Podcasts about skinnskatteberg

Daniel Ek är legitimerad psykolog, mindfulnesslärare, författare och yogalärare med en bakgrund i vipassanatraditionen. Nu driver han Vänskapslabbet som utbildar människor och företag i att bygga starkare relationer. Daniel är medförfattare till boken Länge leve vänner samt Tid att leva. Tillsammans med Therese Erndahl har han även tagit fram relationsspelet Dialogdyk. Kristi Himmelsfärdshelgen 29 maj - 1 juni 2025 arrangerar Daniel och Axel för tredje gången Mindfulnessretreat i kontakt på Shambala i Skinnskatteberg. Det här samtalet spelades in ungefär en månad innan retreaten med syfte att utforska kontakt och meditation. I det här avsnittet pratar vi bland annat om: Våra egna erfarenheter om hur kontakt berikat våra liv Likheterna och skillnaderna mellan mindfulness och relationell mindfulness Anknytning och meditation Lite om den forskning som finns kring kontakt och mindfulness Vad som hindrar oss från att vara i kontakt Att träna på att vara medveten om vad vi känner, att kunna bli sedd i känslan och att kunna uttrycka den på ett moget sätt Tankar som en välsignelse och förbannelse Att bli glad över att upptäcka sina dysfunktionella relationsmönster Hur naturlig närvaro och sanning hänger ihop Och vi avslutar samtalet med att dela våra bästa tips för att vara mer i kontakt Vill du veta mer om Daniel, gå till hans hemsida vänskapslabbet.se. Vill du veta mer om mindfulnessretreat i kontakt, gå till mindfully.nu/retreat. Meditera Mera är en podcast från Mindfully, Sveriges meditationsapp. Du som lyssnar på vår podd får prova Mindfully kostnadsfritt i 30 dagar. Starta din provperiod på vår hemsida och hämta appen i App Store eller på Google Play. Gäller bara nya användare. För mer information om Mindfully, besök vår hemsida www.mindfully.nu.

VÄLKOMMEN TILL SOMNA MED HENRIKS JULKALENDER!Varje dag den här veckan (v. 50) lägger jag upp ett av de avsnitt som har flest antal lyssningar. Som en liten uppvärmning inför julen.DAGENS AVSNITT: Under Kullen.I det här avsnittet av "Somna med Henrik" delar jag med mig av en fantasifull och djupgående berättelse om en mullvadskulle nära Skinnskatteberg. Avsnittet utforskar en fiktiv värld där mullvadarna Peder Ful och Pladder Kvarn bor under kullen och diskuterar möjligheten att bygga ut sitt underjordiska hem. Jag väver samman denna saga med sina egna reflektioner om livet, minnen och drömmar, särskilt om att hitta nya rum och utrymmen, både bokstavligt och bildligt. Jag reflekterar över förändringar i mitt liv, hans relation till mitt tidigare jag, och hur mina handlingar och val har format min nuvarande tillvaro. Berättelsen är en metafor för självupptäckt, förändring och den kontinuerliga processen av att utforska och förstå sig själv och sin omgivning.Mer om Henrik Ståhl: https://linktr.ee/Henrikstahl. Bli medlem i Somna med Henrik PLUS här: https://plus.acast.com/s/somna-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje dag använder vi namn på orter utan att tänka på vad de betyder. Men den som vill veta kommer att upptäcka en värld av hemligheter och fascinerande historia. Nils Markus Karlsson guidar oss dit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Karesuando, Nattavaara, Duortnisjávri, Morjärv, Bastusund, Ljusträsk, Kåtaliden, Blattniksele, Nattlägertjärnen, Jormvattnet, Vindeln, Handöl, Frösön, Skärsjövålen, Korskrogen, Njutånger, Vasselbodarna, Svabensverk, Torsåker, Stöllet, Nopikoski, Ena, Öna, Byn, Gustav Adolf, Skinnskatteberg, Rabbatsbenning, Morgongåva, Harg, Svartlöga, Bagarmossen, Himmerfjärden, Frändesta, Zinkgruvan, Kolmården, Roma, Smiss, Mathem, Vättern, Hedekas, Island, Pater Noster, Naum, Sötåsa, Intäkt, Småland, Byxelkrok, Kristianopel, Utlängan, Tattamåla, Immeln, Glädjelida, Frillesås, Derome, Abild, Mölle, Kvärk, Ålabodarna, Tittente, Skanör.Ortsnamnen beskriver en rörelse, som om vi åkt – låt säga bil – för här är många småorter, knappt byar ens, som passerats längs vägen, ringlande från norr till söder.Den som har en känsla för detta avlånga lands sätt att uttrycka sig vet att Nattavaara är främmande för Skanör, att Njutånger inte är granne med Glädjelida. Vissa ortsnamnselement finns bara i vissa trakter – och det är så det är.Den som bekantar sig med ortnamnsforskningen finner svar, finner att en karta full av ortsnamn är en episk berättelse om hur markerna i det här landet en gång mötte människorna, då dessa sökte sig fram efter den smältande isens tillbakadragande. Det är en oslagbart rik, allomfattande, och omväxlande journal. Emellanåt en smula enahanda med sina omkväden. Som ”red”, ”röd” och ”ryd”. Älvsered, Studseröd, Målryd. Götalands alla -red, -röd och -ryd skvallrar om hur någon någongång arbetat hårt och länge, och röjt i en obrukbar, stenig, risig skog. Fornsvenskans rydh kommer från ett ännu äldre ord – och det betyder just röjning. Orter med denna ändelse är än idag ofta små, lite avsides.Av namnen går att dra slutsatser om hur gammal en plats är, hur länge sen det är som den namngavs. Efterled som ”-arve”, ”-böle”, ”-lösa” och ”-måla” kommer från olika och överlappande epoker. Ställen med ”tuna” i namnet har varit centralorter i en förhistorisk samhällsordning. De med ”vi”, ”ve” och ”vä” avslöjar en förkristen helig plats.Jag finner det outsägligt rörande att folk idag går omkring och använder dessa namn – utan att veta vad de väcker. Och att man på en digital karta kan zooma in och ut, svepa i alla väderstreck och läsa, smaka, undra: Vad? Vad är nu detta för en plats? Med detta namn.Namnen har alltid ett ursprung, om än svårfunnet. En ortsnamnstolkare hämtar sina verktyg från så olika fält som lingvistik, geografi, växtlära, zoologi, ekonomisk historia, geologi, människohistoria, arkitektur, lantbrukshistoria, sjöfart, fortskaffningshistoria, kultur, etymologi, estetik. Lokalkännedom är en nyckel, likaså en känsla för dialekten.För den som söker sig in i ortsnamnen blir de till kapslar kvarlämnade av människor, individer, folk, tillhörande en viss kultur, en viss erfarenhetssfär, med vissa avsikter, och de berättar om hur dessa en gång kom till en viss trakt, många gånger aldrig formad av mänskliga präglare, av hålla-påare – och de gav platsen namn. Ibland fanns en viss avsikt men oftare blev det vad det blev, utan annat uppsåt än att med ord märka ut en plats, som ett sätt att orientera sig, att upprätta punkter i landskapet. Ska du till Snögrinde? Nej, jag ska längre, till Loggarve. Namnen kultiverar obygden, gör den brukbar för den mänskliga tungan.Ortsnamn röjer vad forna tiders människor sökt och tittat efter. Som att ta sig över en å. Hästar finner lämpliga platser för vadande, alltså: Hästevadet och Horsvad – men även Kedevad, killingarnas vadställe. Ulva i Uppland hette en gång Ulvavadh. Det var där vargar tog sig över Fyris – ett ortsnamn som fungerar som en varning. Andra talar om jakt, och fångstmetod, som Björnbåset i Östergötland, eller Rävgrav i Gästrikland. Ålkistan i Solna. I Agnsjön togs bete att agna med. För en biolog kan namnen ge upplysningar om vilka arter som funnits i vilka trakter. Laxsjön, Gäddsjön, Abborrvattnet, Mörttjärn. Sjöar har som regel uppkallats efter den bästa fisken som fanns i sjön. Alltså går det att genom namnen dra slutsatser om både vad som levt – och inte levt – i ett visst vattendrag.Och så uroxen! Den sista uroxen lär ha dött i den polska Jaktorów-skogen 1627. Men i trakterna kring Uranäs, Uren och i Urshult, strövar den ännu fritt – till namnet.Som inom alla fält finns utmarker, apokryfer, vilda spekulationer och vita fläckar. Trakter som vissa av oss bara måste uppsöka. Ta detta med noa-namn – noa: ett ord från Söderhavet, så långt bort på planeten man kan komma. Ett noa-namn används istället för det riktiga namnet då uttalandet av detta antas kunna frammana olycka, kanske en viss guds vrede. Ett typiskt exempel är ordet ”ulv” som ingen människa, rädd om sitt skinn, tordes uttala förr i tiden. Istället alltså ”varg”. Eller ”gråben” eller ”gullfot”. Det skulle gärna vara smickrande, som ”gull”. Gränsälven mellan Västergötland och Värmland hette en gång Amn – idag finns namnet bevarat i sockennamnet Amnehärad. Men älven heter numer Gullspång, och gullspång betyder guldspännet. Ett namn som använts för att fjäska och lugna älvens farliga och heliga vatten. Det som förr hette Blåkulla döptes redan på 1500-talet om till Jungfrun – för säkerhets skull. (Namnen har sedan sammanblandats till dagens Blå Jungfrun.) Till och med ett namn som ”Vänern” är omtvistat. Det kan också vara ett noa-namn. Tänk om Sveriges största sjös egentliga namn är dolt för oss!?Det finns mer, men ja, de mest laddade, de mest förborgade namnen, vågar jag förstås inte nämna i ett sammanhang som detta. Och dessutom: Det händer att forskarna går bet. De når inte fram till orten, kommer inte inunder dess ljud. Många namn på åar vet man inte vad de betyder. De är för gamla. Men då vet man ändå, att genom att bruka detta namn – jag är själv uppvuxen vid Viskan, vars namn ingen lyckats tolka – så ingår man i en mångtusenårig gemenskap. Jag tar över ett namn, ett ljud, som de före mig tog över av de före dem som tog över det av de före dem, som...För hur många tusen år sen gick namnets innebörd förlorad för människorna vid åns lopp?Så är somliga av dessa ortnamn tomma kapslar, namn som blivit till ljud allena. Några av dem bär antagligen bortglömda gudars namn, som Ludgo och Göteve. Namnen öppnar gruvgångar in i historiens tysta berg, in i övergivna tempel med omkullslagna urnor, fallna fallosar. Mjärdevi, Nalavi, Närby – belägg för att gudinnan Nerthus, eller Njärd, har dyrkats i detta land. Eller? I de obegripliga ortsnamnens undervegetation surrar och viskar det alltjämt, av något, något. Kanske kan de brukas till åkallan. Viskan, Ätran, Nissan, Lagan. Viskan, Ätran, Nissan, Lagan...Nils Markus Karlsson, kulturarbetare Länkar och boktipsLantmäteriets karta: https://minkarta.lantmateriet.se/Institutet för språk och folkminnen – på hemsidan finns mycket om ortsnamn och länkar till ännu mer https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-ortnamn-i-sverigeInstitutet för språk och folkminnen, Isof, bjuder också på ett ortsnamnskviss https://www.isof.se/lar-dig-mer/kviss/kviss-om-ortnamnJöran Sahlgren: Vad våra ortnamn berätta, Albert Bonniers boktryckeri, 1944.Staffan Nyström: Smånamn och andra ortnamn, Riksantikvarieämbetet, 2003.

In de nieuwe Met open vizier is Remco Boere te gast. De oud-speler van onder meer Vitesse, Cambuur, ADO en Zwolle heeft met name in het buitenland jarenlange ervaring als coach. Zo coachte hij onder meer Al-Jazira uit de Verenigde Arabische Emiraten, werkte hij in Qatar en is hij momenteel woonachtig in Zweden, in het, naar zijn weten, dorp met 's lands langste naam: Skinnskatteberg!Met Remco hebben we het over de dingen die coaches tegenkomen. Dit blijkt opvallenderwijs op alle niveaus terug te komen. Remco is self-made, zoals Alex het noemt, of zoals anderen zeggen: eigenwijs. We behandelen het begrip duidelijkheid en hoe je tot het moment komt dat je een speler bij de keel grijpt. Een bijzondere podcast met een bijzondere coach. We kijken al uit naar deel 2!Veel luisterplezier!Heb je vragen en/of suggesties, mail ons vooral via metopenvizierpodcast@gmail.com!Volg ons ook op onze socials!Twitter: @metopenvizier_Instagram: @metopenvizierpodcastTikTok: @fcafkickenZie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Vad har du för planer? Vem hänger du med? Vad står på spisen? Vad ljuder i stereon? Sarit har fått med sig sin gamla radiokompis Fredrik Sandgren och har lite fredagshäng i studion, tillsammans med dig! Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Vi fick bland annat prata med Tyra som är på väg hem efter att ha kommit trea i en hopptävling med sin ponny, Anne har precis kommit till sommarstugan i Aneby och Lars i Skinnskatteberg står och klyver ved i solen.Och så fick vi en direktrapport från röda mattan till Elle-galan av modejournalisten Frida Zetterström. Riktigt mycket flärd!Det blir ju såklart en massa extramaterial också. Där får vi bland annat reda på vad man gjorde förr i tiden om man jobbade på radio och den 300 skivor stora CD-spelaren gick sönder.

I Färna ekopark lyssnar Per Angelstam efter hackspettar. Och en mulen marsdag i Trollhättan bjuder på oväntat mycket fågel i 13-årige Gabriel Lundqvists sällskap. Vad är mer vår än en gröngölings vårskratt? Det skrattet hoppas vi få höra den här morgonen, som till stor del ägnas åt hackspettar. Både storspettar, dit gröngöling och spillkråka hör, och brokspettar. I den senare gruppen återfinns vår vanligaste hackspett, den större, precis som den mycket sällsynta vitryggen och den numera utdöda mellanspetten. Vi ska titta närmare på vad hackspettarnas olika utseenden berättar om de skogar de vill leva i.Vår fältreporter Lena Näslund finns i Färna ekopark utanför Skinnskatteberg tillsammans med Per Angelstam, nestor inom forskningen om naturvård i skogsbruket. Han har en långvarig hackspettsrelation och är just nu mycket engagerad i hur framtidens skogsbruk ska se ut.Och så följer Naturmorgons Jenny Berntson Djurvall med 13-årige fågelskådaren Gabriel Lundqvist ut på en tur för att kryssa fåglar runt Trollhättan, en mulen eftermiddag i mars. De hittar oväntat många! Allt från havsörnar till vårens första tofsvipor och tranor.När ängar och betesmarker försvinner blir vägkanter och kraftledningsgator allt viktigare tillflyktsorter för många arter. Men ny forskning visar att de inte kan ersätta ängarna - de ovanligare arterna trivs inte lika bra i vägkanterna. Vi pratar med forskaren Juliana Daniel Ferreira på Sveriges Lantbruksuniversitet.Och så här i vårdagjämningstider frossar vi i våren. Vi frågar lyssnarna om de bästa vårtecknen och hur långt våren har kommit i såväl Skåne som Norrbotten.I veckans kråkvinkel lyssnar Lisa Henkow på vinden - och undrar om den lät likadant i jordens ungdom. Ja, vilka ljud fanns då?Programledare är Joacim Lindwall.

Ann skyller sina senaste galna dagar på månen. Men hur kom det sig att hon och gossarna hamnade på fel ”Högfors herrgård?” och hur hamnade hon i Mia Parneviks ingifta släkts privata badstuga? Matförgiftning in the open air är det bra eller anus? Anitha tycker att samtliga inblandade ska hålla sin skit där den hör hemma: på slutbudet! Högljudd pruttdebatt utlovas! Vad gjorde Joel och Anitha på Uffe Puffe Räkas privata ägor i Kivik? Varför blev Annson Franson utskälld av Maria Lundqvist och vem är Gabriel från Skinnskatteberg i hela den här soffan? Plus tv-spaning med dåligt bordsskick, martyrskap de luxe och medberoende i ”Vi eller aldrig”. Plus! Trendspaning Beyonce pensionerar sina egna uttryck och politiker på instagram! Lyssna den som vågar!!!

Det är tidigt 1970-tal. Under ett företagsbesök i Järfälla får norrlänningen Gerald Engström syn på en IBM-dator. På datorn satt en fläkt, och det slog Gerald att en sådan fläkt också borde kunna användas för ventilation av fastigheter. Han kontaktade landets stora ventilationstillverkare, men ingen av dem var intresserad av idén. I stället hyrde han och två kompanjoner en källare i Skinnskatteberg, och började tillverka dem själva. Det blev starten på Systemair, och ett av världens största ventilationsföretag. Noll till hundra sponsras av DBT (www.dbt.se) och Visma SPCS (www.vismaspcs.se)

LYSSNA PÅ HELA AVSNITTET HÄR: https://www.patreon.com/snettinatbakat Del två om Lillehammer avhandlar som ni säkert redan förstått ishockeyn. Med oss på länk är Magnus "Sigge" Svensson och en pratglad Curre Lundmark, som berättar dels hur det gick till när det bestämdes vem som skulle slå straffarna, dels om en besiktningsresa till Skinnskatteberg och dels om den uppslitande, öppna konflikten med Rickard Fagerlund. Dessutom: En välfylld värdeväska, en ospräckt femhundring och en väldigt nykter Challe Berglund. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Alessandra Scalitraduttrice"Nel nome del figlio"Bjorn LarssonIperboreahttps://iperborea.com/Cosa significa vivere senza padre e convivere con pochi ricordi del passato, senza radici e nessuna voglia di trovarne di nuove? Björn Larsson firma un intimo e doloroso omaggio al padre prematuramente scomparso. 27 agosto 1961. A Skinnskatteberg, nella Svezia centrale, una piccola barca a motore carica di sei uomini e due bambini prende il largo nel lago Nedre Vätter durante una gara di pesca. Un altro bambino, figlio dell'elettricista Bernt Larsson, non ha voluto accompagnare a bordo il padre ed è tornato a casa. A notte fonda lo sveglia un grido disperato: la zia ha saputo che la barca è stata ritrovata capovolta e i passeggeri sono dispersi. Gli otto corpi vengono poi recuperati, ma la dinamica dell'incidente resterà per sempre oscura. A Skinnskatteberg tutti piangono le vittime, tutti tranne il figlio di Bernt: lui per la morte del padre riesce a provare soltanto sollievo. Com'è possibile? Dopo molti anni quel bambino è diventato uno dei più importanti scrittori svedesi, ma ai personaggi delle sue storie non ha mai dato una famiglia, dei parenti, un passato, e si accorge di aver sempre vissuto da orfano, guardando più avanti che indietro. Di certo non ha mai rimpianto il padre, del quale ha solo una manciata di ricordi. Ma cosa significa, per lui e per chiunque, vivere senza radici e senza desiderarne? Tra dubbi e vuoti di informazioni, ha inizio la ricognizione di un legame di sangue, destinata a fare di quel padre solo la proiezione di un figlio. Sfilano, in questa indagine in bilico tra biografia e autobiografia, e tra narrazione pura e divagazioni scientifico-filosofiche, i grandi scrittori del passato che Björn Larsson ha letto e studiato, da Harry Martinson a Per Olov Enquist, da Marcel Proust all'amatissima Simone de Beauvoir, contribuendo a restituire, insieme al ritratto impossibile di un padre, una riflessione sulla memoria, sull'identità e sulla libertà.Björn Larsson, nato a Jönköping nel 1953, docente di letteratura francese all'Università di Lund, filologo, traduttore, scrittore e appassionato velista, è uno degli autori svedesi più noti anche in Italia. Ha ricevuto numerosi riconoscimenti, tra cui il Premio Grinzane Biamonti, Premio Elsa Morante, Premio internazionale cultura del mare, Premio Boccaccio Europa e il prestigioso Prix Médicis in Francia. Tra i suoi titoli di maggior successo, tutti pubblicati in Italia da Iperborea, La vera storia del pirata Long John Silver, Il Cerchio Celtico, Il porto dei sogni incrociati, I poeti morti non scrivono gialli e L'ultima avventura del pirata Long John Silver.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

I avsnitt 79 träffar vi Stefan Toterud och Stefan Holmberg från Sveaskog i Skinnskatteberg. Stefan och Viktor berättar om Sveaskogs arbete med föryngringar och ungskogsvård. Det blir en hel del prat om ståndortsanpassning, föryngringsmetoder, blandskog och naturvård.  Och Bosse berättar lite om vår egen björkplantering. Ett långt och innehållsrikt avsnitt!  

Sober från Skinnskatteberg var ett av alla svenska band som dök upp i början på 90-talet och som var del av vågen av alternativ rock och trallpunk som svepte över landet då. Bandet släppte två fullängdare och en rad singlar och EP:s men försvann sedan under andra halvan av årtiondet. Nu berättar Jimmie Olsson (sång, gitarr), Andreas Nordkvist (bas) och Ricky Mähl (trummor) hela historien om bandet.  Vi pratar om hur man skaffar en trummis, om att inte låta sig begränsas musikaliskt, att turnéra med Dia Psalma 1994, om att spela covers, att köra vilse på väg till skivinspelningar, tysklandsturnéer och andra saker.  Följ Sober på Facebook: https://www.facebook.com/sober.official Lyssna på Sober: https://open.spotify.com/artist/6GzESOVBLV6r7S4zuA4vKv?si=4CcpikN-RV6C8BCrXAWdRA

Lena växte upp med mormor, morfar, morbror och mamma i ett sådant där samhälle där alla, på ont och gott, känner alla. I den miljön var hon till utseendet annorlunda – mörk med "besvärligt" burrigt hår som hennes mamma helst höll kortklippt. Lena ser sig i spegeln och undrar: Stämmer det verkligen att pappa kommer från Indonesien? I vuxen ålder bestämmer hon sig för att söka upp pappan. Det leder till en oväntad och ny vänskap - med hennes halvbror. Under det här samtalet pratar vi barndom och vägen framåt i ett Sverige som pendlar mellan kärleksfull öppenhet och högljudd polarisering. Vi pratar också om rädslan för mångkultur - och glädjen i den. En vacker dag kanske Sveriges Radios ledningsgrupp på allvar kan inkludera folk som är mer än "bara" svenskar. Om det och mycket mer samtalar vi. Varsågod att lyssna! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Polisen har undersökt om personalen på ett LSS-boende i Hudiksvall kanske hade slagit två av de boende. Men de kom fram till att personalen där var oskyldig. Klartext har pratat med Marie Eriksson Palmgren som är en av de ansvariga cheferna på Hudiksvalls kommun. Skinnskatteberg i Västmanland är en av de 15 kommuner i Sverige som inte har sökt pengar till funktionsnedsatta från staten till personer som deltar i daglig verksamhet. Judith Timoney på funktionsrättsorganisationen FUB är kritisk.

Bristen på snö försvårade vinterns inventering av varg och lodjur i stora delar av Sverige. Inventeringen ska ge svar på läget för de skyddade rovdjuren. I brist på tassavtryck i snön, fick rovdjursinventerarna ta till andra metoder i år. Ett fluffigt brev med en liten burk i har landat i brevlådan hos Länsstyrelsen i Västerås. Vilthandläggaren Daniel Mallwitz känner väl igen den sortens brev. Det har kommit många från människor som gjort fynd i markerna. Jag har fått vargspillning. Lite skrynklig, lite kladdig ser den nästan ut att vara också. Var kommer den ifrån? Den här kommer från Skinnskatteberg. Och vad händer nu med den? Den lägger vi in i databasen och skickar till labbet. Så får vi vad det blir för svar, om det är varg, och vilken varg i så fall. Om spillningsprover kan vara en hjälp att leta varg där snö saknas, så är det svårare med lodjuret. De lämnar inte högar efter sig på samma sätt. Solen gömmer sig bakom slöjmolnen och det blåser snålt i gläntan där Daniel Mallwitz ställt bilen. Han har packat det han kallar snusk-ryggsäcken, med lite oumbärliga prylar. Jag har lite doftmedel i den, lite extra batterier, men det är framförallt det där doftmedlet. Daniel Mallwitz ansvarar för Länsstyrelsens rovdjursinventering i Västmanland. I brist på spårsnön gäller andra metoder. Nu ska vi upp i skogen. Hur långt ska vi gå? Tja, 500 meter. En stökig promenad. Det här är den finaste biten! Vi går genom det risiga björkslyet och tar sikte på en brant höjd ett par hundra meter bort. Viloplatserna för lodjur är generellt jobbiga att ta sig till. Blockigt, stökigt. En jobbig terräng. Vill de ligga högt alltså? Ja de vill ligga högt. Det här är ju en blockig, ganska besvärlig höjd svår att ta sig upp på. Vi fick ju hasa oss över stenskravlet. Men det är också en bra plats vi har ganska bra koll åt alla håll. Så det är nog en utmärkt plats att vila på som lodjursfamilj. Hur tätt är det mellan lodjuren här i trakten? Nu är vi i norra delen av Västerås kommun. Det finns av tradition rätt mycket lodjur här. Här hittar vi årligen hona med ungar, och ensamma lodjur också. Vad har inventeringen gett i år? Inventeringen är ju framförallt baserad på snö, att man ska spåra. Det har varit svårt i Västmanland i år. Vi har använt väldigt mycket kameror. Vi tror vi har runt sju honor med ungar, som vi hittat i alla fall. Uppe på höjden, på en av tallarna, finns en viltkamera monterad, med linsen riktad mot den stora flata stenen där lodjuren gärna sitter. Daniel ska se till att batterierna är friska, och byta minneskort, men vill såklart först se vad kameran har fångat. Jag tänkte jag vill visa, om du känner igen platsen? Ja det är ju här, på höjden. Åh, en jättefin bild på ett lodjur, som smög runt på den här stenen där vi står. Det är två! Är det en vuxen? Ja, den som klöser på trädet. Sen är det en unge som vill ha lite action. De anar inte de är filmade? Jo, det gör de faktiskt. Den här kameran har fått en del stryk för de var nyfikna. Två gånger har lodjursungarna varit på den och klippt till den. Det har jag också på film. I Sverige finns totalt knappt 1200 lodjur. Stammen är inte hotad, men sårbar. Lon hör till de arter som är strikt skyddade, enligt EU:s regler. Ändå sker i Sverige licensjakt i mars varje år, så snart inventeringen avslutats. Antalet djur som får skjutas beräknas från förra årets inventeringsresultat. Och i årets licensjakt har 95 av 108 tillåtna djur skjutits när fortfarande jakttid återstår i Norrland.  Största jaktkvoten hade Jämtlands län, där det föddes flest lodjursungar i fjol. Syftet med jakten är att hålla nere lodjursstammen i norr, för att minska lodjurens angrepp på renar, säger Jens Frank, forskare på Lantbruksuniversitetets Viltskadecenter vid Grimsö. De senaste åren så har det på nationell nivå legat ganska jämt under de senaste fem åren men vi kan se att det har skett en liten förskjutning söderut utav lodjursstammen och att den har minskat och en motsvarande utsträckning norra delen av landet. Utöver licensjakten förekommer skyddsjakt på lodjur som orsakar skada. Kritiker, däribland Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen, anser att lodjuren endast ska jagas genom just skyddsjakt. Att licensjakt är olämplig. Men enligt Jens Frank hotar inte licensjakten beståndet, men är ett lämpligt sätt att reglera var lodjuren bör finnas. Det är ganska medveten förvaltningsstrategi, så att man har ett högre jakttryck i renskötselområdet och så har man ett lägre jakttryck i södra Sverige, för att man vill att lodjursstammen ska öka där och att det ska minska i renskötselområdet. Kanske är lodjuret ändå det rovdjur som människor har lättast för att tycka om, medan vargen ofta väcker starka och motstridiga känslor. Vid vårt besök i skogen är varken lodjur eller vargar ännu inte färdigräknade, först i juni blir alla siffror från rovdjursinventeringen helt klara. Men trots bristen på spårsnö så är bilden av vargens utbredning rätt tydlig, tack vare all spillning människor sänt in, säger Daniel Mallwitz, som inventerar rovdjur för Länsstyrelsen i Västmanland. Vi har varit tursamma i Västmanland att västmanlänningarna har ställt upp och gjort det här i väldigt stor utsträckning. Det har varit en jättehjälp att identifiera länets vargar. Hur har vargarna klarat sig? Hur ser stammen ut? Antalet revir är ungefär detsamma som i fjol. Men antalet kullar som fötts inom länet verkar vara något fler. I ett längre perspektiv, kanske tio år, då har vi helt klart haft en ökad vargstam i Västmanland. Om vi ska prata om de andra rovdjuren, det är inte bara lo och varg ni har här? Nej precis. Bara en timme från Stockholm så finns det mesta. Det tänker man inte på. Bland annat björn, det finns inte jättemycket björn, men när vi inventerade björnspillning senast 2017 fanns spillning i Västerås kommun. Det finns också här. Men vår skogstur utanför Västerås handlar bara om att få veta så mycket som möjligt om lodjuren. Hittills har innehållet i Daniel Mallwitz snuskryggsäck inte varit till stor nytta. Nu är det dags ta fram den. Det är ett hemmakok som jag gjort. Det är lite bävergäll, lite valeriana och så är det ullfett. Jag vill helst inte ha det på fingrarna. Det ser ut som honung? Ja, men du kommer märka rätt fort när du öppnar att det inte är honung! På trädet finns gammalt doftmedel kvar. Du kan de här att de har gnidit sig väldigt mycket. Det finns strån efter deras päls. De stryker sig som katter? Ja det här är en katt i allra högsta grad. De har väldigt mycket beteenden som stämmer överens med huskattens. På de flesta filmerna kan man se hur lodjuren gärna gnider sig på just det här trädet. Hemkokt luktsmet är inte det enda knepet för att få de skygga katterna posera framför kameran. Kameran har också fått ett eget läte. Det där är en lodjurshanne som ropar. Tidigt på morgnarna spelar den upp det där ljudet. Det är tanken det ska locka lodjurshonor. Men hittills har det inte funkat. Vi försöker ett tag till, säger Daniel Mallwitz, vilthandläggare vid Länsstyrelsen i Västmanland. Annika Digréus annika.digreus@sverigesradio.se

I avsnitt 45 djupdyker vi i skogens kompetensförsörjning med fyra intervjuer. Vilket spår ska jag välja om jag vill jobba med skog försöker vi bl a svara på och förhoppningsvis kan podden ge en del inspiration och vägledning. Möt Mårten Sandström, lärare på Kvinnersta naturbruksgymnasium, Torgny Söderman, lektor på Skogsmästarskolan (SLU) i Skinnskatteberg, Åsa Blom, […]

... eller kommunal trafik? Hyperloop, hästar, minibilar och linjen mellan Skinnskatteberg och Västerås som lades ner diskuteras. Teknik: lite rasp i en mic som ingen noterade. Leta själv och skriv i kommentaren var det dök upp!

Vi tog bilen och körde rakt in i landet, bort mot Värmland, via Enköping och Skinnskatteberg – genom trakter som en gång var industritakter. Nu är det något annat, nu är de ett land av shopping, osäkra jobb och den ständiga frågan: Vad ska vi jobba med i framtiden?

Det är dags för ännu ett kommunbingo. Vi söker bland annat någon som bekänt färg i Skinnskatteberg eller någon som gjort nåt den aldrig trodde sig våga i Arboga.

Timme ett: Alla jublar över Obamabesöket - men vad vinner vi på de goda relationerna? Hej då, Putin - vår hemvändande Rysslandskorrespondent Johanna Melén ser tilbaka på sina två år i Moskva. Så går vi en mörknande framtid till mötes - Göran Everdahl om återkommande teman i dystopier på film. Krönikör Göran Rosenberg Panelen med Elisabeth Sandlund, Dagen, Peter Wolodarski, Dagens Nyheter och Anders Lindberg, Aftonbladet. Timme 2: Folkpartiets starkaste fäste: Skinnskatteberg i vår sommarserie om de politiska partierna. Äkta satir med Simon Svensson och Sissela Benn. Varför har vi så svårt att ta hand om våra gamla - reportage om vårdskandaler och dödsångest. Gunnar Wetterberg om familjen Wallenberg - ny bok om finansfamiljen. Arvet efter Hiroshima och Nagasaki - hur ser det ut. Reportage med anledning av årsdagarna av atombomberna. Kåseri Ludvig Rasmusson

Öringen får sina vårkänslor på hösten. Hudens färger blir klarare, honan får yppiga former och hanens käke kröks i ett sexigt underbett. När lektiden är inne vandrar öringarna upp i den å där de en gång kläcktes. Väl där gräver de sig en grop i gruset, där rommen skyddas från strömmen och hungriga konkurrenter. Så en morgon, eller en grå skymning, möts honan och hanen i en darrande utlösning. Leken är fullbordad. Men nu för tiden är det ont om lämpliga grusbäddar. Dammar och kraftverk förändrar vattnets flöde, strömmar blockeras och romkorn begravs i slam. Därför pågår restaureringprojekt på många håll i landet. Lena Näslund har besökt Hedströmmen i Skinnskatteberg, där bland andra Johan Törnblom och Sami Turan bygger grusbankar för att stötta fiskarnas fortplantning. Fältreporter Joacim Lindwall har en intensiv doftupplevelse framför sig. Denna lördag ger han sig nämligen ner i Gävles avloppssystem för att undersöka livet i kloakerna. Han har sällskap med entomologen Magnus Stenmark, som berättar om krypen i de grottlika gångarna, och vi möter också musikerna Iréne Sahlin och Per Samuelsson, som har använt kloakerna som arena för en musikföreställning. Veckans kråkvinkel kommer från Tina-Marie Qviberg. Varför får hackspetten inte hjärnskakning och vad är det för svarta prickar som sitter på mörtens buk? Det är två lyssnarfrågor som får sina svar idag. Programledare ärJenny Berntson Djurvall

Du vet hur det ser ut i skogen. De stora skogsmaskinerna lämnar efter sig djupa sår i marken, som ibland gör det svårt för en vandrare att ta sig fram. Körskador i skogen är ett ämne som engagerar många. Kulturlämningar förstörs och gamla välkända stigar blir mer och mindre oframkomliga efter en avverkning med meterdjupa körspår - dessutom fyllda med vatten. Allra värst drabbas kanske skogens vattendrag. Alla verkar vilja få bukt med körskadorna - myndigheter, skogsägare, naturvårdare. Ändå ökar problemen. Naturmorgon följde med Johan Törnblom från SLU:s forskargrupp i Skinnskatteberg till en bäck i Bergslagen. Ett vasstak kan bi en utmärkt barnkammare! Många fåglar bygger gärna sina bon på och i hustak, allt från storkar till talgoxar. Men ett tak kan också bli ett bra bo för insekter, speciellt om taket är gjort av vass. Det berättade vår småkrypsexpert Dave Karlsson. Tina-Marie Qvibergs vackra gotländska hörs då och då i Naturmorgon. I det här programmet stod hon för veckans Kråkvinkel. Rätt svar på förra veckans tävlingsfråga var sprängticka. Hör reportaget med Oskar Sanell Waara. Programledare var Lasse Willén. Se bildspelet om vattnet i skogen och från direktsändningen om riddarskinnbaggar här nedan!

Om att spara eller slösa - förvirringen växer om den rätta vägen ur den ekonomiska krisen. Ska fler broar och järnvägar ge tillväxt? Eller råvarorna? Följ med till Skinnskatteberg, där möjlig gruvdrift väcker hopp i en bygd som sakta somnar in. Goda råd från Kina och Brasilien till ett Europa på dekis. Och samtal i studion med industriarkeologen från Värmland och kapitalförvaltaren i Shanghai. Efter några år med fokus på åtstramning och vikten av, som det brukar heta, "sunda statsfinanser", hör vi idag andra tongångar i Europa. Allt fler ropar på stimulansåtgärder för att skapa tillväxt, och menar att politikerna genom olika statliga investeringar - på utbildning, infrastruktur eller bostadsbyggande - måste se till att få Europas hjul att börja snurra igen. Men vad är det för tillväxt vi pratar om? Var ska den egentligen komma ifrån? Kan det vara så att vi i Europa helt enkelt vuxit färdigt, inte kan uppleva samma höga tillväxtsiffror som de senaste decennierna? Och kan tillväxt skapas överallt - i både stadsmiljö och landsbygd? Konflikt reste tillbaka till rötterna för Sveriges tillväxt, till Bergslagen där malmen och skogen lade grunden för vårt välstånd. Där pampiga herrgårdar och ståtliga kyrkor ännu bär spåren av de forna rikedomarna kämpar idag många små samhällen för sin överlevnad. Här finns en av landets minsta kommuner, Skinnskatteberg med 4.400 invånare. De blir färre för varje år. Vad betyder tillväxt, utveckling och framtid på en sådan plats? Konflikts Daniela Marquardt satte sig på tåget och reste dit. Samtidigt som det pågår en livlig debatt här i Europa om vi ska spara eller slösa för att rätsida på ekonomin, så finns det andra länder runt om i världen som för länge sen valt sida, som försöker spendera sig ur krisen. Två exempel på det är tillväxtländerna Brasilien och Kina. De har visserligen helt andra behov och helt andra ekonomiska förutsättningar  än våra skuldtyngda euroländer - inga gapande budgetunderskott att tänka på. Men trots det rör det sig ofta om delvis ofinansierade stimulansåtgärder i mångamiljardklassen som pumpas ut regelbundet sedan finanskrisens början 2008. Konflikts Lotten Collin ringde upp den kinesiska ekonomen Keyu Jin, ekonom på London School of Economics och André Perfeito, chefsekonom på investmentbolaget Gradual Investimentos i São Paulo. Han berättade hur Brasiliens president Dilma Rouseff nu kämpar för att höja tillväxttakten i landet. Med för att kommentera finns Karine Hirn, grundare av kapitalförvaltaren East Capital, som investerar i Östeuropa och Kina. Hon är med på telefon från Shanghai. I en studio i Göteborg finns Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, knuten till Chalmers tekniska högskola samt författare till flera böcker om övergivna platser och industrisamhällen. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin