Podcasts about skogskyrkog

I detta själfulla avsnitt tar Henrik oss med till UNESCO-världsarvet Skogskyrkogården, där han väver samman personliga minnen med existentiella reflektioner. Medan snöflingorna dansar mellan tallarna delar han minnen från sin tid som ung skådespelare, kärlekssorg i mörkret, och tankar kring den demokratiska döden där alla vilar sida vid sida. Hans vandring bland gravstenar och tidlösa landskap blir en poetisk betraktelse över livets cykliska natur, där sorg och hopp, liv och död existerar i en evig dans. Henrik låter oss känna platsens särskilda atmosfär där arkitektur och natur smälter samman i en meditation över vår gemensamma dödlighet.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fluent Fiction - Swedish: Solving Skogskyrkogården: A Family Mystery Uncovered Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2024-12-20-08-38-20-sv Story Transcript:Sv: Snön föll mjukt över Skogskyrkogårdens kyrkogård.En: The snow fell softly over Skogskyrkogården's cemetery.Sv: De höga tallarna kastade långa skuggor i det bleka vinterljuset.En: The tall pines cast long shadows in the pale winter light.Sv: Sven drog åt sin halsduk.En: Sven tightened his scarf.Sv: "Vi måste hitta den", sa han till sin syster Astrid.En: "We have to find it," he said to his sister Astrid.Sv: Astrid, med ett leende på läpparna, svarade: "Ja, men mormor sa att det var en grav med en speciell sten.En: Astrid, with a smile on her lips, replied, "Yes, but grandma said it was a grave with a special stone.Sv: Eller hur?"En: Right?"Sv: Sven nickade.En: Sven nodded.Sv: Hans mormor hade ofta berättat om den eventuella hemligheten.En: His grandmother had often spoken of the potential secret.Sv: En gammelfarfar som kanske hade stulit en uråldrig artefakt.En: A great-grandfather who might have stolen an ancient artifact.Sv: Historien fångade alltid hans fantasi.En: The story always captured his imagination.Sv: "Men kyrkogården är enorm", sa Astrid.En: "But the cemetery is enormous," Astrid said.Sv: "Och vi har inte mycket tid innan de stänger."En: "And we don't have much time before they close."Sv: De gick längs de vita stigarna.En: They walked along the white paths.Sv: Små ljus lyste upp gravarna, och här och där låg kransar som förberett för jul.En: Small lights illuminated the graves, and here and there were wreaths prepared for Christmas.Sv: Kyrkogården var vacker och stilla.En: The cemetery was beautiful and tranquil.Sv: "Jag tror", började Sven, "att vi borde börja vid den stora eken.En: "I think," Sven began, "we should start by the big oak.Sv: Mormor sa något om en grav som var ovanlig där."En: Grandma said something about an unusual grave there."Sv: De halkade lite på den isiga marken men fann snart den gamla eken.En: They slipped a little on the icy ground but soon found the old oak.Sv: Där väntade gravstenen.En: There, the gravestone awaited.Sv: Den var annorlunda, med en märklig relief.En: It was different, with a strange relief.Sv: Astrid pekade.En: Astrid pointed.Sv: "Titta!En: "Look!Sv: Där är en symbol."En: There's a symbol."Sv: Det var gammelfarfars sigill, utan tvekan.En: It was the great-grandfather's seal, without a doubt.Sv: Hjärtat slog snabbare hos Sven.En: Sven's heart beat faster.Sv: "Vi hittade det.En: "We found it.Sv: Nu behöver vi se om det finns något mer."En: Now we need to see if there's something more."Sv: De lyfte försiktigt på stenen och fann en liten fackla bakom den.En: They carefully lifted the stone and found a small compartment behind it.Sv: Ett gammaldags brev låg där inne.En: An old-fashioned letter was inside.Sv: Sven rullade försiktigt upp det.En: Sven carefully unrolled it.Sv: Astrid lyste med ficklampan för att läsa.En: Astrid shone the flashlight to read.Sv: "Det är en karta!"En: "It's a map!"Sv: utropade hon.En: she exclaimed.Sv: Sven log brett.En: Sven grinned widely.Sv: "Det är nog nästa ledtråd i mysteriet."En: "It's probably the next clue in the mystery."Sv: Hans röst hade en ny ton av säkerhet.En: His voice had a new tone of certainty.Sv: De visste att deras sökande precis hade börjat, men känslan av triumf värmde dem i vinterkylan.En: They knew their search had just begun, but the feeling of triumph warmed them in the winter cold.Sv: De reste sig och tittade en sista gång på symbolen.En: They stood up and looked once more at the symbol.Sv: "Vi måste berätta för mormor", sa Astrid, med ett leende som speglade Svens känsla av seger.En: "We have to tell grandma," Astrid said, with a smile that mirrored Sven's sense of victory.Sv: När de lämnade kyrkogården, kände Sven sig förändrad.En: As they left the cemetery, Sven felt changed.Sv: Kanske var det kärleken till mysterier eller vikten av familjehistorien.En: Perhaps it was a love for mysteries or the weight of family history.Sv: Hur som helst visste han nu att det var värt att utforska.En: In any case, he now knew it was worth exploring.Sv: Skogskyrkogårdens tystnad följde dem ut, men nu bar de med sig ett nytt uppdrag och värmen av julens ljus.En: Skogskyrkogården's silence followed them out, but now they carried with them a new mission and the warmth of Christmas lights. Vocabulary Words:cemetery: kyrkogårdpines: tallarnascarf: halsdukartifact: artefaktoak: ekencompartment: facklaillumined: lyste uppwreaths: kransartranquil: stillarelief: reliefseal: sigillcertainty: säkerhettriumph: triumpfsymbol: symbolfamiliar: välkändgleam: glansold-fashioned: gammaldagsrolled: rullademission: uppdragweight: viktexploring: utforskapotential: eventuellaimagination: fantasiicy: isigaenormous: enormgrandmother: mormorvicinity: närhetenenvelope: kuvertgaze: blicksilence: tystnad

Henrik och skådespelaren Shebly Niavarani möts upp för en promenad på Skogskyrkogården i Stockholm. Medan de strosar runt bland gravarna reflekterar de över livet, samhället och skådespelaryrket.De diskuterar hur det är att bli äldre, hur synen försämras och vikten av att ta hand om den. Shebly delar ett barndomsminne från sin första skoldag i Iran, vilket leder in på en diskussion om religion, polariseringen i samhället och svårigheten att ha nyanserade diskussioner i dagens mediaklimat.Samtalet glider in på skådespelaryrket, hur det är att arbeta med film kontra teater, och de delar anekdoter från inspelningar. De konstaterar att rädslan för döden verkar minska med åldern, i takt med att man får mer livserfarenhet och perspektiv.Mot slutet njuter de av stillheten och skönheten på Skogskyrkogården.Mer om Henrik: https://linktr.ee/HenrikstahlOM SHEBLY NIAVARANI:Shebly är skådespelare manusförfattare och regissör knuten till ensemblen på Stockholms stadsteater. På film och teve har han bland annat synts i "Bonusfamiljen", "Monky" "Lasse Majas detektivbyrå" och "Gåsmamman", samt tillsammans med Henrik i julkalendern "Superhjältejul." Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett bekännelsebrev om systematiska stölder från det svenska kulturarvet har skakat om antikbranschen. Kvartal kan idag berätta att ett av de bekräftade stöldgodsen i flera år förvarades hemma hos en lärare på Sveriges främsta konstnärliga högskola. – Vi har ingen anledning att ifrågasätta förtroendet för läraren, säger Konstfacks rektor Anna Valtonen. Av Louise Lennartsson Inläsare: Magnus Thorén

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ecuadors mest ökända knarkboss har rymt från fängelset, vilket utlöst en våg av våldsdåd i landet. Bland annat stormades en tv-kanal av beväpnade män, mitt under livesändning igår. Nu har den nytillträdda presidenten förklarat officiellt krig mot knarkgängen.Sen pratar vi om pulkadebatten på Skogskyrkogården. Trots skyltar fortsätter barnfamiljer att komma dit och stoja – något som stör de sörjande. Nu vill Moderaterna i Stockholm införa ett officiellt förbud med böter och patrullerande väktare.

I hantverket syns spåren av det mödosamma arbetet och därmed också spåren av människan. Kanske är det därför Sigurd Lewerentz byggnader fortsätter att fascinera, funderar arkitekten Rasmus Waern. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes först 2021-09-30.Jag är inte den ende arkitekt som valt yrke efter att som tonåring besökt Sankt Petri kyrka i Klippan. Dess tunga murar är provocerande fria från allt sådant som det moderna livet tvingade på 1960-talets byggande. Här finns inga klumpiga fönsterkarmar – glasen har i stället klämts fast direkt mot murens utsida. Inte heller finns det några banala försök till prydlighet. På den stora pelaren och balken av stål som både bär upp taket och bildar ett slags kors, syns ännu strecken från smedernas pennor. Och till handfatet på toaletten slingrar sig ett ensamt kopparrör som om det vore ett tappställe i en industri. Något så tufft hade jag aldrig sett förut. Och ännu, nästan ett helt arkitektliv senare, har jag sällan sett något liknande.Det är inte bara hos mig som särarten hos de två kyrkor som arkitekten Sigurd Lewerentz gjorde sent i livet, har satt stora spår. Det finns en förunderlig kraft i Markuskyrkans till synes enkla tegelmurar i Stockholmsförorten Björkhagen, och den trolska stämningen hos Sankt Petri kyrka i den lilla Skåneorten Klippan väcker starka känslor också internationellt.Det internationella intresset för Lewerentz började växa på 1990-talet. Då var det tegelkyrkorna i Stockholm och i Klippan som stod i fokus. De blev ikoner i postmodernismens andra våg som satte ljuset på materialen och hantverkets betydelse. På det viset kom Lewerentz att bli viktig för postmodernismens både första och andra våg. I dess första våg, som präglade 1980-talet, hade klassicismen stått i fokus. Då riktades uppmärksamheten mot Skogskyrkogården i Stockholm. Han gjorde det mesta av dess världsberömda landskap, men också det sublima tempel som kallas Uppståndelsekapellet. De eleganta avstegen från antikens regler vittnar om en arkitekt med förmåga att både kunna och vilja. Det som först ter sig rakt och enkelt, visar sig vid närmare betraktande vara både vridet och komplext.Särskilt intrikat är den vikbara port som öppnar vägen ut från kapellet. Den tunga konstruktionen har samma precision och elegans som gamla kassaskåp. I detta tekniska mästerverk möttes Lewerentz två specialiteter: kyrkogårdar och smide. Paradoxalt? Nej, inte alls. Han formade livets själsliga och materiella villkor med samma allvar.Lewerentz var noggrannare än någon annan arkitekt. Detta blev efter ett tag så påfrestande för hans beställare att de drog sig tillbaka. Det fick Lewerentz att för en tid lämna arkitekturen och utveckla en verksamhet som fabrikör av dörrar och fönster i stål. När han vid närmare åttio års ålder åter tog plats på byggnadsscenen var det med en häpnadsväckande distinkt arkitektur.Hans närmast rigida omsorg om detaljerna var helt ur fas med rekordåren på 1960-talet. Den moderna tidens förhoppningar om att maskinåldern skulle befria människan hade funnits sedan 1920-talet men det var nu det industrialiserade byggandet verkligen slog igenom. Arkitekterna pressades till att rita hus som skulle vara så enkla att bygga som möjligt. Att det var fabrikören Lewerentz som tydligare än någon annan såg värdet i det handgjorda berättar om hans förmåga till att ständigt tänka om.Lewerentz sällsynta respekt för murarnas och smedernas arbete var inte bara en reaktion på samtidens osynliggörande av hantverket; det gestaltade också människan. Där man ser mödan, det idoga slitet med att foga sten till sten, grips man också av det engagemang som arbetet krävt. Arbetsintensiva byggnadsverk, vare sig det handlar om småländska stengärsgårdar eller egyptiska pyramider, inger respekt. Inget tegel fick delas. Att knäcka en sten vore som att dela en människa. Däremot fick muren gärna innehålla både skeva stenar och udda format. Det gjorde den bara rikare.Lewerentz stod för en spartansk återhållsamhet, men det var en återhållsamhet som var full av nyanser. Det kan låta som en paradox, men rymmer i själva verket själva kärnan i det våra sinnen sätter värde på: enhetlighet och variation. Vi tycker om regelbundet. Samtidigt vill vi se variation. Sådana upplevelser bjuder naturen ständigt på, och Lewerentz tegelmurar blev också de som ett stycke natur. De mörka stenarna och de vita fogarna varierar som nävern i en björkskog.Om arkitekturen hade haft en lite mer erkänd betydelse i kulturvärlden, skulle Lewerentz betraktats som en nationalklenod på 60-talet när hans båda kyrkor stod klara.Han mottog visserligen statlig konstnärslön, och ingick därmed i vad Harry Schein kallade ”konstens egen aristokrati”. Men någon riktigt folkkär arkitekt blev han aldrig. ”Kraften i Lewerentz verk var lite för stark för dagligt bruk”, skriver chefen för Arkdes Kieran Long i boken ”Sigurd Lewerentz; Dödens och livets arkitekt”. Kanske är det så som kyrkornas dunkla och kärva allvar ska användas. Som en medicin mot vardagens banaliteter.Jag tror att det som slog mig när jag för första gången såg Lewerentz kyrka i Klippan var att arkitekturen kan hjälpa oss att komma vidare; från barndomens kategoriska världsuppfattning, över ungdomens kritiska livssyn, till en nyfiken känslighet för det mystiska i tillvaron. Klippans kyrka har varit ett fäste för motståndet mot banaliseringen i över ett halvt sekel. Det ligger i sakens natur att en sådan arkitektur har svårt att bli populär. Men de som en gång drabbats av den, glömmer den inte.Att intresset för hans konst är så levande berättar något om tillkortakommanden i vår tids arkitektur, men också om en möjlig revansch. Om inte för allvaret, så åtminstone för det genomarbetade.Eftersom allt byggande förr gjordes för hand, behövdes ingen teori om dess betydelse. Hantverket fanns, vare sig man ville eller inte. Med maskinerna skulle människan kunna befrias från arbetets tyranni. Men när vi nu bor i en värld som till största delen är född på industrier, växer insikten att vi inte längre ser människan i det byggda. Då ropas det på en arkitektur från förr, i förhoppningen om att vi trivs bättre i en stil än i en annan. Egentligen är det kanske bara spåren av ett genuint arbete man önskar sig.Lewerentz hörde till de som kunde hantverket. Att komma in i hans två kyrkor blir därför också ett möte med alla de som skapat husen. Det är därför unga arkitekter fortsätter att vallfärda till Björkhagen och till Klippan. Ska de verk man skapar sätta verkliga spår i människors medvetande, och inte bara göra sig på bild, så är handarbetet ett svårslaget medel.Dagens arkitekter vill nog gärna få till handgjorda hus, men det är i samtidskonsten man ser de tydligaste spåren av handarbetets betydelse. Såväl konstnärer som publik fascineras av den kraft som sparas i spåren av en idog flit. Vad var det annars som fick besökarna på Tate Modern i London att tappa hakan inför konstnären Ai Weiweis hundra miljoner handmålade solrosfrön av porslin?Att förundras över vad människan förmår skapa är att se sig själv i ett nytt ljus. Därför är det så lätt att beundra de hus där spåren av arbetet ligger i öppen dager. De går att relatera till, eftersom vi i grunden är mer intresserade av människor än av konstruktioner.Rasmus Wærn

DACAPO - Våra extranummer Vi minns vår vän Daniel Westerfors, ett samtal om lycka och sorg, där våra tankar går till de anhöriga. Detta har vi pratat om: KISS, Ghost, Royal Albert Hall, Kattis Westerfors, Kiss i Stockholm 2022, Gene Simmons i Stockholm 2018, Kattis & Daniels förlovning, Gene Simmons bröllop, Kattis & Daniels bröllop 2022, We Are One, En tyst minut, Vinnie Vincent, Detroit Rock City, Creatures of the Night, Kiss Olympen Lund 1984, Kiss Sioux City 1982, Halloween filmerna, Fredag den 13:e filmerna, minneslund, Nynäshamns begravningsplats, Råcksta begravningsfält, Skogskyrkogården, Nils Ferlin, KISS i Japan, Vad händer efter detta?, sorgearbetet, Warmachine, Eric Carr, Mark St. John, Freddie Mercury,

Veckans avsnitt av Bögbibblan Podcast handlar om queera livslopp. Hur skildras queera liv i litteraturen? Vad har vi för förebilder? Hur föreställer vi oss queera liv om vi lever utanför heteronormen? Vad ska vi dagdrömma om när vi tänker på framtiden, vilka möjliga föreställda framtider väljer vi mellan? ____________________Queera livslopp, del 100.00 Makz och Milla funderar på det där med att bli äldre17.52 Milla ringer en kompis23.12 Utdrag ur böcker28.45 Vad är queera livslopp?44.25 Studiebesök på Skogskyrkogården55.43 Queera livslopp i litteraturen____________________MedverkandeGäster: Bekim Aliji, Anna Siverskog, Pia Laskar och Linnéa Lundborg.Programledare och producenter: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Teknik och klippning: Linus Ericsson och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.____________________På https://bogbibblan.se finns en lista över alla verk vi nämner i avsnittet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Berättelsen om 1900-talet handlar till stor del om hur automatisering och tekniska landvinningar gjort det möjligt att befria människor i stora delar av världen från tungt och mödosamt arbete. Men i hantverket syns spåren av det mödosamma arbetet och därmed också spåren av människan. Kanske är det därför arkitekten Sigurd Lewerentz byggnader fortsätter att fascinera. Det funderar arkitekten Rasmus Waern på i den här essän. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag är inte den ende arkitekt som valt yrke efter att som tonåring besökt Sankt Petri kyrka i Klippan. Dess tunga murar är provocerande fria från allt sådant som det moderna livet tvingade på 1960-talets byggande. Här finns inga klumpiga fönsterkarmar glasen har i stället klämts fast direkt mot murens utsida. Inte heller finns det några banala försök till prydlighet. På den stora pelaren och balken av stål som både bär upp taket och bildar ett slags kors, syns ännu strecken från smedernas pennor. Och till handfatet på toaletten slingrar sig ett ensamt kopparrör som om det vore ett tappställe i en industri. Något så tufft hade jag aldrig sett förut. Och ännu, nästan ett helt arkitektliv senare, har jag sällan sett något liknande. Det är inte bara hos mig som särarten hos de två kyrkor som arkitekten Sigurd Lewerentz gjorde sent i livet, har satt stora spår. Det finns en förunderlig kraft i Markuskyrkans till synes enkla tegelmurar i Stockholmsförorten Björkhagen, och den trolska stämningen hos Sankt Petri kyrka i den lilla Skåneorten Klippan väcker starka känslor också internationellt. Det internationella intresset för Lewerentz började växa på 1990-talet. Då var det tegelkyrkorna i Stockholm och i Klippan som stod i fokus. De blev ikoner i postmodernismens andra våg som satte ljuset på materialen och hantverkets betydelse. På det viset kom Lewerentz att bli viktig för postmodernismens både första och andra våg.  I dess första våg, som präglade 1980-talet, hade klassicismen stått i fokus. Då riktades uppmärksamheten mot Skogskyrkogården i Stockholm. Han gjorde det mesta av dess världsberömda landskap, men också det sublima tempel som kallas Uppståndelsekapellet. De eleganta avstegen från antikens regler vittnar om en arkitekt med förmåga att både kunna och vilja. Det som först ter sig rakt och enkelt, visar sig vid närmare betraktande vara både vridet och komplext. Särskilt intrikat är den vikbara port som öppnar vägen ut från kapellet. Den tunga konstruktionen har samma precision och elegans som gamla kassaskåp. I detta tekniska mästerverk möttes Lewerentz två specialiteter: kyrkogårdar och smide. Paradoxalt? Nej, inte alls. Han formade livets själsliga och materiella villkor med samma allvar. Lewerentz var noggrannare än någon annan arkitekt. Detta blev efter ett tag så påfrestande för hans beställare att de drog sig tillbaka. Det fick Lewerentz att för en tid lämna arkitekturen och utveckla en verksamhet som fabrikör av dörrar och fönster i stål. När han vid närmare åttio års ålder åter tog plats på byggnadsscenen var det med en häpnadsväckande distinkt arkitektur. Hans närmast rigida omsorg om detaljerna var helt ur fas med rekordåren på 1960-talet. Den moderna tidens förhoppningar om att maskinåldern skulle befria människan hade funnits sedan 1920-talet men det var nu det industrialiserade byggandet verkligen slog igenom. Arkitekterna pressades till att rita hus som skulle vara så enkla att bygga som möjligt. Att det var fabrikören Lewerentz som tydligare än någon annan såg värdet i det handgjorda berättar om hans förmåga till att ständigt tänka om. Lewerentz sällsynta respekt för murarnas och smedernas arbete var inte bara en reaktion på samtidens osynliggörande av hantverket; det gestaltade också människan. Där man ser mödan, det idoga slitet med att foga sten till sten, grips man också av det engagemang som arbetet krävt. Arbetsintensiva byggnadsverk, vare sig det handlar om småländska stengärsgårdar eller egyptiska pyramider, inger respekt. Inget tegel fick delas. Att knäcka en sten vore som att dela en människa. Däremot fick muren gärna innehålla både skeva stenar och udda format. Det gjorde den bara rikare. Lewerentz stod för en spartansk återhållsamhet, men det var en återhållsamhet som var full av nyanser. Det kan låta som en paradox, men rymmer i själva verket själva kärnan i det våra sinnen sätter värde på: enhetlighet och variation. Vi tycker om regelbundet. Samtidigt vill vi se variation. Sådana upplevelser bjuder naturen ständigt på, och Lewerentz tegelmurar blev också de som ett stycke natur. De mörka stenarna och de vita fogarna varierar som nävern i en björkskog. Om arkitekturen hade haft en lite mer erkänd betydelse i kulturvärlden, skulle Lewerentz betraktats som en nationalklenod på 60-talet när hans båda kyrkor stod klara. Han mottog visserligen statlig konstnärslön, och ingick därmed i vad Harry Schein kallade konstens egen aristokrati. Men någon riktigt folkkär arkitekt blev han aldrig. Kraften i Lewerentz verk var lite för stark för dagligt bruk, skriver chefen för Arkdes Kieran Long i boken Sigurd Lewerentz; Dödens och livets arkitekt. Kanske är det så som kyrkornas dunkla och kärva allvar ska användas. Som en medicin mot vardagens banaliteter. Jag tror att det som slog mig när jag för första gången såg Lewerentz kyrka i Klippan var att arkitekturen kan hjälpa oss att komma vidare; från barndomens kategoriska världsuppfattning, över ungdomens kritiska livssyn, till en nyfiken känslighet för det mystiska i tillvaron. Klippans kyrka har varit ett fäste för motståndet mot banaliseringen i över ett halvt sekel. Det ligger i sakens natur att en sådan arkitektur har svårt att bli populär. Men de som en gång drabbats av den, glömmer den inte. Att intresset för hans konst är så levande berättar något om tillkortakommanden i vår tids arkitektur, men också om en möjlig revansch. Om inte för allvaret, så åtminstone för det genomarbetade. Eftersom allt byggande förr gjordes för hand, behövdes ingen teori om dess betydelse. Hantverket fanns, vare sig man ville eller inte. Med maskinerna skulle människan kunna befrias från arbetets tyranni. Men när vi nu bor i en värld som till största delen är född på industrier, växer insikten att vi inte längre ser människan i det byggda. Då ropas det på en arkitektur från förr, i förhoppningen om att vi trivs bättre i en stil än i en annan. Egentligen är det kanske bara spåren av ett genuint arbete man önskar sig. Lewerentz hörde till de som kunde hantverket. Att komma in i hans två kyrkor blir därför också ett möte med alla de som skapat husen. Det är därför unga arkitekter fortsätter att vallfärda till Björkhagen och till Klippan. Ska de verk man skapar sätta verkliga spår i människors medvetande, och inte bara göra sig på bild, så är handarbetet ett svårslaget medel. Dagens arkitekter vill nog gärna få till handgjorda hus, men det är i samtidskonsten man ser de tydligaste spåren av handarbetets betydelse. Såväl konstnärer som publik fascineras av den kraft som sparas i spåren av en idog flit. Vad var det annars som fick besökarna på Tate Modern i London att tappa hakan inför konstnären Ai Weiweis hundra miljoner handmålade solrosfrön av porslin? Att förundras över vad människan förmår skapa är att se sig själv i ett nytt ljus. Därför är det så lätt att beundra de hus där spåren av arbetet ligger i öppen dager. De går att relatera till, eftersom vi i grunden är mer intresserade av människor än av konstruktioner. Rasmus Wærn

La storie che si celano dietro le lapidi nascondono più di una sorpresa. In questa puntata Giulia Depentor, autrice del podcast Camposanto, ci racconta quelle che hanno avuto come protagoniste alcune donne straordinarieIn questa nuova puntata di Chiamando Eva un'ospite speciale racconta il mondo delle sepolture femminili. Giulia Depentor, blogger e autrice del fortunato podcast Camposanto, è appassionata di cimiteri e negli ultimi anni ha dedicato tempo e attenzione alle storie di coloro che li abitano.Non sempre è facile ricostruire il passato che si cela dietro una lapide, o persino trovare il luogo di sepoltura, anche quando appartiene a un personaggio famoso. Come il caso di Fernanda Pivano, sepolta al Cimitero Monumentale di Staglieno a Genova e volutamente “nascosta”: per trovare la sua tomba, conviene convincere il custode, ma non è un'impresa facile.In altri casi invece, esistono cimiteri molto poco spettacolari e avvolti in una natura bucolica, o inquietante, come il cimitero Skogskyrkogården a Stoccolma dove è sepolta Greta Garbo, o il Friedhof Grunewald-Forst, il cosiddetto “cimitero dei suicidi” dove curiosamente volle farsi seppellire, insieme alla madre Margarete, Christa Päffgen, più comunemente nota come la Nico dei Velvet Underground.Frequentare cimiteri porta anche a scoprire storie di donne meno famose ma non per questo con vite meno interessanti. È il caso di Rosa May, prostituta della cittadina di Bodie, un villaggio fantasma della California, mantenuto nello stato dell'epoca con l'architettura in stile far west, o della patriota tirolese Katharina Lanz, passata alla storia come colei che cacciò i nemici col forcone.Segui Giulia DepentorAscolta Camposanto

1914 utlystes i Stockholm en arkitekttävling för en helt ny typ av kyrkogård. Resultatet blev Skogskyrkogården, ett världsunikt område som ändade huvudarkitekternas vänskap för alltid och tog drygt fyra decennier att slutföra. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det 35:e avsnittet handlar om kyrkogården och är inspelat under alla helgona-helgen. Vi pratar allmänt om kyrkogårdens historia och specifikt om Östra kyrkogården i Malmö och Skogskyrkogården i Stockholm och dess arkitekter (Sigurd Lewerentz och Gunnar Asplund). Avsnittets växter är sorgeträdet och ljungen och det kommer en framtidsspaning om "Av jord är du kommen, till jord skall du åter varda".

På den här podden talar Andris och Birgit om en svensk tradition, Allhelgonahelgen. Birgit berättar också om Skogskyrkogården som ligger i Stockholm. I pdf-filen hittar ni hörförståelse frågor och information om nya ord. Pdf-filen kan ni ladda ner här:Allhelgona helgen och Skogskyrkogården

Följ med till Sveriges vackraste park, Skogskyrkogården. Det är en resa från historiens mästerverk till morgondagens park — som ska rädda staden från klimatförändringar, hundraårsregn och katastrofer. Men hur ska det gå till? Ciceron är landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson.   Programledare: Salka Hallström Bornold Reportrar: Emilia Engblad Beranger och Klara Grape Medverkande: Thorbjörn Andersson, landskapsarkitekt Inspelning och mix: Frank Sanderson, Gyroscope Studios Musik: Lars William

7th Sense & Aku - We Got U [Iberian Juke] DJ Ends - Fonkey Kong [Sequel One] Fetus - Have a nice day! [Living] Compa - Back You Head [1985 Music] Hyroglifics - Swish [Critical Music] Calculon & Austin Speed - Back The Fuck Up [Loose Squares] Machette - R1 [Dred Collective] Chango & MoonDoctoR - WTF [Ground Mass Music] Samurai Breaks - Brukowt [Tsunami Bass Weight] Movement - Nutty Snares [Hygrade] DJ Please - Skool Dayz [Electroass] Breaka - Leave Your Dirt At The Door [Sequel One] DJ NHK Guy - ???DRIFT [Trekkie Trax] Maximum Boost - Comin' On Strong [Dope Plates] Kokushimusou - Sekigahara [Sabacan] 栄免建設株式会社 - Skogskyrkogården [Trekkie Trax] Mokujin - Charlie [Dred Collective] DIODE - Crime Scene [Ground Mass Music] Scartip - Sores [Tsunami Bass Weight] Karma De La Luna - Jungle Justice [Cutting Edge] Carpainter - Returning (Seimei Remix) [Trekkie Trax]

7th Sense & Aku - We Got U [Iberian Juke] DJ Ends - Fonkey Kong [Sequel One] Fetus - Have a nice day! [Living] Compa - Back You Head [1985 Music] Hyroglifics - Swish [Critical Music] Calculon & Austin Speed - Back The Fuck Up [Loose Squares] Machette - R1 [Dred Collective] Chango & MoonDoctoR - WTF [Ground Mass Music] Samurai Breaks - Brukowt [Tsunami Bass Weight] Movement - Nutty Snares [Hygrade] DJ Please - Skool Dayz [Electroass] Breaka - Leave Your Dirt At The Door [Sequel One] DJ NHK Guy - ???DRIFT [Trekkie Trax] Maximum Boost - Comin' On Strong [Dope Plates] Kokushimusou - Sekigahara [Sabacan] 栄免建設株式会社 - Skogskyrkogården [Trekkie Trax] Mokujin - Charlie [Dred Collective] DIODE - Crime Scene [Ground Mass Music] Scartip - Sores [Tsunami Bass Weight] Karma De La Luna - Jungle Justice [Cutting Edge] Carpainter - Returning (Seimei Remix) [Trekkie Trax]

7th Sense & Aku - We Got U [Iberian Juke] DJ Ends - Fonkey Kong [Sequel One] Fetus - Have a nice day! [Living] Compa - Back You Head [1985 Music] Hyroglifics - Swish [Critical Music] Calculon & Austin Speed - Back The Fuck Up [Loose Squares] Machette - R1 [Dred Collective] Chango & MoonDoctoR - WTF [Ground Mass Music] Samurai Breaks - Brukowt [Tsunami Bass Weight] Movement - Nutty Snares [Hygrade] DJ Please - Skool Dayz [Electroass] Breaka - Leave Your Dirt At The Door [Sequel One] DJ NHK Guy - ???DRIFT [Trekkie Trax] Maximum Boost - Comin' On Strong [Dope Plates] Kokushimusou - Sekigahara [Sabacan] 栄免建設株式会社 - Skogskyrkogården [Trekkie Trax] Mokujin - Charlie [Dred Collective] DIODE - Crime Scene [Ground Mass Music] Scartip - Sores [Tsunami Bass Weight] Karma De La Luna - Jungle Justice [Cutting Edge] Carpainter - Returning (Seimei Remix) [Trekkie Trax]

7th Sense & Aku - We Got U [Iberian Juke] DJ Ends - Fonkey Kong [Sequel One] Fetus - Have a nice day! [Living] Compa - Back You Head [1985 Music] Hyroglifics - Swish [Critical Music] Calculon & Austin Speed - Back The Fuck Up [Loose Squares] Machette - R1 [Dred Collective] Chango & MoonDoctoR - WTF [Ground Mass Music] Samurai Breaks - Brukowt [Tsunami Bass Weight] Movement - Nutty Snares [Hygrade] DJ Please - Skool Dayz [Electroass] Breaka - Leave Your Dirt At The Door [Sequel One] DJ NHK Guy - ???DRIFT [Trekkie Trax] Maximum Boost - Comin' On Strong [Dope Plates] Kokushimusou - Sekigahara [Sabacan] 栄免建設株式会社 - Skogskyrkogården [Trekkie Trax] Mokujin - Charlie [Dred Collective] DIODE - Crime Scene [Ground Mass Music] Scartip - Sores [Tsunami Bass Weight] Karma De La Luna - Jungle Justice [Cutting Edge] Carpainter - Returning (Seimei Remix) [Trekkie Trax]

7th Sense & Aku - We Got U [Iberian Juke] DJ Ends - Fonkey Kong [Sequel One] Fetus - Have a nice day! [Living] Compa - Back You Head [1985 Music] Hyroglifics - Swish [Critical Music] Calculon & Austin Speed - Back The Fuck Up [Loose Squares] Machette - R1 [Dred Collective] Chango & MoonDoctoR - WTF [Ground Mass Music] Samurai Breaks - Brukowt [Tsunami Bass Weight] Movement - Nutty Snares [Hygrade] DJ Please - Skool Dayz [Electroass] Breaka - Leave Your Dirt At The Door [Sequel One] DJ NHK Guy - ???DRIFT [Trekkie Trax] Maximum Boost - Comin' On Strong [Dope Plates] Kokushimusou - Sekigahara [Sabacan] 栄免建設株式会社 - Skogskyrkogården [Trekkie Trax] Mokujin - Charlie [Dred Collective] DIODE - Crime Scene [Ground Mass Music] Scartip - Sores [Tsunami Bass Weight] Karma De La Luna - Jungle Justice [Cutting Edge] Carpainter - Returning (Seimei Remix) [Trekkie Trax]

7th Sense & Aku - We Got U [Iberian Juke] DJ Ends - Fonkey Kong [Sequel One] Fetus - Have a nice day! [Living] Compa - Back You Head [1985 Music] Hyroglifics - Swish [Critical Music] Calculon & Austin Speed - Back The Fuck Up [Loose Squares] Machette - R1 [Dred Collective] Chango & MoonDoctoR - WTF [Ground Mass Music] Samurai Breaks - Brukowt [Tsunami Bass Weight] Movement - Nutty Snares [Hygrade] DJ Please - Skool Dayz [Electroass] Breaka - Leave Your Dirt At The Door [Sequel One] DJ NHK Guy - ???DRIFT [Trekkie Trax] Maximum Boost - Comin' On Strong [Dope Plates] Kokushimusou - Sekigahara [Sabacan] 栄免建設株式会社 - Skogskyrkogården [Trekkie Trax] Mokujin - Charlie [Dred Collective] DIODE - Crime Scene [Ground Mass Music] Scartip - Sores [Tsunami Bass Weight] Karma De La Luna - Jungle Justice [Cutting Edge] Carpainter - Returning (Seimei Remix) [Trekkie Trax]

Det andra quizet på det här finfina temat – 12 frågor om och långt ifrån bland andra Mick Jagger, Gudrun Schyman, Hans Blix, Bruce Springsteen och Scarlett Johanson! Vi berör – med lätt hand – ämnen som styckdetaljer, Skogskyrkogården, handtvätt, styrdans, Lancaster-ätten och vapen och grejer. Lyssna tillsammans och tävla mot varandra! Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Svensk arkitekt som nått internationell ryktbarhet för Stadsbiblioteket i Stockholm och Skogskyrkogården. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Naturen kan vara en katedral. Som på Skogskyrkogården där naturen är en del av arkitekturen. Vi följer med Anna Håkansson när hon besöker sin dotters grav här, och pratar med Anna Israelsson från kyrkogårdens besökscenter, om hungriga rådjur och mäktiga barrträd.

Skogskyrkogården (eesti keeles Metsakalmistu) ehk Stockholmi Metsakalmistu on UNESCO maailmapärandi nimistusse kantud kalmistu Stockholmi lõunaosas. See kalmistu on tähtis ka eestlaste kultuuriloos, sest seal puhkab ligi 2000 eestlast, teiste seas tuntud kultuuri- ja ühiskonnaelutegelased. REL arhiivikomisjoni esimees Jüri-Karl Seim juhib seltskonna eestlasi Tallinnast ja Stockholmist läbi Eesti kultuuriloo. (avapildiks 9889).

Skogskyrkogården (eesti keeles Metsakalmistu) ehk Stockholmi Metsakalmistu on UNESCO maailmapärandi nimistusse kantud kalmistu Stockholmi lõunaosas. See kalmistu on tähtis ka eestlaste kultuuriloos, sest seal puhkab ligi 2000 eestlast, teiste seas tuntud kultuuri- ja ühiskonnaelutegelased. REL arhiivikomisjoni esimees Jüri-Karl Seim juhib seltskonna eestlasi Tallinnast ja Stockholmist läbi Eesti kultuuriloo. (avapildiks 9889).

Inför Alla helgons dag ska vi ta en titt på filmen "Carrie" från 1976, baserad på Stephen Kings roman med samma namn, och ägna oss åt religion, skräck, blod och kläder som kan ge oanade krafter. Filmen Carrie, med Sissy Spacek i huvudrollen, handlar om en blyg och mobbad tonårig flicka vars övernaturliga krafter, som får förödande konsekvenser. Filmen hade premiär i USA för ganska så exakt fyrtio år sedan, den 3 november 1976. Till Sverige kom den först två år senare, 1978. Sedan dess har det gjorts flera re-makes, en nygjord filmversion kom så sent som 2013. Det har till och med gjorts en musikal. Och den har gett inspiration till en oändlig mängd modebilder, och musikvideor. Förra året lånade Rihanna från den till videon Bitch Better Have My Money. Men inget har hittills överträffat originalfilmen, regisserad av Brian de Palma. Inte ens romanen den är baserad på faktiskt, det håller författaren Stephen King helhjärtat med om. Det var för övrigt Carrie som satte fart på hans karriär. Även om Carrie kan sorteras in under rubriken skräckfilm, så är den mycket mer så. Vissa av skådespelarna var under inspelningen förvissade om att de var med i svart komedi, och filmen har varit och är fortfarande föremål för en mängd olika tolkningar, inte minst från feministiskt håll. Men så står förstås en ung kvinna, vars första menstruation sätter igång händelserna i filmen, i fokus. Efter en gymnastiklektion tvålar den 16-åriga Carrie in sig i skolans dusch, tills hon upptäcker att det rinner blod längs hennes ben. Hon fattar ingenting. Hon är hårt hållen hemma. Hennes strikt religiösa mamma har inte berättat någonting om kroppens utveckling, och mensblodet får Carrie tro att hon håller på att dö. En annan anledning till att filmen Carrie inte samlat särskilt mycket damm på sig under de fyrtio år som gått sedan premiären, är att den lika stilsäkert blandade in övernaturliga skräckelement i en amerikansk vardagsmiljö, och lät ana att det skräckinjagande inte nödvändigtvis kommer utifrån, det kan finnas i oss själva. I veckans program åker vi till Skogskyrkogården i Stockholm och undersöker hur de senaste årens uppluckring av de regler som styr hur svenska gravplatser får se ut påverkar gravarnas utformning idag. Vi tittar också närmare på en skrämmande figur som diskuterats mycket den senaste tiden, nämligen clownen. Och så pratar med med den norska musikern Jenny Hval, en av Skandinaviens just nu mest originella och internationellt mest hyllade artister. Musiken på hennes senaste skiva Blood Bitch är inspirerad av ljuden från gamla skräckfilmer och Carrie var ett återkommande samtalsämne under inspelningen av skivan. Veckans gäst är Jonna Bergh, chefredaktör på modemagasinet Styleby.

Listening point 8, Greta Garbo’s Grave. Link to audio file.

I veckans program svarar folklivsforskaren Tora Wall på lyssnarfrågor om folktrons olika väsen, och det handlar om allt från gamla tiders vittror till våra dagars zombies. Veckans Vetenskapsradion Forum sänds från Skogskyrkogården i Stockholm och handlar om alla de olika väsen som människor trott på genom tiderna. Folklivsforskaren Tora Wall svarar på lyssnarnas frågor om allt från gamla tiders troll och vittror till våra dagars zombies och vampyrer. Vill du ställa frågor till Tora Wall kan du antingen skicka ett brev eller vykort till Vetenskapsradion Forum, Sveriges Radio, 105 10 Stockholm, eller ett mail till forum@sverigesradio.se. Programledare är Urban Björstadius.

Let me lose myself är ljudkonst. Den senaste av fem delar som går att lyssna på bland gravstenarna på Skogskyrkogården i södra Stockholm. Vi har lyssnat och hör resterna av samtal som pågår under stenarna. Hulda, död 1958, berättar vad hon egentligen anser om oceanen. En annan grav minns ett svimningsanfall under en körrepetition. Den sydafrikanske konstnären James Webb har gjort ett verk att tolka fritt och berättar om en monolog som startade med hypnos. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Anna Tullberg och James Webb

K1 Sigurd Lewerentz 20100401 1403 20100405 1815 Sigurd Lewerentz, som gick bort 1975, är en av vårt lands mest internationellt och inhemskt uppmärksammade arkitekter. Han skapade Skogskyrkogården i Stockholm tillsammans med Gunnar Asplund, han ritade Malmö Stadsteater och Östra kyrkogården i Malmö samt ett flertal mäktiga kyrkobyggnader. I år är det 50-årsjubileum för Markuskyrkan i Björkhagen utanför Stockholm och alla som varit i S:t Petri kyrka i Klippan i Skåne vet att Lewerentz arbete med det mörkbruna teglet skapar märkliga, dovt mörka och stämningsfulla rum. Louise Epstein återvänder till sin uppväxtstad Malmö för att vandra på Östra kyrkogården och försöka förstå hur Lewerentz utvecklade sin särart. Dessutom pratar hon med Lewerentz-kännare, arktitekturprofessorer och personer som bor i hus han ritat. Sigurd Lewerentz, som gick bort 1975, är en av vårt lands mest internationellt och inhemskt uppmärksammade arkitekter. Han skapade Skogskyrkogården i Stockholm tillsammans med Gunnar Asplund, han ritade Malmö Stadsteater och Östra kyrkogården i Malmö samt ett flertal mäktiga kyrkobyggnader. I år är det 50-årsjubileum för Markuskyrkan i Björkhagen utanför Stockholm och alla som varit i S:t Petri kyrka i Klippan i Skåne vet att Lewerentz arbete med det mörkbruna teglet skapar märkliga, dovt mörka och stämningsfulla rum. Louise Epstein återvänder till sin uppväxtstad Malmö för att vandra på Östra kyrkogården och försöka förstå hur Lewerentz utvecklade sin särart. Dessutom pratar hon med Lewerentz-kännare, arktitekturprofessorer och personer som bor i hus han ritat. Medverkande: Janne Ahlin (pensionerad professor i arkitektur), Lars Asklund (arkitekt) Nina Fex (uppläsare), Anne Friis (husägare), Katja Grillner (professor på KTH), Malte Sahlgren (kyrkogårdschef i Malmö)