Podcasts about sakerna

Avsnitt 444 handlar om Jacobs topp 7 saker de flesta bör fokusera på för en bättre hälsa. Efter att ha funderat kring en fråga från en följare i några timmar så kom Jacob fram till en lista för de saker som han tror är viktiga för en god hälsa. Han har dessutom funderat kring hur stor betydelse han tror att de har i förhållande till varandra och hur stark evidensen verkligen är för de olika sakerna. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Intro - värme när man inte alls är värmeanpassad (00:02:37) Wille har börjat läsa böcker den senaste tiden (00:08:42) Det vi tror är viktigast för god hälsa - och hur säkra vi känner oss på det (00:13:29) Listan gäller saker som berör befolkningen - för vissa individer kan andra saker spela större roll (00:15:20) Plats 1 - Sämst för hälsan är Rökning (00:17:38) Bradford Hill kriterinerna för kausalitet via observationsstudier (00:29:38) Plats 2 - Bär inte runt på för mycket fettmassa (00:43:24) Plats 3 - Alkohol har tappat en plats jämfört med för några decennier sedan (00:50:54) Plats 4 - Regelbunden träning och motion (00:57:43) Plats 5 - Tillräcklig och fullgod sömn (01:03:55) Plats 6 - Bättre mat påverkar hälsan för sig själv utöver effekter på vikten (01:09:36) Plats 7 - Gemenskap och ett känsla av ett socialt sammanhang (01:13:30) Stress får vara med som en bubblare (01:16:38) Saker som inte är med på listan

JUST NU: Allsvenskan - din nya dagliga nyhetspodd om allsvenskan. Varje dag får du senaste nytt och analyser kring vad som händer i vår inhemska liga. Gänget bakom Fotbollskanalen i Stockholm, Göteborg och Malmö finns med er varje dag. Missa inte JUST NU: AllsvenskanAnsvarig utgivare: Alexander Rosenlund Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ånger - är det något att ha egentligen? Nej kanske inte, det som har hänt har hänt! Men, i veckans avsnitt går vi igenom de där sakerna som är vanligast att ångra när man ligger på sin dödsbädd och ser tillbaka på sitt liv. Hur ska vi göra för att inte hamna där? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans regel: Dela aldrig information om din kompis och hans dejt. Hur träffar man oftast någon? Jo, genom “a friend of a friend”. Och om du har träffat någon på detta sätt så har dina vän precis blivit en farlig dubbelagent, för att han eller hon vet förmodligen saker om dig som skulle kunna skada din nyblivna relation. Skicka era frågor och funderingar till någon av dessa profiler:Bob: https://www.instagram.com/bobeborta/Malte: https://www.instagram.com/malte.gardinger/Nonni: https://www.instagram.com/nonniardal/ Producent: Jakob Almgren

Är det omöjligt att kombinera dikt och politik? Med författarparet George och Mary Oppen som exempel reflekterar David Zimmerman över relationen mellan liv och konst. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den 11 juni 1950 passerar det amerikanska författarparet Mary och George Oppen gränsen mot Mexiko. De är oroliga. Sonoraöknen är så här års otroligt het, omkring 50 grader. Inte bara deras dobermann och papegoja ser vissna ut inne i bilen, mest ängslas de för sin tioåriga dotter Linda. De frågar varandra: vad ska ske med oss nu? Hur länge ska vi bo i Mexiko? Kommer FBI att lämna oss ifred?Väl i Mexiko blir Linda och Mary matförgiftade och familjen tvingas dela på sig. En vecka senare ses de igen i ett hotellrum i Mexico City. Alla somnar omedelbart, Mary och Linda i sängen, George i badkaret. De klarade sig, den här gången.George och Mary Oppen var beredda att offra ovanligt mycket för sina konstnärliga och politiska övertygelser. Denna typ av heroism har jag själv aldrig varit i närheten av, vilket nog gäller många av oss som grunnar på hur man egentligen bör leva ett liv med skapardrömmar. Av någon anledning hamnar nämligen idén om att ”leva gott eller rättfärdigt” ofta i konflikt med ”att skapa konst”. Så var det också för makarna Oppen, innan de mot slutet av sitt liv faktiskt verkade hitta en lösning. Kanske kan deras historia därför lära oss något om relationen mellan liv och konst. Under sin exil tänker nog varken George eller Mary Oppen på att skapa. De är 42 år, har övergett konsten för politiken och förklarats vara nationens fiender. Det har gått sexton år sedan George publicerade en kort diktsamling och det ska dröja innan han blir en storfavorit både hos avantgardepoeter och mer traditionella lyriker som Louise Glück. Det dröjer också innan Mary återupptar sitt måleri och skriver den rafflande självbiografin Meaning a Life, som kommer att göra berättelsen om parets liv till en amerikansk legend.Det är en berättelse som börjar romantiskt. De träffas på college och bestämmer sig som artonåringar för att bryta upp tillsammans. De liftar genom USA och gifter sig hux flux på vägen, för att slippa polisens misstänksamma frågor.I Michigan skaffar de sig en segelbåt och seglar mot Manhattan. Så fort de hoppat i land rusar de oanmälda in i en spirande litterär sammanslutning kring poeterna Charles Reznikoff och Louis Zukofsky. Gruppen kallar sig för ”objektivister” och upprättar stränga krav på poesins saklighet. De vill att dikten i någon mån ska vara sann mot poetens konkreta erfarenhet av världen. I en källare trycker de böcker, bland annat Georges debutbok Diskret serie. George Oppen förklarar sin strävan på följande sätt: ”Om ingen utmanade mig, skulle jag kalla poesin ett prov på sanning. Om någon ändå gjorde det, skulle jag säga: ett prov på uppriktighet”.Det är kanske denna empiriska poetik som tvingar makarna Oppen att omvärdera sina liv radikalt i början på 30-talet, när världen hastigt förändras och den konstnärsbubbla som de lever i spricker. Bestörta bevittnar de hur människor omkring dem plötsligt saknar bostad och arbete, och hur fascismen vinner mark. Att ställa konsten i politikens tjänst strider mot deras stränga estetiska krav. De förstår att de skulle behöva ta till retoriska knep och förenklingar för att bli hörda på ett politiskt möte. Är det möjligt att i detta skede i stället ägna sig åt en apolitisk konst? Nej. De lägger ned sina pennor och går med i kommunistpartiet. Nu inleds ett mångårigt socialt arbete, och när kriget kommer tar George värvning och reser till Frankrike. Som jude och kommunist ser han det som sin plikt att slåss mot fascisterna.Många av oss hade tänkt och gjort annorlunda. Är det verkligen omöjligt att kombinera poesi och politik? Nej, vill jag protestera. Inte minst med tanke på att den poesi George Oppen senare skrev i mångt och mycket kan kallas politisk. Parets drastiska beslut kastar ändå ljus över en fråga som jag i vanliga fall försöker förtränga – är inte konsten ibland blott en undanflykt?Kort före krigsslutet letar sig en tysk granat in i det rävgryt där George Oppen gömmer sig tillsammans med två kamrater. Han är den enda som klarar sig och återvänder hem, skadad och traumatiserad. Där har den så kallade McCarthy-eran börjat, vilket innebar att FBI vänder på varje sten i jakt på misstänkta kommunistsympatisörer. De knackar på hos makarna Oppen. Ställer frågor. Söker upp grannar och släktingar. Var familjen än går följer agenterna efter, alltmer påträngande, hotfulla. När kamrater fängslas ser familjen ingen annan utväg än att fly landet. De bor i Mexiko i åtta år, umgås med andra radikaler i exil och brödjobbar. George arbetar exempelvis med att bygga hus. Men snart börjar det krypa i dem, det är något som saknas. En psykiatriker får dem att inse: de behöver konsten! Nu genast. Raskt flyttar de till Brooklyn och George publicerar den ena diktsamlingen efter den andra. Mary målar och tar upp skrivandet. De håller fast vid sitt ideal att konsten ska vara grundad i egna erfarenheter. Och nu har de fått ett rikt register av upplevelser att ösa ur. George Oppens bok Of Being Numerous får Pulitzerpriset 1969. Denna exceptionellt märkliga och känsliga anti-krigsdikt inleds just med orden: Det finns saker som omger våra liv, och ”att se dem är att känna oss själva”. Förtrogenheten med det praktiska livet är en av styrkorna i såväl Georges poesi som Marys memoar. Sakerna och människorna omkring dem var avgörande byggstenar i konstverken. I en central passage skriver Mary Oppen att ”vi sökte efter en estetik enligt vilken vi kunde leva”. Att leva, oavsett om det är ett konstnärligt eller politiskt liv, är alltså en estetisk fråga.Kanske kommer sig min egen skuldkänsla av en fixering vid det färdiga konstverket. Jag tänker mig att en konstnär i första hand ska producera något. Men vad som framgår när jag läser makarna Oppens texter är att den konstnärliga slutprodukten aldrig varit deras huvudsakliga mål. Det är det livslånga skapandet av mening som är poängen med ett estetiskt liv. Dessutom har människan ”valt meningen / i att vara talrika”, som George skriver i Of Being Numerous. Det innebär att vi måste förhålla oss till det gemensammas bästa.Till sist tycks makarna Oppen landa i att liv, politik och konst inte är åtskilda, trots allt. Estetik handlade för dem inte bara om att iaktta världen noggrant, utan också om att våga dra slutsatser av vad de såg. Insikter som flera gånger krävde obekväma uppoffringar. På så vis blir estetiken en fråga som innefattar alla livets aspekter, inte bara dem som utspelar sig vid skrivbordet. Jag tvivlar på att de själva skulle rekommendera alla att leva på exakt samma sätt, men finner ändå något djupt uppfordrande i Oppens livsestetik. Lev genom konsten, inte för den. David Zimmerman, poet och redaktör för tidskriften Lyrikvännen

Lex och Panganders startar upp lite lågt men höjer sig mer och mer. Panganders sticker ut hakan och pratar om att ta ansvar medans Lex funderar på likheten mellan religion och idrott. Sen pratar dom nya hunden Kita och gamla hunden Humlan. Dom svarar på en lyssnarfråga men viktigast av allt benar dom ner dom fyra viktigaste sakerna för en lyckad jakt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Måste allt vara hemligt och hur vet man om eller när man ska berätta? Edvin Edvinsson och Klara Zimmergren tar sig an era hemligheter och historier.Har du en hemlis du vill dela med dig av? Mejla p3hemligheter@sr.se.

Öppna en vinflaska, kunna månaderna på året, tända ett ljus, läsa analog klocka, eller bara se saker i kylskåpet. Sakerna som Christopher Garplind, Emma Molin och lyssnarna skäms över att de inte kan forsar in i dagens avsnitt. Världens enda korre Caroline Kernen kommer också förbi och pratar om sin P1 Dokumentär "Operationsresorna". Sen får vi besök av Veckorevyns Frida Olheden som undersökt hur partierna jobbar på Tiktok från kebabtips till frivolter. Programledare: Christopher Garplind & Emma Molin

OBS! Dagens avsnitt #263 är en uppdatering och ominspelning av avsnitt #99 om att komma igång med sitt sparande. ---- Det här avsnittet ger dig det viktigaste att veta om att spara och investera. Vi går genom hur du kommer igång, de viktigaste idéerna, berättar hur vi själva gör och vad forskningen faktiskt rekommenderar. Först och främst, vad kul att du vill komma igång med ditt sparande. Anledningarna till att börja spara är många. För någon handlar det om en ekonomisk trygghet och inte behöva oroa sig för pengar eller gå ner i arbetstid. För andra att ha mer tid med familj och vänner, att ha ett gott liv som pensionär, kunna resa mer, starta företag eller ekonomisk frihet. Oavsett vad det handlar om för dig, kommer du här hitta allt du behöver för att komma igång med ditt investerande. Den här videon sammanfattar hur vi själva investerar efter 13 års bloggande och 25 års sparkarriär. Det är kärnan och guldkornen från hundratals poddar, artiklar och avsnitt. Men det viktigaste av allt är att vi inte har hittat på det själva. Det bygger på en solid grund baserat på den konsensus som finns inom forskningen. Det är dessutom i stora drag även så här som en av Sveriges största statliga pensionsfonder, Sjunde AP-fonden, förvaltar sina pengar. Det är även så många väldigt förmögna personer förvaltar sina pengar. Du kommer således vara i gott sällskap. Låt oss därför inte spilla någon mer tid utan köra igång.

Stenen och Flundran är klar med turné! Sakerna våra föräldrar aldrig berättade. Och går igenom expressen och aftonbladets solklara takes på nyheter. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Första rad: Sakerna gör sällan precis som vi vill Uppläsare: Kristoffer Leandoer Diktsamling: Upphörligheten  (Pequod Press, 2012)Musik Oskar Schönning: GodnattEXEKUTÖRER Oskar Schönning, kontrabas, Nils Berg, basklarinett, Jonas Östholm, piano, Anders Kronlund, gitarr och Sebastian Voegler, trummor

En gubbe med svag social kompetens på gymmet har gjort Niclas tokig, vilket inledningsvis för in veckans podd på en djupdykning i oviktiga – men också ganska roliga – guldkorn från den härliga tidningsvärlden. Efter förra avsnittets succé med ”idiotiska beteendena vi måste sluta med i sommar” blir det sedan tätt på listfronten – dels med vardagssakerna vi absolut inte behöver, dels de "förbjudna” missunnsamhetstankarna nästan alla känner igen sig i, men sällan vågar erkänna. Jonatan är, av ganska förklarliga skäl, inte sen med att totalsåga sin podcastkollega. Dumt, hjärndött och oviktigt – precis som vanligt! Det här bör anses olagligt att missa! Glöm inte heller att prenumerera på podden, så att du inte går miste om några idiotiska avsnitt i sommar! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

På många sätt är misstag och fel man har gjort det viktigaste man kan prata om och dela med sig av. Min tro är att i varje misstag finns ett guldkorn för framtida framgång begravet. Det kan vara täckt med många lager skit, det kan ta ett tag att hitta det, men allt som oftast finns det faktiskt där. För drygt tre veckor sedan påbörjade användaren Alice en tråd "Vilka ekonomiska misstag har du gjort?". I dagens avsnitt reflekterar vi över misstagen och delar med oss av några av våra egna. Vår förhoppning är att du kanske kan slippa göra något eller några av de misstag som vi har gjort. Genom att lägga fokus på misstagen och hitta guldkornet, ger man sig själv möjligheten att lyckas bättre nästa gång. En framgång är, enligt mig, ett resultat efter en serie misslyckanden. På samma sätt brukar jag ibland tänka att allt som händer är en "träning inför något som komma skall.". Misstagen i avsnittet kommer från diskussionen i tråden: http://bit.ly/rtmisstag Några exempel: - Köpt och sålt alldeles för tidigt för att "hämta hem vinsten" - Tänkt att det är bättre att vara skuldfri och amortera CSN-lånet - Tagit för lite betalt i olika situationer - Daytradat framgångsrikt i en aktie för att sedan misslyckas fatalt - Köpt aktier på tips från vänner - Inte kommit igång med sitt sparande förrän sent i livet - Spontanköp man sedan inte använt - Köpt förhoppningsbolag som inte blivit något - Inte sålt för att man hoppats på "hämta tillbaka förlusten" - etc. Samtidigt vill jag också påminna om att vi alla gör så gott vi kan och fattar så fort vi hinner. Det handlar alltså om att ha empati för sig själv och inte slå på sig själv. Det är ingen nytta med det. På många sätt behövs dessa misstag vi alla gör och har gjort för att lyckas framgent. Det enda misstaget man kan göra är att inte lära från det misstag man har gjort. Visst hade det i många fall varit bättre om vi hade vetat vissa saker för 20 år sedan. Problemet är att det gjorde vi inte. Då blir det lite som ordspråket: "Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan, det näst bästa tillfället är idag."

Välkommen till det 532:a avsnittet av Klart!, om om hur du kan komma framåt på de viktiga sakerna, trots mötesfyllda dagar.

Idag pratar vi om sakerna vi trodde var sant! Missuppfattade låttexter, ett skämt en förälder drog som blev till sanning och drömmar så verkliga att folk har behövt konfronteras. Gäst detta avsnitt är komikern Tina Bergerus, mycket trevligt morgonsnack! Stötta på patreon.com/gomorron Lyssna live på mixlr.com/gomorron vardagar kl 10 och följ @gomorronpodd på instagram. Introlåt av Love Törngren, Övrig musik av Joakim Bengtsson, Bild av Emil Kieri. Vi hörs imorgon!

Man behöver inte vara kleptoman eller yrkeskriminell för att stjäla. Många har tagit med sig en hittad sak hem. Få har nog dock stulit ett psalmodikon. Dan Jönsson berättar hur det känns. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. För ett tag sedan bestämde jag mig för att jag skulle lära mig spela psalmodikon. Ett psalmodikon, för er som inte känner till det, är ett gammalt stråkinstrument som nästan ingen spelar längre men som för sådär hundrafemtio år sedan ska ha varit Sveriges vanligaste instrument. Antagligen är det också det som är lättast att lära sig. Konstruktionen är den enklast tänkbara, en avlång låda med en enda sträng som likt ett dåligt samvete avger sina toner liksom trevande i luften. En fattigmansfiol, kan man säga, och det var också just som en ersättning för fiolen det lanserades i början på artonhundratalet av prästen Johan Dillner. Hans enkla siffernotskrift gjorde snabbt psalmodikonet till ett stående inventarium i landets alla byskolor och sockenkyrkor. Orglar var det på den tiden i stort sett bara domkyrkorna som hade råd med, och psalmer som Blott en dag spreds alltså bland allmogen till denna vinande, kvalfyllda understämma. Jag tänker mig att det dystra saktmod som svenska psalmer alltid brukar sjungas med nog måste vara ett arv från psalmodikonets tid. När man spelar på det ser det ut som om man sågar ved. Jag har haft mitt psalmodikon stående i ett hörn i många år, lite skamset lutat mot en bokhylla där det aldrig riktigt har sett ut att känna sig hemma. Orsaken till det är mycket enkel: jag har nämligen och här måste jag göra en paus, för att ta lite sats, för det här känns verkligen inte bra att säga i radio: jag har nämligen stulit det. Hur och var kan göra detsamma, brottet är hur som helst sedan länge preskriberat, men faktum är faktum, man ska som jag också brukar tala om för mina barn naturligtvis inte göra så. Att stjäla är en tarvlig handling, det är att bryta mot, törs jag nog påstå, ett slags kollektivt, allmänmänskligt samvete. Och att bli bestulen är en upprivande erfarenhet, det vet alla som någon gång har råkat ut för det. Man blir besviken på människorna, stukad i sin tro på det där osynliga kittet som ska få civilisationer och kulturer att hålla ihop. Jag tror verkligen att nästan alla människor i själ och hjärta skriver under på det sjunde budets otvetydiga och självklara: Du skall icke stjäla. Och ändå gör vi det. Ja, kära lyssnare: erfarenheten säger mig att jag inte direkt är ensam om det här. Jag vet förstås att ni är många därute som aldrig någonsin har stulit en knappnål, ens av misstag men tyvärr, det mesta tyder på att just ni är i minoritet. Ett liv är långt, och att stadigt hålla sig på den smala vägen är som bekant inte så lätt; då och då inträffar det att vi förirrar oss ut på den breda och råkar knycka till exempel ett psalmodikon. Eller vad det nu kan vara som slumpen för i vår väg jag är säker på nämligen att de målmedvetna, planerade stölderna är relativt ovanliga, att nittio procent av tjuvnaden försiggår oöverlagt och spontant. Själv har jag aldrig någonsin kastat några lystna blickar på något psalmodikon och har ingen annan förklaring till att det var just ett psalmodikon jag tog än att det råkade ligga där det låg, ute på den breda vägen, när jag kom förbi, precis som alla andra föremål jag råkat stjäla genom åren, och som nu tittar förebrående och konspiratoriskt på mig ur sina lådor och hörn: böcker och pennor, uppstoppade djur och kaffemuggar, en bulgarisk ölsejdel, morgonrocken från hotellet i Berlin. Tillsammans skulle de kunna bli ett litet miniatyrmuseum över stulna föremål, och jag funderar på om inte den sortens utställningar rent allmänt kunde vara ett ganska bra sätt att lära känna våra medmänniskor. Säg mig vad du stulit och jag ska säga dig vem du är. Eller kanske: vem du inte är. Det stulna är de föremål vi inte har rätt till; de ingår i vårt liv som en sorts parasiter, omger vår tillvaro med sin obehörighet. Ju mer vi stjäl, desto mer växer denna obehörighet, desto mer inkräktar den på vår egentliga identitet. Kanske är det också därför det är tabu att stjäla: det hotar vända hela vår existens ut och in. Att stjäla är att för ett ögonblick befinna sig på utsidan av alla sociala konventioner, på andra sidan tryggheten och skammen, känna livet som riskabelt och kaotiskt. Det kan vara en hisnande, rusig upplevelse. Antagligen är det därför vi gör det. Stölden är ett ögonblicks flykt från det freudianska överjaget, en visit i den nietzscheanska övermänniskans värld. Stölden är, skulle man kunna säga, en sorts djävulspakt: Goethes Faust är visserligen ingen tjuv i snävt materiell mening men får, genom sin överenskommelse med Djävulen, tillgång till kunskaper och krafter som annars är dolda för människan. Och priset för affären är som bekant högt: Faust tvingas i utbyte ge Djävulen sin själ. Mot denna absoluta moral har det ju alltid funnits invändningar. Titanen Prometheus, som i den grekiska myten stal elden från gudarna och gav den åt människorna, blev av Olympen gruvligt straffad för sitt brott men har i konst och litteratur ändå i alla tider framställts som en hjälte, en martyr. På samma sätt kan man ju som Bertolt Brecht fråga sig vad det egentligen är för brott att råna en bank jämfört med att äga en, och känna sympati för ficktjuven i Ruben Nilssons visa som bara följer tjyvsamhällets allmänna principer där alla snor åt sig vad man kan. Och ja något måste det vara som gör att svenska folket varje julafton tindrar med ögonen till tjuven Karl-Bertil Jonsson och hans Robin Hood-moral: att ta från de rika och ge åt de fattiga. Stölden är med andra ord inte alltid lika syndig. I ljuset av en högre rättvisa kan den ibland rentav försvaras. Men i praktiken, i förhållande till samhället och dess rättsordning är och förblir stölden en förbrytelse. Att stjäla är att åtminstone för stunden göra sig till en utstött. En fredlös. Kanske märker ingen annan, men det känns i själen. Som den franske författaren Edouard Louis skriver är problemet med stulna saker att man aldrig kan tänka på dem som att de verkligen tillhör en, och därför måste man fortsätta att stjäla dem, i evighet. Det är bara de som redan från början har fått allt, säger han, som kan utveckla en verklig känsla av ägande. Inte de andra. Ägandet är ingenting man kan förvärva. Jag tror att han har rätt. Men om vi nu ser på de stulna föremålen som en sorts utstötta, de också, som rotlösa och urspårade existenser i egendomens värld, kan det då inte tänkas att man med rätt sorts insatser skulle kunna återintegrera dem i en moraliskt ordnad tillvaro? I Nordiska Psalmodikonförbundet, där jag numera är medlem, är alla psalmodika lika mycket värda, stulna som ostulna, och jag föreställer mig nu att om jag med ny sträng på stråken och med hjälp av Johan Dillners siffernoter skulle, till exempel, kunna glädja familjen med När juldagsmorgon glimmar efter att Karl-Bertil i teven har gjort sitt, kunde det kanske vara en sorts försoning. Ett sätt att bjuda mitt psalmodikon in i värmen bland de hederliga föremålen. Vi får väl se om det fungerar; ett stulet föremål är trots allt för tid och evighet ett stulet föremål, märkt av sitt dunkla förflutna så om psalmerna jag spelar skorrar falskt är det nog ingenting att göra åt. Jag har sålt min själ för ett psalmodikon, och är för evigt dömd att höra hur Johan Dillner vrider sig i sin grav. Dan Jönsson, författare och essäist

Di:s Felicia Åkerman och Ulf Petersson om:- Vaccinoptimismen på börsen.- Därför vill både Kina och USA väcka liv i konflikten.- Krisen tvingar EU till det ”otänkbara”.- Sakerna att hålla koll på nästa vecka. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

”Det är ofta de enkla sakerna som hjälper mest”- Vi vill ju trösta, men många gånger kan vi inte trösta. Det blev en väldigt tidig erfarenhet här på sjukhuset att det var så svårt eller hemskt det jag mötte, så jag tänkte ”här finns ingen tröst”. Men då vände jag på det och sa att det kan bli till tröst, det jag gör, om det infinner sig lite senare hos den här människan. Och då började jag tidigt fundera på vad som blir till tröst. Och det är ofta väldigt enkla saker; omsorgen, att man inte blir ensam, att de som vårdar visar respekt och varsamhet.Det säger Lars Björklund, som redan 1979 började arbeta som sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset och sedan har verkat här under en stor del av sitt yrkesliv. Genom åren har han mött många patienter och anhöriga i behov av stöd och tröst. Men hur gör man för att trösta den som inte har något hopp om att bli frisk? En hel del av svaret ligger i vad man inte ska göra. Medverkande:Lars Björklund, sjukhusprästLotten Blomqvist, programledare och cancersjuksköterska

116: Varför vi aldrig blir nöjda Har du nån gång reflekterat över att du aldrig blir helt nöjd...? Att du ständigt vill ha "mer"..? Mer pengar, större hus, bättre jobb, finare kropp, mer exotiska resor, ny bil, annan får på väggarna hemma, nya möbler etc etc.. Sakerna du drömde om igår, tar du för givet idag.. Varför är det så? Är du en bortskämd och otacksam jävel..? Nej absolut inte!!! Det beror på något helt annat. Idag ska jag berätta vad! Välkomna!

Mårten Nylén berättar en fin historia från sin resa i Buenos Aires där han träffade ett gäng lyckliga gatubarn. En historia med ett budskap som vi alla behöver ta med oss och påminna oss om varje dag. Gäst: Mårten Nylén är en av Sveriges mest välrenommerade tränare och hälsoutvecklare. En hälsokreatör som väcker motivation hos många med sin kraftfulla inspiration om hur enkelt det kan vara att ta steget mot ett hälsosammare liv. Mårten är känd från tv-programmen Biggest Loser och Ninja Warrior. Kontakt och fler lifehacks: Niclas Lij Instagram: https://www.instagram.com/niclaslij/

Ni vet alla de där sakerna man stör sig på i vardagen? Det som gör att man blir frustrerad. Det som gör att man funderar på hur en del är funtade. Just de sakerna penetrerar vi i detta avsnitt. Tyngre Old School: ämnen och gäster som motiverar och inspirerar med träningen som en röd tråd. Alla våra gäster har en historia att berätta som både rör och berör – med Fredrik Age & Ashkan Aghili. Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.

I sista delen av De hemtrevliga rör vi oss mellan Myrorna och framtidens elastiska hem. Kommer nästa generation fästa sig mindre vid tingen? Borde det vara slumpen som bestämmer var sakerna ska stå? Det enda man med säkerhet vet är att sakerna kommer att överleva oss. Det man samlar hela livet visar sig vara värdelöst för något annan.  Eller kan man föra över en laddning? Människor betyder mer än saker, säger Christina på äldreboendet. Och hur trångt blir det i framtiden? Hopfällbara möbler och rum som vidgar sig efter behov? I "De hemtrevliga 4" medverkar Christina Reissmüller, Daniel Frydman, Judith Hollander, Ove Säverman, Mikael Sandblom, Pernilla Ivarsson, Alexia Hellsten, Tilda Järnblad, Henriette Indahl-Backman och Bengt Lundström.

P4 Världen blickar fram mot 2018. Migrationskorrespondent Alice Petrén berättar om toppmötet som ska försöka lösa den omöjliga flyktingfrågan. Moskvakorrespondent Maria Persson Löfgren om riskerna med Fotbolls-VM för Putin. Londonkorrespondent Claes Aronsson om prinsbröllopet en hel värld ser fram emot och Washingtonkorrespondent Kajsa Boglind om valet som kan vara början på slutet för Trump. Programledare Henrik Torehammar.

I sista delen av De hemtrevliga rör vi oss mellan Myrorna och framtidens elastiska hem. Kommer nästa generation fästa sig mindre vid tingen? Borde det vara slumpen som bestämmer var sakerna ska stå? Det enda man med säkerhet vet är att sakerna kommer att överleva oss. Det man samlar hela livet visar sig vara värdelöst för något annan. Eller kan man föra över en laddning? Människor betyder mer än saker, säger Christina på äldreboendet. Och hur trångt blir det i framtiden? Hopfällbara möbler och rum som vidgar sig efter behov? I "De hemtrevliga 4" medverkar Christina Reissmüller, Daniel Frydman, Judith Hollander, Ove Säverman, Mikael Sandblom, Pernilla Ivarsson, Alexia Hellsten, Tilda Järnblad, Henriette Indahl-Backman och Bengt Lundström.

I avsnitt 10 (!) så får gör vi en favorit i repris och har med oss Rostislav igen. Den här gången pratar vi om de top fem konstigaste sakerna med ateism. Vi snackar bland annat om konstiga hattar, lite om helvetet och mycket om mening, hur allting har uppkommit och en hel del om moral och vad man egentligen kan säga om det utifrån en ateistisk synvinkel. Vi pratar också lite, precis som förra gången, om vetenskap och tro. I och med detta jubileumsavsnitt lanserar vi även vår facebooksida och vårt instagramkonto! Följ oss och gilla oss så missar ni inget innhåll, och in med er och kommentera avsnitten! --- Teofiluspodden är en podcast där vi pratar om massor med olika frågor och ämnen, allt utifrån ett kristet perspektiv. Vi som håller i den är inga experter eller auktoriteter på något sätt, utan bara två killar som tycker det är roligt att samtala och fundera kring olika ämnen. Teofiluspodden blir ett sätt för oss att bjuda in andra i våra samtal och kanske få våra lyssnare att börja fundera själva.

I det här avsnittet av podden så får vi besök av Oskars (och numera också Johannes) kompis Rostislav som kommer och pratar om de top fem konstigaste sakerna med kristen tro. Det är mer oklart om vi faktiskt hinner med fem frågor, men vi pratar bland annat om vilken roll var du är född har för din religion, som vetenskap och tro, lite kring evolution och skapelse och om Gud helt enkelt är the easy way out. --- Teofiluspodden är en podcast där vi pratar om massor med olika frågor och ämnen, allt utifrån ett kristet perspektiv. Vi som håller i den är inga experter eller auktoriteter på något sätt, utan bara två killar som tycker det är roligt att samtala och fundera kring olika ämnen. Teofiluspodden blir ett sätt för oss att bjuda in andra i våra samtal och kanske få våra lyssnare att börja fundera själva.

Fredrik Hedenskog, Fredrik Lindstrand och Max Wiman är tillbaka med MFF-podden. I veckans avsnitt presenterar Lindstrand och Wiman sina topp fem-listor med de bästa sakerna med Malmö FF 2016 – och avslöjar åtminstone en gemensam nämnare. Det blir också en hel del snack om Svenska cupen, såklart. Dels om segermatchen mot Gif Sundsvall, Guillermo Molins förlösande måldubbel, dels om den förestående kvartsfinalen mot svenska mästarlaget IFK Norrköping. Podden tar också upp den gerillainspirerade överraskningslottningen av semifinalerna och Svenska fotbollförbundets hantering av cupen i största allmänhet. Dessutom: en titt på MFF:s årsmöte – det som sades, det som sades mellan raderna och framför allt det som INTE sades.

Välkommen till den 290:e utgåvan av Klart!, om ett sätt att bli av med irriterande småsaker i att göra-listan.

Medan andra nattar barn och går på söndagspromenad måste den som jobbar i affär ofta gå till jobbet. Och nu vill mataffärerna ha öppet ännu längre på kvällarna. Debatt mellan Susanne Gideonsson, Handelsanställdas förbund och Mattias Dahl, Svensk Handel. Framtidens jobb - Fler ingenjörer och ekonomer men färre chefer och vaktmästare. Hör vilka jobb som väntas bli de mest efterfrågade i framtiden och vilka jobb de nya arbetstagarna kommer att vilja ha. Sofia Rasmussen, Kairos Future. Sakerna vi ratar Vinkylar, pilatesbollar och glassmaskiner. När julen är över fyller de soptipparna och loppmarknaderna, prylarna vi ratar. På återvinningsstationerna har de full koll på sakerna vi egentligen inte vill ha. Expertsvar Försäkringsexpert Gunnar Olsson svarar på lyssnarfrågor.

Han ger tips om hur du ger ditt barn ekonomiskt självförtroende. De pratar även om medeltidsveckan på gotland och Adam undrar om Charlie verkligen är en lajvare på riktigt?

Ungdomsmöte - Per-Åke Eliasson

Ungdomsmöte - Per-Åke Eliasson