrkegrad. En mogen tolkning som gjorde intryck.” Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Ingrid Tobiasson, Eliasson Artists Stockholm: http://www.eliassonartists.com/index.php?option=com_content&view=article&id=212&Itemid=377 Ingrid Tobiasson, Stiftelsen Kungliga Teaters Solister: http://www.operasolisterna.se/medlemmar/ingridtobiasson/cv.html Tenoren Ingemar Anderson, 62 år, är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Senast gjorde han rollen som den gamle Kejsaren, prinsessan Turandots far, på Göteborgsoperan. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EU’s regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. - På Göteborgsoperan sjöng jag även Askungens elaka syster Tisbe och det var mycket intressant! Det var ingen dragshow. Jag gjorde det med allvar, en två meter lång Tisbe som vägde 107 kg, förklarar Ingemar Anderson. Jag lärde mig BH-greppet, hur jag skulle ta av mig yrkes-BH’n genom att korsa händerna och dra den över huvudet. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Ingemar Anderson, GöteborgsOperan: http://sv.opera.se/om-oss/personal/portratt/ingemar-anderson/ Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110 - 150 konserter om året och har, förutom i Norden, framträtt i Spanien, Holland, Argentina, Finland och England. Hon rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:”Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension.” - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard. Kaya Ålanders hemsida: http://www.kayaalander.se Kaya Ålander Blogspot: http://kayaalander.blogspot.dk