Podcasts about teorierna

Avsnitt 188 av Travpodden sponsras av Team Joakim Elfving! Patric Skoglund gästar! ∙ Vi summerar en ny storloppshelg ∙ Hästarna som stärka sina Elitloppsaktier ∙ …och de som inte gjorde det ∙ Teorierna om ständigt underskattade Önas Prince ∙ Sex platser kvar + Gävle. Vi fyller upp fältet! ∙ Hur kunde Rothengatter undgå bestraffning? ∙ Banornas kryddade publiksiffror, varför redovisa? ∙ Paralympatravets slakt statusmässigt, vi reder ut varför. ∙ Spelpausen till Norge ∙ Lozanos utcheckning  …och mycket mer! En podcast från gamblingcabin.se Besök gärna för mer trav och speltips! Gå med i vår Facebookgrupp för gott snack, speltips, tävlingar mm..

Ett av nutidens största mysterier: ett passagerarplan som spårlöst försvinner under en helt vanlig flygrutt. I dag, den 8 mars, är det tio år sen planet gick upp i rök och än i dag vet vi inte vad som hände med det. Inga större delar av planet är hittade och inga kroppar har dykt upp. Teorierna är många om vad som kan ha hänt men alla väntar vi fortfarande på att frågorna ska få svar.Nu på tioårsdagen sen försvinnandet så släpper vi ett specialavsnitt. Vi släpper delar från ett gammalt avsnitt där Linn berättar om försvinnandet och så kommer vi med lite ny information.Fall: MH370[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmen KontaktInstagram: @spoktimmen@linnek Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Undantagstillståndet tycks utöva en särskild dragningskraft på människan. Men vad handlar den här längtan om, egentligen? Det funderar Maria Andersson Vogel på i den här essän. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i april 2022.Så länge jag kan minnas har jag tyckt om undantagstillstånd. När gränserna tillfälligt dras om och dras upp kring en liten luftficka vid sidan av det som är världen. Där ramarna är få men konkreta. Det här är vad du nu har att förhålla dig till. Kanske är det ett tecken på att jag är rädd för friheten, för de stora vidderna. Att jag är rädd för allt som sägs vara möjligt att göra och vara i den värld jag vanligtvis lever i. Men jag känner mig oftast friare när reglerna är tvingande. Eller nej. Inte när reglerna är tvingande, men när ramarna är klara. När det tydligt framgår vad som är möjligt och omöjligt.Ett måhända banalt men konkret exempel på detta är kläders funktion som identitetsuttryck när man är på resande fot. Bortrest är jag begränsad av de plagg som ryms i min väska. Jag har inte min fulla garderob, jag saknar den annars nästan oändliga möjligheten till kombination av alla plagg jag samlat på mig genom åren nu när jag är över 40, tjänar bra och sällan slänger något. I stället får jag lov att bygga mig min identitet med de få plagg jag packat ned. Det väcker min kreativitet, det får mig att bestämma mig för att det banne mig ska gå att göra något av detta. Jag ska kunna iscensätta mig själv, trots de begränsade verktygen. Kanske är det också så enkelt som att det finns en tröst i att tvingas gilla läget och klara sig med det man har?Jag tänkte mycket på detta med undantagstillståndet som plats efter att jag under våren 2021 blivit sjuk i Covid-19 och tvingats till karantän. Jag var aldrig särskilt dålig, men som för många andra var det en långdragen process och därför tillbringade jag tre veckors tid i ett undantagstillstånd där ramarna var just få, tydliga och konkreta: Inte umgås med någon förrän du haft två feberfria dagar och mår tydligt bättre. Jag fick det jag behövde levererat av anhöriga till min dörr. Sjukdomen gjorde att jag vare sig hade ork eller lust att laga mat så jag levde på yoghurt, stekt haloumi och marmeladmackor. Jag skapade tillfälliga egna, nästan hemliga, rutiner i detta fort som är min lilla lägenhet.Allt sedan tonåren har tanken på att bli sängliggande, sjukhusbunden, under en längre tid lockat mig. Jag har inte sett sjukdom framför mig då, jag har sett ett undantagstillstånd. En situation där ramarna är få och tydliga och där de skänker mig obruten tid att läsa, tänka och skriva. Inget annat som stör. Men vad jag i min Covid-karantän inte gjorde var att skriva. Det jag alltid annars beklagar att jag inte får tillräckligt med tid till. Det jag älskar. När min fantasi om en sådan begränsad och inrutad tillvaro i vilken kreativiteten kan frodas blev verklighet, då sprack drömmen.När jag sedan släpptes ut ur min isolerade tillvaro och återigen översköljdes av frihet (även om den ju tillfälligt var mer begränsad än vanligt för oss alla under pandemin), men också avkrävdes val och prestationer, tittade jag längtansfullt tillbaka in i mitt karantänfort. Jag bannade mig själv för att jag inte bättre hade klarat av att nyttja och njuta mer av det som undantagstillståndet brukar erbjuda mig. En begränsad hög med byggklossar att, om än tillfälligt, skapa mig själv med. Ta det jag var tilldelad och skapa mig en tillvaro, en identitet. I detta fall också en identitet jag så länge eftersträvat och sett som den ultimata versionen av mig själv: den enslige författaren som inte har tid eller lust med värdsliga ting, utan som obrydd av omvärlden skapar och skapar.Kanske har jag föreställt mig en liknande tillvaro som Hans Castorps i Thomas Manns roman "Bergtagen". I romanen kommer Castorp som besökare till det luxuösa sanatoriet Berghof men blir på en läkares inrådan inlagd och stannar sedan i flera år. Castorp är, till skillnad från den tuberkulosdrabbade kusin han kom för att besöka, inte särskilt lungsjuk och kan på så vis njuta av den tydligt reglerade men kulturellt givande vistelsen. I likhet med Castorps situation har min dröm om att bli sängliggande handlat om just undantagstillståndet och den möjlighet till kontemplation, bildning och kreativitet jag fantiserat om att det möjliggör.Men när möjligheten gavs gick fantasin inte att förverkliga. I stället inmundigade jag passivt den ena skräpiga tv-serien efter den andra. Jo visst, några förlupna rader i dagboken och någon enstaka läst roman kom jag mig också för. Men inte erbjöd detta undantagstillstånd den där ljuva känslan av bubblande kreativitet, i vilket jag hade kunnat förfina min författaridentitet. Varför fungerade det inte denna gång? Kanske är sjukdom det enkla svaret på varför det uteblev. Kanske sätter virus faktiskt käppar i hjulet för skapande.Jag tänker på Emily Dickinson, den amerikanska poeten som levde mycket isolerat men som obönhörligen skrev, skrev, skrev. Instängd på sitt sovrum, där hon knappt träffade några andra än de närmaste, skrev Dickinson dikter och brev som efter hennes död gjort henne till en av västvärldens främsta poeter. Teorierna om hennes eventuella sjukdomstillstånd har främst rört sig om psykiatriska diagnoser, men skrev i isolation, det gjorde hon.Efter min Covid-karantän har jag börjat tivla på om jag skulle klara ett sådant liv jag så länge drömt om. Där Dickinsons förmodat psykiatriska tillstånd gjorde henne produktiv tycktes sjukdomskarantänen istället göra mig passiv. För det är ju inte sjukdom jag drömmer om. Jag drömmer om ett kreativt tillstånd och en identitet som skrivande människa. Att jag förlägger den drömmen i karantänen och sängliggandet, att jag fåfängt jämför mig med Dickinson, handlar snarare om den djupt rotade föreställningen om att den kvinnliga skrivakten måste ske i avskildhet. För att drömma om en kreativ identitet måste jag först drömma om kvinnligt kodad sjukdom.Och tar vi det ett steg längre handlar denna envisa dröm inte heller om kreativitet eller möjligheten att iscensätta en identitet. Den handlar, som så många av våra drömmar, om frihet. Men inte den sortens frihet som är formad av det moderna samhällets försök till ändlösa valmöjligheter, inte den frihet vi tror vi besitter då vi försöker forma våra identiteter. Utan den frihet som uppstår när vi slipper fatta beslut. När vi i stället för att oavbrutet behöva välja, får tid och ro att ägna oss åt det vi verkligen vill. Luther menade att människan blir fri genom sin tro, och vad är tro om inte att underkasta sig? Här finns kanske kärnan i min dröm om den strikt begränsade tillvaron, i drömmen om undantagstillståndet.Jag underkastar mig andras lagar och regler, inte för att tuktas utan för att bli fri.Maria Andersson Vogel, kulturskribent och doktor i socialt arbete

I dagens avsnitt får ni höra om mörkläggningen av Estoniakatastrofen, ubåtskränkningarna på 80-talet, och teorierna om den bristande haveriutredningen. Varför har de militära vapentransporterna inte undersökts? Vem besökte Estonias lastdäck, omedelbart efter förlisningen? Och hur kan en civil fartygskatastrof omringas av sådan sekretess, utan anledning..? Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/ Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/ Instagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/ Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharing Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Undantagstillståndet tycks utöva en särskild dragningskraft på människan. Men vad handlar den här längtan om, egentligen? Det funderar Maria Andersson Vogel på i den här essän. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Så länge jag kan minnas har jag tyckt om undantagstillstånd. När gränserna tillfälligt dras om och dras upp kring en liten luftficka vid sidan av det som är världen. Där ramarna är få men konkreta. Det här är vad du nu har att förhålla dig till. Kanske är det ett tecken på att jag är rädd för friheten, för de stora vidderna. Att jag är rädd för allt som sägs vara möjligt att göra och vara i den värld jag vanligtvis lever i. Men jag känner mig oftast friare när reglerna är tvingande. Eller nej. Inte när reglerna är tvingande, men när ramarna är klara. När det tydligt framgår vad som är möjligt och omöjligt.Ett måhända banalt men konkret exempel på detta är kläders funktion som identitetsuttryck när man är på resande fot. Bortrest är jag begränsad av de plagg som ryms i min väska. Jag har inte min fulla garderob, jag saknar den annars nästan oändliga möjligheten till kombination av alla plagg jag samlat på mig genom åren nu när jag är över 40, tjänar bra och sällan slänger något. I stället får jag lov att bygga mig min identitet med de få plagg jag packat ned. Det väcker min kreativitet, det får mig att bestämma mig för att det banne mig ska gå att göra något av detta. Jag ska kunna iscensätta mig själv, trots de begränsade verktygen. Kanske är det också så enkelt som att det finns en tröst i att tvingas gilla läget och klara sig med det man har?Jag tänkte mycket på detta med undantagstillståndet som plats efter att jag under våren 2021 blivit sjuk i Covid-19 och tvingats till karantän. Jag var aldrig särskilt dålig, men som för många andra var det en långdragen process och därför tillbringade jag tre veckors tid i ett undantagstillstånd där ramarna var just få, tydliga och konkreta: Inte umgås med någon förrän du haft två feberfria dagar och mår tydligt bättre. Jag fick det jag behövde levererat av anhöriga till min dörr. Sjukdomen gjorde att jag vare sig hade ork eller lust att laga mat så jag levde på yoghurt, stekt haloumi och marmeladmackor. Jag skapade tillfälliga egna, nästan hemliga, rutiner i detta fort som är min lilla lägenhet.Allt sedan tonåren har tanken på att bli sängliggande, sjukhusbunden, under en längre tid lockat mig. Jag har inte sett sjukdom framför mig då, jag har sett ett undantagstillstånd. En situation där ramarna är få och tydliga och där de skänker mig obruten tid att läsa, tänka och skriva. Inget annat som stör. Men vad jag i min Covid-karantän inte gjorde var att skriva. Det jag alltid annars beklagar att jag inte får tillräckligt med tid till. Det jag älskar. När min fantasi om en sådan begränsad och inrutad tillvaro i vilken kreativiteten kan frodas blev verklighet, då sprack drömmen.När jag sedan släpptes ut ur min isolerade tillvaro och återigen översköljdes av frihet (även om den ju tillfälligt var mer begränsad än vanligt för oss alla under pandemin), men också avkrävdes val och prestationer, tittade jag längtansfullt tillbaka in i mitt karantänfort. Jag bannade mig själv för att jag inte bättre hade klarat av att nyttja och njuta mer av det som undantagstillståndet brukar erbjuda mig. En begränsad hög med byggklossar att, om än tillfälligt, skapa mig själv med. Ta det jag var tilldelad och skapa mig en tillvaro, en identitet. I detta fall också en identitet jag så länge eftersträvat och sett som den ultimata versionen av mig själv: den enslige författaren som inte har tid eller lust med värdsliga ting, utan som obrydd av omvärlden skapar och skapar.Kanske har jag föreställt mig en liknande tillvaro som Hans Castorps i Thomas Manns roman "Bergtagen". I romanen kommer Castorp som besökare till det luxuösa sanatoriet Berghof men blir på en läkares inrådan inlagd och stannar sedan i flera år. Castorp är, till skillnad från den tuberkulosdrabbade kusin han kom för att besöka, inte särskilt lungsjuk och kan på så vis njuta av den tydligt reglerade men kulturellt givande vistelsen. I likhet med Castorps situation har min dröm om att bli sängliggande handlat om just undantagstillståndet och den möjlighet till kontemplation, bildning och kreativitet jag fantiserat om att det möjliggör.Men när möjligheten gavs gick fantasin inte att förverkliga. I stället inmundigade jag passivt den ena skräpiga tv-serien efter den andra. Jo visst, några förlupna rader i dagboken och någon enstaka läst roman kom jag mig också för. Men inte erbjöd detta undantagstillstånd den där ljuva känslan av bubblande kreativitet, i vilket jag hade kunnat förfina min författaridentitet. Varför fungerade det inte denna gång? Kanske är sjukdom det enkla svaret på varför det uteblev. Kanske sätter virus faktiskt käppar i hjulet för skapande.Jag tänker på Emily Dickinson, den amerikanska poeten som levde mycket isolerat men som obönhörligen skrev, skrev, skrev. Instängd på sitt sovrum, där hon knappt träffade några andra än de närmaste, skrev Dickinson dikter och brev som efter hennes död gjort henne till en av västvärldens främsta poeter. Teorierna om hennes eventuella sjukdomstillstånd har främst rört sig om psykiatriska diagnoser, men skrev i isolation, det gjorde hon.Efter min Covid-karantän har jag börjat tivla på om jag skulle klara ett sådant liv jag så länge drömt om. Där Dickinsons förmodat psykiatriska tillstånd gjorde henne produktiv tycktes sjukdomskarantänen istället göra mig passiv. För det är ju inte sjukdom jag drömmer om. Jag drömmer om ett kreativt tillstånd och en identitet som skrivande människa. Att jag förlägger den drömmen i karantänen och sängliggandet, att jag fåfängt jämför mig med Dickinson, handlar snarare om den djupt rotade föreställningen om att den kvinnliga skrivakten måste ske i avskildhet. För att drömma om en kreativ identitet måste jag först drömma om kvinnligt kodad sjukdom.Och tar vi det ett steg längre handlar denna envisa dröm inte heller om kreativitet eller möjligheten att iscensätta en identitet. Den handlar, som så många av våra drömmar, om frihet. Men inte den sortens frihet som är formad av det moderna samhällets försök till ändlösa valmöjligheter, inte den frihet vi tror vi besitter då vi försöker forma våra identiteter. Utan den frihet som uppstår när vi slipper fatta beslut. När vi i stället för att oavbrutet behöva välja, får tid och ro att ägna oss åt det vi verkligen vill. Luther menade att människan blir fri genom sin tro, och vad är tro om inte att underkasta sig? Här finns kanske kärnan i min dröm om den strikt begränsade tillvaron, i drömmen om undantagstillståndet.Jag underkastar mig andras lagar och regler, inte för att tuktas utan för att bli fri.Maria Andersson Vogel, kulturskribent och doktor i socialt arbete

För Carola är det självklart att sjunga de ursprungliga orden i populära "Blott en dag". När den skulle in i psalmboken 1937 var texten ändrad så att "modershjärta" blev "en faders hjärta". Vem bytte ut "moder" mot "fader i en av svenskarnas mest sjungna och tolkade sånger, Lina Sandells och Oscar Ahnfelts Blott en dag?Teorierna och åsikterna har varit många och förändrats genom åren. Men vad vet man egentligen om hur det gick till? Och vad spelar det för roll idag?I 1800-talspoeten Lina Sandells dikt, En dag, ett ögonblick i sänder, som senare omarbetades till den psalm många idag känner till och söker tröst hos i svåra tider, skrev hon att Gud hade "mer än modershjärta". I dagens psalmbok är modershjärta borta och ersatt av "en faders hjärta". Vad innebär det egentligen att ha ett modershjärta? Och fadershjärta?Ett program av Thella JohnsonMedverkande: Carola Häggkvist, artist Margaretha Palm, Kajsa Sandqvist mfl, Åbybergskyrkans sygrupp Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap Anne Brügge, författare Emy Stahl, dramatiker Gösta Imberg, präst, Sandell-forskare Intervjuer: Thella Johnson och Lollo Collmar Slutmix: Brady Juvier Tack till Per Harling, präst, författare, tonsättare

Hur har Frankfurtskolan påverkat det västerländska tänkandet? Hur resonerade dess förgrundsgestalter om Sigmund Freuds teorier? Vilka kopplingar finns till 68-rörelsen? Det är frågor som vi pratar om i veckans Hotspot som bland annat handlar om marxism, poststrukturalism och psykoanalys. Gäst i programmet är Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.

Vi fortsätter prata på om människan och teorierna. Denna gång om Donald Winnicott och Wilfred Bion, något om deras liv och deras teorier. Musiken vi spelar är Mother av John Lennon och Another Brick in The Wall av Pink Floyd.

Vi försöker levandegöra några av de teoretiker vi hela tiden hänvisar till i podden. Lite om deras liv och lite om deras teorier. Denna gång pratar vi på om Sigmund Freud och Melanie Klein. Två gestalter som levde för ca 100 år sen och som vi fortfarande tycker har något att säga vår samtid.

Debatten om det var läckta virus från ett labb i Wuhan som orsakade pandemin har tagit ny fart. Delegationen från WHO i början av året fick inte fram data som kan avfärda den teorin, hävdar kritiska forskare, som vill se mer undersökningar. Det här måste vara den viktigaste frågan som någonsin har ställts inom virologin, säger Tomas Bergström, virologiforskare och senior professor vid Göteborgs universitet, om att få svaret på hur pandemin uppstod. Han anser att labbteorin inte alls undersökts tillräckligt, och att det inte fanns rätt kompetens i den expertgrupp som för WHO:s räkning besökte Wuhan i början av året, för att undersöka var viruset kom ifrån. Det fanns inte en enda person med de här kunskaperna, ingen duktig virolog med kunskap om virusgenetik, säger han. En eventuell labbläcka har diskuterats ända sedan pandemin började, men när WHO kom med sin rapport i slutet av mars i år, så var slutsatsen att det var osannolikt att viruset läckt ut från ett labb. Det mest troliga, enligt rapporten, är att viruset har kommit från fladdermus till människa via en mellanvärd, alltså en annan djurart, och det är också det som de flesta forskare fortfarande tror. Att diskussionerna om labbläckan nu tagit fart igen beror på flera saker bland annat en underrättelserapport som börjat cirkulera om att tre personer på viruslaboratoriet i Wuhan insjuknade och fick vårdas på sjukhus för vad som kan vara symtom som liknar covid-19, något Wall Street Journal skriver om. Och i ett upprop i tidskriften Science i mitten på maj skriver forskare att det behövs mer djupgående undersökningar om virusets ursprung, eftersom det ännu inte finns bevis för någon av teorierna. För att kunna avfärda teorin om en labbläcka, eller se indicier på att det var en, skulle man behöva undersöka de genetiska sekvenser på virus som det forskades om på labbet och jämföra dem med tidiga virusprover som påträffats, till exempel på fiskmarknaden i Wuhan och hos patienter. Dessutom skulle blodprover från labbets personal behöva undersökas. Normalt lagras alltid sådana på säkerhetslabb just för att man ska kunna gå tillbaka i tiden och analysera vid eventuella sjukdomsutbrott. Virussekvenser på de virus som studeras finns också alltid lagrade men några sådana data har utomstående ännu inte fått se. Annat som vore intressant att undersöka och som ännu inte gjort är virussekvenser från blodprov i blodgivarbanker, som kan ge svar bakåt i tiden, eller om det sparats prover på avloppsvatten, som görs i många länder. Teorierna som nu diskuteras handlar om en oavsiktlig labbläcka, alltså en olyckshändelse, och inte något avsiktligt som också har förts fram tidigare, bland annat av USA:s förre president Trump. Rättelse: I det här avsnittet omnämns Anthony Fauci felaktigt som chef för det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC. Han är chef för National Institute of Allergy and Infectious Diseases, som är underställt myndigheten NIH, National Institue of Health. Medverkande: Tomas Lindblad, frilansjournalist, Hanna Sahlberg, Kinakommentator och Annika Östman, medicinreporter Programledare: Lena Nordlund Producent: Björn Gunér Ljudtekniker: Nisse Lundin

I det här avsnittet av Rysarpodden pratar vi om det minst sagt oförklarliga försvinnandet av 22-åriga Jamie Fraley. Efter att ha kämpat sig igenom en hel del svårigheter i livet verkade det som om saker och ting äntligen började falla på plats för Jamie. Hon hade påbörjat sin drömutbildning, hittat sitt livs stora kärlek och flyttat in i sin alldeles egna lägenhet. Men allt skulle snart komma att förändras. I april 2008 drabbades nämligen Jamie av extrema magsmärtor och åkte in till akuten flera gånger under samma dag. Man vet därefter att Jamie planerade att åka in till akuten ännu en gång senare under natten, men att hon aldrig kom dit eller någonsin återvände hem igen efter det. Teorierna är många, men den huvudsakliga frågan är fortfarande obesvarad drygt 13 år senare. Vad var det egentligen som hände Jamie?Länk till vår Patreonsida (tillgång till extra avsnitt, bonusmaterial med mera):https://www.patreon.com/rysarpoddenLänk till vår merchbutik hos Podstore:https://www.podstore.se/podstore/rysarpodden/Maila oss:rysarpodden@gmail.comFölj oss på Instagram:https://www.instagram.com/rysarpodden/Följ oss på Facebook:https://www.facebook.com/rysarpodden See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

År 1959 ger sig nio ungdomar ut för att åka skidor och övernatta i vildmarken. Dom omkommer mystiskt och forskarna kliar sig i huvudet över vad som hänt. Teorierna är många och vitt skilda. Arkeologen Richard Holmgren, som genomfört en expedition i ungdomarnas fotspår, gästar studion och berättar allt och avslöjar även sin egen teori över vad som hänt!

I dagens avsnitt får ni höra om mörkläggningen av Estoniakatastrofen, ubåtskränkningarna på 80-talet, och teorierna om den bristande haveriutredningen. Varför har de militära vapentransporterna inte undersökts? Vem besökte Estonias lastdäck, omedelbart efter förlisningen? Och hur kan en civil fartygskatastrof omringas av sån sekretess, utan anledning..? Kom ihåg att gå med i Konspirationsteorier - Eftersnack på Facebook, där vi diskuterar teorierna i podden. Facebook & Instagram: Konspirationsteorier Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharing

Teorierna kring vad som orsakade Estonias snabba förlisning har varit många och brokiga genom åren. Sedan nya uppgifter om ett hål i Estonias skrov kommit fram väcks teorier om att fartyget skulle ha varit med om en kollision, rentav en attack, som sedan mörklagts. Hur sannolikt är det? Gäst: Augustin Erba. Programledare: Sanna Torén Björling. Producent: Sabina Marmullakaj. Exekutiv producent: Augustin Erba. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Oliver Bergman, Bauer Media.

I det här avsnittet diskuterar vi teorier som vi hatar och Donna får reda på att Michelle alltid har varit en tinfoil hat? INFORMATION OM HUMAN TRAFFICKING OCH ORGANISATIONER ATT DONERA TILL: https://www.freedomunited.org/modern-slavery-join-us/?gclid=CjwKCAjw_NX7BRA1EiwA2dpg0v6uxHXvYjGNzeNd... https://www.thorn.org/ https://www.talita.se/stod-talita Följ oss på instagram!! @GenerationKonspiration Musik: @saturdaynoir Cover: @miinniie_m

Greg Lehman återvänder till podden för att diskutera ett av sina favoritämnen: Stretching. I första avsnittet svarar Greg på frågor om mekanismerna bakom stretching, skillnaden mellan olika stretchmetoder, stretchingens påverkan på muskler, senor och stödjevävnad. Vi får också höra hans tankar om stretchingens inverkan på styrka och uthållighet. 00:00:00 Intro 00:07:48 Presentation av Greg Lehman 00:08:28 Varför intresset för stretching? 00:10:38 Definition av stretching? 00:11:37 Skillnader mellan stretchingmetoder? 00:12:30 Är yoga stretching? 00:13:30 Teorierna bakom stretching? 00:16:05 Hur påverkar stretching ledkapsel, faschia och stödjevävnad? 00:23:10 Hur påverkar plyometrisk träning senstrukturerna? 00:25:34 Varför är vissa människor mer flexibla än andra? 00:28:50 Finns det några långtidsstudier på stretching? 00:29:25 Hur påverkar stretching prestation inom styrka och kraft? 00:30:35 Hur påverkar stretching prestation inom uthållighet? 00:31:30 Veckans fråga: Vad betyder neurologiskt i muskeloskeletala sammanhang? 00:33:34 Bör stretching användas vid stelhet och/eller smärta från en sida av kroppen? 00:37:50 Veckans spaning: Behövs ACL-operationer? Blogginlägg av Kieran Richardson. 00:39:16 Kan stretching förebygga skador? 00:44:23 Outro Om du vill höra mer av Greg Lehman återfinns ett äldre avsnitt här. Gregs hemsida: http://www.greglehman.ca/ Greg på twitter: https://twitter.com/GregLehman Intresserad av att veta mer om stretching? Nedan finns flera intressanta blogginlägg av Greg på ämnet: Stretching muscle: A brief summary on what it does. If you want to stretch your hamstrings, please continue to do so. Busting myth busting. Static stretching and injury risks in runners. Följ Tyngre Rehab och värdarna på Instagram: @Tyngrerehab, Daniel Andréasson, Kenneth Färnqvist, Adrian Valkeaoja och Erwin Lindén. Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts - lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.

Timmy får reda på att det finns fler tomtar än en, vi spelar Halo Reach igen och blir kompisar med en banan. Sitter du på något juicy spelämne som vi borde ta upp i podden? Maila oss på podcast@wespawn.se eller skriv till oss på Twitter så tar vi gärna up dina frågor och idéer i podden. Hitta allt WeSpawn via http://wespawn.se och hjälp oss växa via http://patreon.com/wespawn

Aftonbladet Daily går igenom den tragiska flygolyckan i Umeå där nio personer omkom, och pratar med en expert om möjliga teorier till varför planet havererade. Reporter: Marcus Ulvsand See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den 8 mars 2014 lyfte MH370 från Kuala Lumpur i Malaysia med destinationen Beijing i Kina, men någonstans däremellan gick något oerhört fel. Planet försvinner spårlöst och trots påkostade sökuppdrag med hjälp från många länder hittas planet aldrig. Teorierna är många och omständigheterna underliga. Var det en terroristattack? Var piloten deprimerad? Sköt amerikanarna ner planet?

Jordens undergång är nära nu. Men blir det klimathotet, Donald Trump, Kim Jong-Un eller Pridefestivalen som tar död på oss? Teorierna betas av i veckans Tankesmedjan.

Jordens undergång är nära nu. Men blir det klimathotet, Donald Trump, Kim Jong-Un eller Pridefestivalen som tar död på oss? Teorierna betas av i veckans Tankesmedjan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Har du undrat vad bitcoins egentligen används till? Vem skapade den digitala valutan, och varför? Teorierna är många och användningsområdena potentiellt oändliga. Ludvig Öberg är bitcoin expert och reder ut alla frågetecken i dagens avsnitt av Investpodden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Har du undrat vad bitcoins egentligen används till? Vem skapade den digitala valutan, och varför? Teorierna är många och användningsområdena potentiellt oändliga. Ludvig Öberg är bitcoin expert och reder ut alla frågetecken i dagens avsnitt av Investpodden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

- Jag hade bytt bort alla tre vasalopps-segrar mot att få det där VM-guldet i stafetten 2003. Säger Jörgen Brink, som efter 13 år fortfarande minns känslan från genomklappningen under VM-stafetten där ett säkert guld förvandlades till ett brons 1km från mål. - Det som hände var fruktansvärt, en riktig mardröm. Vad hände med Jörgen? Teorierna har varit många men för en gång skull tar Jörgen Brink och SkiPodd 157 lyssnarna med bakom kulisserna och reder ut en av skidhistoriens största gåtor. Vad hände när Jörgen Brink gick in i väggen under VM-stafetten i Val di Fiemme 2003? Det blir en berg och dalbana av känslor och minnen från en karriär som spänner över 25 år och innehåller VM medaljer som längdåkare, top 5 placering i skidskytte världscupen och tre gånger vasaloppssegrare som långloppsåkare. Tiden i Umeå med Per Elofsson, sönderskjutna reklamskyltar, de bästa tipsen inför vasaloppet, brinklampan och mycket, mycket mer.

Teorierna är många, och Singelrådet är kluvet. Måste man ha uttalat att man är ihop för att vara det? Eller räcker det med att man gett varandra nåt kladdigt smeknamn för att det ska räknas som en relation? Medverkande: Emilie Roslund, Matilda Berggren & Farzad Nouri. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Filip har en blodsmak i munnen. Vad kan detta betyda?? Teorierna diskuteras. Aa. Det är ju kul. Obama kanske kommer på besök under podden också. Kanske. Fast så himla troligt är det ju förstås inte.

Det här är en specialsändning i Primetime om det försvunna "spökplanet". Programledare är Oscar Julander.