Podcasts about bortsett

Trump har hatt makta i 100 dager, men seriøst: Bortsett fra å starte en handelskrig, love Russland deler av Ukraina, sparke halve USA, presse akademia og rettsvesen, irritere absolutt alle og true demokratiet, har det egentlig skjedd noe særlig? I tillegg: KrF, beredskapslager og Øystein Sunde i trøbbel!

Dannes tidsmaskin är lagad och inställd på yuppienallens storhetsår, anno 1988. Bortsett från att micron gjorde sitt inträde i de svenska hushållen på allvar var det ett fantastiskt musikår med odödliga album som släpptes. Rockhyllans kompis Melker "Mel B" Becker har för första gången arbetat med ett passionsprojekt, ett hyllningsprojekt till en av Sveriges stora komiker i Micke "Svullo" Dubois.

Januari månad har i vanlig ordning varit en hektisk period i dubbel bemärkelse. Bortsett från det alltid så intensiva spelschemat så har spelare flyttat, köpts, försvunnit och anlänt. Och givetvis har vi försökt att, tillsammans med våra lyssnare, summera det som var januarifönstret 2025.

Livet är skört ibland och såväl Hanna som Lojsan har fått varsin reality check. Bortsett från det har Hanna äntligen kommit igång med renoveringen i Spanien, och Lojsan har återgått till normala jobbrutiner... ett tag iallafall! Det är fredag och en otrolig helg på ingång!

Hva har jul, strøm, spioner og makt til felles? Nada. Bortsett fra at vi snakker om det.

«Stine» har vært sammen med mannen sin siden hun var 15, han er en super fyr på alle måter. Bortsett fra når det er fest, da blir han stupfull, kaster opp og er slitsom. Hvordan kan «Stine» få han til å innse at nå holder det?!

Det här är berättelsen om Tysklands största band någonsin, som trots att de under sin långa karriär anklagats för allt från högerextremism till sexism, nu står inför sin största kris hitintills. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En sorlande förväntan hörs från publiken, den här fredagskvällen, den 7 juni 2023. Snart är det dags. Alla riktar sina blickar uppåt, mot toppen av en gigantisk pelare mitt på scenen, på Olympiastadion i München. Där står en man, med armarna utåt – som en frälsare. Han är klädd i svart militärrock, med guldig krage och glänsande knappar. På huvudet tronar en blond tuppkam och övre halvan av ansiktet är helt målad i svart.Mannen heter Till Lindemann och han är de tyska metalgiganterna Rammsteins karismatiske och mystiske förgrundsfigur. För publiken ser allt ut att vara som vanligt med sångaren, men både han och bandet är under stor press, och röster har höjts för att den här spelningen inte ens borde genomföras. Utanför arenan står just nu demonstranter.De protesterar mot Till Lindemann, som anklagas för sexuella övergrepp. Under den senaste veckan har fler och fler kvinnor vittnat mot honom. De berättar om ett castingsystem dit kvinnor rekryteras för att ha sex med Till, före, under och efter konserterna. Vissa hävdar att de blivit drogade. Bortsett från ett offentligt uttalande från bandet, där de säger att de önskar att inte bli dömda på förhand, har Till Lindemann inte sagt ett ord.Medverkande: Jacob Hellner, Sofia Bergström och Jonna GranbergProgrammet är gjort av Filip Bohm sommaren 2024Producent var Joanna KorbutiakExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonProgramledare Siri HillHjälp med research Manuel RauchP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från RBB Media (1989), ZTV (1997), P3 Nyheter och Ekot (Sveriges Radio, 1999, 2023), tv-programmen I manegen med Glenn Killing (SVT, 1992) och Voxpop (SVT, 2001), filmerna Rammstein Life (1996) och Rammstein in Amerika (2015), Youtubekontona Veteran YTB, Euronews Culture, DW Deutsch, RTVE Noticias, Rock News Desk och X-kontot @Shelbys69666.

I USA og resten av Europa jubler folk over rentekutt. I Norge er festen avlyst. Hvorfor er vi de siste til å sette ned renten? Med økonomikommentator Sindre Heyerdahl. Foto: Shutterstock

Du skal vakte dine ord, for det er lett å punktere festen med ei sur venninne på slep. Jada, du gjettet riktig: fredagsfingern' er tilbake! Det er også våre faste tips og hot on the pods. Bortsett fra at Christina blir omtalt som ei gammal ugift røy, er det godt stemning og godt å være i gang igjen etter ferien! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är sommaravsnittens sommaravsnitt där vi verkligen pratar om ingenting. Bortsett från totalt ointressant kuriosa blir det en liten liten TV, att spela Snake i Spotify-appen, lite mer lekfullhet, ofrivilliga tummar upp och en pudel. Dessutom lite mer om monorepon, en rant kring MUI och lyxen med testare. Hör av er till oss på vår röstbrevlåda! Berätta ett skämt, ställ en fråga eller vad som: 0766 86 05 07 Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram

Det er klart for Harry Potter-drinker. Smaker de godt? Eller smaker de totalt hoggorm? Bortsett fra det: Hedné har enorme nyheter! For hva gjorde at han nesten ble fyllesyk som et fly? Og hva får Daniel til jul i juni?------Husk å finne oss på @cocktailterapi, og send gjerne en hilsen til cocktailterapi@gmail.com. Vil du se video fra episoden? Sjekk ut vår Patreon. Legg også igjen rating og kommentarer, så elsker vi dere enda mer!

Håvard Tvedten ramlet forbi studio og vips så ble han vår hovedsak – ikke helt ulikt det som skjedde i lokalavisa Hallingdølen. Slik kan journalistikken i en lokalavis bli til! Debatten rundt NRK-serien «Den sorte svane» har rast i det siste. Men vi raser ikke. Bortsett fra mot Dagbladet, da. Det er jo en stund siden sist. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frank, Thorstein og Snorre oppsummerer runde 11 av Eliteserien uten Jonas. Bortsett fra at Jonas meldte seg selv som vikar da. Hva må klubbene gjøre i pausen? Hvem ønsker ferien velkommen? Det blir også kåringer: Månedens spiller, unge spiller og trener, samt vårens lag. Tidskoder:   07:32: RBK - FFK   20:20 HamKam - Brann   31:10 KBK - Sarpsborg   41:14 Molde - Viking   52:59 TIL - LSK   59:22 Strømsgodset - Odd   01:07:29 Haugesund - Glimt   01:12:59 KFUM - Sandefjord   01:20:45 Kåringer: Månedens spiller, rundens og vårens lag   01:32:46 Ranheim - VIF   01:39:38 Rundens Frank, plusser og minuser   01:47:10 Lytterspørsmål     Episodesponsor: Færder begravelsesbyrå og FotMob   Takk til:   TV2 for lydklipp.   Jesper Horten Kjærnes for intro, outro og jingler   Jan Erik Balto for verdens beste episodebilder.  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Datteren til "Stine" er 12 år, og har etter eget ønske donert bort håret sitt. Nå får hun sårende kommentarer, og har fått det vanskelig på grunn av sveisen. Hvordan kan mammaen hjelpe henne? 14-åringen skal konfirmeres, men den nye kjæresten til mormor er ikke særlig sjarmerende og grei, og ingen vil egentlig at han skal være med på feiringen. Bortsett fra mormor... "Stine" vil gjerne bli likt av alle på jobben, men det er et par kolleger som er tydelig fysisk og verbalt kalde i måten de prater til henne. De gjør det veldig tydelig at de ikke liker henne. Hun lurer på: "Hvordan kan jeg få mer indre harmoni rundt dette, øve på egen selvhevdelse, UTEN å være bitch tilbake?"

Forskjellen på utviklingen i kursene på Oslo Børs og den amerikanske aksjemarkedet kan tegnes som en ordentlig diger haikjeft. Årsaken er selvfølgelig utviklingen i KI-selskapene, særlig Nvidia i USA, og den sørgelige mangelen på KI-relaterte selskaper på Oslo Børs. Nvidias-rakettfart på den amerikanske børsen og gullstøvet det drysser over mange andre markeder, er tema i ukens episode av Finansredaksjonen, en podkast som lages av oss i Dagens Næringsliv.Les også: Oslo Børs kunne gjort seg med en dash KII forrige uke la det amerikanske selskapet Nvidia, som lager prosessorene som brukes til å trene opp og drifte programmer som baserer seg enorme mengder data, som for eksempel Chat GPT, frem et fantastisk resultat. Verden rundt forsøker selskaper å klistre seg til Nvidias suksess. Det ser ut til å lykkes godt. I Norge klarte Telenor å få en rask kursoppgang på en liten investering på 100 millioner kroner i Nvidia-teknologi.Les også: Telenors KI-stunt økte markedsverdien med fem milliarder kronerDet er bred oppgang i det amerikanske, europeiske og japanske aksjemarkedet. Alt skyldes nok ikke Nvidia, men selskapet er på en måte lik selskapene som produserte hakker og spader til gullgraverne i «den ville vesten», ifølge børskommentator Thor Christian Jensen. De tjente penger, selv om ikke alle gullgraverne som kjøpte hakker og spader gjorde det samme.Bortsett fra at det Nvidia produserer er vesentlig mer avansert enn en spade, påpeker finansredaktør Terje Erikstad. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Leif Widebert är Osteopat och hade redan startat sin klinik Hälsosjälen 1990, då han blev färdig osteopat 1992. Efter det så har han fortsatt utbilda sig i kraniell osteopati, Biodynamics, osteopatisk pediatri (barn) och rytmisk rörelseträning. Osteopati är en internationellt erkänd och etablerad form av manuell behandlingsmedicin där man använder händerna för diagnos och behandling. I osteopati ser man människan som en helhet och lägger stor vikt vid hur kroppens alla system samverkar. Osteopati beskrivs som en manuell medicin där händerna utgör det främsta redskapet för att taktilt fastställa diagnos och behandla besvär relaterade till kroppens rörelseorgan. Behandlingsformen är legitimerad i flera europeiska länder och i de övriga nordiska länderna Norge, Island, Finland och Danmark Leif har i sin yrkesutövning sedan 90-talet främst valt att arbeta med stress och psykosomatik. De senast åren än mer fokuserade på kroppens och nervsystemets traumarespons, det som kan beskrivas som att någon har blivit utsatt för något "Too much, too fast, too soon". Under ett antal år var han också med och bildade och drev "Föreningen Hela Barn" som arbetade för att även Sveriges föräldrar skall ha rätt att välja alternativ/komplementär behandling för sina barn. Den möjligheten finns i olika former i resten av världens länder. Lobbyingen fick bifall även från UNCRC men Sveriges regering valde att neka möjligheten. Bortsett från allt detta så har Leif varit rektor på Osteopathögskolan, och även undervisat i pediatrisk osteopati på Skandinaviska Osteopathögskolan och Stockholms Collage of Osteopathic medicine samt arbetat på både kliniker och sjukhus i Tyskland och Norge. Nyligen har Leif tillsammans med sina kollegor flyttat in i "GoCo Clinic House" i Mölndal, för att där kunna vidare utveckla det Integrativa i södra Sverige. Tack för att just du lyssnar på ”Både och, istället för antingen eller – en podd om Integrativ medicin och hälsa. Följ oss på sociala medier, och ge oss gärna fem stjärnor på iTunes om det här var givande för dig. Prenumerera gärna på vår podd! ♥ Facebook: https://www.facebook.com/integrativmedicin ♥ Youtube: https://www.youtube.com/user/integrativMedicin

Ett av andra världskrigets mest framträdande karaktärsdrag var terrorbombning av civilbefolkningen med målet att knäcka motståndsviljan. London led svårt under Blitzen och Rotterdam bombades sönder närmast av misstag. Senare i kriget jämnades städer som Hamburg, Berlin, Dresden och Tokyo med marken av enorma bombskvadroner.Militära teoretiker förstod tidigt att flyget skulle förändra kriget i grunden. Naivt trodde man att enstaka bombanfall skulle kunna knäcka ett lands motståndsvilja – när verkligheten var precis tvärt om. Trots civilbefolkningens lidande under bombanfallen ökade bara motståndet.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Bombkriget 1939-45. Detta är del ett av två avsnitt om bombkriget under andra världskriget.Under andra världskriget genomgick bombkriget en betydande utveckling. Bombplanen kunde bära allt fler och tyngre bomber, nya sikten tillät precisionsbombning, och nya strategier som bombmattor utvecklades.Det fälldes miljontals bomber över både militära och civila mål. Förlusterna var stora - både bland de nedskjutna bombplanen och de som blev offer för bombraiderna på marken. Trots att bombsiktena förbättrades väsentligt, övergavs målsättningen att precisionsbomba militära mål till förmån för "area bombing", vilket framför allt drabbade civila.Under andra världskriget blev städer som Rotterdam, London, Hamburg, Dresden, Tokyo samt Hiroshima och Nagasaki mål för massiva bombningar. Dessa bombningar ledde till omfattande förstörelse och stora förluster av människoliv.För de som utsattes för bombanfallen var konsekvenserna ofta katastrofala. Bortsett från de direkta fysiska skadorna och dödsfallen ledde bombningarna till omfattande förstörelse av hem, skolor, sjukhus och annan infrastruktur. Många överlevande led av psykologiskt trauma långt efter krigets slut.Men även att tjänstgöra ombord på ett bombplan var ett farligt och psykiskt krävande arbete. Förlusterna var stora och många besättningsmän upplevde psykiska trauman som följd av sina erfarenheter.Bombningarnas effekt på krigets utgång är ett ämne för debatt bland historiker. Vissa menar att de bidrog till att försvaga Tysklands kampvilja och kapacitet att fortsätta kriget, medan andra hävdar att deras effekt var begränsad jämfört med andra faktorer.Bild: Amerikanska B-17-plan bombar Focke-Wulfs flygplansfabrik i Malbork den 9 oktober 1943. U.S. Office for Emergency Management. Office of War Information, Wikipedia Public Domain.Musik: Sols Dream av Humans Win, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bortsett från Antony så har kanske inga insatser på fotbollsplanen varit lika omdiskuterade som Premier League-domarnas denna säsong. Därför är det extra kul att i detta avsnitt få välkomna Sveriges forne stordomare, Jonas Eriksson. Det blir VAR, vägen mot toppen, Fredrik Wikingssons extranyckel, värsta spelaren att döma och givetvis en hel drös av lyssnarfrågor! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tomas droppar alla gamla teorier för att testa om ordet hunger kan fungera som den ultimata drivkraften. Vad är vi egentligen hungriga på?Frågeställningen för oss in på säljarens alla utmaningar kring hur och vad vi väljer att fokusera på. Bortsett från detta tar vi en sväng förbi hotell Stinsen där framtidens mål stakats ut av den handelsresande duon Philip & Tomas - Välkomna!Sponsorer för detta avsnitt:ConvendumMembrain

I avsnitt 72 av Landskrona BoIS-podden ställer vi frågor till Max Mölder. Bland annat om onsdagens motståndare, avhoppen från ledande personer och spelarna som imponerat. Efter tisdagens matchförberedande träning frågade vi Max Mölder vad han egentligen tycker om Skövde och deras taktiska ramar. – Spelsätt får alla välja själv. Det jag kan irritera mig på är faktiskt inte upp till Skövde, utan domaren. Det är all tid det tar. Det är inte bra för svensk fotboll och utvecklingen att ligga på cirka 48-49 minuter effektiv speltid när de andra matcherna ligger runt 60, säger han. – Men det är domarnas uppgift, det är inte Skövdes fel. I övrigt tycker jag att man får spela som man vill. Sen om jag som neutral ska välja en fotbollsmatch kommer jag inte att välja att titta på Skövde, så kan man säga. I avsnittet pratar tränaren även om vilka spelare som imponerat mest i år och om hur laget slöts samman när det var tuffa tider i somras. – Jag tror att många spelare läser och hör. Det var i princip domedagsstämning för några veckor sedan. Jag har sagt varenda gång att det har varit hur lugnt som helst även om kanske inte alla har trott på mig. Men det har det varit, säger han. – Det är fantastiskt starkt av den här gruppen att trots det fokusera på det de kan påverka. Det har också gett resultat och det är bara att fortsätta på den vägen. Bortsett från intervjun med Max Mölder resonerar Sebastian Rönström och Eric Persson kring hur BoIS har blivit superettans formstarkaste lag. Det långsiktiga tänket kopplas samman med Häckens drag 2021. Tabelläget diskuteras, chanserna i mötet med Skövde likaså. – Det är en klurigare motståndare för BoIS än för många andra lag i serien, säger Sebastian Rönström.

Bortsett från att Liverpool saknar mittfältare så är det nu konstaterat att Niklas är en av världens (!) sämsta tränare i Fantasy Premier League. Frågorna är många: Kan han repa sig? Vad gör att Erik avskyr Guardiola? Och framför allt, varför äter Anders mögliga köttbullar? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren rullar på och vi snackar om jobbmarknaden för utvecklare och konsulter! Bortsett från att Therése känner sig sviken av en av våra lyssnare så blir det snack om att uppleva en IT-bubbla, bootcamp-businessen, det orimliga antalet konsultbolag och att inte vilja jobba med gamla kollegor. Dessutom en hel del om hur Therése valde sitt nya jobb (slutet på hennes startupresa?!), att riskera sitt “brand”, att ett bolag inte behöver vara till för alla och mycket annat. Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes eller en prenumeration på Spotify. Följ oss och säg hej på @asdfpodden på Instagram eller Twitter (Anton, Therése)

Boccaccios "Decamerone" får ny relevans varje gång ord som epidemi och karantän är på tapeten. Torbjörn Elensky presenterar en fräck klassiker och funderar över var dagens nya berättelser tar form. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-03-23.Strax innan Coronaepidemin bröt ut vintern 2020 satt jag med en grupp vänner och diskuterade vad som skulle bli kvar av vår kultur vid en världsomspännande katastrof. Vi pratade om hur man planerar att gömma konst, historiska föremål och andra artefakter i väldiga bergrum. Och vi diskuterade givetvis hur stora problemen skulle bli kring tolkningsfrågor, värderingen av verk och så vidare. Hur många kvinnor respektive män? Vilka kulturformer skulle prioriteras? Vilka hänsyn till så kallad representativitet kommer att tas i ett skarpt läge?Bortsett från exakt vilka verk som skulle bevaras kom vi överens om att det viktigaste, det som överlever alla civilisationers sammanbrott, är berättelserna. De historier vi roar varandra med, de som förmedlar minnet av historiska, personliga, komiska och tragiska händelser, både sanna och mytiska, skulle vi, helt utan annan teknisk utrustning, bära med oss vart vi än tvingas vandra. Och över dem kan ingen bestämma: de som väcker genklang, som är viktiga för oss, kommer att föras vidare, medan de andra glöms bort.Den klassiska skildringen av hur en grupp vänner drar sig undan världens sönderfall för att i trygg avskildhet fördriva dagarna med berättande är Giovanni Boccaccios "Decamerone", en av de självklara stora litterära klassikerna. Året är 1348, Florens härjas av pesten, döden är överallt, omväxlande med paniskt festande. Samhället har praktiskt taget kollapsat, då sju unga kvinnor träffas i en kyrka och bestämmer sig för att dra sig undan till en lantvilla för att njuta av lugnet, naturen och varandras umgänge. De bjuder också med tre unga män, som lämpligt nog råkar komma in i kyrkan. Så fördriver dessa tio vänner tio dagar med tio historier var, vilket gett oss hundra noveller.Pesten slog sönder det medeltida Europa. Givetvis var det en katastrof för alla som genomlevde den. Särskilt Italien, som inte var någon enad nation vid den tiden, men där de flesta av Europas rikaste stater och städer låg, drabbades. Feodalismen gick under i pesten. De gamla adelsfamiljerna miste inte bara sina lantarbetare utan många förlorade även egendomarna, till de nyrika som ägnade sig åt handel och bankväsende. Sådana som familjen Medici. Kyrkans makt minskade också. Allt detta beredde vägen för en ny tro på människan, nya rikedomar och faktiskt själva renässansen. Boccaccio beskriver denna öppning i tiden, då människan träder in på scenen i helfigur."Decamerone" ger en direkt bild av vardagslivet i 1300-talets Toscana. I en tid då litteraturen dominerades av helgonlegender, riddarromaner och höviska diktverk, samt då man gärna använde klassiska förebilder och varierade välbekanta historier valde Boccaccio att skriva rakt av, på folkspråket, om sin egen samtid, i noveller fulla av social kritik, bedrägerier, många berättelser om fräcka präster och inte så lite sexuella äventyr, där inte minst historierna om listiga kvinnor som lurar sina makar för att kunna ligga med sina älskare är framträdande. De många kyrkliga dignitärerna i Decamerone är löjeväckande figurer som inte har mer makt över andra än över sig själva. Och sin egen kåthet och girighet behärskar de inte alls. Ingen av berättelserna skildrar de yttersta tingen eller hur någon högre makt ska döma oss för våra synder, utan enbart människor i relation till andra människor.Nya konstformer skapas genom kanoniseringen av låga konstformer, skrev den den ryske litteraturforskaren och Viktor Sjklovskij 1923. Det är lätt att inse att han har rätt, om man gör en snabb översikt över historien. Etablerad konst stelnar alltid förr eller senare och tappar den vitalitet som krävs, åtminstone i vår europeiska tradition, för att den ska vara angelägen för såväl folk som furstar. Och impulserna till nyskapande kommer inte sällan från det folkliga. Decamerone är ett tydligt exempel: en samling berättelser utan högre syfte än att underhålla, lagda i munnen på kvinnor, som talar fritt om sex och synd och falska präster. Decamerone må vara författad av en man, men det är kvinnornas bok.Visst hade Boccaccio litterära förebilder, men inte den högstämde Vergilius som hans äldre kollega Dante utsåg till sin guide genom inferno – och vars Aeneid han ville överträffa med sin gudomliga komedi. Utan Apuleius, en prosaförfattare som var verksam på 100-talet e Kr och vars skabrösa roman Den gyllene åsnan skildrar allt tänkbart snusk och sex och groteskerier i form av berättelser infogade i en ramhandling. Där Boccaccios ramhandling utgörs av de unga vännernas stilla samvaro skildrar Apulejus hur huvudpersonen flänger runt förvandlad till åsna. Men det låga, det folkliga, har verken gemensamt. Totalt tre av de hundra novellerna i Decamerone går tillbaka på antika förebilder, två på Apuleius, och en på den lika folkligt burleska Satyricon, av den romerske författaren Petronius.En pandemi tvingar oss alla att ta nya hänsyn. Några drar sig tillbaka tillsammans, i självvald karantän, precis som de unga kvinnorna och männen i Florens 1348. Liksom till exempel somliga parisare i mars 2020 försökte ta sig till sina landställen, för att vaka ut karantänen på behörigt avstånd från storstadens hotande kaos. Men vad sysslar isolerade ungdomar med i vår högteknologiska tid? Och vilka är de konstformer som kommer att kanoniseras framöver?Den folkliga kreativiteten och berättelserna sprids mest via sociala medier i form av Tiktok-videor, memer och så vidare idag. Dessa tekniska möjligheter och inte minst de former de ger upphov till påverkar naturligtvis även litteraturen och konsten. Exempelvis finns det något fascinerande i memens form, där samma bild åtföljs av olika texter, och därmed får helt olika innebörd, fast hela tiden i ett sammanhang som skapas av memernas relation till varandra i nåt slags oändlig kedja av kollektiva associationer. Eller för den delen de omfattande sammanställningar av Tiktok- och vinevideor, superkorta filmsnuttar som ofta innehåller bisarra skämt, satir, rena slapsticken och variationer på teman, som är både självkommenterande och utåtriktade i närmast oändliga loopar.Viktor Sjklovskij skrev i anslutning till det tidigare citerade, att ”Konsten är, innerst inne, ironisk och destruktiv.” Han uttryckte detta mitt i det kaos som följde åren efter den ryska revolutionen, då han mot alla odds envist arbetade vidare med sina litterära projekt, medan världen föll samman runt omkring honom. Men även om han påverkades av sin samtids katastrofala händelser hade han rätt i att konsten inte bara kan vara uppbygglig, tam, snäll och trösterik, inte om den ska vara verkligt angelägen för oss människor i vår osäkra tillvaro. Sex, maktmissbruk, lustiga sammanträffanden och bedrägerier, där den svagare sätter dit den starkare, roade oss i lika mycket i antikens Rom och medeltidens Florens som i vår samtid. Epidemier, pandemier och andra katastrofer kommer och går. Mänskligheten har hittills trots allt klarat sig. Och våra berättelser med oss.Torbjörn Elensky, författare

Ett levande kulturlandskap kräver en kanon. Och i en svensk sådan ingår inte bara vår svenska skönlitteratur, utan också de stora västerländska klassikerna, konstaterar Torbjörn Elensky. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I Staffan Westerbergs barnprogram "Den lilla teatern", som sändes 1973, återberättades Odysséen med dockor. Jag var sex år och satt klistrad framför rutan när den listige Odysseus och hans mannar togs till fånga av den enögde jätten, cyklopen Polyfemos, som ville äta upp dem. Men Odysseus lurade Polyfemos genom att säga sig heta Ingen, så när jätten ropar på hjälp blir den bara utskrattad.Detta var mitt första möte med kanon. Det satte spår. Att känna till de klassiker som genljuder genom årtusenden i verk efter verk är för mig sedan dess något grundläggande i tillvaron. Det förbinder mig med andra människor, med flydda tider såväl som kommande generationer och det gör mitt personliga lilla liv till del av något större.Men, frågar sig kanske någon: Ingår Odysséen verkligen i en svensk kanon? Ja, den är själva grunden för vår europeiska kanon, och därmed gör den det. Det är ett verk som påverkat författare och berättare under årtusenden. Som lockat till variationer och nydiktningar, och i ett fåtal fall till försök att själv skriva något lika storartat. Den romerske poeten Vergilius gav sig på det i Aeneiden, berättelsen om hur Rom grundades av flyktingar från Troja. Där är Odysseus inte någon hjälte utan en skurk. Hans list, som grekerna ansåg vara tecken på intelligens, betraktades av romarna som opålitlighet och svekfullhet. Inte värdigt en hjälte. En syndare är han även i Dantes "Den gudomliga komedin", där han straffas i helvetet. I James Joyces "Ulysses" vandrar han runt i Dublin i Leopold Blooms skepnad. Allt detta ingår i bakgrunden för att förstå och upprätta en svensk kanon, som är ett biflöde till strömmarna i vad Eyvind Johnson kallade ”det stora rike som vi alla tillhör, Europa, Västerlandet”. Johnson skrev för övrigt själv en variation på Odysséen i sin roman "Strändernas svall".Klassiker är verk som läses i generation efter generation och som fortsätter att inspirera till nya verk. Den levande litteraturen har aldrig varit något avskilt från livet, och framför allt inte från alla de andra konstnärliga fälten. Vår kanon är lika närvarande i konst, opera, balett, filmer, tv-serier och dataspel som i klassikerutgivning.Men om de här verken lever av sig själva – behöver vi då verkligen en lista över vilka verk som kan anses utgöra vår kanon? Det är ingen lätt sak att avgränsa ett lands eller ens ett språkområdes kanon. Kanon utvecklas. Bortsett från en handfull verk vars status tiden befäster (dit Odysséen hör) finns det mängder av verk som tycks självklara just nu, men som kanske faller ur och ersätts av andra. Kanon är inte någon lag, utan en skiss av det kulturella landskap vi lever i. Bergskedjorna ligger där de ligger, men marken kan brukas på olika sätt, skogar fällas och tunnlar borras genom både marmor och granit. De flesta kan naturligtvis leva bra liv utan sådana kartor, men de blir sämre på att orientera sig och kunskapen om det kulturlandskap vi lever i förblir förbehållen de få. För kanon finns, de levande verken fortsätter att verka inom oss och i vår kultur. Men de måste också hållas vid liv, vi kan inte vara helt passiva, vi måste arbeta för att föra kunskaperna vidare, vi måste odla och vårda det för att hålla landskapet levande. Kanon är mycket mer än en lista, som man kan pricka av och så blir man bildad sen. Kanon är en fråga om mänskliga sammanhang. Den är ryggraden i en kultur, ett språk, så som både Iliaden och Odysséen varit i alla de grekisktalande staterna, från många århundraden före Kristus och in i vår egen tid.Under medeltiden var Odysséen bortglömd i Västeuropa, men den levde vidare i Östrom, där skolorna fortfarande byggde på läsningen av de antika klassikerna och där Iliaden och Odysséen ingick även i de kristna prästernas utbildning. Kulturarvet var något man var stolt över och höll vid liv, även genom motgångar, krig och ockupation. Det bidrog till att upprätthålla en anda av gemenskap. När osmanerna erövrade den sista resten av Östrom, själva huvudstaden Konstantinopel 1453, flydde många av de lärda grekerna och tog med sig så mycket de kunde av sina bibliotek till Italien. Där översattes Odysséen till italienska 1544 och sedan till flera andra europeiska språk och sedan dess har den ständigt nyöversatts och säkrat sin plats i den västerländska kanon.Den första översättningen av Odysséen till svenska gjordes så sent som under 1819-1821 av grekiskalektorn Marcus Wallenberg. Det var en verklig översättarbragd, han hade redan några år tidigare översatt även Iliaden, men låt oss just nu hålla oss till Odysséen. Hans översättning lovprisades, den lästes och påverkade tidens intellektuella, de romantiska poeterna och alla som svärmade för vad de uppfattade som klassiska ideal. Men är denna översättning i sig en del av vår kanon? Ett gränsfall. Det har kommit flera översättningar senare. Wallenbergs svenska är inte vår tids levande språk. Dessvärre har hans bragd nog mest historiskt intresse numera, men det var trots det en betydelsefull insats.Hans bror Jacob Wallenberg borde däremot ingå i vår svenska kanon. Hans humoristiska reseskildring "Min son på galejan", från 1781, beskriver en äventyrlig färd till Kina ombord på ostindiefararen Finland. Den har kommit i nya upplagor regelbundet sedan första gången den trycktes, och den förtjänar att hållas vid liv och inspirera nya verk. Jacob Wallenberg nämner faktiskt Odysseus, men väljer en då mera vanlig latiniserad form, Ulisses, som liknar den italienska variant som Dante använder och som även Joyce valde till sin roman "Ulysses".Kanon är stor, den växer, den förändras och den lever framför allt. Den går aldrig att reducera till någon rak och enkel lista, den är en kartbild, en väv, ett väsen, den är inte något källarförråd där vi samlar bråte som vi inte längre behöver. Att ge nya generationer tillgång till kanon är en väldig uppgift, på ett sätt en plikt, för vi har inte rätt att förvägra dem deras arv, men främst är det ett nöje. Men det är inte ett konsumistiskt nöje, det ger inte direkt behovstillfredsställelse, utan är en förberedelse för livet, ett gemensamt arbete av det slag som ger livet mening. Känner vi vår egen kanon har vi dessutom lättare att förstå andras, via Odysseus kan vi bekanta oss med och förstå traditioner kring alla slags resenärer och äventyrliga seglare genom årtusendena, från Sindbad sjöfararen via kapten Nemo till kapten Kirk på Starship Enterprise – alla dessa som reser dit ingen tidigare rest.Det skulle gå att fortsätta att dra trådar ur denna väv, repa upp den samtidigt som jag väver vidare på den – precis som Odysseus hustru Penelope genom hela Odysséen. Det är verkligen ett livslångt arbete. Men som Willy Kyrklund skriver i "Polyfem förvandlad" – vilken i sig är ännu en variation på teman i Odysséen och en bok som rimligen borde ingå i en svensk kanon – kan även jag, som en gång var en vetgirig sexåring som fångades av ett barnprogram av Staffan Westerberg, konstatera: "Det är en stor tröst för människorna detta, att känna sig som delar av ett större mönster. Även om det icke inträffar så ofta." Torbjörn Elensky, författare

I slutet av den franska revolutionära eran stals konstverk från erövrade regioner och placerades i vad som senare blev Louvren. Thomas Steinfeld berättar om hur det påverkar vår konstsyn än idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Under sommaren 1794 skickades fyra franska lärda män till Belgien, Holland och de nyss erövrade områdena väster om floden Rhen. De skulle hitta och beslagta betydande konstverk och vetenskapliga objekt. Kort därefter flyttades flera dussin målningar ur den flamländska skolan till Paris, bland annat verk av Jan van Eyck och Peter Paul Rubens. Bilderna följdes av tusentals gamla manuskript från Aachen, Köln, Bonn och Koblenz, samt av stora mängder teckningar och träsnitt, antika pelare, mynt och medaljer, romerska sarkofager, historiska kanoner och sällsynta stenar. Männen var utsända av nationalkonventet, som vid denna tid utgjorde både Frankrikes parlament och regering, och de flesta av dessa objekt hamnade i Nationalbiblioteket eller i ett före detta kungaslott, som vid denna tid kallades "Musée central des arts", centrala konstmuseet, och som idag är känt under namnet Louvren.De lärde männen uppfattade sig själva varken som tjuvar eller rövare, tvärtom, de var övertygade om att de handlade inte bara för Frankrikes, utan också för mänsklighetens bästa: "Medan vi vinner över tyrannerna, skyddar vi konsterna", förklarade en av dem och fortsatte, att han såg fram emot att se dem uppvisade i franska museer. Märkligt nog motsatte sig konstkännarna i de berövade länderna för dett mesta inte detta. I stället var de förtjusta i idén att ett museum skulle ta emot alla dessa skatter. De gladde sig över att verken fick lämna kyrkorna, herresätena och privata salonger, så att alla människor kunde beskåda det bästa vad konsten hade kommit fram till. Bortrövandet av konst som krigsbyte har en lång historia, som går tillbaka till antiken. Mest hade det skett av materiella skäl, för verkens ekonomiska värde. När bildade franska revolutionärer började samla in de största konstskatterna i grannländerna hände det för första gången med blick på verkens estetiska och historiska betydelse.De franska rövartågen genom Europa fortsatte i allt större skala, när revolutionsarméerna under Napoleons ledning drog fram genom Italien, Egypten och senare till Moskva: Laokoongruppen hämtades ur Vatikanen, den väldiga farnesiska Herakles släpades ur kungens palats i Neapel, de fyra hästarna på Markuskyrkan i Venedig monterades ned och fördes bort. Senare följde egyptiska mumier, segergudinnan med vagn och hästar från "Brandenburger Tor" i Berlin och många andra konstverk. Allting plockades ner, packades i stora lådor och reste i långa processioner till Paris. Den franska huvudstaden hade, enligt revolutionspolitikernas åsikt, blivit till frihetens hemvist i världen. Där bodde ett folk, som betraktade sig som den republikanska antikens sanna arvtagare. De kunde inte föreställa sig en bättre placering för ett betydande konstverk än civilisationens centralort, och många konstkännare utanför Frankrike kunde det inte heller. Snart förenade Centralmuseet, som så småningom döptes om till "Musée Napoléon", den största konstsamlingen som någon gång funnits i världen.De lärda männen var inga dilettanter. Napoleons konstkommissarie Dominique-Vivant Denon och hans kollegor visste mer om konsten och dess förflutna än de flesta av sina likar i de utplundrade länderna. Det fanns ingen konsthistoria i dagens mening förrän långt in på 1800-talet. Det revolutionära Frankrikes konstkommissarier var vetenskapens pionjärer, de inventerade, systematiserade och centraliserade konsten. De upptäckte den medeltida tyska konsten, som dittills knappt blivit uppmärksammad. De skapade en ny form för att presentera verken, de såg till att det fanns verkstäder för restaurering, de utvecklade föreställningen att varje konstverk skulle betraktas bara för sig självt, som ett enastående dokument över människans förmåga att skapa och gestalta. Och så uppstod en jämförande konsthistoria, en förutsättning för att över huvud taget kunna bestämma stiler, epoker och individuella egenarter. Dessutom kunde tallösa konstnärer, som dittills rest till Italien för att utbilda sig, numera hitta sina modeller i det statliga museet."Beauty is bounty", "skönhet är byte", lyder ett talesätt som ofta tillskrivs Karl Marx. Bortsett ifrån att man inte hittar meningen i hans verk, ligger det mycket sanning i dessa ord: Sedan mer än tvåhundra år delar vi föreställningen om att ett museum är konstens högsta destination, och om några av kolonialmakter stulna konstskatter långt senare ska lämnas tillbaka, så flyttas de inte till kungapalatsen där de en gång rövades ifrån, utan till ett praktfullt museum. I och med det revolutionära Frankrikes konststölder förändrades föreställningen om vad konst är och hur man skall handskas med den, för all överskådlig tid. Ibland kan man läsa att Louvren var det första offentliga museet. Men så är det inte. Redan under det tidiga 1700-talet fanns det museer som var tillgängliga för offentligheten, i Basel, i Florens eller i London till exempel. Men till skillnad från alla andra museer var Centralmuseet i Paris ett företag av och för hela nationen. Det uppstod för att hysa alla konstverk som revolutionärerna hade samlat in från kyrkor och palats, både som ett tecken på segern över de gamla makterna och till skydd inför det upprörda folkets benägenhet att förstöra. Med rövartågen genom Europa och Egypten växte Centralmuseets bestånd mot det oändliga. Snart var Louvrens salar överfulla. År 1802 grundades tolv muséer i provinserna för att ta emot vad centralen inte längre kunde bärga, bland annat i Genève, Bryssel och i tyska Mainz. I den sistnämnda staden kan man fortfarande se trettio konstverk främst från renässansen som kommit från Paris, men som tappade sina rättmätiga ägare under de napoleonska krigens lopp.År 1815 slogs Napoleon för den sista och avgörande gången, i slaget vid Waterloo. Därefter började den enorma konstsamlingen i Paris upplösas, men i många fall inte direkt och inte helt - de åtta romerska pelare som en gång hade stått runt Karl den Stores grav i Aachen finns till exempel fortfarande på Louvren. I Köln mottogs de återvändande verken med en folkfest. När segergudinnan från "Brandenburger Tor" kom tillbaka till Berlin så skedde det i form av ett triumftåg, med kungen i spetsen. Men det fanns experter som den preussiske filosofen och statsmannen Wilhelm von Humboldt, som beklagade att man aldrig mer skulle se så många av de största konstverken på en plats, så som det varit i Paris. Idén om ett nationalmuseum spred sig dock från Paris till många länder: Preussen fick sitt "Altes Museum" under 1820-talet, i München skapades "Alte Pinakothek" år 1836, Sveriges Nationalmuseum öppnades år 1866, efter en femtio år lång förberedelsetid. Och koncepten lånades alltså från Paris, konströvarnas huvudstad.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Jeg er dritgod på å ta imot komplimenter. Bortsett fra når jeg er så ræva på det at jeg begynner å krangle.

Den mentala rådgivaren, författaren och föreläsaren Johannes Hansen är känd för sitt unika sätt att coacha. Han vet att det är när människor vågar utmana sig själva och ta sig ut i det obekväma som de kan växa, och han är inte rädd för att säga vad han tycker. Flera av Sveriges största stjärnor inom sport, musik och näringsliv har anlitat honom och hans böcker och föreläsningar har sålt multum.Bortsett från att vi får höra hans berättelse om hur han som 20-åring tog en kvarts miljon kronor i lån för att åka till USA för att utbildas i personlig utveckling, så pratar vi om de vanligaste problemen som folk brottas med. Får du inte ditt liv att gå ihop? Känner du dig stressad? Har du prestationsångest? Dålig självkänsla eller självförtroende? Vet du inte vad du vill göra i livet? Allt detta och mycket mer får du höra om i detta avsnitt! Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Besök Johannes Hansens hemsida.Följs Johannes på instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den mentala rådgivaren, författaren och föreläsaren Johannes Hansen är känd för sitt unika sätt att coacha. Han vet att det är när människor vågar utmana sig själva och ta sig ut i det obekväma som de kan växa, och han är inte rädd för att säga vad han tycker. Flera av Sveriges största stjärnor inom sport, musik och näringsliv har anlitat honom och hans böcker och föreläsningar har sålt multum.Bortsett från att vi får höra hans berättelse om hur han som 20-åring tog en kvarts miljon kronor i lån för att åka till USA för att utbildas i personlig utveckling, så pratar vi om de vanligaste problemen som folk brottas med. Får du inte ditt liv att gå ihop? Känner du dig stressad? Har du prestationsångest? Dålig självkänsla eller självförtroende? Vet du inte vad du vill göra i livet? Allt detta och mycket mer får du höra om i detta avsnitt! Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Besök Johannes Hansens hemsida.Följs Johannes på instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Og det er skuffende. Ryktene har gått om en mann helt blottet for følelser. En rasjonell maskin som kun blir drevet av fakta, men så skaffer jeg meg podme(På tross av at jeg hater hele konseptet med å ta betalt for podcasting. Bortsett fra Patreon) og hører på podcasten med Tore Sagen og han er jo bare drevet av fakta så lenge det ikke berører han selv! Skuff, Skuff og dobbelskuff. OG det er også skuffende med folk som ikke kan heis. Dette og mer i ukens skamferske Skamfrelst! Og her er linker til billetter som lovet... Bergen 8.-18. mars: https://www.ticketmaster.no/artist/christoffer-schjelderup-billetter/983426 Ålesund: https://tikkio.com/tickets/35532-christoffer-schjelderup-var-det-dumt-det-teaterfabrikken-24mars Haugesund: https://app.checkin.no/event/52322/christoffer-schjelderup-va-det-dumt-detSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Hva slags øl skal du drikke til ribba? Hvordan får du sprø svor og hvorfor er Granca verdens beste sted å feriere? Alle svarene får du i denne desemberutgaven av Truls og Hellstrøm tar munnen full. God jul, og takk for følget denne høsten. Vi er tilbake på nyåret.Produsent; Annette Walther Numme. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Demokratene hadde en overraskende god valgkveld, men i Florida knuste Ron DeSantis all motstand. Vi gjør opp status etter en våkenatt og mer enn et døgn med kontinuerlig valgkampdekning.Amerikansk politikk er en podkast fra AmerikanskPolitikk.no. I denne spesialutgaven hører du fra Vårt Lands Sigrid Rege Gårdsvoll, Nettavisens Henrik Heldahl på telefon fra Georgia, og Are Tågvold Flaten. Produsert av sistnevnte.Støtter du oss via Patreon.com/ampol får du tidlig tilgang til reklamefrie episoder, ekstraepisoder og merch i posten.

Det er så mangt man må forsake med alderen. Det meste skyldes kroppen. Den er blitt gammel. Riktignok kler man seg muntert, har rød rullator og røde krykker. Bortsett fra, er det bra, som man svarer når noe spør hvordan man har det. Ingeborg Moræus HanssenIngeborg er engasjert i samfunnsspørsmål omkring kultur og media.Blogg: http://ingeborgmh.no/Twitter: https://twitter.com/ingeborgmh

Dr.Tomas Ljungberg är legitimerad läkare, docent i farmakologi och hjärnforskare. Tomas docentur är förlagd på Karolinska Institutet, där han under många år undervisat i Evidens based medicin (EVB) och vetenskapligt arbetssätt. Bortsett från forskning och undervisning har Tomas också skrivit flertalet böcker såsom, ”AD/HD i ett nytt ljus”, ”AD/HD i ett nytt ljus, 13 år senare”, ”Vad är naturligt för mitt barn?” och ”Sjömannen som gick genom väggen” med flera. Detta är andra gången som Tomas Ljungberg är med i podden. Tack för att just du lyssnar på ”Både och, istället för antingen eller – en podd om Integrativ medicin och hälsa. Följ oss på sociala medier, och ge oss gärna fem stjärnor på iTunes om det här var givande för dig. Prenumerera gärna på vår podd! ♥ Facebook: https://www.facebook.com/integrativmedicin ♥ Youtube: https://www.youtube.com/user/integrativMedicin

Altså, nesten ingen tekniske problemer denne uka! Bortsett fra de første minuttene, gikk alt smertefritt! Som kniv i varmt smør ;) Ikke bare er det tekniske på plass, men det er stemninga også. Det blir knallert stemning, den gode samtalen, snakk om følelser og arrestasjon i Piggtråd Politi! Dette er en over gjennomsnittet bra sending altså, så bare å "trykka på spela" som de sier i Sverige B-) Spilleliste: https://open.spotify.com/playlist/1AcUPXMKe9gHg8rmSbEs7F?si=bdde7b707d1043ea

Ukens episode er litt spesiell og var på harde nippet til å bli helt avlyst. De fleste har fått med seg at boligen til Celine nok en gang har fått vannskader i forbindelse med en vannlekkasje i gata. Bortsett fra det har vi vært i Kristiansand og besøkt Huldersaga, Mimkofool og Qui-Gon Gin (aka Erlend Elias). Vi har spilt inn musikkvideo og spilt spillet "Drinking game from hell" - jubelen stod vært fall i taket når vi var ferdig. Tusen takk for gjestfrihet og oppvartning tross omstendigheter! For en plass og for noen folk..

Her kommer siste innslag fra filosofifestivalen 2021. Det er duket for filosofisport. Vi skal på stående fot forklare og utbrodere ord og konsepters betydning på en scene. Vi er samlet på Verven, en bar vegg i vegg med Victoria hotell i Kragerø. Jeg er på lag med turbo-filosofen og kantianeren Anita Leirfall. Motstanderlaget består av filosof og fysiker Hans Herlof Grelland og NRK sin tidligere husfilosof, Elin Svenneby. Det er selvfølgelig litt skremmende å stå på en scene og holde små foredrag på 1 minutt, som både skal være relevante, og helst litt morsomme. Bortsett fra det nervepirrende aspektet, synes jeg at dette er en fantastisk fin øvelse. Jeg har gang på gang argumentert for at mental fleksibilitet, evnen til å tenke nytt og annerledes om alt mellom himmel og jord, er en måte å opparbeide seg «mentale muskler» på. Jeg mener at vår evne til å sette ting på spissen, lage hensiktsmessige metaforer, se ting fra diametralt motsatt ståsted (også kalt jernmanns-argumentasjon; i motsetning til stråmanns-argumentasjon) er psykisk utviklende. I den grad vi utvikler mentale forstyrrelser, stress, uro, depresjon eller andre symptomer, handler det ofte om at vi ikke evner å se ting i et litt større perspektiv. Vi setter oss fast i en bestemt måte å føle eller tenke på, altså lenket fast til et litt snevert perspektiv, og veien ut er å koble inn en «intellektuell revers», slik at det blir mulig å rygge seg ut av mentale blindveier. Å ha denne evnen, som jeg altså kaller mental fleksibilitet, tror jeg er en viktig egenskap for god psykisk helse, og i dagens episode skal filosofifestivalen demonstrere hvordan dette kan gjøres. Klokka nærmer seg 21.30 den 4. september 2021, og både publikum og filosofisport-utøverne har fått i seg en god del alkohol, og da blir det enda lettere å tenke litt fritt. Velkommen til en ny mental-atletisk episode av SinnSyn.Liker du SinnSyn, vil ha mer SinnSyn hver uke, kan du støtte prosjektet ved å tegne et abonnement på mitt «mentale treningsstudio» på Patron. Som medlem på Patron får du mange flere episoder fra denne podcasten, mine bøker i lydbokversjon og masse mer materiale. Takk til dere som allerede støtter prosjektet på Patreon. Det er lyttere som dere som sørger for at lyet er på her på SinnSyn hver eneste uke. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Her kommer siste innslag fra filosofifestivalen 2021. Det er duket for filosofisport. Vi skal på stående fot forklare og utbrodere ord og konsepters betydning på en scene. Vi er samlet på Verven, en bar vegg i vegg med Victoria hotell i Kragerø. Jeg er på lag med turbo-filosofen og kantianeren Anita Leirfall. Motstanderlaget består av filosof og fysiker Hans Herlof Grelland og NRK sin tidligere husfilosof, Elin Svenneby. Det er selvfølgelig litt skremmende å stå på en scene og holde små foredrag på 1 minutt, som både skal være relevante, og helst litt morsomme. Bortsett fra det nervepirrende aspektet, synes jeg at dette er en fantastisk fin øvelse. Jeg har gang på gang argumentert for at mental fleksibilitet, evnen til å tenke nytt og annerledes om alt mellom himmel og jord, er en måte å opparbeide seg «mentale muskler» på. Jeg mener at vår evne til å sette ting på spissen, lage hensiktsmessige metaforer, se ting fra diametralt motsatt ståsted (også kalt jernmanns-argumentasjon; i motsetning til stråmanns-argumentasjon) er psykisk utviklende. I den grad vi utvikler mentale forstyrrelser, stress, uro, depresjon eller andre symptomer, handler det ofte om at vi ikke evner å se ting i et litt større perspektiv. Vi setter oss fast i en bestemt måte å føle eller tenke på, altså lenket fast til et litt snevert perspektiv, og veien ut er å koble inn en «intellektuell revers», slik at det blir mulig å rygge seg ut av mentale blindveier. Å ha denne evnen, som jeg altså kaller mental fleksibilitet, tror jeg er en viktig egenskap for god psykisk helse, og i dagens episode skal filosofifestivalen demonstrere hvordan dette kan gjøres. Klokka nærmer seg 21.30 den 4. september 2021, og både publikum og filosofisport-utøverne har fått i seg en god del alkohol, og da blir det enda lettere å tenke litt fritt. Velkommen til en ny mental-atletisk episode av SinnSyn.Liker du SinnSyn, vil ha mer SinnSyn hver uke, kan du støtte prosjektet ved å tegne et abonnement på mitt «mentale treningsstudio» på Patron. Som medlem på Patron får du mange flere episoder fra denne podcasten, mine bøker i lydbokversjon og masse mer materiale. Takk til dere som allerede støtter prosjektet på Patreon. Det er lyttere som dere som sørger for at lyet er på her på SinnSyn hver eneste uke. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ingenting er som en podkast der man blir avbrutt av latter og fnis, men ikke av oss, men selveste Kaykay. Han var en plage i denne episoden og fikk til og med sin egen spalte. Det straffes dessverre når man spoiler noe som står Kitt sitt hjerte nært! Bortsett fra irritasjon og sure miner - hadde vi det ganske gøy den gangen her også. Celine var litt småsur også - spesielt på Microsoft-programmet Teams. Kitt og Lise har kosa seg fæælt med Big Brain Academy #spons #nintendonorge Lise har også testet Death's door - vi  lurer egentlig på om hun gav det nok tid #spons #xboxnorge Kos dere med en episode med surmuling, latter og ting vi gleder oss til!

Nok en nyttårsaften har kommet og gått, og hva sitter vi igjen med av suvenirer etter enda et annus horribilis? Bortsett fra en rakettskadet runkehånd og munnherpes etter barmhjertighetskyssingen ved midnatt er det vel ikke så mye vi har å vise til fra 2021, annet enn en haug dårlige vaner vi kan prøve å kvitte oss med. Men hvordan bør man gå frem for å gjennomføre et nyttårsforsett eller innføre andre mål og vaner? Snuskutt, russlutt, eller et treningsregime så blytungt at det får hele familien Funky til å skli av benkpressbenken i ren masochistisk opphisselse. Uansett hva du er sugen på å få til når 2022 først har vist sitt grelle ansikt og slengt en haug blanke ark og fargestifter i fanget ditt, må du bestemme deg for om du vil slutte eller begynne på sekundet, eller vente med torturen til en dag som passer bittelittegranne bedre. Mandag, kanskje. Eller neste måned. Eller en dato som betyr noe for deg. 9. april, 22. juli, 11. september, eller muligens 12. mars. Kanskje jeg skal slutte å skrive altfor lange avhandlinger om hver eneste jäger-episode på 77-årsjubileet til bombingen av Hiroshima. Vi får se. Ekspertene Tara Lina og Ida kaster i alle fall ikke bort noe tid på meningsløse digresjoner, og gir deg svar før du har rukket å snuse opp den motbydelige Nick & Johnny-boksen din. God fornøyelse.

Steffen Kallbekken, forskningsleder ved CICERO, Senter for klimaforskning, mener årets klimatoppmøte tar verden noen viktige skritt i riktig retning.  Men på ett punkt er han kritisk til utfallet: - Det åpnes opp for bruk av gamle kvoter. Det er uheldig. Det er en fare for at både land og kanskje særlig bedriftsmarkedet vil benytte seg av  kvoter med en tvilsom klimaeffekt for å oppnå karbonnøytralitet. Jeg skulle helst sett at det ikke ble åpnet for å overføre disse gamle kvoter, sier Kallbekken.  I denne podkasten oppsummerer han hovedpunktene fra COP26 og ser også frem mot kommende klimatoppmøter der han tror spørsmålet om finansiering av klimatilpasning og "tap og skade" kommer til å bli vektlagt mer - ikke minst som en følge av enda mer synlige og alvorlige konsekvenser av klimaendringene. 

Dagens gjest i Egotripp vet jeg svært lite om. Jeg vet bare at hun er Spellemannnominert for sitt musikkeventyr om Putte & Vennene Hans.Jeg vet også at hun synger bra og er opptatt av musikk og barn. Bortsett fra det vet jeg svært lite. Grunnen til at jeg vil møte henne er fordi jeg vokste opp med kassetten og sangene fra dette eventyret, samt heftene med de mange nydelige illustrasjoner. Men HVEM er hun??? Hadde det ikke vært for at notene til sangene om Putte kom ut på min salige bestefars forlag tror jeg hun hadde gått meg hus forbi for lenge siden! Fordelen med att jeg endte opp i den jobben jeg gjorde var at jeg nå kan bruke stillingen min som en unnskyldning for og finne løsningen på mysteriet Kjersti Knudsen!

Vennene har fått stemmene tilbake og gleder seg over muligheten til å snakke om hva som har skjedd på internett de TO siste ukene! Skuffelsen ble dessverre totalt da vi innså at én uke uten Venner av internett har ført til at en viss influencer har glemt at vi ikke deler matplaner kombinert med bilde av kropp i 2021. Bortsett fra det er det allminnelig stemning - god lytt. Produsent: Marte Vedde

Säsongen är igång, Milan har startat säsongen med samma poäng som en annan säsong då laget tog ett av sina ligaguld och har seglat upp till en av favoriterna att ta hem guldet enligt några experter.  Vi betar av 5 matcher i detta avsnittet varav en av dessa är CL matchen hemma mot giganterna från Madrid dvs Ateltico. Bortsett från just denna matchen där VAR och domarteamet hamnar i fokus har Milan gjort mycket bra ifrån sig sen vi spelade in senast. Två tuffa bortamatcher mot topp konkurrenter åker vi ifrån med bra resultat och två måste matcher tar vi hem 6 poäng ifrån. Givetvis analyserar vi varför det gått så bra för oss men även våra orosmoment med Kessie och övriga skador som gäckar vår framgång något.  Milan och Sveriges bästa spelare i Zlatan har fyllt 40 år, givetvis hyllar vi honom. Ännu en gång så ryktas ny stadion vara på gång och lägligt att just Italiens arenor numera kan fyllas till 75% och för att slänga in en cliffhanger så outar vi eventuell resa ner till Milano i vår för dom som är intresserade av att hänga på om allt går som önskat. Hit and shit FORZA MILAN 

Tekst: Matt 8,5-13

Hvilket gammalt rasshøl ville du helst vært – Knut Hamsun eller Bill Cosby? Hamsun, så klart! De gufne overgrepsgenserne til Cosby ville ingen tatt på seg frivillig, uansett hvor mange ungpiker man fikk dope ned og besudle med et lekent «boopity bop». Easy, peasy, nipponesy. Men dessverre er ikke ukens hete debattema fullt så enkelt. Det er mange faktorer å ta i betraktning når man skal velge hva slags fittetryne man skal være. Se for deg at du uansett er sugen på å legge din egen karriere i grus, og villig til å ødelegge både eget og andres liv på veien. Omdømmet ditt er det ikke så farlig med, for du er sikkert ikke så forbanna trivelig i utgangspunktet. Klart det er effektivt å lire av deg noe rasistisk ræl eller trakassere noen stakkarer i nærområdet, men når cancel-kulturtantene kommer for å ta deg i detta sørgelige social justice warrior-samfunnet – går du for rasehets eller trakassering av seksuell karakter? Fortvil ikke, for ekspertduoen Tara Lina og Ida har lang erfaring med rasshøloppførsel etter årevis med å drite ut seg sjæl og samtidig plage andre. Underveis diskuteres naturligvis også den vesle Nicolay Ramm-skandalen alle allerede har glemt, for hvis noen først skal kanselleres er det viktig å sørge for at gamle feilvurderinger og/eller lovbrudd dras opp på dagsordenen med jevne mellomrom. Warning: trigger warning: Ingen rette ræver fiser i denne episoden. Ord som «voldtekt», «drap» og «Fredrik Solvang» blir brukt, så hvis du trigges av at noen snakker om at noen kan bli trigget av å høre sånt – både i riktig og rablende gal sammenheng – kan det hende du bør starte kanselleringsprosessen allerede nå. I tillegg er det ingen som har tid til å sørge for at definisjoner og korrekt begrepsbruk skaper stødige rammer for samtalen, så hele preiken kan nok oppleves littegranne grusom for vanlige, oppegående folk. Men alle skjønner at det er helsikes mange former for rasisme og trakassering, og enda flere nyanser i enkelttilfeller av den slags. Bortsett fra rasister, trakassører, menn med for mye makt og gutter uten makt de tror de har krav på. Så vennligst ikke come at us med fornuftige innspill og rettelser, for det er vi for kunnskapsløse til å lære noe av uansett.

«I vår flerkulturelle tid er spørsmålet om hva Norge er, om hva som er norsk, mer aktuelt enn noensinne. Vinje gjør en reise på jakt etter Norge. Vinjes Norge er ikke mitt Norge. Men det gjør ingenting, for han forsøker slett ikke å etablere noen norm for norskhet. Bortsett fra tvisynet, da.» Toril Moi har lest A.O. Vinjes Ferdaminni, der tvisynet er selve merket på både dikterens skaperkraft og nordmenns selvstendighet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tiden går. Bortsett fra valget i USA, min bursdag og ny lockdown, er det tiden som opptar meg.. Alt som har skjedd og hvor mye som er forandret. Skam over alder og angst for fremtiden. Hvorfor skammer jeg meg over å være 32 år? Og er det riktig å gi seg når leken er god? Støtt meg på Patreon: www.patreon.com/tonesabro Min YouTube kanal: www.youtube.com/tonesabro   Ris og ros: nervemedtone@gmail.com Sosiale medier: @nervemedtone / @tonesabro

Hej och hjärtligt välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I ett antal poddar så har jag pratat om vanor och om hur man skapar vanor. Det finns en hel del forskning på detta och det finns också en tydlig konsensus, det vill säga att de flesta som lär ut det här med vanor och som har undersökt hur vanor fungerar är överens, i alla fall i stora drag. För inte så länge sedan kom en ny bok i ämnet. Den heter "Tiny Habits" och är skriven av BJ Fogg. Den är den bästa boken hittills om vanor tycker jag och jag kommer att prata mer om den i nästa avsnitt. Den kommer på svenska i november tror jag. Idag kommer jag mer prata allmänt om vanor och önskade beteenden. Automatiserat – Som att köra bil En vana är ju ett beteende som görs med någon typ av automatisering. Det betyder att just det här beteendet är enklare att utföra än vad det hade varit om det inte vore en vana. Ett bra exempel tycker jag är bilkörning. När du precis börjar lära dig att köra bil så kan det kännas som att du har hundra saker att tänka på. Du behöver hålla kolla på trafiken framför dig, du behöver hålla koll på backspeglarna och du behöver växla. Om du ska svänga eller byta fil så behöver du kolla i backspeglarna i en viss ordning och så behöver du sätta på blinkersen och så vidare. Så de första gångerna man övningskör, särskilt om man kör där det finns lite annan trafik, kan vara ganska jobbigt. För det mesta av det du gör, gör du med ditt medvetna sinne. Du behöver tänka "Blinka" när du ska blinka och du behöver tänka "hur växlar jag till tvåan" när du ska växla till tvåan, och så vidare. Efter ett tag går allt det här automatiskt. Du behöver inte tänka på att sätta på blinkersen när du ska svänga, du behöver inte tänka på att kolla i speglarna, det går automatiskt, och du behöver inte snegla ner på växelspaken varje gång du ska växla. Så precis i början när du körde, behövde du lägga hela din uppmärksamhet på att bara föra bilen framåt någorlunda säkert och om någon pratade med dig eller någonting oväntat hände så var det väldigt jobbigt eftersom det inte finns så mycket mer hjärnkapacitet att ta av. I just den delen av hjärnan. Arbetsminnet har jag kallat det i andra poddar. Men när det är en vana så kostar det väldigt lite energi att köra bil, för så många av momenten är automatiserade, så du kan prata med andra, du kan tänka på annat och du kan lyssna på musik, du hinner läsa på skyltarna, du kan upptäcka rådjur ute på åkrarna och så vidare. På det här sättet ungefär funkar vi med jättemycket i vårt liv. Att sätta på kaffebryggaren har blivit en vana för många så när de kliver upp på morgonen gör de det automatiskt, det kostar noll fysisk och mental energi att göra och det kanske till och med går på en så hög grad av automatik att du behöver tänka efter när du har gått tillbaka till sovrummet för att klä på dig "satte jag på kaffebryggaren?" Vanor kostar lite energi En vana skapas av repetition, ju enklare vana, desto färre repetitioner krävs för att skapa vanan. och det har gjorts forskning på detta och det går inte att säga att en vana skapas efter 30 dagar eller liknande utan det beror helt på. Det kan ta upp till nästan ett år. Men ju mer likt ditt beteende är varje gång vanan utförs, desto enklare att skapa vanan. Med bilkörning, du sitter på exakt samma sätt, befinner dig i exakt samma miljö, och exakt samma sak, en tanke om att du ska svänga, sätter igång det här beteendet varje gång. Så då tar det inte så lång tid innan det sker automatiskt. De beteenden som du har gjort till vanor kostar mindre energi att utföra. När vanan sitter riktigt ordentligt så kan det vara svårt att inte utföra det här beteendet. Om någon skulle säga till dig till exempel att köra genom stan men att inte blinka med blinkersen (och vi tänker bort säkerhetsaspekten av det, det här är bara ett tankeexempel) när du skulle svänga så skulle du behöva hålla medveten koll på dig själv hela tiden för att du inte automatiskt skulle sätta på blinkersen så fort den här tanken om att du ska svänga kommer. Så om någon till exempel börjar prata med dig när du kör så är risken stor att du glömmer bort att ha koll på att du inte ska blinka i nästa sväng, så du gör det automatiskt. Medan motsatsen gäller för den som precis börjat lära sig köra bil. Om någon pratar och tar hans uppmärksamhet när han ska svänga är risken stor att han glömmer blinkersen. Så när ett beteende blir till en vana kostar det mindre energi att utföra än när samma beteende inte är en vana. Och under en viss period så har vi en bara en viss mängd energi. Under en dag till exempel. Vi har en viss mängd energi att göra av med och ju mer vi förbrukar desto mindre har vi kvar. Så ju fler beteenden vi kan göra till vanor, desto mer energi sparar vi. Hur kan vanan utföras på bästa sätt? Eftersom vanor enklast skapas när vi gör någonting på samma sätt varje gång så kan man säga att om du kan fundera på vilka saker i ditt liv som är återkommande; Vad är det som du gör varje dag, eller kanske flera gånger per dag? Kan du ta lite tid att bestämma hur du ska göra de sakerna framöver, så att de görs på samma sätt varje gång, så de här sakerna blir till vanor? När du ändå bestämmer hur de ska göras så kan du ju lika gärna ta reda på, eller börja undersöka, hur de kan göras på bästa sätt. Så att de här vanorna som du inför i ditt liv dels efter ett tag mer eller mindre går automatiskt men också görs på ett sätt som är väldigt nära optimalt. Så om vi låtsas att du vill börja få in en vana av mental träning i ditt liv. Vad du vill göra då är att skapa ett beteende som är så identiskt som möjligt från gång till gång. Helst vill du vara på samma plats och helst vill du att samma sak sätter igång vanan varje gång. Så du bestämmer till exempel att du varje dag, tjugo minuter innan lunchrasten är slut, går in i vilorummet, och kör mental träning. Och du har en timer på din mobil som säger till när det är dags att göra detta. Då har du gett dig själv en bra chans att börja skapa en sådan här vana. Om du bestämmer att allt du behöver göra när alarmet ringer är att gå in i vilorummet, lägga dig ner och stänga ögonen i tio sekunder, så har du ökat dina chanser ännu mer. Vi kommer att prata mer om det i nästa avsnitt. Då är beteendet så litet att det inte finns någon ursäkt för att inte göra det varje dag, och om du ändå märker att du inte gör det så behöver du göra beteendet ändå mindre, eller förenkla för dig själv på andra sätt, så att du varje gång alarmet ringer gör det som du har satt upp som minimibeteende. För när du har skapat en sådan vana, att kliva ut ur lunchrummet tjugo i ett, gå till vilorummet och lägga dig ner, i det här fallet, så kommer resten också att komma. Då är det svåraste gjort, och att göra det så här är otrolig mycket mer effektivt än att säga att du från och med nu ska försöka få in mental träning varje dag. Helst på lunchen, och om inte det blir av så hemma. Att sätta så vaga regler kommer nog inte att göra det här önskade beteendet till en vana och det kommer ta mycket längre tid än nödvändigt för att det här med mental träning ska sluta kosta energi. Att leva med intention innebär uppoffringar I en perfekt värld, eller åtminstone i min perfekta värld, så har jag skapat sådana här rutiner för så många saker som möjligt i mitt liv. Så att de beteenden som jag vill ska göras, som tar mig framåt och som får mig att må bra, sker så automatiskt som möjligt, och är så optimerade som möjligt. Så att mindre tid och energi behöver läggas på hur jobbet ska göras och hur återkommande uppgifter ska göras, och mer tid och energi kan läggas på sådant som är svårt och på sådant som är viktigt och på sådant som gör mitt liv bättre. Det jag betalar för detta, alltså priset det kommer med är ju i någon mening, att i stunden hela tiden kunna göra det jag känner för. Spontanitet. Jag har tänkt köra mental träning eller meditera för klockan är tjugo i ett, men jag känner inte för det just nu så jag sitter kvar med jobbarkompisarna eller jag tar en promenad eller jag kollar mina sociala medier. De här är ju en riktig kostnad, det är ju en uppoffring att bestämma hur man vill leva eller att leva med intention och sedan att hålla sig till planen eller systemet, om man så vill. När jag pratar om den här konflikten mellan att göra det man vill göra och har planerat att göra och att göra det som man i stunden känner för så har jag en tendens att nedvärdera den tiden. och jag säger ofta som jag nyss gjorde, att valet står emellan att optimera ditt liv och meditera på lunchen eller att sitta kvar och surfa på Facebook. I verkligheten är det ju inte riktigt så enkelt. Att en sak är bra och en sak inte är bra utan det kan ju förstås handla om helt andra och mer tydliga uppoffringar. Bortsett från kort sikt kan jag dock inte se så många nackdelar med att leva sitt liv på det sätt som man i förväg har bestämt trots att jag inte alltid känner för det just precis i denna stund. För när vi följer planen gör vi ju livet lite bättre och lite lättare för vårt framtida jag, för Daniel imorgon eller om ett år. Kostnaden är att det ibland är lite jobbigt just nu. Nästa vecka ska jag prata mer om vanor och beteenden. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.

Hej och hjärtligt välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I ett antal poddar så har jag pratat om vanor och om hur man skapar vanor. Det finns en hel del forskning på detta och det finns också en tydlig konsensus, det vill säga att de flesta som lär ut det här med vanor och som har undersökt hur vanor fungerar är överens, i alla fall i stora drag. För inte så länge sedan kom en ny bok i ämnet. Den heter "Tiny Habits" och är skriven av BJ Fogg. Den är den bästa boken hittills om vanor tycker jag och jag kommer att prata mer om den i nästa avsnitt. Den kommer på svenska i november tror jag. Idag kommer jag mer prata allmänt om vanor och önskade beteenden. Automatiserat – Som att köra bil En vana är ju ett beteende som görs med någon typ av automatisering. Det betyder att just det här beteendet är enklare att utföra än vad det hade varit om det inte vore en vana. Ett bra exempel tycker jag är bilkörning. När du precis börjar lära dig att köra bil så kan det kännas som att du har hundra saker att tänka på. Du behöver hålla kolla på trafiken framför dig, du behöver hålla koll på backspeglarna och du behöver växla. Om du ska svänga eller byta fil så behöver du kolla i backspeglarna i en viss ordning och så behöver du sätta på blinkersen och så vidare. Så de första gångerna man övningskör, särskilt om man kör där det finns lite annan trafik, kan vara ganska jobbigt. För det mesta av det du gör, gör du med ditt medvetna sinne. Du behöver tänka "Blinka" när du ska blinka och du behöver tänka "hur växlar jag till tvåan" när du ska växla till tvåan, och så vidare. Efter ett tag går allt det här automatiskt. Du behöver inte tänka på att sätta på blinkersen när du ska svänga, du behöver inte tänka på att kolla i speglarna, det går automatiskt, och du behöver inte snegla ner på växelspaken varje gång du ska växla. Så precis i början när du körde, behövde du lägga hela din uppmärksamhet på att bara föra bilen framåt någorlunda säkert och om någon pratade med dig eller någonting oväntat hände så var det väldigt jobbigt eftersom det inte finns så mycket mer hjärnkapacitet att ta av. I just den delen av hjärnan. Arbetsminnet har jag kallat det i andra poddar. Men när det är en vana så kostar det väldigt lite energi att köra bil, för så många av momenten är automatiserade, så du kan prata med andra, du kan tänka på annat och du kan lyssna på musik, du hinner läsa på skyltarna, du kan upptäcka rådjur ute på åkrarna och så vidare. På det här sättet ungefär funkar vi med jättemycket i vårt liv. Att sätta på kaffebryggaren har blivit en vana för många så när de kliver upp på morgonen gör de det automatiskt, det kostar noll fysisk och mental energi att göra och det kanske till och med går på en så hög grad av automatik att du behöver tänka efter när du har gått tillbaka till sovrummet för att klä på dig "satte jag på kaffebryggaren?" Vanor kostar lite energi En vana skapas av repetition, ju enklare vana, desto färre repetitioner krävs för att skapa vanan. och det har gjorts forskning på detta och det går inte att säga att en vana skapas efter 30 dagar eller liknande utan det beror helt på. Det kan ta upp till nästan ett år. Men ju mer likt ditt beteende är varje gång vanan utförs, desto enklare att skapa vanan. Med bilkörning, du sitter på exakt samma sätt, befinner dig i exakt samma miljö, och exakt samma sak, en tanke om att du ska svänga, sätter igång det här beteendet varje gång. Så då tar det inte så lång tid innan det sker automatiskt. De beteenden som du har gjort till vanor kostar mindre energi att utföra. När vanan sitter riktigt ordentligt så kan det vara svårt att inte utföra det här beteendet. Om någon skulle säga till dig till exempel att köra genom stan men att inte blinka med blinkersen (och vi tänker bort säkerhetsaspekten av det, det här är bara ett tankeexempel) när du skulle svänga så skulle du behöva hålla medveten koll på dig själv hela tiden för att du inte automatiskt skulle sätta på blinkersen så fort den här tanken om att du ska svänga kommer. Så om någon till exempel börjar prata med dig när du kör så är risken stor att du glömmer bort att ha koll på att du inte ska blinka i nästa sväng, så du gör det automatiskt. Medan motsatsen gäller för den som precis börjat lära sig köra bil. Om någon pratar och tar hans uppmärksamhet när han ska svänga är risken stor att han glömmer blinkersen. Så när ett beteende blir till en vana kostar det mindre energi att utföra än när samma beteende inte är en vana. Och under en viss period så har vi en bara en viss mängd energi. Under en dag till exempel. Vi har en viss mängd energi att göra av med och ju mer vi förbrukar desto mindre har vi kvar. Så ju fler beteenden vi kan göra till vanor, desto mer energi sparar vi. Hur kan vanan utföras på bästa sätt? Eftersom vanor enklast skapas när vi gör någonting på samma sätt varje gång så kan man säga att om du kan fundera på vilka saker i ditt liv som är återkommande; Vad är det som du gör varje dag, eller kanske flera gånger per dag? Kan du ta lite tid att bestämma hur du ska göra de sakerna framöver, så att de görs på samma sätt varje gång, så de här sakerna blir till vanor? När du ändå bestämmer hur de ska göras så kan du ju lika gärna ta reda på, eller börja undersöka, hur de kan göras på bästa sätt. Så att de här vanorna som du inför i ditt liv dels efter ett tag mer eller mindre går automatiskt men också görs på ett sätt som är väldigt nära optimalt. Så om vi låtsas att du vill börja få in en vana av mental träning i ditt liv. Vad du vill göra då är att skapa ett beteende som är så identiskt som möjligt från gång till gång. Helst vill du vara på samma plats och helst vill du att samma sak sätter igång vanan varje gång. Så du bestämmer till exempel att du varje dag, tjugo minuter innan lunchrasten är slut, går in i vilorummet, och kör mental träning. Och du har en timer på din mobil som säger till när det är dags att göra detta. Då har du gett dig själv en bra chans att börja skapa en sådan här vana. Om du bestämmer att allt du behöver göra när alarmet ringer är att gå in i vilorummet, lägga dig ner och stänga ögonen i tio sekunder, så har du ökat dina chanser ännu mer. Vi kommer att prata mer om det i nästa avsnitt. Då är beteendet så litet att det inte finns någon ursäkt för att inte göra det varje dag, och om du ändå märker att du inte gör det så behöver du göra beteendet ändå mindre, eller förenkla för dig själv på andra sätt, så att du varje gång alarmet ringer gör det som du har satt upp som minimibeteende. För när du har skapat en sådan vana, att kliva ut ur lunchrummet tjugo i ett, gå till vilorummet och lägga dig ner, i det här fallet, så kommer resten också att komma. Då är det svåraste gjort, och att göra det så här är otrolig mycket mer effektivt än att säga att du från och med nu ska försöka få in mental träning varje dag. Helst på lunchen, och om inte det blir av så hemma. Att sätta så vaga regler kommer nog inte att göra det här önskade beteendet till en vana och det kommer ta mycket längre tid än nödvändigt för att det här med mental träning ska sluta kosta energi. Att leva med intention innebär uppoffringar I en perfekt värld, eller åtminstone i min perfekta värld, så har jag skapat sådana här rutiner för så många saker som möjligt i mitt liv. Så att de beteenden som jag vill ska göras, som tar mig framåt och som får mig att må bra, sker så automatiskt som möjligt, och är så optimerade som möjligt. Så att mindre tid och energi behöver läggas på hur jobbet ska göras och hur återkommande uppgifter ska göras, och mer tid och energi kan läggas på sådant som är svårt och på sådant som är viktigt och på sådant som gör mitt liv bättre. Det jag betalar för detta, alltså priset det kommer med är ju i någon mening, att i stunden hela tiden kunna göra det jag känner för. Spontanitet. Jag har tänkt köra mental träning eller meditera för klockan är tjugo i ett, men jag känner inte för det just nu så jag sitter kvar med jobbarkompisarna eller jag tar en promenad eller jag kollar mina sociala medier. De här är ju en riktig kostnad, det är ju en uppoffring att bestämma hur man vill leva eller att leva med intention och sedan att hålla sig till planen eller systemet, om man så vill. När jag pratar om den här konflikten mellan att göra det man vill göra och har planerat att göra och att göra det som man i stunden känner för så har jag en tendens att nedvärdera den tiden. och jag säger ofta som jag nyss gjorde, att valet står emellan att optimera ditt liv och meditera på lunchen eller att sitta kvar och surfa på Facebook. I verkligheten är det ju inte riktigt så enkelt. Att en sak är bra och en sak inte är bra utan det kan ju förstås handla om helt andra och mer tydliga uppoffringar. Bortsett från kort sikt kan jag dock inte se så många nackdelar med att leva sitt liv på det sätt som man i förväg har bestämt trots att jag inte alltid känner för det just precis i denna stund. För när vi följer planen gör vi ju livet lite bättre och lite lättare för vårt framtida jag, för Daniel imorgon eller om ett år. Kostnaden är att det ibland är lite jobbigt just nu. Nästa vecka ska jag prata mer om vanor och beteenden. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.