Podcast appearances and mentions of mabel dodge luhan

In the conclusion episode of our first series on Mabel Dodge Luhan, we find D.H. Lawrence and his wife, Frieda, being wooed to Taos, New Mexico, by a determined Mabel. What magic does D.H. Lawrence possess that seems to entrance Mabel so devotedly? Who is The Honorable Dorothy Brett, and what the heck is that thing she keeps shoving in her ear? Did Mabel actually succeed in bringing "all the great souls" to Taos? Join us as we wrap up the life story of Mabel Dodge Luhan, recorded on location at Mabel's house, Los Gallos, in Taos. 

Out with the new and in with the old! Gone are the days of big city living; Mabel has officially moved to Taos, New Mexico, and has become hypnotized by a Native American man named Tony Lujan. Life has officially begun for Mabel in the American Southwest, and she will soon begin to foster a growing artist's community in Taos, New Mexico. Tune in for episode four of our series on Mabel Dodge Luhan. 

The world is at war, but Mabel don't care. A quick trip to Pompeii before returning home? Sure! What's next? Co-founding a dance conservatory for underprivileged children, and maybe a third marriage? Yup. Tune in as we continue on with the fascinating life of Mabel Dodge Luhan. 

Något förträngt stiger plötsligt upp och skakar om i hettan. Med avstamp i Sigmund Freud och i fyra romaner sätter Lyra Ekström Lindbäck ljuset på sommarens omvälvande oro. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Bonjour Tristesse och dubbelheten som smyger sig påSommarhuset. Några sysslolösa veckor under årets kulmen, indränkta i idyll och sentimentalitet. Tiden stannar. Det enda som hörs är humlesurr, hängmattans knakande svaj och tjuten av tärnor från viken. Man uppslukas av lättsamma fikastunder i syrenbersån med familjen, strandpromenader och solbad. Äntligen, föreställer man sig, ska man få vila från alla problem.Men oftast smyger sig andra stämningar snart på. Titeln på Françoise Sagans roman, ”Bonjour tristesse” från 1954, är svåröversatt. På engelska har den fått bli ”Hello sadness”. Kanske borde den kallas ”Goddag vemod” på svenska. När Lily Vallquists översättning utkom 1955 hette den först ”Ett moln på min himmel”, men idag ges den ut under originaltiteln. Franskans ”tristesse” motsvaras dock inte av svenskans tristess, utan betyder snarare svårmod eller sorg. Romanen skildrar sommarveckornas kluvenhet genom den 17-åriga Cécile. Hennes rumlare till pappa, ensamt ansvarig för hennes fostran sedan mamman dog, har hyrt ett hus vid Rivieran till dem och hans unga älskarinna. Ytligt sett är den korta berättelsen bräddfull av idyll. ”Nere på havsbottnen fick jag syn på en underbar, rosafärgad och blå snäcka”, minns Cécile; ”jag dök efter den och höll den sedan, ren och rundslipad, gömd i handen ända till lunchen.” Hon bär runt på den som en amulett, en skatt som består in i berättandets presens. ”Jag vet inte hur det kommer sig att jag inte har tappat den”, skriver hon, ”jag som annars brukar tappa allting. Den ligger i min hand idag, rosafärgad och ljum, och när jag ser på den har jag lust att gråta.”Vari består Céciles sorger? Hon sträcker ut sig i en av vilstolarna på terrassen under en himmel översållad av stjärnor, och lyssnar till cikadorna. Hon inleder en romans med den snälla unga mannen Cyril som hon har träffat på stranden. Hon avnjuter sin frukost – en apelsin och en kopp svart kaffe – på hustrappan medan solen stryker bort lakanens avtryck från hennes hud.Men i denna visuellt så njutbara roman finns en konstant dubbelhet. Namnet Cécile kommer från latinets ”caecus”, som betyder blind. Jag vet inte om Sagan valt det med avsikt, men om inte är slumpen lika talande. Cécile tycker själv att hon ser allt. När pappan bjuder hennes döda mors väninna Anne till sommarhuset avkodar hon knivskarpt deras diskreta känslospel. Till hennes och den unga älskarinnans stora förtvivlan inleder pappan och Anne snart en romans.Anne är en seriös person, och med henne följer seriösa saker som en förlovning med pappan och ordning i Céciles eftersatta studier. Sorglösheten som den tonåriga flickan dittills vältrat sig i är därmed hotad. Hon börjar konspirera tillsammans med den ratade älskarinnan för att bryta upp pappans och Annes relation.Istället för att bara glida med i livets skiftningar blir Cécile nu en manipulatör av rang. Insikten om hur påverkbara andra människors känsloliv är har dock ett pris. En kuslig själviakttagelse börjar snart ta form. ”För första gången i mitt liv tycktes detta 'jag' klyva sig”, konstaterar hon, ”och upptäckten av en dylik dubbelhet gjorde mig ytterligt förvånad.” Stolthet blandas med självförakt. Tillsammans med den sanddoftande hettan och de svalkande brisarna från havet uppstår ett nytt rum inom henne, som speglar den konstlade avskildhet de lever i vid sommarhuset.Sagan, som bara var 18 när ”Bonjour tristesse” publicerades, har en mästerlig förmåga att blanda samman det yttre och det inre landskapet, tills vackra utsikter blir till halvblinda självinsikter. Halvslummern i hettan får gradvis något inom Cécile att brista. Men hennes obehag inger mig en paradoxal lättnad under läsningen. Jag har alltid haft svårt för semestern, och Sagan tycks bekräfta att ledigheten inte alls behöver innebära en frid. Snarare kan en särskild typ av obehag växa fram under sommarveckorna, som påminner om Sigmund Freuds beskrivning av das Unheimliche. På svenska översätts das Unheimliche ofta till det kusliga, men det leder i min mening lite fel. Snarare än något skräckfilmsartat är det ohemlika eller ohemliga en upplevelse av något främmande inom det välbekanta och familjära. Det är något man har ansträngt sig för att dölja för sig själv. I Sagans roman uppstår känslan när Cécile upptäcker något omänskligt i sitt eget jag, en empatilöshet som kontrasterar mot hennes roll som vacker och sorglös flicka. Kanske är semestern i själva verket ohemlikhetens främsta högtid. När dagarna mjuknar i sömmarna och de rutinmässiga relationerna till närstående luckras upp kan bortträngda bottensediment stiga mot ytan. Att Anne är en väninna till Céciles döda mor är knappast en detalj i sammanhanget, även om det mest nämns i förbifarten. Vardagen i den stökiga våningen i Paris, dit Cécile och hennes pappa ska återvända efter sommaren, framstår som bräcklig och otillräcklig vid tanken på att den ordentliga Anne skulle kunna flytta in.Men Cécile triumferar i sina manipulationer och bryter upp deras relation. Triumfen surnar dock snabbt. När hon i slutet ställs inför den besegrade Annes ”förstörda ansikte” begriper Cécile något obehagligt. Hon har ”angripit en levande, kännande människa och inte ett väsen”. Anne har en gång varit barn, ”sedan ung flicka, sedan kvinna. Nu var hon fyrtio år, men hon var ensam”. Det är nog inte främst samvetet som skakar Cécile. Livets gång har blivit så konkret för henne att den framstår som avig och banal genom det åldrande kvinnoansiktets tårar. Tiden har inte stått stilla under hennes semester. Tvärtom, vilket berättandets tillbakablickande ständigt påminner läsaren om, har veckorna i sommarhuset tvingat Cécile att börja betrakta livet som en godtycklig samling av förflutna episoder. Även om man kan ta dem i sina egna händer kan man inte ändra dem i efterhand. Därför blir hon illa berörd av den vackra snäckan hon en gång fiskade upp från havsbottnen, vars släthet fortfarande känns likadan mot fingertopparna. Så kan tonårstidens första antydan om semesterns ohemlikhet se ut.  2. Alberte-trilogin och hemmet utanför hemmetVari består det välbekanta och det främmande? Är det bara en vanefråga? Eller finns det ett annat slags djup inom oss, som säger ”på den här platsen, med de här människorna hör jag hemma”? I ordet ”smultronställe” bor en sådan längtan efter en liten glänta på jorden där man rent godtyckligt känner sig hemma. Ett hörn av världen som är ens eget, ett hem utanför hemmet. Där det finns ”humlesurr, stilla fläktar genom lövverket, smultron som man kan nå utan att ändra ställning, någon som kommer och säger till kanske, att klockan är mycket, ropar hem en till en måltid i det fria, under träd”, som Cora Sandel skriver. Som hennes berättare Alberte letar vi efter känslan som gör oss ”på vippen att ropa att här var den plats där de skulle stanna, det ögonblick i tiden de skulle gripa.”I hela sitt liv har Alberte letat förgäves efter den känslan. Som tonåring vantrivs hon i det småborgerliga hemmet i Nordnorge, och senare, som ung kvinna, skapar hon en flyktig bohemtillvaro för sig i Paris. Men kanske består frihetskänslan hon upplever där bara i att ha sluppit ifrån pressen på att hitta sin plats. En frihet från, snarare än till, ett hem. För när Alberte får barn blir bristen tydlig: hon har inte fast mark under fötterna. Hon måste skaffa det, för hennes lilla son behöver det.Om man inte kan ge sina barn ett drömhem vill man åtminstone kunna ta dem till smultronställen på somrarna. Man vill ge dem grönska, stränder och vilda lekar i det fria, se fräknarna breda ut sig på stadsbleka kinder och benen fyllas av skrubbsår.Albertes son är klen och försvagad sedan de fattiga och frusna krigsåren i Paris. Om kvällen lägger hon örat mot hans bröstkorg och hör det lilla hjärtat banka alldeles för fort. Relationen till hans far, skulptören Sivert, är ansträngd, på väg att bli bitter. Men nu ska de på sommarferie under några veckor, tillsammans med några goda vänner i ett litet hus vid Bretagnekusten.Redan på tåget ut hör Alberte ett sus från för länge sedan. ”Det fyllde luften och var överallt, låg bakom och omkring alla andra ljud. Hon kunde inte göra klart för sig vad det var.” Men så stannar de på rälsen en stund. Och med ens ”var luften alldeles fylld av brus, en väldig, monoton sång på två toner. Den steg och sjönk, kom och gick som en andning utifrån rymden någonstans, förde henne många år bakåt i tiden.” Det är havet. Atlanten den här gången, och inte Ishavet som hon vuxit upp vid, men ändå. En livgivande fukt som får dragen att mjukna, ”som om en stramande mask föll av dem”.Vad släpper man fram när man kommer fram, kommer hem? Och varför kan det göra så ont att äntligen lyckas känna det? Alberte har ju kommit fram till ett smultronställe. Äntligen står hon i en slänt full av klöver och groblad som kittlar de nakna fotsulorna. Vännen bredvid gnolar en melodi som drar upp något obestämt ur minnet. Sandel skriver: ”En glimt av något som ligger så långt bakom att det är som en annan människas tillvaro, något man har hört om eller läst. En snabb liten tankekedja: Jag måste ha gått fel, när gick jag fel, var gick jag fel? Jag har kommit till galen plats.” Att komma hem och att inse att man är vilse kan vara samma sak. 1919, strax före sommarferien som skildras i sista delen av Sandels trilogi, skrevs Sigmund Freuds essä om det kusliga, ”Das Unheimliche”. Genom etymologin understryker Freud hur det ohemlika alltid ligger på lur inuti det hemlika: ”Heimlich är alltså ett ord som utvecklar sin betydelse mot ambivalens, tills det slutligen sammanfaller med sin motsats unheimlich.” Det ohemlika eller ohemliga är något som vi har hållit hemligt för oss själva som tränger fram som om det vore främmande. Att hitta sitt smultronställe, ett hem utanför hemmet, är alltså att skapa en perfekt spelplats för det man har förträngt. Ingenting särskilt behöver hända under sommarveckorna. Men det är en bedräglig illusion att vardagen kan sättas på paus. Eller kanske snarare, att en sådan paus inte skulle få några konsekvenser. I den somriga rofylldheten kan blandade känslor breda ut sig. Tillvarons garnnystan vidgas, och pustar av såväl tomhet som liv och verklighet kan slippa igenom.I Sverige registreras idag de flesta skilsmässor i oktober. Kanske är det först då som efterverkningarna från sommarveckorna har hunnit spelas ut. September är den näst vanligaste skilsmässomånaden. Många står liksom Alberte med bara fötter på en gräsmatta i juli och känner en havsbris och tänker: ja, nej, ja, nej, hur hamnade jag egentligen här?En natt smyger hon ut ur huset med sin vän Liesel. De sätter sig i slänten tillsammans, hopkrupna på en regnrock. För en gångs skull lyckas de verkligen prata: dela sin förtvivlan och sin ensamhet. När Alberte blickar tillbaka mot huset ser det annorlunda ut, ”overkligt och som svagt självlysande i skenet från den sneda månskäran.” Därinne sover hennes familj och deras vänner. ”Vilka är de allihop? Finns de egentligen? Är de mer levande än dockan Mimi som blundar så snart man lägger henne?”Ute i Bretagnenattens havsbrusande månljusluft finns det plats för ett främlingskap som Alberte annars försöker tränga undan. Kusliga som dockor blir hennes närmaste medmänniskor. ”Det är som om man satt och såg tillbaka på en tillvaro man lämnat”, tänker hon, ”en dörr som stängts för alltid.” Är det kanske i själva verket där och då den stängs? Det kommer att dröja år och hundratals sidor innan hon till sist lämnar Sivert.Men redan på tåget in till staden känner hon hur den vanliga avdomnade maktlösheten har ändrat karaktär. Bohemsällskapet förbereder sig på att stiga av, säger farväl till sin tillfälligt utvidgade semesterfamilj medan Paris välbekanta hustak och kupoler tornar upp sig utanför fönstret. Längst inne i sinnet har Alberte ”en känsla av att ingenting av det som händer är riktigt verkligt. […] Av att allt som samtliga säger och gör egentligen inte förhåller sig så.”Fast mark under fötterna kan se ut på olika sätt. Det kan bestå i att våga släppa fram sitt eget främlingskap: inför sitt liv, sin partner, till och med inför sina barn. Att hitta sitt smultronställe kan innebära mer än bara en stunds lugn och ro. I hemmet utanför hemmet kan skälvningar mellan det välbekanta och det fördolda uppstå, ibland genom något så enkelt och rent som en havsbris. 3. Det andra stället och verklighetens sanna naturBjuder man in en sommargäst kan det egna hemmet förvandlas till en semesterort. Är gästen dessutom konstnär eller författare hoppas man kanske att denna ska tillföra någon extra magi till platsen. I hundratals år har rika mecenater erbjudit gästhem åt olika konstutövare, särskilt under sommarveckorna. En av dem är den excentriska amerikanska salongsvärdinnan Mabel Dodge Luhan. 1917 flyttade hon till Taos i New Mexico, där hon så småningom kom att ingå sitt fjärde äktenskap med en man ur ursprungsbefolkningen och grunda en konstnärskoloni. Luhan skrev själv, men enbart memoarer. Hon var fascinerad av romanförfattares förmåga att förhöja livsnärvaron genom fantasin. ”När han skriver”, sa hon om D.H. Lawrence, ”är erfarenheten mer verklig för honom än när den ägde rum.” Luhan skickar brev efter brev till den engelska författaren för att uppmana honom att komma till hennes enorma, palatsliknande bostad i Taos. Genom hans blick föreställer hon sig att den latenta magin i omgivningarna ska göras rättvisa.Och när han kommer frigörs hon äntligen från ”den hemska känslan av futtighet”. Hon blir ”arg eller sårad eller förbluffad av hans oberäkneligt föränderliga sätt”, men aldrig uttråkad eller deprimerad. Men konstens omvandling av verkligheten stannar inte där. Hennes memoar över deras möte, ”Lorenzo in Taos” från 1932, har idag fått ett extra lager av fiktion. Rachel Cusks roman ”Andra stället” från 2021 är intimt baserad på Luhans återgivning av sina brev, samtal och upplevelser med Lawrence. I denna fantasi om en historisk människas förverkligade fantasi om att en författare ska förhöja hennes livsnärvaro med sin livliga fantasi finns, paradoxalt nog, en hel del längtan efter autenticitet. Cusks berättarjag M – som i Mabel – är bosatt i ett annat märkligt landskap. Tillsammans med sin andra make har hon slagit sig ner i ett isolerat träskmarksområde längs den engelska kusten. Det är kargt, blött och melankoliskt. Hon längtar efter konstnären L:s ögon på det – L som i Lawrence.”Vårt landskap”, skriver hon till honom i ett brev, ”är som en gåta som folk dras till men i slutändan helt missuppfattat. Det är fullt av ödslighet och tröst och mystik och det har ännu inte avslöjat sin hemlighet för någon.” Vad är det för hemlighet som ska avlockas landskapet? Och varför just genom konsten? Freuds begrepp om das Unheimliche syftar på känslan när något som borde ha förblivit dolt uppenbaras. Enligt Freud är det ohemlika mycket rikhaltigare i konsten än i verkligheten, eftersom konsten är undantagen realitetsprövningen. Önsketänkande och vidskeplighet kan alltså breda ut sig utan att behöva motsägas; vi vet ju att vi läser en saga.Den här oroväckande effekten kan förstärkas om författaren leker med verklighetspremisserna, så att vi inte riktigt vet vad ska tro. Freud ger exempel från den tyska romantiska författaren E.T.A. Hoffmann, som ”till en början inte låter oss veta om han tänker föra in oss i den reella världen eller i en av honom fritt vald fantasivärld.” Cusk gör samma sak i ”Andra stället”. Romanen inleds med att M påstår sig ha mött självaste djävulen på ett tåg.Det demoniska återkommer sedan i beskrivningarna av L:s blick, som M hoppas på så mycket från. Mycket riktigt får hon tillgång till ett annat perspektiv i hans sällskap, men det beskrivs som en ”fruktansvärd objektivitet”. Att se saker ”som de egentligen [är]” skapar ett främlingskap i hennes kärleksfulla vardagsliv med maken Tony och den vuxna dottern Justine. Cusk beskriver det som en sorts illojalitetskänslor: ”till och med där, mitt bland det jag älskade mest hade han förmågan att få mig att tvivla och blottlägga det i mig själv som annars var dolt”. Det ohemlika blir en ögonblicklig uppenbarelse om ett hemligt, kanske till och med hotfullt, hem. Mabel Dodge Luhan skriver att hon kände sig som D.H. Lawrences syster. Redan från den första stunden när de möts känner hon en fulländad kontakt, som dock förblir outgrundlig. Det låter nästan infantilt, som när spädbarnet föds in i en värld av bottenlösa och givna relationer. Konstnärens närvaro chockar henne tillbaka in i en varseblivning som varken kan sortera eller konstruera.För Cusks M är det den sköra känslan av mening och sammanhang i vardagen som står på spel. I mötet med L börjar hon frukta att allt hon har byggt upp ska rasa ihop, som det gjorde efter hennes första skilsmässa. Nu är hon plågsamt medveten om vad en sådan förstörelse kan kosta. Men suget efter konstnärgästens magiska närvaro släpper inte taget. M får till sist vad Mabel Dodge Luhan förgäves suktade efter: ett oblandat skönt sommarögonblick.En kväll går M och hennes dotter Justine ner för att bada i månljuset. De har glömt badkläderna, och ljuvheten får en anstrykning av tabu när de bestämmer sig för att bada nakna. Träffsäkert beskriver Cusk den särskilda kroppsliga obekvämhet som växer fram mellan vuxna barn och föräldrar, som är så underlig med tanke på relationens ursprungliga köttslighet. De lovar varandra att inte titta, och simmar sedan ”stillsamt genom vattnet som i månskenet såg ogenomskinligt och ljust ut, som mjölk” medan marelden glittrar över deras armar.I nästa stund märker de att någon iakttar dem. Det är L, såklart, som skyndar iväg över stigen för att måla vad han har sett. Efter hans död finner M en abstrakt tavla, där hon och Justine bara blivit till suddiga ljusfläckar i mörkret. Nakenheten är fångad och oskadliggjord på samma gång. Något som borde ha förblivit fördolt har framträtt, men bara nästan.Cusks roman lämnar Luhans verklighet för att istället döda sin konstnär och låta hans verk fullborda berättarens sommarvärld. Det är vackert, men det klingar lite falskt. I den riktiga historien tvingades Luhan leva vidare med insikten om att ”det inte finns ett enda stabilt element i universum, vare sig inom eller utanför min egen hjärna”. Lawrences semestervistelse tog slut, men ohemlikheten som hans närvaro hade öppnat för fortsatte att mala inom henne. Frågan är om det är Mabel eller M som har hittat hem i verkligheten.  4. Mot fyren och sommarens möjlighetSolen flödar in i huset. Den lyser klart ”på cricketträn, flanellbyxor, stråhattar, bläckhorn, färgkoppar, skalbaggar och kranier av småfåglar, och kom[mer] de långa, fransiga tångrankorna som [sitter] fastspikade på väggen att utdunsta en doft av salt och sjögräs – samma doft som f[i]nns i handdukarna, fulla av sand efter all badning”. Idyllen framstår som ett orubbligt faktum i inledningen av Virginia Woolfs roman ”Mot fyren”. Men vartenda bräddfullt ögonblick präglas samtidigt av en hotande frånvaro, en kommande tomhet.I centrum av sommartillvaron på den skotska ön Skye finns Mrs Ramsay, åttabarnsmor och familjens givna mittpunkt, värdinna för en handfull medbjudna gäster. Hon är den sortens åldrande kvinna som säger ”nu ska vi ha det trevligt” och menar det. När yngste sonen frågar om de kan segla ut till fyren imorgon muttrar fadern, den kylige filosofen, att det troligen inte blir vackert väder. Jo, insisterar Mrs Ramsay. Det blir säkert vackert väder.Mrs Ramsay genomskådar inte, hon insisterar inte på alltings komplexitet. Men hon är mycket väl medveten om trivselns avigsida. Inunder den gemytliga samvaron finns ett spöklikt fluidum. En kväll när hon serverar soppan känner hon sig för en stund som om hon står ”utanför strömvirveln; eller att en skugga hade fallit och frånvaron av färg kom henne att se tingen i deras rätta dager.” Rummet saknar plötsligt charm. Alla människor tycks avskurna från sina bordsgrannar. Det finns en underliggande ångest, som Heidegger efter Freud kallar unheimlich. För Heidegger är det ohemlika den föremålslösa uppenbarelsen av att den mänskliga tillvaron är godtycklig i relation till världen. Det ohemlika är ett främlingskap, en oförmåga att känna sig hemma i livet som ytterst påminner oss om att vi alla ska dö. Mrs Ramsay, som är baserad på Woolfs egen mamma, har tagit på sig att avvärja denna ångest från alla i sin omgivning. Hon är, kan man säga, det hemlikas arbeterska. Så fort hon försvinner iväg ”råkar de [andra] i ett slags upplösning”. Utan någon fientlighet begrundar hon männens sterilitet i detta avseende, de klarar inte av att få den mellanmänskliga samvaron att pulsera naturligt igen. ”Och hela mödan att smälta samman allting och få det att flyta, mödan att skapa, vilade på henne.”Att just sommarveckorna har valts för att rama in Mrs Ramsays förmågor är ingen slump. Ingenting annat, vare sig skola eller jobb, håller ju samman tillvaron då. Varje dag är en blank sida av förströelser. Det händer inte särskilt mycket annat i romanen. Man frestas att, som författaren Margaret Atwood gjorde när hon läste den som nittonåring, utbrista: Vad handlar den ens om? Några sommargäster överväger att segla ut till fyren, men vädret blir för dåligt och resan får skjutas upp. Men Atwood plockar upp romanen igen mer än fyra decennier senare, när hon är över sextio. ”Vid nitton hade jag aldrig känt någon som hade dött”, tänker hon då. ”Jag begrep ingenting om den sortens förlust – om söndersmulningen av de levda livens fysiska texturer”. För tiden går. Två somrar skildras i ”Mot fyren”, före och efter Första världskriget. Emellan dem finns ett eget kapitel som bara handlar om husets förfall. Vinddragen nafsar i tapeter, träet mörknar och spricker. Inom parentes får vi veta att Mrs Ramsay har dött plötsligt en natt, att äldsta sonen har fallit på slagfältet och äldsta dottern dukat under i barnsäng. Så dyker två gamla kvinnor från byn plötsligt upp med skurhinkar; de har fått i uppdrag att ställa i ordning huset inför sommaren igen, familjen med gäster är på väg tillbaka.”Så meningslöst det var, så kaotiskt”, tänker konstnären Lily, som var gäst hos Ramsays både då och nu. ”Mrs Ramsay är död, Andrew stupad, Prue död hon också – hur ofta hon upprepade det väckte det ingen känsla hos henne.” Lily stirrar ut genom fönstret och reflekterar stumt: ”Och vi samlas alla i ett hus som det här, en morgon som denna”. Som semesterläsning är ”Mot fyren” lika underbar som oroväckande. Mrs Ramsays livsverk och bortgång både belyser och förkastar frågan om det ”egentligen” finns någon mening med tillvaron. Hon har ingen särskild bildning och inte ens någon allmänt fängslande karisma. Hon är borgerlig, tänker en av gästerna, dominant och fåfäng, tänker en annan. Hennes förmåga att skapa en känsla av sammanhang består inte i någon intellektuell insikt – för att understryka detta ställs den gång på gång mot hennes mans, filosofiprofessorns, arbete. Men kanske är den en viktigare begåvning.Genomskådandets sanning är inte den enda. Som författaren och filosofen Iris Murdoch skriver bör en författare snarare likna den Buddhistiska läromästare ”som sa att han som ung trodde att berg var berg och floder var floder”, men ”efter många års studier avgjorde att berg inte var berg och floder inte var floder” och till slut när han var gammal och vis ”kom till insikt om att berg är berg och floder är floder.” Emot det ohemlikas skrämmande godtycke har Mrs Ramsay vävt en kokong av trivsel och gemenskap. Däri faller solskenet över frukostens kaffekoppar, filtar läggs ut på gräsmattan, man går på en tur till stranden. Så blir sommaren till sommar igen, och när hon reflekterar över den döda kvinnan är det som om Lily får ett bättre grepp om penseln i sin hand. ”Man måste, tänkte hon, medan hon betänksamt doppade penselspetsen, vara öppen för den vardagliga verkligheten, man måste helt enkelt känna att detta är en stol, detta är ett bord, och ändå: Det är ett under, det är extas.”Trots tidens obönhörliga gång och dödens slutliga upplösning har Mrs Ramsay varje dag insisterat på sommarens idyll. Hon har vågat tro på att det finns en poäng med alla dessa flyktiga ögonblick av skönhet och trivsel. Kanske borde vi liksom hon ändå värna om våra naiva drömmar om sommaren. Livsnärvaron Mrs Ramsay har skapat dröjer sig ju kvar, också efter hennes död. Att säga ”vilken trevlig dag vi ska ha, det blir säkert vackert väder” behöver inte vara korkat och ytligt. Inunder trivseln lurar visserligen det ohemlika. Men sommarhuset kan ändå vara sommarhuset. Lyra Ekström Lindbäckförfattare, filosof och kritikerLitteraturFrançoise Sagan: Bonjour tristesse. 1954. Lilly Vallquists svenska översättning utkom 1955 på Wahlström & Widstrand.Cora Sandel: Alberte-serien – Alberte og Jakob (1926), Alberte og friheten (1931) och Bare Alberte (1939). Böckerna utkom åren efter på svenska med olika översättare på Bonniers.Rachel Cusk: Second place. Faber & Faber, 2021. Översatt till svenska som Andra stället samma år av Niclas Hval och utgiven på Albert Bonniers förlag. Mabel Dodge Luhan: Lorenzo in Taos. Knopf, 1932.Virginia Woolfs: To the Lighthouse, 1927. På svenska som Mot fyren 1953, i översättning av Ingalisa Munck och Sonja Bergvall. Margareta Backgårds nyöversättning utkom på H:ström text & kultur 2019.Sigmund Freuds essä Das Unheimliche publicerades 1919 och finns i svensk översättning i band 11 av Freuds samlade verk, utgivet på Natur och kultur, 2007.Musik i programmet (kronologiskt)Låten i Insensatez komponerad av Antonio Carlos Jobim, portugisisk text av Vinicius De Moraes och engelsk text av Norman Gimbel i olika utföranden:1. Antonio Carlos Jobim (piano), 1963.João Gilberto (gitarr och sång) , 1961.Ben Street (kontrabas), Ethan Iverson (piano), Albert Heath (trummor), 2013.Nummer 1 igen.Astrud Gilberto (sång), 1965.

Artists, politicians, and revolutionaries? Oh my! As we continue on with the life of Mabel Dodge Luhan, we find Mabel leaving Europe, where she first encountered the Stein siblings, Leo and Gertrude, and coming home to New York. It's here that Mabel will first establish a name for herself by hosting intellectual "Evenings" at her apartment at 53 Fifth Avenue, Manhattan. Tune in to find out what life had in store next for Mabel Dodge Luhan. 

In our first series, we'll be covering the life of an often forgotten character in history named Mabel Dodge Luhan. An American writer, advocate for Native American rights, and patron of the arts, Mabel spent the later half of her life in Taos, New Mexico, where she established something of an art retreat that helped inspire artists like Georgia O'Keefe, Ansel Adams, Willa Cather, Mary Austin, Marsden Hatley, Andrew Dasberg, and D.H. Lawrence. Join us in this five-part series as we explore the adventurous, passionate, and often times hilarious life of Mabel Dodge Luhan. 

Rachel Cusk's 2021 novel “Second Place” takes inspiration from Mabel Dodge Luhan's 1932 memoir of the time D. H. Lawrence came to stay with her in Taos, New Mexico. Cusk picks up some of the pieces of Luhan's memoir to tell a numinous story in which a woman (M) invites a famous painter (L) to stay at her remote, coastal guesthouse. M hopes the landscape will inspire the painter, but what she really wants is for the painter to capture, or at least validate, some dark and impalpable part of her artistic soul. And yet, “Second Place” is far from being a simple ‘artist's novel'. The relationship between M and L doesn't quite pan out the way she hoped, and in the course of its unravelling the novel expands to encompass a variety of relationships and moral questions. Cusk takes on female fate in a man's world and, in an age when a painting can sell at any price, asks how much a painter must pay for their art? Some of the books and authors discussed in this episode include: "Second Place" by Rachel Cusk “Son of Sin” by Omar Sakr “Autumn” by Ali Smith Additional segments throughout the podcast include: Inner Shelf Fact or fiction What are you reading? On that Quote Apple Podcast: https://lnkd.in/gF2zVhQT Spotify: https://lnkd.in/gTHtxVh5 Podbean: https://onthesamepagepodcast.podbean.com/ Twitter: https://twitter.com/thesamepagepod_ Email: seamusandblake@gmail.com IG: https://www.instagram.com/on.the.same.page.podcast/  -------- #bookpodcast #podcast #book #novel #stories #shortstories #apassagenorth #anukaradpragasm #tolstoy #poetry #shortstoryskirmish #litfacts #paris #literature #books #novels #salmonrushdie #spotifypodcasts #applepodcasts #audible #samsungpodcasts #books #novels #audibleau #lit #onthesamepage #whatareyoureading #literaryfacts #podbean #whatareyoureading

Emmet and John work through questions of the democratization of work and culture in the era of mass production and mass culture. They also trace the relationship between cultural bohemians and elites with the workers' movement, including the forgotten legacy of Mabel Dodge Luhan. The close by talking about national loyalty, the repeat of debates from 100 years ago, another look at property as a political concern, and more! Subscribe to our Patreon to hear the rest and get two exclusive episodes a month! (https://www.patreon.com/exhaust)

"Credo nella forza della realtà di svelare sé stessa e il mio ruolo è quello di osservare e attendere il momento più alto della sua espressione” ha raccontato Rachel Cusk, ospite internazionale che ha aperto l'edizione di quest'anno degli Eventi letterari Monte Verità di Ascona. Nel nostro incontro ci racconta come ha demolito e rifondato il romanzo, del suo impegno a cimentarsi in tematiche scomode e non convenzionali, della sua ricerca di un linguaggio che possa esprimere al meglio la dialettica tra maschile e femminile, esplicitare il flusso interiore dei suoi personaggi e soprattutto rappresentare un modo di vivere autentico, scevro da falsità. Classe 1967, di origine canadese, inglese d'adozione, conosciuta dal pubblico italofono in particolare per la sua trilogia dell'ascolto uscita per Einaudi ("Resoconto, Transiti e Onori") le abbiamo chiesto anche dei suoi due memoir che alla loro pubblicazione hanno suscitato grandi critiche: "Il lavoro di una vita. Sul diventare madri" (uscito quest'anno per Einaudi Stile Libero) e "Aftermath: On Marriage and Separation", in cui racconta la fine del suo matrimonio. Ma abbiamo posto l'accento anche sul suo ultimo romanzo "Second Place" in cui l'autrice si ispira al memoir del 1932 di Mabel Dodge Luhan in cui la filantropa dell'arte racconta di quella volta che D.H. Lawrence venne a trovarla a Taos in Nuovo Messico.Sempre in tema di Eventi letterari Moira Bubola ci racconterà del suo incontro con lo scrittore e poeta spagnolo Manuel Vilas, che ispirato dal tema degli Eventi di quest'anno "Un'altra vita" ci dice che un modo per vivere in pace con il mondo e con noi stessi è respirare la bellezza che viene dal passato.Dal Monte Verità scenderemo in una delle piazze storiche di Ascona, Piazza San Pietro, per andare a scoprire quale sarà il nuovo corso della Libreria della Rondine che quest'anno festeggia i suoi primi 70 anni ed è guidata da Karen Heidl.

"Credo nella forza della realtà di svelare sé stessa e il mio ruolo è quello di osservare e attendere il momento più alto della sua espressione” ha raccontato Rachel Cusk, ospite internazionale che ha aperto l'edizione di quest'anno degli Eventi letterari Monte Verità di Ascona. Nel nostro incontro ci racconta come ha demolito e rifondato il romanzo, del suo impegno a cimentarsi in tematiche scomode e non convenzionali, della sua ricerca di un linguaggio che possa esprimere al meglio la dialettica tra maschile e femminile, esplicitare il flusso interiore dei suoi personaggi e soprattutto rappresentare un modo di vivere autentico, scevro da falsità. Classe 1967, di origine canadese, inglese d'adozione, conosciuta dal pubblico italofono in particolare per la sua trilogia dell'ascolto uscita per Einaudi ("Resoconto, Transiti e Onori") le abbiamo chiesto anche dei suoi due memoir che alla loro pubblicazione hanno suscitato grandi critiche: "Il lavoro di una vita. Sul diventare madri" (uscito quest'anno per Einaudi Stile Libero) e "Aftermath: On Marriage and Separation", in cui racconta la fine del suo matrimonio. Ma abbiamo posto l'accento anche sul suo ultimo romanzo "Second Place" in cui l'autrice si ispira al memoir del 1932 di Mabel Dodge Luhan in cui la filantropa dell'arte racconta di quella volta che D.H. Lawrence venne a trovarla a Taos in Nuovo Messico.

Whiteshift: Populism, Immigration, and the Future of White Majorities, https://lukeford.net/blog/?p=141443 * In 1924, mainline Protestant clergy were almost unanimous in their opposition to immigration restriction. However, their liberal activism was out of step with the views of their parishioners. * The Young Intellectuals [of Greenwich Village 1912-1917] were Anglo-American bohemian artists and writers rebelling against their own Protestant culture. Inspired by Nietzsche and Bergson's romantic individualism and modernism in art, they sought to overthrow what they perceived as a suffocating Puritan inheritance. The Young Intellectuals discovered the joys of Harlem's black jazz scene, experimented with drugs, exhibited modern art at Alfred Stieglitz's ‘291' studio or read poetry aloud in Mabel Dodge Luhan's salon. * [Randolph] Bourne, on the other hand, infused Kallen's structure with WASP self-loathing. As a rebel against his own group, Bourne combined the Liberal Progressives' desire to transcend ‘New Englandism' and Protestantism with Kallen's call for minority groups to maintain their ethnic boundaries. The end product was what I term asymmetrical multiculturalism , whereby minorities identify with their groups while Anglo-Protestants morph into cosmopolites. Thus Bourne at once congratulates the Jew ‘who sticks proudly to the faith of his fathers and boasts of that venerable culture of his', while encouraging his fellow Anglo-Saxons to: “Breathe a larger air … [for] in his [young Anglo-Saxon's] new enthusiasms for continental literature, for unplumbed Russian depths, for French clarity of thought, for Teuton philosophies of power, he feels himself a citizen of a larger world. He may be absurdly superficial, his outward-reaching wonder may ignore all the stiller and homelier virtues of his Anglo-Saxon home, but he has at least found the clue to that international mind which will be essential to all men and women of good-will if they are ever to save this Western world of ours from suicide.” Bourne, not Kallen, is the founding father of today's multiculturalist left because he combines rebellion against his own culture and Liberal Progressive cosmopolitanism with an endorsement – for minorities only – of Kallen's ethnic conservatism. In other words, ethnic minorities should preserve themselves while the majority should dissolve itself. * [Bourne split] the world into two moral planes, one for a ‘parental' majority who would be asked to shed their ethnicity and oppose their own culture, and the other for childlike minorities, who would be urged to embrace their heritage in the strongest terms. This crystallized a dualistic habit of mind, entrenched in the anti-WASP ethos of 1920s authors like Sinclair Lewis and H. L. Mencken and the bohemian ‘Lost Generation' of American intellectuals such as F. Scott Fitzgerald. All associated the Anglo-Protestant majority with Prohibition, deemed WASP culture to be of no value, and accused the ethnic majority of suppressing more interesting and expressive ethnic groups. The Lost Generation's anti-majority ethos pervaded the writing of 1950s ‘Beat Generation' left-modernist writers like Norman Mailer and Jack Kerouac – who contrasted lively black jazz or Mexican culture with the ‘square' puritanical whiteness of Middle America. As white ethnics assimilated, the despised majority shifted from WASPs to all whites. The multiculturalism of the 1960s fused the Liberal Progressive pluralist movement with the anti-white ethos of the Beat counterculture. * FDR told Catholic adviser Leo Crowley in January 1942, ‘Leo, you know this is a Protestant country, and the Catholics and Jews are here on sufferance.'

Electronic Voice Phenomena is one of the more popular techniques for paranormal investigations. In Season 1 Episode 2 of Ghosts of Taos, we'll be talking about an investigation at the Mabel Dodge Luhan house where I was lucky enough to be allowed to leave a running digital recorder on Mabel's dresser in her bedroom. We managed to pick up several EVPs in the room. Listen to them in this podcast! For more information about Ghosts of Taos, visit our website at ghostsoftaos.com --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/ghosts-of-taos/support

120 - Mabel Dodge Luhan

In this episode, writer Jana Marlene Mader and art historian Kaitlyn Allen take you on armchair travels through Greenwich Village, New York. On this walk, we visit Lorraine Hansberry’s apartment, Mabel Dodge Luhan’s Bohemian Literary Salons, Emma Lazarus’ home, the Jefferson Market Library, Eva Le Gallienne’s off-Broadway Theatre, and the Women’s Liberation Center. Happy armchair travels!

Description: I had the great honor to speak about the legacy of American icon, Ansel Adams with his son Michael, grandson Matthew and internationally known photographer and Ansel’s last darkroom assistant, Alan Ross. We talk about family camping trips, his sense of humor and outlook on life, his passion for nature, photography and conservation and the new book Ansel Adams’ Yosemite: The Special Edition Prints by Little, Brown and Company. (For complete show notes, visit our website.) -- Ready to make your own Yosemite memories? Plan your park adventure by listening to previous episodes in this Yosemite series. Our trip report in episode 19.1 will help you navigate crowds and prepare for seasonal challenges. A park naturalist schools us in the Yosemite’s fascinating flora and fauna on episode 19.2. And singing historian Tom Bopp recounts the famous John Muir/Theodore Roosevelt camping trip of 1903 in episode 19.3. GUESTS IN THIS EPISODE: Michael Adams is the son of Ansel Adams, a retired pilot and physician, and the current chairman of The Ansel Adams Gallery board of directors. He is also an advisor to The Center for Creative Photography at the University of Arizona in Tucson and a council member for the Yosemite Conservancy. Alan Ross is a master photographer and photographic educator. He was Ansel Adams’ last darkroom assistant and, in 1975, was named by Adams to be the exclusive printer of the Yosemite Special Edition negatives, making each print by hand from the original negatives. Alan’s essay about his mentor and friend appears in the new book. Matthew Adams is the grandson of Ansel Adams and president of The Ansel Adams Gallery, which has operated out of Yosemite National Park as a family business since 1902. DISCUSSION INCLUDES THE FOLLOWING: A son’s perspective on the life of Ansel Adams the father and the career of Ansel Adams the photographer, from camping trips to multiple Guggenheim Fellowships to the cover of Time Magazine [4:32] But first, there was the music [7:01] Half Dome and the shift from incidental pursuit to professional endeavor [8:45] Burros, backpacks, and glass plates were the modern photographer’s gear of choice [10:52] Incorporating 35mm film and Polaroid technology into the mix [12:00] Michael recalls a favorite Yosemite camping memory with dad at the Lyell fork [13:48] Alan shares what it was like to work alongside the jokester/master in the darkroom [15:21] Mabel Dodge Luhan’s Santa Fe, NM salons and Paul Strand’s influence on Ansel [17:30] More than landscapes [18:25] A passion for shining a light on injustices [19:07] A book excerpt: How the ordinary paves the way for the extraordinary [19:53] Ansel’s classic Moonrise Hernandez image [20:37] Math and the zone system, or how to calculate the luminescence of a moonlit scene without an exposure meter [22:49] Ansel’s contributions to the art and science of photography [24:08] Imogen Cunningham and microwave ovens [25:36] Lessons from a life spent in the dark(room) [26:27] Signatures and initials [26:57] Moonrise Glacier Point, Yosemite Special Edition prints, and the range of Ansel’s work [29:08] Alan’s tips for photographers visiting the park today [30:28] Michael weighs in on what his grandfather would’ve thought about modern digital photography and smartphones [33:29 Ansel’s conservation activities [36:35] Where would Ansel have stood on the crowds now flocking to Yosemite, not least because of his photography and John Muir’s writing [37:47] The legacy of Ansel’s photography as it relates to conservation and environmental activism [40:20] Ansel’s contribution to the first large-format book dedicated to conservation, the Sierra Club’s This is the American Earth [41:55] What to see and do at Yosemite National Park, including a visit to the Ansel Adams Gallery, a Happy Isles hike, and a tour of the Yosemite Museum [43:18] Camping with dad in the Tioga pass and poking around a ghost town [45:03] “He was just grandpa to me”: Ansel’s Presidential Medal of Freedom and his front page obituary in the Los Angeles Times [47:49] The unassuming artistic giant listed in the Carmel, CA phone book [48:50]

This week on Womankind, the lovely Theresa Morlock of Rosen Publishing delves into issues of gender and heteronormativity. From her personal experiences, Theresa gives listeners insight and good questions to ask themselves about sexuality. While musing on the cloud of guilt that many women experience when entering motherhood and exiting the working world, Theresa also reminds listeners that women are humans first and women second. Episode Eight is topped off by Stories of Subversion featuring under-recognized art patron Mabel Dodge Luhan and a discussion of The Handmaid’s Tale (no spoilers!).

Mark Gordon, Director/Writer Awakening In Taos is a labor of love for Director/Writer Mark Gordon. He fell in love with the Mabel Dodge Luhan story years ago when he readEdge of Taos Desert and realized that bringing this story to a wide audience through PBS was his personal calling. Since then he has dedicated himself to doing everything possible to successfully complete this production. Mark has been in filmmaking since childhood. His uncle Phillip Krasne produced The Cisco Kid movies and television seriesO’Henry Playhouse for CBS, Gunsmoke and numerous films and TV shows. Mark Gordon is a fine artist, graphic designer, photographer, web developer, and independent filmmaker. He is CEO of Vision Marketing Associates. AWARD-WINNING DOCUMENTARY FEATURE “AWAKENING IN TAOS” MAKES PASADENA DEBUT AT RED NATION INTERNATIONAL FILM FESTIVAL, NOV 16 Film tells the story of social activist and patron of the arts Mabel Dodge Luhan, and her marriage to Tiwa Indian Tony Lujan of Taos Pueblo: “A woman 100 years ahead of her time” “Awakening in Taos”, an award-winning film by Mark Gordon and narrated by Ali MacGraw will screen at this year’s Red Nation Film Festival on Friday November 16, at 6 PM at the LAEMMLE PLAYHOUSE 7, 673 E Colorado Blvd, Pasadena, CA 91101 The timing of this film’s release is serendipitous with major stories in today’s news including the nomination of a Woman President and the conflict in North Dakota. This story is set almost one hundred years ago and it involves a strong independent woman who marries a Native American and fights with his tribe to protect 600,000 acres of sacred tribal land from private sale to squatters. Like the Standing Rock Sioux, their sacred sites are desecrated and their religious practices are threatened. Taos Pueblo fought for 64 years for the return of 48,000 acres and their sacred Blue Lake, granted to the tribe by Spain in the 1500’s. It was illegally annexed as part of a National Forrest under Teddy Roosevelt. After filing many civil suits against the US Government Taos Pueblo finally succeeded by filing a First Amendment rights suit. This case was won on the right of religious freedom violated by the US Government, as they prevented the tribe from observing sacred spiritual practices. In 1970, Richard Nixon signed legislation, the first instance in history where the US Government returned Native land taken illegally. Perhaps there is a message in this story that could help the Standing Rock Sioux get the US Government to honor its original treaty with the Sioux! “Awakening in Taos” follows the personal evolution of Mabel Dodge Luhan as a writer, salon hostess, art patroness, social activist and a resident of New Mexico. Born in Buffalo, New York, Mabel was a woman unique to her time. Her influence extended into the world of arts, music, literature and activism for social change. In her late 30s she experienced a life-altering arrival into a small town in Northern New Mexico and embraced the Taos Pueblo Indians in a way that seized the attention of the artistic and literary world. Her unconventional marriage to Antonio Lujan, a full-blooded Tiwa Indian from Taos Pueblo, created a revolutionary bridge between two cultures. Mabel and Tony helped to defeat federal legislation in 1924 that would have taken away 600,000 acres of sacred land belonging to the 19 tribes of New Mexico. Mabel lured progressive thinkers and artists, including D.H. Lawrence, Aldous Huxley, Willa Cather, Dorothy Brett, Ansel Adams, Georgia O'Keeffe and others to the remote town of Taos to attend her salons. Many of these visitors stayed for periods of time and several remained their entire lives. Mabel's home and salons made an extraordinary contribution to the culture of Taos County and the State of New Mexico. Luhan was a writer and advocate for the arts, women’s rights and Native American culture in a time when women were still fighting for the right to vote. Shot entirely in New Mexico with a local cast and crew, the film features breathtaking cinematography and aerial footage of Taos landscapes and landmarks. These physical features produced a visual response captured in 20th-century paintings and photos by Mabel’s guests. It was a book, “Edge of Taos Desert: An Escape to Reality” written by Mabel herself that piqued Gordon’s interest and set him off on a ten-year journey to get the book transformed into a film worthy of the topic. Filmmaker Gordon assembled a large team of writers, editors, art experts, historians and documentary producers to bring the many varied details of Luhan’s life into sharp focus. Actress Ali MacGraw happened to sit next to him on a plane and they began discussing the book, which she already loved. She offered to read some pages at a fundraiser in Taos and then signed on when the project was green lighted. Through a biographer of Luhan’s, Gordon met actress Leslie Harrell Dillen who wrote and performed a one-woman show portraying Mabel. She joined the production and appears as Mabel’s voice reading her words from books and letters. “Awakening in Taos: The Mabel Dodge Luhan Story” won Best Feature made in New Mexico at the 2015 Santa Fe Film Festival. The film has received special recognition and an award for Best Writing at the Hollywood Independent International Film awards. Awakening in Taos was produced in partnership with New Mexico PBS. The film will be shown November 16th at 6:00 pm at the at the Red Nation Film Festival on Friday November 16, at 6 PM at the LAEMMLE PLAYHOUSE 7, 673 E Colorado Blvd, Pasadena, CA 91101 For tickets and information: http://www.rednationff.com/awakening-in-taos/ Or call (310) 478-3836.

The art salon is sadly less prevalent in our day than in days past, but it is far from obsolete. In its heyday, the salon provided people- particularly women Natalie Barney, orPerle Mesta)- with an extraordinary power to shape cultural tastes and contemporary art. In the early 20th century, Mabel Dodge Luhan’s salons in Florence and New York drew astonishing talents to her doorstep. Her gift for bringing artists together so they might collaborate and draw inspiration from one another played out even more grandly at the art colony she and her third husband founded in Taos, New Mexico. Over the years, they would play host to such luminaries as D.H. Lawrence, Ansel Adams, Willa Cather, and Georgia O’Keeffe. Though she’s remembered more for her gift for building artistic communities, Luhan was an artist in her own right. Her book Winter in Taos is considered a classic of New Mexican literature and her four-volume memoir vividly explores the changes in Victorian sexuality, politics, art, and culture as the modern age approached. However, despite their candor, the memoirs were not wholly forthcoming: Luhan’s writings about her struggles with depression, sexuality, and venereal disease were restricted at the behest of her family until the year 2000. In her excellent biography, The Suppressed Memoirs of Mabel Dodge Luhan: Sex, Syphilis, and Psychoanalysis in the Making of Modern American Culture (University of New Mexico Press, 2012), Lois Rudnick- who has been studying Luhan’s life for over 35 years- explores these newly available documents, presenting Luhan’s writing alongside her own analysis, to draw new conclusions about Luhan’s life, loves, and work. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The art salon is sadly less prevalent in our day than in days past, but it is far from obsolete. In its heyday, the salon provided people- particularly women Natalie Barney, orPerle Mesta)- with an extraordinary power to shape cultural tastes and contemporary art. In the early 20th century, Mabel Dodge Luhan’s salons in Florence and New York drew astonishing talents to her doorstep. Her gift for bringing artists together so they might collaborate and draw inspiration from one another played out even more grandly at the art colony she and her third husband founded in Taos, New Mexico. Over the years, they would play host to such luminaries as D.H. Lawrence, Ansel Adams, Willa Cather, and Georgia O’Keeffe. Though she’s remembered more for her gift for building artistic communities, Luhan was an artist in her own right. Her book Winter in Taos is considered a classic of New Mexican literature and her four-volume memoir vividly explores the changes in Victorian sexuality, politics, art, and culture as the modern age approached. However, despite their candor, the memoirs were not wholly forthcoming: Luhan’s writings about her struggles with depression, sexuality, and venereal disease were restricted at the behest of her family until the year 2000. In her excellent biography, The Suppressed Memoirs of Mabel Dodge Luhan: Sex, Syphilis, and Psychoanalysis in the Making of Modern American Culture (University of New Mexico Press, 2012), Lois Rudnick- who has been studying Luhan’s life for over 35 years- explores these newly available documents, presenting Luhan’s writing alongside her own analysis, to draw new conclusions about Luhan’s life, loves, and work. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The art salon is sadly less prevalent in our day than in days past, but it is far from obsolete. In its heyday, the salon provided people- particularly women Natalie Barney, orPerle Mesta)- with an extraordinary power to shape cultural tastes and contemporary art. In the early 20th century, Mabel Dodge Luhan's salons in Florence and New York drew astonishing talents to her doorstep. Her gift for bringing artists together so they might collaborate and draw inspiration from one another played out even more grandly at the art colony she and her third husband founded in Taos, New Mexico. Over the years, they would play host to such luminaries as D.H. Lawrence, Ansel Adams, Willa Cather, and Georgia O'Keeffe. Though she's remembered more for her gift for building artistic communities, Luhan was an artist in her own right. Her book Winter in Taos is considered a classic of New Mexican literature and her four-volume memoir vividly explores the changes in Victorian sexuality, politics, art, and culture as the modern age approached. However, despite their candor, the memoirs were not wholly forthcoming: Luhan's writings about her struggles with depression, sexuality, and venereal disease were restricted at the behest of her family until the year 2000. In her excellent biography, The Suppressed Memoirs of Mabel Dodge Luhan: Sex, Syphilis, and Psychoanalysis in the Making of Modern American Culture (University of New Mexico Press, 2012), Lois Rudnick- who has been studying Luhan's life for over 35 years- explores these newly available documents, presenting Luhan's writing alongside her own analysis, to draw new conclusions about Luhan's life, loves, and work. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The art salon is sadly less prevalent in our day than in days past, but it is far from obsolete. In its heyday, the salon provided people- particularly women Natalie Barney, orPerle Mesta)- with an extraordinary power to shape cultural tastes and contemporary art. In the early 20th century, Mabel Dodge Luhan’s salons in Florence and New York drew astonishing talents to her doorstep. Her gift for bringing artists together so they might collaborate and draw inspiration from one another played out even more grandly at the art colony she and her third husband founded in Taos, New Mexico. Over the years, they would play host to such luminaries as D.H. Lawrence, Ansel Adams, Willa Cather, and Georgia O’Keeffe. Though she’s remembered more for her gift for building artistic communities, Luhan was an artist in her own right. Her book Winter in Taos is considered a classic of New Mexican literature and her four-volume memoir vividly explores the changes in Victorian sexuality, politics, art, and culture as the modern age approached. However, despite their candor, the memoirs were not wholly forthcoming: Luhan’s writings about her struggles with depression, sexuality, and venereal disease were restricted at the behest of her family until the year 2000. In her excellent biography, The Suppressed Memoirs of Mabel Dodge Luhan: Sex, Syphilis, and Psychoanalysis in the Making of Modern American Culture (University of New Mexico Press, 2012), Lois Rudnick- who has been studying Luhan’s life for over 35 years- explores these newly available documents, presenting Luhan’s writing alongside her own analysis, to draw new conclusions about Luhan’s life, loves, and work. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The art salon is sadly less prevalent in our day than in days past, but it is far from obsolete. In its heyday, the salon provided people- particularly women Natalie Barney, orPerle Mesta)- with an extraordinary power to shape cultural tastes and contemporary art. In the early 20th century, Mabel Dodge Luhan’s salons in Florence and New York drew astonishing talents to her doorstep. Her gift for bringing artists together so they might collaborate and draw inspiration from one another played out even more grandly at the art colony she and her third husband founded in Taos, New Mexico. Over the years, they would play host to such luminaries as D.H. Lawrence, Ansel Adams, Willa Cather, and Georgia O’Keeffe. Though she’s remembered more for her gift for building artistic communities, Luhan was an artist in her own right. Her book Winter in Taos is considered a classic of New Mexican literature and her four-volume memoir vividly explores the changes in Victorian sexuality, politics, art, and culture as the modern age approached. However, despite their candor, the memoirs were not wholly forthcoming: Luhan’s writings about her struggles with depression, sexuality, and venereal disease were restricted at the behest of her family until the year 2000. In her excellent biography, The Suppressed Memoirs of Mabel Dodge Luhan: Sex, Syphilis, and Psychoanalysis in the Making of Modern American Culture (University of New Mexico Press, 2012), Lois Rudnick- who has been studying Luhan’s life for over 35 years- explores these newly available documents, presenting Luhan’s writing alongside her own analysis, to draw new conclusions about Luhan’s life, loves, and work. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The art salon is sadly less prevalent in our day than in days past, but it is far from obsolete. In its heyday, the salon provided people- particularly women Natalie Barney, orPerle Mesta)- with an extraordinary power to shape cultural tastes and contemporary art. In the early 20th century, Mabel Dodge Luhan’s salons in Florence and New York drew astonishing talents to her doorstep. Her gift for bringing artists together so they might collaborate and draw inspiration from one another played out even more grandly at the art colony she and her third husband founded in Taos, New Mexico. Over the years, they would play host to such luminaries as D.H. Lawrence, Ansel Adams, Willa Cather, and Georgia O’Keeffe. Though she’s remembered more for her gift for building artistic communities, Luhan was an artist in her own right. Her book Winter in Taos is considered a classic of New Mexican literature and her four-volume memoir vividly explores the changes in Victorian sexuality, politics, art, and culture as the modern age approached. However, despite their candor, the memoirs were not wholly forthcoming: Luhan’s writings about her struggles with depression, sexuality, and venereal disease were restricted at the behest of her family until the year 2000. In her excellent biography, The Suppressed Memoirs of Mabel Dodge Luhan: Sex, Syphilis, and Psychoanalysis in the Making of Modern American Culture (University of New Mexico Press, 2012), Lois Rudnick- who has been studying Luhan’s life for over 35 years- explores these newly available documents, presenting Luhan’s writing alongside her own analysis, to draw new conclusions about Luhan’s life, loves, and work. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

This reading from the Mabel Dodge Luhan Papers presents a selection of letters that reflect the highly personal, expressive, and exploratory nature of the correspondence between Luhan and her psychoanalyst A. A. Brill.