Podcasts about Olof Lagercrantz

Ett avsnitt där Johan försöker sluta säga intressant och misslyckas. Lyssnare berättar om sina lördagar, vilket får oss att tala om att meta och Sven Tumba, som en gång räddade Susanna från drunkningsdöden. Oasis återförening - är det ett förband till Kinks återförening? Bokmässan har två teman: rymden och sápmi. Gäsp. Och apropå det: Fredrik Prost har skrivit en bok på samiska, som bara får översättas till andra samiska språk. Ändå är den nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Hur ska juryn kunna läsa den? Linonel Shrivers Mania, som Susanna läst, är en satir över wokeismen, men den kunde vara verklighet. Equmeniakyrkan har fått en kyrkoledare som är partimedlem i Vänsterpartiet. Hon tycker det är okomplicerat, vilket är typiskt för svensk kyrklighets vänstervridning. DN är i fight med nya Handelsbankenkanalen EFN. Det är roligt på många sätt. Bland annat därför att Peter Wolodarski är mindre en ny Tingsten, än en ny Olof Lagercrantz, så nu står Leo Lagercrantz mot den nye Olof Lagercrantz. Expressen ska också få Wolodarski som chef. De lär inte gilla det. Kamala Harris gör som vår gamla TV-producent Malin Kvist alltid ropade i örsnäckan: "le, le, le!" Trump gör det inte, men bortsett från leendena var Harris första intervju inte så imponerande. Vi vill veta vilka svenskar som finns i Stasiarkivet och tipsar om vernissage i DN-skrapan den 11 september med bl a Niklas Palmklint. Är korta män elaka? Rätt många av dem. Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns gott om utbildning för den som vill lära sig att skriva. Men var vänder sig den som redan är utgiven och vill fortsätta utvecklas? Läs, läs, LÄS, säger Malin. Lisa gillar att byta texter med författarkollegor. Men vi tipsar också om kurser med mera – här är hela listan över det vi nämner i avsnittet:Skrivkurser med Sören Bondeson, Rebecka Edgren Aldén, Anders Fager och Lisa Förare Winbladh.Utbildning av Robert McKee, Story Seminar, och boken Story. Böcker om skrivande av Gun-Britt Sundström, Olof Lagercrantz, Göran Hägg, Margaret Atwood, Ursula Le Guin, George Saunders, Therése Granwald, Jorun Modén, Caroline Säfstrand & Jenny Fagerlund, Bodil Malmsten, Marguerite Duras, Stephen King och John Ajvide Lindqvist samt antologin Tag och skriv!. Författarbiografierna Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm (om Selma Lagerlöf), Mannen i skogen av Jens Liljestrand (om Vilhelm Moberg) och Mitt stora vackra hat av Elisabeth Åsbrink (om Victoria Benedictsson).Och MasterClass med Margaret Atwood, Neil Gaiman och Shonda Rhymes.Nu har ni att göra i sommar! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Årets de, dem och dom-debatt har stora likheter med en stavningsdebatt från 1900-talets början. Följ med ner i Sveriges Radios arkiv och hör de livligaste språkdebatterna från förra århundradet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Argumenten i dåtidens språkdebatter liknar de som hörs i dagens diskussioner om det svenska språket.”De som verkligen lärt sig stava känner sig så oerhört förolämpade av att man vill ändra något på deras vanor som de tror representerar den verkliga kulturen. Särskilt gäller det här äldre folk. Men stavningsreformer görs inte för de äldres skull utan för det växande släktets. Generationsegoismen är det egentligen skälet mot reformer och framåtskridande.”Så argumenterade Carl Cederblad, lärare, född 1886, i en debatt om en stavningsreform 1943.Språkdebatter från förr som hörs i SpråketEtt förslag om att stava sje-ljudet med bokstaven z från 1943Debattörer: Erik Noreen, född 1890, professor i språkhistoria vid Uppsala Universitet.Carl Cederblad, född 1886, lärare och förgrundsgestalt inom svenskt folkbildningsarbete.Erik Wellander, född 1884, professor i tyska och författare till ”Riktig svenska”Pluralformer av verb skulle inte längre användas i skriftspråket i riksdagens protokoll från 1952Kommenteras av Erik Wellander.Råd till riksdagsledamöter om att skriva enklare och tydligare från 1965.Debattörer:Georg Ericsson, född 1921, hovrättsråd.Allan Hernelius, född 1886, chefredaktör, jurist och moderat politiker.Bertil Molde, född 1919, chef för dåvarande Institutet för svensk språkvård.Dagens Nyheter skippar frökentiteln och kallar istället alla kvinnor för fru, från 1965Debattörer:Olof Lagercrantz, född 1911, chefredaktör för Dagens Nyheter.Bertil Molde, född 1919, chef för dåvarande Institutet för svensk språkvård.Gösta Bergman, född 1894, språkvetare och professor.Mer om språkdebatter från förrLäs! Artikel Det nordiska rättstavningsmötet 1869 och hundra års svensk rättstavning av Carl Ivar Ståhle från tidskriften Sprog i Norden från 1970Språkvetare Henrik Rosenkvist, född 1965, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Programledare Emmy Rasper, född 1983.

Stigs testamente enligt översättaren Phillippe Bouquet. “Det är ungefär som ett brev till honom själv” säger Lo. Vårt behov av tröst är omättligt är en text som Stig Dagerman skrev för tidskriften Husmodern 1952, när han fick frågan om att skriva något om levnadskonst. Den föll sedan i glömska men gavs postumt ut i en sammanställning av Olof Lagercrantz 1955. Vårt behov av tröst blev en stor succé i Frankrike trettio år senare där den trycktes upp, och fortsätter att tryckas upp, som ett litet häfte. På 2000-talet tolkades den musikaliskt av franska bandet Têtes Raide och blev en stor nationell hit.

David Lagercrantz blev väl känd för allmänheten efter sin biografi över Zlatan Ibrahimovic. Sen skrev han fortsättningen på den berömda Millenieserien. Nu kommer hans andra bok med egna karaktärer. David Lagercrantz är son till Olof Lagercrantz, författare och före detta chefredaktör för Dagens Nyheter. David Lagercrantz pratar ofta om sitt självförtroende som emellanåt sviktar. Och till Erik Blix talar han om sitt anlag för tvivel och skuld.

När Lapo Lappin nyligen undersökte sanningshalten i Alex Schulmans uttalanden om en avliden släkting kallades både Leif GW Persson och David Lagercrantz in till Schulmans försvar. Men fanns det några bevis i Olof Lagercrantz febriga dagböcker? Lappin ringer GW – och frågar sig om verkligheten försvinner bara för att man upprepar ordet roman? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I den hyllade romanen Bränn alla mina brev demoniserar Alex Schulman sin egen morfar kulturkritikern Sven Stolpe – som han anklagar för ett mordförsök motiverat av vad som ska bli ett livslångt hat mot rivalen Olof Lagercrantz. Men spelar det någon roll om en författare förtalar en död släkting? Ja, rimligtvis om han samtidigt använder medierna för att påstå att boken berättar sanningen – och hänvisar till sin omfattande research i arkivmaterial. För när Lapo Lappin går till källorna visar sig berättelsens bärande delar vara ett fuskbygge. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur mycket får man skarva med sanningen innan det blir lögn? Finns det olika sorters sanning? Har man rätt att påstå felaktigheter om historiska personer? Dessa frågor har aktualiserats av den granskning som Lapo Lappin gjort i Kvartal, av påståendena som Alex Schulman gör i boken Bränn alla mina brev (2018). I den anklagar han sin morfar, Sven Stolpe, för att vara en “mordisk sadist”, som försökte mörda sin fru, Karin Stolpe. Anledningen var att hon hade haft en affär med Olof Lagercrantz, som var Sven Stolpes intellektuella rival. Men stämmer det verkligen?I dagens avsnitt utgår vi från detta för att diskutera sanning, autenticitet och offentlighetens logik. Lite mer om poddenVarje torsdag kommer ett nytt avsnitt där vi tar upp både aktuella och rykande inaktuella händelser. Den röda tråden är våra kritiska blickar.Nu har vi ju just börjat, men tanken är också att interagera med er lyssnare. Vi vill gärna ha era frågor och tankar, som ni kan skicka i textform eller som ljudklipp, till underallkritikpodd@gmail.com.Podden är en del av Rak höger, som är Sveriges allra minsta mediehus (till och med mindre än Kvartal). Så nu som redan prenumererar på Rak höger får automatiskt en prenumeration även på Under all kritik. Men man kan såklart prenumerera bara på Under all kritik också, om man föredrar det.Podden går att hitta i appar där poddar finns. Eller så kan man lyssna i Substackappen, om man vill.En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Eftersom påsken är den gladaste högtiden, med massa uppståndelse och allt, får man nu 30% rabatt på en prenumeration på Rak höger.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Årets första avsnitt landar lite sent men med full kraft. I avsnitt 261 har vi sett vattendelaren WHERE THE CRAWDADS SING (Där kräftorna sjunger). Boken är ett världsfenomen och filmversionen delar filmpodcasten i två ringhörnor. "Spretig och håller ej ihop" möter "fantastisk, gripande och ont i magen". Det blir en tu-delad recension och båda kämpar för sin sak. Alex Schulmans bok BRÄNN ALLA MINA BREV har blivit brev och Bill Skarsgård, Asta August och Gustav Lindh förkroppsligar Karin Stolpe, Sven Stolpe och Olof Lagercrantz och deras triangeldrama. Frågan är om denna komplexa roman sett från tre olika perspektiv fungerar i film-formatet? Och så har vi varit på bio och sett CRAZY PICTURES nya film UFO SWEDEN. Med inspiration av Stranger Things, Arkiv X, Interstellar och vi kastas tillbaka till slutet av 80-talet så kan väl detta inte gå fel? Vi förklarar hur vi tänker. Dessutom har Thomas sett Christian Bale som 1800-tals detektiv i dramathriller PALE BLUE EYES och tankarna tar honom till Sleepy Hollow. Filmen är aktuell på Netflix. Vi hinner dessutom återbesöka 50-tals paranoid-thrillern DON'T WORRY DARLING som nu är dvd/Blu-ray och streaming aktuell. Detta och mycket mer hör ni i avsnitt 261. Häng med, det blir kul! Vi lovar! Välkomna.

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Äntligen har det blivit dags att prata om Sveriges kommande storfilm Bränn alla mina brev – filmatiseringen av Alex Schulmans bästsäljande bok vid samma namn. Den 23 september är det nämligen premiär för det passionerade kostymdramat om Sven och Karin Stolpes stormiga äktenskap och hennes korta kärleksaffär med den unga Olof Lagercrantz. För att prata om förväntningarna på filmen har programledaren Ayan Jamal bjudit in författaren och regissören Caroline Ringskog Ferrada-Noli och filmnörden David Borg. De diskuterar även om den snåriga resan från bokpärm till bioduk. Vilka filmadaptioner är de mest lyckade – och som till och med blivit mer uppskattade än förlagan? Finns det böcker som är ofilmbara? Ayan pratar också med skådespelaren Asta August, som spelar Karin, om hur det var att gestalta en verklig person och på vilka sätt hon tog hjälp av Schulmans bok.

Dikt: Nattlig psalm Uppläsning: Stina Ekblad Solveig von Schoultz, född i Borgå 1907, såg lyriken som sitt  modersmål trots att hon skrev ett stort antal noveller, romaner och pjäser. Och decennier efter hennes död hittar hennes dikter ständigt nya läsare.Den mest betydande kvinnliga lyrikern i det svenska Finland efter Edith Södergran hävdade Olof Lagercrantz 1945 när Solveig von Schoultz tredje diktsamling, Eko av ett rop publicerats.Tretton diktsamlingar blev det till slut. I de senare diktsamlingarna tillämpade hon olika stilarter. Samtal med en fjäril (1994) och Molnskuggan (1996) som blev hennes sista verk, bekräftade hennes position som betydande lyriker.DIKTSAMLING: Eko av ett rop (1945)MUSIK Carl Nielsen: Dimman lättarEXEKUTÖR Charlotte Norholt, flöjt, Gesine Dreyer, harpa

Dikt: Linets visa Uppläsning: Stina Ekblad Solveig von Schoultz, född i Borgå 1907, såg lyriken som sitt  modersmål trots att hon skrev ett stort antal noveller, romaner och pjäser. Och decennier efter hennes död hittar hennes dikter ständigt nya läsare.Den mest betydande kvinnliga lyrikern i det svenska Finland efter Edith Södergran hävdade Olof Lagercrantz 1945 när Solveig von Schoultz tredje diktsamling, Eko av ett rop publicerats.Tretton diktsamlingar blev det till slut. I de senare diktsamlingarna tillämpade hon olika stilarter. Samtal med en fjäril (1994) och Molnskuggan (1996) som blev hennes sista verk, bekräftade hennes position som betydande lyriker.DIKTSAMLING: Allt sker nu 1952)MUSIK Elena Kats-Chernin: Elizas aria ur Wild swansEXEKUTÖR Daniel Hope, violin, Jacques Ammon, piano

Dikt: Fågelhona Uppläsning: Stina Ekblad Solveig von Schoultz, född i Borgå 1907, såg lyriken som sitt  modersmål trots att hon skrev ett stort antal noveller, romaner och pjäser. Och decennier efter hennes död hittar hennes dikter ständigt nya läsare.Den mest betydande kvinnliga lyrikern i det svenska Finland efter Edith Södergran hävdade Olof Lagercrantz 1945 när Solveig von Schoultz tredje diktsamling, Eko av ett rop publicerats.Tretton diktsamlingar blev det till slut. I de senare diktsamlingarna tillämpade hon olika stilarter. Samtal med en fjäril (1994) och Molnskuggan (1996) som blev hennes sista verk, bekräftade hennes position som betydande lyriker.DIKTSAMLING: Den heliga oron (1997)MUSIK: Dobrinka Tabakova: NocturneEXEKUTÖR: Andrew Matthews-Owen, piano

Dikt: Utsikt från ett fönster Uppläsning: Stina Ekblad Solveig von Schoultz, född i Borgå 1907, såg lyriken som sitt  modersmål trots att hon skrev ett stort antal noveller, romaner och pjäser. Och decennier efter hennes död hittar hennes dikter ständigt nya läsare.Den mest betydande kvinnliga lyrikern i det svenska Finland efter Edith Södergran hävdade Olof Lagercrantz 1945 när Solveig von Schoultz tredje diktsamling, Eko av ett rop publicerats.Tretton diktsamlingar blev det till slut. I de senare diktsamlingarna tillämpade hon olika stilarter. Samtal med en fjäril (1994) och Molnskuggan (1996) som blev hennes sista verk, bekräftade hennes position som betydande lyriker.DIKTSAMLING: Den heliga oron (1997)MUSIK: Tor Aulin: Akvarell nr 3, VaggsångEXEKUTÖR: Andreas Brantelid, cello, Bengt Forsberg, piano

Dikt: Måsen Uppläsning: Stina Ekblad Solveig von Schoultz, född i finlandssvenska Borgå 1930, såg lyriken som sitt  modersmål trots att hon skrev ett stort antal noveller, romaner och pjäser. Och decennier efter sin död hittar hennes dikter ständigt nya läsare.Den mest betydande kvinnliga lyrikern i det svenska Finland efter Edith Södergran hävdade Olof Lagercrantz 1945 när Solveig von Schoultz tredje diktsamling, Eko av ett rop publicerats.Tretton diktsamlingar blev det till slut. I de senare diktsamlingarna tillämpade hon olika stilarter. Samtal med en fjäril (1994) och Molnskuggan (1996) som blev hennes sista verk, bekräftade hennes position som betydande lyriker. DIKTSAMLING: Nätet (1956)MUSIK: Marcel Mihalovici: MelodiEXEKUTÖR: Birgit Ramsl, flöjt, Gottlieb Wallisch, piano

Dikt: Måsen Uppläsning: Stina Ekblad Solveig von Schoultz, född i Borgå 1907, såg lyriken som sitt  modersmål trots att hon skrev ett stort antal noveller, romaner och pjäser. Och decennier efter hennes död hittar hennes dikter ständigt nya läsare.Den mest betydande kvinnliga lyrikern i det svenska Finland efter Edith Södergran hävdade Olof Lagercrantz 1945 när Solveig von Schoultz tredje diktsamling, Eko av ett rop publicerats.Tretton diktsamlingar blev det till slut. I de senare diktsamlingarna tillämpade hon olika stilarter. Samtal med en fjäril (1994) och Molnskuggan (1996) som blev hennes sista verk, bekräftade hennes position som betydande lyriker. DIKTSAMLING: Nätet (1956)MUSIK: Marcel Mihalovici: MelodiEXEKUTÖR: Birgit Ramsl, flöjt, Gottlieb Wallisch, piano

I det tionde avsnittet (som höll på att bli bildningsresans slutstation eftersom det tog Lydia två månader att ta sig igenom de första tvåhundra sidorna av ”Swanns värld”) är i alla fall Hedvig kapabel att uppskatta Prousts omsorgsfulla skildring av barndomens intryck och stämningar. Lydia lever upp inför ytterligare en komplicerad kärlekshistoria med omöjligheten som främsta kännetecken. Bortom lindblomsteet och madeleinekakan finns ständigt aktuella frågor: hur ska man förstå svartsjukan? Eller det faktum att folk lägger åratal på att uppvakta någon som är måttligt intresserad? Vad blir konsekvenserna av att vara alltför bunden till sin mor? Dessutom dyker Olof Lagercrantz upp igen, till allmän glädje.  Litteratur: Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt - Swanns värld Olof Lagercrantz: Att läsa Proust Musik av Linus Lahti

I fjärde avsnittet börjar bildningsprojektet urarta till existentiell närkamp med noggrann nördighet. Hur många böcker måste man egentligen läsa för att ta sig an Mörkrets Hjärta? Hedvig fångas av Conrads livshistoria snarare än av hans verk medan Lydia konstaterar det uppenbara: Kurtz är galen! Kolonialkritik vs individualpsykologisk mardrömsresa samt publiceringsvånda hos den blivande författaren i sällskapet hinner också avhandlas. Och såklart - ännu mer Olof Lagercrantz!   Mörkrets hjärta - Joseph Conrad Heart of Darkness - Joseph Conrad (Penguin) The Dawn Watch - Maya Jasanoff (William Collins, 2017) På färd med Mörkrets hjärta - Olof Lagercrantz (Wahlström & Widstrand, 1987) Musik av Linus Lahti. 

I tredje avsnittet avråder Hedvig och Lydia från att inleda en sexuell relation med sin styvmor, och finner i romanens huvudperson en skolskjutare i vardande. Vad ska en stackars läsare göra med den moderlösa Bengts alla konstiga aggressionshandlingar? Och kunde litteraturen hjälpa den plågade Stig Dagerman att hantera livet? Dessutom: Oidipuskomplexet, Olof Lagercrantz och några spydigheter om psykologstudenter. Ljudkvaliteten lämnar en del i övrigt att önska runt 40 min.  Litteratur: Bränt barn av Stig Dagerman Stig Dagerman av Olof Lagercrantz Musik av Linus Lahti. 

Dags för bokcirkel! Om konsten att läsa och skriva är en bok av Olof Lagercrantz och den kom ut 1985. Marie Lundström läser denna 100-sidorsskrift tillsammans med författarna Burcu Sahin och Fredrik Sjöberg. Har den åldrats? Och hur är den att läsa igen? Fredrik läste den när den kom, Marie något senare och Burcu när hon var 16 år. Bokcirkeln handlar om "Om konsten att läsa och skriva" utgiven första gången 1985, av Olof Lagercrantz.  Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se Programledare: Marie Lundström I redaktionen: Fredrik Wadström och Anna-Karin Ivarsson (producent)

En läsning ur akademiledamoten och författaren Kjell Espmarks pjäs Rosencrantz mot Guildenstern, vilken gestaltar ett möte mellan Olof Lagercrantz och Lars Gyllensten. Och ett efterföljande samtal om mansrollen, genikult, skrivande och strukturer. Medverkande: Kjell Espmark Ulrika Milles, kritiker och författare till boken Ensamvargar Andreas T Olsson, skådespelare, dramatiker, författare Tobias Theorell, regissör och skådespelare Samtalet leds av: Anneli Dufva, dramaturg och redaktör på Dramaten

Att älska varandra på kurs och att ha releasefest för en bok som inte får visas. Och såklart även en del om Olof Lagercrantz-livet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Äntligen premiär för höstens bokcirkel! Vi läser Jamaica Kincaids "Lucy" och fröjdas. Och så berättar Alex Schulman om släktförbannelsen som går i arv vreden. Hans nya bok heter "Bränn alla mina brev". Ja, så är den här - vår efterlängtade bokcirkel! Vi tjuvstartade redan den 22:a oktober då vi spelade in det första avsnittet på scen i studio 4 i Radiohuset. Våra två bokcirkeldeltagare är Astrid Assefa, skådespelare, just nu aktuell i föreställningen DNA på Backa Teater och Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter och aktuell med klimatboken "Sent på jorden. 33 tankar om världens största nyhet". Själva BOKCIRKELBOKEN är Jamaica Kincaids "Lucy" som kom ut 1990, en roman men med självbiografisk botten om när den unga Lucy lämnare födelseön Antigua och flyttar till New York för att arbeta som au pair. Dessutom får vi fint besök av Alex Schulman som har skrivit om kärlekshistorien mellan sin mormor Karin Stolpe och den unge Olof Lagercrantz. Sommaren 1932 blev de två förälskade i varandra trots att Karin var gift med kulturgiganten Sven Stolpe. En utomäktenskaplig romans som Svens Stolpe livet igenom refererade till som "det sexuella attentatet" och som för alltid förändrade de tre inblandades liv. Men mörkret och vreden som följde på historien har också gått i arv, generation för generation. Boken "Bränn alla mina brev" är ett försök att rekonstruera historien och sätt punkt för arvsmörkret. Programledare: Marie Lundström Producenter: Nina Asarnoj och Fredrik Wadström

Vi reser tillbaka till maj 1976 och möter Olof Lagercrantz motrot, Evert Taubes konflikt med skatteverket, Alvar Aaltos död, rekordskadestånd mot CIA och provocerande kultur från Danmark. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Lars Gyllensten var en stridbar författare, hård kritiker av svenskt kulturliv, ständig sekreterare och senare avhoppare från Svenska akademien. Ulrika Knutson saknar hans självprövande hållning idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sverige är de förströddas land man älskar så ljumt, man hatar så grunt, man glömmer så fort vad som varit. Så inleder Lars Gyllensten sina memoarer, "Minnen, bara minnen". Det är det elakaste någon skrivit om kulturlivet i vårt land, sedan Strindbergs "Det nya riket". Massor av profiler slätrakas här. Gyllensten lindar inte in någonting. Sture Allén, som efterträdde honom som ständig sekreterare i Svenska Akademien, kallas redan i innehållsförteckningen för "prestigelysten myglare". Det är det snällaste som står om honom. Tal i egen sak förstås. Kritiken på sin tid, år 2000, gillade det inte. För mycket malört. Men han ville ha grälen till hävderna, särskilt de i  Akademien. På sjuttiotalet fick Eyvind Johnson och Harry Martinson dela på Nobelpriset. Att Akademien valt att belöna två av sina egna väckte reaktioner. Hånet ledde på sikt till att Martinson tog sitt liv, menar Gyllensten, som lägger skulden på Olof Lagercrantz och Sven Delblanc. 1989 vägrade Akademiens majoritet att protestera mot Iran, för dödsdomen mot Salman Rushdie. Motsättningarna ledde till att Gyllensten och Kerstin Ekman lämnade Akademien, följda av Werner Aspenström. Såren har inte läkt. Allt detta nämns i boken "Den glömde Gyllensten", av Thure Stenström, professor emeritus i litteratur i Uppsala. För den som vill lära känna berättaren och filosofen Lars Gyllensten ges här ett utmärkt tillfälle. Thure Stenström var god vän med författaren, som gick bort 2006. Lars Gyllensten föddes i Stockholm 1921. Han utbildade sig till läkare, och debuterade 1946 med diktsamlingen "Camera Obscura". Den gavs ut under pseudonymen Jan Wictor, och Gyllensten skrev den tillsammans med medicinarkollegan Torgny Greitz på skoj! Syftet var att parodiera fyrtiotalspoesins svulstiga bildspråk: Evangelium i boudoiren dold bakom sängomhängen pormaskplockning baddning av ögonen med eau-de-cologne  Den store Erik Lindegren skrev att poetens "intelligens var obestridlig" och även om Lindegren blivit lurad, så hade han ju rätt. Gyllensten återkom snart som seriös fyrtiotalist under eget namn. Han skrev mer än fyrtio böcker, romaner och essäer. Och även om han är en utpräglat idéburen författare, så spritter det i stilen. Han växlar lätt mellan sval ironi och drömsk surrealism. Enkla, nästan rara bilder, där minnet ligger som ett skrumpet äpple i barndomens verandafönster, möter grotesk och äckel. Vad är jaget? En säck med kött och dunster. Båda är oroväckande familjära med Döden, har inga problem med att se sitt eget ansikte under kistlocket. Thure Stenström kallar Lars Gyllensten en i god mening pubertal författare, som inte räds de stora livsgåtorna, som han återkommer till i mer än ett halvt sekel. Vill man roa sig kan man hitta beröringspunkter med den några år äldre Ingmar Bergman, av alla. De tillhör verkligen samma generation. Som gymnasister läser de Schopenhauer, ser lyckan gå över i leda; Hjalmar Bergman är bådas husgud. Båda skildrar sin borgerliga barndom med stor sensualism, där de smyger mellan smultronstället och skuggorna. Båda är oroväckande familjära med Döden, har inga problem med att se sitt eget ansikte under kistlocket. Båda är ironiskt förtjusta i begreppet melodram, använder det ofta. I slutet av femtiotalet lodar Gyllensten och Bergman verkligen i samma vatten. Guds tystnad dånar i deras verk. Författaren Gyllensten har bättre grepp om politik och diktatur än regissören Bergman någonsin haft. Gyllenstens roman Senatorn från 1958 präglas av Sovjets intåg i Ungern -56. Men under kritiken av auktoritära system och politisk förvillelse ligger en existentiell troskris som liknar Bergmans filmer vid samma tid. Till råga på allt heter Senatorn Antonin Bhör, mot Bergmans riddare Antonius Block, i "Det sjunde inseglet". Senator Bhör vittnar: "Jag gjorde vad jag kunde för min gud, och jag hade det ganska bra med honom. Men sedan alltför länge känner jag inte igen mig i honom mer. Han har inte mina drag, och jag har inte hans." Antonin Bhör landar i samma förlust, intighet och språklöshet, som Antonius Block när denne bara ser tomhet och skräck i den döende häxans blick på bålet. Ur hennes ögon möter varken Gud eller djävulen. Detta är ett dilemma för den sekulariserade nutidsmänniskan också, menar Lars Gyllensten. Själv ateist går han gärna i närkamp med det kristna idégodset men inte med hätskhet som dagens ateistiska fundamentalister. Jag tror inte på Gud, men jag tycker om honom, säger Gyllensten. Oavsett tro är det viktigt att lära känna årtusenden av kristet tänkande, som på djupet gestaltat människans  erfarenhet. Han tycker att vi gjorde oss urarva när vi högg av förbindelserna med katolsk kultur, och skriver syrligt: "En ängslig puritanism, en pryd provinsialism har blockerat våra källflöden från 1500 år av kristet skapande". Och oavsett tro, en värld där människan är alltings mått är dömd att torka ut, menar Gyllensten. Religionens språk behövs för att förstå människan, för att formulera en etik och för att utmana döden, en annan av Gyllenstens pubertala ödesfrågor. Själv medicinare var Gyllensten stenhård mot naturvetare och teknologer. De fick minsann inga intellektuella fribrev. Gyllensten var också  socialdemokraten som hatade nyvänstern. Döden har verkligen länge gått vid hans sida, och det tyngsta avsnittet i Thure Stenströms bok heter just Samtalet med de döda. I en av Gyllenstens finast romaner, "Palatset i parken" från 1970, blir vi turister på besök i dödsriket, barndomen är ett slags Hades. Att minnas är att sällskapa med de döda. Och Gyllenstens livslånga  följeslagare är döda filosofer med stil. Som Montaigne, som prövar jagets gränser och lånar sitt motto av Sokrates; "Att filosofera är att lära sig dö". Gyllensten nöjer sig inte med den godmodige Montaigne utan söker upp hans motståndare hundra år senare, 1600-talstänkaren Blaise Pascal. Även han skeptiker och stor stilist, men frommare och strängare. Pascal föraktar oss alla för att vi flyr tanken på döden med lättsinne och trams. Märk väl, detta säger han i en tid då lättsinnet var gud vid Ludvig XIVs hov. Galanteri var påbjudet. Radikalpessimisten Pascal fräser åt de parfymerade perukerna i Versailles: "Sista akten är blodig, hur vacker komedin än är i övrigt. Man kastar jord på huvudet, och ajöss med alltsammans!" Med Pascal anser Gyllensten att den moderna människan ägnar sig åt andefattiga distraktioner i stället för att ta livet och döden på allvar. Och hon gör det med gräslig arrogans, skryter med sin rationalitet, slår sig för bröstet utan täckning. Själv medicinare var Gyllensten stenhård mot naturvetare och teknologer. De fick minsann inga intellektuella fribrev. Gyllensten var också  socialdemokraten som hatade nyvänstern. Men när han gisslar kapitalismen låter han lika ettrig själv. Han hade verkligen modet att pröva inte bara sina motståndare, utan också sina egna premisser. När man läser Gyllenstens artiklar från sjuttiotalet undrar man om inte den stora glömskan snart är på väg att spy upp honom, särskilt när han talar om ekologi och demokrati. Den moderna industristatens rovdrift på resurser är anti-human och hotfull, inte välfärdsskapande som vi tror. Och de västerländska demokratierna lämnar mycket övrigt att önska. Makten ligger i händerna på små politiska och ekonomiska eliter, och de gamla social-liberala formerna för demokratisk styrning hämmas av teknokrater. Så skrev Gyllensten 1974, och griper rakt in i dagens debatt om populismen och hoten mot demokratin. Så hur glömd är Lars Gyllensten egentligen? Hans enorma  lärdom avskräcker många, det är sant, och ibland kan den gamle häcklaren av fyrtiotalspoesin bli rätt svulstig själv. Och hans hatretorik kan gott få vila i frid. Man kan också lite hädiskt fråga sig om det inte vore lika bra att gå direkt på Montaigne och Pascal, utan att ta omvägen om Gyllensten. Men vad vi saknar av Lars Gyllensten i dagens intellektuella klimat är att göra samhällsdebatt till en personlig fråga, inte bara ett spel. Han hade verkligen modet att pröva inte bara sina motståndare, utan också sina egna premisser. I döda filosofers sällskap  rannsakade han vår civilisation och sig själv. Det känns inte alls gammalmodigt, snarare uppfriskande. Ulrika Knutson, journalist och författare Litteratur Thure Stenström: Den glömde Gyllensten. Artos & Norma bokförlag, 2018.

Manne har blivit en Olof Lagercrantz-pappa. Nisse är pinsamt besjälad med Stig Larsson. Och kanske borde skammen göra storstilad comeback. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.   TESTAMENTET Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare. Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande. Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.   Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946. Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996. Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.   STRIDERNA Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt. Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset. Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås. Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.   Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930. Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964. Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978. Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.   KVINNORNA Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män. Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid. Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda. Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45. Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.   Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940. Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning. Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.   VALET Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen. Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan. Om Nobelkodens dubbla kryptering. Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år. Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta. Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft. Om själva valet. Kort sagt.   Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983. Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001. Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005. Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945. Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson. Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013. Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

I podden Nobelkoden gör kulturredaktionens Mattias Berg en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet. Följ med på resan. Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.TESTAMENTETOm Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.STRIDERNAOm hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.KVINNORNAOm den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.VALETOm hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta.Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft.Om själva valet. Kort sagt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943.Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.seFotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

FÖRFATTARE, JOURNALIST. Författaren David Lagercrantz berättar om relationen till sin far, publicisten Olof Lagercrantz och om hur faderns förväntningar format honom. Det handlar om våren 1996 då Olof Lagercrantz drabbades av en stroke. När sonen besöker honom på sjukhuset säger fadern: "Ingenting, David, av vad du skriver, skriver du med allvar!" Orden slungar in David Lagercrantz i en depression och en djup livskris. Samtidigt sjunker också fadern ner i kris, utan att sonen känner till det.I programmet hör vi utdrag ur Olof Lagercrantz sista, aldrig utgivna, manus. Så här skriver han om tillvaron efter stroken.- Det liknade att bli sänkt ned i vatten så att alla färger förintades. Allt var sig likt men ord att beskriva saknas. Jag kunde tala. Jag var precis som jag alltid varit, men vad jag sa tycktes mig meningslöst-David Lagercrantz berättar också i sitt Sommar om sin rädsla för att vara medioker, som formats av faderns motvilja för det medelmåttiga. Han beskriver också hur briljans och psykisk sjukdom ofta följts åt i familjen Lagercrantz och att psykisk instabilitet lyfts fram som ett adelsmärke i familjen.- "De mesta begåvade i vår familj har gått under", sa Olof till mig en gång när han satt vid min sängkant utan att ha en aning om, gissar jag, om vad han gav för signaler. Undergången förblir under hela min ungdom en alternativ karriär.Mellan raderna och omedvetet är det hans budskap till mig:- "Skriv väl eller gå under, min gosse!" Så uppfattar jag det.Om David LagercrantzHar skrivit fortsättningen på Stieg Larssons Millennium-trilogi; Det som inte dödar oss. Boken släpptes samtidigt i 42 länder och är en av de mest sålda böckerna i världen det senaste året.Skrev också biografin Jag är Zlatan Ibrahimovic som översatts till 30 språk och också nått unga manliga läsare som annars sällan läser böcker.Har även skrivit böcker om äventyraren Göran Kropp, uppfinnaren Håkan Lans och dokumentärromanen Syndafall i Winslow om matematikern Alan Turing, en bok som översatts till 20 språk.Är engagerad i den läsfrämjande organisationen Läsrörelsen. Har tidigare arbetat som kriminalreporter på Expressen.Kommer från en familj med många kulturpersonligheter och akademiker. Son till publicisten Olof Lagercrantz och bror till skådespelerskan Marika Lagercrantz.Producent: Johar Bendjelloul

Vem var egentligen Alfred Nobel? Hur kunde sprängämnesindustrins grundare bli mänsklighetens välgörare? Varför bråkas det så ofta om litteraturpriset? Mattias Berg söker svaren i radioarkivets myller. Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Den märklig brevväxlingen mellan Fredsängeln och Dynamitkungen, mötet på sjön i Zürich.Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris och försvarsindustri.Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.Om den bokstavliga striden kring just Krig och fred. Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om dödsskuggans dal trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, försöker att tolka tecknen.Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Inte ens ärtsoppan.Om Nobelkodens dubbla kryptering.Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis, som brändes efter hans död. Det yttre uttrycket för hans inre drama - som fick världspremiär först långt in på 2000-talet.Om hur hans kemipris bara fyra månader efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki gavs just till den vetenskapliga upptäckt som gjort dem möjliga.Om ouvertyren till Verdis opera "Ödets makt". Och musiken som spelas för kvinnorna längst inne i hans apteringsfabrik under andra världskriget, Blomman från Hawaii och Nya Sätervalsen. Kort sagt: Om hela dubbelheten. Motsatsernas förening. Nobelkoden.Medverkande (utöver vad som nämns i programmet):Del 1: Testamentet.Ulla Billquist sjunger Jag bygger ett luftslott och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen Dynamitkungen från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken Ned med vapnen är från programmet Boktornet 1996.Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987. Del 2: Striderna.Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av Maskeradbalen från La Scala-operan i Milano 1930.Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 och enkäten från programmet Efter tre samma år. Del 3: Kvinnorna.  Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007. Del 4: Ödets makt.Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet Vem är rädd om Virginia Woolf från 1983.Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. och hans svar kommer ur programmet Vad gör man på Svenska Akademien? 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama Nemesis i Kulturnytt 2005.Professor Arne Westgren talar om att mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt. Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet Förmögen, högt bildad herre från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera Ödets makt spelas av Wien-filharmonikerna 2013.Slutligen hör vi ett klipp ur programmet Bofors. Där de svenska kanonerna smidas från 1943. Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

" Mannheimer & Tengby 20120122. Programledare Anna Mannheimer och Tomas Tengby. Mamma Carin tipsar om en Strindbergs bok skriven av Olof Lagercrantz. I frukostklubben finns Karin de Frumerie och Niklas Andersson och ett av ämnena är, vem ska man vara i vår, klädsel, stil, intressen och musik. Göran Gademan ger en operakoll och Rikard Waje ger en matkoll som idag handlar om mackor. Sveriges Radio 20120122.

Kulturgiganten och den litteräre smakdomaren Olof Lagercrantz skulle fyllt 100 år i år, och är aktuellare än på länge. En bok med ett urval av hans dagboksanteckningar ligger nu på bokdiskarna, och Dagens Nyheter har instiftat priset "Lagercrantzaren" som ska delas ut till en välförtjänt kritiker. Men vari bestod då Lagercrantz storhet? Hur hanterade han sin maktposition som chefredaktör på DN? Och vad av hans ande lever kvar i det svenska kulturlivet? Hör Stina Otterberg, redaktör för den nya boken "Vid sidan av", och DN:s nuvarande kulturchef Björn Wiman. En annan person som fortsätter att verka även efter sin död är Anna Nicole Smith. Nu har hennes livsöde blivit opera i London, och Andres Lokko delar med sig av sina intryck av föreställningen och fenomenet. Och det råder ingen tvekan om att det är många av oss identifierar sig med Anna Nicole - en av dem är Farao Groth, du hör honom i programmet. Dagens bisittare är Dilsa Demirbag Sten.