Podcast appearances and mentions of Johan Andersson

Edastra träffar Johan Andersson som idag är ordförande i familjeföretaget Mellby Gård. Under åren 2013-2024 var Johan VD för bolaget som är huvudägare i välkända företag som KappAhl, Duni och AcadeMedia. Vi bjuds på tankar kring företagande, succession, aktivt ägande och investeringar.

Från lantbruk och trav till miljardförvärv och modeikoner – Mellby Gård är familjeföretaget som både vårdar traditioner och driver innovation. Johan Andersson har varit en central person i det här framgångsbygget tillsammans med sin far Rune Andersson och nu har han precis aviserat att han lämnar vd-posten efter lite mer än 11 år för att kliva upp i styrelsen och fatta klubban. I detta avsnitt djupdyker vi ned i Mellby Gårds fascinerande historia, diskuterar generationsväxlingen och framtida miljardaffärer, och inte minst – vad innebär Mellbymodellen? Delikat lyssning på dig,Nicklas Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I början av november år 1849 kommer en man vid namn Jon Andersson vandrande söderifrån till Årskogen, Gnarps socken i Nordanstig. Han söker arbete hos hos landbonden och kolaren Johan Höglund, som samma år hade fått ett arrendekontrakt med Galtströms Bruk. Johan är gift med Greta Danielsdotter, de har tidigare straffats för stöld och är illa beryktad i byn. I den ödra delen av Årskogen bor kolaren Johan Andersson med sin familj, också han har haft problem med rättvisan. En annan sak de två herrarna har gemensamt är intresset för starka drycker, en tredje är usel ekonomi. När de får reda på att den nya drängen på gården innehaver hela 72 riksdaler smider de tillsammans med Greta en plan över hur de ska komma över pengarna och samtidigt bli kvitt Jon.  I dagens avsnitt tar vi oss an Hälsinglands sista avrättning vilken gick av stapeln den 16 juli 1851 tre mil söder om Sundsvall, på sockengränsen mellan Gnarp i Hälsingland och Njurunda i Medelpad. Den dagen misste inte bara en utan två män sina liv varav nio barn blev faderlösa. Sex av dem skulle inom kort också förlora sin mor, avliden på tukthus.  Manus: Fredrik Bäck Producent: Robert Fors Kommande berättarkvällar  14 nov kl. 18 ”Mäktiga stormän, listiga rövare, och hemsökta platser” – berättarkväll hos Funktionsrätt i Hudiksvall. Pris: 120 kr per person.  21 nov kl. 19 ”Avrättningsplatser, trollkunniga skogsfinnar, farliga väsen” – berättarkväll i Lien, Hammarstrand Jämtland. Pris: 120 kr per person.  Förköp gärna via SWISH 1235672431 (glöm ej namn på den/de som kommer + datum). Mer info på Facebook, Instagram samt vår hemsida www.historierfranhalsingland.se  Vill du boka in Historier från Hälsingland för en berättarkväll? Mejla oss på kontakta@historierfranhalsingland.se eller ring 0739937451  Följ gärna våra andra poddar Historier från Dalarna och Historier från Gästrikland 

VDn för investeringsbolaget Mellby Gård, Johan Andersson, har lång erfarenhet av att köpa och sälja bolag. Som 34-åring tog han över familjeföretaget efter sin pappa, och fokus låg då på tunga industrier. Men efter en förnyelseresa är portföljen idag versifierad med företag som Oscar Jacobson, Roxtec, Academedia, Kappahl, Student Consulting och många fler. Tillsammans omsätter de årligen över 20 miljarder. Tillsammans så pratar vi om Johans resa med att samla på sig kunskap och erfarenheter för att axla rollen som VD för ett miljardimperium. Han delar med sig av sina tankar kring förvärv, ledarskap, investeringar och vad som driver honom som person. Vi får också höra varför han aldrig jublar efter en exit och om motgångarna som hänt längs vägen. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VDn för investeringsbolaget Mellby Gård, Johan Andersson, har lång erfarenhet av att köpa och sälja bolag. Som 34-åring tog han över familjeföretaget efter sin pappa, och fokus låg då på tunga industrier. Men efter en förnyelseresa är portföljen idag versifierad med företag som Oscar Jacobson, Roxtec, Academedia, Kappahl, Student Consulting och många fler. Tillsammans omsätter de årligen över 20 miljarder. Tillsammans så pratar vi om Johans resa med att samla på sig kunskap och erfarenheter för att axla rollen som VD för ett miljardimperium. Han delar med sig av sina tankar kring förvärv, ledarskap, investeringar och vad som driver honom som person. Vi får också höra varför han aldrig jublar efter en exit och om motgångarna som hänt längs vägen. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Halva allsvenskan är spelad och för att summera de första 15 omgångarna gästar Kim Skoglund och Johan Andersson. Podden blickar även framåt och har tagit fram statistik på vad som krävs för att Sirius ska nå sitt mål om att hamna på övre halvan. Dessutom uppmärksammas det allsvenska hundraårsjubileet med att vi tar ut var sin "bäst genom tiderna" blåsvarta elva. Dessutom silly season, Mr X och en hel dela annat.

Tillsammans med Kim Skoglund och Johan Andersson summeras Sirius vår. Hur lyder betyget och vilka spelare har varit bäst under våren? Dessutom diskuteras så klart senaste nytt i målvaktsfrågan och det blickas framåt mot sommarfönstret. Hur ska Sirius agera, vilka positioner kan man förstärka på och vilka spelare kan lämna? Det blir även ett nytt rekord i Mr. X.

Johan gör sin poddebut uppe i Umeå. Vi tror på omgången och försöker fälla ett par storfavoriter. Hålltillgodo. /Robban

Høye topper og dype daler. Fra en gigantisk opptur og sjokkseier mot Glimt i cupen til en trist og tafatt forestilling borte mot Sarpsborg. Gutta går rett i studio etter bilturen til Sarpsborg, og sammen prøver de å forstå seg på LSK anno 2024. Det går sånn passe, før det i spørsmålsrunden blir lange prater om fotballstadioner rundt omkring i verden og suksessen Johan Andersson opplever både på og utenfor banen. Ukas nøtt er litt mer overkommelig denne gangen, og overkommelig bør det også være for Fuglafamilien å komme seg til Drammen på Kristi Himmelfartsdag. Podkasten produseres av Mottaket Media og inneholder annonsering.

Kim Skoglund och Johan Andersson gästar Are You Sirius? för att prata om Sirius start på säsongen och de "dubbla" förlusterna mot Djurgården och Hammarby senast. Det blir snack om vilka som stuckit ut där en spelare hyllas till skyarna, startelvan och känslan framåt. Dessutom tankar kring bänken och så klart Mr. X.

Premiären är runt hörnet och det är dags att summera försäsongen. Hur kommer det att gå för Sirius under den kommande säsongen och vad är nycklarna till framgång? Johan Andersson och Kim Skoglund gästar för att diskutera vad som komma skall. Det bjuds på genomgång av truppläget, tabelltips och premiärelvor. Dessutom: En rekordsvår Mr. X

HELA SVERIGE PRATAR  MED SOLLEFTEÅ - ÅRETS KOMMUN 2023  Johan Andersson och Maaike Smit, Sollefteå kommun  Om hur man som kommun kan plocka bort det ständiga hotet om nedläggning från bygderna, och hur det frigör kraft och energi till utveckling. Om vikten av att ha dialog även när det går åt rätt håll, inte bara när tonläget är högt. Om att vi landsbygdsbor egentligen inte kräver så mycket – får vi bara behålla den service, den vård och de vägar vi har så är vi ganska nöjda. Är det så mycket begärt?   Soundtrack, Ed Sheeran – Celestial (eller är det Sollefteå?) https://www.youtube.com/watch?v=23g5HBOg3Ic   Se vinnarfilmen, som vi spelade in i samband med att Sollefteå blev utsedd till Årets kommun: https://www.helasverige.se/kunskap-och-media/solleftea-kommun-arets-kommun-2023/     Läs mer om Sollefteå: https://www.solleftea.se/

Siriusikonen Kim Skoglund ansluter tillsammans med Johan Andersson till panelen för att prata om Sirius första seger och var man står drygt en månad in på försäsongen. Det blir snack om målvaktssituationen, vad som bör komma in och vad man kan förvänta sig av säsongen. Dessutom blir det en stor genomgång av Sirius matchtröjor genom åren och så klart Mr. X. Avsnittet spelades in innan David Celic blev klar för Sirius.

I tio år har Johan Andersson tävlat mot sig själv som vd för familjens finansimperium Mellby Gård. Resultatet visar sig på sista raden där vinsten dubblerats och 2023 blir ännu ett rekordår där innehaven tas från "lovande till ledande". I Mitt i bruset djupdyker han i Mellby Gårds framgångsrecept samtal med nyhetschefen Ida Hansson Brusewitz och delar sin syn på ekonomin, börsen, räntan, investeringar och lärdomar för ett framgångsrikt generationsskifte.

Oscar Kindlund och Johan Andersson gästar i vanlig ordning Are You Sirius? säsongsavslutning för att blicka tillbaka på 2023 och framåt mot 2024. En genomgång av Sirius trupp och hur man ska agera under vintern står på agendan bland annat och även några drömvärvningar. Dessutom tips om hur det kommer gå nästa säsong, Mr X … Fortsätt läsa "258: Säsongsavslutning"

Oscar Kindlund och Johan Andersson gästar i vanlig ordning Are You Sirius? säsongsavslutning för att blicka tillbaka på 2023 och framåt mot 2024. En genomgång av Sirius trupp och hur man ska agera under vintern står på agendan bland annat och även några drömvärvningar. Dessutom tips om hur det kommer gå nästa säsong, Mr X … Fortsätt läsa "258: Säsongsavslutning"

Dagens avsnitt är tillsammans med min gode vän och sensei Johan Andersson – vår fjärde episod ihop. Vi talar om att hamna där man siktar; vilket inom alla förfaranden kräver en plan—inte minst inom klättring—och då givetvis en träningsplan. Vidare om hur ett sådant upplägg kan se ut och hur det byggs upp, dess faser, hur dessa ordnas i olika träningsblock—så kallade mesocykler, och själva övningarna som de minsta byggstenarna. Vi rör även vid hur träningsupplägg appliceras rent praktiskt, rollen hos en eventuell tränare, coaching på distans och träningslärans sju heliga grundprinciper. Hoppas det kan vara till nytta! – TIME-STAMPS – (00:00) – Intro (02:15) – Att Hamna där man Siktar (05:17) – Offrandet (12:04) – Vad är ett Träningsupplägg? (19:04) – Den Tysta Kunskapen (21:17) – Faser: Generell, Specifik & Prestation (24:39) – Upplägg av Träningsblock (28:44) – Meso-cykler och Superkompensation (31:40) – Upplägg i Praktiken (39:23) – Uppbyggande styrke-övningingar (46:41) – Prestations fas (50:37) – Tränings-principerna (1.03:04) – Coachens Roll och Distansträning – SPONSOR – » Verkstaden « Mail: verkstaden.coaching@gmail.com Hemsida: verkstadencoaching.se Instagram: https://www.instagram.com/verkstaden_/ – SHOWNOTES – • Kritmoln på »Haute Tension«: https://bleau.info/rempart/342.html • Åldersanpassad fysisk träning av Michail Tonkonogi: https://www.sisuforlag.se/produkt/aldersanpassad-fysisk-traning-for-barn-och-ungdom/ – PODCAST INFO – Alla avsnitt: https://podcasters.spotify.com/pod/show/nilsasken Instagram: https://instagram.com/carl.nilsask/ YouTube: https://www.youtube.com/@nilsasken Hemsida: https://nilsasken.com/ – ÖVRIGT – YouTube - Carl Nilsask: https://youtube.com/@carl.nilsask

Genom ett antal berg berättar Dan Jönsson om människans försök att nå toppen samtidigt som vi faller nedför dess sluttning. Följeslagare blir konstnärer och författare som försökt bemästra höjderna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. När Rousseau fick oss att klättra i bergNär den amerikanske bergsbestigaren och författaren Mark Jenkins besteg Mount Everest våren 2012 passerade han fyra lik på vägen upp. I ett bisarrt reportage i National Geographic berättade han hur det på vissa partier var två timmars kö för att ta sig vidare, hur soporna låg i drivor längs leden upp till toppen och när han till slut nådde målet var där så trångt att han knappt hittade någon plats att stå. Inte precis vad man förväntar sig på världens tak kanske, men faktiskt en sorts vardag under det tidiga tjugohundratalet, när Mount Everest några försommarveckor varje år upplever en rusning som bara blir mer och mer intensiv, till följd av en expanderande exklusiv äventyrsturism där superrika globetrotters för enorma summor kan köpa sig plats i en toppexpedition, ofta utan att alls ha den rätta erfarenheten, träningen eller ens utrustningen.Trängseln, soporna och dödsoffren på världens högsta berg låter kanske som den perfekta kapitalistiska karikatyren av en naturlig mänsklig drift mot höga mål, förvrängd av växande ojämlikhet och statushets. Men idén att klättra upp på ett berg bara för sakens skull har en historia, och faktum är att den fram till för några hundra år sedan skulle ha verkat ganska obegriplig. För medeltidens bibelkunniga var det en känd sak att några berg inte existerade i Första Mosebokens geografi – man antog därför att de hade uppstått först efter syndafallet, när Herren i vredesmod beslöt sig för att knyckla till jordskorpan som straff för människornas olydnad. Berg var alltså till sitt ursprung och väsen av ondo, därför också fula, och att självmant ta sig upp i dem sågs som både dubiöst och dumdristigt. Synen på bergen som ett skönhetsvärde och på bergsvandringen som moraliskt stärkande är av sent datum, och kan faktiskt dateras rätt exakt – närmare bestämt till 1760, när Jean-Jacques Rousseau gav ut sin roman Julie eller Den nya Heloïse.Det är i det tjugotredje brevet i denna väldiga korrespondensroman, som nästan över en natt gjorde Rousseau till kultförfattare bland Europas kulturella aristokrati, som den förälskade informatorn Saint-Preux beger sig upp bland alptopparna kring den lilla staden Sion i den schweiziska bergskantonen Valais. Till sin elev och älskade Julie, skild från honom av klasskrankor och hedersbegrepp lika branta och oöverstigliga som Matterhorn, författar han här vad som bör vara den moderna alpinismens urmanifest. Saint-Preux beskriver hur han under en lång dags vandring mot de högsta topparna till slut når ovan molnen och där upplever hur hans oroliga sinnesstämning liksom klarnar upp och lättar. ”Det verkar”, skriver han, ”som om när man höjer sig över människornas nivåer, man där också lämnade kvar alla låga och jordiska känslor. Som om när man närmar sig mera eteriska regioner, själen fick någon del av deras oföränderliga renhet.” Han beskriver känslan av att, som han uttrycker det, ”befinna sig i en alldeles ny värld”, hur ”hela skådespelet har över sig något magiskt, övernaturligt som tjusar både förnuft och sinnen. Man glömmer allt, man glömmer sig själv, man vet inte längre var man är.”Det enorma genomslaget för Rousseaus roman blev impulsen till de första strömmarna av alpin kulturturism. Med romanen som reseguide började hans entusiastiska läsare vallfärda till trakterna kring Genèvesjön för att med egna ögon se platserna där berättelsen utspelar sig – något Rousseau själv för övrigt inte alls förstod poängen med. De himlastormande bergslandskapen i Valais blev ett självklart mål, men den plats som främst av alla lockade turisterna var en klippa ovanför Meillerie vid Genèvesjön där Saint-Preux i en laddad scen lite längre fram i berättelsen, sjuk av hopplös kärlek, står och känner suget från det oåterkalleliga: ”Klippan är brant, vattnet är djupt och jag är förtvivlad.”Idéhistorikern Björn Billing har beskrivit hur Rousseaus roman inledde vad han kallar en kulturell ”synvända”, när en ingrodd och religiöst välgrundad orofobi, eller avsky för berg, på ganska kort tid förbyttes i romantisk dyrkan. Visserligen har människor i alla tider fascinerats av bergens majestät och sett dem som hemvist för högre makter – grekerna med sitt Olympos till exempel, eller Bibelns Moses som på berget Sinai fick ta emot de tio budorden. Och visserligen gjorde diktaren Francesco Petrarca redan på 1300-talet historiens kanske första frivilliga bergsbestigning när han av ren nyfikenhet gick upp till toppen av det 1912 meter höga Mont Ventoux och stod där ”som förtrollad” som han skriver i ett brev. Det finns fler intressanta undantag, men de förblir just undantag. I det allmänna medvetandet stod bergen för den kaotiska och ofruktbara motsatsen till det goda kulturlandskapets välordnade liv. Att där bodde hemska drakar och demoner var vedertagen kunskap långt in på 1700-talet, och något som även Linné räknade med i sin naturhistoria.Björn Billing kallar med en träffande formulering Saint-Preux alpina vision i Julie för en ”profan bergspredikan” som förkunnar en ny tid, rentav en ny värld – och med den också en ny naturuppfattning där det vilda och otyglade inte längre ses som något ont och hotfullt utan istället som en öppning mot ”det sublima” - alltså den speciella svindel som för människans trubbiga sinnen framkallar en känslomässig aning om en högre, bortomliggande ordning. Men bergslandskapen blir också sinnebilden för en kulturkritik där civilisationens artificiella och tillrättalagda förljugenhet ställs i kontrast till den råa naturens kraftfulla, osentimentala sanning. Kort sagt, bergsbestigningen danar karaktären, eller som Billing sammanfattar det: ”Utsikt ger insikt, yttre höjd ger djup åt tanken.”För Rousseaus eftervärld är ju det där självklarheter. Bergsbestigningen har helt enkelt blivit en av den västerländska kulturens starkaste metaforer, lika användbar inom konst och religion, som filosofi – och politik. När Vladimir Lenin till exempel efter det sovjetiska inbördeskriget skulle förklara idéerna bakom den så kallade nya ekonomiska politiken, skrev han en av sina sista artiklar, med titeln Om att bestiga ett högt berg – där han liknar revolutionärens svåra väg mot målet vid en bergsbestigningsexpedition, som efter att ha överraskats av dåligt väder tvingas vända tillbaka ner till baslägret och samla krafter för ett nytt försök. Hundra år senare, när den sortens expeditioner som han själv ledde åtminstone för det här kapitlet i historien verkar ha packat ihop och åkt hem, och glaciärernas vita vidder är på väg att smälta bort för gott, ser vi alltså den absurda konsekvensen av samma alpina ideologi i de rika upplevelseturister som till varje pris kräver valuta för sina pengar, uppenbart okänsliga för det faktum som får sägas vara alpinismens blinda fläck: att det från toppen bara finns en väg att ta sig vidare. Nämligen utför.2. Hokusai besteg aldrig FujiPå perrongen i Kawaguchi-ko är Fuji det första man ser när man kliver av expresståget från Tokyo, överfullt av vandrare och dagsturister. Någon mil söderut, på andra sidan spåren tornar det japanska nationalberget upp sig som en väldig rispapperskuliss, den vita hättan liksom utskuren ur himlens ljusblå dis med grafisk skärpa precis som på något av Katsushika Hokusais klassiska träsnitt. Järnvägens högspänningsledningar skär upp bergets perfekta profil i tunna, horisontella skivor, det är en strålande vårdag mitt i körsbärsblomningen och den bökiga trafiken i denna medelstora landsortsstad som utgör Fujiturismens logistiska centrum bullrar på som inget hade hänt, som om den inte alls lade märke till hur berget ligger där och ruvar i sin upphöjda frid. Jag får idén att ägna dagen åt ett fotografiskt projekt i Hokusais efterföljd, en sorts uppdatering av hans berömda ”36 vyer av berget Fuji” där jag ska fånga allt det Hokusai inte såg. Fuji bakom vägarbeten, Fuji sett i gatukorsningens skvallerspegel och genom nöjesfältets bergochdalbanor, Fuji som trafikkoner, på shoppingkassar och som kylskåpsmagneter. Etcetera.Det visar sig förstås att jag har underskattat Hokusai. Mycket kan man säga om denne den japanska ukiyo-e-konstens store mästare, men hans relation till det heliga berget var verkligen allt annat än pryd. Det finns en historia om hur han en gång bjöds in till den 11:e Tokugawa-shogunens palats tillsammans med en kinesisk mästare för att de båda skulle visa härskaren sina färdigheter i landskapsmåleri. När det blev Hokusais tur drog han med bred pensel ett vindlande blått stråk över papperet och gick och hämtade en höna vars fötter han doppade i röd färg och sedan lät promenera några gånger över målningen. Så föddes mästerverket ”Höstlöv i Tatsutagawafloden”. Historien är kanske sann, kanske inte – men säger mycket om den finurliga uppfinningsrikedom som dominerar bilden av mästaren i Japan, till skillnad, skulle jag säga, från i väst. På Hokusaimuseet i Tokyo slutar utställningarna med ett lustigt diorama som ska visa hur det kan ha sett ut i konstnärens ateljé mot slutet av hans liv. I ett enkelt rum i traditionell stil med tatamimattor ser man Hokusai och hans dotter, som i många år fungerade som hans assistent; här måste hon vara i sextioårsåldern och den bortåt nittioårige Hokusai ligger på knä på golvet, hukad över pappret, fullständigt uppslukad, med ändan i vädret som ett barn.För att bestiga Fuji ska man vara där i augusti, läser jag. Säsongen öppnar någon gång i maj men vädret på tre tusen meters höjd är ombytligt och kan snabbt tvinga vandraren att vända om. Men inte heller under högsommaren kan man vara säker. På bilder som bergsbestigare själva har tagit är det ofta dimma, och ser kallt och ruggigt ut. Annars är klättringen inte särskilt krävande vad jag förstår. Den tar ungefär sex timmar, meningen är att man ska nå toppen lagom för att se solen gå upp i Stilla Havet, det vill säga vid tre-fyratiden på morgonen, vilket innebär att man får börja vandringen någon gång på kvällen. De som kommer upp i tid och har lite tur med vädret har förstås en vidunderlig utsikt. När man ser på bilderna som folk lagt ut på nätet är det lätt att bli avundsjuk. Samtidigt går det inte att blunda för att något väsentligt saknas på dem. Nämligen Fuji självt. Det är som att de kommit så nära sitt objekt att det försvunnit, gått i upplösning som en hägring. Den perfekta vulkanen visade sig bara vara en isig hög av grus och sten.Å andra sidan: ett berg är alltid något mer än så. Och särskilt när det gäller ett så ikoniskt berg som Fuji går det förstås att se bestigningen ur ett mer symboliskt perspektiv, som något slags mystiskt överskridande, ett inträngande i den perfekta silhuetten där verkligheten bakom bilden uppenbarar sig. Men Hokusai tycks inte ha varit lagd åt det hållet. Museets lekfulla och vardagliga diorama fångar lite av den nyfikna och rastlösa personlighet som annars framför allt kommer fram i de fantastiska skissböcker han förde genom hela livet, fulla med träffsäkra iakttagelser, komiska karikatyrer, perspektivstudier, erotik och mönsterskisser. Dessa så kallade manga är rörliga i tanken och tekniskt uppfinningsrika på ett sätt som får mig att tänka på Leonardo da Vinci: här finns dekorationsidéer för kammar och solfjädrar, studier av husgeråd och kanonrök, av cirkusartister i aktion och fyllbultar i slagsmål, och instruktioner för hur man avbildar fåglar med hjälp av olika kanjitecken eller tecknar vågor med hjälp av det ljudhärmande, krokiga hiraganatecknet ”tsu”. Många av mangaböckernas skisser och infall fann sedan, precis som hos Leonardo, vägen till hans mer genomarbetade ukiyo-e-snitt, som han gärna befolkade med allt från inspekterande statstjänstemän till festprissar på väg hem från glädjekvarteren i gryningen.Bilderna av det heliga Fuji är lika vanvördigt fulla av hektiska vardagsscener. I en av de berömda trettiosex vyerna kläms berget in under en ofantlig sågbock som ramar in det med sin trekantiga form, och med en man som uppflugen på stocken bearbetar den med en väldig timmersåg. I en annan ses en tunnbindare stå och hyvla insidan av ett gigantiskt fat, vars runda cirkel bildar ram åt Fuji som sticker upp vid horisonten. Rentav ännu livligare blir det i den svartvita serie om hundra bilder som var bland det sista Hokusai hann göra innan han dog nära nittio år gammal 1849. Här bildar Fuji fond åt ylande hundar och glammande festprocessioner, åt akvedukter och byggnadsställningar. Här finns en scen där en trött poet avbryter sig i sina kalligrafiska övningar och gäspande sträcker armarna i luften medan Fuji likgiltigt tornar upp sig genom fönstret. Jag hittar till och med en bild där Fuji leker kurragömma bakom en genombruten sfärisk konstruktion som direkt får mig att tänka på bilden som jag själv tog genom bergochdalbanan. Och flygdrakarnas långa linor skär upp bergets silhuett i breda klyftor.Men Fuji förblir Fuji. Ständigt reser berget sin svala, perfekta profil mot horisonten, oberört av all ruljangs som pågår vid dess fot. Ibland detaljerat återgivet, ibland som en skugga, ibland bara som en stiliserad silhuett eller ett enkelt kalligrafiskt tecken. Bergets betydelse består i kontrasten mellan dess eviga, distanserade närvaro och all den uppslukande vardagliga verksamhet som omger det. Bilderna besvärjer den döda vulkanens döda perfektion, bemänger den med mänskligt liv och stökar till dess rena horisont. Det förändrar inte berget, och ändå förändrar det allt. Katsushika Hokusai var, såvitt man vet, aldrig på Fujis topp. Han betvingade sitt berg med andra metoder, genom att så att säga ta ner det på jorden. När jag ser på dessa bilder undrar jag ibland om han var rädd för det.3. Människan kan inte förflytta bergAtt människor är rädda för berg är egentligen inte underligt. Det är det normala; att stå inför ett högt berg kan ge en känsla av omvänd svindel, som om man står på botten av en väldig grav och famlar med blicken i tomheten. Bergen är som havsdjupen, en del av världen som ligger bortom människans herravälde och som när vi kommer i närkontakt med elementen, ute på öppet vatten eller vid branta stup, ger oss en insikt om vår obetydlighet. Orofobin – som man säger med en medicinsk term – är på så vis mer besläktad med torgskräck än med vanlig höjdskräck: orofobin bottnar just i mötet med en värld som ter sig oåtkomlig, undflyende, främmande, fientlig mot allt mänskligt. Bergens ogästvänlighet, de bistra och nyckfulla förhållanden som råder på mycket hög höjd ger en aning om hur bräcklig den mänskliga civilisationen och kulturen är, hur lite skydd den faktiskt erbjuder när vi ställs öga mot öga med geologins realiteter. Sedd med bergets blick är människan och hela antropocen bara en övergående klåda i jordskorpan.Men somliga berg är också mer skrämmande än andra. En levande vulkan är till exempel något helt annat än en död. I Germaine de Staëls tragiska roman ”Corinne” finns en mäktig passage där huvudpersonerna Corinne och hennes älskare Oswald bestiger Vesuvius utanför Neapel. Vandringen mot toppen äger rum mitt under ett utbrott, dessutom på natten, med de glödande lavaströmmarna som dramatisk illuminering av det karga och svartbrända landskapet. Dumdristigt, kan man tycka, men allt för den litterära effektens skull; de Staël målar upp hur hennes romanpersoner rör sig i ett dödens landskap, bortom allt mänskligt. ”Eldströmmen”, skriver hon, ”har en luguber färg, inte desto mindre får den då den sätter eld på vinstockar och träd en klart brinnande låga som svär mot den dystra lavan, rinnande fram som en flod i helvetet, långsamt som sand, svart om dagen, röd om natten.””Corinne” gavs ut 1807, alltså vid en tidpunkt i den europeiska kulturhistorien när den nedärvda orofobin just börjat släppa sitt grepp och ge efter för en romantisk fascination inför bergslandskapens sublima övermakt – åtminstone inom den bildade aristokratin. Romanen, som till formen är en rätt besynnerlig hybrid mellan kulturhistorisk reseskildring och romantisk kärlekstragedi, anses också ha legat bakom att just Vesuvius fick sådan dragningskraft bland 1800-talets nordeuropeiska Italienfarare. De Staëls katastrofturister blev så att säga stilbildande både ifråga om målets beskaffenhet och med sin intellektuella hållning. Bara några decennier tidigare hade Pompejis ruiner börjat grävas ut och visas för publik, något som förstås ytterligare förstärker den bävan som Corinne och Oswald känner inför bergets makt. I ruinstaden fängslas de av det motsägelsefulla i förstörelsen, hur ”vulkanen som har täckt hela staden med aska har skyddat den från tidens härjningar”. Döden i Pompeji, fångad i ögonblicket som i en 3D-scanner, framstår som kusligt och paradoxalt livslevande. ”Ingen annanstans hittar man en starkare bild av livets plötsliga upphörande”, skriver de Staël. ”På väggarna i ett vakthus ser man fortfarande de valhänta bokstäverna och de grovt tecknade figurerna som soldaterna ritat för att få tiden att gå, den tid som redan var på väg att uppsluka dem.”Pompejis alla döda spökar för Corinne och Oswald där de strävar mot den brinnande vulkanens topp, i strid mot allt förnuft. Tecknen de omges av kan inte misstolkas: ”över en viss höjd slutar fåglarna att flyga”, skriver de Staël, ”ytterligare ett stycke högre upp reduceras växtligheten till ett minimum och om man fortsätter når man dit inte ens insekterna hittar något att leva på i den förbrukade, sterila jorden. Alla spår av liv upphör, ni inträder i dödens rike, och denna pulvriserade marks aska är nu det enda som rör sig under era osäkra fötter.” Ekot från Dantes helvete stegras till ett mörkt crescendo när vi når vulkanens rykande krater: ”Corinne”, säger Oswald förfärad, ”är det från dessa infernaliska gränstrakter som sorgen beger sig? Är det från denna topp som dödsängeln svingar sig?”Visst är det så. Bestigningen av Vesuvius utgör romanens dramatiska vändpunkt, Corinne och Oswald tycks ana att deras kärlekssaga nått sin kulmen och att det från och med nu bara löper utför, mot tragedins oundvikliga fullbordan. Berget besegrar dem, inte genom att visa sig obetvingligt utan med sin orubblighet, och om romanen har en moralisk kärna någonstans är det för mig just i denna blinda, förlamande ödestro, insikten om att vi alla i det långa loppet färdas mot vår undergång, den kommer, var så säker, frågan är bara hur, frågan är bara när – och jag kommer plötsligt att tänka på ett slagord från åttiotalets solidaritetsrörelse mot apartheid, att ”berg är till för att flyttas”. Dumheter. Berg är inte alls till för att flyttas, tvärtom, det är bergen som förflyttar människan.Och frågan är vart. Tänker man efter är det kanske den frågan hela den mänskliga kulturen går ut på att besvara. I den engelska renässanslegenden om Muhammed och berget gjorde Muhammed som bekant missbedömningen att han med sina gudomliga specialkontakter skulle kunna ropa till sig ett berg han ville predika från. När det inte fungerade konstaterade han ödmjukt att om nu inte berget ville komma till Muhammed, så fick Muhammed komma till berget. De berg som nu tornar upp sig för vår civilisation, de orubbliga svar naturen ger på mänsklighetens övermodiga försök att betvinga den, kommer att kräva just den sortens kreativa, ödmjuka förflyttningar.Men också något mer: en sorts, vad ska vi kalla det, pragmatism? Funktionell dumhet? Den stackars Sisyfos, som i den grekiska myten är dömd att i evighet rulla sin sten uppför berget, måste som Albert Camus skrev tänkas som en lycklig människa: han har åtminstone en uppgift. Att den är meningslös spelar ingen roll, han vet vad han ska göra och behöver inte veta varför. Därför arbetar han oförskräckt vidare; trots att han gång på gång misslyckas är han ändå inte rädd att misslyckas på nytt. I ”Corinne” pekar bestigningen av Vesuvius på ett liknande sätt fram mot romanens slutsidor, när dess kärlekstragedi redan nått sin ödesbestämda uppfyllelse och Oswald med sin nyblivna hustru en sista gång reser tillbaka mot Italien – för att på toppen till gränsberget Mont Cenis överraskas av en snöstorm. Återigen strör de Staël de orofobiska helvetesmetaforerna omkring sig: ”Allt som skapats på jorden visade nu monotont fram en och samma sida, från stupens bråddjup till de högsta bergstopparna… de vitklädda granarna speglades i vattnet likt trädspöken.” Ännu en prövning, ännu ett förebud. Sådant är livet, sådan är historien. Ständigt nya vyer, nya svårigheter, ständigt nya berg.4. Berget som etisk och estetisk fråga och svarDet finns ett känt fotografi av Paul Cézanne som visar honom i unga år, någon gång på 1870-talet, kisande under solhatten, stödd på sin vandringsstav och med sina målargrejer i en ränsel på ryggen. Det är ett av de oftast reproducerade Cézanneporträtten och bildtexten brukar bli något i stil med ”au motif!”, ”uppbrott mot motivet!” – man får föreställa sig honom stående utanför sin magnifika ateljé i norra utkanten av Aix-en-Provence, med solen i ögonen, på väg mot ännu en dags ögonbrottning med sitt favoritmotiv, berget Sainte-Victoire några timmars vandring österut. Författaren Peter Handke kommer att tänka på den när han själv hundra år senare promenerar utmed bergets nordsluttning, i lycklig, meditativ självförglömmelse. Som Cézanne tycker han sig gå upp i sitt motiv.Från 1870-talet och fram till sin död 1906 använde sig Paul Cézanne av Sainte-Victoire som motiv i ungefär fyrtio målningar, numera spridda över världen från Moskva till Baltimore. Långt ifrån alla krävde några längre strapatser; oftast räckte det för Cézanne att traska några hundra meter uppför kullen från sin ateljé, där han hade en vidsträckt vy över berget och det omgivande landskapet. Det har man fortfarande. På toppen, som man når längs en slingrande stentrappa, finns reproduktioner av målningarna uppsatta så man kan jämföra med verkligheten, och kanske fundera över vad som får en människa att ägna halva sitt liv åt ett och samma föremål. Vad var det Cézanne var ute efter i dessa ständigt nya tolkningar av det han såg? Jag tänker mig att han måste ha drömt om berget på nätterna och vaknat varje morgon med en rastlös känsla av att ha missat det väsentliga. För Peter Handke handlar det ytterst om etik. Målarens outtröttliga tvekamp med motivet besvarar konstens moraliska urfråga: varför målar eller skriver man? Med vilken rätt?Peter Handke skrev sin lilla tankebok ”Vägen till Sainte-Victoire” 1980, efter en tid i Amerika när han, tillbaka i Europa och än så länge med sin uppgift lite oklar för sig, återvänder till Cézannes bilder som några år tidigare slagit honom som en uppenbarelse. Handke beskriver att han egentligen först i mötet med Cézanne förstod att bilder kan vara något mer än illustrationer till en text. Att form och färg kan utgöra en verklighet med helt egna principer, och att det är något han som författare kan lära av. ”Vägen till Sainte-Victoire” har på svenska en titel som för tanken till pilgrimsfärder – och det är inte fel, men originaltiteln är skarpare: ”Die Lehre der Sainte-Victoire”. Sainte-Victoires lära. Som alltså börjar i en fråga: Varför skriver jag? Med vilken rätt?Jag har funderat på det där: om det kan vara så att den sortens frågor har skjutits i bakgrunden i vår tid, med den digitala skriftens utbredning. Att digitaliseringen har skapat en textinflation, där skriften har förlorat sin fysiska substans och det som skrivs skrivs mer och mer i vinden – på gott och ont, men hursomhelst med den effekten att de moraliska grundfrågorna ses som lite patetiska och överdrivna. En tidsödande överkurs: ungefär som att bestiga ett berg. Å andra sidan tror jag att alla skrivande människor, och särskilt de som har skrivandet till yrke, förr eller senare hajar till inför frågan: vad är det jag håller på med? Vad ska detta tjäna till, egentligen? ”Das Recht, zu schreiben”, Rätten att skriva, som Handke kallar det, måste då på något vis försvaras innan man kan återvända till sitt skriv- eller tangentbord. Ibland kräver det sin pilgrimsfärd.Och ibland kommer man ju inte ända fram. En eftermiddag i oktober står jag själv vid Sainte-Victoire; den långa bergskammen, som sträcker sig flera kilometer i väst-ostlig riktning, men som från Aix, och på Cézannes målningar, knappt syns mer än som ett brant fall i bergets nästan koniska profil, reser sig som en femhundra meter hög vägg mot den djupblå himlen. Jag har förstått att det från nordsidan ska vara en enkel vandring upp till toppen, men just idag blåser den hårda, kyliga nordvästvind som i Provence kallas mistral, så medan nordsluttningen ligger i skugga och snålblåst är det sol och lä på sydsidan. Härifrån är det flera timmars tuff klättring om man ska ta sig upp; det stora korset på toppen tecknar sig som ett oåtkomligt, lite förargligt kryss mot skyn. Stigen utmed den mäktiga branten går genom en låg vegetation uppför en liten kulle, mot en stuga som heter ”Refuge Cézanne”. Den byggdes 1953, och har alltså inget alls med Cézanne att göra – men känslan av att stå här i solnedgången är ändå fin, med slätten ner mot havet svept i ett gyllene dis och med dofterna av rosmarin och timjan från marken. Det är, på modern svenska, ”good enough”. Ibland kommer man, som sagt, inte närmare än så.Jag tänker mig att Cézanne kanske såg på sina tidiga målningar just så: good enough. Men hur tar man sig vidare? Det han gjorde – och som gav honom rykte som en banbrytare inom det moderna måleriet – var dels att han upptäckte hur han kunde öppna nästan omärkliga övergångar, ”passager”, mellan förgrund och bakgrund genom att med färgen lösa upp konturerna hos formerna i förgrunden. Dels att han såg hur färgens ljushetsgrad, valör, kunde binda samman förgrund och bakgrund istället för att som annars skilja dem åt. Effekten var att motivet inte längre framträdde som subjektiva ljusintryck utan i sin fulla, massiva materialitet. Handke konstaterar att Cézanne får berget att träda fram ”i sig självt”, outgrundligt för den mänskliga blicken men samtidigt djupt förbundet med allt som finns i världen – och det slår honom som i en triumferande vision att detta är svaret på frågan: hans ”rätt att skriva” handlar om att göra dessa sammanhang levande. Förbindelsen mellan jaget och tingen: kan han föra den insikten vidare, så har han nått sitt mål.På kvällen efter min misslyckade expedition till Sainte-Victoire antecknar jag i dagbokens marginal ordet: ”Billebjer”. Det kräver kanske en förklaring. Billebjer är en liten bergknalle någon mil öster om Lund, en urbergshorst som sticker upp ur lerslätten med en form som påminner om berget utanför Aix, men i miniatyr: en mjuk nordsluttning, och så en stupande stenbrant i söder – visserligen inte mer än tio meter hög, men när jag var där som liten var den hisnande och livsfarlig. Peter Handke reser efter sin uppenbarelse hem till Salzburg, där han gör en vandring till en liten kulle i en skog utanför stan, som han beskriver detaljerat i bokens slutkapitel, innan han på nytt kan vända tillbaka till sitt skrivbord. Jag har ingen vision att följa, men när jag står vid Billebjer vet jag att jag hamnat rätt. Det är ett lagom litet berg. Jag märker hur mina fötter och fingerleder minns bergets alla skrevor och små avsatser, som om kroppen fortfarande passar ihop med dem efter alla gånger jag klängt upp här. Från toppen ser jag slätten breda ut sig i ett gyllene eftermiddagsdis ner mot Öresund. Det är snart mörkt. Några djupa andetag, och så tillbaka ner. Tillbaka, det vill säga vidare.Dan Jönsson, författare och essäistDen första och sista delen är bearbetningar av tidigare sända essäer.LitteraturBjörn Billing: Utsikt från en bergstopp – Jean-Jacques Rousseau och naturen. Ellerströms förlag, 2017.Peter Handke: Die Lehre der Sainte-Victoire, på svenska som Vägen till Sainte-Victoire. Översättning av Margaretha Holmqvist. Albert Bonniers förlag, 1982.Hokusai: One Hundred Views of Mt. Fuji. George Braziller, 1999.Hokusai. Thirty-six Views of Mount Fuji. Taschen, 2021.Jean-Jacques Rousseau: Julie eller Den nya Héloïse. Översättning av Olof Nordberg. Natur och kultur, 1983.Germaine de Staël: Corinne. Översättning av Jan Henrik Swahn. Natur & Kultur, 2022.MusikL.T. Fisk: Jag står kvar. Album: Åsnemanifestet. Text och musik: Johan Andersson. Aska, 2023.

Listan på vanliga läkemedel som det råder brist på kan göras lång. Runt 1 000 stycken är just nu restnoterade hos Läkemedelsverket – och larmen om tomma hyllor hos apoteken duggar tätt inför hösten. Hur kommer det sig? Hur mycket värre kan det bli? Vad kan man göra åt problemet? Och vem drabbas hårdast när medicinen tar slut? Gäst: Johan Andersson, som är enhetschef på Läkemedelsverket. Programledare: Olivia Svenson. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Några nyfikna svenskar har varit på besök i Tynset i Norge för att lära mer om hur det fungerar i ett land där man tycker att hela landet ska leva och växa. I podden berättar de vad de tänker att vi i Sverige kan lära och inspireras av vad gäller norsk sjukvård och inte minst kring BB i glesbygd. I Tynset har de en barnmorskeledd förlossningsklinik, en Födestua sedan 1997. Här får du höra hur den fungerar och vilka skillnaderna med sverige är. Vi kan konstatera att i Tynset kan man både föda barn och åka persontåg. I podden medverkar Johan Andersson, Stina Eriksson, Peter Ledin, Maria Wennberg samtliga från Sollefteå

Edit Künstlicher bjuder på ett avsnitt fullt av insikter och poddgästernas absolut bästa tips! Hon avhandlar det som kan ses som framgångsfaktorer i entreprenörskapet, saker som varit avgörande för att kunna springa snabbt, ta bra beslut eller ha förmågan att borsta av sig på vägen. Du kan kalla dem Business Hacks – smarta knep som gör att du kan prestera och må bättre!I avsnittet pratar Christian Fricke om vikten av attityd, Karin O´Connor om hur vi ska hantera en VUCA-värld, Johan Andersson hjälper oss att sätta mål, Jonas Tellander om hur vi kan påverka nästa generation, Kristina Lindhe om balans i livet och hur man tar sig ur en svacka, Peter Settman ger oss bättre självförtroende, Ann Söderlund om hur du kan sälja vad som helst till vem som helst och Pontus Frithiof hjälper oss skapa struktur för att vinna tid. Besök podden blogg här: https://ihuvudetpaenentreprenor.se/nyheter/Glöm inte ge podden din recension i Podcaster! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mellby Gård är ett av Sveriges största investeringsbolag och grundades 1986 av Rune Andersson. Idag drivs bolaget vidare av sonen Johan Andersson som tog över som vd 2013. Med ett ägande i bolag som Academedia, Kapp Ahl, Oscar Jacobsson, Älvbyhus, Roxtec och Klarahill är Johan aktiv i över 15 branscher och kring 40 styrelser. Johan och jag pratar om varför han inte jublar när de säljer ett bolag, lärdomarna han fått av pappa Rune och tiden på EQT. Jag vill veta hur han håller sig a jour i 15 olika branscher samtidigt, filosofin kring att slå föregående år och varför Johan är hardcore euro-motståndare. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här veckan har jag ett av Sveriges största investerarbolags ägare och vd i podden. Johan Andersson var 34 år när han tog över Mellby Gård efter sin pappa Rune Andersson. Men Johan är inte den enda entreprenören i familjen. Johans fru Stina Andersson är medgrundare till skoföretaget Stinaa J. Hur ser samtalet ut vid middagsbordet? Hur stöttar man sin partner när man själv är överhopad med jobb. Vi får Johans Do´s and Don´ts hur man maximerar engagemanget när båda driver bolag på sitt håll? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nelly Pieskä Uusitalo från Pajala reser till Tammerfors och Hockey-VM - vilken är den bästa hockeylåten? Emilia Engström är med i tv-serien Svenska Truckers. Johan Andersson och bandet Electric Haze tävlar om titeln i P4 Nästa Västerbotten. Hur vill ISOF utveckla arbetet med språkcentret för meänkieli?

Sju matcher och ingen seger. Oscar Kindlund och Johan Andersson gästar Are You Sirius? för att diskutera Sirius säsongsinledning och blicka framåt. Hur står sig egentligen Sirius 2023 och finns det några paralleller med det tunga 2018? Hur många poäng behöver tas i de kommande matcherna innan det är ”kris”? Dessutom tittar vi till det … Fortsätt läsa "237: Upp till bevis för Sirius"

Sju matcher och ingen seger. Oscar Kindlund och Johan Andersson gästar Are You Sirius? för att diskutera Sirius säsongsinledning och blicka framåt. Hur står sig egentligen Sirius 2023 och finns det några paralleller med det tunga 2018? Hur många poäng behöver tas i de kommande matcherna innan det är ”kris”? Dessutom tittar vi till det … Fortsätt läsa "237: Upp till bevis för Sirius"

LSK med to seirer på fire dager. Det betyr mye for humøret til LSK-supporter Christine Tovik. Samtidig har seirene mot Strømsgodset og Molde ikke nødvendigvis vært bra for helsa.Uansett har det snudd LSKs serieåpning til noe positivt. Det vanker også skryt fra Tom Nordlie som mener at mye var bedre mot Molde enn mot Godset.Onsdag venter en ny tøff kamp mot Bodø/Glimt i semifinalen i 2022-cupen. En cupfinaleplass ligger i potten, og den tror Fredrik Larsen at LSK tar. Resten av panelet er litt mer  usikre på utfallet.LSK Kvinner hylles både for sesongstarten og seieren borte mot Rosenborg. André Bergdølmos mannskap har fortsatt ikke sluppet inn mål.Blant de øvrige lokale klubbene slo Ull/Kisa tilbake i 2. divisjon, mens Strømmen tapte igjen. Ellers imponerer Eidsvold Turn i 3. divisjon. Laget til Johan Andersson scorer på bestilling.Blaker'n avslutter episoden med pølsetips. I panelet: Christine Tovik, Fredrik Larsen og Tom Nordlie.Programleder: Morten Svesengen 

LSK med to seirer på fire dager. Det betyr mye for humøret til LSK-supporter Christine Tovik. Samtidig har seirene mot Strømsgodset og Molde ikke nødvendigvis vært bra for helsa. Uansett har det snudd LSKs serieåpning til noe positivt. Det vanker også skryt fra Tom Nordlie som mener at mye var bedre mot Molde enn mot Godset. Onsdag venter en ny tøff kamp mot Bodø/Glimt i semifinalen i 2022-cupen. En cupfinaleplass ligger i potten, og den tror Fredrik Larsen at LSK tar. Resten av panelet er litt mer  usikre på utfallet. LSK Kvinner hylles både for sesongstarten og seieren borte mot Rosenborg. André Bergdølmos mannskap har fortsatt ikke sluppet inn mål. Blant de øvrige lokale klubbene slo Ull/Kisa tilbake i 2. divisjon, mens Strømmen tapte igjen. Ellers imponerer Eidsvold Turn i 3. divisjon. Laget til Johan Andersson scorer på bestilling. Blaker'n avslutter episoden med pølsetips.   I panelet: Christine Tovik, Fredrik Larsen og Tom Nordlie. Programleder: Morten Svesengen 

It's an all-star panel as Len and Mike Williams are joined by Mohawk Games' and Idle Thumbs' own Soren Johnson and Paradox Tinto's Johan Andersson to chip away at a tricky target: the different design goals between a more "Board Gamey" strategy game like Civilization and the "Simulationist" breed exemplified by Europa Universalis. We discuss what we like and don't like about each one, who the audiences are for each, and how to navigate the significant overlap in those audiences. In the end, maybe it's not as adversarial after all...

Denna veckan träffar vi en äkta Dalmas i Lastbilspodden, Johan Andersson från Mockfjärd!

För att känna på pulsen kring Sirius och känslan inför cupen tar podden in pessimisten Axel Vinter Persson och optimisten Jonatan Pinheiro Diamant för att prata "stiltje season", det nya spelsättet och vilken klubb som Johan Andersson numera tillhör. Dessutom pratas det om akademins resa till Nederländernas och vi kommer fram till att fotboll går ut på att göra mål samt att vi alla vill vinna! Röster i avsnittet: Axel Vinter Persson, Jonatan Pinheiro Diamant, Eskil Höglund och Viktor Tullgren

Johan Andersson och Ogge Kindlund gästar Are You Sirius? för att summera säsongen och blicka framåt. Vad blir Bäckströms arv efter två år i Sirius och hur går det med Ola Anderssons tränarjakt? Vi snackar även om spelare in och ut där avgående lagkaptenen Tim Björkström är med på länk. Dessutom årets sista Mr. X … Fortsätt läsa "219: ”Är Ola stressad?”"

Johan Andersson och Ogge Kindlund gästar Are You Sirius? för att summera säsongen och blicka framåt. Vad blir Bäckströms arv efter två år i Sirius och hur går det med Ola Anderssons tränarjakt? Vi snackar även om spelare in och ut där avgående lagkaptenen Tim Björkström är med på länk. Dessutom årets sista Mr. X … Fortsätt läsa "219: ”Är Ola stressad?”"

Johan's passion is to build organisational agilities and develop fast-moving organisational capabilities. He began his career in 2007 in Stockholm. In late 2011, Johan moved to Bangalore, the Silicon Valley of India, to work on a one-year assignment. He went back to Sweden in the latter half of 2012, only to find himself returning in 2013 to take on a new project that would keep him in India for several years. Based on his experience in India, Johan authored the best-selling book “Doing Business in India.” Here, he shares his story of healing from complications of inflammatory bowel disease through traditional Indian medicine. --- Support this podcast: https://anchor.fm/healingispossible/support

Allt vi tror oss veta om kroppen är helt enkelt inte sant. Du blir inte förkyld av att det är kallt och vi använder inte bara tio procent av hjärnans kapacitet. Dessa och andra myter fortsätter dock att upprepas som sanningar. Johan Andersson är universitetslektor vid institutionen för experimentell medicinsk vetenskap i Lund. Han säger att vetenskap tar tid och att det kan löna sig att ifrågasätta det vi hör eller läser på sociala medier. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkomna mina vänner till avsnitt 25 av fulbeta och det första trippelavsnittet, och vem passar inte bättre för detta tillfälle än min gode vän, coach och guru Johan Andersson. Temat idag är Nils van der Poels träningsfilosofi applicerad på klättring, och allt vad det innebär! – SHOW NOTES – Gäst instagram: https://www.instagram.com/slopefox/ – PODCAST INFO – Alla avsnitt: https://anchor.fm/nilsasken Instagram: https://www.instagram.com/carl.nilsask/ – ÖVRIGT – YouTube – nilsasken: https://www.youtube.com/channel/UC7QKoYrjzCQ6_ghVBSINSvA/channels YouTube – Carl Nilsask: https://www.youtube.com/channel/UCv5_z7PmxelPj8WF3KU6JeQ

Det är dags för säsongsavslutning för Are You Sirius? som gästas av Oscar Kindlund och Johan Andersson. Det delas ut slutbetyg på samtliga Siriusspelare 2021 samtidigt som vi blickar framåt och tittar till silly season. Hur har Sirius resonerat...

Det är dags för säsongsavslutning för Are You Sirius? som gästas av Oscar Kindlund och Johan Andersson. Det delas ut slutbetyg på samtliga Siriusspelare 2021 samtidigt som vi blickar framåt och tittar till silly season. Hur har Sirius resonerat kring de spelare som har lämnat, vilka kan säljas och vilka kan värvas? Dessutom blir det spänning i årets sista "Mr X" och vi ringer upp en tidigare Siriusprofil i sändningen.

Are You Sirius? har tagit sig till Göteborg för att intervjua den förlorade sonen Johan Andersson, numera i Gais. Andersson berättar om resan från Vaksala, VP och Sirius till hur han sedan studsat mellan Djurgården, Karlstad, Sundsvall och nu...

Are You Sirius? har tagit sig till Göteborg för att intervjua den förlorade sonen Johan Andersson, numera i Gais. Andersson berättar om resan från Vaksala, VP och Sirius till hur han sedan studsat mellan Djurgården, Karlstad, Sundsvall och nu till Gais. Det blir även snack om genombrottet i Sirius 2015 samt att han gärna återvänder till Uppsala i framtiden. Dessutom: Vinn Jakob Bergmans signerade tavla.

Avsnitt 65!Här kommer ett efterlängtat avsnitt både från oss och våra lyssnare.Vi har 2 gäster med oss denna gång Max Lundgren som är platschef på Mantorp park och har många års erfarenhet inom driftineventen och hur dom planeras och byggs upp.Nästa person är ingen mindre än Johan Andersson som innehar två SM guld och två silver inom drifting och är ett stort namn inom svensk drifting.Ett lång avsnitt som innefattar hela Johans resa från folkrace till drifting och hans raketkarriär till sm guldet.Det pratar även en hel del om Swedish Drift Championship (SDC Serien) som har sin final precis intill Linköpings stadskärna.Det här vill ni inte missa!Avsnittet presenteras ihop med www.mikrofiber.seAnvänd koden "Garagehäng" så får ni 15% på ditt köp.Support till showen http://supporter.acast.com/garagehang. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Endeliiiiiiiiiiig! Tredje divisjon er i gang igjen, og dermed får vi en diger bunke ekstra Oslo-lag å bry oss om her i Trikkeligaen. For å markere seriestart på en nogen lunde skikkelig måte har vi invitert Johan Andersson i studio. Han er kanskje mest kjent som seriemester og mangeårig spiller i særlig Stabæk og LSK, men Johan holder fortsatt på, og er nå spillende hjelpetrener i Frigg. Altså i 3. divisjon. Møt det brutale livet neri der i dagens episode. I studio: Pål Karstensen, Haakon Thon og Aslak Borgersrud. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Orbiting this week on Wonderspace we welcome Johan Andersson. Johan is an award winning artist living in Los Angeles and is also the co-founder of Art Unified that showcases the work of artists from LA and London through their gallery space in Venice in California. Johan is best known for the way he uses art to elevate and bring visibility to those who do not conform within the popular social consciousness of culture and has given permission to include his stunning and powerful work as part of this Wonderspace (which can be seen on the shortened video episode). Links to find out more: Johan: johanandersson.com Art Unified: artunified.com Artistc Spaces: artistic-spaces.co.uk View the shortened video episode here: https://youtu.be/o28F_N9ETio -------------- More about Wonderspace: https://ourwonder.space Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCBUt53ifgsf4Hu9tQTWjEmA/videos Facebook: http://facebook.com/ourwonderspace Instagram: http://instagram.com/ourwonderspace Twitter: https://twitter.com/ourwonderspace Online community: http://wonderspace.mn.co/ --------------- Music: https://theade.me

This week, NGI cracks the whip on this month's Patreon's Choice special with western-themed games and game music! YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEHAW PLAYLIST: 1:15 - Lame Genie - Shootout at the Sunset Ranch (Sunset Riders [ARC] :: Bandcamp) -- 6:16 - One Man Dan Band - Hayride Dreams (Super Mario Bros. 2 [NES] :: OverClocked ReMix) 9:21 - Johan Andersson - swamp cabin mix (Microprose Soccer [C64] :: KWED) 12:16 - String Player Gamer - Dummy! (Undertale [PC] :: Bandcamp) -- 18:12 - gabocarina96 - Moo Moo Farm (Mario Kart 64 [N64] :: YouTube) 20:59 - 8 Bit Instrumental - Wild Guns (Wild Guns [SNES] :: Bandcamp) 28:42 - Kyle Richards, Tom Wedge - Indiana State Fairgrounds (Monster Truck Madness [PC] :: NFSSoundtrack) -- 34:45 - XPRTNovice - You Dirty, You Nasty, But You Mine (Super Mario RPG [SNES] :: OverClocked ReMix) 38:25 - RoeTaKa - Home (Terranigma [SNES] :: OverClocked ReMix) 42:38 - GaMetal - Dungeon / Overworld (StarTropics [NES] :: Bandcamp) -- 50:12 - Mutherpluckin' B - Driving Down to Skull Land (Psycho Fox [C64] :: Artist website) 53:02 - Jorito, Aster, Furilas, Lauren the Flute - Il buono, il brutto, il pirata dell'aria (Skies of Arcadia [DC] :: OverClocked ReMix) 57:52 - Grospixels - Dire, Dire Docks (Super Mario 64 [N64] :: Artist website) -- SOURCE TUNE SPECTRUM: Arrangements of "Shadow" from Final Fantasy VI [SNES] 1:07:40 - Ese - Shadow's Theme (VGMdb) 1:11:24 - Extra Lives - Shadow's Theme (YouTube Music) 1:13:14 - zircon, XPRTNovice, Jillian Aversa, Jeff Ball - A Fistful of Nickels (OverClocked ReMix) 1:16:43 - Torzelan - Shadow's Themes (SoundCloud) 1:19:20 - The World is Square - Wait. [Shadow's Theme] (Bandcamp) 1:21:08 - Careless Juja - Shadow (Bandcamp) -- 1:27:25 - Jonas Tunander - Woodman (Mega Man 2 [NES] :: VGMdb) 1:29:55 - Masato Kouda - Humoresque of a Little Dog (Mother 3 [GBA] :: VGMdb) 1:33:10 - Justin Woods - Wh-What?! (Wild Arms [PS1] :: YouTube Music) -- 1:39:39 - Shinobu Amayake, Yoshiyuki Ito, Akira Hoshi - EASY RIDE ~ SKY RAMP (Stunt Race FX [SNES] :: VGMdb) 1:44:29 - Tee Lopes - Mirage Saloon Zone Act 1 K Mix (Sonic Mania [MULTI] :: VGMdb) 1:46:38 - The Hit Points - Athletic Theme (Super Mario World [SNES] :: Bandcamp) -- 1:56:48 - Peter Clarke - Encore64 Preview Mix (Stationary Ark [C64] :: Remix64) 1:59:55 - Nestalgica - Unshaken [May I?] (Red Dead Redemption 2 [PC/PS4/XBONE] :: YouTube Music) 2:05:16 - The Fat Man and Team Fat - The Final Hour ~ In Front of Doc's (The 11th Hour [PC] :: Bandcamp) 2:15:58 - Xarlable - Space Slam Jam Shuffle (Final Fantasy VI [SNES] :: SiIvaGunner)

Johan är utbildad Elittränare via RF, GIH samt Linnéuniversitetet med en livstid av egenträning och år av coachning erfarenhet. I det här avsnittet pratar Sandra och Johan om hur en kan tänka kring och strukturera sin träning. Tips och idéer till nya som erfarna klättrare tas upp, mycket skratt och lite personliga tankar precis som det mesta med Kruxet.

Lina Karlsson och Fritjof Fagerlund var två av de svenskar som sprang långt när IAU (International Association of Ultrarunners) i helgen ordnade med ett virtuell solidaritetsevenemang på 6-timmars. I helgen skulle Ursvik Ultra, Sveriges äldsta ännu pågående ultratävling, gått för 21:a gången. Johan Andersson berättar hur det en gång började runt sekelskiftet. Dessutom FKT:er, virtuella tävlingar, internationell utblick och inför livesändning av helgens 24-timmarstävling. ultramarathon.se

• On this episode of The Business of Video Games we invite Johan Andersson, Game Director of Imperator: Rome, to discuss the release of the game. • Chapters:0:15 - Episode Start4:10 - What Have We Been Playing?6:24 - Imperator: Release• The Paradox Podcast is a podcast about the business of video games, brought to you by Paradox Interactive. Daniel Goldberg (Marketing & Communications) and Shams Jorjani (Business Development and Acquisitions) tries to shed a light on a part of the industry which is seldomly spoken of.•  Spotify: https://pdxint.at/2HFshtu•  Soundcloud: http://pdxint.at/2EYDl15•  iTunes: http://pdxint.at/2BnBWBo•  Player.fm: http://pdxint.at/2EWTCnl•  Poddtoppen: http://pdxint.at/2CiqXGw•  Acast: http://pdxint.at/2ExBD9l#ParadoxInteractive #Podcast #ImperatorRomeSupport the show (http://paradoxplaza.com)

A podcast about the business of video games from Paradox Interactive. In this first episode of Season 2, we bring in a guest to talk about business decisions from a developer perspective; Johan Andersson. Johan Andersson is both an industry veteran and a Paradox veteran, having worked at Paradox Interactive and Paradox Development Studio for almost 20 years. He´s currently EVP Creative Direction, overseeing the work of the PDS game director team.Support the show