Podcasts about sameblod

I sista avsnittet innan sommaren möter jag Sara Svonni som är samisk kläddesigner till yrket och som har jobbat med kostym till filmerna Stöld och Sameblod. Vi får följa med bakom kulisserna och höra Sara berätta hur det är att organisera och planera kostymer till skådespelare. Hon berättar även om livet med världens bästa jobb och vad det är. Kolla in hennes hemsida HÄR om du blir nyfiken på hennes produkter!  Vill du bidra till Samesystrars fortsatta framtid? Det kan du göra genom att till exempel stötta mig för priset av en halv kaffekopp (i bästa fall) via Patreon. Klicka på länken HÄR.  Jag önskar dig kära lyssnare en härlig sommar tills vi hörs igen! 

Sari Nuttunen är kostymör vars verk du har sett många gånger i TV, film och teater. Hur tar hon fram essensen hos en karaktär och får den att passa in i dess samtid? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Maskör, perukmakare och makeup-designerSari Nuttunen arbetar med både tv, film och teater, och att följa manus och visuellt lyfta fram karaktären hos skådespelaren är det hon dagligen sysslar med i sitt arbete som maskör och kostymör. Hon har arbetet med ett otal svenska TV-produktioner, filmer och teater såsom Sameblod, Morden i Sandhamn, Gyllene tider och många fler.Hur är det egentligen med tatueringar, är de en distraktion som kan begränsa eller förstärka en skådespelares karriärmöjligheter?Kalle & Sannas förvandlingSanna och Kalle har med hjälp av stylisten Theresa, frisören Jana och makeupartisten Tone fått en mer hållbar stil med secondhandkläder i programmet Restyle. Hur såg dem ut efter två intensiva dagar, och hur har loppismusklerna utvecklats sedan deras medverkan?Häng med, det blir kul!Sanna Laakso & Kalle Kinnunenpopula@sverigesradio.se

FILMBRANSCHPODDEN - A PART OF ACASTING VEM: Mattias Lundin  YRKE: Marketing and Publicity Manager, SF Studios SÄSONG: 1  EPISOD: 5 EN PODD AV: Simon Kölle www.linktr.ee/simonkolle Om episoden:  Mattias Lundin (SF Studios) berättar om sina över 30 år i filmbranschen där han jobbat på Fox, SF Studios, Viaplay, TV4, Warner och som distributionskonsult på Svenska filminstitutet. Med stor kunskap om filmbranschen berättar Mattias initierat om marknadsföring och ledarskap inom branschen. SPONSRAD AV: Ritualen -  www.ritualen.com NÄMNER (bland annat):  Film är oerhört roligt, Största intresse, en unik upplevelse, möjliggör för tittaren,  ingen är oberörd, älska film, USA, Bio, Sällskapsresan, Jakten på den försvunna skatten,  1981, Rekordöppning, Market publicity manager, SF Studios, Svenska filmer, Sony Pictures,  inköp av filmer,En vanlig dag, svenska producenter, Läsa manus, lansera film, lanseringsplaner, TV-spottar, Målgrupp, Biodistribution, Distributionslandskapet, Utomhusreklam, tidningsannonser, PR, innan streaming, VHS, DVD, TV, TV-tittare äldre än förr, scrolla, 30 sekunders TV-spottar, Trailers, berätta en story på 6 sekunder, The Joker, Film behöver vara unikt, Varför ska jag gå på bio?, Joaquin Phoenix, färgpaletten, Universals marknadschef, att gå på bio är viktigare än vilken film, en tid då man får allting när man vill, FOMO-känslan, Försiktigt optimistisk, stark konkurens för svensk film,  Svensk film, svacka, inte gjort film som publiken vill se, Majoriteten av de filmer som får stöd är inte sådana filmer som folk vill se, MMS, Nielsen-panelen, Netflix, VIAPLAY, Trender och siffror, Streamingvärlden, Datapunkter, besökssiffror på bio, online, Testgrupper, Filmbranschen, Kultur mer än underhållning, Brytpunkten, Filminstitutet har gett stöd till mer konstnärligt drivna, magkänsla har fått styra, Testar en produkt på marknaden, alla är intresserad av din film, Drama, Skräck, genrefilm, varför görs det inte mer genrefilm?, Stödet är pudelns kärna, liten marknad, dyrt att göra film, Produktionsbolag anpassar sina filmer efter vad som kan ge stöd, Vad kan jag få stöd för?, Kulturkrock på SFI, Film är underhållning, Film är konst och kultur, Filmfestivaler, Venedig, Ruben Östlund, I USA görs film mer mot en bredare publik, Skattebetalarnas pengar, Ett filmutbud som är till för alla, minoriteter, inklämt i historier, vilken historia ska berättas?, Film handlar om illusion, finansiering är utmaningen, Makroeffekter, inflation, lågkonjunktur, Krig, Filmhösten är spännande, data styr väldigt lite, film ses som konst och kultur och inte produkt, Film är en upplevelse, varför vill du göra filmen?, vem ska se filmen?, varför ska folk se filmen?, Målgrupp, SKAM, 16 årig tjej i Oslo, trovärdigt som möjligt, Man måste ta publiken på allvar, Independence Day, Stående ovationer, Sara Larsson, Prata på bio, engagemanget, Twilight, Taylor Lautner, bar överkropp, Ledarskap, Förtroende, Uppgifter, Backa upp, Trygg i att ta beslut, Lärdomsprocess, Analyser, mer sällan en post mortem-analys, Universal-regeln, Distributionsstrategi, köpa dina besökare, trailers, PR-drivna filmer, Egna idéer, pitch, Inblandad i att läsa manus, Feedback på casting, kommentarer på story och manus, Hur bygger man varumärken, Festis, Jag ar en festis, positioneringen av filmen, copy, Avgrunden, inte om utan när, Katastroffilm, urgency, hook, kan jag sälja detta?, att göra film är svårt, komedi, skräck, Knives out, Detektivarbete, engagemang, När Kräftorna Sjunger, Kritiker, Sameblod, Word of mouth-filmer, trestag, Kreatörers övertro, Barbie, Oppenheimer, Lilla Sjöjungfrun, Indiana Jones,Mission, Christopher Nolan, Barbenheimer, Simpsons, Råd till svenska filmbranschen, SFI har fått svart på vitt, Fungi, Canceled, Avgrunden, Karusell, breda filmer, smala filmer, snedfördelning av stöd, Feed, Måste Gitt, Trender, Skräckvåg, Långa ledtider, Mattias Lundin, Gran Turismo, ljud och slutmix gör 20%, UFO Sweden lyckades inte på bio, Crazy Pictures, Avatar 2, Priscilla Queen of the Desert, illegala nedladdningen, premiärer innan USA, Anti piracy, piratkopiering, Fredrik Reinfeldt, tar inte kultur på allvar, Makroekonomin, urholkat system, DVD, BluRay, SVOD, TVOD, Video on demand, AVOD, vända skutan, Entusiasm, jävlar anamma, göra folk som folk vill, SFI behöver se till bredden, Svenska kritiker vs. danska, recenssioner betyder mindre och mindre, svenska recensenter tycker inte om film!, överindexerar på dåliga betyg, Älskar film, hur säljer jag filmen?, Ser fram emot framtiden med spänning, hur Mattias pitchar, Stefan Lindén, Forever, Ett sista Race, Podd-debut

Att bli anklagad för att lukta illa är ett angrepp som är svårt att försvara sig mot. Och det handlar om så mycket mer än doft. Anneli Jordahl sniffar upp exempel på luktförolämpningar mot makten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-12-22.De hade retat upp sig. När jag och min bästa vän klev in i omklädningsrummet till gympan märkte vi direkt en underlig stämning. Viskningar, flackande blickar. En av tjejerna sa: ”Det luktar.” Några höll för näsan: ”Usch, vad det stinker.”Vi blev mobbade i sjätte klass och det var djupt obehagligt, men vår lärare redde ut det hela. Det handlade inte om dålig lukt. Det kan jag intyga, åtminstone vad gäller min bästis. Snarare ville de få oss att förlora fotfästet. Minnet lever kvar och kanske var det den episoden som fått mig att ofta tänka på lukt och makt.Min kompis och jag tillhörde inte den lilla byskolans maktlösa. Vi var plugghästar och kom från trygga familjeförhållanden. Kompisens pappa hade till och med chefsposition. Kamraterna irriterade sig på vår duktighet, och de hårdmarkerade.Vanligtvis är det de som står över i hackordningen som - genom att markera en gräns och betona sitt överläge - tillskriver underordnade frånstötande lukt. Det är ett kraftfullt symboliskt vapen för att skapa och förstärka klassmässiga och etniska gränser.Exemplen är oändliga i verklighet och fiktion. I sitt banbrytande radioreportage Lort-Sverige från 1938 excellerade Ludvig Nordström i språklig uppfinningsrikedom vad gäller motbjudande dofter i de fattigas stugor på landsbygden. Elle-Marja i filmen Sameblod vill tvätta bort ”samelukten”. Hon tvingar lillasyster att bada bort det äckliga i iskallt smältvatten. ”Jag känner inget”, säger lillasystern och får svaret: ”Man känner den inte själv”.Smutsen finns i betraktarens öga, konstaterar socialantropologen Mary Douglas i sin klassiker Renhet och fara, från 1966. Kan smutsen finnas i den maktlöses öga? På sistone har jag, kanske med mobbningen i minne, noterat ett omvänt luktflöde. Hur den i socialt överläge tillskrivs en obehaglig lukt. Stank uppifrån och ner är sällsynt. Renlighet är ju historiskt sett kopplat till pengar och makt. När luktar makten? Känner du stanken från Enskilda banken. En slogan från 70-talets demonstrationer. Fast den handlade inte om människokroppar.Artisten Hans Caldaras memoartitel I betraktarens ögon låter som en hälsning till Mary Douglas. Han berättar om sin släkts historia och om uppväxten på 50-talet. Romer var förbjudna att stanna längre än tre veckor på varje plats. De levde i tältläger, som flyktingar i sitt eget land. På grund av svåra boendeförhållanden underkastade sig romerna rigorösa hygienvanor. De badade i sjöar och gick till badhus, i den mån de blev insläppta. Romerna ville hålla sjukdomar borta, men även i symbolisk mening ”skydda gruppen från moraliskt förfall och söndring”. Följden av det var att man såg icke-romer som orena. Med andra ord luktade svensken oangenämt.När jag läser Maya Angelous självbiografiska klassiker Jag vet varför burfågeln sjunger blir jag påmind om Caldaras. Romanen utspelar sig på trettiotalet och visar vilka roller svarta och vita hade i amerikanska södern efter slaveriets avskaffande. Angelo berättar ur barnets synvinkel om uppväxten hos mormor som drev en liten speceriaffär i ett fattigt område. De hade det ingalunda sämst, fast de flesta handlade på kredit. ”Du skall icke vara smutsig”, var mormoderns första budord. Gick barnen till sängs med smutsiga fötter fick de stryk. Det handlade om respektabilitet.I en central och betydelseladdad scen dyker det upp kringstrykande busungar i butiken. De är svårt märkta av fattigdom, men på grund av sin vita hudfärg tycker de sig ha rätt att förnedra den svarta affärsinnehavaren. En flicka ställer sig på händer och blottar sitt kön. Unga Marguerite är stum åskådare till hur den barska mormodern förvandlas till servil. Inombords kokar vreden och ur den maktlösa positionen fördömer hon inte det vidriga beteendet. Nej, övertrampet handlar om lort.”Smutsen på flickornas bomullsklänningar fortsatte på benen, fötterna armarna och i ansiktet, så att det såg ut som om de var gjutna i ett stycke. Det flottiga färglösa håret hängde ner ohjälpligt tovigt.” Marguerites skrik kom av sig ”de var ena smutsiga avskum till vita fattigdjävlar, men jag visste att jag var lika fången bakom scenen som skådespelarna därute var låsta i sina roller”.Luktforskaren Mats J Olsson, professor på Karolinska institutet, undersöker lukter kopplat till friskt och sjukt. Hur immunförsvarspåslag avger en doft som kan vara oangenäm. En läkare kan lukta sig till ifall någon är på väg att bli sjuk. Han kallar lukten en projektionsduk för känslor. ”Din älskade mormor doftar gott trots att hon röker.”Olsson beskriver hur kroppslukt, utöver en genetisk komponent, bestäms av kulturella faktorer. Det handlar om tvättmedel, parfymer, kryddor, alkohol och rökning. Och jag tänker på 70-talet och pratet om att hamna bredvid en vitlöksstinkande invandrare på en biograf. Nu äter alla vitlök så den nedsättande luktfiguren är borta. Jämfört med hörsel och visuell perception – är luktsinnet ett eftersatt område i forskningen. Det räknas till ”de lägre sinnena”.Varför är det särskilt förnedrande att förknippas med dålig lukt? Värre än att höra att man är elak och ful. Olssons svar är lakoniskt: ”Anklagelser om dålig lukt kan vara svåra att motbevisa”.Välbeställda kan i hög grad betala sig bort från vämjeliga odörer. Minns att jag fascinerat läste om en rik person som prenumererade på strumpor. Efter en användning kastades de. Jag påminns om strumporna när jag läser Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England, från 2020. I den dejtar en europeisk ung kvinna rika amerikaner. Hon ser framför sig en snabb ekonomisk karriär via giftermål. Författaren lägger ett doftspår genom romanen, som växlar mellan eggande och frånstötande.”Alla männen luktade tvål. Eller något renare, som om kroppsodörer inte fanns […] deras kroppar förblev obefläckade.”Ibland hjälper inte ens pengar. En självsäker man i skräddarsydd kostym stinker. Jagberättaren, vars enda kapital på köttmarknaden är ungdom och skönhet, fylls av förakt. ”Det spelade ingen roll att han duschade, tränade, dränkte sig i Tuscan Leather eller någon Roja Dove – gamlingdoften fanns där, smygande, som om den sipprade ur hans själva porer. Det var en söt doft, som en övermogen frukt, med en hjärtnot av förruttnelse i dess mitt.”Jag läser roat. Det är befriande när den i maktöverläge för en gångs skull tillskrivs dålig lukt. Och jag får erkänna att någon sorts skadeglädje infinner sig hos mig. De tysta och uttalade förolämpningarna förändrar inte maktbalansen. Strukturerna sitter inte i kroppslukten. Men luktförolämpningen kan kanske handla om en oro för att maktlösheten är på väg att förskjutas och öka. Förolämpningen blir en ventil. Och kanske var det just skadeglädje de kände, mina klasskamrater i sjätte klass. När de självgoda duktflickorna fick sig en symbolisk luktörfil.Anneli Jordahl, författare och skribent

Ett extra långt avsnitt och ett av våra bästa om du frågar oss! ;) I förra avsnittet gick vi igenom siffrorna, statistiken, faktan. Nu blir det diskussion. Den orättvisa globala resursfördelningen visar sig bl.a i form av olika länders medellivslängd, flyg-gapet, och olika former av nykolonialism - land grabbing, ocean grabbing och orättvisa handelsavtal för att nämna några. Vi pratar om dammbyggen och gruvor, nya sidenvägen, och fiskpirater. Även om många röster har höjts runt om i världen över denna ohållbara och orättvisa klimatförstöring och den globala resursfördelningen, så har kritik lyfts mot vilkas röster som får höras. Visste du att världskartan vi lärt oss i skolan är förvrängd? Vad kan vår västerländska kultur lära av äldre kulturer och urfolkssamhällen? Och sist men inte minst blir det… SYSTEMKRITIK! Vårt favoritämne.  Vi tipsar om: Sameblod, Seaspiracy, Tack för regnet, Bill Gates “Koden till min hjärna” och “Så undviker vi klimatkatastrofen”, samt Vanessa Nakates kommande bok “A Bigger Picture”. 3 snabba: Kemikalier i foster Helags glaciär täcks med vit duk Dyngbaggar flyger vilse   Av: Jonna Elofsson Bjesse och Melanie Olsson    Poddmelodi kommer från låten ‘Something Elated' av Broke for Free.   Instagram: @dujagochjorden Facebook: Du, jag och Jorden Email: dujagochjorden@gmail.com   Gillar du det vi gör? Stötta oss gärna på Patreon: https://www.patreon.com/dujagochjorden  Följ oss gärna på instagram och facebook, och prenumerera på podden i din poddapp så får du uppdateringar när vi släpper nya avsnitt, samt lämna en recension i iTunes - då blir vi jätteglada och taggade att göra ännu bättre avsnitt!

Vi analyserar beståndsdelarna i Remi Weeks gotiska immigrantskräckis His House. Tomas vill inte kännas vid att han en gång uttryckt intresse för att tatuera ett motiv från Shane Meadows Dead Man’s Shoes, och Lars sumpar inte ett tillfälle att puffa för tiokronorsfyndens tiokronorsfynd: Mike Oldfields mästerliga Killing Fields-soundtrack. Dessutom berör vi: Felicity Evans, Toby Venables, Sope Dirisu, Wunmi Mosaku, Lovecraft Country, Under the Shadow, The Babadook, The Yellow Wallpaper, Charlotte Perkins Gilman, This is England, Shane Meadows, Dead Man’s Shoes, Bonnie Prince Billy, House, Steve Miner, The Changeling, Don’t Look Now, Javier Botet, Sameblod, David F Sandberg, Lights Out, Roland Joffé, Hausu, Pulp, Disco 2000, The Wailing, Clive Barker, The Forbidden och Candyman. Patreon-lyssnare får denna vecka dubbel speltid med såväl volymprocent som häxblandning på Anything for Jackson. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.

Att bli anklagad för att lukta illa är ett angrepp som är svårt att försvara sig mot. Och det handlar om så mycket mer än doft. Anneli Jordahl sniffar upp exempel på luktförolämpningar mot makten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. De hade retat upp sig. När jag och min bästa vän klev in i omklädningsrummet till gympan märkte vi direkt en underlig stämning. Viskningar, flackande blickar. En av tjejerna sa: Det luktar. Några höll för näsan: Usch, vad det stinker. Vi blev mobbade i sjätte klass och det var djupt obehagligt, men vår lärare redde ut det hela. Det handlade inte om dålig lukt. Det kan jag intyga, åtminstone vad gäller min bästis. Snarare ville de få oss att förlora fotfästet. Minnet lever kvar och kanske var det den episoden som fått mig att ofta tänka på lukt och makt. Min kompis och jag tillhörde inte den lilla byskolans maktlösa. Vi var plugghästar och kom från trygga familjeförhållanden. Kompisens pappa hade till och med chefsposition. Kamraterna irriterade sig på vår duktighet, och de hårdmarkerade. Vanligtvis är det de som står över i hackordningen som - genom att markera en gräns och betona sitt överläge - tillskriver underordnade frånstötande lukt. Det är ett kraftfullt symboliskt vapen för att skapa och förstärka klassmässiga och etniska gränser. Exemplen är oändliga i verklighet och fiktion. I sitt banbrytande radioreportage Lort-Sverige från 1938 excellerade Ludvig Nordström i språklig uppfinningsrikedom vad gäller motbjudande dofter i de fattigas stugor på landsbygden. Elle-Marja i filmen Sameblod vill tvätta bort samelukten. Hon tvingar lillasyster att bada bort det äckliga i iskallt smältvatten. Jag känner inget, säger lillasystern och får svaret: Man känner den inte själv. Smutsen finns i betraktarens öga, konstaterar socialantropologen Mary Douglas i sin klassiker Renhet och fara, från 1966. Kan smutsen finnas i den maktlöses öga? På sistone har jag, kanske med mobbningen i minne, noterat ett omvänt luktflöde. Hur den i socialt överläge tillskrivs en obehaglig lukt. Stank uppifrån och ner är sällsynt. Renlighet är ju historiskt sett kopplat till pengar och makt. När luktar makten? Känner du stanken från Enskilda banken. En slogan från 70-talets demonstrationer. Fast den handlade inte om människokroppar. Artisten Hans Caldaras memoartitel I betraktarens ögon låter som en hälsning till Mary Douglas. Han berättar om sin släkts historia och om uppväxten på 50-talet. Romer var förbjudna att stanna längre än tre veckor på varje plats. De levde i tältläger, som flyktingar i sitt eget land. På grund av svåra boendeförhållanden underkastade sig romerna rigorösa hygienvanor. De badade i sjöar och gick till badhus, i den mån de blev insläppta. Romerna ville hålla sjukdomar borta, men även i symbolisk mening skydda gruppen från moraliskt förfall och söndring. Följden av det var att man såg icke-romer som orena. Med andra ord luktade svensken oangenämt. När jag läser Maya Angelous självbiografiska klassiker Jag vet varför burfågeln sjunger blir jag påmind om Caldaras.  Romanen utspelar sig på trettiotalet och visar vilka roller svarta och vita hade i amerikanska södern efter slaveriets avskaffande. Angelo berättar ur barnets synvinkel om uppväxten hos mormor som drev en liten speceriaffär i ett fattigt område. De hade det ingalunda sämst, fast de flesta handlade på kredit. Du skall icke vara smutsig, var mormoderns första budord. Gick barnen till sängs med smutsiga fötter fick de stryk. Det handlade om respektabilitet. I en central och betydelseladdad scen dyker det upp kringstrykande busungar i butiken. De är svårt märkta av fattigdom, men på grund av sin vita hudfärg tycker de sig ha rätt att förnedra den svarta affärsinnehavaren. En flicka ställer sig på händer och blottar sitt kön.  Unga Marguerite är stum åskådare till hur den barska mormodern förvandlas till servil. Inombords kokar vreden och ur den maktlösa positionen fördömer hon inte det vidriga beteendet. Nej, övertrampet handlar om lort. Smutsen på flickornas bomullsklänningar fortsatte på benen, fötterna armarna och i ansiktet, så att det såg ut som om de var gjutna i ett stycke. Det flottiga färglösa håret hängde ner ohjälpligt tovigt. Marguerites skrik kom av sig de var ena smutsiga avskum till vita fattigdjävlar, men jag visste att jag var lika fången bakom scenen som skådespelarna därute var låsta i sina roller. Luktforskaren Mats J Olsson, professor på Karolinska institutet, undersöker lukter kopplat till friskt och sjukt. Hur immunförsvarspåslag avger en doft som kan vara oangenäm. En läkare kan lukta sig till ifall någon är på väg att bli sjuk. Han kallar lukten en projektionsduk för känslor. Din älskade mormor doftar gott trots att hon röker. Olsson beskriver hur kroppslukt, utöver en genetisk komponent, bestäms av kulturella faktorer. Det handlar om tvättmedel, parfymer, kryddor, alkohol och rökning. Och jag tänker på 70-talet och pratet om att hamna bredvid en vitlöksstinkande invandrare på en biograf. Nu äter alla vitlök så den nedsättande luktfiguren är borta. Jämfört med hörsel och visuell perception är luktsinnet ett eftersatt område i forskningen. Det räknas till de lägre sinnena. Varför är det särskilt förnedrande att förknippas med dålig lukt? Värre än att höra att man är elak och ful. Olssons svar är lakoniskt: Anklagelser om dålig lukt kan vara svåra att motbevisa. Välbeställda kan i hög grad betala sig bort från vämjeliga odörer. Minns att jag fascinerat läste om en rik person som prenumererade på strumpor. Efter en användning kastades de. Jag påminns om strumporna när jag läser Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England, från 2020. I den dejtar en europeisk ung kvinna rika amerikaner. Hon ser framför sig en snabb ekonomisk karriär via giftermål. Författaren lägger ett doftspår genom romanen, som växlar mellan eggande och frånstötande. Alla männen luktade tvål. Eller något renare, som om kroppsodörer inte fanns [] deras kroppar förblev obefläckade. Ibland hjälper inte ens pengar. En självsäker man i skräddarsydd kostym stinker. Jagberättaren, vars enda kapital på köttmarknaden är ungdom och skönhet, fylls av förakt. Det spelade ingen roll att han duschade, tränade, dränkte sig i Tuscan Leather eller någon Roja Dove gamlingdoften fanns där, smygande, som om den sipprade ur hans själva porer. Det var en söt doft, som en övermogen frukt, med en hjärtnot av förruttnelse i dess mitt. Jag läser roat. Det är befriande när den i maktöverläge för en gångs skull tillskrivs dålig lukt. Och jag får erkänna att någon sorts skadeglädje infinner sig hos mig. De tysta och uttalade förolämpningarna förändrar inte maktbalansen. Strukturerna sitter inte i kroppslukten. Men luktförolämpningen kan kanske handla om en oro för att maktlösheten är på väg att förskjutas och öka. Förolämpningen blir en ventil. Och kanske var det just skadeglädje de kände, mina klasskamrater i sjätte klass. När de självgoda duktflickorna fick sig en symbolisk luktörfil. Anneli Jordahl, författare och skribent

I dagens Skummasending har Mari og Henrik snakket om det å sy. Audiovisuelle tips for å forstå hvordan og hvorfor systemet ikke er inkluderende. Har du sett Sameblod? Sjekk ut strømmetjenesten Mubi a! Og en mann med navn Øde kommer til å være på alles lepper denne høsten (tipper Henrik). Vel lytt!

6 lutego w Szwecji wypada dzień poświęcony rdzennym mieszkańcom północnej Europy – Saamom. Kilka słów o tej, na swój sposób wyjątkowej, historii. Źródła:- www.samer.se- www.sameatnam.se - Wikipedia: Herman Bernhard Lundborg, Gustaf von Düben- Monika Banaś, Pogranicza kulturowe. Kultura Samów wobec szans i zagrożeń współczesności, w: Granice w kulturze. Wiedza i edukacja, [red.] Andrzej Radomski, Radosław Bomba.- Polecam również film „Sameblod”.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Den franske författaren Michel Houellebecq är tillbaka i ännu en mockumentär om konstnärslivets villkor, sexuella hågkomster och kroppar. Dessutom möter vi Amanda Kernell som har gjort skilsmässofilmen "Charter". VI MINNS JÖRN DONNER Den finländske författaren och före detta VDn för Svenska Filminstitutet har gått bort, 86 år gammal. Gunnar Bolin och Roger Wilson minns honom och hans betydelse för svensk film. Hur hade han till exempel hanterat den pågående svenska filmkrisen? SUMMERING AV GÖTEBORGS FILMFESTIVAL Mina Benaissa och Roger Wilson rapporterar från festivalen där de har träffat Amanda Kernell som är tillbaka med en ny långfilm efter segertåget med "Sameblod". Den nya handlar om en mamma som i samband med en infekterad skilsmässa, kidnappar sina egna barn. Och så är Jens Jonsson aktuell med andra världskrigsdramat "The Spy" om den norska filmstjärnan Sonja Wigert som värvades av den svenska underrättelsetjänsten som spion. Dessutom fördjupar sig Roger Wilson i festivalens Brasilientema. DEN FRANSKA MOCKUMENTÄREN THALASSO Gérard Depardieu och Michel Houellebecq möts på Marcel Prousts favorit-spa i Frankrike för en humoristisk samtidsanalys och sexuellt skryt.  Mockumentären "Thalasso" är en uppföljare till filmen "Kidnappningen av Michel Houellebecq" av Guillaume Nicloux som kom 2014. Programledare: Roger Wilson Producent: Nina Asarnoj

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Witold Gombrowicz' hemliga dagbok kommer på svenska, ett kvarts sekel efter den officiella Dagboken. Vi har sett Meta Isæus-Berlins nya utställning och det europeiska filmpriset Lux går 2018 till... En dagbok inuti en dagbok: så kanske man kan beskriva den polske författaren Witold Gombrowicz' "Kronos", som nu kommer på svenska. Författarens "Dziennik" Dagboken publicerades löpande från 1953-1969 och hör idag till den europeiska litteraturens klassiker. Men först 2013 utkom den postuma "Kronos": författarens hemliga dagbok, en betydligt mer ocensurerad och intim journal än "Dziennik". Gombrowiczkännarna Gabriella Håkansson och Göran Sommardal kommer till P1 Kultur för att diskutera "Kronos". I fjol tilldelades svenska "Sameblod" det europeiska filmpriset Lux, och blev därmed textad på alla EU:s 24 officiella språk. Idag utses årets vinnare, efter en omröstning i Europeiska parlamentet. Men ska politiker verkligen dela ut kulturpriser? Kulturredaktionens Emma Engström rapporterar direkt från Strasbourg. "Sömngångerskan" heter Meta Isæus-Berlins aktuella utställning på Borås konstmuseum. Konstnären, främst känd för sina installationer som ofta innehåller vatten, undersöker här den dubbelhet som tillvaron avslöjar i sömngångarens gestalt. Kulturradions kritiker Maryam Fanni recenserar. Bergmanpodden har nått fram till "Viskningar och rop" (1972) och i dagens OBS-essä resonerar idéhistorikern Julia Nordblad om den öppna framtiden som ändlig resurs i skuggan av klimathotet och Maja Lundes dystopiska roman "Blå". Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Mårten Arndtzén

Vi känner henne som guldbaggevinnare och huvudrollsinnehavare i filmen Sameblod, men vem är egentligen Lene Cecilia Sparrok? Hör Lene Cecilia berätta om resan till guldbaggen och om att vägra välja mellan renskötsel och skådespeleri. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Anneli Marainen & Monica AnderssonMedverkande: Lene Cecilia SparrokLivemusik: Natalie Carrion och Jonas StrandgårdProducent: Thomas Sarri

Vi känner henne som guldbaggevinnare och huvudrollsinnehavare i filmen Sameblod, men vem är egentligen Lene Cecilia Sparrok? Hör Lene Cecilia berätta om resan till guldbaggen och om att vägra välja mellan renskötsel och skådespeleri. Programledare: Anneli Marainen & Monica Andersson Medverkande: Lene Cecilia Sparrok Livemusik: Natalie Carrion och Jonas Strandgård Producent: Thomas Sarri

Ärkebiskop Antje Jackelén och Marie Persson Njajta, ledamot i Sametinget, samtalar om samer och urfolksfrågor, det samiska kulturarvet, demokratiskt engagemang, och filmen Sameblod.

Regissør Amanda Kernell har vunnet priser over hele verden for sin første langfilm, Sameblod. Hun besøkte Kautokeino i vinter og var innom Lisa der de pratet om året som har gått, om det å virkelig elske det man gjør, om å gå fra å jobbe 70 timer i uka, til å ikke kunne se på en skjerm i 6 måneder, og om den kvelden da hennes film ble historisk.

Filmregissören Amanda Kernells skaparprocess börjar med skrivandet. Tankarna formuleras i ett manifest och scenerna skissas i teckningar som blir känsloladdade bilder, som i hennes succé Sameblod. Filmen "Sameblod" är berättelsen om hur sameflickan Elle Marja bryter med sin familj och sitt samiska ursprung. Uppbrottet är plågsamt och hennes nya liv i Uppsala har ett högt pris. Temat finns med i Amanda Kernells kortfilm "Stoerre Vaerie" som är en slags prolog till Sameblod. Amanda Kernell har gjort filmer i tio års tid och förädlat sitt uttryck med noggrannhet och känsla för bildens magi. "Sameblod" har gjort succé på filmfestivaler runt om i världen Hennes senaste kortfilm, "I will always love you Kingen", handlar om en ung kille som överger sin havande flickvän på förlossningen. Amanda Kernell är utbildad på Den danska filmskolan i Köpenhamn. Det var den långa utbildningen och auteurmetoden som lockade, att man fick skriva sin film själv. Kerstin Berggren åkte till Köpenhamn och träffade Amanda Kernell i ett samtal om filmskapande i allmänhet  och Sameblod i synnerhet.

Filmen "Sameblod" har gjort succé på filmfestivaler runt om i världen. Amanda Kernell har gjort filmer i tio års tid och förädlat sitt uttryck med noggrannhet och känsla för bildens magi. "Sameblod" är berättelsen om hur sameflickan Elle Marja bryter med sin familj och sitt samiska ursprung. Uppbrottet är plågsamt och hennes nya liv i Uppsala har ett högt pris. Temat finns med i Amanda Kernells kortfilm "Stoerre Vaerie" som är en slags prolog till Sameblod. Hennes senaste kortfilm, "I will always love you Kingen", handlar om en ung kille som överger sin havande flickvän på förlossningen. Amanda Kernells skaparprocess börjar med skrivandet, tankarna formuleras i ett manifest och scenerna skissas i teckningar, sen ska allt förvandlas till magiska bilder Amanda Kernell är utbildad på Den danska filmskolan i Köpenhamn. Det var den långa utbildningen och auteurmetoden som lockade, att man fick skriva sin film själv. Kerstin Berggren åkte till Köpenhamn och träffade Amanda Kernell i ett samtal om filmskapande i allmänhet  och Sameblod i synnerhet.

Världen över känner folk igen sig i filmen Sameblod. Hur rasismen i 30-talets Sverige får den unga Elle Marja att lämna det samiska för att bli svensk. En film som bryter tystnaden både i och utanför Sápmi. Den första sydsamiska långfilmen Sameblod har blivit en stor publikframgång. Vid premiären i mars gick den bara upp på sex biografer, trots att den vunnit flera priser och fått fin kritik allt sedan världspremiären på Venedigs filmfestival i augusti 2016. Men nu i juni 2017 har Sameblod setts av nästan 170 000 personer på över 300 biografer i landet. I förra veckan gick den upp på bio i USA och fick ett fint mottagande. Sameblod är en film som många känner igen sig i. Den handlar om att växa upp och bryta sig loss, om att dölja eller byta sin identitet för försöka passa in, men blottlägger dessutom mycket av förtrycket mot samerna och sätter ord på det som tystats och skambelagts. Ett reportage av Helene Alm Programledare: Lisa Wall

Sameblod, duohtavuođakommišuvdna ja fápmoáŋgirat. Báddejuvvon maŋŋit eahket 24.03.17, dá lea 2/3 oassi báddemis.

"Skull: Kong Island" er en stor og dum film med udiskutabel underholdningsverdi. "Hidden Figures" er en publikumsfriende feelgood-historie fra virkeligheten. "Sameblod" er en gripende historie med en gnistrende god hovedrolle. "Tungeskjærerne" er et koselig, men kunstig besøk i nordnorsk fiskekultur. Og den iranske Oscar-vinneren "En handelsreisende" er bevegende og engasjerende. Dette er filmene som anmeldes i denne podcasten fra Filmpolitiet! Dessuten sjekker vi hvordan det går med Martes anmeldelse av Nintendo Switch og det nye Zelda-spillet "Breath of the Wild", som hun er midt i skriveprosessen til, og du får høre hvorfor den svenske regissøren Amanda Kernell måtte til Norge for å finne hovedrolleinnehaveren i "Sameblod", nemlig Lene Cecilia Sparrok.

Hon har fixat hår, smink och kostym för produktioner som En pilgrims död, McBeth, Fröken Julie och är nu högaktuell med filmen Sameblod. Vi bjöd in Sari Nuttunen till Hårpodden för att utbilda oss i vad som händer bakom kulisserna på våra favoritfilmer, tv-serier och teaterproduktioner. Hur kommer det sig att Sverige har nått sådana framgångar inom hår och makeup i film de senaste åren och vad krävs för att lyckas inom maskör-yrket? Sari ger Anton och Linda svaren i fjärde avsnittet av Hårpodden. 

Tobias Svanelid undersöker Hannibals ikoniska elefantmarsch över Alperna med arkeologen som vill återskapa bedriften. Dessutom granskas bioaktuella Sameblod som skildrar rasbiologins Sverige. Den kartagiske härföraren Hannibals marsch över Alperna räknas som en av antikhistoriens största bedrifter, men nu vill arkeologen Richard Holmgren undersöka hur den egentligen gick till. Tobias Svanelid träffar honom hos elefanterna på Kolmårdens djurpark för att diskutera elefanters snövana, deras motståndskraft mot kyla och hur effektiva elefanterna egentligen var under de Puniska krigen. Man skulle idag kunna använda moderna arkeologiska metoder för att försöka belägga de antika historikernas berättelser om Hannibal, menar Richard Holmgren. Dessutom granskas bioaktuella Sameblod av historikern Maja Hagerman, som menar att filmen är ett första unikt försök att berätta rasbiologins historia ifrån de drabbades perspektiv. Och så svarar Dick Harrison på lyssnarfrågan om var de romerska kejsarna egentligen ligger begravda.

Den första sydsamiska långfilmen Sameblod gör succé på världens filmfestivaler. En film om att bryta med sitt samiska ursprung för att bli accepterad, en uppväxtskildring i rasbiologins skugga. -Nu är det rise and shine, jag tycker att man ska synas, att folk får veta att samerna ändå finns trots hård politik, säger Lene Cecilia Sparrok som spelar huvudrollen i Sameblod. Det är den första sydsamiska långfilmen, regisserad av Amanda Kernell från Umeå. Sameblod har blivit filmfestivalernas favorit sedan premiären i Venedig i augusti 2016 och vunnit flera priser.  På Göteborgs filmfestival ska den visas för första gången på svensk mark. En film som handlar om att växa upp, att hitta sin identitet och samtidigt försöka passa in, men som också blottlägger mycket av förtrycket mot samerna.

Filmfestivalen Sundance i USA har dragit igång. Vi pratar med de deltagande svenska regissörerna Amanda Kernell och Tarik Saleh. Dessutom kulturredaktionens Lisa Bergström om Sundance betydelse. Sundance är en av USA:s mest inflytelserika filmfestivaler. Den hette från början The US/Utah film festival och hölls första gången 1978. Syftet var att få fler filmskapare till Utah, men också för att det behövdes spelplatser och festivaler för den amerikanska filmen. 1981 flyttade filmfestivalen till skidorten Park City och 1991 bytte den officiellt namnet till Sundancefestivalen. Men vad har festivalen egentligen för betydelse för det amerikanska kulturlivet? Kulturredaktionens filmkritiker Lisa Bergström, som tidigare besökt festivalen, reder ut.Vi möter också de svenska regissörerna Amanda Kernell och Tarik Saleh, vars filmer "Sameblod" respektive "Nile Hilton Incident" visas på festivalen.Programledare: Roger Wilson Producent: Mattias BergP1 Kultur p1kultur@sverigesradio.se