Podcasts about viskningar

I veckans Stil ska vi titta närmare på relationen mellan mode och film och prata med två modeskapare och en stylist om vilka filmer de inspireras av. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Modeskaparen Roland Hjort älskar Petra von Kants bittra tårar av Rainer Werner Fassbinder och Viskningar och rop av Ingemar Bergman och har designat flera plagg inspirerade av filmerna. Stylisten Ursula Wångander tittar på Wong Kar-wais In the Mood for Love och drömmer om filmens klänningar. Och designern Bea Szenfeldt minns sin ungdoms många filmer som räddade henne från att smittas av 90-talets minimalism.

Ulf Bohman från Mithera Developments Spiritualistiska Center leder en meditation om Fåglarnas visdom. Fler av Mithera Developments populära meditationer finns här: ⁠⁠⁠⁠⁠https://www.mithera.se/meditationer/ ⁠⁠⁠⁠⁠Hemsida: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠www.mithera.se ⁠⁠⁠⁠

Ulf Bohman från Mithera Development Spiritualistiska Center leder en guidad meditation. Fler av Mithera Developments populära meditationer finns här: https://www.mithera.se/meditationer/ Hemsida: ⁠⁠www.mithera.se

Az év utolsó rendes adásában búcsút veszünk Ingmar Bergmantól, és egy újabb alapművet nézünk meg tőle: ez a Suttogások, sikolyok, a csupa női főszereplőt felvonultató, színes filmre forgatott dráma. A négy kiemelt szerepben Kari Sylwan, Harriet Andersson, Ingrid Thulin, és Liv Ullman látható, az utóbbi kettő Bergman állandó munkatársa, akikkel már találkoztunk korábbi adásokban.  Milyen helyet foglal el a bergmani életműben a kosztümös dráma? Milyen témák köszönnek vissza, amelyekkel már A nap vége és A hetedik pecsét idején is foglakozott? Mik azok a rendezői megoldások, amelyek már a Personából ismerősek? Beszélünk a film kulcsmotívumairól, a színhasználattól a kamerabeállításokig. Azt is igyekszünk megérteni, mi teszi a szereplőket azonosulhatóvá ebben a megterhelő történetben. Ha tetszett az adásunk, támogass bennünket a Vakfolt Extrával! Csatlakozz a Facebook-csoportunkhoz is! Mostantól Vakfolt logós pólót és egyéb kellékeket is szerezhetsz magadnak a webshopunkból! További linkek A Vakfolt podcast Facebook oldala A Vakfolt podcast az Instagramon A Vakfolt podcast a Twitteren Vakfolt címke a Letterboxdon A Vakfolt podcast a YouTube-on A Vakfolt podcast a YouTube Music-on A Vakfolt podcast a Spotify-on A Vakfolt podcast a Google podcasts oldalán A Vakfolt az Apple podcasts oldalán A főcímzenéért köszönet az Artur zenekarnak Emailen is elértek bennünket: ezitt@vakfoltpodcast.hu  

De två legionärerna har lyckats gillra en fälla och tagit ut förtruppen som kom för att undersöka den. Frågan är bara vad de två legionärerna kan göra nu då de börjar förstå vidden av vad som pågår här. Är det... Fortsätt läsa →

I Fomoria har den uråldriga brunnen som stadens numera försvunna grundare, jättefolket firbolgerna, lämnat efter sig sakta börjat sina. Eftersom det riskerar bli kaos och kravaller om vattnet i ar slut väljer staden att skicka ned två legionärer, den dvärgiska... Fortsätt läsa →

Det har blivit retrodags igen och Sebastians val föll den här gången på den gamla Bergman-klassikern Viskningar och rop från 1972. Vi hälsar också varmt välkommen till Agnes som gästar oss denna vecka, en uttalad "lekmannaexpert" när det kommer till Ingmar Bergman och hans verk. I vanlig ordning diskuteras även en hel del andra filmer och serier, däribland Poor Things, Anatomy of a Fall, The Holdovers, Avatar: The Last Airbender, Gilmore Girls, Succession och Den sista resan. Trevlig lyssning!

John Carpenters “They live” från 1988 är en film fylld med samhällskritik, solbrillor och aliens med en wrestlinglegend i huvudrollen. Den innehåller även filmhistoriens längsta alley fight och de blåaste ögon man sett. En film värd att diskutera helt enkelt! Och i Bergmankollen pratar vi om “Hamnstad” från 1948 och Oscarsbelönade “Viskningar och rop” från 1972. Vi som gör podden heter Karsten Karlsson och Henrik Harej. PROGRAMPUNKTER: Bergmankollen 00:01:02 They live 00:28:43 Kontakta oss gärna på: movieboxpod@gmail.com

FILMBRANSCHPODDEN - A PART OF ACASTING VILKA: Jonas Overton och Carl Kristoffersson YRKEN: Linjeproducenter, FAD SÄSONG: 1  EPISOD: 10 EN PODD AV: Simon Kölle www.linktr.ee/simonkolle Om episoden:  Carl Kristoffersson och Jonas Overton är Linjeproducenter med erfarenheter från många positioner i det som kallas produktionskontoret. De berättar initierat om sitt arbete, om utmaningarna, om det givande, om branschen i stort och om hur det konkret går till när de jobbar. 

Det är augusti 1984 och i ett halvtomt kontor i Televerkets vidsträckta korridorer hittar Eva en gammal bandspelare. Det var något med den. Bärbar, silvrig och svart Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Berättare: Lennart JähkelRollerna görs av Maja Runeberg, Therese Lindberg, Erik Kaa Hedberg, Josef Törner och Charlotte Lindmark.Musik: Krister LinderDramaturg: Magnus LindmanLjud: Calle Andersson, Bjarne Johansson, Lena Samuelsson, Glate ÖhmanProducenter: Pernilla Kommes & Magnus BergRegissör Lars Vega.Tillgänglig fram till och med 5 oktober 2024.

Den finns inte längre självklart i vår vardag och helst låter vi bli att tänka på den. Är det den moderna synen på döden som något slutgiltigt som gjort den så outhärdlig? undrar Helena Granström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.För ett par år sedan var jag, under en kort period, övertygad om att jag hade en allvarlig form av cancer. Det skulle så småningom visa sig att allt jag hade var en vårdcentralsläkare som låtit sig ryckas med – han levererade berättelser om en tidigare patient med ”mycket mindre knölar” än mina över telefon just som jag stod i begrepp att hämta min son på dagis. ”Ja, och han dog ju sedan”, konstaterade han krasst.Hur som helst – under de kanske två veckor som hann gå innan en mer professionell vårdinstans kunde avfärda misstankarna, förändrades min blick på världen radikalt. Nuet och allt som fyllde det övergick till att vara ett slags avsked. Jag såg mina barn le mot mig, och allt jag kunde tänka var att jag snart aldrig mer skulle få se dem le igen.I verket Förinta gestaltar den franske författaren Michel Houellebecq ett liknande tillstånd. Hans cancersjuke protagonist Paul tycker sig, ställd inför sin nära förestående död, upptäcka ett ”underligt och kvarvarande slags liv, helt vid sidan av, där helt andra saker stod på spel än för de levande”. Han drabbas av avundsjuka gentemot de människor omkring honom som ”i morgon, i övermorgon, kanske i tiotals år framåt” ska få fortsätta att existera i världen, medan det för honom själv inte finns någonting kvar.Så snart som jag för egen del befunnits kärnfrisk återgick min blick till vad den varit innan. Jag besvarade återigen mina barns leenden som om denna glädje aldrig skulle tas ifrån mig, och som om inget leende någonsin skulle vara deras sista. Jag återgick, kort sagt, till att låtsas att döden inte finns.Att denna illusion i hög grad är ett modernt privilegium – eller, om man så vill, ett modernt problem – framgår med all önskvärd tydlighet vid läsning av antologin Dödens idéhistoria, sammanställd av en trio litteraturvetare och idéhistoriker: Karin Dirke, Andreas Hellerstedt och Martin Wiklund. Idag tenderar vi, påpekar bokens redaktörer, att förutsätta att vårt liv ska bli långt och ta sin ände först i ålderdomen. Tidigare kunde döden drabba oväntat och till synes helt urskillningslöst, en granne som var frisk igår kunde imorgon plötsligt vara död.Men å andra sidan är det först i vår sekulärt präglade tid som denna död börjat förstås som ett slut i ordets absoluta bemärkelse. Forna tiders människor har, nästan undantagslöst, gjort sig föreställningar om ett efteråt, som visserligen lika ofta kan ha tett sig hotfullt som ljuvt, men som åtminstone burit på en tröst i denna mest fundamentala mening: Att det fortfarande kommer att finnas ett jag som kan uppleva det ena eller andra. Att förbereda sig för döden blev därmed i många avseenden att förbereda sig för livet efter detta, och hur dessa förberedelser skulle gå till var förstås i högsta grad beroende av vilket dödsrike man tänkte sig. I många tidiga kulturer tycks de ha varit neutrala platser där de döda, oberoende av personliga förtjänster, förde en gemensam skuggtillvaro. Så småningom kom de, inom bland annat judendom, kristendom och grekiskt tänkande, att anta en moraliskt dömande karaktär.Men oavsett vilket tycks detta att förbereda sig inför döden vara något som människor i det förgångna ägnat stor kraft, om inte annat genom att ständigt påminna sig om livets ändlighet – och också ofrivilligt påminnas om den genom att bevittna döden överallt omkring sig. I vår tid är det inte enbart förbättrad sjukvård och minskad barnadödlighet som gjort döden frånvarande utan, som många tänkare observerat, ett aktivt undanhållande av den från det vardagliga livet.De flesta av oss konfronteras idag inte med en död kropp förrän våra egna föräldrar dör, om ens då. Som idéhistorikern Karin Dirke diskuterar i sitt antologibidrag är det till och med möjligt att undvika mötet med den djurliga döden, annat än i dess omskrivna och osörjbara form, som hamburgare eller falukorv. Redan sjukdomen framstår i vår tid av självförbättring och kroppskontroll som en genant svaghet, konstaterar Houellebecq, och döden själv som den yttersta skamligheten. Den rika floran av fiktionaliserad död i tv-serier och dataspel motsäger inte den slutsatsen, utan är tvärtom en direkt konsekvens av den vardagliga dödens tabuisering. Den kan, föreslår redaktörerna för Dödens idéhistoria, förstås freudianskt som ett klassiskt fall av det bortträngdas återkomst, i analogi med de förbjudna sexuella fantasiernas uppdykande i pornografin.Kanske kan man av detta dra slutsatsen att det är först när döden förstås som slutgiltig som den blir verkligt outhärdlig? I den mån tanken på jagets upphörande, eliminationen av själva subjektivitetens möjlighet, alls går att greppa, är den onekligen fasaväckande.Mot bakgrund av den moderna uppfattningen om döden som ett absolut och oförhandlingsbart slut är det inte konstigt om man, som författaren Elias Canetti, deklarerar sin avsky: ”Det modigaste i livet är att hata döden, och föraktliga och desperata är de religioner som grumlar detta hat”.Men hatad eller inte kommer den att komma – och om det att förbereda sig för döden i ljuset av naturvetenskapens sanningar inte längre framstår som en fråga om moralisk vidräkning inför efterlivets dom, är det möjligt att hitta en annan sorts förberedelse, rentav en försoning?Det är, menar idéhistorikern Martin Wiklund i den djupgående läsning av Ingmar Bergmans konstnärskap som utgör en av bokens mest angelägna texter, i så fall en försoning som varken bygger på att nedvärdera den jordiska tillvaron på grundval av dess förgänglighet, eller på förhoppningen om ett liv efter detta som kan kompensera för jordelivets alla brister. Snarare rör det sig om att som i filmen Det sjunde inseglet bokstavligt talat få döden som sin följeslagare, förlika sig med förgängligheten som grundläggande livsvillkor, och försöka skapa mening inom dess ramar. På samma sätt som att av döden beviljas ett uppskov för att uträtta ”ett angeläget ärende”, ”en enda meningsfull handling” har vi alla beviljats detsamma – en tidsfrist mellan ett utsträckt icke-vara och ett annat, under vilken vi har möjlighet att skapa mening: nämligen våra liv. Och denna mening, om vi lyckas nå fram till den, hämtar sin näring inte från föreställningen om något utomvärldsligt eller evigt, utan från det bräckliga nu som hos Bergman i sig utgör ”en stor tillräcklighet”.Som Wiklund formulerar det kan vi i det turligaste fallet, likt Agnes i filmen Viskningar och rop, ställda inför vår död fyllas av den tacksamhet som också genljuder hos Houellebecq: En tacksamhet över den lycka vi ändå givits, också de av oss vars liv likt så många andras kantats av lidande och sorg. För denna lycka är, trots allt, ”mer än ingenting, även om den inte nödvändigtvis varat mer än ett ögonblick”.Helena Granström, författare.Litteratur:Dödens idéhistoria. Redaktörer: Karin Dirke, Andreas Hellerstedt och Martin Wiklund. Appell förlag, 2022.Michel Houellebecq, Förinta. Övers: Sara Gordan. Albert Bonniers förlag, 2022.

För tio år sedan bestämde sig Rainer Paakkinen för att teckna varje dag. Han skulle göra fina färgkartor och naturtrogna bilder. Men det flippade ur redan efter några dagar.

Handling: Gruppen har fått en ny vän i Han som vandrar i Skymningens sista ljus och de är nu fria från fångenskapen. Frågan är nu bara om de kan finna prins Ulfric? Medverkande: Robert Jonsson (Soloäventyret) som spelledare Amanda Stenback... Fortsätt läsa →

Handling: Gruppen lyckas öppna portalen och äntligen är det dags att söka gunsten hos Skogens drottning, men ett litet missöde färgar interaktionen ordentligt. Medverkande: Robert Jonsson (Soloäventyret) som spelledare Amanda Stenback (I am no man & Mindy: Bräd och rollspelspodd)... Fortsätt läsa →

Handling: En grupp från den Norra Legionen har fått i uppdrag att eskortera Ulfric, en prins från ett av rikena i väst, till en gammal ritplats ute i skogen. Han hoppas få gunsten hos den gamla, nästan bortglömda, Skogens drottning... Fortsätt läsa →

Vad är din högsta dröm? Rikedom? Evigt liv? Nutella- och laxmacka på en strand i Alaska sent april? Ett rykande färskt avsnitt av Viskningar och Podd kanske? Oavsett vad den är så är vi här för att göra er lite lite besvikna!  Idag pratar vi sportdokus + kingen Alex Gibney. Vi snackar lite komediserier, stora hål i backen (special nästan) och givetvis ytterligare ett avsnitt av det hyllade segmentet SSIETV!  Glad dröm på er.

Att bli anklagad för att lukta illa är ett angrepp som är svårt att försvara sig mot. Och det handlar om så mycket mer än doft. Anneli Jordahl sniffar upp exempel på luktförolämpningar mot makten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-12-22.De hade retat upp sig. När jag och min bästa vän klev in i omklädningsrummet till gympan märkte vi direkt en underlig stämning. Viskningar, flackande blickar. En av tjejerna sa: ”Det luktar.” Några höll för näsan: ”Usch, vad det stinker.”Vi blev mobbade i sjätte klass och det var djupt obehagligt, men vår lärare redde ut det hela. Det handlade inte om dålig lukt. Det kan jag intyga, åtminstone vad gäller min bästis. Snarare ville de få oss att förlora fotfästet. Minnet lever kvar och kanske var det den episoden som fått mig att ofta tänka på lukt och makt.Min kompis och jag tillhörde inte den lilla byskolans maktlösa. Vi var plugghästar och kom från trygga familjeförhållanden. Kompisens pappa hade till och med chefsposition. Kamraterna irriterade sig på vår duktighet, och de hårdmarkerade.Vanligtvis är det de som står över i hackordningen som - genom att markera en gräns och betona sitt överläge - tillskriver underordnade frånstötande lukt. Det är ett kraftfullt symboliskt vapen för att skapa och förstärka klassmässiga och etniska gränser.Exemplen är oändliga i verklighet och fiktion. I sitt banbrytande radioreportage Lort-Sverige från 1938 excellerade Ludvig Nordström i språklig uppfinningsrikedom vad gäller motbjudande dofter i de fattigas stugor på landsbygden. Elle-Marja i filmen Sameblod vill tvätta bort ”samelukten”. Hon tvingar lillasyster att bada bort det äckliga i iskallt smältvatten. ”Jag känner inget”, säger lillasystern och får svaret: ”Man känner den inte själv”.Smutsen finns i betraktarens öga, konstaterar socialantropologen Mary Douglas i sin klassiker Renhet och fara, från 1966. Kan smutsen finnas i den maktlöses öga? På sistone har jag, kanske med mobbningen i minne, noterat ett omvänt luktflöde. Hur den i socialt överläge tillskrivs en obehaglig lukt. Stank uppifrån och ner är sällsynt. Renlighet är ju historiskt sett kopplat till pengar och makt. När luktar makten? Känner du stanken från Enskilda banken. En slogan från 70-talets demonstrationer. Fast den handlade inte om människokroppar.Artisten Hans Caldaras memoartitel I betraktarens ögon låter som en hälsning till Mary Douglas. Han berättar om sin släkts historia och om uppväxten på 50-talet. Romer var förbjudna att stanna längre än tre veckor på varje plats. De levde i tältläger, som flyktingar i sitt eget land. På grund av svåra boendeförhållanden underkastade sig romerna rigorösa hygienvanor. De badade i sjöar och gick till badhus, i den mån de blev insläppta. Romerna ville hålla sjukdomar borta, men även i symbolisk mening ”skydda gruppen från moraliskt förfall och söndring”. Följden av det var att man såg icke-romer som orena. Med andra ord luktade svensken oangenämt.När jag läser Maya Angelous självbiografiska klassiker Jag vet varför burfågeln sjunger blir jag påmind om Caldaras. Romanen utspelar sig på trettiotalet och visar vilka roller svarta och vita hade i amerikanska södern efter slaveriets avskaffande. Angelo berättar ur barnets synvinkel om uppväxten hos mormor som drev en liten speceriaffär i ett fattigt område. De hade det ingalunda sämst, fast de flesta handlade på kredit. ”Du skall icke vara smutsig”, var mormoderns första budord. Gick barnen till sängs med smutsiga fötter fick de stryk. Det handlade om respektabilitet.I en central och betydelseladdad scen dyker det upp kringstrykande busungar i butiken. De är svårt märkta av fattigdom, men på grund av sin vita hudfärg tycker de sig ha rätt att förnedra den svarta affärsinnehavaren. En flicka ställer sig på händer och blottar sitt kön. Unga Marguerite är stum åskådare till hur den barska mormodern förvandlas till servil. Inombords kokar vreden och ur den maktlösa positionen fördömer hon inte det vidriga beteendet. Nej, övertrampet handlar om lort.”Smutsen på flickornas bomullsklänningar fortsatte på benen, fötterna armarna och i ansiktet, så att det såg ut som om de var gjutna i ett stycke. Det flottiga färglösa håret hängde ner ohjälpligt tovigt.” Marguerites skrik kom av sig ”de var ena smutsiga avskum till vita fattigdjävlar, men jag visste att jag var lika fången bakom scenen som skådespelarna därute var låsta i sina roller”.Luktforskaren Mats J Olsson, professor på Karolinska institutet, undersöker lukter kopplat till friskt och sjukt. Hur immunförsvarspåslag avger en doft som kan vara oangenäm. En läkare kan lukta sig till ifall någon är på väg att bli sjuk. Han kallar lukten en projektionsduk för känslor. ”Din älskade mormor doftar gott trots att hon röker.”Olsson beskriver hur kroppslukt, utöver en genetisk komponent, bestäms av kulturella faktorer. Det handlar om tvättmedel, parfymer, kryddor, alkohol och rökning. Och jag tänker på 70-talet och pratet om att hamna bredvid en vitlöksstinkande invandrare på en biograf. Nu äter alla vitlök så den nedsättande luktfiguren är borta. Jämfört med hörsel och visuell perception – är luktsinnet ett eftersatt område i forskningen. Det räknas till ”de lägre sinnena”.Varför är det särskilt förnedrande att förknippas med dålig lukt? Värre än att höra att man är elak och ful. Olssons svar är lakoniskt: ”Anklagelser om dålig lukt kan vara svåra att motbevisa”.Välbeställda kan i hög grad betala sig bort från vämjeliga odörer. Minns att jag fascinerat läste om en rik person som prenumererade på strumpor. Efter en användning kastades de. Jag påminns om strumporna när jag läser Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England, från 2020. I den dejtar en europeisk ung kvinna rika amerikaner. Hon ser framför sig en snabb ekonomisk karriär via giftermål. Författaren lägger ett doftspår genom romanen, som växlar mellan eggande och frånstötande.”Alla männen luktade tvål. Eller något renare, som om kroppsodörer inte fanns […] deras kroppar förblev obefläckade.”Ibland hjälper inte ens pengar. En självsäker man i skräddarsydd kostym stinker. Jagberättaren, vars enda kapital på köttmarknaden är ungdom och skönhet, fylls av förakt. ”Det spelade ingen roll att han duschade, tränade, dränkte sig i Tuscan Leather eller någon Roja Dove – gamlingdoften fanns där, smygande, som om den sipprade ur hans själva porer. Det var en söt doft, som en övermogen frukt, med en hjärtnot av förruttnelse i dess mitt.”Jag läser roat. Det är befriande när den i maktöverläge för en gångs skull tillskrivs dålig lukt. Och jag får erkänna att någon sorts skadeglädje infinner sig hos mig. De tysta och uttalade förolämpningarna förändrar inte maktbalansen. Strukturerna sitter inte i kroppslukten. Men luktförolämpningen kan kanske handla om en oro för att maktlösheten är på väg att förskjutas och öka. Förolämpningen blir en ventil. Och kanske var det just skadeglädje de kände, mina klasskamrater i sjätte klass. När de självgoda duktflickorna fick sig en symbolisk luktörfil.Anneli Jordahl, författare och skribent

Ett vanligt misstag de flesta gör är att tro att ens pengar måste komma från det stället man lägger sin tid. Det och flera andra saker pratar vi om i dagens reflektionsavsnitt på kapitel 1 i boken "Rich Dad, Poor Dad". Förra veckan inledde vi vår lilla serie kring boken "Rich Dad, Poor Dad" som nu firar 25-års jubileum. Det är fortfarande en av de bäst böckerna för den som är intresserad av att lära sig och förstå privatekonomi. Inte för att den ger några särskilt konkreta tips - för det gör den inte. Men däremot pekar den på väldigt många skillnader i tankesätt och perspektiv. I förra veckans avsnitt gick vi genom kapitel ett, men vi tog oss inte förbi reflektionsfrågorna. Därför passade vi på att ta upp dessa i dagens avsnitt. Det blir således väldigt mycket en reflektion på kommentarerna i forumet och vår egen situation. Det blir således ett väldigt brett avsnitt där vi berör allt från att skilja på hur pengarna tjänas, till grupptryck, reflektion över om man ens inser att man är fast i ett ekonomiskt ekorrhjul, om vikten av att ha observationsglapp till Ramit Sethis tips om att ha ett konto för att prova nya saker man annars inte gör. För att upprätthålla en stadigvarande tradition hamnar vi mycket i sidospår, jag lyckas kalla @carolinebolmeson för familjens “rutin-Hitler”, vi får svar på hur man blir en hund när man blir stor och mycket annat. Men det är en feature som ni får här på RikaTillsammans. ❤️

Sommarlovet är över och vi är här för att sammanfatta vår hjärndimma till semester! Vi snackar sommarlovsfilmer, The Rehearsal, chillade tv-spel och även lite mat! Utfärdar även spoilervarning för vi har sett bioaktuella Nope (2022). Men vi är ju sympatiska och lagt den skiten i slutet! Nästa avsnitt går vi tillbaka till trygga gamla goa Viskningar och Podd: Veckans Ben™ is back med Johnny Depp's regidebut The Brave (1997).

C-G, Johan och Göran beger sig till Fårö (bildligt talat) i den franska "Bergman Island" om ett regissörspar som bor i en av Bergmans gamla kåkar. Kala landskap! Äktenskap i utförsbacke! Oenigheter om "Viskningar och rop"! Med viss lättnad styr vi kosan mot Manhattan där Steve Martin och Martin Short löser kriminalgåtor i streamingserien "Only murders in the building". Men det kommer mera! Nämligen kanadensiska ståuppare begivna på sexlekar, franska kulturarbetare som flirtar med tonåringar samt smutskastning av Brian DePalma. PLUS en dröjande undran: ska C-G verkligen lobotomera Johan? Här är podden som inte väjer för de obekväma frågorna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Att bli anklagad för att lukta illa är ett angrepp som är svårt att försvara sig mot. Och det handlar om så mycket mer än doft. Anneli Jordahl sniffar upp exempel på luktförolämpningar mot makten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. De hade retat upp sig. När jag och min bästa vän klev in i omklädningsrummet till gympan märkte vi direkt en underlig stämning. Viskningar, flackande blickar. En av tjejerna sa: Det luktar. Några höll för näsan: Usch, vad det stinker. Vi blev mobbade i sjätte klass och det var djupt obehagligt, men vår lärare redde ut det hela. Det handlade inte om dålig lukt. Det kan jag intyga, åtminstone vad gäller min bästis. Snarare ville de få oss att förlora fotfästet. Minnet lever kvar och kanske var det den episoden som fått mig att ofta tänka på lukt och makt. Min kompis och jag tillhörde inte den lilla byskolans maktlösa. Vi var plugghästar och kom från trygga familjeförhållanden. Kompisens pappa hade till och med chefsposition. Kamraterna irriterade sig på vår duktighet, och de hårdmarkerade. Vanligtvis är det de som står över i hackordningen som - genom att markera en gräns och betona sitt överläge - tillskriver underordnade frånstötande lukt. Det är ett kraftfullt symboliskt vapen för att skapa och förstärka klassmässiga och etniska gränser. Exemplen är oändliga i verklighet och fiktion. I sitt banbrytande radioreportage Lort-Sverige från 1938 excellerade Ludvig Nordström i språklig uppfinningsrikedom vad gäller motbjudande dofter i de fattigas stugor på landsbygden. Elle-Marja i filmen Sameblod vill tvätta bort samelukten. Hon tvingar lillasyster att bada bort det äckliga i iskallt smältvatten. Jag känner inget, säger lillasystern och får svaret: Man känner den inte själv. Smutsen finns i betraktarens öga, konstaterar socialantropologen Mary Douglas i sin klassiker Renhet och fara, från 1966. Kan smutsen finnas i den maktlöses öga? På sistone har jag, kanske med mobbningen i minne, noterat ett omvänt luktflöde. Hur den i socialt överläge tillskrivs en obehaglig lukt. Stank uppifrån och ner är sällsynt. Renlighet är ju historiskt sett kopplat till pengar och makt. När luktar makten? Känner du stanken från Enskilda banken. En slogan från 70-talets demonstrationer. Fast den handlade inte om människokroppar. Artisten Hans Caldaras memoartitel I betraktarens ögon låter som en hälsning till Mary Douglas. Han berättar om sin släkts historia och om uppväxten på 50-talet. Romer var förbjudna att stanna längre än tre veckor på varje plats. De levde i tältläger, som flyktingar i sitt eget land. På grund av svåra boendeförhållanden underkastade sig romerna rigorösa hygienvanor. De badade i sjöar och gick till badhus, i den mån de blev insläppta. Romerna ville hålla sjukdomar borta, men även i symbolisk mening skydda gruppen från moraliskt förfall och söndring. Följden av det var att man såg icke-romer som orena. Med andra ord luktade svensken oangenämt. När jag läser Maya Angelous självbiografiska klassiker Jag vet varför burfågeln sjunger blir jag påmind om Caldaras.  Romanen utspelar sig på trettiotalet och visar vilka roller svarta och vita hade i amerikanska södern efter slaveriets avskaffande. Angelo berättar ur barnets synvinkel om uppväxten hos mormor som drev en liten speceriaffär i ett fattigt område. De hade det ingalunda sämst, fast de flesta handlade på kredit. Du skall icke vara smutsig, var mormoderns första budord. Gick barnen till sängs med smutsiga fötter fick de stryk. Det handlade om respektabilitet. I en central och betydelseladdad scen dyker det upp kringstrykande busungar i butiken. De är svårt märkta av fattigdom, men på grund av sin vita hudfärg tycker de sig ha rätt att förnedra den svarta affärsinnehavaren. En flicka ställer sig på händer och blottar sitt kön.  Unga Marguerite är stum åskådare till hur den barska mormodern förvandlas till servil. Inombords kokar vreden och ur den maktlösa positionen fördömer hon inte det vidriga beteendet. Nej, övertrampet handlar om lort. Smutsen på flickornas bomullsklänningar fortsatte på benen, fötterna armarna och i ansiktet, så att det såg ut som om de var gjutna i ett stycke. Det flottiga färglösa håret hängde ner ohjälpligt tovigt. Marguerites skrik kom av sig de var ena smutsiga avskum till vita fattigdjävlar, men jag visste att jag var lika fången bakom scenen som skådespelarna därute var låsta i sina roller. Luktforskaren Mats J Olsson, professor på Karolinska institutet, undersöker lukter kopplat till friskt och sjukt. Hur immunförsvarspåslag avger en doft som kan vara oangenäm. En läkare kan lukta sig till ifall någon är på väg att bli sjuk. Han kallar lukten en projektionsduk för känslor. Din älskade mormor doftar gott trots att hon röker. Olsson beskriver hur kroppslukt, utöver en genetisk komponent, bestäms av kulturella faktorer. Det handlar om tvättmedel, parfymer, kryddor, alkohol och rökning. Och jag tänker på 70-talet och pratet om att hamna bredvid en vitlöksstinkande invandrare på en biograf. Nu äter alla vitlök så den nedsättande luktfiguren är borta. Jämfört med hörsel och visuell perception är luktsinnet ett eftersatt område i forskningen. Det räknas till de lägre sinnena. Varför är det särskilt förnedrande att förknippas med dålig lukt? Värre än att höra att man är elak och ful. Olssons svar är lakoniskt: Anklagelser om dålig lukt kan vara svåra att motbevisa. Välbeställda kan i hög grad betala sig bort från vämjeliga odörer. Minns att jag fascinerat läste om en rik person som prenumererade på strumpor. Efter en användning kastades de. Jag påminns om strumporna när jag läser Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England, från 2020. I den dejtar en europeisk ung kvinna rika amerikaner. Hon ser framför sig en snabb ekonomisk karriär via giftermål. Författaren lägger ett doftspår genom romanen, som växlar mellan eggande och frånstötande. Alla männen luktade tvål. Eller något renare, som om kroppsodörer inte fanns [] deras kroppar förblev obefläckade. Ibland hjälper inte ens pengar. En självsäker man i skräddarsydd kostym stinker. Jagberättaren, vars enda kapital på köttmarknaden är ungdom och skönhet, fylls av förakt. Det spelade ingen roll att han duschade, tränade, dränkte sig i Tuscan Leather eller någon Roja Dove gamlingdoften fanns där, smygande, som om den sipprade ur hans själva porer. Det var en söt doft, som en övermogen frukt, med en hjärtnot av förruttnelse i dess mitt. Jag läser roat. Det är befriande när den i maktöverläge för en gångs skull tillskrivs dålig lukt. Och jag får erkänna att någon sorts skadeglädje infinner sig hos mig. De tysta och uttalade förolämpningarna förändrar inte maktbalansen. Strukturerna sitter inte i kroppslukten. Men luktförolämpningen kan kanske handla om en oro för att maktlösheten är på väg att förskjutas och öka. Förolämpningen blir en ventil. Och kanske var det just skadeglädje de kände, mina klasskamrater i sjätte klass. När de självgoda duktflickorna fick sig en symbolisk luktörfil. Anneli Jordahl, författare och skribent

Det är augusti 1984 och i ett halvtomt kontor i Televerkets vidsträckta korridorer hittar Eva en gammal bandspelare. Det var något med den. Bärbar, silvrig och svart Berättare: Lennart Jähkel Rollerna görs av Maja Runeberg, Therese Lindberg, Erik Kaa Hedberg, Josef Törner och Charlotte Lindmark. Musik: Krister Linder Dramaturg: Magnus Lindman Ljud: Calle Andersson, Bjarne Johansson, Lena Samuelsson, Glate Öhman Producenter: Pernilla Kommes & Magnus Berg Regissör Lars Vega.

¡Hola! Bienvenidos a Pin Pum Pan, un podcast sobre cine. En este episodio conversamos sobre la película del gran Satyajit Ray, Shatranj Ke Khilari (Los Jugadores de Ajedrez, 1977), y la miniserie de Netflix The Queen's Gambit (2020), de Scott Frank, además de conversar sobre lo que hemos visto durante la semana, esperamos que lo disfruten y nos acompañen todas las semanas, siendo esta de episodio doble. Estén atentos a nuestro Instagram, y en nuestro Twitter (00:00:48) Nuestra experiencia con el ajedrez (00:09:23) Shatranj Ke Khilari (Los jugadores de ajedrez, 1977) (00:36:38) Recomendaciones de la semana Det sjunde inseglet (El Séptimo Sello, 1957) (00:45:39) Pawn Sacrifice (2014) (00:50:16) AlphaGo (Documental, 2017) (00:58:45) The Queen's Gambit (01:27:27) Películas de la próxima semana Referencias: Don Quijote de La Mancha (Libro, 1605) Harry Potter (Saga, 1997) Pather Panchali (La canción del camino, 1955) Queen & Slim (2019) The Last Black Man in San Francisco (2019) Jurassic Park (1993) Life of Brian (1979) Smultronstället (Fresas Salvajes, 1957) Persona (1966) Scener ur ett äktenskap (Escenas de un matrimonio, 1973) Viskningar och rop (Gritos y Susurros, 1972) Såsom i en spegel (A Través del Espejo, 1961) The Last Samurai (2003) The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (2001) Dark Waters (2019) The Lookout (2007) A Walk Among the Tombstones (2014) Godless (Mini serie, 2017) Logan (2017) Wolverine (2003) Minority Report (2002) The Last Dance (Serie, 2020) --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/pinpumpan/support

Puzsér Róbert

OBS! Vid något tillfälle i dagens avsnitt säger vi att föreställningen är på fredag. Det stämmer inte. Valborg är ju på torsdag. Over and out. Viskningar, skrik, sång, jodel och falsett... Vad vore vi utan våra röstlägen? I det här avsnittet rangordnar Björn de fem bästa röstlägena genom alla tider. Varmt välkommen in i den värmländska värmen!Och du! Köp biljett och fira Valborg med Fem i Topp här: https://www.ticketmaster.se/event/valborg-med-johan-bjorn-biljetter/578575Och glöm inte att stötta Fem i Topp och få mer av den här verksamheten på https://www.patreon.com/femitopp See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det är augusti 1984 och i ett halvtomt kontor i Televerkets vidsträckta korridorer hittar Eva en gammal bandspelare. Det var något med den. Bärbar, silvrig och svart Berättare: Lennart Jähkel Rollerna görs av Maja Runeberg, Therese Lindberg, Erik Kaa Hedberg, Josef Törner och Charlotte Lindmark. Musik: Krister Linder Dramaturg: Magnus Lindman Ljud: Calle Andersson, Bjarne Johansson, Lena Samuelsson, Glate Öhman Producenter: Pernilla Kommes & Magnus Berg Regissör Lars Vega.

Det har blivit dags att diskutera Harriet Anderssons långsamma död i Världens Rödaste Film; VISKNINGAR OCH ROP. Trots den tveksamma trailern och att den innehåller såväl zombiesekvenser samt en ökänd scen där en glasskärva landar lite fel så blev filmen en Oscar-vinnande succé. Men är inte den där hushållerskan lite jobbigt from?

Kroppsskanning [ASRM] med hjälp av viskningar och viss fingerberöring. Hjälper dig att varva ner, slappna av och kanske till och med somna.

Witold Gombrowicz' hemliga dagbok kommer på svenska, ett kvarts sekel efter den officiella Dagboken. Vi har sett Meta Isæus-Berlins nya utställning och det europeiska filmpriset Lux går 2018 till... En dagbok inuti en dagbok: så kanske man kan beskriva den polske författaren Witold Gombrowicz' "Kronos", som nu kommer på svenska. Författarens "Dziennik" Dagboken publicerades löpande från 1953-1969 och hör idag till den europeiska litteraturens klassiker. Men först 2013 utkom den postuma "Kronos": författarens hemliga dagbok, en betydligt mer ocensurerad och intim journal än "Dziennik". Gombrowiczkännarna Gabriella Håkansson och Göran Sommardal kommer till P1 Kultur för att diskutera "Kronos". I fjol tilldelades svenska "Sameblod" det europeiska filmpriset Lux, och blev därmed textad på alla EU:s 24 officiella språk. Idag utses årets vinnare, efter en omröstning i Europeiska parlamentet. Men ska politiker verkligen dela ut kulturpriser? Kulturredaktionens Emma Engström rapporterar direkt från Strasbourg. "Sömngångerskan" heter Meta Isæus-Berlins aktuella utställning på Borås konstmuseum. Konstnären, främst känd för sina installationer som ofta innehåller vatten, undersöker här den dubbelhet som tillvaron avslöjar i sömngångarens gestalt. Kulturradions kritiker Maryam Fanni recenserar. Bergmanpodden har nått fram till "Viskningar och rop" (1972) och i dagens OBS-essä resonerar idéhistorikern Julia Nordblad om den öppna framtiden som ändlig resurs i skuggan av klimathotet och Maja Lundes dystopiska roman "Blå". Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Mårten Arndtzén

Gunnar Bolin samtalar med författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli och kritikern och radiokollegan Lina Kalmteg om Ingmar Bergmans trettioandra biofilm i egen regi. Producent: Thella Johnson

Per Naroskin: Viskningar och rop, Gabriella Ahlström: Vänta dig intet! & Calle Norlén: Den obekväma bekvämligheten ... Programledare för Spanarna i P1 är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor där tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Veckans panel i Spanarna: Calle Norlén, Gabriella Ahlström och Per NaroskinTill sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Per Naroskin: Viskningar och ropGabriella Ahlström: Vänta dig intet!Calle Norlén: Den obekväma bekvämligheten ...

Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor där tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Veckans panel i Spanarna: Calle Norlén, Gabriella Ahlström och Per NaroskinTill sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Per Naroskin: Viskningar och ropGabriella Ahlström: Vänta dig intet! Calle Norlén: Den obekväma bekvämligheten ...

Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor där tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.  Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.

I dagens avsnitt diskuterar grabbarna om fenomenet ASMR och hur blod, svett och tårar skapade sydsveriges bästa festival. Niclas har tagit sig an World of Warcraft medan Joakim kämpar som svingade spindelman. Välkomna in i gillestugan! Medverkande: Joakim “SpJ” Olsson Niclas “Nicohlsson” Ohlsson Gillestugan på Facebook Gillestugan på Instagram Lyssna här: Ladda ner

I dagens avsnitt diskuterar grabbarna om fenomenet ASMR och hur blod, svett och tårar skapade sydsveriges bästa festival. Niclas har tagit sig an World of Warcraft medan Joakim kämpar som svingade spindelman. Välkomna in i gillestugan! Medverkande: Joakim “SpJ” Olsson Niclas “Nicohlsson” Ohlsson Gillestugan på Facebook Gillestugan på Instagram Lyssna här: Ladda ner

Tatt opp i Lunkent verksted 18 oktober, 2017Aled ankommer verkstedet på et akseptabelt tidspunkt og vi begir oss raskt inn i snakk om hans barndom med "naughty corner",Brio, Biler, min favoritt plastikkfigur som barn, favoritt lekene til Aled, utlendingen og immigranten Aled, lunken skål, Consulatet, Stavanger Hot boys, Skitzo Kaffi, litt om verkstedet, BERGMAN segmentet, 24 og 27, 1914, LUNKENT BEKJENTSKAP, Aleds betrakting av kunst, Kunstskolen I Rogaland, kunstmiljøet i Stavanger, å gå på utstillinger, jeg gir Aled et kallenavn, hans tidligere kallenavn og noen av mine kallenavn, etternavn kallenavn, Aled er oppkalt etter Aled Jones, pålegg oversatt til engelsk, den billigste sandwich, Aleds kosthold, Aleds tid på folkehøgsskole, Aled er ikke norsk statsborger, hvordan Aled kom inn i kunst, PARA, lunken kaffi snakk, min onkel og Andreas Soma, Aled forteller om sine performancer, lærere som har inspirert Aled på kunstskolen, SELVSKRYT, jeg leser en melding fra Anna og forteller om kulturøya med Line Anda Dalmar og Per Kristian Nygård, Aled forteller om det vibrerende kunstmiljøet i Slovakia, å rekruttere nye folk til å gå på kunst åpninger, Imir scenekunst, PAB, PAO og PAS....så avslutter vi lunket,God lytting! View fullsize

SKÅDESPELARE. Från Scalas revyer till de tjusiga scenerna. Resan gick snabbt för Harriet Andersson som slog igenom stort som 20 åring. I sitt Sommar berättar Harriet Andersson om hur det hela började en semester när en bekant sa Ska du inte börja på teaterskola. Sen dess, då hon var 16 år har hon arbetat som skådespelare både i Sverige och internationellt. Men programmet handlar inte bara om karriären och Ingmar Bergman, utan även om hennes kärlekar och hennes lust, reflektioner över en ojämställd filmbransch och om möten med olika människor som påverkat henne. Men det handlar även en del om djur som grisar och älgar. De flesta grisar är mer mänskliga än grisiga människor. Om Harriet Andersson Prisad och hyllad svensk filmikon. Har gjort över 100 filmroller och ett 50-tal på scen. Började som revyartist men slog igenom i filmen Sommaren med Monika av Ingmar Bergman. Mottagit pris som Bästa kvinnliga skådespelare på Venedigs filmfestival, tilldelats en Guldbagge för rollen som Agnes i Viskningar och rop samt fick Hedersguldbaggen 2008. Var en av Stjärnorna på slottet 2015. Tog 1962 emot Oscarsstatyetten för Bästa utländska film för Bergmans Så som en spegel, i vilken hon spelade huvudrollen. Älskar Zlatan. Producent: Lisa Bergström

101 Reykjavík (# | 2000) Rendező: Baltasar Kormákur A tetovált lány - A korrupció és a gonoszság anatómiája (Män som hatar kvinnor | 2009) Rendező: Niels Arden Oplev Suttogások és sikolyok (Viskningar och rop | 1972) Rendező: Ingmar Bergman Főfőnök (Direktoren for det hele | 2006) Rendező: Lars von Trier | Puzsér Róbert, Nagypál Szabolcs

Återigen dags för ett nytt avsnitt av OSR-podcasten Viskningar från Kryptan! Den här gången går det vilt till (nåja), ty det huvudsakliga ämnet är strid, kamp och våld! Vi pratar även lite om Dwimmermount och Rob Kuntz Cairn of the Skeleton Kings. Direkt nedladdning här

I detta crossoveravsnitt så kombinerar vi Viskningar från Kryptan och Rollspelsklubben till en Viskningar från Rollspelsklubbe-special! Vi snackar rollspel i allmänhet och old school i synnerhet. Avsnittet är tudelat, den första delen hittar du här, och den andra delen kommer finnas på http://www.icarusdream.se/tag/podcast/ , och båda avsnitten hamnar såklart pås iTunes. Direkt nedladdning här

Här är del 2 av crossovern Viskningar från Rollspelsklubben! John A Jonsson och Jonas Stattin pratar rollspel i stort och OSR i smått. Del 1 finner ni HÄR. Musiken i avsnittet: Intro: John A Jonsson – Tales of the Golden Armour – Main Title Outro: John A Jonsson – Not without HOPE

Här är del 2 av crossovern Viskningar från Rollspelsklubben! John A Jonsson och Jonas Stattin pratar rollspel i stort och OSR i smått. Del 1 finner ni HÄR. Musiken i avsnittet: Intro: John A Jonsson – Tales of the Golden Armour – Main Title Outro: John A Jonsson – Not without HOPE

I det första avsnittet för 2015 så gästas Bortom: Bortom av Jonas Stattin från podcasten Viskningar från kryptan för att tala om spelstilen OSR. Vi går in lite på hur den skapades, vad som definierar den och även hur den... Fortsätt läsa →

I det första avsnittet för 2015 så gästas Bortom: Bortom av Jonas Stattin från podcasten Viskningar från kryptan för att tala om spelstilen OSR. Vi går in lite på hur den skapades, vad som definierar den och även hur den... Fortsätt läsa →

Då var det äntligen dags för avsnitt 9 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet pratar vi om det som finns i vägen för hugade äventyrare och gravplundrare, nämligen monster och fällor. Vi pratar även om Dungeons and Dragons 5th edition Dungeon Masters Guide och så en ingående genomgång av Red and Pleasant Land. […]

Då var det äntligen dags för avsnitt 8 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet pratar vi om slumpen och allt från slumptabeller till överraskande effekter avhandlas. Vi pratar även om The Original Bottle City, Dungeons and Dragons 5th edition ur ett OSR-perspektiv, Grottröj, HoboCon och ett stort antal nyheter. Med andra ord ett […]

Hej och välkomna till avsnitt 7 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet har vi en intervju med en av skaparna bakom det kommande rollspelet Svärd & Svartkonst! Direkt nedladdning här

Hej och välkomna till avsnitt 6 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet pratar vi om det mytomspunna Judge’s Guild. Direkt nedladdning här

"Dessa kungar, dessa krig, dessa årtal som jag inte kunde lära mig i skolan - för att de inte levde för mig. De doftade inte, de hade ingen kropp, de varken visade sig, viskade eller ropade till mig genom tidslagren. När jag så en dag fick Sven Wernströms bokserie Trälarna öppnade sig fönstret in till Historien. Historien med stort H; den som på märkvärdiga sätt faktiskt ledde fram till - just mig! I litteraturen och så småningom konsten kom de slutligen till mig; människorna och historierna. Viskningar och rop, de som aldrig tar slut så länge jag lever, lyssnar och vårdar min nyfikenhet." Stina Wollter 36 år gammal stod hon återigen på svensk mark, med ett barn på armen och två resväskor och ställde sig själv frågan: "Vad vill jag göra nu?" Hon blev det hon egentligen varit sen barnsben då hon kände det där pirret för första gången - historiker. Idag lyfter och letar hon upp kvinnor som väntar på att komma fram i ljuset; vanliga arbetande kvinnor inom konst och konstnärliga hantverk. Och har hunnit bli förälskad längs vägen i Anna Maria Thelott, en gravör och målarinna som föddes i slutet av 1600-talet. Hör Stinas möte med Mia Skott som tycker att vi behöver dessa förebilder ur historien - de som gör att vi kan skriva om den. Vill du prata om någon som inspirerar dig? Om historier som träder fram ur mörkret? Om gömda och glömda människor? Förebilder? Om din egen histroria? Om att ha ett hantverksyrke? Ring 018- 17 40 20 under sändning och berätta! Eller maila till sondagsstina@sverigesradio.se och skicka med ditt telefonnummer om du vill bli uppringd.

Hej och välkomna till avsnitt 5 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet pratar vi om äventyrsmoduler, vad som gör dem bra och berättar om några av våra favoriter. Det blir en del spoilers i det här avsnittet, men inget som hindrar någon från att delta som spelare i modulerna någon gång. Direkt nedladdning […]

Hej och välkomna till avsnitt 4 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet pratar vi om: Chainmail OD&D Premium Reprint Alternativ till OD&D HoboCon #1 Direkt nedladdning här

Hej och välkomna till avsnitt 3 av Viskningar från Kryptan! I det här avsnittet pratar vi om: Magiska föremål Palace of the Vampire Queen Arduin Trilogy Tales of the Grotesque and Dungeonesque Nyheter Direkt nedladdning här