Swedish politician
POPULARITY
Avsnitt Han växte upp med statsbesök hemma i vardagsrummet. Son till Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth. Men bakom fasaden dolde sig en tomhet som ledde Erik rakt in i en tantrisk sekt med sexorgier, guruer och en jakt på upplysning.I detta avsnitt berättar Erik Adelsohn om hur ett sammanbrott blev början på ett nytt liv. Om prestationssex, uppvaknande, varför han slutade dejta och hur han gick från svenskt jetset till celibat i Malaysia. Ett naket samtal om att släppa kontrollen, om livet bortom egot och vad som händer när man till slut vågar möta sig själv på riktigt.Programledare: @bathina.philipsonProduktion: @thepodfather_magnus
Få människor är egentligen vita, men makt kan även strömma ur illusioner, konstaterar skribenten Valerie Kyeyune Backström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2020-06-12.1.Du vet väl om att vitheten är den plats där kroppen upplöses. Eller kanske snarare den plats där kroppen blir till, eller blir fri, eller blir upphöjd: där den upplöses inför det akuta varandet vi andra tillskrivs. Alla andra tillstånd gör kroppen så synlig, sårbar, mottaglig för våld, för bestraffning. Vithet är en vila att insvepas i. Ett slags skydd.2.Vitheten är ett vapen som med tiden haft råd att bli mjukt, trubbigt, nästan slött: eller är det så slipat att dess stick knappt känns? Vitheten har råd att vara mjuk eftersom dess makt är så allrådande, den har råd att vara mjuk, för grymhet är alltid möjligt att ta till senare.3.Vitheten är så lätt att mytologisera, men egentligen är allting väldigt enkelt. Vitheten vill bli osynlig. Den vill ta omvägar. Omvägarna är ett sätt att fördunkla det klara, att upphöja det låga, att förklä det simpla. Allt är en fråga om makt, även om det rör sig om en illusion.Därför är vitheten också en ideologi värd att dö för. I ”Dying of whiteness” skriver sociologen och psykiatrikern Jonathan M. Metzl om hur vita amerikaner offrar sina egna liv för att bevara vit överhöghet. De motarbetar reformer som skulle hjälpa dem själva, rent av rädda deras liv, bara för att svarta och latinos också skulle få glädje av dem.Du tycker det låter korkat, men det är egentligen smart. Ideologin kan kompensera för så mycket, till och med döden. Tanken att tillhöra ett utvalt folk, en utvald ras, liknar närmast en mystisk upplevelse. Ett slags sekt. 4.Makt låter flummigt, jag vill prata om pengar istället. Jag vill prata om varor. För inte så länge sedan var du en sådan. En vara. 5.I essän ”Moral Inhabitants” skriver Toni Morrison om hur svarta människor listades tillsammans med ris, tjära, terpentin. En gång var du, eller inte du, men dem du kom ifrån, med på en sådan lista över import och export, med på ett sådant skepp. Det var inte en känsla, utan ett faktum. Mellan ris och tjära: Du.Morrison säger ”Om du endast kan vara lång för att någon annan står på knäna, så har du ett allvarligt problem. Och min känsla är att vita människor har ett väldigt, väldigt allvarligt problem.” 6.Det är ingen slump att Johannes Anyuru i sin essä ”Lena Adelsohn Liljeroth & Tupacs vålnad” beskriver vita människor som genomskinliga. Vitheten är att befrias från kropp, från kroppslighet, från sårbarheten att vara så tydligt exponerad. Men alla människor har en kropp. Ingen människa är egentligen genomskinlig. Ändå ville du bara få gå igenom världen transparent, ren som luft. Ayi Kwei Armah skriver: ”Det är allt man kämpar för här: att komma närmare den vite mannen. Allt detta skrikande mot de vita var inte hat. Det var kärlek. Förvriden, men inte desto mindre kärlek. ”7.Vitheten har en olidlig lätthet, men den har också en diskret charm. Man blir så av att passera, av att ha världen under sina fötter, att ha ett likhetstecken mellan sina erfarenheter och att vara människa. Att slippa tänka på vad för bild barnet projicerar på ens svarta kropp, att slippa skämmas, att slippa skrämmas.8.Vithetens funktion är att fördela resurser, och att få denna snedvridna resursfördelning att framstå som naturgiven istället för naturvidrig.9.Vitheten är inte en plats, det är ett tillstånd. Om det hade varit en plats hade du kunnat åka dit, du kunde ha sparat ihop till en biljett. Jag tycker dina fantasier är infantila, men kanske har jag fel. Kanske är din dröm rimlig, eller åtminstone inte helt orimlig. I början av USA:s historia var det inte en självklarhet att vare sig irländare, italienare eller ens svenskar skulle räknas som vita. Det var tack vare din svarthet som detta mellanläge, detta köpslående blev möjlig. Genom att förhandla om sin plats mellan två poler integrerades migranterna i den nya världen.Kulturvetaren Jens Björk Andersson skriver: ”Vithet har särskilt i USA visat sig vara effektivare än till exempel klass vad gäller att ena olika etniciteter och nationaliteter. Styrkan ligger antagligen i den relativa instabilitet som en vithetskoalition skapar. För det första skapar vithet ett fält eller område för 'nästan vita' som under de rätta förhållanden ges möjlighet att bli fullvärdiga vita. För det andra så skapar idén om vithet en hierarki även inom den vita gruppen, där en grupp har möjlighet att klättra i rang på bekostnad av en annan grupp”.Det känns som att du glömmer bort den detaljen. Vithet finns bara för att kunna distanseras från dig. Vithet kunde bara göras, behövde bara göras för att ta avstånd från dig.10.Vitheten har ångest. Det har du också. Men när vitheten har ångest ägnas den rubriker och analyser.. Att andra också har lider och dör spelar mindre roll. Det är som att vissa är födda till att lida. Det är som att lidandet bara räknas när det drabbar vissa.11.Visst vet du att ingen människa är vit på riktigt? Det är därför kameran, ända sedan sin tillblivelse hela tiden varit tvungen att kompensera för detta faktum. Det mest verklighetstrogna återgivandet var aldrig att föredra, utan det blekaste. Så vitheten är egentligen inte en hudfärg, det är mer en slags neuros. En förträngning. Genom att vägra att acceptera sig själv som den är, komplicerad, måste allt det andra projiceras på svarta, på Den andra. Svartheten är inte en ras, det är en föreställning, det är vithetens egen mörka spegelbild. När dom pratar om vita pratar de egentligen om en dröm. När de pratar om svarta pratar de egentligen om sig själva, om sina egna mörka djup.12.I boken "Medborgare" skriver Claudia Rankine:”En vän hävdar att amerikaner för en kamp mellan det 'historiska jaget' och 'jag-jaget'. Med det menar hon att ni för det mesta umgås som vänner, med ömsesidigt intresse och i stort sett kompatibla personligheter; men ibland kommer era historiska jag, hennes vita jag och ditt svarta jag, eller ditt vita jag och hennes svarta jag, störtande med hela kraften i era amerikanska positioneringar. Då står ni där, ansikte mot ansikte under några sekunder som suddar bort leendena från era läppar. Vad sa du? Omedelbart tycks bandet mellan er bräckligt, svagt, villkorat av det historiska jagets överskridanden. Och trots att era sammankopplade personliga historier förväntas rädda er från missförstånd får de er oftast bara att förstå alltför väl vad som menas”.13.Städer brinner, rutor krossas, och vitheten sörjer rutorna mer än de sörjer dig. De trasiga rutorna, de genomskinliga rutorna, de svarta rutorna fyller flöden, fyller utrymmen som om rutorna i sig skulle innehålla en lösning, vara svaret eller problemet eller kanske både och. Det är som om branden bara räknas när den drabbar egendom, och inte människor. Som om du inte längre räknades när du slutade vara deras egendom, blev din egen, ensamma enhet. Nu sitter du fast där i mellanrummet, inte längre vara, men ännu inte människa. Ett villebråd.Valerie Kyeyune Backström, kritiker och skribent
Reklambefriad återutsändning av ett avsnitt från 2022, som tidigare endast kunde ses i sin helhet bakom betalvägg.Navid pratar med den uppmärksammade konstnären Makode Linde om provokativ konst med fokus på blackface och det världskända konstverket Painful Cake där den tidigare kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth skar i en tårta med Makode själv avbildad som en skrikande svart kvinna. De pratar även om hur överdriven antirasism i själva verket kan vara rasistisk och ifall konstvärlden bör ta ansvar för att utföra triggervarning till publiken. Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Navid pratar med den uppmärksammade konstnären Makode Linde om provokativ konst med fokus på blackface och det världskända konstverket Painful Cake där den tidigare kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth skar i en tårta med Makode själv avbildad som en skrikande svart kvinna. De pratar även om hur överdriven antirasism i själva verket kan vara rasistisk och ifall konst bör ta ansvar för att utföra triggervarning till publiken. Lyssna på samtalet, ta del av länkarna på www.hurkanvi.se och om du anser att vi har sagt något felaktigt eller saknar information så välkomnar vi konstruktiv kritik och kompletteringar. Om du vill framföra ditt perspektiv på samtalet kan du spela in en reaktionsvideo på några minuter. Maila feedback, kritik och videor på hej@hurkanvi.se Skicka något “som bäst fångar Makode Lindes uppmärksamhet” till hej@hurkanvi.se för att få chans att vinna Makodes affisch Staffordshire https://agardh-tornvall.se/product/makode-linde-staffordshire/ Vill du höra hela samtalet? Gå in på www.patreon.com/hurkanvi och bli Patreon. Har du inte råd att bli Patreon? Hör av dig till oss på hej@hurkanvi.se så löser vi det. Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma så swisha till 123 124 77 33. För att fortsätta samtalet, gå med i gruppen "Hur kan vi? - Eftersnack" på Facebook: https://www.facebook.com/groups/hurkanvi Vill du boka Navid som samtalsledare, moderator eller föreläsare? Gå in på www.navidmodiri.com/boka Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.
En tårta i form av en svart kvinnokropp med konstnärens egna blackfacemålade huvud i ena änden. En kulturminister som skar i tårtan medan den skrek av smärta. Hör berättelsen om Makode Lindes "Painful Cake" så som den aldrig har berättats tidigare. Våren 2012 rasade en debatt i både svenska och internationella medier. Hade konstnären Makode Linde gått för långt när han gjorde en tårta i formen av en svart kvinnokropp och sedan själv var tårtans blackface-sminkade huvud? Sveriges dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth blev indragen i den hätska debatten eftersom hon inför kamerorna på Moderna museet skurit den första biten medan den mänskliga tårtan skrek. Sveriges Radios Fredrik Wadström har sökt upp flera av de som var med den där aprildagen för nio år sedan för att höra vad som faktiskt hände och hur efterspelet såg ut. Hur nära var det att denna performance inte blev av? Vad var det som drev på debatten om rasism och konstnärlig frihet under veckorna som följde? Med hjälp av både nygjorda intervjuer och arkivmaterial får ni höra historien om Makode Lindes Painful Cake med detaljer som aldrig berättats tidigare. Medverkande: Makode Linde, Marianne Lindberg De Geer, Peter Johansson I dagens OBS-essä beskriver Kulturradions Mårten Arndtzén varför samhällen har så svårt att enas kring minnesmärken över nationella tragedier och han tar sin utgångspunkt i den tio år långa debatt som pågått om minnesmärket för de som mördades på Utöya 2011. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Cecilia Ekman
En tårta i form av en svart kvinnokropp med konstnärens egna blackfacemålade huvud i ena änden. En kulturminister som skar i tårtan medan den skrek av smärta. Hör berättelsen om Makode Lindes "Painful Cake" så som den aldrig har berättats tidigare. Våren 2012 rasade en debatt i både svenska och internationella medier. Hade konstnären Makode Linde gått för långt när han gjorde en tårta i formen av en svart kvinnokropp och sedan själv var tårtans blackface-sminkade huvud? Sveriges dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth blev indragen i den hätska debatten eftersom hon inför kamerorna på Moderna museet skurit den första biten medan den mänskliga tårtan skrek. Sveriges Radios Fredrik Wadström har sökt upp flera av de som var med den där aprildagen för nio år sedan för att höra vad som faktiskt hände och hur efterspelet såg ut. Hur nära var det att denna performance inte blev av? Vad var det som drev på debatten om rasism och konstnärlig frihet under veckorna som följde? Med hjälp av både nygjorda intervjuer och arkivmaterial får ni höra historien om Makode Lindes Painful Cake med detaljer som aldrig berättats tidigare. Medverkande: Makode Linde, Marianne Lindberg De Geer, Peter Johansson Reporter: Fredrik Wadström Producent: Eskil Larsson Ljudmix: Johanna Carell
I sagans form erbjuds lösningar och i bästa fall samtal om livets egen gåta. Vad gör vi här? Vad går allt ut på? Lena Adelsohn Liljeroth är journalist och tidigare kulturminister. Jag engagerade mig politiskt redan i högstadiet och det politiska intresset har i sin tur lett till ett starkt engagemang för det civila samhället, den källa där vår demokrati hämtar sin näring. Tio år som ordförande för stiftelsen Fryshuset i Stockholm lärde mig också att inget är omöjligt och att olikheterna berikar varandra. Jag har under många år lyssnat på Tankar för dagen och är glad över att själv få dela mina tankar med er. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se
Jag använder mormors stora syskrin med fingerborgar, trådrullar i trä och gamla ullnystan. Mina händer blir deras händer, en länk i kvinnokedjan. Lena Adelsohn Liljeroth är journalist och tidigare kulturminister. Jag engagerade mig politiskt redan i högstadiet och det politiska intresset har i sin tur lett till ett starkt engagemang för det civila samhället, den källa där vår demokrati hämtar sin näring. Tio år som ordförande för stiftelsen Fryshuset i Stockholm lärde mig också att inget är omöjligt och att olikheterna berikar varandra. Jag har under många år lyssnat på Tankar för dagen och är glad över att själv få dela mina tankar med er. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se
Jag hade tur. Den enda tydliga skadan av den svåra förlossningen verkar vara min dåliga hörsel. Lena Adelsohn Liljeroth är journalist och tidigare kulturminister. Jag engagerade mig politiskt redan i högstadiet och det politiska intresset har i sin tur lett till ett starkt engagemang för det civila samhället, den källa där vår demokrati hämtar sin näring. Tio år som ordförande för stiftelsen Fryshuset i Stockholm lärde mig också att inget är omöjligt och att olikheterna berikar varandra. Jag har under många år lyssnat på Tankar för dagen och är glad över att själv få dela mina tankar med er. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se
"Utmana dig själv, bli inte bekväm, våga växa" en uppmaning från årets första gäst, Lena Adelsohn Liljeroth, journalist och före detta politiker.Målgrupp: Kvinnor 50+Musikproducent: Beata RautioRedigering och klipp: Pauline BrewitzFoto: okänd See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Berndt Arell eli väkivaltaisessa parisuhteessa miesystävänsä kanssa. Mies löi, ja häpeä esti puhumasta siitä. Ruotsin kansallismuseon pääjohtaja kertoo myös työstään ja kesistään Turun saaristossa. Tuntui todella hienolta, että Ruotsin kulttuuriministeri Lena Adelsohn Liljeroth halusi nimittää minut Ruotsin kansallismuseon pääjohtajaksi. En olisi itse koskaan hakenut paikkaa. Työ Ruotsissa ei kuitenkaan ole ollut helppoa, kritiikkiä on tullut jatkuvasti. Ei Berndt Arellin taiteellisista linjavedoista, vaan arvostelu on kohdistettu henkilökohtaisesti häneen. Haasteita on ollut myös yksityiselämässä. Arell puhuu avoimesti ohjelmassaan tuskaisesta suhteestaan, jossa miesystävä pahoinpiteli häntä. Nyt kipeästä muistosta voi jo puhua. Häpeän kynnys oli korkea, mutta nyt tunnen suorastaan, että minulla on missio puhua parisuhdeväkivallasta, Berndt sanoo. Berndt Arell palaa joka kesä lapsuutensa merimaisemiin, Turun saaristoon. Siellä on hyvä olla, ja rantakallioihin on painunut lapsuuden turvallisuus. Meri, kalastaminen ja saaristo, ne ovat minun Suomeni! Berndt Arell valitsi nämä kappaleet ohjelmaansa: 1. Jenni Vartiainen: Ihmisten edessä 2. Ultra bra: Kaunis ja ylpee 3. Frida Hyvönen: Fredag morgon 4. Olavi Virta: Aamu Airistolla Ohjelman tuotti Virpi Inkeri. virpi.inkeri@sverigesradio.se
Ola Söderholm tänker på Lena Adelsohn Liljeroth (kvinnan som inspirerat världens genom tiderna bästa skämt) och hennes make Ulfs slängiga mediekritik. Jonatan Unge tröstar oss efter Bryssel-attacken med att terroristerna aldrig kan ta ifrån oss vår vardag. Liv Strömquist har blivit rörd av en krönika av en ung MMA-kille som brinner för kvinnors rätt att slippa amningshetsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Makode Linde är Sveriges hetaste konstnär. I helgen öppnar utställningen "Negerkungens återkomst redan hårt kritiserad för att sprida rasism. Mitt i natten ses vi för att prata om hans drivkrafter. Makode Linde är en 34-årig omdebatterad konstnär som använder sig av historiska nidbilder av svarta för att belysa rasism. Men i stället kritiseras han hårt för att legitimera och reproducera rasistiska stereotyper.2012 blev Makode Linde ett namn över hela världen då kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar en bit av hans svarta skrikande marsipantårta The Painful cake. Nu är han mitt i debatten igen. I helgen öppnar hans största utställning någonsin Negerkungens återkomst men debattens vågor har gått höga sedan länge. Titeln väcker ont blod och tonläget är högt på sociala medier.Martin Wicklin möter Makode Linde mitt i natten för att prata om vad det är som driver honom. En intervju om kränkthet, kampen mot livets tristess och känslan av att inte höra hemma någonstans. KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1
Flumskolans Almedalenpanel får en riktig utmaning när de läser kulturministerns rapport från sin tid som inbäddat skinhead ”Skinnskallar – rasister, nationalister eller hyggliga unga män? (1995). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Ska svordomar och skällsord förbjudas på fotbollsarenorna? Ja, kanske. Det är något som idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) pratar om i Sportpodden med Edström & Åberg. Adelsohn Liljeroth ger också kritik till idrotts-Sverige som tidigare inte tagit frågan om matchfixing på allvar och berättar också om en EU-konvention rörande fixade matcher som Sverige kan komma att skriva på. När det gäller barnidrotten så anser idrottsministern att det finns problem med elitsatsningar och gallringar i unga år men menar samtidigt att det inte behövs något statligt kontrollorgan som ser över om föreningarna efterlever kraven som ställs från Riksidrottsförbundet. Valet stundar och hon pratar om de hetaste frågorna just nu - frågan är om hon sitter kvar efter 14 september eller ej? Intervju: Linda Åberg och Cecilia Edström See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Kultur- och idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth gästar och reder ut TV-licens, filminstitutet och om sport och politik hör ihop eller inte.
Dagstidningskrisen får skånske politikern att sakna granskarnaDagstidningarna gör grovjobbet i den svenska journalistikens näringskedja. Där jobbar flest journalister jobbar, går till kommunen, till polisen, till ämbetsverken i jakt på nyheter. Men dagstidningarna har problem i dag - som vi flera gånger berättat. Sedan år 2000 har branschens annonsintäkter sjunkit med mer än fyra MILJARDER kronor per år. En tredjedel av annonsintäkterna är borta. Det handlar förstås om teknikutvecklingen - när läsarna flyttar till webben hänger pengarna inte med. Vi har med tidningen Dagens samhälle gjort en undersökning som visar hur viktiga dagstidningarna är för bevakningen och hur mycket svagare den blivit i många kommuner. Matilda Uusijärvi Ek börjar berättelsen i Perstorp, där kommunalrådet rätt sällan ser en journalist numera. Hur kan staten stödja journalistik utan att skada dagspressen?Om staten ska öka stödet till journalistik, så finns samtidigt risken att de åtgärderna kan vara ojuste konkurrens mot de dagstidningsföretag som redan kämpar för att överleva förändringarna på marknaden. Det har vi diskuterat med Tidningsutgivarnas VD Per Hultengård och SvTs avgående VD Eva Hamilton. Reportrar: Alexandra Kerttu och Lasse Truedson Vad vill mediepolitikerna? Vi frågar Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Gunilla Carlsson (s) Om man ser journalistiken som något viktigt för vår demokrati blir utmaningarna mot dagspressen politik. Vad göra - vad stödjer, vad skadar? Vad får det kosta? Vi frågade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och Socialdemokraternas mediepolitiska talesperson Gunilla Carlsson. I studion: Martin Wicklin. Jacks nätkrönika: Spökhistorierna om Slenderman tragiskt aktuellaDet är Internets första egna myt - det digitala spöket Slenderman, skapat att vara så skrämmande som möjligt. I veckan blev han tragiskt aktuell när två flickor knivhögg en jämnårig och sa att de gjort det för Slenderman. Vår nätkrönikör Jack Werner berättar spökhistoriens ursprung och reflekterar över populärkulturella fenomen som orsak eller ursäkt för våld.
Den rådande kulturpolitiken innebär att kulturen i allt större utsträckning måste bli en spelare på den ekonomiska arenan. Näringslivsmodellen New Public Management används alltmer i den offentliga sektorn för att göra den kostnadseffektiv och marknadsanpassad. Vad innebär det ökade ekonomiska tänkandet för kulturen? Vad betyder mätning för kreativiteten? Från vilka utgångspunkter skall egentligen kulturen värderas och finansieras? Det debatterar Nya Vågen tillsammans med Ragna Weisteen, regissör på Teater InSite i Malmö, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, August Lindmark, pjäsförfattare på Teaterrepubliken och Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet, som studerat kreativiteten och hur den påverkas av ekonomiska mätmetoder. I Nya Vågens kritikersamtal behandlas den danske författaren Kim Leines fjärde roman, Profeterna vid Evighetsfjorden, som är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2013. Författarna och kritikerna Oline Stig och Dan Jönsson har gjort en närläsning av denna doftrika krönika om 1700-talets danska kolonisation av Grönland, om frihetens bojor, primitiva drifter och missionerandets plågor. Programledare Ann Jornéus Producent Axel Palmkvist
Idag får Robert Aschberg besök i studion av Kultur-och idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth.Det blir även samtal kring huruvida män är djur eller inte.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth intervjuas av Helena Groll på Sveriges Radios scen i Almedalen 3 juli 2013 om aktuella, politiska mediefrågor. Dessutom svarar hon på publikens frågor om kulturpolitik.
Svenskars läskunnighet blir allt sämre. Hur ska den här utvecklingen hejdas? Och så diskuterar vi serien baserad på ungdomsböckerna Cirkeln och Eld. Pojkar läser mindre än flickor, män mindre än kvinnor och ökande sociala skillnader ökar klyftan mellan de som läser och de som inte gör det. Hur ska den här utvecklingen hejdas och vändas? Debatt mellan Tomas Lidman, litteraturutredningens ordförande, Dilsa Demirbag-Sten, Berättarministeriets verksamhetsledare och Helén Pettersson (S) riksdagsledamot och förbundsordförande för Arbetarnas Bildningsförbund. På plats på världens största barnboksmässa i italienska Bologna, är Sveriges radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin där han intervjuar kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Dessutom i Nya vågen - i väntan på sista delen av den mycket populära Engelforstrilogin, ges nu serieboken Berättelser från Engelsfors ut. Den är tecknad av Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam och är ett slags utsnitt av romanerna Cirkeln och Eld i serieform. Annika Lantz och Sofia Olsson, medarbetare på kulturredaktionen, tillika serietecknare, diskuterar serien förtjänster och brister. Programledare Hannes Fossbo Producent Maria Götselius Reporter Jonatan Järbel Kommentarerna är öppna under sändning och 30 minuter därefter. De öppnas igen under reprisen onsdag 18.15. Däremellan får ni gärna kommentera på vår
En studie från Konstnärernas Riksorganisation visar runt 40 procent av svenska konstnärer inte har råd att göra en utställning. Vi pratar om kulturarbetares ekonomiska villkor och förutsättningarna för att utveckla det som kallas kulturella och kreativa näringar som regeringen satsat stort på. Men handlar allt bara om att göra kulturarbetare till entreprenörer? I studion debatterar Emma Stenström, forskare på Handelshögskolan, Lars Ohly kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, Johan Wingestad, ordförande Sveriges konsthantverkare och industriformgivare (KIF) och Joakim Stymne, statssekreterare hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Dessutom har vi sett utställningen "Munch! – Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär" på Thielska galleriet i Stockholm. I år är det 150 år sedan han föddes men hur kul är han idag? Kritikersamtal mellan Ulrika Stahre, Aftonbladet och Nils Forsberg, Expressen. Programledare: Hannes Fossbo Producent: Hedvig Weibull Reporter: Jonatan Järbel
I jakten på medaljer använder idrottsföreningar varje år miljontals skattekronor till elitsatsningar på barn och ungdomar. Elitsatsningar som enligt forskare står i strid med Barnkonventionen - och som dessutom inte leder till fler medaljer. Det här är den tredje och sista delen i Kalibers granskning av barnidrott. Hej, vad heter du? – Kiara. Och hur gammal är du? – Sju Hur ofta tränar du här? – Fyra dagar i veckan. Två timmar typ. Hur kommer det sig att du tränar så mycket? – Jag tycker det är jätteroligt. Kiara Roberts har blivit utvald till den förberedande elitsatsningsgruppen i Eskilstunas gymnastikförening. – Hopp, det är mitt favvoredskap. Man springer och sen får man sätta händerna på en sån och sen kommer man med benen över hästen. Den svenska idrottsrörelsen finanisieras till största del av skattemedel. Varje år ger stat och kommuner flera miljarder till idrotten. En del av pengarna går till elitsatsningar för barn. Tidigare i Kalibers serie har elittränande barn och ungdomar berättat om problem både med skador och psykisk press. – Det fortsätter att göra jätteont, så då börjar jag gråta. – Så ont i ryggen har jag inte haft i ryggen som jag hade då. – Och då är det svårt när man är 12, 13, 14 år att säga nej. Idag berättar vi historien om hur Sverige gick från att vara ett land där det var fult att satsa på elit, till ett där elitsatsningar på barn och ungdomar är en del av vardagen. – När det gäller organiserad föreningsidrott så var det länge något som bara de unga männen höll på med. Karin Redelius på Gymnastik- och idrottshögskolan. Hon berättar att på 60- och 70-talen, när fler unga började idrotta i föreningar startade Riksidrottsförbundet en ungdomskommitté som förde diskussioner om när man skulle börja tävla. – Och då kom man på att 14 var en bra ålder. Och innan dess var det ganska otänkbart, att som vi håller på med, börja tävla när man är i 6-7-årsåldern. I takt med att föreningsidrotten utvecklades, växte också elitidrotten. I Sverige startade de första Riksidrottsgymnasierna för de mest talangfulla. Samtidigt ökade den internationella konkurrensen, mästerskapen blev fler och de olympiska spelen större. I London-OS 1948 deltog 59 länder, i Peking 2008 var 204 länder med. Idrottsforskare talar om en kapprustningsspiral, där nationer investerar mer och mer pengar för att ta fler medaljer i internationella tävlingar. Det var efter det svenska OS-misslyckandet i Nagano 1998 som staten gick in och började stödja svensk elitidrottsverksamhet. – Och då, till slut så var det den dåvarande idrottsministern Leif Blomman Blomberg som krasst konstaterade att nu måste vi göra någonting. Idrottsforskaren Johan R Norberg berättar. – Och genomdrev att Sveriges olympiska kommitté skulle få ett stöd. Men det är ganska typiskt den svenska modellen att det inte var jättestora pengar. Jag tror att det var tio miljoner om året under förutsättning att näringslivet kom med lika mycket. Sverige hade fått sin första statliga elitsatsning. Nästa steg togs 2006 då man tillsatte en statlig idrottsstödsutredning. I den föreslogs ett nytt politiskt mål för idrotten. Förutom de gamla målen om att främja folkhälsa, demokrati och jämställdhet skulle stödet nu också, ”stärka svenska idrottsutövares internationella konkurrenskraft” - med andra ord, man skulle satsa på eliten. Elitmålet var tänkt att gälla vuxna idrottare, men idrottsforskaren Tomas Peterson, som formulerade målet, menar att det även påverkat barnidrotten. – Det var som att jag öppnade en dörr - svusch - som alla bara stod och väntade på, det är sånt jag tänker på när jag ligger sömnlös om nätterna. Samtidigt som regeringen införde ett elitidrottsmål öronmärkte man också 212 miljoner kronor till elitidrott under en treårsperiod. Det att man gjorde den här elitsatsningen och att man satte in det här elitmålet i förordningen, betyder det att staten har som mål att svenska idrottare ska ta så många medaljer som möjligt i OS? – Det är inte något mål. Det är ett mål som idrottsrörelsen kan ha. Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. – För man ser ju att därigenom kan man förmå fler att börja idrotta. Och sen är det naturligtvis en stark önskan hos svenska folket att det ska gå bra för våra lag eller våra enskilda idrottare. Men går man tillbaka 40, 50 år och ser det idrottshistoriskt, så var det här lite tabubelagt, att man fick inte vara bättre, ingen skulle utmärka sig ingen fick bli stjärna. Det har vi ju lämnat. Regeringens 212 elitmiljoner har gått till specialidrottsförbundens landslagsverksamhet och till enskilda idrottstalanger i ett så kallat topp- och talangprogram. Många av de idrottarna är under 18 år. Förutom elitmiljonerna ger staten årligen 1,7 miljarder till idrotten, och landets kommuner bidrar med en miljard kronor i direkt stöd till de 20 000 idrottsföreningarna. Kommunerna lägger dessutom 3-4 miljarder kronor på anläggningar och arenor varje år. Totalt blir det alltså över fem miljarder skattekronor per år. Förutom att lägga ett elitidrottsmål till statens idrottspolitik, föreslog också utredaren Tomas Peterson att barn- och ungdomsidrotten skulle följa FN:s barnkonvention, dvs att den ska ske på barnens villkor. Idag är han inte helt nöjd med resultatet. – Min kritik av vad som har hänt sen dess, det är att det har talats väldigt mycket om elitidrott och väldigt lite om ett barnrättsperspektiv, Det gör mig oerhört besviken, desto mer som jag är personligen ansvarig. Det var ju min förhoppning att det skulle balanseras. Kaliber har frågat 300 av Sveriges största idrottsföreningar om de har elitträning för barn och ungdomar. Av de 161 som svarat uppger var fjärde förening att de har elitträning för barn under 13 år. Och sju av tio föreningar har elitverksamhet för barn mellan 13 och 18. Fotbollsföreningen Vasalunds IF berättar om en tydligare inriktning i åldrarna 10-12 år. Segelkubben SS Vikingarna har dubblat sin elitsatsning på barn under 13 år. Malmö Bellevue Tennisklubb har ökat sin satsning för barn under 13 långt över 100 procent de senaste fem till tio åren. Riksidrottsförbundet har antagit policyn Idrotten vill där det tydlig beskrivs hur barnidrott ska utövas. Där står bland annat att ”Idrott för barn ska bygga på barnens egna behov och förutsättningar”. Det står också att den ska följa barnkonventionen. – Idrotten vill är inte förenlig med elitsatsningar bland barn. Docent Karin Redelius på Gymnastik- och idrottshögskolan menar att elitsatsningar på barn bara kan vara förenligt med Barnkonventionen om det sker på barnens villkor. – Där har en enig idrottsrörelse kommit fram till att barnidrott ska framförallt bedrivas under lekfulla former. Den ska utformas så att man har möjlighet att lära sig en idrott men att man också ska kunna prova olika idrotter. Resultaten ska tonas ner och tävlingar ska framförallt ske i närområdet. Och på vilket sätt strider det mot elitsatsningar? – Elitsatsningar generellt sett innebär ju att man tränar en idrott väldigt intensivt. Karin Redelius understryker dock att intensiv träning i sig inte behöver strida mot Riksidrottsförbundets policy. Det är hur den intensiva träningen sker som avgör om det strider mot riktlinjerna eller ej. Vi fråga idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth hur hon ser på att man använder skattemedel för att elitträna barn. – Jag företräder svenska folket och jag tror att svenska folket tycker det är bra att vi sätter av pengar också till en elitsatsning. Om de här pengarna används också för att hårdträna barn, det är någonting vi får ta ställning till. Och vad menar man med barn? Enligt barnkonventionen är man barn upp till 18 års ålder. Och vad är då elitträning? Inte ens Riksidrottsförbundet har en definition. Vi har valt att definiera det som målinriktad träning för att nå nationell eller internationell elitnivå. Som den hockeyträning 12-årige Philip Holmqvist ägnar sig åt. – Minst sex gånger i veckan, så det är ganska mycket. Åttaårige tennisspelaren Rasmus Boding tränar: – Fyra och så har jag fys en gång i veckan. Och Kiara Roberts, 7 år, som går den förberedande elitsatsningen i artistisk gymnastik i Eskilstuna: - Fyra dagar i veckan 2 timmar typ. Flera specialidrottsförbund har en så kallad utvecklingstrappa för att optimera träningen för blivande elitidrottare. Svenska Tennisförbundet, till exempel, rekommenderar träning från 6-årsåldern. Vid 15 år behöver man träna 20-24 tim i veckan. Johan Sjögren är sportchef på Tennisföbundet. – Ska vi vara med att slåss internationellt så är det helt enkelt den mängden - men med kvalitet - som är ett minimumkrav. Det visar all internationell statistik att vi når inte dit. 20 timmar, det är ett halvtidsjobb tänker jag. – Men det är ju så, det är det vi slåss mot. Vad tror du att ryssarna gör, serberna gör? Det är ju den verkligheten vi lever i. Det gäller inte bara svensk tennis, utan det tror jag gäller generellt i svensk idrott. Vi måste skapa ramar för våra ungdomar så att vi kan slåss internationellt. Så länge vi har ambitionen att ta medaljer vid OS. Det är ungefär här som elitidrottsmålet i statens idrottspolitik måste balanseras mot målet om att idrotten ska följa FN:s barnkonvention som säger att barnets ska komma första rummet. – Jag har inget emot elitidrott för vuxna, det har jag inte. Elitidrott för barn kan bara bli fel. Professorn i idrottsvetenskap Tomas Peterson var den som skrev in elitidrottsmålet i idrottsstödsförordningen. Han säger att målet var tänkt för vuxna, att tidiga elitsatsningar för barn strider mot Barnkonventionen. – Varje barn ska ha rätt att idrotta om det vill det. Varje barn ska ha rätt att utvecklas enligt sina personliga förutsättningar och inte behöva jämföras med nån annan än sig själv. I Eskilstuna gymnastikförening hoppar Ester Alhällen på trampetten. Hur gammal är du? – 9 år, jag har tränat med elit i fyra år Hur gammal var du när du började här? – Tre som jag började med gympa. Hur ofta tränar du? – Fem gånger i veckan 2,5 timme Vad är det roligaste med gymnastiken? – Man får träna hårt. Man blir duktig. Vad är ditt mål med träningen? – Att komma med i OS 2020. Vad ska du göra då på OS 2020? – Vinna. Esters tränare heter Sofia Winqvist. Hur gör ni för att anpassa den här träningen till Barnkonventionen? – Framförallt så är träningen alltid på barnens villkor. Att det ska vara roligt för barnen. Vi har alltid en tät dialog med föräldrarna om hur de tycker att det är. Om någon tycker det är jobbigt med gympa letar vi reda på orsakerna och hittar en bättre lösning för barnet. Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden har riktlinjer om barnidrotten men det är i landets 20 000 idrottsföreningar som ska se till att de följs. De flesta ledarna i idrottsrörelsen arbetar ideellt. En studie av idrottsforskaren Karin Redelius visade att majoriteten av de tillfrågade idrottsledarna inte kände till att föreningsidrott som får skattestöd ska utgå från Barnkonventionen. – De här ledarna visar ett stort engagemang och flera av dem har ganska lång erfarenhet. Men när man frågar om barns rättigheter så är de ganska ovana att prata om det. Hårdare och mer målinriktad träning av barn kräver mer kunskap hos idrottsledarna. Det är de flesta i idrottsrörelsen överens om. Men det är svårt att kräva utbildning i både idrottsmedicin och barnpsykologi hos idrottsledare som i de flesta fall arbetar gratis. Lyhördhet och långsiktighet står dessutom i motsats till en annan logik säger idrottsprofessorn Tomas Peterson. – Det är tävlandet som är idrottens logik. Och den logiken är otroligt stark. Den påverkar hela verksamheten. Håller du inte emot ständigt och dagligen så sätter den sig i förarsätet genast. Omfattande forskning visar att tidig gallring gör att man missar talanger som skulle blommat ut senare. Tidiga elitsatsningar strider alltså både mot statens elitmål och barnrättsmål. Och före detta OS-läkaren Klas Östberg tycker att tidiga elitsatsningar även strider mot statens folkhälsomål. – Det är verkligen skrämmande att man utsätter barnen för den här, jag skulle nästan kalla det för misshandeln. Eftersom det är så många som skadas och tröttnar på idrott. Jag är inte emot att barn tränar, tvärtom. Det är bra om man med träning menar allsidig träning, att de spontanidrottar. Men det farliga blir när det är en vuxen som står och driver på och försöker få barn att träna som vuxna tränar. Färsk forskning om landslagsgymnastiken visade på en oetisk ledarkultur, problem med ätstörning och träning trots skador och sjukdom. Efter att rapporten offentliggjordes beslutade Riksidrottsförbundet att dra in elitstödet till gymnastiken. I Eskilstuna, där Kiara och Ester tränar, har kommunen nyligen inlett en granskning av Eskilstuna gymnastikförening för att säkerställa att föreningen lever upp till FN:s barnkonvention. Peter Mattsson som är elitidrottschef på Riksidrottsförbundet säger att man på central nivå informerar och utbildar ledare inom idrottsrörelsen, men att man inte kan hindra föreningar från att elitträna barn. – Det finns ju inget förbud mot att barn ska träna, ja nu pratar vi om barn igen, alltså unga människor ska träna 12 till 20 timmar i veckan. Vi frågar hur idrottsrörelsens policydokument Idrotten vill går ihop med elitsatsningar på barn. – Det beror på vad du menar med elitsatsningar på barn. I Idrotten vill handlar det ju om barn upp till 12 och där ska man inte ägna sig åt elitsatsningar. Men det finns ju sådana? – Ja då får man nog definiera elitsatsningar, det är nåt man ofta uttrycker men jag är inte alltid säker på att vi vet vad det betyder. Men hur ska man då kunna ställa krav om man inte ens vet vad elitidrott betyder? – Vad som är elitsatsning och vad som är god barnidrott behöver inte skilja sig så mycket. Jag tror att de som blir duktiga elitidrottare har idrottat utifrån sina egna villkor och sina egna val och det är något som idrotten behöver stå för. – Sen är det ju så att idrottsrörelsen är fri och självständig, föreningar är fria och självständiga, specialidrottsförbund är fria och självständiga. Där tror jag att det är viktigt att man som förälder är så noggrann som möjligt i valet av verksamhet för sina barn. De flesta idrottsföreningar har idé-dokument om vad det är man vill stå för. Då har man som förälder möjlighet att titta in i det och se hur väl det uppfylls. Exakt hur våra drygt fem miljarder skattekronor används i idrottsrörelsen är svårt att veta. Riksidrottsförbundet har kritiserats för att inte ha redovisat hur mycket av statens totala stöd som gått till elit- respektive breddidrott. Och mindre än var femte kommun har en policy för de verksamheter de finansierar, enligt statistik från Riksidrottsförbundet. Conny Fogelström, socialdemokrat i opposition i Täby skulle vilja ändra på det. – Jag ser alltför ofta att det är ett passivt bidrag. Jag tycker mer att man ska hitta en form överenskommelse, vad vill kommunen att föreningslivet ska bidra med i välfärdsverksamheter och mer eller mindre beställa av föreningarna att det här vill vi att ni ansvarar för, och gör ni det så får ni såhär mycket pengar för det, och i den överenskommelsen kan man skriva in krav som kommunerna har, det kan vara allt ifrån att inte ägna sig åt toppning och elitinriktat i för låga åldrar. Hur skulle man kontrollera att de följer villkoren? – Det kräver förstås en större administration. Mats Hasselgren som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Täby berättar att kommunen i år ska införa en policy för idrottsstödet där det ska framgå vilka krav kommunen ställer. Men han tror inte att det går att kontrollera verksamheten i klubbarna. – Det är frivillig ideell verksamhet, oftast ungdomar, föräldrar, halvprofessionella människor som på fritiden ägnar sig år det här, nej jag känner mig inte tilltalad av att bygga upp en inspektionsbyrå som inom annan kommunal verksamhet där folk får lön, det känns inte bra med den typen av inspektion och kontroll. Nej, kommunerna kontrollerar inte kvalitén i den barnidrott de finansierar, det finns inte heller någon statlig tillsynsmyndighet som inspekterar verksamheten. Till skillnad från de flesta andra skattefinansierade verksamheterna får idrotten i hög grad sköta sig själv. – Den svenska folkrörelsetanken är ju att människor ska organisera sig av fri vilja, för att man har ett intresse och en passion för något. Idrottsforskaren Karin Redelius igen. – Och då måste man också få bestämma en del själv över den verksamhet som man går in i. Och det är klart att de här elitsatsningarna som sker, de ledare och tränare som jobbar med det, tycker kanske att det här är det bästa sättet att utveckla barn och bedriva idrott för barn. Det finns ett underförstått kontrakt mellan idrottsrörelse och stat. Så länge idrottsrörelsen lever upp till de mål som staten satt upp så får de sina pengar och stor frihet, men om idrotten skulle frångå statens mål alltför mycket kan staten dra in sitt stöd. Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. – Om man läser regleringsbrev, propositionen på idrottspolitiken så står det väldigt tydligt vad som gäller barns rätt, att man ska ta hänsyn till barnens vilja, att det handlar om lek framförallt upp till 12-13 års ålder. Det får aldrig förknippas med hot eller utgallring som också är ett bekymmer. Politiken är väldigt tydlig, men att det kan hända att föreningar inte följer reglerna förvånar mig inte, det finns 20 000 idrottsföreningar i Sverige och det finns säkert problem i en del av dem. Men det är omöjligt att ha koll på? – Omöjligt vet jag inte men vår signal från regeringens sida, riksdagens och idrottsrörelsens sida är väldigt tydliga. Det står ju också att de föreningarna som inte beaktar barnperspektivet ska heller inte få del av de statliga medlen. Om man finner den sortens missförhållanden ska pengarna dras in. Men jag tror att de allra flesta som är aktiva i idrottsrörelsen är väl medvetna om Riksidrottsförbundets policy i Idrotten vill, att man känner till att barnperspektivet är styrande och att idrottande, framförallt när det gäller små barn, ska ske på deras villkor. Ungefär 50 procent av tränarna enligt en undersökning av forskaren Karin Redelius kände inte till barnperspektivet. Vad tänker du om det? – Ja jag var med på det seminariet när hon redovisade de här siffrorna och det var också Riksidrottsförbundet. Så det är väl att konstatera att man kan aldrig informera tillräckligt nog. Och det är väl inte bara information att läsa sig till utan det ska upp till diskussion. I dagens Kaliber berättar vi hur idrotts-Sverige gick från en syn på elit som något fult till en där elitsatsningar är vardag, satsningar som i många fall börjar före 13 års ålder. Under de senaste åren har statens stöd till idrotten ökat kraftigt och 2009 satsade regeringen dessutom 212 miljoner direkt till eliten. Det är för tidigt att se om de pengarna kommer att ge fler medaljer, och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth när heller inga stora förhoppningar om att Sverige ska kunna utmärka sig internationellt. – Vi kommer aldrig klara oss i den konkurrensen. Det är ju länder som satsar enorma summor, och då talar vi om stora länder som Kina eller Korea och andra stater. Den kapprustningen kommer vi aldrig kunna vara med i och heller aldrig vinna. Ett av Lena Adelsohn Liljeroths främsta argument för att satsa på eliten är att svenska idrottsstjärnor ska locka fler barn att börja idrotta. – Ett gott skäl, det kan finnas flera. – Och skulle du gå ut och fråga svenska folket om det är rätt att vi ger pengar till idrottsrörelsen så att vi kan få fram fler Ingemar Stenmark eller Pernilla Wiberg eller Anja Persson så skulle jag nästan lova att majoriteten av svenska folket skulle säga ja! De 212 miljonerna som regeringen öronmärkte till elitidrott under tre år är slut nu, men Riksidrottsförbundet, som får alla sina pengar från staten, har redan plockat 91 miljoner från andra kassor till en fortsatt elitsatsning 2013. Vi slutar där vi började, i Eskilstuna där Kiara, Ester och de andra flickorna tränar gymnastik. Kiara kommer springandes. Hon har just gått 10 meter på händer. Blir man stark av att träna gymnastik? – Ja Hur märker du det? – Om man får träningsvärk, då blir man rätt så stark.
Blödande tidningsbranschTidningsbranschen genomgår ju just nu ett veritabelt stålbad där sparpaket efter sparpaket leder till kraftigt nedskurna redaktioner. Pappersupplagorna sjunker och pengarna från nätannonseringen är inte i närheten att kunna täcka upp kostnaderna för journalistiken. Det är förvisso en naturlig gång i näringslivet - branscher uppstår och dör. Men de som är bekymrade över utvecklingen menar att det här är inte vilken bransch om helst. Att tidningarna har en demokratisk funktion genom att bidra till upplysta medborgare och granskning av makten. Har politiken något ansvar att rädda tidningar i den värsta krisen som branschen skådat?Publicister och branschföreträdare har dundrat. Men den högst ansvariga har varit tyst. Martin Wicklin möter kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. KORRIGERING: I inslaget sägs felaktigt, liksom i radiosändningen, att Danmark styrs av en borgerlig minoritetsregering. Det är fel. Danmark styrs av en vänsterregering med socialdemokratisk statsminister.Danmark agerarI Danmark pågår en liknande tidningskris som den i Sverige och den har kulturminister Uffe Elbaek bestämt sig för att möta med snabba och omfattande förslag. Paul Frigyes har träffat honom.Hänger ut andra men gömmer sig självaI tisdags lade den främlingsfientliga sajten Avpixlat ut ett filmklipp som visar hur flera män, som man beskriver som muslimska invandrarungdomar utnyttjar en ung kvinna sexuellt. Ingen av de inblandades integritet skyddas, inte ens brottsoffret. Publicitetsskadan är enorm men att utkräva etiskt och juridiskt ansvar är svårt. Avpixlat gömmer sig nämligen. De hänger mer än gärna ut meningsmotståndare och oskyldiga brottsoffer men gömmer sina egna identiteter i anonymitetens mörker. Reporter: Tove Palén. Hur mycket varumärken tål tv?Det fanns en tid när reklam i teve var något som bara hände mellan programmen. I dag är varumärken och kommersiella budskap en väl integrerad del av nästan allt du ser. Genom produktplacering, PR-trick och sponsring vill företagen in sina varumärken i ditt vardagsrum. Reporter Katarina Andersson.
I sitt sista program för säsongen fortsätter Thomas undersöka om han har haft någon framgång som opinionsbildare. Fortfarande inget nytt operahus i sikte, eller? Vi vet ännu inte om vi kommer att få se ett nytt svenskt operahus under vår livstid. Men det betyder inte att det saknas visioner. Folkoperans grundare Claes Fellbom, Operainitiativets Fred Wennerholm och Masthamnsoperans Ulf Hedberg kommer hit och pratar om hur, var och när de vill se en ny nationalopera. Och vad säger kulturmister Lena Adelsohn Liljeroth och operachefen Birgitta Svendén? Vi får ett litet operasmakprov i form av Dan Turdén, Sara Widén och Martin Virin från operagruppen Kamraterna. Dessutom en favorit i repris: dragspelaren Roland Cedermark!
Välkomsttal Radio Assembly 2012 i Stockholm: Mats Svegfors, Cilla Benkö och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
En Libyen-insats sägs kunna bli ett försäljningsargument för JAS-projektet. Är "combat proven" vapenindustrins "As seen on TV"? Försvarshögskolan svarar! /// Östros lämnade s-toppen igår och gjorde en snabb avskedsturné genom hela det svenska medielandskapet. Vi recenserar showen. /// Dags för ny runda av av Public service-bråket - kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kommer hit och förklarar varför hon vill lägga ner Brunchrapporten. Eller om det är så att kanske så att Papí Svegfors ljugit lite om Mamís intentioner för skillsmässobarnen? /// Henrik Torehammar tar på sig strukturglasögonen och gör en maktanalys av Vänsterpartiets tobaksattack på underklassen.
Kino har tröttnat på den svenska valrörelsen, istället drömmer vi oss bort till filmens värld där ondska, cynism och skrupelfria kampanjledare gör valfläsket och röstfjäsket både underhållande och fascinerande - från amerikanska The Candidate till italienska Il Divo. Det verkliga Sverige och verklighetens folk har varit två flitigt använda begrepp bland svenska politiker denna höst. Kino botaniserar i tv-kanalernas dokumentärer och reality-utbud. Är kanske programledarduon Filip och Fredrik vår tids främsta uttolkare av den svenska vardagen? Snart går den svenska högstadieskildringen Tusen gånger starkare upp på bio. En film där eleverna gör uppror mot ingrodda patriarkala strukturer i skolsystemet. En högaktuell fråga som känns märkligt bekant. I veckans Kino jämför vi Tusen gånger starkare med tv-serien Tjejerna gör uppror från 1977 för att ta reda på vad som har hänt med skildringar av feminismen och jämställdheten på skolfronten under se senaste 33 åren. Vilken film har du sett flest gånger i ditt liv? Det är frågan vi ställer i vår serie Om igen. Först ut är kulturpolitikerna Lena Adelsohn Liljeroth och Leif Pagrotsky som berättar vad som slitit ut VHS-spelaren i deras lyor. Programledare: Roger Wilson
På Bibliotekets tid sänds här del 1 i Kulturredaktionens temavecka om kulturens roll i valdebatten. Programmet heter "Toppolitiker läser dikt" och sänds 2010 09 06 Marie Lundström sätter Gunnar Ekelöfs dikt En värld är varje människa i händerna på svenska partiledare och ministrar. Hör Mona Sahlin, Lena Adelsohn Liljeroth, Lars Ohly, Andreas Carlgren med flera som du inte hört dem förut. Ett program som ger plats åt ogarderade tankar och en annan ton än den vi är vana att höra våra politiker tala med i korta, snabba nyhetssammanhang. Marie Lundström sätter Gunnar Ekelöfs dikt En värld är varje människa i händerna på svenska partiledare och ministrar. Samma dikt, sju olika läsare. En från varje riksdagsparti. Hör Mona Sahlin, Lena Adelsohn Liljeroth, Lars Ohly, Andreas Carlgren med flera som du inte hört dem förut. Ett program som ger plats åt ogarderade tankar och en annan ton än den vi är vana att höra våra politiker tala med i korta, snabba nyhetssammanhang. Programledare: Marie Lundström
Nästa år är det hundra år sedan tenoren Jussi Björling föddes. Han har kallats tidernas främste tenor och jämförs ofta med Enrico Caruso. Jussi Björling är fortfarande i hög grad aktuell för en stor publik över hela världen. Men när Jussi Björlingsällskapet sökt pengar och stöd från Kulturdepartementet och Kulturrådet till ett rejält jubileum har det hittills blivit kalla handen. - Vi trodde nog att det var självklart att staten skulle bidra, säger Bengt Krantz, ordförande i Jussi Björlingsällskapet. Vem ska vi fira – och varför? När ska skattepengar användas, när räcker det med eldsjälarnas, institutionernas och donatorers insatser? Hur kan jubileer och minneshögtider användas för att utveckla dagens kulturliv? Författaren Klas Östergren jämför med Ibsenåret i Norge och tycker att så långt kanske man inte ska gå. - Men jag förstår inte vad staten ska hålla på med om inte vårda såna här kulturarv, det är ju inte någon konstgjord andning vi pratar om, säger han. Hör också kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, professor Peter Aronsson, Operans chefsdramaturg Stefan Johansson och Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg. Vi säger också hej då till vintern genom att ta reda på hur is- och snökonsten utvecklas. I studion norska musikern Terje Isungset som gör konserter på instrument gjorda av is och uppsalakonstnären Lena Kriström som under vintern flyttar till Kiruna och skulpterar i is och snö. Programledare: Kerstin Wixe i Luleå.
De nordiska huvudstäderna har alla fått häftiga moderna operahus - när är det Stockholms tur? Hör om helgens succéinvigning av Den Norske Opera och vad det finns för planer på nybyggnad i vår egen huvudstad. Medverkar gör bl.a. Kungliga Operans chefsdramaturg Stefan Johansson och kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Och så kommer Sveriges Radios styrelseordförande Ove Joanson till studion för ett samtal om makt, medier och sökandet efter ny radiochef.
De nordiska huvudstäderna har alla fått häftiga moderna operahus - när är det Stockholms tur? Hör om helgens succéinvigning av Den Norske Opera och vad det finns för planer på nybyggnad i vår egen huvudstad. Medverkar gör bl.a. Kungliga Operans chefsdramaturg Stefan Johansson och kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Och så kommer Sveriges Radios styrelseordförande Ove Joanson till studion för ett samtal om makt, medier och sökandet efter ny radiochef.