Podcasts about brotten

Att lokalisera massgravar och identifiera döda har både en politisk och en social innebörd. Patricia Lorenzoni reflekterar över forensisk antropologi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns frågor där juridikens och konstens områden överlappar varandra. Kan den döda förmås att tala, och i så fall hur? Kan den som bragts om livet ges upprättelse? För rättsskipningen handlar det om bevisvärdering och ansvarsutkrävande. För konsten om möjligheten att berätta om den som bestulits på sin mänsklighet, utan att i berättandet upprepa stölden.Dilemmat aktualiseras i M NourbeSe Philips diktsvit Zong! från 2008. Bakgrunden är en händelse 1781 när över etthundratrettio människor – alla förslavade afrikaner – slängdes överbord från ett brittiskt slavskepp för att spara på vattenransonerna. Händelsen har gjort avtryck i rättsarkiven, men inte som mord utan som ”förstörelse av egendom”. Den avhumanisering som möjliggjorde brottet fortsätter därmed in i rätten, och sedan in i de historiska arkiven. Hur berätta om detta, när alla spår det lämnat är fortsättning på brottet? Zong! blir en historia som inte kan berättas och som likväl måste berättas.Människorna som slängdes överbord från skeppet Zong försvann för alltid ner i havet. Och i haven fortsätter människor att försvinna, genom aktivt våld eller genom passiv ovilja att undsätta. FN-projektet Missing Migrant Project anger att under tioårsperioden mellan 2014 och 2024 rapporterades närmare 30 000 människor döda eller saknade på Medelhavet, den enskilt dödligaste av världens gränsregioner. Eftersom många kroppar aldrig återfinns, och inte alla har anhöriga som söker efter dem, kan mörkertalet vara stort.”Försvinna” är ett aktivt verb. Att göra det passivt låter skavigt och fel: ”att försvinnas”. Men det är i passiv form rättsantropologen Alexa Hagerty använder det i boken Still life with bones: Field notes on forensic anthropology. För när det handlar om människor är ”försvinna” bara sällan någonting någon gör, oftare är det någonting någon utsätts för. Vi kan fråga oss: om människors försvinnande omtalas i passiv form, hur påverkar det vår blick på dem och det de var med om innan de togs ifrån oss?Det var i kalla krigets Guatemala som ordet ”försvinnande” började användas som beteckning för hur militären mördade och slängde människor i massgravar. Kriget här var allt annat än kallt. Hagerty har arbetat både i Guatemala och i Argentina, i det senare fallet med offer för militärjuntans statsterror på 1970- och 80-talen. Tusentals av juntans offer försvanns genom att de släpptes från hög höjd ner i havet. Från militärens perspektiv var det inte bara ett sätt att göra slut på en motståndare. Det var också ett förvägrande av ett minnesmärke, av en grav. Som att säga: ”den här människan har aldrig funnits”.Att lokalisera massgravar och identifiera döda har både en politisk och en social innebörd. Hagerty berättar om hur teamet hon jobbar i tillsammans med anhöriga ”artikulerar” skelett, det vill säga lägger ut dem anatomiskt. Personen läggs på rygg, handflator riktas uppåt, små små ben passas in i vad som en gång var en helhet sammanhållen av kött, senor och hud. Skador på skelettet bidrar till att återskapa en berättelse om brottet. Har kvarlevorna kunnat identifieras får de efterlevande äntligen en kropp att begrava.Processen handlar både om ansvarsutkrävande och om att återupprätta relationen mellan de som dödades och dem som blev kvar. Ibland också om att blidka de döda och deras oro så att hemsökelser må upphöra. Vi hör emellanåt påstås att en begravning av den döda kroppen är nödvändig för att efterlevande ska kunna ”gå vidare” eller få ett ”avslut”. Men inte alltid står en kropp att finna. Hagerty arbetar med att lokalisera de döda, men är också tydlig med att bara en bråkdel av dem som försvunnits återfinns, och än färre identifieras. Rättslaboratoriet, där papplådorna med namnlösa dödas kvarlevor staplas på varandra, liknar hon vid en skärseld av kartong.Boken blir därför också ett försvar av det liv som måste gå vidare, även om den historia som började med någons förvinnande aldrig slutar i en återfunnen kropp. Skärselden är i katolsk tradition en plats av väntan, ett mellanrum. För många är mellanrummet den enda plats för vila som erbjuds. Kanske är det medvetenheten om detta som gör att vissa inte ens vill försöka hitta sina döda. Federico García Lorca, som 1936 mördades av Francos falangister, är ett berömt exempel. Inför de åtskilliga försök som genom åren gjorts att lokalisera hans grav, har familjen bett att Lorca istället ska få vila ostört tillsammans med sina olyckskamrater.Lorca behövde måhända ingen grav för att eftervärldens skulle minnas honom. I de flesta fall av försvinnanden kämpar de anhöriga mot glömskan och det offentliga utsuddandet. Idag kantas Europas gränser bokstavligen av migranters anonyma gravar, människor som dött i sökandet efter ett levbart liv. 2015 lät det tyska konstkollektivet Centrum för politisk skönhet genomföra ett antal begravningar under namnet ”De döda kommer”. I samarbete med anhöriga i Tyskland grävde de upp anonyma gravar i södra Europa, identifierade döda migranter och förde deras kroppar till Berlin. Där fick de begravas i närvaro av sina kära.Konstkollektivet insisterade på att behandla de döda som människor att sörja, och synliggjorde därmed också närvaron av sörjande anhöriga i Europa. Så bröt de den logik enligt vilken vissa människors död passerar obemärkt. NourbeSe Philip hanterar sitt etiska dilemma genom vägran; en vägran att lägga till, en vägran att fylla ut. I Zong! finns ingen plats för försonande fantasier om det vi egentligen ingenting kan veta. Istället arbetar poeten uteslutande med ord som faktiskt finns i arkiven, bryter upp dem och skapar sprickor och avgrunder. Zong! kan läsas som ett requiem över dem som förnekades en gravvård.Snarare än försök att få de döda att själva tala, är både Zong! och De döda kommer därför ett slags omvårdnad som drar de försvunna åter in i de levandes sfär. Här löper verken också samman med Hagertys skildring av laboratoriearbetet. Still life i titeln till hennes bok är engelska för ”stilleben”, det slags konstnärliga motiv som består i orörliga ting; serviser, blommor, frukter, ibland döda djur från en tänkt jakttur, ibland också mänskliga skallar. De sistnämnda brukar läsas som en allegori över livets förgänglighet. Men över rättslaboratoriet finns ingenting allegoriskt, här är allting kroppslighet. Men också närhet och ömhet inför människor Hagerty bara får lära känna genom deras skelettskador. Termen hon använder för sin praktik är care. På svenska blir det ”omsorg”, ett ord etymologiskt besläktat med ordet för förlust, för sorg. I det varsamma arbetet med de mördades ben öppnas ett rum i vilket vetenskapsmännen och de anhöriga förenas i omsorgen om de döda.För Hagerty är detta en helig praktik. Vad hon säger sig ha kommit till insikt om är att arbetet med att gräva upp och studera kvarlevor inte bara är vad som möjliggör begravning. Det är i sig begravning.Patricia Lorenzoniidéhistoriker och författare

Jerzy Sarnecki föddes sommaren 1947 i ett sönderbombat Warszawa i Polen. Bara några kvarter från Ghettot. Som liten judisk pojke var uppväxten tuff. Hans dyslexi präglade honom. 77 år senare har det hänt mycket. Kriminologen Jerzy Sarnecki har funnits i den offentliga debatten men alltid med faktan på sin sida. Trots det har han blivit hatad men också älskad för att han sagt som det är. Nu är han aktuell med boken ”Brotten i mitt liv” som handlar om femtio års studier av mänskligt beteende.Hur är det att sitta ner med kriminella? Vad tycker han True Crime och Helikopterrånet på Netflix? Varför jobbar han fortfarande heltid trots att det var längesen han nådde pensionsåldern. Det finns få som kan förklara och förstå vår samtid som Jerzy Sarnecki. Inte minst när Sverige idag präglas av grovt våld. Stämmer mediebilden? Var är det vanligaste brottet? Gör polisen ett bra jobb? Och han som levt sida vid sida med döden sen födseln hur ser han själv på sin egen död?Varmt välkommen till 24Frågor Jerzy Sarnecki. Programledare: Henrik Eriksson & Marcus BirroProducent: Philip De GiorgioFölj oss på Tiktok: https://www.tiktok.com/@24fragorpodcastFölj oss på Instagram: https://www.instagram.com/24fragorpodcast Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. * Det är december 1939. Ytan på Lötsjön i Sundbyberg har just frusit. Tre åttaåriga pojkar har gått ner till strandkanten för att testa om isen håller. Det gör den inte. När en av pojkarna gått så långt ut att han är blöt ända upp till midjan, vänder han hem för att värma sig. Men han hinner bara några steg innan han upptäcker något främmande. På marken ligger en stor docka. Med blå kappa, vit mössa, gummistövlar och vidöppna ögon ser den nästan verklig ut. Först när pojken hämtat en vuxen går det upp för honom vad han hittat. Det är ingen docka som ligger i gropen. Det är en tioårig flicka. Programledare är Christopher Holmberg. Manusförfattare är Johanna Frostling och producent är Oscar Wendel. Originalmusik av Tor Wilén. Källor: “Mördaren i folkhemmet” av Lena Ebervall och Per E Samuelson, podcasten Öppet fall “Olle Möller, del 1/4”, podcasten Brotten som skakade Sverige “Hjälte - och mördare?”, Stockholmskällan, SCB.

Möt Jerzy Sarnecki.Författare, forskare och professor i kriminolog. Sarnecki är aktuell med boken ”Brotten i mitt liv”.”Brotten i mitt liv” handlar om femtio års studier av mänskligt beteende. Men det är också historien om den judiske pojken som föds sommaren 1947, i den sönderbombade staden Warszawa, några få kvarter från ghettot.Om dyslektikern som flyr till Sverige och blir akademiker. Om sonen som trots sin fars uppmaning – »stick inte ut« – blir en fyrbåk i debatten kring några av vår tid mest brännande samhällsproblem. Frågor om brott och straff har präglat kriminologen och forskaren Jerzy Sarneckis yrkesverksamma liv. Hans svar har gjort honom både hatad och älskad, beroende på mottagarens människosyn.Trots att han alltid strävat efter att utgå från fakta och inte ideologiska föreställningar. Han anlitas ofta som expert i kriminologi av svenska och internationella medier.Hör om hans historia och varför just brott och kriminologi blev hans kall i livet .Samt Även där poddar finns @youtube @acastsweden @spotifyswedenGillar du det vi gör och vill stötta oss gå isåfall gärna in och kom med förslag på gäster och innehåll.Glöm inte att prenumerera och tipsa om vår kanal! Tack för att ni tittar,delar och diskuterar! Visuals/Redigering: @danieltobar ***Detta är en personlig berättelse utifrån gästens perspektiv. Dialogiskt tar givetvis avstånd från all romantisering och glorifiering av droger, våld, kriminalitet, rasism, mobbing, trakasserier m.m.*** Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt av Människorättspoddens serie om att motverka våldet, får vi lyssna till Hilde Wiberg som arbetar som enhetschef på Ungdomsjouren inom Uppsala Socialförvaltning. Hilde berättar om det samverkansarbete som finns mellan skola, socialtjänst, polis och fritids och det förebyggande arbete för att identifiera barn och unga som befinner sig i riskzon för exempelvis kriminalitet och socialt nedbrytande beteende. Hon berättar om vikten av att se människan bakom brottet och hur det är att möta på ungdomar som förändrat sin tidigare livsstil.

23 maj. Varför väljer människor i ett rikt land där alla möjligheter står öppna att begå brott? Och vad kan vi göra åt det? Andreas Ericson gästas av Fredrik Kärrholm, kriminolog, tidigare polis och riksdagsledamot för Moderaterna, som skrivit boken “Lag och ordning, en konservativ och liberal kriminalpolitik”.

Beth and Debbie dive into a lively discussion with legal powerhouse Elizabeth Brotten, hailing from the icy terrains of North Dakota to leading the charge in Minneapolis. Unveiling her remarkable journey from clerkship to courtroom triumphs, Liz shares invaluable insights on resilience, career transitions, and the art of adaptation in the ever-evolving legal landscape.   Check out the show notes for this episode on our website.   Connect with us: Facebook Twitter LinkedIn

Författaren Katarina Wennstam släppte nyss sin nya bok Döda kvinnor förlåter inte, första delen i en ny serie historiska romaner. I researchen upptäckte hon många saker som stämmer än idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

David sade sig älska Ester, men kunde han verkligen lita på henne?Källor:Brotten som glömdes av Gunilla GranqvistVestkusten 27 July 1911 — California Digital Newspaper Collection (ucr.edu) (Tidningen Vestkusten, Number 30, 27 July 1911)SVD 1911-07-05SVD 1911-07-22Support till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Grannsämjan är hög när Speljuntan samlas på gårdsfika för att prata om spelveckan som gått. Det blir triss i mediebevakning: ett insiderreportage om Redfalls utveckling, en intervju med spelvärldens mest hatade vd och en svensk dokumentär om brotten i gamingvärlden hamnar samtliga under Juntans lupp i nyhetssegmentet. Därefter blir det en tripp till alla tvättidstjuvars slutstation: helvetet. Det är nämligen hög tid för Tobias första rapport från Sanctuary i sprillans nysläppta Diablo IV. Och det verkar som att han har djävulskt kul… Vill du stötta styrelsearbetet i Speljuntans Brf? Då beger du dig till speljuntan.se och blir Patreon ögonaböj. Spel som nämns i avsnittet: Redfall, Anthem, Diablo IV, Diablo Immortal Tidskoder: (01:24) Veckans personliga fråga (09:29) Redfall från insidan (18:40) Bobby Koticks intervju (27:09) Brotten i gamingvärlden (40:00) Reklam (41:11) Diablo IV

Efter ett år av krig i Ukraina har det kommit flera rapporter om fasansfulla brott som begåtts mot civilbefolkningen. Konflikten i Tigray i Etiopien har karakteriserats av massavrättningar och sexuellt våld. Juntans metoder i Myanmar rapporteras som brott mot mänskligheten. Men hur lagför man dessa ohyggliga övertramp? Hur definieras de? Finns det ens möjlighet att ställa de ansvariga inför rätta?Medverkande:Said Mahmoudi, Professor emeritus i internationell rätt vid Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.Reena Devgun, kammaråklagare och teamledare för krigsbrottsgruppen på Åklagarmyndigheten.Redaktör och programledare: Jonas Löfvenberg Läs mer på: ui.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En tidig morgon i norska Trondheim står en totalkvaddad bil inkörd i ett vägräcke. I passagerarsätet sitter en man med brutet nyckelben. Förarsätet är tomt. Snart briserar nyhetsbomben i norska medier. Landets största idrottsstjärna har kört rattfull och smitit från platsen. En av tidernas mest framgångsrika skidåkare var en rockstjärna i skidspåren som medvetet hamnade i bråk. Det här är historien om Petter Northug. Medverkande:Ulf Morten Aune, tidigare landslagstränare Norge.Jonas Karlsson, journalist Discovery, tidigare skidkommentator SVT.Tomas Pettersson, journalist Expressen.Arkivljud: Sveriges Radio, SVT, NRK, TV2, Aftonbladet TV, Expressen TV.Ett program av Martin Marhlo januari 2023.Slutmix: Lisa Abrahamsson

Ulf Kristersson har fått hård kritik efter valet men man kan mycket väl hävda att han fått en lyckad start, menar Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg. Tidöavtalet kom på plats, den första budgeten antogs av riksdagen. Nu stundar en kraftfull prövning i form av inflation i allmänhet och skyhöga elpriser i synnerhet. Fast hur Kristerssons styre en dag kommer att utvärderas handlar i mycket hög grad om hur väl man lyckas bekämpa skjutningar och gängkriminalitet, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Det blir en kamp inte bara mot gangstrar utan också mot klockan, eftersom det tar tid för centrala förslag att bli lag och få praktiskt genomslag. Anna Dahlberg och Tommy Möller samtalar om den gångna politiska hösten med programledaren PJ Anders Linder.

Andra avsnittet av Kvartals nya podd Djupet handlar om varför så få av de skyldiga bakom gängskjutningarna döms i domstol. Bland åklagare och poliser talas det ibland om att det krävs "sagolika skäl" för en fällande dom. Men det finns också de som befarar att de vindar som nu blåser hotar rättssäkerheten. Hur gör domstolarna när de bevisvärderar i de indiciemål som gängmorden nästan alltid blir, eftersom ingen inblandad pratar med polisen? Skulle domarna kunna arbeta på ett annat sätt? Med utgångspunkt från ett mordfall som ska tas upp i Högsta Domstolen diskuterar programledaren Jörgen Huitfeldt med fyra experter: Polisutredaren Anders Karlsson, juridikprofessorn Christian Dahlman, domaren Mirja Högström och advokaten Johan Eriksson. Två av Kvartals lyssnare medverkar också, Linnea Lindquist och Viveka Stigzelius. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra avsnittet av Kvartals nya podd Djupet handlar om varför så få av de skyldiga bakom gängskjutningarna döms i domstol. Bland åklagare och poliser talas det ibland om att det krävs "sagolika skäl" för en fällande dom. Men det finns också de som befarar att de vindar som nu blåser hotar rättssäkerheten. Hur gör domstolarna när de bevisvärderar i de indiciemål som gängmorden nästan alltid blir, eftersom ingen inblandad pratar med polisen? Skulle domarna kunna arbeta på ett annat sätt? Med utgångspunkt från ett mordfall som ska tas upp i Högsta Domstolen diskuterar programledaren Jörgen Huitfeldt med fyra experter: Polisutredaren Anders Karlsson, juridikprofessorn Christian Dahlman, domaren Mirja Högström och advokaten Johan Eriksson. Två av Kvartals lyssnare medverkar också, Linnea Lindquist och Viveka Stigzelius.

I detta avsnitt av Fatta politik har jag bjudit in kammaråklagare Jessica Wenna. Åklagarmyndigheten är en politisk styrd organisation. Vi samtalar om relationen mellan politikerna och åklagarna, om hur hon tycker politikerna sköter sig och hur resurserna hänger ihop mellan kriminalvård, polis och åklagarmyndighet. Självklart blir det en genomgång vad en åklagare gör, hur man kan bli en åklagare och hennes väg till kammaråklagare. En åklagare är en representant för staten, men hur bemöter dem hat och hot som vi ser att de ibland få utstå och hur hanterar åklagarna påstridiga medier? Vi ser i media många som tycker att förövare får allt för låga straff, och hur en del förövare får straffrabatter som kan vara mycket provocerande. Jag vill veta hur detta system hänger ihop och hur lagen är stiftad och hur man kan ändra på detta. Vem kan ändra på en lag och hur lång tid tar det? Självklart ställer jag också den sedvanliga frågan om när det inte riktigt blev som man tänkt sig på jobbet. Wenna delar med sig ett avslöjande om en kollega som felaktigt kallade ett blint vittne. Vidare får vi veta hur hon ser på sitt stora ärende om Arboga-morden, och hennes inte så uppmärksammade fall gällande fällande domar på kvinnomisshandlare och hedersrelaterat våld. Varmt välkomna till ett spännande avsnitt i en åklagares värld!

Hur kan vi bekämpa brotten mot företagen? - Intervju med ICA-handlare by Svenskt Näringsliv Väst

Blir BRÅ-rapporten årets mest lästa myndighetsrapport? Är Kvartal fortfarande en kass sajt? Och vad gör egentligen en polisminister? Denna vecka deltar Ulrika Lindahl och Mimmie Björnsdotter Grönkvist. Programledare: Max V Karlsson.

Blir BRÅ-rapporten årets mest lästa myndighetsrapport? Är Kvartal fortfarande en kass sajt? Och vad gör egentligen en polisminister? Denna vecka deltar Ulrika Lindahl och Mimmie Björnsdotter Grönkvist. Programledare: Max V Karlsson.

De är samhällets mest hatade brottslingar. Inte bara av gemene man, utan också i fängelserna där de står lägst i hierarkin. Dagens tema är pedofiler och sexuella övergrepp mot barn. Gäst är psykoterapeuten Börje Svensson som i över ett decennium har arbetat med behandling av pedofiler på Norrtäljeanstaltens sexualbrottsavdelning. Samtalet handlar om hur en människa kan vara kapabel att begå övergrepp mot barn och hur det kommer sig att detta brott hos många väcker mer avsky än mord. Vad är det som gör att vissa människor blir pedofiler? Hur ser de själva på sina brott? Och hur går terapeutisk behandling av pedofiler till?Börje Svenssons bok: https://www.adlibris.com/se/bok/de-mest-hatade-om-pedofiler-och-andra-sexualbrottslingar-9789174411232Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

”Han tog sig rätten att förbruka min kropp. Jag vill inte dö men jag vill heller inte leva i den här kroppen, den är inte min längre. Jag skulle vilja fråga honom, hur fan kunde du?” Orden är Lisas. Hon är en av de kvinnor som uppger att hon blivit våldtagen av Nytorgsmannen. En 34-årig tidigare ostraffad man som misstänks ha våldtagit tjugosex kvinnor. Brotten ska ha begåtts mellan 2018 och 2020 och utredningen har bara fortsatt att växa i takt med att polisen hittat fler brottsoffer. Mannen har suttit häktad sedan i november – och nu väntar åtal. Hur kom polisen honom på spåren? Vad vet man egentligen om honom? Och hur ser bevisningen ut? Det pratar vi om i Aftonbladet Daily. Gäst: Linda Hjertén, krimreporter på Aftonbladet. Programledare: Olivia Svenson.

I veckans avsnitt av Krimtimmen kommer vi att prata om de topp fem knasigaste eller uddaste brotten som vi läst om. Adeline pratar bland annat om en man som handlade med en monopol-sedel och Becky pratar om en man som skickade in en selfie till polisen. Dessutom lyfts tre andra knasiga/spännande fall!

Många rättsprocesser och utredningar kring grova brott, där bevisningen delvis bygger på information från den krypterade tjänsten Encrochat, pågår just nu. Enligt polisen har Encrochat på ett nytt sätt kopplat ledarskikten i kriminella nätverk till brotten. Dagens Ekospecial börjar hos utredare Torsten Alm, i polishuset i Flemingsberg i södra Stockholm. Henrika Åkerman henrika.akerman@sverigesradio.se

I sex decennier har internationell adoption till Sverige kantats av larm om oegentligheter. Barn har stulits från sina biologiska föräldrar och sålts för att adopteras bort till Sverige. I dagens avsnitt pratar vi med DN:s reportagechef Matilda E Hanson om granskningen av brotten som har begåtts i adoptioners spår. Programledare: Sanna Torén Björling. Producent: Sabina Marmullakaj. Exekutiv producent: Augustin Erba. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Oliver Bergman, Bauer Media.

Donald Trump friades i riksrätten, men det rättsliga efterspelet av stormningen av Kapitolium är långt från över. 230 personer misstänks fortfarande för sin inblandning, Trump är stämd i allmän domstol och talmannen Nancy Pelosi vill ha en sanningskommission. I dagens avsnitt pratar vi med Martin Gelin, korrespondent i New York, om personerna som är misstänkta för brott efter stormningen av Kapitolium. Programledare: Sanna Torén Björling. Producent: Sabina Marmullakaj. Exekutiv producent: Augustin Erba. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Oliver Bergman, Bauer Media.

Hör hela avsnittet här: https://www.svegot.se/2020/08/24/sverige-vaknar-4-december-2020/

Redovisning och revision, debet och kredit. Osexigt? Inget kan vara mer fel. Bland siffrorna hittar man både det ena och det andra men det gäller att veta hur man gör. De första indikationerna brukar komma i det personliga mötet. Min gäst idag är Samuel Ershammar som är revisor och som jobbar på EKO brottsmyndigheten. Han har tidigare tjänstgjort på europeiska revisionsrätten där han granskade EUs budget i tre år. I sitt jobb har hand bland annat hittat saknades tillgångar på 175 miljarder kronor! ... Som Samuel brukar säga; ”Finns det något fuffens i siffrorna - då hittar jag det”. Lyssna.

Hasses lista denna morgon består av de konstigaste brotten 2018!

Anna Sandell berättar om äcklet Todd Kohlhepp, som hade två intressen: att mörda och att skriva Amazon-recensioner. Karin Londré pratar om 19-åriga Ann Wollbrant, som 1974 försvann från Kungälvs Folkets Park.Mord Mot Mord-lyssnare får en månad gratis på Nextory! Gå till nextory.com/kampanj och skriv in kampanjkoden Mordmotmord, så kan du läsa och lyssna på massor av böcker och stöttar samtidigt podden! Den här veckan tipsar vi om Boken om Kim Wall av Joachim och Ingrid Wall, och om Brotten som skakade Sverige av Martin Borg.Länkar och bilder som är relevanta för dagens avsnitt publiceras i Facebookgruppen Mord Mot Mord Podcast. Önska fall på Instagram, skriv till @karinlondre eller @sandellanna.Mord Mot Mord är en vanlig snackig podd, fast om mord. Det är lättsamt prat i ett försök att hantera världens värsta ämne.

Ibland händer det att allvarliga brott upptäcks när trafikpolisen gör nykterhets- och hastighetskontroll. Skulle bekämpningen även av grövre brott bli mer effektiv om det fanns fler trafikpoliser? Och är det ens möjligt för trafikpoliser att gå igenom allt i bilen med dagens lagstiftning? Vi frågar doktorn i offentlig rätt Ingrid Helmius! Under helgen avgjordes spårvagns-EM i Stuttgart och Stockholm var bäst av alla deltagande städer. Idag får vi besök av vinnarlaget och spårvagnsförarna Sarah Aspenström och Jonas Arvidsson som berättar hur de gjort för att träna upp sin förmåga till precisionskörning. Igår räknade Thomas upp några kända personer som alla haft Parkinsons sjukdom, men hur är det egentligen med en av dem, Adolf Hitler? Är det belagt eller inte att han hade den här sjukdomen? Samtal med författaren och historikern Bengt Liljegren. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist

Migrationsverket ska se till att lämpliga personer blir biträden åt asylsökande. Men fungerar kontrollerna? Hur kriminellt belastad kan man vara om man ska jobba med juridik på en svensk myndighet?

Prognosen pekar på att kostnaden för cyberbrott ökar från 3 000 till 6 000 Miljarder dollar på 3 år. Är vår digitala framtid korrupt?

Kommer robotar kunna vara brottslingar? Kommer det finnas elaka AI:n som snattar grejer? Kan man stjäla DNA och din fysiska identitet? 

Misshandel, grov kvinnofridskränkning, sexuellt ofredande. Kaliber fortsätter granskningen av färdtjänsten och förarna. Kan man lita på att den som kör inte är dömd för något brott?

Vad som varit de lönsammaste brotten har varierat mellan decennierna. På 1970- och 1980-talen var bankrån ett svar - i dag är det snarare välfärdsbedrägerier.

Hjälte – och mördare Historien om Olle Möller Han var fattigpojken som blev löparstjärna och firade segrar inför tusentals åskådare. När polisen fick tipset kunde de först inte tro att det var sant. Ett år senare sitter Olle Möller i fängelse, fälld för ett brutalt flickmord. Senare skulle han dömas för att ha dödat ännu en kvinna och sammanlagt tillbringade han 19 år i fängelse. In i döden hävdade han sin oskuld. Brutal dubbelmördare – eller offer för århundradets justitiemord. Här är historien om gåtan Olle Möller. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Polisen som blev massmördare Historien om Tore Hedin Han var populär i Tjörnarp, den unge ambitiöse fjärdingsmannen Tore Hedin. När kvarnägaren i byn hittades mördad var han först på plats och arbetade hårt för att lösa fallet. Vad ingen visste var att han var mördaren själv. Det skulle dröja nästan ett år innan sanningen stod klar – efter en nattlig mordturné som kostade ytterligare nio människor livet. Det här historien om polisen som blev Sverige värste massmördare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Från magi – till mord Historien om Salaligan De kallades Salaligan. Fem unga män som rånade och mördade för pengar – för att det var enklast så. I centrum fanns affärsbiträdet Sigvard Thurneman. Omgivningen trodde att han besatt magiska krafter, själv ansåg han att det inte var fel att döda. Livet betydde ingenting. Här är historien om en mordliga utan motstycke i svensk kriminalhistoria. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den perfekta maskeraden Historien om maskeradligan De kallades Sveriges farligaste brottslingar. De slog till snabbt, fräckt och metodiskt. Och de klädde ut sig till poliser, militärer, joggare och elektriker. Polisen stod handfallna. Militären begrep ingenting. Här är historien om maskeradligan som under ett och ett halvt år på 80-talet lurade skjortan av alla. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den ensamme legosoldaten Historien om Jackie Arklöf Jackie Arklöf drog frivilligt ut i krig för att få döda. Han har torterat människor och skjutit ihjäl två försvarslösa polismän. Hur blev han sådan? Hur gick det till? Här är historien om en mobbad pojke som växer upp och blir en av Sveriges allra farligaste förbrytare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Folkhemmets fiende nummer 1 Historien om Clark Olofsson Myten Clark Olofsson krossades i en rättssal i Danmark 1999. Clark var en brottsling med talets gåva som begått massor av brott för att bli rik. Mediebilden av en karismatisk och intelligent gentlemannrånare förändrades till något helt annat: en knarklangare. Det här är historien om det sena 1900-talets kanske bästa svenska kriminalhistoria. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mordbrand, dödshot och skändade gravar. Svenska djurrättsaktivister använder allt grövre metoder mot personer inom pälsnäringen - och Sverige är det land i Europa som är mest utsatt. Varför är det så och vad säger aktivisterna själva? Dagens Kaliber handlar om personer som är beredda att offra sin egen frihet i kampen för djuren. Och från fängelset planerar de nya aktioner. — Här är verkstan och det då… Lite halmförråd och strö och sånt, lite maskiner, underlättar arbetet. — Kommer vi ut till djurstallarna här då. — Det är väl inhägnat ändå här... — Ja, det måste man ju ha. Förr i tiden hade man inhägnader för att hålla djuren på insidan. Men i dag får man nästan göra lite tvärtom, det är för att hålla såna som inte ska vara innanför staketet på rätt sida. I byn Hasslösa mellan Lidköping och Skara på Västgötaslätten, i en anläggning alldeles intill landsvägen, bedriver Thom Olsson uppfödning av minkar. I 150 meter långa längor, omgärdade av plåtstaket och taggtråd, finns över 3000 burar för de långsmala djuren. Han driver en av Sveriges drygt 70 minkfarmer, och startade sin verksamhet under 2013. — Jag vill hålla på med djur, jag gillar att bo på landet, och hålla på med djur. Och sen faller det sig lite naturligt när jag har släktingar som håller på med mink då. Jag ville hålla på med nåt sorts djur, och det här var ju det som jag hade sett mest utav och kände att det är den kunskapen som jag är mest och duktig på då. Så det kände jag som ett bra val. — Det är bara galler här, det är inte så mycket utrymme att röra sig på för minkarna i buren? — Om man jämför minkens storlek och oss människors storlek så är det som att vi skulle ha en trerummare med fyra etagevåningar på 140 kvadrat ungefär. Och jag tycker inte att det känns så litet. Minkburarna på Thom Olssons gård mäter 90 gånger 30 centimeter och är knappt en halvmeter höga. Därtill en sovlåda med spån under själva buren. — De är ju cirka sex månader då, när man avlivar dem. Sen sparar man alltid några till avelsdjur till nästa år då. Och så går året runt så. Minkåret börjar ju i mars, och så parar man dem, och sen får de valpar och valparna växer upp och blir stora och man kollar vilka avelsdjur man ska över till nästa år och så tar man och avlivar de andra då. — Och då finns det nån anläggning för det här, på gården då? — Ja, jag har en vagn då som jag har med mig ut med koldioxid eller kolsyra, som de andas in och sen somnar de in. Så det går väldigt smärtfritt för djuren då. Thom Olsson och hans familj har fått betala ett högt pris för att han föder upp minkar och sedan säljer djurens päls. I det här programmet kommer vi att berätta om en liten cell av djurrättsaktivister, en handfull personer som har använt extrema metoder som aktivister aldrig tidigare har använt i Sverige. Men först ska vi backa bandet några år. Det är hösten 2010 och utanför klädbutiken Fiourucci i centrala Göteborg står en grupp demonstranter från organisationen Djurrättsalliansen och skanderar slagord: — Päls är mord, blod på era händer! Päls är mord, blod på era händer! I november 2010 berättade Kaliber om hur butiker i Göteborg som säljer kläder med päls fick besök av fredliga demonstranter på dagarna, men på nätterna krossades rutor av okända personer och butiksägare hotades. I programmet intervjuade vi en talesperson från Djurrättsalliansen. Han jobbade även som ombudsman på Miljöpartiets ungdomsförbund i Göteborg. — Detta är en del i vår kampanj som heter ett pälsfritt Göteborg, som går ut på att vi kommer att demonstrera utanför pälsbutiker tills hela Göteborg är pälsfritt. — Och hur lång tid innebär det? — Det innebär att kampanjen avslutas när hela Göteborg är pälsfritt. Så det kommer förhoppningsvis inte ta så lång tid. Men även om mannen representerade de fredliga demonstranterna så gav han även sitt stöd till dem som krossade rutor. Ett uttalande som gjorde att han blev av med sitt jobb. — Djurrättsalliansen jobbar ju bara med lagliga metoder, men vi kan ha en förståelse för dem som tycker att kampen mot djurplågeriet går för långsamt. Drygt ett år senare, 2012, dömdes en annan av de personer som hade stått och demonstrerat utanför butikerna för flera av hoten mot butiksägarna. Och demonstranternas talesperson dömdes senare för olaga tvång mot en av butiksägarna efter att ha fått henne att skriva på ett kontrakt om att sluta sälja pälsprodukter. Här kunde historien ha slutat. Men några aktivister bestämde sig för att ta kampen för ett pälsfritt samhälle ett steg längre. Under 2013 drabbades en rad personer med koppling till minknäringen i Sverige av brott från djurrättsaktivister. En av dem var jordbrukaren Thom Olsson i Hasslösa. Redan innan han hade startat sin minkuppfödning fick han och släktingar motta yxor, brandbomber och brev med ett tydligt budskap om vad som skulle hända om inte den planerade verksamheten stoppades. Thom Olssons föräldrar fick följande brev från några som kallade sig för Djurrättsmilisen: “Erat hus kommer att stå i lågor. Men det när ni minst anar det. Vi har er under bevakning så vi vet när ni inte är hemma, men om ni skulle vara det är det ju inget hinder. Efter att erat hus brunnit ner till grunden kommer ni, om ni överlever branden, att få se NN mammas hus förstöras på samma sätt. Detta kommer ske förutsatt att ni misslyckas med vårat krav. Stoppa eran son Thom från att starta minkfarmen! Det är fler av oss som kan gå långt för att stoppa detta djurplågeri.” — Det är mycket i världen man inte förstår, och jag ser de här människorna som terrorister, de lever för det här och har egentligen inga andra intressen utan de vill bara förstöra för andra. Det är så jag ser det. Och även Thom Olsson fick brev. “Hur mår din mormor efter det som hänt hennes föräldrars grav?” stod det i ett dem. — Jag fick reda på det när jag fick ett brev, det stod nånting…nu kan jag inte det ordagrant, det var ett tag sen, det var nånting om en grav där, fick jag höra mig omkring och det var min mormors föräldrars grav som de hade börjat att gräva i. Men…  det var ju gamla, gamla släktingar som de hade grävt upp, och jag kände ju inte dem, det var mest min mormor som tyckte det var sorgligt för det var hennes föräldrar som låg där, men jag hade ju inte så ont utav det, men jag tycker det är synd att man ska förstöra för andra då, som inte har med det att göra överhuvudtaget. — Hur reagerade din mormor på detta? — Hon blev ledsen och så, men hon sa det att det var väl ingenting, de har ju varit döda så länge så det kan väl inte hända så mycket med det. I graven hade någon grävt en 70 centimeter djup grop, och själva gravstenen var vält. Thom Olsson var inte den ende minkuppfödaren som fick en anhörigs grav skändad av djurrättsaktivisterna. I Södertälje grävde de upp en annan gravsten och transporterade den till en trädgård i Katrineholm som tillhörde släktingar till den döde. Men det var en tidigare attack som gjorde att polisen kom gärningsmännen på spåren. Vi går tillbaka genom verkstan och bort mot den röda stuga där Thom Olsson bor. — Här var garaget. — Här var garaget och nu ser man ingenting. Bara en sandhög. Och då låg du och sov i huset här femtio meter härifrån? — Ja, det gjorde jag. Och så hörde jag att det knackade då, eller det var väl inga knackningar, jag sover rätt tungt på nätterna, det var polisens sirener egentligen som jag hörde för de fick sätta på dem innan de hörde att det rörde sig i huset, så då vaknade jag och så kom jag ut. Det var egentligen ren tillfällighet, hade inte poliserna kommit förbi här då hade det nog tagit sig i flera hus och så hade det nog brunnit upp alltihop. En sommarnatt för två år sedan brann alltså Thom Olssons garage ner till grunden. Detta var dagen efter han hade blivit intervjuad i lokalradion om sina planer på att starta minkfarm. P4 Skaraborg hade tidigare rapporterat om en lantbrukare utanför Hjo som efter hot bestämt sig för att inte bli minkfarmare. Men Thom Olsson lät sig inte avskräckas. — Nej, det känner jag inte att jag är rädd för hot. Det är klart att jag… det är ju tråkigt att andra ska bestämma vad jag ska arbeta med. Min inriktning är att sköta om de här djuren jag tänker satsa på nu då och kunna livnära mig på det i framtiden. Efter mordbranden fick polisen tillstånd att använda telefonavlyssning av misstänkta personer. Det var kammaråklagare Sofia Karlsson som ledde polisens arbete, och Kaliber träffar henne på polishuset i Skövde. — De här olika brotten pågick ju under ett drygt halvår. Borde ni inte ha gripit de här tidigare om det var kända personer? — Även om vi kunde se att det fanns saker som var i riktning mot de här misstänkta så var det väldigt svårt att knyta dem till alla brotten, och vissa delar hade vi bara brev som var skrivna och vi kunde se att det var förmodligen samma person som hade skrivit breven men inte så mycket mer. Så det handlade om att det var väldigt mycket pusselbitar som var tvunget att fogas samman, och det var egentligen inte förrän vi hade möjlighet att använda oss av hemliga tvångsmedel och få kittet som fogade samman den här gruppen i våra ögon då, som vi kunde se hela bilden och kunde koppla allting samman. — Hur allvarligt ser du på den här typen av brott? — Det är ju klart att det här är allvarligt, och precis som jag hävdade när vi satt i rätten under rättegången så menar jag att det faktum att det finns det här motivet bakom brottet, att man vill så att säga sätta demokratin ur spel, att man vill med våld tvinga sig till en samhällsordning som man själv tycker är den rätta, det är ju allvarligt och det ska ses som allvarligt. — Brotten de dömdes för senare har ju begåtts i olika delar av landet. Har det haft någon betydelse för möjligheten att bedriva utredning? — Det komplicerar ju det hela. Den här typen av brottslighet är komplicerad så till vida att gärningspersonerna har ju ingen koppling till platserna, nån naturlig koppling. Det är inte så att man gör det här för att man vill hämnas någon elak fiende, det är inte så att man gör det för att man känner till trakten utan det här är personer som söker upp sina måltavlor istället, och det har ju varit som sagt var på väldigt många olika platser. Kaliber idag handlar om radikala djurrättsaktivister som anlägger bränder, mordhotar och skändar gravar i kampen för ett Sverige utan pälsindustri. Fyra djurrättsaktivister, tre män och en kvinna, dömdes förra året till fängelse för brotten mot minkfarmarna 2013. En av aktivisterna erkände branden av Thom Olssons garage. Det var det enda brottet som någon i gruppen tog på sig. En annan av de fängelsedömda aktivisterna, mannen som i egenskap av talesperson för Djurrättsalliansen intervjuades i Kaliber 2010, sitter nu av ett straff på ett år och nio månader, dömd för bland annat gravskändningen i Södertälje och för att ha skickat hotfulla brev. I dag representerar han ingen organisation eller politiskt parti. För första gången efter domarna kommenterar han och en annan av de dömda nu händelserna. Från fängelset skriver den tidigare talespersonen till oss: “Det jag har varit inblandad i ångrar jag inte en sekund. Har jag lyckats rädda en enda mink från döden, så har jag lyckats. Även om jag blev dömd till fängelse så tycker jag att det var viktigt att vi visade att det är inte okej att starta upp dessa dödsläger. Vi valde att sätta hårt mot hårt och jag hoppas och tror att andra aktivister kommer att följa våra exempel.” Att minkfarmaren Thom Olsson ser aktivisterna som terrorister kommenterar han så här: “För mig är begreppet terrorism kopplat till en grupp människor som dödar oskyldiga individer, så det är väl snarare de som är terrorister. Sedan har frihetskämpar i alla tider kallats för terrorister, som till exempel Ghandi, Nelson Mandela med flera. Inte för att jag jämför oss med dem på något sätt, men det är i sammanhanget intressant.” Den andra aktivisten dömdes till två och ett halvt års fängelse, och skriver från en annan anstalt: "Jag agerade utifrån medkänsla. Framöver kommer jag dock använda andra metoder. Att rädda djur är inte nödvändigtvis moraliskt fel, även om det för stunden är olagligt. Jag har inget emot någon pälsfarmare eller annan djurplågare personligen, men de måste sluta förstöra andras liv. Jag skulle inte vilja leva med tiotusentals liv på mitt samvete.” De berättar också att de nästan dagligen får uppmuntrande brev från andra djurrättsaktivister. Men det öppna stödet för deras aktioner har i Sverige varit väldigt litet. Men det finns en svensk Facebook-sida till stöd för dem. Personerna bakom har bland annat samlat in pengar till ”cellen” genom att sälja t-shirtar med slagord om djurrätt. Till Kaliber skriver en av dem att de dömda är hjältar och att den stat som låser in ”såna kämpar men tillåter massmord är kriminell”. Däremot har det internationella stödet varit mer öppet. I mars 2015 genomfördes till exempel manifestationer för den svenska djurrättscellen både i Paris och i Rom. Utanför svenska ambassaden i Rom har ett tjugotal personer samlats för att, som talaren säger, ge sitt fulla stöd till de svenska aktivisterna. Gruppen skanderar slagord ackompanjerat av trafikbrus och italiensk rock, och håller upp en sju meter lång banderoll som säger ”Solidaritet från Rom” och de fängelsedömda svenskarnas namn. Någon delar ut flygblad och frukt, andra samlar namnteckningar för att överlämna till den svenska ambassadören. Det är ingen tillfällighet att demonstrationen äger rum just i Rom. En av de dömda djurrättsaktivisterna har tidigare besökt sina italienska kollegor och deltagit i kampanjer mot djurförsök i landet. Italien ligger högt i statistiken över brott från djurrättsaktivister. Men det europeiska land som toppar när det gäller olagliga aktioner mot pälsnäringen är Sverige. Det visar en inofficiell sammanställning som Kaliber kan redovisa. Sedan 2003 har enligt statistiken uppemot 600 sådana aktioner begåtts i Sverige, följt av Italien med 200. Siffrorna kommer från den brittiske säkerhetsanalytikern Steve Solley, som tidigare har jobbat inom Scotland Yard men i dag arbetar för pälsindustrin med att göra riskbedömningar. Han har under drygt tio år samlat information om den här typen av aktioner. Informationen har han hämtat från bland annat aktivisternas egna sidor på internet, och direkt från de drabbade branscherna. Någon motsvarande officiell statistik över djurrättsbrott i Sverige finns inte, eftersom de inte går in under en egen brottskod utan rubriceras som till exempel olaga hot eller mordbrand. Enligt Steve Solley beror den höga andelen brott mot pälsnäringen i Sverige på flera faktorer, bland annat att den här typen av brott under många år inte har prioriterats av svenska myndigheter. — I think because Sweden is a very sort of relaxed and liberal country I think activism for many years wasn't a high priority for the police nationaly or localy. And of course you have a vibrant fur breeding industry in Sweden, and you also have a very fresh and vibrant retail market, so you have the targets, you have the activists and you have a probably low attention from the authorities. De senaste åren, efter att polisen grep den nu dömda djurrättscellen, har antalet brott mot den svenska pälsnäringen i princip upphört. Steve Solley pratar om hur den här typen av aktivism följer en cykel, där brotten blir allt grövre tills samhället reagerar med hårda straff. Då avtar brotten. Men med tiden börjar det om igen på en lägre nivå och med nya aktivister. Kerstin Jacobsson är professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Hon har forskat på djurrättsrörelsen under många år, och har en liknande analys. — Det här med militansen går i vågor. Det som är speciellt med de här sista årens aktioner är att man har valt att gå ett steg längre. Tidigare har man haft Djurens befrielsefront som modell, där man då gör olagliga aktioner, ekonomiskt sabotage, fritagningar av djur, men där man avstår våldsaktioner mot människor och djur. Medan man nu då har haft några stycken, en handfull aktivister, som har gjort aktioner under modellen Djurrättsmilisen. Och det är utifrån en engelsk förebild. Och det som är speciellt för Djurrättsmilisen är ju att de tar avstånd från den här ickevåldskoden som Djurens befrielsefront säger sig stå för. — Vad är det som driver dem till att till exempel skända en grav? — Gravskändningen i sig är ju menat som ett hot och en tanke att det ska bli för kostsamt att som de ser det profitera på att plåga djur. Men om man ser vad som är drivkraften så tror jag man måste förstå deras moraliska världsbild, och det är ju den här upptagenheten av djurs lidande, och där de också simulerar djurs lidande för egen del, de tänker sig in i situationen att leva ett liv i en bur, de drar paralleller mellan köttkonsumtion och att äta lik, industriell djurhållning som koncentrationsläger. Och med den här moraliska världsbilden så följer ju dels att det blir väldigt plågsamt att leva i ett samhälle där man hela tiden ser… det räcker att gå in i en livsmedelsaffär där de ser produkter av det här djurförtrycket… — En annan sak som man pekar på det är att på individplanet många har nästan religiösa… om man ska dra en religiös parallell, starka omvändelseerfarenheter. De kan vittna om enskilda händelser där de har fått upp ögonen för djurs lidande. Det som Kerstin Jacobsson säger stämmer överens med vad de intervjuade aktivisterna berättar. För en av dem var det olika filmer och besök på bondgårdar som väckte engagemanget: ”Det är några av de hemskaste upplevelser jag varit med om, inte minst grisindustrin. Jag sitter nu i fängelse men det kommer aldrig kunna mäta sig med vad djuren i djurindustrin genomlider. Jag kommer dessutom levande ut.” Och Djurrättsalliansens tidigare talesperson beskriver det så här i ett brev till oss: ”Jag läste all litteratur jag kunde få tag på, jag besökte pälsfarmer och slakterier. Det var svårt att ta in allt elände och alla fruktansvärda bilder, men jag är väldigt glad att jag gjorde det för nu såg jag sanningen. Efter att ha mött djurens blickar och sett deras verklighet kände jag mig tvungen att engagera mig för att förändra deras förhållanden och krossa den fruktansvärda djurindustrin.” Från Göteborgs universitet förflyttar vi oss till riksdagen i Stockholm. Även om polisen lyckades lösa brotten mot Thom Olsson och de andra minkfarmarna så finns en kritik om att den här typen av kriminalitet inte tas på allvar. I höstas uppmanade riksdagen regeringen att prioritera frågan. — Då heter jag Cecilia Widegren och är moderat riksdagsledamot från Skaraborg. Hon kommer från samma del av landet som minkfarmaren Thom Olsson. — I grunden handlar det om att det är näringsidkare som på landsbygden driver företag, lever upp till de ganska tuffa djurvälfärdskrav men också svensk lagstiftning, att i grunden har de samma rätt som alla andra att driva näringsverksamhet så länge det finns en majoritet för detta i Sveriges riksdag och den lagstiftning vi har. — Varför tycker ni att just de här brotten är särskilt allvarliga? — Använder man brottet som ett sätt att påverka det demokratiska innehållet så menar jag att man på sikt har ett mer anarkistiskt samhälle och därmed ett samhälle där alla inte har ett lika värde. Och min grunduppfattning och mitt grundarbete som riksdagsledamot är ju att företräda andra men att vi alla har det här lika värdet. Och de här typerna av brott är faktiskt ett exempel på den här typen av demokratibrott som man inte ska tolerera. På frågan om vad alliansregeringen under sina år vid makten själva gjort för att bekämpa brotten från djurrättsaktivister, svarar Cecilia Widegren att man samlat polisen i en myndighet. Nu menar hon att det är upp till den nya regeringen att dra fördelar av detta. — Jag menar ju på att inrikesministern måste se till att leva upp till de beslut som riksdagen har fattat. Det handlar både om skärpning av straffskalan, men också att utöka stödet för dem som drabbas direkt och indirekt. Och vi är alla överens om den nya polisorganisation nu som har byggts upp sen årsskiftet, men det är viktigt att även regeringen markerar i de regleringsbrev som man styr myndigheten med att den här typen av brott är nånting som man mycket väl ska ha prioriterat som ett nationellt gemensamt ansvar. Finns det skäl att göra mer för förhindra och lösa brott från djurrättsaktivister? Ett par hundra meter från riksdagen ligger Rosenbad, och där träffar vi inrikesministern och socialdemokraten Anders Ygeman, som har det högsta politiska ansvaret för polisens arbete. — Det saknas ju egentligen en nationell samordning kring den här typen av brott, vilket kan försvåra en del utredningsarbete. Finns det inte skäl att införa andra åtgärder? — Det tycker jag absolut, och vi har ju tidigare haft en ordning med 21 olika polismästardistrikt, med 21 olika bilder, men nu får vi sen årsskiftet en gemensam polismyndighet i hela landet, och då ökar möjligheterna att kunna ha en gemensam nationell bild. Då försvåras också den typen av brottslighet som rör sig mellan länsgränserna. I höstas gav Justitieutskottet i uppdrag till regeringen att prioritera brott som begås av djurrättsaktivister, i betydligt högre grad än vad som görs idag. Men regeringspartierna och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet. — Skälet är helt enkelt att man vill prioritera ett antal olika brottstyper men man glömde en sida, nämligen vilka brottstyper man ska prioritera ned i så fall för att få resurser och tid att göra det. Och väljer man att prioritera alla saker, då prioriterar man i själva verket ingenting. Och vi tycker det är viktigt att polisen utifrån den verklighetsbild man har ute i lokalsamhället prioriterar sitt arbete. Vi har tidigare i programmet berättat att Sverige är det europeiska land där pälsnäringen sedan början av 2000-talet varit mest drabbat av illegala djurrättsaktioner. Den brittiske säkerhetskonsulten Steve Solley menar att det bland annat beror på låg prioritet från svenska myndigheter. Men Anders Ygeman menar att polis och rättsväsende prioriterar brotten. Vi visar siffrorna för honom.                                                                                                                        — Det är naturligtvis ett besvärande faktum att det har sett ut så, nu ser ju utvecklingen på senare år ut som om vi har brutit den utvecklingen och det sker betydligt färre såna brott. Men det här är en allvarlig brottslighet och min bild är att polisen tar det här på största allvar. — Olika experter som jag har pratat med säger att de här brotten går i vågor, att man kan förvänta sig kanske en ny sån här brottsvåg med tiden. Men finns det nånting som gör att Sverige måste titta extra mycket på detta, jämfört med andra länder? — Jag tror vi måste ta på allvar alla som vill förändra samhällsutvecklingen med metoder som inte är acceptabla, med våld eller med hot. Och då är det demokratiska samtalet som måste föras nu, för att vaccinera oss mot en sån här cykelsutveckling i framtiden. Minkfarmaren Thom Olsson tittar ut över den plats där hans garage en gång stod. — Du har inte varit rädd i efterhand för vad som hade kunnat hända? — Det är klart, jag har sagt det i tidigare intervjuer att om de vill att jag ska sluta att föda upp mink så får de göra det ordentligt, då får de ta död på mig i så fall. Sen får vi se om de kan gå så långt, men det hoppas vi att de inte gör då. — Du viker inte dig? — Jag tänker aldrig vika mig. Men inte heller djurrättsaktivisten som intervjuades i Kaliber 2010 tänker vika sig. “Jag har utnyttjat tiden här i fängelset till att utveckla mina kunskaper och strategier för att föra kampen vidare. Hur tänker jag inte avslöja då mina antagonister säkerligen lyssnar på detta. Men de som plågar djur gör rätt i att byta bransch. Komvux har utmärkta omskolningsmöjligheter. Vi kommer att fortsätta konfrontera och avslöja djurplågeriet till dess att djurplågarna blir tvungna att lägga ner sin verksamhet.” Kaliber i dag är slut. Vi har berättat om en liten grupp djurrättsaktivister som gick från att vara fredliga demonstranter till att skända gravar, och om hur Sverige sticker ut som det europeiska land där aktivisterna är som mest aktiva mot pälsindustrin. Reportrar: Nana Håkansson och Magnus Sandelin Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

I mitten av 1980-talet sker en våg av nazistiska våldsdåd i främst Göteborg, Växjö och Landskrona. Det pratas om "Naziligan". Men vilka var de? Brotten som begås blir allt grövre. Attacker med rökgranat och molotov-cocktails sker mot vänstersympatisörer. Man trakasserar kända svenska nazistmotståndare som Hagge Geigert med ändlösa telefonsamtal där dödshot på dödshot levereras. När hoten sen blir verklighet och en homosexuell man dödas i Göteborg 1985 lyckas polisen nysta upp härvan och rapporteringen om den så kallade Naziligan tar fart i media. Men vilka var dom? Och hur såg kopplingen mellan Nordiska Rikspartiet och de unga aktivisterna ut? Vem utsåg offren och hur fungerar en organisation som benämner en mordbrand för ett utmärkt pojkstreck? - Det är unika domar och det var unika rättegångar, de största vi haft i Sverige. Det säger idag Heléne Lööw, Uppsalahistorikern som följt den svenska nazismens utveckling. Hon menar att rättegångarna blev en nazistisk brytpunkt. En ny generation tog över och den gamla hade efter detta spelat ut sin roll. P3 Dokumentär har pratat med flera av dom inblandade som var nazister och som dömdes för nästan 30 år sen. Av dem är det bara den före detta partiledaren i NRP, Vera Oredsson, som står fast vid sin politiska övertygelse. 86 år gammal gör Vera Oredsson en sällsynt intervju och förklarar hur hon såg på de unga nazister som stormade in i rörelsen på 1980-talet.  Producent: Anton Berg

Hatbrott sägs vara en prioriterad del av stockholmspolisens arbete. Alla anställda där sägs ha genomgått en massiv utbildningsinsatts. Dessutom finns en speciell hatbrottsjour som ska rycka ut när hatbrott skett. Men hur ser verkligheten ut bakom de vackra orden om offensivt arbete mot hatbrott? Möt Amir, som blev nedslagen för att han är homosexuell. Han övertalades att göra en polisanmälan, men blev ifrågasatt. Det tog veckor innan polisen tog tag i utredningen - och då var det för sent. Generation Z har också några 16-åringar låtit testa och bedöma polisens omtalade utbildning. Det blir också kommentarer i diktform av Daniel Boyacioglu. Hatbrott är främlingsfientliga, rasistiska, eller begås mot personer på grund av deras religion, etnicitet, sexuella läggning eller könsidentitet. Brotten ska ge högre straff för att de strider mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde.