Podcasts about sezuan

Nichts eignet sich besser für diese Pause der deutschen Geschichte und ihrer Politik nach der Wahl als Lounge-Musik, findet Matussek, bisschen chillen, und keiner versteht das besser als der Crooner Frank Sinatra mit seinen Songs. Wahlnachlese und Gift für den größenwahnsinnigen Merz in seinem Spiegel-Kabinett. Die ersten gebrochenen Wahlversprechen. Deutschland – ein Scherbenhaufen. Ausführliche Würdigung von Heinrich Heines „Deutschland – ein Wintermärchen“ und sein sehr aktueller Spott über die Wiederkehr des deutschen Biedermeiers im Sturm der Weltpolitik. Gay Taleses journalistisches Glanzstück „Sinatra hat Erkältung“. Haltung im Wirbelwind der Wendehälse. Was uns Bert Brecht über Moral zu sagen hat im Lehrstück „Der gute Mensch von Sezuan“ über den zur Lage passenden Schlusssatz hinaus, der da lautet: „Wir stehen selbst enttäuscht und sehen betroffen / Den Vorhang zu und alle Fragen offen."

Und noch viel mehr über V-Effekt in Hollywood, Gorki im Kanalrohr und der gute Mensch von Sezuan hinterm Vorhang.Musik: Someone Else's Memories by⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Revolution Void⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ licensed under a⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Creative Commons Attribution License⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠.

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast jag. Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad först 2018-08-22.Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer.Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv.För vad är egentligen vårt sanna jag?Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier?Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag?Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman ”När dykaren lämnar sina kläder” – en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone.Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko.Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet – och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger.Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev ”Den goda människan i Sezuan”. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser.Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll.Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA.Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i ”Och solen har sin gång” att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv.Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig.Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken ”Den svåra konsten att se sig själv”. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers ”Canterburysägner” över Tolstojs ”Kreutzersonaten” till Rosa Liksoms ”Kupé nr 6”.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman ”Julio Jurenito” läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat.Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare.För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet.Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok:Du sitter här med oss, men du går också omkringPå ett fält i gryningen. Du är självDet djur vi jagar när du följer oss på jaktenDu är i din kropp som en växt är stadig i jordenÄndå är du vind. Du är dykarens kläderSom ligger kvar på stranden. Du är fiskenPer J Andersson, författare och reseskribentLitteratur”När dykaren lämnar sina kläder” av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag.”Den svåra konsten att se sig själv” av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur.”Kupé nr 6” av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand.”Kvinnor på ett tåg” av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan.”Och solen har sin gång” av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag.”Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar …” av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers.”Canterburysägner” av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Moderation: Claudia Dichter, Themen: Mahnmal zum Gedenken an die Opfer des Armenier-Genozids wird in Köln eingeweiht; Künsternachlässe - Erben erzählen; Ein Roman über Geschlechtsidentität in der Nazi-Zeit; "Der gute Mensch von Sezuan" am Düsseldorfer Schauspielhaus; Theater erinnert an Brandanschlag von Solingen Von Claudia Dichter.

Çin'in Sezuan eyaleti (Sichuan) biberiyle meşhur olduğu kadar edebiyat ve tiyatro dünyasında Bertolt Brecht'in “Sezuan'ın İyi İnsanı” oyunuyla da anılıyor. Sezuan biberi bildiğimiz biberlere hiç benzemiyor. Sumak tanesi gibi, biraz acı ama acılıktan çok ağzı ve dudakları uyuşturan tuhaf bir özelliği var. Ve hoş bir kokusu var. Çin yemekleri uzmanı İngiliz yazar Fuchsia Dunlop'un, Türkiye'ye geldiğinde getirdiği Sezuan biberiyle bir Türk lokumu denemesi yapmıştık. O zaman lokumu bizim için Yonca Erol aile dükkanında yaptırmıştı. Fuchsia özellikle de Sezuan bölgesi yemekleri üzerine yaptığı “Sichuan Cookery” kitabıyla da tanınıyor. Sezuan mutfağı Çin'in gastronomi açısından önde gelen bölgelerinden biri, özellikle de baharatlı acı yemekleriyle tanınıyor. Çin mutfağında pek çok yemeğin üzerine gezdirilen, özellikle de bizim mantı, börek gibi lezzetlerine eşlik eden bir 'kırmızı yağ' var. Fuchsia kitabında, bunu Türk biberleriyle de yapabilirsiniz, diye tavsiye etmiş. Tarifi kayıtta. İyi dinlemeler, Aylin Öney Tan'la bir tutam tarih biraz da tarif

Çin yeni yılı başladı. Tam 4721 yılı. Çin takviminde her yıl bir hayvan ile sembolize ediliyor. Bu döngü 12 hayvanla sürüyor. Bu yıl Tavşan Yılı, geçen yıl Kaplan yılıydı, gelecek yıl Ejderha. Barışçıl ve oyuncu tavşan bizi epey şaşırtacak, aynı zamanda da şans getirecek. Önceki yıllarda Çin yeni yılına has yemek konularına bakmıştık, NTVRadyo web sitesinden veya tüm podcast platformlarından 15 - 20 Şubat 2021 ve 31 Ocak – 5 Şubat 2022 tarihleri arasındaki podcast'lerde dinleyebilirsiniz. Çin takvimi ile eski Türk takvimi büyük benzerlikler taşıyor. Tavşan yemekleri ise mutfağımızda çok yaygın değil, ama bazı bölgelerde karşımıza çıkıyor. Örneğin Antalya'daki 7 Mehmet adlı restoranın kitabında tavşanlı üç yemek var. Ama bu haftaki konumuz tavşan yemekleri değil Çin'den Anadolu'ya uzanan baharat bağlantıları. Bizde hiç olmayan Sezuan biberinden başlayalım,

Dies sind die Themen der Woche: - Instacop im Sattel - Royale Horseshow - WM Testlauf im Busch gescheitert - Dressur-Weltmeister jetzt Wallach - Abschied einer Pferdefrau Instacop: https://www.instagram.com/polizei.hannover.ja/ Schickt uns gerne euer Feedback per Mail an podcast@paragon-verlag.de Instagram: @reitsport_magazin

Berthold Brecht, dargestellt durch die Rezezensionen Walter Benjamins und illustriert an der Dreigroschenoper bzw. Dreigroschenroman, Mutter Courage und der gute Mensch on Sezuan

Bertolt Brecht ist der große Revolutionär des Theaters – in doppelter Hinsicht: Er wollte die Zuschauer zu revolutionären Subjekten erziehen und er wollte das bürgerliche Theater durch sein episches Theater ablösen. Setzten Lessing und dessen Nachfolger noch auf ein mitfühlendes Publikum, das durch Mitleid und Furcht geläutert werden sollte, strebt Brecht ein denkendes Publikum an, das den Zustand begreifen lernen soll, in dem es sich befindet. Mit „Der gute Mensch von Sezuan“ hat der Dramatiker, Lyriker und Theatermacher ein Stück geschaffen, das unsere widersprüchliche Existenz im Kapitalismus in Form einer Versuchsanordnung aufzeigt. Shen Te will nur das Gute, will die Armen speisen, den Obdachlosen einen Unterschlupf bieten, dabei aber muss sie sich immer wieder in Shui Ta, den kühl berechnenden Kapitalisten, verwandeln, um sich diese Wohltätigkeit leisten zu können. In der neuen Folge von „Wohlstand für Alle“-Literatur sprechen Ole Nymoen und Wolfgang M. Schmitt über Brechts Klassiker. Literatur: Bertolt Brecht: Der gute Mensch von Sezuan. Parabelstück, Suhrkamp. Ole Nymoen/Wolfgang M. Schmitt: Influencer. Die Ideologie der Werbekörper, Suhrkamp. Ihr könnt uns unterstützen - herzlichen Dank! Paypal: https://www.paypal.me/oleundwolfgang Wolfgang M. Schmitt, Ole Nymoen Betreff: Wohlstand fuer Alle IBAN: DE67 5745 0120 0130 7996 12 BIC: MALADE51NWD Twitter: Ole: twitter.com/nymoen_ole Wolfgang: twitter.com/SchmittJunior Die gesamte WfA-Literaturliste: https://wohlstand-fuer-alle.netlify.app

WARNING: EXPLICIT LANGUAGE! Kitty and The Minister attend the drowning ceremony in Paludin Fields. In Sezuan, The Witch Prime and The Seer of Sezuan make a pact concerning Durian.Full cast listings and more at www.danfreeman.co.uk. Join us at https://www.facebook.com/theministerofchance and @ministerchanceYou can donate to support the podcast at paypal.me/RadioStatic See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kitty and The Minister attend the drowning ceremony in Paludin Fields. In Sezuan, The Witch Prime and The Seer of Sezuan make a pact concerning Durian.Full cast listings and more at www.danfreeman.co.uk. Join us at https://www.facebook.com/theministerofchance and @ministerchanceYou can donate to support the podcast at paypal.me/RadioStatic See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

WARNING! EXPLICIT LANGUAGE! There is also a family-friendly edit available!Best listened to on headphones. Ambassador Durian (Paul McGann) of the technologically advanced nation of Sezuan arrives on a diplomatic mission to the backwater nation of Tanto. However, the king (Mark Lewis) is unreceptive, and things take a sinister turn...Full cast listings and more at www.danfreeman.co.uk. Join us at https://www.facebook.com/theministerofchance and @ministerchanceYou can donate to support the podcast at paypal.me/RadioStatic See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ambassador Durian (Paul McGann) of the technologically advanced nation of Sezuan arrives on a diplomatic mission to the backwater nation of Tanto. However, the king (Mark Lewis) is unreceptive, and things take a sinister turn...Full cast listings and more at www.danfreeman.co.uk. Join us at https://www.facebook.com/theministerofchance and @ministerchanceYou can donate to suppport the podcast at paypal.me/RadioStatic See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Wenn man von Spenden, #Wohltätigkeit, #Charity und #Ehrenamt spricht, sind sich eigentlich alle einig: Gutes ist gut. Aber kann etwas Gutes auch schlecht sein? Oder anders gefragt: Welche Probleme ergeben sich, wenn der Staat auf das Ehrenamt baut? Und wie ist es mit der Großzügigkeit von Superreichen, die Millionen und Milliarden Euros für wohltätige Zwecke spenden oder gigantische Stiftungen aufbauen? Keineswegs sind Spenden immer sinnvoll und gut, oft sind sie sehr lukrativ und scheinheilig. Sie dienen nicht nur bisweilen der Steuervermeidung, gerade Superreiche versuchen durch vermeintlich großherzige Charity-Aktionen ihren Einfluss auf die Gesellschaft auszubauen und so die Demokratie zu unterwandern. In der neuen Folge des Wirtschaftspodcast „Wohlstand für Alle“ sprechen Ole Nymoen und Wolfgang M. Schmitt über die diversen Probleme der Spenden- und Ehrenamtsökonomie. Links und Literatur: Bertolt Brecht: Der gute Mensch von Sezuan. Suhrkamp Andrew Carnegie: Wer reicht stirbt, stirbt in Schande (The Gospel of Wealth), in: Cicero https://www.cicero.de/wirtschaft/wer-reich-stirbt-stirbt-schande/37352 Claudia Pinl: Ein Cappuccino für die Armen. Kritik der Spenden- und Ehrenamtsökonomie. PapyRossa. Oscar Wilde: Die Seele des Menschen im Sozialismus. David Yermack: Deductio Ad Absurdum: CEOs Donating Their Own Stock to Their Own Family Foundations. https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1096257 Slavoj Zizek: Der liberale Kommunist, in: Cicero https://www.cicero.de/wirtschaft/der-liberale-kommunist/37445 Netflix-Format „Partriot Act“ – Folge: „Why Billionaires Won’t Save Us“ https://www.youtube.com/watch?v=mS9CFBlLOcg Ihr könnt uns unterstützen - herzlichen Dank! Paypal: https://www.paypal.me/oleundwolfgang Wolfgang M. Schmitt, Ole Nymoen Betreff: Wohlstand fuer Alle IBAN: DE67 5745 0120 0130 7996 12 BIC: MALADE51NWD Twitter: Ole: twitter.com/nymoen_ole Wolfgang: twitter.com/SchmittJunior

“ Me gustaría ser sabio también. Los viejos libros explican la sabiduría: apartarse de las luchas del mundo y transcurrir sin inquietudes nuestro breve tiempo. Librarse de la violencia. Dar bien por mal, no satisfacer los deseos y hasta olvidarlos: Tal es la sabiduría. Pero yo no puedo hacer nada de esto; verdaderamente, vivo en tiempos sombríos”. ( A los tiempos futuros, 1.938) El futuro rebelde Bertolt Brecht nace el 10 de Febrero de 1.898 en Augsburgo, una ciudad provinciana de Baviera, en el seno de una familia acomodada. Aunque el sur de Alemania es predominantemente católico, cursa la educación primaria en una escuela protestante. En 1.917 tiene que acabar el bachillerato de forma provisional, ya que la primera guerra mundial, en su penúltimo año, marcaba drásticamente el orden del día. En Múnich se matrícula para estudiar Medicina, no muy convencido, pero al año siguiente lo llaman a filas como auxiliar sanitario en un hospital militar. Si bien Brecht participaba del entusiasmo patriótico por la guerra con poemas de alabanza al emperador, ahora, con la experiencia de los mutilados de guerra, compone en 1.919 una balada que enseguida llamaría la atención de jueces y fiscales por un acto considerado de alta traición, la provocadora y satírica “Leyenda del soldado muerto”, donde una comisión médica militar desentierra con una pala bendecida a un soldado, medio podrido ya, para declararle de nuevo apto para el servicio y reenviarlo al frente como carne de cañón. Tal fue el impacto de estos versos que, en 1.923, el emergente partido nacionalsocialista colocaría este texto y a su joven autor entre los más odiados de su “Lista negra” y posteriormente serviría al gobierno de Hitler, en 1.933, como justificación para retirarle la ciudadanía alemana. Con los años veinte Bertolt Brecht empieza su andadura por las ciudades de Alemania. Primero vive en Munich, donde en 1.922, estrena “Tambores en la noche”, que se convierte en una de las obras más representadas en la República de Weimar, y por la cual le sería concedido el prestigioso premio Kleist. También le atrae la efervescente ciudad de Berlín donde reside en 1.924; esta era, junto a Moscú y Nueva York, la capital de las vanguardias artísticas y el escenario del empobrecimiento de las masas debido al paro y a la galopante inflación producto de un capitalismo descontrolado. En la capital despliega su talento creador en todos los géneros literarios. Trabaja tanto en la radio como en el cine, publica revistas literarias, y compone canciones propagandísticas para el Frente Unitario de los Trabajadores. Culmina esa etapa berlinesa con el éxito avasallador de su “Ópera de cuatro cuartos", estrenada en 1.928, con música del genial Kurt Weill. Dicha etapa finaliza bruscamente poco después con el hundimiento de todo el país en el Tercer Reich. El 28 de Febrero de 1.933, el día después del incendio del Reichstag, Bertolt Brecht y los suyos emprenden el camino del exilio a través de Praga, Viena, Zúrich, París, Dinamarca, Suecia, Finlandia y Moscú para llegar en 1.941, finalmente, a Estados Unidos. Dejando a un lado su colaboración con Fritz Lang, como guionista, no consigue vender su talento a las productoras de Hollywood, mientras que en la neutral Suiza se estrenan sus grandes obras teatrales como “Madre coraje” o “La vida de Galilei”. En 1.947 recibe una invitación para declarar ante en Comité de Actividades Antiamericanas. A la pregunta sobre si había escrito obras revolucionarias responde, astutamente, que sí porque su intención revolucionaria era derrocar al gobierno de Adolf Hitler exactamente igual que habían hecho los soldados norteamericanos. Ese mismo año regresa Brecht a Europa, y después de haber conseguido la nacionalidad austríaca en 1.950, acaba instalándose en Berlín Este, la capital de la República Democrática Alemana. Sus últimos años los dedicó casi por completo a la puesta en práctica de su concepción del teatro épico realizando las funciones de director del Berliner Ensemble fundado por él y su esposa, Helene Weigel, y llevando a escena sus propias obras y las adaptaciones de otros autores dramáticos. En 1.955, un año antes de su muerte, no duda en aceptar el Premio Stalin de la Paz, en Moscú, pese a que su convivencia con el régimen comunista no había estado exenta de conflictos, como se ve con toda claridad en su reacción a la revuelta de los obreros berlineses del 17 de Junio de 1.953, con el poema, evidentemente impublicable “La solución”: “Tras el alzamiento del 17 de Junio – el secretario de la Unión de escritores – mandó repartir panfletos en la Avenida Stalin – en los que se leía que el pueblo – había perdido la confianza del gobierno – y que sólo redoblando el trabajo – podría reconquistarla. - ¿Pero no sería más simple – que el gobierno disolviera al pueblo – y eligiera otro?”. Resulta difícil encajar a Brecht en las corrientes literarias de su época. El creó su propio estilo transformando la fisonomía poética y teatral de Europa: un tono nuevo, una nueva melodía, una nueva manera de ver. Su gran oponente, Thomas Mann, reconoció inmediatamente la valía del autor bávaro señalando que la diferencia entre su generación y la suya era mínima. Pero Brecht, el rebelde antiburgués, no estaba de acuerdo en absoluto con esa afirmación y respondió con un ataque frontal a la comparación de Mann: “ En una disputa eventual entre un carruaje y un automóvil, sería el carruaje, evidentemente, quién consideraría mínima esa diferencia”. Toda la fuerza innovadora de Bertolt Brecht se pone de manifiesto en “La ópera de cuatro cuartos”. Brecht y Weill consiguen un montaje de estilos que combina en una comedia picaresca tanto formas triviales como cultas, música jazz y tango, cabaret y música de baile, ópera y habaneras, entretenimiento puro y crítica social. Esta obra no ha perdido ni un ápice de su viveza y ha sido interpretada desde sus comienzos por cantantes tan dispares como Louis Armstrong, Ella Fitzgerald, Frank Sinatra o Sting. La paradoja de esta ópera antiburguesa consiste precisamente en el éxito que obtuvo entre el propio público burgués al que Brecht pretendía censurar. A pesar de su ideología Brecht no siente ningún rubor por su éxito y aplica todos los trucos de la mercadotecnia para vender su obra y sacar provecho de su interpretación en todos los formatos artísticos. Declara: “mi nombre es una marca. Y quién use esa marca, que pague”. Ya en su madurez, entre los años 1.938 y 1.948 - es decir, hasta su regreso del exilio - realiza sus últimas grandes producciones dramáticas, que inaugura con la obra en la que mejor se refleja su condición de exiliado y de oponente al poder: “La vida de Galilei” escrita en 1.938 y estrenada en 1.943 en Zúrich. Otras obras destacables y relacionadas con la guerra y la corrupción moral que conlleva son “Madre Coraje” (1.939); “La buena persona de Sezuan” (1.940); “La irresistible ascensión de Arturo Ui” (1.941); “Schwejk en la segunda guerra mundial” (1.944) y, finalmente, “El círculo de tiza caucasiano” de 1.945. En los últimos años de su vida Bertolt Brecht se dedica casi por completo a poner en práctica su concepción teatral sin dejar de trabajar en ningún momento en la lírica. Compone el último ciclo de poemas cuyo título alude al lugar de su retiro en el campo prusiano: “Las elegías de Buckow” que, con formas sucintas recuerdan al haiku japonés y que, ciertamente vuelven a poner de manifiesto el desacuerdo del ya agotado rebelde con el régimen del socialismo real, pero que también expresan de manera certera su condición humana como por ejemplo el poema titulado “El humo”: “La casita entre árboles junto el lago / del tejado un hilo de humo. / si faltase / qué desolación / casa, árboles y lago”. Al bajar el telón de su teatro del Berliner Ensemble, los espectadores podían ver el dibujo de la famosa paloma de Pablo Picasso que Bertolt Brecht denominaba “ la combativa paloma de la paz de mi hermano Picasso”. Incansables renovadores del arte, los dos nunca dejaron de producir. Su gran capacidad para la autoironía se expresa bien en este diálogo del relato “ El esfuerzo de los mejores”: “ ¿ En qué trabaja usted ? - le preguntaron al señor Keuner, y él respondió: hago grandes esfuerzos preparando mi próximo error”

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast "jag". Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer. Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv. För vad är egentligen vårt sanna jag? Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier? Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag? Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman När dykaren lämnar sina kläder en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone. Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko. Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger. Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev Den goda människan i Sezuan. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser. Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll. Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA. Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i Och solen har sin gång att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv. Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig. Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken Den svåra konsten att se sig själv. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers Canterburysägner över Tolstojs Kreutzersonaten till Rosa Liksoms Kupé nr 6. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman Julio Jurenito läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat. Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare. För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet. Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok: Du sitter här med oss, men du går också omkring På ett fält i gryningen. Du är själv Det djur vi jagar när du följer oss på jakten Du är i din kropp som en växt är stadig i jorden Ändå är du vind. Du är dykarens kläder Som ligger kvar på stranden. Du är fisken Per J Andersson, författare och reseskribent Litteratur När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag. Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur. Kupé nr 6 av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand. Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag. Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers. Canterburysägner av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Ens visiten (i riurem) amb dos clowns: Toni Alb

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast "jag". Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer. Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv. För vad är egentligen vårt sanna jag? Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier? Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag? vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman När dykaren lämnar sina kläder en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone. Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko. Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger. Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev Den goda människan i Sezuan. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser. Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll. Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA. Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i Och solen har sin gång att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv. Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig. Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken Den svåra konsten att se sig själv. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.  Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers Canterburysägner över Tolstojs Kreutzersonaten till Rosa Liksoms Kupé nr 6. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman Julio Jurenito läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat. Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare. För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet. Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok: Du sitter här med oss, men du går också omkring På ett fält i gryningen. Du är själv Det djur vi jagar när du följer oss på jakten Du är i din kropp som en växt är stadig i jorden Ändå är du vind. Du är dykarens kläder Som ligger kvar på stranden. Du är fisken Per J Andersson, författare och reseskribent   Litteratur När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag. Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur. Kupé nr 6 av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand. Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag. Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers. Canterburysägner av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Bertolt Brecht war ein bekannter deutscher Dramatiker. Geboren wurde er 1898 in Augsburg, also in Bayern. Schon als Kind begann er zu dichten. Mit 15 Jahren gründete er mit einem Freund eine Schülerzeitung. Sie schrieben selber Texte und ließen diese dann drucken. Brecht schrieb viel, und einiges davon wurde sogar schon in frühen Jahren in Zeitungen abgedruckt. Es waren „Augsburger Kriegsbriefe“, patriotische Texte zu Zeiten des Ersten Weltkriegs. Bertolt Brecht fand Freunde, die ebenso kreativ waren wie er. Gemeinsam arbeiteten sie an Liedern oder Theaterstücken. Dann studierte Bertolt Brecht in München Medizin und Philosophie – allerdings ging er kaum in die Vorlesungen, sondern hörte sich lieber an, was im Literaturseminar erzählt wurde. Da ging es um zeitgenössische Literatur, also um das, was gerade zu der Zeit und in den Jahren zuvor geschrieben worden war. Kurz war er im Militärdienst, arbeitete in einem Lazarett, also einer Krankenstation für Soldaten. Mit 21 Jahren wurde er Vater – seine 17-jährige Freundin war schwanger geworden. Brecht schrieb weiter und schickte seine Werke an bekannte Menschen seiner Zeit – zum Beispiel an Lion Feuchtwanger. Der mochte Brechts Werke und unterstützte ihn. Brecht reiste mehrmals nach Berlin und knüpfte neue Kontakte, und zwar zu Verlegern, Lektoren, Schauspielern und Autoren. 1922, da war Brecht gerade mal 24 Jahre alt, wurde sein erstes Stück auf einer Münchner Theaterbühne aufgeführt. Sein erstes Buch erschien in einem Berliner Verlag, er drehte mit Karl Valentin einen Film und 1923 kam sein zweites Kind zur Welt – von einer anderen Frau, mit der Brecht mittlerweile verheiratet war. 1924 war eine dritte Frau von Brecht schwanger – er ließ sich also scheiden und heiratete diese Frau, Helene Weigel, die 1930 noch eine Tochter bekam. 1928 schrieb Brecht seinen größten Erfolg, die „Dreigroschenoper“. Ihr kennt vielleicht auch „Mutter Courage“ oder „Der gute Mensch von Sezuan“. Brecht zog nach Berlin, wurde Kommunist, arbeitete als Regisseur und arbeitete mit Kurt Weil zusammen – sie verbanden Theater und Musik. Als die Nationalsozialisten stärker wurden und Brecht bedrohten, flüchtete er ins Ausland. Seine Bücher wurden von den Nationalsozialisten verbrannt und seine Werke verboten. Brecht war in Paris und arbeitete weiter. 1941 reiste er mit seiner Familie nach Kalifornien, er wollte dort als Drehbuchautor in Hollywood arbeiten. Weil man ihn hier nach Kriegsbeginn für einen Kommunisten hielt, reiste er in die Schweiz – nach Kriegsende wieder nach Berlin, diesmal nach der Teilung in den Ost-Teil der Stadt, also Teil der DDR. Er gründete 1949 das Berliner Ensemble – das ist heute eines der bekanntesten Theater in Berlin. 1956 starb Brecht. Über 16,5 Millionen Bücher von Bertolt Brecht hat allein der Suhrkamp-Verlag bislang verkauft – jedes Jahr werden nochmal 300.000 Bücher verkauft. Text der Episode als PDF: https://slowgerman.com/folgen/sg157kurz.pdf

Möt Frida Röhl, skådespelare, regissör och konstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg. Lördagen den 16 september är det premiär för hennes uppsättning av Brechts Den goda människan i Sezuan. Frida Röhl är skådespelare och regissör, född 1971 i Klintehamn, på Gotland, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö, där hon tog examen 1997. Hon har frilansat och arbetat på många teatrar i landet: Malmö och Göteborgs Stadsteatrar, Backa, Unga Klara med mera. Hon har gjort radioteater och film. Hon blev konstnärlig ledare på Teater Tribunalen i Stockholm år 2004 och hon var kvar där i tio år, tills hon blev konstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg år 2014. Där har hon också hunnit regissera - t ex Not based on a true story, Revisorn och Folkbokförarna. Våren 2013 regisserade Frida Röhl dessutom Välja säte ... och tolv andra sätt att förändra världen på Regionteater Väst och Maria Stuart på Kulturhuset Spira i Jönköping. Och nu i slutet av september på Folkteatern i Göteborg är det premiär för hennes uppsättning av Brechts Den goda människan i Sezuan.

Conversazione con Elio De Capitani, regista insieme a Ferdinando Bruni, de "L'anima buona del Sezuan", con Mariangela Melato protagonista. Brani da "Il Cartellone" e "Il consiglio teatrale" (Radiotre 2009). Conversazione con Ferdinando Bruni, che racconta la messa in scena di "Mr. Puntila e il suo servo Matti"

Conversazione con Antonella Gargano, ordinario di Letteratura tedesca alla Sapienza di Roma. Brani tratti da "L'Opera da tre soldi", "Del povero B.B.", "L'anima buona del Sezuan", "Vita di Galileo"

Fjärde avsnittet av kritcirkeln handlar mycket om teatertrenden med flyktingtemat och om dokumentärteater med ny twist. Vi har varit på teaterfestivalen Bitef i Belgrad, där vi även deltog i en internationell kongress för teaterkritiker. Vi har sett Den goda människan i Sezuan i Uppsala, Flyktdjur på Teater Galeasen, Nattpassage på Kulturhuset Stadsteatern, vi har läst Better living through Criticism av A O Scott. Bland annat. Medverkande: Cecilia Djurberg och Loretto Villalobos

Gut sein - oder gut leben können. In diesen Zwiespalt gerät Shen Te, der "gute Mensch von Sezuan". Bertolt Brecht arbeitet an dem Stück im Exil, und während des Krieges, am 4. Februar 1943, hat es Premiere. Das Ende bleibt offen. Autorin: Isabella Arcucci

I dagens program pratar vi om: Utställningen Secret Love på Östasiatiska museet i Stockholm. Människa vi pratar med: Konstnären Xiyade från Peking Föreställningarna: Mittens rike på Göteborgs stadsteater i regi av Richard Turpin Den goda människan i Sezuan på Dramaten i regi av Eva Dahlman Den kaukasiska kritcirkeln i regi av Pontus Stenshäll på turné i Gävleborg Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Göran Sommardal och Maria Edström

Diese Folge ist dann doch etwas sehr lang geworden. Trotzdem hatten wir viel Spaß und es gab ne Menge interessante Themen zu bereden. Zu trinken gab es Gyokuro http://de.wikipedia.org/wiki/Gyokuro - Ja nur ein Tee in einer sooo langen Sendung - also muss er wohl gut gewesen sein. Auch hatten wir wieder einen weiblichen Gast. * Heute drinnen weil Ihhh * Das ist der Anfang * Phonetisches Thermometerreiben * Straßenbahnen * Lymphknotenakkus * Podperlen http://podpott.de/ * Miezekatzentassen für Mädchen * Fremdpodcasts * »Man kanns schon trinken« * Möbel drucken * KEKSE!!! * Flowchart XKCD http://xkcd.com/518/ * Stallman XKCD http://xkcd.com/225/ * Wir haben keinen Schokobrunnen * Was wir nicht aussprechen können * IronSky Spoiler * Psychosolzialprodukt * Kevin auf der Schokolade * Schakeliene! http://chantalismus.tumblr.com/ * Lachflash * Alles Nestle, Alles Hähnchen * OUYA-History ja die Sendung ist schon nen Monat alt * tragbares Mikrofon * Spielgeld * Lochkarten * Technische Sammlung Dresden http://www.tsd.de/ * Tiergeräusche * Richard Stallman * Softwarelizenzen * Kaputtes Internet * Tolle Landesgranzen in Baarle http://de.wikipedia.org/wiki/Baarle (NL-BE) * Jubiläum * Harry Potter lag im Koma * Ausgesetzte Wehrpflicht * Panama Tigerente http://tinyurl.com/9fr4ef5 * Große Menschen, Große Leiden * Granate Zurückwerfen! * S.U.Permann * Major Näse * Keksbruchgleichung * Der Weiße Neger Wumbaba http://tinyurl.com/9vcoa6t * Reinhard Lakomi * Theater Görlitz http://de.wikipedia.org/wiki/Theater_G%C3%B6rlitz * Westdeutsche Kinderlieder * Westsandmann - »Und damit musstet ihr schlafen gehen?« * ETA Hoffmann http://de.wikipedia.org/wiki/ETA_Hoffmann - Der Sandmann http://de.wikipedia.org/wiki/Der_Sandmann_(Hoffmann) * [Der gute Mensch von Sezuan http://de.wikipedia.org/wiki/Der_gute_Mensch_von_Sezuan * Georg Büchner - Woyzeck http://de.wikipedia.org/wiki/Woyzeck * Kafka - Die Verwandlung http://de.wikipedia.org/wiki/Die_Verwandlung * Bugträcker http://ubahn.draco.uberspace.de/teepodcast/img/bilder/bugtracker.png * Deutschbücher * Funny van Dannen - Neues von Gott http://tinyurl.com/8h34rhd * Amazon Prime * Wie Prophezeiungen funktionieren * 10 Dimensionen (Video) http://www.youtube.com/watch?v=aCQx9U6awFw * Das Besondere an diesem Tee * Rote Haare und Hexen * Wikinger * Allllhoholoische Geärung * Olsenbande * Phil erzählt Monty Python nach * Mr Bean - Unsichtbares Schlagzeug http://www.youtube.com/watch?v=A_kloG2Z7tU * Einfallende Horden - Bodo Wartke * Reden übers Studium * Blase aus Stahl * Tiergeräusche II * Seegurke * Kiwi-Video http://www.youtube.com/watch?v=sdUUx5FdySs * Nierenherz * Richard Stallman Wiederspruch * Wir stopfen dem Mikro das Maul

Hva vil det si å være et godt menneske? Vi tar utgangspunkt i forestillingen "Det gode menneske frå Sezuan" av Bertolt Brecht.

Hva vil det si å være et godt menneske? Vi tar utgangspunkt i "Det gode menneske frå Sezuan" av Bertolt Brecht, som settes opp på Det Norske Teatret.