Podcasts about mian lodalen

Christopher Garplind och Hanna Helllquist pratar nyhetshändelser som de missat. Författaren Mian Lodalen pratar om sin nya bok, sin familjs stora hemlighet och det faktum att hon kom på ordet flata. Journalisten Max V Karlsson förklarar Jordan Petersons numera roll inom manosfären. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist

Som barn fick hon aldrig svar på vem morbror Hans var. Nu skriver hon boken om hans svåra liv som homosexuell dansare på Kungliga operan på 60 -talet. I P4 Extra -gästen berättar Mian Lodalen om kampen för att alla ska få älska vem de vill och om att ge morbror Hans upprättelse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

För Hasse är dansen alltid hårt slit och stundtals eufori. Så möter han Tom och blir våldsamt förälskad. Men i ett 1960-tal där psykiatrin försöker bota homosexuella med sterilisering, elchocker och lobotomering är kärleken livsfarlig. Mian Lodalen i samtal med Susanne Olbing, präst Göteborg. Medarrangör Romanus & Selling

Hon var länge ensam om att vara öppet lesbisk i offentligheten, och en av de som banade väg för förändring. Varför är just Mian Lodalen så bra på att bryta mot normer? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren och aktivisten Mian Lodalen blev ihop med sin första flickvän när homosexualitet ännu var klassat som en sjukdom av Socialstyrelsen i Sverige.Nu, 45 år senare, är situationen en helt annan. Men i sin senaste, tredelade romansvit blickar Mian Lodalen tillbaka på homosexuella människors villkor under 1900-talet.Nu är hon aktuell med den sista delen, Dansaren och demonerna, som handlar om morbrodern Hasse. En historia som fram till nu varit en familjehemlighet.”En nåd att vara ett gammalt homo”Mian Lodalen föddes 1962 i Jönköping. Hon växte upp med skilda föräldrar, som båda var frånvarande.I skolan hade hon svårt för det mesta. Därför kom det som en stor överraskning, för henne själv, när hon i våras blev utnämnd till hedersdoktor vid högskolan i Jönköping.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Hur var det, vad jobbade du med och vad var det som hände som gjorde att du korat det till ditt värsta? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I kvällens Karlavagnen vill Mian Lodalen höra om ditt värsta sommarjobb. Många provar på att jobba för första gången under sommaren och ikväll vill vi höra om dina upplevelser av sommarjobbet. Trädgårdsarbete, serveringspersonal eller vårdbiträde - mycket kan gå fel och rätt när man sommarjobbar. Mian själv kommer berätta om somrar som glassbilschaufför och gravgrävare, ikväll delar hon med sig av sina erfarenheter i hopp om att få höra om dina. Minns du något dråpligt, något roligt eller bara hur lite information du fick om jobbet innan du förväntades kunna allt? Vad var i så fall din räddning när allt gick åt pipsvängen, eller var du själv hjälparen i nöden?Vad har du jobbat med under somrarna? Det vill vi höra om! Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

Denna vecka tävlar lag "Mian Lodalen och Erik Videgård" mot lag "Katarina Barrling och Anders G Carlsson"! Äntligen fredag! Och i studion sitter stjärnförfattaren Mian Lodalen, stjärnkocken Erik Videgård, stjärnstatsvetaren Katarina Barrling och SVT-stjärnproducenten Anders G Carlsson!För att citera den plagierande utbildningsministern Anna Ekström: VILKEN VECKA VI HAR HAFT!Det blir kvinnor på två självständiga ben! Förolämpningar i överflöd! Glosförhör! Två eskiliter! Minst ett dussin olika uttal av force majeur! KORV!Välkomna till ännu en fredag med Lantzkampen!Lantzkampen i P1 är en frågesport om veckans nyheterSå går det till: Två lag, med två personer i varje, tävlar om vem som mest hängivet har följt med i veckans nyhetsrapportering.Programledare är som alltid Annika Lantz och vår ständiga domare heter självklart Sara Lövestam!Hör du något lustigt i nyheterna som du tycker skulle passa i Lantzkampen - hör av dig till oss! Mejl: lantzkampen@sverigesradio.se

Ett samtal mellan författaren Mian Lodalen och DIK:s förbundsordförande Anna Troberg om hur vi kan hitta viktiga berättelser i arkiven. Mian berättar om bakgrunden till sina böcker och hur historien för hbtqi personer kan levandegöras.  Samtalet kretsar kring Mian Lodalens bokserie och hur hon arbetade med böckerna. Samt hur hbtqi-historien har sett ut och hur man kan hitta berättelser om hbtqi-personer i arkivens gömmor. Mian Lodalen berättar hur hon har använt arkiven och hur viktiga dessa arkiverade skatter kan vara för att levandegöra historien för dagens hbtqi-personer. Anna Troberg och Mian Lodalen diskuterar vilka svårigheter ser vi idag? och vad finns i framtiden. Ämnen som såklart tas upp i årets Pride i såväl Pride month och Pride Sthlm.

Författaren om bottenbetygen i svenska och att inte kunna läsa men skriva en tidningsartikel. Mian Lodalen är journalist och författare och har skrivit hundratals krönikor. Hon har vunnit flera priser och utmärkelser för sina böcker och blivit vald till Årets kvinna.Sedan 80-talet har Mian Lodalen varit djupt engagerad i feminism, hbtqi- och djurrättsfrågor, vilket också är ett återkommande tema i hennes arbete. Hennes senaste romanprojekt är en tredelad svit om homosexuellas livsvillkor som baseras på verkliga historiska fall.Mian Lodalen om sitt Sommarprat: Jag hade specialundervisning och bottenbetyg i svenska. Efter skolan liftade jag ner till Holland, ljög mig in på ett sälsjukhus, intervjuade chefen, fotade sälarna och skrev ihop ett reportage som otroligt nog publicerades i Smålands Folkblad. Jag kunde inte läsa en tidningsartikel, men jag kunde skriva en.Producent: Henrik JohnssonVill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

Möt författaren, frilansjournalisten, aktivisten och humoristen som just nu är aktuell med en romantriologi som baseras på verkliga historiska berättelser om homosexuella kvinnors kärlek och livsvillkor i Sverige. I samtal med Kakan Hermansson. Inspelad live på Stora Teatern i Göteborg, 19 april 2022.

Annika och Sara bjuder på smaskiga radiosnittar och lagom stark radiobål med ingredienser från året som gått. Vem spritar! Folkdräktsbingo! Svordomar i P1! Dessutom några av årets alla nya glosor. Medverkar gör ett gäng av årets alla underbara tävlande i form av Lili Assefa, Per Schlingmann, Jenny Strömstedt, Henrik Johnsson, Camilla Kvartoft, Christoffer Carlsson, Anders Holmberg, Parisa Amiri, Tara Moshizi, Soraya Lavasani, Mian Lodalen, Erik Videgård, Petrina Solange, Isak Jansson, Babs Drougge, Carl-Johan Ulvenäs, Fouad Youcefi, Carolina Neurath, Victor Malm och Linda Jerneck.Lantzkampen i P1 är en frågesport om veckans nyheterSå går det till: Två lag, med två personer i varje, tävlar om vem som mest hängivet har följt med i veckans nyhetsrapportering.Programledare är som alltid Annika Lantz och vår ständiga domare Sara Lövestam!Hör du något lustigt i nyheterna som du tycker skulle passa i Lantzkampen - hör av dig till oss! Mejl: lantzkampen@sverigesradio.se

Mian Lodalen skriver på en historisk triologi. Vi pratar om att gör research, författaryrkets förutsättningar och mycket mycket mer. Som alltid! Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik Maria Eggeling Stöd mitt arbete med skrivarpodden här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo

Här ger Mian Lodalen tre skrivtips till personer med författardrömmar. Lyssna på hennes långa avsnitt om en vecka! 1. Ställ dig själv frågan "orkar jag skriva en roman". 2. Avsätt mängder av tid. 3. Ta ditt skrivande på allvar, men ta inte dig själv på för stort allvar. Stöd mitt arbete med skrivarpodden här: https://www.patreon.com/kerstinonnebo Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Hur kan det egentligen anses mer själviskt att INTE skaffa barn än att göra det? Mian Lodalen är författare och det blir ett härligt samtal om normer, barnfrihet i böcker och mycket annat! Ett extra avsnitt med Mian hittar du på www.patreon.com/barnfrihet – och följ oss gärna i sociala medier, där heter vi Barnfrihet!

Svenska staten borde be homosexuella om ursäkt, säger Mian Lodalen i veckans avsnitt. Hon har just avslutat Lesbiska ligan, den andra romanen i sviten om homosexuell kärlek under svenskt 1900-tal. Utifrån historiska dokument berättar hon här historien om hur svensk polis 1943 ansåg sig spränga en ”lesbisk liga”, men i själva verket krossade fem kvinnor. I avsnittet ännu fler romantips för den HBTQ-historieintresserade! Programledare Lisa Tallroth. Böcker i avsnittet Lesbiska ligan - en sann kriminalhistoria av Mian Lodalen Lisa & Lilly av Mian Lodalen Ett lyckligare år av Jonas Gardell Nätterna på Winterfeldplatz av Elin Boardy Ellens val-serien av Helena Dahlgren/Moa Eriksson Sandberg

Veckans laguppställning är Tara Moshizi och Soraya Lavasani mot Mian Lodalen och Erik Videgård! Det blir en magisk match där SVT-stjärnan Tara Moshizi i lag med TV4-stjärnan Soraya Lavasani ställs mot stjärnförfattaren Mian Lodalen som tävlar med krögarstjärnan Erik Videgård! Det har varit riksdagens öppnande och partiledardebatt! Vilket självklart har gett programmet mycket smak och innehåll! Det blir allt om Stefan Löfvens presenter och den numera klassiska ronden: FOLKDRÄKTSBINGO! Utöver det försöker vi uttyda vad Anders Ygeman svarar på frågan om bredbandstäckning? Vad säger Ulf Kristersson ejenkligen om klimatet? Vad sökte Ebba Busch för maträtt åt Löfven i Stockholm? Och vad heter munskydd på spanska? Lantzkampen i P1 är en frågesport om veckans nyheter Så går det till: Två lag, med två personer i varje, tävlar om vem som mest hängivet har följt med i veckans nyhetsrapportering. Programledare är som alltid Annika Lantz och domare är Sara Lövestam. Hör du något lustigt i nyheterna som du tycker skulle passa i Lantzkampen - hör av dig till oss! Mejl: lantzkampen@sverigesradio.se

Det sägs att alla ljuger i genomsnitt 3 gånger om dagen. Vad ljuger du om? Ikväll i Karlavagnen vill Mian Lodalen prata med dig om det här med lögner. Hur ofta ljuger du? När ljuger du? Vilken är den bästa eller kanske sämsta lögn som du dragit? Och när är det okej att ljuga och när är det helt uteslutet att fara med osanning? Ring till oss och dela med dig på 020-22 10 30 Eller maila till karlavagnen@sverigesradio.se

Har du stött på din idol? Fått en pratstund med kungen? Eller kanske fått autograf av en världsstjärna? Ikväll i Karlavagnen vill Mian Lodalen höra om ett möte som du haft med en känd person. Vem var det? Hur var det? Och kanske framförallt - hur kändes det? Blev du imponerad? Knäsvag? Besviken? Startstruck? Ring till oss på 020-22 10 30 och dela med dig av ditt kändismöte. Du kan också maila till karlavagnen@sverigesradio.se

Moa Svan, Pernilla Hammargren och Therese Sandin pratar lesbisk och queer kultur. Vi börjar med att prata om kultur som varit speciell för oss. Vi pratar bland annat om Feel Good, bibliotekarie som sökmotorer, Desert Hearts, Mian Lodalen, Tipping the velvet och lesbiskt sex på skärmen.

I veckans avsnitt kikar vi på de nominerade till Gaygalans pris Årets bok och frågat oss hur det kommer sig att queers verkar gilla biografier så mycket.Vi djupdyker i en bok som vi själva skulle vilja nominera till Årets bok - Khaled Alesmael En ort till havet. Brev från arabiska bögar (2020, Leopard förlag). Vårt samtal rör sig kring vikten att ha ett frihetsnarrativ att känna igen sig i, om hur homofobi kan påverka bögars handlade mot varandra och om framställningen kropp, snopp och hår. Verk vi nämner i avsnittet:Khaled Alesmael, Selamlik, 2018.Khaled Alesmael, En port till havet. Brev från arabiska bögar, 2020.Khaled Alesmael, En tygväska med Damaskustryck, 2020.Caroline Farberger, Jag, Caroline, 2020.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi, 2020.Eli Levén, hur jag skulle vilja försvinna, 2020.Mian Lodalen, Lisa och Lilly, 2020.Hasan Namir, God in Pink, 2016. (Omnämns med fel titel i avsnittet).Lotta Schelin, I huvudet på Lotta Schelin, 2020.Lars Wallin, Samuel Åhman, Avklädd, 2020.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dagens program håller vi en queerlitterär salong och ägnar oss åt utgivningen av den litteratur med queer-tema som kommit under året . Vilka var höjdpunkterna? Sebastian Lönnlöv, bibliotekarie och skribent med bloggen Tekoppens  tankar/Skeva sidor och Anna Hellgren, kritiker på Expressen utser årets höjdpunkter. Vi pratar med författarveteranen Mian Lodalen. Hennes senaste romanen Lisa och Lilly är den första i en historisk romansvit om hur homosexuella i Sverige har haft det under de senaste hundra åren. Hur har hon mottagits för sina romaner sen Smulklubbens skamlösa systrar som kom 2003? Debutanten Anna Nygren, dramatiker och textilkonstnär, skriver om kärlek på lite avstånd eller mer i fantasin i Hunger. Hon talar om ett flickskap där åtrå och kärlek har sitt centrum i dagdrömmarna. Det vill vi veta mer om. Vi möter också Danny Ramadan, kanadensisk-syrisk författare vars prisbelönta The clothesline swing ännu inte finns på svenska och Khaled Alesmael, svensk-syrisk författare vars En port till havet - brev från arabiska bögar nyligen kommit ut. Caroline Farberger beslöt för tre år sedan att projektleda sin transition och blev folkkärt hyllad för att som VD på ett stort företag kommit ut som Caroline. Nu har tre år gått och boken Jag, Caroline - yrkeskvinna och familjefar är ute. Vi undrar om det är klart nu, eller? Dessutom tipsar Lisa Bergström om en lesbisk rom-com i julmiljö. som är ny för året: Happiest season. Årets höjdpunkter Enligt vår tvåhövdade kritikerkår bestående av Sebastian Lönnlöv och Anna Hellgren stack dessa böcker ut under året. Ocean Vuong: En stund är vi vackra på jorden. Roman. Natur och Kultur. Översättning: Andreas Lundberg. Johan Hilton: Vi är Orlando : en amerikansk tragedi. Sakprosa. Natur och Kultur. Ylva Karlsson: Månen, varelsen och jag. 6-9 år. Rabén och Sjögren. Hanna Rajs Lara: Under månen. Lyrik. Bonniers. Anneli Furmark: Gå med mig till hörnet. Serieroman. Ordfront. Eva-Stina Byggmästar: Vox Amoris. Lyrik. Marginal förlag. Wibke Brueggemann: Lycka är för losers. Unga vuxna. Natur och Kultur. Översättning: Amanda Svensson. Programledare: Roger Wilson Producent: Minna Grönfors

I veckans avsnitt får ni gnugga geniknölarna ordentligt, vi har nämligen finbesök från Akademien! Medieforskaren och genusvetaren Matilda Tudor tar oss med på en resa genom sexualitetens föränderlighet, svänger förbi Sank Petersburgs blomstrande gayscen och leder oss bortom heteronormativets krav på anpassning. Tillsammans med Mian Lodalen har hon skrivit den populära boken "Liten handbok i konsten att bli lesbisk", som efter utgivning fick viss kritik för sin teori om att sexualiteten delvis är styrbar. En hel del läsare har dock hört av sig för att meddela att livet som heterokvinna, där dåligt sex varit mer regel än undantag, nu ligger bakom dem. GIVETVIS har vi också utkrävt svar om hennes relation till skönhet och fått inglimt i en svunnen tid, då hon krängde lyxiga skönhetsprodukter till reapris på Viking Line. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mian Lodalen berättar om varför hon skriver, hur allting började och en hel del roliga historier på vägen.  Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Vi pratar om släktskapet mellan hajpade böcker, magiskt tänkande och kändisars konspirationsteorier. I bokhyllan: När allting brister av Belinda Bauer, Alex Michaelides Den tysta patienten, Vera Svensons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster av Moa De Bruin, Lisa och Lilly av Mian Lodalen, Allt att vinna av Wilma Möller och Apan i mitten av Stephan Mendel-Enk #belindabauer #alexmichaelides #moadebruin #mianlodalen #stephanmendelenk #wilmamoller See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Författaren Mian Lodalen, aktuell med boken "Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria", besöker Kakan Hermansson i veckans avsnitt av Under Huden. Podden produceras av ELLE i samarbete med Acast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Författaren Mian Lodalen, aktuell med boken "Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria", besöker Kakan Hermansson i veckans avsnitt av Under Huden. Podden produceras av ELLE i samarbete med Acast. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mian Lodalen i en intervju med Emilia Söelund om uppväxten i Jönköping och den nya ungdomsboken "I döden för dig". Samtalet handlar om psykisk ohälsa bland unga, men också om arbetet med att skriva lättlästa böcker om en samkönad kärleksrelation.

Mian Lodalen i en intervju med Emilia Söelund om uppväxten i Jönköping och den nya ungdomsboken "I döden för dig". Samtalet handlar om psykisk ohälsa bland unga, men också om arbetet med att skriva lättlästa böcker om en samkönad kärleksrelation.

Lotta och Klara träffar sin kompis, bokklubbskumpan och tillika barnlitteraturproffset Carina Gabrielsson Edling i den skånska sommaridyllen och pratar barn- och ungdomslitteratur. Vi får höra om "Är det nu allt börjar?" av Siri Spont, "I döden för dig" av Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter,"Lyras färd" och "Guldkompassen" av Philip Pullman och "Gun. Love" av Jenifer Clement. Dessutom får vi förhandsglimtar av "Blod i gruset" av Mats Jonsson och "Det du inte vet om Vilde" av Nicolai Houm

Livet efter 50 - är det himmel eller helvete? Berätta om dina erfarenheter av livet kring och efter 50. Ikväll ska vi prata om livet efter 50. Är det himmel eller helvete? Mian Lodalen som är kvällens programledare vill jag höra dina tankar om kärleken, karriären, sexet och allt däremellan.  Är det så att lampan slocknar - eller helt nya lampor som tänds? Du som inte är där än - känner du oro eller längtar du dit? Telefonslussen öppnar kl 21. Ring 099-11090 och dela med dig av din berättelse!

I kvällens Karlavagnen vill Mian Lodalen prata med lyssnarna om deras relation till djur. Har djur känslor, och hur märks det i så fall? Är du en sån som pratar du med djur - och svarar dom? Har du nånsin känt av vad ditt djur känner? Eller har djur i din närhet känt av ditt mående? Lyssnar mygg, getingar eller andra flygfän på dig? Eller är du en snidare på att locka djur till dig? Bisittare i studion är Mian Lodalens hund Bobbi. Hon är en femårig blandras och en rescuedog från Irland, och Mian är hennes människa. Ring in och dela med dig av berättelser om djuren i ditt liv, eller dela bilder på Facebook och Instagram. Klockan 21.00 öppnar telefonslussen, 099-110 90 är numret. Du kan redan nu maila till karlavagnen@sverigesradio.se

Det brittiska parlamentet sätter både Brexitavtalet och Theresa Mays framtid på spel samtidigt jagar fransk polis gärningsmannen från skotten i Strasbourg. Mari Jungstedt och Mian Lodalen om varför vi måste prata om 50 och dessutom kommer Elisa Lindström och Sven Melander.

Lesbisk podd åker hem till författaren och lesbiska ikonen Mian Lodalen för att prata om skrivande, Jodie Foster, Nya Akademien, lesbiskhet och livet. Bonusgäster i form av Maria Ahlsdotter och Bobbi the dog.

Den vanligaste sexfantasin hos en kvinna är att ligga med en annan kvinna, säger Mian Lodalen, som är gäst i Känsligt läge i det här avsnittet. Hon försöker övertyga Klara Zimmergren och resten av världen om fördelarna med att vara lesbisk. Lesbiska kvinnor tjänar fem procent mer än genomsnittet, säger hon. Bara en sån sak. Även om det finns en större öppenhet i samhället idag kring HBTQ står ändå den heterosexuella normen fortfarande stark. Vi möter ett par där en kom ut som gay i en strikt konservativ miljö. När vi pratade med hans föräldrar försökte hans pappa försiktigt säga att han hade läst och hört om personer som med bönens hjälp hade kunnat bli fria från detta. Då kände jag för första gången att jag ville stå upp för min man, att han skulle få vara den han är.

Journalisten och författaren Mian Lodalen kom ut som ”flata” i TV-programmet ”Sputnik” 1988, och blev genast en talesperson för det som då kallades ”homofrågor”. Sedan dess har aktionerna för alla människors lika värde löst av varandra. Rörelsen Act Up för HIV-positivas rättigheter, Kvinnogardet mot våldtäkterna i Farsta och ZTV-kuppen är några exempel på engagemang som skrivit in henne i den feministiska HBTQ-historien. - För mig fanns ingen annan väg att gå än att välja den här öppenheten och kampen, säger hon till Aleksa Lundberg i Femperspodden Weekend.

Business class och fina hotell för kriminalvården - och dödsolyckor på bangård utan stängsel. Kaliber följer upp vad som hänt efter några granskningar. Vi börjar med Kriminalvårdens transporttjänst - numera kallad Nationella Transportenheten - en granskning som belönades med en guldspade i våras.Lyxresor och tvångsinjektionerInget mer businessklass i Europa förutom i undantagsfall och bättre kontroll av sjukvården. Det var två av löftena efter Kalibers avslöjande av hur utvisningsresor gick till med Kriminalvården.Men när vi nu följer upp vad som skett så hittar vi fortfarande Businessklassflygande i Europa, femstjärniga hotell och rapporter från sjukvården som skickas till Arvidsjaur.Det är april 2015. Jag är tillbaka vid kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping igen. I höstas var jag och kollegan Markus Alfredsson här och tittade på bland annat kostnader för hotellnätter och flyg i samband med utvisningar. Vi kunde då avslöja hur kriminalvårdens personal bodde på lyxhotell upp till tre nätter efter utvisningar och flög hem med dyra businessklassbiljetterSå här lät det då:* 18 personer tillbringar två nätter på hotell i Kairo efter utvisning till Burundi. Hotellnota: 28 354 kronor.* Tre hotellnätter i Dubai efter utvisning till Kabul. Tre personer, 13 235 kronor.Vi ser också flera exempel på resor där personalen efter utvisningen, åker tillbaka till Europa:* Två nätter spenderas på hotell i Larnaca på Cypern efter utvisningsresa till Kabul. . Hotellnotan: 28 personer två nätter, 46 822 kronor.* Businessklassflyg hem från Dubai för tre personer efter två nätter på hotell. Kostnad: 27 656 kronor per person. Totalt 82 968 kronor enkel resa.Och i en intervju med Kaliber i december 2014 lovade generaldirektören för Kriminalvården Nils Öberg att utvisningsresorna skulle bli billigare efter årsskiftet.(Kaliber 2014-12-21)-- Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går.Den lista med hotell som fanns skulle ändras. Dessutom skulle dåvarande praxis om att alla flygresor över tre timmar innebar resa i businessklass, även inom Europa, ändras.(Ekot 2014-12-21) - Utan vi konstaterar att reser man inom Europa så är det ekonomiklass som gäller om det inte finns extremt starka skäl för nånting annat.Så billigare resor alltså.Men vi kunde också avslöja något helt annat."Vi kan bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck naturligtvis och vi borde ha skött det här betydligt bättre.""Ja det är ju fall där det uppenbarligen skett handlingar som inte går att försvara lagligt sett.""Det här helt klart olagligt"Genom att läsa rapporter som sjukvårdspersonal lämnat in efter resor kunde vi se att personer som utvisats fått lugnande narkotikaklassade injektioner mot sin vilja. Detta när de bland annat upplevts som stökiga eller bråkiga av personalen."En sjuksköterska blir kallad till en person som beskrivs som 'mycket uppvarvad och stökig'. Efter att ha pratat med läkaren så erbjuder sjuksköterskan personen medicin, som denne vägrar att ta emot. Injektion ges i höger lår då deporti ej är samarbetsvillig"I samband med vår publicering valde Kriminalvården att anmäla injektionerna till både polisen och Inspektionen för vård och omsorg och man sa att nu hade man ett nytt sjukvårdföretag och bättre koll.Det skulle bli billigare resor och tvångsinjektionerna polisanmäldes, men vad har då hänt?Jag börjar med att begära ut den så kallade hotellistan, alltså den lista som ligger till grund för vilka hotell som bokas. Den lista som skulle förändras. Men när jag får se den har inte mycket hänt. Det är samma hotell som hösten 2014. Jag känner igen lyxhotellen i Dubai och Istanbul från vår granskning i höstas. Och jag ser samma centrala hotell i Paris och resorter i Jordanien.Och på plats i Norrköping så ser jag hotellnamnen bland reseräkningarna. Jag går igenom reseräkningar och kostnader för flygbiljeter för en månads tid nu under våren. Och fortfarande kan utrikestransportörerna vila mer än en natt på hotell. Och det flygs fortfarande i businessklass. De resor som skulle bli så mycket färre redan efter årsskiftet."Utan vi konstaterar att reser man inom Europa så är det ekonomiklass som gäller"Men jag ser att resor även inom Europa, fortfarande sker i businessklass. Det handlar om resor från städer som t.ex. Madrid, och Istanbul. Som ligger strax över tre timmars flygresa hemifrån.Jag hittar till exempel en enkel resa från Madrid för nästan 8000 kronor per person.- Hej!- Hej.- Sofia.- Johan Mellbring.Kriminalvårdens Transporttjänst heter numera Nationella Transportenheten. Jag träffar chefen Johan Mellbring. Han säger att det är samma hotell på hotellistan och samma praxis för flygresor som i höstas.-- Ja det är ju så att vi försöker ändra rådande praxis och det arbetet tar lite tid.Johan Mellbring säger att han helst inte vill se någon tidsgräns alls när det gäller flygresor i businessklass, men att man nu sitter i förhandlingar med facken, där man diskuterar just businessklass men även kriterier för vilka hotell man ska kunna välja på framöver.-- Jag hade gärna sett att det gått fortare, men vi ska också göra det rätt och riktigt. Vi har också ta hänsyn till våra fackliga parter som vi gör det i samverkan med.-- Men generaldirektören sa ju i en intervju i Kaliber i december då att det skulle inte vara rutin längre att åka businessklass på flygresor över tre timmar. Och i Europa skulle man dra ner på detta jätte mycket. Vad har hänt där då?-- Ja han har ju rätt i sak, sedan har det tagit längre tid än vi bedömt och jag önskar det hade gått mycket fortare.Två förändringar som har skett är att man beslutat att det billigaste hotellet för varje destination på hotellistan ska användas och man har även infört en så kallad avstegslista. En lista där man bland annat ska logga alla hotellnätter som är dyrare än 200 Euro. Jag får läsa avstegslistan, men kan se att flera övernattningar över 200 Euro från den månaden jag tittat på inte finns med.- Ja, då är det så fall något vi missat i vår gängse rutin. Och det är något vi får följa upp.- Så vad tänker du om det då?- Nej, vi ska följa de rutiner vi satt upp.Under hösten gjorde kriminalvårdens personalenhet en översyn av hur utvisningsresorna genomförs. Utredaren kom fram till att resorna i businessklass borde minskas, inte minst inom Europa. Dessutom togs den vilotid upp som vi kunde berätta om i höstas. Att personal efter de ibland väldigt långa utvisningsresorna får ta ut hela sin vila utomlands på hotell, ibland upp till tre nätter med traktamente, istället för att ta ut vilan i hemmet. Utredningen föreslår att vilotid ska tas ut just i hemmet. Men än så länge kan alltså personalen fortsatt vila på hotell utomlands.-- Ja hur många övernattningar man gör är ju en följd av de vilotidsregler som finns som är en del av kollektivavtalet. Det kollektivavtal ska vi också förhandla om.Just nu pågår alltså förhandlingar med facken. Jag träffar Thomas Bergman från fackförbundet ST. Han tycker inte vilotid i det egna hemmet är en bra idé.-- Så att det köper vi ju absolut inte. Och hur skulle det fungera om du har varit igång i 30 timmar och sedan kommer du hem till bostaden och har småbarn. Blir det någon vila då? Det skulle ju aldrig fungera.-- Vad är det som hindrar att man är på hotell en natt och sedan tar resten av vilan i sitt hem?-- Ja, det är just det att du får förmodligen ingen vila när du kommer hem. Utan då har man kanske familj som ställer krav på dig när man kommer hem, då blir det ju ingen vila. Har du varit igång så många timmar så behöver du ju också sova lite grann.Fast det finns väl dagis och skola och...-- Ja jag tror inte på det upplägget.Han menar att businessklassflyg kan vara motiverat att använda även för resor inom Europa.-- I längden, ska du tjänstgöra och jobba med det här år ut och år in så tror jag inte du orkar. Sedan kan du ju alltid ta ut enstaka destinationer där det kan diskuteras, men just nu har vi ju då i vår överenskommelse att ett ben över tre timmar så är det det. Sedan så har ju arbetsgivaren andra idéer nu och då får vi se när de förhandlingarna är klara var vi hamnar så att säga. Det vet vi inte än.Så fortfarande businessklass, fina hotell och flera nätter utomlands alltså. Trots löften om billigare resande. Kriminalvården har påbörjat arbetet att förändra, men det har tagit längre tid än de önskat enligt chefen Johan Mellbring."Vi kan bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck naturligtvis och vi borde ha skött det här betydligt bättre.""Ja det är ju fall där det uppenbarligen skett handlingar som inte går att försvara lagligt sett.""Det här helt klart olagligt"Efter vårt avslöjandet om att injektioner getts med tvång valde kriminalvården både att polisanmäla och anmäla till inspektionen för vård och omsorg. En förundersökning pågår just nu och brottsrubriceringen är misshandel men ingen är delgiven misstanke om något brott. Inspektionen för vård och omsorg säger att de snart är färdiga att fatta beslut men inte när exakt det kommer.Kaliber har läst de handlingar som finns hos IVO just nu. Där finns bland annat de sjukvårdsrapporter som ligger till grund för anmälan Dessutom har den sjuksköterska och den läkare som utreds av IVO lämnat in förklaringar till det som hänt där båda menar att de inte gjort något fel.Sköterskan skriver:"De sk tvångsinjektionerna gavs ofta med deportis medgivande då de alltid vart informerade, både före och efter, trots att medgivandet ibland kunde tyckas framtvingat från deporti pga den tumultartade situationen."Läkaren skriver att medicin i ett fall gavs på grund av flygsäkerheten och att patienten visade symptom som stämmer överens med epilepsianfall. I ett annat ärende skriver läkaren att en man erbjöds en tablett lugnande men att han själv hellre ville ha Stesolid.Har det getts injektioner med lugnande efter vi pratade med dig i oktober 2014?Jag frågar chefen för NTE Johan Mellbring om han vet om det skett några injektioner med lugnande efter vårt program.-- Vi har i vår avstämning med sjukvårdsföretaget fått reda på att det vid ett antal tillfällen getts injektioner av fysiska eller fysiologiska skäl.-- Vad har det varit för skäl då?-- Ja det innebär att det finns ett medicinskt tillstånd som gör att för att patienten ska må bra eller överleva så har de behövt injektionerna.Jag blir lovad att få mer information om injektionerna som Johan Mellbring pratar om. Men senare i ett mail tar Kriminalvården tillbaka att det ska ha skett fler än en injektion. Den första muntliga informationen stämde inte och en kontroll gjord av sjukvårdsföretaget visar att det endast ska ha skett en injektion. Den enda injektion som getts var en injektion diazepam, den aktiva substansen i Stesolid, och man skriver att det var en "akut behandling för att förhindra allvarliga skador".Jag får ta del av några sjukvårdsrapporter från våren, bland annat två där personer fått lugnande eller kramplösande medel då de ska ha krampat. I ett av fallen har personen fått två behandlingar redan innan de når planet på grund av kramper. Vid första krampanfallet beskrivs personen som okontakbar. I de rapporter vi läste i höstas kunde vi se om det getts till exempel en injektion eller en tablett, men nu framgår inte det längre. Bara att någon typ av lugnande eller kramplösande medicin getts. Och jag får inte bekräftat av Kriminalvården att det var vid något av dessa två tillfällen som den enda injektionen ska ha getts. Även om ett av tillfällena stämmer väl överens med den övriga information jag fått.Men hur kontrolleras då att den vård som beskrivs i rapporterna? Vad händer med de rapporter som skickas in från vårdföretaget?I vårt program i höstas kunde vi visa att rapporterna som skrivits av sjukvårdspersonal, och där tvångsinjektionerna beskrevs, lästs av planeringspersonalen i Arvidsjaur och inte kommit sjukvårdskunniga till känna. Detta var en del av problemet till att inte injektionerna upptäckts sa dåvarande chef för planeringen Hans Lagerlöf.- Och där fanns stora brister naturligtvis . Att man tillräckligt har kommunicerat innehållet i de här rapporterna.Att personalen inte har reagerat på innehållet tror Hans Lagerlöf kan ha att göra med att personalen inte har medicinsk kompetens. Så här sa han i oktober 2014.- Vi kan väl bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck och att vi borde ha skött det här betydligt bättre.När jag träffar chefen för Nationella Transportenheten Johan Mellbring frågar jag hur de nu följer upp vården vid resor.Följer era medicinsk kunniga och ansvariga, följer de upp det här på något sätt?-- Ja, vi får ju in sjukjournalerna och sjukvårdsrapporterna, på så sätt kan vi följa upp det här.Men när jag kontaktar vårdutvecklare Maria Hägerstrand på kriminalvården svarar hon i ett mail:"Att någon (jag) på Kriminalvården regelmässigt skulle ta del av samtliga medicinska journaler utan att kunna begära patientens medgivande är som jag förklarat för dig ett brott mot sekretessreglerna och självklart inget vi gör."Och inte heller rapporterna från resorna läser hon"Rapporterna skickas till NTE och läses av dem."Men vem läser då rapporterna som skickas in från sjukvårdsföretaget? Jag får vända mig till Kriminalvården igen och via pressavdelningen får jag veta att det är planeringspersonalen i Arvidsjaur som läser rapporterna. Samma rutin som förut alltså. Däremot kan sjukjournalerna stickprovskontrolleras för att de ska kunna se att journalföringen sker i enlighet med regelverket.Först när jag börjar ställa frågor om rapporterna där lugnande och kramplösande getts skickas de till vårdutvecklare Maria Hägerstrand som i ett mail skriver :"Utifrån händelseförloppet kan jag inte se annat än att behandlingen varit lege artis och i överenstämmelse med Hälso- och sjukvårdslagen."Men fortfarande är rutinen alltså att personal vid planeringen i Arvidsjaur läser rapporterna från vårdföretaget, inte sjukvårdskunnig personal, förutom som nu i undantagsfall. Och enligt Kriminalvården är det det upphandlade vårdföretagets ansvar att vården sker korrekt.Och vi ska avsluta med att berätta att Polisorganisationskommittén i torsdags lämnade över sitt betänkandet "Tillsyn över polisen och Kriminalvården" till inrikesministern. Där föreslås att en ny myndighet bildas som ska ha utöva tillsyn över bland annat Kriminalvården. Bland annat vill man att Personal från tillsynsmyndigheten regelbundet ska åka med som oberoende observatörer vid utvisningar.Spår som dödarSå ska det handla om Kville bangård i Göteborg, där en 18-årig ung man dog strax före nyår. Området saknade stängsel, trots att en annan dödolycka inträffat tio år tidigare, och trots att Trafikverket sagt att området var stängslat.Och nu ett halv år efter olyckan visar det sig att det fortfarande inte kommit något stängsel på plats.Citat från programmet:- Så fel och så sjukt.Några personer gråter vid en nygrävd grav i Göteborg. De tröstar varandra. För bara några veckor sedan, begravde de sin son, bror, kusin och vän. Graven är fylld av blommor och bilder på en leende ung man med brunt hår. Det är tjugoårige Robin Lodalen . Han håller upp ett glas och skålar mot kameran. Bilden är tagen på julafton 2014. Fem dagar senare är han död.- Det är jättesvårt är det. Det känns så fruktansvärt meningslöst.Storasyster Mian Lodalen håller en arm runt mamma Susan. Nio år efter att en ung man dött på en tågvagn på bangården på Hisingen i Göteborg, blir Robin den andra personen att dö vid samma spår.- Det hade inte behövt bli så här.Jag träffar Robins kompis som vi i det här programmet kommer att kalla Johan. Vi går samma väg som han och Robin gick den där kvällen i december.- Och då gick vi mot den här bron då som är lite längre bort.De ska till en datorbutik och skulle gena över Kville bangård. Men halvvägs in på bangården klättrade Robin upp på en godsvagn som hade en stege.- Så han frågar om jag kan ta en bild på honom. Och då ställer jag ner mina kassar och väska och tar upp min mobil. Samtidigt då så har han klättrat upp på en vagn då som står där och det såg inte jag.- Så när jag är vänd mot skogen så hör jag ett pang liksom och hela skogen lyser upp. Så kollar jag bak så ligger han där på vagnen. Utslagen liksom.Det hade inte behövt bli så här säger Mian Lodalen, Robins syster i Kalibers program i april efter att Robin dött sedan klättrat upp på en tågvagn på Kville bangård.För 2005 dog en annan ung man på samma sätt och på samma plats. Efter den dödsolyckan konstaterade Elsäkerhetsverket och dåvarande Banverket, numera Trafikverket i varsin rapport att det saknades stängsel på en några hundra meter lång sträcka norr om bangården.Men trots att Trafikverket efter Robins död i flera intervjuer sa att i de här bristerna i säkerheten hade återgärdats efter den första dödsolyckan, kunde Kaliber i sitt program visa att något stängsel aldrig kommit på plats. Det var lika lätt för Robin och hans kompis att ta sig in på området, som det hade varit 2005.Så här sa Tommy Jonsson, biträdande planeringschef på Trafikverket i P1 Morgon efter Kaliber program:- Vi får titta på varför man inte har gjort färdigt det här nere i Göteborg. Här har trafikverket ansvar för detta.Men något staket har fortfarande inte kommit upp, nu ett halvår efter den andra dödsolyckan. När SVT Nyheter Väst i måndags åkte till Kville bangård visade sig att Trafikverket i stället knutit ett snöre med flaggor mellan några stolpar som en markering att här bör man inte passera.SVT:s reporter Lars Wiklund konstaterar att det är ett hinder som knappast syns, än mindre hindrar.Christer Ahlin från Trafikverket säger så här i inslaget:- Det är någon form av hinder och det är vad vi gör just nu för att göra någonting.Och Trafikverket håller på med en upphandling för att få en säkerhetslösning till stånd, säger Christer Ahlin:- Vi har en upphandling på gång precis just nu som är klar och där vi nu diskuterar det här att vi ska sätta upp nytt stängsel och det håller vi på och planerar tillsammans med den entreprenören just nu.- Men ett halvår efter den senaste dödsolyckan och ni håller på med en upphandling, om man kommer utifrån kan man tycka att det är ganska långsamt.- Ja, men det är så som det går just nu, faktiskt och det är vad vi har gjort i det här fallet. Vi har ett flaggspel som ändå ska visa på att det är förbjudet att gå in på spårområdet.Lagen om stöd och serviceSå ska vi berätta om vår granskning om LSS, - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som kom till för att svårt funktionshindrade skulle få samma möjligheter att leva sitt liv som vi andra. Men vi kunde visa att funktionshindrade har blivit Svarte Petter och bollas mellan kommun och försäkringskassa. Det är de två myndigheter som hjälper med personlig assistans. Jonas Franksson förlorade sin hjälp från Försäkringskassan och fick vända sig till kommunen. Och där fick han hjälp men med färre antal timmar. Så här sa han i programmet:- Det här handlar ju om mitt liv liksom, det handlar ju om min möjlighet att fortsätta arbeta, att vara en bra förälder till mina barn att kunna leva mitt liv va.Jonas valde att överklaga för att få tillbaka sin hjälp från Försäkringskassan, men för några veckor sedan blev det klart att kammarrätten inte tar upp Jonas ärende och det innebär att han har kvar personlig assistans från kommunen och det lägre antalet timmar.Stimpirater och Funny moneyI vårt program "Stimpirater och Funny money" i höstas konstaterade vi att upphovsrättspengar som samlas in för svensk musik inte alltid hamnar i rätt fickor.Kaliber granskning ledde bland annat till att åklagare inledde en utredning för misstänkt mutbrott mot tonsättarföreningen FST, som återkommande bjudit landets kulturmakthavare på lyxig julmiddag.Utredningen om misstänkta mutor i kulturlivet har pågått under våren, det har hållits flera förhör och polisen har hämtat dokument hos föreningen svenska tonsättare, som är en av ägarna till upphovsrättsorganisationen Stim.Det var efter ett uttalande som föreningens ordförande Martin Q Larsson gjorde i vår intervju som chefsåklagaren Alf Johansson på Riksenheten mot korruption startade sin utredning.Kaliber kartlade vart pengar som svenska kulturskolor betalar för att få kopiera noter egentligen hamnar, och det visade sig att en ganska stor del går till tonsättarföreningen FST. Detta trots att det i praktiken, enligt föreningens egna undersökningar, visat sig att väldigt få av medlemmarnas verk kopieras.Vi ställde frågor om varför man lade 340 000 kronor på en julmiddag på en av Stockholms finare krogar. Ordföranden Martin Q Larsson svarade att det var ett bra sätt att försöka påverka landets kulturmakthavare:-- Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik. Som alla vet som är frilansare så är det genom nätverk och kontakter som man får sina jobb och som man skaffar sig sin utkomst, så man överlever även nästa år. Och det här är ett sätt att systematiskt öka kontaktytorna, så att vi anser nog att det här är mycket väl använda pengar.-- Men även här kan det vara svårt att peka på exakta effekter, att jag träffade... Vi får ju mycket berättelser, att "jag träffade den här konstnärlige ledaren och sen gav han mig en beställning", eller "vi började spela mycket mer av den här tonsättaren tack vare de kontakter som togs på den här middagen".--Vem betalar för de personerna som ni vill påverka, institutionsföreträdarna?-- Det gör vi.--Så ni bjuder dem på den här middagen?-- Vi bjuder dem på den här middagen.--Tjänstemän på kulturdepartementet?--Högre tjänstemän, generellt utan att gå in på exakta namn så är det högre tjänstemän och politiker, på framförallt statlig nivå i vissa fall även regional.Martin Q Larsson har senare backat från sitt uttalande. Chefsåklagare Alf Johansson, vill inte i nuläget säga något om hållna förhör eller beslagtagna dokument. Utredningen, där tjänstemän på statens kulturmyndigheter ingår, fortsätter.--Ja, alltså det är ju allmänt känt, genom er research som offentliggjorts, att det finns en hel del beslutsfattare och andra personer som varit inbjudna till de här julmiddagarna och det är ju då sådant som jag intresserar mig för. Jag utreder givande av muta, respektive tagande av muta.-- Planerar du att väcka åtal?-- Nej, alltså det jag planerar nu är att slutföra utredningen och sen så får vi se resultatet av den, först därefter kan jag ta ställning till om det ska väckas något åtal eller om utredningen ska läggas ner.-- Har du fått några indikationer på att du är fel ute?-- Än så länge har det inte förekommit några omständigheter eller förhållanden som föranlett mig att ompröva mitt beslut att driva förundersökningen vidare, utan den rullar på, säger chefsåklagare Alf Johansson.Julmiddagen ställdes in förra året, och det har ställts krav från medlemmar i föreningen att styrelse ska ställa sina platser till förfogande.Även FST's systerorganisation Skap som engagerar andra tonsättare, som haft en årlig vårmiddag, har meddelat att de inte längre kommer att fortsätta med den modellen.Alla våra granskningar hör du i appen Sveriges Radio Play. Gå gärna i och lyssna så hörs vi igen till hösten.Reportrar: Sofia Boo, Lena Pettersson, Andreas LindahlProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

20-årige Robin Lodalen dog när han försökte snedda över Kville bangård i Göteborg. Han fick 15 000 volt genom kroppen. Trafikverket sa att hela bangården hade stängsel och varningsskyltar. Men det stämde inte. Och när Kaliber undrar varför, skyller myndigheterna på varann. Det är två dagar före nyårsafton 2014. Klockan är strax innan fem på eftermiddagen. Det är mörkt och kallt. Två tjugoåringar är på väg till en datorbutik i ett industriområde på Hisingen i Göteborg. De har bestämt sig för att gena över en bangård. En av dem kommer inte överleva. Ett par timmar senare kommer han plockas ner från taket på en godsvagn. Nio år tidigare dog en annan ung man på samma plats. Då föreslogs att säkerheten skulle höjas efter dödsfallet men allt genomfördes inte. Och två dagar före nyårsafton 2014 förlorar alltså ytterligare en ung man livet på bangården. Du lyssnar på Kaliber i P1 och en granskning av Spår som dödar. – Så fel och så sjukt. Några personer gråter vid en nygrävd grav i Göteborg. De tröstar varandra. För bara några veckor sedan, begravde de sin son, bror, kusin och vän. Graven är fylld av blommor och bilder på en leende ung man med brunt hår. Det är tjugoårige Robin Lodalen . Han håller upp ett glas och skålar mot kameran. Bilden är tagen på julafton 2014. Fem dagar senare är han död. – Det är jätte svårt är det. Det känns så fruktansvärt meningslöst. Storasyster Mian Lodalen håller en arm runt mamma Susan. Nio år efter att en ung man dött på en tågvagn på bangården på Hisingen i Göteborg, blir Robin den andra personen att dö vid samma spår. – Det hade inte behövt bli så här. – Och då gick vi mot den här bron då som är lite längre bort. Jag träffar Robins kompis som vi i det här programmet kommer kalla Johan. Vi går samma väg som han och Robin gick den där kvällen i december. De ska till en datorbutik som ligger i ett industriområde på andra sidan trafikleden. Ingen av dem har någon bil.  De kollar på sina mobiltelefoner där de har en karta. De går i en gångtunnel och kommer ut på andra sidan trafikleden. Upp till vänster ligger en liten dunge med träd. Bäst skulle vara om de genade upp just här. – Så vi började gå. Bakom träden ligger Kville bangård med sina 25 spår. – Vi stod och kollade in och att vi bara kan ta oss rakt över snabbt och enkelt. Så vi kollade in och tänkte efter lite så det inte kommer några tåg och så och sen bara gick vi in liksom. Robin och Johan går över de första spåren. Men vid spår 11 står ett godståg parkerat. Det har stått här i två timmar och om nio timmar ska det köra vidare. De cylinderformade vagnarna är lastade med farligt gods. På vagn nummer två finns en stege på sidan. – Så han frågar om jag kan ta en bild på honom. Och då ställer jag ner mina kassar och väska och tar upp min mobil. Samtidigt då så har han klättrat upp på en vagn då som står där och det såg inte jag. – Så när jag är vänd mot skogen så hör jag ett pang liksom och hela skogen lyser upp. Så kollar jag bak så ligger han där på vagnen. Utslagen liksom. Robin har fått en så kallad ljusbåge i sig. Han har inte nuddat kontaktledningen ovanför vagnen, men får ändå  15 000 Volt genom kroppen. – Det första var att chocken kom och paniken. Så ringde jag 112 ganska fort då. Några timmar efter Robin klättrar upp på taket på vagnen knackar det på en villadörr i ett samhälle utanför Ulricehamn. 10 mil från Göteborg. Susan Lodalen öppnar dörren. Där står två poliser. De har kommit för att berätta att hennes yngste son dött på en bangård i Göteborg. – Jag sa fel person, fel dörr. Det är inte Robin. När jag träffar Susan har det gått nästan två månader sedan den där kvällen. Hon sitter i den stora soffan i familjens vardagsrum. På ett bord fyllt med blommor och ljus står samma bild av Robin som den som finns på graven. En leende Robin som höjer glaset mot kameran. - Och han har kostym på sig... - Ja, alltid. Varje juldag klär vi oss alltid fint. Det var här i vardagsrummet utanför Ulricehamn som mamma Susan tog den där sista bilden på Robin. Robin, som precis börjat jobba som bartender, som tyckte om att resa och hade massor av vänner. Fem dagar efter att hon tog bilden kommer poliserna för att berätta att han nu ligger död på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Susan plockar fram en liten plastpåse.  I den ligger en plånbok, en mobil och ett armbandsur. Det luktar bränd plast. Det var det här Robin hade på sig, när han dog den där kvällen uppe på godsvagnen. Men klockans sekundvisare tickar fortfarande framåt som om inget hänt. – Det går inte att beskriva att han är borta. Nio år tidigare var det en annan förälder som fick en liknande dödsbud. Från Ekots nyhetssändning: ”Nu är klockan två och det är nyheter från Ekot. I Göteborg omkom en 18-årig pojke och hans kamrat fick livshotande skador sedan de fått 16 000 volt genom kroppen.” Den 13 november 2005 tar sig två tonåringar,  in på samma bangård som Robin. De är där för att ta häftiga bilder på varandra. Även de klättrar upp på en godsvagn som har en stege.  Plötsligt smäller det till. När ambulansen kommer till platsen hittar de en17:åring som är allvarligt brännskadad. 18- åringen är redan död. Dåvarande Banverket, det som nu är Trafikverket, säger i intervjuer efter olyckan 2005 att de ska se över säkerheten vid Kville bangård för att se om det finns några brister. Men nio år senare sker alltså samma sak igen. Nyhetssändning från P4 Göteborg: ”Dödsolyckan igår på Kville bangård då en ung man omkom efter att han klättrat upp på ett tåg är den andra dödsolyckan på 10 år på Kville bangård. ” Även Robin Lodalens död uppmärksammas stort i lokal media. Och frågorna kommer såklart snabbt om hur ytterligare en ung person kunnat gå bort på samma plats som nio år tidigare.  Efter olyckan 2005 gjorde bland annat dåvarande banverket och elsäkerhetsverket utredningar. Där framkom att stängsel saknades norr om bangården där tonåringarna kom in 2005. Sträckan utan stängsel var några hundra meter lång. Utredaren från Banverket liksom utredaren från Elsäkerhetsverket föreslår att man ska se över behovet av stängsel. Och Räddningstjänsten skriver i sin insatsrapport att man kan förhindra att en liknande olycka sker igen genom att inhägna hela området. Och i intervjuer efter Robins död 2014 säger företrädare för Trafikverket att stängsel har satts upp och att det finns varningsskyltar. Dessutom bevakas området av vakter. ” Efter det såg vi självfallet över så vi har åtgärdat och stängslat bättre med betydligt tjockare och bättre stängsel, skyltat upp tydligare att det är förbjudet att vistas i området och att det är livsfarligt och att ledningarna är farliga.” Så här säger Helga Valdimarsdottir från Trafikverket i flera intervjuer. Jag hittar tre radio och tv-intervjuer som gjorts dagen efter Robin dog. ”Om vi tar Kville som exempel så har vi bra med stängsel runtom Kville, vi har grindar som är låsta, du behöver vara behörig för att komma in på området men igen, vill du ta dig in så kan du ta dig in.” ”Det är inte mycket annat vi kan göra än att stängsla, låsa, vakta. Det är tyvärr det vi kan klara av” Men Kaliber kan visa att det Trafikverket sagt i flera intervjuer strax efter Robins död inte stämmer. På Kville Bangård finns än idag inget stängel och inga varningsskyltar där Robin och Johan gick in. Och de gick alltså in på samma sida som de två tonåringarna tog sin in 2005. – Det är väldigt lätt att ta sig in. Och inga skyltar ser man ju heller. Johan, Robins kompis står och tittar ut över bangården där hans vän förlorade sitt liv för bara ett par månader sedan. Det är jobbigt säger han, men han vill berätta. Han vill inte att samma sak händer igen och han tycker inte det Trafikverket sagt i media stämmer. – Alltså hade det varit stängsel så hade vi tänkt efter noga, om det stått livsfara eller högspänning eller vad som helst. Så det var inget som fick oss att tänka att det var farligt. Men det är ju inte tillåtet att vara på bangårdar. Dessutom är det ju farligt. Och Johan och Robin var ju ändå 20 år gamla. – Man tänker att det var dumt gjort av oss, men så tänkte vi inte just då. Robin syster Mian Lodalen lägger några snittblommor precis intill Kville Bangård där hennes lillebror dog för två månader sedan. Jag berättar för henne vad jag vet, att det tvärtemot vad Trafikverket sagt i intervjuer inte finns något stängsel och inga skyltar där Robin gick in på bangården. – Jag tror man säger det för att man tror man kommer undan med det. Det är vad jag tror. Det låter för dumt för att vara sant eller det låter  för osannolikt att det är flera hundra meter helt öppet mot en gångväg till en plats som är fullständigt livsfarlig.  – Men Robin var ju 20 år. Borde han inte förstått att det var farligt att vara så nära de här ledningarna? Att man inte ska klättra upp på tåg? – Var och en har ju ansvar för varje steg han, hen tar och vad man gör och att man ska skaffa sig information och kunskap absolut. Men den här platsen är inte ett ställe där man tror att det är fara. Och särskilt därför att det är så inbjudande och tillåtande att gå in eftersom det inte finns stängsel. Och praktiska stegar som man kan klättra upp på de här tågtaken. Jag träffar Helga Valdimarsdottir, enhetschef på Trafikverket i väst, som uttalat sig  i media efter Robins död. Vi träffas på Trafikverkets kontor som ligger bara några minuter från Kville bangård. Och nu har hon ändrat sin berättelse. - Nej det saknas, jag trodde faktiskt det fanns runt hela om jag ska vara helt ärlig. Det är den delen som kommer när det kommer en skogsdunge där är det inte stängslat. - För det är ju typ 300 meter? - Ja.  Det stämmer. Jag trodde faktiskt det var hela vägen, jag har ju vart mycket på Kville och man ser framför sig att jag vet att där är det stängsel, men sedan är det ju den delen som inte finns som är längre bort så det stämmer. Det är inte stängslat hela vägen. - Men varför sa du så då i flera intervjuer fast du inte visste säkert? – För jag var väldigt övertygad om att så var fallet. Sedan olyckan 2005 har stängslet på andra sidan bangården rustats upp och man har satt upp ett cirka en meter högt staket vid den nordvästra sidan av bangården. Men längst med runt 300 meter norr om bangården finns varken stängsel eller staket och det var där Robin och Johan gick in. - Vad tänker du om det i dag att du ändå uttalande dig så säkert i flera intervjuer att det fanns massa stängsel och skyltar? Det finns inga skyltar på den sidan heller, vi har varit och tittat. – Nej det är klart det är dumt. Så är det ju, men när saker händer så snabbt och man blir intervjuad så går man ju från det man tror sig veta. Och det trodde jag mig veta då. - Men ska man inte kunna lita på vad en representant för Trafikverket säger i intervjuer? – Självklart. Robins syster Mian tittar ut över bangården. Hon kan inte förstå hur det kan saknas flera hundra meter stängsel mellan en gångbana och en bangård. – Hur är det möjligt att denna plats får vara så här tillgänglig för allmänheten det är helt otroligt. Och helt skandalöst. Tycker jag. Två unga personer har dött på Kville bangård. Än idag saknas det stängsel och varningsskyltar för flera hundra meter längs med bangården. Samtidigt är ett av Trafikverkets mål att ingen ska dö på svenska spår. Så hur kommer det sig då att stängsel inte sattes upp efter olyckan 2005? I utredningar efter olyckan föreslogs ju att man ska se över stängselfrågan. Jag träffar Björn Sundberg. Idag jobbar han på Trafikverket och 2005 var det han som gjorde utredningen för Banverket.    – Nu när man tittar tillbaka är det ju nästan ett parallellfall. – Varför föreslog du i din utredning att man skulle se över behovet av staket då? – Jo men vi konstaterade ju att man har ju forcerat eller gått vid sidan av befintligt staket och vi noterade nu att det är för lätt att komma in här då tyckte jag i min utredningsrapport. Och en ganska enkel åtgärd är ju att se över skalskyddet. – Men vad tänker du, det är ju ändå 10 år sen snart och det finns inget staket här än i alla fall. – Nej det gör det inte. Det är synd att det ska ta 10-15 år innan det händer något ordentligt.  Ja det är tragiskt. Björn Sundberg säger alltså att man borde satt upp stängsel för länge sedan runt hela Kville Bangård. Och i trafikverkets eget rapporteringssystem hittar jag ett tjugotal händelser där personer sprungit på spåren de senaste fem åren. Obehöriga på spåren är alltså ett problem på Kville Bangård. Trots det så är alltså en stor del av norra sidan av bangården, som vetter mot en cykel-  och gångbana, utan stängsel. Jag träffar Christer Ahlin, chef för underhåll på trafikverket i väst. Men han menar att ansvaret inte ligger på Trafikverket. – Ja du, det är faktiskt så att det är kommunen som beslutar och har ansvar för att sätta upp staket, så den frågan får du ställa till kommunen i så fall. Han pratar om stängsellagen, och att det är kommunens ansvar. Och det visar sig att det finns en lag från 1945 som reglerar just stängsel vid järnväg. Där står det att det är kommunen som ska besluta om stängsel som ska skydda människor. Kommunen ska alltså besluta och sedan ska Trafikverket genomföra beslutet. Enligt Christer Ahlin har Trafikverket varit i kontakt med  Göteborgs stad för att påpeka spårspring på Kville Bangård sedan början av 2000-talet. – Ja det har det gjorts och det finns tjänsteanteckningar på att så har skett också. Även utredaren Björn Sundberg minns att han var i kontakt med Göteborg stad efter olyckan för nio år sedan. - Ja jag fick ju ingen respons eller ja, det var ingen som högg på kroken om man säger så. Ibland annat tjänsteanteckningar kan jag se att dåvarande Banverket varit i kontakt med Göteborg Stads fastighetskontor just om spårspring på Kville Bangård.  Fastighetskontoret ska också enligt ett mötesprotokoll varit inbjudna till ett möte om spårspring redan 2004, men inte kommit. Jag träffar Martha Sandoval, chef för förvaltningsavdelningen vid fastighetskontoret, men hon har svårt att svara på varför de inte gått på mötet. De hittar inte någon dokumentation. – Jag kan inte svara på det alls, jag fanns inte i organisationen, och det är inga medarbetare här som kommer ihåg om kallelsen kom och varför man inte var med. Så jag kan tyvärr inte svara på det. Den tjänsteman som ska ha varit inbjuden till mötet 2004 säger till mig att han inte gick på mötet, eftersom han att ha frågat kollegor och  fått veta att han inte var rätt person. Men detta är inget Martha Sandoval känner till. Trots att hon pratat med tjänstemannen i fråga inför vår intervju. Fastighetskontoret förvaltar mark mellan gångbanan och Kville bangård och 2009 satte de tillsammans med banverket upp det ungefär en meter höga staket som idag finns vid nordvästra bangården.  Men när jag undrar varför inte de sista 300 meterna har varken staket eller stängsel visar det sig att en helt annan del av kommunen har ansvar för den marken. Den mark där Johan och Robin kom in.  Det är park- och naturförvaltningens mark. Men Martha Sandoval vet inte om fastighetkontoret varit i kontakt med park och naturförvaltningen om Kville Bangård. – Det finns inget ärende kring det och jag kan inte svara på om informationen fördes vidare till en annan organisation. Det vet jag inte. - Vad tänker du om det att informationen verkar ha fastnat här? – Återigen jag vet faktisk inte, jag kan inte återskapa det som skedde 2004-2005. - Men du måste ha en åsikt? Ska det vara så? – Jag har ingen åsikt i frågan för det som hände 2004. Det verkar alltså som att Banverket har haft kontakt med fastighetskontoret medan det är park- och naturförvaltingen som förvaltar marken där det idag inte finns varken staket eller stängsel. Där Robin och hans vän alltså gick in. Jag ringer Jakob Andreasson, Verksamhetschef för Förvaltning och Planering på park- och naturförvaltningen. Han säger att de inte fått någon information från fastighetskontoret om Kville Bangård, och vid vårt första samtal menar han först att det är Trafikverkets ansvar att sätta upp stängsel. – Den som har någonting att skydda eller vill hålla ute någon är den som har ett uppdrag att sätta upp ett staket. - Men jag har pratat med Trafikverket också och de säger att det finns en lag som heter stängsellagen… Han börjar googla på stängsellagen när jag tar upp den. – Nej det var faktiskt en nyhet…jag googlar runt på den här direkt för att se vad som står där. När jag träffar honom några dagar senare har han läst på om lagen. Men han säger att de inte fått någon information om spårspring och dödsfall vid Kville Bangård och att någon borde informerat dem. – Jag tänker det här är ju en yta på omkring 300 meter som är er mark där då. Där det inte finns något som helst staket. Om man läser om en sådan olycka, borde man inte fundera i alla fall, kan de ha tagit sig in den vägen? – Som sagt, olyckan var inne i bangården och olyckan har ju kommenterats i media av  Trafikverket och då utgår man från att de har gjort egna bedömningar vad olyckan beror på och Trafikverket har inte i något läge kontaktat oss och signalerat att det här skulle vara något som behöver åtgärdas. Men jag hittar en riskanalys från 2013 som Göteborg Stad beställt inför att en spårvagnsdepå ska byggas vid Kville bangård. Den beskriver både problem med spårspring och dödsolyckan från 2005.  Men trots att park- och naturförvaltningen har svarat på förslaget om spårvagnsdepån som gått ut på remiss har de inte läst riskanalysen.  Det hör inte till deras ansvarsområde menar Jakob Andreasson. – Vi har svarat på ett planärende, i närheten men där har vi bara beaktat våra ytor, alltså det som eventuellt är kommunala parkfrågor. Vi beaktar inte den här typen av säkerhetsinformation när vi svarar på våra planärenden. – Men den här informationen hade ju kunnat vara värdefull för er rent när det gäller just riskerna kring den här bangården just när ni har marken precis i anslutning. Vad tänker du kring det? – I grunden så har ju inte vi något ansvar för bangården och beaktar därmed inte några risker på själva bangården. Efter intervjun begär jag ut e-post från park- och naturförvaltningen.  Jag får ut ett mail som skickades dagen efter mitt första samtal till Jakob Andreasson. Det har skickats till Trafikverket. Där skriver park- och naturförvaltningen . ”Hej. Vi har blivit uppmärksammade på att det saknas staket längs en del av sträckan vid Kville Bangård. Vi har också läst i lagen om stängselskyldighet att det är kommunen som ska åberopa insats. Efter senaste olyckan känns det angeläget att även denna del stängslas. Hur ser ni på frågan? ” Först efter jag hör av mig börjar alltså park- och naturförvaltningen undersöka om det behövs stängsel vid Kville Bangård. Då har två unga män dött. – Den här familjen till pojken som dog i december tycker ju att det borde funnits ett stängsel på plats med tanke på olyckan 2005. – Men det kan ju vara så att det borde finnas stängsel på fler ställen, men just nu finns det inget här. Trafikverket skyller alltså på kommunen och kommunen på Trafikverket. Robins syster, Mian Lodalen tycker att någon borde ta ansvar i stället för att bolla runt ansvaret mellan varandra. – Jag blir helt mörkrädd om jag tänker på, är det liknande på andra banvallar? Dels med den undermåliga säkerheten men också att det bollas runt på det här sättet. Ta ansvaret och sätt upp ett staket. Det är sådant som man som anhörig inte ens orkar höra nästan att ingen tar ansvar. Trafikverkets mål är att ingen ska dö på svenska spår. Och just nu pågår ett projekt som heter Säkra bangårdar inom trafikverket där man vid sju bangårdar i landet satt upp runt två meter höga stängsel med taggtråd. Bland annat vid en annan bangård i Göteborg. Projektledare Susanne Alemyr visar mig runt på Sävenäs rangerbangård. – Det är ganska kraftigt. Två meter högt och 40 centimeter snett med taggtråd. – Tycker du det är bra att man gjort det här projektet här då? – Ja det tycker jag, jag tycker det är jätte bra, det känns bra. Och trots att beslut om stängsel runt Kville bangård är kommunens ansvar enligt Trafikverket, så arbetar de nu ändå för att få ett likadant stängsel runt Kville Bangård som finns här runt Sävenäs. Nio år efter den första dödsolyckan. Jag berättar för Robins kompis Johan om planerna på stängsel vid Kville. – Ok,  det var synd att de inte hade gjort det tidigare. Det är bara ren otur då. Jag visar honom bilder på hur det kommer se ut. – Det där hade vi aldrig kunnat ta oss över. Så då hade vi inte gått in. - Du tror inte ni försökt klättra över där? – Nej, det ser ju omöjligt ut liksom. Men det finns en sak till som jag reagerar på. Hur kunde godsvagnar med stegar stå parkerade under en kontaktledning? Enligt Trafikverkets egna föreskrifter ska den här typen av vagnar vara bevakade eller på annat sätt hållas under så kallad betryggande uppsikt om de står under en kontakledning. Kville Bangård uppfyller kraven enligt Trafikverket eftersom det ska finnas personal på bangården dygnet runt. Men Robin och Johan lyckades ta sig över halva bangården och dessutom klättrade Robin upp på en vagn och dog utan att någon på bangården reagerade. Hur kan det vara betryggande uppsikt? Det får Tommy Jonsson, biträdande planeringsdirektör på Trafikverket i uppdrag att svara på,  men hans svar förvånar mig. – Nej jag menar att de föreskrifter vi har är egentligen föråldrade i förhållande till den trafik och de problem vi har. Eftersom föreskrifterna ändå inte förhindrar olyckor satsar Trafikverket på till exempel stängsel i stället säger Tommy Jonsson. Men trots att stängsel alltså saknas vid Kville bangård tycker han fortfarande bangården kan anses tillräckligt bevakad. – Ja det måste man ju säga, allt är ju relativt i det här perspektivet och den enda sak som hindrar det här är ju att få upp möjligheten att fysiskt hindra människor att faktiskt beträda spåren, obehörigt. Regler som inte förhindrar olyckor och en myndighet och en kommun som skjuter ansvaret mellan sig. Kaliber har kunnat visa att Kville Bangård saknar skydd eftersom ingen har tagit ansvar.  Det kan ha kostat Robin livet.  I kyrkan vid Robins grav i Göteborg är de en ny begravning, några andra som tar farväl av en anhörig. I ett rum bredvid sitter en familj i sorg.  Bland dem en storasyster som förlorat en lillebror. – Jag kan inte, jag kommer inte runt det. Jag tycker det är oförlåtligt. Att de har undlåtit att ha säkerhet och jag tycker det är skandalöst att de uttalar sig på ett sätt som vilseleder människor. Som läser tidningar och lyssnar på nyheter. När man säger att säkerheten är god. Vi har gjort förbättringar sedan dödsolyckan 2005 då en pojke dog på exakt samma plats och en annan pojke skadades allvarligt. Nej jag tycker de borde skämmas faktiskt. Det tycker jag. Reporter: Sofia Boo Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Tony Irving lär sig allt om lesbisk kärlek och möter en man som sträcklyssnat på 673 Lasse Stefanz-låtar. Dessutom passar han att såga hela startfältet i Melodifestivalen - men får givetvis rejält med mothugg. Startfältet i vinterns melodifestival fick Tony att gå i taket, eftersom han vill ha riktiga artister som sjunger äkta schlagerlåtar, och inte Paradise Hotel-deltagare. Tillsammans med schlagerexperten Ronny Larsson och bisittaren Josefine Sundström går han igenom hela startfältet för att förstå hur den moderna schlagercirkusen fungerar. Lasse Stefanz-sångaren Olle Jönsson medverkar per telefon för att förklara varför deras musik väcker så starka passioner att kondomerna på en hel festival tar slut samma kväll som de spelar. Den nysläppta och gigantiska cd-boxen med hela Lasse Stefanz produktion analyseras av den outtröttlige musikjournalisten Patrick Stanelius som på uppdrag av Tony har lyssnat igenom rubbet - sammanlagt 46 skivor. Tillsammans med Mian Lodalen och Matilda Tudor, författare till boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”, pratar de om att våga ta steget in i den sapfiska kärlekens värld. Ljudtekniker: Victor Ubeira Publik- och webbredaktör: Ronnie Ritterland Redaktör: Maja Åström Producent: Tommie Jönsson

Mian Lodalen vet allt om separationer, framförallt om att bli dumpad. Veckans sexpodden tar död på skilsmässomyten och nyanserar den nattsvarta bilden.

Mian Lodalen vet allt om separationer, framförallt om att bli dumpad. Veckans sexpodden tar död på skilsmässomyten och nyanserar den nattsvarta bilden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Förlåt, det där lilla nyckelordet som ska rätta till saker igen. Men kan man komma undan med ett ”förlåt då”, hur som helst? Och finns det saker som är oförlåtliga? Möt dottern till den kände diskuskastaren Ricky Bruch som sa förlåt mig via ett tv-program. Hör mannen som uppfann begreppet ”Att göra en pudel”. Och följ med på jakt efter den som skrivit ”Förlåt mig” på trottoaren utanför ett bostadshus i Stockholm. Helena von Zweigbergk träffar författarna Mian Lodalen och Felicia Feldt, den ena har förlåtit sin förälder, den andra vägrar.

23/9-2010

Birgitta Stenberg bjuder på sin andra talkshow, bland annat med gästen Mian Lodalen.