POPULARITY
Unionsupplösningen år 1905 mellan Sverige och Norge genomfördes fredligt trots att det fanns grupper som förespråkade att unionen skulle hållas samman med våld. En viss bitterheten på den svenska sidan handlade mer om hur norrmännen frigjort sig än självständigheten i sig.Den åldrande svenska monarken Oscar II, som pratade norska, tog mycket illa vid sig av hur norrmännen frigjorde sig från unionen, som skapades av hans farfar Karl XIV Johan 1814 som kompensation för det förlorade Finland.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola om unionen mellan Sverige och Norge som varade i nästan ett sekel.Unionen mellan Norge och Sverige fick aldrig den betydelse om Karl XIV Johan hoppades på när han med stormakternas godkännande tog Norge från Danmark i sluttampen av Napoleonkrigen. Norrmännen hade redan skapat en egen grundlag den 17 maj 1814 när Sverige med vapenmakt tvingade Norge att gå i union med Sverige i det som är Sveriges senaste krig.Unionen var en personalunion där Norge och Sverige fortsatte som två länder med egna lagar och gränser, men samma kung. Men ganska snart kom det att börja gnissla i relationerna mellan norrmännen och svenskarna. En rad politiska kriser kom att leda fram till att det norska parlamentet ensidigt sade upp unionen den 7 juni 1905, något som svenskarna inte accepterade. Men efter utdragna förhandlingar i Karlstad kunde länderna skiljas åt utan våld.Lyssna också på Napoleons marskalk som räddade Sverige.Bild: Folksamling vid Rosendals slott med anledning av Unionskrisen 1905 för att visa sitt stöd för den svenska kungen Oscar II. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: Fa 50736 Stadsmuseet i Stockholm.Musik: ”Folkevise” av Edvard Grieg, inspelad av Constantin Stephan, piano, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Revyförfattaren m.m. Staffan Bjerstedt berättar om en föregångare: den punschfryntlige cigarrdoftande Emil Norlander, pappa till Anderssonskans Kalle, Fia Jansson, Amanda Lundbom, Tore och Nore. Vi rör oss i Oscar II:s tid och stad och lär oss också hur tandvärk kan gå över. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Välkommen till Spelhyllan, Nicolai och Michael! Två från Norges största rollspelspodd Vertshuset besöker Spelhyllan och berättar om sitt egenutvecklade spel Dragepust. Diskussionen glider också in på skillnaden på Norges och Sveriges rollspelskultur, vilka spel som spelas, hur Dragepust skiljer sig från andra fantasyspel och mycket mer! Dessutom tipsas om klassikern Hnefatafl, och ett helt annat norskt rollspel vid namn Kvad! Kom och lyssna, och minns vad kung Oscar II sade - Brödrafolkens väl!
Nyfiken på ditt ursprung? Är du släkt med Gustav Vasa? Mats Åhlén berättar om sin släktforskning i SeniorNet. Vad är SeniorNet? Eva Blommegård vice ordförande i SeniorNet Tyresö berättar om den internationella föreningens verksamhet. Förutom IT och släktforskning är det föredrag några gånger per år om intressanta ämnen som är öppna för alla. Läs mer på tyresö.seniornet.se Programmakare Gunnel Agrell Lundgren.
Nyfiken på ditt ursprung? Är du släkt med Gustav Vasa? Mats Åhlén berättar om sin släktforskning i SeniorNet. Vad är SeniorNet? Eva Blommegård vice ordförande i SeniorNet Tyresö berättar om den internationella föreningens verksamhet. Förutom IT och släktforskning är det föredrag några gånger per år om intressanta ämnen som är öppna för alla. Läs mer på tyresö.seniornet.se Programmakare Gunnel Agrell Lundgren.
And the Oscar does not go to...The 95th Academy Awards are upon us, so you know Brad has plenty to say on the history of the subject! This year, he invites "1986" series alum Andrew Blakley to the red carpet for our second annual Academy Awards bonus episode. Did Hollywood get it right, or were these great artists, indeed, snubbed by Oscar?Check out www.afilmbypodcast.com for more information.Email us at afilmbypodcasTt@gmail.com with your questions, comments, and requests.Find us on Twitter, Instagram, and Facebook @afilmbypodcast.
Han blev kung mot alla odds och stod mitt i händelsernas centrum när Sverige gick från fattigt jordbrukssamhälle till en begynnande modern stat. Dagens avsnitt handlar om Oscar II som från slutet av 1800-talet var Sveriges kung och som gett namn åt den så kallade oskarianska eran. Gäst är journalisten och historikern Herman Lindqvist som skrivit den första renodlade biografin över Oscar II. Vi diskuterar den sexuella dubbelmoral som präglade Sverige under den här tiden, kungens sorg över upplösningen av unionen med Norge och hans besatthet av det nationalromantiska.Herman Lindqvists bok om Oscar II: https://www.adlibris.com/se/bok/oscar-ii-den-konungsligaste-av-alla-kungar-9789100188849 Stötta podden på patreon.com/bildningskomplexet och få avsnitt före alla andra eller på SWISH på 0709262541.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin
Unionsupplösningen år 1905 mellan Sverige och Norge genomfördes fredligt trots att det fanns grupper som förespråkade att unionen skulle hållas samman med våld. En viss bitterheten på den svenska sidan handlade mer om hur norrmännen frigjort sig än självständigheten i sig.Den åldrande svenska monarken Oscar II, som pratade norska, tog mycket illa vid sig av hur norrmännen frigjorde sig från unionen, som skapades av hans farfar Karl XIV Johan 1814 som kompensation för det förlorade Finland.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola om unionen mellan Sverige och Norge som varade i nästan ett sekel.Unionen mellan Norge och Sverige fick aldrig den betydelse om Karl XIV Johan hoppades på när han med stormakternas godkännande tog Norge från Danmark i sluttampen av Napoleonkrigen. Norrmännen hade redan skapat en egen grundlag den 17 maj 1814 när Sverige med vapenmakt tvingade Norge att gå i union med Sverige i det som är Sveriges senaste krig.Unionen var en personalunion där Norge och Sverige fortsatte som två länder med egna lagar och gränser, men samma kung. Men ganska snart kom det att börja gnissla i relationerna mellan norrmännen och svenskarna. En rad politiska kriser kom att leda fram till att det norska parlamentet ensidigt sade upp unionen den 7 juni 1905, något som svenskarna inte accepterade. Men efter utdragna förhandlingar i Karlstad kunde länderna skiljas åt utan våld.Lyssna också på Napoleons marskalk som räddade Sverige.Bild: Folksamling vid Rosendals slott med anledning av Unionskrisen 1905 för att visa sitt stöd för den svenska kungen Oscar II. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: Fa 50736 Stadsmuseet i Stockholm.Musik: ”Folkevise” av Edvard Grieg, inspelad av Constantin Stephan, piano, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
I don't know why this machine has not had the attention, I believe it deserves. Right now it's so cheap that it might make a better starter machine than the Gaggia Classic Pro, or small office espresso machine. All that and this weeks news plus a new giveaway announced! Go here to register to win a kilo of the amazing Burundi Mesanga coffee from Peaberry Roasters https://bartalks.net/giveaway/
I don't know why this machine has not had the attention, I believe it deserves. Right now it's so cheap that it might make a better starter machine than the Gaggia Classic Pro, or small office espresso machine. All that and this weeks news plus a new giveaway announced! Go here to register to win a kilo of the amazing Burundi Mesanga coffee from Peaberry Roasters https://bartalks.net/giveaway/
1905 var et dramatisk og omveltende år for nasjonen Norge. 7. juni vedtok Stortinget at den svenske kongen Oscar II ikke lenger var landets konge, og at unionen med Sverige dermed var oppløst. 13. august ble det avholdt folkeavstemning om spørsmålet, og hele 99,95 % stemte for unionsoppløsning. Bare 184 motstridende røster ble talt opp. Tre måneder senere ble det avholdt enda en folkeavstemning, nå om hvorvidt Norge skulle bli monarki eller republikk. Hva stod på spill i disse folkeavstemningene? Hvilke interesser lå bak, og hva ledet opp til prins Carls triumferende ankomst i Kristiania 25. november som kong Haakon VII?Tor Bomann-Larsen er en av våre fremste biografer og har nylig fullført et åttebinds verk om kong Haakon VII og Norges ferd fra vaklende selvstendighet i 1905 til veletablert sosialdemokrati i 1957. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
The Nuova Simonelli Oscar II can now be bought at the same price as a Gaggia Classic Pro, but it's a smart modern HX machine with unbeatable steam power. There must be something wrong with it? Max and I both had one (OK, I had Max's for a bit), let's talk about this machine. To enter our competition to win a free 1kg bag of the fantastic La Perla Negra Coffee Beans, go to https://bartalks.net/giveaway. No purchase is necessary. UK RESIDENTS ONLY
The Nuova Simonelli Oscar II can now be bought at the same price as a Gaggia Classic Pro, but it's a smart modern HX machine with unbeatable steam power. There must be something wrong with it? Max and I both had one (OK, I had Max's for a bit), let's talk about this machine. To enter our competition to win a free 1kg bag of the fantastic La Perla Negra Coffee Beans, go to https://bartalks.net/giveaway. No purchase is necessary. UK RESIDENTS ONLY
Kodjo is the captain now, David Druid har inte fallit av pinn och Katherine har kämpat hela natten med Oscar II:s tårta. Flera frihetsberövade efter polismordet i Biskopsgården, P3 Nyheters Carl-Johan Ulvenäs går igenom bakgrunden till tragedin. Vi ringer även vår polisvän Nadim Ghazale från Borås. England möter Ukraina i EM-kvartsfinalen på lördag och vad passar då bättre än att prata med legenden Sven-Göran "Svennis" Eriksson som var förbundskapten för England under början av 2000-talet. Hur tycker han Janne Andersson har skött sig och vill han själv ta över landslaget? Joel från Musikguiden rapporterar att Bianca Ingrosso har släppt musik och eftersom det är den sista sändningen innan de ordinarie programledarna tar semester så passar vi på att öppna frågelådan och låter er ställa precis vilka frågor ni vill. Dessutom: Anis Don Demina om EM-låten, Melodifestivalen, Youtube-kanalen, Lets Dance och sin karriär som försäljare. Programledare: Kodjo Akolor och Katherine Zimmerman
Får monarkin sin legitimitet ur svenska hjärtans djup eller hålls den vid liv genom ironisk distans? Dan Jönsson reflekterar över en svensk paradox. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den franske psykoanalytikern Jacques Lacan skrev en gång att om en dåre som tror att han är kung är galen, så är en kung som tror att han är kung inte mindre galen. Alltså borde enda sättet för en kung som vill få oss att tro att han inte är galen vara att abdikera, kan man tycka men det var nog inte riktigt så Lacan menade. Det han ville var att sätta fingret på glappet mellan utanverket och identiteten, titeln och personen: hur bilden av den vi tror att vi är byggs upp av fiktioner som vi måste upprätthålla tron på, inför andra och inför oss själva. Uppstår det en rämna av tvivel i fiktionen kan det hända att den fullständigt spricker sönder. Frihet och galenskap är nära besläktade. Och en kung som förlorar sin kungavärdighet riskerar ju att bli galen på riktigt: i William Shakespeares pjäs Richard II till exempel tvingas kungen att abdikera, något som får honom att fullständigt förlora all självkänsla. Jag är ju ingenting, klagar han. Vad ska jag kalla mig? Den berömda scenen slutar med att han beställer fram en spegel för att se hur förlusten har förändrat honom, och när han inser att han fortfarande är densamme, slänger han spegeln i golvet så den krossas. Skört lyser äran över detta anlet, och anletet är lika skört som äran. Jag har sett kungen i verkligheten några gånger, senast när min hemkommun firade hundra år och han och drottningen, för första gången någonsin vad jag vet, gjorde visit i den lilla staden. Besöket varade väl några timmar men för de flesta kommuninnevånare blev det inte mer än en hastig skymt när kungaparet defilerade genom centrum i en kortege av raggarbilar på väg till en mottagning i medborgarhuset. En äldre dam bredvid mig snavade mot en stenmur och slog hål på knät; i en korsning stod en handfull republikanska demonstranter med sina plakat men inte ens de, och knappast någon annan heller verkade ifrågasätta att det verkligen var kungen som kom åkande. Om kungen själv tvivlade så märktes det inte. För honom var det förstås en dag på jobbet; dessa rutinartade kommunbesök är en del av den kungliga vardagen, men för kommunerna innebär de en stund i glans och ära som kanske aldrig kommer tillbaka och som därför måste förberedas minutiöst så att inget går fel, inga fiktioner spricker: för då hotar som sagt galenskapen. Etnologen Mattias Frihammar berättar i sin avhandling från 2010, Ur svenska hjärtans djup, om ett sådant här kommunbesök vars förberedelser han följer på nära håll: om den kommunala näringslivssekreteraren som efter ännu en dag av planering och nervösa repetitioner, och vid tanken om all annan verksamhet som skjuts åt sidan för denna offentliga teater, suckar att nu får han väl ta och anmäla sig till någon republikansk förening. Han är nära, men ändå inte riktigt där. Jag tror de flesta av oss har varit nära då och då. När Carl XVI Gustaf besteg tronen 1973 var det i ett samhällsklimat där ingen vettig människa trodde annat än att han snart skulle bli tvungen att stiga ner igen, eftersom han måste inse att hans jobb var meningslöst. Två år tidigare, i den så kallade Torekovskompromissen, hade kungen berövats de sista resterna av sin formella makt och statsminister Olof Palme fällde de bevingade orden om att det numera bara återstod en plym av monarkin. Vad varken Palme eller någon annan begrep var att det var just denna plym som var det väsentliga. Under det halvsekel som gått sedan dess har monarkin visat sig ha en envis förmåga att, som Frihammar kallar det, reproduceras. Genom tevesända bröllop och folkliga födelsedagsfiranden, offentliga graviditeter och hovskvaller, upprätthålls bilden av en extraordinär familj, liksom bortom alla krav på jämlikhet och modernitet. Visst har ytan krackelerat ibland, som i skandalen med de så kallade kaffeflickorna, men galenskapen har aldrig riktigt brutit fram. Vi har vänt blad, låtit plymen sitta kvar. Denna plym, som vidmakthåller monarkin som något som knappast existerar någon annanstans i ett modernt samhälle nämligen en institution utanför tiden, en evig konstant som oavsett den enskilda regentens person och eventuella kvaliteter förblir densamma, förblir den odödliga inkarnationen av nationens själ. Låter det förnuftigt? Inte direkt. Om ingen annan trodde på det skulle vi anse att dessa människor var galna. I Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien går backstugusittaren Jan i Skrolycka in i en förtvivlad, rojalistisk fantasi när dottern Klara Gulla lämnat föräldrahemmet och rest till Stockholm. För att hålla den grymma verkligheten ifrån sig diktar han sin egen saga; dottern är en mäktig kejsarinna i ett rike där det inte finns någon fattigdom och inga råa människor, ett land där det råder ständig frid och goda år. Med sin käpp till kejsarstav och med sin plymförsedda kaskett räknas han förstås som galen av byfolket, men hur galen är han egentligen? Kejsarn av Portugallien är förstås inte skriven som en satir över monarkin som institution verkligen inte: 1914 hade det nog klassats som majestätsbrott men det är samtidigt ett faktum att berättelsen om Jan i Skrolycka helt saknar ironisk distans. Selma Lagerlöfs lojalitet med sin dåraktige usurpator sviktar inte för ett ögonblick eller jo, kanske för ett ögonblick, när han ser ut att svepas med i sin inbillade ståndshögfärd men mot alla de bondförståndets röster som skrattar åt honom framstår han till slut ändå som den klokaste av alla. Och ett år senare, i novellen Monarkmötet, när kejsar Johannes, som Jan i Skrolycka kallar sig själv, får träffa självaste kung Oscar II på stationen i Kil, blir det ett möte som avlöper under ömsesidiga artighetsbetygelser för kungen, skriver Lagerlöf, var inte av det slaget, som inte kan tåla sin like. Sin like i vad, måste man fråga sig? I galenskap? Man kan, som Mattias Frihammar, fascineras och förundras av hur samtidens folkliga och ofta lite skämtsamma rojalism uttrycker sig: av sedvanan att pryda våra utedass med gamla kungaporträtt, av hur människor ömt vårdar en cigarett som de en gång blev bjudna på ur kungens hand, av hur en servett som kungen använt under en tevesänd galamiddag genom olika märkliga turer hamnar på livrustkammaren men man kan knappast kalla det för galenskap. Galna är de som spelar upp en föreställning som ingen tror på. Fetischismen som omger kungliga föremål är ju i grunden precis densamma som får folk att betala tusentals kronor för Thore Skogmans tandborste, eller en bok signerad Selma Lagerlöf men den är, om vi nu ett ögonblick ska prata allvar, en fetischism som fyller funktionen att upprätthålla en föreställning om evig, social överordning. Det är här plymen blir politisk: i ett samhälle som med läpparna ständigt bekänner sig till idén om allas lika värde accepterar och reproducerar vi en institution som med sin blotta existens vittnar om motsatsen. Hör ni hur det knakar och krackelerar? Det är möjligt att dagens mer distanserade rojalism är ett sätt att hantera den paradoxen; att den är ett uttryck för vad filosofen Peter Sloterdijk kallat det cyniska förnuftet, det vill säga en postmodern strategi som låter människor acceptera ojämlikhet genom att vara ironiska mot makten. Men cynism är i grunden inget annat än ett sätt att hålla samman en fasad som redan är på väg att rämna. Under ytan vidgas sprickan. Galenskapen, och befrielsen, är nära. Dan Jönsson, författare och essäist Litteratur Mattias Frihammar: Ur svenska hjärtans djup: reproduktion av samtida monarki. Carlssons, 2020 (originalutgåva 2010).
1905 var et dramatisk og omveltende år for nasjonen Norge. 7. juni vedtok Stortinget at den svenske kongen Oscar II ikke lenger var landets konge, og at unionen med Sverige dermed var oppløst. 13. august ble det avholdt folkeavstemning om spørsmålet, og hele 99,95 % stemte for unionsoppløsning. Bare 184 motstridende røster ble talt opp. Tre måneder senere ble det avholdt enda en folkeavstemning, nå om hvorvidt Norge skulle bli monarki eller republikk. Hva stod på spill i disse folkeavstemningene? Hvilke interesser lå bak, og hva ledet opp til prins Carls triumferende ankomst i Kristiania 25. november som kong Haakon VII?Tor Bomann-Larsen er en av våre fremste biografer og har nylig fullført et åttebinds verk om kong Haakon VII og Norges ferd fra vaklende selvstendighet i 1905 til veletablert sosialdemokrati i 1957. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
War! Good God, y'all. What is it good for? According to Henry Ford: Absolutely nothing. So in 1915 he launched a ship, bound for Europe, with a simple if outlandish mission: to end World War I. On this episode we look at the ill-fated voyage of The Oscar II, better known as The Peace Ship.
Kung Carl XVI Gustafs traditionella jultal till alla svenskar hemma och i utlandet. I sitt jultal summerar kungen det gångna året och blickar framåt mot 2019. Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! Julen i vårt land kan se ut på många olika sätt. Många firar med familj och vänner, och samlas kring de traditioner som knyter oss samman över generationsgränserna. En del är ensamma, av eget val eller av annan orsak. Och andra firar inte jul, men gläds kanske ändå åt den särskilda stämning som präglar julhelgerna. Oavsett hur Din jul ser ut, hoppas jag att dessa dagar ger Dig tillfälle till reflektion och eftertanke, nu när året går mot sitt slut och ett nytt snart ska ta sin början. * När jag själv ser tillbaka på året som gått tänker jag framför allt på alla de människor jag mött, runtom i vårt land, som på olika sätt valt att ta ansvar. Antingen i vardagen eller i extraordinära lägen. Personer som har gjort skillnad, när de har visat mod, omtanke och handlingskraft. Jag tänker till exempel på alla dem som engagerar sig för att ge barn och unga tillgång till en god utbildning och en positiv gemenskap. Jag tänker på alla dem som arbetar för en hållbar utveckling, där vi tar bättre vara på jordens begränsade resurser. * Och jag tänker givetvis också på alla dem som ställer upp i olika krislägen - som vid de svåra skogsbränderna i somras. Räddningspersonal, försvarsmaktens anställda, hemvärnspersonal och frivilliga: Det var många i vårt land som gjorde stora uppoffringar för att bekämpa bränderna och minimera dess skadeverkningar. Till skillnad från i andra länder krävdes, tack och lov, inga människoliv. För dem som berördes blev skadorna ändå kännbara, när generationers skogsbruk gick om intet. * När det mest akuta släckningsarbetet var avklarat fick jag själv möjlighet att besöka ett av de drabbade områdena, i Ragunda kommun i Jämtland. Kronprinsessparet och Prinsparet gjorde liknande besök i Hälsingland och Dalarna. Det var enastående insatser som anställda och frivilliga genomförde tillsammans under dessa heta sommarveckor. Till alla Er som bidrog vill jag därför uttrycka min djupt kända respekt och tacksamhet: Tack, för att Ni valde att ta ansvar. * 2018 har varit ett märkesår, med flera viktiga minnesdagar. Det är i år 100 år sedan kanonerna tystnade på första världskrigets slagfält. Ett krig som kostade många miljoner människoliv. Och som tyvärr inte blev det sista krig som skulle utspela sig. I år är det också 100 år sedan Sveriges riksdag genom en principöverenskommelse tog det första avgörande steget mot allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Något som lade grunden till den moderna svenska demokratin. Årets riksdagsval var det 29:e i ordningen sedan denna viktiga reform genomfördes fullt ut. * Processen för att bilda en ny regering har pågått under hela hösten. Kanske kan vi bli lite otåliga. Men så fungerar vår demokrati: viktiga frågor måste få ta sin tid. Och trots att det finns skillnader i åsikter och inriktningar vill jag understryka hur mycket som trots allt förenar oss alla i Sverige. Det finns en grundläggande sammanhållning, som visas inte minst när svåra prövningar inträder. * Under 2018 har vi även uppmärksammat att det är 200 år sedan min anfader, Jean Baptiste Bernadotte, blev kung Karl XIV Johan. För lite mer än en vecka sedan firade vi att Karl Johans ryttarstaty nu fått sin nya placering här ute på Slottsbacken. Där blickar han nu ut över det nyrenoverade Nationalmuseum - som jag hade nöjet att besöka tillsammans med Kronprinsessan och Prinsessan Estelle inför den högtidliga återinvigningen i november. * Och tidigare i höst besökte Drottningen och jag tillsammans med Kronprinsessparet staden Pau i Frankrike. Det var där min anfader föddes år 1763. Och där fick Kronprinsessan ta emot en magnolia-planta; en stickling från ett träd som kung Oscar II planterade vid sitt besök i Pau år 1899. Den överräcktes till Kronprinsessan som gåva till Prinsessan Estelle. Till våren ska den planteras på Haga slott. Där ska den förhoppningsvis slå rot och så småningom blomma, som en symbol för historiens förbund med framtiden. * Ja, vi är alla en del av något som är större än oss själva. Det har vi påmints om många gånger under det gångna året. Det kan vara en plats. En historia. Eller ett uppdrag. Vi är alla länkar i en kedja. Och vi har alla ett ansvar gentemot dem som kommer efter oss. Det gäller inte minst dem av oss, som representerar olika institutioner av central betydelse för vårt land. Sådana som funnits långt innan oss och som ska finnas kvar långt efter att vi är borta. På oss vilar ett särskilt ansvar att se bortom oss själva. Att agera på ett sätt som hedrar det förtroende vi fått - och som ju, faktiskt, bara är till låns. * Varje år deltar min familj och jag i Nobelfestligheterna. Så även i år. Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelprisen delas ut till de personer som under året "gjort mänskligheten den största nytta". Och så är det verkligen: Årets pristagare har alla, på olika sätt, bidragit till att göra vår värld något litet bättre. Ja, de har till och med räddat människoliv. Alla dessa framsteg, tycker jag, är en god anledning att känna hopp om framtiden! * För bara ett par dagar sedan firade vi Drottningens 75-årsdag. Genom åren har Drottningen arbetat envist och målmedvetet för att förbättra villkoren för utsatta barn och unga, men också för människor med demenssjukdom. Och det kändes både viktigt och positivt att kunna uppmärksamma dessa insatser i samband med Drottningens födelsedag. Under året har vi också välkomnat ett nytt barnbarn, lilla prinsessan Adrienne. Det gjorde oss mycket lyckliga! Nu ser jag fram emot att få tillbringa ytterligare några dagar av trevlig samvaro tillsammans med hela min familj. Jag vill avsluta denna julhälsning från Kungliga slottet i Stockholm med att önska Er en fortsatt god jul - och ett gott nytt år 2019. Se Kungen läsa sitt jultal på SVT Play.
Aron Jonason brukar kallas Göteborgsvitsens fader. Författaren, psykoanalytikern och Göteborgsbon Ulf Karl Olov Nilsson tar hjälp av honom och Sigmund Freud för att försöka förstå alla goa skämt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Året var 1905 och unionskrisen mellan Sverige och Norge alltmer akut. Konung Oscar II:e var på sommarnöjet i Marstrand och muttrade indignerat för sin hovfotograf tillika Göteborgsvitsens fader Aron Jonason: Vad har egentligen det norska stortinget uträttat? Varpå Jonason replikerade: Stort inget! Ytterligare en annan sommar, som ofta i havsbandet med kryssaren Drott, frågar Konungen Jonason vad det är för fågel som flyger förbi och Jonason svarar: Ers Majestät, det är den mest musikaliska fågeln som finns. Vad menar Jonason? Jo, det är en Mozart (mås-art) Varpå konungen säger: Idag är Ni vitsig så att de blixtrar om et. Varpå Jonason svarar med sin mest famösa oneliner: Ja, blixtrar den ene så åskar den andre! Vad kan vi säga om dessa klassiska ur-göteborgsvitsar? Är de överhuvudtaget roliga längre? Vilka är egentligen de speciella kännetecknen för Göteborgsvitsen? Ja, alltså förutom givna figurer som Kålle och Ada, lustiga dialektala utfyllnadsord som änna, den förstärkande prefixet gôr, vokativet dô. Jo, vi bör nämna åtminstone några saker, dels att Göteborgsvitsen har en faiblesse för det ord- och ljudbaserade skämtet. Antingen klangvitsen, den som bara vrider lite på hur orden låter, den vi ibland med låneord kallar kalauer eller calembour och som i vitsteorin anses ha lägst status. Men också den mer avancerade ordvitsen, där ordens flertydighet används för att avslöja eller profitera på eller avdramatisera eller infiltrera en konflikt. Jonason måste ha varit ett under av självdisciplin och han bör ha tänkt ungefär så här: Nästa gång kungen använder ordet kommunist drar jag till med anagrammet kumminost; Vi lägger också märke till att den Göteborgska vitsen ska födas, eller åtminstone ska se ut att födas, i ögonblicket. Göteborgsskämtaren kan förefalla street smart, slängd i käften, kan tjôta alltså. Men vad gäller Aron Jonason, göteborgshumorns storwitzir, så var flertalet av hans kvickheter sannolikt inte improviserade i vanlig mening utan listigt förberedda och liksom lagda på is. I hans 111 efterlämnade anteckningsböcker finner man många av de ordvitsar han kom att använda under åren. Förmodligen skrev han upp dem och räknade kallsinnigt med att kunna leverera när rätt tillfälle gavs. Jonasons kvickheter var vare sig känslomässigt intuitiva eller kognitiva konstruktioner, utan bestod av ett till hälften inövat lager av skämt som kunde låta sig bli funna i det plötsliga infallet eller under den perfekta omständigheten. De vilade där i det förmedvetnas humorlaboratorium i väntan på att plockas fram, deviser, rim, anekdoter, ordlekar. Jonason måste ha varit ett under av självdisciplin och han bör ha tänkt ungefär så här: Nästa gång kungen använder ordet kommunist drar jag till med anagrammet kumminost; nästa gång Direktör Dickson nämner yrket barnmorska så klurar jag ut något kul om morska barn; nästa gång vem-som-helst nämner ordet brottsmål så säger jag nåt vitsigt om målbrott, osv, osv. Den vitt- och vitsbekante Jonason arbetade ständigt. Han var landskaps- och porträtt- och hovfotograf och Oscar II:s sidekick på punchsverandorna på Marstrand, men mycket mer än så. Jonason skrev spex, dikter, visor, tablåer, vittra tal, kupletter och krönikor i Göteborgs Posten och veckotidningar och muntrationskalendrar såsom Kapten Puff, Tomtebissen, Söndags Nisse och femton andra. Han var också en utpräglad sällskapsmänniska och syntes överallt på Göteborgssocietetens banketter, invigningsfester, kongresser, utställningar, soaréer, välgörenhetstillställningar, silverbröllop, jubiléer, och så vidare överallt skulle Aron vara med och illustrera fästligheten med en visa eller en mera högstämd dikt. Jonason svarade: Ers majestät, som jude håller jag naturligtvis på det gamla testamentet. Den mest ambitiösa bok om Göteborgsvitsen som finns, vågar jag hävda, är Cecilia Grönberg och Jonas (J) Magnussons Witz-bomber och foto-sken, utgiven 2010. I 992 extremt tätt satta sidor och med utgångspunkt i Aron Jonasson som ett slags centrifugalpunkt tar sig Grönberg och Magnusson an ja, vadå egentligen? Faktum är att detta lika teoretiskt avancerade som slapstickartade verk växer över alla bräddar. Boken är både för lång och tät för att läsa på något normalt vederhäftigt sätt och jag använder den för ett slags bläddrandets nedslag bland vitsteori och fotografihistoria, göteborgiana, Aron Jonasons egna tekniskt fulländade fotografier från sekelskiftet, närläsande extremt lärda essäer där inte ens den mest kuriösa minimala humorgenre blir bortglömd. Allt interfolierat med en oändlig mängd mer eller mindre begripliga göteborgska kvickheter, som de här: Någon frågade Aron en gång, varför heter det Sveriges rikes lag och inte lika gärna Sveriges fattiges lag. Varpå han blixtsnabbt svarade: Därför att nöden inte har någon lag. En sommar diskuterades en testamentstvist livligt i pressen. Frågan gällde vilket av två testamenten som gällde, det äldre eller ett nyskrivet. Konungen vände sig som vanligt till sin rolighetsminister. Nå, vad säger du Aron? Och Jonason svarade: Ers majestät, som jude håller jag naturligtvis på det gamla testamentet. Generationen efter Jonason blev en annan man liksom Jonason också han med judiskt påbrå upptagen av vitsens funktion, men på ett mer arkivistiskt och teoretiskt sätt, nämligen Sigmund Freud. Freuds vitsvolym Vitsen och dess förhållande till det omedvetna består av en gedigen samling framför allt judiska skämt, där han för övrigt framhåller att det endast är det judiska folket som kan vitsa fyndigt om sig självt; när någon annan gör det blir det bara råa skämt. Samma sak gäller givetvis för vilken annan utsatt grupp eller person som helst. Men till skillnad från drömmen, som ju är en ensam och narcissistisk verksamhet, är vitsen en högst social produkt Freud skrev sin vitsbok 1905, enligt honom själv mer som ett sidospår, rentav en lustfylld distraktion. Men en bok som kom att utgöra den avslutande delen i ett slags trilogi om det normala och allmänmänskliga livets psykologiska uttryck, där de andra volymerna var Drömtydning och Vardagslivets psykopatologi i vilken Freud diskuterar felhandlingen och glömskan. Vitsen använder sig av ljudlikheten, menar Freud, för att kringå den psykiska censuren; mitt i det tillåtna och självklara kan vi få syn på en hemlig text. Vitsen tar fasta på meningen i nonsens; den är regressiv och återfinner och återvinner barnets lustupplevelse i ord och ljud. Liksom drömmen, felhandlingen och det neurotiska symptomen är vitsen en kompromiss mellan impulsen och försvaret mot den. Vitsen medlar och styrs av en ekonomisk princip: Vitsen är en betungad skälm, som betjänar två herrar samtidigt, det medvetna och det omedvetna. Men till skillnad från drömmen, som ju är en ensam och narcissistisk verksamhet, är vitsen en högst social produkt som enligt Freud behöver minst tre personer för att fullbordas, den vitsande, den som vitsen riktas till och iakttagaren. Skrattet fungerar som en social rikoschett och en bra ny vits sprider sig som en löpeld. Plötsligt är den på allas läppar. Varför vitsas det då så flitigt i Göteborg? Är det det ständigt sjugradiga regnet, ett behov av bekräftelse, ett speciellt förhållande till det sociala, en kulturellt förankrad vana sätt att leta efter dubbeltydigheter i ord eller alltihop på en gång? Ja, klart är att det vitsas en hel del i Göteborg fortfarande. Om än kanske inte riktigt lika mycket som Albert Engström beskriver det efter en utflykt till Marstrand år 1900 där han skriver så här om badgästerna: Somliga voro feta, andra magra eller normala. De simmade witzande omkring. Endast då de döko witzade de icke. Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker Litteratur Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg: Witz-bomber och foto-sken, Glänta produktion, 2009.
Programa nº 84 de El podcast de Cinoscar & Rarities. Repaso a los estrenos más destacados de febrero, incluyendo quiniela y reseña de los films nominados a los Óscar. Con la participación de Mayra Meza, Guillermo Navarro, Álex Tielas, Ronnie Valencia y Xavier Vidal. ¡Gracias por darle al play! Guía del programa: 1' Presentación - 5' Blockbuster: "EL CORREDOR DEL LABERINTO: LA CURA MORTAL" y "50 SOMBRAS LIBERADAS" - 12' La cartelera de los Oscar: "EL HILO INVISIBLE", "THE FLORIDA PROJECT", "MARSHALL", "LADY BIRD", "YO, TONYA" y quiniela - 56' Estreno en streaming: "GOOD TIME" - 59' Director del mes: Agnès Varda y los documentales de los Óscar - 69' Series: "THE END OF THE F***ING WORLD" - 74' Las bandas sonoras de los Óscar - 84' Tráiler del mes: "HAN SOLO, UNA HISTORIA DE STAR WARS" - 89' Despedida y canción: "Tonya Harding", de Sufjan Stevens Redes sociales: @CinoscaRarities Blog: http://cachecine.blogspot.com.es/ Correo: cinoscararities@gmail.com Itunes: https://itunes.apple.com/ec/podcast/podcast-cinoscar-rarities/id1085302751?mt=2
Erick Estrada y Rafael Sarmiento comentaron, como ya es costumbre, sus predicciones para la entrega del Oscar de este año. Aquí la segunda parte de la conversación. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
Erick Estrada y Rafael Sarmiento comentaron, como ya es costumbre, sus predicciones para la entrega del Oscar de este año. Aquí la segunda parte de la conversación.
57-millimeterskanonerna på Oscar II Fort i Göteborg flyttades ut till skärgården när kommunikationsmöjligheterna förbättrades. För några år sedan kom kanonerna tillbaks till fortet och i vintras monterades tre av dem på sina gamla platser.
Vågskvalp avsnitt 18 innehåller: - Vinjett - Intro - Viltrehabiliteraren berättar om talgoxen Skorpan - Djuröspelmän spelar en polska - Naturologens sommartips - Teknikkalendern - Sixten Söderman bl.a om Oscar II besök på Vindö. Sista delen av intervjun - PodPausMusi/LeniThalin - Intro till Rödluvan och vargen fast ändå inte - Scen 1 av Rödluvan och vargen fast ändå inte - Tina läser; Vem är du Martin? - Avslut
Para celebrar el episodio 501 de Cinegarage en Puentes preparamos un especial de lujo y que nos han pedido mucho: las predicciones de Cinegarage y Rafael Sarmiento (padrino 501) sobre la próxima entrega del Oscar. En este episodio 500 Mejor Actor, Mejor Película de Habla no Inglesa, Mejor Director y Mejor Película. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
Para celebrar el episodio 501 de Cinegarage en Puentes preparamos un especial de lujo y que nos han pedido mucho: las predicciones de Cinegarage y Rafael Sarmiento (padrino 501) sobre la próxima entrega del Oscar. En este episodio 500 Mejor Actor, Mejor Película de Habla no Inglesa, Mejor Director y Mejor Película.
Sista delen av direktsändningen från Oscar II Fort på nationaldagen. Vi pratar med maskinchefen Rutger om den flera år långa renoveringen av en Deutz-diesel och så träffar vi Leif från förlaget och tidningen Fort & Bunker och pratar om fascinationen för hemliga platser. Vi drar även vinnarna i jubileumstävlingen som får hem bokpaket.
Här fortsätter sändningen från nationaldagsfirandet på Oscar II Fort i Göteborg. Vi pratar med divisionschef Claes, sambandschefen Ulf samt besökare. Vi får höra om fortets historia och när Sverige stod på randen till krig 1905. Dessutom får vi lära oss om den svenska motsvarigheten till Dreyfus-affären.
Häng med på nationaldagsfirandet på Oscar II Fort i Göteborg. Vi pratar med fortchefen Martin, artillerichefen Mikael och terrängbilsentusiasten Fredrik. Och lyssna även till det ljuva dånet från 15,2-kanonerna när de skjuter salut.
Det finnes trolig ingen andre private villaer i Norge som har vært overnattingssted for fire av landets konger. To Carl’er og to Oscar’er har vært overnattingsgjester i det som i dag kalles Kongegården i sentrum av Halden. «Dette er et viktig bygg i norsk historie, både for det arkitektoniske, men også for personalgalleriet som er knyttet til gården, sier Riksantikvar Jørn Holme og får full støtte av lokalhistoriker Jens Bakke i Halden Fortidsminneforening. Åpningen av Dalslands kanal i 1868 og åpningen av Østfoldbanen i 1879 var to av begivehnhetene hvor konger overnattet i Kongegården i Halden. Det var henholdsvis Carl IV og Oscar II. Kongegården ble fredet i 1923 av landets første riksantikvar Harry Fedt. I dag eies gården av Jon Folmer. Han har vært bekymret fordi grunnen under Kongegården har sviktet og bygget er påført setningsskader. Da Riksantikvar Jørn Holme kom til Halden for en tid tilbake hadde han med seg ni millioner kroner og en lovnad på ni millioner kroner til, for å få orden på grunnforholdene. «Vi ønsker at Kongegården i Halden skal være et symbol på den satsningen som nå skjer med fredede bygg i Norge. Vårt håp er at Kongegården kan fremstå like majestetisk som den var i sine glansdager, sier Holme. Lokalhistoriker Jens bakke forteller at denne gården er en del av Wiels plass i Halden med flere verdifulle historiske bygg. Det er der for gledelig at den mest berømte nå skal restaureres. -Familiene som har bodd her tjente store penger. De viste sin rikdom ved å bygge et slikt hus. Når glanstiden i daværende Fredrikshald var over, flyttet Wiel-familien og senere Stang-familien fra Halden til Oslo. De fulgte pengene. Der det var best å investere styrte deres valg, forteller Jens Bakke. . Programleder er Jan Henrik Ihlebæk
Slottet i Kristiania hadde selvsagt sitt eget kongeflagg for Bernadottene, helt fram til unionsoppløsningen i 1905. Men hvor ble det av flagget da unionen ble oppløst ? I 2005 reiste MUSEUM til Livrustkammaren i Stockholm for å se på at det sammenrullede flagget for første gang etter 1905 ble hentet ut av magasinene. Vi får også høre om Carl Johans tupé, unionskongens kroningsbukser og hvem det var som firte flagget for siste gang i Kristiania og sendte det til den syke kong Oscar II like før kong Haakon VII og dronning Maud flyttet inn. Vi møter blant andre flaggekspert Leif Roede, som var direktør ved Oslo Bymuseum da dette programmet ble laget. I Stockholm møter vi intendent Ann Grøhammar og konservator Rebecka Enhørning. Programleder Øyvind Arntsen. Sendt første gang i januar 2005
Laura Netzel har ensam varit lika verksam som en hel kommitté, stod det i en tidningsartikel när Nya konstnärsgillet i Stockholm firade 10-årsjubileum 1897. Under senare delen av 1800-talet bildades många sällskap med kulturella förtecken. Det var ett omtyckt sätt att umgås, och ofta ingick ett mer eller mindre omfattande musikinslag i samkvämen. Det hände också att man anordade soaréer med litterära och musikaliska program. Laura Netzel var bra på att organisera och att få musiker att ställa upp. Dessutom var hon själv en skicklig pianist, och hon dirigerade gärna både kör och orkester. Inte undra på att föreningar och sällskap tacksamt tog emot hennes engagemang. Också inom hovet var Laura Netzel en välsedd gäst. Kungafamiljen musicerade mycket, och när prins Oscar, sedermera Oscar II, anordande musikaliska samkväm och soaréer tillsammans med sina sångarvänner, då fanns Laura Netzel med. Hon var en säker sångare, och hon anförde kören i ”kungens kotteri”, som hon skrev i ett brev. I Bernadottebibliotekets musikaliesamling finns många kompositioner av Lago – Laura Netzels konstnärspseudonym. De flesta noterna har Oscar II:s namnstämpel på framsidan. Hon tonsatte också en del av hans dikter. Laura Netzels största verk, ett Stabat Mater för solister, kör och orgel, är tillägnat kronprins Gustaf. Vid uruppförandet i Östermalmskyrkan (nuvarande Hedvig Eleonora) fanns flera av den kungliga familjen närvarande, och Oscar II skrev dagen därpå ett brev till Fru Netzel:. ”Kompositionen är tvifvelsutan betydande, och på många ställen vacker”, ansåg kungen.
I Veckans Helt sant! får vi träffa kung Oscar II som vägrar att bada utan istället vill bli gnuggad med en handduk. Vi träffar den dubbade norska pingvinen Nils Olav som går ut i skogen och förkunnar att han är ny kung där. Dessutom handlar det om Amondava-folket i Amazonasdjungeln som inte mäter hur gammal man är i år, utan i namn.
David Newhoff speaks to Will Hammerstein, Grandson of Oscar II, about custodianship of famous works.
David Newhoff speaks to Will Hammerstein, Grandson of Oscar II, about custodianship of famous works.
Årets mest betydningsfulde aften er mindre end en uge væk. Dobbelt D leder endnu engang op til årets Oscar-uddeling med en special, hvor vi ganske omhyggeligt gennemgår alle Oscar kategorierne og kommer med vores bud på vinderne. Program Oscar Gennemgang, Part I (0:04:31) Bedste Mandlige Birolle Bedste Kvindelige Birolle Bedste Kortfilm - Animeret Bedste Kortfilm - Live Action Bedste Lyd Mix Bedste Lyd Klip Oscar Gennemgang, Part II (0:27:07) Bedste Adapterede Manuskript Bedste Originale Manuskript Bedste Kostumer Bedste Fotografering Bedste Visuelle Effekter Bedste Klipning Oscar Gennemgang, Part III (0:55:24) Bedste Dokumentar - Kortfilm Bedste Dokumentar - Spillefilm Bedste Musik Bedste Sang Bedste Scenografi Bedste Makeup Oscar Gennemgang, Part IV (1:23:51) Bedste Udenlandske Film Bedste Animerede Spillefilm Bedste Kvindelige Hovedrolle Bedste Mandlige Hovedrolle Bedste Instruktør Bedste Film
Genom seriernas gång har Släktband gjort en och annan djupdykning i arkiv för att se vad som gömmer sig i hyllorna. Nu har turen kommit till Stockholms Stadsarkiv som ligger på Kungsklippan mitt i Stockholm bredvid Centralen. Det är ett arkiv som rymmer över 6 mil handlingar från 1400- talet fram till modern tid- allt från ordinära kyrkböcker till skolbetyg, skilsmässohandlingar, testamenten och adoptionshandlingar. Dagmar Thullberg som är 1:e arkivarie på Stockholms Stadsarkiv tar oss med ned till våning sju under jorden. Där finns en unik kartsamling. I Kart- och ritningsenheten finns uppsakttningsvis 2,5 miljoner kartor, byggandsritningar och planer över Stockholm från 1713 till 1978. En av anledningarna till att det finns så många kartor bevarade är att det fanns en stadsarkitekt vid namn Karlberg, verksam på 1700- talet, som beordrade arkitekterna att lämna in sina kartritningar till stadens arkiv. Om man är intresserad av att se en karta från till exempel en anfaders bostad, blir man hämtad av personal och får åka ner till kartenheten. Den uppgift som behövs för att kunna plocka fram rätt karta är kvarterets namn. Dagmar Thullberg har ett favortiarkiv- Stockholmspolisens arkiv som startar redan 1776. -Det är ett fantastiskt arkiv som berättar mycket om Stockholm, inte bara om brotten som begicks. Eftersom polisen hade hand om mycket annat- till exempel utskänkningstillstånd, kan man läsa om mycket som hände i staden förr. I polismästarens orderböcker kan man läsa om hur poliserna tjänstgjorde. Om till exempel kungen skulle ut och åka vagn kommenderades poliserna ut på olika ställen i staden. På så sätt kan man följa rutten från gatuhörn till ångbåtsbryggor. Dagmar Thullberg tar på måfå fram en orderbok från 1873 som visar sig innehålla uppgifter om Bellmansfesten samt om konung Oscar II:s och hennes majestät Drottning Sofias kröning. Detaljerade uppgifter om polisens posteringar finns i dessa orderböcker. Det som skiljer Stockholms Stadsarkiv mot till exempel ett landsarkiv är att även de kommunala handlingarna finns under samma tak. -Vi har hela Stockholms Stads historia från början, berättar Dagmar Thullberg. Här finns till exempel skolbetyg och uppsatser, bouppteckningar, testamenten, fånghandlingar och adoptioinshandlingar. -Man behöver med andra ord inte tänka på om det är statligt eller kommunalt material man söker, vilket man behöver göra på många andra arkiv. Stcokholm har mycket få husförhörslängder, troligtvis beroende på att prästerna inte hann med husförhören i lika stor utsträckning som på landsbygden, berättar Dagmar Thullberg. Däremot finns mantalslängderna väl bevarade här på Stockholms Stadsarkiv. Det som skiljer mantalslängderna mot husförhörslängderna är att man i husförhörslängderna kan följa en familj på ett uppslag, t ex om familjen flyttar står det vart de tar vägen. I mantalslängderna, som oftast skrevs en gång om året, står det hur familjen såg ut vid det tillfälle familjen mantalsskrevs- inte vad som händer mellan de olika mantalstillfällena. Själva mantalsuppgiften finns bevarad på Stockholms Stadsarkiv. Vill man till exempel se sin farfars uppgifter i original kan man göra det, berättar Dagmar Thullberg. Från mitten av 1800- talet växer Stockholm, industrierna kommer igång och allt fler människor söker sig till Stockholm för att få arbete. Efter en del utredande beslöt man att man skulle ha ett civilt folkbokföringssystem. Det införs 1878 och Stockholm delas in i 16 rotar, men allteftersom staden växer delas de 16 rotarna upp i mindre delar och när systemet upphör 1926 fanns totalt 36 rotar. I varje rote fanns ett kontor med en roteman som förde mantalsböcker. I dem skriver han förutom de basala uppgifterna ned om familjen behöver fattighjälp, om barnen misskött skolan osv. Dessa uppgifter håller på att överföras till data. På CD finns än så länge Söder, Gamla stan, Klara och Kungsholmen. Just nu håller Östermalm på att scannas. Dagmar Thullberg visar vidare i arkivet. Hon stannar vid polisens prostitutionsavdelning. Där finns gripande berättelser om prostituerade kvinnor som registrerades av polisen. Under den reglementerade prostitutionen, 1858 till 1918, fördes uppgifter om kvinnorna in i prostitutionsbyråns liggare. Att de prostituerade kontrollerades hade delvis med könsjukdomarnas spridning att göra. Sjukdomar som syflis och gonnore spreds trots att man tidigare försökt spåra smittbärarna. Polisens uppgift var att övervaka de prostituerade kvinnornas leverne och på sätt kanske få bukt med sjukdomar som tog en hel del liv på den tiden. De barn som föddes utanför äktenskapet, de så kallade oäkta barnen, var ett problem inte bara för mödrarna utan också för samhället. Ett av de barnhem i Stockholm som tog hand om oönskade och föräldralösa barn var Allmänna Barnhuset. De förde böcker över alla barn som kom dit. Det är ett stort arkiv och handlingarna börjar redan i början på 1700 talet. - En del av de här barnen flyttades oändligt många gånger från barnhem till fosterhem, berättar Dagmar Thullberg och visar på en pojke vid namn Gustav Albert. -Hans mamma ammade honom på Barnhemmet, sedan flyttar han till en fosterfamilj. När mamman gifter sig flyttar han hem till den nya familjen, men återigen blir han tvingad att flytta när fosterfadern dör. Så fortsätter det i flera år för pojken. Eftersom många barn kom till fosterfamiljer ute i landet är det idag vanligt att släktforskare kommer till Stockholms Stadsarkiv för att ta reda på mer om rötterna till dessa barnhemsbarn. I liggarna för barnhemmen är det inte ovanligt att det står vem mamman är fastän det i de ordinära kyrkböckerna står okänd mor. Genom att gå in på länken till kan man få en uppfattning om det omfångsrika material Stockholms Stadsarkiv har i sina gömmor. Boken Släktforska i Stockholm (Prisma) är en handbok skriven av personalen vid Stadsarkivet. Den bjuder på många öden och tips om hur man går vidare i sin forskning. Namn till salu Namnskicket i gamla tider innebar att nästan all svenskar sin faders förnamn till efternamn. Anders söner och döttrar fick heta Andersdotter och Andersson, det namnskick som kallas patronymikon. Men runt förra sekelskiftet var det vanligt att människor bytte efternamn och tog ett släktnamn som alla ärvde fortsättningsvis. 1901 kom en ny förordning som till och med påbjöd alla att byta sina patronymikon till familjenamn. Man fick förstås behålla namn som Andersson eller Johansson men då bara som familjenamn. Precis det här skedde också i Tore Ternells släkt. Tore bor på en liten plats i Västergötland som heter Bitterna och som ligger nära Vedum i nuvarande Vara kommun. Men hans familj kom ett byta namn på ett märkligt sätt. -Min farfarsfar hette Johan Andersson, berättar Tore Ternell. När Johan gifte sig flyttade han och hans fru hit till Bitterna. De två fick nio levande barn tillsammans, och de nio barnen bytte alla efternamn till Ternell i början av 1900-talet. -Det har berättats för mig av gamla människor på trakten att det gick omkring en man här i socknen och erbjöd folk nya namn. Alla hans namnförslag utgick från ortnamnn i trakten på olika sätt. BitTERNa blev Ternell, berättar Tore. Hans gamla lärarinna som bodde i byn Logn fick ett liknande namn, Lognell. Tore Ternell vet inte om den här handelsresande i efternamn vid förra sekelskiftet var en lokal person i Vara-trakten, eller om han reste över större områden Och han vet heller inte om han tog betalt eller ej. Men berättelsen om mannen med de många namnförslagen har levt kvar i trakten. -Den har funnits kvar och jag fick den berättad för mig av en gammal farbror som tyvärr inte lever längre, säger Tore Ternell och slutar. -Hade jag tänkt mig för hade jag givetvis frågat ut honom mycket mer! Det var ganska vanligt att man tog nya släktnamn som hade anknytning till orten där man bodde, men att någon faktiskt gick runt och sålde eller bara föreslog nya familjenamn, det är okänt till och med för Eva Brylla som är verksam vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Eva Brylla berättar att namnbyten var ett allmänt samtalsämne under den här tiden och att till exempel Allers Familjejournal hade en särskild spalt där man diskuterade efternamn och kom med namnförslag. Riksdagen var efter namnförordningen 1901 intresserad av att folk bytte namn eftersom det blev mer och mer svårt att skilja människor med samma namn åt. De svenska språkmännen som var lite lite puristiska såg helst att man tog svenskklingande efternamn eftersom det tidigare funnits mycket tysk influens i de efternamn som människor antog innan namnförordningen.