Podcasts about Nagasaki

Dos trabajadores de la embajada de Israel en Estados Unidos fueron asesinados anoche a tiros en el exterior del Museo Judío de Washington, donde se estaba celebrando un evento del Comité Judío Americano. El presunto responsable del asesinato gritó Palestina libre en el momento de ser detenido, según ha relatado la policia, y tanto el presidente como el primer ministro israelí lo han tachado de crimen antisemita. También estaremos en Gaza donde la ayuda humanitaria, muy escasa, está entrando pero el reparto entre los miles de personas que llevan meses pasando hambre por el bloqueo israelí es ahora lo más complicado.Rusia y Ucrania han intercambiado las listas de mil prisioneros de cada país para ser canjeados en el que sería el mayor intercambio desde el inicio de la guerra. También estaremos en Rumanía donde el Tribunal Constitucional ha declarado al europeísta Nicusor Dan, presidente electo. En Reino Unido hay nuevos datos sobre inmigración en el último año. Tendremos una entrevista sobre los 80 años de la bomba atómica en Hiroshima y Nagasaki con Hiroshima, un libro de Agustín Rivera que narra la tragedia a través de los supervivientes y conoceremos la historia de una mujer que fue esterilizada forzosamente en Perú junto a varias decenas de miles de mujeres más bajo el gobierno de Alberto Fujimori. Escuchar audio

It was 80 years ago that the U.S. dropped atomic bombs on Japan.

Download ELSA for free + get 7 days premium membership for free: https://bit.ly/ELSAxTHINKINGINENGLISH Get exclusive ELSA discounts: https://elsaspeak.com/inf/promo-code-thinking-in-english/?promocode=THINK85 A few weeks ago, I took a trip to the southern Japanese city of Nagasaki. Nagasaki is an incredible place with a lot of fascinating history. It was one of the only Christian cities in Japan. It was the only place in Japan open to foreigners for hundreds of years. And an atomic bomb was dropped on the city at the end of the Second World War. Today, I want to share the story of Nagasaki with all of you listening. Let's learn some important history while practicing our English comprehension! AD Free Episode - https://www.patreon.com/thinkinginenglish TRANSCRIPT - https://thinkinginenglish.blog/2025/05/19/338-history-of-nagasaki-from-christianity-to-atomic-bombs-english-vocabulary-lesson/ Patreon - ⁠⁠⁠⁠https://www.patreon.com/thinkinginenglish⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Thinking in English Bonus Podcast - ⁠⁠⁠⁠https://www.patreon.com/collection/10513⁠⁠⁠⁠⁠⁠ YOUTUBE Channel - ⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@thinkinginenglishpodcast⁠⁠⁠⁠ INSTAGRAM - thinkinginenglishpodcast (⁠⁠⁠⁠https://www.instagram.com/thinkinginenglishpodcast/⁠⁠⁠⁠) ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Borough by Blue Dot Sessions Contact advertising@airwavemedia.com to advertise on Thinking in English. Thinking in English is part of the Airwave Media podcast network. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Join 35 year retired Navy Seal and CIA Op, Michael Jaco and internationally recognized speaker and author Sheila Holm for a profound discussion on her new book, 'An Eternal Plan Always Trumps A Human Plan'.   Sheila shares her journey and the incredible odds she has overcome to deliver her message. They explore historical events like the deception around the founding fathers, the truth about the nuclear bombings of Hiroshima and Nagasaki, the manipulation through mental health systems, and more. Sheila's research reveals layers of systemic corruption and spiritual battles, urging viewers to seek truth and unity in these times.   The episode also touches on President Trump's role and his spiritual connection as part of a divine plan. A must-watch for truth seekers eager to understand the bigger picture and reclaim their families and nation.   Michael brings over two decades of expertise as a Remote Viewer, Remote Influencer, and master training specialist who has trained thousands to reach their highest potential in every area of life. His mission: to help you awaken, unlock your inner power, and succeed at the deepest levels of human achievement.

Japón durante la Segunda Guerra Mundial (1939-1945) jugó un papel central en el teatro de guerra del Pacífico. En 1937, antes del conflicto global, Japón ya había iniciado una invasión de China, lo que marcó el inicio de su expansión imperialista en Asia. Japón se alió con las potencias del Eje (Alemania e Italia) y, en 1941, lanzó el ataque sorpresa a Pearl Harbor, llevando a Estados Unidos a la guerra. A lo largo de la guerra, Japón conquistó vastas áreas en Asia y el Pacífico, incluyendo partes de China, Corea, Filipinas, y muchas islas del Pacífico. Sin embargo, tras la Batalla de Midway en 1942, Japón comenzó a perder terreno frente a las fuerzas aliadas, lideradas por Estados Unidos. En 1945, después de una serie de derrotas y el bombardeo de Hiroshima y Nagasaki con armas nucleares por parte de Estados Unidos, Japón se rindió el 15 de agosto de 1945, poniendo fin a la guerra en el Pacífico y a su ambición expansionista. La rendición fue formalizada el 2 de septiembre de 1945, lo que marcó el fin de la Segunda Guerra Mundial y el comienzo de la ocupación estadounidense en Japón, que transformaría el país en los años posteriores.

Shitcontrol, Nagasaki, PissSniffers, Krigssystem, Smog, Languid

Juillet 1945, désert du Nouveau-Mexique. Une lumière aveuglante, un souffle de mort : la première bombe atomique vient de naître. Quelques semaines plus tard, Hiroshima et Nagasaki s'embrasent, et le monde bascule dans l'ère nucléaire. Découvrez comment cette invention née dans les laboratoires du projet Manhattan, a placé l'humanité sous le fragile équilibre de la terreur. Crédits : Lorànt Deutsch, Éric lange. Du lundi au vendredi de 15h à 15h30, Lorànt Deutsch vous révèle les secrets des personnages historiques les plus captivants !Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Juillet 1945, désert du Nouveau-Mexique. Une lumière aveuglante, un souffle de mort : la première bombe atomique vient de naître. Quelques semaines plus tard, Hiroshima et Nagasaki s'embrasent, et le monde bascule dans l'ère nucléaire. Découvrez comment cette invention née dans les laboratoires du projet Manhattan, a placé l'humanité sous le fragile équilibre de la terreur. Crédits : Lorànt Deutsch, Éric lange. Du lundi au vendredi de 15h à 15h30, Lorànt Deutsch vous révèle les secrets des personnages historiques les plus captivants !Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

In this episode of the Gotta Be Saints Podcast, I'm joined by Professor James Nolan, sociologist at Williams College and author of Atomic Doctors, for a powerful conversation on memory, martyrdom, and healing—centered on the Catholic history of Nagasaki and his work on the Nagasaki Bell Project.James shares the remarkable story of his grandfather, Dr. James Nolan, who served as a physician on the Manhattan Project and later traveled to Hiroshima and Nagasaki in the immediate aftermath of the atomic bombings. What began as a family legacy of moral complexity became a personal mission for healing and reconciliation through the gift of a new bell—donated by American Catholics—to replace the one destroyed at Urakami Cathedral.Together, we explore the deep Catholic roots of Nagasaki, the heroic endurance of the hidden Christians, and how their suffering bore fruit through forgiveness, faith, and restoration.Topics Covered:The forgotten Catholic history of Nagasaki and its "hidden Christians"Why Urakami Cathedral was the ground zero for Japan's Catholic faithThe life and witness of Takashi Nagai and post-bomb theology of redemptive sufferingTensions faced by Catholic doctors during the Manhattan ProjectThe story behind the Nagasaki Bell Project and how Catholics today can helpWhy the legacy of martyrdom still speaks to us in a divided and war-torn worldHow the new bell—named The Kateri Bell of Hope—will ring out once again on August 9, 2025

約１２年半ぶりに観音寺に帰還した「観世音菩薩坐像」、１２日午後、長崎県対馬市２０１２年に長崎県対馬市の観音寺から盗まれ、韓国に持ち込まれた仏像が１２日、約１２年半ぶりに帰還し、同寺で法要が営まれた。 A Buddha statue stolen in 2012 and taken to South Korea was returned to a temple on Tsushima, an island in the southwestern Japan prefecture of Nagasaki, on Monday.

A Buddha statue stolen in 2012 and taken to South Korea was returned to a temple on Tsushima, an island in the southwestern Japan prefecture of Nagasaki, on Monday.

A Buddha statue stolen from a temple on Tsushima, an island in the southwestern Japan prefecture of Nagasaki, in 2012 was handed over to the Japanese side at a temple in Seosan, central South Korea, on Saturday, people familiar with the matter said.

Donald Trump briefly tried to change "Veterans Day" to a Victory in War (both I and II) Day until rebuked by vets, but his explanation needs to also be rebuked. Trump said the U.S., more than any other country, won the world wars. Of course, that flies in the face of the actual history of World War II. On this 80th anniversary of Victory in Europe Day, we discussed the reality of the second world war . . . how the west stalled on establishing a second front while the USSR was bearing the brunt of the war, how the Soviets reversed the German offensive in 1941-42 and then liberated Europe from the Nazis, how the Red Army killed 80 percent of the Germans killed in the war, and how the Soviet Union suffered immense losses (20-25 million killed, a million farms and factories destroyed, half the economy devastated).********Outro- "Green and Red Blues" by MoodyLinks//+G&R: Hiroshima and Nagasaki, 78 Years Later (https://apple.co/3WSbppd)Follow Green and Red// +G&R Linktree: ⁠⁠⁠https://linktr.ee/greenandredpodcast⁠⁠⁠ +Our rad website: ⁠⁠⁠https://greenandredpodcast.org/⁠⁠⁠ + Join our Discord community (https://discord.gg/hKRAGQv6)+Follow us on Substack (https://greenandredpodcast.substack.com)+Follow us on Bluesky (https://bsky.app/profile/podcastgreenred.bsky.social)Support the Green and Red Podcast// +Become a Patron at https://www.patreon.com/greenredpodcast +Or make a one time donation here: ⁠⁠⁠https://bit.ly/DonateGandR⁠⁠⁠ Our Networks// + We're part of the Labor Podcast Network: ⁠⁠⁠https://www.laborradionetwork.org/⁠⁠ +We're part of the Anti-Capitalist Podcast Network: linktr.ee/anticapitalistpodcastnetwork +Listen to us on WAMF (90.3 FM) in New Orleans (https://wamf.org/) + Check us out! We made it into the top 100 Progressive Podcasts lists (#68) (https://bit.ly/432XNJT) This is a Green and Red Podcast (@PodcastGreenRed) production. Produced by Bob (@bobbuzzanco) and Scott (@sparki1969). Edited by Scott.

Stéphane Bern raconte, en ce 8 mai, jour anniversaire de la victoire des alliés sur l'Allemagne nazie qui a marqué la fin de la guerre en Europe, l'après 8 mai 1945 : quand la Seconde Guerre mondiale a continué… dans le Pacifique, jusqu'à la capitulation japonaise après les bombardements nucléaires de Hiroshima et Nagasaki… Comment la guerre du Pacifique a-t-elle commencé ? Quelles ont été les réactions aux quatre coins du monde après l'usage de la bombe atomique ? 80 ans après la fin de la Seconde Guerre mondiale, son souvenir forge-t-il encore les principes des Etats belligérants ? Pour en parler, Stéphane Bern reçoit Olivier Wieviorka, historien et auteur de "Histoire totale de la Seconde Guerre mondiale" (Perrin) Au Coeur de l'Histoire est réalisée par Loïc Vimard. Rédaction en chef : Benjamin Delsol. Auteur du récit : Simon Veille. Journaliste : Armelle Thiberge.Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Stéphane Bern raconte, en ce 8 mai, jour anniversaire de la victoire des alliés sur l'Allemagne nazie qui a marqué la fin de la guerre en Europe, l'après 8 mai 1945 : quand la Seconde Guerre mondiale a continué… dans le Pacifique, jusqu'à la capitulation japonaise après les bombardements nucléaires de Hiroshima et Nagasaki… Comment la guerre du Pacifique a-t-elle commencé ? Quelles ont été les réactions aux quatre coins du monde après l'usage de la bombe atomique ? 80 ans après la fin de la Seconde Guerre mondiale, son souvenir forge-t-il encore les principes des Etats belligérants ? Pour en parler, Stéphane Bern reçoit Olivier Wieviorka, historien et auteur de "Histoire totale de la Seconde Guerre mondiale" (Perrin) Au Coeur de l'Histoire est réalisée par Loïc Vimard. Rédaction en chef : Benjamin Delsol. Auteur du récit : Simon Veille. Journaliste : Armelle Thiberge.Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

En base a los más recientes descubrimientos, esta investigación histórica propone un radical cambio de vista sobre Hiroshima y Nagasaki. Emplaza a los científicos del Proyecto Manhattan de vuelta al inicio de la historia y muestra como sus decisiones y su deseo de experimentar con civiles preparó el camino hacia la bomba atómica. Este documental muestra por primera vez como el proyecto continuó después del bombardeo de Japón. Las ruinas de las dos ciudades fueron transformadas en laboratorios de tamaño real por los científicos norteamericanos gracias a la creación de una nueva clase de centro de investigación, la Atomic Bomb Casualty Comisión (ABCC) o Comisión para las Víctimas de la Bomba Atómica. Tras examinar por primera vez los archivos de la ABBC descubrimos que el centro preparó a los EE. UU. contra las consecuencias de una guerra atómica y de la fusión nuclear. Mientras, 6.000 censores impedían que la población japonesa conociese los efectos de la radiación. Conscientes de los peligros de la radiación, los científicos del Proyecto Manhattan llevaron a cabo más experimentos con plutonio en enfermos de hospitales y laboratorios de EE. UU. Su objetivo último era preparar al mundo para su entrada en la Era Atómica.

Our guest this episode is Tyler Mills, an instructor at Sarah Lawrence College's Writing Institute and an award-winning poet whose work has appeared in – among many other publications – The New Yorker, The Guardian, and The Kenyon Review. She joins us to discuss her new mixed-media memoir, The Bomb Cloud, published in 2024 by Unbound Editions Press. The book takes its title from an “unauthorized” photograph of the mushroom cloud spreading over Nagasaki after it was bombed in World War II, a photo Tyler found in an album belonging to her late grandfather, who served as a pilot during the war and who claimed to have been secretly involved with the mission to drop the bomb. Our interview covers a range of topics, including: how Tyler came to spend several years living and working in New Mexico, near the sites that constitute ground zero for the Atomic Age; the challenges of researching in an archive defined by secrecy and erasure; the ekphrastic nature of The Bomb Cloud, and Tyler's technique of collaging photos from the Trinity nuclear-test explosion to capture the violent “gaze of the perceiver who witnesses an act of harm and knowingly keeps those nearby away from this knowledge.” We also chat about how authoring this book changed Tyler's perception of what she can do as a writer; the differences between the “I” of lyric poetry and the “I” of memoir; the role of literary form and aesthetic beauty in the nuclear era; and how people living in “atomic communities” like Los Alamos – or like Amarillo, TX, located 20 miles from the nation's largest nuclear disassembly plant – can come to terms with the possibility of disaster and violence “so terrible, so deeply imprinted into our collective consciousness that we don't want to see it.” *** To read some of Tyler's poetry and essays – and to sign up for her monthly poetry prompt – you can visit her website, tylermills.com. You can also read some of her work at poetryfoundation.org.

Olivier Wieviorka, historien, auteur d'une «Histoire totale de la Seconde Guerre mondiale» chez Perrin, à l'occasion du 80ème anniversaire de la fin de la Seconde guerre mondialeDistribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Face à un monde toujours plus instable — entre guerre en Ukraine, cyber-ingérences russes et incertitudes liées au retour de Donald Trump — l'Europe se réveille sur le plan strat égique. Et surprise : cette montée en puissance attire une nouvelle génération d'ingénieurs. Fini l'exode vers la Silicon Valley. Les talents de la tech européenne restent, ou même reviennent, pour mettre leur expertise au service de la défense du Vieux Continent.À Paris, la start-up Comand AI, spécialisée dans l'intelligence artificielle pour les champs de bataille, en est un exemple frappant. Elle a récemment recruté des anciens d'OpenAI et de Palantir. Et ce, malgré des salaires bien inférieurs à ceux pratiqués aux États-Unis. Pour son PDG Loïc Mougeolle, « certains ne cherchent plus seulement un gros chèque. Ils veulent avoir un impact. » Selon le rapport Zeki, les effectifs d'ingénieurs d'élite dans la défense européenne sont passés de 144 en 2014 à 1 700 en 2024. Même envolée côté financement : 626 millions de dollars injectés cette année, contre à peine 62 millions en 2022. C'est clair, la guerre en Ukraine a joué le rôle d'électrochoc.Julian Dierkes, jeune doctorant allemand, l'assume sans détour : « Mon travail vise à protéger les démocraties européennes. » Et il n'est pas seul. Michael Rowley, étudiant britannique de 20 ans, a préféré le secteur de la défense à une carrière plus classique dans l'IA. Autre figure marquante : Marie Inuzuka, 34 ans, descendante de survivants de Nagasaki. Après OpenAI et Palantir, elle rejoint Comand AI pour donner du sens à son parcours. Et les investisseurs suivent : Alpine Eagle en Allemagne a levé plus de 11 millions de dollars en mars pour neutraliser les drones autonomes.Aujourd'hui, même les réticences historiques des jeunes diplômés face à la défense s'effacent. Des initiatives comme le European Defense Tech Hub, ou les hackathons organisés à travers l'Europe, connectent jeunes talents, investisseurs et décideurs. Et à mesure que l'Union européenne s'engage dans un plan de réarmement à 800 milliards d'euros, une idée s'impose : la tech européenne veut désormais défendre sa liberté. Pas pour la gloire, mais pour le sens. Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

With a rush of Golden Week matches hoving into view, the JTET team looks back on the most recent slate of J2 fixtures (played across Friday and Saturday last week). In Part 1 (Start to 04:15) James gives us a whistle-stop tour of the action from 9 of the Round 11 games. Then in Part 2, Jon was joined by familiar voice (but first-time guest) Leslie Mabon for a deep dive into Iwaki's stunning 4-3 win at Nagasaki. In a wide-ranging chat, the boys talked about Leslie's impressions of the Peace Stadium, the match itself, & the season so far for both clubs (04:15 to 44:40). There's also time for Most Bravo Player chat (44:40 to 47:00), and a look ahead to Tuesday afternoon's J2 action in Round 12 (47:00 to Finish)! Big thanks for Leslie for taking the time to pod with us, and we hope everyone enjoys the show! *Join the J-Talk Podcast Patreon here: https://patreon.com/jtalkpod *Find our JLeague Chat Discord server here: https://discord.gg/UwN2ambAwg *Follow JTET on Bluesky here: @jtalket.bsky.social

Good Times Episode 10: Lost Without Japan Finds A Bottle Of Yamakzaki 12 year While Cleaning LWJ Ep 110 Lost Without Japan Instagram:  https://www.instagram.com/lostwithoutjapan/  Please Consider Kindly Supporting Our Crowd-Funded Show By Supporting Us Through Our Shows Patreon: https://www.patreon.com/posts/paying-for-our-4-109129803?utm_medium=clipboard_copy&utm_source=copyLink&utm_campaign=postshare_creator&utm_content=join_link  As always, the link to our shows Google Resource doc can be found at https://docs.google.com/document/d/1WEVbRmvn8jzxOZPDaypl3UAjxbs1OOSWSftFW1BYXpI/edit#   

全国の被爆者に郵送される体験記募集のリーフレット厚生労働省は４月から、全国の被爆者健康手帳を持つ約１０万６０００人を対象に体験記の募集を始めた。 With this year marking the 80th anniversary of the U.S. atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki, Japan's welfare ministry began this month to collect testimonies from the roughly 106,000 hibakusha survivors of the nuclear attacks.

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/history

Egal, ob Schwaben-Derby oder El Krätzigo: Das Spiel gegen den FC Heidenheim muss der VfB Stuttgart gewinnen. Das ist zumindest unsere Meinung und wir sagen euch auch, wie das Team von Sebastian Hoeneß das schaffen wird. Außerdem in dieser Folge: ein Transfer-Update, die VfB-Frauen, die U21, die U19, die U16, die U15, die Kooperation mit Nagasaki, das politische Geplänkel rund um das Public Viewing des Pokal-Finales, die VfB-Erde und das Team of the season. What a time to be alive! ···················································································· Schon abonniert? VfB-Newsletter: http://www.vfb.de/newsletter YouTube: http://go.vfb.de/youtubeabo Facebook: https://www.vfb.de/facebook Twitter: https://www.vfb.de/twitter Instagram: https://www.vfb.de/instagram TikTok: https://www.tiktok.com/@vfb VfB STR auf X: https://twitter.com/VfBSTR VfB STR auf Instagram: https://www.instagram.com/vfbxstr Photo by Pressefoto Baumann

Will and David discuss new releases by Nagasaki Swim, Dumb Things, and Nuevos Mundos, plus live reports and bonus songs.

６日、バチカン市のサンピエトロ広場で行われたミサに参加したフランシスコ・ローマ教皇【パリ時事】キリスト教最大教派、カトリック教会の最高指導者として約１４億人の信者を束ねたフランシスコ・ローマ教皇が２１日午前７時３５分、バチカン市の自宅で死去した。 Pope Francis, who called for the abolition of nuclear weapons during his 2019 visit to Hiroshima and Nagasaki, died Monday at the age of 88, the Vatican said.

On this episode Dan and Kevin cover: WrestleMania, missing a week, Easter, eggs, the process, Alexander the Great, weird Greek names, Rome, Siege of Jerusalem, Mt. Dew, scourging, Constantine I, 26 Martyrs of Nagasaki, bad nuns, exorcism, Fillet-O-Fish, Conan the O'Brian, and much much more!!Please like, subscribe, and follow where ever you listen.The Beard StrugglePodUp!PatreonMerchBuy Us A CoffeeYouTubeInstagramBlue SkyTiktokThe Sassholes Insta!!Music from Uppbeat (free for Creators!):https://uppbeat.io/t/all-good-folks/curiosityLicense code: 7QU9IW0B2IJBFZJYMusic from Uppbeat (free for Creators!):https://uppbeat.io/t/christian-larssen/suburban-honeymoonLicense code: 1OKNVEXYPW8QAYSHMusic from #Uppbeat (free for Creators!):https://uppbeat.io/t/kevin-macleod/bass-vibesLicense code: YYUZSRCQDGQROBB4Music from #Uppbeat (free for Creators!):https://uppbeat.io/t/mountaineer/kick-backLicense code: QMHHB6U0M6H9WWENRead lessMusic from #Uppbeat (free for Creators!):https://uppbeat.io/t/albert-behar/tickling-the-ivoriesAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/new-books-network

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/new-books-network

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/east-asian-studies

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/military-history

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/asian-review

September 2 will mark the 80th anniversary of Japan's formal surrender to the United States aboard the USS. Missouri, ending the Second World War. The U.S. decision to drop two atomic bombs on the Japanese cities of Hiroshima and Nagasaki—what drove Japan to surrender, at least in popular history—is still controversial to this day. How did the mass U.S. bombing campaign come about? Did the U.S. believe the atomic bomb was the only possible or the least bad option? Did the atomic bomb really push Japan to surrender—or was it on its last legs anyway? Famed historian Richard Overy tries to tackle these questions, and more, in his latest work of Second World War history: Rain of Ruin: Tokyo, Hiroshima, and the Surrender of Japan (Allen Lane / W.W. Norton: 2025) Richard Overy is Honorary Research Professor of History at the University of Exeter and one of Britain's most distinguished historians. His major works include The Dictators: Hitler's Germany, Stalin's Russia (W. W. Norton & Company: 2004), winner of the 2005 Wolfson Prize, The Morbid Age: Britain and the Crisis of Civilization, 1919-1939 (Penguin: 2010) and The Bombing War: Europe, 1939-1945 (Penguin: 2013), which won a Cundill Award for Historical Excellence in 2014. He is a Fellow of the British Academy and a Member of the European Academy of Sciences and Arts. You can find more reviews, excerpts, interviews, and essays at The Asian Review of Books, including its review of Rain of Ruin. Follow on Twitter at @BookReviewsAsia. Nicholas Gordon is an editor for a global magazine, and a reviewer for the Asian Review of Books. He can be found on Twitter at @nickrigordon. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/japanese-studies

Hirohito, 124e Empereur du Japon, règne sur un pays en pleine mutation. Son rôle durant la Seconde Guerre mondiale reste sujet à débat. Aurait-il pu empêcher que les bombes atomiques frappent Hiroshima et Nagasaki ? Découvrez le parcours d'un souverain tiraillé entre tradition et modernité, à la fois chef spirituel et chef de guerre, dans un pays pris dans la tempête. Crédits : Lorànt Deutsch, Bruno Deltombe. Du lundi au vendredi de 15h à 15h30, Lorànt Deutsch vous révèle les secrets des personnages historiques les plus captivants !Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Naomi Matsuda (Dr. Li Finnegan) and Romy Park (Poppy Nozawa) from The Bold and the Beautiful sat down for an in-depth look at their careers, their sisterly rivalry on The Bold and the Beautiful and their love of animals. These two on-screen sisters have been at odds for months, but just as things have started to warm, another major bombshell drops.Naomi Matsuda, born in Nagasaki, Japan, moved to San Diego at five and began training in traditional Japanese dance at seven. She later expanded into jazz and ballet before transitioning into acting. Her credits include The X-Files, Californication, New Girl, American Crime Story, The Rookie, and Bullet Train. In 2022, she earned a Daytime Emmy nomination for her role as Dr. Li Finnegan on The Bold and the Beautiful. Off-screen, she's passionate about animal rescue.Romy Park, a New Jersey native, trained at the Webber Douglas Academy of Dramatic Art in London. She has appeared in The Rookie: Feds and Ghost Whisperer and joined The Bold and the Beautiful in 2023 as Poppy Nozawa, a free-spirited character with a mysterious past. A classically trained violinist and skilled hula hoop dancer, Romy also co-hosted Romy and Dan's High School Reunion Podcast.Don't miss this conversation as we dive into their characters, their time on set, and what's coming next! 

Join me for a conversation with USAF Col. (Ret.) Matt Yocum as we delve into his unique career trajectory, starting from his non-standard background in the Air Force's acquisition and engineering fields. Matt discusses his pivotal assignments, including his time in Israel as part of the Engineer and Scientist Exchange Program and later as an Air Force attaché, where he navigated through significant events like the Second Lebanon War. This episode also explores his role as a Commander's Action Group (CAG) director at CENTCOM, where he was instrumental in providing detailed and narratively rich reports on international engagements. Matt reflects on the importance of storytelling in military communication and its impact on effective diplomacy. The talk also covers his post-military career as a writer of comic books and graphic novels, highlighting his passion for the art form and his current projects, including a biographical graphic novel on a notable Pakistani figure. Throughout the episode, Matt emphasizes the significance of relationship-building, effective communication, and relentless helpfulness in both military and personal endeavors.   Links: www.Hangar19Consulting.com www.MattYocum.com Closet World Kickstarter   Books: The Twilight War by David Crist Brief by Joe McCormick Lawrence in Arabia by Scott Anderson The New Map by Daniel Jurgen Power Broker by Robert Caro The Years of Lyndon Johnson by Robert Caro The Vision by King, Waltaand Bellaire Supergirl: Woman of Tomorrow by King, Evely and Lopes Pluto: Urusawa x Tekuza by Nagasaki and Urasawa Bone by Jeff Smith   Time Stamps: 00:00 Introduction and Disclaimers 00:46 Meet Colonel Matt Yocum 01:15 Colonel Yocum's Air Force Journey 01:59 The Engineer and Scientist Exchange Program (ESEP) 02:44 Life and Work in Israel 04:42 Challenges and Experiences in Israel 09:01 Language Learning and Cultural Insights 34:58 The Second Lebanon War 39:35 Observations and Responsibilities as an Attache 45:31 Career Transitions and Future Plans 50:37 Arrival in Amman, Jordan 50:46 The New Normal: ISIS Crisis 51:44 Embassy Life and Community 54:02 Building Relationships and Cooperation 55:19 Information Sharing and Collaboration 01:03:34 Training and Equipping the Jordanian Air Force 01:18:44 Commander's Action Group (CAG) Experience 01:37:51 Decision to Stay in CAG 01:39:06 Balancing Family and Duty 01:40:43 Returning to JSO and Preparing for Retirement 01:42:14 Final Assignment and Retirement Ceremony 01:45:37 Reflecting on a Military Career 01:47:30 Challenges and Triumphs in Promotions 01:55:37 Post-Military Career in Comics 02:02:18 The Art of Storytelling in Communication 02:14:07 Recommended Reads and Final Thoughts    

In this powerful, first-person interview, 97-year-old World War II veteran Frank Wal, Jr. reflects on his life, service, and the events that shaped a generation. From the hardship of losing his mother at age eight, to enlisting in the U.S. Navy at just 17, Frank takes us through his remarkable journey—from radar duty aboard LSD-25 to witnessing the aftermath of kamikaze attacks and passing the USS Indianapolis just before its fateful sinking. Frank shares his firsthand memories of Okinawa, the atomic bomb's impact on Japan, the occupation of Tokyo, and even a surprise encounter with General MacArthur. He speaks candidly about post-war life, teaching science and serving as a principal, building a life with his wife of 68 years, and raising four children. Frank's story is a story of war, but it's also a reflection on resilience, service, and the quiet strength of the Greatest Generation.

In this episode of JTET, James Taylor reviews 9 of the J2 matchday 7 games (start to 05:00) to start off, then chats to Jon Steele about Fujieda v Nagasaki (05:30 to 16:00), Most Bravo Players (16:00 to 19:55), and the league and Levain Cup matches coming up over the next week (19:55 to end).   Thanks for your support of the J-Talk Podcast and J-Talk: Extra Time. *Join the J-Talk Podcast Patreon here: https://patreon.com/jtalkpod *Find our JLeague Chat Discord server here: https://discord.gg/UwN2ambAwg *Follow JTET on Bluesky here: @jtalket.bsky.social

Entre le début du XVIIe siècle et le milieu du XIXe siècle, le Japon a connu une période d'isolement volontaire connue sous le nom de sakoku – littéralement « pays verrouillé ». Cette politique, instaurée par le shogunat Tokugawa en 1639, a duré plus de deux siècles, jusqu'à l'ouverture forcée du pays en 1853. Pendant cette période, le Japon a strictement limité ses contacts avec l'étranger, tant sur le plan commercial que culturel et religieux.L'origine de cet isolement remonte à la crainte d'une déstabilisation du pouvoir politique et social. Dès le milieu du XVIe siècle, les Européens – Portugais, Espagnols, Hollandais et Anglais – arrivent au Japon, apportant avec eux des technologies nouvelles, comme les armes à feu, mais aussi des idées, notamment le christianisme.Les missionnaires jésuites, en particulier François Xavier, obtiennent des succès impressionnants : on estime à plus de 300 000 le nombre de Japonais convertis au christianisme vers 1600. Cette expansion rapide alarme les autorités. Le christianisme est perçu comme une menace directe à l'unité du pays, car il crée une allégeance spirituelle étrangère – au pape – qui échappe au contrôle du shogun.En 1614, le christianisme est interdit. Les missionnaires sont persécutés, les convertis traqués. Le point culminant de cette répression est la révolte de Shimabara (1637-1638), menée en partie par des paysans chrétiens. Elle est violemment réprimée et confirme, aux yeux du shogunat, le danger des influences étrangères.C'est dans ce contexte que le Japon adopte le sakoku :Interdiction d'entrée sur le territoire pour les étrangers, sauf les marchands hollandais, confinés sur l'îlot artificiel de Dejima, dans le port de Nagasaki. Interdiction de sortie pour les Japonais, même pour des raisons commerciales ou religieuses, sous peine de mort. Contrôle strict du commerce extérieur, limité à la Chine, la Corée et les Pays-Bas. L'objectif du sakoku était double : maintenir la paix intérieure dans un pays que les Tokugawa venaient à peine de pacifier après une longue période de guerres civiles, et éviter toute forme de colonisation ou d'ingérence étrangère, comme on en voyait déjà en Chine ou aux Philippines.Ce n'est qu'en 1853, avec l'arrivée des navires noirs du commodore Matthew Perry, que l'isolement prend fin. Menacé par la supériorité technologique des États-Unis, le Japon signe le traité de Kanagawa en 1854, ouvrant ses ports au commerce international. Ce moment marquera le début de la modernisation rapide du Japon sous l'ère Meiji.Ainsi, loin d'un repli par ignorance, le sakoku fut une stratégie politique consciente, destinée à préserver l'indépendance et l'identité du Japon face à un monde perçu comme instable, missionnaire… et dangereux. Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

ONE OF THE most significant events in the history of the world took place in 1892, when a corrupt political hack named James Lotan managed to land a cushy government job as the head of the customs inspection service for the Port of Portland. Believe it or not, Lotan's landing that job led directly to Pearl Harbor and eventually Hiroshima and Nagasaki, and indirectly to the defeat of Nazi Germany in Europe. Not bad for a small-time white-collar criminal in a tiny backwater seaport town on the far side of the world, eh? I realize you may be a bit skeptical of this claim. Bear with me while I unpack it and prove it to you, along with the strong possibility that most of us owe our lives and the continued existence of human civilization to James Lotan and the sleazy little band of well-heeled drug smugglers and human traffickers who worked with and for him, on the Portland waterfront in the early 1890s.... (Portland, Multnomah County; 1890s) (For text and pictures, see https://offbeatoregon.com/2408a-1202d.james-lotan-opium-king-661.161.html)

Virginie Girod raconte la crainte qu'inspire l'arme nucléaire à la communauté scientifique depuis sa première utilisation, il y a 80 ans. En août 1945, les deux premières bombes atomiques sont larguées sur les villes japonaises d'Hiroshima et Nagasaki, faisant plusieurs dizaines de milliers de morts. Quelques années plus tard, le développement de la bombe H, alerte la communauté scientifique quant aux dangers de son utilisation. En 1955, en pleine guerre froide, le philosophe et mathématicien britannique Bertrand Russel (1872-1970) publie un manifeste appelant les principaux dirigeants du monde à rechercher des solutions pacifiques aux conflits internationaux. Parmi les signataires se trouvent Albert Einstein et des scientifiques de premier plan. Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

This week Seth, Bill and good buddy Jon Parshall, take an in-depth look at the two atomic bombing missions that helped end World War II. The guys go into the deep details of the mission to Hiroshima on August 6, 1945 and the complete mess of a mission to Nagasaki on August 9, 1945 by taking you through each mission in high detail. #wwii #wwiihistory #ww2 #usnavy #usa #usarmy #medalofhonor #enterprise #aircraft #aircraftcarrier #cv6 #midway #wwii #wwiihistory #ww2 #worldwar2 #usnavy #usnavyseals #usmc #usmarines #saipan #usa #usarmy #aircraft #aircraftcarrier #battleship #battleships #ussenterprise #aircraftcarriers #museum #essex #halsey #taskforce38 #wwii #wwiihistory #ww2 #usnavy #usa #usarmy #medalofhonor #enterprise #aircraft #aircraftcarrier #cv6 #midway #wwii #wwiihistory #ww2 #worldwar2 #usnavy #usnavyseals #usmc #usmarines #saipan #usa #usarmy #aircraft #aircraftcarrier #battleship #battleships #ussenterprise #aircraftcarriers #museum #hollywood #movie #movies #books #mastersoftheair #8thairforce #mightyeighth #100thbombgroup #bloodyhundredth #b17 #boeing #airforce wwii #wwiihistory #ww2 #usnavy #usa #usarmy #medalofhonor #enterprise #aircraft #aircraftcarrier #cv6 #midway #wwii #wwiihistory #ww2 #worldwar2 #usnavy #usnavyseals #usmc #usmarines #saipan #usa #usarmy #aircraft #aircraftcarrier #battleship #battleships #ussenterprise #aircraftcarriers #museum #hollywood #movie #movies #books #oldbreed #1stMarineDivision #thepacific #Peleliu #army #marines #marinecorps #worldwar2 #worldwar #worldwarii #leytegulf #battleofleytegulf #rodserling #twilightzone #liberation #blacksheep #power #prisoner #prisonerofwar #typhoon #hurricane #weather #iwojima#bullhalsey #ace #p47 #p38 #fighter #fighterpilot #b29 #strategicstudying #tokyo #boeing #incendiary #usa #franklin #okinawa #yamato #kamikaze #Q&A #questions #questionsandanswers #history #jaws #atomicbomb #nuclear

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR? 6/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  1944 https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR?  7/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR?  1/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  1945 Tokyo https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR?  2/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  1945 Tokyo https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR?  4/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  1945 TOKYO https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR?  5/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  1945 FUKUYAMA https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.

HOW  DOES THE FIRBOMBING OF TOKYO'S POOREST NEIGHBORSHOOD WIN A WAR?  8/8: Black Snow: Curtis LeMay, the Firebombing of Tokyo, and the Road to the Atomic Bomb by  James M. Scott  1944 WICHITA B-29 https://www.amazon.com/Black-Snow-Curtis-Firebombing-Atomic/dp/1324002999/ref=sr_1_1?crid=1X64JYW3Z1OT9&keywords=BLACK+SNOW+JAMES+SCOTT&qid=1674137497&s=books&sprefix=black+snow+james+scott%2Cstripbooks%2C61&sr=1-1 Seven minutes past midnight on March 10, 1945, nearly 300 American B-29s thundered into the skies over Tokyo. Their payloads of incendiaries ignited a firestorm that reached up to 2,800 degrees, liquefying asphalt and vaporizing thousands; sixteen square miles of the city were flattened and more than 100,000 men, women, and children were killed. Black Snow is the story of this devastating operation, orchestrated by Major General Curtis LeMay, who famously remarked: “If we lose the war, we'll be tried as war criminals.” James M. Scott reconstructs in granular detail that horrific night, and describes the development of the B-29, the capture of the Marianas for use as airfields, and the change in strategy from high-altitude daylight “precision” bombing to low-altitude nighttime incendiary bombing. Most importantly, the raid represented a significant moral shift for America, marking the first time commanders deliberately targeted civilians which helped pave the way for the atomic bombing of Hiroshima and Nagasaki five months later. Drawing on first-person interviews with American pilots and bombardiers and Japanese survivors, air force archives, and oral histories never before published in English, Scott delivers a harrowing and gripping account, and his most important and compelling work to date.