Podcast appearances and mentions of karin boyes

Vi återser vår berättelse om modernistpionjären som bröt ny mark i både konsten och livet. Ett liv fyllt av skapande, men också mörker och hjärtesorg. Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer - programledare och manusMårten Andersson - producentNavid Bavey - scenuppläsareSamuel Lindberg - ljuddesign och slutmixMedverkar gör också Johan Svedjedal, författare till boken Den nya dagen gryr.Vill du veta mer om Karin Boye? Här är några av de böcker som legat till grund för avsnittet:Den nya dagen gryr Karin Boyes författarliv av Johan SvedjedalKarin Boye okända brev och berättelser av Pia-Kristina GardeKarin Boye och människorna omkring henne av Pia-Kristina GardeEtt verkligt jordiskt liv samling av Karin Boyes brev

Literaturfest vom 8. Dezember 2023 (Teil 3/8) Lese-Reigen mit Musik, zusammengestellt und moderiert von Tanja Maljartschuk und Alexandru Bulucz, gelesen von Birgitta Assheuer (Sprecherin) und Barbara Englert (Schauspielerin), mit musikalischer Begleitung von Eduard Resatsch (Violoncello) und Nadine Resatsch (Oboe) Spätestens seit Platon beschäftigt uns die Frage nach der Idealform menschlichen Zusammenlebens, und spätestens seit Christine de Pizan und Thomas Morus stellen wir sie auch literarisch. Umwälzungen aller Art begünstigen die Frage, verkomplizieren jedoch die Antwort. Die industrielle Revolution, das Zeitalter der Aufklärung, die Weltkriege, das Atomzeitalter, der Kalte Krieg, die digitale Revolution, der menschengemachte Klimawandel, der russische Krieg in der Ukraine – wir haben einen langen Weg hinter uns und bangen um unsere Zukunft. Welche Texte der utopischen Literatur sollten gelesen werden, weil sie uns etwas für die Zukunft mitgeben, woran wir uns orientieren können? Die Kurator/innen des Festivals bedienen sich bei ihrer Auswahl aus dem reichen Fundus der Zukunftsvisionen, beginnend mit Christine de Pizans feministischem Werk „Die Stadt der Frauen“ über Thomas Morus' namensgebende Schilderung eines vorbildlichen Staates „Utopia“ und Karin Boyes dystopischen Roman „Kallocain“ bis Kurt Vonneguts satirischer Science-Fiction „Katzenwiege“. Gedichte von Ingeborg Bachmann, Erich Fried und Wisława Szymborska ergänzen die Prosatexte. Nach Einführungen in die ausgewählten Texte folgen die Lesungen durch Birgitta Assheuer und Barbara Englert. In Kooperation mit der Faust Kultur Stiftung.

Joyce, Proust, Woolf och Eliot präglar modernismens gyllene år 1922. Men allt fokus på detta år har varit skadligt och gjort litteraturen mindre än vad den är, menar litteraturvetaren Paul Tenngart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är ett välkänt faktum att flera av huvudfigurerna under modernismens viktigaste år, 1922, aldrig fick Nobelpriset i litteratur: James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf – alla saknas de på listan över stockholmsprisade världsförfattare. Det är väl egentligen bara T.S. Eliot som både bidrog till de legendariska litterära experimenten 1922 och belönades av Svenska Akademien, även om han fick vänta i tjugofem år efter det att The Waste Land publicerades innan han fick priset 1948.Dessa luckor har gett upphov till stark kritik genom årens lopp, ibland rentav föraktfullt hån. Oförmågan att belöna Joyce, Proust och Woolf har setts som belägg för att Svenska Akademien är en inskränkt och obsolet sammanslutning långt ute – eller långt uppe – i den kulturella och geografiska periferin som aldrig borde ha fått uppdraget att dela ut världens viktigaste litterära pris.Vem var det då som fick Nobelpriset 1922? Jo, det gick förstås inte till någon modernist, utan till ett av de idag allra mest bortglömda författarskapen i prisets historia, den spanske dramatikern Jacinto Benavente. Benaventes realistiska dramatik förhåller sig på ett direkt sätt till samtidens sociala frågor och strävar efter en naturlig, icke-teatral dialog. Författarskapet ligger med andra ord långt ifrån högmodernismens eruption av formella experiment.Den litteraturhistoria som Nobelpriserna tecknar är en annan än den vanliga. Men det innebär inte att den är felaktig eller destruktiv. Tvärtom: Nobelprisets parallella historia ger ett lika uppfriskande som konstruktivt – ja, kanske rentav nödvändigt relativiserande – alternativ till den litteraturhistoriska normen.Det är ju faktiskt inte givet att den litteratur som Joyce, Proust, Woolf och Eliot producerade 1922 är bättre än all annan litteratur. Litterära värden är ju knappast naturgivna. Det blir inte minst tydligt när man tittar på vilka Nobelpris som har hyllats och vilka som har kritiserats genom åren. Beslutet att ge schweizaren Carl Spitteler 1919 års pris har i efterhand kritiserats i flera omgångar av internationella bedömare. Men på åttiotalet framstod detta överraskande val som ett av Svenska Akademiens allra bästa. Ett av de pris som de flesta har tyckt om men som enstaka kritiker har fnyst åt är T.S. Eliots. ”Framtiden kommer att skratta”, menade litteraturprofessorn Henri Peyre från Yale University 1951, ”åt det brist på perspektiv i vår tid som gör att vi uppfattar Eliot som en litterär talang av högsta rang.”Den västeuropeiska modernismen – med året 1922 som kronologiskt epicentrum – har under en lång tid lagt sig som en gigantisk blöt filt över hela den internationella litteraturhistorieskrivningen. Vad som hände under det tidiga 20-talet i Paris och London har blivit en grundmurad norm: då och där skrevs det bästa av det bästa. Aldrig tidigare och aldrig senare har litteraturen varit så modern. Hmm.Som inget annat år i världshistorien har universitetskurser och läroböcker tjatat sönder 1922 och dess litterära utgivning. Denna historieskrivning är inte bara slö och slentrianmässig, den är också ordentligt förminskande av en hel modern världshistoria där det skrivits litteratur på alla platser, på alla språk och i alla genrer.Denna kronologiska normativitet har också med all önskvärd tydlighet hjälpt till att gång på gång bekräfta och upprätthålla den västerländska kulturella hegemonin. Som den franska världslitteraturforskaren Pascale Casanova skriver: Västeuropa och USA har kommit att äga det moderna. Moderniteten har kommit att definieras som västerländsk, och det som definierats som modernt har betraktats som per definition bra. De få texter och författarskap som lyfts in i den moderna världslitteraturen från andra delar av världen har fått sin plats där för att de påminner om fransk, brittisk eller amerikansk modernism.Den här normativa litteraturhistorieskrivningen ger också en väldigt sned uppfattning om hur litteratur existerar i världen, och hur den utvecklas och förändras. Det var ju knappast så att läsarna 1922 hängde på låsen till bokhandlarna för att skaffa Joyces nya 900-sidiga experiment Ulysses och T.S. Eliots notförsedda friversdikt The Waste Land så fort dessa texter anlände från trycket. Nä, 1922 var de flesta läsande människor upptagna med andra författare, till exempel sådana som fick Nobelpriset under den perioden: den franske sedesskildraren Anatole France, den norska författaren till historiska romaner Sigrid Undset eller den italienska skildraren av sardiniskt folkliv Grazia Deledda.Än mer brett tilltalande var den litteratur som prisades på trettiotalet, då många kritiker i efterhand har tyckt att Svenska Akademien borde ha kunnat ha vett och tidskänsla nog att ge de inte helt lättillgängliga modernisterna Paul Valéry eller John Dos Passos priset. Då belönades istället Forsythe-sagans skapare John Galsworthy, då fick Roger Martin du Gard priset för sin stora realistiska romansvit om familjen Thibault, och då belönades Erik Axel Karlfeldt – som inte var någon gigant ute i världen, det medges, men mycket omtyckt av många svenska läsare.Det är också under den här tiden som det mest hånade av alla litterära Nobelpris delas ut, till Pearl S. Buck. Men Buck har fått en renässans på senare år. Hon var visserligen från USA, men levde stora delar av sitt liv i Kina och förde med sina lantlivsskildringar in det stora landet i öster i den prisvinnande litteraturen. Och i sin motivering lyfte Nobelkommittéen fram just dessa världsvidgande egenskaper: den amerikanska författarens romaner är ”avgjort märkliga genom äkthet och rikedom i skildringen och sällsynt kunskap och insikt i en för västerländska läsare föga känd och mycket svårtillgänglig värld”. Buck ger inblick i nya kulturella sammanhang, berikar den kulturellt sett högst begränsade västerländska litteraturen med motiv och tematik från en mångtusenårig kultur med en minst lika gedigen litterär tradition som den europeiska.Vad hade hänt om Nobelpriset istället hade gett postuma pris till Rainer Maria Rilke och Marcel Proust, och hunnit belöna Joyce och Woolf innan de dog i början av fyrtiotalet? Rilke, Proust, Joyce och Woolf hade ju knappast kunnat vara större och mer centrala än de redan är. Ingen skillnad där alltså. Men det hade varit mycket svårare för oss att hitta fram till Buck, du Gard, Galsworthy, Deledda, France – och till 1922 års stora litterära namn när det begav sig: Jacinto Benavente. Utan pris hade de alla varit helt undanskymda, osynliga, bortglömda. Nu ser vi dem fortfarande, tack vare den alternativa historieskrivning som Nobelprisets löpande och oåterkalleliga kanonisering skapar. Paul Tenngart, litteraturvetare och författareModernismåret 192227.1 Kafka påbörjar "Slottet".2.2 James Joyces "Ulysses" publiceras.Rainer Maria Rilke får feeling. På tre veckor skriver han hela "Sonetterna till Orfeus" samt avslutar "Duino-elegierna".18.5 Proust, Joyce, Stravinsky, Picasso, Satie med flera äter middag.18.10 BBC Startar26.10 Virginia Woolfs "Jacob's room" publiceras.18.11 Proust dör.15.12 T S Eliots "The waste land" utkommer i bokform.Andra händelser: Karin Boyes debutdiktsamling "Moln" utkommer; Katherine Mansfields "The garden party and other stories" publiceras; Birger Sjöbergs "Fridas bok" utkommer; F Scott Fitzgerald har ett produktivt år (det är också under 1922 som "Den store Gatsby", publicerad 1925, utspelar sig); Prousts "På spaning efter den tid som flytt" börjar publiceras på engelska; i december blir Hemingways portfölj med flera års skrivande stulen på Gare de Lyon.FototVirginina Woolf: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Virginia_Woolf_1927.jpgJame Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:James_Joyce_by_Alex_Ehrenzweig,_1915_cropped.jpgT S Eliot:https://commons.wikimedia.org/wiki/File:T_S_Elliot_-_Mar_1923_Shadowland.jpg

Fabbe tipsar idag om Karin Boyes dikt "En Buddhistisk fantasi", Lukakus comeback i Inter, Kim Hellberg om hur IFK Värnamo spelar sin fotboll, Spelgeniet Myggan hjälper dig med lördagens Stryktipskupong, Pontus Wernbloom om att Scandinavium behöver rivas, IFK Göteborgs nyförvärv Elias Hagen om vilken spelare han påminner om, tiden i Bodö/Glimt och hur han trivs på Kamratgården, Fabian Jalkemo direkt från Manchester inför kvällens returmöte mellan Man United - Barcelona samt Josefine Caarles resguide till alla Djurgårdare.

Fabbe tipsar idag om Karin Boyes dikt "En Buddhistisk fantasi", Lukakus comeback i Inter, Kim Hellberg om hur IFK Värnamo spelar sin fotboll, Spelgeniet Myggan hjälper dig med lördagens Stryktipskupong, Pontus Wernbloom om att Scandinavium behöver rivas och IFK Göteborgs nyförvärv Elias Hagen om vilken spelare han påminner om, tiden i Bodö/Glimt och hur han trivs på Kamratgården.

Vi berättar om låtsläpp - alla intäkter som genereras via streaming av “We Don't Care”, donerar Rainbow Riots till Oslo Pride-attackens offer och anhöriga - och Malmö Sommarscens “Poesi under Molnen” - I år fyller Karin Boyes första publicerade diktsamling Moln 100 år! - följt av flera andra Sommarscentips. Musik i programmet: Family Ties - Mykki Blanco We Don't Care - Petter Wallenberg och Rainbow Riots I rörelse - Susanne Alfengren Razbolje se simsir list - Sevdalini Everybody's Gay - Lizzo Yambu - Daisuke Tanabe & Yoshi Horikawa remix Havana Cultura Band

Joyce, Proust, Woolf och Eliot präglar modernismens gyllene år 1922. Men allt fokus på detta år har varit skadligt och gjort litteraturen mindre än vad den är, menar litteraturvetaren Paul Tenngart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är ett välkänt faktum att flera av huvudfigurerna under modernismens viktigaste år, 1922, aldrig fick Nobelpriset i litteratur: James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf alla saknas de på listan över stockholmsprisade världsförfattare. Det är väl egentligen bara T.S. Eliot som både bidrog till de legendariska litterära experimenten 1922 och belönades av Svenska Akademien, även om han fick vänta i tjugofem år efter det att The Waste Land publicerades innan han fick priset 1948.Dessa luckor har gett upphov till stark kritik genom årens lopp, ibland rentav föraktfullt hån. Oförmågan att belöna Joyce, Proust och Woolf har setts som belägg för att Svenska Akademien är en inskränkt och obsolet sammanslutning långt ute eller långt uppe i den kulturella och geografiska periferin som aldrig borde ha fått uppdraget att dela ut världens viktigaste litterära pris.Vem var det då som fick Nobelpriset 1922? Jo, det gick förstås inte till någon modernist, utan till ett av de idag allra mest bortglömda författarskapen i prisets historia, den spanske dramatikern Jacinto Benavente. Benaventes realistiska dramatik förhåller sig på ett direkt sätt till samtidens sociala frågor och strävar efter en naturlig, icke-teatral dialog. Författarskapet ligger med andra ord långt ifrån högmodernismens eruption av formella experiment.Den litteraturhistoria som Nobelpriserna tecknar är en annan än den vanliga. Men det innebär inte att den är felaktig eller destruktiv. Tvärtom: Nobelprisets parallella historia ger ett lika uppfriskande som konstruktivt ja, kanske rentav nödvändigt relativiserande alternativ till den litteraturhistoriska normen.Det är ju faktiskt inte givet att den litteratur som Joyce, Proust, Woolf och Eliot producerade 1922 är bättre än all annan litteratur. Litterära värden är ju knappast naturgivna. Det blir inte minst tydligt när man tittar på vilka Nobelpris som har hyllats och vilka som har kritiserats genom åren. Beslutet att ge schweizaren Carl Spitteler 1919 års pris har i efterhand kritiserats i flera omgångar av internationella bedömare. Men på åttiotalet framstod detta överraskande val som ett av Svenska Akademiens allra bästa. Ett av de pris som de flesta har tyckt om men som enstaka kritiker har fnyst åt är T.S. Eliots. Framtiden kommer att skratta, menade litteraturprofessorn Henri Peyre från Yale University 1951, åt det brist på perspektiv i vår tid som gör att vi uppfattar Eliot som en litterär talang av högsta rang.Den västeuropeiska modernismen med året 1922 som kronologiskt epicentrum har under en lång tid lagt sig som en gigantisk blöt filt över hela den internationella litteraturhistorieskrivningen. Vad som hände under det tidiga 20-talet i Paris och London har blivit en grundmurad norm: då och där skrevs det bästa av det bästa. Aldrig tidigare och aldrig senare har litteraturen varit så modern. Hmm.Som inget annat år i världshistorien har universitetskurser och läroböcker tjatat sönder 1922 och dess litterära utgivning. Denna historieskrivning är inte bara slö och slentrianmässig, den är också ordentligt förminskande av en hel modern världshistoria där det skrivits litteratur på alla platser, på alla språk och i alla genrer.Denna kronologiska normativitet har också med all önskvärd tydlighet hjälpt till att gång på gång bekräfta och upprätthålla den västerländska kulturella hegemonin. Som den franska världslitteraturforskaren Pascale Casanova skriver: Västeuropa och USA har kommit att äga det moderna. Moderniteten har kommit att definieras som västerländsk, och det som definierats som modernt har betraktats som per definition bra. De få texter och författarskap som lyfts in i den moderna världslitteraturen från andra delar av världen har fått sin plats där för att de påminner om fransk, brittisk eller amerikansk modernism.Den här normativa litteraturhistorieskrivningen ger också en väldigt sned uppfattning om hur litteratur existerar i världen, och hur den utvecklas och förändras. Det var ju knappast så att läsarna 1922 hängde på låsen till bokhandlarna för att skaffa Joyces nya 900-sidiga experiment Ulysses och T.S. Eliots notförsedda friversdikt The Waste Land så fort dessa texter anlände från trycket. Nä, 1922 var de flesta läsande människor upptagna med andra författare, till exempel sådana som fick Nobelpriset under den perioden: den franske sedesskildraren Anatole France, den norska författaren till historiska romaner Sigrid Undset eller den italienska skildraren av sardiniskt folkliv Grazia Deledda.Än mer brett tilltalande var den litteratur som prisades på trettiotalet, då många kritiker i efterhand har tyckt att Svenska Akademien borde ha kunnat ha vett och tidskänsla nog att ge de inte helt lättillgängliga modernisterna Paul Valéry eller John Dos Passos priset. Då belönades istället Forsythe-sagans skapare John Galsworthy, då fick Roger Martin du Gard priset för sin stora realistiska romansvit om familjen Thibault, och då belönades Erik Axel Karlfeldt som inte var någon gigant ute i världen, det medges, men mycket omtyckt av många svenska läsare.Det är också under den här tiden som det mest hånade av alla litterära Nobelpris delas ut, till Pearl S. Buck. Men Buck har fått en renässans på senare år. Hon var visserligen från USA, men levde stora delar av sitt liv i Kina och förde med sina lantlivsskildringar in det stora landet i öster i den prisvinnande litteraturen. Och i sin motivering lyfte Nobelkommittéen fram just dessa världsvidgande egenskaper: den amerikanska författarens romaner är avgjort märkliga genom äkthet och rikedom i skildringen och sällsynt kunskap och insikt i en för västerländska läsare föga känd och mycket svårtillgänglig värld. Buck ger inblick i nya kulturella sammanhang, berikar den kulturellt sett högst begränsade västerländska litteraturen med motiv och tematik från en mångtusenårig kultur med en minst lika gedigen litterär tradition som den europeiska.Vad hade hänt om Nobelpriset istället hade gett postuma pris till Rainer Maria Rilke och Marcel Proust, och hunnit belöna Joyce och Woolf innan de dog i början av fyrtiotalet? Rilke, Proust, Joyce och Woolf hade ju knappast kunnat vara större och mer centrala än de redan är. Ingen skillnad där alltså. Men det hade varit mycket svårare för oss att hitta fram till Buck, du Gard, Galsworthy, Deledda, France och till 1922 års stora litterära namn när det begav sig: Jacinto Benavente. Utan pris hade de alla varit helt undanskymda, osynliga, bortglömda. Nu ser vi dem fortfarande, tack vare den alternativa historieskrivning som Nobelprisets löpande och oåterkalleliga kanonisering skapar. Paul Tenngart, litteraturvetare och författareModernismåret 192227.1 Kafka påbörjar "Slottet".2.2 James Joyces "Ulysses" publiceras.Rainer Maria Rilke får feeling. På tre veckor skriver han hela "Sonetterna till Orfeus" samt avslutar "Duino-elegierna".18.5 Proust, Joyce, Stravinsky, Picasso, Satie med flera äter middag.18.10 BBC Startar26.10 Virginia Woolfs "Jacob's room" publiceras.18.11 Proust dör.15.12 T S Eliots "The waste land" utkommer i bokform.Andra händelser: Karin Boyes debutdiktsamling "Moln" utkommer; Katherine Mansfields "The garden party and other stories" publiceras; Birger Sjöbergs "Fridas bok" utkommer; F Scott Fitzgerald har ett produktivt år (det är också under 1922 som "Den store Gatsby", publicerad 1925, utspelar sig); Prousts "På spaning efter den tid som flytt" börjar publiceras på engelska; i december blir Hemingways portfölj med flera års skrivande stulen på Gare de Lyon.FototVirginina Woolf: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Virginia_Woolf_1927.jpgJame Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:James_Joyce_by_Alex_Ehrenzweig,_1915_cropped.jpgT S Eliot: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:T_S_Elliot_-_Mar_1923_Shadowland.jpg

I år är det hundra år sedan Karin Boyes debut, diktsamlingen Moln, kom ut 1922. Hon är sedan dess en av våra mest älskade poeter, bland annat för dikterna I rörelse och Visst gör det ont när knoppar brister. Men hon gav också ut flera romaner, inte minst den idag obehagligt aktuella dystopin Kallocain, om ett totalitärt samhälle där absolut lydnad krävs inför staten. Alice och Patrik pratar med kollegan Maja om Kallocain, om Boyes debutroman Kris, och om flera av hennes dikter, såväl kända som okända. Hur står hon sig idag, och vad är det hos henne som talar till nya läsare genom tiderna?

"Antingen är vi utslängda på en vältempererad planet. Och vi är köttklumpar som tänker. Eller så finns det en större berättelse. Jag vägrar gå med på att det inte finns en större berättelse." Indierockaren Jonathan Johansson pratar om Guds existens, om sitt åttonde album "Om vi får leva", om gothbandet Pale Descent som han hade i gymnasiet, om gammelmormor som emigrerade till USA eftersom hon hade tråkigt i Vetlanda, om att inte få titta på "Star Wars" på grund av frireligiösa föräldrar, om att göra poplåtar av Karin Boyes poesi och om att rejva i Berlin. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dikt: I rörelse Uppläsning: Karin Boye (ur Sveriges Radios arkiv) Diktsamling: "Härdarna"från 1927, omtryckt i "Samlade dikter"(Modernista, 2019)MUSIK Hubert Parry: Intermezzo ur orkestersviten The Birds of AristophanesEXEKUTÖR BBC:s walesiska nationalorkester, Neeme Järvi, dirigentKarin Boye är högst levande i dagens poesi-Sverige trots att det gått hundra år sedan debuten med diktsamlingen Moln. Ett drygt decennium senare blev hon den första poeten som läste sina dikter i det nystartade radioprogrammet Dagens dikt. Den engagerade skådespelaren blev sjuk men redaktör Bohman hade hört att den unga poeten från Göteborg var mycket bra på läsa inför publik... Flera av Karin Boyes inläsningar från trettiotalet finns bevarade i vårt arkiv och sänds under hennes vecka som Månadens diktare.

"Den mätta dagen, den är aldrig störst. / Den bästa dagen är en dag av törst". Karin Boyes dikt "I rörelse" från 1927 är en av den svenska poesins mest igenkända och älskade dikter. Och sannolikt den enda dikt som hjälpt ett svenskt fotbollslag till VM-brons i fotboll. Boye skrev dikten som del av en radikal studentrörelse, fylld av framtidstro. Men dikten har genom åren tolkats på många olika sätt. Vad är det som gör den här dikten så stark? Och vilken plats har den i Karin Boyes viktiga författarskap? Premiäravsnittet av Verket gästas av Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och författare till ett flertal uppmärksammade författarbiografier, inte minst "Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv" (Wahlström & Widstrand, 2017). Samtalsledare: Paulina Helgeson 
Ljudproduktion och klippning: Urban Göranson.
 Inspelningsteknik: Pär Nordlund.
 Producent: Magnus Bremmer Verket – en podd om klassiker, produceras av bildningsmagasinet Anekdot i samarbete med Nationalmuseum och Litteraturbanken.
Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Filosofiska rummet bad filosoferna Karim Jebari, Fredrik Svenaeus och Lyra Koli att välja tre böcker som ska inspirera till läsning och filosofiska samtal i sommar. Sommar innebär oftast långledighet och tid för läsning. I veckans Filosofiska rummet har våra gäster valt tre mycket olika böcker men som alla inspirerar till filosofiska samtal. Fredrik Svenaeus har valt Peter Godfrey-Smiths "Metazoa: Animal Minds and the Birth of Consciousness" som väcker frågor om vad det innebär det vara vid medvetande och på vilket sätt  olika djurs livsformer kan bidra till förståelsen av vad medvetande är och hur olika nivåer av medvetande kan urskiljas? Lyra Koli har vänt tillbaka till Karin Boyes relativt okända bok För lite som ställer en fråga som en gång var central inom filosofin: Hur ska man leva? Vad är det goda livet? Varför väljer människor att vara olyckliga, och att göra sig mindre än de är? Karim Jebari har valt Isabel Wilkersons bok Caste där Wilkerson plockar upp begreppet kastsystem men befriar det från kopplingen till Indien och omvandlar det till ett analytiskt verktyg som hon använder för att förstå den amerikanska södern och tredje riket.  Funkar det att göra så?  Vad får det för följder för analysen om man anlägger systemperspektiv istället för ett individuellt perspektiv på rasism och diskriminering? Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl

en gudstjänst i ord och ton om bönens betydelse från Råda kyrka Det talade innehållet med Daniel Tisell finns att lyssna på eller ladda ner separat! Bönsöndagen infaller trettiofemdagar efter påskdagen. I gudstjänsten från Råda kyrka i Mölnlycke blir det bön i ord och ton. Karin Boyes tonsatta och Mikael Wiehes Var inte rädd mitt barn är två sånger som musikerna Kristian Hvitfeldt och Karin Blennermark tar sig an.   Den här söndagen har i gammal tradition inlett något som kallas gångedagarna. Det är en serie av särskilda förbönsdagar för årets sådd och för allt som växer och ska bidra till liv på jorden. Gångedagarna var helgdagar fram till 1772. Musik Vem (M Scocco) Psalm 205 Vila i din väntan (O Olsson/P Harling) Psalm 762 Du är en bön (I Johansson) Långsamt   (L Nilsson, H Janson/ L Nilsson) Var inte rädd mitt barn (M Wiehe) Aftonbön (K Boye/D Lemma) Handens fem fingrar (P Lemarc) Det som håller oss vid liv (P Lemarc) Psalm 197 Den blida vår (trad/A Frostensson) En stund på jorden (Laleh) Medverkande Daniel Tisell, präst Karin Blennermark, sång Kristian Hvitfeldt, musiker Hanna Rhodin, förbön

Kodjo och Jörgen besöks av P3 Historias Cecilia Düringer som berättar om poeten och författaren Karin Boyes liv. Alma Hogenäs från P3 Nyheter berättar om porrbotarna som tar över kommentarsfält i sociala medier och Sveriges Radios Norge-korre berättar om det uppmärksammade fallet med den norske miljardären som misstänks för mord på sin fru.

Nanna har en mystisk dröm om mördarsniglar och Kalle berättar om Zlatans kritik mot Janne Josefsson! Hanna har kört standup och det blev inget mindre än en succé. Dagens gäst är Isabel Cruz Liljegren som berättar om poeten Karin Boyes olyckliga kärleksliv. 

Dramatikern Isabel Cruz Liljegren är aktuell med en ny pjäs som handlar om poeten Karin Boyes olyckliga kärleksliv. En historia om en av Sveriges största poeter genom tiderna, som slutar i närmast ett Romeo och Julia-crescendo.

Modernistpionjären som trotsade tidens konventioner och bröt ny mark i både konsten och livet. Ett liv fyllt av skapande, men också mörker, olycka och hjärtesorg, som till slut blev för tung att bära. Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare och manus Mårten Andersson - producent Navid Bavey - scenuppläsare Samuel Lindberg -  ljuddesign och slutmix Medverkar gör också Johan Svedjedal, författare till boken Den nya dagen gryr. Vill du veta mer om Karin Boye? Här är några av de böcker som legat till grund för avsnittet: Den nya dagen gryr Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal Karin Boye okända brev och berättelser av Pia-Kristina Garde Karin Boye och människorna omkring henne av Pia-Kristina Garde Ett verkligt jordiskt liv samling av Karin Boyes brev

En ny samtale med filosof Ole Martin Moen. Tidligere har vi snakket lenge sammen om skole (episode 38), mens vi denne gangen fokuserer mest på hvordan vi snakker sammen og argumenterer, og hva som kanskje kunne gjøre oss litt mer åpne for å ta til oss ny kunnskap og endre meninger uten at dette skulle være et slags personlig nederlag. Vi kommer også inn på hvordan debatten rundt skolen foregår i offentligheten, mottakelsen av kritiske røster i skoledebatten, podkast vs radio, podkastmediets potensiale, hvorfor man bør lese mer skjønnlitteratur og lytte til podkaster med folk som har andre meninger enn en selv, og hvordan vi ofte endrer meninger uten helt å merke at det skjer, forholdet mellom ens meninger og ens identitet, for å nevne noe. Omtrent samtidig som vi spilte inn denne episoden ga Ole Martin ut en bok om aktiv dødshjelp, sammen med Aksel Braanen Sterri, Aktiv dødshjelp. Etikk ved livets slutt (Cappelen Damm Akademisk 2019). Vi kommer ikke inn på denne boken, men den er absolutt å anbefale. Anbefalt i episoden er også den svenske poeten Karin Boyes bok Kallocain, fra 1940. ---------------------------- Logoen vår er laget av Sveinung Sudbø, se hans arbeider på originalkopi.com Musikken er av Arne Kjelsrud Mathisen, se facebooksiden Nygrenda Vev og Dur for mer info. ---------------------------- Takk for at du hører på. Ta kontakt med oss på vår facebookside eller på larsogpaal@gmail.com Det finnes ingen bedre måte å få spredt podkasten vår til flere enn via dere lyttere, så takk om du deler eller forteller andre om oss. Alt godt, hilsen Lars og Pål

Hon skrev några av de mest älskade dikterna i svensk poesi, samtidigt som hon moderniserade romankonsten och frambringade en av 1900-talets mest gastkramande framtidsskildringar. Men förtvivlan, skam och dödslängtan följde i hennes fotspår. Litteraturväven berättar historien om Karin Boye: förtvivlans vånda och kraft. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Beatrice Berg och Dick Lundberg.Karin Boyes porträtt är tecknat av Irem Babovic. KÄLLOR: [Litteratur] Beachy, Robert – Gay Berlin, Alfred A. Knopf (2015) Boye, Karin – Ett verkligt jordiskt liv: brev, Albert Bonniers förlag (2000) Boye, Karin – Samlade skrifter [3]: Kris, Albert Bonniers förlag (1955) Boye, Karin – Samlade skrifter [1]: Astarte, Albert Bonniers förlag (1955) Boye, Karin – Samlade skrifter [9]: Tendens och verkan, Albert Bonniers förlag (1954) Boye, Karin – Kallocain, Albert Bonniers förlag (2007) Boye, Karin – Okända brev och berättelser, Ellerströms (2013) Boye, Karin – Samlade dikter, Albert Bonniers förlag (2018) Boye, Karin – Språket bortom logiken, Modernista (2017) Garde, Pia-Kristina – Karin Boye och människorna omkring henne, Ellerströms (2011) Longerich, Peter – Goebbels: antisemit och våldsfanatiker, Norstedts (2013) Svedjedal, Johan – Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv, W&W (2017) [Nätet] Davidsson, Bengt – Framtidsromanen Kallocain Howe, Caroline – Berlin was a liberal hotbed of homosexuality until the Nazis came to power, Gay Berlin reveals Tidholm, Rune - Karin var mycket produktiv Wishnant, Clayton J. – A peek inside Berlin’s queer club scene before Hitler destroyed it Wikipedia: Die Freundin, 1940

Högläsning av Karin Boyes dikt "Till en okänd efterkommande" från 1922, plus eftersnack om "Sverige är ett rikt land", allmogens rätt till liv och egendom, och de djupa skogarna.Dikten i textform: https://allmogen.org/dikt/till-en-okand-efterkommande/Hjälp Allmogen växa, bli en av projektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

Högläsning av Karin Boyes dikt "Till en okänd efterkommande" från 1922, plus eftersnack om "Sverige är ett rikt land", allmogens rätt till liv och egendom, och de djupa skogarna.Dikten i textform: https://allmogen.org/dikt/till-en-okand-efterkommande/Hjälp Allmogen växa, bli en av projektets 1000 sanna vänner: https://allmogen.org/medlem/Swish: 123 223 34 27Bitcoin: 1PZCjeb4eixzqZYGJArsTDjLSbGHuJu5amInstagram: https://www.instagram.com/projektallmogen/Youtube: https://www.youtube.com/allmogenFacebook: https://www.facebook.com/projektallmogen/Twitter: https://twitter.com/projektallmogenVK: https://vk.com/allmogen

Vi gräver lite i våra egna våndor, känslor och utmaningar kring att spela match. Vi vet inte riktigt hur vi liknade vägen till vinsten med Karin Boyes poesi dock. En podcast om livet runt tennis som kanske får dig att le hela vägen ut på banan See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

KONSTNÄR, SERIETECKNARE. Om bottenlös ledsamhet, ett nagellack som heter Trophy Wife, tecknandet som en livsnödvändig ventil och döden som ett vitt trästaket. Serietecknaren Nina Hemmingsson målar i sitt Sommarprogram en skarp och bitvis svart bild av sin verklighet.  ”Tanken har så kort väg från hjärnan, genom armen ut på pappret och under den korta tiden hinner jag inte bli smart”, så beskriver Nina Hemmingsson sin skaparprocess. Extra viktigt är det att fortsätta processen om den känns pinsam för då är man något viktigt på spåren. Hon beskriver hur hon som barn skapade sin estetiska världsbild där föremål laddades med känslor. Väntan blev ett naket träd, eld blev glädje, mamma var lika med en grön Volvo 240 och döden blev ett vitt trästaket. I Sommar i P1 berättar Nina Hemmingsson att hennes hem är fullt av ”bisarrt många pennor”. En nödvändighet för att i alla lägen kunna få tag i en penna när kroppen stelnat av sorg och svärta och behöver förlösas genom tecknandet. Om Nina Hemmingsson Konstnär, serietecknare, 43 år. Född i Uppsala, bosatt i Stockholm. Hennes serier beskrivs ofta som svartsynta, träffsäkra, lätt absurda och med klarsynta, dräpande repliker. Skriver oftast så kallade enrutingar, då serien endast är en ruta lång. Utbildad på Konstakademien i Trondheim och Wiks folkhögskola. Debuterade 2004 med albumet Hjälp! skrivet tillsammans med Sara Olausson. Har också gett ut album som Snyggast på festen, Så jävla normal och poesiboken Det var jag som kom hem till dig. Hennes serier har synts i tidningar som Galago, Arbetaren och Aftonbladet. Säger sig inte inspireras särskilt mycket av annan konst utan mer av modiga förhållningssätt. Har tilldelats Karin Boyes litterära pris och Svenska Serieakademins pris Adamsonstatyetten. Promenerar minst fem kilometer varje dag. Producent: Jenny Teleman

I detta avsnitt av Boktimmen diskuterar Rebecca Östman Jessica Kolterjahns nya bok om Karin Boyes liv i Berlin, med titeln Den bästa dagen är en dag av törst. Dessutom tipsar hon om en humoristisk resguide till Skåne, 100 balla ställen i Skåne av Valle Westesson. Hanna Nyberg har läst Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg, och i Veckans klassiker tar vi en närmare titt på Karin Boyes tidlösa dystopi Kallocain.