Podcasts about sparbanken

Sparbanken Tanum började med sociala medier och Facebook för 10 år sedan och har sedan dess tagit sig an såväl LinkedIn och Instagram som YouTube och TikTok. Man har gjort det riktigt bra och man tog i år bland annat 14:e platsen i Sverige i Maktbarometerns lista över Årets Makthavare inom Ekonomi. Och förstaplatsen i Västsverige. Vi pratar i det här avsnittet om allt från när han tog över som marknadschef 2011 och hur man startade med sociala medier. Till vilka sociala kanaler man arbetar med idag och deras fantastiska resultat. Bland annat hur man årligen får in över 200 miljoner extra volym genom marknadsföring. Du får dessutom höra om: Vilken typ av innehåll man arbetar med Hur man skapar det med ett litet team Varför han gillar suddiga bilder Hur man har blivit en lokal nyhetskälla Och hur man mäter och följer upp arbetet Henrik delar också vad han ser som nycklarna till deras framgång och en rad värdefulla lärdomar. Samt ett gäng tips för de företag som vill satsa på sociala medier idag. Missa inte Henriks utmaning kring Instagram. Om gästen Henrik Carlsson är marknadschef på Sparbanken Tanum i Bohuslän. En av Sveriges snabbast växande sparbanker. Han har en bakgrund från en rad ledande roller inom New Wave Group. Sedan han tog över som marknadschef på Sparbanken Tanum har man mer än dubblerat affärsvolymen, och mycket av det kan kopplas till arbetet man har gjort i sociala medier. Tidsstämplar [2:42] Om hur allt började när han kom in som marknadschef. [6:37] Hur sociala medier kom in i marknadsföringen. [15:35] Resultaten och effekterna av sociala medier för banken. [20:43] Sociala kanalerna man har idag och hur man skapar innehåll. [28:35] Processer, uppföljning och hur man mäter sitt arbete. [30:11] Henriks 8 insikter för att lyckas med sociala medier. [36:57] Marknadsteamet, rollerna och hur man jobbar med byråer. [39:45] Om att ta plats på Maktbarometern som lokal bank. [46:03] Råd för företag som vill satsa på sociala medier 2024. Länkar Henrik Carlsson på LinkedIn Sparbanken Tanum på Facebook Sparbanken Tanum på Instagram Sparbanken Tanum på LinkedIn Sparbanken Tanum på TikTok Bankbyte.nu (webbplats) Maktbarometern från Medieakademin (rapport) Alexander Öqvist på LinkedIn Klingit (avsnitssponsor)

I slutet av 80-talet rusar priset på fastigheter. Många vill tjäna snabba pengar. Ett bankkontor i Göteborg gör succé tills allt kraschar. Nästan en miljard är borta, och polisen misstänker mutor. Snart riktas misstankarna mot bankchefen "Yngve" och några av hans affärspartners. Åklagaren Gunnar Andersson tar hjälp av den modernaste tekniken – datorer – för att ta reda på vad som hänt. Spåren leder till några av världens mest ökända skatteparadis.Yngve själv berättar att polisen är fel ute och att han bara försökt rädda banken undan en konkurs. Så hur långt räcker bevisen?Medverkande:”Yngve Bergman”, tidigare chef på Sparbanken Väst i Göteborg.Barbro Pilmo, tidigare anställd på Sparbanken Väst som hjälpte polisen.Håkan Tidlund, tidigare vd för Sparbanken Väst.Gunnar Andersson, tidigare åklagare.Owen Lindh, tidigare polis.Tomas Lindblom, journalist.Av: Markus Alfredsson.Producent: Ida Lundqvist.Ansvarig utgivare: Sabina Schatzl."Yngves" röst i programmet: Thomas Björklund.

Del 2 – Är du öppen för att låta livet visa dig vägen?  Eva Berlander möter Bo Lönn Här kommer del två av Eva Berlanders möte med Bo Lönn.  Bosse är 79 år och fortfarande engagerad i styrelsearbete inom bolag och organisationer. Han har mycket lång och gedigen erfarenhet av att leda olika typer av verksamheter. Grunden lades inom Sparbanken där han under många år ingick i den högsta ledningen. De senaste 30 åren har han lett en rad verksamheter i olika branscher, ofta i rollen som styrelsens ordförande. Tillsammans pratar de om vikten av att välja att vara öppen, mottaglig och att i största möjliga mån, tåla det som livet erbjuder. Dessa viktiga egenskaper har en enorm betydelse för hur vi leder våra företag och organisationer och hur vi väljer att leva våra liv. Som vanligt ska du känna dig varmt välkommen att lyssna!

Del 1 - Har vi råd att inte ta oss tid till reflektion? Idag är det sista dagen i marsmånad. Året är 2023. Nyss väntande vi in år 2000 och en del av oss kan fortfarande inte förstå var tiden tog vägen. Det gick så snabbt, eller hur? Våren är här – igen. Du vet den där ljuvliga känslan av att betrakta ljuset, krokusarna, vitsipporna, blåsipporna och att lyssna på de små fåglarnas vackra sång. För några av oss är denna tid helt enkelt underbar. För andra är våren förknippad med ledsamhet och tyngd. Det intressanta med tiden är att den oftast upplevs som om den rusar förbi när vi har det bra. Är vi deppade och går igenom svåra saker känns tiden nästan som om den går olidligt långsam. Det är som om det som sker, aldrig verkar gå över. Att åren går kan vi vara tacksamma för, då det betyder att vi fortfarande lever. Men det handlar ju inte bara om att vara vid liv, utan framför allt, hur vi väljer att leva våra liv. Eller hur? På svenska Imagoinstitutet har vi träffat många som aldrig har reflekterat över sig själva. De tycker att det är svårt eftersom det kräver både tid, engagemang och tålamod. Egenskaper som ofta är en bristvara idag. Tyvärr är den negativa konsekvensen glasklart tydlig; vi blir ineffektiva, vi tar tokiga beslut, vi stagnerar i vår utveckling och intressant nog, låter vi ofta andra bestämma över våra liv. På sikt blir vi missnöjda, frustrerade och maktlösa. Det här gäller både privat och på våra arbetsplatser. Ja, när vår autopilot (och andra) bestämmer, är det lätt att överleva i motsatsen till att leva livet fullt ut. Intressant, mänskligt och samtidigt väldigt tokigt!   I dagens podcastsamtal av Evas relationspodd möter Eva Berlander en härlig man; Bo Lönn. Bosse är 79 år och fortfarande engagerad i styrelsearbete inom bolag och organisationer. Han har mycket lång och gedigen erfarenhet av att leda olika typer av verksamheter. Grunden lades inom Sparbanken där han under många år ingick i den högsta ledningen. De senaste 30 åren har han lett en rad verksamheter i olika branscher, ofta i rollen som styrelsens ordförande.   Tillsammans pratar de, bland annat, om vikten av att reflektera och att se sig själv lite utifrån. Belöningen är enkel och väldigt effektiv; när vi riktar ljuset mot oss själva har vi en fantastisk möjlighet att välja våra val. På resan lär vi oss att leva i nuet. Idag är det sista dagen i marsmånad och året är 2023.  Som vanligt ska du känna dig varmt välkommen att lyssna! P.S. Del två av Evas möte med Bo Lönn kommer nästa vecka.            

Vänlighet är ett underskattat ord i näringslivet. Särskilt i samtal om pengar. Men för Sparbanken Skåne har den varit avgörande. Maria Stagmo, HR-direktör, berättar hur vänlighet har varit vägen till lönsamhet för både verksamhet och privatsparare.

Det är den 9 december i Hörby. Julmusik hörs i butikerna, och julbelysningen glittrar klar längs gågatan. Två män har dock allt annat än julefrid i sinnet. De stormar in på Sparbanken iklädda rånarluvor och med en AK4a i högsta hugg. Det som inleds som ett bankrån, slutar så mycket värre. En sexårig pojke förlorar sitt liv, en pappa förlorar sitt barn. På väg för att göra en så vardaglig sak som att köpa halstabletter.Varning: Olösta Fall är en podcast som inte är för känsliga lyssnare. I detta avsnitt diskuteras mord på ett barn och rån.Källor: https://olostafall.se/avsnitt-97-ranmordet-pa-emil-rittbo/Musik: Rachel Seow SosaFölj oss på Instagram: https://www.instagram.com/olostafall/Följ oss på Facebook: https://www.facebook.com/olostafall See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Malin och Johan får besök av Anders, säkerhetsansvarig på Sparbanken Rekarne. Förutom att vi får veta mer om olika bedrägerimetoder och hur du bäst skyddar dig mot dem ger Anders även lite ekonomiska säkerhetstips inför semestern. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/bankenspoddar/message

Malin och Johan träffar i detta specialavsnitt Annika Helg, ny vd på Sparbanken Rekarne. Vi får både veta mer om hennes egen historia och lite tankar om framtiden. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/bankenspoddar/message

6. Bankärenden har man alltid velat kunna göra överallt (Året är 1977) Att underlätta för folk att bygga sin egen ekonomi är en grundtanke i sparbanksidén. För det krävs enkla sätt att göra sina bankärenden. Men sätten har varierat över tid: från de tidiga bankkontoren hemma hos bankdirektören själv till bankkontor, bankbussar, telefonbanker, internetbank och dagens bankappar. För att inte glömma uttagsautomaterna, där sparbankernas Minuten-automater var första rikstäckande nätverket 1977. Om detta, och om hur Swedbank arbetar idag med att vara kundnära, pratar avsnittets gäst mer om: ROSITA MOLLDÉN, blivande chef för tjänsteområde processpecialisering på Kundcenter och till alldeles nyss kontorschef för Jämtlands län.

1. En värld utan banker, hur såg den ut? (Året är 1820) Treåriga Carolina och ettåriga Theodor Hammardahl blir de första kunderna i Göteborgs sparbank, när den öppnar den 28 oktober 1820. Det markerar starten för sparbanksidén i Sverige – och det är även ursprunget till dagens Swedbank. Hos sparbankerna kunde vanligt folk sätta in hur små belopp som helst, få ränta och även ta lån. En självklarhet idag men en revolutionerande idé då – som i grunden handlar om att hjälpa människor till kloka och hållbara val för deras ekonomi. Hur hållbara ekonomiska val sett ut under 200 år pratar vi mer om i det här avsnittet av historiepodd ”Framåt då, framåt nu” – och vi får även höra om hur Swedbank idag arbetar med sparande och människors finansiella hälsa från avsnittets gäst, KERSTIN WINLÖF, Swedbanks chef för Group Financial Products & Advice. Programledare är ANDERS SJÖMAN, Centrum för Näringslivshistoria.

2. Folk måste ju ha nånstans att bo! Och råd att betala för det! (Året är 1900.) Under 1800-talet flyttade människor de nya städer som växte fram – men var skulle de bo? Sparbankerna hjälpte till, både med bostadslån och som bostadsbyggare – och vid 1900-talets början var nästan alla nya hem i Sverige byggda med lån från den lokala sparbanken. Fastighetsbyrån, den mäklarfirma som sparbankerna startade 1966, förmedlar dessutom idag en fjärdedel av Sveriges bostadsaffärer. Sparbankernas och Swedbanks långa arbete med boendefrågor och bostadsekonomi berättar avsnittets gäster mer om: ULRIKA LORENTZI, chef marknad och kommunikation på Fastighetsbyrån, Swedbanks helägda mäklarföretag, och ARTURO ARQUES, Swedbank och sparbankernas privatekonom. Programledare är ANDERS SJÖMAN, Centrum för Näringslivshistoria.

Näringslivshistoria. 3. Medan företagen fixar jobben, vem hjälper företagen? (Året är 1915) Under större delen av 1900-talet förbjöd banklagstiftning egentligen sparbankerna från att ha företag som kunder. En sorts ”naturlig bankordning” gällde, där affärsbankerna skulle ta hand om företagarna, medan sparbankerna skulle ägna sig åt hushåll och privatpersoner. Och där hamnade jordbrukarna helt utanför – så 1915 startade de sina egna jordbrukskassor. Men idag är Swedbank en av Sveriges största företagsbanker – i såväl Sverige som Estland, Lettland och Litauen. Hur gick det till och hur arbetar Swedbank med företagens ekonomiska frågor idag? Det berättar avsnittets gäster mer om: SARAH LINDHOLM, företagschef Swedbank Stockholm Norr och CATHRINE DANIN, seniorekonom på Swedbank. Programledare är ANDERS SJÖMAN, Centrum för Näringslivshistoria.

Att hjälpa människor göra kloka val – i 200 år. (Året är 1926.) Att ”verka för sund sparsamhet” är en av sparbanksidéns grundtankar – och sparbankerna har därför alltid arbetat med folkbildning. Från sparbanksböcker till nyfödda, sparbössor i klassrummen, sparklubbar på jobben, fram till dagens projekt som föreläsningsserien Ung ekonomi. Och så klart ”Lyckoslanten”, skoltidningen som sparbankerna började ge ut 1926 och som fortfarande skickas till Sveriges mellanstadieelever. Alla behöver förstå hur ekonomiska val påverkar deras livssituation. Hur sparbankerna och Swedbank idag arbetar med folkbildning kring detta, berättar avsnittets gäst mer om: BILAL EL-GHARIRI, projektledare inom samhällsengagemang på Swedbank Programledare är ANDERS SJÖMAN, Centrum för Näringslivshistoria.

5. Så blev aktiefonder en folkrörelse (Året är 1967.) Sparandet är sparbanksidéns grund. Men hur man sparar har utvecklats över tid. Inte minst har sparande i aktiefonder blivit en verklig folkrörelse i modern tid, efter att sparbankerna 1967 blev den första av de stora marknadsgrupperna att erbjuda denna spartyp. Det utbredda fondsparandet har även gjort att fondförvaltarna blivit makthavare i svenskt näringsliv – där just Swedbank Robur är tredje störste ägaren på Stockholmsbörsen. Om den utvecklingen, och hur Swedbank idag arbetar med hållbart sparande i sina fonder, berättar avsnittets gäst: LIZA JONSSON, vd på Swedbank Robur. Programledare är ANDERS SJÖMAN, Centrum för Näringslivshistoria.

7. Sparbanksidén idag och framöver, hur ser det ut? (Året är – nu!) Den 28 oktober 1820 öppnade Göteborgs sparbank. Det blev starten för den svenska sparbanksidén som nu firar 200 år. Men hur håller man en idé relevant i två sekel, genom alla de förändringar som både landet och sparbanksrörelsen gått genom. Och hur jobbar Swedbank, vars rötter går hela vägen tillbaka till just Göteborgs sparbank, med att hålla idén levande än idag? Om detta pratar ANDERS SJÖMAN från Centrum för Näringslivshistoria med GÖRAN PERSSON, Swedbanks styrelseordförande och Sveriges tidigare statsminister. Avsnittet spelades in den 28 oktober 2020, på dagen 200 år efter den första sparbanken öppnade. Den är det sjunde och sista avsnittet i historiepodden ”Framåt då, framåt nu”, om människors ekonomi, sparbanksidén och Swedbank över 200 år. Podden är gjord av Centrum för Näringslivshistoria på uppdrag av Swedbank.

Espen Grimmert er leder for digitalt salg i Sparbanken Vest, og har jobbet med digital markedskommunikasjon i over 20 år. I denne episoden diskuterer vi hvordan sosiale medier kan påvirke inntrykket av en virksomhet både fra innsiden og utsiden, og hvordan bruken av sosiale medier kan påvirke, og nesten være en manifestasjon av organisasjonskulturen. I en hverdag der mange ser på sosiale medier som et ork, har nok mange litt å lære av Espen sin tilnærming til sosiale medier! Foto: Sparebanken Vest See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sebastian och Per från Rally Live snackar upp deltävling fyra i Rally-SM 2019, Sparbanken i Karlshamn Rally Blekinge, som avgörs under den kommande helgen kring Karlshamn. De går igenom alla klasser och förutsättningar inför den stundande nagelbitaren.

För 17 år sedan klev Bosse Johansson in som vd för Sparbanken Sjuhärad. Något som han själv beskriver som en konsekvens av en rad slumpartade händelser. Bland annat ett benbrott efter en motocrossolycka. Men efter det har han upplevt sin andra finanskris som bankchef, varit ordförande i Elfsborg i över ett decennium, och sett hela branschen digitaliseras. Vi slog oss ner för att prata om engagemang, bankernas stora kommande utmaning och vem Bosse Johansson hade varit i ett parallellt universum.

Skateboardpodden satte sig ner med Micke Larsson och pratade bland annat: Om Bruce Lees snabbhet och cleanhet.Om Hertsön och Luleå. Om att åka skateboard genom skolkorridorerna.Om att köra moppe genom skolkorridorerna.Om den första rampen som delvis byggdes av material stulet från bygget av Sparbanken. Om den andra rampen på Hertsökullar som sponsrades av den intet ont anande Sparbanken. Om att vara så skatesugen så att man går ut på julafton och nöter kickflips i spåren som bussen kört upp i snön. Om den euforiska känslan när Per Holknekt ringer upp till Lule och undrar om man vill åka för Streetstyle och Powell-Peralta. Om den inte fullt lika euforiska känslan när Per ringer upp till Lule och säger att nu är det färdigåkt för Streetstyle och Powell-Peralta. Om att Stonefunkers spelade på Klamydiagrottan i Lule. Om att bli granskad av Per Welinder. Om det frejdiga nittiotalet. Om den sköna dötiden på skateboardbutiker. Om att flyga till Örebro och hämta prylar från Skate Out-lagret. Om att få fingrarna ur arslet och till slut bygga en miniramp. Om ollie blunt kaffepaus. Och om en hel del mer. Namn som nämndes: Pierre och Patrik Johansson, Pelle Gunnerfeldt, Mats Ekepil, Thomas Juto, Pelle Lindskog, Ivan med korven, Steve Caballero, Tommy Guerrero, Kvarnis, Ron Allen, Hazze Lindgren, Don Brown, Pierre Andre, Ray Barbee, Jean-Louis Huhta, ADL, Mark Fowlie, Buffel-Johan, Tony Hawk, Steve Saiz, Ray Underhill, Crazy Dave, John Lucero, Eddie ”El Gato” Elguera, Ville Pippola, Micke Hirsch, Micke Lindgren, Pata, med flera. Trevlig lyssning! Denis och Mathias ———— Om du gillar det vi gör. Swisha en krona eller två till: 0735-102810 ————   Core - Situation Stockholm https://vimeo.com/12360019———— Vi finns på:www.facebook.com/skateboardpodden/https://www.instagram.com/skateboardpodden/ Podden går att lyssna på iTunes, Acast, Spotify, Tacky.se och skateboardpodden.se

Svenska bönder som ägde sin egen jord var en stark grupp i det gamla Sverige. Men de jordbrukare som arrenderade någon annans mark hade en helt annan sits med mycket tuffare villkor. Ola Andersson föddes 1826 och var äldste son till dragonen Anders Rapp vid Skånska dragonregementet. Ola var en begåvad och ambitiös ung man som tog sig ur de fattiga förhållanden han växte upp under och kom att klättra så högt han kunde på samhällsstegen. Men gång på gång tog han stryk på grund av de tuffa och orättvisa arrendevillkor som gällde. Ola blev också militär likt sin far och bytte då namn till Olof Andreas Widtfeldt. Men ganska snart kom Olof att syssla med jordbruk efter att ha gått på lantbruksskola. Han var erkänt duktig och fick 28 år gammal sitt första arrendekontrakt. Det var på prästgården i Gullarp nära Eslöv där han efter några år friar till en av prästens döttrar. Torbjörn Malm som är släkt med Olof har följt det unga paret i arkivhandlingar och ser hur dom nappar på ett erbjudande från en av traktens stora landägare. - Det stället låg i närheten av slottet Trollenäs i Skåne, berättar Torbjörn Malm. Friherre Trolle ville öppna upp en ny utgård under Trollenäs, Asmundtorps ängar. Här fick Olof möjligheten att som förste arrendator bygga upp ett lantbruk. - Där fanns inga hus, varken boningshus eller uthus, berättar Torbjörn Malm som själv besökt området. I arrendekontraktet stod det att Olof skulle uppföra byggnader enligt de ritningar som Trolle tillhandahöll. Men eftersom arrendet var 110 hektar skulle boningshuset bli 20 meter långt och ladugårdarna 60 meter långa med murade gråstensväggar. Kontraktet som Olof fick var tufft. De första två åren behövde han inte betala något alls. Därefter skulle han betala mer och mer per tunnland för varje femårs period. Sen trappades summan upp från fyra, till fem, till sex, till tio och till tolv kronor per tunnland, berättar Torbjörn Malm. - För att göra det här måste han skaffa mycket folk så han lånade en hel del pengar. Och man kan säga att höjdpunkten i hans karriär var några år senare, år 1866, då Olof var med och startade Sparbanken i Eslöv. Olof ansågs vara en av ortens stormän och fick förtroendet att vara en av bankens huvudmän i 20 år, berättar Torbjörn Malm. Men från att ha gått ganska brant uppåt i karriären kom en vändpunkt. Olof upptäckte att kontraktet han hade tecknat var alldeles för tufft, och till slut blev det ohållbart för Olof och hans familj att bo kvar. Det blev konkursauktion efter 15 års slit på gården och hela familjen blev ställda på bar backe. Nu gällde det att hitta ett nytt ställe att arrendera. - Det fanns ett officersboställe i Åraslöv öster om Vinslöv som var ledigt och som Olof kunde arrendera under två år. Efter det skulle en ny auktion utlysas. Olof flyttar dit med hustru och de åtta barn som fötts på Asmundtorps gård. När det sen blev ny auktion 1875 förlorade Olof auktionen. - Det blev det andra arrendet han förlorade, berättar Torbjörn Malm. Men nu fanns ett annat officersboställe som tillhörde skånska husarregementet och låg i Hörja, nordväst om Hässleholm. Det arrendet hade varit utlyst ett tag men inte fått in några anbud. Olof läste igenom auktionskungörelsen som visade hur mycket åker och ängsmark som fanns tillgängligt. Utifrån dom uppgifterna räknade Olof ut att det borde gå att få lönsamhet på stället och lämnade ett anbud. Men Olof hade inte besökt Hörja och granskat markerna. - Anledningen till det var mitt i vintern och i och med att det låg snö på marken var det svårt att bedöma bördigheten, berättar Torbjörn Malm. Ganska snart upptäckte Olof att arrendet inte höll måttet. I hans beräkningar som var gjorda utifrån tidigare erfarenheter tyckte han sig se att de borde kunna bärga 150 lass hö. Men när han sen insåg att det inte skulle bli mer än 18 till 20 lass, vilket var alldeles för lite för att föda kreaturen, förstod Olof att han skulle gå i konkurs. - Men det här var inte nog, berättar Torbjörn Malm. Familjen drabbades av ytterligare en tragedi när hustrun Lovisa dog och lämnade Olof ensam med deras åtta barn. Sorgen över att ha förlorat sin livskamrat syns tydligt i de få ord som Olof omsorgsfullt skrivit på insidan av pärmen till hans Bibel. Min innerligt älskade Kära Hustru Luisa Catharina född Berg Ingick genom en Stilla död i den Ewiga roligheten Den 11 mars 1877 Kl 9 på eftermiddagen 43 år 7 månader och 8 dagar gammal djupt sörjd Saknad af mig och 8 barn, Fader, Syskon och Wänner. Herren gaf och Herren tog wälsignat Ware Herrens namn. Saliga äro de som i honom dö. Hörja Boställe 1877 O A Widtfeldt             Olof såg dystert på framtidsutsikterna och vände sig till myndigheterna för att få arrendet nedsatt, berättar Torbjörn Malm. - Det första som hände var att landshövdingen genom Hushållningssällskapet i Kristianstad Län utsåg besiktningsmän som åkte till Hörja för att mäta upp stället och granska dess bördighet. Besiktningsmännen konstaterade att det inte var möjligt att driva gården lönsamt med så hög arrendekostnad, och ansåg att arrendet borde nedsättas till mindre än hälften. - Visserligen var arealerna någorlunda korrekt angivna, men ängsmarken var grovt överskattad eftersom det mesta var ljunghed. Nästa instans, landshövdingen Trolle-Wachtmeister i Kristianstad, höll med besiktningsmännen i Hushållningssällskapet. Och så gick ärendet vidare till Kammarkollegiet som också dom höll med.   Då sökanden på grund av vilseledande uppgifter som vid utarrenderingen lämnats om bostället, synes det finnas skäliga anspråk att bliva fri från arrendet. Kunglig Maj:t vill i enlighet med kammarkollegii hemställan härmed förslå Riksdagen att medgiva, att arrendet för bostället för återstående år av nu löpande arrendetid må utgöras med 600 kronor. Oscar II Här verkade det ju vara klart. Alla, från Hushållningssällskapet och landshövdingen till Kunglig Maj:t håller med om att arrendet var alldeles för tufft. Men det blev allt annat än enkelt för Olof. Kungen och regeringen skickade ärendet vidare till Riksdagen som i sin tur menade att detta skulle avgöras i domstol och så släppte de ärendet som en het potatis till Häradsrätten. Olov tvingades nu stämma motparten som var husarregementet och med det blev landshövdingen som tidigare hållit med Olof, hans motpart. I Häradsrätten vänder hela frågan. De hävdade då att Olof Widtfeldt borde ha efterlyst alla papper som fanns tillgängliga innan han skrev under. Dessutom tyckte de att Olof borde ha åkt till Hörja mitt i vintern och grävt i den frusna jorden för att se hur bördig marken var, berättar Torbjörn Malm. Till slut förlorade Olof även i Häradsrätten. - Men han var inte nöjd med detta utan överklagade till Hovrätten och förlorade även där. Då gick han vidare till Högsta Domstolen och förlorade igen. - Då fanns det ingen annan utväg än att begära sig själv i konkurs, berättar Torbjörn Malm. Det här blir Olofs andra konkurs och det är tredje gången han tvingas lämna ett arrendeställe. Men nu har Olof ingen ork kvar. Familjens tillhörigheter säljs på auktion och Olof han hamnar till slut i en djup depression. - Men när Olofs näst äldste son Helmer avslutar sitt kontrakt som artillerist övertalar han familjen att emigrera till Amerika. Hela familjen emigrerar och de hoppas på att komma till ett svenskt settlement i Nebraska. Men de kommer för sent. All jord är redan tingad. Olof och hans barn sökte sig vidare till ett annat området, ett irländskt settlement som hette O´Neill, och där slog de sig ned. - De närmaste åren lyckades Olof och hans äldste son bygga upp en vacker lantgård. De odlade upp bördig mark och kom att klara sig väl i det nya landet.   Olof kom aldrig hem till Sverige igen. Han dog 1911 vid 85 års ålder efter att ha ridit in till stan i vinterstorm. Olof var Torbjörn Malms farfars fars morbror och idag har Torbjörn kontakt med flera av Olofs ättlingar i USA.   Sveriges arrendatorer hade sämst villkor i hela Europa Olofs svåra tillvaro som arrendator berodde på att det, när han levde, egentligen inte fanns några lagar och regler som satte gränser för hur arrenden skulle se ut. Det berättar Mats Olsson som är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och som studerat arrenden bakåt i tiden. Han känner till Olofs historia, som han menar är osedvanlig olycklig. - Han hade otur eftersom han förlorade tre olika arrendekontrakt under 1800-talet. Det ser ut som att hans liv slås i spillror. Men förhållandena för arrendatorer var svåra vid den här tiden, för det fanns ingenting som reglerade deras rättigheter. Det enda som fanns var det som stod i kontraktet med jordägaren, resten var godtycke, kommenterar han. Möjligheten att arrendera, och bruka någon annans jord har funnits väldigt länge däremot är begreppet arrendator ganska nytt. - Om man med arrende menar riktiga fungerande kontrakt mellan två likvärdiga parter så är det en ganska sen konstruktion som i praktiken uppstår först i slutet av 1800-talet. Innan dess, från 11-1200 talet redan, fanns det mer feodala arrenden då arrendatorn var underordnad jordägaren. Arrendatorerna kallades då landbor, och de kunde lyda under kronan eller adeln. - De som lydde under adeln kallades senare för frälsebönder och kom att leva under fruktansvärt otrygga förhållanden, säger Mats Olsson. - Det är först under 1700-talet som vi finner skrivna kontrakt, och de kan ha formuleringar som handlar om att landbon ska tillträda vid en viss tid, han skulle utföra dagsverken på adelsmannens huvudgård när jag kallar, och i övrigt visa lydighet inför herrskapet. Först från 1800-talets mitt började kontrakten reglera hur många dagsverken som arrendatorn skulle göra och hur länge kontraktet skulle gälla, men fortfarande var alltsammans bara en fråga om vad jordägaren och arrendatorn kom överens om. Det fanns ingen juridik, inga lagar, som stadgade hur förhållandet mellan de två parterna skulle vara. - Den lagliga regleringen låter vänta på sig till 1900-talet säger Mats Olsson. Det enda som fanns reglerat var det som kallas Laga Fardag och det var den 15 mars året efter man blev uppsagd. Blev man uppsagd var det datumet då man måste ha flyttat. I det svenska samhället, som var reglerat i varje liten detalj, så var alltså det mest grundläggande av allt, alltså frågan om hur jorden skulle brukas, inte omfattat av andra regler än dem som handlade om själva äganderätten. Mats Olsson tror att det kan bero på att de svenska självägande bönderna var så starka. Sverige är ett särfall när det gäller arrendatorernas svaga ställning, menar han. - Alla länder i Europa som har haft godssystem och arrendatorer, utom Sverige, har haft en jordreform med rätt till friköp och omfördelning av jordägandet. -Att det var så tror jag beror på en paradox, säger Olsson. - Eftersom vi hade en relativt stor självägande bondeklass så var det deras intressen som stod i fokus och arrendatorernas intressen har glömts bort. Under 1800-talet var det tuffare att vara arrendator i Sverige än i andra europeiska länder. - Under 1900-talets gång kommer gradvis en reglering men den är hela tiden på jordägarnas villkor eftersom vi aldrig får rätt till friköp så som arrendatorerna fick i Tyskland, Danmark, Finland. - Det som förändrades till det bättre var att det blev svårare att arrendatorer under 1900-talet. Det har hänt i den svenska historien att arrendatorer försökt strida för att få äganderätt till den jord de brukade, precis som skedde i andra europeiska länder. Vid de tillfällena kan man se att det finns vissa jordägare som är extra illa sedda av arrendatorerna. Mats Olsson berättar om den så kallade frälsebonderörelsen på 1770-talet då man på vissa gods gick så långt att man vägrade att utföra dagsverken. På 1811-talet inträffade ett uppror, som egentligen startade som en protest mot utskrivningar till militären men som snart blev ett allmänt uppror mot adel och präster. Det sista stora upproret inträffade på 1860-talet och kallades Den Tullbergska rörelsen då arrendatorerna krävde att få köpa loss jorden. Upproret misslyckades eftersom det ju inte fanns någon lag som stödde deras krav. Det var äganderätten till jorden som var reglerad i lag, och adeln hade särskilda privilegier i jordägandet som i så många andra fall. - Från och med 1700-talets början så definieras all jord som adeln äger som perfekt, privat äganderätt i deras hand, berättar Mats Olsson. I adelsprivilegierna så som de formulerades av kungen 1723 står det Vad han gör med sina gods bryr jag mig inte om. Adelsmannen hade rätt att göra sitt gods så nyttigt han kunde och i det ingick att han fick lov att avhysa arrendatorer och göra precis vad han vill med det. Om jordägaren och arendatorn var överens kunde arrendatorn sitta kvar på jorden länge, och kanske kunde nästa generation till och med ärva arrendet. Men under 1800-talet blir det allt fler jordägare som drar in sin mark för att driva den själv, i storjordbruk. - Under 1800-talets gång så avhystes ungefär hälften av arrendatorerna från de gårdar de drivit, säger Mats Olsson. När det inte blev några dagsverken gjorda behövde man ju ny arbetskraft. Därför infördes statarsystemet, som innebar att man anställde lönearbetare på gårdarna. Man skulle kunna tänka sig att det var de gamla frälsebönderna som blev statare på sina gamla marker, men så enkelt var det inte. - Jag har studerat detta och det är sällan som någon arrendator tar tjänst som statare på den jord han själv brukat. De försökte ofta flytta, det har nog något med stolthet att göra, gissar Olsson. -Däremot så ser man ofta deras söner och döttrar som statare. Det finns inga noggranna studier på hur arrendesystemen skilde sig i olika delar av landet. Men man vågar ändå säga, menar Mats Olsson, att på de ställen där adeln var stark var det tuffare att vara arrendator. Skåne, Halland, Sörmland, och Stockholmstrakten var exempel på sådana områden, och där bröts också arrendekontrakten i stor skala i mitten av 1800-talet. - I Brännkyrka socken till exempel avhyses varenda arrendator under den här perioden, och det finns inte en enda småbonde kvar - all jord läggs under stordrift, säger Mats Olsson.   Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: David Rasmusson och Peter Öberg  slaktband@sverigesradio.se

Det har varit turbulent på råvarumarknaden med relativt stora prisfall den senaste tiden vilket skapat stor oro bland lantbrukarna. Ska man prissäkra eller inte? Lyssna råvaruanalytikern Jörgen Kennemar och Fredrik Åberg, råvaruansvarig på Swedbank och sparbankerna som ger sin syn på prissäkring. Podden är framtagen av Swedbank och sparbankerna.

Går det att bedriva en lönsam mjölkproduktion i Sverige trots det extremt låga mjölkpriset? Och hur ska man agera när det låga priset gör att det inte längre är lönsamt att bedriva verksamheten vidare? Lyssna på Sture Gustavsson, lantbruksexperten med många år inom Kinnevik och som nu arbetar som konsult inom mjölkbranschen. Här delar han med sig av sina bästa råd för hur man kan få lönsamhet i sin verksamhet. Podden är framtagen av Swedbank och sparbankerna.

I enskild firma finns de många olika skattemässiga åtgärder, eller beslut, att ta hänsyn till. Vad är det för skillnader på bokföringsmässiga och skattemässiga beslut? Vad menas med räntefördelning och periodisering och hur mycket skattejuridik bör man som lantbrukare egentligen veta?Filmen är del i utbildningsserien kring enskild firma för dig som arbetar inom skog- och lantbruk.Medverkande i filmen är Maria Westergren skattejurist Swedbank, Carl-Olov Holmström rådgivare Swedbank Sjuhärad samt Claes Mononen rådgivare Skurups Sparbank.

Det är mycket att tänka på vid förvärv av en jord- och skogsbruksfastighet – både för säljaren och för köparen. Vilka är fallgroparna vid ett ägarskifte? Ofta sker ett ägarskifte inom familjen, hur man nå en rättvis fördelning mellan syskon, och vem kommer stå för skatten vid en gåva eller arv?Häng med i filmen där vi diskuterar rättvisa, kapitalvinstbeskattning, juridik och mycket mer.Filmen är del i utbildningsserien kring enskild firma för dig som arbetar inom skog- och lantbruk.Medverkande i filmen är Maria Westergren skattejurist Swedbank, Carl-Olov Holmström rådgivare Swedbank Sjuhärad samt Claes Mononen rådgivare Skurups Sparbank.

Panaxia var uppstickaren i säkerhetsbranschen och sågs som ett framtidsbolag av den ekonomiska eliten. Men en dag i april 2012 häktas Panaxias grundare och koncernchef och företagets ekonomichef, anklagade för bokföringsbrott, inte på Panaxia utan i sina egna, privata bolag. Stora pengar, stora risker. Panaxia, det ledande svenska säkerhetsbolaget på 2000-talet hanterade stora pengar just av säkerhetsskäl. Det rörde sig om kontanter, handkassor från 5000 svenska företag samt förvaring och transport av pengar till en stor del av Sveriges bankomater och uttagsautomater. Det snabbt växande bolaget, med tunga delägare som Forex bank och Sparbanken 1826, var anlitat av självaste Riksbanken för att transportera och förvara kontanter. När Panaxia tillsatte nya chefer upptäcktes stora hål i koncernens finanser och konkursen var oundviklig. Kaos på den svenska marknaden uppstod när mängder av företagskedjor fick brist på kontanter i kassan och ett stort antal bankomater stod tomma runt om i landet och snart stod det klart att nära en halv miljard kronor saknades. Pengar kunde spåras bland annat till AIK, vars huvudsponsor var Panaxia och en lång rad skumma affärer blottlades i spåren av konkursen. Var Panaxia bara en misskött företagskoncern eller var det hela ett gigantisk svindleri från början till slut? En dokumentär av Johanna Langhorst.

Karl Johan dog utan familj och testamenterade sina pengar till fattiga i bygden genom en stiftelse i sitt namn - men Karl Johans yttersta önskan uppfylldes aldrig. Kaliber - den sista viljan - det bortglömda testamentet. Berit sitter vid sitt köksbord och minns tillbaka på sin granne från när hon var barn, 60 år tillbaka. – Han var lång och smal, mager tror jag. Grått hår hade han. Han hade en rosa brevlåda, det var ovanligt på 40-talet. Det kommer jag ju ihåg. Karl Johan Johansson och hans syster Berta var Berits närmsta granne när hon var barn och växte upp. – De hade haft det väldigt fattigt, mycket mera än vad som var vanligt på den tiden. De bodde ju i ett hus som var väldigt dåligt. Jag kände de inte så noga, man gick ju nåt ärende och Karl Johan var ju hemma och tröskade, det är det enda jag kommer ihåg. Det här handlar om Karl Johan Johansson och hans sista vilja. Berit kommer att ha en huvudroll i den här berättelsen, trots att hon inte kände Karl Johan så bra. Vi ska komma tillbaka till Berit, men först ska vi till Boestorp. Det var här Karl Johan Johansson bodde. – Då ger vi oss ut rätt ut på åkern. Vi är i Boestorp i Södra Lundby nån mil utanför Vara på Västgötaslätten. Grannarna Karl-Anders Andersson och Jan-Erik Svensson tar kurs och går rätt ut längs med en åker, över lite taggtråd och stannar inte förrän vi står mitt ute på fältet. – Det syns inte så mycket var, men huset låg här och ladugården lite längre bort. Jag tog med ett det kortet här. Jan-Erik tar fram en svart-vit bild. En man och en kvinna sitter framför ett gammalt hus. Det är Karl Johan och hans syster Berta. – Så här såg det ut då, detta kortet är taget på 30-talet skulle jag tro. Då ser vi gränsen här, det är ett buskage. Det var körsbärsträd som var hela kanten här. Så låg huset här och ladugården bakom. – Inte ett spår är det? – Nej, det syns ingenting kvar. Karl Johan föddes här i stora Boestorp 1903 – då hette gården Lars Gisslesgården. Han var ett av fem syskon, men syskonskaran krympte snabbt. Två av hans systrar och hans storebror gick bort innan Karl Johan hann fylla 14 år. Till slut var det bara Karl Johan och hans lillasyster Berta som blev kvar – och de bodde kvar ända till 70-talet, när Berta gick bort. – Jag har ett kort här, det är bara ett litet tag före han flyttade till Vedum. Vi ser här att huset ser lika dåligt ut som det gjorde där, det har inte hänt så mycket på 40 år. Det är det ju minst emellan de här korten. Det var inte bara huset som var nergånget. Här fanns ingen ström, inget vatten och när Jan-Erik kom och lussade när han var liten eller gav dom färskt bröd så kom ljuset från en fotogenlampa. Vi går in och sätter oss i Jan-Eriks kök. De har i sin hembygdsförening fått mängder av papper, kvitton, betyg och foton som berättar om Karl Johans liv. – Han var ju väldigt proper ser man ju, det var han ju alltid. Det kunde man ju inte se att han bodde så dåligt. Nej, det gick inte att se de som träffade honom ute. Just det här att han hade sin hatt och sin överrock och kom och cyklade, det är ett minne. Bilden av Karl Johan växer fram som en ordentlig man som alltid såg bra ut, visste vad som hände och som gjorde ett bra jobb. Han var ordningsvakt vid nöjestillställningar, han ska ha skrivit i Skarabors läns tidning och för Nordiska muséet. Karl Johan spelade ofta på tipset och vann någon gång. – Han var ju så idrottsintresserad också, så fotboll och detta det kunde han ju väldigt bra, han var lite insatt på så vis, säger Jan-Erik. Jan-Erik plockar fram en biljett till en fotbollsmatch, den kommer från det legendariska fotbollsåret 1958. – Han hade alltså vunnit en biljett till fotbolls-VM och den biljetten finns kvar här, han åkte aldrig till Stockholm på detta. – Han åkte aldrig? – Nej, för biljetten finns kvar och den är inte riven utan hela biljetten finns kvar. Det var kvartsfinalen som Sverige spelade mot Sovjetunionen. Sverige vann med 2-0, gick vidare och vann till sist silver i fotbolls-VM. – Jag undrar varför han inte åkte då? – Ja. Det kanske var för dyrt för att åka till Stockholm. Karl Johan som var så fotbollsintresserad kunde antagligen inte åka på kvartsfinalen för att han inte hade råd. Han blev kvar i Vedumstrakten som dagsverkare hela sitt liv trots att han ville något annat. – Det pratade han om många gånger att hans stora olycka var att han inte fick läsa som ung. Jag har hans betyg här och han hade toppbetyg i skolan, men det fanns ju inga pengar att läsa för. Han var hos en lantbrukare här och ville låna pengar, men det fick han ju inte. De tyckte att ”Det var ju onödigt att läsa”. Annars hade han nog blivit riksdagsman eller något sådant som ung, säger Jan-Erik Svensson. Karl Johan Johanssons högsta önskan var alltså att få studera, men han hade inte råd. Karl Johan som levde så sparsamt och fattigt ville i stället att andra ungdomar som inte har råd skulle få chansen. Under större delen av sitt liv sparade han sina pengar och när han dör, 89 år gammal, lämnar Karl Johan nästan 270 000 kronor efter sig. Pengarna testamenterade han till mindre bemedlade som studerar.  – Det är väl där det kommer fram, att inte han fick studera i unga år själv. Testamentet Det är Karl Johan Johanssons testamente Kaliber handlar om idag och den sista viljan. Vad har hänt med pengarna som skulle hjälpa fattiga i byn att studera? Kaliber går på jakt för att ta reda på var pengarna tog vägen och vad som hände med Karl Johans sista vilja. – Han gick ju bort då i juli och då hörde jag väl det. Det är Berit, som bodde granne med Karl Johan som barn, som började att gräva i det här. Det började med en artikel i tidningen efter han dog.  – Jag vet att vi läste ju det, att han testamenterar till kyrkan. Karl Johan som hon mindes var fattig hade sparat pengar nästan hela sitt liv för att testamentera bort dem till de som inte har så mycket pengar. Så här formulerade han det i testamentet: ”Mina [resterande] tillgångar i form av bankmedel och premieobligationer skall efter min död förvandlas till en stiftelse, för behövande, mindre bemedlade och studerande”. Karl Johan hade inga arvingar och då är det Allmänna arvsfonden som är den rättmätiga arvingen, men det går alltså att skriva testamente. Av de 1800 som dör utan arvingar varje år skriver också 1200 testamente, precis som Karl Johan Johansson. Berit bodde inte längre kvar, men testamentet satte sig i minnet och flera år senare undrade hon vad som hade hänt med hans vilja. Berits bror bodde däremot kvar i området. – Ja jag var ju med min bror och då blir det ju att man pratar, att det var ju att ingen visste om det hade delats ut några pengar. Karl Johan skriver i sitt testamente att de som ska få pengar från stiftelsen ska vara skrivna i Bitterna pastorat. Ansvaret för stiftelsen delar han upp. Kyrkorådet i Bitterna ska se till att det blir en styrelse som ansvarar för utdelningen. Den lokala banken, Skaraborgs läns sparbank ska förvalta pengarna och verkställa testamentet. Det är också banktjänstemän som bevittnar testamentet. Det finns ingen skyldighet att ta emot ett arv, men både kyrkan och banken meddelar att de är villiga att göra som testamentet säger. Men mer än 20 år senare frågar Berit och hennes bror runt för att få reda på vad som har hänt med pengarna och det visar sig att ingen har hört något om att några pengar från stiftelsen ska ha delats ut. – Jag tyckte ju att det var förfärligt att hans vilja då - att ingen hade gjort något åt det, för att det är ju det som är meningen. Karl Johans vilja, det var så tydligt att det var fel, säger Berit. Det har alltså gått 22 år sedan Karl Johan  skrev sitt testamente 1993. 1993 är året då Sverige är mitt inne i en finanskris, det är krig i Jugoslavien. Tjeckoslovakien blir Tjeckien och Slovakien och i USA blir Bill Clinton för första gången president. 22 år har gått och Karl Johan, som levde fattigt och sparsamt hela sitt liv, verkar inte ha fått sin yttersta vilja uppfylld. Ingen har fått ta del av de hopsparade nästan 270 000 kronor han lämnade efter sig. – Det har väl naturligtvis funnits sådana som har kunnat få de här pengarna. Tänk en ungdom som går på gymnasiet som får 10 000 eller 5 000 kronor, det är ju mycket för en sån som har det knapert. Så då tänkte jag att är fel att ingenting görs, så då tog jag itu med detta. Berit börjar undersöka vad som har hänt. Hon kontaktar skatteverket och får veta att det inte finns något organisationsnummer på någon sådan stiftelse, ringer prästen i området och mejlar Vara pastorat. Hon får ett första svar av ekonomichefen. – Då svarade hon att ingen utdelning har skett på grund av att medlen är placerade i bundna obligationer. Berit får fram bouppteckningen som visar vad Karl Johan lämnade efter sig och den visar att det mycket riktigt fanns premieobligationer när Karl Johan dog. Premieobligationer betyder att du sparar pengar i staten, det är ett tryggt sätt att spara och det finns en chans att du kan vinna pengar. De löper de ett antal år och så var det i Karl Johans fall. Men de sista obligationerna måste ha förfallit för över 15 år sedan.  – Det var ju i alla fall 268 000 kronor i obligationer, de måste ju ha lösts in. När en människa dör räknar vi med att den sista viljan blir lyssnad till. Det som vi skriver ner utgår vi för att det blir verklighet – men frågan är om det är så? Här fortsätter vi Berits jakt för att se vad som har hänt. Vi börjar på 90-talet.  Finns det någon stiftelse alls? Jag beger mig till landsarkivet för att titta på protokoll från kyrkorådet i Bitterna. Jag börjar med att gå igenom protokollen för just det kyrkoråd som enligt testamentet fick ansvaret att sätta igång stiftelsen. Jag går igenom alla protokoll från det att Karl Johan dör ända fram till 2000-talet, det står om kyrkbänkar, resor och annat som händer, men inget om det som jag letar efter. Efter att ha gått igenom alla protokoll, står det inte ett ord om Karl Johans stiftelse eller att man skulle tillsätta en styrelse. Så jag testar en annan väg. Inom kyrkan finns det flera olika råd och nämnder som har olika uppgifter. Kanske att någon annan del av kyrkan hade ansvaret. Jag sätter mig i bilen och åker till Vara pastorats kansli som Bitterna pastorat tillhör numera efter att kyrkan har organiserat om. Jag får hjälp på kansliet att se vad som är diariefört under Karl Johan Johanssons stiftelse. Här visar sig en helt ny bild. Det är kyrkonämnden i Bitterna som har haft uppe stiftelsen på sina möten och alltså inte kyrkorådet. Och inte bara en gång. Protokollen avslöjar Första gången nämnden tar upp det är i januari 1994, året efter Karl Johan dog. 1994: I protokollet står det att Skaraborgs läns sparbank, som ju hade i uppgift att verkställa testmentet, har berättat för kyrkonämnden om testamentet och de bestämmer: ”Att enligt Karl Johan Johanssons vilja delta i bildandet av en stiftelse i hans namn”. De föreslår också att själva kyrkonämnden ska bli den första styrelsen. Jag bläddrar vidare bland mötensprotokollen. Och Karl Johans namn dyker upp igen två år senare. 1996: Förslag ska tas fram på hur stiftelsen ska kunna bildas. 1997: Arbetet med bildande av stiftelse ska komma igång. Det bildas en arbetsgrupp som formulerar stadgar. Här finns stadgarna också, även om de inte är underskrivna. 1999: Här hittar jag nya stadgar. Ytterligare två år senare och nu är vi inne på 2000-talet.  2001: Här ställs en fråga om hur långt det har kommit med testamentet efter Karl Johan Johanssons död. Den dåvarande kyrkoherden ska höra vidare. Ett möte till – här finns informationen om att de sista obligationerna löstes in året innan.  Bitterna kyrkoråd får under året uppgiften att utse styrelse och det skrivs en uppsättning stadgar – igen. 2002: En arbetsgrupp ska ta reda på hur de bildar en stiftelse. Stadgar skrivs, två gånger. 2004: Här finns ett protokoll med styrelsen för stiftelsen. Nu har det alltså gått mer än 10 år sedan Karl Johan dog. Sedan dröjer det. Nästa gång något dyker upp är 2011. 2011: En styrelse ska bildas. Stadgar skrivas och uppgifter kollas upp. 2013: En person som är med på mötet undrar vad som hände med Karl Johans stiftelse. På 20 år har alltså inget egentligen hänt. Eller ja, fem uppsättningar stadgar har skrivits, man har utsett styrelse några gånger, men ändå verkar ingenting ha hänt. Jag tar med alla protokoll och visar det för Berit, som hade Karl Johan Johansson som granne när hon var barn. – Det måste ju vara slöhet. Jag blir beklämd, att det kan vara så här långdraget. De tar upp det, men det kommer ingenstans för att de vet inte, det är ju så att de måste ta till experter. Det är ju okunskap det är frågan om, ifrån början till slut. Jag ska inte anklaga någon för någonting, men okunskapen. Att bilda en stiftelse Ett namn som återkommer i mötesprotokollen under åren är Inger Gustafsson. Hon är idag vice ordförande i församlingsrådet i Vedum idag. Jag träffar henne och ordföranden i rådet Stig Johansson på församlingshemmet i Vedum. Inger känner väl till Karl Johan Johansson och hon var med på det allra första mötet, där Karl Johans testamente togs upp. – Ja, det var väl väldigt bra att det är någon som vill donera pengar till ett sådant ändamål så att ungdomar kan söka. Men sedan var det ju inte så lätt att dela ut och så när man läste testamentet, säger Inger Gustafsson. Stig är alltså den som är ordförande sedan några år tillbaka. – Jag tror inte att det är någon som inte haft avsikt eller viljan att det ska lösas. Men det har inte varit högsta prioritet någon gång och så är det massa omständigheter hela tiden, säger Stig Johansson. Huvudanledningen till att inget hände på 90-talet säger Inger är för att det inte fanns pengar så att de faktiskt kunde bilda en stiftelse. – Att det gått så lång tid, det kommer ju an på det att det dels var det han gav som skulle bli den här stiftelsen var ju obligationer, så det var inget kapital från början, säger Inger Gustafsson. De sista obligationerna förföll ju år 2000 enligt ett av protokollen i kyrkonämnden, men efter det att obligationerna förföll så har det ändå varit ett problem med att det 268 000 kronor har varit för lite pengar säger hon. I testamentet står det nämligen att avkastningen, alltså så mycket pengarna växer, det är det som ska delas ut. – Någon avkastning har det ju inte varit på pengarna någon gång egentligen så att man skulle kunna dela ut, det kostar ju att bilda en stiftelse, säger Inger Gustafsson. Här ska vi stoppa lite. För det stämmer nämligen inte. ”Det är redan en stiftelse” Brita Rustad-Karlsson är länsjurist på Länsstyrelsen i Västra Götaland, specialiserad på stiftelser. Hon säger att det inte stämmer att det inte skulle kunna vara en stiftelse för att det bara finns 268 000 kronor.  – De här gamla stiftelserna har inte det problemet, utan det är nya stiftelser som måste ha ett kapital så att ändamålet kan uppfyllas från första dagen. Vi visar upp testamentet för henne och hon säger att i och med att testamentet är skrivet så här så blev det per automatik en stiftelse den sekund som han tog sitt sista andetag. – Vi ser ganska ofta såna här fall att man tror att man ska bilda en ny stiftelse, men det är inte det den handlar om för den är redan bildad, säger Brita. --Så är det riktigt formulerat så att det redan är en stiftelse? – Ja, absolut. --Som också fungerar idag 22 år senare. – Absolut. Tillbaka till Vedum och församlingsrådets ordförande Stig Johansson och vice ordförande Inger Gustafsson. – Jag ska berätta en sak. Det finns redan en stiftelse, det är en stiftelse för att han har skrivit att det ska bli en stiftelse i sitt testamente. Den är inte registrerad, men det har det inte varit något krav på det. – Det är inte de uppgifterna vi har fått när vi har kollat. Det här borde ju bankens jurist kunnat sagt till oss ganska enkelt. Det borde de ju kunna kan jag tycka, säger Stig Johansson. - Varför har ni inte pratat med länsstyrelsen? – Det kanske man kunde ha gjort tidigare. Men när vi var och pratade med banken och deras jurist så kändes det som att vi var på rätt väg, men det du säger nu det skulle man ju kunnat göra för längesen i så fall, säger Stig Johansson. Trots att det står tydligt i testamentet att det är kyrkorådet som har ansvar för stiftelsen genom en styrelse som de ska utse så har de alltså stannat vid att fråga banken om råd och de återkommer till att det är just det delade ansvaret för stiftelsen som har varit problemet. Själva förvaltningen av pengarna hade ju banken ansvar för. – Vi kände att vi ägde inte frågan. Vi skulle bilda en stiftelse och dela ut pengarna samtidigt som banken förvaltar det, det är nog det som har blivit problemet i det hela, säger Inger Gustafsson. – Men det står ju i testamentet att kyrkorådet ska ansvara för stiftelsens bildande, igångsättande och utse styrelse, är inte det ganska tydligt? – Ägde frågan gjorde vi ju, men att vi inte visste hur vi skulle vända oss för att få utdelning av de här pengarna då. Bankens ansvar Inger Gustafsson och Stig Johansson återkommer till att det var ett delat ansvar och att de frågat om råd på Skaraborgs läns sparbank genom åren. Det var också banken som enligt testamentet hade ansvar för att det skulle verkställas. I Vara är det egentligen bara ett kvarter mellan Vara pastorat och banken. Det är de två det handlar om Jag står utanför, de vill inte prata med mig för att de säger att det är banksekretess, det betyder att man inte får säga någonting om några kunder man har eller har haft, inte ens när man slutat  men jag får inga svar härifrån på varför de inte gjort något de här åren. Men några veckor senare så ändrar de sig, VD Leif Johansson vill vara med.  De får fortfarande inte prata om kundsamtal men säger generellt att de inte får förvalta och placera pengar själva utan att kunden ber om det. Han läser testamentet som är skrivet på papper från Sparbanken och vidimerat av bankpersonal på 90-talet och läser formuleringen. ”Stiftelsens kapital skall förvaltas av Skaraborgs läns sparbank.” – Det tolkar jag då som att den här stiftelsen då ska ha konton här i banken och ge oss uppdrag att sköta det här. --Så det här är inget som ni har något uppdrag att göra själva? – Nej det får vi inte göra. Det fick de inte på 90-talet heller. Ett problem har ju varit att uppfattningen från kyrkan har varit att de måste bilda en stiftelse, en formulering som står i testamentet, trots att det per automatik har varit en stiftelse. --De har fått höra att det varit för lite pengar för att bilda en stiftelse? – Det har ju ett begränsat belopp som jag har förstått att vi pratat om. Jag kan ju inte uttala mig om vad de fått för svar under tidens gång. Jag kan ju bara säga som det är idag att ni skickar in protokoll till Länsstyrelsen så att ni ser till så att stiftelsen finns och att det finns klart registrerat vem som företräder stiftelsen. Det är alltså Länsstyrelsen, som har tillsyn över stiftelser som säger att det är en stiftelse per automatik när det är skrivet i ett testamente, men i testamentet står det alltså att den ska bildas. --Kan det vara så att ni inte heller känt till att det redan var en stiftelse? – Nu spekulerar du i någon som var för 20-25 år sedan, jag tror säkert att vi hade jurister som var behjälpliga redan då. --Vad säger du om den formuleringen då, testamentet är skrivet på er bank? – Ja, uppenbarligen kan det ju ha varit tydligare. Men det står ju ganska tydligt här tycker jag, det är kyrkorådet i Bitternas ansvar. Styrelsen i Karl Johan Johanssons stiftelse har hela tiden varit kyrkorådet i Bitternas ansvar. Det har varit olika omständigheter de här åren. Människor har kommit och gått i olika kyrkoråd, nämnder och församlingsråd och det har varit omorganisationer inom kyrkan. --Men 22 år? – Jag tror inte att det här var något vi kunde greppa och vi fick inte de rätta trådarna att dra i heller. --Men Karl Johan Johansson då, vad känner du för honom? – Det är synd att vi inte klarat av att få hans vilja fullt ut. Vi kommer inte längre. Det är ingen som vill ta på sig hela ansvaret för att Karl Johans sista vilja ännu inte har uppfyllts. Församlingsrådet skyller på banken och banken säger att ansvaret är stiftelsens styrelse. Karl Johan var kunnig Någon mil från församlingshemmet i Vedum sitter Jan-Erik Svensson och Karl-Anders Andersson som var grannar med Karl Johan och plockar bland hans gamla papper som Jan-Erik har sparat i hembygdsföreningen. – Han var ju otroligt kunnig. Vi hade ju mycket nytta av honom. Det har jag ju på band mycket av det han berättar Jan-Erik tar fram en pärm som han har skrivit in alla ljudinspelningar han har gjort. Jag väljer ut en inspelning med Karl Johan Johansson från 70-talet. ”Det är ju idag vi har den 8:e januari 1974, idag börjar den så kallade bensinransoneringen och jag har följt med. Jag förresten, jag är Karl Johan Johansson från Södra Lundby, även om jag numera bor i Vedum”. Han berättar om husförhör, en brand 1911 och berättelser från förr. Karl Johan Johansson som själv läste och sparade tidningar och följde med i vad som pågick lämnade efter sig ett testamente om en stiftelse som ingen tog tag i eller hade tillräckligt med kunskap för att genomföra det. Men är det här ett enda fall eller finns det fler?  Länsstyrelsen och stiftelser Länsstyrelsen är ju den myndighet som har tillsyn över just stiftelser och det här exemplet med Karl Johan Johansson är inte ovanligt enligt Brita Rustad-Karlsson som är länsjurist på Länsstyrelsen i Västra Götaland. – Vi får ju in ansökningar på stiftelser som varit bildade längre tillbaka i tiden som dykt upp och legat i någon byrålåda. Det här är inget konstigt för oss vi ser det hela tiden. I framtiden går det inte att lagligt låta en stiftelse bara ligga. Sedan år 2010 måste alla stiftelser som har bildats även registreras och senast när det här året är slut ska även alla gamla stiftelser vara registrerade. Och det kan finnas tusentals. Bara i Västra Götaland tror länsstyrelsen att det finns mängder med okända stiftelser  – Vi har gjort en preliminär bedömning av stiftelser som vi inte känner till som ska komma in här det är 1 500. --Men då finns det fler? --Det kan hända. Men Karl Johan Johanssons stiftelse kom ju från hans testamente, är det ingen som följer upp testamenten? Testamentens öde Karl Johan Johansson dog ju som bekant utan någon nära familj och då är det alltså Allmänna arvsfonden som är den rättmätiga arvingen, då måste de godkänna testamenten. 1994 godkändes också Karl Johans testamente av kammarkollegiet som har hand om Allmänna arvsfonden. Annette Walldén är advokatsfiskal på kammarkollegiet. --  Då har vi godkänt testamentet så att säga och testamentestagaren är den som är dödsbodelägare, då har inte vi någon roll längre, för då är inte vi dödsbodelägare längre. – Då släpper ni det? – Ja. I ett sådant här fall när ingenting har hänt så skulle arvet kunna gå tillbaka till Allmänna arvsfonden om inte testamentet verkställs, men då måste Kammarkollegiet få reda på det också. Anette Walldén har inte hört talas om något liknande fall. – Det är väldigt sällsynt att något trillar mellan stolarna på det här sättet. Vi har inte ställts för det tidigare. Men det betyder inte att det aldrig händer, det kan finns fall där Allmänna arvsfonden inte är inblandad. – Det är 90 000 personer som dör varje år i Sverige och det är en bråkdel som har Allmänna arvsfonden så om detta händer när andra är legala arvingen, det får vi aldrig höra om utan det är när vi är den legala arvingen som man ringer till oss. De har inget ansvar att kolla upp vad som händer med ett testamente och det har ingen annan heller. – Nej, det finns inte det. Ingen myndighet. Men själva testamentstagaren har ett intresse av att få ut sitt arv. --Borde det finnas någon? – Vi tycker att det är en lagstiftningsfråga, men det är väldigt ovanligt att vi hör om något sånt här. När det kommer till Karl Johan Johansson så godkände både Skaraborgs läns sparbank och kyrkonämnden i Bitterna att följa testamentet. Ändå hände inget och det finns ingen som följer upp testamenten och det är ingen som straffas för att man inget gör. Pengarna – finns de? Vi ska tillbaka till Vedums församlingshem en sista gång och församlingsrådets vice ordförande Inger Gustafsson. – Vi har ju tagit fram ett förslag till hur vi vill göra för att dela ut pengarna. Vi får se försöka jobba vidare med det, se om vi kan få en permutation eller något sånt, säger Inger Gustafsson. Hon säger att de ska göra ett försök att göra en permutation, en ändring i Karl Johan Johanssons testamente, så att de får dela ut från kapitalet istället för avkastningen. För det blir inte så mycket pengar om det bara är avkastningen. Men det här gäller ju bara så länge pengarna finns. Banksekretessen stoppar mig från att få veta vad som hänt på kontot, de som skulle vara styrelse i stiftelsen och på så sätt ha tillgång till kontot har inte själva förstått att de har haft det och Karl Johan Johansson har ju inga andra arvingar som har rätt att se på kontot. Jag frågar Inger vad hon vet om hur det ser ut med pengarna. – Kontoutdrag har jag ju, det har jag fått de senaste. Inger tar fram en pärm. Här är pengarna. – Pengarna står fortfarande på honom alltså? – Ja det gör de.  22 år senare finns alltså pengarna kvar. Det är 385 000 kronor. Pengarna står på ett konto för Karl Johan Johansson, på samma adress han bodde på när han gick bort för 22 år sedan. Karl Johan Johanssons 270 000 har vuxit till nästan 385 000 kronor. Det är de 115 000 kronorna som egentligen skulle vara utdelade till mindre bemedlade som studerar, det som han själv aldrig fick möjlighet att göra. Vi är tillbaka hos Berit vid hennes köksbord. Hon som bodde granne med Karl Johan för 60 år sedan och som började gräva i vad som hände med testamentet. För henne spelar det ingen roll om man tar av kapitalet eller om det är avkastningen. Så länge pengarna går till det Karl Johan önskade. – Jag hoppas att det ska bli en bra stiftelse med bra regler och att det anlitas någon person som kan sätta igång den här stiftelsen och hoppas ju naturligtvis så snart som möjligt så att de sätter rejäl fart så att det inte tar åratal. Ett testamente skriver man ju för att ens kvarlåtenskap ska gå till ett visst ändamål, sedan händer det inte. Jag trodde inte detta var möjligt, men det är det ju tydligen, avslutar Berit. Det handlar om den sista viljan. En sista önskan som du lämnar kvar i livet när du dör.  Det kan finnas tusentals liknande stiftelser som Karl Johan Johanssons stiftelse som myndigheterna inte känner till. Och när det kommer till testamenten finns det ingen som följer upp om testamentena verkligen uppfylls. Så ser det ut idag när det kommer till den sista viljan. Jan-Erik och Karl-Anders – Karl Johans gamla grannar - sitter med alla papper och foton som vittnar om Karl Johans liv – och pratar om just det här. – Den här personen det gäller, den har ju önskat det här. Då kan man inte sopa det under mattan bara för att den inte finns längre. Det är ju en yttersta vilja, då är det viktigt att följa den. Reporter: Jonna Burén Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se  

Möt bonden och företagaren Anders Gunnarsson som föder upp slaktgrisar utanför Kvänum. Anders berättar om hur han agerar för att få lönsamhet i en tuff bransch. Möt också Ingemar och Per från banken. Ingemar Jonsson är lantbruksrådgivare på Sparbanken Skaraborgs Vara-kontor och har en gedigen erfarenhet av lantbrukares ekonomi och problemställningar. Han är uppvuxen på en gård med mjölk och spannmål samt skogs-produktion och har utvecklat stort intresse för skog och lantbruk. Per Skargren är segmentsansvarig för Skog och lantbruk och ger här sin syn på hur man bäst bör agera för att få vinst i sitt lantbruk. Filmen ingår i filmserien Vinst i lantbruket.

Grisbonden Anders, spannmålsbonden Håkan och mjölkproducenterna Carl Harry och Jacob är fyra framgångsrika företagsledare. De har olika näringar men har två saker gemensamt – de ser sig själva som företagare och de går med vinst. Få en inblick i hur de tänker kring sitt företagande och hur de använder banken som en affärspartner. Möt även deras rådgivare från Sparbanken Skaraborg och Per Skargren från Swedbank.

Möt bröderna Tell som en driver en gård med mjölkproduktion utanför Skara. De delar med sig av sina framgångsfaktorer för att få en långsiktig lönsamhet. Möt också Gerth Gustavsson, lantbruksrådgivare från Sparbanken Skaraborg och Per Skargren, segmentsansvarig Skog och lantbruk på Swedbank och sparbankerna.

Äldre personer idag, fick som barn i skolan lära sig att pengar skulle sparas. Varje år kom Sparbanken på besök - och med sig hade de figurerna Spara och Slösa. Sune Eriksson minns det här och även några bröder som levde mycket sparsamt. Men för dem gick det inte så bra... Några lördagkvällar ytterligare hör vi Sune Eriksson, präst i Dals Långed i Dalsland. Han är välkänd för lyssnarna från många program både Vid dagens början och Vid dagens slut. I det första i den här serien, berättade han om hur livet plötsligt stannade av och blev tyst den dag då han pensionerade sig.

Anders Jansson & Johan Wester i veckans utsändning i P4 direkt från Malmö! Jansson & Wester i P4 pratar i dagens program bland annat med krutgubben Ingemar Thor, 78-årig maskinist som inte vill sluta jobba i första taget. I Jansson & Westers serie "De fyra stånden rankar Melodifestivalen 2012" har turen kommit till borgarna.Veckans deltävling avgörs i Göteborg i morgon. Dagens panel består av Yasemin Arhan Modéer, projektledare för Media Evolution AB, Filip Åkerblom, kafferostare och grundare av Lilla Kafferosteriet i Malmö, och Christina Elfwing, kommunikationschef på Sparbanken Öresund. Och veckans gästtidning är något utöver det normala. Det lutar mer åt det paranormala.UFO aktuellt är föreningen UFO Sveriges tidning och Anders Jansson går igenom och sätter betyg. Anna Nystedt, som har bloggen Piggelina, var i studion och visade Johan Wester hur han ska hålla sitt nyårslöfte på bästa sätt.

Anders Jansson & Johan Wester i veckans utsändning i P4 direkt från Malmö! Jansson & Wester i P4 pratar i dagens program bland annat med krutgubben Ingemar Thor, 78-årig maskinist som inte vill sluta jobba i första taget. I serien "De fyra stånden rankar Melodifestivalen 2012" har turen kommit till borgarna.Veckans deltävling avgörs i Göteborg i morgon. Dagens panel består av Yasemin Arhan Modéer, projektledare för Media Evolution AB, Filip Åkerblom, kafferostare och grundare av Lilla Kafferosteriet i Malmö, och Christina Elfwing, kommunikationschef på Sparbanken Öresund. Och veckans gästtidning är något utöver det normala. Det lutar mer åt det paranormala.UFO aktuellt är föreningen UFO Sveriges tidning och Anders Jansson går igenom och sätter betyg. Anna Nystedt, som har bloggen Piggelina, var i studion och visade Johan Wester hur han ska hålla sitt nyårslöfte på bästa sätt.