Podcasts about svenska tons

Från Almedalen 29 juni 2023 Antalet frilansare ökar, inte minst inom kultur och media, men i dagens system har många svårt att få en rimlig och rättvis sjuk- och föräldrapenning. SGI-utredningen presenterar i juni sina förslag till ett rättvisare system. Hur påverkar förslagen den sociala tryggheten för kulturskapare? Seminariet inleds med en presentation av den aktuella utredningens förslag av Calle Nathanson, utredare. Därefter kommer företrädare för kulturskapare och journalister kommentera och diskutera utredningens förslag och hur de kan underlätta för bl.a. kombinatörer och stipendiater att få en rimlig social trygghet. Avslutningsvis låter vi ansvariga politiker från olika partier samtala om förslagen och ge sina politiska perspektiv på dem. Illustration: Emma Hanquist. Medverkande: Simon Norrthon, moderator, Fackförbundet Scen & Film Calle Nathanson, utredare, SGI-utredningen Karin Inde, ordförande, KLYS Victoria da Silva, ombudsman, Journalistförbundet Josefine Engström, ordförande, Svenska Tecknare Martin Jonsson Tibblin, ordförande, Föreningen Svenska Tonsättare Emma Ahlström Köster, ledamot kulturutskottet, M Jessica Rodén, ledamot socialförsäkringsutskottet, S Annika Hirvonen, ledamot socialförsäkringsutskottet, MP Nike Örbrink, gruppledare Stockholms stad, KD

P1 Kultur möter idag tonsättaren och kompositören Karin Rehnqvist som är första kvinnan som får en biografi i Kungliga Musikaliska Akademiens biografiserie Svenska Tonsättare. Igår kom nyheten att superhjältefadern Stan Lee har dött. Vi talar om hans arv med kulturjournalisten och superhjälteentusiasten Johanna Koljonen. Kommer hans berättelser och karaktärer bli vår tids sekulära myter och folkägda sagor? Eller är de redan det? Tonsättaren och kompositören Karin Rehnqvist var den första kvinnliga studenten på kompositionsprogrammet på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. 2009 blev hon professor i komposition och nu får hon en biografi i Kungliga musikaliska akademiens skriftserie med porträtt av svenska tonsättare. Och hon gästar dessutom studion. Fredrik Wadström möter Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochina som är på besök i Sverige aktuell med boken "Riot days" som handlar om hennes tid i fängelse. Författaren Helena Öberg och illustratören Kristin Lidström blev Augustprisnominerade i barn- och ungdomsklassen för bildromanen "Din tur Adrian". Viveca Bladh har läst deras nya projekt, den grafiska romanen "Kattvinden". Och så hör vi en OBS-essä av författaren Jörgen Gassilewski om illustratören och barnboksförfattaren Eva Lindström som bland annat blivit Augustprisnominerad fler gånger än någon annan författare. Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

KOMPOSITÖR, 48 år. Född i Vladivostok, bosatt i Stockholm och Italien. Debuterar som Sommarvärd. Kompositören Victoria Borisova-Ollas berättar i sitt Sommar om hur tonsättaren gör för att förmedla sina inre bilder till lyssnaren. Om minnen från barndomens Ryssland och om sommaren som blev hennes sista utan piano. Victoria Borisova-Ollas började spela piano som sexåring men hennes relation till instrumentet var inte helt självklar utan delvis påtvingad av en ambitiös mor "Pianot följde oss på semestrarna utanför staden som en hund. Eller en katt. Eller en elefant snarare! Knappt hade man packat upp väskan på datjan så kom det flyttgubbar bärandes på monstret." Hennes Sommar i P1 är en resa in i den klassiska musiken. Hon talar om Tjajkovskij som fenomenal på natur- och årstidsskildringar och franske tonsättaren Debussy som en riktig mästare i att måla upp bilder med sina toner. "Hans verk för piano är ett långt galleri som är generöst fyllt med porträtt- och landskapsmålningar." Victoria Borisova-Ollas poängterar i sitt Sommarprogram vikten av att alltid komma ihåg att vår samtid hänger ihop med historien och ger musiken en framträdande plats i sin berättelse. Om Victoria Borisova-Ollas Internationellt efterfrågad tonsättare som skrivit musiken till operan Dracula med uruppförande på Kungliga Operan i Stockholm förra året. Har komponerat flera orkesterverk, symfonier och konserter, bland annat Angelus på beställning till Münchens 850-årsjubiléum. Utbildad vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva, Royal Collage of Music i London och Musikhögskolan i Malmö. Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och medlem i Föreningen Svenska Tonsättare. Mottagit flera priser, som Expressens pris Spelmannen, Rosenbergpriset och Musikförläggarnas pris. Inspirerad av konst, litteratur och religiösa texter. Älskar tystnaden. Producent: Anna-Karin Larsson

Ett riksting ska stärka den västerländska konstmusiken. Men vilka är de största utmaningarna för musiken som ryms inom genren? Och hur jämställd är repertoaren på konserthusen? Samtal i P1 Kultur. Idag arrangerar Sveriges Radio Berwaldhallen, Kungliga Musikaliska Akademien, Statens musikverk och Svensk Scenkonst ett riksting för den västerländska konstmusiken, med syfte att stärka den. Vi pratar om genrens utmaningar med Berwaldhallens konserthuschef Helena Wessman, Astrid Hartmann, ordförande i KVAST (Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare), och Anna Larsson, operasångare och ägare av Vattnäs konsertlada. Kulturredaktionen

I serien "Musik och kropp" möter du tonsättaren Marie Samuelsson och danska komponisten och sångerskan Trinelise Væring. De tillhör en rar skara, nämligen kvinnliga tonsättare. De som har kvinnokropp har fortfarande en underordnad position vid utbildningarna i komposition. Föreningen Svenska Tonsättare har 18 procent kvinnor. Bland Musikaliska Akademins svenska ledamöter är kvinnorna knappt 28 procent. Vid Musikhögskolan i Stockholm studerar 12 kvinnor och 26 män. Vid Högskolan för scen och musik i Göteborg är siffrorna 9 män och 4 kvinnor. Vid jazz- och rocklinjen på Musikhögskolan i Örebro studerar 14 män och 2 kvinnor. Marie Samuelsson är tonsättare och hon har fått Bo Wallnerpriset och Kurt Atterbergpriset. Om henne har skrivits: En av Sveriges mest mystiska samtidsminimalister och När Samuelssons orkestermusik är som bäst är den vacker men skrämmande, månghövdad som en hydra. Som punkmusiker i gruppen Elegi under 1980-talet var hon en av de kvinnor som kraftfullt tog sig både ton och plats på musikscenerna. Jag letar efter vad kvinnans kraft skulle kunna vara inom ljudande musik. Faktum är att jag arbetar i en konstform där det hittills funnits väldigt få kvinnor, säger Marie Samuelsson, som vill bryta sig loss från samhällets begränsande, oskrivna normer och regler om hur en kvinna skall bete sig. Underordning och underdånighet är inget för henne. För att finna en musikalisk drivkraft knyter hon an till den kvinnokraft som hennes kvinnliga släktingar haft. Varför är kvinnokraften så undanträngd i vår kultur, frågar sig Marie Samuelsson och letar i gamla myter och bilder. Violinkonserten Bastet Solgudinnan är inspirerad av den egyptiska myten om Bastet, dotter till solguden Ra och barnens beskyddare och vän. Hennes Fear and Hope för orkester är komponerad till demokratikämpen Aung San Suu Kyi i Burma/Myanmar. Operan Jorun orm i öga skrev Marie Samuelsson tillsammans med författaren Kerstin Ekman. Operan handlar om kvinnors födande och kvinnors sexualitet i utvidgad bemärkelse, att vi inte enbart är objekt utan tänkande varelser, säger Marie Samuelsson. Jag har en kropp som har och har haft speciella upplevelser och erfarenheter av emotioner, strukturer, normer och stereotyper. Det är svårt att ringa in, men det har naturligtvis påverkat min musik att jag är kvinna. Samtidigt är det väldigt härligt att vara tonsättare och sitta och skriva musik. Det är nästan genusbefriat! Jag möter andra av olika kön. Det kan vara medmusikanter eller de som spelar min musik, säger tonsättaren Marie Samuelsson i programmet. Dagens Nyheters recensent kallar violinkonserten Bastet Solgudinnan vansinnigt vacker där solostämman uppstår som en gåtfull ljusreflex ... Ett sfinxartat väsen som i Anna Lindals händer blir allt mer lockande och mångtydigt allteftersom konserten expanderar. Trine-Lise Væring är dansk sångerska, komponist och textförfattare inom jazz och rock/pop. Sedan starten av 1990-talet har hon gett ut nio cd-skivor. På sex av dem är hon kapellmästare, sångare, kompositör och arrangör. På de första plattorna sjöng hon jazz med sin make, jazzmusikern Fredrik Lundin, och de svenska jazzmusikerna Bobo Stenson och Palle Danielsson. Men så plötsligt gav hon 2008 ut cd:n Lystfisker. På omslaget poserar Trinelise Væring med bara ben endast iklädd en Fendergitarr av typen Telecaster. Hon gör ett lappkast från sofistikerad jazz till kvaltetspop och rock. Det finns en massa dogmer inom jazzen vad gäller improvisation. Jag stod på scen och sjöng i början och i slutet av varje låt och däremellan spelade killarna sina solon, säger Trinelise Væring i programmet. Hon ville skriva egna sånger, berätta dem på sitt modersmål, spela elgitarr och ha ett tyngre beat. Improvisation är inget mål i sig för henne. Rockmusik är mer taktil. Jag älskar dess grovhet och var trött på jazzens elegans. Med elgitarren får jag en mer fysisk, kroppslig känsla och jag är mitt inne i bandet istället för att vara frontfigur. Det är kul att vara one of the boys och vara sysselsatt när de andra spelar solo istället för att sitta på en stol och vänta på min tur, skrattar Trinelise Væring. 2011 gav hon ut cd:n Umanérlig där hon själv smakfullt sitter nästan naken på omslaget. Hennes låttexter finns skrivna på den bara huden. Min idé med att ha orden målade på min hud kommer ur tanken att du kan se att språket också kommer ur kroppen, säger Trinelise Væring. En video som gjordes i samband med plattan Umanérlig blev först försedd med en varning av YouTube. Det var låten Lille Stripper Lilla Strippa, som gav upphov till rabaldret och iTunes vägrade skriva ut titeln på hennes låt, som kallades Lille St... Trinelise Væring arbetar nu med Fredrik Lundin i Offpiste Gurus. I projektet Oh Purity, som är både musik och film, samarbetar hon med Jonas Berg och de norska Barokksolisterna. Hon är nominerad till det danska Gaffa-priset som Årets kvinnliga artist med motiveringen: Kombinationen av de djupt fascinerande kompositionerna/sångerna och det kompetenta uppträdandet gör Oh Purity till en i danska sammanhang unik utgivning.Musiklista:BODY AND SOULJohnny Green,Frank Eyton/ Edward Heyman/ Robert SourBillie Holiday/ Harry Edison/ Ben Webster/Jimmy Rowles/ Barney Kessel/ Red Mitchell/Alvin StollerVERVE00383, 589 932-2IT WASN'T YOUJonas Berg,Trine-Lise VaeringOh Purity/ JoakimMilderGATEWAY MUSIC29073, OH PURITY2014Lufttrumma IIIMarie Samuelsson,Norrköping Symphony Orchestra, Tuomas OllilaPHONO SUECIA, PSCD 147 Bastet SolgudinnanSamuelsson, Marie,Kungl Filharmoniska Orkestern (Stockholm) /Rondin, Mats Fear And HopeSamuelsson, Marie,Kungliga Filharmonikernas Orkester, Stockholm / Rondin, Mats Jorun orm i ögaMarie Samuelsson,Kerstin EkmanMonica Danielson M Fl David Björkman, DirROTATIONERMarie Samuelsson,Hannu Lintu /Helsingborgs SymfoniorkesterPHONO SUECIA00408, PSCD 147 MATAnna-Pia Kutzner / MarieSamuelsson,Anna-Pia Kutzner / Marie SamuelssonElegi (Sv)MNW 01371, MNWCD 182Fanfar till livetMarie Samuelsson,Gävle Symfoniorkesters BrassTHE SHIFTING OF THE WINDSFredrik Lundin,Trine-Lise VaeringTrine-Lise Vaering / BoboStenson / Mads Vinding / Alex RielSTUNT09237, STUCD19807 Far mor og børnTrinelise Væring,Trinelise VæringTrinelise VæringWord For Words Records, WWCD01En Kærlig HandTrinelise Væring,Trinelise VæringTrinelise VæringWord For Words Records, WWCD02Lille StripperTrinelise Væring,Trinelise VæringTrinelise VæringWord For Words Records, WWCD02Lille StripperTrinelise Væring,Trinelise VæringTrinelise VæringWord For Words Records, WWCD02SHADOWDANCINGJonas Berg,Trine-Lise VaeringOh Purity / Joakim MilderGATEWAY MUSIC 29073, OH PURITY 2014NO OFFENCETrine-Lise Vaering,Trine-Lise VaeringOh Purity / Joakim MilderGATEWAY MUSIC 29073, OH PURITY 2014

I säsongens sista Kaliber följer redaktionen upp några av de senaste årens granskningar och tar reda på vad som hänt. Den här säsongen har vi bland annat granskat Jägarförbundets dubbla stolar, kollat på Gotlands nya försvar och gjort nyhetsdokumentärer om mordet på Lisa Holm och om när Sverige stängde gränsen för flyktingar.Vi har också gjort serien Mirakelmetoden i fyra delar om en kontroversiell metod för att hjälpa personer med till exempel utvecklingsstörningar som inte kan prata att kommunicera via datorn. Men idag ska vi följa upp några andra granskningar.Förundersökning om tvångsinjektioner återupptasFörst återvänder vi till en prisbelönt granskning vi sände hösten 2014 om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande medel på människor när de skulle utvisas ur Sverige med flyg.Händelserna polisanmäldes och utreddes, men åklagare lade ner förundersökningen för att brott inte kunde styrkas.Men Kaliber tog reda på vad polis och åklagare egentligen hade gjort. Och vi kunde visa att de utsatta aldrig förhördes eftersom de, enligt åklagaren, inte var kvar i Sverige. Och Kaliber kunde i mars i år avslöja att en av dem faktiskt fanns i Sverige under hela förundersökningen.Och nu har åklagare Lotta Karlsson återupptagit förundersökningen.  Det är en miss från vår sida att vi inte upptäckt att den här målsägande fanns i Sverige och då får vi försöka rätta till det nu, säger åklagare Lotta Karlsson.I programmet "Tvångsinjektionerna - offren som ingen sökte" den 21 mars i år letade alltså Kaliber upp en av de som fått en injektion lugnande på flyget när han skulle utvisas. Så här lät det då:"Vi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms. Han vill träffas. Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han är, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse. Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige. Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka. Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer. Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet. Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas. Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa. Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 "Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!"Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan."Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!"Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.Men det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin - läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014."Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna lades alltså ned i slutet på förra året. Men nu efter Kaliber program har alltså Lotta Karlsson bestämt sig för att återuppta förundersökningen om misshandel. I och med att vi fick reda på att det fanns en målsägande i Sverige så finns det andra förutsättningar att utreda brott.Vad är det ni ska undersöka? Vi ska ju framförallt höra den här målsäganden och se vad han har att säga.Hur viktig kan just hans upplevelse vara? Den kan ju vara väldigt viktig för det här och för att han kan ge en bild av vad han anser ha hänt.Vem eller vilka är misstänka här? Det vill jag inte gå in på nu. Vi har återupptagit förundersökningen, huruvida det är misstankar gentemot utpekade personer just nu det vill jag inte svara på, på grund av förundersökningssekretessen.Vad tänker du om att det blev så här? Det är en miss från vår sida att vi inte upptäckt att det här målsägande fanns i Sverige och då får vi försöka rätta till det nu, avslutar åklagare Lotta Karlsson.Tvångsinjektionerna offren som inge sökte: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/695135?programid=1316Tvångsinjektioner av lugnande på utvisningsresor bryter mot svensk lag: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/448980?programid=1316Förvaltaren får snart sin domKommer ni ihåg Karolina Ahlström? Hon var med i en granskning om gode män och förvaltare som Kaliber gjorde för drygt två år sen.På senare tid har det varit mycket uppmärksamhet kring gode män och förvaltare. En undersökning som SVT gjorde nyligen visade att även i de fall där kommunen misstänker fiffel görs det sällan någon polisanmälan. Istället är det ofta en anhörig som slår larm. Precis som Karolina Ahlström gjorde.Hennes pappa bor på ett gruppboende för psykiskt funktionshindrade i Boden. Men en dag berättade personalen att pappa Stefan aldrig hade pengar, inte ens till det allra nödvändigaste, som vinterkläder.Och i förra veckan avslutades rättegången med den gode mannen som hade hand om pappans pengar."Huvudförhandlingen fortsätter i sal 2. Även Karolina Ahlström kallas till salen." Det var nervöst för jag var förväntansfull. Jag har väntat på det här i två och ett halvt år nu., på den här dagen. Sen när jag kom in i salen och såg förvaltaren och pappa sitta där i salen så fick jag ny kraft, ny energi och kände att nu ska jag göra det här för pappas skull, säger Karolina Ahlström när Kalibers reporter träffar henne i Luleå tingsrätt. Man kan väl säga om man vill vara lite skojig att det är ditt fel att vi sitter här idag. Eller i alla fall är det din förtjänst om man vill säga så, säger åklagare Mikael Holmquist i rättssalen.Kanske hade den här rättegången inte blivit av om det inte hade varit för Karolina Ahlström - men nu är den 17 maj och idag börjar rättegången mot hennes pappas före detta förvaltare. I åhörarsalen i Luleå tingsrätt slår sig ett 15-tal personer ner och stämningen är spänd. Förvaltaren som är i 50-årsåldern är åtalad för grov förskingring alternativt grov trolöshet mot huvudman i sammanlagt 11 fall. Men precis som åklagare Mikael Lundquist inledde med att säga så började allt med Karolina Ahlström: Ja, det här handlar ju om att den här dottern till en av de som har drabbats börjar ana oråd och grävde helt enkelt fram material på egen hand som visade att det såg jättekonstigt ut.Direkt efter att personalen hade berättat för Karolina att något inte stod rätt till med hennes pappas ekonomi kontaktade hon överförmyndarnämnden i Boden - det är den som har ansvar för att kontrollera att förvaltaren sköter sig. Men därifrån tyckte hon inte att hon fick något gehör. Jag kände att jag inte fick någon stöttning i det jag sa, utan det var mest: den här förvaltaren, han har ju så många uppdrag och det här är ju en väldigt pålitlig människa, sa Karolina då, som istället började gräva på egen hand. Eftersom förvaltaren hade slängt en hel del papper begärde hon ut årsredovisningar och fakturor från kommunen och så gick hon igenom mängder av kvitton från pappans konto på Coop. Och det är de kvittona som åklagaren nu har framför sig i en pärm i rätten när Karolina ska vittna:Åklagaren: Vi ska inte gräva ner oss i det här men det är ju väldigt många punkter som du tycker inte passar in på din pappa. Hur pass övertygad känner du dig om att det här kan han inte ha fått?Karolina: Väldigt övertygad.Åklagaren: Är det något särskilt som gör att du tycker att det känns orimligt att han skulle ha fått del av det här. Några särskilda poster?Karolina: Ja, det var väl utemöbler, det var hemmabiosystem, dvd-skivor, ljudböcker, tamponger, diverse skotertidningar, damtidningar, gummisnoddar till håret, ja.En stor del av inköpen handlar också om mat - men Karolinas pappa har en skada på matstrupen och har sondmatning - det är livsfarligt för honom att äta så han får bara väldigt små smakportioner. Det har funnits två kort kopplade till pappans konto på Coop - ett som personalen på boendet har kunnat använda och ett som förvaltaren har haft för att kunna handla till hennes pappa med - och det är inköp med det kortet som Karolina har reagerat på: Det är ju tacomiddagar, det är renstekar, det är ju oxfilé, det är ju laxfilé. Det är enorma mängder mat och jag tror inte att min pappa sitter hemma på fredagskvällen och har taco-mys eller käkar renstek. Och det är ingenting som jag tror att boendet skulle tillåta att han får i smakportioner heller, säger Karolina.Boden kommun anser inte att de har brustit i kontrollen, men det var först efter att Karolina hade polisanmält förvaltaren på egen hand och gått ut och berättat om det i tidningen som Boden kommun till slut också polisanmälde förvaltaren, då också för hans andra uppdrag. Sammanlagt handlade det om 14 stycken och elva av dem har gått till åtal. Man har ju viss möjlighet att agera och reagera och här har det ju pågått, jag har bara gått tio år tillbaka i tiden för skadeståndets del men det kan ha förekommit tidigare, säger advokat Rune Bäcklund företräder Karolinas pappa och de andra målsägarna. Det är uppenbart saker, ganska dyra saker som man borde lätt med ett telefonsamtal med personal eller anhöriga, eller den som sägs ha fått det kunnat fråga: har de fått det? Är det någon som använder telefon eller dator? Då hade det här blivit uppdagat och då skulle vi inte ha varit här, i alla fall inte i så många år.Hur skulle du säga att förvaltaren har skött sitt uppdrag? Väldigt dåligt. För han har ju orsakat huvudmännen kravavgifter, dröjsmålsräntor, man har tidvis inte haft pengar till det nödvändigaste. Man har inte fått kläder, man har inte fått tillräckligt med mat och så vidare, säger Rune Bäcklund.Förvaltaren nekar till alla anklagelser och hans advokat vill inte svara på några frågor. Han säger att han tycker att hans klient är dömd på förhand. Men inför rätten säger förvaltaren klart och tydligt att han tycker att han har gjort ett bra jobb - att han möjligen kan ha blandat ihop kontokorten någon gång eftersom han har haft flera huvudmän - men han har absolut inte begått något brott.Bland åhörarna här är det fler som, precis som Karolina, är anhöriga till personer som har haft förvaltaren. Och under den första pausen går en man fram till den åtalade och skäller ut honom och säger att han ska erkänna vad han har gjort. När rättegången börjar igen får han en tillsägelse av domaren, men stämningen piskas upp ytterligare när den åtalade svarar med att le och i smyg för rätten - ge fingret åt oss i åhörarsalen.Sammanlagt handlar det om 800 000 kronor som Rune Bäcklund nu kräver i skadestånd av förvaltaren för sina klienter och ungefär 180 000 av dem gäller Karolinas pappa.När Karolina har vittnat klart kommer hon också och sätter sig i åhörarsalen. Hon ser samlad ut, men när det är dags för personalen på hennes pappas boende att vittna, börjar tårarna rinna:Rune Bäcklund: Du talade om kläder, hur har han haft det med skor och sådant?Personal: Ja, det har varit dåligt, det har det. Stefan går ju oftast i gympaskor. Han har fått gympaskor av mig, jag har tagit dit gympaskor åt Stefan och annan personal och sen från Ria. Om Stefan har fått utav sin förvaltare, det kan jag inte heller svara på för det vet jag inte.Rune Bäcklund: Men du och Ria har gett?Personal: Ja.Rune Bäcklund: Varför köpte han inte själv?Personal: För att han inte hade pengar. Det fanns inga pengar så då tog vi hemifrån, min son hade ändå vuxit ur dem.Karolina Ahlström efter rättegången: Ja, jag har ju varit ganska iskall hela dan idag, jag ska vara stark, men sen på slutet så sista vittnesmålet så bröt jag ihop. När man fick höra vilken fruktansvärd misär han har levt i under de här åren och att jag inte har vetat om det. Fått gå till Ria Oasen, ett ställe där man kan få gå och hämta ut gratis kläder om man inte har så god ekonomi. Att han har fått springa där och hämta ut vinterkläder och skor. Att han inte ens har kunnat få köpa det för egna pengar. Fast det har funnits pengar, bara det att de har hamnat hos en annan familj.Mycket av det som åklagaren använder är faktiskt saker som du har tagit fram. Vad tänker du om det? Då känns det verkligen som att allt slit var värt det. Det var värt sena nätter, sena kvällar, alla telefonsamtal och telefonköer jag fick sitta i och ringa runt till företagen och böna och be om hjälp. Det var, många känner pappa sen tidigare sen när han var frisk och har umgåtts med honom så det var inga problem. Alla var väldigt hjälpsamma.Nu har ju din pappa fått en ny förvaltare. Hur funkar det nu? Det funkar jättebra nu, han har stenkoll på allt och jag märker ju vilken skillnad det är nu. Han har betalat av pappas skulder som den gamla förvaltaren har dragit på honom, allting är borta hos Kronofogden och han har upprättat ett sparkonto åt honom där han har en bra buffert nu. Pappa är mycket gladare nu när han vet att hans ekonomi inte är i fara längre, berättar Karolina Ahlström.Den första rättegångsdagen är över - två och ett halvt år efter att Karolina polisanmälde förvaltaren är den del av åtalet som rör Karolinas pappa avklarad. Det är med lätta steg jag går ut härifrån nu, det är det. Det känns jättebra att det är avklarat, att pappas del är avklarad. Jag hade velat vara med på alla förhandlingar. Men det går inte, jag måste ju hem, avslutar Karolina.Hela rättegången avslutades den 9 juni och domen kommer den 4 juli. Åklagaren yrkade på två års fängelse. Förvaltaren nekar till brott.Karolinas pappa blev av med flera hundra tusen - utan att någon reagerade:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/336445?programid=1316Flera personer utreds av åklagareNu om en uppmärksammad julmiddag som ledde till en mututredning.Hösten 2014 sände vi granskningen "Stimpirater och funny money", då vi undersökte vart musikens upphovsrättspengar tar vägen.Vi visade då bland annat att en julmiddag där Föreningen Svenska Tonsättare, FST, bjöd in landets kulturmakthavare, kunde uppfattas som en muta.Uppgifterna ledde till att åklagare på Riksenheten mot korruption startade en förundersökning, där nu flera personer utreds för misstanke om brott.Så här lät det i SVT:s Kulturnyheterna den 1 juni i år."Chefen för statliga konstnärsnämnden utreds för mutbrott. Den misstänkta mutan gäller Föreningen Svenska Tonsättares julmiddagar, där syftet kan ha varit att påverka makthavare inom musiklivet. Det var åtminstone så det lät när ordföranden intervjuades i radioprogrammet Kaliber. Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik. Och i sammanhanget tycker jag det är ganska billigt. Vi får ju mycket berättelser 'jag träffade den här konstnärlige ledaren och sen gav han mig en beställning' eller 'vi började spela mycket mer av den här tonsättaren tack vare de kontakter som togs på den här middagen' "Martin Q Larsson har senare backat från sitt uttalande i Kaliber. Men nu utreds ett 20-tal myndighetspersoner för misstanke om mutbrott. Chefsåklagare Alf Johansson vid Riksenheten mot korruption sa så här i SVT:s Kulturnyheterna i början av juni:"Vad är då skillnaden då på representation och det som kan uppfattas som en muta? Jag bryr mig inte om vad man kallar saker och ting, utan det vi tittar på, det är om det är en förmån i lagens mening och med det menas att det finns en påverkansrisk, säger Alf Johansson.Vilka förmåner konkret skulle man kunna tro att svenska tonsättare skulle ha fått genom de här bjudmiddagarna? Man behöver inte få några förmåner utan det kan räcka med att det finns en påverkansrisk, Man ska vara mycket restriktiv som myndighetsperson, säger Alf Johansson.Julmiddagarna har anordnats av Föreningen Svenska Tonsättare ska enligt åklagaren ha kostat mellan 1200 och 2000 kronor per person och bjudning. En av dem som utreds för misstanke om mutbrott är Ann Larsson, direktör för den statliga myndigheten konstnärsnämnden. Hon säger så här i ett mejl till Kulturnyheterna.'Den kostnad som föreningen meddelade utåt var 250 kronor per person 2013.'Ann Larsson säger också att hon välkomnar att den här typen av representation prövas."Stimpirater och funny money:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/456551?programid=1316Inväntar andra försök med fixeringEn Kalibergranskning, som ledde till en omfattande debatt efter att det sändes i februari förra året, handlade om ett kontroversiellt och storskaligt försök som den svenska grisnäringen drev. Där testade de bland annat att fixera suggor bakom så kallade skyddsgrindar vid grisfödsel, så att de bara kunde stå och ligga, men inte vända sig om.Försöket, som kallades djuromsorgsprogrammet eller kontrollprogram gris, pågick under ett år på tolv anonyma svenska gårdar och omfattade 4 400 suggor. Med försöket ville grisnäringen förändra de svenska djurskyddslagarna och reglerna eller få undantag från dem.Efter att programmet sändes kom resultaten av försöket och också en rapport från Jordbruksverkets experter.Kaliber besökte Kvarnlyckans Gård ett stenkast från Skånes sydspets. Det är en modern anläggning där slaktgrisar föds upp. Gården drivs av Mattias Espert, som också är vice ordförande i Sveriges Grisföretagare.Han berättar om syftet med djurförsöken. I grunden kan man säga att vi går tillbaka till djurskyddet. Vi vill uppnå hälsosammare och friskare grisar och framförallt få ner vår väldigt höga spädgrisdödligheten. Och de bitarna, även att suggan när hon lämnar den lilla grisen att hon ska vara i god kondition för att påbörja en ny kull, säger Mattias Espert.Grisnäringen ville alltså undersöka om färre smågrisar dör vid grisfödsel om suggorna rutinmässigt fixeras bakom skyddsgrindar. Och även testa om suggan är i bättre kondition för att få en ny kull om kultingarna diar kortare tid. Är det där en skyddsgrind? Det är en skyddsgrind, svar ja.På Mattias Esperts gård finns redan skyddsgrindar som idag bara får användas i undantagsfall i några få dagar. Skyddsgrinden ser ut som en lång liggande gaffel och kan fällas ut på sidan av boxen och suggan stängs då in och kan ligga och stå, men inte vända sig.Hoppas du få använda den i större utsträckning? Vi får se hur, i och med att vi inte har någon beprövad, eller vi har ingen forskning och utveckling vad det gäller skyddsgrind i Sverige, med svenska förhållanden, med svenska djur så vet jag inte det. Men är det så att vi inte kan se någon förändring på suggan under den korta tiden vi pratar om, vid grisningen, och vi sparar grisarnas liv på det så absolut kan jag tänka mig det, säger Mattias Espert.Nästan två månader efter att Kaliber sändes, i slutet av mars förra året, kom resultaten av grisnäringens försök.Dagens Eko 30 mars 2015:"Det sker en mycket, mycket liten minskning av spädgrisdödligheten om suggorna inte kan vända sig när de föder. Det visar de tester som gjorts. Gunnar Johansson var försökets veterinär: Nej, det är verkligen inte en stor skillnad. Och jag skulle säga att det inte är någon skillnad om man ska uttrycka sig försiktigt.Resultaten visade alltså att det var marginellt färre spädgrisar som dog vid grisfödsel.Försöket med att kultingar diade upp till en vecka kortare tid för att suggorna ska klara av att föda fler kultingar, visade på en något ökad produktion. Men det visade inte att det blev bättre för suggorna. Däremot minskade antibiotikabehandlingarna för diarré hos kultingarna.Med resultaten ansökte branschorganisationen Sveriges Grisföretagare om ett så kallat kontrollprogram till Jordbruksverket. Med ett kontrollprogram kan alla lantbrukare som blir godkända få göra undantag från gällande djurskyddsregler. Och i november förra året kom Jordbruksverkets experter med sin bedömning av grisnäringens försök.Gotlandsnytt 17 november 2015:"Ja, det bör fortsätta vara förbjudet för grisbönder att regelmässigt fixera suggor bakom skyddsgrindar i Sverige. Det finns inga belägg för att skyddsgrindar skulle rädda fler smågrisar från att klämmas ihjäl vid födseln. Det anser experten Per Wallgren, som är både statsveterinär och professor i djurhälsa: Det var faktiskt ingen skillnad om man har suggan fixerad eller inte. Och därför är vår rekommendation då att man inte ska göra det. Suggan är ju rimligtvis mer komfortabel om hon inte är fixerad, vilket hon ju är i stora delar av Europa. Så vi är lite unika på det här i Sverige och det är vi rätt stolta över.När det gäller en kortare ditid gjorde experterna bedömningen att det kan accepteras.Men efter experternas rapport har ansökan från Sveriges grisföretagare legat på is på Jordbruksverket.Grisföretagarna ska komma in med kompletteringar innan Jordbruksverket fattar något beslut. Och ordföranden Ingemar Olsson säger nu till Kaliber att de inväntar vad andra undersökningar kommer fram till. Vi ska se litegrand vad som kommer in. Det pågår ju lite studier runt om. Dels i Sverige, men även utomlands där man tittar på de här bitarna. Det är väl alltid intressant att se vad man kommer fram till i de undersökningarna, säger Ingemar Olsson.En undersökning som Sveriges Grisföretagare väntar in är den som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, håller på med just nu. Det är ett djurförsök där 100 suggor fixeras vid grisfödsel och jämförs med 100 suggor som inte fixeras.Ingemar Olsson säger att de inte släppt tanken på att få använda skyddsgrindar för att fixera suggan mer än vad som är tillåtet idag. Det kan finnas kvar i deras ansökan, trots experternas slutsatser. Jag vill inte säga varken bu eller bä förrän man ser mer resultat utav det. Och framför allt vad man kommer till på andra ställen. Visar det sig att det här fel väg, fel arbetssätt att jobba, att det finns bättre sätt, då är det givetvis det vi ska titta på. Men vi vill inte omkullkasta om det finns en eventuell möjlighet att gå vidare i detta spår, avslutar Ingemar Olsson.Minskat djurskydd för ökad lönsamhet:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/495082?programid=1316Nu tar Kaliber sommarlov och är tillbaka den 5 september med nya granskningar.På vår hemsida och i appen sverigesradio play kan du lyssna på alla våra tidigare granskningar. Reportrar: Markus Alfredsson, Micha Arlt, Andreas Lindahl, Daniel Värjö, Anna Jutehammar, Annika H ErikssonProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se         

Den traditionellt inriktade tonsättaren Bo Linde blev endast 37 år gammal. Efter hans död 1970 menade många att det samtida radikala musiketablissemanget hade drivit honom i döden. Missförstått geni knäcktes av musikpåvarnaUnder defileringen runt kistan vid begravningen stannade tonsättarkollegan Hans Eklund och slog näven i kistlocket och utbrast: Det var det jävligaste de kunde gjort!Så började myten om Bo Lindes martyrskap spridas av tonsättare som liksom Linde var mer traditionellt inriktade, och som känt sig åsidosatta i den modernistiska vågen. Det skrevs minnesord och artiklar där de avantgardistiska musikaliska makthavarna utpekades för att ha undergrävt Bo Lindes karriär, tvingat honom i ofrivillig exil i Gävle och drivit honom in i den alkoholism som tog hans liv.-Inte kan vi ha en tonsättare som skriver så banal musik? Bo Linde var 22 år gammal när han ansökte om att gå med i FST, Föreningen Svenska Tonsättare. Den brådmogne Linde som började sina studier på Musikhögskolan i Stockholm redan som femtonåring hade vid det laget tagit examen och fått mycket uppmärksamhet för verk som framförts på konsertscener både i Stockholm och i hans hemstad Gävle. Bo Linde deklarerade att han ville komponera med elegans och lätthet, musik som kommunicerade med lyssnaren och som var och det var ändå det allra värsta underhållande. Det passade inte alls de radikala modernistiska strömningarna i 50-talets Stockholm, och i synnerhet inte för Karl-Birger Blomdahl, den ledande tonsättaren i avantgardefalangen, som ifrågasatte Bo Lindes lämplighet i FST. Ny biografiBo Linde är den tionde av de svenska tonsättare som på uppdrag av Musikaliska Akademien ägnats en biografi i den serie där betydelsefulla kompositörer tecknas mot bakgrund av den tid de verkat i Den Bo Linde som författaren och musikjournalisten Göran Persson berättar om är en person med stark tro på sig själv och sin musik, en tonsättare som får sina verk framförda och recenserade, ofta positivt. Han var själv en frispråkig recensent som tog alla tillfällen i akt att uttrycka sin åsikt om den radikala musik som han kallade pretentiös och högfärdig, musikologi för fackidioter.Så var Bo Linde en musikens martyr? I programmet medverkar: Göran Persson, musikjournalist och författare till biografin Bo Linde (2014) Dorothy Irving, sångerska och professor emerita, samarbetade med Bo Linde och uruppförde hans 14 sånger våren 1969 Karl-Ove Mannberg, violinist, konsertmästare i Gävle Symfoniorkester 1967-1971 och solist i Lindes violinkonsert många gånger. Lisa Gustafsson, sångerska som nyligen gjort en CD-inspelning med sånger av Bo LindeUr radioarkivet: Bo Linde,  den enda radiointervju som finns bevarad där han 1948 tillsammans med studiekamraten Maurice Karkoff berättar om studierna vid musikhögskolan i Stockholm för radiomannen och musikadministratören Magnus Enhörning. Ingmar Bengtsson, musikvetare och recensent, berättar om åren som ordförande i föreningen Fylkingen. Berit Berling, ur de program hon gjorde i samband med 10-årsminnet av Lindes död hörs intervjuer med Maurice Karkoff och Hans Eklund, också han tonsättare och studiekamrat till Bo Linde och Carl Rune Larsson, dirigent för Gävle symfoniorkester 1962-1967, sedermera director musices i Uppsala och även pianist vid konsert i Sveriges Radio 1980 tillsammans med sångerskan Margareta Jonth. Lennart Hedwall läser kompositionsprofessor Lars-Erik Larssons minnesord över Bo Linde. En P2-dokumentär av Boel Adler

Om klass och kön med några starka kvinnliga konstnärskap. Sapfo, Big Mamma Thornton, Diamanda Galas. All musik är inte underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om. Medverkande: Carin Bartosch Edström, tonsättare och författare, Kristine Scholz, pianist.Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater.Gästkrönikör: David Lehnberg, musiker och låtskrivare.Produktion: Mikael Strömberg / GiG SapfoFör 3000 år sedan var musik på allvar. Det var inte okey att spela vilka skalor och melodier på vilka instrument som helst. Platon , Perikles och Pindaros gick till och med ännu längre än den svenska proggen som delade in musikinstrument i borgliga och inte borgliga instrument.För 3000 år sedan var musiken avgörande. Satens ledare, väktaren, var tvungen att använda melodierna med omsorg som led i en politisk fostran. Ändrade man i lagarna kunde samhällsordningen ruckas.Längst av alla gick Sokrates som anklagades för att ha försökt omstörta hela Grekland genom några otillåtna toner. Därför måste han tömma giftbägaren.Ungefär samtidigt hittar vi en kvinnlig lyriker, Sapfo från den grekiska ön Lesbos, vars texter levererar en progressiv kärlekslyrik som berättar om det allmänmänskligt politiska jaget-svartsjukan-individen-staten.Aldrig tidigare hade förälskelse framställts så omedelbart. Det är, som någon sagt, som att bevittna själva urcellen för inlevelsens hetta och iakttagelsens kyla, nuets turbulens och språkets eftertanke.Progressiv musik när den är som hetast. Hildegard von BingenDet sätt på vilket tyskan Hildegard von Bingen uppmärksammats är rent exceptionellt.Under senare delen av 1900-talet adopterade new age-rörelsen skyddshelgonet Hildegard och såg i henne ett tecken för allt möjligt: healing, doftterapi, karma. Unga feministrörelsen i Europa fick Hildegard som idol tack vare hennes texter om medeltida "queer power".Det var hårda bud att bli nunna på 1100-talet. Redan som åttaåring skickas hon i benediktinkloster. Samtidigt får hon sin första uppenbarelse och sammanställer fyrtio år senare en tjock bok, som bland annat förutser kyrkans sekularisering. Så hon bygger ett eget kloster på Rupertsberg vid Bingen.På Hildegards tid innebar sången en ritual, som att be två gånger. Sången riktades mot den akustiska punkt i valvet där ljudet förstärks av rummet och börjar självsvänga.Tanken är att musik är hörbar agitation. Ju enklare, desto bättre.Stjärnorna, planeterna, årstiderna, månaderna, åren, allt som rör sig och kanobserveras på himlavalvet, plus allt annat, försökte Bingen göra musik av. Big Mamma ThorntonLyssna till en kraftfull röst med en självkänsla som får övrig politisk musik att vekna. Det hände att publiken beskrev Big Mamma Thornton som hotfull. Men i själva verket hade hon en av historiens lödigaste blues-rock-röster.Thornton sökte sig till trummor och munspel och lärde sig hur man spelar genom att lyssna till andra musiker. Rösten hade hon redan från födseln, präglad av gospel i ett predikanthem.Klädd i stora arbetarskjortor och byxor undertrök hela hon en politisk avsikt. Hennes snabba call-and-response-utbyten med bandet kunde starta politisk debatt från scenen och konserten fick avbrytas.En feministisk forskare som Maureen Mahon har uppmärksammat hur Thornton bidrog med en kvinnlig röst till ett stilområde som fullständigt dominerades av vita män. Där hennes starka personlighet ruskade om flera stereotyper.1948 flyttar hon till Houston. En ny typ av blues är på väg till klubbarna, utsmyckad med blåsinstrument, studsiga rytmer och wisecracking texter. Det passar Big Mama Thornton perfekt.Hound Dog" gjorde henne till stjärna. Låten handlar om klass och kön. Och om den klassresa Elvis Presley sedan lyckas göra med samma låt. Diamanda GalasHon letar sig långt utanför musikens rågångar och tar ställning för rätten att leva ut oavsett etiketter och tillhörighet.Galas är rent av skrämmande obegränsad. Det finns något i hela hennes artisteri som kräver kaos. Inte bara som en provokation utan som en spark i skrevet på vår inrutade konsensusvärld.Viskande, skrikande, gurglande, sjungande, gestaltar hon den desperation som finns i hela begreppet musik och den förnedring det innebär att behöva fly för den man är.Lite högtidligt kan man säga att rösten är hennes fingeravtryck. Plötsligt en dag inser hon att hon blivit just den här människan på grund av rösten.Samtidigt är rösten lite kuslig för den har ingen fast kropp. Men vad rösten än är, så är den ofrånkomlig och finns överallt. Utan datorer. Utan flimrande monitorer. Knappt någon elektricitet alls. Rösten är kött och blod och luft.There are no more tickets to the funeral. Mikael Strömberg om ett musikliv i (o)balans. Trots att genusläget nuförtiden beskrivs som mer gynnsamt är herrklubbarna inte färre idag. De kvinnliga förebilderna är fortfarande för få. Som Syntjuntans Lise-Lotte Norelius påpekar: Som kvinnlig tonsättare måste jag slå vakt. Så snart jag slutar i en styrelse eller annat uppdrag, tar killarna över. Mellan 2011-2015 har det kunskapats och lunchats för 8 miljoner inom Musikverkets jämställdhetsuppdrag, och det måste ändå sägas vara väl använda pengar. För det tar tid att se och analysera strukturer och maktordningar i musiksektorn, där konstmusiken ligger sämst till.Operavärlden kan till och med beskrivas som en jämställdhetens avgrund.Bara ett exempel: KVAST (föreningen Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare) visar i en enkät från 2013 att 10 av 820 spelade verk på konserthus var tonsatta av kvinnor. Ynka 6 procent av konsertmusiken efter 1950 är komponerad av kvinnor.Statistiken gör ont. Och den avtäcker på ett närmast patologiskt vis hur kulturarbetare i ledande ställning (av bägge könen) metodiskt ägnar sig åt att förneka, förskjuta, förringar och (bort)förklara.Tänk så dumt, när det bara är att följa sångaren Nino Ramsbys exempel: Musiken är en hand att hålla i.

- Vi människor delar mer med varandra än vad som skiljer oss åt. Kanske kan vi nå allra längst med musik, säger den hyllade tonsättaren Kerstin Jeppsson i denna dokumentär av Birgitta Tollan. Kerstin Jeppsson föddes 1948 och valdes in i Föreningen Svenska Tonsättare 1977 som andra kvinna i modern tid. Hennes musik anses vara vid sidan av huvudfåran i den nya svenska musiken och som stilistisk trolös. Med sin livsbejakelse och oaffekterade egenart försöker hon skildra och tolka världen och existensen genom sin musik.Kerstin Jeppsson är mycket välutbildad. Vid Musikhögskolan i Stockholm blev hon musiklärare, sångsolist, sångpedagog och dirigent. Samtidigt studerade hon komposition för den lyrisk-romantiske expressionisten Maurice Karkoff.Hon fick diplom 1977 efter studier i komposition och dirigering vid Konservatoriet i Krakow, Polen, där hennes lärare hette Krzysztof Penderecki, Krzysztof Meyer och Jozef Radwan.Två år senare blev Kerstin Jeppsson Master of Fine Arts vid California Institute of Arts i Valencia, USA, där både Mel Powell och Morton Subotnik undervisade henne i komposition.Som om inte det vore nog så blev Kerstin Jeppsson 1976 fil kand vid Stockholms Universitet i musikvetenskap, pedagogik och socialantropologi. -Redan som barn var jag en väldigt nyfiken person, berättar Kerstin Jeppsson, som växte upp i en familj där musik var starkt förankrad. Jag målade, dansade, hittade på pjäser, byggde cirkusar och sjöng. Jag var väldigt, väldigt kreativt tröttsam och min mamma drog en lättnadens suck när jag började skolan!Alla Kerstin Jeppssons verk är väldigt personliga. Cellokonserten komponerade hon i sorgearbetet efter en nära och kär anhörigs död. - Tre sånger om livet kom till när min yngsta systers lilla barn rycktes bort. Det var så ofattbart, obegripligt och jag drabbades av stor vrede och sorg som jag kanaliserade in i komponerandet. - Kerstin Jeppsson försöker bryta hierarkien mellan de fyra stränginstrumenten i stråkkvartetterna, säger Patrik Swedrup från Talekvartetten och Kungliga filharmonikerna i Stockholm. Talekvartetten spelade in två av Jeppssons stråkkvartetter.Mezzosopranen Ingrid Tobiasson, tidigare solist under 25 år vid Kungliga Operan i Stockholm, sjöng in sviten Impossible med texter ur Göran Sonnevis diktsvit Det omöjliga tillsammans med KammarensembleN och dirigenten Joakim Unander. - Det är en av mina stoltaste inspelningar! När jag fick skivan i min hand blev jag otroligt glad. Musiken är fantastiskt, vårt samspel är superbt och Sonnevis dikter är underbara, berättar Ingrid Tobiasson. - Kerstin Jeppsson har en stor känslighet för texter, säger Marie Wärme i Wärmekvartetten, som spelade in verket Mater Mea Min moder med texter av Elisabet Hermodsson.Även poesi av Pär Lagerkvist, Karin Boye, Edith Södergran, Elsa Grave och Ulla Olin har Kerstin Jeppsson tonsatt. - Livet går inte förbi mig. Jag erfar, uppfattar och upplever väldigt mycket hos mig själv och hos andra människor och har lätt att ta del i vad andra människor berättar eller uttrycker. Vi människor delar mer med varandra än vad som skiljer oss åt. Kanske kan vi nå allra längst med musik, säger Kerstin Jeppsson i programmet. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.Låtlista: 14:00 Katarina Dalayman, Mats Rondin, Sveriges Radios Symfoniorkester (Stockholm) - Embrio 14:03 Katarina Dalayman, Mats Rondin, Sveriges Radios Symfoniorkester (Stockholm) - Embrio 14:10 Gustaf Sjökvist - Till Dig 14:13 Jonny Axelsson - Prometheus 14:21 Ingrid Tobiasson, Joakim Unander, Kammarensemblen - Impossibile 14:26 Ingrid Tobiasson, Joakim Unander, Kammarensemblen - Impossibile 14:27 Ingrid Tobiasson, Joakim Unander, Kammarensemblen - Impossibile 14:30 Ingrid Tobiasson, Joakim Unander, Kammarensemblen - Impossibile 14:32 Ingrid Tobiasson, Joakim Unander, Kammarensemblen - Impossibile 14:35 Ingrid Tobiasson, Joakim Unander, Kammarensemblen - Impossibile 14:37 Tale-Kvartetten - Stråkkvartett Nr 2 14:44 Talekvartetten - StråKkvartett Nr. 3 14:47 Wärmekvartetten - Revelationes 14:50 Wärmekvartetten - Revelationes 14:51 Hanna Dahlqvist Sveriges Radios Symfoniorkester. Drigent: Johannes Gustavsson - Cellokonsert

- Vi människor delar mer med varandra än vad som skiljer oss åt. Kanske kan vi nå allra längst med musik, säger den hyllade tonsättaren Kerstin Jeppsson i denna dokumentär av Birgitta Tollan. Kerstin Jeppsson föddes 1948 och valdes in i Föreningen Svenska Tonsättare 1977 som andra kvinna i modern tid. Hennes musik anses vara vid sidan av huvudfåran i den nya svenska musiken och som stilistisk trolös. Med sin livsbejakelse och oaffekterade egenart försöker hon skildra och tolka världen och existensen genom sin musik.Kerstin Jeppsson är mycket välutbildad. Vid Musikhögskolan i Stockholm blev hon musiklärare, sångsolist, sångpedagog och dirigent. Samtidigt studerade hon komposition för den lyrisk-romantiske expressionisten Maurice Karkoff.Hon fick diplom 1977 efter studier i komposition och dirigering vid Konservatoriet i Krakow, Polen, där hennes lärare hette Krzysztof Penderecki, Krzysztof Meyer och Jozef Radwan.Två år senare blev Kerstin Jeppsson Master of Fine Arts vid California Institute of Arts i Valencia, USA, där både Mel Powell och Morton Subotnik undervisade henne i komposition.Som om inte det vore nog så blev Kerstin Jeppsson 1976 fil kand vid Stockholms Universitet i musikvetenskap, pedagogik och socialantropologi. -Redan som barn var jag en väldigt nyfiken person, berättar Kerstin Jeppsson, som växte upp i en familj där musik var starkt förankrad. Jag målade, dansade, hittade på pjäser, byggde cirkusar och sjöng. Jag var väldigt, väldigt kreativt tröttsam och min mamma drog en lättnadens suck när jag började skolan!Alla Kerstin Jeppssons verk är väldigt personliga. Cellokonserten komponerade hon i sorgearbetet efter en nära och kär anhörigs död. - Tre sånger om livet kom till när min yngsta systers lilla barn rycktes bort. Det var så ofattbart, obegripligt och jag drabbades av stor vrede och sorg som jag kanaliserade in i komponerandet. - Kerstin Jeppsson försöker bryta hierarkien mellan de fyra stränginstrumenten i stråkkvartetterna, säger Patrik Swedrup från Talekvartetten och Kungliga filharmonikerna i Stockholm. Talekvartetten spelade in två av Jeppssons stråkkvartetter.Mezzosopranen Ingrid Tobiasson, tidigare solist under 25 år vid Kungliga Operan i Stockholm, sjöng in sviten Impossible med texter ur Göran Sonnevis diktsvit Det omöjliga tillsammans med KammarensembleN och dirigenten Joakim Unander. - Det är en av mina stoltaste inspelningar! När jag fick skivan i min hand blev jag otroligt glad. Musiken är fantastiskt, vårt samspel är superbt och Sonnevis dikter är underbara, berättar Ingrid Tobiasson.  - Kerstin Jeppsson har en stor känslighet för texter, säger Marie Wärme i Wärmekvartetten, som spelade in verket Mater Mea Min moder med texter av Elisabet Hermodsson.Även poesi av Pär Lagerkvist, Karin Boye, Edith Södergran, Elsa Grave och Ulla Olin har Kerstin Jeppsson tonsatt. - Livet går inte förbi mig. Jag erfar, uppfattar och upplever väldigt mycket hos mig själv och hos andra människor och har lätt att ta del i vad andra människor berättar eller uttrycker. Vi människor delar mer med varandra än vad som skiljer oss åt. Kanske kan vi nå allra längst med musik, säger Kerstin Jeppsson i programmet. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.

Om julmusik, prisutdelning utan rangordning och oron inom Föreningen Svenska Tonsättare.

Utvisade personer som tvångsinjiceras med lugnande medel, mutmiddagar och folk som tillverkar den omtalade nätdrogen Spice. I säsongens sista Kaliber följer vi upp några av våra större granskningar. Vi börjar med Kriminalvårdens Transporttjänst. I oktober granskade Kaliber i två program den del av Kriminalvården som hjälper gränspolisen att utvisa personer från Sverige. Vi kunde avslöja hur personer vid flera tillfällen tvångsinjicerats med lugnande medel och hur personalen efter att de utvisat personer bott upp till tre nätter på femstjärniga hotell och åkt dyra businessklassbiljetter på flyget hem. Någon månad efter vårt program valde Kriminalvården även att anmäla den vårdpersonal som varit delaktig till inspektionen för vård och omsorg. Lars-Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvårdens huvudkontor kommenterade det så här.   Vi tycker det är viktigt att vi ska uppträda som en vårdgivare ska göra så får vi kännedom om någonting och misstänker att någon inte uppträtt helt korrekt yrkesmässigt så ska vi anmäla det till den myndighet som hanterar sådana här saker. Avslöjandet om tvångsinjektionerna har också debatterats i riksdagen. Ja, svenska utvisningar ska ske under värdiga och humana former, och ändå har det nyligen återigen framkommit uppgifter som ställer det här på skam. Efter Kalibers avslöjande ställde Christina Höj Larsen (V) i en interpellation frågor om att införa oberoende observatörer vid utvisningsresor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Ja, de fall som Christina Höj Larsen tar upp med tvångsinjiceringar ser vi naturligtvis mycket allvarligt på. inte bara regeringen utan också kriminalvården som ju har hand om de här resorna. Och om det är så att det har förekommit så pekar ju allt mot att det i så fall är ett lagbrott och det får då utredas i vederbörande ordning, Sedan i april i år använder Kriminalvården ett nytt vårdföretag vid utvisningsresor. De har nu deltagit i ett tjugotal resor och vd och läkare Bertil Rosenquist, som själv deltagit vid flera resor, säger att det för dem skulle vara otänkbart för dem att använda lugnande injektioner under tvång. Vi har aldrig använt injektioner och jag anser att det är helt fel och det är förbjudet, alltså då ska patienten föras, då ska det föreligga en psykisk sjukdom och patienten ska föras till en psykiatrisk klinik där han eller hon bedöms och det kan inte vi göra på stående fot på en flygplats, det finns liksom inte något stöd för det och jag har aldrig blivit pådyvlad att göra något sådant, utan om patienten är tillräckligt orolig och inte kan och har en sådan stark reaktion då bedömer jag att då ska patienten inte åka med. Det är inte den behandling de ska ha utan en redig förklaring och ett mänskligt omhändertagande har fungerat i vårt fall. Bara man är modig nog att titta folk i ögonen och säga och berätta om vilken roll man har i det här och att man inte kommer dit som någon slags pseudopolis med nån spruta i hand, men vi har liksom inte gjort något sådant så jag vet inte riktigt vilken indikation som skulle vara, jag har aldrig stått i den situationen, säger Bertil Rosenquist. Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har inte tidigare kommenterat uppgifterna om tvångsinjektioner i media. När reportern Markus Alfredsson träffade honom för några dagar sedan säger Nils Öberg att det var en av de uppgifter som kom fram i Kalibers granskning som han ser mest allvarligt på. Det första jag tänker om det är att det är väldigt viktigt att ha klart för sig varför vi har sjukvårdspersonal med på de här resorna. De finns där för de avvisades skull och deras hälsa, de finns inte med som ett led i att underlätta för oss eller polisen att genomföra avvisningarna. Utan sjukvårdspersonal har vi närvarande av omsorg för de vi har att hantera och nu får polismyndigheten gå vidare för att försöka konstatera om det har begåtts brottslig verksamhet eller inte och då har jag överlämnat ansvaret för den fortsatta utredningen till polisen, säger Nils Öberg. En annan sak han reagerat över var uppgifterna i vårt första program om det personalen lagt ut på sina facebooksidor under utvisningsresorna. Som jag uppfattade som väldigt grova och väldigt olämpliga.  Ja för mig är det väldigt, väldigt enkelt. Det här är verksamhet som är ohyggligt integritetskänslig. Vår uppgift är att transportera människor som inte längre får stanna kvar i vårt land. Nästan alla av dem går en väldigt osäker framtid till mötes och det betyder att de här avvisningarna och utvisningarna behöver ske med stor värdighet, säger han och fortsätter: - Då kan man inte raljera över de förmånliga villkor man upplever sig ha i samband med de här resorna utan de här resorna ska genomföras med stor respekt för de människor som vi transporterar. Det är skälet till att jag reagerar starkt när man uttrycker sig raljant och arrogant. Nu är det ett mycket litet fåtal av våra transportörer som gjort det. Det gör ju inte problemet mindre i de fall där det skett, men det får inte förekomma. - Ett litet antal, har ni undersökt det här på något sätt? Ja, jag har bett att få veta vilka som uttryckt sig på det här sättet, men vi har inte fått ett tillräckligt underlag för att kunna identifiera det. Vad vi däremot har gjort är att be cheferna inom transporttjänsten nu i hela organisationen ta upp den här frågan. Jag har pratat själva med flera medarbetare inom transporttjänsten som är precis lika upprörda som jag. För det första ska inte alkohol förekomma när man är i tjänst och när man är ute och reser så är man i tjänst och det betyder att då beskriva sin vistelse utomlands som en del av en fest är för mig väldigt omdömeslöst. Då har man inte riktigt förstått sitt uppdrag. Granskningen av dyra hotellnätter och flygresor i businessklass ledde till mycket reaktioner från er lyssnare. När det gäller villkoren för vilotider, hotell och flygresor för personalen, så pågår ett arbete med att se över hur resorna planeras så att det ska vara billigast resande som är utgångspunkten säger Nils Öberg. Och ändringar ska börja gälla efter årsskiftet. Till exempel har det varit det vi kallar en lista på godkända hotell som har varit svårt att förstå varför den sett ut på det sätt som den gjort. Vi har nu ändrat i den listan och kvalitetssäkrat den och bestämt vilken typ av hotell som vår personal är hänvisad till och gjort väldigt tydligt att det är det billigaste alternativet som gäller i första hand. Och det är överhuvudtaget tycker jag, någonting som vi kommer vara mycket tydligare med framöver nämligen att all vår verksamhet följer naturligtvis den resepolicy som gäller för staten i allmänhet och för Kriminalvården som myndighet, säger Nils Öberg. - Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går och när det inte går, ja, då fattar vi ett beslut om det, som vi motiverar och dokumenterar så att det går att i efterhand förklara varför det billigaste alternativet inte var aktuellt i just det här fallet. Det är den stora förändringen tycker jag. Så att jag vill ha ett flexibelt regelverk där sunt förnuft och ett gott omdöme är det som styr valet och planeringen av resorna. Det kommer fortfarande finnas möjlighet att göra också väldigt dyra och kostsamma lösningar, men då måste det finnas ett skäl för det. Och det är det som jag tror kommer vara långsiktigt hållbart, avslutar han.   Kritiserade språkanalyser under luppen igen 2012 gjorde Kaliber en granskning av företaget Sprakab. Ett svenskt företag som specialiserat sig på att göra språkanalyser åt bland annat Migrationsverket. Många asylsökande saknar både id-handlingar och pass och språkanalyser blir där ett verktyg som används för att avgöra om de sökande kommer från de länder som de påstår sig komma ifrån. Vi kunde avslöja att många av företagets analytiker inte hade tillräcklig kompetens och att det fanns analytiker gjorde språkanalyser, utan att det framgick om de själva hade det språket som modersmål. Asylsökande kan då nekas uppehållstillstånd och skickas tillbaka till länder de inte kommer ifrån. Efter vår granskning gjorde Migrationsverket en kvalitetskontroll av några av Sprakabs rapporter. De skickade tio språkanalyser till ett holländskt företag. Resultatet visade att nio av tio språkanalyser gjorts på ett korrekt sätt. Men urvalet av vilka analyser som skulle skickas iväg för granskning gjordes av Sprakab själva. Att företaget själva gör urvalet av vilka rapporter som ska granskas tyckte Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer inte var något problem: Jag kan inte se några problem med det om man inte har några misstankar om att företaget skulle vara ohederligt på något sätt och det har vi inte. Sprakab jobbar även för flera utländska myndigheter. Och som vi tidigare rapporterat fick de i maj kritik av högsta domstolen i Storbritannien som menade att företaget visat brister i att redovisa analytikernas kompetens. Och nu under hösten, ett knappt halvår senare, har Sprakab hamnat i rampljuset igen. SVT:s Uppdrag Granskning rapporterade i november att en av Sprakabs analytiker ska ha gjort en grovt felaktig analys om varifrån en 27-årig somalisk man kommer. Analytikern ska också ha ljugit om sina egna meriter och vara dömd för flera brott. Och vi hörde om familjen från Syrien som Sprakabs expert sade kom från Armenien. Och här i Sveriges Radio har Ekot rapporterade om stora brister i Sprakabs utredning av en 17-årig pojke som säger sig ha flytt från Nordkorea, men som Migrationsverket beslutat att utvisa till Kina. Vi har också kunnat höra flera reaktioner på det här i Sveriges Radio. Folkpartistiska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström menade att Migrationsverket brustit i agerande och sina rutiner, och hon ville se retrospektiva omprövningar av asylärenden. Désirée Pethrus (KD) ville införa en migrationsinspektion för att övervaka Migrationsverket. Jag inser att det är väldigt många människor som drabbas av det här företagets språkanalyser. Är de inte rättssäkra så riskerar vi att kanske att skicka människor till sin dödsdom, sa Désirée Pethrus (KD). Migrationsminister Morgan Johansson (S) sade sig ha fortsatt förtroende för både Migrationsverkets handläggning och för användningen av språkanalyser, men han ville ha en genomlysning av myndighetens hantering i sådana här fall. Är det då så i den här situationen att någon påstått att man kan saker som man sen inte kan då är det ett problem naturligtvis. Och då måste den myndighet som har hand om det gå till botten med det, sa Morgan Johansson (S). Trots avslöjanden och kritik fortsätter Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer att försvara Sprakab. Här i en intervju i Ekot den 18 november. Den bevisning som har lagts fram, både i radio och tv, mot Sprakab som företag, är än så länge inte sådan att vi säger att vi inte kan anlita Sprakab. Vi delar helt enkelt inte den bilden. Men Migrationsverket ska nu skicka ytterligare några av Sprakabs språkanalyser till Holland för kvalitetskontroll. Nu handlar det om fler, ett tjugotal analyser, både de som uppmärksammats i media och andra. Den här gången är det myndigheten som väljer ut vilka analyser som ska granskas. Men det har inte att göra med att Migrationsverket inte skulle lita på Sprakab säger Fredrik Beijer när jag ringer upp honom. Vi skulle kunna låta Sprakab göra det också men den här gången valde vi att göra det själva, säger Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer. Parallellt med den här granskningen av själva språkanalyserna, håller Migrationsverket på att planera för en större översyn - om de använder sig av språkanalyserna på ett rätt sätt. Vem som ska göra översynen och när det ska vara färdig är inte bestämt än. Och ja, fram till dess fortsätter Migrationsverket alltså att anlita Sprakab.   Misstänka mutmiddagar Så om den uppmärksammade julmiddagen som Föreningen Svenska Tonsättare bjuder tjänstemän vid våra kulturmyndigheter på, en middag som skakat om kulturlivet och väckt misstankar om mutbrott... Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik, säger Martin Q Larsson Uttalandet som Föreningen Svenska Tonsättares ordförande gjorde i en intervju med Kaliber i november har fått stora effekter. I vårt program Stimpirater och Funny money konstaterade vi att upphovsrättspengar som samlas in för svensk musik inte alltid hamnar i rätt fickor. Vi följde bland annat pengarna från ett kopieringsrum på en svensk kulturskola till kontot hos FST - Föreningen svenska tonsättare. Och vi visade hur kulturskolans kopieringspengar kunde bli en grundplåt i en julmiddag på en av Stockholms finare restauranger. Julmiddagen 2013 kostade 618 000 kronor totalt och en del av pengarna användes till att bjuda landets kulturmakthavare på mat och vin. Så här sa Martin Q Larsson i vår intervju: Vi vill skaffa en trevlig och en idiomatisk (ändamålsenlig, reds anmärkning) atmosfär för att åstadkomma ett påverkansarbete och då tycker vi att en middag med vin till är ett sånt tillfälle då man åstadkomma detta.Sen ska jag också säga att jag lägger ner extremt mycket arbete på att göra den där placeringen på bästa sätt så att man får just det där att tonsättare A hamnar bredvid myndighetsperson eller konstnärlig ledare B så att han eller hon kan samtala med varandra, om sin musik, om institutionens verksamhet, om myndighetens verksamhet och hur... För tanken är att alla som kommer på den här middagen har ungefär samma målsättning att erbjuda svenska medborgare musik av hög kvalitet, säger Larsson Vem betalar för de här personerna som ni vill påverka, institutionsföreträdarna? Det gör vi. Så ni bjuder dem på den här middagen? Vi bjuder dem på den här middagen. Politiker också? Politiker också. Tjänstemän på kulturdepartementet? Högre tjänstemän, generellt utan att gå in på exakta namn så är det högre tjänstemän och politiker, på framförallt statlig nivå i vissa fall även regional. Och då är det mat och alkohol till tjänstemännen? Mat och alkohol och där eh...vet inte jag var gränsen går för vad som är tillåtet att göra, säger Martin Q Larsson. Enligt de siffror som Martin Q Larsson gav till Kaliber efter intervjun var kostnaden per person drygt 1200 kronor. Vi gick igenom placeringslistorna för de fyra senaste julmiddagarna, och hittade bland annat generaldirektören för Statens musikverk som fyra år i rad låtit sig bjudas med sin man. Vi hittade också chefer på andra kulturmyndigheter, orkesterchefer runt om i landet, personal på kulturrådet och kulturdepartementet. Rapporteringen om julmiddagen väckte snabbt reaktioner, Helena Sundén, generalsekreterare på Institutet Mot Mutor, sa i Sveriges Radios Kulturnytt att det fanns risk att man överskridit gränserna som finns i lagen. - Om man bjuder företrädare från det allmänna så finns det krav på att det ska röra sig om måttfullhet, om öppenhet, men man har ju uppenbarligen passerat gränsen här för vad som kan ses som måttfullt i relation till det offentliga, säger Helena Sundén. Och chefsåklagare Alf Johansson på Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning. Så här sa han i Kulturnytt: Det vi handlägger på den här enheten, Riksenheten mot korruption, det handlar i stor utsträckning om just misstankar om givande och tagande av muta. Och det är det vi har inlett förundersökning på ja, säger chefsåklagare Alf Johansson                                        Kalibers granskning har också fått effekter i kulturlivet. Sverige radio och kulturdepartementet uppger att de inte längre tänker gå på FST's middag i framtiden och Statens musikverk har sett över riktlinjerna kring alla typer av inbjudningar. Ingen av dem menar dock att några formella fel begåtts. Staffan Forssell är generaldirektör för Kulturrådet. Självklart måste man titta på om det är lämpligt eller inte. Man kan göra som Sveriges Radio gjorde att valde att inte gå. Vi hade inte heller för avsikt att gå i år så länge det här låg under utredning. Det är inte uteslutet att vi kommer att gå i framtiden. Men vi kommer ju med er belysning att titta på det än mer noga, det vill säga vad är lämpligt att vara på. Det kommer ju att påverka. Det är inget snack om det. Men det får heller inte bli att vi får en beröringsskräck med att ha en relation med sektorn. Det är de två sakerna som ska balanseras mot varandra. FST har ställt in årets julmiddag. Martin Q Larsson sa i vår intervju att man genomfört julmiddagar i 90 år och att det bevisligen gett goda resultat. Vi vill gärna fråga FST om fler middagar men föreningen vill inte medverka i en ny intervju med Kaliber, de skriver däremot att de vill att vi hänsyn till det de skrivet i ett pressmeddelande. Där läser vi att kostnaden för mat och dryck inte längre är 1260 kronor, utslaget per person, som de först uppgav till Kaliber, utan 922 kronor. Men skillnaden visar sig efter kontroll till stor del bero på att man nu dragit av momsen. De skriver också att det var olyckligt och felaktigt av Martin Q Larsson att säga att det var frågan om ett påverkansarbete, det har aldrig varit syftet skriver man. Så här sår det i pressmeddelandet: "Syftet har aldrig varit, att påverka enskilda bidragsbeslut." Men, vi kan idag visa ett nytt dokument där en tidigare FST-ordförande hävdar att julmiddagen faktiskt haft inverkan på ett statligt beslut. Frågan är uppe på årsmötet 2010, efter att två medlemmar i en motion ifrågasatt festen som året innan kostade 637 000 kronor. Styrelsen vill avslå motionen och vi läser i protokollet där ordföranden argumentar för att julmiddagen är viktig, eftersom den t ex inverkade på att statens Elektronmusikstudio EMS, fick vara kvar när musikmyndigheterna skulle omformas. Studion var då hotad i och med att föregångaren till Statens musikverk  - Rikskonserter lades ner. Så här står det i protokollet: "Beträffande effekten av middagen på externa gäster är vi noggranna med att placera människor strategiskt för att kunna påverka på bästa sätt. XX fick t.ex. tillfälle att på senaste middagen föra samtal om EMS-frågan i Kulturutredningen, vilket med all sannolikhet hade betydelse för utfallet. Man bör inte negligera nyttan av middagen." Den tidigare ordföranden vill inte kommentera julmiddagen under pågående utredning. Kaliber publicerar nu också hela intervjun med Martin Q Larsson i en oklippt version för att klargöra vad som verkligen sägs (ljudet finns längst ner i artikeln). Middagen kommer på tal första gången 27'30 in i intervjun och avhandlas också efter ungefär 1'08'40.   Drogen Spice Under hösten har många ungdomar råkat illa ut efter att de rökt drogen Spice. I bland annat Gävle, Sundsvall, Oskarshamn, Göteborg, Västerås och på Gotland har personer förgiftats och sökt hjälp. Två personer har också dött - som en följd av att ha använt bland annat Spice. I januari kartlade Kaliber marknaden med nätdroger. Vi pratade med de som tillverkar och säljer Spice, med tull och polis - och med en ung tjej som vi kallar för Elin som missbrukat, men då när vi träffade henne var hon fri från droger. Hon beskrev varför hon till slut bestämde sig för att sluta med Spice. Så här sa hon i Kaliber. Jag fick ont i hjärtat. Jag fick ryckningar i hela kroppen, jag fick ticks och sånt. Och det slutade inte förrän ett halvår efter det att jag slutade. - Och du tror det beror på Spicet? Antagligen. - Men vad var det som fick dig att känna att du inte ville hålla på med det här längre? Jag fick nog. Jag hade hållit på i två år. Jag fick nästan som psykoser. Jag hörde röster som inte fanns där, fotsteg som inte var där. Jag satt på balkongen en gång. Så hörda jag ett surrande ljud. Lamporna kom närmare mig. Fast de egentligen var typ tio meter bort. Så det är sjukt vad det gör med hjärnan och kroppen. Det lurar en. Elin slutade alltså använda Spice. Nu har hon snart varit drogfri i två år. Hon går i ettan på gymnasiet och hon berättar att hon mår bra. Kaliber pratade också med Max som säljer Spice över internet. Han fick ett påhittat namn och vi förvrängde hans röst, eftersom det var villkoret för att han skulle vara med och vi tyckte det var viktigt att höra vad han hade att säga. Vi besökte honom när han paketerade sina droger innan de skickades ut till kunder runt om i landet. Varför har ni fläktar här? Det är kolfilter. Varför har man det? Det är för att det inte ska lukta i hela kåken. I rummet står en våg, skyddsglasögon och två stora kassaskåp som säkert väger över 200 kilo vardera. Det är här inne som Max förvarar sina internetdroger. Här vägs och paketeras hans produkter. Max tar en stor påse med vad som ser som hö och går bort mot vågen. Det är Spice som ska portioneras i små svarta plastpåsar. När Spicet är packat så kommer det skickas ut till Max kunder över hela Sverige. Han verkar inte bekymrad över att tullens arbete skulle hota hans affärer. Hur många paket kommer till Sverige från utlandet varje dag? Hur många bilar kör över gränsen varje dag? Hur många går över gränsen varje dag? Hur många färjor kommer varje dag? Hur många utrikesflyg landar i Sverige varje dag? Det finns ingen möjlighet att hålla hela gränsen stängd. Det går inte. Både Viktor och Max säljer laglig Spice på sina hemsidor. De har båda åldersgräns på sina hemsidor. 18 år respektive 20 år. Men vi undrar ändå hur de ser på risken att deras produkter i slutändan hamnar hos ungdomar. Den risken finns ju alltid. Och lika väl att folk kraftigt missbrukar det vi säljer. Men det är ju inte i det syftet vi säljer. Vi hoppas ju istället att det kan användas för nöje och inte för att vara missbruk eller ge någon inkomst genom att sälja till barn. Det är inte därför vi säljer. Det är ett moraliskt dilemma liksom att.att det kan ske. Men det är inget vi känner att vi kan komma ifrån. Vi säger att det ska inte användas på det sättet, men mycket mer kan vi inte göra, säger Viktor. När Max är klar med att paketera Spicet, ställer vi även frågan till honom. Den risken finns eller det kan man nog utgå ifrån att det sker. Men vi gör det bästa vi kan för att undvika men det är svårt. - Har du aldrig tänkt att det här kanske någon får tag på och får en jätteobehaglig upplevelse, blir beroende eller till och med skadar sig? Är det något du tänker på? Jo så är det ju. Det är kemikalier. Det finns massor av farliga kemikalier. Nu i jultider kommer ju småbarn springa runt med fyrverkerier. Det finns farliga produkter överallt i samhället. Men det slutgiltiga ansvaret för samtliga produkter oavsett bransch ligger i slutändan alltid hos konsumenten. Sedan programmen sändes har alltså många personer förgiftats ut av just Spice under hösten. De som tillverkar droger ligger ofta steget före lagstiftningen, eftersom de lätt byter ut någon substans i drogen för att den inte ska vara olaglig. Förra veckan beslutade regeringen att förbjuda ytterligare 42 substanser som narkotika eller hälsofarlig vara. Beslutet gäller från den 16 januari. Men istället för att klassa varje ny substans för sig finns också en diskussion om så kallad familjeklassning. Det innebär att man på ett bräde kan förbjuda alla droger med liknande egenskaper och struktur. Men åsikterna går isär om hur rättssäkert ett sånt system är. Det finns också redan idag en "förstörande-lag", som ger polis och tull möjlighet att omhänderta och förstöra nya droger, som kan antas bli klassade som narkotika i framtiden.   Reportrar: Sofia Boo, Mikael Sjödell, Markus Alfredsson, Adam Samara, Andreas Lindahl och Annika H Eriksson. Producenter: Annika H Eriksson och Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

I serien "Musik och kropp" möter du tonsättaren Marie Samuelsson och danska komponisten och sångerskan Trinelise Væring. De tillhör en rar skara, nämligen kvinnliga tonsättare. De som har kvinnokropp har fortfarande en underordnad position vid utbildningarna i komposition. Föreningen Svenska Tonsättare har 18 procent kvinnor. Bland Musikaliska Akademins svenska ledamöter är kvinnorna knappt 28 procent. Vid Musikhögskolan i Stockholm studerar 12 kvinnor och 26 män. Vid Högskolan för scen och musik i Göteborg är siffrorna 9 män och 4 kvinnor. Vid jazz- och rocklinjen på Musikhögskolan i Örebro studerar 14 män och 2 kvinnor. Marie Samuelsson är tonsättare och hon har fått Bo Wallnerpriset och Kurt Atterbergpriset. Om henne har skrivits: ”En av Sveriges mest mystiska samtidsminimalister” och ”När Samuelssons orkestermusik är som bäst är den vacker men skrämmande, månghövdad som en hydra.” Som punkmusiker i gruppen Elegi under 1980-talet var hon en av de kvinnor som kraftfullt tog sig både ton och plats på musikscenerna. – Jag letar efter vad kvinnans kraft skulle kunna vara inom ljudande musik. Faktum är att jag arbetar i en konstform där det hittills funnits väldigt få kvinnor, säger Marie Samuelsson, som vill bryta sig loss från samhällets begränsande, oskrivna normer och regler om hur en kvinna skall bete sig. Underordning och underdånighet är inget för henne. För att finna en musikalisk drivkraft knyter hon an till den kvinnokraft som hennes kvinnliga släktingar haft. – Varför är kvinnokraften så undanträngd i vår kultur, frågar sig Marie Samuelsson och letar i gamla myter och bilder. Violinkonserten Bastet Solgudinnan är inspirerad av den egyptiska myten om Bastet, dotter till solguden Ra och barnens beskyddare och vän. Hennes Fear and Hope för orkester är komponerad till demokratikämpen Aung San Suu Kyi i Burma/Myanmar. Operan Jorun orm i öga skrev Marie Samuelsson tillsammans med författaren Kerstin Ekman. – Operan handlar om kvinnors födande och kvinnors sexualitet i utvidgad bemärkelse, att vi inte enbart är objekt utan tänkande varelser, säger Marie Samuelsson. – Jag har en kropp som har och har haft speciella upplevelser och erfarenheter av emotioner, strukturer, normer och stereotyper. Det är svårt att ringa in, men det har naturligtvis påverkat min musik att jag är kvinna. – Samtidigt är det väldigt härligt att vara tonsättare och sitta och skriva musik. Det är nästan genusbefriat! Jag möter andra av olika kön. Det kan vara medmusikanter eller de som spelar min musik, säger tonsättaren Marie Samuelsson i programmet. Dagens Nyheters recensent kallar violinkonserten Bastet Solgudinnan vansinnigt vacker ”där solostämman uppstår som en gåtfull ljusreflex ... Ett sfinxartat väsen som i Anna Lindals händer blir allt mer lockande och mångtydigt allteftersom konserten expanderar”. Trine-Lise Væring är dansk sångerska, komponist och textförfattare inom jazz och rock/pop. Sedan starten av 1990-talet har hon gett ut nio cd-skivor. På sex av dem är hon kapellmästare, sångare, kompositör och arrangör. På de första plattorna sjöng hon jazz med sin make, jazzmusikern Fredrik Lundin, och de svenska jazzmusikerna Bobo Stenson och Palle Danielsson. Men så plötsligt gav hon 2008 ut cd:n Lystfisker. På omslaget poserar Trinelise Væring med bara ben endast iklädd en Fendergitarr av typen Telecaster. Hon gör ett lappkast från sofistikerad jazz till kvaltetspop och rock. – Det finns en massa dogmer inom jazzen vad gäller improvisation. Jag stod på scen och sjöng i början och i slutet av varje låt och däremellan spelade killarna sina solon, säger Trinelise Væring i programmet. Hon ville skriva egna sånger, berätta dem på sitt modersmål, spela elgitarr och ha ett tyngre beat. Improvisation är inget mål i sig för henne. – Rockmusik är mer taktil. Jag älskar dess grovhet och var trött på jazzens elegans. Med elgitarren får jag en mer fysisk, kroppslig känsla och jag är mitt inne i bandet istället för att vara frontfigur. Det är kul att vara ”one of the boys” och vara sysselsatt när de andra spelar solo istället för att sitta på en stol och vänta på min tur, skrattar Trinelise Væring. 2011 gav hon ut cd:n Umanérlig där hon själv smakfullt sitter nästan naken på omslaget. Hennes låttexter finns skrivna på den bara huden. – Min idé med att ha orden målade på min hud kommer ur tanken att du kan se att språket också kommer ur kroppen, säger Trinelise Væring. – En video som gjordes i samband med plattan Umanérlig blev först försedd med en varning av YouTube. Det var låten Lille Stripper – Lilla Strippa, som gav upphov till rabaldret och iTunes vägrade skriva ut titeln på hennes låt, som kallades Lille St…... Trinelise Væring arbetar nu med Fredrik Lundin i Offpiste Gurus. I projektet Oh Purity, som är både musik och film, samarbetar hon med Jonas Berg och de norska Barokksolisterna. Hon är nominerad till det danska Gaffa-priset som Årets kvinnliga artist med motiveringen: ”Kombinationen av de djupt fascinerande kompositionerna/sångerna och det kompetenta uppträdandet gör Oh Purity till en i danska sammanhang unik utgivning”.

Mellan Wagner och ravepartyn tampas intermedia-ljudkonstnären Sol Andersson med vad hon ska välja. En lovad sångerska som faller platt för ravekulturens eggande partyn och fräcka musik. Det är i ravekulturren hennes identitet speglas men det håller inte, går inte att följa, hur kul det än är. Sol Andersson valdes in i FST (Föreningen Svenska Tonsättare) hösten 2011 och kort där på fick hon ett beställningsverk av Sveriges mest nyfikna moderna ensembler, Pärlor för Svin. Hennes mixedmedia-verk, Watchers, för PfS hade premiär våren 2013 och Urban Göranson har följt Sol Andersson under tiden hon jobbat med stycket. Intermedia-ljudkonstnären Sol Andersson porträtteras av Urban Göranson 

Helena Munktell var djupt rotad i Dalarna; född på Grycksbo herrgård utanför Falun. Även om hon senare i livet bodde Stockholm och Paris, återvände hon alltid till hembygden under somrarna. När familjen inte längre disponerade herrgården, lät hon vid sekelskiftet 1900 bygga en sommarvilla i byn Sjurberg utanför Rättvik. Dalarnas folkmusik kände hon sedan barndomen, och i hennes musik finns gott om melodier och rytmer som är inspirerade av den folkliga musikskatten. Hon anknöt både till spelmansmusik och till folkvisor. I hennes produktion finns bland annat en Dalsvit för orkester, där hon i toner tolkar sina naturupplevelser vid Siljan och i scherzot hör man spelmännen komma.Även om Helena Munktell hade svårare att få sina verk framförda i Sverige än i Frankrike, var hon ändå respekterad som tonsättare här hemma. 1915 invaldes hon som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien, och 1918 var hon den enda kvinnan bland de 38 komponister som grundade Föreningen Svenska Tonsättare. Sista delen av sju i en serie av Christina Tobeck.

1800-talets svenska tonsättarinnor har länge sållats bort i den musikhistoriska urvalsprocessen. Med sju dokumentärer inleder P2 en satsning på dessa musicerande och komponerande kvinnor. Musikalisk bildning och gärna eget musicerande ansågs vara en stor tillgång inom aristokratins och det växande borgerskapets sällskapsliv under 1800-talet. Ett piano skulle finnas i varje respektabelt hem, och det användes flitigt av framför allt frun i huset och av döttrarna. Många blev skickliga pianister och sångare. Inte sällan komponerade de också egna stycken för salongsbruk. Kvinnans sfär var länge begränsad till hemmet och den privata salongen. Att framträda offentligt passade sig inte.Under loppet av 1800-talet skedde stora och omvälvande förändringar i samhället. Kvinnorörelsen växte sig stark, och kvinnans livsrum vidgades. Hennes intellektuella och skapande förmåga var dock länge ifrågasatt. I en liten artikel om Kvinnan som tonsättare stod följande att läsa i Damernas musikblad 1903: Det finnes till och med tänkande män, som med all filosofisk dialektik sträfvat att bevisa, att det egentligen är mot kvinnans egentliga och innersta väsen att därvidlag åstadkomma något betydande.De kvinnor som dristade sig till att framträda på den offentliga arenan som välutbildade tonsättare med samma ambitioner som sina manliga kolleger, fick vara beredda att utstå duster. De vidgade gränserna och komponerade i större former både för orkester och operascenen. En av pionjärerna var Helena Munktell den enda kvinnan bland Föreningen Svenska Tonsättares stiftare 1918.I Sveriges Radios arkiv finns en hel del musik av sällan hörda kvinnliga tonsättare. Denna kommer att klinga i och i anslutning till programmen. Även nyinspelningar utifrån manuskript hämtade från arkivens gömmor, görs exklusivt för serien. Så har Radiokören spelat in den kantat Helena Munktell skrev till kvinnokongressen 1897. Tonsättarinnor i ett manligt musikliv - en programserie i 7 delar av Christina Tobeck:1. 1800-talet omvälvningarnas århundrade 2. Musicerande kungligheter 3. Musikaliska salongsmiljöer 4. Familjen Munktell och musiken 5. Helena Munktell med konsten som äkta hälft 6. Helena Munktell i kvinnorörelsens kretsar 7. Helena Munktell vid Siljans långa arpeggierUnder 2012 återkommer vi med flera tonsättarporträtt. Den första att presenteras i ord och ton är Helena Munktell!