Podcasts about hans ruin

Länge betraktades de antika stoikernas lära som världsfrånvänd och apatisk. Idag har stoicismen blivit modefilosofi, en antik självhjälpsguide i mindfullness för den som vill lära sig att stå ut med en kaotisk och svårbegriplig samtid. På kuppen har tänkare som Marcus Aurelius och Seneca blivit bästsäljare. Men hur väl stämmer hajpen med vad stoikerna faktiskt själva skrev och tänkte? Handlar det berömda "stoiska lugnet" om att vara likgiltig eller moget besinnad? Ville stoikerna mest göra livet uthärdligt för individen eller också göra världen till en bättre plats? Och vad gör dessa antika tankar så gångbara idag? Bildningspodden går till källorna om stoicismen tillsammans med filosoferna Charlotta Weigelt och Hans Ruin. Samtalsledare: Hedvig Ljungar Ljudproduktion: Lars in de Betou. Producent: Magnus Bremmer

Dagens avsnitt handlar om den tyska filosofen Friedrich Hegels milstolpe ”Andens fenomenologi” från 1807. I den undersöker han det mänskliga medvetandet och hur det utvecklats över tid. Gäst är på nytt Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola och aktuell med en bok som kommenterar ”Andens fenomenologi”. Hegel menar att medvetandet blir alltmer medvetet om sig själv i takt med att det tar in vetenskap, politik och religion. Vi samtalar om Hegels syn på medvetandet och dess historiska resa, hans kritik av modern medvetandeforskning och hans tankar om medvetandets slutstadium.Hans Ruins bok om "Andens fenomenologi": https://www.adlibris.com/se/bok/kommentarer-till-hegels-andens-fenomenologi-9789189504837Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra, eller stötta podden på SWISH på 0709262541Instagram: https://www.instagram.com/bildningskomplexet/ Facebook: https://www.facebook.com/BildningskomplexetE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sorge-teknik, så kallad "grief tech", är en marknad på uppgång. Tekniken erbjuder sörjande ett sätt att fortsätta ha kontakt med sina nära och kära efter att de har dött. Genom att mata en bot med sms-konversationer, videos och bilder om den bortgångne skapas en replika av personen som går att prata eller chatta med. Hur påverkar det vårt sätt att sörja? Gäster är filosofen Hans Ruin och statsvetaren Carl Öhman som båda skrivit böcker kopplade till död och sorg. Sidekick: Johannes Selåker.

Om sparande, bevarande och viljan att återuppleva det som förlorats. Med Hans Ruin, Maja Hagerman och Ola Larsmo. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Djurarter dör ut. Byggnader blir ruiner. Kulturarv glöms eller till och med bombas bort. Historien kan beskrivas som en lång rad av förluster. Men vad händer när vi sörjer det som försvunnit? Vem avgör vad som bevaras och vad som raderas? Går det att återuppväcka det som förlorats?Med utgångspunkt i Judith Schalanskys bok Förteckningar över några förluster diskuterar Maja Hagerman och Ola Larsmo, bägge författare som ägnat sig åt historia, tillsammans med Hans Ruin, professor i filosofi vid Söderstörns högskola.Programmet spelades in live inför publik på Elverket Dansens Hus i Stockholm i samarbete med Kompani Giraff som gör en koreografisk och metaforisk tolkning av Schalanskys texter.Programledare: Cecilia Strömberg Wallin.Producent: Tommie Jönsson

Vi lever i ständig förändring från födsel till död. Kroppen förändras, familjen, arbetet, samhället och världen. Hur ska vi handskas med livets föränderlighet? Programmet sändes första gången 5 februari 2023. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Genom historien har människan beskrivit förändring och hur vi bör förhålla oss till den. Filosofen Herakleitos tillskrivs uttrycket panta rei – allting flyter - och brukar nämnas som den första filosofen som ansåg att allt var i förändring. Vad har filosofin genom historien sagt om hur vi kan hantera tillvarons föränderlighet? Finn det något att hämta hos de antika filosoferna för den som precis förlorat jobbet?Utvecklingen går fort, för 20 år sedan fanns det varken smarta mobiler eller sociala medier. Är den moderna människan med all sin teknik och kunskap bättre rustad för att ta sig an livets och samhällets förändringar - eller skapar det moderna samhället, där tiden upplevs gå allt fortare, mer existentiell ångest? Påverkar tidsandan hur vi ser på förändring och är det alltid av godo att vara förändringsbenägen? Och vilka tankar väcker förändring hos våra samtida tänkare?Medverkande: Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idéhistoria vid Göteborgs universitet, Hans Ruin och Charlotta Weigelt, båda professorer i filosofi vid Södertörns högskola. Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Jenny Maria Nilsson ger sin syn på Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra". ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 28 oktober 2019. ”Det är de tystaste orden som för med sig stormen. Tankar som kommer på duvfötter styr världen”, jag läser från sidan 149, i band sex, av Symposions utgivning av Friedrich Nietzsches samlade skrifter. Det sjätte bandet utgörs av Så talade Zarathustra, vars fyra delar skrevs av den tyske filosofen mellan 1883 och 1885. Vi nietzscheaner älskar sånt: den sortens ord, uttryckta på den sortens vis; poetiskt med ett högstämt och aningens hotfullt anslag. Vad är på gång? Tankarna som kommer på duvfötter, hurdana är de? Kommer de med Dantes nedre kretsar eller med paradiset? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Nietzsche är kungen av mystiska och täta formuleringar och allra mest är han det i boken om vad Zarathustra sa. Nietzschean, ett epitet som heter duga! Sedan jag hörde att man kunde vara det (från Albert Camus) har jag instinktivt vetat att jag är det. Oktober 1953 skriver Camus i sin dagbok ”Ofta har jag tänkt på dessa eldar, och dess flammor har dansat bakom hela mitt intellektuella liv”. Flammorna kommer från de eldar Nietzsche tände på stränderna kring Genuas havsvik; han vandrar ensam omkring i bergen efter brytningen med förälskelsen Lou Salomé, gör upp brasor som han står och glor på tills de brunnit ut. Värdet i denna handling, kvaliteten i den, får Camus att placera andra tänkare framför dessa eldar, bara för att se dem reduceras till aska. ”Kyssande den kalla stenen, säger jag: här är ditt första barn i glädjetårar. Gäckande sitter jag på din grav såsom ett hån – skönare än du drömt dig. Sällsamme fader! Dina barn svika dig ej” skriver en annan nietzschean: Edith Södergran, i dikten Vid Nietzsches grav. Liksom Camus dras Södergran till Nietzsche som mal dras till ljus. Alla tre har något gemensamt, de förstår sig på att man inte väljer. Livet, världen, till och med ens intellektuella förebilder: Man väljs av allt det där, inte tvärtom. "Så talade Zarathustra" handlar om att börja välja trots att det inte går. Att märka de osynliga vågor som bär en. Övervinna sig själv och på det viset betvinga ödet och det är vad övermänniskan, Nietzsches omstridda begrepp, innebär. Zarathustra är övermänniskans profet och Nietzsches längtan efter en till gudomlighet uppdaterad människa. Gud är död! Mördad av oss! Säger Nietzsche. Sörj inte. Gud, var en ur människans bitterhet frammanad makt i en förtryckande struktur som upprätthöll det värsta Nietzsches visste: Slavmoralen. Zarathustra är uppföljningen på Guds död, ett nytt moraliskt landskap: Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara mordet värdiga? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Paradis eller helvete? Camus och Södergran, det är trevliga namn att nämna. Men det finns andra namn, tonåringarna Lindsay Souvannarath och James Gamble möttes online, de var fans till Columbine-mördarna och planerade 2015 en masskjutning i ett varuhus i Kanada. James skulle döda sina föräldrar, Lindsay möta upp, hon kom från USA. För resan packade hon favoritboken, Så talade Zarathustra. Polisen hann stoppa planerna, James tog livet av sig och Lindsay sitter (inne) på livstid. Trots att det vederlagts att Nietzsche var en föregångare till nazisterna, fake news som hans syrra jobbade hårt på att etablera, fortsätter han vara flugpapper för diverse illvilliga och fascister. “Nietzsche, gav mig det röda pillret” säger Richard Spencer, en av USA:s ledande vit makt-nationalister. Att svälja det röda pillret är ett begrepp från filmen The Matrix som alternativhögern använder för att beskriva uppvaknandet till det de kallar sanning: Den vita mannens överlägsenhet och tron att det är just vita män som utsätts för rasism och hat. Tydligen kan man utvinna det ur Nietzsche. Oroar det mig? Att lockas av samma tänkare som de som önskar kategorisera människor och sedan mörda vissa kategorier? Vår art är benägen att hitta flotta namn och läror som rentvår våra sämsta sidor – det oroar mig. Men, jag vet hur Spencer läser Nietzsche – ytligt. Vi för samtal på två vis, med andra och med oss själva. Hannah Arendt beskriver det i sin bok Den banala ondskan. Våra inre samtal gör människor verkliga, i inre dialog värderar och dömer vi oss själva och ger samvete en chans att uppstå. Spencers flacka läsning inspirerar honom till ”Övermänniskan, c'est moi!” En instrumentell tolkning där Spencer använder filosofen som ytterrock för att inte bara försvara sitt mörker utan också ge det legitimitet. Just det är vad Nietzsche försöker komma åt när han lånar in Zarathustragör honom till låtsaskompis och förkunnare. Sluta va den som behöver inordnas, oavsett vilken ordning det gäller. Nietzsches ärende blir att på gott och ont befria människan från alla trossatser. ”Alltför många föds: för de överflödiga uppfanns staten” säger Zarathustra. Förfärligt, eller hur? Låter som nåt nazister skulle gilla. Men de överflödiga är de som vill gömma sig i kollektivet, slippa skuld, alternativt utnyttja gemenskaper för att manipulera andra. Hårda puckar, visst. Din plikt är att bli allt du kan, annars kommer Zarathustra och kallar dig överflödig. Nietzsche vill inte locka någon från skocken till en annan ännu värre skock! Inte från stat till sekt utan från stat till autonomi. Du kommer aldrig att få se en övermänniska marschera i en armé eller bli föreningsmänniska. Vore Spencer nietzschean skulle han döma sig själv, erkänna att det är han som har behov av att känna sig överlägsen. Övermänniskan kan vara ond eller god men är ingen hycklare, hon klär inte ut sina hemliga tyrannlustar i dygde-ord, hon kan drivas av förgrämd högfärd, avund eller hämnd men är fri från tanken på att klä mörker i ljusa glosor. "Om jag inte upptäcker alkemistkonststycket att förvandla också denna dynga till guld så är jag förlorad” skriver Nietzsche till en vän, dyngan = livet. Hans Ruin citerar brevet i sitt efterord. Vid tiden för författandet av Zarathustra är Nietzsches självkänsla låg och självföraktet stort. Men det är tvära kast med Friedrich, enligt honom själv blir Så talade Zarathustra den största gåva mänskligheten fått – dyngan blev till guld. Zarathustra är myt och saga, billiga tricks och djupa sanningar; världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Nietzsche är antisystemets systematiker, han erbjuder en nollpunkt – det kan mycket väl vara nåt gudomligt med det. Tankarna som kommer på duvfötter; helvete eller paradis, anständighet eller ressentiment, Södergran eller en tonåring som ser mord som ett beundransvärt upptåg? Denna nya ”moral” (moral inom citationstecken) som Zarathustra presenterar sedan Gud kilat vidare, låter det inte skört? Jo, det är skört. Hur kan Gud vara god och allsmäktig och världen se ut som den gör!? Ett kristet svar är att Gud gav människan frihet, väljandet gör oss gudsfruktiga. Ok? Vi är Guds labbråttor? Det får Gud att framstå som både grym och överflödig. Men, väljandets betydelse passar in i den moraliska utgångspunkt som Nietzsche råkar skissa. Vägen till värde går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst. Vad svarar du? Det är det som är grejen. Jenny Maria Nilsson, skribent och författare Litteratur Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra. Översättning: Peter Handberg. Symposion, 2017.

Louise funderar på om det är dags att skriva en ny roman. Men hur kommer man i gång med att skriva igen efter ett långt uppehåll? Även Thomas har givit ut böcker tidigare i livet, och kanske vill även han skriva annat än radiomanus framöver. Vi har bjudit in författaren Ellen Strömberg som har ett passionerat intresse för skrivövningar. Hon har också belönats med Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Hans Ruin, professor i filosofi, argumenterar i sin bok Leva med de döda för att livskvalitén kan bli bättre om människan tänker mer på döden. Hur kan det här tänkandet se ut för att få önskad effekt?På lyssnarnas begäran bjuder Louise också på en reseskildring från Rumäniens huvudstad Bukarest.Programledare: Louise EpsteinBisittare: Thomas NordegrenProducent: Olle Björkman

Cicero hyllade historia som livets läromästare. Men har människan förmåga att lära av historien eller måste varje generation göra sina egna misstag, föra sina egna krig? Programmet sändes första gången 5 september 2021. Generationerna som överlevde förintelsen eller som deltog i världskrigen finns snart inte kvar och vi hänvisas  till museer, böcker och föremål för att få del av historien. Men vad kan vi förstå, när inte den egna erfarenheten finns bland oss? Hur relevanta är berättelser om krig och samhällsbyggen för 100 eller 300 år sen för oss idag? Är historien en karta som leder oss vilse eller kan den föra oss förbi hinder och förhindra nya katastrofer? I Filosofiska rummet för att samtala om historia, minne och lärdomar medverkar Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet och Elisabeth Åsbrink, journalist och författare. Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl

Boken ”Självbetraktelser” av den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de läsupplevelser som gjort starkast avtryck i mig. Dagens avsnitt handlar om Aurelius  bok och den filosofiska riktningen stoicism. På återbesök i podden är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Vi samtalar om vad det är som gör ”Självbetraktelser” till en så enastående bok, varför dess innehåll har lika stor bäring idag som för nästan 2000 år sedan och hur stoicismen ger oss redskap att leva ett gott och lyckligt liv. Länk till "Självbetraktelser": https://www.adlibris.com/se/bok/sjalvbetraktelser-9789171736215VILL DU STÖTTA PODDEN? Ge ett bidrag på Swish på nummer 0709262541. Eller på patreon.com och få avsnitt före alla andra.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

När gud är död och inga absoluta värden går att luta sig emot, vad ska människan göra då? Den tysk-schweiziske filsofen Friedrich Nietzsche (1849-1900) placerade människan i just detta tillstånd – och skrev en både livsbejakande och uppfordrande filosofi som svar. Nietzsche ville att människan skulle bejaka både livskraft och mörker, och ställde höga krav på hennes kraft och moraliska omdöme. Vad går Nietzsches mest inflytelserika teorier ut på? Och vad kan hans tankar säga oss idag? Bildningspodden ger en introduktion till Nietzsches liv och verk, från ungdomsåren och genombrottet med Tragedins födelse (1872) till det ökända sammanbrottet i Turin 1889 och de sista febriga fragmenten. Gäst i studion är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han är aktuell med essäsamlingen "I förnuftets skugga. Essäer om Nietzsches filosofi" och som medredaktör till Nietzsches samlade skrifter, ett utgivningsprojekt som pågått i över 20 år och just kommit till sitt slut med det sista bandet ”Efterlämnade anteckningar”. Båda titlarna utkommer på Brutus Östlings Bokförlag Symposion. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på Anekdot.se.

Idag är det jubileum med avsnitt nummer 50. Det firas med ett liveavsnitt som spelades in i Gamla stans bokhandel den 28 oktober i år. Gäst är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola och aktuell med en essäsamling om Nietzsches filosofi. Dagens ämne handlar om hur den klassiska filosofin kan skänka tröst i moderna människors vardag. Utgångspunkt för samtalet är författaren Alain de Bottons bok ”Filosofins tröst”. Där låter han sex olika filosofer bistå läsaren med praktiska råd som gör det lättare att hantera sådant som ett krossat hjärta, tom plånbok, en känsla av otillräcklighet och impopularitet.Alain de Bottons bok: https://www.adlibris.com/se/bok/filosofins-trost-9789188659248Hans Ruins bok om Nietzsches filosofi:  https://www.adlibris.com/se/bok/i-fornuftets-skugga-essaer-om-nietzsches-filosofi-9789187483509Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Gud är död, Det finns inga fakta bara tolkningar, Utan musik skulle livet vara ett misstag. 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsches citat och tankar lever vidare idag. Programmet sändes första gången den 14 november 2021. Nietzsches filosofi diskuteras i högsta grad och drar nya generationer läsare och hans bitvis dramatiska livshistoria har blivit en del i uttolkandet av hans filosofi. Vi kan spåra Nietzsche i dagens kulturkrig, kulturrelativismen och diskussionen om maktstrukturer. Han var också en levnadskonstnär som försökte övervinna tillvarons meningslöshet med en sund diet, konst och munterhet. Nu kommer hans efterlämnade anteckningar ut som final på en utgivning av samtliga verk på svenska. Vad gör Nietzsche så angelägen på 2000-talet?Medverkande i veckans Filosofiska rummet är Hans Ruin, professor i filosofi, Uljana Akca, doktor i filosofi och Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria. Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl 

Gud är död, Det finns inga fakta bara tolkningar, Utan musik skulle livet vara ett misstag. 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsches citat och tankar lever vidare idag. Nietzsches filosofi diskuteras i högsta grad och drar nya generationer läsare och hans bitvis dramatiska livshistoria har blivit en del i uttolkandet av hans filosofi. Vi kan spåra Nietzsche i dagens kulturkrig, kulturrelativismen och diskussionen om maktstrukturer. Han var också en levnadskonstnär som försökte övervinna tillvarons meningslöshet med en sund diet, konst och munterhet. Nu kommer hans efterlämnade anteckningar ut som final på en utgivning av samtliga verk på svenska. Vad gör Nietzsche så angelägen på 2000-talet?Medverkande i veckans Filosofiska rummet är Hans Ruin, professor i filosofi, Uljana Akca, doktor i filosofi och Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria. Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl 

Cicero hyllade historia som livets läromästare. Men har människan förmåga att lära av historien eller måste varje generation göra sina egna misstag, föra sina egna krig? Generationerna som överlevde förintelsen eller som deltog i världskrigen finns snart inte kvar och vi hänvisas  till museer, böcker och föremål för att få del av historien. Men vad kan vi förstå, när inte den egna erfarenheten finns bland oss? Hur relevanta är berättelser om krig och samhällsbyggen för 100 eller 300 år sen för oss idag? Är historien en karta som leder oss vilse eller kan den föra oss förbi hinder och förhindra nya katastrofer? I Filosofiska rummet för att samtala om historia, minne och lärdomar medverkar Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet och Elisabeth Åsbrink, journalist och författare. Programledare: Cecilia Strömberg Producent: Marie Liljedahl

Han är dessvärre inte med oss längre, kan vi säga. Men stämmer det? En viss närvaro av dem som gått före oss kan vi väl ändå känna, vi som ännu lever? Om de döda verkligen påverkar våra liv i någon konkret mening, är det då korrekt att säga att de inte existerar? I det här samtalet rör vi oss mellan irrationell skrockfullhet och filosofisk rationalitet. Vi undersöker vår relation till de döda, våra nära och kära såväl som historiska och i viss mån odödliga gestalter. Inspirationen kommer till stor del från Hans Ruins bok Being With the Dead. Vid mikrofonerna historikern Malin Thor Tureby, Malmö universitet, teologen Jayne Svenungsson, Lunds universitet och filosofen Hans Ruin, Södertörns högskola.

Världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Jenny Maria Nilsson ger sin syn på Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra". ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 28 oktober 2019. Det är de tystaste orden som för med sig stormen. Tankar som kommer på duvfötter styr världen, jag läser från sidan 149, i band sex, av Symposions utgivning av Friedrich Nietzsches samlade skrifter. Det sjätte bandet utgörs av Så talade Zarathustra, vars fyra delar skrevs av den tyske filosofen mellan 1883 och 1885. Vi nietzscheaner älskar sånt: den sortens ord, uttryckta på den sortens vis; poetiskt med ett högstämt och aningens hotfullt anslag. Vad är på gång? Tankarna som kommer på duvfötter, hurdana är de? Kommer de med Dantes nedre kretsar eller med paradiset? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Nietzsche är kungen av mystiska och täta formuleringar och allra mest är han det i boken om vad Zarathustra sa. Nietzschean, ett epitet som heter duga! Sedan jag hörde att man kunde vara det (från Albert Camus) har jag instinktivt vetat att jag är det. Oktober 1953 skriver Camus i sin dagbok Ofta har jag tänkt på dessa eldar, och dess flammor har dansat bakom hela mitt intellektuella liv. Flammorna kommer från de eldar Nietzsche tände på stränderna kring Genuas havsvik; han vandrar ensam omkring i bergen efter brytningen med förälskelsen Lou Salomé, gör upp brasor som han står och glor på tills de brunnit ut. Värdet i denna handling, kvaliteten i den, får Camus att placera andra tänkare framför dessa eldar, bara för att se dem reduceras till aska. Kyssande den kalla stenen, säger jag: här är ditt första barn i glädjetårar. Gäckande sitter jag på din grav såsom ett hån skönare än du drömt dig. Sällsamme fader! Dina barn svika dig ej skriver en annan nietzschean: Edith Södergran, i dikten Vid Nietzsches grav. Liksom Camus dras Södergran till Nietzsche som mal dras till ljus. Alla tre har något gemensamt, de förstår sig på att man inte väljer. Livet, världen, till och med ens intellektuella förebilder: Man väljs av allt det där, inte tvärtom. "Så talade Zarathustra" handlar om att börja välja trots att det inte går. Att märka de osynliga vågor som bär en. Övervinna sig själv och på det viset betvinga ödet och det är vad övermänniskan, Nietzsches omstridda begrepp, innebär. Zarathustra är övermänniskans profet och Nietzsches längtan efter en till gudomlighet uppdaterad människa. Gud är död! Mördad av oss! Säger Nietzsche. Sörj inte. Gud, var en ur människans bitterhet frammanad makt i en förtryckande struktur som upprätthöll det värsta Nietzsches visste: Slavmoralen. Zarathustra är uppföljningen på Guds död, ett nytt moraliskt landskap: Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara mordet värdiga? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Paradis eller helvete? Camus och Södergran, det är trevliga namn att nämna. Men det finns andra namn, tonåringarna Lindsay Souvannarath och James Gamble möttes online, de var fans till Columbine-mördarna och planerade 2015 en masskjutning i ett varuhus i Kanada. James skulle döda sina föräldrar, Lindsay möta upp, hon kom från USA. För resan packade hon favoritboken, Så talade Zarathustra. Polisen hann stoppa planerna, James tog livet av sig och Lindsay sitter (inne) på livstid. Trots att det vederlagts att Nietzsche var en föregångare till nazisterna, fake news som hans syrra jobbade hårt på att etablera, fortsätter han vara flugpapper för diverse illvilliga och fascister. Nietzsche, gav mig det röda pillret säger Richard Spencer, en av USA:s ledande vit makt-nationalister. Att svälja det röda pillret är ett begrepp från filmen The Matrix som alternativhögern använder för att beskriva uppvaknandet till det de kallar sanning: Den vita mannens överlägsenhet och tron att det är just vita män som utsätts för rasism och hat. Tydligen kan man utvinna det ur Nietzsche. Oroar det mig? Att lockas av samma tänkare som de som önskar kategorisera människor och sedan mörda vissa kategorier? Vår art är benägen att hitta flotta namn och läror som rentvår våra sämsta sidor det oroar mig. Men, jag vet hur Spencer läser Nietzsche ytligt. Vi för samtal på två vis, med andra och med oss själva. Hannah Arendt beskriver det i sin bok Den banala ondskan. Våra inre samtal gör människor verkliga, i inre dialog värderar och dömer vi oss själva och ger samvete en chans att uppstå. Spencers flacka läsning inspirerar honom till Övermänniskan, cest moi! En instrumentell tolkning där Spencer använder filosofen som ytterrock för att inte bara försvara sitt mörker utan också ge det legitimitet. Just det är vad Nietzsche försöker komma åt när han lånar in Zarathustragör honom till låtsaskompis och förkunnare. Sluta va den som behöver inordnas, oavsett vilken ordning det gäller. Nietzsches ärende blir att på gott och ont befria människan från alla trossatser. Alltför många föds: för de överflödiga uppfanns staten säger Zarathustra. Förfärligt, eller hur? Låter som nåt nazister skulle gilla. Men de överflödiga är de som vill gömma sig i kollektivet, slippa skuld, alternativt utnyttja gemenskaper för att manipulera andra. Hårda puckar, visst. Din plikt är att bli allt du kan, annars kommer Zarathustra och kallar dig överflödig. Nietzsche vill inte locka någon från skocken till en annan ännu värre skock! Inte från stat till sekt utan från stat till autonomi. Du kommer aldrig att få se en övermänniska marschera i en armé eller bli föreningsmänniska. Vore Spencer nietzschean skulle han döma sig själv, erkänna att det är han som har behov av att känna sig överlägsen. Övermänniskan kan vara ond eller god men är ingen hycklare, hon klär inte ut sina hemliga tyrannlustar i dygde-ord, hon kan drivas av förgrämd högfärd, avund eller hämnd men är fri från tanken på att klä mörker i ljusa glosor. "Om jag inte upptäcker alkemistkonststycket att förvandla också denna dynga till guld så är jag förlorad skriver Nietzsche till en vän, dyngan = livet. Hans Ruin citerar brevet i sitt efterord.  Vid tiden för författandet av Zarathustra är Nietzsches självkänsla låg och självföraktet stort. Men det är tvära kast med Friedrich, enligt honom själv blir Så talade Zarathustra den största gåva mänskligheten fått dyngan blev till guld. Zarathustra är myt och saga, billiga tricks och djupa sanningar; världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Nietzsche är antisystemets systematiker, han erbjuder en nollpunkt det kan mycket väl vara nåt gudomligt med det. Tankarna som kommer på duvfötter; helvete eller paradis, anständighet eller ressentiment, Södergran eller en tonåring som ser mord som ett beundransvärt upptåg? Denna nya moral (moral inom citationstecken) som Zarathustra presenterar sedan Gud kilat vidare, låter det inte skört? Jo, det är skört. Hur kan Gud vara god och allsmäktig och världen se ut som den gör!? Ett kristet svar är att Gud gav människan frihet, väljandet gör oss gudsfruktiga. Ok? Vi är Guds labbråttor? Det får Gud att framstå som både grym och överflödig. Men, väljandets betydelse passar in i den moraliska utgångspunkt som Nietzsche råkar skissa. Vägen till värde går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst. Vad svarar du? Det är det som är grejen. Jenny Maria Nilsson, skribent och författare Litteratur Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra. Översättning: Peter Handberg. Symposion, 2017.

Vad händer om vi sätter en retoriker, en filosof, en psykolog och en digitaliseringsexpert runt ett bord och ber dem ge sin syn på ”det goda samtalet”? I den här poddsäsongens första avsnitt får vi flera svar på den frågan. Vi börjar hos Sokrates, går via anständighet, respekt och tolkningsföreträde vidare till kognitiv dissonans och förintelseförnekelsens plats i de offentliga rummen. Vi får också handfasta tips om vad vi kan göra själva för att bidra till ett bättre samtalsklimat – även när vi inte håller med den vi försöker samtala med. Avsnittet är inspelat inför publik i Historiska museets Barocksal och är också det allra första samtalet som genomfördes i vår serie av 100. I samtalet deltog Brit Stakston (digitaliseringsexpert), Zaynab Ouahabi (retoriker), Hans Ruin (professor i filosfi) och Björn Hedensjö (psykolog).

Tiden är något man på ett eller annat sätt måste förhålla sig till. Både det faktum att den går men också att vi alla måste samverka kring de tidsramar vi sätter upp. - Tid är en valuta, en tillgång man har, man ska inte ge bort den för lättvindigt. Pengar kan man alltid få igen men tiden får man aldrig tillbaka. Det menar Victor som intervjuas i programmet. Det är för många en ständig balansgång mellan att fylla sin tid för mycket - och därigenom bli stressad - och att fylla sin tid med så pass mycket saker att livet ändå känns stimulerande i någon mån. Hör om tidscoachen som lär sina klienter att stryka i kalendern, hör om hur en utmätt tid kan höja ens känsla för livskvalitet. Och hur hanterar man en tidsoptimist på jobbet? Gäster i programmet: Bodil Jönsson, fysiker, författare och professor emerita vid Lunds universitet, Peter Strang, professor i Palliativ medicin vid Karolinska Institutet samt överläkare vid Stockholms Sjukhem, Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Mattias Lundberg, docent i psykologi vid Umeå universitet. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Programmet sänds direkt.

Författaren Fredrik Ekelund har kommit ut som transpersonen Marisol. Tillsammans med filosofen Hans Ruin och Jenny Maria Nilsson samtalar han om den mångtydiga frågan: Är jag mitt livs författare? Att bestämma, föreställa sig, iscensätta sitt eget liv: det är ett alltmer spritt ideal. Frigjorda från traditionens bojor är vi idag många som försöker distansera oss från förväntningar och sociala konventioner för att forma oss en existens som verkligen liknar oss. Det innebär en svårighet, dock: Den att vara samtidigt penna och papper, samtidigt fjäder och bok, samtidigt den som ger form och den som får form, författare till en existens som för övrigt överraskar oss och övergår vårt förstånd. Så formulerade sig den franska filosofitidskriften Philosophie Magazine kring frågan som de hade som tema för ett nummer: Är jag mitt livs författare? Filosofiska rummet kittlades av frågans mångtydighet och bjöd in till ett samtal med samma rubrik. Programledare är Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist.

In this third episode of the ongoing series on Heidegger and Theology, Hans Ruin (Professor of Philosophy at Södertörn University) discusses Heidegger's interest in early Christianity and St. Paul.  The abstract to Ruin's presentation in full:  "I will discuss the idea of a supposedly ‘original Christian’ religious experience as it is developed in Heidegger’s seminal interpretations of Paul in the early 1920’s. In particular, I shall focus on how the problem of tradition and inheritance is thematized in this encounter; the notion of a tradition that is at once cancelled and reinvented in and through this very cancellation. Through Paul and his notion of a ‘destruction’ of tradition, Heidegger finds his own philosophical voice in an early Jewish messianic critique of history. This is one of the partly ‘hidden’ sources of his thinking, that need to be rethought anew in relation to the Black Notebooks and their understanding of Christianity, Judaism and the question of religion generally."  This presentation can found in a revised version, in the anthology Heidegger's Black Notebooks and the Future of Theology, edited by dr. Mårten Björk and prof. Jayne Svenungsson.    Religion and Theology is produced by Joel Kuhlin for the Center for Theology and Religious Studies. If you have comments or critique of this episode, or any other episodes of R&T, please write an email to religionochteologi@outlook.com.  Music for R&T is generously provided by the trio Nous (Thomas Hellsten, Tom Tveita, Per Boqvist).

Av filosofen Herakleitos texter återstår bara korta meningar eller enstaka ord som en gång förmodligen utgjorde en större helhet. Men fragmenten har ändå haft en enorm filosofisk betydelse. Herakleitos blomstringstid inföll runt år 500 f.v.t. Han tillhörde försokratikerna, som verkade före de stora filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles. Bland fragmenten finns gåtfulla ord som "Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger" Bland det vårdslöst uthällda är världens ordning vackrast och Större del i döden erhåller större del i livet. Herakleitos var viktig för de antika filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles, men har också inspirerat giganter som Hegel, Nietzsche och Heidegger. För Nietzsche var han rentav den störste inspiratören. Medverkande är filosoferna Hans Ruin och Marcia Cavalcante-Schuback vid Södertörns högskola och filologen Dimitrios Iordanoglou vid Uppsala universitet. Programledare och producent. Lästips: Herakleitos Fragment av Hans Ruin och Håkan Rehnberg.

Forskarpodden tar temperaturen på filosofiämnet på Södertörns högskola. Hans Ruin, professor i filosofi, berättar bland annat om samarbete med forskare i Gent i Belgien, Dramatens filosofisatsning, och samarbete med polisutbildningen.

En föreläsning av Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han berättar om den grekiska tragedin, med fokus på Sofokles och Oidipus. Olika tolkningar av dramat presenteras, bland annat Sigmund Freuds och Friedrich Nietzsches perspektiv. Föreläsningen kan ses som en längre introduktion till föreställningen som följer, men kan även följas separat. Presentatör: chefdramaturg Magnus Florin. Maria Salomaa läser ur Oidipus. I samarbete med Södertörns Högskola.

På Dramaten spelas nu den klassiska tragedin Antigone av Sofokles. Filosofiska rummet sänder ett samtal med gäster inför publik på nationalscenen. Den mångbottnade och nästan 2500 år gamla tragedin Antigone sätts ständigt upp på världens scener och har tolkats av filosofer som Heidegger och Hegel och psykoanalytiker som Freud. Den har också tolkats feministiskt. Den upproriska Antigone som trycks ner av den patriarkala makten och går i döden efter att ha trotsat kung Kreons självsvåldiga styre. Gäster är Magnus Florin, dramatens chefsdramaturg, Cecilia Sjöholm, filosof och litteraturvetare, Hans Ruin, filosof och skådespelaren Maria Salomaa. Programledare och producent Peter Sandberg. Antigone i Dramatens uppsättning spelas i en version av Marie Lundquist efter Hjalmar Gullbergs översättning.

Trots att vi ständigt befinner oss i våra minnen är "minne" ett begrepp som ständigt byter skepnad när vi försöker fånga dess innebörd. Minnet gäckar oss, men det är i vårt umgänge med våra minnen som vi skapas som individer och samhälle. Och minnen i form av objekt och artefakter är rekvisitan när våra muséer försöker fånga vår historia. Filosofiska rummet har under några år följt projektet Tid, minne och representation på Södertörns högskola. Nu är projektet snart i hamn och den här veckan gör vi en sista djupdykning i ämnet minne.Medverkande är filosoferna Hans Ruin och Johan Redin och Lotten Gustafsson, etnolog.Programledare och producent Peter Sandberg.

Hans Ruin och Torbjörn Tännsjö startade en diskussion i tidskriften Modern filosofi om vilket sätt som är mest lämpligt att filosofera på. I Filosofiska rummet fortsätter samtalet. Det hände sig en gång att vi skulle spela in ett samtal om tidens väsen. Det blev inget program, samtalet sändes aldrig, för det blev inget samtal. Vi hade bjudit in en analytisk och en kontinental filosof, och de talade nämligen fullständigt förbi varandra.Det är svårt att sätta fingret på vari den stora skillnaden består, i olika förnuftsmässiga sätt att diskutera samma eviga frågor. Förmodligen har det att göra med metod, angreppssätt. På bokmässan i Göteborg gör Filosofiska rummet ett försök att reda ut detta. Gäster är Hans Ruin och Torbjörn Tännsjö. Vi hoppas det blir ett program.Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

När vi tänker eller umgås socialt så handlar det ofta om minnen, egna eller kollektiva. Så vilken roll spelar minnet för vår identitet, för samhället och för kreativiteten i konsten? Tanken på att förlora minnet är något av en skräck, ett liv utan minnen är inget liv alls, kan tyckas. Ändå glömmer vi bort stora delar av våra liv, utan att sörja. Vi minns individuellt och kollektivt. Så vilken roll spelar minnen för vår identitet, för samhället och hur tar minnen plats i konsten?Medverkande är filosoferna Hans Ruin och Johan Redin och konstnären Lina Selander.Programledare Peter Sandberg

Vi lever i oroliga tider. Men vad gör oron med oss fysiskt, mentalt och själsligt? Vad händer i hjärnan när vi oroar oss? Hur har människor hanterat oro genom historien? Och hur hanterar den sekuläre svensken sin oro när man avskaffat gud? Inspelning från samtal på Medelhavsmuseet den 8 april 2016. Lisa Clefberg, leg psykolog och forskare i klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, Hans Ruin, professor i filosofi, Södertörns högskola och Göran Ståhle, religionspsykolog, Södertörns högskola i ett samtal om oro och vad den gör med oss. Moderator: Petra Holmberg, intendent Världskulturmuseerna. Magasin III i samarbete med Medelhavsmuseet

Vi lever i oroliga tider. Men vad gör oron med oss fysiskt, mentalt och själsligt? Vad händer i hjärnan när vi oroar oss? Hur har människor hanterat oro genom historien? Och hur hanterar den sekuläre svensken sin oro när man avskaffat gud? Inspelning från samtal på Medelhavsmuseet den 8 april 2016. Lisa Clefberg, leg psykolog och forskare i klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, Hans Ruin, professor i filosofi, Södertörns högskola och Göran Ståhle, religionspsykolog, Södertörns högskola i ett samtal om oro och vad den gör med oss. Moderator: Petra Holmberg, intendent Världskulturmuseerna. Magasin III i samarbete med Medelhavsmuseet

När vi tänker eller umgås socialt så handlar det ofta om minnen, egna eller kollektiva. Så vilken roll spelar minnet för vår identitet, för samhället och för kreativiteten i konsten? Tanken på att förlora minnet är något av en skräck, ett liv utan minnen är inget liv alls, kan tyckas. Ändå glömmer vi bort stora delar av våra liv, utan att sörja. Vi minns individuellt och kollektivt. Så vilken roll spelar minnen för vår identitet, för samhället och hur tar minnen plats i konsten?Medverkande är filosoferna Hans Ruin och Johan Redin och konstnären Lina Selander.Programledare Peter Sandberg

Hans Ruin, filosof, Ulla Manns, genusvetare och Peter Aronsson, historiker diskuterar kring ämnet historia och identitet. Vad är historia? Hur just vår tid på jorden gestaltas beror på händelser i det förflutna och på hur våra förfäder format den värld vi idag lever i. Men ska att skriva historia ses som en vetenskap eller som en kreativ, litterär aktivitet? Historia skapar vår identitet som individer och som nation. Men är ämnets syfte att skapa grund för identitet och stabilitet eller att ge en grund för kritik av befästa sanningar? Medverkande är Hans Ruin, filosof, Ulla Manns, genusvetare och Peter Aronsson, historiker. Programledare och producent Peter Sandberg.

Filosoferna Hans Ruin och Marcia Sá Cavalcante Schuback och arkeologen Johan Hegardt diskuterar tradition och kulturarv. När vi tänker på traditioner och kulturarv så tänker vi oftast på seder och bruk som tas över från tidigare generationer och på så sätt lever vidare i en kultur. Men ”tradition” är också ett mångtydigt begrepp, tradition är viktigt för den kulturella identiteten, men är också politiskt laddat. Vem äger traditionen, vem tolkar den, och hur ska den som står utanför kunna bli delaktig. Södertörns högskola bedriver ett projekt som handlar om tid, minne och representation och utifrån de tankarna ska vi i två program dels ta upp frågan om tradition och kulturarv, och dels frågan om historia och identitet. Veckans program handlar om tradition och kulturarv och gäster är filosoferna Hans Ruin och Marcia Sá Cavalcante Schuback och arkeologen Johan Hegardt. Programledare och producent Peter Sandberg.

Journalisterna Göran Rosenberg och Annika Ström-Melin och filosofen Hans Ruin diskuterar den våg av nationalism som nu drar genom Europa. Liksom nationalstaten är nationalism en historiskt ganska ny företeelse. Den tidiga nationalismen pekade framåt, mot frihet från imperier och förtryckare. Men efter två blodiga världskrig ansågs nationalismen  dödförklarad. Nu växer den på nytt i Europa. Varför? Och hur ser nationalismens filosofiska rötter ut? Gäster är journalisterna Göran Rosenberg och Annika Ström-Melin och filosofen Hans Ruin. Programledare Peter Sandberg. Producent Marie-Jeanette Löfgren. Tips på böcker: Nationalism av Sverker Sörlin Nationalismen av Elie Kedourie Nationalism av Ernest Gellner

Filosoferna Hans Ruin och Lena Halldenius och Stefan Jonsson, professor i etnicitet, diskuterar kring vad en revolution är för något. Filosofen Hanna Arendt Skriver i sin bok On Revolution att begreppet revolution var okänt före de två stora revolutionerna på 1700-talet, den amerikanska och den franska. Ingen av aktörerna hade den ringaste föraning om hur det nya dramat skulle utvecklas. Sedan dess har världen sett många revolutioner. Men vad är en revolution; hur början den, vilket förlopp har den och vad ska den leda till? I veckans program försöker vi svara på frågan om vad som är karakteristiskt för en revolution. Medverkande är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola och Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet och Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet. Programledare och producent Peter Sandberg.

Nu börjar en ny serie om revolutioner. I första programmet diskuterar filosoferna Hans Ruin och Lena Halldenius och Stefan Jonsson, professor i etnicitet, kring vad en revolution är för något. Filosofen Hanna Arendt Skriver i sin bok On Revolution att begreppet revolution var okänt före de två stora revolutionerna på 1700-talet, den amerikanska och den franska. Ingen av aktörerna hade den ringaste föraning om hur det nya dramat skulle utvecklas. Sedan dess har världen sett många revolutioner. Men vad är en revolution; hur början den, vilket förlopp har den och vad ska den leda till? I veckans program försöker vi svara på frågan om vad som är karakteristiskt för en revolution. Medverkande är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola och Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet och Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet. Programledare och producent Peter Sandberg.

Söndag 10 juni 17.00 i P1 (repris fredag 15 juni 21.03) Varför är vissa filosofiska texter så otillgängliga och snåriga medan andra kan vara förhållandevis lätta att ta till sig? Platon, Descartes och även Nietzsche kan åtminstone delvis upptäckas på egen hand medan Kant, Heidegger och Wittgenstein kräver stora ansträngningar eller lärarledd handledning. Men måste det vara så snårigt och måste varje filosof uppfinna en egen begreppsapparat för att fånga in sina tankar? Gäster är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Jonna Bornemark doktor i filosofi vid Södertörns högskola och Erik Jansson Boström, doktorand i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. Programledare och producent heter Peter Sandberg. Programmet är en repris från maj 2011

Om det filosofiska språket. Måste filosofiska texter vara så snåriga och fulla av krångliga begrepp? Gäster är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Jonna Bornemark doktor i filosofi vid Södertörns högskola och Erik Jansson Boström, doktorand i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. Programledare och producent Peter Sandberg.

Söndag 15 maj 17.03 i P1 (repris fredag 20 maj 21.03) Den tyska filosofen Martin Heideggers bok Varat och tiden räknas som ett av 1900-talets mest betydande verk. Boken kretsar kring varat - det som är - och författaren har skapat ett helt batteri av begrepp för att precisera och utveckla resonemangen. Varat och tiden har rykte om att vara en svårläst och svårtolkad bok, men i veckans program gör vi ett försök att reda ut några av begreppen. Gäster är Fredrik Svenaeus, professor vid Centrum för praktisk kunskap, Johan Eriksson doktor i filosofi och Anna-Karin Selberg, författare o doktorand i filosofi. Programledare och producent Peter Sandberg Lästips: Kommentar till Varat och tiden av Hans Ruin

Filosofiska rummet på kvinnodagen 8 mars handlar om filosofin och kvinnan och ställer bl.a frågan om varför det är så få kvinnor som studerar filosofi på hög nivå och hur filosofin sett på kvinnan genom historien. Medverkande är Hans Ruin, filosof, Jonna Bornemark och Ulrika Björk, doktorander i filosofi. Programledare och producent Peter Sandberg.

Denna vecka handlar Filosofiska rummet om varför så få kvinnor väljer att bli filosofer och om hur man betraktat den tänkande kvinnan i historien. Gäster Jonna Bornemark och Ulrika Björk, doktorander i filosofi och Hans Ruin, professor i filosofi. Producent och programledare Peter Sandberg.