Podcasts about tackar

I P4 Extra-Gästen berättar Fares Fares om den utmanande rollen i den hyllade filmen, om hur han balanserar familj och skådespelarkarriär, och om att han inte är en diva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

P1:s veckomagasin om Sverige och världen politik, trender och analyser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I första timmenUSA:s president Donald Trump har föreslagit att förvandla Gaza till en ”riviera” med en ”handelshubb”. Nu vill israeliska politiker bygga en ”humanitär stad” dit palestinierna ska flyttas. Vad skulle det innebära om planerna blev verklighet – och hur har stadsplanering använts på liknande sätt genom historien? Hör Ekots utsända Lina Malmers, Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap och Klas-Göran Karlsson, professor i historia.Konservativa Trumpanhängare i USA vill befolka landet med ”rätt sorts” barn. Ekots Robin Olin möter en fyrabarnsfamilj i Pennsylvania – som kallar sig för ”pronatalister” – och siktar på 12 barn.Det har nu gått fyra månader sedan en person i Västsverige vann hisnande 1,25 miljarder kronor på Eurojackpot. Men vad betyder det att vinna en så stor summa – och vad skulle man göra med pengarna? Det här är någonting som vår reporter Lotta Myhrén tänker mycket på.Krönika Ulrika Knutsson.Panelen med Aftonbladets Zina Al-Dewany, Dagens Arenas Jesper Bengtsson och Riks Richard Sörman.I andra timmenVärme, brist på vatten och risk för bränder på många håll i landet denna helg. I Sverige är vi vana vid god tillgång till vatten – men kring somrarna går det inte längre att ta för givet. Vad har vi för relation till vattnet egentligen? Godmorgon Världens Erika Norberg har hälsat på hos tre olika personer i samma mycket torra kommun.Till hösten slutar Maria Persson Löfgren som Rysslandskorrespondent och det blir Fredrik Wadström som tillträder och bevakar central- och Östeuropa. I Godmorgon världen berättar hon om de år hon upplevt, beskrivit och analyserat – om hennes besök i Moskva innan Sovjetunionen föll, om det ryska 90-talet och om landets förändring under president Putin.Försäljningen av husbilar i Sverige har ökat med 64 procent jämfört med förra året. Vad är det som får svenskarna att välja mobilt boende och ge sig ut på vägarna? Godmorgon världens reporter Sara Olsson begav sig till en camping.När det uppdagades att migrationsminister Johan Forsells son varit aktiv inom våldsbejakande extremism väcktes frågan om föräldraansvar. Men vad vet forskningen om hur det är kring ett svenskt köksbord där det högerextrema perspektivet väcks hos unga? Vilka är dem? Vilka är föräldrarna? Och hur hjälper man? Christer Mattsson på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet har studerat ”exitprocesser” och återintegrering i samhället.Satir Radioskugga.Kåseri av Emil Jensen.Programledare: Jesper LindauProducent: Mårten FärlinTekniker: Nicola Pryke

I studion: Fredrik Söderholm, André Miettinen Persson, David Thulin, Sebastian Mattsson, August Bohlin I patreon-timmen! Varför stör sig folk på så mycket på CHristain Olssons REFERAT? Davids katastrof-comeback med sitt segment: Klagomuren! Stina Dabrowskis otroliga intervjuteknik ställer en PROPPMÄTT Jan Stenbeck mot väggen! I Gratis-timmen! Vi ringer Christian Olsson och frågar om han VILL bli viral och om allt är på uppstuds? Dessutom: Bajs-attack på Ullevi efter Bajens torsk mot IFK, ny misstänkt Heil i djurgårdens klack, sportprofiler som har problematiska namn! I eftersnacket för 100 kr.Hanna Hellquist fick nästan 100K till Ines veterinärkostander men varför är folk arga OCH Agge är rasande på att det ska bli halftime-show på VM-finalen! Dagens låt!Hela avsnitten finns både i video och ljudformat på patreon.com/gottsnackSupport till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johanna kysser en ny hane, vill inte längre bli inflygen för dejter, säger nej till sex och tackar nej till presenter för 100 000. Välkomna!Produceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sista avsnittet för säsongen och vi lämnar Youtube bakom oss... Men innan vi säger hejdå pratar vi om Josefins bjussiga julkalender på OF, HPV-vaccinet och rädslan för sprutor. Att Josefins hund Milly blivit förlamad i bakbenen pga diskbråck och hur det gått med det. Men även om Josefins svartsjuka, som hör och häpna faktiskt finns och är lite sjuk... Vi har även med oss en kortlek som Josefin fått i en s*xleksakskalender och svarar på dess frågor...  Vi önskar er en riktigt fin jul, gott nytt år och att ni tar hand om er tills vi hörs igen!

Becky & Prodd-Albert pratar om färgade pubishår, varför Becky tackar nej till pengar & JLC's kamp om guldtackorna Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 242. Ur spillrorna av Astrid Ahlander Agency reser sig nu det ”alla” initierade förutsåg. De som tvingades bort startar nu eget. Vi ger er lite bakgrund. EQT säljer sina aktier i Storytel och kan nu summera en ovanligt dålig affär. Storytel å andra sidan blir av med ett sänke i organisationen och styrelsen får en mer balanserad miljö att arbeta i. Frågar du Cecilia Held, chef för Adlibris fysiska butiker, får du relativt försiktiga svar men i grunden kan deras kommande strategi bli en välkommen fokus på en mer vital bokhandel. Åtminstone spekulerar journalisten i de banorna. Vi drar Författarförbundets utspel om en egen ljudboksapp ett varv till men blir inte så mycket klokare av det och konstaterar dessutom att den övergripande uppfattningen på förlagssidan är förvåning, förvåning över att utspelet är så luddigt och otydligt. Vem är målgruppen? Vem ska satsa pengarna? Och vem väljer frivilligt en ny, dyrare tjänst i dagens läge? Journalisten gör en intervju med vd:n för Storytel Books och Norstedts Förlagsgrupp, Linda Säresand. Vi ger ut på jakt efter vad Storytel Books är för best och frågar oss hur Norstedts ska vända utvecklingen.   00 22         En ny agentur ur spillrorna av Ahlander Agency 05 02         EQT lämnar Spotify efter misslyckad satsning 08 19         Adlibris satsning i Malmö, en mer vital bokhandel? 11 19         Författarförbundets ljudboksutspel, del 2 14 43         Samtal med Linda Säresand

Åsiktskorridoren av och med Ulrica Schenström, Anders Lindberg, Ingvar Persson och Jacob Lundberg

Linnea Wikblad vill tacka alla stockholmare! David Druid är en fuck up! Vi får en Gypsy Rose Blanchard-uppdatering! Det är en månad sen mordet på Mikael i Skärholmen, Linus Lindahl på P3 Krim om hur Skärholmen mår. Babs Drougge på P3 Nyheter tacklar den trötta shorts-debatten och berättar om trollfabriker. Socialdemokraternas Heléne Fritzon frågas ut inför EU-valet 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Ralf Rangnick sa först ja. Sedan sa han nej två dagar senare. Därmed fortsätter Bayern Münchens tränarjakt att vara fruktlös och misslyckad. Frågan är: vem går de för nu? Samtidigt är den tyska jätten mitt inne i en alltjämt jämn semifinalsdrabbning mot Real Madrid. Detta samtidigt som Borussia Dortmund gick vinnande från match ett mot PSG. I England så kopplas en Feyenoordback till Liverpool, United förbereder utförsäljning och Arsenal vill förlänga med Jorginho. Med: Makoto Asahara och Keven Bader.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Människor och tro har bevakat aktuella religiösa frågor sen 1970-talet, det här är det sista programmet som dyker ner i arkivet och även blickar in i framtiden medhjälp av tre yngre röster. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I över femtio år har Människor och tro bevakat och berättat om religionens betydelse, globalt, lokalt och personligt. Det sista programmet handlar om hur Sverige har förändrats religiöst under den här tiden, och vad som väntar runt hörnet.Hör röster om böneutrop i Fittja, om pastorn från Kenya som missionerar i Sverige, om att tro på naturens kretslopp och om det sekulära och samtidigt mångreligiösa Sverige.Simon Sorgenfrei, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, talar om hur Sverige har förändrats på 50 år. Hör också Faiaz Dowlatzai, Zandra Öman och Axel Singh tala om sin egen tro och vad de tänker om hur svenskarna kommer förhålla sig till tron i framtiden.programledare: Åsa Furuhagenproducent: Anders Diamanttekniker: Sophie Andersson

Jenne förklarar lite kort om varför det varit så tyst från podden på några veckor. Tackar för allt och önskar er alla allt gott. MEN berättar också om ett glädjande besked, det startar nämligen en ny podd med namnet Bara Ärligt & Härligt och där Jenne och Fredrik kommer köra och dit ni gärna får följa med till!

Nyheterna Radio 12.00

I detta det sista avsnittet på 2023 visar vi tacksamhet och snackar delmål framåt. Vi önskar God Fortsättning och ett Gott Nytt År. Fortsätt vara grym. Feedback skickas tacksamt till @hackadittliv och @powerbylisa //C & L

Det kommer en ny generation filmmakare nu, säger den 87-årige regissören i en intervju med vår filmreporter Emma Engström. Ken Loach får hederspriset på Stockholms filmfestival, som öppnar idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vid 87 års ålder har Ken Loach nu gjort sin sista långfilm. ”The Old Oak” utspelar sig på en av många brittiska pubar som stänger på grund av ökade kostnader och färre kunder. Eftersom det är en Ken Loach-film handlar det om arbetarklassens problem, betraktade genom hans och manusförfattaren Paul Lavertys socialistiskt färgade lins. En lins som gett honom en massa priser och en trogen publik, men som fått kritiker att kalla honom Englandshatare, galen marxist och till och med antisemit. Emma Engström intervjuar Ken Loach och Paul Laverty och nystar upp den röda tråden genom en 60-årig filmkarriär.SVT:s SATSNING ”HISTORIEN OM SVERIGE” IMPONERARKulturredaktionens kritiker Mattias Berg har sett de tre första delarna av Sveriges Televisions stora folkbildningsprojekt ”Historien om Sverige”. I tio avsnitt berättas historien om Sveriges tillblivelse, från istiden fram till idag. Detta med hjälp av 300 experter och skådespelaren Simon J Berger. GRETHE ROTTBÖLL: VI HAR MEDLEMMAR SOM ÄR RÄDDA FÖR HOT OCH HATI förra veckan skrev Sveriges författarförbunds ordförande och vice ordförande, Grethe Rottböll och Per Wirtén, en debattartikel där de konstaterar att judiska kulturskapare i Sverige ställer in sin medverkan i olika evenemang på grund av rädsla för hot och hat. Och att arrangörer i sin tur ställer in medverkan av judiska författare på grund av den förhöjda hotbilden. ”Vi kan aldrig acceptera att författare tvingas stanna hemma på grund av hot och hat. Vi uppmanar skolor och bibliotek att bjuda in judiska författare,” skriver de i debattartikeln. Grethe Rottböll berättar för P1 Kulturs reporter Lina Kalmteg varför uppmaningen att anlita judiska författare är så nödvändig just nu. OBS-ESSÄ: VEM VILL MINNAS UMEDALENS OFFER?Vilka historier minns vi och vilka glömmer vi bort? Ett sätt att undersöka frågan är att se vilka teman som får ta plats i den offentliga konsten. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén tar avstamp i en länge dold familjehistoria.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

Han hade dragit sig undan till en bistro på vänstra stranden tillsammans med Simone de Beauvoir. Sartre tände lugnt en cigarett i väntan på ostbrickan och förklarade att han inte ville ha pengarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det rapporterade Magnus Faxén för Ekot på plats i Paris.Jean Paul Sartre var filosofen som skrev pjäser, den metafysiske romanförfattaren. Inget händer just utom att människan kommer till insikt. Han var alltid på resa mellan kongresser och konvent, omprövade ständigt sina åsikter. Men kanske är han för all framtid fixerad i ett 70-tal han inte kan bli fri från.

Vi tjuvstartar med en forskningsproposition och tackar på lämpligt sätt. Vi spanar konferenser i framtiden och bilder som kan illustrerar dylika evenemang.

Hej allihopa och välkomna med till Förbundsarenans podcast Finansierings- funderingar. Under tre avsnitt ska vi ta och träffa tre olika personer med olika bakgrund och anknytning till tredje sektorn. Vi kommer att belysa olika teman om och kring finansieringskällor. Vi kommer lyssna till erfarenheter, så kallade "dos, and dont's". Den här podcasten är ett samarbete mellan oss på Förbundsarenan och Bildningsalliansen. Ett extra tack till Johanni Larjanko.som hjälpt till med teknik, editering och varit bollplank. Podcasten syftar till att ge er lyssnare både idéer och insikter kring olika finansieringskällor. Vi kommer lyssna på erfarenheter till erfarenheter från våra gäster. Vi kommer höra om framgångar och motgångar, kanske till och med nya idéer. Idag ska vi tala om testamentdonationer. Visste ni att en registrerad förening i Finland får aktivt be om testamentedonationer utan att ha ett insamlingstillstånd? Det betyder alltså att en förening, ett förbund, en organisation som är registrerad, får lov att be om gåvor via testamenten. Men hur gör man detta i praktiken? Jag är mycket glad att kunna sitta med ett utrivet litet papper här från tidningen Kyrkpressen, och framförallt är jag glad att en av de personer som ligger bakom den här annonsen i Kyrkpressen, Kalle Sellström från Församlingsförbundet, är med oss här idag som vår premiärgäst. Tack Kalle att du är här och välkommen med!Kul att vara här. Du har ju sett den här. Det är en annons från tidningen Kyrkpressen. Det är Församlingsförbundet som skriver om möjligheten att testamentera till er som förbund. Första frågan: var den svår att skriva.?Man behöver kanske tänka lite mera än när man annonserar om ett seminarium eller en resa eller liknande. Alltså så att formuleringen tilltalar på något sätt, att det gäller att ge eller att på något sätt snyggt lyfta fram den här möjligheten. Att eventuellt överväga, liksom aktualisera frågan hos mottagaren och väcka tanken tänk om. Man kan inte gå ut med så stora, ja så stora bokstäver att du där kom hit med pengarna, utan man ska göra det snyggt på något sätt. Att få folk att tänka tanken.Kanske väcka förtroende?Ja, jag tror det. Mycket handlar om det där att man liksom sår ett frö liksom väcker saker.Ja.Det finns säkert många som inte går aktivt och tänker på sitt testamente. Så om man på något sätt lyckas få folk att fundera på det så.Ja, jag håller med helt. Och om vi tar ett steg bakåt, vi ska gå tillbaka till annonsen alldeles strax, men vad var det som fick Församlingsförbundet att sätta in denna annons? Det som har fått er att tänka i de här banorna kring just testamente och nationer, vad var det som startade detta?Det här aktuella annonsens får vi helt tacka Förbundsarenan och en nätverksträff för.Tackar tackar!Men donationer alltså. Vi har under lång tid annonserat mera och mindre aktivt. Men jag blev inspirerad av den här träffen och tänkte att nu tar vi lite nya tag och aktiverar oss igen. Med den här typens annonsering Och det som kanske var var det där. Min insikt var ju det där att det här är faktiskt ett långsiktigt projekt.Det är ju det.Jag har nu jobbat över tio år på Församlingsförbundet och under min tid så har vi fått ett testamente och då blir man. Man kan kanske bli lite sådär, ge upp hoppet, det är nog inte värt besväret. Men det som vi diskuterade på den här träffen var ju det där att det så långa perspektiv att man sätter in en annons år 1 så får någon idén att börja överväga det och sen komma till skott med att skriva ett testamente. Men det där är ju jättelänge i dagens läge så det kan vara att vi är vid år 27 när det här testamentet sen förverkligas och det där kommer organisationen till godo så som så när det handlar just om det. Att man planterar lite frön nu. Man får räkna med att det kan ta länge innan det bär av frukt i form av ett testamente. Man kan ge testamente som donation. Så är det ju också en allmän annons för organisationen. Men alltså en påminnelse att vi finns som vi jobbar på och vi gör gör vad vi kan med de resurser vi har fått. Så så är det värt. Det får man ju direkt när man får synlighet för sin organisation. Men det är nog långsiktigt.Ja, absolut är det långsiktigt och är en sak som väldigt ofta kommer upp nu när jag har talat med både organisationer om testamenten, donationer men också sakkunniga så ser vi att det inte går tillbaka till att väldigt mycket handlar om givare beteenden så att det är en typ av givare beteende som vi har i Finland som är ganska vanligt. Det är ju att du som privatperson ger x antal pengar till en organisation som du tycker jag har ett viktigt jobb. Men just det här beteendet att tänka att även när en person går bort, att när en person dör så kan man också ge till organisationen och det är ju att försöka ändra ett givare beteende och verkligen ett långsiktigt arbete. Du sa här att ni har under den tiden som du har varit ledare som är ungefär tio år så har det varit ett sådant här testamente som har fallit ut då. En sak, men behöver absolut inte nämna summor. Men om vi tittar på just det testamente som ett exempel. Det här är nämligen det som många frågar mig också. De blir lite oroliga att testamenten brukar ofta hektar olika typer av begränsningar eller villkor.Hur var det för er där ni fick tag i testamentet var också en massa villkor, eller hur gick den processen till? Kan du berätta.Lite när det var något helt enkelt en allmän och en allmän vilja önskan att att egendomen skulle tillfalla vår organisation utan något desto mera specifikationer? Så det var ju. Det var ju lätt att inte ta emot och litat på att använda, lätt att placera, inte sätta det, sätta det liksom i i det här så att vi kan. Vi kan använda det för den verksamhet som vi som vi redan har. Vi börjar skapa något nytt kring det här. Men men, nu är det ju en del. I det här fallet handlar det om en ensam ensam person. Har Andersson som enda testamente mottagare så får man ju lite rollen av arv, ja nästan som en anhöriga. Att mitt i allt det man den son som står kvar då med en persons egendom och och vi fick ta hand om 01:01 hos en bilar och det där annan egendom och liksom förvalta det alltså från första stund på 01:01 bra och ansvarsfullt sätt då. Och det bör man ju hektar en viss som det i alla fall en mental beredskap på. Och kanske också bra.Bra Det här kontaktar folk som man kan anlita och vända sig till när det blir ganska praktiska frågor mitt i allt det. Hur gör vi med det här i den här delen av egendomen? Att det är ju inte så att det kommer in en summa på kontot nu och saken är klar med det, utan det är ju faktiskt egendom av varierande slag som.Man behöver ta hand om. Det är ganska viktigt att man har mental beredskap för att många gånger är det ju så att testamentet kanske snarare är just fast egendom än att det är bara pengar. Det där är en väldigt bra sak att komma ihåg. Jag tror att många av de som har fonder som har fått olika typer av testamente nationer, de känner säkert igen sig i det där. Och jag tänker också att det där är en sån sak som är väldigt viktig och föra fram att det här är det finns en potential och möjlighet att en organisation kan få testamente donation. Men det är viktigt att bygga upp en beredskap för att också kunna hantera och facilitera till exempel en bil eller en lägenhet. Det är inte helt enkelt och det kan också medföra vissa kostnader att ta emot ett sådant här testamente donation. Jag tänkte göra ett hopp tillbaka här. Nu till den här texten som jag från från Kyrkpressen tidigare i vår. I just den här texten. Så som du ni har gjort så nämns ju inte ordet döden en enda gång.Håller du med om att det där kanske är just den? Är det lika tabubelagt att skriva om det i den här texten som vi har? Så står ju inte ordet död med den här talarstolen. Vill du ge ett bidrag för framtiden? Vilket arv vill du lämna efter dig? Kan man tänka sig en annan typ av omskrivning? Är det medvetet att ordet död inte finns med här?Nu tänker jag kanske lite onödigt på det viset. Absolut att man när man talar om testamenten så finns det liksom inbyggt element av att det handlar om någonting som sker när livet här tar tar slut. Men jag skulle nog tänka att redan det här att tala om testamenten på något sätt precis är lite tabu på något sätt. Ja, det blir lite känsligt då och jag vet inte om det direkt heller då alla har med det där döden att göra. Eller är det mer av det? Att det känns på något sätt ofint att komma med förslag på vad folk ska göra med sin?Hur tänker du kring det? Jag tror att det är många som tänker på precis samma sätt. Att både ordet död och testamente är kanske synonyma, till och med för många. Och att skriva om en sån här sak som att. Har du tänkt på att göra så här när du inte längre finns? Hur tänkte du och ni kring det här?Ja, men nu finns dem. Det finns nog en laddning i det där. Tänker jag på något sätt. Att man liksom i början, man måste göra det väldigt snyggt på något sätt då? Och det där öppna upp den här möjligheten men inte komma med med det här order att nu är du där. När vi bar vapnet redan i dag. Alltså man måste välja en speciell ton för den här typens annonsering och sätt. Jag vet. Kanske det finns någon som har föreställningar om att att organisationer ligger och lurar på någon vals avdelning med pennan i högsta hugg och på andra sätt försöker vända sig till försvarslösa åldringar som informerar mer om det vet av den här dagen och på platsen att. Men men, så är det ju inte. Men med tidningsannons att man kommunicerar öppet om den här möjligheten finns inte på ett. Också det där. Åtminstone för mig liksom en fråga som som någon liksom känns lite jobbig. Det är ju det här med anhöriga. Alltså att när du som organisation kommer med den goda idén att att tänk om, om om du skulle ge ett testamente som donation till en organisation så finns det anhöriga i bilden Så så kommer man ju på något sätt in och konkurrerar just om det arv som som någon anhörig kanske räknar med att att den där ska få i sin sin helhet.Och det där gör ju det också lite. Jag menar, det vill man ju som representant för en organisation som lämnar lämna anhöriga heller utan arv eller på något sätt komma emellan och antyda att det var organisationen och ett bättre ändamål än din. Att dina släktingar och andra anhöriga. Så det är nog mycket som gör att det blir lite. Det blir lite speciellt.Och det är laddat. Det här handlar det om när människor har gått bort. Det är testamente. Det finns många olika saker här som är säkert, både svåra att tala om och svåra att skriva om. Och det är ju så att den här typen av budskap och det måste vara både attraktivt men ändå smakfullt och nedtonat på en och samma gång. Så att copywriting är ju A och O här på något sätt. Och trots det, och trots att du nu sa att det är ett testamente som under dina tio år har fallit ut så är det ändå så ser du ändå en poäng med att aktivt som organisation tänka på det här som en möjlighet att berätta om den här möjligheten att tycker du fortfarande det är lönt att göra det?Jag tycker nog det. Det är nå, det finns liksom potential där. Och nu tycker jag att många människor också i dagens läge att man är väldigt medveten om vad som händer i världen. Man håller starkt på sina värderingar och det som man säger att det är viktigt och kanske också känner en oro för. För framtiden och ser att det finns liksom ändamål och behov som man gärna skulle kunna ge ett bidrag till i form av ett testamente. Så som du tycker det är lönt att lyfta fram. Alternativet var det där det som man kanske också skulle kunna mer aktivt just nu vara inne på det här med anhöriga. Att också aktivt lyfta fram den möjligheten att så att man kan ge en del av de här behöver inte utesluta varandra. Att du vill understöda en organisation som behöver betyda att dina anhöriga blir helt utan, utan testamente, utan utan makar delar av det där på det viset. Detta innebar att en del ska gå till ett ändamål som är nära ens hjärta och det är där resten är till de anhöriga, om det finns släktingar nära eller mera avlägsna.Så det där kanske kan vara en väg att gå. Det behöver inte vara endera alternativ.Precis, så det är inte så svartvitt utan att det är ett riktigt spektrum här att det behöver ju inte vara så att det är antingen eller utan det kan delas ut, det kan vara en liten del av och så vidare. Håller helt med, Är det en väldigt bra poäng att ta fram också?Din tanke Om man har svårt att välja organisation så kan man också tänka att dela upp det mellan flera. Men ingenting av det känner jag för det här med med barn och ungdomar. Och samtidigt brinner jag för miljöfrågor och liknande att att dela upp dessa. Det motsvarar ens värderingar och det som man tycker att är viktigt.Nu råkar du komma in på det som egentligen var min min nästa fråga här, så jag bara spinner på här från din eleganta åsne brygga in till det här. För precis som du sa här så är det väldigt många olika saker som hela tiden sker runt omkring oss och det känns som att ibland är det svårt att veta vad man ska välja och hur man ska välja. Testamente donationer ökar alltså. Fler och fler donationer av det här slaget faller årligen ut. Det finns de som påstår att det här är ju också en typ av engagemang. Att ge pengar är också en typ av engagemang och vi har ju sett de senaste åren att över lag så har pengar potten till civilsamhället i stort som kommer från privatpersoner via donationer ökat. Ett testamente är ju en del. Håller du med om att det här att ge pengar kan ses som en typ av engagemang också? Eller hur ska man beteckna det här?Absolut, absolut. Och det tycker jag också att vi försöker lyfta fram när vi vänder oss till människor och hoppas på deras aktiviteter. Och då är det just det här du kan ge. Du kan ge en gåva, du har ett testamente, alltså ge av dina tillgångar. Eller så kan du ge av din tid i form av ett frivillig engagemang att ta ett uppdrag, hjälpa till helt helt konkret A Och det ju olika. När någon har tid som den kan ge för en annan så är tiden just denna bristvara, något att göra. Ja, jag tycker att det ni gör är jätteviktigt, men jag har inte. Jag har tid eller möjlighet att göra något praktiskt och då kan det vara ett alternativ. Men jag vet att du kan understöda ekonomiskt var vår verksamhet och på det vis ändå finnas finnas med och ge ett ge ett bidrag. Vi tycker nog att man kanske kan bra tänka att att det att man ekonomiskt understöder också är i form av engagemang och aktivitet att få vara med på ett hörn. Ja, absolut.Tydligare nu. Nu känns det som att nu börjar vi närma oss det där. Nu har det gått lite som katten kring het gröt är det tänkt att det ska sätta lite hjärna på prov. Men var inte orolig, inget avancerat. Men om vi nu tänker oss att du skulle få lov att råda andra organisationer, var ska man börja och prata om sådant här? Hur skulle en organisation starta sin resa mot att kunna ändra ett beteende?Hur tänker man på det här liksom? Det praktiska och konkreta informationen i form av en annons eller en sida på vår webbsida när man har en medlemstidning eller medlemsbrev eller liknande. Att lyfta fram möjligheten att det är jätteviktigt. Men, men, kanske ännu viktigare på något sätt det där. Innan det som händer, innan det vi ser det som föreningen organisationen gör och står för. För det. Som avgörande för eventuell eventuell donation. Alltså att att man har en verksamhet, man har en profil som tilltalar människor, att man förvaltar det uppdrag man har fått liksom på bästa möjliga sätt. Att man visar, visar, skapar ett förtroende och visar att man faktiskt gör det som man har sagt. Att det här är vårt uppdrag, det här vill vi hektar. För att att det gick att bygga för eventuella donationer och gåvor rAtt att faktiskt visa att vi vill. Vi tjötar om var ett uppdrag på ett bra sätt då och där. Det är jätteviktigt med. Men liksom hur man kommunicerar berättar var ett mångsidigt sett vad man egentligen gör.Man redovisar för förvaltning och ekonomi och på det viset öppnar upp att det finns några hemligheter. Eller.Eller det här Jag är så glad jag ser det här. Jag brukar ibland säga att kommunikation är kommunikation. Vi är kanske inte överens där.Du Absolut.Ja, det där berätta om vad man gör för vem man gör och transparens. Att man är öppen med vad man gör och hur pengarna används. Det är ju jättebra att du har tid. Så det är en lång process naturligtvis.Ja just ja. Sen tänker jag ju den här liksom annonsen eller den raden att att har du tänkt på att att ge en donation ett testamente så då är det ju den här associationen man vill göra. Alltså att folk associerar till det som organisationen står för och man får en positiv känsla. Eller med att det var de där som jag läste om i tidningar eller på webben att det var ju de där som har det där fina arbetet, att det där vill jag vilja understöda. Det är min kärlek det där. Ja, möjligheten att ge ett testamente som är det där som får folk att handla utan just den där positiva känslan att det här, det här vill jag vilja understöda med mina tillgångar. Och det här vill jag nämna i mitt testamente. Så det är början på det här.I Slottsskogen där alla äter hemma är klockrena tips på jättebra jättebra saker som du nämner. Låt säga att det sitter representanter här för någon organisation och lyssnar på det här. Är det okej att de hör av sig till dig för att till exempel sparra och säga att de är lite osäkra på hur de ska komma igång i sin egen skrivande process att få lite hjälp av varandra. Jag brukar säga att vi borde bli ännu bättre på att också närma oss varandra. Om jag nu råkar veta att ni har gjort det här så är det ju jag som hör av sig till er. Och det gäller även för andra saker, inte bara just givande av pengar. Men då är det väl okej att folk kontaktar dig?Det går bra.Höra av sig och där tycker jag ju också att det är att vi. Vi liksom inom förbunds världen annonserar och berättar om det testamenten. Så det är ju också ett gemensamt arbete på det viset att man aktualiserar den här idén. Det är huvudtalare hos oss. Tankar om det där. Sen vill det samfund som sänder sist och slutligen få det där bidraget. Så det har kanske inte så mycket med annonseringen att göra. Utan det är just det där, den egna verksamheten, den där profilen, identiteten som organisationen har. Men men, där kan vi nog liksom stödja varandra på det viset att vi alla aktivt lyfter fram den här möjligheten. Att det är det. Man kan faktiskt ge ett testamente igen, precis som bundet till en förening eller organisation inom tredje sektorn. Och det är en bra investering för framtiden.Ja, jag håller helt med. Och nu blir det ju faktiskt så här att under hela hösten så kommer det ju att arrangeras en mängd olika typer av både sparring, grupper och nätverksträffar för de som har just tanken att bygga upp det här med vilka strukturer som kan du kan hektar nytta av för att få igång ditt eget och din egen Testament kampanj. Och allt detta kommer utmynna i att vi kommer att så under 2024 då Ha en stor synlighet kampanjen så kallat testamente kampanj. Jag håller absolut med. Vi borde bli bättre på samarbeta och våga fråga varandra. När vi ser att någon annan har annonserat så borde vi helt enkelt ta kontakt då vi själva funderar på det. Tack Kalle att du är med i det här premiäravsnittet faktiskt då det har varit av finansierings funderingar. Och tack så jättemycket att du delar med dig av era och dina erfarenheter kring just det här med. Testamente givande. Vi har säkert anledning att göra fler podcast tillsammans och snacka om mer saker. Tack så mycket Kalle och god fortsättning!Tack för att jag fick vara med i premiären. Tack så jättemycket! Tack!Och med de orden så tar vi och avslutar och ser fram mot nästa avsnitt. Stort tack att ni lyssnar!

Vad gör man när man märker att fler och fler växer upp och: Tackar nej till att bjuda in miljontals från bedrövliga kulturer, är trygg i sin roll som heterosexuell maskulin man och feminin kvinna och uppfostrar sina egna barn till självtänkande individer som inte är förvirrade utan är trygga i vad dom föddes till att vara? Vad gör man när man inser att Budskapet© inte biter på oss vuxna? Jo, man siktar självfallet in sig på lättledda små barn och ser till att Budskapet© finns där dom är - som på lekplatsen. Missa inte det här programmet!NU ÄR DET HÖG TID ATT LÄGGA I EN (MYCKET) HÖGRE VÄXEL GÄLLANDE DONATIONERNA, ANNARS KOMMER DET GARANTERAT BLI PANIK (IGEN) I SLUTET AV DENNA MÅNAD FÖR ATT HINNA MED MÅLET SÅ ATT VI KAN FORTSÄTTA MED VERKLIGHETSCHECKEN I JULI. VI NÄRMAR OSS 300 PROGRAM OCH SER FRAM EMOT ATT FORTSÄTTA, INTE LÄGGA NER. 2000 KR INNAN DEN 30 JUNI ÄR MÅLET:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaHejsan alla solbrända lyssnare! Idag (10/6-23) hör ni oss prata om detta:* Att sluta hylla våra gamla kungar.* Man måste inte "vifta med en löjlig svensk flagga."* Sverigetatuering "anspelar på vit makt."* Stockholms gaylekpark är ett "nytänkande föredöme."* Tränare vill framstå som en förebild för barn - Viker ut sig på Onlyfans.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Elisabeth Engman, Carl Schiller & Tomas WiklundVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:TERROR I TRAFIKEN - JAGAD EFTER BLINKNING OCH OMKÖRNINGhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/terror-i-trafiken-jagad-efter-blinkning-Alla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 17 juniDu hittar även Verklighetschecken här:RUMBLEhttps://rumble.com/c/c-2636134PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLESchädel - Erosion des Willenshttps://youtu.be/BTA_Ig5YqMkTOMASSin Shake Sin - Idiocracy https://www.youtube.com/watch?v=ny1cHtTuvPA&ab_channel=SinShakeSinCALLEA Trans "Mother" Debates Matt Walsh On Womanhoodhttps://www.youtube.com/watch?v=VgXPd-iOu18&ab_channel=MattWalshELISABETHLunds studentsångarehttps://www.youtube.com/watch?v=fouRIa2a96s&ab_channel=SAChristerAsk

Arsenal föll som furor mot De Zerbis pigga Brighton samtidigt som Gundogan visade vägen för Manchester City mot Everton. Därmed förklarar vi titelstriden död. Southampton föll tungt hemma mot Fulham och beseglade därmed sitt öde. Vi tittar tillbaka på ett decennium sedan Soton tog klivet upp med vad som nu ser ut att bli Chelseas nya huvudtränare.

Idag är det stora kill-tackar-dagen. Linnea Wikblad kommer åter en gång fram till att hon är Sveriges mest manstillvända kvinna. David Druid är en kille. Skådisen och debattören Ala Riani om sin nya bok "Krigets dotter". Journalisten Johar Bendjelloul berättar om allt vi behöver veta inför kvällens deltävling i Eurovision där Loreen är med. P3 Nyheters Babs Drougge om att småbarnsföräldrar löper mindre risk att dö än jämnåriga utan barn. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

I slutet av april avtackades den mycket uppskattade säkerhetschefen eldsjälen Maj Ingels av sina kollegor i Tyresö Kommun. Maj berättar om sitt långa yrkesliv i Tyresö från förskolelärare 1982 till säkerhetschef 2010. Om de 35 "händelser" som föranlett krisarbete. Hör hyllningarna från kommunstyrelsens ordförande och kollegor i slutet av programmet. Programledare: Ann Sandin-Lindgren

Om påsken 

Christopher har fått sparken många gånger (allegedly) och frågar efter dina "fått sparken"-stories! Vi tackar av Assia efter hennes vikarieveckor! Vanja Hagberg från P3 Nyheter ger oss ett knarksvep och millennials icke-existerande medelålderskris. Olof Lundh har ton och ger ton om Zlatans comeback i landslaget. Ja, och vardagsfilosofiska rummet hålls även idag med skådisen Hannes Fohlin! Programledare: Christopher Garplind och Assia Dahir.

Årets första avsnitt! Hurra! Nu börjar vi om. På flera plan. Som vanligt. Och det är ett vanligt avsnitt. Småprat i ca 10 min följt av enkel Rörelse i vila för vaderna och fötterna i ca 8 minuter. Därefter ca 2 min nynnande som mellanrum. Efter det pratar jag om vad jag gör när jag inte gör Sov med mig och hur vi kan göra mer tillsammans kanske främst online. För att avsluta med ca 5 min nynning. Innan jag fortsätter med länkar och sånt. Lika som vanligt går det att lyssna på såväl avsnitten som avsnittet i vilken turordning du vill. Och det gör inget om du lyssnar flera gånger på samma avsnitt. Ju mindre du hör av varje avsnitt, desto bättre, eller hur... Fröken, vad gör vi för rörelse i vila i det här avsnittet då? Tackar som frågar. Superenkelt. Bara att röra skönt på fötterna så att även vaderna slappnar av. Jo, efter nynningen i mitten pratar jag om min nya kursplattform Fröken Humlas Lärplats. Där finns ett gäng gympakurser som jag tror kan intressera. Vad sägs om Liggympa t ex. I övrigt online är det Lisel Humla och/eller Urforma du ska hålla reda på. Det är bara att söka eller klicka på t ex Instagram, Facebook eller min egen Webbplats. Du som kommer på något jättebra du vill säga till mig, kanske mitt i natten, kan ganska enkelt klicka dig till Sov med mig-poddens sida och direkt spela in ett ljudmeddelande. För om du ska vänta till morgonen så har du glömt det, eller hur... --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/sov-med-mig/message

Nyheterna Radio 17.00

David Druid och Linnéa Wikblad upprörs över Linda Bengtzings uttalande om att alla människor är bisexuella. Vår korre Caroline Kernen är på plats i Vancouver och rapporterar om att provinsen British Columbia avkriminaliserar vissa droger idag. Världens fjärde bästa kock kommer till studion, nämligen Jimmi Eriksson som kom fyra i Bocuse d'Or förra veckan. P3 Nyheters Babs Drougge berättar om att svenska filmbranschen tackar nej till skådespelare som gjort botox, fillers och andra skönhetsingrepp. Programledare: David Druid och Linnéa Wikblad

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka Ebba Östlin (S) röstades i helgen bort av det egna partiet. Men enligt Socialdemokraternas lokala stabschef har avsättandet orkestrerats av ABF, som ska ha massrekryterat nya medlemmar för att rösta ner Östlin. Bakgrunden ska vara en konflikt om fritidsgårdar, vapen och knark.Sen pratar vi om att svenska filmbranschen tackar nej till skådespelare som gjort botox, fillers och andra skönhetsingrepp. Enligt castarna handlar det i grunden om mimiken i ansiktet, men frågan är känslig och kan ses som en dubbel bestraffning av kvinnor som kanske gjort ingreppen på grund av en upplevd press från branschen.

Han ringer upp sin gymnasielärare Christer Elfversson och ca 22.44 har han bjudit in Ulf Elfving till julstudion.

Nyheterna Radio 07:00

Tack för att du har lyssnat på Innovationslandet med Emma Frans. Vi är tillbaka igen nästa år med nya spännande aktörer och deras banbrytande uppfinningar och lösningar. Hoppas du vill lyssna då!  Tror du att ditt företag skulle passa i Innovationslandet? Mejla till info@borgowilli.se så berättar vi mer.  God jul och gott nytt år! 

I detta avsnitt från 7/3 2022 får vi möta Wolfgang Skäringer-expert på sex och krig. En Nina Bladh på Jarowskij avbryter inspelningen med ett hett erbjudande till både Mia och Hampus….Tackar de ja eller VAD exakt är det som pågår? Snaps, livsråd och oändlig kärlek upplevs i gott sällskap så till den milda grad att en taktikkräkning måste in i göteborgsnatten. Nessvold har missförstått Mias sexliv och även hela NMFTG-föreställningen där han själv var med men vad gör väl det när man har varandra och trygga känningar i Sveriges absoluta vallarnaelit.Välkomna till Skäringer & Nessvold eller som Hampus skulle säga, god lyssning!Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldSkäringer & Nessvold klipps och redigeras av: Mikael Solkulle & Anna SpolanderProduktionsbolag: polpo playwww.polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt från 7/3 2022 får vi möta Wolfgang Skäringer-expert på sex och krig. En Nina Bladh på Jarowskij avbryter inspelningen med ett hett erbjudande till både Mia och Hampus….Tackar de ja eller VAD exakt är det som pågår? Snaps, livsråd och oändlig kärlek upplevs i gott sällskap så till den milda grad att en taktikkräkning måste in i göteborgsnatten. Nessvold har missförstått Mias sexliv och även hela NMFTG-föreställningen där han själv var med men vad gör väl det när man har varandra och trygga känningar i Sveriges absoluta vallarnaelit.Välkomna till Skäringer & Nessvold eller som Hampus skulle säga, god lyssning!Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldSkäringer & Nessvold klipps och redigeras av: Mikael Solkulle & Anna SpolanderProduktionsbolag: polpo playwww.polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Allt måste ha ett slut även om man ibland inte vill. Nu är hans beslut taget! Denna säsong blir hans sista som aktiv fotbollsspelare och vi tackar Ola Toivonen för all glädje han skänkt oss genom dessa år. Ett ärligt och ett avsnitt med många tillbackablickar där vi tillsammans med Toivonens största supporter pratar om det fantastiska målet VM 2018 mot Tyskland. Njut!

Skäringer och Nessvold är dagen till ära exakt synkade i klädsel och frisyr. Lite som en sekt som de båda tror sig kunna fastna i pga precis allt möjligt. Hampus vågar inte säga nej till karismatisk säljare i en ljusbutik och bränner i dubbel bemärkelse sina besparingar på stearin som kommer vara fram till påska. Mia å sin sida krattar löv och arbetar istället för att gå på festernas fest i Milano. Har man inte tid och sprätt i benen som räcker till Kim K så har man inte. Istället planeras 50-årsbaluns på The Reef i Fredrikshamn. Inte dumt alls! Nessvold plus en tackar ja direkt. Barndomens goals dammas av. Tandställning, gips, kryckor och bonussyskon var tydligen så eftertraktat, kanske mest av dem som inte hade det. Hampus har varit på tantrakurs och rullat rygg samt gått igång på stekspade. Men den röda tråden…ja de uteblir enligt ök men tack älskade ni för att ni lyssnar! Medverkande: Mia Skäringer & Hampus Nessvold Skäringer & Nessvold klipps och redigeras av: Mikael Solkulle & Anna Spolander Produktionsbolag: polpo play www.polpoplay.com

Skäringer och Nessvold är dagen till ära exakt synkade i klädsel och frisyr. Lite som en sekt som de båda tror sig kunna fastna i pga precis allt möjligt. Hampus vågar inte säga nej till karismatisk säljare i en ljusbutik och bränner i dubbel bemärkelse sina besparingar på stearin som kommer vara fram till påska. Mia å sin sida krattar löv och arbetar istället för att gå på festernas fest i Milano. Har man inte tid och sprätt i benen som räcker till Kim K så har man inte. Istället planeras 50-årsbaluns på The Reef i Fredrikshamn. Inte dumt alls! Nessvold plus en tackar ja direkt. Barndomens goals dammas av. Tandställning, gips, kryckor och bonussyskon var tydligen så eftertraktat, kanske mest av dem som inte hade det. Hampus har varit på tantrakurs och rullat rygg samt gått igång på stekspade. Men den röda tråden…ja de uteblir enligt ök men tack älskade ni för att ni lyssnar! Medverkande: Mia Skäringer & Hampus Nessvold Skäringer & Nessvold klipps och redigeras av: Mikael Solkulle & Anna Spolander Produktionsbolag: polpo play www.polpoplay.com

Tackar du ja fast du egentligen inte vill eller högpresterar på jobbet trots att du är nära utmattning? Ibland vänder vi ut och in på oss själva för att bli sedda och bekräftade. I veckans avsnitt pratar vi om mönster som har skapats under barndomen – och som inte längre gynnar oss. Men hur bryter man dem? Vill du gå på vår kurs i personlig och andlig utveckling eller tipsa om ett ämne som du tycker att vi borde ta upp i podden? Anmäl dig och ta kontakt med oss på Facebook: Råd från ovan.

Nyheterna Radio 07.00

Kan en influencer påverka utgången av valet? Den frågan ville vi gå till botten med. Därför utgav vi oss för att vara pr-byrån Price PR som kom med ett smaskigt erbjudande, nämligen 20 000 spänn för den som kunde tänka sig att göra reklam för ett politiskt parti, en politisk fråga, utan att uppge att inlägget var betalt. Spoiler – Många av de tillfrågade var beredda att hjälpa oss. Medverkande i detta avsnitt av podden: Thomas Nilsson och Nellie Pilsetnek, reportrar på Resumé.

Sveriges Konsumenter vill att dataspelbranschen skärper sig, Irans kulturdepartement går till angrepp mot filmen "Holy spider", succe för nya Top Gun-filmen och musikutbildningen för blivande förskollärare är för mesig. Programledare: Andres KriisaProducent: Viveca Bladh

Efter att pandemins oro, väntan och förvirring blivit vardag infann sig en annan känsla inom mig. Ett lugn och en djup känsla av närvaro. Om Kayo Mpoyi:Kayo Mpoyi är författare. Hon debuterade 2019 med boken "Mai betyder vatten". Hon pluggar fri konst på Kungliga Konsthögskolan.Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Nyheterna Radio 12.00

Hej på er! Berättar om filmen: Jag är Zlatan. Jag och han är ganska lika när det gäller vår uppväxt....fast han hade bollen som rädda honom och lite jäkla anamma. Jag hade ingen boll men lite jäkla anamma och att det fanns änglar omkring mig, Sen blir det som vanligt....hoppar lite hit och dit! Kram på er!

Lukas Lundin lämnar samtliga styrelseuppdrag på grund av sjukdom och Storytels vd och grundare Jonas Tellander lämnar posten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dagens gäst är en person som på kort tid har blivit en god vän till mig. Anna-Karin Wyndhamn och jag lärde känna varandra för några få år sedan när hon hörde av sig och berättade om vad jämställdhetsintegrering var för något och hur det implementerades på högskolor, universitet, myndigheter och forskningsråd. Sedan skrev vi en bok ihop. Genusdoktrinen, som kom ut för lite över ett år sedan. Men hon gör mycket mer än att skriva böcker ihop med mig. Hon är till vardags forskare på Göteborgs universitet, skriver bland annat på Göteborgs-postens ledarsida och har precis lanserat en ny podd – Söndagsskolan – ihop med Ann Heberlein. I dagens podd summerar vi debatten som följde boksläppet, vad som har hänt med debatten i övrigt och hur man kan motverka genusdoktrinen på politisk nivå.Välkommen Anna-Karin Wyndhamn till Rak höger!– Tackar, Ivar Arpi!Det blir nästan lite märkligt att vi ska ha ett uppstyrt samtal eftersom vi pratar så ofta!– Inte så ofta nuförtiden, nu är det kanske en gång i veckan?Precis, vi har trappat ned från flera gånger per dag till en gång i veckan ungefär. Det är ett långsamt ”withdrawal”.– Vi står i kontakt med varandra hela tiden, det kan man väl säga.Vi börjar med Genusdoktrinen. En sak som jag tyckte gjorde den unik i jämfört med många andra böcker var att du skrev den och du hade dina erfarenheter från nationella sekretariatet för genusforskning, och att du arbetade med jämställdhetsintegrering medan vi skrev boken. Väldigt ofta är man, som jag, en outsider till arbetet eller till genusforskning. Det betyder inte att man har fel men det är mer sällan som någon insider är kritisk. När du gick tillbaka till universitet, hur var det? För då har du varit, om man ska tala i krigsmetaforer, något slags förrädare. Du har tagit information från insidan till människor på utsidan, skrivit en bok med en ledarskribent på Svenska Dagbladet och sen har du mage att komma tillbaka till universitetet? Eller hur var det?– Folk tillskriver mig att jag är en svikare i någon mån, att jag har bidragit till att det här viktiga fältet genusvetenskap, och i förlängningen jämställdhetsarbetet, tappar mark eller blir ifrågasatt på oskälig grund. Den falangen finns. Det avståndstagandet känner jag med hela min kropp. Men jag måste säga att det samtidigt finns många som har sträckt ut en hand. För varje gång någon har sagt ”Jag vill inte träffa dig” så finns det de som har skickat en fråga, ”Ska vi ses”, eller ”Jag tycker det du gör är bra”. Så jag känner ändå att det finns ett stöd och jag måste säga till mitt lärosätes försvar att jag inte har varit utan arbete. Jag har inte behövt göra meningslösa uppgifter eller känna att jag är marginaliserad på det sättet. Om något så hoppas jag att det kan få andra akademiker som känner samma eller likartad kritik som jag gjorde, eller inom ett annat område som är genompolitiserat, att man kan göra detta utan att man blir av med sin plattform eller att man tappar all trovärdighet. Någonting som ofta kastades mot mig när du och jag höll på att prata om boken som allra mest, var att jag hade med denna bok förbränt mitt akademiska förtroendekapital. Det tycker jag inte, såhär ett år efter, att jag kan sägas ha gjort. Jag är kvar inom forskningen, jag har fått ett stort forskningsanslag. På det viset är jag inte ett rött kort, eller brunt kort, givet vad folk har försökt smeta på oss. Blåbrunt, för att koppla till den senaste partiledardebatten i riksdagen. Jag har ändå den här plattformen kvar.Hur skulle du ha förverkat ditt forskningskapital genom Genusdoktrinen? Vad är argumentet för det?– Som jag uppfattade det så handlade det om att Genusdoktrinen inte kan kategoriseras som en vetenskaplig produkt. Det var ett journalistiskt granskningsarbete vi gjorde. Dels försöker man antyda att det därigenom har lägre trovärdighet och är ett slarvigare typ av jobb, jämfört med att skriva akademiska artiklar som absolut ingen läser. Den andra delen är att jag samarbetade med dig, och din dåvarande position på Svenska Dagbladet som borgerlig tidning i sig misstänkliggör mig. Det tycker jag är så intressant eftersom det finns paralleller till andra samtida diskussioner om akademisk frihet, som har varit sedan boken kom. Man har svårt att från akademin titta på vad som faktiskt sägs eller läggs fram, och istället tittar man bara på avsändaren. Och om avsändaren har rätt partibok eller kopplingar till rätt personer. Då avvägs trovärdighet och viktighetsgrad utifrån det. Jag har läst en bok som heter The Revolt Of The Public av Martin Gurri. Han är före detta CIA-analytiker, eller omvärldsanalytiker, denna underbara yrkestitel. Han skrev den här boken 2014 och då anses han ha förutsett Donald Trump och brexit, något som han återkommer till är just att etablissemanget, och då menar han experter, universitet, politiker, myndigheter, militär, polis, är kvar i den moderna staten som byggdes upp under 1900-talet, med en hierarkisk uppbyggnad. Du har en expert eller myndighet eller politiker i toppen och sen har du medborgare/undersåtar som tar emot information. En journalist sitter i teve och berättar i nyhetssändning hur läget i världen är. Gurri tar som exempel Walter Cronkite som var ett legendariskt nyhetsankare i USA. Han avslutade sina nyhetssändningar med att säga ”And that's the way it is”. Det är ju extremt otidsenligt idag, i och med att du har ett konstant nyhetsflöde med sociala medier och du har tillgång till nyhetsmedier över hela världen. Samtidigt har sociala medier, internet, digitalisering och allt det där gjort att människor i allmänhet förväntar sig delaktighet. Man förväntar sig att bli lyssnad på och man deltar i samtal hela tiden. Det återkommer väldigt ofta att om det inte har gått genom peer review, om du inte har gått genom exakt den här processen, så vägrar man befatta sig med det som sägs, oavsett om det som sägs är korrekt eller inte. Det spelar ingen roll, det finns en process som måste ha skett på ett visst sätt. Oavsett hur kakan smakar måste de olika stegen för hur man knådar degen måste ha gått till på ett visst sätt.– Det där bygger delvis på en lögn, eftersom väldigt många av de granskningssystem som man har, som ska säkerställa att det som kommer ut ur peer review, ändå inte riktigt håller måttet. Det visar sig att den biasen som du och jag kritiserade i fråga om jämställdhetsintegreringen och i forskningsstyrningen, den finns också i de här redaktionsråden, där man blir frälst på sin egen teori och bejakar texter även om de innehållsligt och i både frågeställning och slutsats, är helt tokiga och verklighetsfrånvända och det är uppenbart att det här är någon som redan har bestämt vad man ska komma fram till. Ändå släpper man igenom det. Det är det som gör att man håller så hårt i att det som ska vara peer reviewat, att det är något slags kvalitetsgaranti. Det är det inte alltid. Om man ska säga att vi har en journalistisk touch så är det inte trovärdigt på samma vis. Då har vi flera olika case i närtid som i så fall vore utan. Alltså Macchiariniskanalden, det är ett exempel på något som delvis kom i ljuset tack vare journalistiskt arbete.Thomas Quick är ett annat sånt fall, med Mannen som slutade ljuga.– Och så var det de apatiska flyktingbarnen.Det var Dan Josefsson som skrev Mannen som slutade ljuga, och Ola Sandstig skrev om de apatiska barnen.– Exakt. Där man i andra änden av dessa granskningar har forskare som förfäktar precis det du säger, att ”det som kommer från oss, det är sant, det har trovärdighet, det är så som saker och ting är”. Men så kommer de här från sidan, människorna, journalisterna som förhoppningsvis inte har den typen av lojaliteter och som försöker avtäcka sanningen. Jag tror att vi är mer än någonsin i behov av den typen av granskningar.Det finns flera exempel på hur peer review-processen inte fungerar som den ska. Ett exempel är forskningsprojektet som kallas för ”Grievance Studies” av Peter Boghossian, James Lindsay och Helen Pluckrose. Där skrev de 20 forskningsartiklar och det började med ”The Penis As A Social Construct”, som de skrev innan det här och lyckades få in i en vetenskaplig journal och den gick igenom peer review. Och i ”Grievance Studies” lyckades de få in ett antal helt galna studier i vetenskapliga journaler där de gick genom peer review. De hade antagligen kunnat fortsätta längre till om inte Wall Street Journal kom dem på spåren och avslöjade det hela i förtid. Just i dagarna sa Peter Boghossian upp sig från sitt jobb på Portland University för att det var en ohållbar arbetssituation. Det har inte du behövt göra än på Göteborgs universitet, så det finns skillnader. Men det visar att peer review-processen inte är felfri.– Det finns likartade skandaler i Sverige, med en didaktisk tidskrift, där utgångspunkten var högskolan i Jönköping där professor Tomas Kroksmark drev den under många år, hävdade sig ha ett redaktionsråd och en granskning vilket gjorde att många doktorander, skickade sina texter. Det räknades som något viktigt och värdefullt att publicera sig i denna tidskrift och kunde läggas in i avhandlingsarbetet, som exempel på vetenskaplighet. Det var bara den lilla detaljen att han aldrig använde det där redaktionsrådet eller granskade något, så den som skickade in blev ganska snabbt publicerad utan att alls få ändringsförslag och kvalitetssäkringsförslag eller påpekanden. Det där var en rätt så stor grej egentligen men jag vill mena att det inte fick den uppmärksamheten som det förtjänade. Han prickades för att han inte hade redlighet, han hade brustit så att säga. Men man höll lite tyst om det vill jag nog mena, inom det akademiska fältet. Varför frågar man sig? Ja, för att det var många som hade fyllt sina cv:n med texter publicerade i just denna tidskrift. Så det byggs liksom ett slags beroende av att de här tidskrifterna finns, må de vara dubiösa i sitt sätt att säkerställa vetenskaplighet och redlighet i hur den forskningen har kommit fram. Precis det som Grievance studies-gänget visade, är jag ganska övertygad om finns i många andra publikationer också.En angränsande problematik är att det är svårt att få publicera forskningsresultat som går emot en konsensus inom ett fält. Det är ingenting jag kan bevisa rakt av men jag har mejlat en del av de professorer och forskare som är aktiva inom det här fältet, alltså vad gäller könsskillnader. Där har man forskning som går emot konsensus att allt är sociala konstruktioner, att bristen i jämställdhet eller likhet mellan könen beror på strukturellt förtryck. Många av dem är forskare inom flera fält och de har jämfört att det tar två år att få ett paper accepterat när jag skriver om könsskillnader, men det tar tre månader eller ett halvår om jag skriver om mitt andra forskningsområde. Det där är inte en smoking gun, det är circumstantial evidence så att säga, det går inte att bevisa med de fallen jag hört talas om. Men jag tror att det där också är ett problem och det anknyter till det vi skrev om i boken, att vi har i Sverige forskningsråd som har fått order av regeringen att man ska arbeta för jämställdhet och man ska inkludera vissa perspektiv. Då ställer de krav på forskarna, att du ska fylla i en forskningsansökan hur du integrerar ett genusperspektiv.– Precis. Det något annat i detta som är mycket osmickrande drag i vetenskapssamhället. Då tittar jag speciellt på samhällsvetenskap och humaniora, och mitt eget fält utbildningsvetenskap, där man faktiskt under mycket lång tid har blundat för att vissa mönster och förklaringar också har biologiska svar, att den spelar en roll. Om vi till exempel tittar på resultaten i skola och att pojkar sackar efter så otroligt mycket och har gjort det över lång tid – vad kan det ha för orsaker? En kan vara mognadsgrad och utvecklingstakt i mognaden, vad gäller hjärnan. Det där har man ifrån pedagogik, didaktik, samhällsvetenskapen i stort inte vägt in som faktorer. Jag tror att skälet till detta delvis är att man känner ”Det kan vi inte skriva för folk kan inte hantera den typen av information”. Den ser man som politiskt laddad, medan det här andra, som i allra högsta grad är politiskt laddat, att hävda att kön bara är sociala konstruktioner, det ser man inte som ideologiska ställningstagande på det sätt om det är. Du skickade det här citatet från den här nya serien som går på SVT, ”Från savannen till Tinder” med Belinda Olsson som programledare. Agnes Wold, som är bakteriolog men också något slags orakel i väldigt många frågor, säger såhär: ”Vi är både olika och lika, men det är trots allt så att män tog makten någon gång i historiens gryning genom muskelstyrka och så hittade de på religion, kultur och media och hela skiten. Så de har liksom alltid övertaget och det gäller att inte förse dem med vapen. Det är ett otroligt farligt vapen, särarten. Det har kvinnor, alltså politiskt smarta kvinnor, alltid vetat om. Det har ingenting att göra med huruvida vi är lika eller olika, men så fort du sätter det vapnet i händerna på dem så kommer de att använda det direkt. Och det är bara att historiskt konstatera då”.– Låt oss inte glömma att hon gör en skillnad på kvinnor och politisk smarta kvinnor. Det är alltså inte alla utan de som är politiskt smarta. De har förstått, de har sett, de klarar av den här informationen och de vet hur de ska hantera den. Det är den där hierarkiseringen av vilka som klarar av viss typ av information och fakta som är djupt obehaglig. Det har vi sett i hög grad, just med Agnes Wold i det här programmet men också hos andra namnkunniga forskare som är aktiva i samhällsdebatten och där man så att säga vill skydda befolkningen från att få reda på vissa saker. Samtidigt ska de inte få intrycket av att de kan ha riktigt grundade åsikter, för det är vi som sitter i elfenbenstornet som har den bästa utsiktsposten.Precis, för det här är precis Martin Gurri pratar om i boken. Konflikten mellan etablissemang och folket. Etablissemanget är fortfarande övertygade om att de är i toppen av pyramiden, de har inte förstått att det inte är så gemene man längre ser på världen. När någon säger att ”Du klarar inte av den här informationen” så är det något av det mest provocerande som finns. Tanken att det finns kunskap som är för farlig för att vi ska få veta något om den, jag tror att det Agnes Wold ändå gör här, som man får vara tacksam för, är att hon är ärlig. Hon säger det rakt ut. Det hon säger här tror jag är en ganska vanlig attityd. En kritik som jag har fått när jag skrev artikelserien, som delvis födde idéen att vi borde skriva en bok och göra det ihop, var när flera hörde av sig. Mellan skål och vägg sa de ”Jag tror inte att någon förnekar att det finns biologiska skillnader”. Det kanske är sant, att de inte gör det på tumanhand eller att de gör det mellan skål och vägg, att de inte förnekar det. Men det får inga konsekvenser för vad de skriver offentligt. Inga konsekvenser för vad de gör i forskningen eller i sitt politiska engagemang. Då är det så att det finns en sanning för viss och sen ett projekt som är för gemene man, för det är för farligt för vanligt folk med sanningen.– Ja det är ju egentligen det man gör för gemene man och kvinna, är ett slags utbildningsprojekt istället. Det är delvis det som du har kritiserar och avtecknar i Genusdoktrinen. Man har i grunden en idé om hur samhället på sikt bör se ur och hur människor ska betrakta varandra och förhålla sig till varandra. Det är just den delen som är både odemokratisk och därför också oaptitlig eftersom man inte tillmäter varje individ den möjligheten att fatta sina egna beslut eller att ha kapacitet att kunna tänka kring den information och kunskap som finns och sen agera utifrån det. Så det finns ett slags von oben-attityd här i allt det vi nämner, som vi båda vände oss väldigt emot och som var en grund till att boken skrevs.Det man vill uppnå med en peer review-process eller redaktörsskap, går att uppnå på andra sätt också. Jonathan Rauch skrev en bok som kom ut nyligen, som heter The Constitution of Knowledge. Han har två grundregler för hur ett öppet samhälle ska tänka på de här sakerna som jag tycker är bra. Nummer 1: No final say, Nummer 2: No personal authority. Det vill säga, du kan inte säga att “Det här är sanningen för tid och evighet”. Det är alltid öppet för utforskning. Och ”Bara för att du är Agnes Wold, så betyder det inte att ditt ord är lag”. Det finns andra forskare, andra sätt att se på det. Det är alltid öppet för en kritisk diskussion.– Jo, precis. Dilemmat i det samtalsklimat som vi har just nu är att positionerna är så låsta och lägren har grävts så djupa. När du och jag kom med den här boken, och vi kan se andra mönster kopplat till andra böcker som har kommit ut och rört vid likartade frågeställningar, Jag tänker till exempel på Kajsa Ekis Ekman Om könets existens. Det är att vi inte riktigt blir bemötta på det sättet som du beskriver. Att man letar ordentligt i texten, var finns det eventuella felaktigheter eller medvetna misstolkningar av data? Kritiken som kommer från det andra lägret som jag ska uttrycka mig svepande, är att ”Det här var fel för att det var fel”. Eller att det är fel person som skriver det. Man har inga problem att fästa fula etiketter på upphovspersonerna till texter eller till dem som för diskussioner som rör vid känsliga områden. Det gör att det blir som det du och jag hamnade i, det är väldigt svårt att föra det resonemanget när den andra parten inte riktigt vill diskutera texten i sig utan man diskuterar bilden av texten, bilden av personerna som står bakom den. Apropå vad vi talade om inledningsvis, om person och persona. Det tyckte jag var en svårmanövrerad terräng, när du och jag skulle försöka att dels få igång en diskussion och sen försöka svara på de mycket fula texter som skrevs om vår bok. Jag vet inte hur du uppfattade det där? Du är med van vid den typen av slagsmål.Nu kan man väl säga att vi båda är lika vana vid det. Ta Kajsa Ekis Ekman som exempel. Jag har invändningar mot hennes bok som har att göra med när hon avfärdar vissa biologiska argument. Jag hävdar att hon inte är stringent där, men det är ju en diskussion som har att göra med hur hon argumenterar, vilka argument jag ställer upp på. Hennes grundpoäng är att det finns något vi kallar för kvinnor och det som pågår just nu i Västvärlden särskilt, är att man försöker ta bort grunden för det som hon ser som feminism, grunden för politiskt engagemang. Jag till exempel hamnar väldigt nära, och du hamnar nära en viss typ av feminister i det. Men där jag känner att jag skiljer mig från henne är när hon säger att ”Sen finns det inte mer att säga om det”, ungefär. Där man ska försöka hitta systematiska skillnader, för då blir det något som undergräver hennes politiska projekt. Men det där är en diskussion som jag tycker är intressant, hur man ska försöka hitta beröringspunkter och var man skiljer sig åt. Istället blev det mycket diskussion kring att hon var omoralisk, en hatisk människa, att hon förnekar existensen av transmänniskor och att hon med sin skrift skapade en otrygg miljö för dem och i förlängningen riskerar livet på dem. För argumentet som finns är att om människor med könsdysfori inte får genomgå könstransition tidigt och snabbt, och man inte heller ger dem att ”Du är inte bara transkvinna, du är kvinna fullt ut”, då kan det leda till att de begår självmord. Det här var något vi var med om också, att istället för att prata om argumenten så blev det ”Varför, vad är motivet till den här boken?” Det är då det brunblå, ”Är du nazist, var det därför du skrev?”– Det gör ju att det är väldigt svårt att argumentera sansat och sakligt mot en sådan bajsmacka som kommer emot en, när man använder den typen av etikettering och avfärdande. Kajsa Ekis Ekmans bok blev föremål för en hundrapunktslista på RFSL, där man sa ”Här är 100 fel Kajsa Ekis Ekman påstår i sin bok”. När väldigt många av de här punkterna som var uppradade hade att göra med att hennes bok inte delade de grundideologiska ställningstaganden som RFSL har gjort och driver som en del av deras agenda. Det är jätteknasigt och ohederligt att säga att det är en lista på 100 fel, då skulle de ha skrivit ”Här är en lista på några punkter där vi skiljer oss i uppfattning från Kajsa Ekis Ekmans bok”. Jag tycker att som lyssnar och har följt den här diskussionen tidigare och kanske är intresserade av frågan, kan notera att nationella sekretariatet för genusforskning, som är en av huvudaktörerna vi granskar i boken, har fortfarande inte svarat i någon debattartikel, inget offentligt där man bemöter kritiken som vi kommer med, punkt för punkt. Att man berättar ”Vad gör de, vad är bevekelsegrunderna för detta?” Detsamma gäller Jämställdhetsmyndigheten. Går man in och tittar på nationella sekretariatet för genusforsknings hemsida, är den oerhört tunn numera. Det är väldigt svårt att få grepp om vilka som arbetar där och vad de gör, vad de har för historik i vad de har gjort. Deras hemsida rensades på väldigt mycket material i samband med att du och jag gjorde den här boken och började gräva runt där. Behöver man sopa igen det man har gjort så är det nog rimligt att anta att man inte har 100 % rent mjöl i påsen.”Internet glömmer aldrig”, och det är inte skärmdumpar man pratar om då, utan det finns alltså web archive eller wayback machine, där du kan se hur en hemsida såg ut längre tillbaka. Så om någon vill kolla upp det vi säger om att de har rensat sin sida så kan man gå in på wayback machine och kolla hur sidan förändrats. Jag är en repig skiva nu, men det är min nya teori om världen. Istället för att vara transparent och lösa utmaningen att det är fler som granskar, folk skriver på Twitter, Flashback, Facebook, bloggar, poddar, det kan du hantera på olika sätt. Ett sätt är att bli mer transparent och öppen för diskussion. Risken med det är att det kan visa sig att kejsaren är naken. Eller att du blir utmanad på ett sätt som tvingar dig att ändra dig, och att folk upptäcker det. Ett annat sätt är att dra sig tillbaka och bli mer otillgänglig så att du kan avfärda kritiken som kommer utan att bemöta den. Då kan du göra det som sekretariatet gjort, du är helt enkelt mindre transparent, lägger inte ut intervjuer eller grejer på Instagram. Ett exempel på det var när vi blev varse med hjälp av en källa om att det varit ett seminarium om Genusdoktrinen på Stockholms universitet. Då var det en massa genusvetare och de hade haft ett eget seminarium, de bjöd inte in oss och bemötte ingenting i offentligheten. I sitt trygga rum kunde de tänka sig att diskutera. – Precis. Det är ett mönster som går igen. Jag har ändå koll på vad som händer, vilka seminarier som arrangeras och sammanhang det bjuds in till. Det förekommer en hel del samtal om akademisk frihet, med precis den problematisering som du och jag gör. Möjligen inte bara med koppling till jämställdhetsintegrering men ”Vilka är hoten mot akademisk frihet?” och så vidare. Det jag noterar är att det är väldigt försiktiga diskussioner, det är väldigt sällan så att någon som är öppet kritisk på det vis som jag har varit och som du är eller andra också för den delen. Det finns ju några röster till inom akademin som har bjudit den typen av motstånd i texter. De är sällan med i de här diskussionerna utan det är, om jag får vara lite fräck, mellanmjölksröster som får komma till tals. Där man kanske erkänner att ”Jo, vi kan ju se oss runtom i Europa och se att den akademiska friheten är hotad, finns rörelser både i Storbritannien och USA, det är ett tecken på att det är någonting som händer”. Men de här fallen vi har haft i Sverige, alltså flagranta fall där forskarnas frihet kringskärs, att man får vara väldigt försiktig med hur man väljer sina ord, man får vara försiktig när man svarar på studenters frågor och hur man navigerar lokalt på institutionen, när man väldigt forskningsprojekt och samarbetspartner, vem man talar med i offentligheten och så vidare. Dessa fall talar man försiktigt om, eller inte alls. Det tycker jag faktiskt är en fortsatt feghet bland mina kollegor, att man inte vågar prata om detta. Att man inte ens vågar bjuda in och ha ett seminarium.En återkommande kritik som jag har fått, och som du också har fått och vår bok kritiserades för, var att vi ville ha det som i Ungern. Man jämförde det vi skrev med Ungern. Vad tänkte du om den kritiken?– Jag tänker att den som säger så har för det första inte läst boken. Och för andra, om jag vore i Ungern så hade jag stått utanför institutionerna för genusvetenskap och försvarat dem, därför det är precis den typen av politisk styrning, där politiken kommer och skär bort delar av akademin, eller förbjuder vissa sätt att tänka i vissa frågor, som jag med all min kraft har försökt att reagera mot och som vi gör i boken. Om politiska krafter i Sverige skulle börja argumentera för att vissa discipliner, vissa akademiska fält, bör politiken besluta om att de ska avfinansieras eller försvinna – det är helt fel väg att gå. Däremot behöver man säkra upp kvalitetskontrollen, apropå det vi pratade om innan, så att inte sånt som inte håller måttet, och som är politiska inlagor snarare än vetenskap, det behöver man kvalitetskontrollera bättre. Det är två olika diskussioner. Vad tänker du om det?Jag håller helt med. Problemet är inte genusvetenskap som ämne i regel. Genusvetenskap är ett ganska nytt ämne, som sprang ur kvinnohistoria och om det var på 90-talet som genusvetenskap bildades. De frågor som genusvetenskap utforskar finns även i andra ämnen där man forskar om genus och kön. Det är legitima forskningsområden. Det som jag framförallt har varit kritisk till är att man från politiskt håll sagt att ”Det här ska in i forskning, det här ska in på myndigheter” och att vissa forskningsfält på något sätt har blivit överrockar till andra forskningsfält. Vi tar upp Germund Hesslow i Lund, att då lyfter man in genus som korrektiv till hans föreläsning om könsskillnader och evolution. Det är så det går till. Genus ska in och jämställdhetsintegreringen ska in överallt och då höjer man upp det på en nivå där det inte hör hemma. Jag är emot den politiseringen där man gör så. Men jag skulle inte vilja förbjuda den sortens forskning. Det är en viss typ av forskning som ofta är ganska politisk som har fått en ställning. Det är det som är problemet. Jag ställde den här frågan i arbetet med boken till generaldirektörerna på Forte och Formas, som är forskningsinstituten, ”Om vi istället för jämställdhetsintegrering hade svenskhetsintegrering, om frågan var på vilket sätt gynnar din forskning svenska intressen” och att det skulle vara nånting som alla forskare i alla ämnen tvingades ta ställning till, ”Skulle du kunna utföra uppdraget då?” Ingen av dem hade tänkt på det, och då sa de ”Då blir det upp till om man kan arbeta under sådana omständigheter”. Undertexten var att det är fullkomligt absurt, något du aldrig skulle göra. Men jag tycker att det är en relevant jämförelse, just för att för att det lyfter fram det absurda i att vissa perspektiv ska ha tolkningsföreträde framför andra.– Precis. Man kan tänka sig att lyssnaren eller läsaren tänker ”Äh, det berör inte mig för jag är inte en forskare. Jag kommer inte söka några medel hos VR eller Forte eller något liknande, men det är ju inte bara där det stannar. Om man tar en sån sak som att myndigheter eller akademiska institutioner hbtq-certifierar sig. Det låter ju vackert och värdigt och medmänskligt, på ett sätt att göra någonting sånt, Men om man tittar till hur utbildningsprogrammen där ser ut och vad de innehåller, vilken agenda de har, så är det inte någonting som är ett neutralt program som bara handlar om att alla människor är lika mycket värda och liknande, att man ska har ett tillåtande klimat på arbetsplatsen, och att sexuella preferenser inte ska vara skäl för att man inte får uppdrag eller kan klättra i karriären. Det handlar om ett sätt att betrakta människan, ett sätt att förstå makt och att förstå hierarkier som påverkar varje aspekt av den här arbetsplatsen och de människorna som arbetar där. Det finns på myndigheter, det finns i policydokument som reglerar verksamheter som vi alla, oberoende av var vi är, så kommer vi i kontakt med och tvingas i förlängningen att underordna oss det här sättet att se på verkligheten och på människan. Det är huvudsakligen socialkonstruktivistiskt och det är just den typen av indoktrinering som jag finner stötande och begränsande snarare frigörande.Transfrågan är ju inte, om man kollar på antalet människor det handlar om som har könsdysfori, så är det inte ett stort samhällsproblem i det avseendet, men det blir en väldigt stor fråga för att man måste ställa upp på ett visst sätt att se på världen. Även om du inte träffar transpersoner i din vardag särskilt ofta, måste du ställa upp på ett sätt att se på dig själv, se på kön och sexualitet. Till exempel att 1177 avråder vårdpersonal från att använda ordet ”kvinna”. Försäkringskassan skriver om ”gravida personer” och liknande. Det är klart att det blir ett slags indoktrinering. Det där är helt nytt sätt att se på vad som är verkligt, vad är en människa. Det blir mycket mer omfattande. Om jag träffar en person som är trans och den personen har ett visst pronomen, så gör jag gärna det av respekt för en annan människa. Men det är något helt annat om vi ska prata om det på en övergripande nivå. För då finns det någonting som heter kvinnor och något som heter män. En transkvinna är en transkvinna, en transman är en transman. Det är alltså någon som har bytt, det finns en transition där.Jag kan ta ett konkret exempel som jag har noterat. Jag sade inledningsvis att jag jobbade med att granska disciplinnämnden och i det arbetet intervjuade jag ett antal människor på olika positioner vid universitetet och pratade om ärenden och hur de tar sig ut och vad som händer osv. Under vilket samtliga hela tiden refererar till studenterna som ”hen”. Nu är det så att den granskning jag gjorde handlade om jämställdhet delvis, och det är väldigt svårt att göra en sån granskning om man vägrar att tala om studenten som ”han” eller ”hon”.Jämställdhet mellan vilka i så fall?– Precis. Man försvårar jämställdhetsarbetet genom det här. Jag är ganska säker på att det någon gång har gått ut information om att man ska i möjligaste mån inte köna studenterna när man talar om dem, utan man ska referera till ”hen” istället. Det verkar progressivt och medvetet och som att man har rätt tänk. Men det jag tänker mig att höra det är första det första, när du säger ”hen”, vad är ”hen”? Var det en icke-binär person? För då är det intressant och jag behöver väga in det när jag tänker på vad det är för mönster som utkristalliseras här. Eller var det inte det, och gör du ett politiskt val när du kallar hon eller han för ”hen”, fast hon eller han inte iscensatte sig som en ”hen”? Lyssnar man på den politiska debatten just nu, inläggen i partiledardebatten, så refereras det till ”hen” också när det sannolikt var en hon eller han det handlar om. Du gjorde nyligen en intervju med Abigail Shrier, apropå Irreversibel skada och hon gör väldigt mycket av detta, ”vad sägs i skolorna, vilka föreställningar, vilken agenda är det som drivs där?” Nu är hon inte i Sverige och gör sin studie men detta som du och jag talar om finns också i svenska skolor, och det finns nog all anledning att fästa strålkastarljuset på det framgent och fundera på vad det är för drivkrafter, vad det är för agenda som är bakom detta.Om man ska vara självkritisk till det vår bok, då är det väl att någonting som jag önskar att vi utforskat mer, som man upptäckte successivt under arbetet med boken, det var just den här motsättningen mellan å ena sidan jämställdhetsintegreringen, ”Vi måste ha fler kvinnor inom naturvetenskapen, vi måste ha fler kvinnor på ledande positioner”, hela den agendan som går igenom i jämställdhetsintegreringen och politisk retorik. Och å andra sidan, att det inte finns något kön, det totalt könsneutrala sättet, att man försöker upplösa könet. De här processerna pågår parallellt…– Men de är inte förenliga.Nej, de är inte förenliga. Om jag skulle följa upp Genusdoktrinen skulle jag följa upp de här motsägelserna ännu mer, men just att det i vissa dokument som vi granskade så var det å ena sidan jämställdhetstanken som vi är mer vana vid, att det behövs fler kvinnor, att strukturer motverkar kvinnor, och sen mot slutet så kom det plötsligt att ”Vad menar vi egentligen när vi säger kvinnor och män? Det är vår västerländska, patriarkala könsuppdelning”. Okej, men resten av dokumentet då? Där du skrev om kvinnor och män och att det var så viktigt att kvinnor skulle fram?– Precis, det skulle inte vara några toaletter för damer och herrar men vi räknar exakt hur många kvinnor och män det sitter i korridoren. Hur har det blivit ett sånt dubbeltänkt? Jag gissar att gissar att det ena är delvis resterna av ett gammalt jämställdhetsarbete där man från politiskt håll, i synnerhet socialdemokratiskt håll, har varit besatt av idén om att det ska vara fifty-fifty. Varannan damernas och hela den delen, som i stycken kan ha poänger, i alla fall att titta på om det är en väldig skillnad mellan hur många män, hur många kvinnor. Men sen har man i ett skede där man inte tänkte efter, bjudit in experter, rådgivare, utredare som investerat jättetungt i den typen av teoribildningar som du och jag kritiserar och försöker utreda. Det är inte jämställdhetsarbete utan det har blivit ett annat politiskt projekt än vad de flesta svenska politiska partier ursprungligen sade sig förespråka. Jag tror att om man ska vända det här och ändå hålla fast vid jämställdhetsarbete, jämställdhetsinsatser, och sådana behövs, så är det experterna man behöver byta ut.Nu kommer vi in på något som vi kanske inte heller gick så djupt in på i boken: ”Vad ska vi göra då?” En jämförelse som vi har gjort är återigen ”Vilka sanningar kan folk hantera?” Man kan se att ”kvinna” som begrepp eller utgångspunkt för politik, behövs under en övergångsperiod. Egentligen så finns inte kön, egentligen så är kön irrelevant. Det här tycker jag går igen i Kajsa Ekis Ekmans sätt att se på det. Kvinna, men egentligen spelar det ingen roll. Det är som ett arv från marxismen, en motsvarighet till proletariatets diktator som de har under en övergångsperiod och under den här perioden är kön otroligt viktigt för att bevisa att det inte är viktigt. Så vi ska kvotera, vi ska göra allt sånt och det gör vi för att kön inte är viktigt. Det är så man tänker, att det är ett bevis på att kön inte ska vara en faktor som du gör kön till den främsta faktorn. Det är stegen vi klättrar upp med men sen kan vi slänga bort den när vi väl har uppnått den här jämställdheten.– Precis, enligt det synsättet är vi fjättrade, fast i en diskurs om kön. Ett sätt att tänka om kön. Då får man erkänna diskurserna under en temporär period, under tiden som vi omskolar alla i att tänka att kön inte finns utan bara är effekten av vad vi gör mot varandra, hur vi agerar. Då etableras en ny diskurs och i den finns inte kön.Det är det här som är den pågående revolutionen i Sovjet. Att när man upptäcker att det kastlösa samhället inte är realiserat, och du upptäcker olika attityder, är det rester från den borgerliga samhällsordningen som fanns innan och som du måste bearbeta och omskola människorna. Det är en pågående revolution. Om det då finns biologiska skillnader så kommer man behöva en revolution som aldrig är klar. Vad ska man göra åt det här? Låt oss säga att vi har rätt i vår tes om att det finns en politisering av högre utbildning och forskning och myndigheter, vad ska man göra?– Någonting som man kan göra utan att det kräver något slags politisk revolution, det är att titta över alla policydokument, alla styrdokument man har och som man låter vara dikterande på verksamheten och i dessa rensa ut formuleringar om normkritik, om intersektionellt perspektiv. Alltså, rensa ut de formuleringar som föreskriver att verksamheten ska styras och regleras utifrån en viss vetenskaplig position. Då har man gjort en separering mellan den vetenskapliga sfären och styrningen av verksamheten. Här har man inte varit försiktig, här har man låtit hela det här språkbruket välla in och påverka policydokumenten. Där är nationella sekretariatet för genusforskning och jämställdhetsmyndigheten skyldiga till detta. Men jag kan tycka att man inte har bjudit minsta motstånd från lärosätena.– Men du jag vill fråga dig, jag återvänder till Genusdoktrinen innan vi så småningom avslutar. Är det någonting du ångrar i det vi skrev eller hur vi gjorde?Jag tror faktiskt inte det är någonting som jag ångrar i boken. Det är alltid så att man önskar att man kunde gå ännu djupare, det är väl mer så i så fall. Jag var inne på att vi kunde ha haft en del om hur du kan gå vidare. Vi fattade ett sånt beslut i arbetet med boken, att vi inte skulle göra det, för att det skulle vara möjligt för människor som inte höll med, att man skulle få dra egna slutsatser utifrån det vi skrev. Men om jag skulle ångra någonting så skulle jag önska att vi hade ännu djupare på vad man kan göra, för det där är något som vi sen efteråt har folk vänt sig till oss och frågat ”Vad ska vi göra?” Det hade varit bra att ha mer material färdigt där. Dels det och skulle jag gärna haft, och det här var inte någonting som vi lyckades med, men jag hade önskat att vi fått tillgång att prata med till exempel jämställdhetsmyndigheten eller nationella sekretariatet för genusforskning. Men det var utanför vår kontroll. – Vi gjorde vad vi kunde där.Ja. Och själv då? Vad tycker du?– Det grämer mig fortfarande oerhört att vi inte fick till någon debatt eller diskussion med de som vi kritiserar hårdast i boken. Jag tänker på Fredrik Bondestam, Anna Wahl, jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag eller ansvariga ministrar. Det såg jag som ett slags önskebild framför mig, att vi skulle få stå mittemot varandra och diskutera. Jag har förstått att väldigt många av dem som är väldigt arga på boken och inte alls håller med om någonting i den, de har bara läst inledningen och avslutningen. Och om jag hade vetat det när vi skrev, att de tänkte bara läsa de första två sidorna och de två sista, så kanske vi skulle ha formulerat oss lite annorlunda?Hur skulle vi ha formulerat oss?– Nej, men vad jag är ute efter är att vi är ganska skarpa, både i inledningen och avslutningen. Det gör att människor som inte vill läsa oss eller ta till sig argumentationen som ligger mellan sida 3 och 322, kan åberopa detta som att vi är hårda i tonen. Det har jag funderat en del på och där vacklar jag lite. Men som sagt, boken som helhet är det ingenting jag ångrar med.– Jag hade kanske för höga tankar om mina akademiska kollegor, att de faktiskt skulle läsa det de uttalade sig om, och inte bara göra det på inledningen eller på preferens, bara på namnbasis. Det är någonting som är oerhört slående, att människor med högsta akademiska grad och mycket höga positioner, uppe i toppen av olika lärosäten, har inga som helst problem att avfärda texter, tänkare, författare eller journalister på ett väldigt svepande sätt och utan att egentligen ha satt sig in i det underlag som personen har fört fram. Det är inte bara du och jag som har blivit drabbade av detta utan där ser vi flera olika tunga tester som har kommit, som man helt enkelt låtsas inte existerar och man väger inte in dem i sina egna texter, i sina egna överväganden. Där menar jag att man inom samhällsvetenskapen i mycket hög grad fortfarande, precis som Charlotta Stern skrev om genusvetenskapen för några år sedan, har skygglappar på.Hon tog Steven Pinker och hans bok Blank Slate som exempel. Där hade han samlat forskning och det var ett enormt genomslag i samhällsdebatten, men i de 20 mest citerade artiklarna inom genus, sociologi, hur många av dem tar överhuvudtaget upp att det finns biologisk forskning? Alla utom en ignorerade det helt, tror jag. Några nämnde det bara för att avfärda det.– Det är ett svaghetstecken. – Jag kan nog mena att vi har båda blivit misstänkliggjorda i fråga om att vi på något sätt inte längre skulle tycka det är viktigt med jämställdhetsarbetet. Det har jag aldrig sagt att det inte skulle vara, men man måste försöka förstå vad det stora problemet är. Det kanske har ändrat sig sedan man gjorde de här grundanalyserna och sen också vara öppen med att det finns olika faktorer som spelar roll för att vi får det utfall vi får. Men den här ohederligheten i debatten, det är den jag är ute efter. Det gör att det är väldigt svårt att inte tappa sugen och modet när man debatterar med personer som sitter där och skjuter pilar istället. Men vi kämpar på!Jag skulle säga stort tack men nu säger jag, vi kämpar på, Anna-Karin Wyndhamn! Stort tack för att du var med i dagens avsnitt!– Tack Ivar!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Vad är det som gör att kvinnor, i högre utsträckning än män, är mer restriktiva till att ta "förutsättningslösa möten" eller gå med i olika typer av nätverk som eventuellt skulle kunna gynna deras karriär? Finns det ens ett svar på den frågan? Det, och fler reflektioner på ämnet, diskuterar Sofia och Filip i veckans avsnitt av Rat Race. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det pratas om hur hybris kan hjälpa en framåt och hur oro är onödigt för välmåendet! Den här podden förgylls av flygutrop och snarkningar, då den spelas in mitt i vardagsrushen! Det delas om att man måste sluta säga att man är dålig på saker som man har dåligt självförtroende i och det blir update om spännande besök hos FN i Rom!