Podcasts about alte pinakothek

Erst wurden die Songs im Netz bekannt, jetzt ist das in der Bubble langerwartete Debütalbum erschienen: "Ich liebe dich für immer" von Blumengarten. Rezensent Tobi Ruhland ist hin und weg / Gemälde zeigen vieles - auch Krankheiten. Ein Experte auf dem Gebiet der "Ikonodiagnostik" ist der Münchner Pathologe Andreas Nerlich. Mit ihm wird ein Gang durch die Alte Pinakothek zur Krankenhaus-Visite. Ein Beitrag von Henning Biedermann und Simon Emmerlich / Seit 75 Jahren gibt e es die ARD, die "Arbeitsgemeinschaft der Landesrundfunkanstalten Deutschlands". Seit 1992 gehört auch Ostdeutschland zur ARD. Und Vorher? War Westfernsehen in der DDR sehr begehrt, aber manchmal leider einfach weg. Siegfried Stadler berichtet.

Aujourd'hui, je vais vous parler des Odalisques brune et blonde  Crédit image : François Boucher (1703-1770) - L'Odalisque, Musée du Louvre, Paris - Mademoiselle O'Murphy, Alte Pinakothek, MunichTexte : Isa B. Voix : Odile Dussaucy Production, réalisation : MesSortiesCulture  Le texte de cet épisode, avec son visuel est sur TartinesDeCulture, ici.Abonnez vous à nos podcasts, ici.   A bientôt pour un nouvel épisode!   Retrouvez nos #mardidevinette et #enigmeduvendredi sur Facebook et Instagram. Trouvez vos visites guidées sur MesSortiesCulture. Nourrissez votre curiosité avec TartinesDeCulture. Enchantez vos collaborateurs et vos clients avec MSCulture. Recevez votre Newsletter personnalisée.  Hébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Rachel Ruysch, eine der bedeutendsten Blumenmalerinnen ihrer Zeit, vereinte künstlerische Virtuosität mit tiefem botanischen Wissen und setzte sich in einer von Männern dominierten Kunstwelt durch. In diesem Kunstpodcast erfahren wir mehr über das Leben von Rachel Ruysch und ihre faszinierenden Werke.

Painted in the last year's of Titian's life, the “Crowning with Thorns” in Munich revisited a theme that he painted 30 years earlier in a painting today located in the Louvre in Paris. Examined side by side, there is perhaps no better way to demonstrate the dramatic evolution of Titian's style to very loose and suggestive brushwork in the final stage of his career.

“Jacobus Vrel” énigmatique précurseur de Vermeerà la Fondation Custodia, Parisdu 17 juin au 17 septembre 2023Interview de Cécile Tainturier, conservatrice, Fondation Custodia, et co-commissaire de l'exposition,par Anne-Frédérique Fer,à Paris, le 16 juin 2023, durée 19'15,© FranceFineArt.https://francefineart.com/2023/06/18/3459_jacobus-vrel_fondation-custodia/Communiqué de presseCommissariat :Cécile Tainturier, conservatrice, Fondation CustodiaQuentin Buvelot, conservateur, Mauritshuis – Cabinet royal de peintures à La HayeAprès une étape initiale au Mauritshuis – Cabinet royal de peintures à La Haye, la Fondation Custodia accueille du 17 juin au 17 septembre 2023 l'exposition Jacobus Vrel, énigmatique précurseur de Vermeer. Cette première présentation monographique consacrée au peintre rassemble ses œuvres majeures disséminées dans les plus grands musées – Amsterdam, Bruxelles, Détroit, Munich, Vienne… – et dans de prestigieuses collections particulières. On y verra aussi, bien entendu, l'une des scènes de genre les plus connues et surprenantes du peintre qui est conservée à la Fondation Custodia. Cet évènement se tient en parallèle de l'exposition Rein Dool. Les dessins, présentée Auparavant au Dordrechts Museum.L'étape parisienne de l'exposition sera très différente de celle du Mauritshuis car la sélection d'oeuvres de Jacobus Vrel a été enrichie de neuf tableaux et de l'unique dessin connu de l'artiste. Ce dernier se devait d'être présent dans les salles de la « maison de l'art sur papier » ainsi que Ger Luijten, notre regretté directeur, aimait à décrire la Fondation. En outre, la Fondation Custodia proposera une immersion dans le Siècle d'or hollandais afin de mettre en relief l'originalité de Vrel : un choix de tableaux, de dessins et de gravures issues de sa propre collection sera complété par de très beaux prêts de la Alte Pinakothek de Munich, du Mauritshuis, du Rijksmuseum et d'autres musées néerlandais.À première vue, rien ne semble relier Jacobus Vrel au célèbre Johannes Vermeer hormis leurs initiales « JV ». Pourtant, nombre de leurs tableaux partagent un même calme contemplatif, le rôle central joué par des figures féminines et, bien souvent, un certain mystère. Ainsi, beaucoup d'oeuvres de Jacobus Vrel furent longtemps attribuées à Vermeer. Inconnues du grand public, elles intriguent et fascinent les historiens d'art depuis plus d'un siècle. Qui était donc ce mystérieux peintre du XVIIe siècle hollandais ?Vrel l'énigmatiqueRien n'est connu de la vie de Jacobus Vrel. Seul un de ses tableaux porte une date : « 1654 », que l'on peut lire dans la partie gauche de la Femme à la fenêtre de Vienne, juste après le nom « J. Frel ». Ici, la signature de Vrel ne se détache pas sur le blanc d'un morceau de papier tombé sur le sol de la composition, contrairement à la majorité de ses scènes d'intérieur. Car Jacobus Vrel a signé ou monogrammé presque toutes ses oeuvres connues. Étrangement – mais tout semble étrange chez Vrel – il orthographie son patronyme de façons très variées : « J. Frel », comme à Vienne, « Vrel », « Vrell », « Vrelle », voire « Veerlle ». Dans l'intérieur d'église et la Vieille femme lisant, il donne également son prénom en toutes lettres : « Jacobüs Vreel ». On ne connaît que cinquante oeuvres de sa main : un unique dessin et quarante-neuf tableaux, tous peints sur panneaux de bois. Le catalogue raisonné établi par l'équipe scientifique internationale qui a porté ce projet les a tous répertoriés dans la monographie consacrée à Jacobus Vrel, publiée au printemps 2021. [...] Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

I slutet av den franska revolutionära eran stals konstverk från erövrade regioner och placerades i vad som senare blev Louvren. Thomas Steinfeld berättar om hur det påverkar vår konstsyn än idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Under sommaren 1794 skickades fyra franska lärda män till Belgien, Holland och de nyss erövrade områdena väster om floden Rhen. De skulle hitta och beslagta betydande konstverk och vetenskapliga objekt. Kort därefter flyttades flera dussin målningar ur den flamländska skolan till Paris, bland annat verk av Jan van Eyck och Peter Paul Rubens. Bilderna följdes av tusentals gamla manuskript från Aachen, Köln, Bonn och Koblenz, samt av stora mängder teckningar och träsnitt, antika pelare, mynt och medaljer, romerska sarkofager, historiska kanoner och sällsynta stenar. Männen var utsända av nationalkonventet, som vid denna tid utgjorde både Frankrikes parlament och regering, och de flesta av dessa objekt hamnade i Nationalbiblioteket eller i ett före detta kungaslott, som vid denna tid kallades "Musée central des arts", centrala konstmuseet, och som idag är känt under namnet Louvren.De lärde männen uppfattade sig själva varken som tjuvar eller rövare, tvärtom, de var övertygade om att de handlade inte bara för Frankrikes, utan också för mänsklighetens bästa: "Medan vi vinner över tyrannerna, skyddar vi konsterna", förklarade en av dem och fortsatte, att han såg fram emot att se dem uppvisade i franska museer. Märkligt nog motsatte sig konstkännarna i de berövade länderna för dett mesta inte detta. I stället var de förtjusta i idén att ett museum skulle ta emot alla dessa skatter. De gladde sig över att verken fick lämna kyrkorna, herresätena och privata salonger, så att alla människor kunde beskåda det bästa vad konsten hade kommit fram till. Bortrövandet av konst som krigsbyte har en lång historia, som går tillbaka till antiken. Mest hade det skett av materiella skäl, för verkens ekonomiska värde. När bildade franska revolutionärer började samla in de största konstskatterna i grannländerna hände det för första gången med blick på verkens estetiska och historiska betydelse.De franska rövartågen genom Europa fortsatte i allt större skala, när revolutionsarméerna under Napoleons ledning drog fram genom Italien, Egypten och senare till Moskva: Laokoongruppen hämtades ur Vatikanen, den väldiga farnesiska Herakles släpades ur kungens palats i Neapel, de fyra hästarna på Markuskyrkan i Venedig monterades ned och fördes bort. Senare följde egyptiska mumier, segergudinnan med vagn och hästar från "Brandenburger Tor" i Berlin och många andra konstverk. Allting plockades ner, packades i stora lådor och reste i långa processioner till Paris. Den franska huvudstaden hade, enligt revolutionspolitikernas åsikt, blivit till frihetens hemvist i världen. Där bodde ett folk, som betraktade sig som den republikanska antikens sanna arvtagare. De kunde inte föreställa sig en bättre placering för ett betydande konstverk än civilisationens centralort, och många konstkännare utanför Frankrike kunde det inte heller. Snart förenade Centralmuseet, som så småningom döptes om till "Musée Napoléon", den största konstsamlingen som någon gång funnits i världen.De lärda männen var inga dilettanter. Napoleons konstkommissarie Dominique-Vivant Denon och hans kollegor visste mer om konsten och dess förflutna än de flesta av sina likar i de utplundrade länderna. Det fanns ingen konsthistoria i dagens mening förrän långt in på 1800-talet. Det revolutionära Frankrikes konstkommissarier var vetenskapens pionjärer, de inventerade, systematiserade och centraliserade konsten. De upptäckte den medeltida tyska konsten, som dittills knappt blivit uppmärksammad. De skapade en ny form för att presentera verken, de såg till att det fanns verkstäder för restaurering, de utvecklade föreställningen att varje konstverk skulle betraktas bara för sig självt, som ett enastående dokument över människans förmåga att skapa och gestalta. Och så uppstod en jämförande konsthistoria, en förutsättning för att över huvud taget kunna bestämma stiler, epoker och individuella egenarter. Dessutom kunde tallösa konstnärer, som dittills rest till Italien för att utbilda sig, numera hitta sina modeller i det statliga museet."Beauty is bounty", "skönhet är byte", lyder ett talesätt som ofta tillskrivs Karl Marx. Bortsett ifrån att man inte hittar meningen i hans verk, ligger det mycket sanning i dessa ord: Sedan mer än tvåhundra år delar vi föreställningen om att ett museum är konstens högsta destination, och om några av kolonialmakter stulna konstskatter långt senare ska lämnas tillbaka, så flyttas de inte till kungapalatsen där de en gång rövades ifrån, utan till ett praktfullt museum. I och med det revolutionära Frankrikes konststölder förändrades föreställningen om vad konst är och hur man skall handskas med den, för all överskådlig tid. Ibland kan man läsa att Louvren var det första offentliga museet. Men så är det inte. Redan under det tidiga 1700-talet fanns det museer som var tillgängliga för offentligheten, i Basel, i Florens eller i London till exempel. Men till skillnad från alla andra museer var Centralmuseet i Paris ett företag av och för hela nationen. Det uppstod för att hysa alla konstverk som revolutionärerna hade samlat in från kyrkor och palats, både som ett tecken på segern över de gamla makterna och till skydd inför det upprörda folkets benägenhet att förstöra. Med rövartågen genom Europa och Egypten växte Centralmuseets bestånd mot det oändliga. Snart var Louvrens salar överfulla. År 1802 grundades tolv muséer i provinserna för att ta emot vad centralen inte längre kunde bärga, bland annat i Genève, Bryssel och i tyska Mainz. I den sistnämnda staden kan man fortfarande se trettio konstverk främst från renässansen som kommit från Paris, men som tappade sina rättmätiga ägare under de napoleonska krigens lopp.År 1815 slogs Napoleon för den sista och avgörande gången, i slaget vid Waterloo. Därefter började den enorma konstsamlingen i Paris upplösas, men i många fall inte direkt och inte helt - de åtta romerska pelare som en gång hade stått runt Karl den Stores grav i Aachen finns till exempel fortfarande på Louvren. I Köln mottogs de återvändande verken med en folkfest. När segergudinnan från "Brandenburger Tor" kom tillbaka till Berlin så skedde det i form av ett triumftåg, med kungen i spetsen. Men det fanns experter som den preussiske filosofen och statsmannen Wilhelm von Humboldt, som beklagade att man aldrig mer skulle se så många av de största konstverken på en plats, så som det varit i Paris. Idén om ett nationalmuseum spred sig dock från Paris till många länder: Preussen fick sitt "Altes Museum" under 1820-talet, i München skapades "Alte Pinakothek" år 1836, Sveriges Nationalmuseum öppnades år 1866, efter en femtio år lång förberedelsetid. Och koncepten lånades alltså från Paris, konströvarnas huvudstad.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Günaydın. Almanya'da kültür-sanat örgütleri iklim aktivistlerinin eylemlerini eleştirdi. Kendrick Lamar son albümünden kısa bir film paylaştı. Gülşen'in 1 yıldan 3 yıla kadar hapsi istendi. Bugünün bülteni Koçtaş destekleriyle ulaşıyor. Görsel: Alte Pinakothek, Münih

Der Architekt Hans Döllgast ging ungewöhnliche Wege des Wiederaufbaus. Er machte Kriegswunden sichtbar. Die im Krieg zerstörte Alte Pinakothek in München gilt als Beispiel der schöpferischen Wiederherstellung - sie gehört zu seinen Meisterwerken.

Michelangelo Merisi - besser bekannt als Caravaggio - war einer der wichtigsten Maler des späten 16. und frühen 17. Jahrhunderts. In der Ausstellung "Utrecht, Caravaggio und Europa" stellt die Alte Pinakothek in München Caravaggio nun seinen Nachahmern gegenüber. Ein besonderer Clou: Mit einem Audioguide können sich Besucher Vertonungen der Malereien anhören, die Studierende der Münchner Musikhochschule komponiert haben.

主播：蒋璐阳、申舶良 访谈嘉宾：Irma Boom（设计师） 2019年是荷兰17世纪“黄金时代”艺术大师伦勃朗逝世350周年，阿姆斯特丹荷兰国立博物馆（Rijksmuseum）首次将其馆藏的300多件伦勃朗作品同时向公众展出——“All the Rembrandts”，这个被称为”the exhibition of our lifetime” 的展览不仅在展览规模上创下记录，更在展览设计上打破常规，带给我们一场极具当代感的伦勃朗大展。 BoomEar邀请本次伦勃朗大展的总体设计师、国际著名书籍设计师Irma Boom做客本期节目。你将听到这位与伦勃朗一样天性叛逆、充满爆发力与创造力的荷兰籍设计师如何看待伦勃朗的艺术，以及面对如此充满挑战性的展览委任，她如何在一年的准备期内研究并建立设计方案，如何打破传统展览的壁垒，以颇具当代感的方式对话这位古典大师。 ``` ``` 主要内容 00:23 阿姆斯特丹近期艺术展览 01:39 荷兰国立博物馆伦勃朗大展简介 05:12 伦勃朗大展设计师Irma Boom简介 08:01 Irma Boom概述本次展览设计理念 11:53 伦勃朗的版画作品的特殊意义 13:12 Irma Boom谈伦勃朗的版画创作 15:44 伦勃朗与17世纪荷兰的艺术市场 16:50 伦勃朗的人生“悲剧”与自由精神 18:40 Irma Boom谈伦勃朗的艺术态度 20:31 作为自画像“狂人”的伦勃朗 22:20 Irma Boom谈伦勃朗的自画像 23:34 Irma Boom谈自己的设计之路 25:45 Irma Boom谈本次展览主色系 28:40 更多伦勃朗展览及收藏推荐 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/AODpScU_.jpeg 蒋璐阳在“All the Rembrandts”展览现场与Irma Boom进行采访 ``` ``` 本期节目中提到的伦勃朗作品 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/yxcVsq8P.jpg 《夜巡》（Militia Company of District II under the Command of Captain Frans Banninck Cocq, known as the ‘Night Watch’），1642，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/RARjMvHn.jpg 《梅尔腾与奥普金双人像》（Pendant portraits of Maerten Soolmans and Oopjen Coppit），1634，布面油画，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/uVYgPDfk.jpg 《市政官》（The Sampling Officials of the Amsterdam Drapers’ Guild, Known as ‘De Staalmeesters)’），1662，布面油画，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/vgxmgu1_.jpg 《犹太新娘》（Isaac and Rebecca, Known as ‘The Jewish Bride’），约1665-1669，布面油画，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/lpGpHjRe.jpg 《伸出左手的乞丐》（Beggar with his Left Hand Extended），1631，铜板蚀刻，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/93qUTX75.jpg 《自画像》（Self-portrait），约1628，布面油画，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/kNiOM-M4.jpg 《笑之自画像》（Rembrandt Laughing），约1628，铜板油画，盖蒂博物馆，洛杉矶 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/vG2-cp0O.jpg 《自画像》（Self-portrait），约1668，布面油画，瓦尔拉夫-里夏茨博物馆，科隆 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/Cr6edQCN.jpg 《杜普教授的解剖课》（The Anatomy Lesson of Dr Nicolaes Tulp），1632，布面油画，莫瑞泰斯皇家美术馆，海牙 ``` ``` “All the Rembrandts”展览现场 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/V27EmpUq.jpg https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/RV2n8yO4.jpg https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/zigxnYaU.jpg https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/jiACnjng.jpg https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/f2kNnOZO.jpg （以上图片提供：Irma Boom，荷兰国立博物馆） ``` ``` 本期节目中提到的维米尔作品 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/fRJoYSWc.jpg 《倒牛奶的女仆》（The Milkmaid），约1660，布面油画，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/jPyG64fK.jpg 《戴珍珠耳环的少女》（Girl with a Pearl Earring），约1665，布面油画，莫瑞泰斯皇家美术馆，海牙 ``` ``` 本期节目中提到的书籍与电影 Rem Koolhass《Elements of Architecture》 https://www.amazon.com/Rem-Koolhaas-Elements-Architecture/dp/3836556146/ref=sr11?keywords=Elements+of+architecture&qid=1552964864&s=gateway&sr=8-1 斯维特拉娜·阿尔珀斯《伦勃朗的企业：工作室与艺术市场》 https://book.douban.com/subject/26126559/ 彼得·格林纳威《夜巡》 https://movie.douban.com/subject/1787541/ ``` ``` https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/-I7XuxGE.png Irma Boom在阿姆斯特丹的工作室 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/fuS8xizn.jpg Irma Boom在工作 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/SoOtYSNc.jpg Irma Boom在对伦勃朗版画作品的细部进行研究（以上图片提供：Irma Boom） ``` ``` 本期节目中提到的美术馆与展览 伦勃朗大展“All the Rembrandts”，荷兰国立博物馆（Rijksmuseum），阿姆斯特丹， 展至6月10日 https://www.rijksmuseum.nl/en/all-the-rembrandts "Hockney - Van Gogh"，梵高美术馆（Van Gogh Museum），阿姆斯特丹，展至5月26日 https://www.vangoghmuseum.nl/en/whats-on/exhibitions/exhibition-hockney-van-gogh "Unique Impressions: the Experiments of Camille Pissarro"，梵高美术馆，阿姆斯特丹，展至5月26日 https://www.vangoghmuseum.nl/en/whats-on/exhibitions/camille-pissarro 盖蒂博物馆（J. Paul Getty Museum），洛杉矶 http://www.getty.edu/museum/ 瓦尔拉夫-里夏茨博物馆（Wallraf-Richartz-Museum)，科隆 https://www.wallraf.museum/en/the-museum/ 老绘画陈列馆（Alte Pinakothek），慕尼黑 https://www.pinakothek.de/en "Rembrandt: Graphic Highlights of the Munich Collection", 现代艺术陈列馆（Pinakothek der Moderne），慕尼黑，9月27日-10月20日 https://www.pinakothek.de/en/exhibitions/focus-rembrandt-graphic-highlights-of-munich-collection-working-title 莫瑞泰斯皇家美术馆（Mauritshuis），海牙 https://www.mauritshuis.nl/en/ 莱顿布料厅市立博物馆（Museum De Lakenhal），莱顿 https://www.lakenhal.nl/nl 伦勃朗故居博物馆（Rembrandthuis），阿姆斯特丹 https://www.rembrandthuis.nl/?lang=en "Rembrandt-Velázquez"，荷兰国立博物馆，阿姆斯特丹， 10月11日-2020年1月19日 https://www.rijksmuseum.nl/en/rembrandt-velazquez ``` ``` https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/OFVslIyI.jpeg 伦勃朗用过的铜板蚀刻工具 https://files.fireside.fm/file/fireside-uploads/images/6/65f629fe-233a-4538-9207-055bb64b0ba9/fC1w8Pp7.jpeg Irma Boom在介绍她设计的衍生品，演示怎样用圆珠笔画一幅伦勃朗肖像（摄影：蒋璐阳） ``` ``` 了解Irma Boom设计的更多书籍 Irma Boom Office https://irmaboom.nl MoMA收藏的Irma Boom书籍设计 https://www.moma.org/artists/33693?=undefined&page=1&direction= Irma Boom在Open House Lecture分享她的书籍设计 https://www.youtube.com/watch?v=Ej_B0DFBEmY ``` ``` BoomEar特邀音乐创作：陈少琪 微信公众号：BoomEar 亦可在iTunes Store、喜马拉雅fm上搜索“BoomEar”订阅 Special Guest: Irma Boom.

Philosophen sind oft nicht die besten PR-Strategen. Aber dachte sich Walter Menzl, als er am 26. Februar 1959 die Alte Pinakothek in München betrat?. Und berühmt wurde er auch nicht. Autor: Herbert Becker

Munich's Alte Pinakothek — or "old painting gallery" — shows off Bavaria's best collection of European masterpieces from the 14th through the 18th centuries. Travelers can enjoy works by many great artists, ranging from Botticelli to Dürer. At http://www.ricksteves.com, you'll find money-saving travel tips, small-group tours, guidebooks, TV shows, radio programs, podcasts, and more on this destination.

Munich's Alte Pinakothek — or "old painting gallery" — shows off Bavaria's best collection of European masterpieces from the 14th through the 18th centuries. Travelers can enjoy works by many great artists, ranging from Botticelli to Dürer. At http://www.ricksteves.com, you'll find money-saving travel tips, small-group tours, guidebooks, TV shows, radio programs, podcasts, and more on this destination.

König Ludwig I. war ein leidenschaftlicher Bildersammler und wollte seine Schätze auch der Öffentlichkeit präsentieren. So baute er in München zuerst die Alte Pinakothek. Als er am 25. Oktober 1853 dann auch noch die Neue Pinakothek eröffnete, war München reich und Ludwig arm.

Prinz von Hohenzollern, Director, Alte Pinakothek, Munich