Podcasts about filmare

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Som sexåring kom Tobias Dahlin över ett cyklop och simfenor och har sedan dess haft ett brinnande intresse för livet under ytan. Nu är han bioaktuell med dokumentären Västerhavets Hemligheter som även kommer på SVT under vintern. I filmen får vi följa västerhavet i all sin prakt men också beskåda den förödande effekt som människan kan ha på havet. Här får vi tillfälle att fördjupa oss i fiskeripolitik, föroreningar men också höra om ljusglimtar och havets förmåga att återhämta sig på de mest utsatta platserna på planeten. Hör om Tobias resa från intresserad grabb till meriterad och prisad fotograf och filmare. Dras du till macrofotografering är detta avsnitt något du definitivt inte vill missa när Björn äntligen får frossa i fotofrågor.

Samtidigt som soldater försöker försvara ukrainska städer från att krossas av ryska missiler, pågår ett annan slags förstörelse mitt i huvudstaden Kiev. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I skuggan av kriget river ukrainska fastighetsutvecklare byggnader som anses ha konstnärligt eller historisk värde. Stadsomvandlingen har fått unga aktivister, konstnärer och filmare att protestera. Två unga filmare, Alina Panasenko och Adelina Borets, tar avstamp i berättelsen om den symboliska byggnaden Flowers of Ukraine.Reporter: Emma Engström

Greenpeace Italia a difuzat imagini filmate cu o cameră termică cu infraroşu, la Roma, care a înregistrat o temperatură de peste 50°C, în contextul în care Italia este afectată de anticiclonul african ”Minos”, care provoacă un val de căldură cu temperaturi de până la 39°C.

Efter 54 år på SVT har Tom Alandh nu gjort sin sista film. Vad har format den person som så skickligt skildrat andra? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tom Alandh fyller snart 80 år, men har oförtrutet fortsatt att göra dokumentärfilm, år efter år. Men nu är det slut. I veckan som kommer sänds hans sista film på SVT, ”Min död är min”, om ALS-sjuke kompositören Stefan Nilssons val att avsluta sitt liv.Hur är det att sluta arbeta, för en rutinmänniska som Tom Alandh? Vad drömmer han om nu? Och vad är det för berättelse om Sverige han berättat under alla år?”Farsan går aldrig ur sonen”Tom Alandhs personliga historia är – precis som hans filmer – en historia om Sverige, och om livets stora frågor. Pappa Hardy beskriver han som en drömmare, fosterföräldrarna Oscar och Greta som strävsamma vardagsmänniskor.Och i hela sitt liv har Tom försökt leva efter sina fosterföräldrars råd och föredöme, och hålla sina drömmar i styr.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Michelangelo Antonioni var 1960-talets filmare. I nyskapande verk gestaltade han krocken mellan den gamla världen och den nya som föddes i revolternas decennium. Mikael Timm tecknar hans porträtt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2018-03-29.Alienation – förfrämligande, känsla av maktlöshet, meningslöshet, social isolering och brist på identitet.En gång i tiden var "alienation" ett av de vanligaste orden på kultursidorna. Idag ser jag nästan aldrig till det. Ordet har försvunnit och kanske av goda skäl. Måhända är vi inte alienerade längre. Kanske har vi alla blivit till subjekt nu när vi är stjärnor i våra egna tinder-liv. Och eftersom klasskamp ersatts av identitetspolitik har väl alla ett tydligt "jag". Ja, Marx alienationsteori är lika avlägsen som svart/vit tv.[Utdrag radioprogram med Torsten Jungstedt] Radioarkivet innehåller knappt fler intervjuer med Antonioni. Numera är han blott en notis i filmhistorien. Hans filmer skymtar förbi på tv-skärmen sena nätter, ofta sönderstyckade av reklam. Fragment från en försvunnen tid.Att hans svävande, föga dramatiska filmer var så framgångsrika antyder att Antonioni visade ett kollektivt sinnestillstånd.Vart tog han och hans gestalter vägen: välklädda, svala, lidande…Jag föreställer mig gärna att Antonionis gestalter fortsätter att irra runt i cyberrymden, i väntan på att ett rymdskepp ska komma och föra dem hit igen. De försvinner inte, men de kan heller inte utvecklas, inkapslade som insekter i sin egen avlägsna tid. Claudia och Sandro från Äventyret, så förvånade över att livet fortsätter när deras vän försvunnit. Författaren Giovanni i Natten, oförmögen att röra den värld han beskriver. Giuliana i Den Röda Öknen som känner varje skiftning i världen men inte kan leva i den. Och så förstås Piero och Vittoria, spelade av Alain Delon och Monica Vitti i L'Eclisse eller Feber som den hette på svenska och som Torsten Jungstedt talade om.Hur skulle de klara livet idag?Stig Björkman går i sin bok "Michelangelos Blick" grundligt igenom Antonionis filmografi. Hans storhetstid var 60-talet, från Äventyret år 1960 till Zabriske Point 1970, efter det nådde Antonioni inte längre den stora publiken. Men under tio år gick han i perfekt takt med sin tid. Ingen annan filmare kunde som han skapa bilder av tillstånd som knappt låter sig utsägas i ord. Att hans svävande, föga dramatiska filmer var så framgångsrika antyder att Antonioni visade ett kollektivt sinnestillstånd. Känslan av oro, otillräcklighet – oklarhet. Tre "On". Det fjärde – Orsaken – fick publiken vi söka utanför filmduken. Antonioni gav aldrig några förklaringar.Men samtidigt som Antonioni var de undflyende sinnestillståndens skildrare så var han mer än någon annan de konkreta landskapens filmare. När jag ser om hans filmer slås jag av hur var och en av dem utgår från platsen berättelserna utspelas inär Antonioni var som mest skarpsynt föredrog han dimmaKonstkritikern och författaren John Berger skriver i en liten text om Antonioni att de viktigaste iakttagelserna han gör är preverbala. Berger menar att man bör uppfatta Antonioni som en målare. I en berättelse letar han efter det tidlösa – som en bildkonstnär, inte som en dramatiker efter vad handlingarna leder till.Jag minns en vernissage i Venedig på 80-talet när Antonioni ställde ut bilder av berg, le montagne incantate, De förtrollade bergen. Han gick omkring tyst framför sina oerhört vackra, abstrakta bilder av bergstoppar medan beundrarna följde honom. Det var filmfestival och han ville vara del av filmvärlden. Samtidigt såg han ut att längta därifrån. Han var, som sina gestalter, mellan två världar.Däremot minns jag inga berg från hans filmer utom i den sista, som Wim Wenders hjälpte honom genomföra. Nej, när Antonioni var som mest skarpsynt föredrog han dimma. Han började som dokumentärfilmare och hans första inspelningsplats och ämne var Po-deltat. Där filmade också neorealisterna som Antonioni som ung var allierad med, men Antonioni sökte inte yttre realism. Också i de dokumentära filmerna låter han människor och landskap spegla varandra. Det hade ingen betydelse om filmen var dokumentär eller fiktion. Det var själsliga landskap därför kunde den fysiska platsen lika gärna vara Po-deltat som börsen i Milano, Syd Italiens bergiga kust eller en liten by i Nordafrika. När han lyckas får Antonioni människa och landskap at bli en organisk helhet. I ”Den Röda öknen”, Antonionis första färgfilm, är filmens huvudperson Giuliana gift med chefen för en petrokemisk industri. Hon vandrar runt i landskapet där dimma och avgaser blandas, förlorad någonstans mellan livet och döden. Och till skillnad från iden antika myten finns ingen Orfeus som kan uppväcka henne, älskaren är maktlös, kärleken gör inte livet livligare.Antonioni har rykte om sig att vara en intellektuell filmare, men film är förstås en konkret konstart. Alla tankar måste bli bild. Och här är Antonioni intressant därför att han utgår från bilden, inte från vad som ska berättas. Ja, man kan till och med säga att han visar snarare än berättar. Till skillnad från generationskamraten Ingmar Bergman är Anonioni återhållsam med närbilder. Hans bildspråk får platser och kropparnas placering att samverka i bildkompositioner där volymerna är nästan skulpturala. Det vi inte ser är lika viktigt som vad vi ser. Historien i Den Röda Öknen om kvinnan som tvekar mellan make och älskare har berättats hur många gånger som helst. Men Antonionis bilder av Monica Vitti förlorad i landskapet och relationerna går knappt att glömma. Osannolikt vackra bilder av en värld som inte hänger ihop.När världen hann upp Antonionis gestalter hade den inte längre behov av honom och han var dömd att irra vidare som en av sina egna figurer.Antonioni var verksam under revolternas 60-tal men så här på avstånd förefaller han född i fel tidsålder. Hans favoritförfattare var Scott Fitzgerald och likt huvudpersonen i Den store Gatsby var Antonio obekväm i sin samtid. Tidsandan krävde engagerad konst och Antonioni var mest av allt en iakttagare. Han såg, kommenterade inte. Och deltog absolut inte. I avslutningsscenen i Blow-Up, filmen om en modefotograf i London, spelar ett par personer låtsastennis. Bollarna syns inte, men man hör dem studsa. Det sättet att bygga film fungerade när han rörde sig i en värld han kände igen. När han accepterar en inbjudan till Kina och där gör en dokumentärfilm blir det ett magplask av B-films mått. Han är inte kritisk, inte smickrande. Magin är borta.Antonioni skrev också noveller. På svenska finns Två telegram. Den första berättelsen heter Skeendets Horisont och börjar med hur Antonioni sitter i ett flygplan och ser ut över ett oändligt landskap. Tydligt. Alägset. Orörbart.Det är verkligen en typisk Antonioni-position och med den inställningen är det lätt att förstå att det inte blev så många filmer. Hans huvudpersoner verkar tagit steget in i en post-industriell värld medan industrialismen fortfarande dominerade. Därför var de ohjälpligt förlorade. När världen hann upp Antonionis gestalter hade den inte längre behov av honom och han var dömd att irra vidare som en av sina egna figurer.1985 drabbades Antonioni av en stroke som ytterligare försvårade hans möjligheter att göra film. Men han fortsatte att skriva filmmanus och det finns flera utgåvor av dessa inte förverkligade filmer. I "Film nel cassetto", filmer i byrålådan, som han kallade dem. En av dessa heter "Tecnicamente dolce", tekniskt ljuvt eller ömt. Och det kan vara en bra sammanfattning av Michelangelo Antonionis verk: han riktade en distanserad, klar men också öm blick på verkligheten. Och även om vi nu lever i de självförälskades übersäkra epok finns det ögonblick, övergångar mellan till synes säkra stadier där vi behöver Antonionis blick för att se det landskap vi färdas igenom. Mikael Timm, kritikerLitteraturStig Björkman: Michelangelos blick. Atrium förlag, 2017.

Ancora si parla delle riprese alle persone che borseggiano in metro, ma secondo voi è giusto filmarle e metterle alla gogna pubblica?

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Pushpa And RRR Will Not Be Part of Filmare 2022 | Filmfare Award 2022 | Puhspa | RRR | Allu Arjun

Raghav Juyal Angry On Filmare 2022 | Pushpa And RRR Will Not Be Part of Filmfare | Allu Arjun

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Nya stödkonserter för Ukraina, Inget särskilt Ukraina-fokus i Melodifestivalens final, recension av filmen Lamm, Jussi Björling-stipendium till John Lundgren, debutantpris till Quynh Tran

Peter Degerfeldt har hoppat fallskärm från 13 000 meters höjd. Han har tvingats använda reservskärmen 19 gånger. Han har flugit lansen, viggen och JAS i baksits och filmat. Peter har filmat Mattias Klum i Antarktis och mängder av andra galna äventyr. Han har ett unikt gimbal system för jetfighters som är bäst i världen. Det fungerar vig höga farter och G-krafter. Han har filmat JAS och F35. Flygscenerna i Girl With the Dragon Tattoo, Johan Falck, Bron och The Spy med Jason Statham. Han var aerial advisor till Top Gun. En cool kille med ett extremt liv. Peter älskar svåra utmaningar. Svårt är roligt och enkelt är svårt. En coach kallar det growth mindset. Här blir det mycket tydligare.  Kombinationen av mod, nyfikenhet och en järnvilja att göra något som de flesta tycker är omöjligt. Välkommen till ett unikt mindset som kan göra ditt liv mer spännande och ge dig mer framgång.www.mentalkravmaga.seEnjoy

Kvalserien är avslutad och Troja/Ljungby har avancerat till Hockeyallsvenskan, Mikael Mjörnberg och Henrik Skoglund blickar tillbaka på det kval som har varit och funderar lite över lagens insatser och avgörande ögonblick. Vi snackar givetvis också om Vimmerby-kaptenen Jakob Karlssons minst sagt syrliga kritik av Troja/Ljungby, vad vi tycker om utbrottet och om det finns någon […]

Sanny tycker Sam har rätt och Svensson uppmanar att sluta kasta skit.

Denna gång pratar vi med Linn Peterson och Ronja Savolainen – som berättar hur mycket de saknar supportrarna och längtar efter ett nytt guld – men också anklagar Brynäs stjärna Lara Stalder för att vara en gnällig filmare. Om du vill ha mer efter du har lyssnat på avsnittet så kan du skrolla ned och lyssna på något av de tidigare avsnitten. Podcasten Ett stenkast från Delfinen görs av Norr Media och producerades den här veckan av David Olsson Jiglund, Kent Vikström och Albin Ohlin.

Nyheterna Radio 12.00

Filmare frias i uppmärksammade Estoniafallet om gravfridsbrott. Barn är ovanligt friska historiskt få infektionssjukdomar i vinter. Vi lär oss om hur sex och samlevnad sett ut de senaste 14 000 åren. Dagens gäst är Kent Härstedt.

Filmare frias i dom om dyk vid Estonia. Astra Zeneca vaccin stoppas i Sydafrika. Ungdomar med utländsk bakgrund som kämpar med sina olika identiteter. SJ överväger tågstopp Kumla Hallsberg, pga många ordningsproblem. Diplomatbråk. Elbrist och kyla. Ett år sedan nedstängningen i Wuhan. Nu börjar Emma Wiesner som Fredrick Federleys efterträdare i EU-parlamentet. Portugal har värst covidläge i Europa just nu.

Diplomatbråk. Elbrist och kyla. Ett år sedan nedstängningen i Wuhan. Nu börjar Emma Wiesner som Fredrick Federleys efterträdare i EU-parlamentet. Portugal har värst covidläge i Europa just nu. Filmare frias i dom om dyk vid Estonia. Astra Zeneca vaccin stoppas i Sydafrika. Ungdomar med utländsk bakgrund som kämpar med sina olika identiteter. SJ överväger tågstopp Kumla Hallsberg, pga många ordningsproblem.

SHL-podden är tillbaka i sedvanlig högform och denna vecka pratar favoritkvartetten bland annat om:Jocke Eriksson-kritiken!Hockeymatcher!Dubbelknockouten!Självmål med hög klubba!FBK:s mellanmjölk!Fimpens avgörande mål!Och mycket annat!-SHL-podden klipps av Martin Gustafsson och produceras av Med Vän.SHL-podden i sociala medier:Twitter: SHL-poddenFacebook: SHL-bloggenSajt: shlbloggen.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Este un om atât de sincer, frumos și empatic, încât aș vrea să îl aud zilnic, ca pe un motto. Dhaniel Nora este florist și antreprenor, a terminat Facultatea de Științe Economice și chiar a lucrat timp de doi ani ca analist bancar, însă nu s-a regasit total in acest job și a hotărât să plece de la Sibiu la București. În 2013 a decis să își deschidă un business propriu, pe care l-a numit Purple Flowers & Events iar astăzi este unul dintre cei mai apreciați oameni din industrie.

Med Viveca Bladh

Questa sera ospiti di "Cattività", Gianfranco Isernia, regista e direttore del Centro Internazionale La Cometa ed Enrico Farro, Presidente dell'Associazione Nazionale Filmaker e Videomaker Italiani.Presenteranno il corso gratuito in partenza sabato 9 maggio, nato dalla loro collaborazione.Cattività è un programma di Luigi Annibaldi e Lucia Pappalardo, tutti i giorni alle 18.30. In contemporanea dai nostri salotti vi raccontiamo la realtà di chi ama scrivere e raccontare la realtà con un punto di vista forte sul mondo. La scuola di scrittura Genius resiste.

con Aniello Arena, Antonia Truppo, Nicola Giuliano, Paola Olivetti, Bruno Gambarotta

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Maria Bäck, (Psykos i Stockholm) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Mikel Cee Karlsson (Fraemling) Maria Bäck, (Psykos i Stockholm) Carl Javér (Rekonstruktion Utøya) Viktor Johansson (Inuti diamanten) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Viktor Johansson (Inuti diamanten) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Carl Javér (Rekonstruktion Utøya) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Mikel Cee Karlsson (Fraemling) Maria Bäck, (Psykos i Stockholm) Carl Javér (Rekonstruktion Utøya) Viktor Johansson (Inuti diamanten) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Mikel Cee Karlsson (Fraemling) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Producerat för K-PLAY av Kulturakademin och WIFT VÄST i samarbete med Film i Väst. MASTERCLASS MED FILMKLIPPAREN LENA RUNGE Om självledarskap hos filmare och konsten att ge feedback i postproduktionen Film är ett kreativt samarbete och bygger på att skapa en tillitsfull ensemble. Vi blir både den starkaste och svagaste länken i de olika filmteamen. Det får konsekvenser hur Filmen kommer bli och hur den sen kan nå sin publik. Möt Lena Runge i en föreläsning om hennes arbete kring klippningens process och om konstnärligt skapande genom film. - Självledarskap som filmare och konsten att ge Feedback i postproduktion är något som jag vill delge under denna föreläsning. Feedbackens möjlighet att lyfta en film till att förbättras och fördjupas. När, hur och vad den skall innefatta för att den skall vara behjälplig. Metoden för Feedback kan naturligtvis även användas i förproduktion och under inspelning. Jag brukar den i min egen arbetsmetod. Lena Runge har varit verksam som klippare i 30 år och har senast klippt ”The Wife” med Glenn Close som belönades med en Golden Globe för bästa huvudroll i filmen. Hon är känd för många fler insatser, bland annat för Agneta Fagerström Olssons SVT dramaserien ”Hammarkullen”, som fick Prix Italia; för Björn Runges spelfilm ”Om Jag Vänder mig Om”, som fick Silver Björnen och Blaue Engeln i Berlin samt 4 Guldbaggar; för Michael Marcimans SVT dramaserien ”Det Brinner”. Under senare tider har hon verkat som dramaturg på bland annat Johannes Nyholms ”Jätten” och Theresa Traoré Dahlberg ”Ouaga Girls”. Hon arbetar dessutom som terapeut.

Dessutom: är Joe Biden bara kramgo eller en snuskgubbe som försatt sina chanser att bli president? Och får drottning Elisabeth ta över och styra upp Brexit-kaoset? Oönskat närgången? Populära Joe Biden, som flest demokrater hoppas ska bli deras kandidat i presidentvalet nästa år, har de senaste dagarna anklagats för att vara oönskat närgången. USA-poddens Sara Stenholm reder ut hur det påverkar hans chanser.   Ifrågasatta tv-äktenskap Trots kritik från tidigare medverkande är TV-serien Gift vid första ögonkastet inne på femte säsongen och en tittarsuccé. Thomas och Louise gästas av producenten Lotta Hellman, som berättar hur paren, filmarna som följer dem dygnet runt och psykologerna jobbar ihop.    God save the Brexit? Kan Drottningen ta över nu och leda britterna ur kaoset? Charlotta Forss, filosofie doktor i historia, reder ut vad hon får göra och vilka hennes rättigheter är.   Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Ulrika Lindqvist

Lasse Åberg berättar om sin resa som konstnär, filmregissör, manusförfattare, musiker och skådespelare. Han är bland annat känd som Trazan Apansson och som regissör/skådespelare i Sällskapsresan. För många är Åberg främst känd som rollfiguren Stig-Helmer Olsson i filmen Sällskapsresan med uppföljare eller som Trazan Apansson i barnprogram tillsammans med Klasse Möllberg. I rollen som Trazan har han även spelat in skivor tillsammans med bland andra Janne Schaffer i Electric Banana Band, med låttitlar som "Banankontakt av tredje graden". Många av Electric Banana Bands låtar har ett miljöbudskap, och både Schaffer och Åberg är med i Artister för Miljön. Lasses filmer har blivit kassasuccéer och har tillsammans spelat in över 300 miljoner kronor. Som konstnär har han främst utmärkt sig för sina pastischer med Musse Pigg-tema. Åberg är en stor samlare av föremål med Musse Pigg-anknytning. Under hösten 1987 var Åberg programledare för TV-programmet Disneytajm, föregångaren till vad som senare blev Disneydags.Åberg har formgivit 2012 års officiella Vasaloppsaffisch. Han har vidare formgivit det tyg som finns på sätena i tunnelbanevagnarna i Stockholm.Han driver Åbergs Museum (fyllt av bl a hans Disney-samling) i en ladugård vid Väppeby gård i Bålsta - där denna intervju är inspelad. I samtal med författare och entreprenör Daniel Swärd. Se filmen från samtalet på www.youtube.com/danielsword See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Cristiano Ronaldo “scassa” la Electronic Arts. Un flirt in diretta su internet. Filmare momenti di paura con lo smartphone. I videogiochi per allenare i soldati. Lo scontrino di Cracco. Queste e molte altre le notizie commentate nella puntata di questa settimana. Dallo studio distribuito di digitalia: Franco Solerio, Giulio Cupini, Francesco Facconi Produttori esecutivi: Nicola Pedonese, Davide Capra, Davide Lanza, Giuliano Arcinotti, Christophe Sollami, Renato Battistin, Marco Barabino, Marco De Nadai, Luigi Ricco, Raffaele Marco Della Monica, Raffaele Viero, Luca Ubiali, Diego Arati, Omar Nicoli, Antonio Taurisano, Alessandro Morgantini, Mario Giammona, Simone Podico, Antonio Barbone, Michelangelo Rocchetti, Denis Grosso, Sebastiano Longo, Alessandro Sibilia, Andrea Bottaro, Gianluca Santoro, Alberto Bravin, Gabriele Serraino, Vittorio Giovanelli, Letizia Calcinai, Emanuele Libori, Paolo Tegoni, Giovanni Cannata, Gabriele T, Mauro M, Pindol Sponsor: Links: Facebook labels Russian users as ‘interested in treason’ European Networks Are Joining Forces to Take On Netflix and Amazon Elon Musk's mini-sub was 'not practical' for Thailand cave rescue Cracco e lo scontrino esagerato, tutti contro il consumatore : : Paga e taci Digitaliani Affiliati Barbieria Boschetto «Numeri arabi a scuola?» La bufala social scatena la polemica razzista Lezioni anti fake news gratis nelle scuole. Il Times di Londra in cattedra Elon Musk calls British diver 'pedo guy' in Twitter outburst I videogiochi di Guerra per addestrarsi The Great Apple Keyboard Cover-Up Facebook non cancella le fake news: "Contrario alla libertà di espressione" Electronic Arts si dispera: «Ci serve la maglia della Juve» Facebook would make a martyr by banning Infowars Apple’s new MacBook Pro keyboard uses new method for repelling dust Netflix beats out HBO in total Emmy nominations for the first time Storia di un flirt raccontato in diretta Gingilli del giorno: Everything works much better with Toggl Video & TV Cast Inateck Dual Bay Docking Station

Michelangelo Antonioni var 1960-talets filmare. I nyskapande verk gestaltade han krocken mellan den gamla världen och den nya som föddes i revolternas decennium. Mikael Timm tecknar hans porträtt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Alienation förfrämligande, känsla av maktlöshet, meningslöshet, social isolering och brist på identitet. En gång i tiden var "alienation" ett av de vanligaste orden på kultursidorna. Idag ser jag nästan aldrig till det. Ordet har försvunnit och kanske av goda skäl. Måhända är vi inte alienerade längre. Kanske har vi alla blivit till subjekt nu när vi är stjärnor i våra egna tinder-liv. Och eftersom klasskamp ersatts av identitetspolitik har väl alla ett tydligt "jag". Ja, Marx alienationsteori är lika avlägsen som svart/vit tv. [Utdrag radioprogram med Torsten Jungstedt]     Radioarkivet innehåller knappt fler intervjuer med Antonioni. Numera är han blott en notis i filmhistorien. Hans filmer skymtar förbi på tv-skärmen sena nätter, ofta sönderstyckade av reklam. Fragment från en försvunnen tid. Att hans svävande, föga dramatiska filmer var så framgångsrika antyder att Antonioni visade ett kollektivt sinnestillstånd. Vart tog han och hans gestalter vägen: välklädda, svala, lidande Jag föreställer mig gärna att Antonionis gestalter fortsätter att irra runt i cyberrymden, i väntan på att ett rymdskepp ska komma och föra dem hit igen. De försvinner inte, men de kan heller inte utvecklas, inkapslade som insekter i sin egen avlägsna tid. Claudia och Sandro från Äventyret, så förvånade över att livet fortsätter när deras vän försvunnit. Författaren Giovanni i Natten, oförmögen att röra den värld han beskriver. Giuliana i Den Röda Öknen som känner varje skiftning i världen men inte kan leva i den. Och så förstås Piero och Vittoria, spelade av Alain Delon och Monica Vitti i L'Eclisse eller Feber som den hette på svenska och som Torsten Jungstedt talade om. Hur skulle de klara livet idag? Stig Björkman går i sin bok "Michelangelos Blick" grundligt igenom Antonionis filmografi. Hans storhetstid var 60-talet, från Äventyret år 1960 till Zabriske Point 1970, efter det nådde Antonioni inte längre den stora publiken. Men under tio år gick han i perfekt takt med sin tid. Ingen annan filmare kunde som han skapa bilder av tillstånd som knappt låter sig utsägas i ord. Att hans svävande, föga dramatiska filmer var så framgångsrika antyder att Antonioni visade ett kollektivt sinnestillstånd. Känslan av oro, otillräcklighet oklarhet. Tre "On". Det fjärde Orsaken fick publiken vi söka utanför filmduken. Antonioni gav aldrig några förklaringar. Men samtidigt som Antonioni var de undflyende sinnestillståndens skildrare så var han mer än någon annan de konkreta landskapens filmare. När jag ser om hans filmer slås jag av hur var och en av dem utgår från platsen berättelserna utspelas i när Antonioni var som mest skarpsynt föredrog han dimma Konstkritikern och författaren John Berger skriver i en liten text om Antonioni att de viktigaste iakttagelserna han gör är preverbala. Berger menar att man bör uppfatta Antonioni som en målare. I en berättelse letar han efter det tidlösa som en bildkonstnär, inte som en dramatiker efter vad handlingarna leder till. Jag minns en vernissage i Venedig på 80-talet när Antonioni ställde ut bilder av berg, le montagne incantate, De förtrollade bergen.  Han gick omkring tyst framför sina oerhört vackra, abstrakta bilder av bergstoppar medan beundrarna följde honom. Det var filmfestival och han ville vara del av filmvärlden. Samtidigt såg han ut att längta därifrån. Han var, som sina gestalter, mellan två världar. Däremot minns jag inga berg från hans filmer utom i den sista, som Wim Wenders hjälpte honom genomföra. Nej, när Antonioni var som mest skarpsynt föredrog han dimma. Han började som dokumentärfilmare och hans första inspelningsplats och ämne var Po-deltat. Där filmade också neorealisterna som Antonioni som ung var allierad med, men Antonioni sökte inte yttre realism. Också i de dokumentära filmerna låter han människor och landskap spegla varandra. Det hade ingen betydelse om filmen var dokumentär eller fiktion. Det var själsliga landskap därför kunde den fysiska platsen lika gärna vara Po-deltat som börsen i Milano, Syd Italiens bergiga kust eller en liten by i Nordafrika.  När han lyckas får Antonioni människa och landskap at bli en organisk helhet. I Den Röda öknen, Antonionis första färgfilm, är filmens huvudperson Giuliana gift med chefen för en petrokemisk industri. Hon vandrar runt i landskapet där dimma och avgaser blandas, förlorad någonstans mellan livet och döden. Och till skillnad från iden antika myten finns ingen Orfeus som kan uppväcka henne, älskaren är maktlös, kärleken gör inte livet livligare. Antonioni har rykte om sig att vara en intellektuell filmare, men film är förstås en konkret konstart. Alla tankar måste bli bild. Och här är Antonioni intressant därför att han utgår från bilden, inte från vad som ska berättas. Ja, man kan till och med säga att han visar snarare än berättar. Till skillnad från generationskamraten Ingmar Bergman är Anonioni återhållsam med närbilder. Hans bildspråk får platser och kropparnas placering att samverka i bildkompositioner där volymerna är nästan skulpturala. Det vi inte ser är lika viktigt som vad vi ser. Historien i Den Röda Öknen om kvinnan som tvekar mellan make och älskare har berättats hur många gånger som helst. Men Antonionis bilder av Monica Vitti förlorad i landskapet och relationerna går knappt att glömma. Osannolikt vackra bilder av en värld som inte hänger ihop. När världen hann upp Antonionis gestalter hade den inte längre behov av honom och han var dömd att irra vidare som en av sina egna figurer. Antonioni var verksam under revolternas 60-tal men så här på avstånd förefaller han född i fel tidsålder. Hans favoritförfattare var Scott Fitzgerald och likt huvudpersonen i Den store Gatsby  var Antonio obekväm i sin samtid. Tidsandan krävde engagerad konst och Antonioni var mest av allt en iakttagare. Han såg, kommenterade inte. Och deltog absolut inte. I avslutningsscenen i Blow-Up, filmen om en modefotograf i London, spelar ett par personer låtsastennis. Bollarna syns inte, men man hör dem studsa. Det sättet att bygga film fungerade när han rörde sig i en värld han kände igen. När han accepterar en inbjudan till Kina och där gör en dokumentärfilm blir det ett magplask av B-films mått. Han är inte kritisk, inte smickrande.  Magin är borta. Antonioni skrev också noveller. På svenska finns Två telegram. Den första berättelsen heter Skeendets Horisont och börjar med hur Antonioni sitter i ett flygplan och ser ut över ett oändligt landskap. Tydligt. Alägset. Orörbart. Det är verkligen en typisk Antonioni-position och med den inställningen är det lätt att förstå att det inte blev så många filmer. Hans huvudpersoner verkar tagit steget in i en post-industriell värld medan industrialismen fortfarande dominerade. Därför var de ohjälpligt förlorade. När världen hann upp Antonionis gestalter hade den inte längre behov av honom och han var dömd att irra vidare som en av sina egna figurer. 1985 drabbades Antonioni av en stroke som ytterligare försvårade hans möjligheter att göra film. Men han fortsatte att skriva filmmanus och det finns flera utgåvor av dessa inte förverkligade filmer. I "Film nel cassetto", filmer i byrålådan, som han kallade dem. En av dessa heter "Tecnicamente dolce", tekniskt ljuvt eller ömt. Och det kan vara en bra sammanfattning av Michelangelo Antonionis verk: han riktade en distanserad, klar men också öm blick på verkligheten. Och även om vi nu lever i de självförälskades übersäkra epok finns det ögonblick, övergångar mellan till synes säkra stadier där vi behöver Antonionis blick för att se det landskap vi färdas igenom.                   Mikael Timm, kritiker Litteratur Stig Björkman: Michelangelos blick. Atrium förlag, 2017.

Idag är det säsongens sista sändning och vi kommer lyssna på det bästa från året som gått. Det här året har innehållit massor av olika berättelser och livsteman. Vi har snackat om allt från musikminnen till samhällspåverkan. Om hur missbruket förtär och hur konst kan läka ens sår. Vi tackar alla våra gäster som ställt upp och gjort Radio Fri mer levande genom sin musik eller aktuellt genom sitt engagemang. Allt från politisk satir till stor hjärtlighet på flyktingboendet i Botkyrka. Filmare som berättat om hur verkligheten kan skildras på duken och allt arbete som ligger bakom. Tack för att ni har tunat in varje fredag och lyssnat på oss via nätet. Vi vill också önska er en riktigt god jul och ett gott nytt år! Vi hörs igen 2016!!!!

Podcasten NHL-timmen är tillbaka med det 82:a avsnittet. I dag tittar Uffe Bodin och Linus Hugosson närmare på några av de spelare som ofta pekas ut som NHL:s största filmare. Förtjänar de sitt rykte eller är det överdrivet? Filmningar blev en het potatis i NHL i helgen när Boston Bruins back Colin Miller svarade för ett svanhopp efter en liten touch från Montréal Canadiens back Andrej Markov. Till en följd av det har Uffe Bodin och Linus Hugosson vikt en del av dagens avsnitt av NHL-timmen åt spelarna som har en tendens att filma, eller förstärka situationer. Vilka är värst i ligan på att förstärka, och vilka har fått ett oförtjänt dåligt rykte? - Han är en ganska vedervärdig spelare, säger Uffe Bodin om en av spelarna. Dessutom: * NHL-timmens insamling till Cancerfonden fortsätter. Tack vare era fina bidrag är vi redan mer än halvvägs till vårt insamlingsmål. Klicka här för att skänka pengar: https://www.cancerfonden.se/insamlingar/nhl-timmens-insamling * Trejdryktena kring San José Sharks veteran Patrick Marleau ökar i kraft. Vad väntar härnäst för 36-åringen? * Vilka NHL-lag har överpresterat så här långt? Linus och Uffe tar hjälp av PDO-statistiken för att titta på vilka lag som kan förväntas sjunka respektive lyfta i tabellen på sikt. * Jonatan Lindquist gör ett gästbesök i podden och ger sin syn på svenskarna som kommer att göra Börje Salming, Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström sällskap i Hall of Fame. * Veckans lag med två heta svenskar i uppställningen. Detta och mycket mer i det 82:a avsnittet av NHL-timmen!

Garpen och Ros trycker upp de senaste snackisarna mot sargen. Filmningar, ass-coacher, Meca Hockey Race och tabelläget bland annat. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Linn Marnfeldt går sista terminen på C4 gymnasiet i Kristianstad och läser medieprogrammet med inriktning rörlig bild. Som projektarbete valde hon att göra en film som heter: "Rädsla är för dom som är rädda" där man får följa 16-åriga Beatrice och se hur hon tar sig igenom vardagens problem. Programledare: Maria Dietrichson