Podcasts about otaliga

I historisk tid och i nutid har den indiska subkontinenten nästan alltid varit splittrad i smärre riken och furstendömen under allt från sultaner och maharajor till presidenter. Men det har funnits undantag. Under vissa perioder har kraftfulla dynastier lagt under sig vidsträckta territorier och etablerat en kortvarig men glänsande hegemoni över Indien – och inga härskare gjorde detta lika effektivt och storslaget som de som gått till historien under den besynnerliga benämningen ”stormoguler”.Stormogulerna härstammade från det turkisk-mongoliska Centralasien och tog kontroll över Delhi och Gangesslätten på 1520-talet. Till en början var de bara några av många muslimska härskare som förgäves sökte bygga upp indiska imperier, men under stormogul Akbars regeringstid förändrades detta. Genom en kombination av politisk-religiös tolerans och kraftfulla militära aktioner skapades en av jordens rikaste och starkaste stormakter. Än idag minner monument som Taj Mahal om mogulepokens prakt. Otaliga européer – missionärer, handelsmän, forskare – for till Indien för att finna sin egen nisch i stormaktens skugga. En av dem var portugisen Bento de Goes, som med stormogulens finansiella stöd genomförde en osannolikt djärv upptäcktsresa genom Centralasiens berg och öknar.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Indien under stormogulernas välde, och om de européer som färdades till landet på 1500-talet.Bild: Kejsaren Akbar som tar emot den fyraårige Abdu'r Rahim vid hovet efter mordet på sin far, Akbars ledande general och mentor, Bairam Khan, 1561. Barnet hjälps upp på läktaren av en annan man, som har identifierats preliminärt som Ataga Khan. Händelsen ägde rum 1561. Denna illustration till den persiskspråkiga historien om Akbars regeringstid är av en av Mughal-konstnärerna i den kungliga verkstaden, Anant. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Nazityskland växte med tiden en hemlig opposition fram mot diktatorn Adolf Hitler. Den farligaste konspirationen fanns inom krigsmakten Wehrmacht, men flera försök hade gjorts före den 20 juli 1944.Adolf Hitler hade ända sedan kampåren fruktat attentatsförsök och byggde med tiden upp en stark säkerhetsapparat runt sig. Otaliga mordförsök misslyckades på grund av amatörmässig planering eller ren otur.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Claus von Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.En centralgestalt i den viktigaste konspirationen mot Adolf Hitler var greve Claus Schenk von Stauffenberg, en tysk aristokrat och överstelöjtnant i den tyska armén. Född 1907 i en adlig, katolsk familj i Bayern utvecklade han tidigt ett starkt band till den tyska nationalismen och militära traditionen. Han inledde sin militära karriär på 1920-talet och steg snabbt i graderna.Trots att han till en början stödde naziregimen blev han alltmer kritisk efter att ha sett krigets brutalitet på nära håll, särskilt på östfronten och nazisternas systematiska folkmord. Under krigets senare år blev Stauffenberg övertygad om att Hitler måste stoppas, inte bara för att rädda Tyskland från förstörelse utan också för att sätta stopp för den nazistiska terrorn.Stauffenberg var en av många inom den tyska militära ledningen som insåg att kriget gick mot ett nederlag och att Hitlers envisa strategi skulle leda till Tysklands totala förstörelse. På östfronten blev han direkt vittne till Hitlers hänsynslösa krigföring och okontrollerade ambitioner. Vid denna tid var även den massiva förföljelsen av judar, homosexuella, romer och politiska motståndare uppenbar för honom. För Stauffenberg var det en moralisk plikt att stoppa Hitler, och han blev central i planeringen av ett mordförsök och en efterföljande statskupp.Konspirationen organiserades av en grupp högre officerare och civila tjänstemän som delade Stauffenbergs övertygelse om att Hitler måste avlägsnas. Bland konspiratörerna fanns generalöverste Ludwig Beck, general Friedrich Olbricht, general Henning von Tresckow och flera andra motståndsmän inom både militära och civila kretsar.Den plan som kom att kallas Operation Valkyria var ursprungligen en nödplan för att mobilisera reservstyrkor och upprätthålla ordning i Tyskland vid en inre kris. Konspiratörerna modifierade denna plan för att snabbt kunna ta kontroll över landet efter Hitlers död. Genom att utnyttja arméns strukturer planerade de att arrestera SS och nazistiska ledare och etablera en ny regeringsmakt som kunde förhandla fred med de allierade.Bild: Claus Schenk von Stauffenberg, ledargestalt i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Efter att bomben misslyckades avrättades Stauffenberg och hans medkonspiratörer i Bendlerblock. Wikipedia. Public Domain.Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svenska bankers arbete med AI får kritik av amerikanska banken Citi.Men varför är AI så viktigt för bankerna?Otaliga tagningar utlovas som vanligt.Donera månadsvis: www.underorion.se/stottaSwish: 123 696 24 43För att skriva lyssnarbrev, ställa frågor eller annat så använd kontaktformuläret på: https://underorion.se/about/aHjälp podcasten genom att donera månadsvis, swisha eller skicka krypto!Donationer ger oss möjligheten att kunna fortsätta utan reklam och utan annan finansiering som gör oss mindre oberoende.Donera månadsvis via https://www.underorion.se/stottaSwisha till: 123 696 24 43Bitcoinbc1qemxd23jleknkg9jcrlvve300whfd9a3zt3mzyyAvsnittet spelades in 29 augusti 2024.

Stella, som har både ADHD och autism fick sin ADHD-diagnos redan som femåring, men trots det, har Stellas uppväxt kantats av svek, motgångar och maktlöshet.Amalia och Stella pratar i detta avsnitt om hur livet trots att det varit en kamp vänt för Stella och hur hon hittat livsgnistan. Cura Of Sweden rabattkod: OSSADHD för 25 procents rabatt.https://curaofsweden.com/Har du självmordstankar?Kontakta självmordslinjen https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/Övriga bra organisationer att ha koll på om du känner igen dig i Stellas historia:SIS-tjejer: https://www.instagram.com/sistjejer/?hl=enDroghjälpen: https://droghjalpen.se/ För dig som blivit utsatt för våld: https://www.freezonen.se/Bris: https://www.bris.se/Jourhavande kompis är en chattjour där barn och ungdomar upp till 25 år kan chatta anonymt om vad som helst: https://www.rkuf.se/fa-hjalp/jourhavande-kompisTjejzonen: TjejzonenSIS-tjejer: https://www.instagram.com/sistjejer/?hl=en Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Otaliga metoder och praktiker inom spiritualism handlar i grund och botten om en och samma sak: att väcka den livskraft vi alla bär på. Maria undersöker hur man kan gå till väga genom meditation, kundalini-yoga, mantran och tantrisk praktik, och vilka förödande konsekvenser ett provocerat uppvaknande kan leda till. Vad händer när vi lämnar över oss till fullo till en guru, shaman eller annan andlig ledare? Och vilka risker bör vi vara medvetna om i vår jakt på själslig utveckling? “Skönheten och shamanen” är en ögonöppnande podcastserie i sex avsnitt där Maria Thulin utforskar de positiva och negativa sidorna av spiritualitet. Vi möter personer som levt nära några av vår tids mest omtvistade gurus och de som fallit offer i relationen med en destruktiv andlig ledare. Vi djupdyker också i healingformer och träffar personer som med olika hjälpmedel sökt ett andligt uppvaknande. I podden hörs: Laura Sara Sophie Silvia Annelie Hellström Charlotte Cronquist Staffan Jangdal Tommy Inkilä Johnny Oduya Kia Agerhem Kia Elfström John Mork Producent och berättare: Maria Thulin Redigerare/klipp: Robin Johansson En produktion av A Rabbit Hole. Lyssna på samtliga avsnitt utan reklam på dokumentärappen Naudio eller via Naudio+ i Apple Podcaster.

I det tjugotredje avsnittet av podcasten Fastighet & Finans så intervjuas Heimstadens vice VD och CIO Christian Fladeland. Otaliga spaltmeter har skrivits om Heimstaden och dess ägare under det gångna året varför Anders och Michael har många frågor som kräver svar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gunilla Söderholm är tillbaka och pratar om sina underbara knasbollar på jobbet som sjunger, tar på sig själva och ägnar sig åt “rörelse”. Mamma har fått lite bättre koll på sin ekonomi men när tillfälle ges är hon öppen för en liten swish till helgen.Bosse Andersson och Marcus Birro om boken om Bosses resor med Djurgården. Hur hanterar man spelare som är misstänkta för brott och vad var det svåraste att skriva om? Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det har skämtats OTALIGA gånger om kungahuset genom åren. Ibland snällt, ibland grövre. Men när har hovet tvingats säga ifrån? Seb och Natta gräver djupt i humorhistorien för att hitta övertrampen som skakat om på riktigt.Musik: Epidemic SoundKlippning: Elin SamuelssonEn podd från Aller Media Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Katarina Wikars försöker se skönheten i slitna ytskikt och undrar vart alla de utrivna originalköken tog vägen. Och vilka hemskheter kan egentligen hända en om man blir klar med renoveringen? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 24 oktober 2018.Utrivna gamla kök låg i drivor utanför fastigheterna i Stockholms innerstad. Det måste ha varit tidigt 2000-tal. Eller? Det var hur som utförsäljningen av allmännyttan, massomvandlingarna till bostadsrätter.Inte nog med att köket skulle bytas ut, det skulle flyttas också. Alla rummen i bostadsrätten skulle byta plats med varandra. Det har alltid fascinerat mig som ihärdig läsare av heminredningsmagasin, där man utan att skämmas kan titta in i andra människors sovrum och garderober, det där med att flytta runt rumsliga funktioner, dra om alla ledningar, knacka ner de gamla väggarna. Att husen liksom imploderade.Varför kan inte rummen bara vara där de var från början? Någon måste ju ha tänkt på hela huset bästa då det ritades och inte bara ditt lilla investeringsobjekt på tredje våningen till vänster. Och sen visade sig också mycket riktigt att en och annan bärande vägg hade tagits bort, att en och annan för tung Aga-spis var på väg genom bjälklagren ner till grannen. Att husen liksom imploderade. En tung bok jag har på mitt förstärkta bord heter ”Byggnadsvård för lägenheter 1880 -1980” och är sammanställd av byggnadsantikvarierna Stellan Ridderstrand och Vicki Welander. Den handlar om att lära sig se skönheten i det gamla men försöker vara ödmjuk i sitt förhållningssätt, det är upp till var och en hur långt man vill gå i sina byggnadsvårdande ambitioner. Den går också pedagogiskt igenom lägenhetsbestånden under hundra år.Hur såg husens fasader ut på 1890-talet, var placerades köket? Hur högt var det i tak? Tre och en halv meter si så där i paradvåningarna kan man konstatera för att åttio år senare krypa ner mot 2,40 i miljonprogrammen. Det är för en amatör som jag olidligt spännande att efter läsningen gå runt och försöka härleda husen till rätt årtionde utifrån ornament eller inte, taksluttningar och vindsfönster etc. För in i några pampiga trapphus kommer man inte utan kod.Jag bläddrar genast fram till trettiotalet. På tal om utrivna kök. När mitt hus blev bostadsrättsförening var redan alla originalkök utrivna och ersatta med laminatluckor som efter några decennier blivit mycket trötta och nötta. Däremot är köken kvar där de alltid har legat - mot norr - med ett skafferi med ventil ut i världen. Alla lägenheter på trettiotalet skulle också nås av solstrålarna. Utställningarna hette sådant som ”Bo Bättre”. Mest byggdes det tvåor på trettiotalet med fiskbensparkett och linoleummattor och diskret småmönstrade tapeter och ljusa kulörer.I bokens andra del finns själva varsamma renoveringsdelen. Och nu heter det: ”Slitna ytskikt - bevarad charm”. Men det gäller förstås en sotig 1880-tals lägenhet med kakelugnarna kvar och inte ett sunkigt badrum med plastmatta i 1970-talsbeståndet.Du förstår väl att man måste vänta in huset?Min mamma sa alltid att man aldrig skulle bli klar med en renovering. För när man var klar - så dog man. Hon brukade hänvisa till en väninna som renoverat köket och sen dött i hjärntumör. Jag vet fortfarande inte var gränsen mellan klar och oklar går. Om det räcker med att det fattas några lister eller om det fortfarande är oklart så länge vissa rum är i behov av en uppfräschning.I vår generation har vi noterat andra samband mellan familjekatastroferna och renoveringarna. Otaliga är de par som köpt hus på landet, och börjat med en totalrenovering av stora mått, till och med köpt gamla frikyrkor med altare och allt. De lägger tak, knackar puts, river ut golv, bygger till och med nya våningar, sätter in bergvärme och tar dit ett heminredningsmagasin och sen så när det är klart och de bara skulle kunna sätta sig i varsin soffa och titta in i den påkostat uppmurade kakelugnen, så skiljer de sig. Som om det bara var renoveringen som höll dem samman. Nu är det bara vi kvar. Och vad har vi gemensamt. Vad har vi att prata om? Jo, tapeteter, och hantverkare, och originalkrokar, själva renoveringen.I heminredningsmagasinen kan man läsa om människor som gjort det till sitt livsinnehåll, de renoverar och faktiskt vågar bli klara, och sen säljer de och flyttar till nästa ställe och börjar om från början igen med ytskikten. Hade det varit förr i världen hade de rivit ut allt men nu vet vi alla bättre. Att rummen måste få tid på sig att berätta, som det står i byggnadsvårdsboken.På nittiotalet satt vi om somrarna i ett gammalt reviterat soldattorp från sjuttonhundratalet där det var mörkt som i graven. Och där spisen rykte in. Och där det var hästmyrorna bakom väggarna, i timret. Kanske. Kan vi inte bara riva ut hela skiten och sätta upp gipsplattor så det blir lite rakare och måla vitt, sa jag, för det hade jag sett på teve att de gjorde. Min exman som då inte var min exman stirrade med fasa på mig, insåg min okänslighet, och sa: Du förstår väl att man måste vänta in huset. Hur lång tid tar det då? Det kan ta några år, sa han. Jag frammanade den krokiga soldatänkan som åldrats där medan spisen rykte in och gröten möglade. Skulle man bara ge sig till tåls?Varför har vi en grön bidé i badrummet?Det som annars är bra med gamla hus är just detta - att det under ett ytskikt gömmer sig ett annat. Att man kan göra ett försiktigt snitt under det Stockholmsvita och få fram lager av lager av tapeter från förr. Att det under ett plastgolv och den spikade masoniten finns ett redan såpat skurgolv - om man har tur. Men ett utslängt originalkök är för alltid utslängt. Och då får man anlita några hantverkare som platsbygger ett gammalt för dyra pengar, om man inte bara lugnar ner sig lite och försöker bo in sig i det befintliga halvslitna. Vem vet, det kanske går att måla på laminat.När vi var unga och det ändå fanns någonstans att bo för unga flyttade vi runt i andra hand och så småningom mellan olika hyresrätter. Vi lärde att det inte fanns så mycket att göra med själva bostaden och kunde koncentrera oss på annat som det inre livet. Lägenheten såg ut som den såg ut. Oj, nu hamnade vi i ett laxrosa masonitkök. Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det var inte mycket att göra åt. Om man hackade för mycket i en hyresrätt blev man ersättningsskyldig när man skulle flytta. Vi försökte måla schablonmässiga gråa romber på en vägg i Hökarängen men det gillade inte bostadsbolaget.Jag noterar att det ligger färre utrivna kök på trottoarerna numera. Jag vet inte vad det betyder. Kan det vara så att människor har insett att det är livsfarligt att renovera? Själv har jag precis lärt att mina fönsterhaspar är original från trettiotalet och heter spanjoletter. De är inget vidare på att hålla tätt men det ska vara lite dragit i gamla hus. Som mamma brukade säga. Annars vet man inte vilka åkommor man kan dra på sig.Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

Johnny Depp och Amber Heard är ex-paret som alla pratar om just nu. Otaliga är de ljudmattor och bilder som kablas ut från en rättssal i Virginia. Och alla har en åsikt. Det handlar om en förtalsrättegång. Men historien som lett fram till den går många år tillbaka i tiden – med skilsmässa, besöksförbud, stämningar och bråk. 2018 skrev Heard en debattartikel i Washington Post om att leva i en våldsam relation, dock utan att nämna Depps namn. Men Depp stämde Heard på 50 miljoner dollar för förtal och det är den rättegången som nu pågår. ”Jag har aldrig slagit en kvinna”, hävdar Johnny Depp, och menar att det är Heard som misshandlat honom. Men hans karriär har gått helt i stå, och nu tröskas parets relation in i minsta beståndsdel. Så, vad står på spel? Vad är det vi har fått veta om förhållandet? Varför väcker rättegången så mycket intresse? Vad händer om det blir en fällande dom? Programledare: Olivia Svenson. Gäst: Magnus Sundholm, Aftonbladets korrespondent i Los Angeles. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

I vårt tredje avsnitt den här säsongen dyker vi in i berättelser om exil. Queers har alltid rört sig mellan geografiska platser och rum, ibland frivilligt och ibland av tvång. Otaliga är de queers som har lämnat sina födelseorter för att leva sina liv på andra platser. Andra har skildrat en slags inre exil av att leva i främlingskap. Kort sagt den yttre och inre exilen har varit ett viktigt tema i den queera litteraturhistorien.____________________Queer exil, del 200.12 Queer exil i litteraturen.07.24 Utdrag ur böcker.18.12 Intervju med Roland på Eisenhertz, Berlin.25.43 Intervju med Khaled Alesmael____________________MedverkandeGäster: Andy E, Khaled Alesmael, Roland på Eisenhertz och Johannes Bergquist.Reporter: Emil GöthbergProgramledare och producenter: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Teknik och klippning: Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.____________________På https://bogbibblan.se finns en lista över alla verk vi nämner i avsnittet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I vårt tredje avsnitt den här säsongen dyker vi in i berättelser om exil. Queers har alltid rört sig mellan geografiska platser och rum, ibland frivilligt och ibland av tvång. Otaliga är de queers som har lämnat sina födelseorter för att leva sina liv på andra platser. Andra har skildrat en slags inre exil av att leva i främlingskap. Kort sagt den yttre och inre exilen har varit ett viktigt tema i den queera litteraturhistorien.____________________Queer exil, del 101.20 Milla och Makz funderar på det där med queer exil07.24 Utdrag ur böcker12.51 Vad är queer exil?27.18 Intervju med Andy E____________________MedverkandeGäster: Andy E, Khaled Alesmael, Roland på Eisenhertz och Johannes Bergquist.Reporter: Emil GöthbergProgramledare och producenter: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Teknik och klippning: Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.____________________På https://bogbibblan.se finns en lista över alla verk vi nämner i avsnittet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I vårt tredje avsnitt den här säsongen dyker vi in i berättelser om exil. Queers har alltid rört sig mellan geografiska platser och rum, ibland frivilligt och ibland av tvång. Otaliga är de queers som har lämnat sina födelseorter för att leva sina liv på andra platser. Andra har skildrat en slags inre exil av att leva i främlingskap. Kort sagt den yttre och inre exilen har varit ett viktigt tema i den queera litteraturhistorien.____________________Queer exil, del 300.11 Inre exil07.12 Queering Sápmi08.58 Samtal med Johannes Bergquist om queer samisk litteratur32.30 Författarpresentation: Abdellah Taïa34.29 Boktips____________________MedverkandeGäster: Andy E, Khaled Alesmael, Roland på Eisenhertz och Johannes Bergquist.Reporter: Emil GöthbergProgramledare och producenter: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Teknik och klippning: Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.____________________På https://bogbibblan.se finns en lista över alla verk vi nämner i avsnittet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ronie Berggren och Björn Norström om ett CNN i fritt fall efter otaliga skandaler, som borde få svensk media att inse att CNN inte är någon bra källa för nyheter om amerikansk politik. -------- STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

Katarina Wikars försöker se skönheten i slitna ytskikt och undrar vart alla de utrivna originalköken tog vägen. Och vilka hemskheter kan egentligen hända en om man blir klar med renoveringen? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 24 oktober 2018. Utrivna gamla kök låg i drivor utanför fastigheterna i Stockholms innerstad. Det måste ha varit tidigt 2000-tal. Eller? Det var hur som utförsäljningen av allmännyttan, massomvandlingarna till bostadsrätter. Inte nog med att köket skulle bytas ut, det skulle flyttas också. Alla rummen i bostadsrätten skulle byta plats med varandra. Det har alltid fascinerat mig som ihärdig läsare av heminredningsmagasin, där man utan att skämmas kan titta in i andra människors sovrum och garderober, det där med att flytta runt rumsliga funktioner, dra om alla ledningar, knacka ner de gamla väggarna.  Att husen liksom imploderade. Varför kan inte rummen bara vara där de var från början? Någon måste ju ha tänkt på hela huset bästa då det ritades och inte bara ditt lilla investeringsobjekt på tredje våningen till vänster. Och sen visade sig också mycket riktigt att en och annan bärande vägg hade tagits bort, att en och annan för tung Aga-spis var på väg genom bjälklagren ner till grannen. Att husen liksom imploderade.  En tung bok jag har på mitt förstärkta bord heter Byggnadsvård för lägenheter 1880 -1980 och är sammanställd av byggnadsantikvarierna Stellan Ridderstrand och Vicki Welander. Den handlar om att lära sig se skönheten i det gamla men försöker vara ödmjuk i sitt förhållningssätt, det är upp till var och en hur långt man vill gå i sina byggnadsvårdande ambitioner. Den går också pedagogiskt igenom lägenhetsbestånden under hundra år. Hur såg husens fasader ut på 1890-talet, var placerades köket? Hur högt var det i tak? Tre och en halv meter si så där i paradvåningarna kan man konstatera för att åttio år senare krypa ner mot 2,40 i miljonprogrammen. Det är för en amatör som jag olidligt spännande att efter läsningen gå runt och försöka härleda husen till rätt årtionde utifrån ornament eller inte, taksluttningar och vindsfönster etc. För in i några pampiga trapphus kommer man inte utan kod. Jag bläddrar genast fram till trettiotalet. På tal om utrivna kök. När mitt hus blev bostadsrättsförening var redan alla originalkök utrivna och ersatta med laminatluckor som efter några decennier blivit mycket trötta och nötta. Däremot är köken kvar där de alltid har legat - mot norr - med ett skafferi med ventil ut i världen. Alla lägenheter på trettiotalet skulle också nås av solstrålarna.  Utställningarna hette sådant som Bo Bättre. Mest byggdes det tvåor på trettiotalet med fiskbensparkett och linoleummattor och diskret småmönstrade tapeter och ljusa kulörer. I bokens andra del finns själva varsamma renoveringsdelen. Och nu heter det: Slitna ytskikt - bevarad charm. Men det gäller förstås en sotig 1880-tals lägenhet med kakelugnarna kvar och inte ett sunkigt badrum med plastmatta i 1970-talsbeståndet. Du förstår väl att man måste vänta in huset? Min mamma sa alltid att man aldrig skulle bli klar med en renovering. För när man var klar - så dog man. Hon brukade hänvisa till en väninna som renoverat köket och sen dött i hjärntumör. Jag vet fortfarande inte var gränsen mellan klar och oklar går. Om det räcker med att det fattas några lister eller om det fortfarande är oklart så länge vissa rum är i behov av en uppfräschning. I vår generation har vi noterat andra samband mellan familjekatastroferna och renoveringarna. Otaliga är de par som köpt hus på landet, och börjat med en totalrenovering av stora mått, till och med köpt gamla frikyrkor med altare och allt. De lägger tak, knackar puts, river ut golv, bygger till och med nya våningar, sätter in bergvärme och tar dit ett heminredningsmagasin och sen så när det är klart och de bara skulle kunna sätta sig i varsin soffa och titta in i den påkostat uppmurade kakelugnen, så skiljer de sig. Som om det bara var renoveringen som höll dem samman. Nu är det bara vi kvar. Och vad har vi gemensamt. Vad har vi att prata om? Jo, tapeteter, och hantverkare, och originalkrokar, själva renoveringen. I heminredningsmagasinen kan man läsa om människor som gjort det till sitt livsinnehåll, de renoverar och faktiskt vågar bli klara, och sen säljer de och flyttar till nästa ställe och börjar om från början igen med ytskikten. Hade det varit förr i världen hade de rivit ut allt men nu vet vi alla bättre. Att rummen måste få tid på sig att berätta, som det står i byggnadsvårdsboken. På nittiotalet satt vi om somrarna i ett gammalt reviterat soldattorp från sjuttonhundratalet där det var mörkt som i graven. Och där spisen rykte in. Och där det var hästmyrorna bakom väggarna, i timret. Kanske. Kan vi inte bara riva ut hela skiten och sätta upp gipsplattor så det blir lite rakare och måla vitt, sa jag, för det hade jag sett på teve att de gjorde. Min exman som då inte var min exman stirrade med fasa på mig, insåg min okänslighet, och sa: Du förstår väl att man måste vänta in huset. Hur lång tid tar det då? Det kan ta några år, sa han. Jag frammanade den krokiga soldatänkan som åldrats där medan spisen rykte in och gröten möglade. Skulle man bara ge sig till tåls? Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det som annars är bra med gamla hus är just detta - att det under ett ytskikt gömmer sig ett annat. Att man kan göra ett försiktigt snitt under det Stockholmsvita och få fram lager av lager av tapeter från förr. Att det under ett plastgolv och den spikade masoniten finns ett redan såpat skurgolv - om man har tur. Men ett utslängt originalkök är för alltid utslängt. Och då får man anlita några hantverkare som platsbygger ett gammalt för dyra pengar, om man inte bara lugnar ner sig lite och försöker bo in sig i det befintliga halvslitna. Vem vet, det kanske går att måla på laminat. När vi var unga och det ändå fanns någonstans att bo för unga flyttade vi runt i andra hand och så småningom mellan olika hyresrätter. Vi lärde att det inte fanns så mycket att göra med själva bostaden och kunde koncentrera oss på annat som det inre livet. Lägenheten såg ut som den såg ut. Oj, nu hamnade vi i ett laxrosa masonitkök. Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det var inte mycket att göra åt. Om man hackade för mycket i en hyresrätt blev man ersättningsskyldig när man skulle flytta. Vi försökte måla schablonmässiga gråa romber på en vägg i Hökarängen men det gillade inte bostadsbolaget. Jag noterar att det ligger färre utrivna kök på trottoarerna numera. Jag vet inte vad det betyder. Kan det vara så att människor har insett att det är livsfarligt att renovera? Själv har jag precis lärt att mina fönsterhaspar är original från trettiotalet och heter spanjoletter. De är inget vidare på att hålla tätt men det ska vara lite dragit i gamla hus. Som mamma brukade säga. Annars vet man inte vilka åkommor man kan dra på sig. Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

I höstsäsongens första Stil ska vi titta närmare på vad blommor kan locka fram i oss människor, inte minst när det gäller kreativitet och något så enkelt som glädje och förundran. I alla tider har blommors skönhet och färgprakt inspirerat allt från modeskapare, konstnärer, poeter och författare till botaniker, trädgårdsentusiaster och allmänt romantiskt lagda typer som hänfört beundrat och begrundat blommans mystiska väsen. Otaliga är människans försök att kommunicera med blommor och växter och när det inte fungerat har vi själva istället uppfunnit ett romantiskt språk åt blommorna blomsterspråket så att de ändå ska kunna tala till oss. I det här specialprogrammet ska vi få höra fyra historier om blommor och växter och människorna som älskar dem. Vi träffar konstnären Linda Spåman, som i sitt konstprojekt De dödas blommor samlade in krukväxter från dödsbon. Vi berättar historien om systrarna Jobs, som i mitten av 1900-talet gjorde succé med sina textila blommönster. Vi träffar smyckedesignern Frances Rivera och konstnären Vero Rivera som både är verksamma på den karibiska ön Puerto Rico och hämtar inspiration från öns blommor. Och så förklarar vi vår kärlek till den vilda ängsblomman. Programledare är Erik Sjölin.

Två kvinnor i de lappländska fjällen. Med barnen på magen och tälten på ryggen antar de kraftmätningen mot moder natur. Otaliga är berättelserna om män som drar ut i vildmarken för att söka äventyret och finna sig själva; män som seglar över stora hav, bestiger höga berg och stolt pressar flaggskaftet i sin erövring. Vad händer när två kvinnor, och två bebisar, gör samma sak? Programmet gjordes 2011 av Ella Petersson.

Höstens sista konsert är här. Ett viktigt mål för hela Svenska kammarorkestern, men kanske särskilt för flöjtisten Alissa Rossius. Som solist i ett stycke av Mozart kan hon äntligen få sin revansch. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Att vara musiker på högsta nivå är skört. Otaliga övningstimmar och slit ska mynna ut i en kort stunds lycka, känslan av att stå framför en fullsatt salong när allt stämmer. Men inget kommer gratis och alla timmar av övning kan snabbt gå förlorade om en olycka är framme. I Orkestern går vi bakom kulisserna och följer den nya chefsdirigenten Martin Fröst, den konstnärliga chefen Gregor Zubicky, hornisten Terese Larsson, violinisten Robert Bruus, podieinspicienten Hasse Bystedt och flöjtisten Alissa Rossius. En serie i fyra delar från 2020 av Olivia Sandell för produktionsbolaget Banda.

Höstens sista konsert är här. Ett viktigt mål för hela Svenska kammarorkestern, men kanske särskilt för flöjtisten Alissa Rossius. Som solist i ett stycke av Mozart kan hon äntligen få sin revansch. Att vara musiker på högsta nivå är skört. Otaliga övningstimmar och slit ska mynna ut i en kort stunds lycka, känslan av att stå framför en fullsatt salong när allt stämmer. Men inget kommer gratis och alla timmar av övning kan snabbt gå förlorade om en olycka är framme. I Orkestern går vi bakom kulisserna och följer den nya chefsdirigenten Martin Fröst, den konstnärliga chefen Gregor Zubicky, hornisten Terese Larsson, violinisten Robert Bruus, podieinspicienten Hasse Bystedt och flöjtisten Alissa Rossius. En serie i fyra delar från 2020 av Olivia Sandell för produktionsbolaget Banda.

Fredrik har varit nykter på fest på en båt. Från vilken svensk småstad vill Janne Josefsson EGENTLIGEN ha sin härkomst? Otaliga gäster och sidekicks dyker aldrig upp. Jesper listar bebishjärna som vanligt. Vem ÄR egentligen personen bakom det så älskade Instagramkontot "Dyngbaggegalan", GBG-korre Mike Kaiser förklarar Spårvagns-EM, och Axel Söderbäck rusar in i studion och talar om vad fan som händer i helgen i programmets hittills kortaste inslag. PATREONEXKLUSIVT: Hela intervjun med Dyngbaggegalan Calle om de stundande skandalspelningarna i Bad Gastein Jesper MÅSTE ha bulle Totalt 2 h GOTT SNACK! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Katarina Wikars vänder och vrider på sorl, brus och kallprat och försöker få fatt i tystnaden. Måste man betala för den? Är det ultimata inför ålderdomen att hitta någon att våga vara tyst med?  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Är tystnaden något eftersträvansvärt eller är det döden? Tyst som i graven, heter det ju. När barnen har flyttat ut lägrar den sig, tystnaden. Jag minns när de var små och larmade runt hur irriterad jag kunde bli på stojandet. Ibland var det föräldrajour på förskolan och jag var alltid helt förundrad över att fröknarna, som det hette på den tiden, inte fick psykbryt redan på förmiddagen av ljudnivån. Det sägs att de ljud man inte själv kan kontrollera är de mest stressframkallande. Grannarnas fest är alltid mer störande än ens egen. Det lågfrekventa brusandet i rören. En köksfläkt som inte går att stänga av kan få en tidigare relativt stabil väninna att gå i taket, balansera på stegar, skruva på baksidan av något bara för att få det tyst, ringa jourreparatören mitt i natten. Om man är radioreporter och kommer in i ett rum där man inte har varit tidigare ska man vända öronen utåt och lyssna hur rummet låter. Är där en fläkt? Ett kylskåp som surrar? Vägarbete på gatan utanför? Ibland måste man flytta runt både människor och möbler. Ett konstant irriterande bakgrundsljud är värre än tillfälliga hammarslag. Ett rum mot gården brukar betyda lugn och ro. Det man förlorar i gatans eventuella puls och utsikt vinner man i en sövande tystnad men de gamla gårdshusen och det inte bara i Berlin brukar ha enbart sand i mellanväggarna. Otaliga är de som från början ofrivilligt men sedan allt mer kontrollerat lärt sig att lyssna efter de där ljuden från andra sidan väggen som man vet ska komma. Grannarnas gräl och samlag. En ensam telefon som ringer i en tom lägenhet. Det är som att bo i ett dockskåp, ett hus i genomskärning där själva fasaden är nerplockad. Jag har haft en återkommande dröm om nätterna om ett flerfamiljshus där väggarna mellan lägenheterna är borta. Man måste gå genom andra människors bostäder för att komma hem. Ett  sovrum är nästan inne i grannens vardagsrum. Så måste det vara i ett temporärt boende för många nyanlända, som i en gymnastiksal med lösa skärmar, där privatliv en lyx man inte ens vågar drömma om. En tvåa på trettiotalet ansågs lagom till en barnfamilj. Man fällde samman sängarna om dagarna, drog ihop utdragssofforna. Min pappa hade nio syskon och från april till oktober fick han och två av bröderna sätta på sig toppluvorna och vantarna och gå ut och sova i vedboden. Det är väl med tystnaden som med resten av klassamhället. Det är något som det går att köpa. Slippa belamrade badstränder. Trånga trappuppgångar. Lövtunna väggar. Ha möjlighet att sätta mobilen på ljudlös. Förr i världen hade man telefon för att någon skulle ringa på den, för att komma i kontakt, höra en annan människas röst på linjen. Nu vill man inte bli nådd. Det är den ultimata friheten. Tala är silver, tiga är guld, det är ett typiskt svenskt ordspråk från förr. Man skulle inte gå runt och sladdra. Låt maten tysta mun är ett annat. Betydde det att all konversation vid middagsbordet var förbjuden? Här koncentrerar vi oss på att äta. Man kan se sådana par på restaurang ibland, de säger inte ett ord till varandra under en hel måltid. Har de inget att prata om eller har de levt så länge med varandra att de vågar vara tysta? För det finns också något som heter kallprat, det som bara pågår och som ingen lyssnar till, det ligger som en matta över den där tystnaden man både längtar till och räds. Vad skulle hända om vi bara satt här alldeles tysta? Skulle det bli farligt då? Vad var det för tystnad som Doktor Murke i Heinrich Bölls roman samlade på och beslöt sig för att klippa ihop? Hur låter tystnaden mellan orden? Ibland har den fått status av ett musikstycke. Ibland är den instängd i ett dödsdämpat rum helt utan akustik.  Den brasilianska författaren Clarice Lispector skrev i sin allra sista roman den här bruksanvisningen: : Jag vet hur man skapar tystnad. Det går till så här: jag sätter på radion riktigt högt så stänger jag plötsligt av den och så får jag in tystnaden. I Maria Stepanovas Minnet av minnen skriver hon om avfärderna förr. Hur man tillsammans teg ett par minuter så att uppbrottet kunde samla på sig sitt slutgiltiga allvar. Och det där väl därför som det finns kollektiva obligatoriska tysta minuter. Vi är tysta nu, många tillsammans. Där att sörja, för att hedra minnet. För att finna ron. Alltfler åker också på retreat, betalar för att vara tysta, för att slippa mobilerna, kallpratet, för att slippa konversera, bli nådda. Vad finns det då i tystnaden? Ligger det en liten insikt och halvslumrar bakom allt fladder, eller ett lugn till förväxling lika döden? När man säger att man måste prata om det kan det vara en tystnad över flera generationer som måste brytas. Något man har sopat under mattan i familj ett helt liv eller i ett samhälle i tusentals år: Vi har inte pratat om alkoholismen, övergreppen, otroheterna, den psykiska ohälsan enligt modellen om vi tittar åt andra hållet och inte låtsas om så finns det inte. Och när någon tar tag i den kvava tystnaden och liksom vädrar ut den kan det orsaka sår och splittringar och livslång osämja. Min luft mot dina igenklistrade fönster. Det är livslögnen som dramatiken lever av. En poet sa till mig att det var överskattat att tala. Att han alltmer som vuxen hade börjat respektera föräldrarnas tystnad. Det går inte att tala om precis allt. Visst kanske måste sjunka mot botten, bäddas in i glömskan. Min egen mamma låtsades att hon inte hörde när jag i tjugoårsåldern ville få svar på vissa besvärliga frågor, som om simulerad dövhet kunde vara lösningen. Och jag har faktiskt en större förståelse nu än förr för det tilltaget. Jag minns när mamma låg på sjukhus den sista hösten och jag kom hem till det gamla huset på kullen, hur tomt det var. Hon hade alltid varit den som varit hemma, som jag hade kunnat mäta min rörelse bort utifrån, nu var det nedsläckt och när jag kom in märkte jag att där var stora, loja vindsflugor överallt på övervåningen, de hade krupit in i värmen för att övervintra, och jag tog en flugsmälla, klättrade på stolarna, dräpte den ena efter den andra, säkert femtio stycken. Till slut var det bara en kvar, som surrade runt mitt huvud, liksom retfullt, inte lät sig nås. Jag stod på en målarpall och försökte skaka den ut ur taklampan. Så äntligen fick jag den. Smack. Och då blev det fullständigt tyst. Inte en enda vinterfluga kvar. Nu var jag alldeles ensam. Det var så här den lät. Tystnaden. Det kan vara så att man har fått en ranson ord utmätt åt sig och förr eller senare tar det stopp. Att inte orka berätta om sitt liv, sina semestrar och tillkortakommanden för ännu en människa. Visserligen förvandlas det mesta med åren till färdigförpackade anekdoter enligt modellen jag minns bara orden jag använder när jag berättar men tänk så skönt att ha en livsmänniska att tiga sig genom en måltid med, lugnet i att veta vad vederbörande skulle säga om munnen öppnades, att kunna avge det slutgiltiga omdömet om en kärlek eller stark vänskap: vi teg bra ihop. Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se

"Jag vet inte hur många gånger man har kallat mig white trash", säger Therese som är nyinflyttad till ett av de mest white trash-täta områdena i Sverige det är verkligen ett uttryck jag hatar!" I det andra programmet i Mia Blomgrens serie ”Dom kallar oss White Trash” möter ni 30-åriga Therese.Hon är på väg att köpa läsk och cigaretter när Mia Blomgren stannar henne för att fråga om hon har hört uttrycket ”white trash” någon gång? Det har hon. Otaliga gånger. Redan som liten flicka på skolgården i den lilla orten Hallstahammar fick Therese höra att hon var både white trash och ”bidragssnigel”. Då var hennes mamma sjukskriven och hennes pappa hade fått sparken från arbetet. Idag kan Therese räta på ryggen och skäms inte för vare sig sitt ursprung eller att hon gillar pommes frites-krydda och prydnadssaker i bokhyllan. Ett program från 2012 av Mia Blomgren.

Jag vet inte hur många gånger man har kallat mig white trash, säger Therese som är nyinflyttad till ett av de mest white trash-täta områdena i Sverige det är verkligen ett uttryck jag hatar! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I det andra programmet i Mia Blomgrens serie ”Dom kallar oss White Trash” möter ni 30-åriga Therese.Hon är på väg att köpa läsk och cigaretter när Mia Blomgren stannar henne för att fråga om hon har hört uttrycket ”white trash” någon gång? Det har hon. Otaliga gånger. Redan som liten flicka på skolgården i den lilla orten Hallstahammar fick Therese höra att hon var både white trash och ”bidragssnigel”. Då var hennes mamma sjukskriven och hennes pappa hade fått sparken från arbetet. Idag kan Therese räta på ryggen och skäms inte för vare sig sitt ursprung eller att hon gillar pommes frites-krydda och prydnadssaker i bokhyllan. Ett program från 2012 av Mia Blomgren.

"Jag vet inte hur många gånger man har kallat mig white trash", säger Therese som är nyinflyttad till ett av de mest white trash-täta områdena i Sverige det är verkligen ett uttryck jag hatar!" I det andra programmet i Mia Blomgrens serie Dom kallar oss White Trash möter ni 30-åriga Therese. Hon är på väg att köpa läsk och cigaretter när Mia Blomgren stannar henne för att fråga om hon har hört uttrycket white trash någon gång? Det har hon. Otaliga gånger. Redan som liten flicka på skolgården i den lilla orten Hallstahammar fick Therese höra att hon var både white trash och bidragssnigel. Då var hennes mamma sjukskriven och hennes pappa hade fått sparken från arbetet. Idag kan Therese räta på ryggen och skäms inte för vare sig sitt ursprung eller att hon gillar pommes frites-krydda och prydnadssaker i bokhyllan. Det här programmet sändes första gången 2012. Onsdag 31 maj 2017 börjar Mias nya serie i tre delar "Akademikerjävlar".   mia.blomgren@sverigesradio.se

I det andra avsnittet i Professor Magentas mörkertriologi tar vi oss till de mest outforskade trakterna vi kan föreställa oss. Om ljus står för klarhet och upplysning, så är detta avsnitt det svartaste svart. Johan Lind, biolog på Stockholms universitet och känd naturfotograf, återkommer till vår studio! I detta avsnitt berättar Johan om livet i djuphavet. Han berättar bl a om hur livet anpassat sig till mörker, avsaknad av växtlighet och om livets uppkomst. Johan tipsar om fascinerande djurarter och om ett forskningsprojekt som livestreamar sina undervattensexkursioner. Otaliga observationer tyder på att massan i vårt universum till störst del består av något vi inte kan se i våra vanliga teleskop. Denna så kallade mörka materia, som inte interagerar med fotoner och därför är osynlig för oss, kan inte vara av den sorts materia som vi är uppbyggda av, utan måste vara av ett helt annat exotiskt slag. Vi vet ännu väldigt lite om den mörka materians egenskaper och om den ens existerar. Finns det kanske andra förklaringar till de gåtfulla observationerna som gjorts? Professor Magenta intervjuar Sara Strandberg som är partikelfysiker och letar efter just mörk materia vid ATLAS experimentet vid den stora partikelkollideraren LHC (Large Hadron Collider) på CERN. Sara berättar om hur mörk materia-problemet uppdagades samt om de olika teoretiska modellerna som finns och som forskarna just nu är i full färd med att testa. Dessa intressanta samtal kompletteras med italiensk housemusik. Mellan intervjuerna får vi njuta av låten 'Let There be House' av Umi Rea. Som vanligt spelar vi även mellanspel av jazzkompositören Sebastian Bergström.

Det är inte ofta som länders premiärministrar begeistrat beskrivs som både sexiga och smarta, och hamnar på listor över världens bäst klädda män, men det gör Kanadas politiska ledare Justin Trudeau. Kanada är ett land som många, inte minst amerikaner, säger sig vilja flytta till idag. Och inte bara på grund av missnöje med utgången av valet i USA. Detta beror också på landets premiärminister, som har väckt uppmärksamhet genom sin stil.Eller uppmärksamhet, är kanske ett väl svagt ord att använda. Den 45 år gamla Justin Trudeau, ledare för Kanadas Liberala Parti, har blivit hajpad och hyllad som om han hette Justin Bieber, en kille som för övrigt också kommer från Kanada.Otaliga bilder av Justin Trudeau delas i sociala medier där de ofta överöses med likes, och en hel del skadeglada kommentarer till alla som inte har en lika modern premiärminister. Eller lika snygg.På en vanligt förekommande bild poserar Justin Trudeau i bar och vältränad överkropp, och halvlångt hår. En tatuering syns på hans vänstra överarm.Men så har förstås Justin Trudeau inte alltid satsat på att bli politiker, även om hans pappa Pierre Trudeau var premiärminister, och minst lika omsusad och omtyckt, i alla fall till en början.Innan Justin Trudeau blev vald till Kanadas premiärminister i oktober 2015 hade han inte bara hunnit med att ge ut en självbiografi med titel Common Ground, där han berättar om sin barndom och bevekelsegrunder som liberal politiker.Han hade även varit amatörboxare och jobbat som tv-skådepelare, snowboardinstruktör, lärare i franska, drama och matte. Och han hade läst litteraturhistoria, studerat hur människor påverkar miljön, och pluggat teknik. Och han är än idag en hejare på yoga. Erfarenheter som gör att man på nätet kan hitta filmklipp där han både visar hur man trovärdigt ramlar ner för en trappa som ett partytrick, och förklara hur en kvantdator fungerar.När Justin valdes till premiärminister av Kanadas befolkning 2015 var det en skräll som gav genklang över hela världen, och i olika sorters sammanhang. Inte sällan där man tidigare inte haft en tanke på att uppmärksamma kanadensiska politiker.Bara två månader senare var Justin Trudeau föremål för ett stort beundrande reportage i amerikanska Vogue med rubriken: New Young Face of Canadian Politics. Där beskrevs han som elegant i sin blå kostym och bruna skor i ledig stil.I veckans program tittar vi närmare på ett plagg som för många män, inte minst för Justin Trudeau, som vill signalera en sorts avspänd makt och effektivitet den välstrukna skjortan, med ärmarna upprullade till armbågarna. Vi pratar också med Magnus Ek från Centerpartiets Ungdomsförbund och Philip Botström från SSU två unga politiker som vet hur man sparkar igång sin politiska karriär i Sverige idag. Och så tar vi reda på varför hockeytröjor har blivit så populära, även utanför hockeyrinken.Veckans gäster är Lennart Pehrson, författare och journalist, samt Petter Arbman, musikintresserad psykolog som även gör egen musik.

KONSTNÄR, DRAMATIKER, KULTURSKRIBENT. Konstnärinnan och dramatikern Marianne Lindberg De Geer talar om sin olyckliga barndom. Fadern tar livet av sig och modern är den indirekta orsaken. Konstnärinnan Marianne Lindberg De Geer berättar i sitt Sommarprogram om hur hon upplevde sin barndom. Fadern var överläkare och modern hemmafru och det var hembiträdet Ilse som stod för närhet, ömhet och trygghet. Moderns handlingar var den indirekta orsaken till faderns självmord. Nu söker Marianne försoning med sina föräldrar.Om Marianne Lindberg De GeerSade i vintras upp sig från sin tjänst som chef för Konst & Design på Kulturhuset i Stockholm efter en debatt om yttrandefrihet och konstnärerna Lars Vilks och Makode Linde.Hade sin första utställning på Galleri Händer i Stockholm 1988. Otaliga utställningar sen dess. Representerad på bland annat Moderna muséet, Nationalmuseum och Wanås stiftelse. Offentliga verk i Borås och Växjö har skapat stor debatt.Arbetade 14 år som mentalskötare innan debuten som konstnär. Utbildad maskör. Gjort scenografi och kostym till många teateruppsättningar. Fått Stockholm stads hederspris och TCO:s kulturpris.Tittar mycket på fotboll på tv.Marianne Lindberg De Geer har varit Sommarvärd 1996.Producent: Ludvig Josephson

Ja! Slå följe med tonårsflickan Esther och följ hennes glamorösa och intensiva gratisätarmånad i New York 1953. Läs t o m kapitel sju, tillsammans med författarna Qaisar Mahmood och Nina Lekander. Möt författaren Carola Hansson, Augustprisnominerad för sitt inkännande porträtt av Leo Tolstojs älsklingsdotter Masja, i boken med samma namn. Vår reporter Anna Tullberg har i Masja fått en vän för livet, och hon träffar Carola Hansson i Uppsala. Och så tar vi tag i det här med spriten och skrivandet! Otaliga är de författare som brottats med alkoholen, och det finns både romantiska som förfärande skildringar av supandets betydelse för litteraturen. Men vad har de här verksamheterna egentligen med varandra att göra? Möt bland andra författaren och nyktre alkoholisten Gunnar Ardelius i Joanna Goreckas reportage.

Få saker har retat upp lyssnare som svordomar i etern. Otaliga var dom klagobrev och samtal till radiotjänst som handlade om detta. Men 1 april 1943 kunde Sven Jerring presentera en revolutionerande teknisk uppfinning som skulle minimera risken för fula ord i etern, nämligen svordomskompressorn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Få saker har retat upp lyssnare som svordomar i etern. Otaliga var dom klagobrev och samtal till radiotjänst som handlade om detta. Men 1 april 1943 kunde Sven Jerring presentera en revolutionerande teknisk uppfinning som skulle minimera risken för fula ord i etern, nämligen svordomskompressorn.

Här får du den sanna berättelsen om hur LCHF kom till! Vad äter man som grundare av LCHF? Och hur har det varit för läkaren Annika Dahlqvist under åren då tidningsrubrikerna har varit fulla av slagord mot ”Fettdoktorn” Annika? Här får du allt från mattips till synpunkter på vaccinering till högst personliga berättelser om en strid om kosten i hälsans tecken. Och vad är egentligen läkarnas roll i det här … läs mer

Otaliga är berättelserna om män som drar ut i vildmarken för att söka äventyret och finna sig själva; män som seglar över stora hav, bestiger höga berg och stolt pressar flaggskaftet i sin erövring. Vad händer när två kvinnor, och två bebisar, gör samma sak? I dokumentären "Mamma tar semester" antas kraftmätningen mot moder natur av två kvinnor. Med barnen på magen och tältet på ryggen vandrar de ut i de lappländska fjällen. Från 2011.   Ella Petersson Debuterade som radioproducent med realityserien Såpoperastudion (Årets musik, Stora radiopriset 2009). Hon har producerat flera serier för P1 och P2, bland annat: Från Platon till Pirate bay, Stockholm – Mockba och Mord i svartvitt. Ella har också ett förflutet som thermos i gryningen i P2:s morgonprogram Aurora och hörs regelbundet i Kulturnytt i P1. 2010 gick hon ut Dramatiska Institutets magisterutbildning "Det personliga berättandet i radio", och i mars 2011 vann hon Tempo Radio Award med programmet Ella Petersson; Moskva.

William Randolph Hearst (1863-1951) byggde sig ett eget slott, samlade på fler grejer än de flesta - och gav upphov till en av världens mest berömda filmer, Citizen Kane. Han skapade även ett medieimperium som bland mycket annat publicerar modetidningar som Elle, Marie Claire, Cosmopolitan och Harpers Bazaar. I veckans STIL berättar vi mer om denne banbrytande publicistexcentriker.   I år firar Hearst Corporation att det är exakt 125 år sedan William Randolph Hearst satte titeln ”ägare” i redaktionsrutan på tidningen The San Francisco Examiner. Det var hans första tidning, som lade grunden till vad som kom att utvecklas till ett multimedieföretag, det första i sitt slag. Under mottot ”informera, inspirera och underhålla” driver Hearst idag 15 dagstidningar, 20 magasin, 29 tv-stationer, två radiostationer – och är dessutom delägare i ett flertal kabelkanaler, plus en hel del annat också. Och det är helt i grundaren William Randolph Hearst anda. För sällan – ja, faktiskt aldrig tidigare – hade världen skådat en lika innovativ entreprenör i mediebranschen. Skyll på honom för att idag välbekanta tricks för att fånga uppmärksamheten – sport, brott, sex och skandaler – är satt i system. ”En tidning från Hearst är som en skrikande kvinna som rusar ned för gatan med uppskuren hals”, som en av hans journalister krasst konstaterade. Men han tryckte inte bara nyheter i tidningar, utan sände nyheter från sina egna radiostationer. Och magasinens tidningsredaktörer uppmanades att bara köpa historier som kunde göras om till filmmanus, som i sin tur kunde produceras av en filmstudio som han drev tillsammans med Louis B Mayer. Långt innan ett uttryck som ”synergieffekt” blev poppis att slänga sig med bland dagens företagsledare hade Hearst satt det i system. Pengarna rasslade in och han gick hängivet in för att köpa, köpa, köpa och samla, samla, samla på grejer – som han förvarade i ett flott slott, som han lät bygga i Kalifornien. San Simeon hette det och kallas idag för ”Hearst Castle”.  Om hur det är att komma dit och uppleva överdådet får vi höra i programmet. Vi har också träffat finansmannen Erik Penser. Under 1980-talet var en av de mäktigaste i branschen, men förmögenheten föll platt under krisen 1991. Men han kom igen. Ett par år senare startade han Erik Penser Bank. Idag pendlar han mellan Stockholm och godset i England, där han är bosatt sedan mitten av 70-talet. Han gillar också att samla. Det började han med redan som tioåring – då med serietidningar och bioaffischer. Nu är samlingarna så omfattande att de växt sig ur hans hus och fått flytta in på banken i Stockholm. Vi har även besökt ett legendariskt svenskt tidningsgeni som verkligen kan konsten att sälja tidningar och öka upplagor – Gunny Widell. Veckotidningarnas livräddare har hon kallats. Otaliga är nämligen de gånger hon under 1970- och 80-talet kallades in av Bonnier för att rädda olika sjunkande veckotidningar, som Husmodern, Vecko-Revyn, Damernas Värld och Sköna Hem.  Och så får vi höra om vad som egentligen hände med Patty Hearst, William Randolph Hearst barnbarn, och varför hon poserade med basker och k-pist på bild 1974. Veckans gäst är Mårten Blomkvist, filmjournalist på Dagens Nyheter.

Otaliga är berättelserna om män som drar ut i vildmarken för att söka äventyret och finna sig själva; män som seglar över stora hav, bestiger höga berg och stolt pressar flaggskaftet i sin erövring. Vad händer när två kvinnor, och två bebisar, gör samma sak? I dokumentären "Mamma tar semester" antas kraftmätningen mot moder natur av två kvinnor. Med barnen på magen och tältet på ryggen vandrar de ut i de lappländska fjällen. Från 2011.   Ella Petersson Debuterade som radioproducent med realityserien Såpoperastudion (Årets musik, Stora radiopriset 2009). Hon har producerat flera serier för P1 och P2, bland annat: Från Platon till Pirate bay, Stockholm – Mockba och Mord i svartvitt. Ella har också ett förflutet som thermos i gryningen i P2:s morgonprogram Aurora och hörs regelbundet i Kulturnytt i P1. 2010 gick hon ut Dramatiska Institutets magisterutbildning "Det personliga berättandet i radio", och i mars 2011 vann hon Tempo Radio Award med programmet Ella Petersson; Moskva.

Otaliga är berättelserna om män som drar ut i vildmarken för att söka äventyret och finna sig själva; män som seglar över stora hav, bestiger höga berg och stolt pressar flaggskaftet i sin erövring. Vad händer när två kvinnor, och två bebisar, gör samma sak?

I slutet av 2010 dömdes den iranska regissören Jafar Panahi till sex års fängelse. Han är dessutom också förbjuden att göra film, ge intervjuer eller lämna Iran de närmsta 20 åren. I veckans Kino sätter vi Panahi och hans filmer i fokus. Vad är det som regimen reagerat så starkt på i filmer som Kvinnor offside, Rött guld och Cirkeln. Och vad kan omvärlden göra för att stötta en fängslad regissör? Göteborgs filmfestival invigs den här veckan. En av filmerna som visas i kritikerserien är Homelands, där regissören Syllas Tzoumerkas skildrar Greklands samtidshistoria. En film om tre generationer, färgade av manliga hierarkier, där 60-talets demonstrationer och dagens ekonomiska kris blandas.Möt honom i Kino. När journalisten och filmaren Yaba Badoe arbetade som frilansare för BBC i Ghana stannade chauffören bilen en dag och pekade mot ett slitet läger. Det bor häxor där, sa han. Med filmen Witches of Gambaga berättar Yaba Badoe om hur urgamla myter om kvinnor fortfarande i högsta grad är levande. Kvinnor som sticker ut i byn, är obekväma eller rika, riskerar att kallas häxor och bli utvisade till lägret i Gambaga. Hör om filmen som satt ljuset på ett tidigare negligerat problem och väckt debatten om mänskliga rättigheter i Ghana. Minns du Klass 9a? Serien om en skola i Malmö som blev både uppmärksammad och omdebatterad när den visades på Svt 2008. Nu kommer säsong två med en ny klass och nya lärare. Men vilka risker finns det när utbildning görs till tv-underhållning? Otaliga är de skådespelare som gestaltat deckarhjälten Sherlock Holmes på tv och film. I den brittiska tv-serien Sherlock har Holmes och hans följeslagare Watson förflyttats till 2000-talets London. Malin Sandberg har tittat på Sherlock Holmes förr och nu. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Har du tröttnat på din pilliga, ömtåliga, krånglande handdator och söker istället ett smidigt, lätthanterligt system för att hålla reda på allt du har att göra? Har du alltför många kom-ihåg-lappar i handväskan eller i dina fickor? Klart! handlar idag om tio kort som kan bli dina bästa vänner. Nu tar Klart! sommarledigt och är tillbaka vid god vigör i din mailbox kl 8:45 måndagen den 1 september. Jag önskar alla Klart!-läsare och -lyssnare en njutningsfull och rekreerande sommar! David Stiernholm