Podcasts about sveaskog

Ytterligare en mycket händelsefull vecka i skogen börjar lida mot sitt slut och vi försöker få med allt som hänt. Samtidigt som vi poddade idag släpptes Miljömålsberedningen som i mycket handlar om skogen. Men vi pratar också om virkesprishöjningar och ryssvirke.

Veckan har bjudit på ytterligare virkesprishöjningar samtidigt som skogsbolag nu börjar larma om att virket kanske är för dyrt. Men är det det? Vi ger tips och råd för att slå hål på myten och som skogsägare kan använda om det kommer på tal - skäms inte för virkespriset skogsägare!

Mycket har hänt i skogen under veckan och vi försöker här återge vår bild av AI och laser på gallringsskördare, storaffär för Mellanskog och Sveaskog samt läckta förslag från Miljömålsberedningen om betalt för att inte avverka.

Ytterligare en vecka som kantats av virkesprishöjningar och samtidigt ställer vi oss frågan vad några av Sveriges största skogsägarföreningar håller på med. Anledningen är att företrädare för några av dessa offentligt går ut och i princip säger att situationen är unik samt att virkespriserna kan vara för höga för industrins bästa. Industrin verkar dock ta det hela med mer eller mindre ro.

Äntligen fick vi lite sol och värme i juli. Idag pratar vi om sideffekter med dåligt sommarväder. En sådan effekt kan vara att man kollar på TV-serier. Både Fredrik och Torbjörn har plöjt megaserien Hem till byn som finns på SVT Play. Vi pratar idag också om kvartalsrapporterna som börjat komma in. De bolag som säljer virke avverkar mindre och tjänar mer pengar medans de bolag som förädlar klagar på höga virkespriser. Kan det blir bättre ur ett skogsägarperspektiv?

Första riktiga vårpodden för 2024 är här. Maj månad kom och med den också värmen. Härligt. Vi pratar idag om ytterligare virkesprishöjningar men också att gallringskatastrofen i Sverige kanske håller på att försvinna.

In Zweden dacht ik ruimte te vinden, ruimte en wildernis. Als pas-afgestudeerde mid-twintiger besloot ik te verhuizen. Ik was moe van het Amsterdamse stadsleven, het eindeloze consumentisme, de prestatiedruk, en de uitlaatgassen. Ik vertrok naar Zweden met het idee: hier heeft de natuur nog intrinsieke waarde. Hier wordt ervoor gezórgd. Zweden is een trots bosland. Zo'n 70 procent van het land is bedekt met bomen. Een beetje Zweed zoekt in het weekend het bos op. Sprokkelt wat hout, stookt een vuurtje, grilt een worstje. Het land heeft 320 duizend private bosbezitters. Ongeveer de helft van alle Zweedse bosgrond is in handen van families en particulieren. Een kwart is eigendom van een handjevol grote industriële bosbouwbedrijven. Slechts 22 procent van al het bos in Zweden is in het bezit van de staat. 14 procent zit in het staatsbosbouwbedrijf Sveaskog en de resterende 8 procent is beschermd bos. Die boseigenaars hebben een grote vrijheid in hoe ze het bos beheren. Verreweg de meeste bosbezitters en bedrijven doen dat door middel van kaalkap - op een bepaald stuk grond gaan zo goed als alle bomen om.  Jaarlijks wordt ongeveer 1 procent van het hele Zweedse bos omgehakt. Natuurlijk bos, zogenoemd continuïteitsbos, is schaars. In ruim 80 procent van wat in Zweden doorgaat voor bos heeft ooit al kaalkap plaatsgevonden. In feite is dus 80 procent van de bosgrond min of meer een bomenplantage. Na de kaalkap worden doorgaans rijen snelgroeiende dennen of sparren aangeplant, met als doel om die na 60 tot 80 jaar weer te oogsten. Wat ik bij aankomst in Zweden als ongerepte natuur zag, verschilt misschien helemaal niet zo veel van een Nederlandse akker. Alleen omdat er bomen staan in plaats van vee, of graan, wekt het de indruk van natuur. Van een ongecultiveerde omgeving. Maar het is net zo goed een sterk door mensenhanden bewerkt milieu. De boom is net zo goed een gewas. Over de maker Anne Grietje Franssen (1990) is een freelance Scandinavië-correspondent voor onder meer Trouw en het FD. Ze is een geboren Amsterdamse, maar woont sinds 2017 op een autovrij eiland voor de Zweedse westkust. Momenteel schrijft ze twee boeken; een over de inheemse Sami en de invloed van de ‘groene industrieën' op hun land, levenswijzen en cultuur en een over het kleine eilandbestaan.See omnystudio.com/listener for privacy information.

In Zweden dacht ik ruimte te vinden, ruimte en wildernis. Als pas-afgestudeerde mid-twintiger besloot ik te verhuizen. Ik was moe van het Amsterdamse stadsleven, het eindeloze consumentisme, de prestatiedruk, en de uitlaatgassen. Ik vertrok naar Zweden met het idee: hier heeft de natuur nog intrinsieke waarde. Hier wordt ervoor gezórgd. Zweden is een trots bosland. Zo'n 70 procent van het land is bedekt met bomen. Een beetje Zweed zoekt in het weekend het bos op. Sprokkelt wat hout, stookt een vuurtje, grilt een worstje. Het land heeft 320 duizend private bosbezitters. Ongeveer de helft van alle Zweedse bosgrond is in handen van families en particulieren. Een kwart is eigendom van een handjevol grote industriële bosbouwbedrijven. Slechts 22 procent van al het bos in Zweden is in het bezit van de staat. 14 procent zit in het staatsbosbouwbedrijf Sveaskog en de resterende 8 procent is beschermd bos. Die boseigenaars hebben een grote vrijheid in hoe ze het bos beheren. Verreweg de meeste bosbezitters en bedrijven doen dat door middel van kaalkap - op een bepaald stuk grond gaan zo goed als alle bomen om.  Jaarlijks wordt ongeveer 1 procent van het hele Zweedse bos omgehakt. Natuurlijk bos, zogenoemd continuïteitsbos, is schaars. In ruim 80 procent van wat in Zweden doorgaat voor bos heeft ooit al kaalkap plaatsgevonden. In feite is dus 80 procent van de bosgrond min of meer een bomenplantage. Na de kaalkap worden doorgaans rijen snelgroeiende dennen of sparren aangeplant, met als doel om die na 60 tot 80 jaar weer te oogsten. Wat ik bij aankomst in Zweden als ongerepte natuur zag, verschilt misschien helemaal niet zo veel van een Nederlandse akker. Alleen omdat er bomen staan in plaats van vee, of graan, wekt het de indruk van natuur. Van een ongecultiveerde omgeving. Maar het is net zo goed een sterk door mensenhanden bewerkt milieu. De boom is net zo goed een gewas. Over de maker Anne Grietje Franssen (1990) is een freelance Scandinavië-correspondent voor onder meer Trouw en het FD. Ze is een geboren Amsterdamse, maar woont sinds 2017 op een autovrij eiland voor de Zweedse westkust. Momenteel schrijft ze twee boeken; een over de inheemse Sami en de invloed van de ‘groene industrieën' op hun land, levenswijzen en cultuur en een over het kleine eilandbestaan.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Vi spelar in Skogsfredag i princip utan manus och i autentisk miljö. Detta blir du varse om i dagens podd som bjuder på en överraskning. Vi pratar idag om det estniska statsskogsbruket och att de levererar dubbelt upp till statskassan jämfört med Sveaskog. Vi pratar också en hel del om Q3-rapporterna som flödat in under veckan. Och vindkraft.

För att lyssna på den här serien och alla andra avsnitt i Naudio Dox - prenumerera på ThirdEar+. Gå in på www.thirdear.studio för att teckna din prenumeration. Som betalande prenumerant får du då även exklusiv tillgång till Spår, En mörk Historia och Skuggland. *VINNARE AV GULDSPADEN 2022: Årets bok *VINNARE AV LUDVIG NORDSTRÖM-PRISET 2023 I Sverige finns ett otroligt viktigt vapen för att hantera koldioxidutsläpp: en del av det norra barrskogsbältet. Men de sista bitarna urskog blir allt färre och huggs ner. Det statliga företaget Sveaskog är Sveriges största skogsägare och är till stor del ansvariga för de kala fläckarna. Den här dokumentären handlar om de som kämpar för att bevara urskogen och naturen som är beroende av den. Det är en berättelse om den lilla människan mot det stora näringslivet.Medverkande: Lisa Röstlund, författare till boken “Skogslandet”I podden hörs: Joacim Lindwall, reporterAilon Mannela Gaup, reporterAnnika Digréus, reporterPhilipp Weiss, skribentRoxproductions, youtubareLars Evert Nutti, renskötareOlof Johansson, SveaskogDaniel Zetterström, Greenpeace-medlem, Henrik Andersson, Gällivare skogssamebyAntónio Guterres, FN:s generalsekreterareInger Andersen, FN:s miljöchefAnne Larigauderie, IPBESSven-Eric Bucht, Socialdemokraterna och f.d. statsrådJens Holm, Vänsterpartiet.Producent: Marcel PachecoExekutiv producent: Tove Friman LefflerTekniker: Kristoffer KronanderProducerat av Podlit

2022 vann Sveaskog kategorin "Årets hållbara projekt" med sitt AI-verktyg KingPin. Hör deras CIO, Patrik Karlsson, berätta historien bakom dess skapelse och hur den idag möjliggör en effektivare skogsproduktion. I avsnittet kommer Patrik även berätta om våtmarkernas betydelse, hur drönare används för att plantera skog och hur viktigt förmågekartläggning är i hans roll som CIO

Prisdiken skottas igen, industrin gör vinst. Hur ska man tänka denna vår när det gäller virkesmarknaden? Intressanta siffror från allas vårt Sveaskog som höjer sin vinst samtidigt som de minskar avverkningen. Detta och mycket mer finns i detta avsnitt 163 av Skogsfredag.

I avsnitt 96 träffar vi Johanna Gårdebrink, som jobbar med fröproduktion på Svenska Skogsplantor, och Erik Nyberg, som jobbar med sådd på Sveaskog i södra Norrland. Johanna och Erik delar med sig av massor av matnyttig information kring fröproduktion och sådd så här lagom inför vårens sådd. Johanna guidar oss igenom hur produktionen av frön […]

Fettisdag i Gränslöst och Meänraatios praoelev Aili Hennix-Raukola tar reda på vilken semla som är godast. Sveaskog svarar på kritiken gällande skogsbolagets minskade avverkning. Vad tänker Pellos gymnasieelever om att kriget i Ukraina snart pågått i ett år? Litteraturvetenskapsstudenten Em Lugnet samlar in berättelser om att växa upp som hbtq-person i Tornedalen.

Hur går det till när växter vetenskapligt samlas in för att torkas och pressas? Dessutom smakar vi på tall, blåbär, fjällkvanne och björk. Samla växter för att torka och pressa dem - gör någon det fortfarande? Jo, absolut. Inte minst i vetenskapligt syfte. Naturmorgons Jenny Berntson Djurvall följde med botanisterna Ulf Swenson och Göran Odelvik på en insamlingstur vid sjön Bolmen i Småland. Växterna de samlar in ska bevaras på Naturhistoriska riksmuseet.Växter är fina att titta på, både ute i naturen och i pressad form. Men de är också goda att äta! Vi träffar Eva Gunnare som tar oss med på en nordlig smakrunda till tallskott, fjällkvanne, blåbär och björk. Reporter Thomas Öberg äter sig igenom floran och inspirerar inför den kommande säsongen.Förra veckan kom nyheten om att statliga Sveaskog ger 100 000 hektar i fjällskogsområdet långsiktigt skydd. Men hur går det med den andra statliga delen - den som ägs av Statens Fastighetsverk?Gro Forsärla, 7 år, läste en bok om grodor och funderar på hur det egentligen går till när till när grodynglen blir av med sin svans. Vi ber grodexperten Claes Andrén svara.På söndag sänds sista avsnittet av tv-serien Händelser vid vatten. En detalj som diskuterats är att pilgrimsfalken flyger overkligt långsamt. Stämmer det? Vi pratar med Lars Leksén på projektet Pilgrimsfalk Sverige.På lavar kan det växa parasiter som snyltar på lavens resurser. Nu har 15 nya arter upptäckts i Sverige. Parasiterna ser ut som små svarta prickar varav en del skimrar i mörkgrönt. Men vad är de egentligen? Och hur farliga är de för laven de växer på? Vi ringer upp ekologen Ola Hammarström, som hittat några av de nya arterna.Finns diagnosen väderöverkänslighet? Absolut, i alla fall enligt Jenny Berntson Djurvall som står för veckans kråkvinkel.Programledare är Karin Gyllenklev.

Det är fredag den 13:e januari 2023 och tvära kast i vintervädret. Full snöstorm om 50 cm snö förra fredagen, barmark idag. Vi pratar idag bland annat om virkespriserna som verkar följa elpriserna och jämnas ut i landet. Detta efter större höjningar i Svealand och Norrland under veckan. Vi pratar också förädling, räntor och inflation.

La patria de Greta Thunberg, Suecia, no cumple sus metas medioambientales. Allí se talan bosques enteros. Ecologistas, turoperadores y pastores de renos quieren detener la tala rasa y presionan al consorcio maderero estatal Sveaskog.

Sweden may have a green reputation, but its timber industry has been clearcutting old-growth forests for decades. Activists, tourism operators, and reindeer herders hope to slow deforestation by putting pressure on timber giant Sveaskog.

När är människan vild och när är hon civiliserad? Venetianarnas syn på skogen på 1700-talet kan lära oss mycket om vilka vi är och kan vara. Idéhistorikern Julia Nordblad reflekterar över trädens tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2020.Trädet kallades Senatorn, men eftersom det var så gammalt var det namnet förstås bara det senaste i en lång rad. När trädet en gång varit ungt hade varken kristendom eller islam funnits i världen, och när européer dök upp på den halvö på den nordamerikanska kontinenten där det levde, hade det redan stått där och långsamt låtit rötterna treva sig genom marken i tretusen år. En bra bit in på dess fjärde årtusende hade en svensk upplysningsman ordnat all världens växter och djur i ett enda system, och därmed givit trädet ett annat av dess namn: Taxodium distichum, sumpcypress.Stefano Mancuso och Alessandra Viola beskriver i boken Intelligenta växter: Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv det evolutionära vägskäl som för femhundra miljoner år sedan skiljde växterna från djuren. Då föddes två radikalt olika, men båda framgångsrika, förslag på hur livet kan utvecklas och mångfaldiga sig in i framtiden. Ett stillastående och långsamt växtliv mot ett kortare, rörligt djurliv.Medan trädet i en oavbruten rörelse, decennium efter decennium, århundrade efter århundrade sträcker sig mot solen smattrar våra livstider förbi. Stater, ja hela civilisationer dyker upp och försvinner igen. Stillastående rör sig trädet förbi oss, in i framtiden.Vi lever sida vid sida genom ett helt människoliv, för trädet ett ögonblick. Trädets tid gör människan gåtfull: vilka är vi egentligen, vi rörliga, kortlivade?Många samhällen har försökt sträcka sig efter trädens tid för att säkra tillgången på timmer och bränsle. Inte hugga för tidigt, inte allt på en gång, ge sig till tåls. Genom hela moderniteten har statstjänstemän, politiker och filosofer brottats med frågan om vad som kan förmå människor att anpassa sig till den långa tiden? Svaren har varit olika, och varje samhälles förhållande till träden har därför också speglat vad det har trott om människan.I renässansrepubliken Venedig var trädens tid en ständig huvudvärk. Historiken Karl Appuhn beskriver i boken A Forest on the Sea hur Venedig byggde hela sin existens på handel och militära expeditioner sjövägen. Det var en stat vars glans och ära krävde skepp på skepp av trä, en hel skog på havet. För att garantera republikens fortlevnad byggde den venetianska politiska klassen under loppet av fyra hundra år upp ett intrikat system av lagar och institutioner för att hushålla med skogen så att det alltid skulle finnas timmer av tillräcklig storlek att bygga fartyg av.I början av 1700-talet skickade den venetianska senaten ut en skogsinspektör vid namn Leonardo Mocenigo för att inventera skogarna på fastlandet. Han gick grundligt till väga. Nöjde sig inte med att avlägga rapport om ekbeståndet, utan försökte också utveckla den politiska vokabulär han tyckte att ett samhälle behövde när det var helt beroende av en växt som tog flera århundraden på sig att bli färdig för skörd. Mocenigo hittade orden för vad han såg som principerna bakom en långsiktig skogspolitik.Genom att använda italienskans olika ord för skog illustrerade han hur skogspolitiken i grunden handlade om människan. Bosco var den skog som sköttes väl, det vill säga som brukades enligt republikens principer, med det allmänna bästa i meningen samhällets långsiktiga intressen för ögonen. Kontrasten var selva, vildmarken. Men inte vildmarken som vi tänker oss den idag, som den orörda naturen, utan vildmarken som den natur där den vilda människan fått härja och det kortsiktiga egenintresset styra. Både bosco och selva var alltså människans skogar. Den avgörande skillnaden låg inte i huruvida människan alls hade brukat naturen, utan i vem hon varit när hon gjort det. Vad hon låtit sig drivas av när hon planerat, och huggit eller avstått och låtit träden stå kvar. Hur långt framåt hon sett.Mocenigos sätt att föreställa sig relationen mellan människan, republiken och naturen var inte främmande för hans publik, alltså de venetianska senatorerna. De var vana vid att betrakta de politiska institutionerna som garanter för det långsiktiga allmänintresset. Men Mocenigos ord för skogen ställer frågor vi är mindre vana vid idag. När är människan vild och när är hon civiliserad? Vad behövs för att hålla den vilda, den kortsiktiga, människan borta från skogen?Venetianarnas framtid hängde på tillgången på högklassigt timmer och de byggde därför upp en byråkrati och ett politiskt språk som garanterade att träden fick stå i ett par hundra år. Vår framtid är beroende av riktiga skogar, för att dämpa den globala upphettningen och dess effekter, binda koldioxid och jord, rädda några av alla de arter som riskerar att försvinna för alltid. Venedigs villkor är på så sätt också vårt: utan träd ingen framtid. Kan vi lära oss något av venetianarna, deras institutioner och ord för trädens tid?Den sumpcypress som kallades Senatorn var välkänd i sin trakt i det som idag är Florida. Med sin nästan fyrtio meter höga, till stor del ihåliga stam var den ett landmärke i terrängen, liksom i människors minnen och vanor. Klockan halv sex på morgonen den sextonde januari 2012 kröp tjugosexåriga Sara Barnes in där, som hon brukade, för att i lugn och ro få röka sitt metamfetamin. Som vanligt gjorde hon upp en liten eld för att se bättre. Just den här dagen måste Sara ha varit ostadig på handen, för plötsligt hade elden spritt sig till trädets stam, och gick inte att släcka längre. När brandkåren kom brann sumpcypressen som en skorsten och var bortom räddning. Senatorn blev dess sista namn.Människan har potential för allt. Av alla rörliga livsformer är hon den rörligaste. Också hennes förhållande till tid är föränderligt. Hon kan offra vad som helst för ruset sju minuter bort, eller planera för de kommande tre hundra åren. Frågan är åt vilken människa ett samhälle anförtror skogen. Vårt förhållande till träden miljöfrågan om man så vill handlar inte så mycket om vårt förhållande till naturen som om vårt förhållande till oss själva. Vem vårt samhälle tror att människan är, och vem det gör henne till.Hur har vi det med trädens tid idag? Har vi ens ord för den? Är det selva eller bosco som Sveaskog kalhugger?Kortsynta myllrar vi kring trädens fötter, ägnar dem sällan någon uppmärksamhet. Ändå är vår tillvaro trädens och växternas verk. När de en gång i prekambrisk tid lämnade livet i havet förändrades allt. Det var de som syresatte luften, sänkte koldioxidhalten i atmosfären och temperaturen på jorden. Växterna skapade långsamt de rätta omständigheterna för en evolutionär explosion av alltmer komplexa livsformer. De genererade hela den biokemiska sfär på planetens yta där det rörliga livet kunde mångfaldigas, där människan kunde utvecklas. De skapade den enda värld vi kan leva i, den värld där solljus silas grönt och skuggor rör sig i vinden.Julia Nordblad, idéhistorikerLitteraturKarl Appuhn, A Forest on the Sea: Environmental Expertise in Renaissance Venice, Johns Hopkins University Press, 2009.Jaboury Ghazoul, Forests: A Very Short Introduction, Oxford University Press, 2015.Stefano Mancuso och Alessandra Viola, Intelligenta växter: Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv, översättning Olov Hyllienmark, Bazar, 2018.Richard Powers, The Overstory, Random House UK, 2018.Rachel Sussman, The Oldest Living Things in the World, The University of Chicago Press, 2014.

Vi pratar om Sveaskog som tagit beslut om att minska avverkningsnivån med 1 miljon kubikmeter, en fastcementerad virkesmarknad, Finland, FAO och vindrutor.

Kvartalsrapporterna står som spön i backen och för skogsbolagen är det riktiga guld-tider. Aldrig har de tjänat så mycket pengar som nu och anledningen är bland annat det låga rundvirkespriset. Vi filosoferar om skogsägaren idag får betalt fast att man egentligen ska ta betalt för virket. Men också mycket annat om artskydd och Sveaskog. Elsker norrmännen även Sverige?

Fredrik är idag på vårvisning av maskiner för lant- och skogsbruk. Vi pratar kranspetsstyrning och en ny kran från Rottne. Som vanligt blir det också mycket diskussion om veckan som varit i skogen. Sveaskog visar sig bara ha skogstillväxt på pappret och det tragiska är att det statliga skogsbruket kan vara en orsak till att vi har Europas lägsta virkespris.

I dag poddar vi från samma mikrofon då Torbjörn är på besök i Värmland. Vi pratar om veckan som varit och de katastrofala virkespriserna i Sverige. Samtidigt ser vi positivt på framtiden - om skogsägarna bara håller på sitt virke! Vi ställer oss också frågan om Skogsstyrelsen blivit en knähund till skogsindustrin och om det ökade försvaret faktiskt kunnat finansierats via Sveaskog om vi haft "normala" virkespriser.

Äntligen ett avsnitt om skogen! Denna vecka har Carl tagit sig till Dalagård i Avesta för att träffa Leif Öster som är skogsägare, turistentreprenör, tidigare expert i skogsutredningen och före detta kommunikationschef på Sveaskog. Samtalet kretsar kring hur det kom sig att Sveriges skogsbruk blev till en industri väldigt få egentligen ville ha, dålig för ekosystemen och olönsam för skogsägare och landsbygden. Svenska skogsägare är de som idag får sämst betalt för sin skog i hela EU. Självklart pratar Leif och Carl även om vägarna framåt mot ett skogsbruk som på riktigt gynnar de små skogsägarna och arbetstillfällena på landsbygden, samtidigt som det gör nytta för klimatet och den biologiska mångfalden. Trots att många politiker ägnar oerhört mycket kraft åt att försvara kalhyggena och den svenska skogsbruksmodellen just nu, är åtminstone Leif övertygad om att systemskiftet mot ett hållbart skogsbruk i Sverige redan är på gång. Detta är ett avsnitt alla skogsägare och boende på landsbygden bör höra, för det finns hopp! Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Vi är inte helt hundra idag. I avsnitt 99 ställer vi oss frågan hur dysfunktionell virkesmarknaden i Sverige verkligen är? Vi skrev igår om att Södra betalar mer för massaved i Estland än vad de betalar för timmer i Sverige. Är det dags för en virkesstrejk på riktigt? Vi pratar också om Sveaskog och gör en tankeresa om vi skulle sätta ett mål att få lika många skogsägare som i Finland (600.000). Skulle Sveaskog då sälja ut sitt skogsinnehav för att uppnå målet skulle 300.000 st ha möjligheten att köpa 13 hektar skog vardera.

Det har varit ketchup-effekt på helårsrapporter från skogsbolag idag och vi diskuterar några av dem. 2021 blev ett rekordår med disruptiva megavinster med vinstmarginaler på 50 % hos vissa skogsbolag. Vi pratar också om Sveaskogs ekonomiska rapport och avkastningen på den statliga skogen till Sveriges statskassa. Dessutom också en diskussion om en rapport som släpptes i veckan om skillnaden mellan brukad och obrukad skog i det boreala skogsbältet.

Hösten börjar komma och det friska men kyliga infinner sig i poddskogen. Vi pratar idag om debaclet kring granbarkborren, att skogsbruket förändras i allt snabbare takt och ställer oss frågan varför det inte finns någon skivindustri värd namnet i Sverige? Detta och en hel del till från veckan som varit i skogen finns i detta avsnitt.

Veckans recensioner: Pärleros hösttips, Framgångsakademin, Sveaskog, likbilschaufförer, OS, piss och kiss, långsamma Meja, duschdraperier, pizzakörskola och E-diagnoser. 

I avsnitt 79 träffar vi Stefan Toterud och Stefan Holmberg från Sveaskog i Skinnskatteberg. Stefan och Viktor berättar om Sveaskogs arbete med föryngringar och ungskogsvård. Det blir en hel del prat om ståndortsanpassning, föryngringsmetoder, blandskog och naturvård.  Och Bosse berättar lite om vår egen björkplantering. Ett långt och innehållsrikt avsnitt!  

I avsnitt 46 poddar vi från ett vintrigt skogslandskap och pratar om skogsbolagens rapporter för 2020, vargfrågan som diskuteras flitigt, får man idag på vissa ställen 400 kr per kubikmeter för massaveden? Vi tipsar också om en tråd med en text som anser att Staten och skogsindustrin på 70-talet började göra gemensam sak mot skogsägarna.

Skogsbolagen anklagas för att förstöra rennäringen, den biologiska mångfalden och klimatet genom sina avverkningar. I Norrbotten protesterar samer, turismföretagare och Naturskyddsföreningen mot statliga Sveaskog. DN:s reporter Lisa Röstlund berättar om striden om skogen. Programledare: Aminata Grut. Producent: Sabina Marmullakaj. Exekutiv producent: Augustin Erba. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Oliver Bergman, Bauer Media.

Avsnitt 45 av Skogsfredag går till historien, det är första avsnitt där det regnar under inspelning. Vi pratar mycket om Sveaskog och vad som kommer hända nu när Hannele Arvonen sparkades. Vi pratar också om skogens attraktionskraft som kanske inte är så stor och kalhyggen i stort och smått. Vi hinner även få med resistografen!

Donald Trumps sista dygn som president. Rensa garderober under pandemin. Generationsboendets vaccinväntan lång för äldre äldre. Studie om unga tjejers självbild. Smittspridningen är fortsatt stor i Sverige och sjukvården är hårt belastad. VD för Sveaskog får sluta efter stor kritik från miljörörelse. VD:n för Sveaskog får sluta efter stor kritik från miljörörelse. I Turkiet utmanas Erdogan seriöst av avhoppare från hans eget parti. Kan man åka pulka på kyrkogårdar?

durée : 00:07:25 - Le reportage de la terre au carré - Balade dans la forêt boréale de Luokta Mavas, en Laponie suédoise, où les Sami font paître leurs rennes, mais pour combien de temps encore ? L'entreprise forestière publique Sveaskog prévoit d'y abattre 700 ha, les éleveurs, eux, on réussi à suspendre un temps le projet qui menace leur activité.

När är människan vild och när är hon civiliserad? Venetianarnas syn på skogen på 1700-talet kan lära oss mycket om vilka vi är och kan vara. Idéhistorikern Julia Nordblad reflekterar över trädens tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Trädet kallades Senatorn, men eftersom det var så gammalt var det namnet förstås bara det senaste i en lång rad. När trädet en gång varit ungt hade varken kristendom eller islam funnits i världen, och när européer dök upp på den halvö på den nordamerikanska kontinenten där det levde, hade det redan stått där och långsamt låtit rötterna treva sig genom marken i tretusen år. En bra bit in på dess fjärde årtusende hade en svensk upplysningsman ordnat all världens växter och djur i ett enda system, och därmed givit trädet ett annat av dess namn: Taxodium distichum, sumpcypress. Stefano Mancuso och Alessandra Viola beskriver i boken Intelligenta växter: Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv det evolutionära vägskäl som för femhundra miljoner år sedan skiljde växterna från djuren. Då föddes två radikalt olika, men båda framgångsrika, förslag på hur livet kan utvecklas och mångfaldiga sig in i framtiden. Ett stillastående och långsamt växtliv mot ett kortare, rörligt djurliv. Medan trädet i en oavbruten rörelse, decennium efter decennium, århundrade efter århundrade sträcker sig mot solen smattrar våra livstider förbi. Stater, ja hela civilisationer dyker upp och försvinner igen. Stillastående rör sig trädet förbi oss, in i framtiden. Vi lever sida vid sida genom ett helt människoliv, för trädet ett ögonblick. Trädets tid gör människan gåtfull: vilka är vi egentligen, vi rörliga, kortlivade? Många samhällen har försökt sträcka sig efter trädens tid för att säkra tillgången på timmer och bränsle. Inte hugga för tidigt, inte allt på en gång, ge sig till tåls. Genom hela moderniteten har statstjänstemän, politiker och filosofer brottats med frågan om vad som kan förmå människor att anpassa sig till den långa tiden? Svaren har varit olika, och varje samhälles förhållande till träden har därför också speglat vad det har trott om människan. I renässansrepubliken Venedig var trädens tid en ständig huvudvärk. Historiken Karl Appuhn beskriver i boken A Forest on the Sea hur Venedig byggde hela sin existens på handel och militära expeditioner sjövägen. Det var en stat vars glans och ära krävde skepp på skepp av trä, en hel skog på havet. För att garantera republikens fortlevnad byggde den venetianska politiska klassen under loppet av fyra hundra år upp ett intrikat system av lagar och institutioner för att hushålla med skogen så att det alltid skulle finnas timmer av tillräcklig storlek att bygga fartyg av. I början av 1700-talet skickade den venetianska senaten ut en skogsinspektör vid namn Leonardo Mocenigo för att inventera skogarna på fastlandet. Han gick grundligt till väga. Nöjde sig inte med att avlägga rapport om ekbeståndet, utan försökte också utveckla den politiska vokabulär han tyckte att ett samhälle behövde när det var helt beroende av en växt som tog flera århundraden på sig att bli färdig för skörd. Mocenigo hittade orden för vad han såg som principerna bakom en långsiktig skogspolitik. Genom att använda italienskans olika ord för skog illustrerade han hur skogspolitiken i grunden handlade om människan. Bosco var den skog som sköttes väl, det vill säga som brukades enligt republikens principer, med det allmänna bästa i meningen samhällets långsiktiga intressen för ögonen. Kontrasten var selva, vildmarken. Men inte vildmarken som vi tänker oss den idag, som den orörda naturen, utan vildmarken som den natur där den vilda människan fått härja och det kortsiktiga egenintresset styra. Både bosco och selva var alltså människans skogar. Den avgörande skillnaden låg inte i huruvida människan alls hade brukat naturen, utan i vem hon varit när hon gjort det. Vad hon låtit sig drivas av när hon planerat, och huggit eller avstått och låtit träden stå kvar. Hur långt framåt hon sett. Mocenigos sätt att föreställa sig relationen mellan människan, republiken och naturen var inte främmande för hans publik, alltså de venetianska senatorerna. De var vana vid att betrakta de politiska institutionerna som garanter för det långsiktiga allmänintresset. Men Mocenigos ord för skogen ställer frågor vi är mindre vana vid idag. När är människan vild och när är hon civiliserad? Vad behövs för att hålla den vilda, den kortsiktiga, människan borta från skogen? Venetianarnas framtid hängde på tillgången på högklassigt timmer och de byggde därför upp en byråkrati och ett politiskt språk som garanterade att träden fick stå i ett par hundra år. Vår framtid är beroende av riktiga skogar, för att dämpa den globala upphettningen och dess effekter, binda koldioxid och jord, rädda några av alla de arter som riskerar att försvinna för alltid. Venedigs villkor är på så sätt också vårt: utan träd ingen framtid. Kan vi lära oss något av venetianarna, deras institutioner och ord för trädens tid? Den sumpcypress som kallades Senatorn var välkänd i sin trakt i det som idag är Florida. Med sin nästan fyrtio meter höga, till stor del ihåliga stam var den ett landmärke i terrängen, liksom i människors minnen och vanor. Klockan halv sex på morgonen den sextonde januari 2012 kröp tjugosexåriga Sara Barnes in där, som hon brukade, för att i lugn och ro få röka sitt metamfetamin. Som vanligt gjorde hon upp en liten eld för att se bättre. Just den här dagen måste Sara ha varit ostadig på handen, för plötsligt hade elden spritt sig till trädets stam, och gick inte att släcka längre. När brandkåren kom brann sumpcypressen som en skorsten och var bortom räddning. Senatorn blev dess sista namn. Människan har potential för allt. Av alla rörliga livsformer är hon den rörligaste. Också hennes förhållande till tid är föränderligt. Hon kan offra vad som helst för ruset sju minuter bort, eller planera för de kommande tre hundra åren. Frågan är åt vilken människa ett samhälle anförtror skogen. Vårt förhållande till träden miljöfrågan om man så vill handlar inte så mycket om vårt förhållande till naturen som om vårt förhållande till oss själva. Vem vårt samhälle tror att människan är, och vem det gör henne till. Hur har vi det med trädens tid idag? Har vi ens ord för den? Är det selva eller bosco som Sveaskog kalhugger? Kortsynta myllrar vi kring trädens fötter, ägnar dem sällan någon uppmärksamhet. Ändå är vår tillvaro trädens och växternas verk. När de en gång i prekambrisk tid lämnade livet i havet förändrades allt. Det var de som syresatte luften, sänkte koldioxidhalten i atmosfären och temperaturen på jorden. Växterna skapade långsamt de rätta omständigheterna för en evolutionär explosion av alltmer komplexa livsformer. De genererade hela den biokemiska sfär på planetens yta där det rörliga livet kunde mångfaldigas, där människan kunde utvecklas. De skapade den enda värld vi kan leva i, den värld där solljus silas grönt och skuggor rör sig i vinden. Julia Nordblad, idéhistoriker Litteratur Karl Appuhn, A Forest on the Sea: Environmental Expertise in Renaissance Venice, Johns Hopkins University Press, 2009. Jaboury Ghazoul, Forests: A Very Short Introduction, Oxford University Press, 2015. Stefano Mancuso och Alessandra Viola, Intelligenta växter: Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv, översättning Olov Hyllienmark, Bazar, 2018. Richard Powers, The Overstory, Random House UK, 2018. Rachel Sussman, The Oldest Living Things in the World, The University of Chicago Press, 2014.

I detta avsnitt pratar vi återigen om älglusen som definitivt är i farten just nu. Dessutom vikten av att Googla (söka information). Vi har också gjort ett kort besök i vårt hägn och spanat in höstfärger och sedan testar vi för första gången en ny bil!

Han har gjort sig känd som en orädd debattör och opinionsbildare – vissa beskriver honom som alltför konfrontativ. Hör veckans gäst Rickard Axdorff berätta om negativa kampanjer mot jord- och skogsbruket och vad man kan göra åt det genom att faktiskt våga sticka ut hakan och påverka. Har du tips eller synpunkter på det som tas upp? Kontakta oss gärna på lantbrukspodden@landlantbruk.se.

Vi sänder hela programmet från västgötska Halle- och Hunneberg. Vi letar vårväxter och åretruntsvampar. Området är en av Sveaskogs ekoparker - vad innebär det? Programledare Jenny Berntson Djurvall. Vi sänder hela programmet från Halle- och Hunneberg - de västgötska platåbergen vid Vänerns södra strand. Både från skogen uppe på platåerna, och från lundarna som ringar in bergen. Här letar vi vårväxter och åretruntsvampar, och lyssnar på aprilfågelsången. I direktsändningen medverkar Christer Johansson från Birdlife Sverige, Kurt-Anders Johansson, Rolf-Göran Carlsson och Anita Stridvall från Västgötabergens svampklubb samt Peter Post från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Sedan 2004 är området en av statliga Sveaskogs 37 ekoparker. Där ska ekologi gå före ekonomi och minst 50 procent av ytan sparas för naturvård. Hur fungerar det i praktiken? Vi möter företrädare för Naturskyddsföreningen och för Sveaskog. Reporter är Lisa Henkow, och programledare Jenny Berntson Djurvall.

I avsnitt 43 åker vi till Västerbotten och deltar i Föreningen Skogens Höstexkursion, där Sveaskog är värd. Det blir ett späckat avsnitt med intervjuer och reportage om Joel Wretlind, trakthyggesbruk, naturvård, viltbetesskador, renskötsel i kombination med skogsbruk och mycket mer.    

Varma, sköna dagar, men också dramatiska skogsbränder och förtorkade åkrar. Känslan av välbehag blandas för många med obehag. Är det klimatförändringarna som ligger bakom årets extremväder?   I mer än tio års tid har forskare arbetet med att utveckla statistiska metoder för att kunna tala om ifall en viss väderhändelse beror på naturliga klimatvariationer eller på den av människan orsakade klimatförändringen. Detta nya forskningsområde kallas för "Extreme event attribution studies", alltså attribution eller tillskrivning av en extrem händelse. Med hjälp av avancerade beräkningar kan klimatforskarna mer träffsäkert direkt koppla ihop enskilda extrema väderhändelser med det av människan förändrade klimatet. Veckans Klotet berättar om den forskningen, och om hur det går med klimatanpassningen i Sverige. Hur förbereder vi oss för mer extrema väder? Vi åker till ett av områdena i Västmanland där skogen brann år 2014, Öjesjöbrännans ekopark, som idag är ett naturskyddat område. Vi är där tillsammans med tre experter svarar på våra och lyssnarnas frågor om skogsbränder, extremväder och klimatförändringar. Det är Erik Kjellström, klimatforskare och chef på Rossby Center som är SMHI:s klimatmodelleringsenhet, Stefan Silfverblad, tidigare naturvårdschef vid skogsbolaget Sveaskog och som nu arbetar för Världsnaturfonden och Kirsti Jylhä, forskare i klimatpsykologi vid Institutet för framtidsstudier som svarar på hur vi kan hantera och förstå vidden av klimathotet. Och hur långt har vi kommit när det gäller att anpassa det svenska samhället till mer extremväder och ett nytt klimat? Vi frågar Gia Destouni, professor i hydrologi vid Stockholms universitet, vid en havsvik i Stockholm. Programledare är Niklas Zachrisson.

Hyggesrester kan bli en viktig råvara för att klara klimatmålet för vägtrafiken. Men skogens biologiska mångfald hotas om inte reglerna vässas för hur uttaget ur skogen går till. Politiker pekar på skogen för att minska utsläppen från trafiken. Trädtoppar, grenar och barr - så kallad grot -  samt stubbar som lämnas kvar från skogsavverkningar, är viktiga för de många djur, svampar och växter som ingår i skogens ekosystem. Det finns också en fara för att skogsmarken blir försurad när avverkningsresterna inte lämnas kvar, eftersom trädens gröna delar innehåller näringsämnen som återförs till marken och buffrar mot försurning. Klotet besöker ett hygge tillsammans med Johnny de Jong, forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald, Sveriges Lantbruksuniversitet. Han reder ut hur den biologiska mångfalden och miljön påverkas av ett massivt ökat uttag av kvarlämnad, död ved.  Och hur mycket av den bensin och diesel som används idag, som kan ersättas med biodrivmedel utan att hota mångfalden. Vid Kastets sågverk i Gävle pågår utveckling för att tillverka pyrolysolja av sågspån. I nästa steg kan oljan utvecklas till fordonsbränsle. Hur det går till beskriver Charlotta Thedéen, hållbarhetsdirektör vid Setra.  I studion diskuterar Jan Terstad vid Naturskyddsföreningen och Olof Johansson, skogspolitisk chef vid Sveaskog, hur mycket uttag för biobränsle skogen tål. Programledare: Marie-Louise Kristola. Programmet är en repris från den 25 april.

Statens eget skogsbolag Sveaskog har lovat att avsätta en femtedel av sin skog till naturvård - och flaggskeppen i satsningen kallas ekoparker. Men lever man upp till sina löften?

Så tidigt som i oktober har butikerna fyllts med adventstjärnor, ljusslingor och julpynt. Louise Epstein undrar när är det lämpligt att börja smycka sin omgivning? Idag rapporterar Ekot om att det är brist på skyddsrum i Sverige. Louise Epstein undrar om det fungerar lika bra att gå ner i källaren men också hur man gör om man upptäcker att ens skyddsrum är i undermåligt skick. Cecilia Looström, Avdelningschef MSB förklarar. Tidigare berättade vi om rapporten om att Sverige behöver göra mer för sina skyddsvärda skogar. Idag intervjuar vi Lena Bruce som är näringspolitisk talesperson för Sveaskog som är det största statliga skogsägaren. Vilket ansvar har de för skogen som behöver skydd? Det kommer larm om att vi behöver minska sockret i vår kost. Men bullar och kakors idé är ju att vara söta, så hur gör man då? Bakboksförfattaren och domaren i Hela Sverige Bakar Birgitta Rasmussen kommer till studion och tipsar. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Karsten Thurfjell Producent: Helena Huhta

In true, altruistic, heroic fashion (and not because they’re terminally afraid of contracts and paper) the players turn down Sveaskog’s form, and begin an investigation. Because if there’s one thing they love, it’s solving puzzles...

Det här är en exklusiv intervju med lantbrukaren, skogsägaren, Sveaskogs ordförande och tillika den före detta statsministern Göran Persson. Hör om hans syn på svenskt lantbruk och den nuvarande jordbrukspolitiken, bristen på en nationell livsmedelsförsörjning och misstagen som han ångrar under åren vid regeringsmakten gentemot lantbrukspolitiken. I Intervjun pratar Göran Persson också om den egna gården, skogsindustrins framtid - och varför fler riskkapitalister behövs i lantbruket. I programmet svarar han på lyssnarnas frågor. Land Lantbruks ledarskribent Kerstin Davidson analyserar det sakpolitiska innehållet i intervjun.

Vi tar oss till Nordnorge, trettio mil norr om polcirkeln. Naturmorgons Thomas Öberg reser till Andöya, och stannar på vägen till vid Saltstraumen. Där träffar vi på Arktis mest talrika innevånare, alkekungen på vintersemester. Väl framme vid Andenes möter vi andra arktiska arter, bland andra den pråliga praktejdern. Men målet för resan är havets jättar. Vi hoppas på att få möta jordens näst största djur, sillvalen tillsammans med en annan bjässe - knölvalen - och den betydligt mindre späckhuggaren. Dessutom tar Lena Näslund oss med till Sunnerbyskogen i Roslagen för att diskutera skogens sociala värden. Hon berättar också om hur Sveriges största skogsägare, Sveaskog, reagerat på kritiken mot kalhyggesskogsbruket. Och så får vi en luftig och stormig kråkvinkel från Lisa Henkow. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.