Podcasts about nedan

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-44")); Hej kära läsareDet har blivit något av en tradition att skicka ut detta extra brev i mellandagarna varje år och samtidigt önska er alla ett riktigt Gott Nytt År! Inte minst på grund av all fantastisk feedback jag får av er läsare som har använt nedanstående som både tändmedel och grundplåt för att göra era drömmar till vardaglig verklighet. Speciellt efter ett år fyllt av fortsatta konflikter i världen, demagogiska ledare som alltmer tänjer på sanningen, priser som skjuter i höjden och oro för framtiden blir det extra viktigt att skapa sitt eget hopp. Så är du inte helt klar över hur du vill att 2026 ska bli för dig får du här en användbar mall för livet att utgå ifrån. Jag får hundratals mail varje år om vilka otroliga resultat nedanstående process lett till, så det kan vara värt att testa denna modell och se om den inspirerar även dig till något utöver det vanliga. Dessutom får du möjlighet att lyssna på en CD med ett målsättningsseminarium istället för själva brevet här. Inspelningen har ett antal år på nacken och en del exempel är kanske inte så politiskt korrekta i dessa tider, men principerna för framgång är de samma. Så jag hoppas du kan ha den som en följeslagare när du gör din plan för ditt bästa år än så länge:-) Medan du använder den så kom ihåg att det viktigaste med mål är att låta dem hjälpa dig att lägga än mer själ & hjärta bakom dina dagar i livet – snarare än ytterligare en sak som får dig att känna dig pressad. Så ta chansen att här släppa din underbara fantasi fri att utforska något som tänder entusiasmens eld i din själ. För när det händer går alla omöjligheter upp i rök… Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det! Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-45"));Veckans citat ”När du följer ditt hjärtas inspiration kommer dörrar att öppnas för dig där du inte ens trodde att det fanns dörrar; och där det inte ens hade funnits en dörr för någon annan.”- Joseph Campbell UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-46")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-47"));Din plan 2026!UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-48"));Är det inte märkligt hur många av oss som spenderar tid med att skriva kom ihåg listor för vad vi ska handla på ICA, så att vi kommer ihåg att få med oss apelsinjuice, bananer och potatis hem och som ändå inte tar oss tid för att skriva ned våra mål för livet, så att vi inte glömmer det som är viktigast för oss? Detta trots att jag tror att vi alla vet att det är mycket lättare att komma dit vi vill när vi faktiskt funderat ut i vilken riktning det ligger och vad vi kan göra just idag för att åtminstone komma lite närmare. Det finns enligt mig ett antal möjliga skäl till detta beteende. Antingen så har vi inte förstått vilka möjligheter livet erbjuder och ser inte skälen till att ta sig tid att tänka till på vad vi verkligen vill. Eller så har vi tappat hoppet om att kunna göra skillnad så vi vill inte ta oss an ännu en besvikelse. Andra kallar sin rädsla för att misslyckas för ”jag väntar på ’rätt’ tillfälle” i oförståelsen att livet är lite som att cykla – det går bara att styra när du väl rullar igång. Så min förhoppning är att du villkorslöst och med ett öppet sinne kan ta dig an processen nedan. Gör den fullt ut till det bästa av din förmåga och rätt var det är strömmar inspiration, hopp och tillförsikt till. Det är nämligen så att säga fabriksinställningen för oss människor att vara kreativa. Så börja där du för tillfället befinner dig, gör så gott du kan och du kommer att slå dig själv med häpnad på vägen. ”Tänk så underbart att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt.” – Anne Frank Hela min verksamhet går ut på att hitta dem som redan lyckats, ta reda på den faktiska principiella grunden bakom vad som gör dem så framgångsrika, förbättra och förenkla det ytterligare och sedan lära ut det till andra så att deras förståelse ökar. För det är först när du förstår bättre som du kan göra bättre. Här får du nu därför en mall att följa som bygger på detta enkla bondförnuft när det gäller att sätta mål som får dig att förväntansfullt slå upp ögonen på morgonen. Innan du börjar drömma om framtiden kan det dock vara bra att göra som de flesta företag gör någon gång om året och inventera hur det ser ut för tillfället. För om vi inte har koll på vårt utgångsläge är det annars lätt hänt att vi sedan gör upp våra mål och planer på felaktiga premisser. Det leder som du säkert förstår endast till frustration. Nedan följer ett antal frågor som du kan besvara till det bästa av din förmåga för att fastställa din nuvarande situation: 1. Har jag uppnått de mål som jag hade för året? Om inte: Hur långt har jag kommit? Hade du inga mål alls, hur bra har det fungerat för dig? ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ 2. Har jag lämnat världen omkring mig lite bättre i år? Har jag bidragit med så mycket av värde som möjligt till min omgivning? På vilket sätt har jag hjälpt andra under året? ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ 3. På vilket sätt har jag utvecklat mig själv för att kunna bidra med mer värde på mitt jobb, till min familj och mina vänner? Hur många kurser har jag gått på? Hur många böcker har jag läst? Hittat värdefull information på internet? Vilka människor har jag träffat? Har jag blivit bättre på att lyssna till min egen inre visdom? ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ 4. Om jag hade varit köpare av mina egna tjänster under det här året, hade jag då varit nöjd med köpet? ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ 5. Jobbar jag på rätt ställe? Om inte: Varför inte? Kan du komma på några sätt att lägga hela din själ och hjärta bakom din arbetsuppgift så att du har roligare eller är det dags att flytta på dig? Ingen har någonsin lyckats fullt ut eller varit särskilt nöjd med något de inte gillar och passar för att göra… ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ 6. Om du fortsätter att tänka och göra vad du gör nu, hur tror du då att ditt liv kommer att se ut om 5 år? ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ Det här är ganska tuffa frågor, men om du har besvarat dem till det bästa av din förmåga har du nu mycket bättre koll på hur ditt liv ser ut för närvarande. Oavsett om du nöjd eller inte med dina svar så se det inte som en dom, utan bara som något att jämföra med och mäta din framgång med när du gör om det här inför nästa nyår. ”Du behöver inte vara världsmästare för att börja, men du måste börja för att bli världsmästare.”   Nästa steg är att börja bygga mot hur du verkligen vill ha det. För att klara det är det bäst att bygga från styrka, så ta nedan och skriv ner 5 saker som du redan har åstadkommit i ditt liv och som du är stolt över, glad för eller helt enkelt riktigt nöjd med när du letar i dinna minnens och tankars skrymslen: 1. _____________________________________________________________________________________________________________________ 2._____________________________________________________________________________________________________________________ 3._____________________________________________________________________________________________________________________ 4._____________________________________________________________________________________________________________________ 5._____________________________________________________________________________________________________________________ Wow! Bara genom att läsa hit ner och besvara frågorna har du visat att du är villig att ge det där ”lilla extra” som alla vinnare ger. Det är nu dags att ta nästa steg: Att skriva ner var du vill lägga ditt fokus under året som kommer. Allt du vill ha, åstadkomma, ge, ägna dig åt eller förändra. Sätt på din favoritmusik och låt din fantasi skena iväg. Lyssna på ljudfilen som följde med där jag guidar dig genom processen muntligen (eller sitt i tystnad och låt tankarna gå som de vill om det passar dig bättre). Kom ihåg att det här inte handlar om det du tror att du kan få, utan vad du faktiskt med glädje skulle ta emot om du fick önska fritt av Alladins ande. Så sätt ”äggklockan” (som förmodligen snararare är timern på mobilen;-) på 20 minuter och sätt som ditt första mål att få ihop minst 51 mål, drömmar, önskningar etc. innan tiden går ut. Allt som du skulle du vilja se, lära dig, vem skulle du vilja träffa, göra, åka, ha, uppleva, förbättra etc. Kort sagt: Hur vill du att ditt liv ska se ut och hur vill du må vid den här tiden nästa år? Om du är i gift, har familj, är i ett förhållande eller har andra som du umgås mycket med så kan det vara en bra idé att inkludera dem i att drömma tillsammans med dig. Kanske handlar det om att skapa nya upplevelser tillsammans: göra en resa, gå på en utbildning, lära er dyka ihop, skaffa barn, starta ett företag eller köpa ett nytt hem. Kanske hitta kreativa sätt att bidra med värde och skapa bättre ekonomi. Att vara mer kärleksfull på daglig basis, uppmuntra det bra istället för att klanka på det dåliga. Eller alltmer förstå att välmående inte har med yttre faktorer att göra. Att det bästa stället i världen inte är en plats utan ett sinnestillstånd. Oavsett vad som dyker upp för dig, kom ihåg att vi alltid åstadkomma mer som ett team än som ensamma individer. Så inkludera gärna något mål om vilka du skulle vilja göra det här ihop med … Låt fantasin flöda och pennan/tangentbordet glöda: ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ ______________________________________________________________________________________________________________________ Då har du kommit en bra bit på väg mot en plan för ditt bästa år än så länge. Ta en titt på din lista. Är du exalterad över tanken över att förverkliga det här? Skräckblandat förtjust? För att nu skapa en hanterbar plan av dina kreativa fantasier gäller det nu att dela upp alla dessa drömmar i lagom stora bitar så att du kan få grepp om dem och sätta igång: 1. Känn nu efter vilka av alla dessa mål och drömmar som vidrör dig mest. Vad som i magen känns allra viktigast för dig. Är du ärlig har du förmodligen skrivit ner en del bara för att få ihop 51 stycken, men tar du en titt nu efteråt så kommer några av dem stå ut för dig. Kanske för att det pirrar till lite i magen av förväntan när du tänker på dem. Eller för att just de skrämmer dig lite. Oavsett, så vet du innerst inne vilka av dem som du vill få till allra mest. Sätt en stjärna på just dem och välj av dessa sedan ut dina personliga topp-3 och skriv ner dem på ett separat papper. 2. Skriv under vart och ett av dem varför du känner så starkt för just dessa mål. Lägg gärna ner lite möda på att reflektera och konkretisera dina skäl. Att vara klar över varför du vill något kan vara skillnaden mellan att komma igång och inte, vilket i sin tur är största skillnaden mellan att lyckas och att misslyckas. Första steget är oftast det som betyder mest. Kontinuitet är det som skapar resultaten du vill ha. Håll dock i åtanke att ett enda starkt känslomässigt skäl slår hundra intellektuella, så det handlar inte om att det ska se bra ut utan om att det ska avtäcka den inspiration som ligger och pyr hos oss alla. Så varför vill du det här? Om det är för att äntligen bli, vara eller veta nog för att vara lycklig kommer du att bli besviken. Men om det är för att använda din kreativa möjlighet att vara en mirakelgörare och göra något av ingenting och skapa något som gör skillnad i din värld så är det bara att köra… 3. Sista och avgörande steget är att skriva ner en enkel sak som du kan göra för att ta första steget mot vart och ett av dessa mål inom de närmaste 24 timmarna. Har du beslutat dig för att börja dansa tango, så kanske första steget är att ringa till olika dansskolor och kolla vad det finns för möjligheter. Har du alltid drömt om att ha en lägenhet i Spanien, surfa ut på internet och kolla om det finns några lediga idag. Vill du lära dig AI och använda det som en resurs för allt annat så skapa ett konto på ChatGpt eller annan sida, kolla någon video om hur du ”promptar” och starta varje dag med bästa hjälp. Vill du skapa mer tid för reflektion så att nya tankar kan välla fram ur ditt sinne så boka av en tid för möte med dig själv. Vill du träffa din drömpartner så fundera över var den typen av person tillbringar sin tid och se till att spendera mer tid där. Vill du tjäna mer pengar så fundera på hur du kan bidra med mer av värde. Är du i ett förhållande så fråga din partner vad som skulle underlätta vardagen om du blev bättre på. Bara gör sedan något för att komma närmare dina mål oavsett hur litet det kan verka. Allt som behövs för att lyckas även med de största av drömmar är att välja en riktning och sedan ta ett steg. Sedan gör något varje dag för att komma närmare. Så enkelt att göra men även så enkelt att låta bli. Men har du kommit hit är du redan på väg. ”Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcktsfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla” – Platon Läser du det här och har gjort det bästa med frågorna ovan, så har du nu mål som du verkligen ser fram emot och en plan för nästa år som är bättre än vad 99,9 % av alla du kommer att träffa kan visa upp. Känns det lite verkligare? För att nu hålla dig själv på kursen så kan det vara bra att engagera någon mer i dina planer (faktum är att om du kan klara alla dina viktigaste mål helt på egen hand har du förmodligen inte drömt stort nog;-). Så välj någon person som du respekterar och tror kan vara  ”på”. Tala om för dem vilket av dina topp-3 mål som du tänkt börja med och vilket som är ditt nästa steg för att komma närmare. Be dem gärna ge lite feedback om vad de tror om målet och ditt första steg. Är de positiva så fråga dem om de kan tänka sig att kolla av att du har gjort det första steget. Dagligen eller veckovis beroende på vad som är lämpligt för det mål du satt upp. (Ett bra tecken är att de blir så inspirerade av din plan att de vill bli involverade och hjälpa dig på de sätt de kan. Kanske också att de ber dig kolla dem i sin tur:-) Det här har en enorm kraft om du kan få till det för det här är en av de finaste egenskaperna hos oss människor:  Vi gör mer för andra än vi någonsin skulle orka göra för bara oss själva. Så fråga gärna dig själv: Vad kan jag göra idag för att komma närmare mina mål på något sätt? Finns det någon som kan och vill vara en del i att hjälpa mig att lösa det här? Kom ihåg att om du inte frågar är svaret alltid nej… Om du blir inspirerad att följa det här och komma på egna sätt i stunden för förverkliga dina mål kommer det förmodligen inte ens att ta ett år förrän dina topp 3 mål är uppnådda och då kan du gå vidare med något annat från din lista (eller en ny önskan som poppat upp i ditt sinne på vägen;-) som du verkligen känner att du vill åstadkomma. Ha gärna i åtanke att detta bara är ett sätt att prova. För vi är alla olika och känner du att det här är med specifika mål är klurigt, så sätt istället en riktning eller gör upp ett fokusområde. Det kan t.ex. vara att göra så hälsosamma val som möjligt under varje dag och vecka det här året. Eller att helt enkelt bara ta varje chans att bidra med värde där du ser en möjlighet att göra det. Kom dock ihåg att även om Beatles råkade säga det så är det fortfarande sant att ingen riktning gör mer för ditt liv än att gå mot mer kärlek och förståelse… Hur du nu än väljer att ta dig an det, så ser jag fram emot att höra på vilket sätt du har använt det här för att göra en personlig plan inför 2026 som ger dig möjligheterna att göra detta år till ditt bästa än så länge… Två avslutande citat på vägen. Ser fram emot att höra från dig om vad den här processen har gett dig:   ”Du missar 100% av de skott du inte skjuter.” – Wayne Gretzky   ”Du kan misslyckas med något du inte ens vill ha, så du kan lika väl ta en chans med att få till något du älskar att göra.” – Jim Carrey UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-49"));Veckans BoktipsUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-50")); Köp BokenMistakes Where Made – (but not by ME!)av Carol Tavris, Elliot Aronson Hur kan det komma sig att så många vägrar ta ansvar så fort något går fel? Varför grälar så många par om vem som har rätt? Det är lätt att se när andra gör fel men svårt när det gäller oss själva. Här får du mängder med fascinerande svar på varför vi hittar på så att vi kan känna oss på rätt sida om varje fråga trots att det tar oss i osmarta och felaktiga riktningar. Uppbackat av mängder av forskning får du här reda hur vi kan få en inblick in våra blinda fläckar så att vi kan ha bättre liv. Köp, läs och begrunda… UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-51"));Lyssna på CoachbrevetUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-52")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-53"));DelaDela gärna med dig av nyhetsbrevet via Facebook, Twitter eller e-post genom att klicka på ikonerna.Copyright©Innehållet i detta veckobrev får kopieras och distribueras för icke kommersiella skäl, så länge som författarens namn och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålles av din personliga ärlighet och integritet. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-54")); Prenumerera Varje vecka skickar jag ut ett gratis coachbrev. I det delar jag med mig av tankar och idéer som jag tror kan hjälpa dig att få ut ännu mer av livet. Skulle du vilja ha det direkt till din inkorg så kan du anmäla dig här. E-post Förnamn Efternamn UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-55"));

Detta år 2025 firar Tyresö Centrum 60 år. Fast hur såg det ut innan - när det var Bollmora Centrum? Tyresöbon och fotografen Gunnar Kjellander filmade Bollmora Centrum en dag i mars 1989 innan det nybyggda Tyresö Centrum invigdes 1991. Tillsammans med Ann Sandin-Lindgren går Gunnar igenom de affärer som fanns och som han filmade 1989. Nu har filmen blivit restaurerad av Bosse Hedman genom ett AI-program. Nedan hittar ni några stillbilder från filmen. Här kommer länkarna till de fyra filmerna som handlar om Bollmora Centrum och Tyresö Centrum: Bollmora Centrum 1989 * före ombyggnaden till Tyresö Centrum - version 2. Den nya förbättrade versionen med bra bild och nytt ljud och text. Tyresö Centrum 1990. Mitt i Bygget. Bland annat med konstverket (i form av ett antal brunnslock på busstorget) skapat av Lars Hofsjö. Dessutom är det musik med P.O. Jönis och Johnny Olssons Storband. Tyresö Centrum 1992. En rundvandring i med jazzen i Centrum. Musik spelas på flera platser i Centrum (bland andra med Jörgen Toresson). Tyresö Centrum 2004 – en rundvandring. I början av denna film är Mickes Fisk med. I slutet är det lite aktiviteter på gräsplanen (nu Stadsparken):

Välkomna till novemberutgåvan av Blindtech Support. Vintern har anlänt och det har hunnit med att både snöa och töa.Två nyheter kan presenteras med en gemensam nämnare: omröstningar i gruppkonversationer på Signal Messenger och lanseringen av Apple Intelligence på svenska.När bör dessa funktioner användas? Vi skall försöka ge er svar på dessa spörsmål i novembermånads utgåva av podden.Kontakta oss gärna på:info@blindtechsupport.seDär kan ni beställa Shownotes för detta avsnitt och komma med synpunkter.Nedan följer en omfattande lista över de ämnen som behandlas i detta poddavsnitt. Vi hoppas att ni finner innehållet givande och önskar er en trevlig lyssning.Nu kan du skapa omröstningar i Signal Messenger, i gruppkonversationer.Nu kan du skapa alias på Facebook, användbart om du är med i stora grupper och vill hålla din identitet för dig själv.IOS26.1 för iPad, iPhone, Apple Watch och Mac är här.Vi tittar lite på nyheterna.Cookies och EuNy magsafe plånbok med en bättre hitta funktion än Apples egna original.Vad tycker jag egentligen om mina Beats Studio pro?Nu bloggar Mattias om teknik på bluesky threads samt att vi igen försöker lägga upp lite teknikrelaterade bilder på instagram.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756, Salzburg. Våra fyra huvudpersoner verkar vara något större på spåren. Men innan de kan ta sig an nya äventyr måste de sig levande från Halleins gruvor. Och Dr Stein har ett sista äss i rockärmen ... Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756, Salzburg. Våra huvudpersoner återvänder till Salzburg med bevis på att Arthur Fleischmann inte kan ha mördat sin fru. Frågan är om bevisen är nog för att övertyga domaren. Men det är ett senare problem. Först ska våra hjältar bege sig till gruvorna i Hallein för att söka rätt på Lorentz Rosenegger, som väntar på Fleischmann i gruvgången Dr Nusko. Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756, en övergiven stuga i Alperna. Franz Stein har tagit på sig Arthur Fleischmanns borttappade ring och fyllts av en kraftfull energi. Den timida läkaren verkar dessutom besitta ockult kunskap som han är redo att använda. Frågan är bara: Till vad? Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756, en övergiven stuga i Alperna. Franz, Thomas och Wael tar sig ned i den källare som Arthur Fleischmann bett dem att besöka. Vad hittar de där? Kan de finna bevis som rentvår hans namn eller finner de något mycket värre? Och der Bergstutz är väl ett minne blott? Följ våra hjältar i denna förödelsens stund! Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756, Alperna. Efter den vilda svinbalen vaknar våra huvudpersoner med stor förvirring. Var är de? Vad var det som hände? Kan de hålla sams? Kommer de hitta till Fleischmanns alpstuga? Vad är det som låter i buskarna och vart har Florian Unterberger tagit vägen? Frågorna är många och svåra, och vissa är värda att ställa tre gånger ... Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756. Våra tre huvudpersoner har blivit fyra sedan Florian Unterberger anslöt till gruppen. Av Herr Metzger, Fleischmanns jurist, har de fått i uppdrag att bege sig till Fleischmanns alpstuga för att hitta dennes förlorade ring, och för att bevisa att det är en demon som dödat hans fru, och inte Athur själv. Men Alperna är inte alltid gästvänliga och resan bjuder på utmaningar och överraskningar ... Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756. Våra tre huvudpersoner strålar samman i Salzburg, och introduceras till en fjärde. Tillsammans söker de upp Herr Metzger, mannen som skickat breven från Arthur Fleischmann. Metzger är dock distraherad av sin nya trombon, och bara delvis övertygande i sitt överlämnande av den uppgift som nu åligger våra huvudpersoner – att bege sig Fleischmanns stuga i Alperna! Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Så ock nedan är ett äventyr till LexOccultum, ett ockult skräck- och mysterierollspel i 1700-talets Europa. Äventyret utgör första delen av tetralogin Tystnaden. Året är 1756. Den välkänt godhjärtade affärsmannen Arthur Fleischmann skriver från Salzburg desperata brev med rop om hjälp. Han sitter nämligen fängslad för mordet på sin fru Aurelia i väntan på den rättegång som med all säkerhet kommer att skicka honom till galgbacken – om inte våra huvudpersoner hinner rentvå hans namn innan dess, men då är det bråttom! Medverkande: Spelledare: Adam Yngvesson Franz Stein: Martin Sellgren Thomas Oberleitner: Eric Herlin Wael Heinrich: Simon Karlsson Florian Unterberger: Daniel Skaljac Palm Så ock nedan är konstruerat av Adam Yngvesson och LexOccultum gavs ut av Riotminds.

Även om offer och förövare snabbt kan byta plats är de oprovocerade knivdåden som skakat Sverige i spåren av 764:s framväxt en del av den mörka psykologi och strategi som präglar nätverket. Förutom ideologisk övertygelse styrs de unga förövarna av en destruktiv statusjakt i syfte att klättra i den interna hierarkin. --- Sadistisk statusjakt driver 764, ur Expo #1 2025 av Erik Glaad:  https://expo.se/fordjupning/sadistisk-statusjakt/  Uppläsare: Erik Glaad Ansvarig utgivare: Daniel Poohl --- Läs mer: Där inga liv spelar roll (Erik Glaad, 2024): https://expo.se/fordjupning/dar-inga-liv-spelar-roll/  Anna Fröjd: Året inleds med ett högerextremt våldsdåd (2025): https://expo.se/kommentar/aret-inleds-med-ett-hogerextremt-valdsdad/  Studio Expo: 764/NLM och knivdåden i Sverige (2025): https://expo.se/podcasts/764-nlm-och-knivdaden-i-sverige/  Studio Expo: Våldsrörelsen som kopplas till Hässelbydåden (2024): https://expo.se/podcasts/valdsrorelsen-som-kopplas-till-hasselbydaden/  Expo behöver ditt stöd Bli poddvän och hjälp oss fortsätta göra Studio Expo: https://expo.se/stod-expo/bli-poddvan/  Prenumerera på Expo: https://expo.se/tidskriften/prenumerera  --- Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjanden, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 – för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Stöd vår verksamhet genom att bli månadsgivare eller swisha en slant till 123 271 02 59. --- HIT KAN DU VÄNDA DIG OM DU MÅR AKUT DÅLIGT Kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om du mår så dåligt att det känns outhärdligt, eller om du har självmordstankar eller självmordsplaner. Nedan hittar du kontaktvägar till andra organisationer för stöd och hjälp. Mind Självmordslinjen: Chatta via mind.se eller ring 901 01. Alla dagar, dygnet runt. Bris – Barnens rätt i samhället. Chatta via bris.se eller ring/sms:a 116 111. Alla dagar, dygnet runt. Unga jourer. Hitta en ungdomsjour nära dig. Jourhavande medmänniska. Chatta lördag-tisdag klockan 21.00-00.00 eller ring 08-702 16 80 alla dagar klockan 21.00-06.00 . Jourhavande präst. Ring 112 och be om att bli kopplad till jourhavande präst, alla dagar klockan 21.00-06.00. Vårdguiden: Ring 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård. Alla dagar, dygnet runt. Se en längre lista med kontaktuppgifter på 1177:s hemsida.

De flesta kokböcker förutsätter att vi har förkunskaper. Men inte den här. Den berättar allt. Och är dessutom gratis. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Läser man ett recept med korv stroganoff, så står det längst ner ”serveras med kokt ris”. Kan man inte det här med logistik och matlagning så undrar man ju ”hur kom riset in här?”– Och sen står det ”servera med en god sallad”.Det säger Eleonor Schütt, matkonsult på Hushållningssällskapet västra. Hon har varit med och tagit fram appen Matglad 2.0, en kokbok som beskriver alla moment i matlagningen. Från inköp av råvaror, till vilka redskap som behövs och i vilken ordning allt ska tillagas.Den första Matglad-appen lanserades för tio år sen, som ett hjälpmedel för personer med intellektuella funktionshinder. Målet var att få fler att laga mat. Appen finansierades av Allmänna arvsfonden.Användaren av Matglad 2.0 behöver ingen förkunskap. I takt med att man blir bekväm med matlagandet kan appen anpassas så att all information inte behöver visas.Appen har nått ut till många fler än den primära målgruppen. Barn, ungdomar som flyttad hemifrån och pensionärer som tidigare inte lagat så mycket mat använder den.Nu har en andra, uppdaterad och omarbetad version kommit. Matglad 2.0 finns att ladda ner till smarttelefoner, paddor och som websida. Gratis att använda.Matglad har utvecklats av Hushållningssällskapet västra. Det första hushållningssällskapet bildades 1791 på Gotland. Hushållningssällskapet är en obunden, opolitisk medlemsorganisation som initierades av kung Gustaf III. Det var missväxt i Sverige och något behövde göras för att rädda livsmedelförsörjningen. Hushållningssällskapen bildades i varje län och uppgiften var att sprida kunskap.Nedan finns en länk till ett Meny-avsnitt som berättar mer om sällskapet.Idag jobbar man som konsulter inom lantbruk, landsbygd och mat.

I detta avsnitt av Hackadittliv-podden blir det en specialare då jag var med i Oliver Lopez nya kommande podd "Nordic Growth Podcast" som inte släpps på ett tag. Så vi beslutade att släppa samtalet här för nu. Nedan ser kan ni läsa vad vi avhandlar:"Vi träffar Christian Wederbrand, entreprenör och mannen bakom Hacka ditt liv. Tillsammans dyker vi ner i ämnen som personlig utveckling, affärsstrategi, rörelse och vikten av mental styrka. Christian delar med sig av sina erfarenheter från kampsporten och hur han överför lärdomar från mattan till livet. Vi diskuterar också varför rörelse är nyckeln till både mental och fysisk balans och hur små förändringar i vardagen kan skapa stora resultat.Dessutom berättar Christian om sin resa med Hacka ditt liv, den nya digitala byrån Timeless Brick och vikten av att bygga Evergreen-content för långsiktig framgång."Feedback mottages tacksamt.//CW

I dagens avsnitt träffar vi Harry som skapat och driver varumärket Budder Sporting Goods. Samtalet innefattar en massa. Nedan ser ni lite av det: Vi pratar om utmaningar och möjligheter inom klädesbranschen, särskilt i Göteborg, och hur branding och produktutveckling är avgörande för framgång. Kvalitet och prissättning av produkter diskuteras också, liksom vikten av att bygga ett pålitligt varumärke och att upprätthålla balans i relationer. C|W

Serokomarê Tirkîyê Recep Tayyîp Erdogan roja Şemîyê beşdare kongreya partîya xwe AKP li Diyarbekirê bû û tekeze kir, ku divê rêxistina terorê bê şert û merc dest ji çekan berde û xwe ji holê rake. Di heman rojê de Demîrtaş jî ragihandibû ku ew piştgirî didin vê pêvajoya nû. Zêdetir derbarê wê mijarê di rapora Hatice Kamer ji Amedê heye.

Nördpanelens årssammanfattning är här! I år delar vi upp avsnittet i två delar. Detta avsnitt innehåller vad vi tyckte var bäst med 2024 och vad vi ser mest fram emot 2025. Del 2 kommer innehålla våra förutsägelser vi hade ifjol om 2024, var vi ute och cyklade? Nailade vi något? Vi kommer dessutom försöka förutspå 2025. Nedan listar jag alla våra svar så man enkelt kan googla dem ifall man är intresserad av att utforska dem ytterligare: Bästa filmen 2024: Alexander: Poor Things Sebastian: Late Night With the Devil Joseph: Dune: Part II TV-serie Alexander: Nobody Wants This Sebastian: Fallout Joseph: The Penguin Album: Alexander: (pass) Sebastian: Karakou - Mina vänner växer upp Joseph: Magdalena Bay - Imaginal Disk Låt: Alexander: Kabin Crew & Lisdoonvarna Crew - The Spark (rättelse: Alexander säger att de är brittiska barn, men de är irländare) Sebastian: Chappell Roan - Pink Pony Club Joseph: Sabrina Carpenter - Espresso Årets bästa föreställning/konsert: Alexander: Evil Dead the Musical Sebastian: Benjamin Löfquist på idol Joseph: Barry Can't Swim på Roskilde (länk till låten som spelas upp i avsnittet) Årets bästa youtubeklipp eller meme: Alexander: Karatefyllas sociala medie-konton. Facebook. Instagram. Sebastian: Dirt man och Fredskronk Joseph: Kendrick Lamars livespelning Årets bästa spel: Alexander: Star Wars Outlaws Sebastian: Horizon Zero Dawn Remastered & Inscription (från 2021) Joseph: Pass Årets bästa bok: Alexander: I'm Starting to Worry About This Black Book of Doom av Jason Pargin Sebastian: Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe och Angreppet: Så urholkar Tidöregeringen vår demokrati av Peter Gustavsson Joseph: Jönssonligan: Kupper, Krut och Kamratskap av Linus Kuhlin Vilka tre filmer ser du mest fram emot 2025? Alexander: Thunderbolts, Mickey 17 och Dust Bunny Sebastian: Fantastic 4, 28 år senare och Lili & Stitch. Bubblare: Dodgeball 2 Joseph: Eddington, Wicked: For Good och Paul Thomas Andersons kommande film med Leonardo DiCaprio som inte fått ett namn än. Vilka spel ser du mest fram emot 2025? Alexander: Ghost of Yōtei, Marvel 1943: Rise of Hydra och Judas. Bubblare: GTA VI om den släpps i år. Sebastian: Kingdom Come: Deliverance II Joseph: Pass Vilka TV-serier ser du mest fram emot 2025? Alexander: Severance, The Studio, Andor, Stranger Things och The Last of Us Sebastian: Severance, A Knight of the Seven Kingdoms och Peacemaker Joseph: A Knight of the Seven Kingdoms, Severance och It's Always Sunny in Philadelphia Stötta Popkultur med Joseph på Patreon för exklusivt innehåll och annat skoj  Följ mig på instagram, Letterboxd och twitter/X. Kom gärna på Popkultur med Joseph-quizet om du bor i Stockholm eller är på besök här. Tisdagar kl 18.30 på Bar Brooklyn, Debaser Strand. Quizen är på engelska. Följ mig på instagram för regelbundna uppdateringar om quizdatum och eventuella avvikelser. Loggan är designad av Ante Wiklund Vinjetten är av Kalle Scherman och Gustav Ramsby

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-116")); Hej kära läsareSom ni som följt mig länge så har det blivit glapp i publiceringen av brevet som aldrig förr. Mitt hjärta har inte riktigt funnits i det. Fokus har varit föreläsningar, personlig coaching och LifeTalk Podden. Nu är jag dock tillbaka för gnistan kom tillbaka när vi nu ska släppa vårt 100:e avsnitt av podden på fredag. Fick mig att tänka på nystart, vad som på senaste tiden varit aktuellt och plötsligt hade jag skrivit ett coachbrev. Nedan kan läsa de tankarna som jag hoppas att du får något av värde från. Vågar till och med utlova att du kommer att få något du behöver. Från ditt eget sinne när du läser, för den enda verkliga experten på ditt liv är du själv … Ditt liv är ett Mästerverk, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-117"));Veckans citat ”Om du gräver ett hål och det är på fel ställe,så kommer det inte hjälpa att gräva det djupare.”- Seymour Chwast UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-118")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-119"));En äkta nystart!UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-120"));Jag visste det! Det skulle inte bli bra men ändå gjorde jag det. Vad håller jag på med? Det här en kedja med ord som jag hört yttras ganska ofta när det gäller både beslut och icke-beslut som människor tagit. Kan du känna igen dig i det här? Förmodligen eftersom det är såpass vanligt att det skrivits låtar om det: Om jag kunde vrida tillbaka tiden så skulle jag ta tillbaka alla ord som sårat dig och du skulle ha stannat (från Cher om du söker i minnet var du hört det). Det här behöver naturligtvis inte bara handla om kärlek, utan kan lika gärna handla om affärer. Vi skulle aldrig ha anställt honom. Jag borde ha köpt den där aktien. Jag skulle stått på mig för min idé. Eller så är det kanske vissa saker vi önskar vad det gäller hälsan: Om jag konsekvent hade fortsatt med det träningsprogrammet jag började på förra året hade jag både mått och sett ut så mycket bättre nu. Om jag bara hade hållit mig från att äta skräpmat så … Vi har ju alla våra kors att bära så du kan fylla i vad som är mest relevant för dig. Nu kanske även det kan vara lite klurigare än det först verkar. För min erfarenhet som coach är att ganska få medvetet har funderat på vad som är i vägen för att kunna ändra hela deras liv till det bättre. En bra start är då att se vilka tidigare beslut som inte blev så bra som man till en början trodde. Eller vad man lät vara och det liksom bara fick glida vidare. Tills det fick större konsekvenser. Blir du nyfiken? Låter det spännande att se om du kan få stora resultat med små medel? Då vill jag att du inte bara läser de frågor jag nu kommer att ställa dig. Utan ta dig verkligen lite tid med dem. Det kan vara något av det mest värdefulla du gjort: 1. Vetande allt vad jag vet idag, finns det något jag gör idag som jag aldrig skulle ha börjat med om jag hade chans att börja om nu? 2. Hur kan jag komma ur/sluta med det här på snabbast möjliga sätt?  Läs inte vidare här innan du verkligen funderat på dina personliga svar. För ingen ångrar att de slutat med något som de innerst inne vet både varit och är dåligt för dem.  Faktum är att den enda reaktionen än så länge är: Varför gjorde jag inte det här för länge sedan? Som inspiration kan jag nämna några av de saker som andra ändrat på. Det har då handlat om att äntligen köpa ut en energislukande partner från bolaget. Någon annan slutade med att ligga kvar i sängen och kolla på en skärm som start på morgonen. Istället började de med en promenad och funderar på det viktigaste att få till med dagen. Ingen aning vad som dyker upp för dig, men jag vet att varje svar på frågan ovan du rensar bort eller ersätter är en höjdare för livet. Därefter kan det vara bra att även ta en titt på ”andra änden” av livet. Det vill säga att du funderar på följande frågor: 1. Vetande allt vad jag vet idag, finns det något jag INTE gör idag som jag nu vet att jag borde ha börjat med om jag hade chans att gå tillbaka? 2. Hur kan jag boka in och börja med det här och nu på snabbast möjliga sätt? Här har jag fått svar från klienter som att man skulle ha gjort en plan för ekonomin. Helst en så bra att den skapar en mur runt familjen som inget kan komma igenom. En annan önskade att de skulle ha varit mer kärleksfulla och förstående med sina barn. Ett tredje exempel är att man för länge sedan borde ha börjat ta hand om kroppen dagligen, så att den nu vore stark, smidig och smärtfri. Nu spelar det mindre roll vad andra har tänkt. För det är vad som är relevant för dig som gör skillnad i just ditt liv. Så får du några självklara svar när du gör det här tankeexperimentet? Gott, du har du en bra idé om vad du vet skulle göra en skillnad på riktigt för dig att börja eller sluta med. Nästa steg är därefter att förstå att hur mycket vi än brukar säga det så är det faktiskt inte tanken som räknas. Det är handlingen. Så vad är du villig att ta dig an av det du kom på? Vad är du tillräckligt inspirerad eller desperat över? Vad ser ut som simpelt bondförnuft  att ta tag i när du ser konsekvenserna av att inte göra det? För där, just där i handlingen, är nyckeln och ingen annan kan ge den till dig. Det jag hoppas att jag gjort här är hjälpa dig identifiera rätt dörr där den passar och öppnar upp till en ny och bättre framtid …. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-121"));Veckans BoktipsUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-122")); Köp BokenHell Yeah or No!av Derek Sivers Hell Yeah or No! är en samling tankeväckande berättelser som utforskar kraften i att säga ”nej”, så att du kan säga JA! till det som verkligen inspirerar eller stämmer överens med dina värderingar. Boken hjälper dig hitta tydlighet, enkelhet och medvetenhet  i ditt beslutsfattande för livet. Så skaffa, läs och väck upp det som får dig att utbrista i ett rungande JA till ett mer meningsfullt och uppfyllande liv. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-123"));Lyssna på CoachbrevetUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-124")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-125"));DelaDela gärna med dig av nyhetsbrevet via Facebook, Twitter eller e-post genom att klicka på ikonerna.Copyright©Innehållet i detta veckobrev får kopieras och distribueras för icke kommersiella skäl, så länge som författarens namn och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålles av din personliga ärlighet och integritet. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-126")); Prenumerera Varje vecka skickar jag ut ett gratis coachbrev. I det delar jag med mig av tankar och idéer som jag tror kan hjälpa dig att få ut ännu mer av livet. Skulle du vilja ha det direkt till din inkorg så kan du anmäla dig här. E-post Förnamn Efternamn UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-127"));

Föreställ dig att du äntligen träffar en man som är snygg, charmig och har allt du drömt om. Allt verkar perfekt – tills en dag då han säger att han ska filma er när ni har sex. Om du inte går med på det, så hotar han med att sprida dina nakenbilder till alla du känner och att skada dina barn. Det här drabbade den här veckans gäst. I det här avsnittet så gästas Spöktimmen av Kicki Wallström. 2002 hamnade hon i Sveriges värsta sexförbrytares våld och det tog år innan hon lyckades ta sig loss. Mannen, som både våldtog henne och sålde henne till andra män, greps så småningom och fick sitta 10 år i fängelse. Bara för att sedan komma ut och göra exakt samma sak mot en ny kvinna. För första gången någonsin så delar Kicki nu med sig av det helvete som under flera år var hennes liv.Varning för starkt innehåll med prat om både sexuellt våld och självmord.Om du eller någon du känner blir utsatt för våld så finns det hjälp att få. Nedan följer länkar med viktiga telefonnummer. Du förtjänar mer än att vara med någon som skadar dig!https://kvinnofridslinjen.se/https://nspm.jamstalldhetsmyndigheten.se/stod-i-ditt-arbete/hjalp-och-stod-till-utsatta/https://jamstalldhetsmyndigheten.se/mans-vald-mot-kvinnor/stod-till-dig-som-ar-valdsutsatt-anhorig-eller-valdsutovare/https://ki.se/nasp/information-och-stod/hjalplinjer-och-stod[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podden 6år, hur ser vi på framtiden? Så som Ovan, Så och Nedan. Vad betyder det? Genom att förstå hur Makrokosmos och mikrokosmos verkar och samverkar med oss så förstår vi hur vi skapar våra liv här, och vilka högre frekvenser och väsen vi kan nå. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt:Spelade matcher Kommande matcherJ20DamlagetÖvrig sportI veckans avsnitt så pratar vi, bortsett från det ovan, om olika saker som hänt runt om i sport-Sverige. Både inom fotbollen men även inom hockey händer saker som drabbar, inte bara spelare/lag, utan mest kanske i supporterleden. Detta pga dåligt agerande från supportrar primärt, men det sekundära jobbet med att få ordning på detta från förbundshåll är ett haveri. Nedan har ni ett klipp, ni kan se antingen när vi pratar om just den delen, eller efter ni lyssnat på avsnittet! God lyssning!https://www.youtube.com/watch?v=jrFtlFOepSc Swishnumret till Green Devils tifoverksamhet: 123 049 88 24KontaktFeedback, skicka ett e-mail till:poddplatsh@gmail.comSociala MediaInstagram: https://www.instagram.com/poddplatsh Facebook: https://www.facebook.com/poddplatshX: https://x.com/poddplatsh Tack för att ni lyssnar! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Naser Hasso  (Stadsplanerare & student vid Karlstads Universitet) Vi pratar om Nasers examensarbete. Studien undersöker hur lekplatser i urbana miljöer kan anpassas för barn med synnedsättningar. Nedan kan ni ta del av de rekommendationer som studien har kommit fram till. Alla rekommendationer och parametrar är viktiga att ta i beaktning vid planering och utformning av lekplatser i urbana miljöer. Tillgänglighet: Taktila informationstavlor och kartor informerar barn med synnedsättningar om lekplatsens utformning och vilka lekaktiviteter som finns på platsen. Användarvänlighet: Lättanvänd och informativ resurs. Inkluderande design: Informationstavlor och kartor som kan användas av barn som förlitar sig på andra sinnen än synen. Trygghet: Förbättrar rumsuppfattningen för barn med synnedsättningar, vilket minskar risken för skador genom att informera om lekutrustningens placering och användning. Läs gärna mer här: https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1877920&dswid=-1407 In collaboration with Placemaking Week Europe, 2024, Rotterdam. Read more ⁠⁠⁠⁠https://pwe2024.sched.com/⁠⁠⁠ _____ Let's connect and talk further about this episode ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Mustafa Sherif Linkedin⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠. Visit  ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Mustafasherif.com⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ for collaborations Follow Urbanistica on ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Instagram⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠, ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠TikTok⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠, ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Facebook⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ & ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Youtube channel⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠.

Kära lyssnare där ute i Sverige, Norden, Europa och ja.. på hela jordklotet. Varmt välkomna tillbaka till Martinson Möter såhär i höstuppstarten. Oavsett vem du är och var du är så är vi så glada att du lyssnar. Tack!Podden har haft paus under en tid, men nu är vi äntligen tillbaka med ett nytt avsnitt och nytt upplägg baserat på olika teman. Och nytt för dagens avsnitt är också att bredvid Mattias så tar Andreas Öjebrandt plats, marknadschef på Compassion. Tillsammans så möter dom Carina & Urban Ringbäck för att sitta ner och prata om ledarskap på temat “Karaktär”.Vill du veta mer om Carina & Urban så har dom gästat Martinson Möter förut i avsnitt 24 från 9 December 2020. Nedan finner du länken till det avsnittet:https://www.compassion.se/poddar/avsnitt-24/Återigen varmt välkomna till Martinson Möter, En podd från fadderbarnsorganisationen Compassion. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seVarför är det män som skickar dick pics och inte kvinnor som skickar vagina pics? Varför tycker män att den värsta sortens otrohet är sexuell medan kvinnor känner ett större svek om otroheten snarare är känslomässig? Varför är män och kvinnor så olika när det kommer till sex, dejting och relationer? Och varför fungerar det inte att endast skylla dåliga manliga beteenden på patriarkatet? I sin bok When Men Behave Badly: The Hidden Roots of Sexual Deception, Harassment, and Assault (Little, Brown Spark 2021) svarar evolutionspsykologen David Buss på detta och mycket annat. Den översattes nyligen till svenska med titeln Toxisk maskulinitet: varför män beter sig illa (Fri tanke 2023). Här intervjuar jag honom om detta och mycket annat.Nedan följer en något kortad transkribering av samtalet.(Detta är en repris. Avsnittet publicerades ursprungligen den 21 augusti 2021.)

Finalen är här! Vilka var ”the three rats” som fick Mourinho sparkade från Chelsea 2015? Vem målade ”Nattvakten” och vilka tre delade på skytteligavinsten i Premier League 1997/98? För att veta svaren och låsa upp avsnittet eller hela säsongen – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset!

Regelboken är tillbaka med en ny regel! För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/nhzofm och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset!

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset!

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset! Nu är det äntligen dags för WWWQ att gå in i finalomgångarna. Gruppspelet har bjudit oss på både riktigt tajta matcher och underhållning i världsklass och i finalomgångarna kommer detta skruvas upp ytterligare ett snäpp! Vilket lag tror ni kommer gå hela vägen nu och kamma hem den allra första upplagan av When We Were Quiz? Semifinalerna väntar enligt nedan. I den första semifinalen kommer vi få höra vinnarna i grupp 2, det gränsöverskridande laget med Jacob Widell Zetterström och Jesper Hofmann, tampas mot Jonas Olsson och Fritte Fritzson som tog sig vidare som bästa tvåa med minsta marginal från Grupp 1, eller ”Dödens grupp” som vi kallat den på redaktionen. Trevlig lyssning!

Det är dags för den sista matchen i grupp tre! För att att veta svaren och få tillgång till hela säsongen - klicka på länken och starta din prenumeration redan idag: https://sesa.my/lli5fpLyssnar du via Spotify? Klicka på hänglåset så blir du guidad vidare. Trevlig lyssning!

För att få tillgång till hela säsongen - klicka på länken och starta din prenumeration redan idag: https://sesa.my/lli5fp Lyssnar du via Spotify? Klicka på hänglåset så blir du guidad vidare.Denna vecka bjuds det på en helt otrolig match! Emil Persson/Nichlas Niemi möter Marcus Leifby/Lasse Anrell och allt ställs på sin spets på mållinjen. Vi pratar Gazza, De tre musketörerna och Ferenc Puskás. Vi rör oss från Sydkorea över Trinidad till Göteborg. Det gnälls, det hetsas och det överraskas. Detta vill ni inte missa. Trevlig lyssning!

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset!

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset! Trevlig lyssning!

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset! Det är dags för match två i grupp två!Vilka sex mittfältare spelade Spanien med i EM-finalen 2012?Och vilka klubbar har den KARISMATISKE mittbacken Kalle Svensson representerat ute i Europa? Vad har Niklas Jihde med Finspång att göra?Köp avsnittet så får du veta svaren! Trevlig lyssning!

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset! Det är dags att dra igång grupp två:Vad har vi för holländare som vunnit Premier Leagues skytteliga? Kan JWZ svara på vilken målvakt som tog VM-guld 2002? Och hur många afrikanska spelare från Arsenals invincible-säsong kan bröderna Jihde? Trevlig lyssning!

Julafton för sociala medie-nördar. Det är den tiden på året. Svenskarna och Internet-tiden. Vi har läst rapporten och pratar igenom sociala medie-kapitlet. Så mycket är som förut och en del som fick oss att höja lite på ögonbrynen. Några punkter som inte är nya men som i senaste versionen av SoI blir än mer klara: - Generationer utmanar tanken på stordrift. Fragmentering och olika användning av olika kanaler gör one for all-tänkandet och korspublicerings-taktiken helt obsolet. - Meta har problem. Inte så att vare sig Facebook eller Instagram är döende - tvärtom. Men på sikt så har de inget som appellerar och ”låser in” generation Z. - Frånvaron av influencers visar influencer marketings styrka. För när vi frågar oss ”varför” så landar vårt svar ofta i ”influencers”. Det går inte längre att känna sig lugn i sin strategi utan det här visar starka indikationer på förändring, och en förändring som utmanar varumärken och oss marknadsförare. Sen berättar vi om poddens framtid. Vår egen podd alltså. Nedan finns några viktiga länkar: Svenskarna och Internet 2023: https://svenskarnaochinternet.se/ Maktbarometern 2023: https://medieakademin.se/maktbarometern/ Dataportal 2023: https://datareportal.com/ Presentationen: https://www.youtube.com/live/jKGfTiLrOjU?si=Kh8oIbk39TALmrRt

För att låsa upp avsnittet – klicka på den här länken https://sesa.my/lli5fp och följ instruktionerna. Lyssnar du på Spotify trycker du på det lilla hänglåset! Det är dags för seriefinal! Vem kniper den första semifinalplatsen, Jonas Dahlquist och Daniel Larsson eller Fritte Fritzon och Jonas Olsson?

Kvothe serves the Adem lunch. We talk about the names of Adem martial arts moves, look closely at Nedan, and look back at all the people that Kvothe is shadowing.

David Stiernholm som är Sveriges bästa, första och enda struktör. Han är expert inom personlig struktur, effektivitet, fokus och automatisering. David utbildar årligen tusentals individer och organisationer att nå sina mål snabbare och mer friktionsfritt för att kunna frigöra mer tid för sådant man brinner för. David gästar loungen för att ge oss 23 konkreta håll-käften-tips för att ge oss en bättre struktur och effektivitet i vår vardag. Både till arbetslivet och privatlivet. Första delen, ca 20-30 min, av avsnittet handlar om grunderna och syftet till att skapa sig en bättre struktur i sitt liv. Sedan hoppar vi på tåget med 23 grymt värdefulla tips. Och vissa tips passar nog just dig bättre än dom andra. Men förhoppningsvis finns det flera tips för alla, i någon form. Snacket med David gav mig väldigt mycket och jag har redan förbättrat många processer i jobbet, och privat, sedan vi spelade in avsnittet. Det gav mig också ett flera nya tankesätt. Hoppas ni gillar det!   OBS! Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet, före alla andra och helt reklamfritt, behöver du bli betalande prenumerant på Patreon: https://www.patreon.com/taimaz ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️ Du kan också ge stöd på Swish: 0761 401 401   Nedan finns länkar till sånt vi pratat om. Om jag har glömt något så kan ni ju inboxa mig eller skriva till mig direkt på Instagram/Linkan. Davids förra avsnitt i loungen: https://www.loungepodden.se/podcast/55-david-stiernholm-struktor-effektivisera-din-vardag-med-struktur-fokusering-automatisering/ Signa upp er på Davids NYHETSBREV så han får ett skönt PING! https://www.stiernholm.com/tips Niklas Laninge, psykolog om Beteendedesign: https://www.loungepodden.se/podcast/86-allt-om-beteendedesign-nudging-psykolog-niklas-laninge/ Studien han refererade till: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8803971/   Mer info på https://www.loungepodden.se Följ Taimaz Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/ Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21 Youtube:  https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A

I veckans avsnitt gästas vi av Peter Örneholm som ska berätta nästan allt vi behöver veta om den senaste tidens virala AI-snackis ChatGPT. Som NVIDIA:s VD och medgrundare nyligen uttryckte det "This is the iPhone moment, if you will, of artificial intelligence". En trend som kan hjälpa oss alla att öka produktivitet, effektivitet och samtidigt minska kostnader. Men... dagens avsnitt presenteras faktiskt av OpenAI:s chattbot ChatGPT. Nedan avsnittsbeskrivning är till 100% genererad av denna AI bot, helt utan mänsklig inblandning. Så här vill ChatGPT presentera veckans avsnitt: "I veckans avsnitt av Avanzapodden gästas vi av Peter Örneholm, IT-konsult och systemutvecklare. Vi diskuterar hur den artificiella intelligensen demokratiserar tillgången till teknologi och gör den tillgänglig för fler. Vi tar upp olika aspekter av AI, inklusive användning av Chatting med datorn, GPT och OpenAI. Vi pratar även om hur AI kan hjälpa till med att automatisera systemutveckling och programmering. Dessutom tittar vi på de etiska aspekterna av AI och hur den kan påverka arbetstillfällen och samhället som helhet. Lyssna in för en intressant diskussion om framtiden för AI och teknologin!" Delikat lyssning på er, Johanna & Nicklas

I veckans avsnitt av ”Så in i Själen” möter ni Sofie Kraft. Sofie driver Grounded Factory, en plats för kroppens och själens välbefinnande. Ett holistiskt hälsouniversum där du bland annat kan dyka ner i ämnen så som yoga, meditation och spiritualitet och alternativa healing former. Sofie är både yogalärare och sound healing ledare. Hon skapar wellness-retreats runt om i världen och i Sverige - med fokus på inre välmående, självkärlek och systerskap. Det vi framförallt ska prata om i det här samtalet är ljudet och olika frekvensers läkande och helande kraft. Här finns en källa att ösa ur som definitivt kommer att främja din hälsa och ditt mående. Nedan följer olika länkar till det vi nämner i samtalet. Varmt välkomna till ”Så in i Själen”. Mer om Sofie och hennes verksamhet hittar ni här: InnerbloomRetreat: @innerbloom.retreatGrounded Factory: @groundedfactoryhttps://groundedfactory.comHon har även en egen podd: @staygrounded.podcastOch här följer länkar till det vi pratar om i podden: Live Blood Results After a 20 minute Gong Meditation:https://youtu.be/yUNqN0G-7ZwHealing Music 432hz:https://youtu.be/3B7mXec4QZIhttps://youtu.be/crz_jRYD_IEhttps://youtu.be/_H6nuROx1lAProducerat av Silverdrake Förlagwww.silverdrakeforlag.seRedaktör: Marcus Tigerdraakemarcus@silverdrakeforlag.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ordet har samma betydelse som på svenska och är alltså bestämd form av ordet "krake", ett äldre namn på åttaarmade jättebläckfiskar. Namnet är ursprungligen ett noanamn för valfisk och är etymologiskt släkt med krake, bland annat namn för 'krokigt träd'. Den danske teologen Erik Pontoppidan den yngre beskrev den utförligt i Norges naturlige historie (1752–53) efter traditioner han upphämtat i norra Norge och i Bergen. Den lurar på havets botten där den föder rika stim av fiskar med sin avföring, men om den höjer sig mot ytan måste fiskare i närheten snabbt lämna platsen, särskilt som de riskerar att dras ned i djupet av den vattenvirvel som uppstår när kraken på nytt sänker sig. Den svenske författaren Jacob Wallenberg återger Pontoppidans beskrivning i sin reseskildring Min son på galejan (1781). Den engelske poeten Alfred Tennyson skrev 1830 dikten "The Kraken", där kraken ruvar på havsbotten i en evig drömlös sömn intill domens dag: Nedan åskan från det övre djupet; Långt långt nere i det avgrundsdjupa havet, Hans uråldriga, drömlösa, oinvaderade sömn Kraken sover: svagaste solljus flyr Om hans skuggsidor; ovanför honom sväller Enorma svampar av tusenårig tillväxt och höjd; Och långt bort i det sjuka ljuset, Från många underbara grottor och hemliga celler Onumrerad och enorm polypi Med jättearmar den slumrande gröna. Där har han legat i evigheter och kommer att ligga Han slog på enorma sjöormar i sömnen, Tills den senare elden skall värma djupet; Då en gång av människor och änglar att ses, I vrålande ska han resa sig och på ytan dö. Idag är det fredagsmys! De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Varmt välkommen till en ny säsong med Idrott-och ledarskapspodden. I det här avsnittet är det Jenny själv som i vanlig ordning startar säsongen med ett tema ur den mentala träningen. Denna gång handlar det om grunderna i den mentala träningen och du får en uppdatering och påminnelse om hur du tränar för att bygga din mentala styrka från grunden för att hålla i längden. Jenny går igenom grunderna i tur och ordning och varför du behöver träna dem i just den ordning som presenteras och hur denna träning hjälper dig nå både inre och yttre framgång. Avsnittet börjar med en meditation som aktiverar ditt lugnande system. Häng gärna med i den och gör den gärna sittandes i en lugn miljö. Nedan kommer info om det Jenny pratar om i avsnittet. Varmt välkommen och trevlig lyssning! Jenny pratar i avsnittet om ljudfilerna som tillhör grunderna i den mentala träningen och dem hittar du på www.jennyhagman.com/produkter Vidare hittar du avsnittet om Självbildsträning i avsnitt 54 och om Målbildsträning i avsnittt 53 och mer om avspänningsträning och att bli en mästare på att aktivera ditt lugnande system hittar du i avsnitt 82 (säsongstart säsong 11). Vill du vara med på Jenny's livestreamade yogapass så hittar du dem i Facebook gruppen Stolt, stark och säker. Bara ansök om medlemskap så blir du godkänd. Passen kostar 50 kr/gång som swishas enligt info i gruppen. Här hittar du gruppen: https://www.facebook.com/groups/1963761916997646 Vill du hänga med Jenny på någon av hennes kurser eller retreats så är följande kurser på gång just nu: 2/10 - Workshop om Mål och motivation på Yogamana i Stockholm. Läs mer på:https://yogamana.se/workshops/uppna-dina-mal-med-mental-traning-son-2-okt-kl-10-13/ 19-20/11 - Mental träning och Yogahelg i Stockholm. Läs mer här: https://www.jennyhagman.com/mental-traning-yoga/ Mer träningsresor, kurser och retreats hittar du på www.jennyhagman.com och följ gärna Jenny på instagram för mer tips och råd om mental träning, golfträning, yoga mm på @jenny_hagman. Ta hand om dig och hoppas vi ses här snart igen!

Ni har frågat om det är ok att tatuera sig under graviditet, vilka vaccinationer vi rekommenderar, kostråd om man önskar göra en äggdonation, om”nervryckningar” eller Braxton Hicks är vanligt och om hur det är med tidig mensdebut relaterat till fertilitet. Kloka frågor som vi besvarar i poddavsnittet, så don't miss!Vi finns på Instagram @babyzpodcast - Följ oss gärna!Nedan finns även utlovade länkar om D-vitamin och vilken styrka som rekommenderas samt en länk till Livsmedelsverket för god kostråd till som är gravid!D-vitaminLivsmedelsverket - kostråd till gravidaVeckans avsnitt sponsras av MAMTips: Lyssna även till vår systerpodd - AMNINGSPODDEN Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under den månad som gått sedan Ukrainakrigets utbrott har de experter och tjänstemän som dominerat offentligheten under pandemin ersatts av nya förmågor. I stället för Folkhälsomyndighetens återkommande presskonferenser håller nu Försvarsmakten en presskonferens kl 15.00 varje torsdag. Blir detta en ny lägereld för vår oroliga samtid?Kanske allra mest välkänd för gemene man har Joakim Paasikivi blivit. Han är för Ukrainakriget vad Anders Tegnell var för pandemin. Det är inte konstigt med tanke på att han är osedvanligt tydlig och rak i sin kommunikation. Till skillnad från Tegnell så behöver man inte ägna sig åt kremlologi för att förstå vad han faktiskt menar. Som namnet antyder har han påbrå från vår närmaste granne i öst, och han har dubbelt medborgarskap i Finland och Sverige. Värnplikt har han gjort i båda länderna. I Sverige blev han överstelöjtnant och har bland annat varit sektionschef på den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). I dag är han militär lärare på Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan. I dagens avsnitt pratar vi om vad den ryska krigsmakten gjort mindre bra, om det handlar om dålig planering eller dåliga militära enheter, om Ukraina eller Ryssland tjänar på om kriget skulle dra ut på tiden, om man verkligen ska ha så mycket respekt för den ryska förmågan framöver, om Putins kärnvapenhot, om svenskars försvarsvilja samt vilka lärdomar vår försvarsmakt såhär långt kan dra av Ukrainakriget. Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Innan ni går…Substack har just lanserat en app för iPhone och iPad. (Den som Android kan skriva upp sig på väntelista här.) Appen gör det lättare att samla alla man följer på Substack på ett och samma ställe. Jag använder den själv för att få bättre överblick, eftersom jag prenumererar på ett ganska stort antal publikationer. Jag återkommer i en annan post om vilka jag läser med stor behållning för tillfället. Man får givetvis även fortsatt mejlen, men appen gör det möjligt för oss som använder Substack som plattform att nå ut även om mejlkorgarna framöver skulle bli överfulla igen. Dessutom vet jag att en del av er, och även jag, haft problem med att mejlen från Substack hamnar under fliken “kampanjer”. Med appen slipper man allt sånt. För den som vill läsa mer om appen kan man göra det här. Nedan ser ni ett exempel på hur appen ser ut. Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)PS. Jag är fortfarande mitt uppe i ett intensivt projekt. I början av nästa vecka hoppas jag dock vara klar och sedan kunna återgå till att producera texter och poddar på heltid här på Rak höger. Tack för ert tålamod! DS. This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

När Kjell såg den traditionella luciasändningen på tv trodde han inte sina ögon. Ytterligare en tradition som tagits över och förstörts, tänkte han flickan som var lucia såg ju inte svensk ut. Svart lucia är berättelsen om Astrid Cederlöf, den adopterade flickan som 14 år gammal blev trakasserad och mobbad för att hon var lucia i tv. För första gången berättar hon om hur det var att bli kallad för negerlucia och kolsvart på nätet.Det är också historien om två personer som skrev ut sin upprördhet över tv-sändningen på sidan Avpixlat. Nu, ett år senare, läser de sina kommentarer igen och ser dem i ett annat ljus.Läs mer: Svart lucia vann dokumentärklassen i Prix Italia 2015Måns Mosesson: "Så jobbade jag med Svart lucia"I Måns Mosessons serie Rädda Sverige möter du några av dem som inför valet 2014 planerade att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Nedan hittar du de övriga två programmen i serien:

I torsdags lanserade Fredrik Kärrholm sin kandidatur för att bli riksdagsledamot för Moderaterna. Egentligen har jag kluvna känslor. Fredrik kom som vikarie till Svenska Dagbladets ledarsida året före mig och har sedan dess varit någon jag värderat högt i svensk offentlighet. “En man huggen i granit,” som Per Gudmundson kallade honom, innan jag hade träffat honom. När jag blev tillsvidareanställd som ledarskribent på SvD var det alltid skönt att det regelbundet kom krönikor från Fredrik, eftersom det tog uppmärksamhet från mig. Hans texter var nämligen alltid vällästa, och de gjorde avtryck. Varför kluven? Jag tvivlar inte det minsta på att han skulle bli en bra riksdagspolitiker, men det finns en annan risk som jag ser det. Det är en sjuka som tycks drabba en del (ganska många) partipolitiker – tilltagande tråkighet. Oförmåga att framstå som autentiska. Om detta är självpåtaget eller påtvingat uppifrån, det vet jag inte. Men jag hoppas verkligen att detta inte drabbar Fredrik Kärrholm. Hans röst behövs i offentligheten. Med det sagt så är jag jävig, eftersom han är en vän till mig. Kanske är det därför jag bjuder in honom till podden så ofta.Nedan kan den som vill läsa intervjun i ett kortat och lätt redigerat format.Välkommen till Rak höger, Fredrik Kärrholm!– Tack Ivar!En anledning till att jag ville ha hit dig är att du har bestämt dig för att kandidera till riksdagen för Moderaterna.– Det stämmer. Just nu så pågår ett internt val i Moderaterna, kring vilka som ska representera Moderaterna och stå valbara på riksdagslistan.Hur går det här till? För oss som aldrig har varit inne i partipolitiken så är det flera led som man ska gå igenom. Vad är det för led du behöver passera för att hamna i riksdagen? – Först och främst måste man ha förutsättningar. De flesta som kandiderar till riksdagen har en lång bakgrund och har arbetat länge i politiken. Det där är egentligen inte så konstigt men det går också att ge sig in i politiken genom att ha haft ett annat tydligt samhällsengagemang och någonting att komma med. Där har jag skrivit om de här frågorna, om brottslighet, sedan jag började skriva i SvD 2012. Vi kan lägga till som en parentes att intresset då var ganska litet. Jag var en av dem som tidigt varnade för utvecklingen och blev anklagad för att vara alarmist och spela på främlingsfientliga krafter och så vidare.Det var jätteskönt när jag jobbade på Svenska Dagbladet och du skrev dina texter. Jag började lite senare som vikarie 2013 och annars var det jag som var måltavla men så fort du skrev så rasslade det till i läsningen och du blev väldigt välläst. Så du kom in och tog över som måltavla och det var skönt att du avlastade hela tiden med dina krönikor.–  Den typen av analyser och politiska förslag är helt okontroversiella idag. Verkligheten har hunnit i kapp. Nu finns det ett mönster för faktiskt förändring och det är i politiken det möjliggörs, det är i regering och riksdag som den politiska makten finns. Det är därför jag kandiderar. Jag tror att politiken blir bättre med fler poliser, åklagare och domare. Och även inom andra områden – om vi har fler ekonomer så får vi en bättre ekonomisk politik, det är min övertygelse. Jag tror att jag har mycket att komma med och det första steget i det interna valet är att bli nominerad av lokalföreningar. I Moderaterna och de flesta partier är det så att man har en riksdagslista för varje valkrets, så när man som vanlig medborgare på valdagen röstar så plockar man upp valsedeln och där står det en lång rad namn. Den listan och namnen är unika för varje valkrets. Stockholm stad är en valkrets och det är där jag bor och kandiderar. I Stockholm stad finns ett trettiotal moderata lokalföreningar och i det första steget behöver man bli nominerad av minst tre och helst föreningar. Då går man vidare till nästa steg där det sker en intern omröstning där alla medlemmar i partiet får rösta på vilka kandidater man tror på. I det tredje och näst sista steget är det en valberedning som tar fram ett förslag på en lista och slutligen är det en stämma med ombud som justerar och röstar fram den slutliga listan, som sedan skickas till valmyndigheten och därefter kan medborgarna välja och rösta på det parti de vill och även kryssa en kandidat för ett parti.Många politiker är otroligt tråkiga och inte särskilt frispråkiga. För i partipolitikens väsen finns en tanke om att du ska, jag tror att det var Anne-Marie Pålsson som var missnöjd med Moderaterna och skrev en bok som heter Knapptryckarpartiet. Det där är något som man under flera hundra år har pratat om. Grundladsfäderna i USA pratade om problemet med partier jämfört med individer som röstar med sitt samvete. Här har vi ett problem för i offentligheten är det ofta människor som uppfattas vara genuina och har sin egen agenda som folk vill lyssna på. Där har du varit en person som varit väldigt framträdande i debatten och särskilt i frågor om lag och ordning och integration. Nu när du går in i politiken, är inte risken att du blir en mycket tråkigare version av dig själv? – Jag tror inte det för det är lyckligtvis så att det jag tycker och tänker är den riktning Moderaterna har utvecklat sin politik. Det är därför jag kandiderar för Moderaterna. När det kommer till kriminalpolitiken behöver jag inte kompromissa med mina egna uppfattningar. Sen finns det ett uttryckssätt hos många politiker som kanske inte är så kittlande men det där tror jag mycket har att göra med retorisk tradition. Om vi tittar på England så visar man där att partipolitik kan vara mycket roligare. Det där har jag med mig lite från mina studier i Cambridge också. Jag hoppas inte att jag ska bli tråkigare om jag skulle få förmånen att sitta i Sveriges riksdag, och jag hoppas inte att jag ska bli mer ointressant. Jag upplever att Moderaterna idag i likhet med hur partiet har varit tidigare, är en bred kyrka där det finns en acceptans för olika åsikter. Det kanske inte alltid syns lika mycket utåt men internt så finns det en livlig debatt. Sen under Reinfeldt, där jag faktiskt var aktiv i politiken, då var det ett lite annorlunda klimat och mer toppstyrning men det var ett undantag i den moderata partihistorien, skulle jag påstå.Politik har blivit ett jobb och det häller inte bara Sverige utan i alla mogna västerländska demokratier. Det är färre som kommer från ett yrkesliv och går in i politiken. Det krävs att du har nätverk och byggt upp din bas. Nu har du varit borta från politiken ett tag – hur stora chanser har man då? Vi har sett andra exempel på människor som kommit in, Ann Heberlein kandiderade nere i Skåne till exempel. Människor som är lite mer kända i offentligheten men som misslyckats med sina kandidaturer. Har du behållit kontakter inom partiet som gör att du både kan tilltala massorna men också vara accepterad av partiet?– Det får visa sig, men det är som du säger: du kan inte storma in i lobbyn på ett företag och säga ”Jag vill sitta i ledningsgruppen” utan du måste vinna människors förtroende och visa vad du går för. Så är det även i politiken. Där får man börja i god tid innan ett val och om man inte har kontakter eller kan återuppta kontakter så får man se till att skapa dem. Träffa människor, bjuda in sig i olika sammanhang och berätta vem man är och vad man vill göra. Jag tror att väldigt många fler skulle kunna ge sig in i politiken utan att ha någon bakgrund i ungdomsförbunden, och jag tror att det skulle vara väldigt positivt. Min bild såhär långt i processen är att det är väldigt välkommet. Sen är det naturligtvis så att det finns ingen som kliver åt sidan och säger ”Varsågod, ta min riksdagsplats”. I de flesta partier så finns det väldigt många kompetenta politiker så det är en tuff konkurrens. Samtidigt är det en demokratisk process så svaret på din fråga är att det är svårt att säga, men hittills så känns det bra. En annan sak som du sa tidigare, om Anne-Marie Pålsson och Knapptryckarkompaniet – det är vissa som har kommit in i politiken från sidan och blivit väldigt kritiska men där tror jag att det hos många finns en ovana att verka i stora demokratiska organisationer. Det är inte alltid så exekutivt och saker tar tid och det kräver mycket kompromisser och stor taktkänsla. Så ja, ibland är en del kritik som framförs både mot möjligheten att engagera sig politiskt och hur partierna fungerar, är ibland lite orättvis tycker jag. Jag kanske sitter här om två år om jag blir invald, och tycker helt annorlunda. Vi kan väl boka in en uppföljande intervju! Och det här säger jag utifrån att, som jag nämnde, jag har ett preskriberat förflutet i Moderaterna. Jag var tidigare engagerad i Moderata studenter när jag studerade kriminologi vid Stockholms universitet, och jag jobbade samtidigt som polis då. Jag var tjänstledig ett tag från polisen och jobbade vid Moderaternas riksdagskansli. Så det är inte helt ogrundat det jag påstår.Som du säger så är det idag svårt att engagera sig. Många partier har utvecklats mot vad man kallar för elitpartier eller liknande, färre antal människor är engagerade och man får förlita sig mer på olika opinionsmätningar och fokusgrupper för att få reda på vad folk tycker snarare än att känna av i partiet, för partiet är inte längre den massorganisation det var. Det här är ett problem. Man brukar prata mest om det i USA, att du måste passera ”the primaries”, både för demokraterna och republikanerna och de som är engagerade i partierna är ofta antingen till vänster eller höger om gemene väljare. De mest engagerade är ofta de som har den mest radikala agendan. Jag vet inte vad jag försöker säga här – det här med att man ska gå med, jag tror också att det vore bra om människor engagerade sig mer i politiken men samtidigt så ser vi en tendens snarare åt det andra hållet, att man är engagerad till exempel genom att prata med politiker på Twitter.– Det finns en bredare trend kring det där. Det är färre som kommer på bostadsrättsföreningens stämma, det är färre som engagerar sig i idrottsföreningar, kulturföreningar, hembygdsföreningar och det är färre som engagerar sig i politiska föreningar. Jag förstår att det är många som var engagerade i politiska partiet förut. Om man hade SVT 1 och 2 och så P1, och sen hade man en familj och vänner som hade tröttnat på att man ständigt höll på att gagga om politik, ja då fick man gå till den lokala partiföreningen och prata med personer där. Men idag behöver du inte göra det. Du kan sitta bekvämt kvar i soffan och twittra. Det är en ganska naturlig utveckling men jag tror att jämförelsen med USA haltar för att vi har fortfarande ett relativt starkt föreningsliv i Sverige och det återspeglas även i politiken, där det finns mång aktiva och kloka personer. I min lokala moderatförening där jag bor på Östermalm så är ordföranden en hög chef i en stor bank, det finns väldigt många kompetenta personer som engagerar sig idealistiskt och åtminstone i Moderaterna så har jag ännu inte sett någon tendens kring att det är de mest radikala som engagerar sig politiskt. De som engagerar sig är mycket den här typiska bostadsrättsföreningsordföranden. Men det är inte omöjligt att det problemet uppstår i framtiden.Det här är egentligen ett annat problem, det är att om man pratar om de här människorna som ”de glömda” eller arbetarklassen, människor som är lågutbildade, de har försvunnit från politiken i större utsträckning än sådana som är högutbildade och högavlönade. En sak du sa var att politiker är kompetenta och att det fanns kompetenta och kunniga människor, att det är hård konkurrens.– Jag säger inte att alla politiker är kompetenta.Om man lyssnar på en partiledardebatt på SVT, och sen på en riksdagsdebatt mellan partiledare, så är det väldigt stor nivåskillnad. Det låter helt annorlunda. Jag rekommenderar de som inte har gjort det att lyssna på en debatt i riksdag i stället för på teve. En känsla man får när man ser på partiledardebatterna i teve eller korta debatter i Studio Ett, är att det är väldigt ytligt och många klyschor. Men om man lyssnar på en riksdagsdebatt så är det ofta högre nivå. Har vi en för negativ bild av våra politiker generellt?– Jag tror det. Jag tror att politiker inte alltid framställs på ett rättvist sätt. Dels genom de här tv-debatterna. Vi har alldeles för många partier i Sverige, det är åtta partier och även om man har en tvåtimmarssändning så ska man gå igenom många ämnen och det blir väldigt upphackat och kort.Så det du säger är att du vill avskaffa Miljöpartiet?– Jag har en champagne på kylning och jag har varit väldigt förutseende i det här så det är en champagne som ska lagras. Den har legat länge i mitt kylskåp och flyttat runt. Men nu hoppas jag att den ska korkas upp efter kommande val.Underbart!– Det är möjligen något ytterligare parti som skulle kunna ryka från riksdagen. Men de här debatterna, där tror inte jag att partiledarna riktigt kommer till sin rätt. Du måste förhålla dig till att det finns många tittare som har väldigt lite förförståelse och som är de mest lättrörliga väljarna. Det är en konsekvens av det höga valdeltagandet i Sverige. Mångas uppfattningar av politiker är hur de framställs i tidningar och då uppstår ett journalistiskt filter. Det fungerar så i Sverige att man måste vara väldigt försiktig när man talar med journalister. Nu har vi ett avspänt samtal här men jag blev intervjuad av Dagens Nyheter om min kandidatur och då kände jag åtminstone, det kanske är överdrivet, men att man är på helspänn. Ett felaktigt ordval kan hållas emot en och det spelar ingen roll vad du egentligen menar, har du en detalj fel och säger en sak fel så finns det många som med glädje kommer att välja att missförstå dig. Så jag tror att vi också har ett medieklimat i Sverige där politiker tvingas vara väldigt strama.Å ena sidan så uppfattar jag det som att man saknar politiker som upplevs som handlingskraftiga, självsäkra, som kan staka ut vägen och göra det som krävs. Så har vi fått en politikerstil som snarare är moraliserande och fördömande. Man säger det här klassiska, som har blivit som ett skämt, att Stefan Löfven säger att saker är oacceptabelt. Anledningen till att det blir ett skämt är att ”Okej, det är oacceptabelt så därför kommer vi med de här tre lösningarna på det”. Men i stället blir det den här reaktiva politiken som är att man vill visa att man inte heller gillar det man ser.– Det här stör mig något oerhört. Att det kommer politiska förslag efter den här typen av händelser vi har sett nu i Göteborg. Återigen, det är ingen singulär händelse. Mönstret är jättetydligt och det har varit tydligt oerhört länge. Då måste man kunna vara rakryggad och föra en politik man tror på. När en sån här händelse inträffar så förklarar man helt enkelt den befintliga politiken. Det provocerar mig något oerhört när det sker någon form av politisk kursomläggning på grund av den här typen av spektakulära händelser.Politiker upplevs som rädda för det mediala, de är rädda för att de vet att om de säger något fel, gör något fel och sen blir grillade i media så kan det kosta dem deras karriär.– Ja, så den rädslan och försiktigheten är rationell. På grund av att många i politiken har varit i politiken hela livet så är det en hel del som inte har något annat att falla tillbaka på. Då blir man beroende av att hålla sig kvar i politiken. Det kan göra att många väljer lågriskstrategier, det bidrar väl till det du beskrev tidigare, att politiken i Sverige inte känns så sexig. Jag tror att det framförallt handlar om en retorisk tradition, mer än något annat. Eller avsaknad av retorisk tradition, rättare sagt.Nu har jag sett din valfilm och du är väldigt vältalig.– Tack!Om jag ska vara lite elak så är man lite svältfödd på det efter att ha haft Stefan Löfven som statsminister i åtta år. Att prata om ”I Sverige pratar vi svenska” när vår statsminister inte kan sätta ihop en mening korrekt. En sak som jag tycker är problematisk med svensk politik är att det händer saker mot politiken så de blir nästan kränkta av verkligheten. Jag tror du tog upp det i din bok, att när man höjer straffet för vapenbrott så är det med några månader. Det du tog upp tidigare om vad man skulle behöva göra, till exempel att man inskränker offentlighetsprincipen, att alla tjänstemän har skyddad identitet. Att du gör den sortens ganska, jag vill inte säga drastiskt för det får det att låta som att det är irrationellt och det är rationellt…Men att det finns en tröghet i svensk politik som jag inte upplever att du har i hur du närmar dig de här frågorna. – Jag skulle säga att det finns en oförmåga. Ibland förundras jag över mycket av det som åstadkoms på 1900-talet i svensk politik. Man byggde ut socialförsäkringssystem, motorvägar och så vidare. Idag kan vi hålla på och debattera en enskild järnväg i tio, tjugo år. Det är också intressant det du sa, att det beskrivs som något drastiskt. Det är ett ordval som meningsmotståndare använder. Jag efterfrågar en rimlig och rättvis kriminalpolitik. Du har också rätt i att det sker ett duttande hela tiden och det där har jag upprepat till leda, så det vi behöver är ett systemskifte i kriminalpolitiken. Men jag tror också att vi behöver ett skifte i mentalitet, både hos politiker, inom rättsväsendet men också i samhället i stort. Det finns alldeles för mycket daltande och överseende som vi måste göra upp med. Det finns en del som tycker att det där låter auktoritärt och läskigt. I mitt drömsamhälle, om vi konkretiserar det, så vill jag ha fler poliser och poliser som är artiga och korrekta och vänliga mot hederliga medborgare. Det finns inget motsatsförhållande mellan att vara det och tillämpa nolltolerans och sätta hårt mot hårt. Du kan ha en trevlig polis i skärmmössa som stoppar en gosse som cyklar på torget och lägger vänligt handen på axeln och säger ”Hej lille vän, du får tyvärr inte cykla här. Du måste leda cykeln”. Du kan samtidigt ha samma polis som har befogenheter att när någon kör som en galning på strandvägen eller någon annanstans, eller spelar hög musik från sin bil, att helt enkelt beslagta den bilen utan pardon och sen får vederbörande gå hem. Då får det gärna regna. Sen har man löst alla de här ordningsproblemen. Det är inte svårare än så. Det är här jag menar att vi måste ha en annan mentalitet, lite jävlar anamma.Var det Theodore Roosevelt som sammanfattade sin vision för en amerikansk utrikespolitik ”Speak softly and carry a big stick”. Det är väldigt osvenskt numera.– Den här respektlösheten som inte bara polisen möter utan även lärare, busschaufförer, bibliotekarier, äldre i allmänhet. Den respektlösheten från framför allt från ung amen också vuxna människor, den möts man av för att man inte har en big stick. Det är det som saknas i många domäner.Det kom en bok som heter The Authoritarian Personalllity av Theordor Adorno som var knuten till Frankfurtskolan, där de försökte förklara framväxten av nazismen i Tyskland. Det de ville förklara var varför arbetarklassen i Weimarrepubliken valde nazismen i stället för kommunismen de borde ha valt, eftersom Frankfurtskolan var marxister så tänkte de så. Man utvecklade en tanke att det fanns en auktoritär personlighetstyp, en början på psykologisering. Man har utvecklat det där och det går igen idag också, det sättet att tänka på. Om man hamnar på TAN i GAL-TAN-skalan så är det att man vill ha lag och ordning. Vad är motsatsen till det? Att man gillar kaos? Eller att man vill ha en stark stat – är motsatsen att ha en stat som saknar kapacitet. Man gillar en stark ledare – vad vill man ha i stället? En helt inkompetent och svag ledare? Det låter inte heller bra. Så enligt det här sättet att tänka är det väldigt lätt att anses vara auktoritär. Sen hade de ju fel också. Arbetarklassen i Tyskland blev inte nazister utan det var medelklassen som blev det. Men det finns en tanke här, att det finns en latent auktoritär ådra i vårt samhälle. När det blir kris riskerar den att bryta fram. När man förespråkar ungefär det du och jag säger, så appellerar man till det här latenta auktoritära draget i det västerländska samhället. Det är en felaktig analys av Tyskland på 1930-talet och av vad som sker idag. Jag tror inte att människor som tycker att det här är problematiskt och som vill att man tar i, att man bekämpar gäng, plötsligt har blivit auktoritära. Jag tror fortfarande att de är liberala. Jag tror fortfarande att de är socialdemokrater. Vi riskerar inte en diktatur för att vi trappar upp bekämpningen av organiserad brottslighet.– Nej, inte heller för att vi har tydligare och fler auktoriteter i samhället. Ett samhälle mår bra av sunda auktoriteter. Rimliga, sunda auktoriteter. Det är i hög grad brist på sådana som har skapat det kaos och den gangsterkultur vi ser i stora delar av samhället, som har varit grogrunden för de här extrema problemen med brottslighet.Du tar upp det i din bok också, men den vanliga grejen som man alltid får höra och som jag tänkte att du ska få besvara nu: Det här är områden som är socioekonomiskt svaga, det är därför ett utsatt område kan tolkas på flera sätt. Mycket arbetslöshet, lägre utbildning, sämre hälsa, mer trångboddhet – är inte det förklaringen till den här kriminaliteten?– Vi vet att det är 3,2 gånger så vanligt för personer födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar att vara misstänkta för brott, jämfört med svenskfödda som har svenskfödda föräldrar. Den siffran är från Brottsförebyggande rådets senaste rapport om invandrares brottslighet. När man tar hänsyn till ålder och kön och inkomst och utbildning så sjunker överrepresentationen till 1,7. Så den gruppen och framför allt det vi pratar om är invandrartäta bostadsområden, att den gruppen begår fler brott, det är helt rätt att det till stor del beror på att de yngre har lägre inkomst och utbildning. Om man standardiserar för ännu fler faktorer så hade den där överrepresentation säkerligen sjunkit ytterligare. Det här får vissa att vilja tona ner betydelsen av invandring och kultur och man vill i stället fokusera på sociala faktorer och materiella omständigheter.Fler fritidsgårdar är det klassiska.– Ja, och apropå Alex Schulman så skrev han om den här BRÅ-rapporten precis det där med socioekonomi, han använde inte det ordet men det var den förklaringsmodellen han framförde. Men invandring och socioekonomi är inte motsatta förklaringar. Mycket av den här låga utbildningsgraden och arbetslösheten och trångboddheten, beror på ju på att vi har haft en hög invandring. Även när man försöker standardisera bort allt det här återstår det ändå en överrepresentation och den menar jag beror i hög grad på kultur. Sen tappas det ofta bort att mycket av de sociala problemen, är också en konsekvens av kultur. Med kultur menar jag beteende, mönster och värderingar och så vidare. Sen vill jag understryka, när jag håller på att problematisera kultur, att det stora problemet inte är utländska kulturer och det går överhuvudtaget inte att generalisera utländska kulturer för det är så oerhört stor skillnad mellan dels vilket land man kommer från, vilken del av det landet, vilken klasstillhörighet man haft. Det stora problemet är den här förortskulturen, gangsterkulturen som vuxit fram här i Sverige. Den är en mix av flera utländska kulturer och den har element från den svenska majoritetskulturen men framför allt från den amerikanska hiphopkulturen. Förnedringsrån, skottlossningar, bombattentaten, de grova stölderna, gruppvåldtäkter. Ingenting av det kan förklaras med materiella omständigheter. Det förklaras helt enkelt av vilken moral och vilka värderingar människor har. Vilken typ av beteende som man kan rättfärdiga för sig själv och vilket beteende som accepteras av den omedelbara omgivningen. Om du förnedringsrånar någon ökar det inte dina chanser att bli förtroendevald i Moderaterna. Vissa beteenden premieras i vissa kontexter och inte i andra.– Precis. Och då kan man säga ”Vadå, det är väl bara enstaka galningar”. Nej, vi hade en relativt känd rapartist som av olika skäl hamnade i onåd hos ett kriminellt gäng och de misshandlade honom och urinerade på honom och filmade detta och skrattade. Många av de här dåden som tidigare har betraktats som rena vansinnesdåd som utförts av personer under narkotikapåverkan eller psykos, utförs nu av flera personer i grupp, i samförstånd.Just att man lägger ut det i sociala medier är också ett tecken på att det handlar om något som man vill visa upp.– Precis, det måste förstås i en kulturell kontext. Vad är det som har gjort att den här gangsterkulturen har uppstått? Det beror såklart på att vi haft en kraftig segregation, på trångboddhet och demografi. Det har varit många unga som hängt på gårdarna och torgen och det har blivit någon form av flugornas herre i urban miljö. Det finns en växelverkan mellan det kulturella och socioekonomiska så med risk för att låta som en tråkig kriminolog, så finns det inget enkelt svar. Men man har ofta ensidigt betonat materiella omständigheter men jag menar att det är inte främst det som det handlar om.Nu är vi inne på det kanske allra svåraste. Det är en multifaktoriell förklaring. Jag följer en före detta kriminell som har begått grova brott och lämnat det bakom sig. Han har lagt upp väldigt intressanta trådar om det. Strax innan han var som mest brottsaktiv på 90-talet kom den här hiphopkulturen till Sverige och det var då man började dela upp sig i bostadsområden, det var då det började på det sättet, den typen av territoriell amerikansk kultur. Man har anammat idéer från USA och just den gatukulturen blandas med utanförskapskänslan som särskilt andra generationens invandrare känner. Det går igen i Frankrike och Storbritannien, även om de inte har lika många skjutningar och sprängdåd. I Sverige möter den en kultur som är extremt dåligt lämpad för det. Man har svårt att sätta hårt mot hårt, man tror på samtal. Jag pratade med en bekant som jobbar i frivården där de styr upp behandlingsplaner för kriminella. Hon sa att ”Man kan inte jobba längre än fem år om man inte har konstiga värderingar för det vi gör ger inget resultat. Dessutom kan man bi dödshotad och det får inga konsekvenser för den som gör det”. De kan bara säga att ”Jag var lite arg” och det är helt okej. Det är så etablerat så om du blir dödshotad av den du skrev en behandlingsplan för och går till din chef, så blir det nästan jobbigt för chefen. ”Varför är du till besvär. Det är så det är att jobba här”. Det tycker jag går igen på så många områden. Det krävs verkligen ett ändrat mindset. Om du dödshotar en polis får det en konsekvens direkt. Om du dödshotar någon som sitter på andra sidan bordet i frivården så får det en konsekvens direkt. På varenda områden måste det ske en förändring om man ska kunna få bukt med det hör.– Absolut. Det mentalitetsskiftet, att vi behöver både en starkare polis och ett starkare samhälle, det är en grundförutsättning för allt annat. Det är många som säger ”Det räcker inte” och nej, det gör det inte, men det är en grundförutsättning. Det finns inget motsatsförhållande mellan en mer repressiv kriminalpolitik och att vi jobbar förebyggande med olika sociala insatser på ett smart sätt, som angriper de här kulturella värderingsproblemen som finns.Något som är slående när man följer dig i sociala medier, du har jobbat som polis, du jobbar för ett säkerhetsföretag…– Och håller på att starta upp ett säkerhetsföretag också faktiskt, så den här kandidaturen har jag egentligen inte tid med men jag känner att de här frågorna är så viktiga. En avgörande sak som gjorde att jag kandiderade var när polismannen Andreas Danman sköts i somras. Då kände jag, nu får det vara nog. Nu måste jag göra någonting mer. Det där borde du ha inlett med! Det jag tänkte var att om man kollar på din valfilm – är du en enfrågeperson? Är det bara lag och ordning?– Nej, när jag hade ett vikariat på SvD:s ledarsida så skrev jag om alla möjliga frågor. Även när jag jobbade på Moderaternas riksdagskansli. Ett tag var jag även engagerad i kommunpolitiken i Sundbyberg och satt i kultur- och fritidsnämnden. Kulturpolitik och inte minst arkitektur ör frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Men sen 2013, när de här problemen med brottsligheten för mig och många andra initierade blev väldigt tydliga, så har det inte funnits någon viktigare fråga att skriva om. Jag har ägnat allt mitt fokus och energi till att uppmärksamma det. Jag har inte kunnat skriva en artikel om arkitektur när vi har det här aggressiva cancern på samhällskroppen som successivt tränger in i den friska vävnaden. Jag menar att den här brottsligheten är ett akut hot mot vår demokratiska och civiliserade samhällsordning. Det kan låta som stora ord men den typen av grov organiserad brottslighet hotar vårt samhälle såsom det fungerar. Nu har verkligheten börjat hinna i kapp men jag upplever fortfarande att det saknas ett ”sense of urgencey”. Jag upplever att det är väldigt mycket politiskt taktiserande och mindre av en genuin oro över hur allvarligt läget faktiskt är. Så absolut, jag har ett brett politiskt engagemang men det överskuggas helt av den här frågan.Jag vet det för vi pratar om annat när vi pratar. Man brukade säga om George W Bush att han kunde ingenting så han fick förlita sig mycket på sina rådgivare…– Han hade pluggat juridik på Harvard så han var en dumskalle.Exakt, det var dialekten…– Jag gillade hans ”compassionate conservatism”. Jag tyckte att det var en sympatisk och rimlig inriktning och jag är väldigt ideologisk så jag sympatiserar starkt med Moderaternas liberalkonservativa utgångspunkt där min betoning kanske ligger på det konservativa det är en av anledningarna till att jag väljer att engagera mig just i Moderaterna. Inget parti är perfekt, jag hade önskat att det fanns ett Fredrikparti men Moderaterna är i grunden ett rimligt parti och jag kandiderar inte för den politik som partier har bedrivit utan för att partiet idag har den politik och den förmåga som behövs. Det säger jag också i min valfilm.Jag tycker att det känns som att jag förlorar en fri debattör till partipolitiken men jag hoppas att du lever upp till att fortsätta vara en frisk fläkt i debatten även om du ger in i det här. Det var jättekul att ha dig här!– Det lovar jag, och om jag inte lever upp till den förväntan så förväntar jag mig att du tillrättavisar mig.Då kommer jag avslöja alla hållhakar jag har på dig. Det var jättekul att ha dig här i Rak höger! Tack för att du var med och lycka till!– Det var jätteroligt, tack!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Dagens gäst är författare, kulturskribent och dramatiker. Torbjörn Elensky är en av vår tids sanna intellektuella, skulle jag säga. Han rör sig mellan ämnen och genrer med lätthet och är inte rädd för att gå på djupet i frågor som anses kontroversiella. I sin nya bok – Absolut text (Fri tanke) – resonerar han om hur ordet, och i synnerhet det skrivna ordet, format vår civilisation. Vi pratade dock om mycket annat också. Om nazism, Ernst Jünger, kulturkriget, varför kulturvänstern är så dålig, om att propaganda inte bara finns i diktaturer utan även här, och om varför man bör komma ihåg Marx analys av klass. Det är ett längre samtal än vanligt. Men jag skyller på Torbjörn, som jag alltid vill ställa fler frågor till för att höra vad han har att säga.Nedan kan du läsa samtalet något nedkortat och lätt redigerat för ökad läsbarhet.Välkommen till Rak höger, Torbjörn Elensky!– Tack Ivar!Språk och ord har blivit ett av kulturkrigets främsta slagfält. Vilka ord man får säga, vem som får säga dem – det är oerhört viktigt att man håller koll på det. Ett exempel bland många är den pågående hen-reformen och vem som ska könas och inte könas. Hur kommer det sig att språk och ord har blivit så otroligt viktigt just nu? – I Sverige har det blivit oerhört viktigt för att det finns så många världshistoriska omständigheter, både på det ekonomiska och social planet, som våra politiker och tjänstemän inte kan påverka. Så de flyr till de här symboliska insatserna. Det är därför identitetspolitik är så otroligt viktigt. Jag vet inte exakt hur kulturstriden ser ut eller när den började men det är uppenbarligen så att den utspelar sig i stället för en riktig politisk kamp kring riktiga frågor, för de går nästan inte att påverka. Vi kan inte göra mycket åt vare sig covid eller klimat eller världshandel och så vidare, annat än att försöka få så bra avtal som möjligt.Man säger att terrorism är den svages vapen – är språkstrid den maktlöses vapen då? ”Okej, jag kan inte påverka eller få till en ekonomisk utopi på jorden men jag kan i alla fall få folk att sluta säga chokladboll på fel sätt”.– Så uppfattar jag det. Åtminstone när de har fått en sån enormt central plats. Det finns inga proportioner i den här upprördheten över fel ord, eller för den delen över sånt som din tweet om yxan. Det är någonting som är patetiskt, för samtidigt pågår det som sagt massor av riktiga, allvarliga saker i världen som inte minst våra politiker, men även debattörer…Inte jag!– Nej, nej, nej, inte du. Men i största allmänhet, svåra saker som man inte tar i. Kanske för att det inte finns klara och tydliga svar, eller för att det bara finns olika varianter på negativa svar. Och för att det är krafter som är så starka som är i gång, hur ska man förhålla sig till Kina och Kinas expansion?Fientligt.– Ja, absolut! Det tycker jag med! Men det blir ganska kraftlöst? Var är din dator tillverkad? Eller komponenterna? Det är alltid något från Kina numera.Du är föredömlig då, som sitter med papper och penna. Där kan man kanske komma undan det här. Vi får återgå till det för att motverka Kinas inflytande. Det finns en annan aspekt som du är inne på i boken, jag tänkte att jag skulle läsa upp ett längre stycke ur boken som jag tycker sammanfattar väldigt mycket:Ett av de största problem regimer som drömmer om att skapa en ny rationell värld där alla blir lika lyckliga ställs inför är språket. Detta vårt dagliga språk, det grötiga, råddiga, så fullt av överlagringar, bortglömda metaforer, rester av vidskepelse och religion, inbyggda fördomar, maktförhållanden som gömmer sig i själva grammatiken, duger inte. Och alltifrån de renläriga protestanterna, som ville tala enkelt och rakt, via den franska revolutionens avskaffande av de gamla månadsnamnen med deras vidskepliga förhistoria, till de många experiment med stavningsreformer och nya skriftsystem, liksom artificiella språk som skulle bygga universell harmoni, som volapük och esperanto, är det hela tiden samma sak som eftersträvas: att komma ifrån språkets makt över sinnena, och därmed nå fram till något nytt, rent språk i rena sinnen hos rena människor i en ren värld. Lycka. Guldåldern återerövrad, eller nyskapad enligt idealet. Den strävan som parodierats i dystopier om hur lyckolandet alltid tycks bli en hägring som leder den törstande mänskligheten, på evig vandring genom the desert of the real, mot förtryckarstaten. Det blir så tydligt att det städandet i språket är vår tids esperanto, tänkte jag när jag läste det här stycket. Hur vi försöker rena språket från det orena och gamla. Nu var det en bok som skulle ges ut, Amorina av Bengt Anderberg. Den är skriven 1999 eller 2000, jag har inte läst den själv än men den stoppades för att han använde ordet ”neger” och det var fel såklart tyckte de som skulle ge ut den, så återutgivningen stoppades för att han använde det ordet.– Nu är det en ganska ny bok, fast annars är det väldigt svårt med historiska, äldre böcker, äldre översättningar. Jag skrev ett förord för tio år sedan, innan det här hettade till så mycket, till Boris Vians, Dagarnas skum, en klassisk fransk lite surrealistiskt roman från 1950-talet. I den används också detta ord, jag undviker det nu för att inte bli svartlistad.Nu säger du svartlistad…varför säger du inte vitlistad?– Jag kan säga vitlistad eller grålistad, men jag säger svartlistad. Grejen är den att Boris Vian var själv jazzmusiker och han skrev ironiskt nog också åtminstone en roman under pseudonym, den pseudonymen minns jag inte nu men under den skrev han extremt antirasistiska hårdkokta böcker, han poserade som en amerikansk författare. En av dem heter J'irai cracher sur vos tombes, alltså ”Jag ska spotta på era gravar”. När jag skrev förordet kände jag att ”Ja, nu skriver han ju det här, visserligen positivt och i en annan tid, 60-70 år gammal roman, men jag måste ju nämna att det är så”. Jag kände att jag var tvungen att ta upp det. Idag föreställer jag mig att om förlaget skulle ge ut den igen skulle de rensa eller för enkelhetens skull avstå. Det skulle vara kul att se på bokbörsen om den här Amorina sålt mer nu de senaste dagarna. Jag tror att det allra vanligaste är att det bara försvinner i tystnad. Någon protesterar på ett internt möte. Det är det otäcka, att väldigt många personer aldrig utsätts för någon sorts kampanjer, de bara fasas ut direkt. På det sättet är det en väldigt otäck tid vi lever i. Jag kan undvika det ordet, om det nu är så att så att folk som ÄR det ordet betecknar, om de tycker att det är sårande, då är det klart att jag inte ska använda det. Det finns ingen anledning.Jag håller med om att det är så. Sen finns det en utopisk önskan här, som jag uppfattar, som kanske har att göra med vad vi KAN påverka, precis som du var inne på tidigare, i den här Edens lustgård så hade vi direktrelation till verkligheten med språket. Men nu har vi rört oss så långt att vi snarare med hjälp av språket kan omforma verkligheten. Genom att omforma språket kan vi påverka den faktiska verkligheten. Man kastar ett ankare från språket ner till verkligheten och försöker dra sig dit och omforma den.– Jag vet, men det där är en illusion och det är fascinerande att se. Varenda gång de försöker förbjuda något uttryck eller åsikt, så hittar den hela tiden andra vägar. Det finns alltid krypterade sätt att uttrycka vad man än vill. Åsikter försvinner inte, erfarenheter försvinner inte, fördomar försvinner inte för att orden ändras. Vi minns väl, nu är du fruktansvärt ung…men en gång i tiden gick man från att säga ”städare” till ”lokalvårdare”. Jag vet inte om man säger lokalvårdare nu eller om man har återgått till att säga städare, det var väl uppenbart att det inte blev otroligt prestigefullt att städa bara för att man bytte ord. Det är det första exemplet jag kommer ihåg.Jag tycker att det här är besläktat med en myt som också återfinns i bibeln, det är något jag tänkte fråga dig om, är det ett tema i din bok? För det är så centralt för hur vi förstår världen fortfarande. När människorna samlades i en stor stad och man skulle bygga ett torn upp till himlen, Babels torn, och Gud straffade människan och vi spreds vind för våg. Sedan dess kan vi inte förstå varandra eftersom vi talar många olika språk. I kristna termer känns den här önskan om att vi alla ska tala samma språk, eller att vi ska rensa språket från förtryck, det känns som ett modernt Babels torn. Jag menar inte att man inte ska sluta med kränkande uttryck, men det känns som att den här förhoppningen, utopin med hjälp av språket, är en religiös föreställning snarare än något annat.– Det är absolut en religiös föreställning. Det protestantiska språkbruket som förekommer framförallt alltid i New England, de säger ”thou, thee” och så vidare. ”Plain speak”, man ska inte hålla på att nia. Men franska revolutionen var inne på det här, allt från metersystemet där man skulle rensa, till de nya månadsnamnen. Man tänker sig uppenbarligen att världen på något sätt styrs via språk och språkbruk. Det gör den väl också, till en viss del. Men jag undrar om man inte övervärderar det där. Det finns faktiskt annat än språk som påverkar. Numera verkar alla vara helt överens om att politiken ligger nedströms från kulturen, fast jag måste säga att jag verkligen inte tror på det där. Dels tror jag att det här är ytterligare ett exempel på en metafor som vilseleder tänkandet. Dynamiken mellan språk och politik eller mellan kultur och politik är mycket mer komplicerad. Men före allt, det tycker jag inte att man behöver vara marxist för att inse, så ligger faktiskt de materiella förutsättningarna.Du menar att en städare är en städare även om någon hittar på att man är hygienkonsult?– Ja, till exempel, för att ta det på den nivån, absolut är det så. Men jag vill säga att en städare som är skicklig på sitt arbete och stolt över det, det är en person som är mycket mer respektabel än någon som har något oerhört fint jobb men hela tiden är missnöjd och inte nöjer sig med det. Jag pratade lite med en person på ett universitet som berättade att ”Ja, det är svårt att få saker gjorda för det är si och så många personer på institutionen som faktiskt inte är tillräckligt intresserade”. Hur kan man vilja bli forskare i ett humanistiskt ämne och sen inte vara intresserad av det? Jag är jätteintresserad hela tiden och jag är ingen forskare, jag är författare och kritiker och skribent. Jag kan inte förstå om man har resurserna ett universitet erbjuder, hur kan man inte ta vara på dem och ordna seminarier, använda lokalerna som finns, använda kontakterna? En sån forskare som inte brinner för sitt arbete och forskning, tycker jag är en föraktlig person, om jag får uttrycka mig så hårt. Medan däremot en städare, och jag känner några som jobbar med städning och är stolta över det, som tar sitt arbete på allvar, är respektabla och hedersmän och hederskvinnor och bra personer. Jag skulle mycket hellre dela middag med en sån än med en forskare som inte är intresserad av det den håller på med.När man inte vet hur privilegierad man är, är något som återkommer. Det är högmod, jag skulle säga att det är syndigt.– Ja, syndigt! Kalla det så.Det är ingen som tvingar en och dessutom hänger det ihop med att städare har ingen status i sig, men det har du när du är på universitetet så om du inte har vett att uppskatta när du har fått den positionen i konkurrens med andra, så är du privilegierad men också otacksam. En annan aspekt i det här är att det finns de livströtta, de uttråkade och de otacksamma. Det är också ett tecken i vår kultur på förfining.– Absolut! Det kan vi prata om hur mycket som helst! Det där är fascinerande. Förfining är att vara uttråkad, lite äcklad, lite ointresserad…Det leder in på min nästa fråga. Vi är båda ordmänniskor, när folk frågar vad jag har för fritidsintresse så är det att jag tycker om att prata med min fru, att träna och att träning ger mig möjlighet att göra det jag tycker är allra mest intressant, nämligen att läsa och hitta nya böcker. Då finns också en risk att när man skriver en sån här bok som du har skrivet, som heter Absolut text, som handlar om text och det skrivna ordet, så borde vi egentligen kanske haft en korrespondens i text i stället för att prata om den. Jag rekommenderar verkligen att man läser den här boken för den är mycket intressant. Jag tänker ibland på Enjoy the silence, låten av Depeche Mode, som jag älskar. Några textrader är ”feelings are intense, words are trivial” och i refrängen ”words are very unnecessary, they can only do harm” . Det är bara en låt såklart men jag tycker att den sätter fingret på en skillnad mellan den analytiska, distanserade benämnande hållningen, som kommer till uttryck i text och en mer direkt, deltagande och uppslukad hållning, som jag vet att visas filosofer har försökt peka på, som Martin Heidegger, att man ska göra, inte tänka. Delta, sitt inte bredvid.– Absolut, fast där vill jag säga att det är en tradition som är djupt kristen, som finns ända från apostlagärningarna. Ett drag kristendomen, som sen frikyrkor i sina varianter tar upp, att man ska känna och vara uppfyllda av anden. Det finns i allra högsta grad i romantiken. Till exempel en sån som Novalis, den tyske store romantikern som dog när han var så fruktansvärt ung. Han var uppvuxen i en väckelserörelse där man skulle läsa, studera texten och känna och uppfyllas av anden. Romantiken är i hög grad en rörelse som går tillbaka till de här kristna idéerna, i sin relation till språk och känsla. Det är det som Depeche Mode rakt av kommer ifrån. Det är rakt av romantik, precis som hos The Doors i Break on through to the other side. Det är hela tiden en fråga om att nå fram till något bortom språket. Inte minst vi som jobbar med språk på olika sätt, är medvetna om hur otillräckligt det är, att det inte når fram till alla känslor, det når inte fram till alla sanningar. Alla argument kan inte formuleras entydigt och lättbegripligt. Ibland måste man ta till olika typer av metaforer och de leder alltid fel, förr eller senare. Samtidigt finns det inget anat sätt att prata på för nästan alla ord, även om vi inte tänker på det, är olika typer av metaforer. Alla sätt att tänka och uttrycka oss bygger på olika metaforer i vid bemärkelse, som gärna överför olika rumsliga relationer till statusförhållanden eller tidsförhållanden. Som det här, att politiken skulle nedströms från kulturen. Det är en käpphäst hos mig, just för att det har blivit en kliché som upprepas ideligen, finns det ännu större skäl än någonsin att vända sig emot det och säga ”Nej, det är inte så att språket eller kulturen bestämmer hur vi tänker. Det är ekonomiska förhållanden, sociala förhållanden och verkligt djupt liggande kulturella uppfattningar som vi inte kommer åt så lätt. I Sverige verkar folk inte ha förmågan att inse vad som är så speciellt och konstigt med svensk kultur. Med svensk kultur menar jag inte knätofs utan synen på individ och samhälle, som går djupare och som skiljer oss extremt från även de flesta andra européer och definitivt alla utomeuropeiska invandrare som kommer hit. Att säga att våra värderingar är universella är så dumt att jag inte vet vad.Grekerna som du nämner mötte perserna i flera krig. Perserna var världsriket och grekerna visste det, grekerna såg inte sig själva som världens centrum. Persepolis var världens mitt då. Grekerna visste att de låg i utkanten. När de skrev historia, när de skildrade Perserkrigen, så förstod de perserna för det måste man göra om man lever i den världen. Så de skildrade Xerxes som en vacker och otroligt imponerande människa. Det fungerade rent dramturgiskt också såklart eftersom han då är en fiende som är värd att bekämpa. Men nu i vår värld, om man ska ta de postkoloniala perspektiven på allvar, så har vi i väst trott att vi är världens mitt och antingen kan du se det som att vi har en plikt att civilisera olika länder – Afghanistan, Irak, Syrien. Men det är också att vi i Sverige hade inga slavar på det stora hela, vi var ingen kolonialmakt, vi hade ett par små öar som vi blev av med. Men vi har varit en del av väst och ett sätt att se det är att vi ser oss själva som världens mitt. Vi är perserna idag, vi är världens mitt och vi har väldigt svårt att tänka oss att de små grekerna, det vill säga talibaner, har mage att sätta sig upp mot världsmakten och de här universella värderingarna, den enda vägen till ljuset. När vi möts av fiender som är små och perifera i våra ögon som gör rejält motstånd, blir imperiet väldigt stött. När folk inte ger sig så kommer straffet. Den här imperieattityden finns kvar även om vi i Sverige aldrig haft ett imperium…– Fast det har vi i och för sig, det beror på hur du räknar.Stormaktstiden tänker du på?– Ja, det var ett imperium. Det var inte ett transatlantiskt imperium av det slag som senare uppstod men det var ett imperium i klassisk europeisk bemärkelse, det får man säga. Och dessutom med en fantastiskt uppblåst självbild knuten till detta eftersom vi var den rätta trons försvarare och spridare genom trettiåriga kriget. Det var en ganska kort period men självbilden sitter kvar åtminstone genom hela 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet och det vette tusan om inte Socialdemokraterna, för de är Sverige i någon mening, har tagit över det här. Att svensk exceptionalism är något som börjar redan med trettiåriga kriget, senast. Religionskrigen och reformationen, tanken att vi är den rätta trons försvarare. Det där tror jag sitter väldigt djupt. De flesta skulle tycka att det är larv när man påpekar det.Jag tycker att det är jätteintressant att du tar upp det, för jag tror att du är inne på något där. Vi har en tendens som jag illustrerade nu, genom hur jag beskrev det, att glömma av den här delen av svensk historia. Jag tror att det är något som skiljer oss från danskar, finländare och norrmän. Vi är ett litet land men vi har stormaktsidentiteten kvar, delvis, och har lätt att glömma det. Du pratade om att det finns en materiell verklighet som vi ska ta hänsyn till…– Som inte tar hänsyn till oss.Precis. Det är en viss typ av marxister idag som är helt perifera i vänsterrörelsen och det är för att de håller kvar vid det. Där man kan möta de marxisterna, som är mer konservativa, där man tycker att det finns en fysiologisk verklighet som påverkar hur vi är som män och kvinnor. Det finns evolutionära förklaringar där man försöker relatera till en fysisk verklighet. När du kommer från vänster blir det ”Nej, du kan inte bara komma med eufemismer och trolla bort förtryck genom att säga ett nytt ord utan det finns maktasymmetrier som bara kan åtgärdas med hjälp av en annan fördelning av ekonomi”. Det blir extremt provocerande. På samma sätt blir det när man säger ”Nej, du kan inte trolla bort könsskillnader med hjälp av språk utan det finns en fysisk verklighet som vi måste ta hänsyn till”. Den här språkmagin är mainstream och…– Ja, jag skulle säga att den är mainstream i media och media är något som har rätt stort inflytande på hur vi talar om saker och ting, fortfarande.Kulturen är nedströms från media…Jag skojar bara.– Alltså delvis är den dessvärre det. Och media är väldigt dåliga på att hantera kultur för det är som att det antingen ska vara kommersiellt eller ideologiskt. Betydande konst och kultur går inte alltid att placera in. Den går inte alltid att sälja och inte alltid att placera in i ett sammanhang. Men angående det du säger, om den vänster som har övergått till att ägna sig åt språkmagi – är det vänster? Om man tittar på vad de säger så resonerar de mer som liberaler. De kallar sig vänster och de har vänsterposer och sånt för sig men de är i själva verket ganska ofta, kanske omedvetet, liberaler. Och av ett ganska konstigt slag dessutom. Som överhuvudtaget inte har en genomtänkt ideologi utan som bara har en uppsättning färdiga åsikter som är paketerade ytterst av PR-byråer som lär dem vad de ska säga och inte. För den här ”vänstern” är Ben & Jerry en viktigare referens än Marx. Just Marx är väl överspelad i och för sig.Ben & Jerrys politiska kampanjer…– De är bara ett av de tydligaste exempel på företag som har inkorporerat wokeness i sin PR. Det intressantaste med dem är att de sen länge ägs av Unilever. Om man ska vara en gammeldags vänstermänniska skulle man var skeptisk till det här. Ett stort multinationellt företag tillåter en liten glasavdelning att ägna sig åt politik som en del av marknadsföringen.Det är smart tycker jag.– Det är jättesmart men det funkar ju bara för att vi inte har en skärpt intellektuellt vänster längre. Vi har de här mediala tomtarna som inte orkar läsa på utan som är ute och jagar små enstaka ord. Jag har aldrig identifierat mig som vänster och aldrig som höger heller…Har du inte? Men då får du inte vara med här…– Haha, men historiskt, om jag tänker på teoretiker och forskare jag har läst så är det övervägande olika typer av vänsterskribenter, till och med uttalade marxister, som jag haft störst behållning av. Walter Benjamin till exempel, är någon som jag ständigt återkommer till. Även Adorno, som för övrigt är helt olik sitt rykte. Han var konservativ och elitistisk i själva verket. Jag har läst en del Adorno traderad genom andra, Christopher Lasch och Ivan Illich. Det som var, som många skulle uppfattar om höger, var att han tyckte att populärkulturen var ett opium för folket, på samma sätt som religionen hade varit enligt Marx. Man dövar arbetarklassen genom fotboll och sånt.– Hade han inte rätt då?Jo. Det är också en syn på människan. Kan vi bli mer än det vi är just nu och vad är det som hindrar oss från att bli det? När man läser en sån som Adorno, jag kallar mig höger och min publikation heter Rak höger, men det som gör mig till höger idag är framförallt kulturkriget. Det är där jag har positionerat mig och när andra kallar en höger blir det som att ”Okej, då är jag höger då”. Men när man läser Adorno och den typen av äldre marxister tvivlar man lite. Det blir en tanke på att när människor sitter och spelar datorspel hela dagarna, nu älskar jag datorspel och just därför…– Jag med, jag har inget emot datorspel heller. Men det är ganska uppenbart att, om vi pratar om unga män, kombinationen rekretationsdroger och datorspel inte är bra. Det är en ny sorts kanonmat, det är inte frågan om att de skickas ut i krig och det är väl i och för sig bra, men vad är man till för? En konsument, en passiv mottagare? Jag tror att det är helt förödande.Det tar du upp i boken, den här vänsterkritiken som vi pratar om nu, att vi ska bli lydiga konsumenter. – Men det förenar väl höger och vänster? Viss och höger och viss vänster i alla fall. Inte nyliberaler och den här liberala medievänstern, men så att säga riktig höger och vänster.När man påtalar den här klasskonflikten som jag anser finns idag, och jag tror också att den här medievänstern, i stort sammanfaller med en klass av människor som är högskoleutbildade och har en viss ideologi, man ser på världen på ett visst sätt.– Fast inte självständigt, man ser på världen på ett visst sätt som är inlärt och som ytterst, om man hårdrar det, tjänar en egna intressen. Jag nämnde Pasolini förut, som är en jätteintressant filmare och tänkare och som verkligen går på tvärs på alla håll. Jag skrev en lång essä om honom på Dixikon. Han var naturligtvis vänster och kallade sig möjligen för kommunist..– En sak jag fäste mig vid när jag höll på att läsa på inför essän, som är i sju delar, är att Pasolini, som uppfattas som utpräglad vänsterintellektuell, hade väldigt många konstiga uppfattningar som absolut inte skulle tolkas som vänster idag. Men framför allt så var det så att han hade borglig bakgrund, hans mamma var lärarinna och hans pappa officer. Han kom från en övre medelklass i norra Italien. Han gick aldrig med i det italienska kommunistpartiet eftersom han menade att ”Objektivt sett så går det emot mina klassintressen, inte för att jag vill utan för att det är så världen är ordnad. Det vore inte bra för kommunistpartiet om jag gick med i det”. Så han gick aldrig med. Det kan verka lite galet på ett sätt men också fascinerande, att verkligen ta konsekvenserna av sin uppfattning.Det är det här som gör att man kan vila sig i äldre tänkare. Att kunna läsa hur de tänkte och vad de sade för hundra eller tvåhundra eller tvåtusen år sen för den delen. Man kan vila sig från samtiden i text på ett sätt som skulle ha varit omöjligt om vi inte hade text. Det är också där jag kan tänka när man hör om utgallringar från böcker för att de har ett felaktigt ord, då kan det känna som att man blir av med möjliga samtalspartners. De ska inte finns på biblioteket längre. Även om man kan ironisera, ”Varför blev du plötsligt intresserad av Bengt Anderberg, Ivar?” Nej okej, jag hade inte läst om honom innan, jag hade inte läst en bok av honom. Men tanken på att det finns en sån utgallgringsmekanism som städar historien så att när jag väl ska gå till arkiven, till biblioteket, då finns inte där här orden kvar. Då finns inte de här människornas världar kvar. Det känns för mig som en dystopi. Jag får en känsla av klaustrofobi av den tanken, egentligen är det inte en person utan en tidsanda, att det städas.– Visst är det en tidsanda men det är också hela tiden konkreta personer som fattar de avgörande besluten. Och det är hela tiden personer som har personliga intressen. Det är inte så att de, och jag känner mig som en sorts marxist idag, det är nästan ingen som av rent idealistiska skäl gör det. När olika tjänstemän som administrerar kulturlivet inför olika typer av krav och kriterier och kontroller, då är det inte bara för att de tycker att det är viktigt med representation. De skapar ju jobb åt sig själva så att de ska kunna administrera det här och kontrollera att det finns rätt antal kvinnor, rätt antal rasifierade. Det är inte en jätteindustri men det är trots allt en växande del av samhället som håller på med det här. Det är en del som dessutom i rätt hög grad har makt, via medier, myndigheter, PR och så vidare. För dem är det här viktigt för det garanterar deras uppehälle. Så cyniskt ser jag på det.Jag tror att du har helt rätt i det. Man rör sig genom historien och pratar om de här grejerna. Jag tänker på vilken yrkeskategori motsvarar de här historiskt? För det är människor som arbetar med ideologiproduktion och att föra ut den rätta tron. Det är en känsla av ett husförhör. Kan du din katekes, tycker du på rätt sätt? Eller om man ska vara ännu hårdare, en inkvisition i vissa fall.– Politiska kommissarier som fanns i Sovjet på alla arbetsplatser, som såg till att folk tänkte rätt. ”Är det här politiskt korrekt” är ett uttryck som gjort en massa turer genom världen men från början är det, om jag inte missminner mig, något som yttrades inom stalinismen och som helt enkelt gick ut på att det som är politiskt korrekt är det som man får och ska säga. Det har ingenting att göra med exakt hur sanningen eller vekligheten ser ut, utan hur det är önskvärt att den ska vara och tolkas. Det är en del som försökt rädda det där, som försöker få det till att politisk korrekthet är fint. Ja, det är klart att det är bra att vara snäll och respektfull mot alla människor, inte minst städare och svarta. Men politisk korrekthet är något annat, värre och farligare. Något som finns i alla religiösa sammanhang, speciellt när det blir stora organisationer, i politiska sammanhang. Det är alla de här som fyller upp, bulken av folk som varken håller med eller gör motstånd utan som bara jobbar på. För dem är politisk korrekthet jättebra för det är en krycka. Man vet vad man ska tycka och säga och så gör man det. Influensen till det här har jag fått av en bekant för många herrans år sen men jag har vårdat och utvecklat det skälv. Nämligen att man pratar om att alla är vänster inom kulturen, jag skulle säga att ja, går man in på det lite mer och går utanför kultursidesvänstern, då kanske de flesta faktiskt inte är vänster och väldigt många som uttrycker sig som om de vore vänster, har just den här papegojaktiga stilen. Man känner igen människor som har lärt sig saker som propaganda, att upprepad dem utan att kunna argumentera för dem. Precis så är det för många inom kulturoffentligheten. Därför blir de så arga på all kritik, det är därför de hatar dig. För de kan inte svara på frågor du har ställt, det går inte helt enkelt. Jag har varit en del på Kuba tidigare, där har jag fått uppleva en del av de här sakerna väldigt påtagligt, nästan i karikerad form. Det var en tjej där i motsvarande högstadiet som skulle hålla tal på ett torg, i samband med en manifestation och så skulle hon repetera talet och pratade innan: ”Revolutionen har gett oss det här och det här”. Jag var lite elak och började argumentera emot, ”Är det verkligen revolutionen som gett er det här? Det finns väl utbildning i andra länder också? Och förresten de här Adidasskorna du har, är det revolutionen? Är det inte en farbror som bor utomlands som har skickat dem?” Nu var ju hon liten så det var lite orättvist, men poängen är densamma. När folk lär sig vad man ska säga och inte säga på det sätt man gör i diktaturer, då kan de inte argumentera för det. Då är det inte uppfattningar de själva har jobbat sig fram till. Jag skulle säga att det egentligen är den större faran med politisk korrekthet, att folk blir intellektuellt och moraliskt slappa av det.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Antalet barn och ungdomar som vänder sig till vården för att de upplever att de är födda i fel kön – könsdysfori eller transsexualism – har ökat lavinartat på senare år i Sverige. Lite statistik: 1998 var andelen av befolkningen som diagnosticerats med könsdysfori strax över 0 av 100 000 invånare, för att 2007 ligga på totalt 31 personer. Tio år senare hade antalet ökat med över 2 300 procent, till 727 personer. År 2018 hade totalt 5841 personer – 1 av 1700 – någon könsdysforidiagnos i Sverige. I ett tidigare avsnitt av podden pratade jag med Aleksa Lundberg om transfrågan. I dag ångrar hon sin transition till kvinna, även om hon stöttar möjligheten att göra det. Men att fler och fler upplever könsdysfori är inte isolerat till Sverige. Det sker i hela västvärlden.I dagens podd pratar jag med den amerikanska journalisten Abigail Shrier som skriver för bland annat Wall Street Journal och The Federalist. Hon har även en egen Substack – The Truth Fairy. Hennes senaste bok handlar om transfrågan och har nyligen översatts till svenska med titeln: Irreversibel skada – transepidemin som drabbar våra döttrar och ges ut på Karneval förlag. Det är bok som verkligen ger en inblick i hur det kan vara för de som går igenom könsdysfori och hur det påverkar familjer. Nedan kan du läsa samtalet något nedkortat och lätt redigerat för ökad läsbarhet.Intervju med Abigail ShrierI've invited you on because you've written a great book which is called Irreversible Damage: The Transgender Craze Seducing Our Daughters in English and Irreversibel skada – transepidemin som drabbar våra döttrar in Swedish. It recently came out here on Karnvel förlag and from what I can see, only a Christian paper, Världen idag, has reviewed your book so far. I hope this will change because it's a great book and the issue that you describe is important. I've written little bit about it, but basically, what you describe was a non-existent phenomenon which in a few years exploded and now it's a growing issue in all the Western countries. You bring up Sweden, Great Britain, United States, Canada. It's adolescent girls, finding out almost overnight, that they're having gender dysphoria. And almost overnight they say that “Now I identify as a man or as boy and I want to change”, most of them without having shown any outward signs of it before. Why did you start to write this book in the first place?– I wrote this book because we were seeing across the West, and you're very much seeing the same thing in Sweden, which is why I hope readers can become aware of this. That is the sudden, unexplained spike in teenage girls deciding they were transgender and asking for hormones and surgeries and easily getting them. The strange thing about this was that we know what gender dysphoria is. We have a 100-year diagnostic history, and it never was in teenage girls. In fact, it, was overwhelmingly male and it always emerged in early childhood ages, two to four, little boys saying “No, Mommy, I'm not a boy, I'm a girl”. Now, in the last decade, out of nowhere, the leading demographic is teenage girls with no childhood history of gender dysphoria, claiming to have it, insisting they have it, and just being handed, testosterones and provided with surgeries by affirming doctors, who do not question them.We have statistics about the prevalence of gender dysphoria. It's all useful information. I think, between the year 1998 and 2018, the prevalence of teenage girls with a gender dysphoria diagnosis, jumps several thousand percent in Sweden. It went from basically being non-existent to being much more prevalent. But you go beyond the statistics. What you do in your book is that you made 200 interviews and you spoke to dozens of families. Which gives the reader a view of what's happening in their individual lives. You see certain commonalities in how they have difficulties in certain areas. Perhaps you could describe what the commonalities for these girls are?– Sure. The same population of girls falls for every other social contagion. In America, we had anorexia, cutting, these sorts of things. It's affluent and upper middle class, and upper middle class, white girls. Very precocious, these are very bright young girls, but they don't always fit in socially. They're very tied to their mothers and they really struggle to fit in with their peers. This becomes a way that they're able to be celebrated at school and become part of a club, without having to face the fact that they've no other attractive identity to today's youth.What is social contagion? Because when you translate that to Swedish, it sounds awful. I'm not sure if it sounds more awful in Swedish, but it's like decease, “smitta” is the word. I'm not sure if it's more neutral in English. You use the word “craze” as well, as a sociological term. I believe “social contagion” is an applicable term, but can you explain it?– Yes, absolutely. We know that teenagers tend to share and spread different forms of pain. We've also seen how non-harmful things can be a craze. For instance, in the United States, hula hoops, this old toy became a tremendous craze. Every young person wanted one because all of their friends had it. We've also seen that harmful behaviors can be spread in this way. There's an American writer Lee Daniel Kravitz, who talked about how in the night, a little more than a decade ago, there were a spate of suicides in the same high school in Palo Alto, California. The kids were very anxious and imitating each other. I try to show in my book and I believe it's true, that transgender identity can be a social contagion. Meaning young girls can encourage each other “Oh, I feel dysphoric, I hate my body. Do you hate your body? Oh, I'm totally trans”. They are spreading this identity in numbers that far outstrip what we've ever seen of people with actual gender dysphoria. The numbers really don't make sense. And if you look at the fact that there's such a high rate of prevalence within friend groups. This is teenage girl friend groups coming out as trans. The only way to understand this is peer contagion.I felt a little bit old when I read your book because I'm a couple of years younger than you. Now I'm indirectly calling you old! I'm a millennial and you are generation X, and my wife is in between. When you describe, how teenage life has changed since you were a teenager and since I was a teenager, I mean, of course, I grew up in Sweden, but we used to hang out and we were outside. We were at parties every Friday and people drank too much. There was a lot of risk taking, but we met each other and hung out a lot. But now, what you describe, which fits into this hypothesis of social contagion, is that a lot of these girls find their peer group, not in at the mall because the mall has closed and been replaced by Amazon, but rather on social forums such as DeviantART, Tiktok, Tumblr, Reddit, Instagram. Can you describe that change? – Let me just say every girl going through puberty feels uncomfortable in her body. It's a dramatic and painful change. It's very uncomfortable and developing breast is all very strange and uncomfortable for a young woman. They used to commiserate with each other in person or they would talk about things and feel better. And today they're going online, they're googling “I hate my body” and they're seeing influencers who are YouTube stars, Tik-Tok stars, who are telling them if they feel uncomfortable in their body, they're probably trans. Unfortunately, young people today spend so much time with these influencers and so little time with each other, they're listening to some very bad influences.I'm an anxious middle-class parent to four very young kids, but we talk a lot about screen time here in Sweden. One advice from the book is that you should monitor that closely during this phase of a kid's life because the authority of parents and the relationship with the parent becomes undermined by this online peer group. That didn't lessen my anxiety for when my kids goes into older ages.– I think it should give you anxiety. The smartphone is such a vector of mental health problem for these young people. Taking that away, you've already given your child such an advantage. There are a lot of other kinds of phones, they have flip phones out there, but taking away the social media and Youtube, you know, these things are so bad for teenage girls. Taking those things away is a really easy way, although I know it's difficult, they'll protest, but it's a really easy way to set your kid up for a much better life.Because this is basically about teenage girls, our daughters, and young women. I have younger cousins and people I know. One of the things that I know is that they have had competitions in school. They're high achieving the get best grades, but they also compete with weight. You describe how in anorectic girls and bulimic girls, they find online info, how to fool the parents and this is a new thing. It's basically like how you can learn how to build bomb online. Of course, you will find information on any subject, so perhaps I should not be surprised, but I was surprised when I read it.– It is a little surprising. It's very different from adults. Adults don't sit around thinking about “how can I hurt myself” or these negative emotions. We've passed through adolescence. So, we've gotten to a stage where we make decisions about our lives, but they're not because other teenagers would approve of them and that's the biggest difference between teenagers and adults. Adults do all kinds of things they may regret, things that are reckless or foolish. But we don't usually do it to impress our friends. We know teenagers do. We've measured this. Many psychological studies shows that teenagers are really guided by peer approval, and they will do harmful things to themselves for the sake of peer approval. And they like this kind of stuff. There are a lot of ways to self-harm that are documented and celebrated on social media, and this is just not the sort of thing that adults tutor each other in. But it is very much the province of dollop of teenagers. You bring up Jonathan Haidt who wrote the book The Coddling of the American Mind with Greg Lukianoff, where they describes how many of these practices that teenagers use and also the woke culture which has emerged. It's the opposite of cognitive behavioral therapy, according to them. You increase your victimhood and your vulnerability and you grow that instead of trying to develop a thick skin. For example, in that book, he brings up and you pick an example of this as well, that you learn in CBT to separate the immediate feeling and the reality. You learn to think “This is the reaction I feel, but it's not the actual reality”. You can realize the negative emotions you have is temporary. This is the opposite when you learn that the feeling is the reality.– Yes, all this ideology is very invested in the idea that we are unwell, the teenagers are unwell, and they are permanently unwell. We are permanent victim classes and that is the way to get celebrated today in school. It's a way that gets celebrated by their peers but also their teachers. Therapists can't wait to affirm young teenagers, they say “That's wonderful. We'll keep this from your parents. They don't understand you, but I do”. This is the refrain of a lot of affirmative therapists. Although it is often subtle. They say, “I'm just in affirming the child's identity, she can't escape this”. As if a teenager is born non-binary, I mean, these are literally identities that were invented yesterday on the internet and we're all supposed to pretend they're immutable characteristics like being gay.This is one of the most heartbreaking parts of the book. You describe how these young women, and many have had very close relationships with their parents and their moms, and then their gender dysphoria comes along and many of them just break with their families. Because if they don't affirm their new identity overnight, and use their new pronouns and their new taken name, then they are creating an unsafe environment. You're basically having like a conversion and then a split from the family in many of the cases you described.– Yes, there's a lot of family alienation with this population. The reason I wrote the book is that by objective measures, these girls who are trans identifying suddenly and transitioning, are doing terribly. When I say objective measures, I looked at things like family alienation, cutting off their family, cutting off all their friends, who weren't trans, dropping out of school, getting menial jobs, covering themselves in tattoos and constantly updating them. They never seem happy or healthy in their bodies, even after transition and they weren't forming many meaningful stable relationships by and large. They were they were getting assistance work at a local coffee shop, but these kids were very, very bright kids who should have been going on to college and should have stayed in college and very often they weren't.Of course, the parents want to help, because many of these young women and girls suffer from other issues such as autism spectrum disorders, ADHD, depression, self-harm behaviors, at much higher rates than in the general population. And this is true scientifically in Sweden as well. So of course, parents want to help them, and they bring the children to a psychiatrist. In a few of these cases, they suggest it's gender dysphoria. They plant the idea.– Yes, in America, the idea gets planted by many people: Teachers, social workers, therapists the parents pay for, gender doctors the parents pay for. In almost every case, the message that the adults give to this child, and remember the child could be 12 years old, is if your parents don't affirm you, if they don't acknowledge your trans identity, if they don't allow you to transition, then they're unsafe. You see, there was a lot of breaking away from parents by these young people. The parents I interviewed really did want the best for their daughters. They were not homophobic. They were not anti-LBGTQ. Most of them were political progressives. They just didn't believe this was right for their daughters.You bring up statistics on how many of them that were supportive of trans rights, I don't remember the exact number, but it was around 80-90%. There must be a difference to object when your 12-year-old start hormonal therapy and supporting an adults decision to transition. It should be a level of difference. If it's transphobia to object to hormonal therapy for a 12-year-old then it's a very mild form compared to them being just against the whole category of people and that nobody should ever be allowed transition.– That's right. It's very different. Adults make decisions, first of all because they've grown up, they've achieved a certain maturity and if this is how they want to present to the world, I fully support that. I've never expressed any concern with that. I'll tell you something else, in Sweden your own Karolinska Hospital, recently cut back on the transitioning of minors because of the risks. There's a lot of medical risks that were really underexplored including the possibility of regret. We're seeing very high rates of regret among this population.It's strange because we talked about steroids use in sports, there we're very open about all the risks. For a woman to have that level of testosterone in her body is very similar to using steroids for performance enhancement when it comes to risks in cancer. It's strange because you have to have a double mindset medically when you talk about these issues.– Of course, the doses we're giving to women are far higher. We're talking about 10 to 40 times what her body is meant to handle. We know that she has real risk, not only to develop cancer, endometrial cancer, but also uterine atrophy, vaginal atrophy. There's a lot of painful risks. Her urethra can begin to disintegrate from the testosterone. And of course, she'll have physical changes that won't go back. For instance, she may have a permanent five o'clock shadow. The voice change may be permanent, and facial features and whatnot. These are huge risks and they're treated as if they are nothing by a medical community that has really stopped acting like doctors, at least in America, and they really just act like activists. They sit around celebrating this without applying the typical medical skepticism, that we would want them to use for any serious treatment.This is the title of your book, Irreversible Damage. The gist of it is, okay, my child has become a punk rocker. You can remove a piercing. It's won't cause you to not be able to have a child. But if you start a hormonal treatment as a young female and you do it for a sufficient amount of time, then you might become sterile. So it's irreversible and the same with boys, even if that's not the main subject in your book. If you use estrogen and remove your penis, those changes are also irreversible. In some cases, you have a window of time where it's still reversible. You also talk about the de-transitioning movement, the traitors so to speak, because they are not talked about so much. They complicate the image. Could you describe that group?– Yes, so they could be men or women, but most often young women who went through these changes very quickly. The famous Keira Bell case in England, in which she said to the high court, it takes enormous bravery to be able to do this, “I was 16 when you started me on these treatments. I had no way of knowing that this was right for me. No doctors questioned me. They just pushed me onto all these hormones, surgery. Now, I have no breasts, I'm probably infertile and I made a huge mistake. This did not cure my problem. And I know what I had probably wasn't typical gender dysphoria at all”. I think this is a population that ought to be listened to, at least they should give doctors pause. But in the United States, they are instead attacked, insulted, ignored. Activist are calling them transphobic and anytime they speak, activist do their best to block it, to censor it, to shut it down. It is completely wrong. And they are the only group that is not allowed to be part of this conversation.You interview Buck Angel. Perhaps you could introduce the audience to Buck Angel, if they haven't heard of him.– Buck Angel is a trans man, meaning he was born a woman. He transitioned as a man, he is now an international known porn star, in addition to being a health advocate for transgender people and he very kindly allowed me to interview him for my book. He said, “I did this as an adult, as a mature adult. I made this decision. I always had gender dysphoria from the time I was a little girl, and it took years of therapy, but this was right for me”. He said, “But these kids, they're going way too fast and they're encouraging each other on social media and they're encouraging their peers, and nobody is giving them the proper medical oversight to make sure this is right for them”. He believes this is way too fast and way too young, and that's coming from someone who's transgender.He has been labeled a transphobe as well, but it's a harder case to make when you been a public advocate for trans rights for such a long time. I interviewed a Swedish transwoman named Aleksa Lundberg a couple of months ago. She was born a boy and transition to a woman, but regrets the choice because she thinks that she was really a gay man. And she was taken in, she admired a lot of the feminine characteristics and met a couple of trans women and was inspired. But now she regrets the decision. Nowadays, she call herself a “gay girl” of “homo girl”. It's a story that's not been told many times. You can combine being supportive of trans rights without thinking that you should do this for kids and adolescents.– Right, absolutely. Remember, this is not about transgender rights at all. It's about whether we would approach their medical the way we would any other kind of medical care. Which is with honesty, with evidence and taking the risks very seriously, to make sure they get the best care. And instead, because in the US has become so politicized, and in fact the Western World has become so politicized, doctors are not treating it the same. They're not treating it with the same sobriety and the same concern for harm. Does this medication cause harm? Of course, it causes a lot of harm and that's why we need to be aware of it, honest about it and careful when administering these treatments. Instead, doctors have just looked the other way and they're making so much money on these things in the United States and across the West. It's become so popular that they really aren't behaving like doctors.The argument against this, and against you writing this book, and me inviting you, and us talking about this like this, is that we're causing harm now. This podcast and your book, and people researching this, and the scientist who had the hypothesis that this was maybe a social contagion, that's also harmful. What the activists say is that those with gender dysphoria, need to transition fast so that they can pass as the other sex. And if they don't do that, that will cause many of them to commit suicide.– Yes. It's just a series of exaggerations and lies. I mean, first of all, the idea that this causes harm is a ghastly lie. My book just points out the medical risks. There are hundreds of books that are entirely uncritical of gender affirming surgeries and treatments for teenagers. They're all on Amazon. No one objects to them, and all they are is celebrating immediate affirmation and hormonal and surgical treatment. Somehow one book looking at the risks is enough to cause harm. This is such a perversion of the truth. The truth is anyone who cares about transgender health, wants proper medical oversight and an honest discussion of the risks, because the only way to give people good treatment and they know that. They really do this as a way of shutting you down. And unfortunately, they have been very successful. They have tried to censor me, Target removed my book, and but it back on after people objected and then put it down again. Amazon has played all kinds of games with my book. But at the end of the day, people want to know about the risks. They go out and buy it and they are entitled to read for themselves and decide what they think. That's something we all used to agree on and unfortunately, the so-called woke don't believe in free speech. They are very successful. You bring up Amazon, they suspended a paid advertising campaign of your book. Then a positive review of your book was published on the website “Science-based medicine” in June this year and the editors retracted the review and claimed that your books just consisted of “anecdotes, outliers, political discussions, and cherry-picked science”.– Right. They removed one of their best writers, one of their longest running and highest contributing writers. She's a doctor and wrote favorable review of my book. They removed it and then proceeded to publish four or five reviews that were negative of my book. Many of which included not only factual errors, but they invented quotes from my book that never appeared. We're talking about a publication with no integrity whatsoever. Unfortunately, we're seeing that all over. If you type in my book on Amazon, you'll see that “customers who bought this book also bought” and they will recommend other books. There's not a single book on Amazon, as far as I can tell, that recommends my book, even though it was a best-seller. Because they are doing everything they can to try to get you not to buy it.This was not on the list of topics, but it's very interesting because you can see how the woke industry has become part of the of capitalism now. Amazon and Google are also in on it so to speak. They are very susceptible to critique from the woke communities. Maybe people in these companies have the same values. Many of them live in the same area, in Silicon Valley, so they have a lot of these values in common. That's a scary prospect. People want to read your book and it's well researched. You're an established journalist and writer and if it could happen to you it could happen to anyone. – People aren't aware of that until it comes for them. But I can tell you, it could really happen to anyone. They are tightening the circle of allowable speech. It's not getting broader. It's not like they'll stop with gender, they won't. We've seen they're willing to lose money, they're willing to do anything to stop certain ideas from getting out. I think it's extremely worrisome and it should be to any free society because this is not how evidence gets exposed. This is not how systems or medical care improves. It doesn't improve by shutting up evidence or shutting up journalists, but that's certainly what we're seeing in America. I've brought this up before here, even the word “woman” has become sort of a hate word, a “terf” word. Trans exclusionary radical feminists use the word “woman” because it's actually a thing. There is a certain group of people that are called women. In Sweden, you replace this word with other words. In the United States, Cori Bush a congressional representative for the Democrats, said that she would do anything to say “black birthing persons”. And the same thing is happening in Sweden, with our governmental agencies saying that medical practitioners should avoid using the word “woman”. They are ramping of the efforts to control the language. You describe that when you grew up, you were sort of a tomboy, but being a tomboy, or being a lesbian even, are categories that don't really exist now, or too a much lesser degree at least. Because if you're tomboy, then perhaps you should transition, so the prevailing logic goes. Gender dysphoria swallows the other ways of being for a girl or young woman.– There's a tremendous amount of pressure on young women if they're not perfectly feminine today. And as you said, we're seeing a whole scale assault on women's rights coming out of the same ideology. You can't even say the word woman and we're seeing this across the American law as well, where there are removing the word woman and if they're trying to remove sex-based rights. Any entitlement a woman has, from being in a women's shelter or prison, is now under assault across the United States and in other countries as well. And women are getting badly hurt.You wrote a piece on your Substack (and I really recommend people to subscribe to it). You wrote a piece with the title “Want to save America – don't act like a conservative”. I thought that was a great headline, one journalist to another. As someone who identifies as a conservative, I think “Okay, how should I act then?” It has to do with what you are doing, and another journalist, Chris Rufo. is doing. Why shouldn't you act like a conservative to if we want to change these issues?– I think there are two sort of conservative impulses, certainly in America. One is to be overly polite and solicitous on anything that has to do with the culture. Because we feel like, “I don't really know about this whole LGBTQ thing so I'm just going to do whatever they ask me to and be very polite. And I don't want to offend them. I just want them out of my house”. It's the fantasy that what goes on in the culture has nothing to do with your family and your country. It has everything to do with that, but conservatives traditionally haven't wanted to really engage the culture. They've wanted to oppose a lot of things, but not engage it. And on the other hand, you have this aggressive, what I call the chest-thumping conservatives, they oppose everything they come across very often as bigoted and they decry everything that's going on, but they don't give good arguments against it. They don't seem to know why they're arguing against something. I try to take a middle path, that is to honestly engage what's going on in the culture and figure out if there are things to be concerned about, and explain why in a way that's accessible across the political spectrum. And that's certainly what I tried to do in the book. I didn't approach it as “All conservatives should think this”, which seems to be the mode that so many conservatives operate in. I don't really care what conservatives believe. I'm interested in what you think people believe, what people who care about evidence belief, and what should people who care about the well-being of young women believe. And if there's evidence that they're not doing very well and that all the trans identification is hurting them rather than helping them. And the doctors are not taking enough care to make sure that they're getting proper treatment, well, that's something we should all be concerned about.Chris Rufo has, as a lone ranger in the culture war, done more in one year, than many has done in many years. What he has done, is he started a kind of activism with his Twitter page and his own home page, he got a lot of parents who wrote to him about the critical race theory and what was happening at their children's schools. It ties into this whole culture where trans rights and intersectionality is in a kind of a woke mix. He started publishing that on Twitter and I've been following him for quite some time and then people started reaching out to him, asking “What can we do? Could we introduce legislation to help combat this?” And he was like “Sure, I'll help you”. And he's helped a lot of states and a lot of parents to combat this. Then a lot of conservatives started getting angry and critical because they are also critical against critical race theory, but this proactive stance that Chris Rufo has taken, didn't sit well with them. Could you explain why? Is it because he was succeding?– I think that most of the opposition came from the left, but I do think there was jealousy on the right. He has been enormously effective in identifying a problem that we should all care about, which is the racial indoctrination of our children. They are indoctrinated in racism, seeing each other based on a racial hierarchy. This is a really sick thing and it's absolutely part of American values to oppose this. I think he's done a marvelous job, I take less of an activist role. I tend to want to expose the phenomena, but I've not worked in the policy realm. I leave that to others. But I think he's been marvelously effective and that's what upsets people, because they like to sit around in think tanks and accomplish nothing. It's not the most savory comparison, but I know Baader-Meinhof, the terrorist group in West Germany, wrote an article where they criticized the left and said that they have more anxiety with getting a citation in their disputation wrong, than actually doing something out in the real world. And I think that applies to conservatives sometimes as well. “We must get the terminology exactly right”. Well, that attitude hasn't worked very well in the culture war.– I think it's horrible. I mean, frankly, liberals haven't done so well either, to be fair. Why? These are all values liberals share: free speech, free expression, religious liberty. And yet they're all being eroded and they're under attack right now. And who's been effective? The woke activists, they've gone in, they take it over schools. They've taken over medical accrediting organizations, they have replaced scientific method and thought, and an open and honest discussion with ideology. It's a huge problem. But yes, you also see it among conservatives who are much more comfortable with their old debates. They want to sit around in think tanks and talk about what conservatism should be, rather than actually accomplishing anything in the broader culture.Yeah, and quote Milton Friedman and Hayek and batter each other with the quotations from them. Let's stop with the culture war and talk about taxes again, shall we? – Exactly. That's what they're most comfortable with and that's what they're achieving. Great Hayek citations.Your article had a great picture of Mitt Romney as illustration of the phenomenon. It was very mean, but very fitting because he's one of those conservatives who gladly marched with Black Lives Matter and disregarded all the warning signals. He's a great virtue signaler.– You know, I wouldn't pick on these people if the stakes weren't so high, but we are literally losing our liberties in America. Free speech has never been more surprised in my lifetime. Religious liberty has never been so under assault. Due process has never been so corroded. I don't think it's the time to sit around in think tanks and accomplishing very little, it's really time to engage the culture.What's your position now? And what's happening now with you in this time that we're living in?– I think I think the book has had a bigger impact than I ever could have imagined. The high court in England talked to the same sources that were in my book. The high court opinion came out six months after my book and you have seen the same sources used elsewhere. We now have all kinds of bills in America, I think there are over 50 bills regarding the transgender treatment of minors. The reason that's important is at least we're now having a discussion of the risks, whereas there was no discussion before. The book sold very well in America, and it's selling right now in Spain, where it debuted this week. We're seeing this in other countries. They're picking up on the idea that this is a social condition, we have to be concerned about it and we have to ask a lot of questions about these treatments before you shoot up my daughter.Thank you very much, Abigail Shrier, for being part of Rak höger!– Great to be here. Thank you!Om ni uppskattar det jag gör får ni gärna bli betalande prenumeranter. 5€ är ungefär 50 kronor i månaden, vilket är mindre än en stor stark nuförtiden (och mindre än en latte i Stockholm). Som betalande prenumerant får man också ta del av extramaterialet som i regel kommer en gång i veckan.Mejla mig på ivararpi@substack.com om ni hellre vill använda swish. Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Frank Furedi är en av de mer inspirerande tänkarna jag stött på. Hans formella titel är professor emeritus i sociologi vid universitetet i Kent i Storbritannien där han också bor. Men han har varit en otroligt produktiv offentlig intellektuell under lång tid. Jag har säkert räknat fel och missat någon bok men vad jag se har han skrivit 25 böcker sedan 1986. Hans senaste bok heter Democracy under siege (Zero books 2020) som kom ut i oktober förra året. I den visar han hur motståndet mot demokrati har en lång historia. Förr brukade filosofer och andra vara öppet föraktfulla mot folket – eller “pöbeln” – och vara helt ärliga med att demokrati var något de betraktade som farligt. I dag har detta blivit ofint, och därför kommer föraktet till uttryck på andra sätt, genom omskrivningar. Man attackerar inte demokratin rakt på, utan varnar i stället för populism. Etablissemanget har drabbats av vad Furedi kallar för demokratipanik, vilket får dem att försöka begränsa medborgarnas inflytande på olika sätt. Man avpolitiserar frågor, för över deras avgörande till experter, låter teknokrater sköta mer och mer. Och den som protesterar kallas farlig, extrem eller populist. Det som pågår är en dragkamp mellan torget och tornet, mellan folket och etablissemanget, mellan en förskansad elit som vill behålla makten och folket som vill att demokrati ska vara mer än en procedur för att välja samma gamla klägg, för att låna Håkan Juholts ord, om och om igen. Nedan kan du läsa samtalet i en något nedkortad version.Welcome Frank Furedi to Rak höger!– It's a pleasure to talk to you.I came across your work for the first time when I read Therapy Culture, a book that came out in 2003. I read it a couple of years later and it blew my mind. There was especially one example in your book where you go through how many times we mention terms like “stress” and “anxiety” and how we are continuously changing our way to describe hardship in a therapeutic language and I realized I'd been doing that for my whole life. I had to rethink how I describe myself. I think you brought up a mining crisis in Wales. When it happened, people didn't seem that traumatized. But then the media went back with their therapeutic language, and they sort of reinvented the trauma of the miners because a lot of children died. Of course, it was an awful catastrophe. Could you summarize the thesis of Therapy Culture? I think it's an interesting thesis and I think it was prescient.– I think what I was trying to deal with was the fact that what it means to be a human being has been gradually reshaped by the discipline of psychology. Psychology is okay in a clinical setting but when it becomes something that is used to define who we are, how we think, then the way we experience the world alters fundamentally. So, for example, I always remember when my son came home from school at the age of seven, and he was using words like “I'm stressed, I'm depressed”. He sounded like a little Freud and I'm sure he didn't know what those words meant. But the very fact that the teachers were talking about being traumatized and being stressed in such a casual kind of way, meant that young children were already encouraged to become extremely inward-looking. And instead of engaging with the external world and having a sense of their strength. They were always being reminded of their weaknesses, their powerlessness. And that's why the title of the book is Therapy culture -Cultivating Vulnerability. Because what we're doing is we're almost encouraging people to become conscious of how weak and powerless we are and therefore how important it is that you and I are insulated from the pains of everyday life from distress, from the normal prompt of rejection, which is inevitable, from the pressures that are kind of placed upon us. The look is an exploration of the meaning of this cultural turn, everyday human behavior, and the western setting.You saw a trend that has just accelerated, you were ahead of the curve there. It was 15 years later that Jonathan Haidt and Greg Lukianoff came out with The Coddling of the American Mind where they see that the vulnerability of American students is exploding on college campuses. The coddling is that you are encouraged to see yourself as vulnerable and behave as if you are vulnerable. Greg Lukianoff had struggled with clinical depression, and what had helped him was cognitive behavioral therapy where you try to become less vulnerable. He saw that our culture is doing the exact opposite, but you saw these trends 15 years earlier. I think it was when I read your book that I realized, and maybe I'm a late bloomer or not so smart, but it was the first time that I realized that the word “stress” is not a neutral way to describe something. It's actually a cultural word to describe a phenomenon. It's not a natural state. Do you think that the trend that you saw then has accelerated as I described it? How do you view it now?– The way that I see it is that language is very useful because almost all the words that we use in the English language, I don't know about Swedish or other languages, are fundamentally altered. We are using words now routinely that would have been unthinkable in the past. For example, the word “vulnerable” was never used as a psychological word until the 1980s. Until that point, it was used as a description of physical entities, when you talked about the vulnerability of bridges or buildings. The first time it was used was concerning babies in 1978-79 by some psychiatrist and then it just exploded. When I wrote my book, at the turn of the 21st century, it was already in the mainstream but today, in 2021, the psychological turn has acquired such a powerful momentum, that it has become the defining medium through which western society interprets its cultural experience, its political experience. The boundary between what is our inner life and what is our outer life has gone completely, the two are entirely the same. In that sense, we become so accustomed to it that we don't even notice that there's anything unusual about defining normal problems of life such as distress or pain, which is a normal part of our life, through a psychological diagnosis.There has been a trend to take the psychological terms, the therapeutic language, and project them onto history. For example, you can say “How many of the Roman legionaries had PTSD?” You can go back and give a psychiatric diagnosis to historical figures to explain their ideas or their behaviors. We are replacing an older language and older frame of analysis with this therapeutic frame of analysis.– Yeah, it's got an imperialistic ambition, it wants to spread everywhere. And we have a situation where the past is continually being rewritten as if the people in the 14th or 12th century had already become familiar with Freud, or with Jung. The best example for me is if you look at the decolonization movement in Britain, you have a situation where a lot of students at Oxford University complain about the fact that when they a statute, they get traumatized by it. I think that's something that tells us that in a sense the use of psychology, the boundary between the present and the past has been continually eroded. It's almost as if we read history backward through the language of psychology.I think this is still one of the best books on this subject, even though it predated social media and college identity politics. I really recommend listeners to read Therapy Culture, because it's really, really good. But you have written a new book which has the title Democracy Under Siege. In this book, you explain how the idea of democracy has been challenged historically, but since the19th century, you don't challenge it formally anymore. You don't say “I'm against democracy”. You say that you are against populism or that you are for liberal constraints on democracy. Do you agree with that summary, and could you elaborate on which way democracy is under siege today?– Well, I wrote the book because I noticed that if you go into a bookshop, before covid, in New York or London, and you look at the nonfiction section, there are loads and loads of books with the title “Against Democracy”, with titles that suggest that there's something wrong with democracy. They're quite explicit in raising suspicions about it. And I noticed that even people who pay lip service to democracy, continually put limitations on it. This became very evident to me when I was doing a speaking tour in Europe on the subject of populism, and I kind of shocked the audience because they couldn't imagine that a sociology professor would have something positive to say about populism. This is in Amsterdam and a guy puts up his hand and says “Are you saying that democracy is good in and of itself? I said “Yes”. I said “Even if the people that I want to get elected, get defeated, I still would rather have a democratic process and society, even if I lose. Rather than somehow manipulate things in such a way that the guy that I like becomes prime minister”. I said “To me, democracy is something that's about living a particular kind of life. Democracy is something you live rather than something that's given to you on a piece of paper” and the audience just erupted. They couldn't believe how anybody could say that democracy is more than just a method for getting people elected, that is a valuable thing in and of itself. I looked around and I realized that everywhere I went, people, were using the expression “I believe in democracy, but…” It's what came after the “but”, that was important. What came after the “but” was “I don't believe in democracy. I don't think that we can trust the people. I think that experts should have more of a say, in how we deal with this and that problem” or they would say that “there are educated people who are more sensitive and understand what needs to be done than these millions of ignorant individuals”. When you scratch the surface, you find that the arguments they were using against democracy were rehashed, those arguments were already used in ancient Athens by the oligarchy against the demo. So, I find this important, particularly at the time of covid when there was such contempt for the democratic process and all of a sudden everybody was saying that “now is not the time for political debate, no is the time for the experts to tell us what needs to be done”.I think the example of covid is very interesting. You live in Great Britain and I in Sweden, so we have had different experiences because the countries have dealt differently with covid. But one thing that I noticed in Sweden is the experts at Folkhälsomyndigheten, they were the ones in charge. We had some public debate, but in the beginning, you were almost labeled a traitor if you challenged the expert government agency. You had to be subservient, loyal, and quiet, that was your role as a citizen. And those who did not conform to that were very heavily criticized. It didn't just pertain to citizens in the public sphere but also scientists. There were differing views among scientists, and they were not crackpots. These were some of our most-cited scientists in the field, they were experts in epidemiology and associated sciences. But there was no way for them to be heard because of the government agency and they were frowned upon and ridiculed. They weren't put in jail or anything but the social stigma for them was very high. A lot of people who were caught on the wrong side of the argument had a new view of how our democracy works. We should obey and we should not question authority. I think this highlights some of the themes in your book as well. Many people and authority figures say that they like democracy but what they say is that they like the legitimacy that comes with being elected, but they don't like when the citizens raise their voices at other times.– I think that's true, and it was more or less the same situation in Britain and Sweden. It's very strange because I do believe in the expertise. For example, if I have a problem with my heart, I'll go to the best surgeon that I can possibly find, and if I want to know something about how the planet work, I go and talk to a scientist. But there's a difference between the exercise of legitimate expertise concerning their particular domain and the experts, having the role of being political authorities, where they assume the political role of telling us how to live our lives. Moreover, tell us that there is only one way of going forward, that whatever they say about how we live our lives is beyond discussion and beyond debate and I think that's where their anti-democratic ethos comes out. I'm happy to listen to what they're saying. But at end of the day, I'm not a child, you're not a child. We are in a position to discuss, argue, debate, find some ways of making up your mind. We listen to different experts because they don't always agree. When you have a pandemic, one thing we learned from the history of disasters is that very often it's through the specific context within which people live where they can exercise their common sense, where the community can work out what is the best way forward? That is usually the most effective way of limiting the damage that a particular pandemic or disaster causes. I think in that sense there was a very real anti-democratic turn. In Britain, for example, they used the word “covid deniers” and a covid denier wasn't somebody that necessarily said that covid doesn't exist. I mean, I think it exists, I think it's a big problem and I certainly don't want to get it. But the reason why they used the term covid deniers was that it signals that it meant the same thing as a holocaust denier. It was just as bad as denying that the Holocaust existed. There's a kind of a rhetorical trick as a way of stigmatizing and isolating people who raise doubts about these kinds of questions. And as a result of that, what has happened is that a wrong debate was created, and worse still: a lot of people that were stigmatized, that were pushed out from the public conversation, then went to the other extreme. You had a situation where people who felt that they weren't being listened to, began to listen to a lot of these crazy theories, QAnon ideas, and that covid didn't exist. It created a situation where rather than us coming together and struggling to come up with solutions, we created these parallel universes where people felt scared to open their mouths and raise their criticism and self-censorship. It's probably a greater threat to democracy than real censorship.When I read political science in the early 2000s, one definition of populism was that you give simple answers to complex questions, and I then thought that was a great definition, but I don't think that anymore. What you described in the book very well is that it's a charge that's leveled against people who want more influence over politics or who want to re-politicize issues. You show that issues have been depoliticized or technocraticized to take away the possibility from citizens to influence certain issues. When they want to take control or influence those issues and exert their political influence to do that, they are labeled populists. Is that a fair summary of what you say?– It is. I think what I'm trying to argue is that, at the moment, the political establishment in Europe prefers what I call an insulated form of democracy. They insulate their institutions from public pressure, and they call public pressure populism. And the way they insulate is by outsourcing political decision-making to technocratic bodies like the EU, the IMF, or to certain scientific bodies who get to decide a growing proportion of the decisions that are taken. They're quite political. For example, you and I don't have any influence over financial policy anymore. We don't have any influence over the setting of interest rates. We don't have any influence in the way that certain trade policies are decided that affect farmers and employers and all the rest of us. All those things are taken out of our hands. More recently, that has gone into other domains of life, because by medicalizing our lives, by turning ordinary social problems into medical ones, we become even more deprived of debating and discussing and influencing. For me, what populism represents in the 21st century is a demand for voice, a demand to be heard, a demand to be part of the conversation. That's why they are stigmatized. That's why populism is seen as a form of fluoride fascism, it's always announced in a language that's very unrestrained, and which is entirely an attempt to pathologize populism because the last thing you want is a situation where millions and millions of people feel confident enough to raise questions and demand to be part of the discussion.This brings us back to the therapeutic language because you also bring up in your book how you psychologize the people you call populists or the supporters of populism. You give them psychological traits to describe them as sick or dysfunctional in some ways. Then you don't have to deal with them as equals, but rather as people who you must treat in some way. Perhaps it's fitting that Donald Trump received this treatment because he is a very special person, but the psychologists in the United States, they broke their own code of honor that one should not psychologize the president or the presidential candidate, but they made an exception for Donald Trump. They were not treating him as a political figure, but rather as a rambling lunatic. That translated in how you view the voters for such a character and how you view the voters for these right-wing populists, but also a segment of the population that you don't treat as political actors, but rather as some deplorables, if you want to use Hillary Clinton's term.– Yeah, this became very clear in Britain at the time of Brexit, where people that wanted to leave the European Union were described in very unflattering, psychological terms as people that were authoritarian and insecure. A lot of psychological labels were used that suggest that the people that were supporting Brexit were not only psychologically ill but also morally inferior. You have to remember that one of the important things about psychology is that it serves as a medium through which moral judgments are often conveyed. So many make a diagnosis of somebody as someone who's suffering, having an authoritarian personality. That's not just simply a psychological label, it's also a sign of moral inferiority. When you explore how populism itself has been described and very actively discussed by different teams of psychologists, they always use a language that suggests that these people are not as intelligent as people on the other side. That comes up all the time. All these studies suggest that somehow these individuals are emotionally illiterate whilst people who are against populism are more sophisticated emotionally, they claim that they are more able to deal with complex ideas than these simpletons. What psychology does, and the way that it's used, as a political weapon, is it spares people from the burden of having to argue politically. Because what's the point of arguing politically with simple people or those who are psychologically ill who suffer from horrible authoritarian-related diseases, you don't argue with them, you treat them. In many ways that as a Hungarian, as somebody born in Hungary in the Stalinist period, that very much reminds me of the way that they would be treating dissidents. They would send them to centers where psychiatrists would deal with them in very similar ways. Maybe a little bit harsher because you don't get sent to asylums that we did in the Soviet Union, but the impulse of using psychology to destroy you, your political reputation, was very much the same. There's a liberal, I'm not going to name him, but he's one of the most prominent liberal journalist thinkers here in Sweden. During a talk or a debate, he said that “The reason that populists hate us liberals is because we were better than them in school. And do you know what? We're still better than you are in school”. It's saying that it's a question of IQ. I'm not doubting that he's a smart guy, but I do think that he underestimates his opponents and it's very condescending. You also bring up that rationality and reason are used as a preserve for a certain class of people, and you trace this back through history that you have this philosopher class who can reason, able to tackle complex issues, and who can be rational. The masses, the public, they aren't able, and they are dangerous so you should not give them too much responsibility because that can go awry.– Yeah, I mean ever since the Greeks when they used to argue that demagogues could easily sway the masses, they were too stupid to think for themselves, to the point at which when mass reading began and they used to argue that we shouldn't give books to ordinary people because they would misinterpret them, all the way to arguing that advertisers on television are so strong and the people are so easily manipulated that these poor fools go out and buy everything that they are told, to now where we argue that social media can encourage people to do the opposite of what is in their interest. There's always the assumption that there are these forces above us, the media, which can manipulate the people who haven't got the capacity, to think for themselves. There are very few important philosophers in the western tradition that challenge this. One of the first political thinkers that questioned this kind of representation was Niccolo Machiavelli. He wrote about what he called “the wisdom of the masses”, and he made the point that although the prince can be very smart and very intelligent, like your friend, the liberal thinker in Sweden, at the end of the day, the wisdom of the masses far outweighs the wisdom of that individual. Because the collective experience of people, who see what everyday life is like, provides valuable insights about the way that the world works. As it happens, from history, the really smart people are not necessarily the ones that are on top. They are people who try to struggle to better themselves and to make their own made from below and that's why you will find that in most European countries, the ruling establishment gets refreshed time and time again by the smart people from below. It's the experience of being part of the people and forcing yourself to understand that but to make your way out of that, it becomes something else. That to me is the most important vehicle, the medium, for really gaining that wisdom and intelligence. It's not the smart liberal of smart experts but it's a more complex dynamic that we're talking about.There's a book by Martin Gurri called The Revolt of The Public and the Crisis of Authority in the New Millennium. It has a similar theme to your book and one of the things that he says, is that because of social media and the internet, the establishment in a lot of countries, they are losing their power to control the information. If we take covid for example, if it were 30 years ago, perhaps when the experts said that “this is the way to do it”, people would have had a hard time getting other kinds of information. But now you see how other countries are dealing with it and you see that there is a lot of disagreement within the expert community, all over the world, and you can immediately access that. You have the Swedish experts and the government agency. They are more easily challenged by facts from other experts or viewpoints, and you can contrast how Sweden is dealing with it or Great Britain with how Australia, New Zealand, or the United States. The establishment feels much more under threat today. One of the ways that they're dealing with it is to insulate themselves more. One incident that's famous in Great Britain is when Gordon Brown around some election was talking to regular people and an old lady voiced her concern about immigration, and then he got into his car and he forgot to switch his mic off and he said: “Who put me in front of that bigoted woman”. I think Gordon Brown expressed something that's expressed in secret. You have to control the contact with the public because you're afraid of the challenges from the public. If you go back 100 years, you had mass movements and the politicians were the figureheads of mass movements to a larger degree. Now they are more afraid of the public, they're afraid of the voters. One thing you notice on Twitter with journalists is that they sort of brag about the hate they receive from readers, or the stupid readers and they take screenshots of the stupidity of ordinary readers. It's something you can see in the establishment. I came out with a book called Genusdoktrinen (or The Gender Doctrine) together with Anna-Karin Wyndham. Because it was not vetted through a peer-review process, they had internal seminars in gender studies about our book, but they didn't invite us because we were outsiders. So you have this outsider-insider dynamic that Martin Gurri brings up in his book, that there is a heightened conflict between the establishment and the public.– In my new book that comes out next month, I talk about this. I'm trying to understand what it is that binds together the kind of people you're describing. Unlike in previous times, it's not a public ideology. It's not liberalism, it's not conservatism, it's not socialism. Those things barely exist. In my book, I call it an ideology without a name. It's a core where they know exactly know what the problems are. They more or less react in the same kind of way. When you have a dinner party in Silicon Valley, the guy from Netflix and the guy from Apple and the politician from Washington, all can be more or less reliant to respond to a political problem in the same kind of way. This sensibility, “We are different from them”, a sense of distinction is best expressed in the English language by the term “awareness”. “We are here to raise your awareness”. When they say that, what they mean is “We want you to think the way we think because we know better than you do what is in your interest and what's in everybody else's interest”. It's a situation where their public face is always “I'm going to raise your awareness”, but their private face is talking in a very contemptuous way about ordinary people. In their minds, these people are scum and white trash. They're people who are by definition racist or homophobic. They're not worth talking to or taken seriously. Therefore, their strategy at the moment, to strengthen their position, is to bypass the people and to go into the schools where you have very young children, five, six seven, eight-year-olds and directly tried to socialize them, almost indoctrinate them. This is something that you can already see signs of in Sweden, a long time ago in the interwar period. Then the social democratic government, the Myrdals, people began to introduce this kind of education in the nurseries and primary education. But that was nothing compared to what you're getting now, and I think that's the way that they're trying to create a base of support to overcome the isolation that the experience.They lowered the age for mandatory schooling in Sweden, to six years old. Perhaps it's no surprise that the liberal party and left-wing parties want to lower it even further. Some are discussing, should we lower it to two years old, three years old for mandatory schooling because you have to start early if you're going to be able to influence their minds. And you have to separate the child from the family so the old way of thinking that the parents who are not educated enough in the ways of thinking, or they belong to an older mindset, should not influence their children too much because then they won't have this new mindset we need them to have.– This is my issue at the moment because in many respects the big political battle in our societies is over how we socialize children. It's not just about bringing kids up, it's what kind of world we want to live in. I'm much older than you are but already 10, 15 years ago, when my son was in school, we used to laugh about it because my wife and I would debrief him about what he was learning. We used to say “This is what the Furedis think, this is what they think in school”. So, about every issue we would give a different point of view because that was the way we felt. We could make sure that he remained on our side rather than on the side of the stuff that they were getting from their teachers to almost subvert the educational process because he was getting so much, really horrible stuff that he was being taught. That was 15 years ago, now, it's far worse. Now, you have systematic programs of indoctrination in British schools where for example, just yesterday, the Scottish government introduced a program of making white children feel guilty about being white. They're learning about white fragility, they're learning about the importance of understanding that they have a privilege that dominates our whole life. And if a five, six-year-old child happens to say “I don't agree”, they will shoot that child down. I've got lots of examples of parents who say, their seven-year-old girl, started crying when she was being made feeling guilty for being white. And the teacher just treats her like a mature adult and starts getting involved in an argument. That's the kind of world that we live in. What begins in the nurseries and schools can be directly connected to the way that different types of establishments are attempting to stabilize their own rule and create a degree of legitimacy for themselves.This will play out in all societies. What you have in the United States, for example. Christopher Rufo is organizing the resistance towards critical race theory, that if you're white you should be aware of your privilege and your position of power and be made to feel guilty. If you're black, then you should be afraid because, at any time, the cops can come and kill you. That's an actual example where a biracial child, viewed as black, came home to his parents and he was afraid. He was scared of his grandparents on his mother's side who was white because he thought they were racists. So he was very conflicted, and that's like a seven-year-old. They have introduced laws in some states in the United States and Christopher Rufo helped with the legislation to fight this. Parents all over the United States are organizing to try to get those theories away from their schools but it's an ongoing struggle. It's not evident which side will win. When the printing press came around and that enabled the protestant awakening that you could translate the Bible, and you could produce the Bible in local languages, and you could put the Bible in the hand of ordinary people, and you did not have to have the priest to tell you what was in the Bible. You could read the Bible for yourself and make up your mind. This was fought by the Catholic church. This is a very simplified version of history but now we have something similar where people don't have to rely on one or two-state channels on TV, one or two or three big newspapers. They don't trust authority blindly anymore and they can make up their minds. And then you have the establishment reacting by labeling what they find as abhorrent or morally dubious. They label that as populist and they fight that and they have to fight that to stay in power. I sound like a conspiracy theorist, but on the ground level, I think this is an ongoing struggle between the populists on the left and on the right against the establishment.– Yeah, I think there's a lot of truth in what you say. I mean, the unfortunate thing is, is that when you have the protestant awakening and in places like Denmark and Sweden, through the Lutheran Church, they actually encouraged people to learn how to read and they gave people the Bible and they trusted them to read the Bible. Then, you had a powerful movement that was for the good in terms of its impact upon cultural, moral, and political life. At the moment, unfortunately, what we have is a similar war being fought out, but the resources and the powers are on the wrong side. People like me and others are continually forced to react rather than initiate. And that's almost the very opposite to what happened with the protestant awakening where they were the ones that had the momentum. Now, what I call the culture war is being fought out on a terrain, not of our own making and we don't have yet a sufficiently serious mature movement to be able to hold the fort. We have our groups of individuals here and they're reacting. And unfortunately, history shows that when you react it's never as powerful as when you initiate. For me, the key thing then becomes “How can we initiate the movement?” That's why Brexit was so important because with Brexit you had an example of people themselves initiating a movement. A movement that was seen as a joke, that was treated with contempt but had sufficient momentum to be able to withstand all the powerful pressures from everywhere to continue on and win. The Brexit movement left a legacy. Britain is no longer what it was because there are a lot of people around who before would have never imagined that they had a role to play in public life, who now take a different view. What we need now does not have to be Brexit or leaving the European Union, it's got to be a movement where people have got the confidence to be able to take matters into their own hands and to follow their intuition and their instinct. I think that's not to me, seems to be the challenge of our times.For the first time in our political history in Sweden, the Prime Minister had a vote of no confidence and was forced out of office. Then he came back. What happened was that the left-wing party, the former communist party, made good of a threat that they had made, “If you introduce market rates in the housing market, then we will give a no-confidence vote”. When they made similar threats historically, the social democrats have always been able to think that, okay, but they must choose if it's better with the social democrats in power or with the right-wing government in power. And the left-wing party has always been sort of subservient to the social democrats. But now a new generation has taken over the left-wing party and they united with the right-wing opposition and ousted the Prime Minister. Then he had to make some deals with the left-wing party to be able to come back. The establishment is still there, but it was sort of a moment where a lot of people, even on the right-wing, felt reinvigorated which is sort of strange because of course a lot of people on the right have less in common with the left-wing party and their leadership than they do with the social democrats, but they politicized an issue that the social democrats and their liberal collaborators said that “This is not a political issue. This is just an expert issue for the market”. And the left-wing party said that “No, we won't accept that. If you do that, that's a red line” and they made good on the threat. A lot of issues are framed as forces of nature, this is not something that we can do anything about, this is just something that we must accept. And then the left-wing party said “No, we won't accept it”. And of course, they were labeled populists by a lot of people and maybe they were but then I would say that's something good.– What you are saying is that now, the conventional distinction between left and right, are not as obvious as they were in the past. We live in a very fluid situation where the inner coherence of both sides of the ideological spectrum, has somehow become more diffuse. And therefore, at the end of the day, the question becomes where you stand in this kind of conflict that we have between society, the public, and the different kinds of institutions that have been created since the post-war period. They can only exist if democracy is constrained. To that extent, what happened in Sweden, that moment is not unlike what happened with the yellow vest movement in France and elsewhere, where often you find yourself with very strange allies, people that you never imagined anything in common with. Because at the end of the day, when push comes to shove, you have to make a decision, what's more important: Democracy or being very pragmatic and realistic, and just carrying on the same way.I'm going to let you go soon. But you mentioned that you're coming out with a new book, what's the title of that book? And what's the main thesis of the book?It's called 100 Years of Identity Crisis. The culture War Over Socialization. The book is an attempt by me to explain the origins of the culture wars, that we experience, which began about a hundred years ago and to trace how it evolved to the present day. What I argue in the book is that contrary to what people think, the big conflicts about race, gender, the nation, sovereignty, about all these issues that we've been discussing, are conflicts that are worked out in the first instance, in the area of socialization. Because it's through socialization that a society determines, what it thinks is good and what it thinks it's bad, the values that we live by are the ones that are transmitted to young people. One of the things that I point out, is that over the last five generations, the values that are dominant today have become normalized. The values that used to be countercultural in the 1960s are now the dominant norms and it's people like you and me, who for example stand up for any of the enlightenment values and stand up for many of the games of western civilization. People like you and me are the countercultural, because in many ways, what we're arguing goes against the grain of the dominant culture. So the book tries to explain how it began, what it really means, and the issues at stake.I'm really looking forward to reading that one as well. Thank you so much, Frank Furedi for being a part of this podcast!– Thank you very much, Ivar!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Självmordsforskaren om hur vi kan rädda liv bara genom att lyssna. Ullakarin Nyberg är en av Sveriges främsta experter på suicidprevention, det vill säga att förhindra självmord. Hon föreläser ofta i ämnet och har skrivit flera böcker, bland annat Konsten att rädda liv och suicidprevention i praktiken. Hon har tidigare arbetat som cancerläkare på Radiumhemmet i Stockholm och har också personlig erfarenhet av cancer. Ullakarin Nybergs Sommar handlar om varför vissa gråter bara de ser henne. - Hur glädje och sorg löper parallella spår i mitt liv och hur mycket man kan förändra, bara genom att lyssna. Och hur det kändes att plötsligt byta sida och bli patient. Om Ullakarin Nyberg: Överläkare, psykiater, suicidforskare, programledare i Sveriges Radio i höst, 61 år. Född i Örnsköldsvik, bosatt i Nacka. Debuterar som Sommarvärd. Producent: Lolo Westerman. Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play. Ullakarin Nyberg talar om självmord i sitt program. Nedan finns tre organisationer som du kan vända dig till om du behöver hjälp eller har frågor kring självmord. Självmordslinjen - Mind för psykisk hälsa De nås via: Telefon: 90101 Chatt: chat.mind.se Mejl: info@mind.se De har öppet dygnet runt, varje dag. Vid akut självmordsrisk bör du ringa 112. SPES - Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd SPES telefonjour: 020 18 18 00, alla dagar 19.00 22.00 Erbjuder även samtalsträffar, mm. Mer info på spes.se 1177 - Vårdguiden Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning.  Telefon: 1177 Webb: www.1177.se