Podcasts about sorgligt

Syfilis var en skambelagd sjukdom men samtidigt så utbredd att den fick genomslag i kulturen. Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelse och vår tilltro till vattnets läkande kraft. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken.Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset.Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet.Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade.Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt.På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas.I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig. I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine.Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike – om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet.Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike.I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten – som inte stärkts av forskning – kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad.Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt.I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas?Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret.Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas.Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig.Anneli Jordahl, författareLitteraturDaudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press).Degerman, Allan, Per Axel Levin – den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34.Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket.Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

JUST NU: Allsvenskan - din nya dagliga nyhetspodd om allsvenskan. Varje dag får du senaste nytt och analyser kring vad som händer i vår inhemska liga. Gänget bakom Fotbollskanalen i Stockholm, Göteborg och Malmö finns med er varje dag. Missa inte JUST NU: AllsvenskanAnsvarig utgivare: Alexander Rosenlund Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 2 gästas av Suzanna som har två barn ihop med Sebastian Stakset och levde ihop med honom under hans värsta år. I detta avsnitt så berättar hon sin historia offentligt - för första gången! Sorgligt, smärtsamt och så mörkt. Men också ärligt, modigt och viktigt! Och HOPPFULLT! Tack för förtroendet Suzanna! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag pratar vi om sorg och hur detta kan ta sig uttryck på olika sätt. Med som gäst har vi Jamie Woodworth som forskar kring sorgearbete och samhällsstöd vid palliativ vård samt verksam vid ”Death Café”. Det rör sig om ett ställe dit alla kan komma och prata ut om

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Vi försöker sätta ord på katastrofen i Belgien.Det är svårt och fruktansvärt men vi försöker.All omtanke och all kärlek till de drabbade familjerna.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi reflekterar idag bland annat över om att delar av USA kan ha dubbla årsnederbörden jämfört med Sverige. Hade vi haft tundra utan golfströmmen? Vi pratar också en hel del om att Stora Enso sparkade VD:n Annica Bresky med hull och hår i veckan. Detta kan vara sorgligt ur flera aspekter...

Sorgligt med Anebyhus konkurs och byggkonkurser är det värsta som kan hända en beställare, tycker vår expertkommentator Viktor Mandel, som skriver under på Einar Jansons spaning om 20–25-procentiga hyresökningar – men han tycker inte att de är exceptionella: ”Mindre ökningar vore alarmerande”. Viktor Mandel vill heller inte se något nationellt regelverk kring att bygga i översvämningshotade områden – och han tycker gott att Zlatan Ibrahimovic kan betala för att bli av med en klagande hyresgäst. Programledare: Nicklas Tollesson

Ukrainas sedan länge aviserade våroffensiv tycks vara i gång samtidigt som vattenmassorna från den kollapsade kraftverksdammen dränker byggnader och åkrar. Flaggviftandet från svenska studenter med utländsk bakgrund väcker debatt, Zlatan tackar för sig och årets sommarvärdar har presenterats. Dessa ämnen är bland dem som Veckopanelen tar sig an denna gång. Med Henrik Jönsson, Daniel Suhonen och Maria Wetterstrand. Programledare: Jörgen Huitfeldt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ukrainas sedan länge aviserade våroffensiv tycks vara i gång samtidigt som vattenmassorna från den kollapsade kraftverksdammen dränker byggnader och åkrar. Flaggviftandet från svenska studenter med utländsk bakgrund väcker debatt, Zlatan tackar för sig och årets sommarvärdar har presenterats. Dessa ämnen är bland dem som Veckopanelen tar sig an denna gång. Med Henrik Jönsson, Daniel Suhonen och Maria Wetterstrand. Programledare: Jörgen Huitfeldt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Carl Magnus och Pontus går igenom tre låtar som en gång i tiden låg etta på listorna i Sverige. Den här veckan blir det tre entertainers i form av Harry Belafonte, Cliff Richard och Sammy Davies Jr. Vi minns också Pugh Rogefeldt och Gordon Lightfoot som gick bort i veckan. Låtar som nämns i programmet: https://open.spotify.com/playlist/5lnF09haPLR0xenKGGoHoA?si=6562075d99db4440&nd=1

Någon är en skön tjej och båda inser sina narcissistiska drag.  Dessutom följer en treåring med på ett viktigt möte och avslöjar kanske lite väl mycket. Ja, avsnittet går från härlig pepp till djup depp, för Louise har pratat med sin granne som varnar poddens lyssnare för att absolut inte "göra en Julia".  Sorgligt avslut men förhoppningsvis repar hon sig till nästa avsnitt. TACK för att ni lyssnar och TACK älskade Läkarmissionen för allt ni gör och för att ni sponsrar veckans avsnitt. 

Avsnitt 169: Årets sista avsnitt av Förlagspodden ger er en del överraskande insikter om AI och förläggeri sett ur förläggarens perspektiv. Vi citerar mannen som skapade Augustpriset. Vi citerar hans kommentarer om den pågående debatten ur ett brev till Förläggareföreningen. Det liknar ord och inga visor tycker journalisten. Så fick då Piratförlaget en ny vd. Men lovorden i media verkar missa poängen med en förlags-vd. Förläggaren gräver i sina erfarenheter och ger oss konturerna av vad jobbet består av och vad som krävs för att lyckas. Och självklart avgick PenguinRandomHouse vd, Marcus Dohle, när förlagsgruppen förlorade kampen om att köpa Simon & Schuster. Sorgligt slut på den historien om ni frågar journalisten. Slutligen släpper vi fram Ordfronts förlagschef Pelle Andersson i säsongens sista inslag där han lyfter en av sina största farhågor just nu. Lite skrämmande framtidsutsikter om han har rätt. Har han rätt? Ja säger förläggaren i en kommentar efteråt som förstärker Pelle Anderssons funderingar.   00 47 – ChatGPT, ett löfte om en helt ny syn på manusarbete 06 28 – Per Gedin har ordet om Augustpriset 08 41 – Ny chef på Piratförlaget 13 39 – En riktkarl lämnar branschen 15 44 – Vi introducerar ett samtal om skönlitteraturens villkor 16 55 – Pelle Anderssons största sorgebarn 28 58 – Visst har han rätt!

Absurda fastighetsskatter i skärgården leder till att fler och fler säljer sina kobbar och skär. Orimliga fastighetsskatter i skärgården var också det som till sist fick bägaren att rinna över i Sverige och man valde att slopa fastighetsskatten på bostäder helt och hållet. Kommer Finland att upprepa Sveriges misstag i samband med fastighetsskattereformen - och hur kan vi undvika det? I Slaget efter tolv möts Karl-Erik Sjöberg från Utö, Bertil Zetter från Åbolands skärgårdsstiftelse och riksdagsledamot Sari Multala från Samlingspartiet. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Vi har sett ett sista genrep i Friends arena. I morgon har vi en VINNARE! Vi har också träffat Cornelia och firat henne på 30-års dagen och pratat gamla Mello-minnen. Vi har också träffat både Cazzi Opeia och Medina på genrep.Support till showen http://supporter.acast.com/schlagerfesten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I ett nytt avsnitt av Ordfronten special frågar författaren och journalisten Lisa Bjerre ut förläggare Pelle Andersson om den växande ljudboksbranschen. Vad är viktigt för att en bok ska funka i ljud? Hur anpassar sig förlagen till den nya branschen? … Continue reading →

Sorgligt är att du blev förföljare som alla andra. Om Inga-Lina Lindqvist:  Inga-Lina Lindqvist är författare och litteraturkritiker på Aftonbladet Kultur. En judisk flicka från Sovjet som landade i Sverige sommaren före gymnasiet, blev upptäckt av Joseph Brodsky och erbjuden att ge ut dikter på stort fint svenskt förlag. En flicka som växte upp och blev kvinna, fick barn, blev vuxendöpt in i Svenska kyrkan, började skriva kulturjournalistik och barnböcker och romaner huller om buller. Bor gör hon i Stockholm. Och på Facebook.Producent: Dmitri Plax tankar@sverigesradio.se

Syfilis var en skambelagd sjukdom men samtidigt så utbredd att den fick genomslag i kulturen. Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelse och vår tilltro till vattnets läkande kraft. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken.Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset.Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet.Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade.Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt.På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas.I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig.  I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine.Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet.Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike.I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten som inte stärkts av forskning kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad.Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt.I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas?Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret.Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas.Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig.Anneli Jordahl, författareLitteraturDaudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press).Degerman, Allan, Per Axel Levin den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34.Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket.Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

Programledaren Linn Åkesson, till vardags kommunikationschef på Djurens Rätt, tar dig igenom sommarens djurskandaler och de mest betydelsefulla besluten som har fattats för djuren sedan vårt senaste avsnitt. Det blir bland annat hönor, Subway, kycklingar, Kronfågel, minkar och vanvårdade kor på Arlagården. Dessutom summerar vi vad som är på gång under hösten och hur du kan göra skillnad för djuren. Gäster in programmet är Djurens Rätts ansvariga för företagsrelationer, Nathalie Söderström, och sakkunniga etolog Anna Harenius.

Som alla veneriska sjukdomar var Syfilis belagd med skam - men samtidigt så utbredd att den fick stort genomslag i kulturen. Författaren Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelser och vår tidlösa tilltro till vattnets läkande kraft. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken. Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade. Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt. På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas. Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig.  I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine. Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet. Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Hon smittades av sin man Bror Blixen och medan hon blev svårt sjuk och märkt för livet fortsatte han med lejonjakter och kvinnoaffärer. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad. I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten som inte stärkts av forskning kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad. Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt. I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas? Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret. Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas. Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig. Anneli Jordahl Litteratur Daudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press). Degerman, Allan, Per Axel Levin den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34. Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket. Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

Vad tar vi med oss efter fyra år med Trump och bevakningen av antidemokratiska rörelser? Hur beroende ska tidskrifter vara av influencers? Kan det klassiska tidskriftsomslaget göras i digital form? Årets journalist Irena Pozar styr över Sveriges bästa sajt veckorevyn.com – vad ligger på hennes bord nu och vad händer 2021?  ✅ Gäst i avsnittet – Irena Pozar om att vara medieentreprenör och driva Veckorevyn utan att tillhöra ett stort förlag. Fördelarna, nackdelarna och vägen framåt. ✅ Too little too late? Vad innebär det i förlängningen att stora techjättar som Facebook, Apple, Google och Twitter blockerar eller begränsar politiska makthavare och rörelser.   ✅ Kritik mot SVT för Min Sanning och Agenda om hur de bevakar och frågar ut sd och Trumpanhängare. Thomas Matsson beskriver mediedebattens cykel där bland andra Johan Croneman, Peter Wolodarski, Jan Helin, Eva Landahl och Hanna Stjärne varit inblandade. ✅ Vad tar vi med oss efter 4 år med Trump och bevakningen av populistiska rörelser? ✅ Medieinvesteringarna 2020 är summerade – hur blir 2021? ✅ Tidskrifternas relation till influencers – Hur länge ska tidningarna vara beroende av sina bloggare för samarbeten och trafik - och är det värt det? ✅ Vad säger tidskrifternas omslag om samtiden - och hur kan samma sak ske digitalt? ✅ Namn och nytt: Caspar Opitz blir nya Medieombudsmannen (MO) efter Ola Sigvardsson. Robert Olsson blir ny vd för Utgivarna efter Anna Körnung. Och Thomas Mattsson har valts till ny ordförande för Utgivarna. Om podden Tidskriftspodden är tillbaka med årets första avsnitt utan höstens poddstjärnor Helle Klein och Camilla Björkman.  Helle är tjänstledig och Camilla återkommer, men inte i varje avsnitt. Därför kommer vi att bjuda in aktuella medieprofiler till varje avsnitt under våren där Irena Pozar är först ut. Thomas Mattsson, senior advisor på Bonnier News, fortsätter som återkommande deltagare och Fredrik Wass programleder. Redigering görs av Gabriella Lahti. Frågor eller synpunkter? Kontakta Fredrik Wass.

Julafton är här och så är även sista avsnittet av Julpodden...! Sorgligt och roligt på samma gång! I dagens korta bonusavsnitt pratar vi lite jul, testar varandra på ett Kalle Anka på julafton-quiz och så ger vi er en sista julutmaning som bara måste göras på julafton! Vi avslutar avsnittet på bästa sätt med en fin instrumental jullåt av Emmas extrapappa Micke. Njut och ha en underbar julafton, så hörs vi förhoppningsvis nästa år... GOD JUL önskar Emma och Anna!Ge gärna Julpodden en recension så blir vi glada! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ja, vad ska man säga? Efter sex år av Fantastisk Podd, så är det här faktiskt Skånegruppens sista avsnitt. Sorgligt, men sant. I det här sista avsnittet diskuterar vi – Charlotte Cederlund och Emma Andersson – de år som gått, hur podden förändrats genom åren, och hur våra liv och författarskap förändrats sedan vi först […]

Han gjorde succé i "Bonusfamiljen". Nu har skådespelaren Fredrik Hallgren precis avslutat inspelningen av den sista Sunefilmen. Samtidigt är han aktuell i serien "Fullt hus" på Dplay.

Är det ett fönster till andevärlden eller är det stessrelaterat? Det är den ständiga frågan... Karolina pratar också väldigt mycket med sig själv :/ Sorgligt ju. Sofia beter sig jävligt knepigt om nätterna och inbillar sig saker. Mannen i hatten är bara ett steg bort. Tjejerna är också trötta på all denna jävla reklam i poddar och på Instagram! Skärp er allihopa! Och: julklappar från SAS, syrad grädde & IKEA-knivar med blå kant. GOD JUL, TÄNK ATT NI FINNS

I Mellansnackets tredje avsnitt avhandlas:Daniel James, Hallers Leverans & Extremt högt tempo i söndags.Lyssnarfrågor? Maila: mellansnacket@gmail.comTrevlig lyssning! 

Okej, varje år sedan vi startade Ångestpodden så har vi gjort ett sånt här avsnitt inför sommaren. Sorgligt nog så kan vi liksom göra det, för att tankarna är med oss inför vareeeenda sommar. Vi pratar om bikinikroppen, om att inte vilja vara osminkad på stranden, om ångest kring sommarekonomin och en massa annat, som hör till vår sommarångest. Den är såklart olika för alla. Vi berättar även om vår INSAMLING!!!! Vi har startat en insamling till Hjärnfonden där pengarna oavkortat går till forskningen kring ångest. Hjärnfonden får inget statligt bidrag och är därför beroende av varenda skänkt krona. KOM IGEN NU och hjälp oss nå vårt mål på 40.000 kr. Varenda krona räknas. Insamlingen hittar ni här: https://insamling.hjarnfonden.se/fundraisers/angestpodden-x-psykisk-ohalsa1   Tack till vår sponsor mathem.se!

Vi pratar om Sonys senaste State of Play, den kommunistvänliga PUBG-klonen , Steamworld Quest, Days Gone och mycket mer! --- Stötta oss på Patreon! För 5$ i månaden får du en massa kul extramaterial! www.patreon.com/kontrollbehov --- Besök vår Youtube-kanal och prenumerera: https://www.youtube.com/channel/UClQ2sTbiCcR0dqNFHwcTB0g --- Gå med i gruppen Kontrollbehov - Eftersnack på Facebook: https://www.facebook.com/groups/1104625369694949/?ref=bookmarks --- Hör av er: kontrollbehovpodcast@gmail.com

Natasha Dahnberg är en av konstnärerna i Avesta Art 2019. Tidigt i februari besökte Sofie Johansson, assistant curator på Linda Wallenberg konst, Natasha Dahnberg i hennes ateljé i Uppsala för ett samtal mitt under den konstnärliga processen. Avesta Art är en internationell konstutställning som arrangeras varje sommar i den industrihistoriska miljön i Verket i Avesta. Linda Wallenberg är curator för utställningen 2019. Titeln på årets utställning är FESTEN och utgångspunkten är att Avesta firar 100 år som stad. Det finns många slags fester som på olika sätt är rotade i vår historia och är en del av vår samtid. Som är djupt förknippade med människors kulturella och religiösa identitet - med generositet, gästfrihet, nätverkande, förhandling, föreställning, representation och status. I utställningen visas både nya och inlånade verk av internationellt verksamma konstnärer. Skulpturer, installationer och videoverk av Natasha Dahnberg, RUS/SE, Maider López, ESP och Joana Vasconcelos, POR. Flaggor och videoverk av Jacob Dahlgren, SE visas i och utanför Verkets entrébyggnad.

Tilläggstid.

Dagens avsnitt: Sverige vs Afrika, den tredje kvinnan och vem som egentligen skapade henne. Kidnappad på ett tak i Ghana samtidigt som the catch of the day grillas och hur många gånger kan Fia säga "Såå sorgligt" i ett och samma avsnitt.

Action från andra sidan pölen! Det drar ihop sig för ett fullspäckat avsnitt om slumpad svensk actiondänga. Dessförinnan behöver retropojkarna dock reda ut vad som finns på den svenska menyn i den föredragna genren. Och eftersom Tage till vardags knallar runt i österbottniskt blod, som mer eller mindre betyder att man växt upp i Sverige, så är det han som försöker rita upp en karta över actionutbudet i väst. Jocke lyssnar, nickar och kastar pil. 85-95 är en Svenska yle podcast. Bland alla de som lajkar, kommenterar eller på något sätt hör av sig drar vi en vinnande lapp ur högen. Hen får ett gäng klisterbilder, en retropins och glada hälsningar på posten. Tävlingen avslutas söndagen den 29.07.2018. Hitta oss här:
 Arenan - https://arenan.yle.fi/1-4456003 
Soundcloud - https://soundcloud.com/8595podcast 
iTunes - http://tinyurl.com/jkezzwz 
Acast - https://www.acast.com/8595
 Facebook - www.facebook.com/8595podcast/ 
 Instagram - www.instagram.com/8595_podcast/ 8595podcast@gmail.com

Mats Olsson & Patrick Ekwall. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det här avsnittet så pratar vi om våra renoveringar och lärdomar från att ha köpt två riktigt sunkiga renoveringsobjekt :) Vi pratar också om bostadspoddens framtid och tar upp ett par lyssnarfrågor, en om förhandsbud och en om omvärderingar i syfte att lägga om lån.

JA! Det är sista dagen för Clara Henry i P3. Sorgligt, men! Vi livar upp det med att bjuda in musikern(och tatuerade!) Julia Frej. Dags att snacka gaddning..

I snart ett års tid har EU-migranter i Stockholm varit rädda för den så kallade Kistamannen. Några har vågat polisanmäla misshandel och hot, men han är fortfarande på fri fot. Geta Iorgu från Rumänien som hotats av den i medier så kallade Kistamannen säger att  hon är jätterädd när hon är ensam. Hon är rädd för att bli misshandlad, han kan göra vad som helst, säger hon. Vi är på Stockholm central en grå februaridag. I tunnelbanenedgången från Plattan rör det sig som vanligt mycket folk. Många av de EU-migranter som jag möter här i dag tillsammans med en tolk, pratar om just rädslan för den här mannen som vi i reportaget kallar för Kistamannen.Vi har många gånger hört om våld mot personer som tigger - och att få av dem anmäler brott till polisen. Men i Kaliber i dag ska vi berätta om en polisutredning där flera EU-migranter i Kista faktiskt HAR anmält brott OCH låtit sig förhöras av polisen.Men rättegångarna har ställts in. Varför har EU-migranterna inte fått sin sak prövad?Ur Ekot"En man i 25-års åldern döms till skyddstillsyn för att ha dödshotat en grupp romer i Kista, rapporterar P4 Stockholm. Mannen hällde brännbar vätska på gruppens tillhörigheter och återvände senare och skrek att han skulle döda dem och gjorde gester som om han höll ett skjutvapen. Mannen döms för olaga hot och egenmäktigt förfarande."Det här var i maj förra året. Men skyddstillsynen innebar att mannen var på fri fot och det dröjde inte länge innan nya polisanmälningar mot honom kom igen. Ur Stocksholmsnytt:"En man i 25-års åldern som för bara några veckor sedan dömdes till skyddstillsyn efter att ha hällt tändvätska på och hotat EU-migranter har nu anhållits igen, misstänkt för nya överfall på EU-migranter i Kista..."En av de närpoliser som var med och grep Kistamannen vid flera tillfällen och såg hur oron spred sig bland EU-migranter i Kista var Martin Marmgren:Han var ju tydlig i sin avsikt att driva bort dem ifrån Kista.Men trots flera polisanmälningar och kortare tider in och ut ur häkte under sommaren och hösten så har flera fall av misshandel och hot ännu inte tagits upp i en rättegång. Gång på gång har förhandlingar ställts in.Polis och tingsrätt säger att de drabbade varit svåra att få tag i. Men är de så svåra att hitta? Det ska vi ta reda på.Från tunnelbanan i Kista kommer man direkt in i den stora Gallerian. Utanför en av ingångarna breder ett torg ut sig.Trots att det bara är några minusgrader sprider sig en råkyla snart genom skosulorna upp i kroppen från asfalten. Det var här i april förra året som Kistamannen hällde tändvätska på tillhörigheter och med hot jagade bort en stor grupp romer sent på kvällen.Var hände det här, på torget?Ja, där borta  En av dem som var där är Geta Iorgu. Hon berättar att Kistamannen redan den eftermiddagen hade kommit fram till henne och hennes bror i Kista. Hon säger att Kistamannen sa att han inte kan tåla zigenare här och att om de inte stack härifrån så skulle han döda dem. Och på kvällen kom han tillbaka och hällde bensin på deras tillhörigheter, säger hon.Geta Iorgu och flera andra har berättat att han jagade dem med en pistol i handen. Men om det verkligen var en pistol är oklart i domen, men de upplevde det hur som helst så, blev livrädda och sprang därifrån.De flydde till en närbelägen bensinstation. Gamla kvinnor 60 till 80 år sprang barfota. Och Kistamannen jagade dem, berättar hon. Men boende i området som såg vad som hände ringde polisen.Efter rättegång dömdes Kistamannen den 4 maj förra året till skyddstillsyn. Det innebar att han skulle ha möten med en kontaktperson men i övrigt släpptes han ut på fri fot.Och bara några veckor senare så anmäldes han alltså på nytt för att ha hotat och misshandlat EU-migranter och för hot mot en polis. Och den följande månaden kom flera nya anmälningar mot honom. Varje gång satt han några dagar i häkte, men släpptes alltid ut igen. Vid ett tillfälle kom nya anmälningar om hot och misshandel bara en dag efter att han kommit ut från häktet.Och så här fortsatte det under den tidiga hösten. Kistamannen misstänktes också för andra brott, såsom narkotikabrott, och dömdes under hösten och vintern för några av brotten till dagsböter och fortsatt förlängd skyddstillsyn.Men hoten och misshandel av just EU-migranterna behandlades aldrig i tingsrätten. Vi ska återkomma till det. Men först ska vi tillbaka till Martin Marmgren som vid den här tiden var närpolis i Kista. Han berättar att han och hans kollegor upplevde den här tiden som väldigt frustrerande. Vi försökte agera, ändå lyckades inte vi få stopp på det utan det som i slutändan gjorde att brotten upphörde var ju att de här människorna inte vågade vara kvar. Så det klart att det är en stor frustration. Det går ju inte att se på ett annat sätt än ett misslyckande för hela rättssamhället att en person med hot och våld kan driva bort en grupp människor som har samma rätt att befinna sig på den platsen som alla andra.Resultatet blev alltså att de drabbade i flera fall lämnade Sverige.I oktober skulle fallen där EU-migranter anmält hot och misshandel upp i Stockholms tingsrätt. Men det blev inställt. De drabbade var inte på plats. De blev aldrig kallade.Jag söker upp Marianne Merdal som är domstolshandläggare på tingsrätten. Det var hon som hade i uppgift att skicka kallelse till de målsägande, alltså EU-migranterna.En kallelse skickas normalt med post och när den som kallas svarar så är personen delgiven. Men delgivningen kan också ske per mail, telefon eller via direkt kontakt.När vi fick åtalet av åklagaren så fick vi ju bara namnen på målsäganden, inga adresser eller något. Så vi hade inga möjligheter att kalla dem, i vart fall inte på någon adress.Tingsrätten ringde då till Socialen för att se om de kunde hjälpa till, och fick kontakt med en man som kände en släkting till några av de målsägande. På så sätt fick de uppgift om att i alla fall en av de drabbade var på en begravning i Rumänien och inte kunde vara i Sverige när rättegången skulle hållas. De hade också kontakt med målsägandebiträdet, säger hon. Men det var bråttom, Kistamannen satt häktad så de hade bara två veckor på sig till rättegång, säger Marianne Merdal.Kanske har tingsrätten verkligen gjort det som kan förväntas av dem. Men hade det inte gått att åtminstone hitta någon adress att skicka kallelse till?Hos Skatteverket får Kaliber genom bara namnuppgift på personerna så kallade samordningsnummer till flera av dem. Det är ett nummer för skatteregistrering som den som bor utomlands och är i Sverige mindre än ett år kan ha istället för personnummer.Hos Skatteverket finns inga adresser registrerade. Men eftersom vi vet att en del EU-migranter har bilar, så provar vi att ringa till Fordonsregistret. Med hjälp av samordningsnumren som vi fick från Skatteverket frågar vi om det där kan finnas någon adress registrerad. "Välkommen till Transportstyrelsens kundtjänst för fordonsfrågor..."Och här visar det sig att TVÅ av de personer som skulle blivit kallade till rättegång finns med i Fordonsregistret. Och båda har kontaktuppgifter till varsin svensk adressVi tar oss till en av de adresserna. En lägenhet i ett gårdshus i Vasastaden i centrala Stockholm. Här bor Bienvenido Flores, en man som på volontärbasis har kontakt med många EU-migranter och hjälper dem med olika saker såsom kontakt med myndigheter till exempel. På hans adress är flera EU-migranter skrivna för att kunna ha kontakt med till exempel Arbetsförmedlingen. Han visar upp kuvert från Kronofogden och från ett försäkringsbolag som kommit till hans adress i en av de målsägandes namn. Men någon kallelse till rättegång har inte kommit.Att myndigheterna inte underrättar skriftligt det är dåligt tycker jag.Om det hade kommit ett brev hit med en kallelse till tingsrätten till den här mannen, vad hade du gjort då?Precis som jag gör, olika information muntlig eller skriftlig som kommer, informerar jag dem om. Om jag inte hittar dem så förmedlar jag informationen till andra i gruppen som vet var de befinner sig. Så det blir en flitig kommunikation tills det når dem fort, väldigt fort.Och den här mannen, hade han fått informationen om du hade fått ett brev hit?Självklart, det skulle han ha fått.Tillbaka till Stockholms tingsrätt och Marianne Merdal som hade i uppgift att kalla de målsägande till förhandling.Två av de fyra målsägande har ju svenska adresser, varför skickades ingen kallelse dit?De uppgifterna har vi aldrig fått, att det fanns svensk adress.Men har ni eftersökt dem? Ja vi har ju försökt genom socialen och så se om de har någon kontakt med dem. Får inte vi personnummer så att vi kan söka på dem så kommer vi inte så mycket längre.Men, bara så jag förstår, vem är det som har huvudansvaret för att de ska bli delgivna? Är det ni, åklagaren eller polisen? Nej det är vi som är ansvariga. Tingsrätten är ansvarig för delgivning och ser till att målet blir av.Men här blev det alltså inte av. I protokollet från rättegången i Stockholms tingsrätt den sjätte och åttonde oktober kan man läsa att målsägandenas frånvaro utgör hinder för att pröva den delen av målet.  "Dagens huvudförhandling ställs därför in. Tingsrätten sätter, efter samråd med parterna, ut målet till fortsatt huvudförhandling den 16 oktober..."De här svenska adresserna finns ju till exempel i Fordonsregistret. Varför kunde inte ni få tag i dem? Den möjligheten hade inte vi att hinna kolla.Men den vanliga gången är väl att man skickar en delgivning om det finns en adress?Ja absolut, det gör vi. Men som jag sa, eftersom han var frihetsberövad så hade vi frist så att det var bråttom att jaga.Målet sköts upp till den 16de oktober, drygt en vecka, men inte heller till dess hann tingsrätten höra av sig till de målsägande. Men det var för kort tid för att vi skulle hinna. Vi lyckades inte helt enkelt, vi försökte med allt, men ja, tyvärrVad gjorde ni för ansträngningar sedan då för att få tag i de här personerna så att en rättegång kunde bli av?  Sedan var det så att åklagaren begärde att målet skulle flyttas över till Solna tingsrätt, så vi hade ju inte målet kvar så vi behövde inte göra några mer ansträngningar.Kaliber undersöker också andra möjligheter att kontakta de drabbade.Geta Iorgu, som vi hörde i början av reportaget, säger att hon har gett nummer till två av målsäganden som åkt tillbaka till Rumänien till tingsrätten.Vi provar att ringa en av männen.  Hallå! hörs i luren. Tillsammans med en tolk får jag direkt kontakt med honom. Eftersom han är rädd har vi bytt ut hans namn. Vi kallar honom för Marcel. Han säger att han inte fått veta när rättegången skulle vara. Men han hade velat vara med.  De har inte tagit kontakt med mig, säger han. Tolken berättar: Om han hade blivit kallad till dessa rättegångar i oktober och december då skulle han ha lånat pengar bara för att kunna komma hit och vara med på rättegången. Och när som helst är han villig att vara med på rättegången därför att han litar på Svenska staten att få stöd och beskydd.  Tillbaka till Stockholms tingsrätt och Marianne Merdal:Tycker du att de här målsägandena har behandlats rättvist och så som en svensk skulle ha behandlats i rättssystemet?  Oj, det är väl lite svårt att svara på kanske. Men ja, jag tycker att det är jätte tråkigt att vi inte fick tag i dem, eller att de själva inte ville ställa upp som målsäganden för det är ju viktigt att en rättegång kommer till stånd.Jag berättar att vi pratat med en målsägande som ville vara med men som inte visste när rättegången var.   Nähä, ja det vet jag ju ingenting om förstås. Men vi har gjort allt vad vi kunde i alla fall för att få tag i dem. Som sagt var, hade han inte suttit frihetsberövad så hade vi nog fått tag i dem, men tiden gick ut. Och sedan överflyttades målet till Solna tingsrätt så då har vi lämnat ifrån oss det. Ja eftersom den misstänkte mannen satt häktad i ett nytt ärende i Solna vid den här tiden, så flyttades hela målet till Solna tingsrätt.Rättegång där hölls i november och december. Men inte heller till dessa förhandlingar kallades EU-migranterna. Istället avhandlades andra brott som Kistamannen var misstänkt för. Han dömdes till fortsatt skyddstillsyn, alltså en förlängning på det straff han fått tidigare, vilket innebar att han var ute på gatan igen.På Solna tingsrätt, innanför säkerhetskontrollen, möter jag Sofia Jungstedt. Jag heter Sofia Jungstedt. Jag är rådman vid Solna tingsrätt.Jag är nyfiken på de här personerna som har utsatts för hot och misshandel som är EU-migranter. Först låg målet hos Stockholms tingsrätt och de lyckades inte kalla de här personerna till huvudförhandling. Och sedan flyttades målet över hit till Solna tingsrätt och ni har hållit huvudförhandling i november och december. Vad jag förstår kallades de här personerna inte då heller, varför inte? Det som hände när Stockholms tingsrätt överlämnade en del av sitt mål till oss det var att den här personen som var tilltalad i Stockholms tingsrätt mål han häktades för andra misstankar här i Solna. Och det som hände då var att det kom in ett åtal och då gäller vissa tidsfrister och att huvudförhandling ska hållas inom en ganska snar tid. Och utifrån den information vi fick var det inte möjligt att få tag på de här målsägande med så kort varsel så att vi skulle kunna hålla huvudförhandling i den delen. Och det var lite samma situation som sedan inträffade i december.Tingsrättens förklaring är alltså att det återigen blev kort om tid. Men flera av de inblandade EU-migranterna upplever att ingen gör något för att de ska kunna vara var de vill i stan i lugn och ro. Nu är det snart mars och de här brotten inträffade förra sommaren och tidig höst, vad tänker du om att det har tagit så lång tid? Det är alltid olyckligt när mål drar ut på tiden. Och det är inte helt ovanligt tyvärr att det går en tid från det att ett brott begås till dess att det åtalas och vi kan hålla huvudförhandling och sedan döma i målet. Och det är alltid tråkigt för alla inblandade att det blir på det sättet. Advokat Denise Lagercrantz tar emot på sitt kontor på Södermalm i Stockholm. Hon är målsägandebiträde åt flera av de drabbade. Att det var ont om tid håller hon med om. Men hon tycker att tingsrätten kunde ha gjort mer, som att till exempel skicka kallelser till de svenska adresser som trots allt finns: Ja det borde de ju ha gjort, det borde de ju absolut ha gjort.Är det din uppfattning att det går att få tag i de här personerna? Ja det är min uppfattning. Det krävs lite arbete, men det går absolut.Förutom att post till de målsägande i det här fallet hade kunnat skickas till de svenska adresser som vi får fram genom upplysningar från Skatteverket och Fordonsregistret så finns det också adresser i Rumänien dit post kan skickas.I en av de målsägandes brevlåda i Rumänien dimper det också ned ett brev från Sverige, daterat den 29 oktober förra året. Men det är ingen kallelse till tingsrätten. Eftersom brevet var på svenska fick volontären Bienvenido Flores förklara innehållet. När han kom hit och visade oss det här så var det sjukhusräkning, så han blev ledsen.I kuvertet ligger istället räkningen från det sjukhusbesök som målsägande fick göra efter misshandeln i Sverige. Drygt 3 900 kronor blev notan på. Sorgligt, han trodde att det var tingsrätten som hade skickat det och kanske det var att han skulle få ersättning för de här skadorna.Sjukhuset lyckades alltså nå mannen med post till Rumänien. Men tingsrätten har inte hört av sig dit. En förklaring var ju enligt Marianne Merdal vid Stockholms tingsrätt att tingsrätten inte fick adresserna från polisen.Men fanns uppgifterna hos polisen?Jag besöker gruppchefen för en avdelning hos polisen i Solna som jobbade med förundersökningen. Lars Isaksson heter jag och är tillförordnad gruppchef på sektionen för grova brott.På rumänska id-kort står hemadressen till personen. Jag har läst i förundersökningen att det i flera fall står att den målsägandes identitet är styrkt med just id-kort och jag är nyfiken på vilka kontaktuppgifter polisen tog till de här personerna. Noterade de hemadressen till exempel? Ja alltså, det här är ju svårarbetade ärenden i och med att det är personer som inte har någon fast bostad. De har inga fasta adresser, vi har inte fått några adresser av dem heller. Utan det vi har fått är deras mobilnummer som vi har kunnat ha kontakt med och att vi har vetat vilka områden de har befunnit sig på. Men sedan har det ju hänt att vi har åkt dit ut och då har de inte varit där. Men problemet är ju att de inte har några fasta adresser. Så tingsrätten har ju fått de uppgifter som vi har fått och det är ju deras mobilnummer helt enkelt.Vad tycker du att ni hade för uppgift att samla in rumänska adresser till exempel med deras id-kort? Nä jag tycker inte att vi har mer uppgifter. Vi ställer de frågorna som jag tycker att vi förväntas få svar på. Vad de har för adresser i Sverige och i Rumänien, vad de har för mobilnummer och var man kan få tag på dem. Och det klart att, vi representerar ju ändå ett rättssystem och det kanske inte är fullt så bekvämt för alla att jobba med den kontakten som vi representerar. Så man har inte uppgett mer än mobilnummer, det är det vi har fått.Ni har inte uppgift att själva kontrollera om det finns samordningsnummer och om det finns svenska adresser eller rumänska adresser? Nä det har vi inte. Vi pratar om målsäganden och vi kan inte vidta tvångsmedel eller så. Vårt intresse är ju att givetvis att kunna genomföra en förundersökning och få fram så mycket bevisning att det kan leda till åtal och till en fällande dom. Och i det här fallet vore vi om några tacksamma om den här blev ordentligt lagförd.Borde det då inte legat i ert intresse att ta in mer uppgifter? Jo, vi frågar ju efter det vi vill ha. Och det vi får är ett mobilnummer.Kan ni inte göra egna sökningar i register? Inte i våra register, de finns ju inte där.Vi har ju hittat i alla fall två svenska adresser där de står som inneboende dit de hade kunnat få post. Jamen bra, då har du lyckats bättre än vad vi har gjort. Det beror ju på hur ni har hittat dem, om ni har fått dem genom dem själva eller så...Nej det har vi inte, vi har sökt efter dem genom Skatteverket och Fordonsregistret. Okej, ja jag tar tacksamt emot de adresserna om det fortfarande är aktuellt. Eller tingsrätten om det ska bli en huvudförhandling längre fram, de kanske är tacksamma om de får de adresserna i så fall.Men när ni inte har tagit fram de adresserna tycker du då att ni har gjort allt som står i er makt? Vi har ju ställt de frågorna som man alltid gör när man träffar målsäganden och vi har fått de svaren som har varit väldigt begränsade. Och vi kan inte tvinga målsägande att lämna uppgifter och hur långt vi ska sträcka för att hålla på och slå och söka och forska i register för att få tag på uppgifter om målsägande, det känns väldigt konstigt tycker jag.Det känns konstigt att leta efter dem på det sättet? Ja på det viset tycker jag. För det är inte misstänkta personer vi pratar om. Vi pratar om personer som har blivit utsatta för brott och då är det ju rätt viktigt att de också vill medverka i den utredning som följer.Men har du anledning att tro att de inte vill det när de ändå har anmält det till er? Ja, i vissa fall kan jag tänka mig att de inte vill medverka.Vi är tillbaka i kylan på torget i Kista. En kvinna sitter på en ikeapåse, med en fleecefilt virad om kroppen. Som många andra som ber förbipasserande om pengar i en pappmugg håller hon i ett kort på barn som är kvar hemma i Rumänien. På grund av rädsla att ha sitt namn med så har vi bytt ut hennes namn. Vi kallar henne Laura. Hon skulle också varit delaktig i rättegångarna som ställts in. Men hon blev inte kallad säger hon.  Nä, de har inte sagt någonting...Efter några månader i Rumänien är Laura tillbaks i Stockholm. Nu är hon inte säker på att hon vågar vara med i en rättegång. Men i höstas hade hon velat vara med säger hon: Just då så ville man sätta honom i fängelse. Men nu har vi förstått att lagen och polisen inte kan göra så att han ska sättas i fängelse. Han är kvar här och då är man rädd för honom.Gick det att få tag i er tycker du? Hade ni lämnat telefonnummer eller något sätt för dem att nå er i Rumänien eftersom ni hade åkt tillbaka dit?  Ja, vi har lämnat ett telefonnummer hos polisen. Och så hade de namnen från id-korten. Så däruppe fanns allt.Så ni har inte hållit er undan från en rättegång i höstas? Nej nej. Men nu så...jag är rädd.Så vi är tillbaka vid rädslan som hänger över EU-migranterna när de vet att Kistamannen är fri ute på stan.Jag får höra talas om att det ska ha förekommit dödshot, att Kistamannen nyligen med gester visat att han ska döda den som tar sig till polisen. Laura säger att det enda hon vill nu är att han ska lämna dem ifred.Vi småpratar lugnt. Men plötsligt förändras stämningen. En annan kvinna dyker upp. Hon har suttit utanför en av de andra ingångarna till gallerian. De två kvinnorna känner varandra. Hon som just kom säger att Kistamannen går förbi nu.Är det han? Var är han? Det är han den där med väskan och mössan på huvudet. Ja den där som går där framme.Hon är upprörd. Han har sparkat omkull hennes mugg och hon är säker på att hon skulle fått stryk om hon inte just då stått upp en liten bit bort från sin plats för att dricka vatten.Nu har ingen av kvinnorna ro att sitta ned längre. De diskuterar sinsemellan på romani. Här kan vi inte vara kvar meddelar de.Vi åker tunnelbana tillsammans till t-centralen och de berättar om en stark rädsla för att bli attackerade av Kistamannen. Den här rädslan verkar finnas bland många av EU-migranterna som tigger i Stockholm. Överallt går det att hitta personer som berättar om att de blir livrädda när de ser Kistamannen. De känner sig säkra på att han när som helst kan skada dem eller döda dem.På t-centralen har jag stämt träff med Marcel, en av de målsägande, han som jag pratade med på telefon i Rumänien. Nu har han kommit tillbaka till Stockholm. Han är också mycket rädd. Han stötte ihop med Kistamannen nyligen och känner inte längre att han är säker på att han vågar vara med på en rättegång om den blir av. Jag kan inte ta mig till tingsrätten, då ser han mig i ansiktet och några dagar senare så kommer jag att hittas död kanske (av min familj).  När jag såg honom blev jag såpass rädd att jag reste på mig och gick därifrån. Man kan inte stanna kvar. Man vet ju aldrig vad han har i väskan, han kan slå till mot huvudet och döda en.Kaliber har flera gånger sökt Kistamannen för att få en kommentar om anklagelserna mot honom, men inte fått svar. Kistamannen, som flera gånger anmälts för hot och misshandel av EU-migranter, har alltså släppts ut ur häkte gång på gång för att ibland omedelbart anmälas för nya brott. Varken Stockholms eller Solna tingsrätt har lyckats kalla de drabbade till rättegång.Några dagar innan vi ska sända det här programmet får vi veta att tingsrätten nu ska försöka få tag i de drabbade och hålla rättegång i maj i år, närmare ett år efter de första anmälningarna som ska behandlas.Under tiden finns skräcken att råka ut för något ständigt närvarande hos flera av EU-migranterna som finns i Stockholm. Reporter: Johanna Sjöqvist HarlandResearch: Lovisa Åkesson, Martin Adlercreutz och Linnea JohanssonProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Episod 2, eller ja nästan i alla fall. Vi gjorde ett försök men tekniken och humören var inte med oss. I detta avsnitt pratar vi bl a om hur jobbigt det är (redan efter ett avsnitt) att ha en podcast, om att övningsköra och om att lära känna folk genom sociala medier. Sorgligt nog är både ljudkvalité och upplägg sämre här än förr - vi ber så hemskt mycket om ursäkt för detta - men vi lovar att gottgöra er till nästa episod! Som vanligt, lyssna och liiiiiid!

Till hösten går Christer Lundberg på pappaledighet och det här blir hans sista sändning innan sommaren. Sorgligt men sant. Hej då är temat! Med Christer Lundberg

The post Tommy Körberg – sorgligt nykter appeared first on Filip & Fredrik.