Podcasts about vardagens

Ungdomsföreningshusen blev en central del av det finlandssvenska landskapet i början av 1900-talet. Byggnaderna kom att symbolisera lokal gemenskap och framtidstro i det moderna samhället. Ungdomsföreningarna, som växte fram i slutet av 1800-talet, hämtade inspiration från nykterhets- och arbetarrörelsen och syftade till att stärka bildning, kultur och sammanhållning bland ungdomar. I detta avsnitt av podden Historia Nu diskuterar programledaren Urban Lindstedt detta tema med Blanka Henriksson, docent i folkloristik, och Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, båda från Åbo Akademi. De har tillsammans redigerat bokserien Vardagens föränderliga rum. Avsnittet fokuserar på den tredje volymen, Hemma, borta, bortom – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet. Under 1900-talet förde moderniseringen med sig stora omvälvningar i Finland. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det traditionella bondesamhällets långsamma rytm med ett mer dynamiskt och mobilt liv. Möjligheterna ökade, men förändringarna väckte frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten. Ungdomsföreningshusen blev nav för aktiviteter som teater, revyer, danser och fester. De erbjöd även utbildning i form av bibliotek och kurser, och fungerade som ett andra hem för många ungdomar och deras familjer. Under krigsåren omvandlades husen ofta till sjukstugor eller tillflyktsorter för flyktingar. Senare, från 1990-talet och framåt, har de anpassats till nya aktiviteter som innebandy och ungdomskaféer. Även om många ungdomsföreningshus idag används sporadiskt eller står tomma är deras historiska betydelse stor. De är monument över en tid då lokal sammanhållning och initiativkraft präglade det finlandssvenska civilsamhället. Genom frivilligt talkoarbete byggdes inte bara husen utan också de sociala nätverk som var avgörande för bygdernas utveckling. Bild: Ungdomsföreningshuset Walhalla, Barösund, 1925. Ingår i boken "Livet genom en lins. Fotografier av Bernhard Åström" (Meddelanden från Folkkultursarkivet nr 15, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland) 1994, nyutgåva 2015. Finna.fi Public Domain. Musik: Electro Expo av Jon Presstone. Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Cykeln gjorde världen större och gav en ny frihet både på landsbygden och i staden under 1900-talet. I Svenskfinland blev cykeln, särskilt för kvinnor, en symbol för modernitet och utforskning. Den öppnade dörrar till både geografiska och personliga upptäcktsfärder.I bondesamhället var världen liten. Kommunikation och resor gick långsamt och sträckte sig sällan längre än till grannbyarna. Moderniseringen under 1900-talet öppnade upp både nationen och världen. Cykelresor i svenskbygder och båtresor till Sverige blev också en kulturell process där nya rum erövrades.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Blanka Henriksson, docent i folkloristik och äldre universitetslektor i kulturanalys vid Åbo Akademi, samt Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi. Båda har varit redaktörer för bokserien Vardagens föränderliga rum i tre delar. Dagens avsnitt fokuserar på Naturen och platserna – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet, vol. 1.Under 1900-talet svepte modernitetens vindar genom det finländska landskapet. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det gamla bondesamhällets statiska rytm med en dynamisk och mobil tillvaro. Byns begränsade livsval ersattes av fler möjligheter. Men ökad frihet ledde till frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten i Finland.Att cykla är inte bara en fysisk aktivitet utan också en kulturell process där vi kategoriserar och skapar ordning. I Finland erbjöd cykeln möjligheten att överbrygga långa avstånd och upptäcka nya områden, ofta med en känsla av äventyr. En resa kunde leda genom välbekanta landskap men också in i nya kulturella rum, som i berättelser om rökbastur och möten med det finska folket.Under 1930- och 1950-talen var cykelfärder populära i Svenskfinland, särskilt bland unga kvinnor. Med långa resor utmanade de både sina egna gränser och samhällets förväntningar. En dagbok från 1933 berättar om en cykelfärd från Kaskö till Nykarleby, där naturens skönhet och historiska platser vävdes samman. Monument vid Oravais och minnesmärken i Österbotten gav resan en symbolisk tyngd, medan praktiska utmaningar som dåliga vägar och oväder satte deltagarnas uthållighet på prov.Cykeln förknippades med frihet men också med oro. Kvinnors ökade mobilitet ifrågasattes och debatterades. Kunde cykling leda till omoral eller frigörelse från traditionella könsroller? Cykeln förändrade inte bara individers liv utan också landsbygdens och stadens dynamik. Gårdfarihandlare och cykelbud utnyttjade cykelns praktiska fördelar för att nå fler kunder snabbare. Samtidigt utmanade cykeln etablerade normer, även för kyrkans män. Präster i Finland cyklade ofta men undvek att göra det i prästkläder, eftersom cykeln förknippades med kommersialism och modernitet – värderingar som kunde stå i konflikt med kyrkans ideal.Lyssna också på Det glada 1920-talet speglar vår tid.Bild: Mirjam Männikkö och en okänd ung kvinna i korsningen av Tavastehusvägen och Nurmijärvivägen i Koskenmäki, Tusby, Sommaren 1934. Kervo museitjänster (Kerava museitjänster) Sinkka, foto: Katri Sampola.Musik: Missä yösi vietitkään medArvi Tikkala (1939) Kompositör: Robert Wilhelm Von Essen Textförfattare: Eine Laine. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet har vi ett spännande tema att dyka in i – Fredriks senaste semester i Spanien!Vi pratar också om MPOX – och vad det innebär. Är det dags för en lockdown igen?Och som en oväntad twist i detta avsnitt, bjuder vi på ett antal örfilar – ibland behövs det för att sätta saker och ting på plats! Det blir ett avsnitt fullt av skratt, allvar och allt däremellan som du absolut inte vill missa! Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Written, produced and performed by Pehr Flühr

I det här avsnittet av Somna med Henrik får vi följa Henriks tankar på ett ostrukturerat och sövande vis. Henrik berättar om sitt senaste frisörbesök och reflekterar över sin egen skapandeprocess och de tvivel som ibland kommer över honom, speciellt under våren.Temat glider över till historiska funderingar där Henrik spekulerar kring vilka som egentligen är de vanligaste orden genom mänsklighetens historia - kanske "Va?" och "Mamma"? Han målar upp en bild av hur även historiska personer måste ha ägnat sig åt vardagliga sysslor och missförstånd.Vi får också en nostalgisk tillbakablick till Henriks tid på SVT och de goda tonfiskbaguetter han brukade köpa på vägen till jobbet. Sov Gott!Mer om Henrik här... https://linktr.ee/Henrikstahl Bli medlem i Somna med Henrik PLUS här: https://plus.acast.com/s/somna-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Detta pratar prästen, bildkonstnären och författaren Kent Wisti från Lund om idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur Andakten:– Men det är min förbannade jävla skyldighet! Han sa det med ett sådant eftertryck och allvar och jag visste inte riktigt hur vi hamnade där. Och så plötsligt. Jag började skratta. Jag hade ju bara sagt att oj, det där var en bra idé. Det ser fantastiskt gott ut. Och han hade sett så glad ut. Sommarens sista dag som tryckt sig in i en höstmånad. Nära löningsdag och vädret var fortfarande t-shirt och kavaj. Ett möte på gågatan med en bekant som höll en stor glass i handen. Text:Bibeltext: Romarbrevet 12:15 Musik:Den signade dag, psalm nr 434/175 med Anders Widmark trio (Anders Widmark, piano; Anders Adefelt, kontrabas och Egil Johansen, trummor)Producent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Det här är ett kapitel ur Magnus bok, "Att vara stilla när allt skyndar".En kontemplation om hur du kan observera din vardag med nya ögon och upptäcka var du kan hitta stillhet och rofylldhet i ditt liv.Luta dig tillbaka, lyssna och upplev hur det där inre bruset som kan vara så störande och göra en så trött, sakta sakta avtar. Om du vill åka på retreat med Magnus & Sheila så missa inte detta tillfälle i november:https://aboutyoga.wondr.se/w_application/applicants/form_view/64ca3c4d-087c-4481-9137-001b0a100168 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trots vidden och vikten av folkmordet i Rwanda är kunskapen ytterst bristfällig. Eva-Lotta Hultén ser hur Scholastique Mukasonga med fantastisk litteratur undervisar oss om det fruktansvärda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag var liten upptäckte jag Förintelsen. Det var så det kändes när jag läste Katitziböckerna och fick veta att något fruktansvärt hade hänt. Jag drog slutsatsen att få kände till det. Varför hade jag annars inte hört talas om detta oerhörda innan? Lite samma känsla fick jag när jag på 2010-talet läste in mig på folkmordet i Rwanda. Visst hade jag hört om, och upprörts över skeendet och världens passivitet redan när det skedde 1994 men det hade sedan dess varit så märkligt frånvarande i vårt samtal om världen att det nästan kändes som om jag grävde fram en hemlighet.Andra världskrigets folkmord har jag efter Katitziupplevelsen studerat i skolan, läst romaner och fackböcker, sett spelfilmer, dokumentärer och samtalat om otaliga gånger. Det är precis som det ska vara. Förintelsen utspelades i vår del av världen och har fortfarande starka återverkningar på samhälle och politik. Den finns där som bakgrund till allt som hänt och händer i vår närhistoria och nutid. Varje tecken på okunskap, och de finns, är en varningsklocka, och glömskan blir ibland föremål för debatt.Med folkmordet i Rwanda är det annorlunda. När jag tog upp det i en föreläsning för journaliststudenter frågade jag dem om de alls kände till det. Ingen svarade ja. Det kan inte bero på att omfattningen var obetydlig. Upp mot en miljon människor mördades i en befolkning på omkring sju och en halv miljoner. Det borde inte heller bero på att det inte har med vår del av världen att göra. Rwanda var en belgisk koloni fram till 1962, kolonialismen var en stark faktor i upptakten till folkmordet och efterverkningarna av kolonialismen inverkar, precis som andra världskriget, på vår nutid på en rad intrikata sätt.Vi bör inte underskatta vår förmåga att förtränga denna historia, inte heller européernas ointresse för händelser bortom den egna och den nordamerikanska kontinenten. Men kan det som gör detta gigantiska folkmord så lite omtalat också ha med bristen på berättelser att göra? Några reportageböcker och romaner fanns översatta sedan tidigare, men det är ändå svårt att överskatta betydelsen av att rwandisk-franska Scholastique Mukasongas fruktansvärda och underbara böcker började ges ut på svenska år 2020.Mukasonga föddes 1956 och växte upp i Rwanda med sin stora familj. När hon var fyra år blev de fördrivna från sitt ursprungliga hem till det oländiga Bugesera där de levde i ett flyktingläger tillsammans med andra från folkgruppen tutsi som också tvångsförflyttats. Mukasonga var studiebegåvad och fick en plats på den eftertraktade skolan Lycée Notre-Dame-de-Citeaux i Kigali där katolska nunnor undervisade. Hon fortsatte sina studier vid socialhögskolan i den rwandiska staden Butare. 1973 drevs tutsiska elever bort från högre utbildningar och Mukasonga flydde till Burundi där hon studerade klart och sedan arbetade för UNICEF. 1992 flyttade hon vidare till Frankrike.Ett par år därefter utbröt folkmordet i Rwanda. På två och en halv månad mördade människor ur folkgruppen hutu forna grannar och vänner ur folkgruppen tutsi i ett tempo som är oöverträffat. Titeln på Jörgen Gassilewskis roman om händelserna är passande: ”Hastigheten”. De flesta dödades med macheter som köpts in och distribuerats av milisgrupper kopplade till regeringen. En radiostation som stöddes av huturegimen hetsade till att göra slut på ”kackerlackorna” och göra ”arbetet” tills det var helt avklarat. Det var så man pratade. Om ett arbete som gick ut på att döda kackerlackor.Trettiosju av Scholastique Mukasongas närmsta släktingar mördades. Däribland hennes båda föräldrar och alla syskon utom ett. Först tio år efter folkmordet klarade hon att återvända till Rwanda och efter det bestämde hon sig för att berätta om den värld hon växt upp i och de människor som befolkat den. Debuten fick titeln ”Kackerlackor”. Uppföljaren ”Barfotakvinnan” handlar om Scholastique Mukasongas mor och alla andra kvinnor som gjorde allt de kunde för att skydda sina barn och behålla sitt eget vett i en ständigt hotfull omvärld. Det är en varm, vacker och förtvivlad bok som inleds med ett kapitel om hur mamma Stefania ständigt försökte skaffa sig information om annalkande faror och lärde sina barn att gömma sig ute bland taggbuskarna för att undkomma de mobbar av unga hutumän som regelbundet besökte området och trakasserade, misshandlade och våldtog dess tutsiinvånare.I kapitlen som följer tecknas sedan framför allt en vardag med odling, matlagning, skolgång, lek och fester. Läsaren hinner glömma den mörka fonden av hotande våld. Tills det plötsligt dyker upp igen i ett par meningar eller en bisats. Som när författaren berättar om sin brors lyckliga bröllop och äktenskap och avslutar med att skriva: ”De fick nio barn, varav sju pojkar, till min mors stora glädje. Hon tänkte att åtminstone några av dem skulle överleva och föra släkten vidare. Hon misstog sig.” Och så slutar det kapitlet och ett nytt tar vid, åter tillbaka i det vardagliga.Mukasonga skildrar också med bakgrund i egna erfarenheter tiden som förebådar folkmordet. Som tutsi hade hon fått en kvotplats på det prestigefulla läroverk där den rwandiska hutuelitens döttrar fick sin utbildning, och romanen ”Madonnan vid Nilen” hade mycket väl kunnat vara en vanlig skildring av vänskap, utsatthet och pennalism på en internatskola. Omnämnandet av de pogromer och attacker mot tutsier som förekom i Rwanda vid denna tid, förvandlar berättelsen till en föraning om det som ska följa.Vi säger gärna att vi måste minnas Förintelsen för att det inte ska hända igen. Men sedan 1945 har flera andra folkmord inträffat och det i Rwanda är av en enorm omfattning. Jag kan inte låta bli att undra: är det bekvämt för oss att stanna vid andra världskrigets illdåd eftersom de ligger allt längre ifrån oss tidsmässigt? Skyddar vi oss genom att tänka att det hände för länge sedan? Eller är det snarare så att vi tänker att folkmordet i Rwanda inte har med vår moderna, västerländska värld att göra? Mördandet i Rwanda framstår kanske som primitivt eftersom det skedde med machete men det var oerhört välorganiserat. Mordredskapen beställdes från Kina och distribuerades över landet. Uppifrån utsedda ledare såg till att arbetet fördelades rättvist och sköttes på normala arbetstider. Det var inte en outvecklad nations kaos som ledde till massdödandet. Det var tvärtom ett administrativt välordnat samhälle som gjorde effektivitet och precision möjligt. Motsättningarna mellan grupperna, påeldade av kolonialmakten Belgien, var grogrunden men i Rwanda visste också alla sin plats och när myndigheterna gav order så lydde man, även när det innebar blodbad.Scholastique Mukasongas böcker påminner oss om att liv är liv var det än levs och att folkmord är en del av såväl vår historia som vår nutid. Det räcker faktiskt inte att vi inte glömmer Förintelsen. Vi borde också prata mer om Rwanda.Eva-Lotta Hultén. journalist och författareLitteraturScholastique Mukasonga: Barfotakvinnan och Madonnan vid Nilen. Översättning: Maria Björkman. Bokförlaget Tranan, 2020 respektive 2022.

Välkomna till ett nytt avsnitt av KULTURBARNEN! Är ni som vi att ni nästan ser fram emot vardagen mer än ni ser fram emot helgen? DÅ befinner ni er förmodligen på en bra plats i livet, och har förmodligen dessutom ha ett jobb som passar er. Pontus berättar om sitt arbete med comebacken av sin brors band Hansson de Wolfe United, och hur han innehar arbetspositioner som förr i tiden upptogs av ett helt team av människor. Hoppas ni vill hänga med!!

Skådespelaren Dennis Nylunds främsta arbetsredskap är intuition. Men också på fritiden lever han intuitivt. Vardagens små och stora beslut fattas med hjälp av magkänslan. Nu sommarpratar han om intuition, på den första dagen av 1,5 år i yrkesmässigt fritt fall. Med hjälp av intuitionen har han beslutat sig för att vara tjänstledig från en trygg tjänst i en otrygg tid. Redaktör: Thomas Lundin, Parad Media.

Bredvid sängen har jag en klockradio som jag använder dagligen, mest för att somna till den. Sveriges Radio producerar många program jag lätt somnar till. Om Vladimir Oravsky:Vladimir Oravsky är författare, debattör, journalist, filmmanusförfattare, dramatiker, regissör och filmjurymedlem. Det kanske mest framträdande med Vladimir Oravsky är att han har tur. I allt. Även hans pjäser och böcker och dikter vann åtskilliga nationella och internationella priser, av rena turen. Fast den ofta kräver grundligt och långt förarbete, inbillar han sig.Vladimir Oravsky har skrivit cirka 80 böcker, 30 teaterpjäser, ett tiotal filmmanus och över 5 000 tidnings- och tidskriftsartiklar. Han är representerad i ett 20-tal antologier.Producent: Dmitri Plax tankar@sverigesradio.se

När vardagen bara snurrar på som ett hamsterhjul man aldrig kommer ur - hur skall det gå att till att bryta mönstret? Och varför är det så viktigt att vi människor inte finner oss i en situation som inte är som vi vill och behöver ha den?  Viktiga saker att tänka på detta!    www.bjornrudman.se

Frida Ekerlund, är klimatsamtals och ekocivilkuragetränare i projektet Klimatprata som drivs av Vardagens civilkurage. Syftet är att bidra till fler konstruktiva klimatsamtal och mer aktivism.

Kanske är vår vardag full av Guds budbärare, änglar och profeter. Profet betyder förkunnare och är en slags budbärare utsända av Gud. Men kanske behöver det inte vara välkända och historiska personer som bär budskapet. Jag tror att det är du och jag helt vanliga människor som är kallade att vara guds budbärare,guds  händer och röst till varandra. Guds andes röst genom genom hjärtats skörhet och sanning till varandra.  Kanske genom människor vi inte känner ibland, men säkert som oftast genom människor vi känner väl och säkert varje dag genom vår egen själs röst. Joanna Kölsch Joanna Kölsch är präst i svenska kyrkan i Göteborg. Text ur konfirmationsboken Via Mystica Musik Morning Sun med Melody Gardot Ljudmix Frida Claesson Johansson Producent Neta Norrmo för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Det har tagit mig en höst som främling i staden att uppskatta värdet av tunna band. Tack vare dom har jag blivit en del av Beirut. Johan von Schreeb är professor i global katastrofmedicin. Han har arbetat världen runt i katastrofdrabbade länder och för 25 år sedan var han en av grundarna av svenska Läkare Utan Gränser. Många arbetsdagar spenderas på resande fot i katastrofer och med undervisning. Samtidigt är en av de bästa platser han vet hängmattan vid sportstugan i Stockholms skärgård. Förutom familjeliv ägnas övrig tid åt att driva konstgalleriet Candyland tillsammans med en grupp konstnärer. I boken Katastrofdoktorn och sitt Sommarprogram från 2017 reflekterar han över utmaningarna med och drivkraften bakom sitt arbete. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Fredens Hus-podden. En podd om viktiga samtal. I Fredens Hus-podden blandar vi ämnen som mänskliga rättigheter, social hållbarhet, fred och jämställdhet. I detta avsnitt samtalar Oscar och Antonio om begreppet civilkurage och vad det kan innebära att agera/ingripa. Till podd-avsnittet finns ett arbetsblad som kan kopplas till lektioner för gymnasie- och högstadieelever. Arbetsbladet hittar du på Fredsportalen: https://fredsportalen.se/skolovning/civilkurage-poddovning/ Läs vidare och referenser: Raoul Wallenberg Academy. Vardagens civilkurage. Fredens Hus är en samlingsplats för fred, mänskliga rättigheter och möjligheter. Genom utställningar, projekt och pedagogisk verksamhet med fokus på barn och unga jobbar vi för social hållbarhet. Besök vår hemsida: www.fredenshus.se

Ekar landsbygden helt tom och ödslig, eller är allt på landet sådär vackert och enkelt? Marit Kapla är journalist och författare, uppväxt i byn Osebol i norra Värmland och nu bosatt i Göteborg. Hennes hyllade bok Osebol tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2019 och kan läsas som ett körverk, en reportagebok eller en diktsamling där Osebols invånare berättar om sina liv. Här ryms jobben, pendlingstiderna, vänskaperna, promenaderna, förlusterna och framtiden. Vardagens kaffekoppar men också hela livets stora vändpunkter. Hör Marit Kapla berätta om bokens tillblivelse och människorna bakom, om Osebol idag och om synen på landsbygd vs storstad. I samtal med Freja Arvidsson. Inspelning och efterarbete: Niklas Lilja och Maria K Andrén Musik: Rasmus Alfredsson Ordet är ditt podcast är en del av Biblioteken i Kungsbackas satsning på muntligt berättande. Besök gärna vår hemsida: bibliotek.kungsbacka.se/ordetarditt

Rubrik: Podden med p-platsockupanter Veckans test: Vad betyder ”Håll säkerhetsavstånd på en meter”? Hela krogen för nio personer. Orkar någon med maskgate? Att bara lyda order: Bra att gränsmyndigheterna granskas. Pepparsprej: demonstranterna fick uppmärksamhet men inte för sakfrågan. Terror om p-platserna. Vardagens hjältar. Varför fascinerar true crime? Läs böcker utanför normala sfären. Flyg utan att flyga ! med Magnus Londen, Jeanette Björkqvist och sidekick Riko Eklundh

Idag pratar vi om vikten av att bryta vanor och mönster. Vi delar vår upplevelse från en helg i Stockholm som gav massor på flera olika sätt...

Idag pratar vi om vikten av att bryta vanor och mönster. Vi delar vår upplevelse från en helg i Stockholm som gav massor på flera olika sätt...

Vardagens eufori och erotikens syntax. Kristofer Folkhammar visar några vägar in i österrikiska Friederike Mayröckers inflytelserika poesi. Man måste hänge sig och segla med, konstaterar han. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En av mina kökslådor är sprängfylld av små lappar. Varje vardagsmorgon drar jag av ett tunt blad från den pastellfärgade kloss som är mitt kom-ihåg-lappar-block, och skriver. Veckodag och dagens datum högst upp. Och sedan några år tillbaka, efter att jag läste en roman av Elisabeth Hjorth, brukar jag även skriva dit orden "Dagens möda".    Sedan följer en glest eller tätt skriven lista av vad jag hoppas hinna med under dagen. Arbete. Saker som jag ska handla. Vänner och kollegor som jag ska maila och ringa. Böcker som jag ska beställa från biblioteket. Städning. Någon gång en fras att använda i en dikt eller essä.    Jag tittar sällan på de där lapparna efter att jag skrivit dem. Ändå tar de emot att slänga. Jag sparar dem i lådan tills köksknivarna blir svåra att hitta och jag får skyffla ner dem i soporna och påbörja ett nytt block, en ny kloss av dagar.    Kanske tar det emot att slänga dem, helt enkelt för att jag är rädd att ha glömt något. Och att jag en riktigt vacker dag ska ha tillfälle att omsorgsfullt gå igenom ansamlingen av anteckningar, och kompensera för alla bortglömda sysslor och löften, och ta vara på alla briljanta formuleringar.    Eller handlar det kanske om att de där lapparna rymmer något helt särskilt om mig och mitt liv, något sant. De klottriga orden mot de ljusa färgtonerna. Brokiga små följeslagare genom det ständiga tröskandet. I harvandet. Ogarderat och precist finns ju min tillvaro dokumenterad i dem. Mindre förskönat än i något jag skriver för att visa för någon annan. Mindre gnälligt än i min dagbok. Bitterljuva påminnelser om vardagens ändlösa utsträckning. Med poeten Friederike Mayröckers ord: "Och dagarna gick utan att livets grundläggande frågor blev lösta." Det klara, enkla citatet dyker upp en kort bit in i det flödande prosadunder som utgör boken Och jag ruskade en älskling. Friederike Mayröcker har ofta porträtterats tillsammans med sina lappar. I sitt hem i Wien, i sitt "skrivhål", som hon kallat det. Med allsköns litterärt bråte, böcker och anteckningar omkring sig. Det är spåren från ett långt, skrivande liv som breder ut sig runt författaren. På vissa bilder tycks hennes kropp, hela hennes väsen, vara en integrerad del av den där bråten. Schamanlikt och svartklädd hukar hon i röran.    Det kan ligga nära till hands att koppla Mayröckers snåriga flödesdiktning till automatisk skrift, surrealism eller modernistisk medvetandeström. Men på något sätt är hon både ytligare och innerligare än så. Hennes sätt att låta språket vindla har något egendomligt vaket över sig.    Ett erfarande och aktivt skrivande "jag" står fram tydligt, och siktar det häftiga flödet. Ett smått profetiskt jag. Någon som tar sats för att med stor intensitet få ha med språket och andra människor, att göra.    De många datum-angivelserna i texterna förankrar det visionära "jaget" i en sorts euforisk vardaglighet, där språket gnistrar och gnisslar. Jag tänker på hur flera kritiker använt metaforen "elektriskt" för att beskriva Mayröckers stil. I sådana fall bör detta "jag" i texterna, ses som en sorts diktens ledare. En gåtfullt skimrande, snirklande koppartråd, men praktisk och isolerande. Datumen skulle med samma bild kunna tänkas utgöra dikternas relä. Mayröcker föddes i Wien 1924, och denna grafomana författare har ett svåröverskådligt stort antal titlar bakom sig. Poesi och experimentella prosaböcker. Men också hörspel och barnböcker. Hon fick sitt genombrott för en tyskspråkig publik under 1980-talet. Och hon levde tillsammans med poetkollegan Ernst Jandl, fram till dennes död år 2000. Han lever vidare i hennes böcker, som en återkommande litterär samtalspartner. Och det är framförallt dessa böcker, skrivna på tjugohundratalet, som nått svenska läsare.    Perspektivet där är den åldrade poetens. Ett perspektiv präglat av en uppspelt, förälskad blick. Här finns krämpor och sorg. Minnen och förlust. Men den rastlösa formen erbjuder ingen vila, låter inte läsaren dröja i någon enkel sentimentalitet. Tiden swishar förbi. Dåtiden, nuet.    Och om gestaltningen av åldrandet tillhör de mer uppseendeväckande dragen i Mayröckers poesi, tillhör bilden av erotisk energi de mer kongeniala. Hettan i den snubblande, klumpiga och samtidigt förföriskt musikaliska meningsbyggnaden utgör en sorts förälskelsens sanna syntax. Som ville språket bara få hänga ihop med mer och mer, ha mer, sluka allt.    I den krispiga samlingen Om omfamningar läser jag i dikten "Om att kyssa" följande rader: klykan = tvättklämman de 1:a 3 bokstäverna i hans namn ("bri.") i sidfacket på axelremsväskan i mina båda lungor och jag flyger prasslande med mina pappersvingar susande berusad av morgonens blekhet, men störtar för varje steg ned i tankeexistensens avgrund / hängdrivor medan en (fantastisk) persons ofärd, tvekönade ljus, som förbluffa Översättaren Ulla Ekblad-Forsgrens gärning kan inte kallas för något annat än underbar. Hon låter Mayröckers tyska vandra in i svenskan, och svänga till den. Inte bara överfört genom den täta, jazziga meningsbyggnaden, utan också i hur enskilda ord böjs till för att behålla sin Mayröckerska färg. I Och jag ruskade en älskling står det till exempel: "De små anteckningslapparna schvittrade i mitt knä". I en rak översättning hade tyskans "zwitscherten" bara blivit "kvittrade".    Jag tror att den strida ström av Mayröcker-översättningar som utkommit hos förlaget ellerströms har varit oumbärliga för den svenskspråkiga poesin. Vissa unkna ordval och delar av den grandiosa poet-positionen skulle nog en relativt enad trupp av samtidspoeter avsäga sig. Men hennes rytmrubbade långdyk genom ett litteraturens vardagsliv, präglat av samtal med författarvänner och andra texter har helt uppenbart vitaliserat samtida svenskspråkig litteratur. Visat vad språklig uppfinningsrikedom vill säga, och vad ett lyriskt självförtroende kan göra. En dikt som älskar språket medan den bryter sönder det, och gör det oförutsägbart, utan att rädas det vackra och romantiska. Tydligast kan denna influens skönjas i Hanna Hallgrens diktböcker. Men den syns också hos Erik Lindman Mata och Gabriel Itkez-Sznap. En mer pastoralt sinnad släkting finns hos Eva-Stina Byggmästar. Man måste hänge sig när man läser Mayröcker. Att försöka avkoda varje enskild rad, och få fram en klar betydelse eller mening är bara frustrerande. Det gäller att följa med på färden, låta sig intas av ett tricksande, hypersensuellt språkligt universum.    Samtidigt gäller det att inte läsa för fort. Det är lätt hänt att bara störta genom texterna och missa allt som händer i dem. Alla detaljer. Allt poetiskt guld. Alla konstiga små lekar med vardagsspråket.    Det gäller att liksom segla när man läser. I slutet av 2019 utgavs på svenska prosaboken Patos och svala. Skriven i skuggan av en sjukhusvistelse, då Mayröcker tvingades bort från sitt hem, och från alla sina anteckningslappar.    Det är verkligen en välfunnen titel för en Mayröckerbok, Patos och svala. Den nålar fast hennes omisskännliga sammanföring av pompös högstämdhet och luftigt svepande sätt att komponera texter.    De rastlösa vingarna högt upp i skyn. Visst låter de som scvhvittrande papperslappar? Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker Mayröcker på svenska Patos och svala, 2019. Vill ej mer gå i vall: Rekviem för Ernst Jandl och andra hörspel, 2017. Om omfamningar, 2013. Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk, 2012. Scardanelli, 2011. Och jag ruskade en älskling, 2010. Indianhår, 2005. Alla i översättning av Ulla Ekblad-Forsgren och utgivna på ellerströms förlag. Ekblad-Forsgren tilldelades Svenska Akademiens översättarpris för år 2020.

Varför är tvål så bra mot coronavirus? Hur stor är risken att smittas av en hissknapp eller ett dörrhandtag någon annan rört vid? Vi samlar några avsnitt av Vetenskapsradions coronaspecial. Sedan mitten av mars har Vetenskapsradion gjort en daglig fördjupning om coronaviruset, där vi rett ut aktuella frågor som cirkulerat. Den har man framför allt kunnat höra i appen och där poddar finns, och ibland inom ramen för program i P1. Nu samlar vi några av inslagen och sänder dem tillsammans i långfredagens lunchsändning. Programledare: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Vem ska man luta sig mot under katastrofen? Tidigare var svaret kanske staten, men idag ska var och en vara preppare. Juristen Tormod Otter Johansen funderar på om det inte finns en tredje väg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017. På spårvagnen ställer Göteborgs stad en rättfram fråga: Klarar du dig i tre dygn? Det sakliga och optimistiska svaret som förväntas är ja. Jag behöver bara skaffa ett par vattendunkar, tjugofem konserver, ett trangiakök, batterier och lite andra grejer. Om du tar ditt samhällsansvar och klarar dig i 72 timmar vid en kris, så kan samhällets resurser användas till de mest nödställda. När jag hämtar barnvagnen i källaren passerar jag ett litet inramat papper daterat 27 januari 1956. Besiktningsbevis för skyddsrum. Walter Syrén intygar å civilförsvarschefens vägnar att allt är i sin ordning. 90 personer kan inhysas här nere. Drygt 60 år senare är det svårt att avgöra om skyddsrummet är berett att ta emot 90 personer. Här står mest cyklar mellan de kala betongväggarna. Men en gång lovade staten att här fanns skydd när kriget kom. Jag börjar läsa boken A paradise built in hell Ett paradis byggt i helvetet  som handlar om gemenskaper som uppstår vid katastrofer. Författaren Rebecca Solnit inleder med att fråga: Vem är du? Vilka är vi? I tider av kris är detta frågor på liv och död. Men Solnits bok är ingen dystopisk undersökning. Trots kriser och katastrofers urskillningslösa fasor, ser hon ett ljus i mörkret. Med exempel från den stora jordbävningen i San Francisco 1906 till orkanen Katrina visar hon hur människor i katastrofer mer än något annat är motståndskraftiga, rådiga, generösa, empatiska och modiga. Katastrofforskning sedan andra världskriget och framåt har visat hur allt från bombningar till översvämningar svetsar människor samman. Scenen där människor springer, skriker, slår ner och stjäl från varandra upprätthålls i vårt gemensamma medvetande mot all empiri som visar på motsatsen. Hon slår också hål på myten att människor behöver kontrolleras och att polisiära och centralstyrda åtgärder är det viktigaste i en kris. Tvärtom gör de som i normala fall styr samhället ofta mer skada än nytta i sitt behov att kontrollera okontrollerbara skeenden. Människor som organiserar sig själva är de som räddar flest och hjälper bäst. Många funderar över behovet av att klara sig själv. Som tidigare konstaterats i OBS finns ett ökande intresse bland de superrika att skaffa sig tillflyktsorter på avlägsna öar. Nya zeeländska medborgarskap och bunkrar med överlevnadsutrustning har blivit alltmer populärt bland de rikaste cheferna i teknikföretagen. Som barn drömde jag ofta själv om ett eget skyddsrum. Det skulle vara rätt litet, men fullt av konserver och torkad proviant. Jag skrotade omkring på bergsknallen bakom huset och funderade över luftintag och sötvattensförsörjning. Hur länge skulle jag behöva vara där inne? 3 dygn, 3 månader? Den gången handlade mina och andras rädslor mest om radioaktivt nedfall från kärnvapen. Idag, i teveserier och när jag surfar runt hos de företag som säljer bunkrar, handlar det mer om rädslan för andra människor. Vapenskåp och öppningar för gevär finns som tillval. En kollega mailar en utlysning av forskningspengar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har avsatt medel för forskning om Civilt försvar med nya förutsättningar. Som ett eko av den gulnade papperslappen och kalla krigets beredskap i min källare skriver myndigheten: Vi måste fortsätta att tänka i nya banor konceptuellt kring området civilt försvar snarare än att försöka återskapa det tidigare totalförsvaret. [Med] respekt för det som varit behöver vi troligen söka nya och innovativa lösningar för att klara av att skapa ett modernt civilt försvar. Så det är inte bara jag som oroar mig, tydligen. Vi verkar ha gått från ett samhälle där staten försäkrade medborgarna om sin förmåga att skydda dem, till ett samhälle där var och en förväntas klara sig själv. Sedan 2002 har inga nya offentligt finansierade skyddsrum byggts. Endast 7 av 10 miljoner invånare ryms i de skyddsrum som finns. De beredskapslager av livsmedel som fanns under kalla kriget har nu också helt avvecklats. Utgångspunkten idag är att individen står för sin beredskap. Men individen kan inte vara svaret här. Och individen är inte heller varken problemet eller faran. MSB ställer några avslutande frågor i sin utlysning: [F]örsvar handlar även om tillit och trovärdighet, inte bara kapacitet och förmåga. Exempelvis hur vi får människor att känna sig trygga. Hur skapar vi förtroende hos allmänheten, utifrån dagens hot och utmaningar? Hur försvarar vi demokratiska fri- och rättigheter? Är det i själva verket det som är civilt försvar idag? Jag tänker, kanske är det inte förtroendet för staten, kommunerna och myndigheterna vi alla behöver? Att jag tar hand om mig och staten tar hand om de andra. De där 25 konservburkarna är säkert bra att ha. Men de behöver ju inte bara vara till mig och min familj. Det måste vara viktigare att vi kan känna förtroende för varandra. I varje fall inte hindra den naturliga impulsen att handla solidariskt för våra nästa. Solnit går till och med så långt att hon ser löftet om utopiska gemenskaper realiserade i de helveten som katastroferna innebär. Katastrofen gör alla grundläggande behov akuta och ger oss därmed chansen att mötas i solidaritet och känna en ny frihet. Vardagens långsamma katastrofer och avstånden mellan oss sveps bort av det omedelbara. Solnits första exempel är den på alla sätt vanliga människan, Anna Amelia Holshouser, som i ett gathörn i ruinerna av San Fransisco 1906 syr ett tält av filtar och startar ett soppkök. Först finns där bara en tallrik att äta på, men efter att spisar och husgeråd samlats in ser hon och andra till att ett par hundra personer om dagen kan äta sig mätta. Samhället har kollapsat, men under dess hierarkier visar sig ett annat samhälle. När den vanliga ordningen faller samman skapas en ny frihet, där människor kan mötas och agera på nya sätt. I dessa katastrofgemenskaper bör vi sätta vår tillit, enligt Solnit. Det finns knappast någon väg till ett nostalgiskt beredskapssamhälle där den offentliga förvaltningen står redo att möta varje kris. Men vi bör inte bli små individuella krismyndigheter med skyddsdörrar och trangiakök. Likt larmade villor ökar den inre otryggheten, stiger bara rädslan för våra grannar längs den vägen. Säkerheten blir trygghetens fiende. Men det nyttar inget till att vi passivt väntar på att hemska saker skall hända. Katastrofer inträffar ändå förr eller senare. Genom att förbereda oss som grannar och medmänniskor, kan vi börja skapa katastrofgemenskaper redan nu. Solnit påpekar hur vi knappast går mot en tid av färre katastrofer. Klimatförändringarna i kombination med global och lokal ojämlikhet slår redan hårt mot människor över hela klotet. Vi kan ta itu med de långsamma katastrofer av ojämlikhet vi lever igenom. En tredje väg bortom staten som Farbror Stark eller var och en sig själv nog. Där vi ställer varandra frågan: Klarar vi oss i tre dygn? Och om vi börjar förbereda oss för det, kan vi kanske just där skymta en ny samhörighet. En kommande gemenskap. Tormod Otter Johansen, jurist. Litteratur: Rebecca Solnit: A Paradise Built in Hell: The Extraordinary Communities That Arise in Disaster Penguin Books 2010. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Forskningsutlysning: Civilt försvar med nya förutsättningar https://www.msb.se/sv/Om-MSB/Forskning/Utlysningar/Avslutade-utlysningar/Forskningsutlysning-civilt-forsvar/ http://www.72timmar.se

Avsnitt 27. Vardagens dilemman Hur ser vardagen ut hemma hos Sandra och Johanna egentligen? Hur jobbar man med jämställdhet som gift vs skild? Vad är konsekvenserna av att prata om män som mansbebisar och mindre vetande och varför är omsorgssvikt av barn vanligare bland pappor?  Johanna blottar sin rädsla för ett ojämställt liv och Sandra rundar av med en helt misslyckad cliffhanger.

En podd om livet med häst och allt där emellan. Vardagens möjligheter och dilemman kring allt från att träna, tävla, driva företag, till att bara vara med hästar. Vissa dagar kanon, andra dagar kalkon. Med Marie Wolter - Livsstilsboende, familj, egenföretagare med mindre ridskola, samt verksamhet inom hälso- och skönhetsbranschen. Josefin Blom Lugn - hälsopedagog med eget företag, landslagsryttare och C-tränare i distansritt. Mailadresser: Marie.wolter89@gmail.com Josefinblomlugn@gmail.com

Kommer världen fortfarande finnas om femtio år? Hur pratar man om klimatkrisen utan att ge ungarna ångest? Och vilken taktik ska man använda för att förhålla sig till barnens kompisar som konsumerar saker som om det inte fanns någon morgondag? Matilda Westerman kastar alla lyssnarnas stora frågor i knät på Per Grankvist, hållbarhetsjournalist och författare när de diskuterar vardagens klimatångest och konsumtionsmönster.----"Sämst i världen?" är en podd från Generation Ordning. Varje dag hjälper vi dig att förstå hur du hanterar pengar lite smartare och organiserar vardagen lite klokare. Följ oss på Instagram: @generationordning eller generationordning.seProgramledare: Matilda Westerman. Producent: Gabriella Lahti. Tekniker: Matti Palm.Podden görs av VVV Media för Generation Ordning. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det åttonde avsnittet av podden gästas av vår ekonomidirektör Joakim Björck, som också är ordförande i strategiska styrgruppen för Vardagens digitalisering samt medlem i IS/IT strategisk ledning. Vi pratar om just vardagens digitalisering, utmaningar när robotar ska göra enkla uppgifter och får svar på vem det faktiskt är som fördelar pengarna som Västra Götalandsregionen har till sitt förfogande. 

I veckans avsnitt av Beauty och Bubblor får vi äntligen höra om behandlingen som Emma nyss provat på och som ska göra hennes ansikte både fastare och slätare. Eftersom det officiellt är vår nu bestämmer sig Frida och Emma också för att bjuda på ett riktigt saftigt SPF-special! Hur funkar egentligen SPF, varför är det så viktigt att använda sig av det, hur ser man till att enkelt få in SPF i sin vardag och vilken produkt är det som visar sig vara både Emma och Fridas “guilty pleasure”, bland alla SPF:s som finns på marknaden? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av Beauty och Bubblor får vi äntligen höra om behandlingen som Emma nyss provat på och som ska göra hennes ansikte både fastare och slätare. Eftersom det officiellt är vår nu bestämmer sig Frida och Emma också för att bjuda på ett riktigt saftigt SPF-special! Hur funkar egentligen SPF, varför är det så viktigt att använda sig av det, hur ser man till att enkelt få in SPF i sin vardag och vilken produkt är det som visar sig vara både Emma och Fridas “guilty pleasure”, bland alla SPF:s som finns på marknaden? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vem ska göra vad, och hur kommer ni fram till det? I Karlavagnen ska vi prata om det ständiga trixandet för att komma överens om hur hushållet ska skötas.   Veckan har såklart dominerats av valet och den utdragna rösträkningen - och förhandlingar verkar vara ordet på allas läppar. Representanter från olika partier kallar till presskonferenser där de berättar med vem de kan tänka sig förhandla med. Det blir en lång förhandlingshöst tydligen och det har fått oss att fundera på förhandlingarna vi själva hamnar i titt som tätt. Hur ser det ut hemma hos dig? Och hur agerar du för att få din vilja igenom? Att ta till en strejk är kanske att gå lite långt men kanske har du slutat plocka upp strumpor från golvet därhemma för att få en trilskande tonåring att transportera dessa själv till en tvättstuga? Eller har du utvecklat speciella tricks för att få övriga familjemedlemmar att gå ut med hunden, även när det regnar och är november? Och hur sköter du förhandlingarna med barnen när det börjar bli bråttom att ta sig till skolan? I Karlavagnen vill vi höra om de förhandlingar du för hemma vid köksbordet. Och kanske framförallt hur du får din vilja igenom när omgivningen verkar tycka annorlunda. Nadia Jebril är  med dig i Sveriges största samtalsrum med start 21:40. Du kan även mejla eller höra av dig på sociala medier. Karlavagnen karlavagnen@sverigesradio.se

Skådespelare, 43 år. Född och bosatt i Köpenhamn. Debuterar som Sommarvärd. Det strävsamma duvparet som bygger bo i kastanjeträdet, hans 9 månader gamla dotter som upptäcker världen genom att smaka på allt och trafiklarmet utanför ett café mitt i Köpenhamn. Vardagens små detaljer hamnar i fokus när Thure Lindhardt Sommarpratar. Om en ständig längtan. En längtan svår att sätta ord på. En längtan om att alltid vara på en annan plats. Om att åka över broar. Både som privatperson och i sin yrkesroll. "Ingen lever förgäves. Vi hör ihop och den enes erfarenhet blir allas erfarenhet. Vi lär ständigt av varandra." Om Thure Lindhardt Prisbelönt och hyllad skådespelare hemma i Danmark. I Sverige mest känd som Sofia Helins motspelare i den svensk-danska tv-serien Bron. Fick redan som 12-åring en liten roll i filmen Pelle Erövraren. Medverkat i Hollywoodfilmerna Änglar och demoner och Into the Wild samt spelat förövaren i tyska filmen 3096 dagar om kidnappningen av Natascha Kampusch. Hade en av huvudrollerna i Flamman och citronen, en av de dyraste filmerna i dansk filmhistoria. Spelade under våren Gogols Revisorn på Nørrebro Teater i Köpenhamn. Har undervisat 200 präster i hur tro bäst förmedlas i en predikan. Producent: Henrik Johnsson

Jessika Gedin: En snygg sorti. Per Naroskin: Spetspatienter i fronten. Gabriella Ahlström: Den oumbärliga vardagen. Jessika Gedin: En snygg sortiSå länge vi lever kan vi påverka bilden av oss själva, vilka vi är i andras ögon. Men vem skall ta hand om vårt eftermäle på nätet där vi numera kan få evigt liv.Mer om Jessika Gedin. Per Naroskin: Spetspatienter i frontenNu talar man inte bara om hård- och mjukvara utan också "våtvara". Men vad är det och vad gör den.Mer om Per Naroskin. Gabriella Ahlström: Den oumbärliga vardagenSemester, ledighet och helger är ständigt i fokus för dagdrömmar och reklammakare. Vardagens grå tristess och stress är ett melankoliskt tvång. Så ser schablonerna ut. Men stämmer dem?Mer om Gabriella Ahlström. I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening.Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se

Jessika Gedin: En snygg sorti. Per Naroskin: Spetspatienter i fronten. Gabriella Ahlström: Den oumbärliga vardagen. Jessika Gedin: En snygg sorti Så länge vi lever kan vi påverka bilden av oss själva, vilka vi är i andras ögon. Men vem skall ta hand om vårt eftermäle på nätet där vi numera kan få evigt liv. Mer om Jessika Gedin.   Per Naroskin: Spetspatienter i fronten Nu talar man inte bara om hård- och mjukvara utan också "våtvara". Men vad är det och vad gör den. Mer om Per Naroskin.   Gabriella Ahlström: Den oumbärliga vardagen Semester, ledighet och helger är ständigt i fokus för dagdrömmar och reklammakare. Vardagens grå tristess och stress är ett melankoliskt tvång. Så ser schablonerna ut. Men stämmer dem? Mer om Gabriella Ahlström.   I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm.  Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1.  Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se  e-post: spanarna@sverigesradio.se

Varje dag gör vi saker då vi önskar att vi hade en riktigt bra ursäkt! Det ska vi nu hjälpa till med, när vi börja påbyggnaden av "Det Stora Ursäktslexikonet"!

Hos Ingvar Storm i Spanarna denna vecka: Jonathan Lindström: Övertydlighet är framtiden. Maja Aase: Våga släppa ordet fritt. Göran Everdahl: Alla vägar bär till Rom. Jonathan Lindström: Övertydlighet är framtiden.Vardagens mångfald är bara en yta. I själva verket har likheterna blivit så stora att både omgivningen och vi själva blivit otydliga. Men snart kommer en motreaktion då allt omkring oss tydligt avslöjar vad det är, samtidigt som vi själva har kläder som pedagogiskt berättar vilka vi egentligen är. Maja Aase: Våga släppa ordet fritt.I en tid då många kräver förståelse för den egna personen eller gruppen är fördömelserna mot andra kraftfullare än på länge. Här finns ingen dialog, bara klander. Men nu kan man ana en trötthet vid grälen och en längtan efter en öppen och fri diskussion där argumenten får brytas mot varandra för en bättre gemensam framtid.            Göran Everdahl: Alla vägar bär till Rom.Historien går ofta igen. Inte för att tider upprepar sig utan för att vi människor har varit oss lika, på gott och ont genom seklerna. Och när vi nu bildar allt större städer och statsbildningar blir likheterna med ett av historiens största riken, det romerska alltmer påfallande, inte minst i rädslan för andra befolkningsgrupper och kulturer.I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening.Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se  

Hos Ingvar Storm i Spanarna denna vecka: Jonathan Lindström: Övertydlighet är framtiden. Maja Aase: Våga släppa ordet fritt. Göran Everdahl: Alla vägar bär till Rom. Jonathan Lindström: Övertydlighet är framtiden.Vardagens mångfald är bara en yta. I själva verket har likheterna blivit så stora att både omgivningen och vi själva blivit otydliga. Men snart kommer en motreaktion då allt omkring oss tydligt avslöjar vad det är, samtidigt som vi själva har kläder som pedagogiskt berättar vilka vi egentligen är. Maja Aase: Våga släppa ordet fritt.I en tid då många kräver förståelse för den egna personen eller gruppen är fördömelserna mot andra kraftfullare än på länge. Här finns ingen dialog, bara klander. Men nu kan man ana en trötthet vid grälen och en längtan efter en öppen och fri diskussion där argumenten får brytas mot varandra för en bättre gemensam framtid.            Göran Everdahl: Alla vägar bär till Rom.Historien går ofta igen. Inte för att tider upprepar sig utan för att vi människor har varit oss lika, på gott och ont genom seklerna. Och när vi nu bildar allt större städer och statsbildningar blir likheterna med ett av historiens största riken, det romerska alltmer påfallande, inte minst i rädslan för andra befolkningsgrupper och kulturer.I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening.Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se  

Vilka är bra? Vilka är dåliga? Och vilka har helt enkelt inte uppfunnits ännu? Vi gör en djupdykning i uppfinningar och försöker hitta små Uppfinnar-Jockes runt om i landet!

Det stora temat för dagen är de där besvikelserna som man ständigt stöter på. Vilken är lyssnarna värsta besvikelse? Och vilken är Rasmus?

En sändning från Kulturhuset i Stockholm. Göran Everdahl: Valet 2050 en ideologisk härdsmälta. Gabriella Ahlström: Vårt behov av ömhet är omättligt. Calle Norlén: Flykten från vardagens drama queen. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

Karolina är 25 år och har bott i Stockholm i ett knappt halvår. Hon är där i jakten på ett liv i rampljuset - på heltid. Vardagens fyller hon med att ta sånglektioner, hålla kroppen i trim och att gå på auditions. Han har betstämt sig. Hon ska leva sitt liv på scenen! Men hon förstår snart att det livet är väldigt tufft och slitigt. Och det blir väldigt många nej på de auditions hon går på. Vad är det som ändå driver henne? Hur länge ska hon orka? Och får hon något jobb innan sommaren? Men att vara ung oetablerad artist är att välja bort makten över sin egen vardag. Du vet inte om du har jobb om några månader, du kan tvingas flytta över halva landet i jakten på arbete och du måste vara beredd på att gå på massor med auditions - och få massor med nej! Vad är det då som driver en henne att utsätta sig för det här? Hur orkar hon kämpa så att ett ja sedan överväger alla dessa hundratals nej? Reporter Björn Lindberg läs mer på www.sr.se/p4/Dokumentar