Apropå väljer fritt ur kulturutbudet, och fördjupar sig i det mest provocerande och det minst inspirerande inom samtida konst och teater. Det största mest aktuella verken paras med de små och bortglömda. Ansvarig utgivare: Mattias Hermansson
Det är oroligt på Istanbuls gator igen, vattenkanonerna är rastlösa och gummikulor viner lätt i en komplicerad medborgarstrid om huvudstadens gator och torg. Mellan uppdämd politisk frustration och en hastig, brutal gentrifiering, mellan islamisering och lyxrenovering, tillväxt och traditioner står striden om Istanbuls själva stadsrum. Så i somras var det många som menade att Istanbuls trettonde konstbiennal borde ställas in på grund av spänningarna. Det gjorde den inte utan har just öppnat med fri entré till alla utställningar. Temat för den blev det synnerligen lämpliga " Det offentliga rummet som politiskt forum". Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Annika Eriksson, Fulya Erdemci, Ezgi Bakcay, Mårten Arndtzen
En hårig elefant som balanserar på sin egen snabel och en ruttnande sommarstuga där det spöregnar inomhus. Det är faktiskt några av Europas mest betittade konstverk just nu. Apropå besöker en utställning ungefär femton meter under jord, i en fuktig gammal källare i nordöstra Frankrike, och träffar en tusenårig lerfisk i Bergrummet på Skeppsholmen i Stockholm. Expérience Pommery och Afrikanska mästerverk är utställningar att älska. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Karsten Thurfjell.
Let me lose myself är ljudkonst. Den senaste av fem delar som går att lyssna på bland gravstenarna på Skogskyrkogården i södra Stockholm. Vi har lyssnat och hör resterna av samtal som pågår under stenarna. Hulda, död 1958, berättar vad hon egentligen anser om oceanen. En annan grav minns ett svimningsanfall under en körrepetition. Den sydafrikanske konstnären James Webb har gjort ett verk att tolka fritt och berättar om en monolog som startade med hypnos. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Anna Tullberg och James Webb
Två små rum från den första utställningen någonsin direkt riktad till högstadiet står kvar. Oftast tomma, långt ifrån borglömda. Det skulle bli ett ramaskri om vi tog bort dem från museet säger deras skötare. Här vill folk sitta själva. Helst en vecka. Följ med hem till Familjen Lundberg, änkan Elin och sonen Ludvig. Det är hos dem man gömmer sig för kulturdebatten en stund. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Hans Öjmyr och Katarina Wikars
Ett Dockhem och Hedda Gabler, hur många gånger har dessa pjäser av Henrik Ibsen egentligen spelats, är det aldrig nog? Nej Nora och Hedda dockhustrun som öppnar dörren ut i världen och dockhustrun som skjuter sig hjärtat de kan fyllas på hur många gånger som helst. De är rollfigurer utan personlighet. Det är bara ideér om frihet och klaustrofobi om kvinnligt, manligt, barnsligt, vuxet, girigt, uttråkat, dödslängtande och livtörstande. Tricket är bara att förflytta dem i tid och rum. Två uppsättningar lyckades med detta ovanligt väl under säsongen med hjälp av latent våld och Bob Dylan. Redaktör. Jenny Teleman Fler röster: Maria Edström. Katarina Wikars.
Den amerikanska revolutionära medborgarättsrörelsen Svarta Pantrarna ger genklang på konstmuseer över landet just nu. Vi hittar dom på Tensta konsthall, i en buss på väg till Biskopsgården i Göteborg för att fira med "Pantrarna för upprustning av förorten" och insmugna på en filmduk på Umeå konstmuseum. Där visas just nu verk av Agnés Varda, den nu 85 år gamla legendariska filmaren som skapade dokumentären Black Panthers 1968. Så hur kan Pantrarna och deras budskap tolkas och användas i konsten och samhällsdebatten idag? I den frågan blandar vi också in konstnären Jacob Hashimoto märkliga skugglekar och Felice Varini som bland annat sysslat med konsten att få överdelan av hus att sväva fritt i en sliten del av Kings Cross i London. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Kerstin Berggren
Hur mycket integritet kan en världsartist ha? Beyoncé Knowles integritet har jämförts i tjocklek med kinesiska muren. Men då hamnar man i fel land. För frågan gäller vem som är Farao, vem som bygger pyramiden och vilka som sitter på sfinxen i debatten om mrs Carter. Och så hamnar vi framför en reklambild som säljer juveler utan att vara minsta vacker. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Göran Sommardal, Katarina Wikars
"Dansa, dansa, annars är vi förlorade" sa den legendariska danskoreografen Pina Bausch. Idag, den 29 maj 2013, är det hundra år sedan Igor Stravinskys dansverk "Våroffer" hade premiär i Paris. En fertiltetsritual, en naturmeditation eller offerstrid. Tolkningarna är många. Göteborgsoperan firar med ett gästspel av en av de mest legendariska versionerna av verket: Pina Bausch uppsättning från 1975 med kompani "Tanztheater Wuppertal Pina Bausch". Detta våroffer kom att handla om människor i jord. Apropå gästspel, Pina Bausch var på besök i Malmö redan 1998 med "Våroffer". Hur är det att arbeta på teatern när ett geni landar en stund? Ska hon få röka inomhus? Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Tor Billgren
Vad väger den, hur luktar den, hur låter den, lyckan? Konstnären Jeppe Heins utställning Ett leende till dig föreslår att den ser ut som ett rörligt knippe glödlampor. Den tyska författaren Sabrina Janesch anser att den känns som en näve klibbig svart ukrainsk jord. Carl Lindblom, mandolinspelare i en trafiktunnel, tycker att den låter som en vän som stannar och säger hej. Sara Danius bok Den blå tvålen har ingen direkt åsikt om lyckan. Däremot om verkligheten. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Hedvig Weibull och Anna Tullberg Musik: Sjtje Ne Vmerla Ukraina av Mychajlo Verbytsky Peter Breiner och Slovakiska Radions Symfoniorkester (Bratislava)
Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Murmel Så ser det ut i det över etthundrasjuttio sidor långa manuset till "Murmel Murmel" av Dieter Roth från 1974. Det sattes till slut upp i fjol och uppsättningen spelas vid årets upplaga av Theatertreffen i Berlin. Den är utsåld. Varför drar denna klassiska teaterfestival ungdomar, pensionärer, journalister och teaterfolk i horder? Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Jagoda Engelbrecht
Göran Sommardal går på jakt efter den berättelse som behövs för att berätta den berättelse som i sin tur behövs som bakgrund till berättelsen om en poet som begärde såväl Gud som erotisk hänförelse och skrev för såväl barn som barnförbjudna kabaréer. Vi börjar i ód 1894. Fler röster: Leonard Neuger och Torsten Wahlund Ännu fler röster: Anders Bodegård och Anders Ahlbom Rosendahl
De leker blindbock. En femårig flicka och hennes pappa i en slottsträdgårdslabyrint. Något händer. Flickan vill inte att pappa ska läsa någon godnattsaga på kvällen. De leker blindbock. En utlevande femtonårig Lolita och hennes pappa, något händer. De leker blindbock. En vuxen konstnär och hennes mor och far. Något händer. De två sparkar ner pappa för en stentrapp i slottets park. Den ambivalenta fantasidokumentären från 1973 rullar instängd i ett vitt bås på Moderna Museet i Stockholm. Den blir utställningens facit. Om man vill. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Karsten Thurfjell
Kevin Ayers var en snygg, välutbildad men ganska lat kille från England, och han var en av dem som tog intryck av tiden då allt var i rörelse. Apropå handlar idag helt och hållet om musikern Kevin Ayers som bland annat grundade det psykedeliska popbandet Soft Machine vars första platta idag kallas för en klassiker. Tänk på det sena 1960-talet. Vilka saker dyker upp för din inre blick? Kanske är det beatpoeter? Eller hippies, eller den omfattande fredsrörelsen? Eller tänker ni på den plötsliga bredden i musiken? Stanna där – i musikassociationerna: plötsligt fanns det plats för alla: eviga gitarrsolon, jazziga saxofoner, svajjiga elorglar och solkysst rock'n'roll... Kevin Ayers gick bort i februari i år och Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin tecknar här en bild av en excentrisk och rakbladsvass artist som under sin karriär arbetade med musikvärldens stora men som aldrig tog ut sig i onödan... Redaktör Gunnar Bolin Producent Jenny Teleman
Det finns 21 lekplatser i Central Park. Förbjudna allihop för vuxna som inte har barn med sig. Går du dit själv och är för stor för att leka kommer genast någon av parkens alla patrullerande poliser och kör ut dig. Men mycket nära parken pågår Guggenheimsmuséets utställning Splendid playground. Där inne leker vuxna japanska människor med färg och vitt ljus. För att spränga alla gränser, bryta ner, forma om. Men en misstanke är väckt. Kan det mest vara för att ha roligt som de provat att måla med en cykel? Splendid Playground är en presentation av japanska konstnärsgruppen Gutai () som betyder ungefär konkret eller förkroppsligande. Det är ett kollektiv startat av den japanska målaren Jiro Yoshihara verksamma tillsammans mellan 1954-1972. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Rickard Dinter, Sonja Bergman Dinter
1900-talets stora konflikter, de båda världskrigen, kolonialismens avveckling och myriader av inbördes strider har fått Europas människor att fly, vandra, emigrera byta liv och identitet. Men hur blir det när regeringar bestämmer att mäniskor ska vandra från sitt eget hus och flytta rakt in i ett annat, där det bor folk? Apropå detta, visas just nu Twice a stranger på Armémuseum i Stockholm. I fyra lådor rullar minnen som sakta börjar påminna om både teaterspel och litteratur. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Peter Zander
Poeten, popmusikern och konstnären Mattias Alkberg har premiär i helgen på Stora teatern i Göteborg med en föreställning byggd på hans senaste skiva, "Mattias Alkbergs begravning". Hur ska då detta tolkas? För Alkberg räcker det att han själv förstår sitt verk men lyssnar man på skivan så framträder en mycket vilsen prins och en deprimerad kung. Eller? Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Anton Åström
Kråkor håller ibland begravning. När en medlem av flocken dött kan hundratals samlas och kraxa i timmar över platsen. På konsthallen Vandalorum sjunger en ljudskulptur en klagosång. Över själva världen så som den blev efter globaliseringens brutna löften och dödsfall bland demokratidrömmarna. 98 högtalare bearbetar mardrömmarna som ett översvämmat informationsflöde ger oss, kan det hjälpa? Janet Cardiff och George Bures Miller har representerat Kanada vid Venedigbiennalen och ställt ut sina kompositioner världen över bland på dOCUMENTA och Wanås, i Tokyo och Berlin, Barcelona och Los Angeles. Nu hörs deras verk The Murder of Crows i en lada utanför Värnamo. Redaktör: Jenny Teleman
Lera, halm, gratisarbete och riktigt många ölbackar. Det är inte alls svårt att bygga ett kulturcenter. Det tar bara jättemycket tid, stort engagemang och en förmåga att trolla fram euros med knäna. I Staden Zilina i norra Slovakien, en avkrok i konstvärlden, men belägen tre timmars bilväg från Wien fick stadens ungdomar ett övergivet stationshus och gjorde ett kulturcenter för alla. Sedan byggde de en teater med en bilbro till tak och ölbackar till väggar. Jaha, så var det klart. Men varför inte skapa Slovakiens Louisiana i den där gamla synagogan som ingen vill ha? Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Gunnar Bolin
En dryg vecka före det italienska parlamentsvalet, som hölls i helgen, besökte den italienske författaren och journalisten Sandro Veronesi Stockholm. Hans tankar om landet Italien, om politik och om den intellektuelles roll landar i siffran noll. Veronesi, född 1959 i Toscana och numera bosatt i Rom, fick Italiens finaste litterära utmärkelse Stregapriset för sin roman Stilla Kaos - den första av hans böcker som blivit översatt till svenska (av Louise Kahan) men han har sammanlagt skrivit sju romaner, samt noveller, essäer och mängder av artiklar. Och denne författare saknar något, nämligen Italiens verkliga rikedom. Redaktör och reporter: Anneli Dufva
Vad hände med Hilma af Klint? Var det andeväsen som styrde hennes pensel eller var hon ett levande bevis på att en kvinna kan hitta på något alldeles nytt, alldelles själv? Apropå om sal på sal av abstrakta mysterier på Moderna Museet. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Karsten Thurfjell.
Gunnel Lindblom läser inte detektivromaner. Det verkar onödigt att följa tio trådar som någon annan lagt ut fram till en mördare man inte bryr sig om. Hon är nyttoläsare. Allt ska användas, till scenen. Gunnel Lindblom spelar sällan teater nuförtiden. Det verkade till slut onödigt att följa tio trådar som någon ny manlig regissör lagt ut fram till en kvinnoroll kanske inte värd att bry sig om. Nu regisserar hon Ibsens "Samhällets stöttepelare". Det är en pjäs om att ha makt. Och så talar vi lite om influensa. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Christina Höglund
Ska det bli någon ekologisk ordning och ekonomisk rättvisa på det här klotet måste det hittas på nya sätt för försörjning och produktion av mat och saker menar många. Konstnärer har ofta lite pengar och stor förmåga att realisera påhitt. Som konstnärs- och jordbrukskollektivet Kultivator på Öland som föreslår att vi börjar byta tid istället för pengar. En installation i Tanzania vidrör en diskussion om gästarbete, timmar, kronor och ören. Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Erika Norberg Se mer av Friendfarm på konstmässan Supermarket i Stockholm 15-17 februari 2013.
Apropå sovjetisk mytologi, på Bildmuseet i Umeå finns kanske världens fulaste tavla men också konstnärliga smitvägar och generalen som matar duvor. Vad ska det betyda? Dessutom har en utdragen tand hamnat i en flygvärdinnas mun, i pjäsen Gyllene draken på Fria teatern i Stockholm. Sedan läser Göran Sonnevi en dikt för en konsttrött. I programmet pratar vi om: Utställningen "Sovjetisk mytologi i lettisk konst" på bildmuseet i Umeå Pjäsen "Gyllene Draken" på Fria Teatern i Stockholm i samarbete med Östgötateatern Dikten: "Jag sa till dig" av Göran Sonnevi ur hans samling "Utan ordning" från 1983 Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Mats Arvidsson
Den oroliga människan, som inte kan rita rakt och ibland är helt genomskinlig, orkar man lyssna på henne? Apropå besvärliga människor och berättelserna om dem har Jenny Teleman träffat Klara Wiksten som till sist ritat färdigt sin bok Dagarna. Norske Jon Fosses människor vet heller sällan vilken fot som är den rätta att stå på. Just därför är det många som inte tål honom, men på Sveriges scener spelas han allt oftare, igen. I programmet pratar vi om: Böckerna ”Olavs Druamar”, ”Båthuset”, ”Morgon och kväll” av Jon Fosse Pjäserna ”Jag är vinden”, ”Skuggar” av Jon Fosse Seriealbumet ”Dagarna” Av Klara Wiksten Redaktör: Jenny Teleman Fler röster: Maria Edström
Invigningen av Paris nya moderna museum 1942 skedde förstås i närvaro av nazistuniformer och i salarna sågs ingen fauvism, ingen kubism, ingen dadaism, surrealism, ingen expressionism. Ingen degenererad konst. Utställningen "L'Art en Guerre - konst i krig" på Musée d'Art Moderne ger nu slutligen i tio salar bilden av den ockuperade konstens liv under den tyska stöveln. Georges Braque, som dragit sig undan i sin ateljé, slapp att bli medbjuden på en olycksalig propagandaresa till Berlin och utlänningen Picasso hölls under uppsikt i sin ateljé, där han lyckades vända instängdheten till en frenetisk serie klaustrofobiska mästerverk. Under tiden fick judiska konstnärer som Otto Freundlich, Charlotte Salomon och Felix Nussbaum måla sina vittnesmål på kartongbitar och tändsticksaskar i koncentrationslägren, innan de fördes till Auschwitz och mördades. På vinterns kanske mest omtalade utställning i Paris "L'Art en Guerre – konst i krig" på Musée d'Art Moderne skildrar man för första gången en smärtsam tid i fransk konsthistoria. Dessutom har Apropå förälskat sig i en persienn av konstnären Marijke Van Warmerdam. I programmet pratar vi om: Utställningarna: Open på galleri Riis i Stockholm med konstnären Marijke Van Warmerdam. "L'Art en Guerre – konst i krig" på Musée d'Art Moderne i Paris. Musik vi spelar Then it's white med The Field Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Karsten Thurfjell
Julen 1948 skriver Ingeborg för första gången till Paul efter ett högintensivt möte i maj samma år. I tjugo år växlar de bägge poeterna sedan postade ord, längtan, undanflykter, passion, oro, svartsjuka och dikter med varandra. Så plötsligt, bryter fler kärlekar in i samtalet. Katarina Wikars och Jenny Teleman har läst Brev, i översättning av Linda Östergaard och Lars-Inge Nilsson och med efterord av Barbara Wiedemann och Bertrand Badiou. Snälla, skriv till mig då och då. Skriv inte för vagt, du kan lugnt berätta att gardinen framför vårt fönster åter brunnit upp och att människorna ser på oss från gatan – Av hela mitt hjärta Din Ingeborg Hur långt bort eller hur nära är du, Ingeborg? Säg mig det, så att jag vet om du sluter ögonen när jag nu kysser dig. Paul Ert namn som länge varit en diktares namn har nu blivit till ett namn i mitt eget liv. Jag var rädd för Er, nu är jag det igen. Innerligt, Er Max Frisch Jag önskar att jag fick veta att Ert liv äntligen omges av lite mildhet, lite mildhet, lite ömhet lite sant och verkligt liv. Jag omfamnar Er. Jag omfamnar Er i varm tillgivenhet Gisèle
Självaste Harriet Bosse berättar hur man fångas in av en Titan men sedan slingrar sig ur hans charm och går vidare med sitt. Viktig kunskap så här i Strindbergsårets sista dagar. Och är den korsetterade borgarkvinnan inpackad i sin sekelskiftesvåning tillbaka? Slog hon sig aldrig ut på gatan på riktigt? Är det därför August alltid är lika sataniskt modern? Apropå har läst och läst, bland annat årets genomgång av den feministiska scenkonstens historia, och sätter sitt hopp till en ny Julie: fröken Jullan, en lång tjej som struntar i att dö. I programmet pratar vi om Cdn: "Litterära röster" Bakhåll förlag Teaterföreställningen: ”Fröken Julie – The musical - The Engelkes version” Facklitteraturen: Tiina Rosenbergs ”Ilska, hopp och solidaritet. Med feministisk scenkonst in i framtiden” Romanen: Vanja Hermeles ”In som ett lamm, ut som en tigrinna” Samlade pjäser: Alfhild Agrell ”Dramatiska arbeten” med efterord av Ingeborg Nordin Hennel Musik vi spelar: • Sweet, Think think think, Fruhlingstraume, God morning song av Charlotte Engelkes • Debussy: Pelléas et Mélisande, akt 1, första stycket "Je ne pourrai plus sortir" Verket uruppfördes 1902. • Satie: Je te veux, med Roland Pöntinen, piano • Enrico Caruso sjunger "Una furtiva lagrima" i en inspelning från 1902. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Maria Edström
Det finns en krigsteater i världen. Den ligger i Sarajevo och startades mitt under belägringen. Vad berättar den för historier nu 20 år senare? SR:s kulturkorrespondent lyssnar med Nihad Kreevljakovi, chef för en krigsteater i fredstid. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Gunnar Bolin har varit i Sarajevo och pratat med Nihad Kreševljakovi, chef för Sarajevos krigsteater om konst, krig och en viktig moster. Nihad Kreševljakovi en känd personlighet i Sarajevos kulturliv. Han började som filmregissör då han tillsammans med sin tvillingbror Sead, gjorde dokumentärfilmer under och om belägringen av Sarajevo. Nihad Kreševljakovi har också varit konstnärlig ledare för teaterfestivalen Mess, skrivit filmmanus och essäer och varit engagerad i en mängd kulturella organisationer i Bosnien Hercegovina. I dagär han chef för SARTR, Sarajevos krigsteater.
Apropå har sett konstnären Anri Salas utställning där tre tragedier går hand i hand, vissa fångade med filmkamera, andra gömda i en symfoni. Och vad skriver Annika von Hausswolff om Lee Lozano, konstnären som använde kroppen som mätinstrument på världen? I programmet talar vi om: Utställningarna: Anri Sala på konsthallen Louisana i Danmark Böckerna: Annika von Hausswolff skrift om konstnären Lee Lozano i serien 'Moderna Museet essä'. Personer vi talar med: Konstnären Annika von Hausswolff. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Tor Billgren, Katarina Wikars
Segel eller choklad. Det är författaren Jan Kjaerstads enkla uppdelning mellan stor konst och lätt spyframkallande. Men hur är det med de verk som är bägge och? Apropå berättar om Carmina Burana -soundtracket till mitt liv. Carl Orffs Carmina Burana är ett sönderspelat verk med tvetydiga nationalistiska övertoner. Samtidigt är dessa 24 tonsatta dikter något av det mäktigaste som formulerats om profan kärlek och livet. Folkoperan lät sju äldre kvinnors alldelles vanliga upplevelse av glädjen och sorgen krypa in i verket. Chokladsegel? I programmet talar vi om: Böckerna: Normans område av Jan Kjaerstad. Föreställningarna: Carmina Burana, soundtracket till mitt liv på Folkoperan i Stockholm. Personer vi talar med: Folkoperans konstnärlige ledare Mellika Mellouani Mellani, Bodil Asketorp lektor i latin samt Karin Carlvik del av ensemblen. Saker vi äter: Choklad. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Ella Petterson
Apropå träffar författaren och historikern David Callahan som sysslar med tillståndet i den amerikanska samhällskroppen. Det handlar om fusk, om moral och om den nya liberala överklassen. Människor vi pratar med: • David Callahan. Anneli Dufva talar med honom om USA, om hur landet mår idag och förstås även en del om Barack Obama och Mitt Romney. Böcker av David Callahan: Fortunes of Change: The Rise of the Liberal Rich and the Remaking of America (Wiley, 2010) The Moral Center: How Progressives Can Unite America Around Our Shared Values (Harcourt, 2006). The Cheating Culture: Why More Americans Are Doing Wrong to Get Ahead (Harcourt, 2004). Kindred Spirits: Harvard Business School's Extraordinary Class of 1949 and How They Transformed American Business (Wiley, 2002). Unwinnable Wars: American Power and Ethnic Conflict (Farrar, Strauss, and Giroux, 1998). State of the Union (Little, Brown, 1997). Between Two World: Realism, Idealism, and American Foreign Policy After the Cold War (HarperCollins, 1994). Dangerous Capabilities: Paul Nitze and the Cold War (HarperCollins, 1990). Programledare: Anneli Dufva
Apropå har träffat den indiska fotografen Dayanita Singh som lämnade fotojournalistiken för att få rum med Mahler, Italo Calvino och sin egen fars röst inuti bilden. En presentation av hennes verk visas just nu på Bildmuseet i Umeå. I programmet pratar vi om Utställningen: • "En fotografs äventyr" på Bildmuseet i Umeå Människor vi pratar med: • Fotografen Dayanita Singh Citat vi översatt: ”Vad är det som får er att ur er dags rörliga, obrutna flöde skära dessa en sekund tjocka skivor av tid? När ni kastar boll lever ni i nuet men så snart exponeringarnas taktfasta rytm smyger sig in i era kroppars rörelser är det inte längre leklusten som driver er utan lusten att återse er själva i framtiden, återfinna er själva om tjugo år på en gulnad pappersbit . Smaken för det spontana, naturliga, ur levande livet tagna fotografiet slår ihjäl spontaniteten, jagar nuet på flykten. Den avfotograferade verkligheten får genast en nostalgisk prägel, glädje som flytt på tidens vingar, ett drag av åminnelse, om så fotot togs i förrgår. Och livet man lever i för att fotografera det är redan i grunden en åminnelse av sig självt. Att tro att en ögonblicksbild är sannare än ett ateljéporträtt är en fördom.” Ur Gli amori difficili av Italo Calvino, översatt av Olov Hyllienmark Musik vi spelar: • Gustav Mahler, Symfoni nr. 1 i D-dur, Chicago Symphony Orchestra, Dirigent Claudio Abbado Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Kerstin Berggren
I dagens program pratar vi om: Pjäserna: Agamemnons förbannelse. Av och i regi av Jens Ohlin. Teater Galeasen Ett hav av Kaspar Hausrar. Av Felicia Zeller i regi av Johanna Holmström. Teater Tribunalen. Den nya gudomliga komedin. Av och i regi av Erik Holmström. Turteatern. "In memoriam of identity." Av Jörgen Dahlqvist i regi av Linda Ritzén. Teatr Weimar Människor vi pratar med: Den italienske arkitekten Renzo Piano om nya Astrup Fearnleymuseet i Oslo Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Maria Edström, Karsten Thurfjell
I dagens program pratar vi om: Pjäserna: Natascha Kampusch - förr var jag hans apelsinblomma. Av Ulrika Kärnborg i regi av Hugo Hansén Låt maten tysta mun - av Niki Gunke Stangertz Boken: Huliganens återkomst i översättning av Lars Inge Nilsson och Dan Shafran Människor vi pratar med: Den rumänske författaren: Norman Manea. Ensemblen: Niki Gunke Stangertz, Maja Josefsson och regissören Cilla Thorell Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Anna Tullberg
I dagens program pratar vi om: Kataloger: IKEA-katalogen Böcker: I havet finns det krokodiler - Enaiatollah Akbaris sanna historia av Fabio Geda. Översättare Olov Hyllienmark. Performanceföreställning: FARB - The Story About a Polyester Soldier (the 3rd (class) passenger). På Lilith Perfomance Studio i Malmö skapat av konstnären Henrik Lund Jørgensen Reporter: Tor Billgren Programledare: Jenny Teleman
I dagens program pratar vi om: Utställningen Secret Love på Östasiatiska museet i Stockholm. Människa vi pratar med: Konstnären Xiyade från Peking Föreställningarna: Mittens rike på Göteborgs stadsteater i regi av Richard Turpin Den goda människan i Sezuan på Dramaten i regi av Eva Dahlman Den kaukasiska kritcirkeln i regi av Pontus Stenshäll på turné i Gävleborg Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Göran Sommardal och Maria Edström
I dagens program pratar vi om: Utställningen Självporträtt på konstmuseet Louisana i Humlebaek Böckerna Jagets scen av Christine Sarrimo Min kamp del 5 av Karl Ove Knausgård Krönikan Malte Persson om Goethe i tidskriften Fokus Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Cecilia Blomberg
I dagens program pratar vi om: Böckerna Sparta en odödlig historia av Paul Cartledge i översättning av Per Nyqvist. Litteratur för amatörer av Agneta Pleijel. Programledare: Anneli Dufva. Fler röster: Jenny Teleman
I dagens program pratar vi om: Uppsättningarna Caryl Churchills Top Girls i regi av Olof Hanson Sara Stridsbergs Dissekering av ett snöfall i regi av Tatu Hämlinen Böckerna Alltings början av Karolina Ramqvist Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran, i översättning av Molle Kanmert Sjölander Hästar, män och andra djur av Nina Lekander Programledare: Jenny Teleman och Anneli Dufva Fler röster: Maria Edström