Podcasts about platons

Kultūras rondo sākam jaunu sadaļu „Iepazīstam tekstus”. Saruna par mūsdienu kontekstu Timotija Snaidera darbā „Par tirāniju” un Platona darbā „Valsts”. Diskutē tulkotāja Ieva Lešinska, filozofs Artis Svece un vēsturnieks Mārtiņš Mintaurs. „Ja neviens no mums nav gatavs mirt par brīvību, tad mēs visi mirsim tirānijā.” Ar šādiem vārdiem savu grāmatu noslēdz vēsturnieks, domātājs publiskais intelektuālis Timotijs Snaiders. Viņa darbs „Par tirāniju: divdesmitā gadsimta divdesmit mācības” latviešu valodā iznāca 2017. gadā un joprojām skaudri sasaucas ne tikai ar tiem notikumiem, kas šobrīd risinās pasaules politiskajā arēnā, bet arī ar to, ko domājis un sarakstījis sengrieķu filozofs, matemātiķis un rakstnieks Platons. "Tas, no kā viņš brīdināja tolaik un kas varbūt tā gluži nepiepildījās Trampa pirmās prezidentūras laikā, tas šobrīd piepildās, godīgi sakot, diezgan tādā satraucošā veidā," vērtē Ieva Lešinska. "Un es domāju, ka viena no galvenajām lietām, kas notiek, ir... es atceros, ka tajā grāmatā viņš brīdina no diktatūras, tā teikt, apsteigšanu. Tu dari kaut ko, pirms tev tas ir jādara, tāpēc ka tu jau steidzies, ne gluži pakalpot, tomēr izdarīt tā, lai būtu pareizi un mierīgi. Un tas nu gan notiek, cik es varu spriest no Amerikas preses un arī pat no sociālajiem medijiem." "Šobrīd vēsture ir diezgan akadēmiska disciplīna. Bet kopš vēstures sākumiem tā vienmēr ir kalpojusi sabiedrībai, politiķiem kā tāda pieredzes krātuve, kuru tu izmanto, lai saprastu mūsdienas," norāda Artis Svece. "Es domāju, ka tas vēstures uzdevums nekur nav pazudis. Un tiešām akadēmiskajos pētījumos varbūt mazlietiņ kaut kur tas aizmirstas, bet es domāju, tieši tāpēc mums vēsture ir vajadzīga un Snaiders šajā ziņā dara to, ko jebkuram publiskajam intelektuālim vajadzētu darīt." Kas padara Snaideru aktuālu tieši Baltijā? "Tas pats, kas Snaideru un šo grāmatu "Par tirāniju" aktuālu vispār šodien politikā. Un mums - tāpēc, ka Snaiders, šķiet, labāk pazīst tieši Austrumeiropas situāciju," atzīst Mārtiņš Mintaurs. "(..) Patiešām, pārlasot šo grāmatu šīs dienas sarunas, man arī ir pavisam cita sajūta nekā tad, kad es to lasīju pirmo reizi, kad šī grāmata iznāca, un es to iegādājos. Tad likās, jā, protams, tā tāda trauksmes celšana un vajag brīdināt, bet 2017. - 2018. gadā man tas šķita mazāk aktuāli, nezinu, droši vien dažādu iemeslu dēļ, nekā tas  šķiet šodien. Jo šodien tā situācija tiešām ir, jāteic, ļoti tuvu tam, par ko Snaiders raksta, un to tiešām var izmantot kā rokasgrāmatu, lai saprastu tās situācijas, kādas veidojas patlaban, un to mehānismu, to loģiku, kāpēc mēs dzirdam prezidenta Trampa otrajā termiņā šādus tekstus, kāpēc ir šāda attieksme pret globālo ekonomisko sistēmu. Pilnīgi it kā neracionāla. Bet Snaiders jau par to raksta, jau citējot pašu Trampu, ka vislabākā situācija ir tad, kad mēs graujam kaut kādas esošas struktūras, un tad mēs parādīsim galarezultātā savu diženību, varenību vai ko nu mums kuro reizi vajadzēs parādīt. Un jāteic, ka tas, ko Snaiders šajā grāmatā nosaucis par fašisma atgriešanos vai fašisma politiskās prakses parādīšanos no jauna, tas tagad mūsu acu priekšā arī notiek šādā formātā." Artis Svece atzīst, ka Timotija Snaidera darbs ir ļoti laikmetīgs brīdinājums, "proti, mēs dzīvojam tieši tajā laikā, kad šī grāmata būtu laiku pa laikam jācaurskata". Ieva Lešinska mudina lasīt vēl arī citas grāmatas, tai skaitā citas Timotija Snaidera grāmatas, kuras arī ir tulkotas latviski. Piemēram, "Asinszeme", "Melnā zeme". "Tur ir divas lietas, kas mums šobrīd ir svarīgas un kas ir arī Snaidero grāmatas nodaļu nosaukumi - "Saglabāt mieru tad, kad notiek neiedomājamais" un "Nepakļauties priekšlaikus". Tāpēc tas ir svarīgs," bilst Mārtiņš Mintaurs.    

Är vår verklighet bara påhittad där våra uppfattningar och illusioner har en huvudroll? Vad menade egentligen filosofen Platon med sin grottliknelse? Vad är det vi människor har gått miste om?Wikipedia säger sitt om Platons grottliknelse. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Prof. Dr. Sigmund Bonk https://schnell-und-steiner.de/produkt/diotima-sophia-und-maria/ https://albertus-magnus-forum.de/

I denne episode af Velfærdsprofeten har vi inviteret Martin Storm Andersen – der er lektor ved Videreuddannelsen på Københavns Professionshøjskole og underviser på matematikvejlederuddannelsen – i studiet for at dele sine erfaringer og indsigter om undersøgende matematik. Undersøgende matematik handler om at lade eleverne opdage og udforske matematiske sammenhænge. Dette gør ikke kun undervisningen mere interessant og engagerende. Det hjælper også eleverne med at udvikle kritisk tænkning, kreative problemløsningsevner og en dybere forståelse af matematiske begreber, hvilket er afgørende for deres dannelse og livsduelighed. En af de store didaktiske fordele ved undersøgende matematik er, at det motiverer eleverne. Når eleverne selv får lov til at undersøge og finde sammenhænge, bliver de mere engagerede i undervisningen. Dette skaber en dynamisk læringsproces, hvor eleverne ikke blot lærer at løse opgaver, men også forstår de underliggende principper og anvendelser af matematik.  I udsendelsen kan du blandt meget andet høre, hvordan Martin bruger Platons hulelignelse til at beskrive, hvad matematik er. I hulelignelsen ser vi skyggebilleder af idealernes verden. Når vi arbejder med matematik, laver vi repræsentationer af virkeligheden gennem konkrete eksempler og metoder – fx retvinklede trekanter. Martin understreger, at undersøgende matematik giver eleverne mulighed for at udvikle de nødvendige kompetencer til at navigere i en kompleks verden. Og han foreslår, at man starter med åbne aktiviteter, hvor eleverne selv kan definere problemstillinger og metoder. Dette kan være en udfordring for både lærere og elever. Derfor er det vigtigt at skabe trygge rammer med plads til eksperimenter og fejl.Her er de væsentligste referencer, som Martin Storm-Andersen refererer til i interviewet:Blomhøj, M. (2021). Samspil mellem fagdidaktisk forskning og udvikling af matematikundervisning-belyst gennem erfaringer fra et udviklingsprojekt i undersøgende matematikundervisning. Sammenlignende fagdidaktik, (6), 29-50.Boaler, J. (2022). Mathematical mindsets: Unleashing students' potential through creative mathematics, inspiring messages and innovative teaching. John Wiley & Sons.Brousseau, G., Sarrazy, B., & Novotná, J. (2020). Didactic contract in mathematics education. Encyclopedia of mathematics education, 197-202.Systemisk Klassekammerathjælp sykl.kp.dk  Yackel, E., & Cobb, P. (1996). Sociomathematical norms, argumentation, and autonomy in mathematics. Journal for research in mathematics education, 27(4), 458-477.

Hur får man en flickvän? Hur ser Paradise hotel ut i Platons idévärld? Varför är punken död? Sebastian och Charlotte svarar på lyssnarnas frågor. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Många själar har gått vilse i jakten på sanningen om Palmemordet. Kulturredaktionens Olof Åkerlund reflekterar över teorier som alltid saknar minst en pusselbit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.1963 presenterade en trettiofemårig filosof vid namn Edmund Gettier ett par tankeexperiment som fick de akademiska korridorerna att skälva. Ett av dem löd ungefär så här: Personerna Mario och Luigi har båda sökt en tjänst som rörmokare. Mario har av skäl vi inte behöver gå in på mycket starka belägg för två saker:1) Det är inte han själv, utan Luigi, som kommer att få jobbetoch2) Luigi har tio mynt i sin ficka.Mario tror alltså, på goda grunder, att följande påstående är sant ”den som får jobbet har tio mynt i sin ficka”. Men så händer det, mot alla odds blir det ändå Mario som får tjänsten och även han råkar, utan att veta om det, ha exakt tio mynt i sin ficka. För den som är ovan vid den analytiska filosofins ibland lite krystade exempel är det kanske inte uppenbart varför Gettiers artikel väckte så starka reaktioner. Det beror på att den tycktes motbevisa en populär definition av begreppet kunskap som sann, grundad tro. Det var ju sant att personen som fick jobbet hade tio mynt i fickan. Mario trodde också att en person med tio mynt i fickan skulle få jobbet och han hade därtill en god grund, rent av bevis, för att så skulle ske. Ändå tar det emot att kalla hans sanna, grundade tro för kunskap. Den liknar mer en tillfällighet. Och filosofin tycktes, som så ofta, vara tillbaka på startpunkten: Trots 2400 år av grubblerier fanns det ännu ingen definition av något så grundläggande som kunskap att enas kring.Samma år som Gettiers artikel publicerades inträffade något som skulle påverka offentligheten betydligt mer än detta filosofiska dilemma: mordet på USA:s president John F Kennedy. Ett attentat som genererat undersökande och spekulativ litteratur av ett omfång som vida överstiger det om Gettierproblemet, bland annat en kritiserad rapport från 1979 där en undersökningskommitté i representanthuset menade att det troligen låg en konspiration bakom mordet. En åsikt som delas av en majoritet av USA:s invånare, medan minoriteten nöjer sig med den ensamme gärningsmannen Lee Harvey Oswald. I dessa poler gömmer sig två av människans djupa och motstridiga önskningar: Längtan efter mening och längtan efter avslut. En instabil ensamvarg utan klara motiv ger inte mening, diffusa sammansvärjningar utan bevisad koppling till brottsplatsen ger ingen känsla av avslut. Många själar har gått vilse i jakt på det ena eller andra.I konkurrens med dessa drivkrafter står vår längtan efter sanning och kunskap sig slätt, befarar jag. Det vi uppfattar som den bästa storyn vinner oftast. Det gäller för övrigt även inom filosofin, en disciplin som så gott som aldrig erbjuder avslut. Till exempel var Gettier var egentligen inte först med sitt dilemma. Det hade presenterats i olika varianter sedan medeltiden, men tajming och slagkraftighet gjorde att problemet sedan 1963 bär hans namn.Kanske var det längtan efter avslut som fick Stefan Löfven att 2016 offentligt torgföra sin med största sannolikhet felaktiga tro att den ensamme gärningsmannen Christer Pettersson var skyldig till mordet på Olof Palme. Storyn om det som kallats vår motsvarighet till Kennedymordet hade satt sig, det vore på många sätt besvärligt att hitta en ny.Inom kort kom dock en sådan. Och det var en i vissa avseenden så pass bra story att Löfven verkade beredd att ändra sig, lite grann åtminstone. Den handlade om Skandiamannen Stig Engström, som verkade ha trasslat in sig i vittnesutsagor som överdriver hans roll minuterna efter mordet. Det är väl åtminstone så de luttrade ser på saken, de som sett PKK-spår och Christer Pettersson-rättegångar komma och gå medan mer suspekta omständigheter och individer aldrig tycks ha blivit ordentligt utredda. Andra tycker att indicierna som förtjänstfullt togs fram i Lars Larssons och Thomas Petterssons böcker – och sedan adopterades av åklagaren – räcker för att tron på Stig Engström som gärningsman ska ha en grund.Sann, grundad tro. Definitionen av kunskap som Gettier problematiserade kan spåras tillbaka till Platon och särskilt hans dialog Theaitetos. Där det egentligen heter “Sann åsikt förenat med förklaring”. Men redan där inser huvudpersonen Sokrates att det inte riktigt håller. Kan man ha en riktigt pålitlig förklaring utan att förutsätta åtminstone någon gnutta kunskap? Och sanningen, kan vi lägga till, är inte det kriteriet nog så problematisk? I det svenska språket används sanning ofta som en ungefärlig synonym till ärlighet, motsatsen till lögn och förljugenhet, medan det i mer tekniska definitioner lätt blir en tårta ovanpå en annan: Att något är sant betyder att det liksom, tja, ligger till på det sättet. Platons ord för sanning – aletheia – har däremot mytiska proportioner. Det leder ner i underjorden till glömskans flod Lethe, men den lilla inledande bokstaven alfa gör ordet till en negation. Odoldhet eller icke-glömska skulle man kunna översätta det. Eller om man, likt filosofen Martin Heidegger, har en dragning till det omständliga: Oförborgadhet. För Platon är de sanningar som är värda att ta på riktigt allvar eviga och något våra odödliga själar en gång stått i förbindelse med. Våra kroppar, vår kultur och våra oprecisa sinnesförnimmelser bedrar oss däremot hela tiden, får oss att glömma det vi egentligen vet. Det gör det som vi vanligtvis kallar verkligheten till en dimmig plats fylld av glömska. Och vårt uppdrag: Att med stor möda återskapa det som glömts. Då blir sanningen inte något som slås fast med hjälp av opålitliga vittnesutsagor, utan något tidigare dolt som plötsligt visar sig och som mycket väl kan ha funnits framför våra ögon hela tiden. Lite som Stig Engström, som hela tiden fanns där: i tidningarna, på kvällsnyheterna – och på mordplatsen. Frågan är bara när och i vilken roll.Och det är väl så att sanningens betydelse är helt avhängig vad man frågar efter. Den polisiära och juridiska frågan om vem som höll i vapnet är kanske inte ointressant, men ändå bara en öppning för vidare frågor: Varför? Ensam eller i konspiration med någon?För även om det är intressant att som Gettier fundera över vad kunskap om ett faktum egentligen är, så är det ju hur allting hänger ihop vi verkligen vill veta. Vi, som törstar efter både mening och avslut.Så om vi någon gång får ett riktigt välgrundat svar på frågan om vem som mördade Olof Palme så kommer vi att ha en sanning men ingen kunskap. Eller kanske tvärtom: viss kunskap, men inte hela sanningen? Ja, vi kommer aldrig riktigt hela vägen fram tycks det – varken med sanningen eller med Palmemordet. Återstår alltså lögnen – och Palmeutredningen. För medan mordgåtan på många sätt står och stampar på samma plats den gjorde strax före halv tolv på kvällen den 28 februari 1986, så har envetna granskningar gjorda av personer som Stieg Larsson, Lars Borgnäs och Gunnar Wall satt ljuset på allt från misstag till lögner och nätverk inom polisen, högerextremismen, näringslivet och statens mer dolda sidor. Och så har det olösta mordet, som enligt vissa förändrade Sverige i grunden, blivit inte bara ett slukhål för vilsna själar utan också en skola för dem som likt Platons Sokrates är beredda att misstro de föregivna sanningarna och söka vidare under ytan. Lite icke-doldhet trots allt, i den bottenlösa glömskan.Olof Åkerlund, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturPlaton: Theaitetos ur Skrifter, band 4. Översättning Jan Stolpe. Atlantis, 2006.Gunnar Wall: Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet. Bokförlaget Kärret, 2020.Om Stig Engström:Lars Larsson: Nationens fiende – Om mordet på Olof Palme. Books on demand, 2016.Thomas Pettersson: Den osannolika mördaren – hela berättelsen om Skandiamannen. Offside press, 2021.Lars Olof Lampers: Palmemordet – tillbaka till Sveavägen. Storytel publsihing, 2021.

Christopher Garplinds bästa högtid är Valborg! Och kan nån vara hundvakt åt Ines? Hanna Hellquist håller vårlåtsquiz! Och Hanna vet om Platons sista tid i livet! Washingtonkorren Ginna Lindberg berättar om studentprotesterna i USA. Och du berättar om den värsta gästen du haft på fest! Eller om du har varit den gästen... Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.

Impuls von Krisha Kops in unserer Reihe "Tugenden. Inspiraton für eine tragfähige Ethik" Akademie3 Tugendethik in den indischen Philosophien - von Dharma bis Gandhi Gibt es eine Philosophie der Tugenden auch jenseits des antiken Griechenlands? Auf diese Frage folgen meistens Vergleiche mit der chinesischen Philosophie, doch auch in der indischen gibt es ähnliche Ansätze. Wir fragen uns, welche dies sein könnten und sprechen dabei unter anderem über Dharma und Gandhi als Tugendethiker. Buchempfehlung: Das ewige Rauschen - Krishas Debütroman Das Papageienbuch - mit einem Vorwort von Krisha Ökonomie neu denken - mit einem Essay von Krisha Philosophiereise mit Krisha Kops: Von Yoga bis Vedanta – Einführung in die indischen Philosophien - ZEIT REISEN #Akademie3 #werte #tugenden #ethik #lebenskunst #indischephilosophie #karma #yoga

Bernstein schreibt seine Serenade 1954 nach der Lektüre von Platons "Symposion". Auf einer Dinner-Party im alten Athen werden Reden zum Thema Erotik gehalten. Das Werk mit seinem sinnlichen Streicherklang gilt als musikalisches Selbstporträt des Komponisten. Von Michael Lohse.

I denne time kan du høre om kærlighed, diskussionens kunst og Platons symposion, samt om at lade ilden brænde igen. Denne times podcasts er Episk Selskab, og Mortens Motivation Podcast Vært: Kasper Svinth.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Är vår verklighet bara påhittad där våra uppfattningar och illusioner har en huvudroll? Vad menade egentligen filosofen Platon med sin grottliknelse? Vad är det vi människor har gått miste om?Wikipedia säger sitt om Platons grottliknelse. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berättelsen om Atlantis är en av vår tids största gåtor. I jakten på det förlorade riket dyker vi ner i Platons beskrivningar och försöker hitta ledtrådar. Har sanningen svepts bort från kartan, ner i havets djup? På med hörlurarna och följ med på en resa efter svar på gåtan kring Atlantis! Glöm inte att prenumerera för att inte missa kommande äventyr i del 2: Spåren av en förlorad civilisation.Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/      Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/      Instagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/       Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharing     Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aristoteles war zwar Schüler Platons, aber wir zählen ihn nicht zu den Platonikern. Stattdessen hat er seine eigene Tradition begründet. Ausschlaggebend dafür ist seine Abkehr von der Ideenlehre. In dieser Folge lege ich die drei größten Kritikpunkte von Aristoteles an der Ideenlehre dar: Das Argument vom Dritten Menschen, dass Platon nicht erklären kann, wie die Ideen auf die Einzeldinge einwirken und das Problem der verschachtelten Ideen. Wollt ihr mich unterstützen? Dann gebt mir doch einen Kaffee aus! :) https://www.buymeacoffee.com/privatsprache ====== abonniert meinen Podcast! :) ======= Webseite: https://privatsprache.de/ Mastodon: https://mastodon.social/@privatsprache Instagram: https://www.instagram.com/privatsprache TikTok: https://www.tiktok.com/@privatsprache Philosophie-Videos: Platons Ideenlehre: https://www.youtube.com/watch?v=oNramSm3470&list=PL1L_CFjFbZ9b8Kcv03zL0xVAb7rKNKuiF Platon – Wissen ist Wahrnehmung: https://youtu.be/VMET8wRsWVw?si=7tsiFbzC0-lFScgj Platon – Die Anamnesis-Lehre: https://youtu.be/RMFs2ZpEuT8?si=S84-vonFufZ9usBH Die erste Analytik: https://www.youtube.com/watch?v=WsntSjBvjd4 Alle Philosophie-Folgen: https://www.youtube.com/watch?v=MhvEH9NjuPs&list=PL1L_CFjFbZ9aRfcEW6avxSgvxr9Q2jBrH Wie das mit der Philosophie angefangen hat: https://www.youtube.com/watch?v=MhvEH9NjuPs&t Zur weiteren Recherche über Aristoteles: • Aristoteles – Die Kategorien: https://amzn.to/3s8DOq7 * • Aristoteles – De Interpretatione: https://amzn.to/3BxpITd * • Aristoteles – Erste Analytik: https://amzn.to/3If4v4r * • Bertrand Russell – Die Philosophie des Abendlandes: https://amzn.to/2RLeYPf * • Christof Rapp – Aristoteles: https://amzn.to/3oIuHLc * • Otfried Höffe – Aristoteles: Die Hauptwerke: https://amzn.to/3bQHK86 * • Eduard Zeller – Die Philosophie der Griechen: Zweiter Teil: Sokrates, Plato, Aristoteles: https://amzn.to/3wItdDB * • Herman Siebeck – Aristoteles: https://amzn.to/3U8E995 * • Gottfried Martin – Einleitung in die allgemeine Metaphysik: https://amzn.to/45KIXIi * • Wolfgang Detel – Grundkurs Philosophie Band 2. Metaphysik und Naturphilosophie https://amzn.to/42z0EYy * *Das ist ein Affiliate-Link: Wenn ihr das Buch kauft, bekomme ich eine winzige Provision und freue mich.

In Platons Ideal-Staat sollen die Philosophinnen und Philosophen herrschen. Warum das so ist, habe ich in der letzten Episode erklärt. Heute geht es darum, wie das konkret funktionieren soll: Wie stellen wir sicher, dass diese Leute auch wirklich im Interesse der Bevölkerung handeln? Damit dieser Staat funktioniert, muss er bis in die Gedanken der Bürger hinein regieren. Dem Philosophen Karl Popper kam diese Idee im 20. Jahrhundert verdächtig bekannt vor und er hat sie als „Totalitarismus“ kritisiert. Diese Kritik breite ich in der heutigen Episode aus und ziehe ein abschließendes Fazit zum Staatsmodell in Platons Politeia. Literatur Platon, Der Staat Karl Popper, Die offene Gesellschaft und ihre Feinde

Platons Dialog Politeia („Der Staat“) stellt die Frage, wann das Leben gelingt und entwirft dazu eine große angelegte Analogie zwischen der Ordnung im einzelnen Menschen und der Ordnung im Staat. Die drei „Seelenteile“, aus denen der Mensch besteht, entsprechen drei Arten von Menschen im Staat. In dieser Episode zeichne ich die großen Linien von Platons Gedankengang nach. Die konkretere Ausgestaltung seines Staatsmodells (und die Kritik daran) folgt in der nächsten Episode. Literatur: Platon, Der Staat

Barbie går ut ur Platons grotta. Arga snickaren är bara representant för folket. Det samt den vidriga genren satir, suicidala/tjejiga tankar och det njutningsfulla i att få vara lite död avhandlas i säsongspremiären av Sveriges bästa kulturpodd.

Historierna om Minotauros och labyrinten, om Herakles tolv stordåd, om Kirke och Medea har vi hört när vi var unga och de har satt outplånliga spår i vårt medvetande. Den grekiska mytologin har inspirerat folk i tre millennier, om inte mer, och en hel del ingår fortfarande i allmänbildningen. Det görs Disneyfilmer om dem, det skrivs nya romaner om dem och de står sig fortfarande starka i barnboksfloran.Men hur uppstod myterna? Går de tillbaka på verkliga personer och verkliga händelser? Kan vi tolka Minotaurosberättelsen som en spegling av hur det minoiska Kretas härskare låg i konflikt med de helladiska städerna i södra Grekland? Var Herakles en verklig person eller en sagofigur från sten- eller bronsålder? Har Atlantis existerat, eller är Platons redogörelse för den sjunkna kontinenten endast att betrakta som en moraliserande skröna? Har kung Midas och kung Krösus – de två rikaste monarkerna i de antika grekernas minnesbank – överhuvudtaget existerat? Och hur skall vi förklara den märkliga europeiska fauna som vi möter i myterna? Fanns det verkligen lejon och elefanter i Medelhavsvärlden under antiken?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om grekiska myter och sagor.Bild: Theseus och Minotauros. Sida A från en attisk amfora med svart figur, ca. 540 f.Kr. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Existerar vi i en virtuell verklighet? Kan vi överhuvudtaget tänka fritt? Varför talar vi och tänker om politik som vi gör idag? Frågor som väcks i böckerna gästerna i Filosofiska rummets säsongsavslutning valt. Författaren och skribenten Lena Andersson har valt Natural Right and History av filosofen Leo Strauss. Boken sammanfattar Leo Strauss intellektuella livsprojekt. Strauss gick emot tanken att människan ständigt utvecklas som politisk varelse. Han menar att vi med fördel kan använda oss av Platons och Aristoteles kunskap om samhället och moralen. Lena Andersson tycker att Leo Strauss väcker viktiga frågor om hur vi talar och tänker om politik i vår tid, varför vi är så fixerade vid det politiska spelet, samt orsakerna till att människorna lever tillsammans som samhällsmedborgare.Filosofen Karim Jebari har valt Virtuella världar – filosofiska problem av David J Chalmers. Chalmers utgår från modern teknik som VR och AI för att göra en exposé av de klassiska filosofiska frågorna. Karim Jebri har valt boken för att den både rolig och full av tankeexperiment. Vad är verkligheten? Existerar vi i en virtuell värld? Kan det finnas medvetande i en digital värld?Cecilia Sjöholm, professor i estetik har valt Theodor W Adornos Minima Moralia. Boken är skriven i kölvattnet efter exilen undan nazismen och dess undertitel är: "reflektioner från det skadade livet." Den är skriven i fragment som handlar om hur vi i våra moderna liv påverkas av kapitalismen, hur vi i vår kultur har blivit alienerade i förhållande till naturen, och hur vi i grunden är ofria. Vad innebär det att tänka fritt? Adorno kritiserar tanken att filosofin alltid ska hålla på med sådant som anses vara nyttigt för samhället, istället bör den uppmärksamma fenomen som på nya sätt säger något om våra liv, som konsten, vilket Cecilia Sjöholm håller med om.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

I dagens episode dykker vi ned i de mange hemmeligholdte og skjulte forhold på Hogwarts, der langt om længe ser dagens lys, og derfor læser vi kapitlet under temaet “afsløring”. Vi diskuterer professor McGonagalls store afsløring: At mandrakerne (endelig!) er klar til den eliksir, der skal vække de forstenede. Vi går i dybden med reaktionerne på denne nyhed, for det er nemlig en afsløring, der for alvor sætter gang i begivenhederne: Hulkende Hulda får en helt central rolle i fortællingen, den forstenede Hermione afslører, at monstret er en basilisk, Ginny bliver kidnappet og ført til Hemmelighedernes Kammer, og da Harry og Ron kaster sig hovedkulds ud i (endnu) en redningsaktion, indgår de tilmed i en højst besynderlig alliance med Glitterik, der ellers netop har afsløret sig selv som alletiders fupmager. Vi kommer bl.a. omkring følgende spørgsmål:På hvilke måder kan Dobby og Ginny sammenlignes?Hvorfor har Ron STADIG ikke fået en ny tryllestav?Hvordan kan beskrivelsen af Hemmelighedernes Kammer kobles til filosoffen Platons berømte Hulelignelse?Lyt med, når vi afslører empatiske hjerter, svigefulde skolekammerater, monstre, kyniske lærere, og ja, hele indgangen til Hemmelighedernes Kammer og mysteriets kerne!

Är vår verklighet bara påhittad där våra uppfattningar och illusioner har en huvudroll? Vad menade egentligen filosofen Platon med sin grottliknelse? Vad är det vi människor har gått miste om?Wikipedia säger sitt om Platons grottliknelse. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stāsta filosofs un filosofijas žurnāla "Tvērums" galvenais redaktors Toms Babincevs Atgriežos pie Platona dialoga Sofists. Iepriekšējā sērijā jau ieskicēju priekšnosacījumus, kā var domāt galējā pakāpē vispārīgos jēdzienus esamība, kustība, stāja. Laika ierobežojuma dēļ gan palika neizeikts, ka Sofists no šodienas skatpunkta ir stipri interesants arī tādēļ, ka Platons liek sarunas dalībniekiem pievērsties esamībai, vispirms konstatējot vairākas neskaidrības attiecībā uz maldiem, kļūdainību un meliem. Dialogā izskan jautājums, kādos vārdos būtu jāizsakās, lai pasacītu, ka ir kaut kas tāds kā nepatiesi izteikumi, reizē nenokļūstot verbālā konfliktā (Soph. 236e). Citiem vārdiem, ja saku, ka kāds dezinformācijas veterāns izplata viltus ziņas, tad esmu apgalvojis, ka viņa izteikumi ir nepatiesi – tie runā par ko tādu, kā nav, tie izsaka neesošo. Taču konkrētais  dezinformators varētu man iebilst (un to konstatē arī sarunas dalībnieki), ka kaut kas nav īsti kārībā ar šiem maniem apgalvojumiem – proti, esmu par neesošo runājis tā, kā runā par esošo.  Šis secinājums sākas ar pārdomām par to, uz ko ir attiecināms apzīmējums ''tas, kā nav''? (Soph. 237c) Ja izsakām, piemēram, apzīmējumu “kaut kas”, tad šie vārdi vienmēr ir attiecināmi uz kādu priekšmetu – apzīmējums “kaut kas” vienmēr paredz esamību. Paši par sevi (bez atbilstības kādam priekšmetam) šie vārdi vienkārši nav saprotami. (Soph. 237d) Tātad frāzi “tas, kā nav” nedrīkst attiecināt uz kaut ko, uz kādu priekšmetu, jo tādā gadījumā neesošajam tiktu piekabināta esamība, un šādi pat tiktu izteikts, ka neesošais pastāv. Taču mulsums ir vēl dziļāks. Vietniekvārdu ''tas'' attiecina uz ko vienu, bet vietniekvārds “tie” uzrāda daudzskaitli, līdz ar to pati izteiksme ''tas, kā nav'' ir gaužām problemātiska, ciktāl tā piedēvē skaitli kam tādam, ko skaitliskā izteiksmē nav iespējams domāt. (Soph. 238c) Uz to, kā nav, nevar arī neko attiecināt, citādi tas vairs nebūtu nekas — tādēļ, iespējams, labākā taktika ir paklusēt (Soph. 237E). Pasakot jebko par neesošo, tam tiek piedomāta esamība (Soph. 239B). Platonam, starp citu, ir brīnišķīgi asprātīgs risinājums, kā varētu mēģināt labāk domāt par neesošo, taču ļaušu jums ar to iepazīties pašiem. Vienīgi, lai nepaliktu spēcīgā aporijā, pašlaik tikai norādīšu uz filosofa Rūdolfa Karnapa daudz un pamatoti kritizēto, taču samērā vienkāršo risinājumu.  Karnapa uzstādījums ir tāds, ka vārdus nevajadzētu patvaļīgi izmantot — to pielietojums teikumā ir stingri nosacīts. Proti, pat ja izteikumā parādās vārdi, kas ir nozīmīgi, tie var tikt izmantoti nejēdzīgi, piemēram, kā bezjēdzīgajā teikumā ''Cēzars ir un'' – te konjunkcija jeb saiklis “un” nekorekti tiek izmantots kā īpašības vārds. Līdzīgi ir ar neesošo. Pēc Karnapa domām, vārdi “neesošais” vai “Nekas” patiesībā ir loģiskais operators “nav”, kas korektos apstākļos funkcionē, lai noliegtu kādu faktu (piemēram, “Tomam nav autovadītāja tiesību”). Tomēr minētajos piemēros, kur tiek jautāts par frāzi “tas, kā nav” vai par neesošo, operators “nav” tiek nekorekti izmantots kā lietvārds jeb tas ir iemānīts sintaktiskajā pozīcijā, kurai tas neatbilst. Piemēram, aplūkosim šādu teikumu: “Neesošais jeb Nekas ir pastāvošs, ciktāl esamība ir atšķirīga no kustības un stājas.” Šajā teikumā operators “nav” ticis pārvietots uz lietvārda pozīciju, pārtopot par “Neesošo” jeb par “Neko”. Ir noticis loģiskās sintakses nobrukums. Tādēļ vienīgais, ko var iesākt, ir vai nu patiešām klusēt, vai nu norādīt, ka šāda veida izteiksmes konstituē bezjēdzīgu valodas lietojumu. Noslēgumā var gan jautāt Karnapam, vai viņš pats konsekventi ir izmantojis loģisko operatoru “nav” tā korektajā pozīcijā teikumā? Vai arī teorētiska skaidrojuma nolūkā arī Karnaps ir pieļāvis to pašu kļūdu, kuru pārmet citiem? Vai vispār ir iespējams izteikt nosacījumus, kā operators “nav” būtu lietojams teikumā, ja postulē, ka to nedrīkst izmantot kā lietvārdu? Šie jautājumi drīzāk ir retoriski, un metafizisks apgalvojums paģēr metafizisku noliegumu, un dažreiz, noliedzot metafiziskus apgalvojumus, mēdz noliegt jebkādas teorētiskas domāšanas iespējamību. 

Stāsta filosofs un filosofijas žurnāla "Tvērums" galvenais redaktors Toms Babincevs Šajā stāstījumā paspēšu tikai veikt dažus priekšdarbus, kas ļaus pietuvoties Platona dialogā "Sofists" rodamajiem apsvērumiem par esamību kā vispārīgāko jēdzienu, kā šo pieeju nodēvē filosofs Martins Heidegers savā magnum opus "Esamība un laiks". Un, ja var ticēt Heidegeram, Platona risinājums ir teju neatgriezeniski sabojājis Rietumu pasaules domāšanas iespējas. Tātad par to vērts runāt, jo pirmais solis ir problēmas apzināšanās.  Dialogā sarunas dalībnieki visai ātri nonāk pie vispārīgāko jēdzienu kamola – kustības, stājas, esamības, tāpatības un atšķirības (Soph. 250a un 254d – e) –, daļu no tiem pieņemot kā pašsaprotamus un vairāk koncentrējoties uz attiecībām, kas ir spēkā starp tiem. Ieskicēšu, kā iespējams interpretēt kustību, stāju un esamību, raugoties arī uz citos Platona dialogos formulētajām idejām.  Domas gaitu var rekonstruēt, konsekventi veicot jēdzienisku sadalīšanu, salīdzināšanu un pakāpenisku abstrakciju. Piemēram, jau pamatizglītības iestādēs, mācoties bioloģiju, sastopamies ar šādu jēdzienisku dalījumu: Brūnais lācis un polārlācis – dažādās lāču sugas pieder lāču ģintij. "Lāču ģints", protams, ir plašāks un vispārīgāks jēdziens nekā "Brūnais lācis" – Lāču ģints ietver gan Āzijas melnos lāčus, gan polārlāčus, izsakot visām lāču sugām kopīgās īpašības. Ejot soli tālāk, varam salīdzināt lāčus un kaķus. Lācis nav kaķis un kaķis nav lācis, bet gan kaķis, gan lācis ir dzīvnieki. Tātad mums ir vēl plašāks jēdziens "dzīvnieks". Filosofs Hjūberts Dreifus, demonstrējot, kā iespējams nonākt pie esamības kā vispārīgākā jēdziena, sniedz līdzīgu piemēru. Ja aplūko ozolus, kļavas un priedes, var nonākt pie abstraktas vienojošās īpašības kocīgums (treeness). Izsakoties mazāk monstrozi, dažādie koku veidi apkopojami zem jēdziena, nu, vienkārši ''koks''. Un, aplūkojot ''kokus un krūmus, un puķes, mēs varam abstrahēt audzīgumu (plantness)''. Koki, krūmi un puķes pakārtojami jēdzienam "augs". Toties salīdzinot jēdzienus "dzīvnieks" un "augs", ir iespējams abstrahēt vēl plašāku jēdzienu "dzīva būtne", kas aptver tos abus. Augs nav dzīvnieks un dzīvnieks nav augs, taču gan augi, gan dzīvnieki ir dzīvas būtnes. Savukārt, ja papildus apsveram vēl iežus, metālus, u.tml., varam iegūt līdzvērtīgi vispārīgu jēdzienu "nedzīvā daba". Meklējot kopīgo nedzīvajai dabai un dzīvajām būtnēm, var konstatēt, ka dzīvas būtnes mirst, un, pat ja nedzīvā daba rada iespaidu par nemainīgumu, šā vai tā klintis grūst un akmeņi dilst. Jebkurš priekšmets pasaulē ir pakļauts zināmām izmaiņām.  Šajā pavediena punktā, esam nonākuši atpakaļ pie Platona. Viņš sajūtās doto, redzamo pasauli skaidro kā nemitīgi kustīgu, kā vienmēr topošu. (Citiem vārdiem, teju galējas abstrakcijas pakāpē jēdziens "kustība" pauž to īpašību, kas ir kopīga gan dzīvām būtnēm, gan nedzīvajai dabai.) Un kustību Platons salīdzina ar vienlīdz vispārīgu jēdzienu – stāju. Proti, visas kustīgās lietas pasaulē – nedzīvā daba un dzīvās būtnes – ir kustīgas saskaņā ar nemainīgiem, pasauli nosakošiem likumiem, sauksim tos tā. Platona filosofijas kontekstā tās mēdz dēvēt par Idejām (grieķu – eidos, angļu – Form), taču atļaušos ideju mazliet trivializēt. Piemēram, aplūkosim gravitācijas likumu, iztēlojoties klints nogruvumu Alpos un klints nogruvumu Everestā. Vizuāli tās ir dramatiski atšķirīgas norises, taču abi nogruvumi noris saskaņā ar gravitācijas likumu. Pats gravitācijas likums kā tukša formula, kas jāaizpilda ar konkrētiem skaitļiem, ir nemainīgs neatkarīgi no tā, cik liela akmens masa krīt un kur tā piezemējas. Jebkurš akmens, neatkarīgi no tā, uz kuras planētas tas atrastos, darbojas saskaņā ar gravitācijas likumu, arī ja brīvās krišanas paātrinājums, formulu aizpildot, var būt atšķirīgs. Tas ir likums, kas nosaka to, kā priekšmetiem pasaulē ir iespējams kustēties. Šie nebūt nav vārdi, kādos domu formulē Platons, bet būtiskākais ir nonākt pie atziņas, ka līdzās visai kustīgajai, topošajai pasaulei varam domāt nemainīgus likumus, saskaņā ar kuriem pasaule ir kustīga. Šādi esam nonākuši pie divām teju galējā pakāpē vispārīgām kategorijām: kustības un stājas. Sarunas dalībnieki dialogā "Sofists" iet vēl vienu soli tālāk, un postulē pašu, pašu vispārīgāko jēdzienu – esamību, kas iekļauj gan visu kustīgo, gan visu nemainīgo. Kustība nav stāja, un stāja nav kustība, bet tās abas ir esošas (Soph. 250b). Un, būdams jēdziens, kas ietver visu, kas vien ir sajūtams un domājams, – jēdziens "esamība" ir pilnībā tukšs. 

Hjælp til elevernes læsning

Har kroppen blitt et av vår tids fremste identitetsprosjekter?I denne sommerreprisen møter vi Ove Olsen Sæle, forfatter og dosent i idrett ved Høgskulen på Vestlandet. Det handler om kropp som sosiokulturelt fenomen, sett fra et historisk perspektiv og fra et samtidsperspektiv. Med utgangspunkt i den greske myten om Narcissus og Platons hulelignelse, diskuterer forfatteren hvorvidt vi lever i en sekulær tid hvor kropp er blitt en av vår tids fremste identitetsprosjekter. Fagbokpodden er laget i samarbeid med Nettavisen. Programleder er Anders Høglund. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hvor mange former finnes det i universet? - Et mangfoldig portrett av en hippie fra Texas. Årets vinner av Abelprisen, topologen Dennis Sullivan, er en romforsker til beinet. Vi møter ham på hjemmebane i Stony Brooks og prøver å komme til bunns i hva den legendariske Grigori Perelmann egentlig klarte å finne ut av. Underveis er vi innom Platons atommodell og Eulers forbløffende innsikt. Hør episoden i appen NRK Radio

Prof. Dr. Harald Seubert ist Professor und Fachbereichsleiter für Philosophie und Religionswissenschaft an der Staatsunabhängigen Theologischen Hochschule Basel, nebenamtlicher Dozent für Politische Philosophie an der Hochschule für Politik München und seit 2016 Vorsitzender der Martin-Heidegger-Gesellschaft. In diesem Gespräch mit Prof. Dr. Seubert tauchen wir in die Denkwelt Platons ein und erfahren:

Avsnitt 30, vintrender. Vi följer dem slaviskt eller så är skriker vi "counter-culture!" och gör tvärtom. Oavsett hur det är så påverkar de våra liv. Far och Son går igenom vintrender, framförallt de stora, långa och internationella – men också lite snabbare och mer närliggande diton. För har vi egentligen egna åsikter – eller äro vi blott stenåldersmänniskor trånande efter skuggspelen i Platons grotta? Ja, det löser vi ju inte riktigt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här avsnittet handlar om en av filosofi- och litteraturhistoriens verkliga klassiker: Platons ”Staten”. Ett verk som, visar det sig, säger en hel del om vårt samtida samtalsklimat, om woke- och cancelkulturen. Vi kommer särskilt att dyka ner i och utforska Platons allra mest berömda bild, den av grottan och de skuggbilder på grottans vägg som vi människor misstar för den sanna verkligheten. Gäst i avsnittet är författaren och skribenten Lena Andersson. Lena är aktuell med boken ”Resten av verkligheten”, en samling med krönikor skrivna mellan 2018-2021.

Stāsta filosofs Toms Babincevs Filosofija no citām cilvēciskās darbošanās sfērām atšķiras ar to, ka ir nemitīgā sevis pašas iztaujāšanas stāvoklī. It sevišķi 20. un 21. gadsimta zinātnisko atklājumu, tehnoloģiskās attīstības un politisko norišu kontekstā ir visnotaļ daudz spriests par to, kas ir filosofija, kādēļ un kā ar to nodarboties? Un vispār no kurienes kādam radusies vēlme nodarboties ar kaut ko tik dīvainu kā filosofija? Izsakoties Hannas Ārentes garā, ar ko tādu, kas, raugoties no malas, izskatās pēc nelietderīgas un visu lietderīgo problematizējošas nocietināšanās sevī? Visiem zināms, ka, pēc Aristoteļa domām, filosofija rodas izbrīnā. Taču ar to vēl nekas daudz nav pateikts, domu derētu attīstīt. Samērā interesantu un negaidītu priekšstatu var gūt, apsverot dažus motīvus Platona dialogos “Īons” un “Faidrs”. Der gan uzreiz piebilst, ka abi dialogi neveido nekādu saskanīgu idejisku ainu, drīzāk gan šajā stāstījumā, atsperoties no Platona, reflektēšu par laimīgiem saprāta nobrukumiem, kuriem, šķiet, jāpateicas gan par mīlestību, gan par kultūras vēsturi kā tādu. “Īonā” Platons liek Sokratam koncentrēties uz zināšanas un iedvesmas nošķīrumu. Zināšana uzliek milzīgas saistības – zinošs nav tāds, kas zina tikai ko vienu, bet gan tāds, kurš zina veselumu. Piemēram, īsteni zinošs mūzikas lietpratējs ne tikai prot izpildīt kādu vienu vai dažus skaņdarbus, bet gan ir spējīgs atpazīt un kontekstualizēt skaņdarbu veidojošās atsevišķās notis kā konkrētu akordu un skaņkārtu sastāvdaļas, kā arī, apzinoties skaņdarba  sistemātisko ietvaru, ir reflektēti spējīgs no šīm notīm darināt jaunus skaņdarbus vai improvizēt. Zinošajam savas zināšanas objekts ir caurredzams, pārskatāms, atpazīstams neatkarīgi no situācijas un konteksta, kādā tas ir dots. Zināšana paredz spēju atpazīt citus, saistītus piekšmetus (nots, akords, skaņkārta, intervāls – tie veido kopainu). Iedvesma ir kas principiāli atšķirīgs. Iedvesmā var izgaismoties atsevišķais, bet nekad veselais – tad tā pārtaptu par un būtu neatšķirama no zināšanas. Ja zināšana ir konkrēta spēja, tad iedvesma ir neatkarīga no paša, no spējīgā subjekta. Ja zinošais izzina un domā, tad iedvesmoto iedvesma piemeklē, pārņem. Tā ir kā lapsenes dzēliens – dzelonis iedurās pirkstā un nelaimīgajam vairs savs ķermenis visā tā kopumā nav interesants, ir jāremdina sāpes nelaimīgi uzpampušajā pirkstā. Argumenta secinājumu var izdomāt, bet, ja esi iedvesmots, tad tas tevi piemeklē. Subjekts ir zināmā mērā pasīvs attiecībā pret iedvesmas patvaļu un visvaru. Iedvesma subjektu pārņem. Ja zināšana ir sajēga, tad iedvesmā cilvēks pie sajēgas nav. Iedvesmas mirklī cilvēks nav savā prātā. Un tas nemaz nav tik mistiski – piemēram, arī emocijas nav vispirms izdomātas un pēc tam izjustas. Tās ir pēc būtības ārpus prāta. Par tām, protams, var domāt un domas var izrasīt skumjas, bet pašas skumjas nav stingrā nozīmē izdomātas. Zināšana noris prātā un ir prāta vadīta, iedvesma ir ārpus tā. Dialogā “Faidrs” Platona Sokrats, starp citiem jautājumiem, pievēršas arī ārprātam. Par to iespējams runāt divās nozīmēs: kā par slimību un kā par dievišku novirzi no ierastā. Starp dievišķajiem ārprātiem ierindojama dzejnieka iedvesma, pareģa iedvesma, mistēriju priestera iedvesma un, protams, mīlestība. (Starp citu, saka Platons, mīlestība ir vislabākā no ārprātiem). Citējot Platona Sokratu: “... patiesībā vislielākie labumi mums tiek caur ārprātu – tiesa, kad tā ir dievu dāvana.” Ja ārprātu var izprst arī šādā – iedvesmas nozīmē, tad var pamatoti jautāt Platonam, cik gan ļoti filosofija ir no tā attāla? Pati filosofēšana ir jēdzieniskas domāšanas norise, kas tiecas uz zināšanām. Tomēr tā ir noškirama no motivācijas, it sevišķi sākotnējās motivācijas nodoties filosofijai. Un tā nerodas izbrīnā vien. Var izbrīnīties, piesēst, atvilkt elpu un no izbrīna atiet. Turpretī, konstatē Karls Jasperss, filosofiska domāšana un izvaicāšana ir bijusi noturīga gadu tūkstošu gaitā, un filosofijas galu galā nerimstošais dzīvīgums šodienas pasaulē vedina domāt par labu tam, ka cilvēkam ir kāda neapmierināma filosofiska vajadzība. Varbūt dziņa. Domāšana patērē daudz enerģijas un, Ārente pareizi uzsver, ka tā reti kad sniedz kādu stingrā nozīmē lietderīgu rezultātu – tai tas nav nemaz jādara. Un tomēr filosofiski jautājumi aizvien ir aktuāli, pat ja filosofēt neviens nespiež, bez tās pat it kā naktī varētu labāk gulēt. Bez filosofijas varētu iztikt, bet gadu tūkstošu gaitā cilvēki nododas arī filosofijai, nevis tikai uzņēmējdarbībai. Filosofija nerodas izbrīnā vien. Filosofija rodas izbrīnā un ugunīgā iedvesmā. Filosofija rodas izbrīnam piemeklējot dievišķi apdāvinātu ārprātīgo.

Zu Beginn seines Vortrags "Schöne Neue Welt – Technokratie und Transhumanismus im 21. Jahrhundert" bei der Zukunftskonferenz 2021 in Wien erinnert der deutsche Philosoph & unabhängige Medienmacher Gunnar Kaiser an Edward Snowden, der bereits lange vor der Coronakrise folgendes gesagt hatte: „Die Privatsphäre abzuschaffen mit der Begründung, ich habe nichts zu verbergen, wäre so, wie wenn man die Meinungsfreiheit abschaffen würde, weil man nichts zu sagen hat.“   Das Erschreckende für Gunnar Kaiser ist, festzustellen, dass überraschend viele Menschen mit beiden Fällen der Einschränkung - also sowohl mit der massiven Einschränkung der Privatsphäre als auch der Meinungsfreiheit - kein Problem haben. Der bekannte Videojournalist erklärt, dass es sich der Mainstream eigentlich sparen hätte können, die ganzen kritischen Stimmen zu den Coronamaßnahmen öffentlich zu diffamieren, da scheinbar niemand daran interessiert ist, das geltende Narrativ zu hinterfragen. Nach Aristoteles beginnt die Philosophie mit dem Staunen. Dieses Staunen erfasste auch ihn selbst, wenn er sich die Entwicklungen der letzten zwei Jahre ansieht, für die er zwei Erklärungen gefunden hat: die einen sagen, der Neoliberalismus hat endgültig „die Macht übernommen“; die anderen sehen eine kommunistische Agenda am Werk, die die gesamte Welt gleichschalten will. Für Kaiser sind beide Erklärungsmodelle zu vereinfachend: es steckt eine Ideologie dahinter, der es relativ egal ist, ob man vom Kapitalismus oder vom Kommunismus spricht.   Diese technokratische Ideologie hat weder Fahne, noch Partei, noch Führer und kann sich mit beiden genannten -Ismen erfolgreich arrangieren. Vertreter dieser Denkschule behaupten, dass Corona gezeigt habe, dass nur die Technokratie unsere Probleme lösen kann – denn alle Staaten (v.a. in Asien), die technokratisch vorgegangen sind, haben die Krise erfolgreich bewältigt. Um sich argumentativ abzusichern, beruft man sich auf wissenschaftliche Erkenntnisse, die der Technokrat seinen Entscheidungen zugrunde legt. Damit umgeht man auch die in einer Demokratie normalerweise notwendigen Diskussionen – denn wenn die Wissenschaft den Standard vorgibt, braucht es keine Diskussion innerhalb der Gesellschaft mehr. Und so erreicht man auch einen großen Effizienzgewinn.   Die Idee der Technokratie hat einen langen philosophischen Vorlauf: das Philosophenkönigtum Platons ist dahingehend als Vorläufermodell zu sehen, da der König (im Glauben an eine natürliche Grundordnung) alle Mitglieder der Gesellschaft im optimalen Fall an die Stelle setzt, wo sie am Effizientesten agieren. Wichtig ist, dass dieser König einen starken Sinn für Gerechtigkeit hat: da er als einziger die gesamte Gesellschaft überblickt & für alle Menschen eine Entscheidung trifft, sollte diese möglichst gerecht ausfallen. Auch bei Utopia von Thomas Morus finden sich ähnliche Gedankengänge was die Gerechtigkeit betrifft. In den 20er/30ern bildete sich vor allem in den USA mit technocracy incorporated die erste technokratische Bewegung, deren Hauptinhalt die gerechte Verteilung von Energie war. Auch dafür benötigt man natürlich eine zentrale Planstelle: um zu kontingentieren, zu kontrollieren und gegebenenfalls zu sanktionieren.   Die Definition der Technokratie, Ankündigungen/Drohungen von Zbigniew Brzeziński & Klaus Schwab, dem Vorsitzenden des World Economic Forums (WEF), über mögliche technische Überwachungsschritte ab 2030 (die natürlich nur „im Sinne einer besseren Verwaltung“ eingeführt werden sollen), das abnehmende Bewusstsein dafür, dass man Freiheit nicht führ mehr Sicherheit opfern dürfe, und die ständigen Warnungen vor künftigen Krisen, um Überwachungsmaßnahmen immer weiter auszubauen, sind weitere Themen dieses hervorragenden Vortrags von Gunnar Kaiser.   Website der Zukunftskonferenz 2021:

Mia och Lina kastar sig ut och filosoferar kring hur egot kan ta över och göra tillvaron besvärlig. Hur det kan påverka nära relationer negativt, inte minst parrelationer. Men såklart så snackas det även en hel del om jul och vikten av att ha en plan inför denna tid då Platons sinnevärld är som allra mest närvarande! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

PLATON (ca. 427-347 f.Kr.) er berømt for sin påstand om, at stater aldrig vil blive ordentligt styret, medmindre man giver magten til dem, der mindst ønsker den: filosofferne. Han foretrak meritokrati for demokrati. Han opfattede den individuelle frihed som en demokratisk misforståelse af menneskelivets mening. Han mente ikke, at alle mennesker er lige, men at de bedste bør belønnes efter fortjeneste. Platons grundholdninger er ofte de omvendte af den herskende ideologi i den vestlige verden i det enogtyvende århundrede. Men netop fordi han så dybsindigt formulerede sine synspunkter, er hans statstanker stadigvæk aktuelle, især i forbindelse med den kritik af det liberale demokrati, som høres med stedse større styrke. ”Platon”, der indgår i bogserien Statskundskabens klassikere, er skrevet af Mogens Herman Hansen. I denne podcast hører du en forelæsning om Platon af Mogens Herman Hansen. Han bliver introduceret af bogseriens redaktør, professor i statskundskab, Peter Nedergaard.

Eine Woche nach der Bundestagswahl treffen sich die Schriftstellerin Lisa Kreißler und NDR Kultur Literaturredakteur Alexander Solloch, um über das Thema Macht zu reden. Ganz nah an den großen Mächtigen der Politik ist der Journalist Robin Alexander. In seinem Buch "Machtverfall. Merkels Ende und das Drama der deutschen Politik" zeichnet er den Niedergang der CDU anhand intimer Details, die ihm erzählt wurden, nach. Ein Report, wie es im Titel des Buches heißt, oder doch ein Boulevardstück? Da sind sich Lisa Kreißler und Alexander Solloch nicht ganz einig. Einhellig begeistert sind die beiden von Platons über 2.000 Jahre alter Schrift "Politeia", "Der Staat", in der der antike Philosoph verschiedene Figuren in Dialog treten lässt, um über die Grundlagen eines idealen Staates zu diskutieren. Im Zentrum: der Begriff Gerechtigkeit. "Weiter leben" - unter diesem Titel erschienen 1992 die Erinnerungen der damals 61-jährigen Ruth Klüger an ihre Kindheit und Jugend während des Nationalsozialismus. Dass auch der Zufall die Macht haben kann, über Leben und Tod zu entscheiden, ist ein Aspekt ihrer Aufzeichnungen. Um diese Bücher geht es in der Folge: 00:03:10 Robin Alexander: "Machtverfall: Merkels Ende und das Drama der deutschen Politik: Ein Report" (Siedler) // 00:22:15 Platon: "Der Staat" (Reclam) // 00:39:09 Ruth Klüger: "Weiter leben. Eine Jugend" (Wallstein/dtv) // Wenn Sie Ideen, Anregungen oder Feedback zum Podcast "Land in Sicht" haben, schicken Sie gerne eine Mail an landinsicht@ndr.de.

Møt forfatteren, Ove Olsen Sele - dosent i idrett ved Høgskulen på VestlandetDet handler om kropp som sosiokulturelt fenomen, sett fra et historisk perspektiv og fra et samtidsperspektiv. Med utgangspunkt i den greske myten om Narcissus og Platons hulelignelse, diskuterer forfatteren hvorvidt vi lever i en sekulær tid hvor kropp er blitt en av vår tids fremste identitetsprosjekter. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi pratar solsemester, svenska vanor utomlands, Björn Natthikos sommarprat, att vara redo att dö, 25-årskris, polygami, att vara själv, etablerade filosofiska problem, Platons grotta, att vara klok kontra vis, kyrkovalet, begravningsavgift, vaccinmotståndare, vätskeersättning, allmänbildning/allvetande, Jakob testas i sin allmänbildning, dumma barnnamn, hur man uttalar Jakob, smeknamn, den riktiga problematiken med sociala medier och hur man kan ta sig ur det, vänrensning och reklam för Haga Vokalensembles första konsert. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In dieser Solo Episode möchte ich das Höhlengleichnis Platons eingehen, dieses möglichst einfach darstellen und eine persönliche Form der Interpretation mit einfließen lassen (Notiz: ich versuche nicht, Platons Interpretation des Gleichnisses nachzuvollziehen und zu beschreiben) Leben wir nicht alle in einer Bubble? Haben wir nicht alle unsere Gewohnheiten, die Negativen sowie die Positiven? Hat nicht jeder Mensch irgendwo seine Komfortzone? Darauf möchte ich in der Folge Antwort geben! Ich wünsche dir viel Spaß dabei :) ...Wenn dir dieser Podcast gefällt, dann würde ich mich sehr über eine Bewertung auf iTunes und ggf. ein Kommentar freuen. Wenn auch du denkst, du könntest mit deiner Geschichte oder einer Frage, die dich schon lange beschäftigt, einen Beitrag zur modernen Krieger Bewegung leisten, dann schreib mir doch gerne: Instagram: https://www.instagram.com/manuel_ruf_/ E-Mail: ruf.manuel@gmx.de Ich freue mich über deinen Input! :) Music: "Benztown Lofi" by Sebastian Bach Check out on: https://www.instagram.com/sebastianbachmusic/ https://www.sebastianbachmusic.com/

Kan vi kalle Kraftwerk et musikalsk uttrykk for Platons idélære?

24. jūlijā Ventspilī ar pasākumu kopumu "Otrs" tiks atzīmēta koncertzāles "Latvija" otrā dzimšanas diena, kurai par godu tapis arī jauniestudējums ar amizantu nosaukumu - "Apollons. Mūszu direkcija". Tas būs Igora Stravinska baleta "Apollons" "iedomājums no jauna" – komponista Platona Buravicka muzikālās partitūras pārlikums ansamblim kopā ar Agates Bankavas laikmetīgās dejas estētikā veidotu horeogrāfiju mākslinieka Kristiana Brektes iekārtotā telpā. Muzikālo partitūru interpretēs pianists Francis Gaiļus, obojiste Renāte Lodziņa un ģitārists Matīss Čudars, bet izdejos Rūdolfs Gediņš (Apollons), Rūta Pūce (Kalliope), Ramona Levane (Polihimnija) un Edvards Kurmiņš (Terpsihora). Izrāde notiks Lielajā zālē. Inga Saksone: Ko nozīmē "iedomājums no jauna"? Platons Buravickis: Tas vairāk ir koncepcijas nosaukums. Neesmu šīs idejas autors – autors ir Miks Magone. Manuprāt, ideja tapa sadarbībā ar pianistu Franci Gaiļus, un tā vairāk īstenosies horeogrāfijā, jo nebūs šī baleta oriģinālo kustību – būs citi apstākļi, cita zāle, arī atskaņotāju sastāvs būs mazāks. Nebūs arī stīgu orķestra, kam oriģinālā šis skaņdarbs rakstīts. Mēs to reducējam uz trio – ģitāra, oboja un klavieres. Igora Stravinska balets "Apollons Musagets" būtībā rakstīts pirms simt gadiem, 1927./ 1928. gadā, un partitūra paredzēta stīgu orķestrim. Šajā gadījumā galvenā partitūra tiek pārcelta uz klavierēm un ģitāra ir kā krāsa? Platons Buravickis: Nē, strādāju ar balsu skaitu. Gribu maksimāli tuvu atdarināt stīgu tembrus. Protams, klavierēm ir lielāka nozīme, jo tām ir desmit balsis jeb desmit pirksti. Ne vienmēr var visas desmit balsis nospēlēt, bet akordus gan var. Un tas arī bija visgrūtākais, jo lielākoties jau aranžējam, transkribējam vai pārliekam no klavierizvilkuma uz kaut ko – piemēram, no klavierizvilkuma ansamblim vai orķestrim, bet šeit noticis otrādi. Lai gan izrādās, ka šim darbam ir paša Stravinska rakstīts klavierizvilkums, es to nepaspēju iegādāties un strādāju, izejot no partitūras. Tā arī, manuprāt, ir pareiza pieeja. Šī nav aranžēšana no jauna – tas faktiski ir pārlikums jeb reducēšana sadarbībā ar Franci Gaiļus. Lai arī viņš tomēr dažas balsis neļāva pazaudēt. Kāds Igors Stravinskis ir kā komponists brīdī, kad viņš raksta šo baletu? Zinām, ka tobrīd viņš jau divdesmit gadus sadarbojies ar Djagiļevu, uzvedis vairākus baletus, un viņa ideja bija, ka atkal jāķeras pie klasiskām struktūrām un plašām melodijām. Kāds Stravinskis ir šajā darbā? Platons Buravickis: Stravinskis šajā darbā ir dziedošs. Es vispār Stravinski uztveru kā underground klasiķi. Mana pirmā saskarsme kā aranžētājam ar vienu no underground klasiķiem bija, strādājot ar Hardija Lediņa grupas NSRD jeb Nebijušu sajūtu restaurācijas darbnīcas albumu "Kuncendorfs un Osendovskis", kam veidoju pārlikumu stīgu orķestrim. Kāpēc underground klasiķi? Ļoti daudz krievu komponistu īpaši 20. gadsimta pirmajā pusē savā stilistiskajā izteiksmē atradās starp Rietumu kultūru un romantismu: līdz ar to Krievijā un mūsu platuma grādos viņu mūzika bija pārāk sveša, bet Rietumos – pārāk veca. Līdz ar to katrs no komponistiem atrada savu individuālo stilu – Stravinskis savu, vēl bija tāds Nikolajs Roslavecs, kurš spēlējās ar dodekafoniju, un trešais biija Skrjabins. Viņi visi bija romantiķi, taču viņiem piemita arī īpatnējs, tam brīdim laikmetīgs stils. Vai ģitāra šajā pārlikumā ir klasiska? Platons Buravickis: Jā, to spēlēs Matīss Čudars. Trešā balss ir oboja, ko spēlēs Renāte Lodziņa. Man prasījās basklarnete, bet diskusiju gaitā secinājām, ka jābūt obojai, kas arī der. Oboja arī ir vienīgais instruments šajā sastāvā, kuram nemainās funkcija. Ģitāra, tāpat klavieres, dažreiz ir kā dziedošs solists, dažreiz kā sitaminstruments. Mēs tiekamies nedēļas sākumā, kad visi mēģinājumi vēl priekšā. Dejotājiem ar mūziķiem būs jāsadarbojas dzīvajā izpildījumā. Platons Buravickis: Jā, tā ir laikmetīgā baleta lielākā problēma, ka nav notācijas. Viss jāizdomā šeit un tagad, viss jāatceras no galvas kā rokgrupai, un vienīgais palīgs ir videoieraksts. Boris, kādas ir jūsu domas par to, ka Stravinska balets pārcelts uz klavieru, ģitāras un obojas ansambli? Boriss Avramecs: Jā, tas ir tāds eksotisks sastāvs, kas uzreiz deva impulsu pārdomām un virknei jautājumu... Balets ir sacerēts tīram stīgu sastāvam un tam bija savs pamats. Ļoti svarīgi, ka baleta tapšana bija saistīta ar konkrētu pasūtījumu un uzdevumu: toreiz sākās fantastiski auglīga sadarbība starp diviem Krievijas izcelsmes ģēnijiem – Igoru Stravinski un horeogrāfu Džordžu Balančinu, kurš izveido pilnīgi jaunu klasiskā baleta dejošanas stilu, kuru daži pretinieki pat dēvē par sterilu, jo tas ir pilnīgi abstrakts. Un vajadzēja, lai arī mūzikā nebūtu nekā lieka – lai nebūtu lieku krāsu, tembru, visādu pārsteigumu. Lai tā būtu kā monohroma glezniecība. Bet Platonam ir savs risinājums – savienot tik atšķirīgus instrumentus... Kas tevi, Platon, mudināja izvēlēties tieši šādu sastāvu? Platons Buravickis: Tieši tas, ka Stravinskim šis skaņdarbs tapis konkrētiem apstākļiem un konkrētam pasūtījumam... (smejas) Boriss Avramecs: Stravinskis izteicies – jo šaurāka telpa, jo vairāk nosacījumu, kas spiež no visām pusēm, jo viņam tas esot lielāks izaicinājums un rodoties iedvesma. Jautājums Platonam – vai tieši tas apstāklis, ka ir tik neparasts instrumentu sastāvs, kas absolūti nemaz neatbilst Stravinska mūzikas gaisotnei un skanējumam, kā arī piedāvājums to darīt, kļuva par papildu motivāciju? Platons Buravickis: Jā, tas noteikti kļuva par papildu motivāciju un deva telpu sevis ielikšanai. Tas mani burtiski "uzvilka". Boriss Avramecs: Nu, tā tam arī jābūt. Platons nebaidās riskēt, tas arī ir ļoti svarīgi. Vairāk un plašāk - ierakstā.  

Kanske kan du få känna dig lite smartare efter att ha lyssnat på Vetenskapsradion Hälsas bokcirkel. Vi tar oss an boken Genen en högst privat historia. I tider när utvecklingen går oerhört snabbt inom det genetiska området med möjligheter att kartlägga genetiska sjukdomar, i viss mån behandla dem och även en teoretisk möjlighet att påverka arvsanlag hos kommande barn och barnbarn då kan det vara fint att ha en bra grund att stå på. Vi hoppas att du kan få det genom att följa med i Vetenskapsradions bokcirkel där vi pratar om gener utifrån boken Genen  en högst privat historia av Siddharta Mukherjee. Tillsammans med vetenskapshistorikern Petter Hellström och genetiska vägledaren Charlotta Ingvoldstad-Malmgren resonerar vi den första bokcirkelomgången om allt från Platons tankar om ärftlighet på 300-talet före Kristus fram till Darwins idéer kring evolutionen och det naturliga urvalet. När menade Platon att en perfekt människa kan bli till? På vad sätt kan en text från Jesajas i Gamla testamentet ha påverkat en av de mest revolutionerande tankarna hos Darwin? Häng med i bokcirkeln. Vi tar oss tillsammans igenom den nästan 600-sidiga boken. Boken finns att låna på bibliotek, som e-bok eller kanske hos antikvariat, eftersom den gavs ut 2018. Välkommen med i Vetenskapsradion Hälsas bokcirkel om Genen  en högst privat historia! Programmet sändes första gången 25 februari i år. Programledare Annika Östman annika.ostman@sverigesradio.se Producent Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Är vår verklighet bara påhittad där våra uppfattningar och illusioner har en huvudroll? Vad menade egentligen filosofen Platon med sin grottliknelse? Vad är det vi människor har gått miste om?Wikipedia säger sitt om Platons grottliknelse. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Aslak fant ett kort på gata. Så et til. Hvor mange må han finne før han har en komplett kortstokk? Dette tilsynelatende enkle problemet satt fast panelets statistiker da han prøvde seg på det, seint på kvelden før sendinga 18. juni. Men tårnets enestående lyttere kasta seg over problemet og fant riktig svar. I denne kjellerepisoden graver vi oss ned i dypet av problemet, diskuterer analytiske vs. simulerte løsninger, og ender opp med å bestemme rekkefølgen av Platons sokratiske dialoger med statistisk metode. Panelet: Statistikerene Jo Røislien og Nils Lid Hjort Lytterpanelet: Andreas Hafver, Pål Kjeldsen og Tor Inge Birkenes Lønmo

Niklas och Lucas pratar om Platons grottliknelse på Mestisnivå och om en man som lånat pengar av Tim Sparv.

Förnuftet berättar en historia, känslan en egen och lusten en annan. Hur sammanfattar man alla för att ta beslut som känns rätt? Jag nämner Platons idé om förnuft, känsla och lust, och går igenom den japanska modellen IKIGAI.

Det er altid modsætninger, der mødes i kærlighed, sagde den tyske filosof Arthur Schopenhauer. Og ifølge Platons kuglemyte er det to halvkugler der bliver til én kugle, der triller lykkeligt gennem livet. Nej! - fortsætter Platon, for lige dér går enhver søgen efter sandhed i stå, lige dér bliver der lukket og slukket. De levede lukket til deres dages ende. Vores parforhold har været igennem et 2020 med epidemi, nedlukning og samvær på andre, måske mere intense, måder end vi er vant til. Det har været godt for mange og en katastrofe for andre. Supertanker undersøger samværet, sammensmeltningerne og modsætningerne før, under og efter nedlukningen. Medvirkende: Amanda Lagoni, parterapeut, sexolog og forfatter til "At elske er ikke en følelse". Anne Marie Pahuus, prodekan ved Aarhus Universitet, lektor i filosofi. Carsten Ortmann, tilrettelægger og vært.

Wir schauen uns das siebte historische Dokument an.

Kanske kan du få känna dig lite smartare efter att ha lyssnat på Vetenskapsradion Hälsas bokcirkel. Vi tar oss an boken Genen en högst privat historia. I tider när utvecklingen går oerhört snabbt inom det genetiska området med möjligheter att kartlägga genetiska sjukdomar, i viss mån behandla dem och även en teoretisk möjlighet att påverka arvsanlag hos kommande barn och barnbarn då kan det vara fint att ha en bra grund att stå på. Vi hoppas att du kan få det genom att följa med i Vetenskapsradions bokcirkel där vi pratar om gener utifrån boken Genen  en högst privat historia av Siddharta Mukherjee. Tillsammans med vetenskapshistorikern Petter Hellström och genetiska vägledaren Charlotta Ingvoldstad-Malmgren resonerar vi den första bokcirkelomgången om allt från Platons tankar om ärftlighet på 300-talet före Kristus fram till Darwins idéer kring evolutionen och det naturliga urvalet. När menade Platon att en perfekt människa kan bli till? På vad sätt kan en text från Jesajas i Gamla testamentet ha påverkat en av de mest revolutionerande tankarna hos Darwin? Häng med i bokcirkeln sista torsdagen varje månad ett halvår framåt. Då kan vi tillsammans ta oss igenom den 600-sidiga boken. Boken finns att låna på bibliotek, som e-bok eller kanske hos antikvariat, eftersom den gavs ut 2018. Välkommen med i Vetenskapsradion Hälsas bokcirkel om Genen  en högst privat historia! Programledare Annika Östman annika.ostman@sverigesradio.se Producent Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Wenn wir fragen, wann ein Leben gelungen ist, müssen wir erst mal klären, worum es im menschlichen Leben im großen und ganzen geht: Was ist das besondere am Menschen? Diesen Ansatz hat Aristoteles verfolgt, Platons berühmtester Schüler (der auch in den Abiturvorgaben NRW manchmal zu Gast ist). Für ihn sollte ein Leben der Vernunft folgen. Was das in etwa bedeutet und ob diese Idee uns weiterbringt: Darum geht es in der heutigen Episode

Um diesen geheimnisvollen Ort ranken sich mehr Mythen als um jeden anderen. Atlantis wird seit Jahrtausenden als reiche Seemacht beschrieben, die in einer Naturkatastrophe unterging. Laut griechischen Überlieferungen war Atlantis ein riesiges Reich. Die Erzählungen Platons inspirierten später auch die Nazis. Sie glorifizierten Atlantis als Urheimat der Arier, der weißen Rasse. Ihre Expeditionen verliefen aber alle im Sand. Aber wo überhaupt suchen? Das ist das Hauptproblem in Sachen Atlantik, denn niemand weiß, wo es überhaupt gelegen haben soll. Befand es sich im Atlantis, im Mittelmeer oder sogar in der Nordsee? Die heißesten Spuren finden sich im Mittelmeer. Die Fake Busters haben sich auf die Suche nach der versunkenen Insel gemacht und Hinweise gefunden, die auf die Existenz von Atlantis hinweisen könnten. Bleibt skeptisch, aber hört uns gut zu...

Für Platon ist ein Leben dann gelungen, wenn es Gerechtigkeit verkörpert. Ein interessanter, aber schwieriger Gedanke: Wie kann es innerhalb eines einzigen Menschen „Gerechtigkeit“ geben? Diese Episode stellt Platons zentrale Idee vor: Er entdeckt im menschlichen Selbst („Seele“) drei verschiedene Teile, die gegen- oder miteinander spielen können. Die Frage lautet dann: Wie gut sind diese Teile in deinem Leben ausbalanciert?

I årets sista avsnitt snackar Mia och Lina om allt mellan julrim och blomkålsskinkor, dvs Platons bubbel och hur man firar jul på zoom. De sammanfattar året som gick och blickar framåt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.