Podcasts about musikalen

Det är snart 30 år sedan filmen Medan vi faller hade premiär men på många sätt är den mer aktuell än någonsin. Från Paris förorter till svenska småstäder. Nu har den också blivit musikal. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SAMTAL: PARISKORRE CECILIA BLOMBERG OM ”MEDAN VI FALLER” SOM MUSIKAL Filmens regissör tillika skådespelaren Mathieu Kassovitz har i ett antal år pratat om en möjlig uppföljare – men det blev i stället en musikal, där han återigen står för regin. Musikalen beskrivs som en ”multidimensionell upplevelse” och filmens undertitel ”hittills har allt gått bra” har bytts ut till ”hittills har ingenting förändrats”. Hur tas musikalen emot i dagens Frankrike, och hur funkar berättelsen som musikal? Hör Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg som har sett den. SAMTAL: FÖRFATTAREN AGRI ISMAÏL OCH POETEN MERON MANGASHA OM FILMENS BETYDELSE ”Medan vi faller” vann pris för bästa regi på filmfestivalen i Cannes 1995 och blev en enorm tittarsuccé i Frankrike, där den fått inflytande över vilka berättelser som fått ta plats i fransk film. Men filmen har också fått stor betydelse utanför Frankrike – vi på P1 Kultur har bjudit in två kulturskapare som filmen varit särskilt viktig för – för ett samtal om influenser, filmiska kvaliteter och vad den berättar om samhället då och nu. Dessutom har vi ringt upp författaren och ungdomsledaren Nicolas Lunabba som tycker att filmen är mer aktuell än någonsin. KRITIK: SÅ BRA ÄR ”COSÍ FAN TUTTE” PÅ MALMÖ OPERA Scenkonstkritiker Kristina Lindquist kommer till P1 Kultur för att prata om premiären av Mozarts ”Cosí fan tutte” på Malmö Opera – en premiär som nästan inte blev. Så hur blev det? ESSÄ: OM EN STRÄNG HUMANIST TILL PAPPA Vi lever i en historielös tid nu sägs det, en soppa av fladdriga utsagor och samtidsförvirring och värre blir det. Men om man inte ens har koll på när Karl XII levde, då faller världen snart samman. Eller? Jenny Teleman minns Mats Arvidsson, en sträng och kär gammal konstkritiker som stred för ordning på årtalen, ända in i kaklet, i dagens essä från OBS.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Felicia Frithiof

Lagom till halloween har ännu en skräckfilm blivit musikal, och i detta avsnitt går Kritcirkeln på sin tredje skräckmusikal på kort tid. I Suptopia i Alby sitter vi längst fram i ”splatterzonen” och låter scenblodet stänka ner oss när ett nytt gäng spelar ”Evil Dead — The musical” efter Sam Raimis 1980-talskultfilmer. Musikalen är skriven av Frank Cipolla, Christopher Bond, Melissa Morris & George Reinblatt (text). Regissör är Johan Bark. Vi fortsätter att prata om död och elände, med lite allvarligare ton, när vi avhandlar ”Herr Arnes penningar” på Folkoperan och Bergmanfestivalens två gästspel på Dramaten: ”Antigone in the Amazon” av Milo Rau och ”Goodbye, Lindita” av Mario Banushi. Dessutom knyter vi ihop alla Antigone-varianter vi sett hittills i år med nypremiären av Unga Klaras ”Mitt hjärta säger”. Vid mikrofonerna: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (producent och redigering)

Vi har alle hørt sangene "La det swinge, Radio Luxemburg og You Raise Me Up". Nå er det snart premiere på Lillestrøm Kultursenter for verdens mest jordnære og menneskelige musikal om de nære ting i livet. Musikalen er basert på musikken til Rolf Løvland. Dette vil garantert «røre» deg med både latter og tårer, så ta med deg lommetørkle til forestillingen. Hør vår prat med Rolf Løvland og hovedrolleinnehaver Lisa Stokke.

Åsa Fång spelar mamman med bipolär sjukdom i Next to normal på Malmö Opera. Hur gestaltar man mani och depressivitet i en musikal? Och vilket avtryck har psykisk ohälsa gjort i såväl klassisk musik som samtida popmusik? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. PSYKISK OHÄLSA I RAMADAN-TV-SERIERÅrets ramadan-tv-serier rullade igång i början av veckan – ett avsnitt per dag under hela fasteperioden – och även där syns en ökande trend att vilja diskutera psykisk ohälsa. Samtal med kulturjournalisten Sara Rifaat.ESSÄ: MÄNNEN VILL IN I INÄLVORNA OCH KONTROLLERA Artificiell intelligens ses som ett av samtidens och inte minst framtidens stora utmaningar och möjligheter. Men finns det inte någonting med delar av den robotiserade morgondagen som känns märkligt bekant? Aase Berg ser håglösa tv-zombier och anatomiska vaxdockkvinnor och funderar över männens behov av kontroll.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

«Billy Elliot» er en mangefasettert historie. Den handler om kjærlighet til kunst, og om å ha mot nok til å følge sin egen vei. Det er en sterk far-sønn skildring som tar opp sorg, toleranse og tilgivelse, og den forteller om en verdikamp og et presset lokalsamfunn i en politisk krise. Vi snakker med regissør Lars Jacobsen og skuespiller Kristoffer Sagmo Aalberg én uke førpremiere på Store Scene.. De første 15 minuttene forteller Christian Bakke De Mello, Josva Bereket George Kiserud og Fredrik Halvorsen  om hvordan de  har jobbet med rollen «Billy Elliot» (vi beklager lav lyd på guttene).

West Side Story av Leonard Bernstein från 1957 är en modern tolkning av Romeo och Julia, komplex och känslig. Per Feltzin om en milstolpe i musikalens historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En septembernatt i New York. Året är 1957. På restaurang Sardi's är det nervöst. Alla är där: tonsättaren, koreografen, sångarna, dansarna - alla. Man småpratar och väntar på morgontidningarna. Trots publikens stora jubel och vännernas ryggdunkningar vet alla att det är kritikernas ord som avgör om en uppsättning på Broadway överlever.Så kommer morgontidningarna och de börjar läsa Herald Tribune där den mest fruktade kritikern finns. "Jag har sett den mest vilda, rastlösa, elektriska dansen på ett drygt decennium. Den radioaktiva strålningen från West Side Story sänker sig fortfarande ner över Broadway denna morgon."Reaktionerna på Leonard Bernsteins West Side Story var med några få undantag positiva. Redan då talade man om en milstolpe i musikdramatikens historia.Ser vi bara till berättelsen, en modern tolkning av Romeo och Julia, har den djup, komplexitet och känslighet. Musikalen har till och med vågat sig på att delvis följa Shakespeares tragiska slut. Det är ovanligt i USA, och här lät man båda akterna sluta med döda ungdomar på scenen.Det var inte den första musikalen med ett allvarligt socialt tema, men ett av de första, där samtiden fanns på scenen. I West Side Story fick man se de riktiga tonårsgängen. Här var det New Yorks invandrade puertorikaner, Sharks, som mötte de tuffa amerikanarna, Jets. På 50-talet var det här mest ett problem för de riktigt stora västerländska städerna. I dag angår det många fler.Den stora betydelse som dansen har för West Side Story gör den fortfarande unik. Sångerna och danserna är lika viktiga för handlingen. Den koreografi som Robbins skapade då, 1957, är nu en grundsten i modern dans.Bernstein ville, med egna ord, "skapa en otrolig blandning av det abstrakta och det realistiska, poesi och prosa - både och - och ändå inget av det."Samtliga musikexempel är från filmmusikinspelningen 1960.Källor: Ögonvittnesbeskrivningar och böcker - bland andra Meryle Secrests Leonard Bernstein - A life på Alfred A. Knopf och Humphrey Burtons Leonard Bernstein på Faber and Faber.

Musikalen på Stockholms stadsteater om det identitetsfamlande partiet blir en märklig upplevelse för en åskådare som inte är S-märkt. Det skriver Per Ewert, som är aktuell med en avhandling om den statssekulära omvandlingen av Sverige. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur gör man politisk analys genom musikteater? Vilket parti är tacksammast för satir? Hör kulturredaktionens Jenny Teleman skärskåda "Socialdemokraterna the musical" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Programledare: Maria Askerfjord Sundeby.

Vi har Jørgine Vasstrand, Funkygine, på besøk, og hun får en musikal om henne servert av Egil Skurdal. Det males også med buttplugg for P3aksjonen. Hør episoden i appen NRK Radio

I år er det musikalen Annie som er satt opp på Ålesund folkehøgskule. I tillegg til forestillingar for nokre hundre born frå ulike barnehagar set dei opp ei forestilling som er open for alle.  Elevane har sjølv lært seg instrument, laga kostymer og øvd inn musikalen på berre to veker, og i studio har Radio Sunnmøre hatt besøk av PR-gruppa ved Jack Christian Lund og Jenny Bestum.

Skatan och Marchal rasar över Sangré events hantering av cancersjuka Nicole som vill ha sina biljettpengar tillbaka för musikalen Grease. Musikalen är framflyttad till januari och Nicole vet inte om hon orkar gå eller ens lever. Sangré event säger nej, de kan inte veta om Nicole talar sanning. I avsnittet lyssnar de på Ungredaktionens intervju med Björn som var en av dem som limmade fast sig på flygplatsen i Växjö om hur han gjorde, vilket lim som användes och hur han kom loss. Detta och fler lokala nyheter från veckan som gått.

När Rennie Mirro och Sarah Dawn Finer gräver i skivbacken blir det alltifrån sjuttiotalssoul till musikal och glad synthpop. Det blir också samtal om att växa upp i kollektiv, olämpliga barnfilmer och ett oväntat möte med kungafamiljen. Med Rennie Mirro som gäst kommer det naturligtvis också pratas om passionen för dans och musikal. Och så handlar det om att stå med en fot i den svenska kulturen och en i den amerikanska. Jukeboxen i P4 med Sarah Dawn Finer och Rennie Mirro sänds lördag 19.30 i P4.

MAKT-MUSIKALEN   Statsministern avgår, och Sverige leds nu av en övergångsregering. Men vad övergår Sverige egentligen till?    Varför anser statsministern att ett extra val är oansvarigt? Vad är egentligen centerpartiets roll i regeringskrisen? Och vad blir konsekvenserna för ett samhälle vars politiker tycker det är viktigare att isolera sina meningsmotståndare än att driva sin egen politik?   Dessa frågor tar jag upp i veckans video. STÖTTA MIN VIDEOPRODUKTION: ----------------------------------------------------

Höstens storfilm "Mulan" släpps direkt för streaming utan att passera biograf. Hur har förhållandet mellan biofönstret och TV-rutan förändrats under Coronaåret? NY VERSION AV MULAN DIREKT PÅ DISNEY+ Allt fler filmer släpps direkt på en streamingtjänst utan att först visas på biograf. P1 Kulturs filmkritiker Emma Engström och Roger Wilson pratar om vad det innebär när allt fler storfilmer går att se hemma. Nyligen kom också nyheten att Warner Brothers kommande filmer 2021 kommer att släppas direkt på HBO Max, detta som en konsekvens av Cornaepedemien. HBO Max kommer till Europa hösten 2021 BAKOM KULISSERNA I HOLLYWWOD Vi har sett David Finchers nya film Mank på Netflix. Den handlar om manusförfattaren Herman J Mankiewicz, mannen som är andra hjärnhalvan bakom den film som ofta hamnar i topp när världens bästa filmer ska väljas ut: Citizen Kane. Den film som regisserades av det då 24-åriga underbarnet Orson Welles och som fick premiär 1941. Filmkritikern Mårten Blomkvist och P1 Kulturs Joakim Silverdal har sett "Mank". "Mank" släpps på Netflix 4 december 2020. BARNHEMSLIV I AFGHANISTAN UNDER SOVJETOCKUPATIONEN Roger Wilson har pratat med regissören Shahrbanoo Sadat, som gjort den afghanska filmen Barnhemmet. En berättelse om några tonårspojkar som växer upp på ett barnhem med ryska på schemat och som utspelas under den period på 80-talet då Afghanistan var ockuperat av Sovjetunionen. Filmen är baserad på verkliga dagboksanteckningar från tiden. "Barnhemmet" går att streama på TriArtPlay och släpps på bio vecka 50. KLASSIKERN: PARAPLYERNA I CHERBOURG Veckans klassiker råkar också vara Roger Wilsons favoritfilm nummer ett. Musikalen från 1964 som vann Guldpalmen i Cannes samma år, är ett färgrikt, sentimentalt kärleksdrama mellan en paraplyförsäljerska och en bilmekaniker i regi av Jacques Demy. Han var för övrigt filmregissören Agnès Vardas äkta man. Musiken är komponerad av Michel Legrand, men skådespelarna i filmen mimade bara sina framsjungna repliker. Lars Lönroth har gjort veckans klassiker som är en repris. "Paraplyerna i Cherbourg" går att streama gratis på www.cinemateket.se fram till den 7 december. VECKANS KULTURTIPS: The 40-Year-Old Version (Netflix) Emma Engström tipsar om komedin "The 40-Year-Old Version" med manus och regi av Radha Blank om den otursförföljda New York-dramatikern Radha som inleder en karriär som rappare när hennes pjäser inte uppskattas efter förtjänst. "The 40-Year-Old Version" hade premiär på Netflix 9 oktober 2020. Programledare: Roger Wilson Producent: Nina Asarnoj

I slutten av november blir musikalen Løvenes Konge satt opp på Ålesund Folkehøgskule. Det er elevane sjølve som har alle rollene, både av og på scena, og to i PR-gruppa har vore i studio og fortalt om årets musikal. Karl Erik Knudsen og Grete Godlien fortel meir om årets konsept.

Dessutom bokförlagens projekt för ökad mångfald i samarbete med organisationen Gärigheter.

AVSNITT 5 E HÄR!   Vi är tillbaka efter 2 veckors ofrivillig paus pga semesterplaner och slarv. Vad har hänt sedan sist? EmmPett har slötittat på allt bökigt som finns; Ex on the beach, Ghosted och catfish. Mike har fått ett kulturellt uppvaknande efter att sett Hamilton och självklart är vi taggade på senaste true crime dokumentären på HBO - I’ll be gone in the dark. Vi pratar vilka övernaturliga krafter man skulle vilja ha efter att tittat på Tales from the loop och sen såklart massor med annat smått och gott som ångest, alkohol och RuPaul!   Följ oss på Instagram: @tdfpodden

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Godmorgon Växjö

Hør intervjuet med Pål Mangor og Ole Alexander om den nye musikal-satsingen på Stavangeren - Blyge Harry See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dag er en fin dag. Hils moren din fra oss!

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Som vi alla har väntat! Elin och Cornelia är tillbaka med ett riktigt klagsamt avsnitt där vi tar oss an det omtalade musikalprojektet på Viktor Rydberg Gymnasium. Mycket ris, nästan ingen ros. Glitterfeminism. Uttjatade argument. Mycket namedropping. Stäm oss då!

Musikalen "Hamilton" gör stormsuccé jorden runt, något oväntat, eftersom den handlar om USA:s förste finansminister och riksbankschef Alexander Hamilton. Vilket inte låter så glamoröst. Men denna hiphop-musikal ställer viktiga frågor till historien och skapar debatt om politik, rasism och historiebruk. Ola har sett musikalen och samtalar med Henrik. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det begynner å bli mange Hollywood-filmer som er laget om musikere. Walk the line, Straight outta Compton og Bohemian Rhapsody - i morgen kommer den neste i rekka, nemlig Rocketman om Elton John. Er musikkbiografier den nye musikalen?

Det var som hele Facebook var sørgemerket. Dersom du ikke viser at du også sørger, så blir det lagt merke til av kontaktene sier den britiske sosiologen Tony Walter fra universitetet i Bath. Det er noe middelaldersk over lovmessighetene i sosiale medier sier sorgprofessoren. v/Olav Njaastad

Låt mig ta er med till en natt i New York. Den 26 september har just övergått i den 27:e. Året är 1957. På restaurang Sardi's är det nervöst. Per Feltzin om Leonard Bernsteins musikal West Side Story. Alla är där: tonsättaren, koreografen, sångarna, dansarna - alla. Man småpratar och väntar på morgontidningarna. Trots publikens stora jubel och vännernas ryggdunkningar vet alla att det är kritikernas ord som avgör om en uppsättning på Broadway överlever. Så kommer morgontidningarna och de börjar läsa Herald Tribune där den mest fruktade kritikern finns. Det börjar inte bra, men det tar sig. Och sen kommer några rader som kommer att leva kvar länge: "Jag har sett den mest vilda, rastlösa, elektriska dansen på ett drygt decennium. Den radioaktiva strålningen från West Side Story sänker sig fortfarande ner över Broadway denna morgon." Reaktionerna på Leonard Bernsteins West Side Story var med några få undantag positiva. Redan då talade man om en milstolpe i musikdramatikens historia. Pressen skrev att Broadway hade fått tillbaka sin mognad med West Side Story. Även om ämnet i sig inte var en skönhetsupplevelse, så var det som att West Side Story förvandlade ämnet till en upplevelse av just skönhet. Den mest betydelsefulla kritikern fanns på New York Times. Han kallade den "en djupt rörande föreställning... just så ful som storstadsdjungeln är och också gripande, öm och förlåtande." Ser vi bara till berättelsen, en modern tolkning av Romeo och Julia, har den djup, komplexitet och känslighet. Musikalen har till och med vågat sig på att delvis följa Shakespeares tragiska slut. Det är något mycket ovanligt i USA, och här lät man båda akter sluta med döda ungdomar på scenen. Det var inte den första musikalen med ett allvarligt socialt tema, men ett av de första, där samtiden fanns på scenen. Seriösa ämnen hade man oftast placerat på ett behagligt avstånd i tiden, men i West Side Story fick man se de riktiga tonårsgängen. Här var det New Yorks invandrade puertorikaner, Sharks, som mötte de tuffa amerikanarna, Jets. På 50-talet var det här mest ett problem för de riktigt stora västerländska städerna. I dag angår det många fler. Men i musiken hörde man redan då samma ambivalens hos de som kommit från de fattiga öarna som vi hittar i dag. Ska man stanna kvar eller vända tillbaka? När det gäller att spegla samtiden eller samtidsproblem på scen, finns det inget som så fort blir helt galet. En felaktig betoning, ett felaktigt varumärke eller uttryck gör att berättelsens trovärdighet raseras omedelbart. Detaljkännedomen måste vara hundra procentig. Just West Side Story tycks nästan alltid undgå den brutala desarmeringen. Den lever lika mycket och väl, oavsett vilken miljö den placerats i och oavsett vilken tid vi själva ser den i. Men det ställs mycket höga krav på de som ska vara på scenen. Sång och dans i en musikal var förstås inte ovanligt, men det nya var att samma aktörer här skulle kunna sjunga, dansa - och agera. Jerome Robbins avancerade koreografi var dessutom mycket mer än instoppade dansstycken, den var en del av dramatiken och förde ofta handlingen framåt. Förutom de äldre i musikalen, och till viss del också huvudrollerna Tony och Maria, krävdes att alla skulle kunna dansa - och kunna dansa bra! Den stora betydelse som dansen har för West Side Story gör den fortfarande unik. Sångerna och danserna är lika viktiga för handlingen. Den koreografi som Robbins skapade då, 1957, är nu en grundsten i modern dans. En intressant detalj i Robbins arbete med dansarna och sångarna var att han hade hållit Jets och Sharks åtskilda under arbetet på scenen och på fritiden. Sångtextförfattaren Stephen Sondheim kommenterade: "Jag tyckte först att det var pretentiöst, men naturligtvis var det perfekt. Utan någon som helst agg eller fientlighet, hade Robbins givit de två gängen varsin känsla av individualitet. Vi fick direkt två väldiga personligheter på scenen". Men naturligtvis skulle ingen komma ihåg berättelsen om inte musiken fanns. Leonard Bernstein har skapat en dramatiskt fungerande musik som samtidigt är lätt att omedelbart tycka om och sjunga. Maria, Tonight och Somewhere är väl sånger som närmast blivit folkmelodier, var mans egendom. Sen finns I feel pretty, America, A boy like that och danserna: Mambon, Cool och den spefulla Gee, Officer Krupke. Det är en pärlrad av nio sånger som många av oss känner igen efter bara några toner. Librettisten Arthur Laurents berättade att musiken bara flöt ur Bernstein. Han tycktes inte tänka. Han kunde konsten att förvandla den speciella folkliga New Yorkska musiken till något annat än pastisch. Och han kunde ge varje person sin egen musikaliska karaktär, menade Laurents. Bernstein ville, med egna ord, "skapa en otrolig blandning av det abstrakta och det realistiska, poesi och prosa - både och - och ändå inget av det." Det anmärkningsvärda var att Bernstein skrev West Side Story parallellt med operamusikalen Candide. One hand, one heart var ursprungligen en duett som Candide och Kunigunda skulle sjunga och Gee, Officer Krupke fanns med i Venedigscenen i Candide. Utbyteshandeln gick åt det andra hållet också. Candide fick delar av det som inte fungerade i West Side Story. Man kan också hitta förändringar under vägen. Inledningen på West Side Story var först ett militant aggressivt stycke, där både Jets och Sharks sjöng. Sedan skrevs i stället Prologen där också gängen möttes, men nu till ljudet av, som Bernstein beskrev det, "miljoner ord med vansinnigt snabb musik". Senare togs orden bort och vi fick den inledning vi har i dag, med bara en vissling och det rytmiska knäppandet med fingrarna. Jag slutar den här Klassikern med en syn från Markusplatsen i Venedig några år efter premiären 1957. Bernstein och några vänner promenerar in på Piazzan och som genom en osannolik tillfällighet börjar flera av de små musikkapellen samtidigt spela Maria. Bernstein skrattar och börjar buga sig mot folk runt omkring, men ingen känner igen honom. Det var då det. Det skulle bli annorlunda. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se Samtliga musikexempel är från filmmusikinspelningen 1960. Källor: Ögonvittnesbeskrivningar och böcker - bland andra Meryle Secrests Leonard Bernstein - A life på Alfred A. Knopf och Humphrey Burtons Leonard Bernstein på Faber and Faber. Det finns en otrolig mängd inspelningar och ljud- och filmklipp från West Side Story att köpa och se på nätet, men jag kan inte låta bli att rekommendera en enda kort svartvitt film från 60-talet. Det är Sammy Davis, Jr och slagverkaren Johnny Mendoza som gör ett medley. Fem minuter och femtio sekunder musikalitet. Länken är en av flera och deras samarbete finns också på album.

Aquarius, sangen fra musikalen Hair, ble i 2006 sunget av Tore og Steinar – noe overdrevet. Første gang sendt i en sending hvor Steinar var på repetisjonsøvelse i Heimevernet. Har vært en av resepsjonistenes største hits, og er populær som ønskereprise blant lytterne. (Kilde: http://rr.eikern.net/wiki/Aquarius)

Musikalen Hamilton har gjort braksuccé i New York, men biljetterna är dyra och eftertraktade. Vi följer med när en historielärare gör det möjligt för en grupp gymnasieelever från Harlem att se den. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Hamilton" är en hiphop-musikal med en nästan uteslutande icke vit ensemble och handlar om en av USA:s grundlagsfäder, Alexander Hamilton. Den uruppfördes på en mindre teater på Broadway i februari 2015. Där gick den för utsålda hus och fortsatte att göra det också efter att ha flyttats till Richard Rogers-teater i hjärtat av Broadway i augusti 2015. Kritikerna har höjt den till skyarna och den har fått flera priser - elva Tony awards, en Grammy och Pulitzer-priset, och upphovsmannen Lin-Manuel Miranda har geniförklarats. Musikalen handlar om den fattiga invandraren som jobbade sig upp till toppen och om ett USA som tillhör alla, men långt ifrån alla har råd att se den - om de nu får tag i någon av de eftertraktade biljetterna. Men tack vare en engagerad historielärare och ett subventionerat utbildningsprogram fick ett antal gymnasieelever från låginkomsthushåll i Harlem chansen att se den. I den här P2-dokumentären följer vi med dem från Harlem på norra Manhattan till Richard Rodgers-teatern längre söderut på samma ö i New York. Medverkande: läraren Jenna Drmacich, professorn i musikalhistoria John Kenrick, historikern Annette Gordon Reed samt gymnasieeleverna Lauribeth Diaz, Elias Rosas och Shadia Ema. Programmet är en repris från juni 2017. En P2-dokumentär av Åsa Secher.

Musikalen "Hamilton" har gjort braksuccé i New York, men biljetterna är dyra och eftertraktade. Vi följer med när en historielärare gör det möjligt för en grupp gymnasieelever från Harlem att se den. "Hamilton" är en hiphop-musikal med en nästan uteslutande icke vit ensemble och handlar om en av USA:s grundlagsfäder, Alexander Hamilton. Den uruppfördes på en mindre teater på Broadway i februari 2015. Där gick den för utsålda hus och fortsatte att göra det också efter att ha flyttats till Richard Rogers-teater i hjärtat av Broadway i augusti 2015. Kritikerna har höjt den till skyarna och den har fått flera priser - elva Tony awards, en Grammy och Pulitzer-priset, och upphovsmannen Lin-Manuel Miranda har geniförklarats. Musikalen handlar om den fattiga invandraren som jobbade sig upp till toppen och om ett USA som tillhör alla, men långt ifrån alla har råd att se den - om de nu får tag i någon av de eftertraktade biljetterna. Men tack vare en engagerad historielärare och ett subventionerat utbildningsprogram fick ett antal gymnasieelever från låginkomsthushåll i Harlem chansen att se den. I den här P2-dokumentären följer vi med dem från Harlem på norra Manhattan till Richard Rodgers-teatern längre söderut på samma ö i New York. Medverkande: läraren Jenna Drmacich, professorn i musikalhistoria John Kenrick, historikern Annette Gordon Reed samt gymnasieeleverna Lauribeth Diaz, Elias Rosas och Shadia Ema. Programmet är en repris från juni 2017. En P2-dokumentär av Åsa Secher.

Kalle Lind och musikalfrälste Erik Otterberg pratar mjooosikäll, Ulf Brunnberg i peruk, människor i kattdräkt, beatmusikal, countrymusikal, eländesmusikal, nakenmusikal och Fantomens skånska bandarer.

Låt mig ta er med till en natt i New York. Den 26 september har just övergått i den 27:e. Året är 1957. På restaurang Sardi's är det nervöst. Per Feltzin om Leonard Bernsteins musikal West Side Story. Alla är där: tonsättaren, koreografen, sångarna, dansarna - alla. Man småpratar och väntar på morgontidningarna. Trots publikens stora jubel och vännernas ryggdunkningar vet alla att det är kritikernas ord som avgör om en uppsättning på Broadway överlever.Så kommer morgontidningarna och de börjar läsa Herald Tribune där den mest fruktade kritikern finns. Det börjar inte bra, men det tar sig. Och sen kommer några rader som kommer att leva kvar länge: "Jag har sett den mest vilda, rastlösa, elektriska dansen på ett drygt decennium. Den radioaktiva strålningen från West Side Story sänker sig fortfarande ner över Broadway denna morgon."Reaktionerna på Leonard Bernsteins West Side Story var med några få undantag positiva. Redan då talade man om en milstolpe i musikdramatikens historia.Pressen skrev att Broadway hade fått tillbaka sin mognad med West Side Story. Även om ämnet i sig inte var en skönhetsupplevelse, så var det som att West Side Story förvandlade ämnet till en upplevelse av just skönhet.Den mest betydelsefulla kritikern fanns på New York Times. Han kallade den "en djupt rörande föreställning... just så ful som storstadsdjungeln är och också gripande, öm och förlåtande."Ser vi bara till berättelsen, en modern tolkning av Romeo och Julia, har den djup, komplexitet och känslighet. Musikalen har till och med vågat sig på att delvis följa Shakespeares tragiska slut. Det är något mycket ovanligt i USA, och här lät man båda akter sluta med döda ungdomar på scenen.Det var inte den första musikalen med ett allvarligt socialt tema, men ett av de första, där samtiden fanns på scenen.Seriösa ämnen hade man oftast placerat på ett behagligt avstånd i tiden, men i West Side Story fick man se de riktiga tonårsgängen. Här var det New Yorks invandrade puertorikaner, Sharks, som mötte de tuffa amerikanarna, Jets. På 50-talet var det här mest ett problem för de riktigt stora västerländska städerna. I dag angår det många fler. Men i musiken hörde man redan då samma ambivalens hos de som kommit från de fattiga öarna som vi hittar i dag. Ska man stanna kvar eller vända tillbaka?När det gäller att spegla samtiden eller samtidsproblem på scen, finns det inget som så fort blir helt galet. En felaktig betoning, ett felaktigt varumärke eller uttryck gör att berättelsens trovärdighet raseras omedelbart. Detaljkännedomen måste vara hundra procentig.Just West Side Story tycks nästan alltid undgå den brutala desarmeringen. Den lever lika mycket och väl, oavsett vilken miljö den placerats i och oavsett vilken tid vi själva ser den i.Men det ställs mycket höga krav på de som ska vara på scenen. Sång och dans i en musikal var förstås inte ovanligt, men det nya var att samma aktörer här skulle kunna sjunga, dansa - och agera.Jerome Robbins avancerade koreografi var dessutom mycket mer än instoppade dansstycken, den var en del av dramatiken och förde ofta handlingen framåt. Förutom de äldre i musikalen, och till viss del också huvudrollerna Tony och Maria, krävdes att alla skulle kunna dansa - och kunna dansa bra!Den stora betydelse som dansen har för West Side Story gör den fortfarande unik. Sångerna och danserna är lika viktiga för handlingen. Den koreografi som Robbins skapade då, 1957, är nu en grundsten i modern dans.En intressant detalj i Robbins arbete med dansarna och sångarna var att han hade hållit Jets och Sharks åtskilda under arbetet på scenen och på fritiden. Sångtextförfattaren Stephen Sondheim kommenterade: "Jag tyckte först att det var pretentiöst, men naturligtvis var det perfekt. Utan någon som helst agg eller fientlighet, hade Robbins givit de två gängen varsin känsla av individualitet. Vi fick direkt två väldiga personligheter på scenen".Men naturligtvis skulle ingen komma ihåg berättelsen om inte musiken fanns. Leonard Bernstein har skapat en dramatiskt fungerande musik som samtidigt är lätt att omedelbart tycka om och sjunga. Maria, Tonight och Somewhere är väl sånger som närmast blivit folkmelodier, var mans egendom. Sen finns I feel pretty, America, A boy like that och danserna: Mambon, Cool och den spefulla Gee, Officer Krupke. Det är en pärlrad av nio sånger som många av oss känner igen efter bara några toner.Librettisten Arthur Laurents berättade att musiken bara flöt ur Bernstein. Han tycktes inte tänka. Han kunde konsten att förvandla den speciella folkliga New Yorkska musiken till något annat än pastisch. Och han kunde ge varje person sin egen musikaliska karaktär, menade Laurents.Bernstein ville, med egna ord, "skapa en otrolig blandning av det abstrakta och det realistiska, poesi och prosa - både och - och ändå inget av det."Det anmärkningsvärda var att Bernstein skrev West Side Story parallellt med operamusikalen Candide. One hand, one heart var ursprungligen en duett som Candide och Kunigunda skulle sjunga och Gee, Officer Krupke fanns med i Venedigscenen i Candide. Utbyteshandeln gick åt det andra hållet också. Candide fick delar av det som inte fungerade i West Side Story.Man kan också hitta förändringar under vägen. Inledningen på West Side Story var först ett militant aggressivt stycke, där både Jets och Sharks sjöng. Sedan skrevs i stället Prologen där också gängen möttes, men nu till ljudet av, som Bernstein beskrev det, "miljoner ord med vansinnigt snabb musik". Senare togs orden bort och vi fick den inledning vi har i dag, med bara en vissling och det rytmiska knäppandet med fingrarna.Jag slutar den här Klassikern med en syn från Markusplatsen i Venedig några år efter premiären 1957. Bernstein och några vänner promenerar in på Piazzan och som genom en osannolik tillfällighet börjar flera av de små musikkapellen samtidigt spela Maria. Bernstein skrattar och börjar buga sig mot folk runt omkring, men ingen känner igen honom. Det var då det. Det skulle bli annorlunda.Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.seSamtliga musikexempel är från filmmusikinspelningen 1960.Källor: Ögonvittnesbeskrivningar och böcker - bland andra Meryle Secrests Leonard Bernstein - A life på Alfred A. Knopf och Humphrey Burtons Leonard Bernstein på Faber and Faber.Det finns en otrolig mängd inspelningar och ljud- och filmklipp från West Side Story att köpa och se på nätet, men jag kan inte låta bli att rekommendera en enda kort svartvitt film från 60-talet. Det är Sammy Davis, Jr och slagverkaren Johnny Mendoza som gör ett medley. Fem minuter och femtio sekunder musikalitet. Länken är en av flera och deras samarbete finns också på album.

Hon ville inte utvandra till Nordamerika ett land hon aldrig kom att kalla hemma men hon gjorde det, för barnens skull. Kristina från Duvemåla står i centrum i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal som redan vid premiären 1995 blev en publik- och kritikersuccé och som sedan dess har setts av över en miljon besökare. Men vägen dit var lång hade inte alla redan läst Vilhelm Mobergs böcker och sett filmerna och vad skulle författaren själv ha sagt om att göra musikal av hans nationalepos?Kulturredaktionens Magdalena Brenning Louko om musikalen Kristina från Duvemåla från 1995.*** På raka armar förs den lilla flickan Kristinas förstfödda ut ur ljuset in i mörkret. Efter år av missväxt och svält föråt hon sig på korngrynsgröten. Hon blev fyra år.Kom till mig alla Alla som svälter Alla som fryser Kommen till migDotterns död får Kristina att ändra sig. Ske Guds vilja, hon ska följa sin make, Karl-Oskar, till Amerika för barnens skull.Ett beslut och dess konsekvenser. Det är vad musikalen Kristina från Duvemåla handlar om, främst för Kristina Nilsson och hennes käresta, men också för människorna omkring dem som i mitten av 1800-talet utvandrade till Nordamerika för att undkomma svält och förtryck i Sveriges Småland. Björn Ulvaeus. Och att ta det steget, att förflytta sig till andra sidan jorden och veta att man aldrig kommer tillbaka fastän man längtar och längtar. Och aldrig bli av med det. Det finns någonting. Det finns mycket musik i det.Ett av flera citat ur Ulla Strängbergs program Öronmärkt från 1995.Musiken kommer först, så har det alltid varit när Benny och jag arbetar tillsammans, skriver Björn Ulvaeus i boken Bortom en vid ocean från 1996. Först med ABBA på 70-talet Sveriges mest framgångsrika popgrupp genom tiderna sedan med musikalen Chess från 1986 och nu Kristina från Duvemåla som redan vid premiären 1995 blev en publik- och kritikersuccé och som sedan dess har setts av över en miljon besökare.Benny Andersson har skrivit musiken och Björn Ulvaeus sångtexterna. Musikalen har dramatiserats och regisserats av Lars Rudolfsson och Robin Wagner har gjort scenografin.En musikal måste ha en berättelse som bär - det hade inte Chess och därför letade Björn Ulvaeus och Benny Andersson i flera år innan de hittade rätt. Det enda som jag kunde tänka mig, som jag hade lust att göra en musikal av, var utvandrarna. Och det, därför att det är det mest gripande som jag har läst.  Benny Andersson ur Öronmärkt från 1995.Valet föll på Vilhelm Mobergs utvandrarsvit från 1949 - och på Kristina. Till skillnad från Karl-Oskar utvecklas hon hela tiden och därför valde dem att lyfta fram hennes historia. Till rollen som Kristina letade de efter en öppen, klar, chosefri röst, men inte bara en röst, utan en hel människa, gärna någon som hade en blick, skriver Benny Andersson i Bortom en vid ocean. Det fann de i Helen Sjöholm. Hon gjorde rollen som Kristina i uruppförandet och sjunger också på CD:n från 1996 som spelas här.Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de företagsamma som fattade beslutet. Det var de oförvägna som först gav sig ut på den avskräckande färden över det stora havet. Så inleder Vilhelm Moberg sitt epos. Men Kristina är inte en av dem. Hon vill inte lämna Sverige.Amerika Där skulle aldrig jag förstå ett ord av vad dom säger Jag skulle irra runt som bortbytt, främmande och vilse Har du aldrig tänkt på hur förtvivlat ensamt livet skulle bliOch har du tänkt på, om man flyttar så långt bort i världen Då kan man aldrig komma hem igen, då får man aldrig se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång.Nej, Kristina lär sig aldrig engelska. Och trots sin kärlek till Karl-Oskar och barnen, går det inte en dag i det Nya Landet utan att hon längtar hem.Denna hemlängtan gestaltar Benny Andersson med symfonisk folkmusik. Det är just hans kärlek till den svenska folkmusiktraditionen som fick honom att välja Mobergs berättelse, skriver han i Bortom en vid ocean: Hela den här historien är så förknippad med jordens folk, det är vanliga bönder som bestämmer sig för att göra storslagna saker. Sådan är folkmusiken.Men kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Kom till mig alla Och världen ska förändras av det märkliga som händer Men kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Kom till mig alla Vårt äventyr ska leva kvar i sagor och legenderPlötsligt lättar den småländska stenen från scengolvet den svävar - upp - mot himlen. Och genom scengolvet skjuter det mogna vetet i det bördiga Amerika.När den första euforin över att det ändå var en bra ide att göra musikal av Utvandrarna hade falnat, så uppstod många tankar hade inte alla redan läst böckerna eller sett filmerna? Det var inte förrän Benny Andersson insåg att ingen faktiskt ännu hade hört musiken, som det gick att komma vidare. Det skriver han i programbladet till 2015 års uppsättning. Det var ett stort kliv, tycker jag. Jag har kommit över det nu men respekten för Vilhelm Moberg var så otrolig. Man ville ju inte peta på någon annans bästa, största, finaste vårt national arv. Ska jag, Björn och Carl-Johan, fixa det till något som vi vill göra. Det är jävligt förmätet, säger Benny Andersson.2 000 sidor skulle bli en föreställning på tre timmar. Uppdraget att skriva manus gick först till Carl-Johan Seth, men sammarbetet skar sig och Lars Rudolfsson och Jan Mark fick ta över de står också som upphovsmän till manuset efter att saken prövats i domstol och parterna förlikats. Det är när man går ifrån den dialog som finns i böckerna som problemen kommer fram vilket språk man egentligen ska använda. Man kan inte, om man ska uttrycka sig poetiskt, uttrycka sig på det sättet som jag tyar inte. Det räcker liksom inte i en musikal måste de få en dimension till, säger Björn Ulvaeus. Björn Ulvaeus läste böckerna två gånger innan han under den tredje läsningen vågade skissa på en möjlig bearbetning. Resultatet blev en glänsande prosa, där varje stavelse i folkmyllret polerats som det finaste astrakanäpple, som Camilla Lundberg skrev i sin recension av premiären i Expressen 1995. På något vis är det som om den oskrivna musiken alltid finns, men att jag måste spela hela tiden för att komma åt den, skriver Benny Andersson i Bortom en vid ocean. Han vet hur det känns när han har gjort något bra. Som Du måste finnas.Kristina är ensam på scenen. Bara hon. De många graviditeterna åtta till antal har tärt på hennes kropp. Hon har förlorat ett barn. Ännu ett och hon dör, säger doktorn. Finns Gud verkligen, frågar hon sig.Nej, Du måste finnas. Du måste, jag lever mitt liv genom Dej. Utan Dej är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav. Du måste finnas. Du måste, hur kan Du då överge mej. Jag vore ingenstans vore ingenting om Du inte fanns.Kristina övervinner sitt gudstvivel, precis som hennes och Karl-Oskars kärlek övervinner allt, men de varken kan eller vill avstå från varandra. Återigen är Kristina en välsignad kvinna. Men hon blir allt sämre.  Tätt ihopslingrad med sin älskade, möter hon slutet - på Amerikas vida fält, i månljusets sken.Den lyser dej väg, en gång ska vi mötas åter Beskyddet av en ängel som står vakt Det vet du att jag har Jag vill att du ska minnas vad jag sagt Jag är i gott bevar

Pastorens Hjørne - Øyvind Valvik og Wiggo Skagestad kommenterer aktuelle saker i samfunnet og menighetsliv

I mörkret inne på Teater Bastionen i Malmö håller No Border Musical på att förbereda sig inför kvällens premiären. Musikalen utspelar sig 2032, då alla nationsgränser har upplösts och handläggarna på Migrationsverket har slutat sina jobb. Sara Larsdotter som är en av regissörerna har jobbat i mer än 2 år med ensemblens 22 skådespelare. Manuset bygger delvis på deras egna berättelser. Aref Karami som brukar översätta det som sägs till Dari under repetitionerna spelar rollen som Ali, en av skådespelarna som blev utvisad innan musikalen hann bli klar. - Det är bra om folk förstår att vi inte kom hit för att ha kul. Vi kom hit för att överleva, säger han. Bertolt Brechts Tolvskillingsopera har kallas tidernas första musikal och arvet efter Brechts politiska dramer har ärvts ner till modern dokumentärteater. I Berlin träffar vi Helgard Haug, dramaturg och författare i teaterkollektivet Rimini Protokoll. De jobbar inte med skådespelare utan med experter, vanliga människor som spelar sig själva på scenen. Deras kommande projekt Situation Rooms handlar om människor som på ett eller annat sätt är kopplade till vapenindustrin. - Jag har aldrig kunnat jobba med skådespelare. Jag är mer intresserad av en röst som är lite annorlunda, säger hon. För Helgard handlar teater inte så mycket om det perfekta skådespelet utan om möten och risken det innebär att ha personer på scen som inte är skådespelare. Om någon glömmer en replik så är det en del av föreställningen, menar hon. Marcus Lindeen som tidigare var journalist gör sceniska reportage istället för pjäser. Han jobbar med skådespelare som i traditionell teater men experimenterar på andra sätt. I Den förlorade generationen - Röster från den nya arbetslösheten har han bland annat intervjuat Ludde, 24 år, om hur det är att vara arbetslös. Istället för ett pappersmanus består replikerna av citat som spelas upp i hörlurar. Skådespelarna simultantolkar sedan de intervjuades ord och uttryck på scen med hjälp av hörlurarna. - Jag har alltid varit väldigt fiktionsskeptisk. Varför skall man sitta och titta på pjäser där någon har hittat på en massa saker när verkligheten är full med stoff som är minst lika dramatiskt, säger han.

Holocaust-musikalen