Podcasts about Gudrun Schyman

För ett tag sen i avsnitt 205 samtalade jag senast med Jeanette Fors-Andrée om drev och pöbelmentalitet i olika typer av media.En som upplevt detta i verkligheten är Joachim Berner.Efter att ha gjort succé på GP, blivit helgonförklarad på DN så skulle han lyfta Expressen. Resultatet blev platt fall, upplagan gick i botten, rättegång mot Gudrun Schyman, anklagad för sextrakasserier och till slut ratad som blivande chef på Sveriges Radio.Mediadrevet var under en tid enormt och själv valde han att tillbringa lång tid som mer eller mindre eremit.Vi snackar också om att ha total hybris, att vara både vänster och höger, att Sven Wollter pissar rött, våga stå upp för sin sak, Göteborgsandan och korruption, politiska skitstövlar, om att förstå Benny Fredriksson och tarokort nummer nio.Avsnittet är inspelat i ett konferensrum på Clarion Sign Hotel 2020 under pandemitider. Joachim trummar i bordet och ljudet håller inte studionivå. Hoppas du har överseende.Här kommer favorit i repris sommaren 2024, Joachim Berner!Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med åren börjar de flesta höra sämre, men många drar sig in i det längsta för att skaffa hörapparat. I värsta fall kan det vara skadligt för både kropp och själ. Före detta partiledaren Gudrun Schyman berättar hur hon kom över sitt motstånd mot hörapparaten och vi får tips på hur man kan bita ifrån när andra stör sig på att man inte hör som en örn.

Hur upptäcker du att du är medborgare? I dagens Fontänbubbel gästas vi av en av våra mest kända och aktiva politiker, Gudrun Schyman. Sedan 1970-talet har hon engagerat sig i och drivit frågor kring feminism, jämställdhet och människors lika värde. Nu arbetar hon för att ge fokus åt vår tids

Veckans recensioner: att sitta i mörka rum, deppiga exotiska frukter, minnesregler, felsägningar, Gröna Lund, gotländska karuseller, PO:s nya danspersona, SD-lotter, att allting tar sån tid i Göteborg, ”tipsa”, Gudrun Schyman, trenden med nya namn, ministrar som sitter kort, Abraham Lincolns svenske fotograf, att pitcha curry, djurläten, stamningspodden och SL:s hittegodsavdelning.

Kroppens mekanismer för att föda barn har alltid varit densamma, men nästan ingenting i förlossningsvården är sig likt om man jämför hur det ser ut idag med hur det såg ut förr. Men ett undantag finns. Vid kvinnans sida har i alla tider stått en kunnig kvinna som bidragit med kunskap, tröst och kloka ord. Oftast har de varit flera; systrar, mödrar, grannkvinnor och andra som tillsammans kunnat bidra med olika perspektiv och erfarenheter av det som sker under en förlossning.För drygt två hundra år sedan samlas en del av den kunskapen i en och samma kropp; barnmorskans. Hon står med ena foten i vetenskapen och är underställd provincial och stadsläkarna, och andra foten i verkligheten och förstår att tröst och omvårdnad är lika viktiga för att ge stöd under en förlossning. Med barnmorskorna påbörjas en förändring av barnafödandet i Sverige som fortsatt ända fram i vår tid.Det här blir särskilt tydligt när man läser Maja Larssons bok "Kläda blodig skjorta” som handlar om svenskt barnafödande under mer än 150 år och jag bjöd därför in henne för att få hennes perspektiv. Det blev ett samtal som kom att handla om gamla tiders vidskepelse, om jordgummornas märkliga knep, och om de tre stora förändringarna av förlossningsvården. Och så pratade vi om kvinnors sätt att ta till sin nya metoder, Gudrun Schymans förlossningsvideo och hur dagens rädslor inför en förlossning skiljer sig från de för 200 år sedan.Larssons bokrekommendationer:Ormen Friske - Jack Werner The Perfect Storm - Sebastian Junger Fatuhiva: Tillbaka till naturen - Thor Heyerdahl“Perspektiv” är en podd från Vad Vi Vet, tjänsten som gör dig allmänbildad inom aktuella ämnen - med minimal ansträngning. Ta del av tusentals förklaringar och quiz på vadvivet.se eller @vadvivetProgramledare: Per Grankvist @pergrankvist Producerare: Andrea von Essen. Klippning: Jens Back. Mixning: Stray Dog Studios. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gudrun Schyman är socialarbetaren som gick in i politiken för att få saker gjorda. Och sagda. För att lyssna på hela avsnittet behöver du ha en prenumeration på Fokus.

Vad har högermännen Hanif Bali och Henrik Jönsson gemensamt med vänsterfeministerna Kajsa Ekis Ekman och Gudrun Schyman? De har alla stuckit ut hakan och varit obekväma offentligt. Och de talar alla ut i Fokus nya podcast: Tala ut! Finns där poddar finns.

Det här live-eventet spelades in den 15 januari 2019 i Malmö.Hur kan vi? 3.0 är en nystart för samtalspodden Hur kan vi? där vi återpublicerar alla samtal, live-events och bakom-kulissernaklipp helt gratis, utan reklam och i sin fulla längd som podd och video för att inspirera och uppmuntra de många människorna i Sverige att ha bättre samtal.Det allra första live-eventet med Hur kan vi? bjöd in till samtal med Hanif Bali, Gudrun Schyman, En Arg Blatte, Ann Heberlein, Henrik Jönsson, Mustafa Panshiri, Jens Ganman, Malcom Kyeyune, Ilan Sadé, Per Brinkemo, Daniel Görtz, Kristina Paltén, Ashkan Fardost, Per Johansson, Gustav Martner, Erik Leijonmarck, Per Granqvist och Dorpec Kobane.Här hittar du alla samtal från Hur kan vi? Utforska Hur kan vi-pedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här samtalet spelades in den 12 juni 2018. Hur kan vi? 3.0 är en nystart för samtalspodden Hur kan vi? där vi återpublicerar alla samtal, live-events och bakom-kulissernaklipp helt gratis, utan reklam och i sin fulla längd som podd och video för att inspirera och uppmuntra de många människorna i Sverige att ha bättre samtal.Gudrun Schyman är politiker och före detta riksdagsledamot för Vänsterpartiet som hon även var partiledare för mellan 1993-2003. Hon bildade sedan Feministiskt Initiativ där hon var partiledare mellan åren 2005-2011 och 2013-2019.Följ Gudrun Schyman härHär hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Forskning om hur vi kan leva längre och hålla oss friska är ett fält som får mycket finansiering från bland annat tech-miljardärer med dödsångest. Målet är att ge människor väsentligt längre liv och dessutom rentav rulla tillbaka åldrandet. För detta ändamål studerar forskningen allt ifrån DNA till kosttillskott och livsstil i allmänhet med rätt motion, diet och allmän meningsfullhet. Vi pratar om bland annat longevity-gurun David Sinclair i USA som äter ett mål mat om dagen, vi talar om zombieceller, vinsterna med fasta och den nya mirakelmedicinen som får alla att gå ner i vikt. Gäster: Erik Hörstadius, skribent, Johan Frostegård, professor i medicin vid KI och hälsoingenjören Ewa Meurk, föreläsare och författare. Programledare: Nina Solomin. Detta är sista avsnittet av Fokuspodden för säsongen. I sommar släpps vår nya podcast Tala ut! I Fokus varje onsdag med start 21 juni. Missa inte när stridbara profiler berättar sin bästa historia. Finns där poddar finns. 21 juni Hanif Bali, 36, tidigare moderat riksdagsman och känd twittrare 28 juni Kajsa Ekis Ekman, 43, feminist och författare 5 juli Henrik Jönsson, 48, entreprenör och youtuber med mer än hundratusen följare 12 juli Sofie Löwenmark, 42, grundare av doku.se som granskar islamism 19 juli Dan Korn, 60, chefredaktör Bulletin, hobbyantropolog, författare 26 juli Nalin Baksi, 56, psykiatrisjuksköterska, tidigare riksdagsledamot för S 2 augusti Gudrun Schyman, 75, tidigare partiledare Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ, kommunalpolitiker i Simrishamn 9 augusti Johan Hakelius, 55, författare och politisk chefredaktör Fokus

Vad har högermännen Hanif Bali och Henrik Jönsson gemensamt med vänsterfeministerna Kajsa Ekis Ekman och Gudrun Schyman? De har alla stuckit ut hakan och varit obekväma offentligt. Och de talar alla ut i Fokus nya podcast. Tala ut i Fokus släpps en gång i veckan på alla ställen där poddar finns – hela sommaren.

I den här veckan har vi en så stor gäst att vi knappt behöver en introduktion. En otrolig karaktär, Gudrun Schyman. Gudrun har själv pratat och föreläst öppet om sin beroendeproblematik och hur hon förlorade sin far till alkoholismen i tidig ålder. Vi pratar om saker som berör både huvud och hjärta.

Vi är tillbaka och jag har aldrig varit särskilt för att skriva avsnittsbeskrivningar så här kommer bara massa ord och söktermer: Mario Lorimo, Anton Estby, Petter Ströbaek, Pretty Late Show, Pretty Late, PLS, TPLSSådär då har vi det ur världen glöm inte att följa oss på vår poddinstagram @prettylatepodcast sen har vi våra egna instagrams på @mariofuckinglorimo @antonestby @ballafjang men även gå med i Patreon patreon.com/prettylateshow. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens Gott Snack, Gudrun Schyman är här en fredag som denna. Hon pratar om sin karriär, sin ikonstatus och om sin tid under 12-stegs programmet.Det blir lite skav mellan henne och Micke Ljungberg när Ringhalsen kommer upp på tapeten, känsliga för dålig stämning varnas.Joanna Swica pratar om varför hon inte vill ha barn och Sveriges första compassionate enquiry (Gabor Maté metoden) Joakim Appell kommer hit med sin historia om att lämna Jehovas Vittne.Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Gudrun Schyman. YRKE: Politiker.AVSNITT: 520.OM: Klimatalliansens taktik i valet 2022, Sveriges säkerhetspolitik, att feminismen har lång väg kvar att gå, frustrationen över att politiken inte tar klimatkrisen på allvar, SDs inflytande, varför hon lämnade Feministisk Initiativ, reservationslös kärlek, det enorma gapet i klassklyftan och givetvis en hel del om den där dagen då hon blev strandad i sin elbil. Kolla in Klimatalliansen här!Beställ boken Törst här!SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Ninni WestinDISTRIBUTION: AcastKONTAKT: MAIL och INSTAGRAM See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det blir politik och klimat i dagens podd som gästas av Gudrun Schyman från Klimatalliansen. Vi får höra om Gudruns drömmar, drivkrafter och det stora samhällsengagemang som gjorde henne redo för handling och förändring och tog henne vidare in i politiken. Vi talar om vikten av att se på sig själv som medborgare i samhällsbygget och hur vi kan använda ilska som drivkraft. Det blir fokus på klimatpolitik och klimatkris och hur det nu är dags att bygga nya breda politiska allianser för att komma till rätta med detta genom bildandet av Klimatalliansen. Vi får höra om hur det startade och vad som händer härnäst. ”Klimatkrisen innebär på många sätt en existentiell utmaning. Därför är det hög tid att skapa en allians över åsiktsgränser, trosbekännelser och språkbarriärer. Klimat­frågan får inte reduceras till en höger- eller vänster­fråga. Det är akut bråttom och våra krav och åtgärder måste vara skarpa och långtgående; det som hittills åstadkommits av regeringar världen över är klart otillräckligt.” Vi pratar om kriser, prioriteringar och hoppfullhet och om hur Klimatalliansen nu ska utmana och agera blåslampa bakom våra makthavare. Det är bråttom nu, det brinner i farstun och vi måste släcka branden! Det blir även ett inspirerande samtal om den inre omställning som krävs för att åstadkomma en yttre omställning. Självklart blir det även prat om jämställdhet och maktstrukturer, att våga ta för sig och tala med sin egen röst. En sak som är säker är att det är bråttom nu och förändringar krävs på alla plan! Gudrun kommer helt säkert att fortsätta inspirera och engagera och en sak som vi tar med oss från detta samtal är att Ingenting är omöjligt! Trevlig lyssning! 

Om låtarna som partiledarna spelar för att komma i rätt stämning inför ett tal och om politiska kickoffer som ofrivilligt gått till historien. Manowar, Rage Against the Machine, Kent, Kate Perry och Avicii. Där har ni några av de artister som rullar i partiledarnas lurar innan de äntrar scenen. Men vilken artist sitter ihop med vilken partiledare?Sverige har nyligen utvisat tre ryska diplomater i protest mot Rysslands krigsföring i Ukraina. En försiktig markering i skenet av vad Ryssland verkar utsätta amerikanska diplomater för. Skuggning, inbrott, trakasserier och i ett fall en fullbordad tvåa på hallmattan i en amerikansk diplomats bostad. Åtminstone om man ska tro Washington Posts källor.Det är påsk och vår satiriker Moa Wallin tar oss tillbaka till 2013 och den så kallade ryska påsken. När ryska stridsplan kränkte svenskt luftrum tycktes det svenska försvaret ha fullt upp med att fira påsk. Det är valår och partiernas val-kickoffer står för dörren, event som ibland rönt ofrivilligt stor publicitet. Vår politiska reporter Lova Olsson berättar om när Alliansen skulle kicka igång sin valturné 2014 och själva kickoffen hamnade i skuggan av den nitiske person som värmde upp den samlade skaran folkvalda. Några år tidigare, 2010, valde Gudrun Schyman att bokstavligen sätta fyr på 100 000 kronor. Feministiskt initiativ, partiet Schyman företrädde, fick uppmärksamhet. Men alla lät sig inte övertygas om att detta var det bästa sättet att synliggöra löneskillnaden mellan kvinnor och män. Samma år ville Stockholms socialdemokrater inte vara sämre på att skapa rubriker: Carin Jämtin och Iilja Batljan gjorde val-kickoff genom att lansera förslaget om en egen butler till stockholmarna som behövde mer tid till att älska, skratta och leka med barnen.Veckans lyssnarfråga kommer från signaturen Andreas N (är det talmannen som hört av sig till oss!?) som undrar hur det funkar i Riksdagen när en partiledare saknar riksdagsplats.David Druid och Katherine Zimmerman i politisk talkshow.I den nya podden möter du David Druid och Katherine Zimmerman som tidigare var kolleger i Morgonpasset i P3. Talkshowen är deras återförening. I podden hör vi också Ekots politiska reporter Lova Olsson och satirikern Moa Wallin från Tankesmedjan i P3.Producent: Sukran Kavak

Anders Varveus är grundare av den legendariska raveklubben Docklands, Frihetsfronten och svartklubben Tritnaha. Anders är en entreprenör och libertariansk aktivist som har engagerat sig sig hela livet för att verka för ett friare Sverige. På 90-talet var t.ex. svartklubben Tritnaha den drivande faktorn till att Sverige tvingades att ändra nattklubbslagar och att klubbarna numera får ha senare öppettider än till klockan 01.00. Anders har engagerat sig i allt från företagande till narkotikapolitik, flyktingfrågor, sociala regelverk och yttrandefrihet. Han och hans familj flydde ett förtryckande och kommunistiskt Ungern på 60-talet. Väl i Sverige formade han sina idéer och började engagera sig mer aktivt än politiskt. Anders Varveus gästar mig i loungen och berättar om flykten från kommunismen, uppväxten i "DDR Sverige" med ett mediemonopol och när ögondroppar var olagligt, Gudrun Schymans och Anders Borgs festande, rave som politiskt verktyg, Tritnaha, Docklands, olydiga shoppar och droger. Vi pratar också om vänskapen med Mats Hinze, även kallad OS-bombaren. Fascinating stuff! Ett måste att lyssna på detta avsnitt med ravelegendaren och liberala aktivisten - Anders Varveus. Gillar du LoungePodden? Stötta gärna på Patreon: https://www.patreon.com/taimaz Swish: 0761 401 401 ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️ Mer info på https://www.loungepodden.se   Följ Taimaz Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/ Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21 Youtube:  https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A   Följ @loungepodden på alla sociala medier! Instagram LinkedIn Facebook

Jenny Madestam och Marja Lemne möter Gudrun Schyman i ett samtal om den nya Klimatalliansen. Hur ser Schyman på risken att sno röster från Miljöpartiet? Vad kan hon lära sig av arbetet med Feministiskt Initiativ? Gudrun Schyman svarar på frågor och delar med sig av en klimatanekdot ur sitt eget liv: elbilen och lantliv. Schyman spånar också på vilka frågor som kommer bli stora under valrörelsen. Dessutom går Jenny och Marja igenom sina senaste böcker som de läst. Allt från deckare till politikerbiografier. Jenny är själv på väg att spela in sin kommande bok om kvinnliga politiker som ljudbok, men kommer Marja att lyssna när den kommer ut 8 april? Det och massa mer hör du i Madestam & Lemne! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om politiska vildar i riksdagen, partiledare som kämpar för att visa att de bryr sig om idrott och några av de mest uppmärksammade klädesplaggen politikerna burit genom åren. Nyligen kom nyheten att Feministiskt initiativ vill utesluta Gudrun Schyman för att hon vill starta ett nytt parti.När Schyman var ledare för vänsterpartiet valde hon själv att hoppa av och bli politisk vilde. Mikael Jansson, SD:s förre partiledare, hoppade av på grund av natofrågan och Amineh Kakabaveh, tidigare vänsterpartist, fick nyligen igenom flera förslag som politiskt vilde, i utbyte mot att hon släppte fram två socialdemokratiska statsministrar.Under OS har vår politiska satiriker Moa Wallin noterat att politikerna kämpar för att visa att de bryr sig om idrott och hon funderar på vad som döljer sig bakom den sportintresserade fasaden.Veckans lyssnarfråga handlar om politikernas kläder. Vår politiska reporter Lova Olsson går igenom några av  de mest ikoniska klädesplaggen politiker burit. Exempelvis den dåvarande miljöministern Andreas Carlgrens (c) skinnjacka i talarstolen, som ledde till missnöje i riksdagen. Mona Sahlins (s) vita skjorta när hon höll ett av Sveriges mest uppmärksammade offentliga försvarstal under Tobleroneaffären. Mest uppmärksamhet av alla politikers kläder fick Carl Bildts (m) sidenkavaj med råttmönster.David Druid och Katherine Zimmerman i politisk talkshow.I den nya podden möter du David Druid och Katherine Zimmerman som tidigare var kolleger i Morgonpasset i P3. Talkshowen är deras återförening. I podden hör vi också Ekots politiska reporter Lova Olsson och satirikern Moa Wallin från Tankesmedjan i P3. Producent: Sukran KavakExekutiv producent: Ulla SvenssonDigital redaktör: Petrina Hinas

Ebba Busch vann husstriden, Gudrun Schyman kan bli utesluten från Feministiskt initiativ, Sverige firar (på olika sätt) att pandemirestriktionerna är borta. Statsministern kör stridsbåt och slår fast att försvaret inte är ett särintresse. TV4 drog upp debattempot till max i partiledardebatten, och islamistiska krafter desinformerar om socialtjänsten. Veckopanelen med Ulf Dahlsten, ordförande i tankesmedjan Elders, Ann-Sofie "Soffan" Hermansson, renhållningsarbetare och Caspian Rehbinder, arbetsmarknadsansvarig på Timbro. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ebba Busch vann husstriden, Gudrun Schyman kan bli utesluten från Feministisk initiativ, Sverige firar (på olika sätt) att pandemirestriktionerna är borta. Statsministern kör stridsbåt och slår fast att försvaret inte är ett särintresse. TV4 drog upp debattempot till max i partiledardebatten, och islamistiska krafter desinformerar om socialtjänsten. Veckopanelen med Ann-Sofie "Soffan" Hermansson, Caspian Rehbinder och Ulf Dahlsten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Per-Ola har skallat en dörrkarm. Rickards bagge dog innan Rickard hann skjuta honom. När Per-Ola var liten hade han en docka som hette Putte. Nu är han äldre och menar att greta Thunberg är en Gudrun Schyman i miniformat. Rickard som fortfarande är imponerad av hur han låter tror att Per-Ola försvunnit. Per-Ola blir kränkt. Gästen Gölin Carina berättar på ett förtjänstfullt sätt om protesterna i Kanada. Allt från historia och kontext till deltagare och belackare. Rickard lyssnar andäktigt. Per-Ola gör små lösryckta inspel och kränker världsledare.www.bondepraktikan.eu Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Per-Ola har skallat en dörrkarm. Rickards bagge dog innan Rickard hann skjuta honom. När Per-Ola var liten hade han en docka som hette Putte. Nu är han äldre och menar att greta Thunberg är en Gudrun Schyman i miniformat. Rickard som fortfarande är imponerad av hur han låter tror att Per-Ola försvunnit. Per-Ola blir kränkt. Gästen Gölin Carina berättar på ett förtjänstfullt sätt om protesterna i Kanada. Allt från historia och kontext till deltagare och belackare. Rickard lyssnar andäktigt. Per-Ola gör små lösryckta inspel och kränker världsledare.www.bondepraktikan.eu

Esta semana en nuestra “Sección principal” os hablaré del director canadiense David Cronenberg. Responsable de películas como “La zona muerta”, “La mosca”, “Crash”, “Spider”, “Una historia de violencia” o “Promesas del este” entre otras. Además en nuestra sección “El callejón oscuro” os traigo esta semana a Boone Helm, conocido como “El caníbal de Kentucky”, un tipo violento y pendenciero que no dudaba en matar por el motivo más ridículo mucho antes de probar la sangre humana. Finalmente en la sección “¿Qué fue de?” esta semana os hablo de Gudrun Schyman, una política sueca que diputada del Riksdag entre 1988 y 2006 y que en 2005 fundó el partido Iniciativa Feminista que desde marzo de 2017 lidera junto Victoria Kawesa. Tiempos: Sección principal: del 00:04:27 al 02:27:38 Sección “El callejón oscuro”: del 02:27:39 al 03:14:06 Sección “¿Qué fue de?”: del 03:14:07 al 03:51:48 Presentación, dirección, edición y montaje: Asier Menéndez Marín Diseño logo Podcast: albacanodesigns (Alba Cano) Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

I första avsnittet av säsong två möter vi Gudrun Schyman för att diskutera pensioner, ett system som ska säkra vår framtid men som istället äventyrar den. Hur kan vi använda vår demokrati för att säkerställa ett systemskifte som tryggar en hållbar och säker framtid? Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Varför framstår man som mer progressiv och upplyst om man är avfärdande och hånfull mot den egna kulturen? Och hur kommer det sig att samma person å ena sidan kan varna för nationalism när den uppträder i västvärlden, men stötta nationalism när den kommer till uttryck i andra delar av världen. I en ny bok, med titeln Masohistic nationalism – Multicultural Self-Hatred and the Infatuation with the Exotic (Routledge 2021) beskriver sociologen Göran Adamson detta. Han visar även hur överdriven nationalism och självhatande nationalism delar vissa drag. Gemensamt för båda är tanken om den egna överlägsenheten gentemot andra kulturer. Nedan kan du läsa samtalet i en något nedkortad version.Välkommen Göran Adamsson till Rak höger!– Tack så mycket Ivar, det är mycket trevligt att vara här!Du har skrivit en ny bok som heter Masochistic Nationalism – Multicultural Self-hatred and the Infatuation with the Exotic. Den är alltså skriven på engelska och utgiven på Routledge. Vad är masochistisk nationalism? För det låter för många som en självmotsägelse?– Det var så här att för många år sen så funderade jag på begreppet nationalism och jag tänkte att det finns den här klassiska nationalismen, alltså människor som hela tiden vill göra fördelaktiga jämförelser mellan sitt eget land och andra länder. Alltså de vi kanske normalt kallar högerpopulister eller ännu värre fascister, rasister, nationalsocialister. Men det finns ett slags svensk åkomma, kanske inte bara i Sverige men framför allt i Sverige, där man i stället är pigg på att ägna sig åt att jämföra sitt eget land ofördelaktigt med andra länder. Man kan ta namn som Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Morgan Johansson. De har som ett tics och säger ”Se hur kvinnor har det i Sverige”, ”Se hur homosexuella har det i Sverige”. Och så har man Pride-festivaler och så vidare för att hävda deras rättigheter. Men jag tror att mycket av det här är ganska överdrivet. Så jag googlade helt enkelt på begreppet ”negativ nationalism” på engelska och det dök upp i en underrubrik i en essä och den var skriven av ingen mindre än George Orwell. Nu tänker jag inte ägna mig åt paralleller mellan honom och mig själv, det vore patetiskt, men i den här essän som heter ”Notes On Nationalism” så lägger Orwell ut texten om exakt det som jag med min synnerligen begränsade hjärna hade funderat kring. Nämligen den västerländska traditionen inom det som Orwell kallar överklass, eller övre medelklass-vänstern i London och så vidare. Där de inte kan låta bli att jämföra sin egen kultur och tradition ofördelaktigt med andra länder. Han har ett begrepp som är ännu intressantare, nämligen ”transferred nationalism”, alltså ”överförd nationalism” eller ”exporterad nationalism”. Med överförd nationalism menar han människor som beter sig exakt som klassiska nationalister, det är bara det att föremålet för deras idealisering och romantisering och politiska ömhet inte är här utan over-seas, som Orwell säger. Till exempel människor som tycker att Turkiet är fantastiskt och som kan gå loss om deras historia och identitet utan att någon säger ”Hallå, är inte det här samma sak som det högerextremister gör?” Det är ingen som ser likheten. Orwell säger att de kan vara hur aggressiva, hur naiva, hur hämndlystna de vill å andra kulturers vägnar, ”because it is not seen as such”. Alltså samma typ av politiska romantik fast någon annanstans.– Vad jag gör är att jag försöker föra ihop de här begreppen. Jag försöker kombinera ”negativ nationalism” med ”transferred nationalism” och då hittade jag på begreppet ”masochistisk nationalism” på svenska. Alltså en lust eller politisk attityd där man inte kan få nog av andra kulturer och man drar sin egen kultur i smutsen samtidigt som man idealiserar andra. För det är chict och trevligt. Man kan föreställa sig middagar på Söder i Stockholm, och inget ont om Söder, det är en fin stadsdel, där folk sitter och skålar och uttrycker sig överlägset förklenande om Sverige på tusen och ett sätt och alla sitter och nickar, fast alla vet att det bara är påhittat. Det är en viktig aspekt i begreppet masochistisk nationalism. Det är inte av sexuell natur men det har ändå parallellen att det är människor som frivilligt ingår i en självspäkarattityd, vare sig det handlar om den egna kroppen eller om den egna kulturen och nationen. Det är en kollektiv förödmjukelse där man domineras antingen av andra personer eller som jag pratar om, andra kulturer. Och man får en kick av leken som är fiktiv. Det är det som gör det så spännande, att man bara håller på med detta på samma sätt som att se en skräckfilm och äta popcorn. Det är samma grundattityd hos en fullständigt förvirrad vänster som har gjort det här till en aktivitet.Det finns en intressant ådra här som har kommit till uttryck den senaste tiden. Det är det här du kan ta personer som Özz Nûjen eller andra kurdisk-svenska debattörer. Han är komiker men eftersom han inte är rolig så kan man kalla honom för debattör. De är väldigt kritiska mot svensk nationalism, till exempel Sverigedemokraterna. Och invandringsmotstånd är hemskt. Mycket av det som Özz Nûjen har gjort handlar om att dekonstruera svenskhet, samtidigt som han ger uttryck för en otroligt stark kurdisk nationalism. Det här är något jag har reflekterar själv över tidigare. Jag kan en del IRA-låtar utantill och jag har vänner som också kan det. Och det är lite kittlande för det är irländsk nationalism. Man anser att det är ett förtryckt folk och irländare finns längst bort och det är engelsmännen som har förtryckt dem så du kan använda den postkoloniala linsen på Irland. Det är inte okej om det är engelsk nationalism, svensk, amerikansk, eller tysk. Men det är okej om det är kurdisk, palestinsk eller irländsk nationalism.– Precis. Den här typen av exotism, det föresätter att den här kulturen är tillräckligt avlägsen och England funkar inte men Irland kan jag tänka mig funkar. För vi kan mindre om det helt enkelt. Orwell har en bok som heter The Road to Wigan Pier, en fantastisk bok, som handlar om hur de intellektuella romantiserar arbetarklassen och gruvarbetarna i mellersta England. Han skriver ”I know enough of the working class not to idealize it”. Han menar att vad som förutsätts för att hålla på med den här typen av fjantig idealisering är att man har en kollektivistisk syn, vare sig det handlar om arbetarklassen eller gruvarbetare. Eller människor från avlägsna avlägsnar kulturer – för vet man tillräckligt om dem fungerar inte den här typen av idealisering. Jag har en formulering i min förra bok som heter Svensk mångfaldspolitik. En kritik från vänster som handlar om att ingen skulle säga att belgare är fascinerande. Ingen skulle få för sig att säga det för vi ser belgare som distinkta individer och om någon skulle säga det så skulle man fråga ”Men har du träffat alla belgare då?” För det kan finnas belgare som inte är fascinerande. Men gäller det en avlägsen kultur, som Jemen eller till och med Syrien så kan vi gå loss i enorma stereotyper och tro att vi kommer undan för att de är positiva, men de är stereotyper lik förbannat. Det är som att säga att man tycker mer om hundar än om katter. Det är en extremt kränkande, överklassig, nedlåtande attityd.Vi har varit inne på att man kan få en väldigt förminskande attityd så att man ser den andre som autentisk och exotisk, den ädle vilden och så vidare. Men man ser också det egna som någonting dåligt och man vill ta avstånd på olika sätt. Du tar upp några exempel, som när Mona Sahlin höll ett tal i början av 2000-talet om att ”Vad har vi svenskar egentligen, vi har bara midsommar och sådant töntigt men ni har historia och kultur”. Och Fredrik Reinfeldt som sa 2006 när han precis hade blivit statsminister tror jag, att ”Det ursvenska är barbariet, all utveckling har kommit utifrån”. När du står och håller ett tal kanske det inte får några stora konsekvenser. Men du tar upp det här fallet när en asylsökande som hade fått avslag mördade en mamma och hennes son och du jämför med Anton Lundin Pettersson som mördade flera på en skola i Trollhättan, och han hade han främlingsfientliga motiv. Det blev en stor grej, statsministern åkte till Trollhättan och det mobiliserade människor mot rasism. Faktum är att det ledde till att jag fick hot från AFA och fick sätta larm på min lägenhet, för de gick ut och sa att det var mitt fel att Anton Lundin Pettersson gjorde det här. Men där fick det konsekvenser i hur vi pratade om det. När någon i majoritetsbefolkningen blir attackerad av rasistiska motiv så är majoritetsbefolkningen fortfarande den starka parten även när man är ett offer. Den masochistiska nationalismen ger logiken att ”Det där är inte något vi ska hänga upp oss vid och bli kränkta av kollektiv”. Men om någon som tillhör majoritetsbefolkningen gör någonting liknande av främlingsfientliga motiv mot medlemmar i en minoritet, då är det någonting som vi inom majoritetsbefolkningen måste hantera. Då påbörjar vi processen och terapin och ska be om förlåtelse.– Ja. De här de här två människorna som blev dödade i Västerås, de hette Carola och Emil Herlin. Hon var läkare och de var inne på Ikea för att plocka några köksgrejer. Han var läkarstudent och hade precis påbörjat sina studier. De är i princip okända. Jag skriver att man betraktar nästan det här dådet som något genant som man bara ska glömma, det störde bilden på något vis. Men när det gäller det som hände i Trollhättan, som naturligtvis var lika fruktansvärt, blev det manifestationer med levande ljus och Facebookgruppen med hundratusentals som skrev under.– Om man ser det från ett liberalt perspektiv så handlar båda fallen om två eller flera oskyldiga individer som blir mördade på ett brutalt vis. I båda fallen, och det menar jag är lätt att bevisa, kan man bevisa att det handlade om hatbrott. Mannen som mördade Carola och Emil Herlin på Ikea i Västerås hade tydligt sagt att han ville ge sig på några svenskar och det var för att han har fått avslag på sin ansökan. I det fallet var det tydligen inte att hatbrott. Men när det handlar om svenskar som gör något mot andra så är det ett hatbrott. Till saken hör också att i den här definitionen av hatbrott så var svenskar exkluderade. Vi var inte med ens i den juridiska definitionen fram till om det var 2006, jag minns inte exakt. Det gör saken ännu mer häpnadsväckande om man ska prata om människors lika värde.– Sverige utmärker sig på det märkliga viset att vi tycks anse att svenska liv av någon anledning är mycket mindre värda än migranters liv och det finns en massa fall som är av liknande art. Man kan vidga detta också, det verkar som att liv som spills av människors från västvärlden är mindre värda än liv som spills av människors från främmande kontinenter. Det är en aspekt av det Orwell kallar för ”transferred nationalism”. Hjärtat börjar bara att slå riktigt ordentligt när det handlar om kulturer vi inte vet något om.Varför får vi den här masochistiska nationalismen?– Du ger min möjlighet att ta upp den kille som jag alltid tar upp när jag ger intervjuer. Det är en bekant som heter Rumy Hasan. Han har skrivit en bok som heter Multiculturalism: Some Inconvenient Truths. Det är en fantastisk bok och han ställer precis den här frågan du är inne på. Han menar att det kan delvis bero på, det som han kallar ”the western liberal postcolonial sense of guilt”. Alltså den västerländska postkoloniala skuldkänslan. Man tycker att nu har vi varit så jävla taskiga så länge och det spelar ingen roll att vi som lever nu inte har gjort någonting dumt och det spelar heller ingen roll att Sverige i princip aldrig har ägnat sig åt kolonialism, vi kan ha postkoloniala studier vid Malmö universitet ändå för det är så bra. Självhatet, självföraktet gör att det nästan blir sant. Skammen gör att det nästan blir sant.Jag upplever att du sätter fingret på något i boken, att det är en ideologi som finns på alla olika nivåer. Du kan gå till de rikaste, till de fattigaste, till en etnisk svensk och till en med utländsk bakgrund, och folk är medvetna om att det är så här vi tänker på svensk identitet och svenskhet, delvis i alla fall. Det finns även i många andra västerländska kulturer men med lite olika förtecken. Det gör att man kan komma undan med vissa saker om du tillhör en minoritet. Något du också tar upp är den här njutningen. Man ser sig själv som överlägsen den man behandlar som bättre?– Just det, det är det diaboliska. Jag har hållit på med den här boken i många år och hade inte förstod att det finns en bockfot eller örnklo mitt bland allt den här tårögda humanismen. Men det finns ett slags överlägsenhet i det här. En typ av överlägsenhet är att man ger sig själv skulden för allt som pågår. Då betraktar man människor från andra kulturer, det kan handla om ett terrorbrott till exempel, som automater. De har ingen autonomi, de kör en truck genom Drottninggatan i Stockholm för att de inte hade något val. De var frustrerade helt enkelt. Och så menar vi att skulden ligger hos oss i väst. Där finns bockfoten, nämligen att vi är de som är autonoma medan människor från andra kulturer inte har något självbestämmande. De är i princip inte människor, om man med människa menar en varelse som kan fatta egna beslut, så kan ju Akilov låta bli att köra den där trucken och döda människor. Det finns något storslaget i den där underkastelsen, och i det vi tillmäter dem när vi menar att de saknar valmöjligheter. För fyrtio år sedan pratade om att man ägnade sig åt Saken med stort S. Där finns samma osjälvständighet som vi idealiserar och som får oss att bli tårögda och det är obehagligt. Precis som du säger innebär det att vi fråntar de här människorna autonomin vilket är en fruktansvärd förolämpning men det är förklätt till tolerans. Det är en bluff och bedrägeri av kolossala proportioner.– Det finns en annan aspekt som också är obehaglig. När vi slår vår egen rygg och attackerar oss själva, hela tiden är missnöjda och kritiska mot vår egen kultur, får man ställa sig frågan: Vad är drivkraften bakom samhällelig, politisk och social utveckling? Det är inte att man alltid är stolt och slår sig till ro, sitter och petar sig i naveln. Nej, drivkraften är att man ständigt utsätter sin egen kultur för en falkblick och alltid är missnöjd och att det bör bli bättre, att vi måste utvecklas. Vi måste ha bättre källsortering, kvinnors rättigheter måste bli bättre, kommunikationen, infrastrukturen och demokratin måste bli mer transparent. I missnöjet och självhatet ligger den här örnklon: Det är drivkraften för samhällelig utveckling.– Självkritiken kan vara en drivkraft och det finns något lömskt i självhatet. Om vi vänder på detta och kollar på hur många västerlänningar betraktar främmande kulturer. Man säger ”People from Syria, people from South Africa, they are so proud”. Vad blir konsekvensen av den här romantiseringen? Kanske att vi någonstans tycker att vi låter dem vara stolta för det gör dem passiva. Kulturer som hela tiden talar om att de är så stolta, det kanske är så att de har inte så mycket att vara stolta över. Det enda de har är sin tunna, desperata självgodhet men under den finns ingenting. Den här stoltheten kan vi inte visa för oss själva för det skulle kanske vara förödande för hela den framtidsorienterade kultur vi lever i. Vi låtsas vara toleranta och ödmjuka men i grund och botten är vi utvecklingsmonster och lämnar alla de här stolta kulturerna bakom oss där de hör hemma, så blir vi inte utsatta för deras konkurrens heller.Det finns en norsk sketch, Team Antonsen hette komikergruppen, det var Atle Antonsen, Bård Tofte Johansen, Harald Eia, och någon till. Man kan söka på “Et spørsmål om respekt” på Youtube. Den handlar om en pakistansk invandrare till Norge, som sitter i en fiktiv talkshow. Han kräver respekt från omgivningen. Då säger programledaren på det norska försynta sättet att ”Det känns som att det är viktigt för dig att få respekt och så där?” Då svarar Harald Eia som den pakistanske invandraren att ”Jo, men alla länder med lågt BNP måste få respekt, annars kan det sjunka under en nivå och då dör man”. Det är lite det du är inne på. Länderna som har den masochistiska nationalismen och samtidigt en överlägsen känsla, ofta har det funnits en koppling till imperialismen också. Alla vet att engelsmännen är överlägsna så då kan de vara självironiska, för de har världens största flotta. I Sverige har vi inte varit utsatta för någon invasion, vi har inte haft en extern chock mot vår nationella identitet. Det finns en konstig blandning där av imperialismen där man är trygg i sin överlägsenhet så man behöver inte visa upp den på samma sätt. ”Absolut, ni skottar kan ha lite självständighet, vi engelsmän har hela världen”.– Det du säger är intressant och viktigt. Om man är oerhört trygg som du säger och tvärsäker och fullständigt övertygad om sin förkrossande överlägsenhet gentemot andra kulturer, då blir man kanske lugn och lågmäld. Man kan uttrycka det som att man är så arrogant att man inte ens behöver höja rösten. Jag skriver någonstans att det som för 99 % av jordens befolkning är själva grundvalen för ens existens, nämligen huset man bor i och omgivningen och den egna kulturen, det betraktar den här överklass- eller medelklassvänstern som rasism. Man har blivit så förandligad att man har lyft ifrån det som för normala människor det liv man lever. Man ser ner på sin egen kultur med ett överlägset leende och betraktar allt det som är viktigt för nästan alla som någon typ av främlingsfientlighet. I den här självkritiken finns också en oerhörd arrogans menar jag. Jag har som exempel de här jetsettande expatrioterna, de som jobbar för FN eller EU och flyger runt och som tittar ner på 99 % av jordens befolkning som inte måste förnya sitt pass var sjätte månad. Man tittar ner på dem med ett överseende leende och det är en elitism för de flesta människor lever inte så. För de flesta människor är begreppet rasism ganska konstigt, även om det pådyvlas arbetarklassen nuförtiden.Du var inne på det med Rumy Hasans tanke, att vi har en postkolonial skuldkänsla. Direkt efter andra världskriget skrev Herbert Tingsten och många om att nationalism var anledningen till andra världskriget, så nationalism skulle vi motverka. Till exempel Sven Lindqvist med Utrota varenda jävel, han menade att vi hade en generalrepetition i kolonierna för vad vi som den västerländska civilisationen utförde med Förintelsen. Så i den västerländska civilisationen och det som ledde fram till andra världskriget, det fröet finns i allting som föregick det. Därför måste vi hela tiden vara vaksamma på Hitler inom oss själva och på fascismen om man tänker sig den som en evig kraft, som på något sätt kan dyka upp när som helst. Då blir den masochistiska nationalismen att det är vi som kan vara farliga. Om någon ur majoriteten blir hatmördad är det inte ett problem för det kan inte släppa loss Hitler i oss. Men som Trollhättan-mördaren eller Breivik – det kan återigen släppa loss demonen. Vi har hela tiden den här rädslan för det vi ser som oss själva och det västerländska, medan andra kulturer är fria från den här förbannelsen så då kan man nästan känna avundsjuka. Där kan man föra över de nationella känslorna som Orwell och du tar upp i din bok. För det känns säkert, då kommer du inte framkalla 1933 genom det.– Det är ungefär som att man skulle säga att turkisk nationalism är ofarlig för att det inte framkallar 1933, men den kan kanske framkalla något annat som är nästan lika illa som 1933. Men det här är inget jag berör i min bok, det borde jag kanske ha gjort. En aspekt i den masochistiska nationalismen är en hårresande kritik mot nationalism som sådan. Om man är nationalist så ser man hur nationalism sömlöst övergår i rasism, fascism, nationalsocialism, islamofobi och så vidare. Parallellerna går på en bråkdels sekund. Habermas, den tyske sociologen, skriver väldigt upplysande om det här. Han säger att det som för somliga är en oundviklig inom nationalismen – nämligen nationalsocialism – det ser han bara som en potentiell risk. Det är definitivt inte en sömlös övergång. Det är ungefär som att säga att socialdemokratin lätt kan glida över i stalinism, det är ingen som skulle påstå något sådant. Men när det gäller nationalism och problem på högerkanten är vänstern så villig att begå den här typen av hårresande politiska krumbukter och vägrar se de enorma politiska hindren som finns på vägen. Vad Habermas säger och vad jag också säger är att nationalismen som sådan, om vi tänker oss en svensk mild nationalism, inte är allierad på något sätt med fascism. Den är egentligen fascismens motsats på så sätt att nationalismen är grundvalen för ett modernt samhälle och för demokratier. Nationen som ram möjliggör allt, hela den modernitet som vi enas kring, som är bra. Alltså kvinnlig rösträtt och byråkratier. Max Weber pratar om det här också, att han ser nationalismen som ramen för ett modernt och civiliserat samhälle. Man kan lätt göra övergången till globalismen hos en del av vänstern. Man vill riva nationsgränserna för vi är alla människor, och allt är fritt och äkta och autentiskt. Min fråga till dessa utopister som jag kallar dem är: Vad bygger vi samhället på? Förutom transnationella företag, förutom nyliberalism, förutom avreglering? Om man tar en sak som feminism eller kvinnors rättigheter, hur ska vi kunna hävda dem om vi inte har nationalstater att göra det inom?Med din bok och en diskussion som har kommit på senare år skulle jag ändå säga att sådana där uttalanden som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin gjorde, den typen av reflexiv självkritik och absurda uttalanden om den egna kulturen, är något vi har rört oss från. Människor idag känner sig kanske inte lika självsäkra på svenskars position i Sverige, det svenska språkets position i olika delar av landet. Om vi tänker oss nationalism som en grund för en väldfärdstat och att vi känner samhörighet så kan man säga att idag är Sverige ett otroligt heterogent samhälle. Många delar på territorium men det är inte självklart att alla skulle vara svenskar i någon egentlig mening eller att alla skulle känna samhörighet med varandra. Om du frågade någon 1980 och de gav uttryck för de här reflexiva tankarna, ”Men vadå, Sverige är väl ingenting att stå efter. Det är mycket bättre i andra länder”. Det var ett uttalande som kanske inte hade så stora konsekvenser. Men idag kan det ha det för människor för vi befinner oss i ett land som präglas av mycket mångfald. Det finns många skolor där nästan ingen pratar svenska hemma. Så vi har en ny situation och jag ser den här diskussionen du tar upp i boken som ett slags uppgörelse med den här överlägsenhetskänslan som tar sig uttryck i självspäkning.– Jag kom att tänka på när du pratade att jag tycker om att gå unt på kyrkogårdar. Jag gör det ofta och läser namnen, framför allt deras yrken. Alla de här människorna som kom före oss, som har gjort Sverige så bra. Jag kan ibland känna mig lite moloken för jag undrar vad är det vi sysslar med just nu? En del hade yrken som inte finns längre. Allasammans drog försiktigt, sakta men envetet och jävligt tålmodigt åt samma håll. Det var det de gjorde och det var lite det som var poängen. Det säger Tage Erlander i ett tal som sossarna inte vill veta av. Han säger att det som gör Sverige så unikt och framgångsrikt är att vi alla är så lika och arbetar för samma mål. Där var vi helt enkelt. Det fanns ingen mångfald på den tiden utan alla strävade efter samma mål. Det skulle bli renare, friskare, snabbare, mer jämlikt, mer demokratiskt och det blev det faktiskt också under 1900-talet. Här kanske jag poppar upp som en gammal gråsosse men jag tycker att det finns många fantastiska aspekter i den gamla klassiska socialdemokratin och vänstern. Men nu har vi ett samhälle, som du helt korrekt påpekar, där människor kommer från Sverige och lever i Sverige från alla möjliga olika länder och kulturer. Jag klandrar dem inte, man lever i sin egen kulturs vägnar. Men det innebär att alla de här människorna drar åt olika håll. Den svenska staten, det svenska samhället, där finns det människor som drar åt alla väderstreck samtidigt. Det finns ingen samlad riktning. Det är nästan som en dragkamp. Om man med samhälle menar någon form av sammanhållning där man litar på varandra och har solidaritet, som inte sossarna använder längre, så är frågan vad Sverige är och vad Sverige kommer att bli.Jag är lite yngre än vad du är men vi är uppvuxna i ett land med en tillit till statens institutioner. Men många av de här löftena om att vi lever i en gemenskap, gör din plikt, kräv din rätt och så vidare, men så läser man i tidningen om en Ica-butik som blivit rånad 40 gånger. Eller våldtäktsmannen som får 840 000 från staten i skadestånd för att det visade sig att han kanske var yngre än 18 år. Man har en känsla av att man inte längre har den här samhörigheten eller tilliten till de statliga institutionerna. Jag hade Andreas Johansson Heinö här som gäst och för tio år sen eller så pratade han om att vi kanske behöver mer nationalism för att överbrygga skillnader, och nu vill han inte längre säga det för han tycker att ordet är för belastat.Vi försökte reda ut det där, var vår meningsskiljaktighet fanns. Om man kollar på historien så har nationalism fått ett väldigt dåligt rykte, skulle jag hävda. Jag vet att George Orwell kallade sig själv patriot snarare. Jag menar att mycket av det som vad 1800- och 1900-talets stora konvulsioner och katastrofer berodde inte på nationalism utan på imperialism. Tysklands nationalsocialism och Hitler, det de gjorde var att expandera och utrota andra folk. Om man tittar på dansk nationalism så har de inte behövt expandera, i alla fall inte sen de fick spö vid Stora Bält. De har inte behövt invadera Sverige eller Norge för att vara nationalister. Redan på 1940- och 50-talet började man säga att den här känslan av att tycka att det egna landet var bra, att känna stolthet och sånt som var självklart för många, var något diaboliskt. Men snarare är det kanske att åka till Afghanistan och försöka bygga upp ett land enligt västerländsk modell, den sortens imperialism som är ett problem och har varit ett problem länge.– Det du säger faller väl in i ett klassiskt konservativt tankemönster. Jag är nog inte helt enig med dig.Jag tänkte att du inte skulle vara det.– Nej, inte riktigt. Jag tror att du och jag är eniga i nästan allt men jag tror däremot inte att man kan säga att nationalsocialismen till sin grund skulle vara imperialistisk. Jag tror att det är något så enkelt som en perversion, eller egentligen en återvändsgränd för nationalism. Alltså när nationalismen löper amok. I den nationalistiska ideologin som kan övergå i nationalsocialism ryms också den imperialistiska tanken, men jag tror att grundtemat för Hitler eller Mussolini och andra är en nationalistisk ideologi. Men jag menar ändå det finns en avgrund mellan en modern, återhållsam, balanserad, inkluderande, som man ska säga hela tiden, nationalism…Det säger till och med talibanerna nu, att de har en inkluderande islamism. Det sa en av deras talespersoner. Då kände jag att det har gått för långt. Talibanerna hänger med i hur du låter på Twitter.– Det visste jag inte, jag har blivit anklagad för mycket men nu kan jag också bli anklagad för att vara taliban!Varsågod!– Bara slafsa i er! En sak som jag tycker är lite märklig är att man vill hela tiden välkomna människor från andra kulturer in i det svenska. Då frågar sig jag, vän av ordning, vad är då det svenska? Vi måste välkomna dem, men i vad? För det svenska finns ju inte? Ska vi välkomna dem i något som inte existerar? För vi har gjort det till en blodssport att förringa och ignorera allt svenskt. Vi kan ingen historia, vi blickar tomt in i framtiden. I min förra bok försökte jag vara lite rolig och skrev ”Ska de läsa Fröding när vi tror att det är en ostkaka?” Hur ska de kunna känna en tillhörighet till något vi själva struntar i, eller inte bara struntar i utan som vi i princip uppmanar alla att ignorera? Jag har undervisat i SFI för länge sen och då pratade jag med elever, framför allt muslimer men även en del från forna Jugoslavien. De sa att det är märkligt att ni inte bryr er om era egna rötter. Vi springer omkring och ignorerar den svenska flaggan och kulturen av något slags total missriktad hänsyn mot människor från andra kulturer, som tycker att det är naturligt att vifta med den svenska flaggan och hylla den egna kulturen. Det innebär att den masochistiska retoriken inom det multikulturella entouraget, det är som ett slags autistisk pingpong inom medelklassakademin där man är hänsynsfull och tolerant och finkänslig mot varandra. Men det är som ett slags påhittad finkänslighet för människorna man tror är i behov av denna finkänslighet och som skulle bli förtvivlade om man inte höll på med den, de struntar fullständigt i den. Och det är värre än så, de tycker att det är konstigt att vi inte kan gå på som danskarna och norrmännen med sina flaggor. Jag tycker att det är teman som går igen om och om igen i hela den här debatten. Lik förbannat kan man ha projekt och konferenser kring det, men vad det har med verkligheten att göra står skrivet i stjärnorna.Jag tänkte att vi inte skulle hålla med varandra, för jag tror att jag har mer positiva tankar om nationalism än vad du har. Rudyard Kipling hade ett känt citat ”What do they know of England, who only England know”. Det skrev Orwell om också, att om du bara känner till England så vet du inte att du är beroende av hela det brittiska imperiet. För att känna England och förstå England måste du förstå imperiet och vara en del av den stora världen. Så om du blir för nöjd med din lilla plätt på jorden vet du inte heller vad den här värd. Jag älskar Sagan om Ringen och det är som med de små hobbitarna i Fylke. De vet inte ens om att det finns utbygdsjägare som vaktar deras gränser. De känner inte till det, de föraktar utbölingar och är rädda för dem, de vet inte att utbygdsjägarna skyggar dem. Den där t-shirten du köper produceras av fattiga människor som jobbar för en spottstyver under hemska förhållanden i Bangladesh och att tro att du är frikopplad från det systemet stämmer inte. Poängen är att du måste känna världen för att förstå ditt eget. Men där finns ingen masochism utan en nyfikenhet. Om man tar den postkoloniala litteraturen, till exempel Edward Said, så var han inte intresserad av de orientaliska kulturerna som hade skildrats utan av att kritisera dem som hade åkt dit och lärt sig språket, bott där och ”gone native” så att säga, och säga ”Titta, de hade koloniala attityder”. Det var givetvis sant men de var också genuint intresserade och en del av kulturerna, på ett sätt som postkoloniala aldrig har varit för de har varit intresserade av att göra upp med väst. Det finns en provinsiell attityd för å ena sidan är man för intresserad av allt det främmande men å den andra är du inte tillräckligt intresserad, utan du vill ha Disney-versionen av den andra kulturen, en tillrättalagd version av den.– Menar du vänstern?Ja, eller alla som har den här masochistiska attityden till det egna samtidigt som de höjer upp till exempel de äkta kulturerna som befinner sig långt borta. Det är så häftigt med en maorier som gör sin haka-dans till exempel. Men du är inte intresserad av problemen med alkoholism hos maorierna. Du tycker att det är fantastiskt att inuiterna har så många ord för snö men du är inte intresserad av hur många mord som begås på Grönland. Du har inget genuint intresse utan du använder de andra för att slå på dig själv.– Du sätter fingret på något oerhört känsligt och det är ett klockrent exempel på romantiseringen som den här medelklassvänstern inom akademin och journalistiken ägnar sig åt. Det som kallas ”boutique multiculturalism”, jag tror att det var Rumy Hasan som använde det också. Alltså när det handlar om kryddor, det indiska är så kryddstarkt och färgrikt, men då säger jag som den festförstörare jag är att det färgsprakande kanske är ett inbördeskrig. Det färglösa som vi ser i väst, det är så tråkigt och händelsefattigt, det kanske bara är ett annat ord för att vi har väloljade, tysta, supersnabba och korrekta byråkratier som spinner som en katt dag och natt. Det kanske inte är färgsprakande men det är bättre.Jag tänkte att vi kan avsluta med vad du ser som en väg framåt. För att inte fastna i en narcissistisk nationalism men inte heller en masochistisk – hur ska vi ta oss vidare?– Min bok är uppbyggd kring 23 teman där jag visar att de jag kallar klassiska nationalister och de masochistiska nationalisterna, de är dödsfiender och skulle inte stå ut med att dricka kaffe tillsammans i mer än en minut. Men jag menar att under ytan så säger de i princip samma sak. Det är bara att den enes ömhet gäller det egna landet och den andres gäller en annan kultur. Men vad de delar, menar jag, är en fullständig likgiltighet för det man kallar politiska principer. En multikulturalist kan älska konst när den riktar sig mot väst och försvarar konstnären med full kraft. Men om vi tar Mohammed-karikatyren och Lars Vilks så gör multikulturalisten en helomvändning och tycker att konstnären ska fängslas. Det finns motsvarande exempel på högersidan. Det fanns en kvinnlig SD-ledamot som gick igång på någon muralmålning som innehöll ett kvinnligt underliv och när det är en muralmålning är det kanske inte jätteerotiskt. Men hon sa i riksdagen att den här kvinnliga konstnären borde hamna bakom lås och bom. Men hade det handlat om Mohammed-karikatyrerna eller Dan Park skulle hon vara passiv eller försvara dem med full kraft. Men jag menar att båda attityderna är spegelbilder av varandra. Ingen av de båda extremisterna är intresserade av principen när det gäller konstens frihet, nämligen att man ska också hävda konstnärlig frihet när det gäller konst man inte tycker om, och kanske framför allt då. Rosa Luxemburg säger att ”Freedom is only freedom for those who say things other people do not wish to hear”. Det handlar om att man hävdar friheten för dem man inte uppskattar, som är ens motståndare. Det är det som definierar ens inställning. Här tycker jag att både högern, och då går vi långt utanför dina domäner, och vänstern begår samma fel. Man bör hävda liberala politiska principer – konstens frihet som princip. En princip innebär då att man hävdar det oberoende av vem som säger det och oberoende av social, politisk eller religiös kontext. Den klassiskt liberala ideologin innehåller svaret på hur vi ska ta oss ut ur den självbelåtna politiska förvirring som jag menar både högern och multikulturalisterna ägnar sig åt. En återgång till klassisk liberalism, John Stewart Mill skulle man kunna säga. Jag är ingen politiker men om man skulle ha en väg ut så menar jag att den finns i den klassisk liberalism där man till varje pris hävdar politiska principer. Det som jag hävdar för mina åsiktsfränder gäller också dig och alla andra. Det handlar om principer och inget annat.Stort tack Göran Adamson för att du var med i Rak höger!– Tack så mycket, det var mycket trevligt att prata med dig!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I det tjugofemte avsnittet träffar jag Gudrun Schyman. Gudrun har ett imponerande CV och är bland annat Socionom, politiker och opinionsbildare. "Engagemanget i samhällsfrågor ökar, men förtroendet för riksdag, regioner och fullmäktige minskar, samtidigt som allt färre söker sig till politiska partier. I det här glappet så frodas allt möjligt på temat "politik är skit". Där frodas bland annat vaccinmotstånd, sekteristiska rörelser och fascistiska rörelser. Därför tycker jag att det är viktigt att vi reflekterar och diskuterar kring hur vi kan minska det här glappet och vitalisera demokratin." Temat för dagens avsnitt är feminism

I Stundens Hetta diskuterar vi aktuella händelser och situationer som berör oss alla. I veckans avsnitt rapporterar Martin, Kalle och Martín om: Det post-politiska tillståndet och Liberalernas vändning i regeringsfrågan, att Gudrun Schyman vill att FI ska byta namn till Klimatinitiativet, och att nationalister i Europa inte kommer överens. Stötta gärna oss på vår Patreon!Handla gärna i vår Webshop! […]

I det här avsnittet av Utrikespodden pratar vi om Storbritanniens nya säkerhetsstrategi, fredsprocessen i Afghanistan, och Zebulon intervjuar Gudrun Schyman om feministisk utrikespolitik. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Få svenska mediapersonligheter har varit så hyllade och få har fallit så djupt som Joachim Berner. Efter att gjort succé GP, blivit helgonförklarad på DN så skulle han lyfta Expressen. Resultatet blev platt fall, upplagan gick i botten, rättegång mot Gudrun Schyman, anklagad för sextrakasserier och till slut ratad som blivande chef på Sveriges Radio.Mediadrevet var under en tid enormt och själv valde han att tillbringa lång tid som mer eller mindre eremit. För något år sedan kom han ut med boken ”Den förlorade sonen”.Vi snackar också om att ha total hybris, att vara både vänster och höger, att Sven Wollter pissar rött, våga stå upp för sin sak, Göteborgsandan och korruption, politiska skitstövlar, om att förstå Benny Fredriksson och tarokort nummer nio. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

EABT eller Angry Foreigner som han också heter är satiriker och multimedial journalist som är född i det forna Jugoslavien och uppvuxen i Sverige. EABT och Navid pratar om när EABT var med på Hur kan vi live i Malmö i januari 2019 och samtalade med Gudrun Schyman och Malcolm Kyeyune om det politiska klimatet i Sverige och vilken kritik han fick efteråt. De pratar också om klassförakt, fin och fulkultur och vad som menas med begreppet kulturell autism. Se det första samtalet med EABT i Hur kan vi här: https://www.youtube.com/watch?v=Dul_qlV7k3k Se samtalet mellan EABT, Gudrun Schyman och Malcolm Kyeyune från Hur kan vi live här: https://youtu.be/ewDqf1J0fv8 EABT sociala medier https://www.youtube.com/user/EnArgBlatteTalar Bli Patreon och stötta Hur kan vi? på valfri summa per månad på www.patreon.com/hurkanvi Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta på en engångssumma så swishar du på: 123 124 77 33 Följ Hur kan vi? på sociala medier Instagram: @hurkanvi YouTube: https://bit.ly/36hHqcS Följ Navid på Sociala medier: Instagram: @navidmodiriofficial Twitter: @modiri_navid Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på www.hurkanvi.se.

Niclas Löfdahl (idag Magnus Johansson) har inte haft ett lätt liv. Han har benämnts vara Sveriges farligaste man. Han har varit gängledare. Han har skickat en brevbomb till Sveriges justitieminister och varit på väg att skjuta Gudrun Schyman. Han har suttit inlåst i över 20 år. Från klass 1 anstalter till rättspsyk. Niclas Löfdahl har suttit inlåst i en säkerhetsbunker på den rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Han fick inte träffa andra intagna. Maten slussades in till honom på samma sätt som man matar lejon på djurparker så att han inte kunde komma åt den som lämnar hans måltider. Och då han finns med på EU:s terroristlista håller hela tiden Säpo koll på honom. Han har varit vårt lands mest bevakade person. Han har grovt misshandlat 78 människor bakom murarna. Men för 6 år sedan hände något helt oförklarligt. Den mannen som ingen läkare, vakt eller psykiatriker någonsin kunnat hjälpa eller bota står helt plötsligt där i cellen totalt förvandlad. Vad var det som hände? Det här är Niclas Löfdahl.

Först var hon partiledare för Vänsterpartiet och sen för Feministiskt initiativ, som hon också var med och startade. Dagens gäst är Gudrun Schyman och ämnet är feministisk politik. I en tid då de flesta kallar sig feminister tenderar begreppet feminism att bli något urvattnat. Vilka frågor engagerar den politiska feminismen idag? Hur bedriver man en framgångsrik feministisk politik? Och på vilket sätt hänger feminism ihop med ekonomi, krig och fred, klimatfrågan och maskulinitetsideal? Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Det är ett faktum att kvinnor ofta behöver jobba dubbelt så hårt och får göra hälften så många misstag. Kravet och förväntningarna på kvinnors prestation lever i strukturer och normer vilket är en viktig vetskap att ha. Visst sätter vi höga krav på oss själva, men det är så himla viktigt att ställa sig frågan VARFÖR vi gör det så att ansvaret att sänka kraven inte alltid läggs på kvinnor som individer.  Därför ville jag släppa det här avsnittet som är ett ihopklipp från olika avsnitt. Dels för att ni som lyssnar ska få höra att ni inte är ensamma, men också för att ni ska få lite bra kunskap och tips som kan hjälpa er på vägen. Ni får lyssna till: Britt Hansson, Tuva Palm, Zeina Finjan, Gudrun Schyman och Elizabeth Kuylenstierna.  Jingel och mastring: Ludvig Gawell

Jossan gillar skatt. Han får lite utlopp för detta intresse. Christmas har förmodligen hittat valfusk. Bland övriga saker vi tar upp som hastigast kan nämnas Hizbollah, Gudrun Schyman, svensk kvotering på medeltiden och blåbär i Maine.

Bron över Rättvik avslöjar – Efter katastrofen-lajvarnas hemliga porrnovell. För att citera Gudrun Schyman: "man ska bli kåt". Det elfte avsnittet är här med fler scoop! Vi rapporterar direkt från COVID-19-drabbade New York om hur stjärnfamiljer påverkas av social distansering. Det blir även desinformation om olika humanoida varelser i svenska rollspel, tragiska familjeöden i Stjärnornas krig och Mattias intryck av italiensk gastronomi. Dessutom: vi återvänder äntligen till den svenska arbetarlitteraturen. Trailer för Mutant Chronicles: https://www.youtube.com/watch?v=N7Lzyd9c8vo Beskrivning av nefariter i rollspelet Kult: https://imgur.com/a/t9qr8N0 Nefarit i samlarkortspelet Kult: https://imgur.com/a/eusV8vw Rollspelet Kult: https://gitlab.com/aventyrsspel/rollspel/-/tree/master/Kult Rollspelet Sagan om Ringen: https://gitlab.com/aventyrsspel/rollspel/-/tree/master/Sagan%20om%20Ringen Rollspelet Stjärnornas krig: https://gitlab.com/aventyrsspel/rollspel/-/tree/master/Stj%C3%A4rnornas%20krig Bakgrundsmusik: "Mitch and Adelaide" och "Take Off" från filmmusiken till Mutant Chronicles: https://www.youtube.com/watch?v=ZUk1SVlJ5rQ https://www.youtube.com/watch?v=JLeeO6kFe6o"The Bridge of Khazad Dum" från filmmusiken till Sagan om Ringen: https://www.youtube.com/watch?v=NUIZvAe3RBgÖppningslåten till turkiska Stjärnornas krig: https://www.youtube.com/watch?v=2A4leHhyE94Giorgio Moroders tolkning av Battlestar Galactica-temat, som spelas när Murat övar snabba stridstekniker: https://www.youtube.com/watch?v=Ww0k-80n-zI Arg Limerick-man i bil: https://www.instagram.com/p/B-NicMEB2rq/ Nordic Larp Wiki om lajvet Ingenmansland: https://nordiclarp.org/wiki/Ingenmansland Novellen "Grävare gräver djupast": https://bronoverrattvik.github.io/f/diggers.txt Bakgrundsmusiken är "Ingenmansland Theme" av Hampus Bankler, låten förekommer i den här reklamfilmen för lajvet: https://www.youtube.com/watch?v=I_iu1s_WYCQ Nordic Larp Wiki om sextekniken Ars Amandi: https://nordiclarp.org/wiki/Ars_Amandi Redaktör Engström blir outad som socialist: https://www.svtplay.se/video/45471/madicken/madicken-sasong-2-avsnitt-3

GUDRUN FUCKING SCHYMAN IN DA HOUSE!!! Hur mycket städar hennes fransman till sambo? Skulle hon kunna starta en ”feministisk pod” med Ebba Busch? Och så passar Hanna på att smyga in en personlig fråga om pappors usla syn på föräldraledighet.

I veckans avsnitt gästas vi av Gudrun Schyman! Gudrun är en svensk politiker som bland annat varit partiledare för Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. I intervjun berättar Gudrun mer om sin uppväxt, sin politiska resa och om #MeToo.

"Det gäller livet" är den första fullständiga biografin över Gudrun Schyman, en av Sveriges mest hyllade och bespottade politiker. För Johanna Palmström innebär det kulmen på flera års intervjuer och djupgrävning i arkiv. Hör henne berätta om hur man skriver om en person som aldrig blickar bakåt.Se videon här: https://play.etc.se/video/a347e58d-19d4-4259-86d2-e5e5b9d66eac

Gudrun Schyman är inte längre partiledare utan är numera klimataktivist och har startat nätverket Fria Pensionärer för att öka medvetenheten om huruvida våra pensionspengar är placerade i bolag som tar hänsyn till klimatet. Idag gästar Gudrun Martina och berättar mer om Fria Pensionärer och vad hon egentligen tycker om Greta Thunberg.

I Expressens artikelserie om demokratihotet har man kunnat läsa att var femte svensk politiker har utsatts för våld, hot eller trakasserier. Vad innebär det för svensk politik? Kommer folk ens våga vara folkvalda? Och vilket pris måste man betala för att vara en offentlig person i Sverige idag? Med Expressens kulturchef Karin Olsson, författaren och kolumnisten Alex Schulman och politikern Gudrun Schyman. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Gudrun Schyman, allas vår hjältinna och idol, har trillat ner från piedestalen (vi placerat henne på) och vi rasar. Vi rasar över att Sveriges främsta feminist visat sig kunna göra misstag. Fy fan för en mänsklig kvinna som inte alltid gör allt rätt! Men raljans åsido, våra postpatriarkala hjältinnor funderar på hur det känns att bli förödmjukad inför hela sverige, på det sätt som Cissi Wallin blev när bilderna på Schyman och Virtanen spreds? Vad händer med feminismen när vi tillåter oss att agera i affekt? Gav Schyman Virtanen legitimitet när hon valde att synas med honom? Vad betyder tölpwashing egentligen? Vilka ord används när händelser beskrivs och kan väl valda ord påverka hur vi ser på saken? Häng med, som Robert Aschberg brukar säga. Och apropå Aschberg, vad fan var det som hände på Publicistklubben häromkvällen? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Utdrag ur Hur kan vi?s första liveeent på Moriska Paviljongen i Malmö. Ett samtal om vänstern och högern mellan Malcom Kyeyune, Gudrun Schyman & Arg blatte talar. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Utdrag ur Hur kan vi?s första liveeent på Moriska Paviljongen i Malmö. Ett samtal om religion mellan Ann Heberlein, Per Brinkemo och Gudrun Schyman. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

FÖLJ HUR KAN VI? LIVE OCH STÄLL FRÅGOR TILL VÅRA MEDVERKANDE GÄSTERLINEUP: Navid Modiri, Hanif Bali, Gudrun Schyman, En Arg Blatte, Ann Heberlein, Henrik Jönsson, Mustafa Panshiri, Jens Ganman, Malcom Kyeyune, Ilan Sadé, Per Brinkemo, Daniel Görtz, Kristina Paltén, Ashkan Fardost, Per Johansson, Gustav Martner, Erik Leijonmarck, Per Granqvist och Dorpec Kobane.Ställ din fråga i rutan till höger redan nu och mellan 19:00-22:00 under eventet. Som vi tidigare påmint er om, håll en god ton i kommentarsfältet. ________________________________________________________________Vi startade podden och Youtubekanalen Hur kan vi? för att bjuda in provocerande, utmanande och inspirerande gäster för att prata om ämnen som invandring, sex, jämställdhet, konsumtion, narkotika och religion. Vi tror på det mänskliga samtalet och att vi behöver bli bättre på att prata med varandra. Om vi inte kan prata med varandra kan vi inte heller leva tillsammans i ett samhälle.Under en hel säsong och fyrtiotvå avsnitt har vi genom podden och vår Youtubekanal gjort människor arga, triggade, inspirerade och förhoppningsvis bidragit till ett högre tak i det svenska samtalsklimatet.Den 15:e januari bjuder vi in våra gäster från poddens första säsong och dig som lyssnat till ett live-samtal i Malmö där vi kommer fortsätta prata om dessa viktiga ämnen.Du har möjlighet att träffa gäster från podden och även lyssna till vissa av dem samtala på scenen. Du har också möjlighet att träffa andra lyssnare och samtalsdeltagare som under året som gått lyssnat på Hur kan vi? och är intresserade av att samtala. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Gudrun Schyman har varit partiledare för både Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Vi pratar bland annat om de strukturer som finns i samhället, hur kvinnor döms hårdare men också om hur det finns en romantiserad bild av systerskapet.  Hon tror att vi genom medvetenhet om strukturerna i samhället kan separera oss från känslan av att vi måste bevisa oss som kvinnor för att vi först då kan förstå att den känslan inte beror på oss som personer. Kan vi förstå det så kommer det också bli lättare för oss att säga ifrån i situationer där vi särbehandlas för att vi är kvinnor. 

När hon blev den första kvinnliga partiledaren för vänsterpartiet 1993 sa Gudrun Schyman att hon var kvinna, mamma, älskarinna och partiledare. Och i den ordningen. Idag 26 år senare när hon lämnar den stora politiska scenen efter att ha varit partiledare för också Feministiskt initiativ i 12 år, gör hon samma prioritering.  Och nu engagerar Gudrun sig i klimatfrågorna. Vad får hon kraften och styrkan ifrån att alltid komma igen? Möt Gudrun Schyman i ett samtal om källan till styrka, jämställdhet, om de akuta klimatförändringarna och om visdom. En egenskap som ligger till grund för all hållbarhet.

Vi har ju en fäbless för nybörjarpolitiker och i dag intervjuar vi Feministiskt Initiativs nya partiledare Farida Al-Abani. Hur tar man egentligen över efter en politiker som Gudrun Schyman? Dessutom undrar vi vilken förklaring hon har till att FI har tappat 80 procent av sina väljare.  I vår serie om symfoniorkesterns instrument är det dags för en av Thomas favoriter: piccolaflöjten! Flöjtisten Linda Taube från Radiosymfonikerna kommer och förevisar den.  Norskt snus måste numer förpackas i tråkiga dosor för att snuset ska bli mindre lockande för unga. Men effekten verkar ha blivit det motsatta. Varför? Christopher Isachsen Sandøy, journalist NRK, som följt den norska snusutvecklingen berättar mer.  Och så har Thomas läst en mycket intressant platsannons. I veckans nummer av The Economist efterlyser CIA nya agenter. Hur gör de svenska underrättelseorganisationerna när de behöver ny personal?   Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Jakob Runevad Kjellmer

Nu lämnar hon den stora politiska scenen efter 22 år som partiledare i svensk politik varav 12 för (Fi). Varför funkar Gudrun Schyman i politiken? En säsongspremiär om att gå från offer till aktör.