Podcasts about sovjets

Under några ödesdigra dagar i april 1945 avslutades den världsomvälvande konflikt som Adolf Hitler hade dragit igång nära sex år tidigare. Allt som krävdes var en pistolkula, en cyanidkapsel och en dunk bensin – och så var det över. Scenen var Führerbunkern under Rikskansliet i Berlin, en plats som efter dessa händelser har väckt en outsinlig fascination hos eftervärlden.I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om Hitlers sista tid i Führerbunkern – och vad som hände därefter.Det var på eftermiddagen den 30 april. Adolf Hitler och Eva Braun, som bara några timmar tidigare hade gift sig, gick enligt vittnesmål gemensamt in i Hitlers arbetsrum runt 14.30. Cirka en timme senare hördes ett skott. Eva Braun hade tagit en cyanidkapsel och Hitler hade skjutit sig. Liken efter de båda bars ut i trädgården och brändes i en krater med hjälp av bensin. Förbränningsarbetet utfördes av Hitlers egen adjutant med hjälp av bunkerns vaktposter.Snart följde makarna Goebbels och deras barn, som på ett makabert sätt fick följa sina föräldrar in i döden. Führerbunkern utrymdes, och kort därefter kollapsade det lilla försvar som fanns kvar – Berlin föll slutgiltigt.Idag har vi detta händelseförlopp relativt klart för oss tack vare omfattande undersökningsarbete, framför allt utfört av Storbritanniens militära utredare. Det ska dock tilläggas att det knappast var tydligt vad som hade hänt under den första tiden efter Hitlers död. I själva verket var Hitlers död och händelserna i bunkern mycket omtvistade. Det var i praktiken inte ens avgjort att han verkligen var död. Hela Berlin var fyllt av brända och förkolnade lik – hur kunde man vara säker på att resterna i trädgården utanför bunkern verkligen tillhörde makarna Hitler?Oklarheterna kring Hitlers död höll till och med på att leda till en diplomatisk kris, då Sovjets ledarskap började beskylla västmakterna för att ha hjälpt Hitler att fly – och nu höll honom undangömd. Tack vare en brittisk historiker vid namn Hugh Trevor-Roper kunde dock konflikten blåsas av.Bild: Adolf Hitler i sitt sista filmade framträdande den 20 april 1945, när han hedrar medlemmar ur Hitlerjugend och Volkssturm i trädgården vid Rikskansliet i Berlin – bara tio dagar före sin död. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst under kalla kriget. Det tidigare samförståndet efter Kubakrisen 1962 var nu borta, och USA rustade för att knäcka Sovjet.Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och den slutliga kollapsen av Sovjetunionen. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat, och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerillasoldater hade dödats. Därtill kom en formidabel humanitär katastrof, där mer än fem miljoner människor tvingades på flykt utanför landet och ytterligare två miljoner inom landets gränser. Beräkningar uppskattar att minst en miljon civila miste livet i konflikten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sig an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuella är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protesterna mot den sovjetiska regimen. Vid utskrivningar och, inte minst, begravningar av stupade samlades anhöriga och andra för att protestera på ett sätt som tidigare varit otänkbart.Kriget inleddes efter att en kommunistisk kupp i Kabul fört Hafizullah Amin till makten. Sovjetledarna ville ersätta honom med en mer lojal regim och samtidigt krossa den gerilla som bekämpade centralmakten i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett strategiskt viktigt gränsområde och förhindra en regim man inte litade på. När invasionen inleddes var en av de första åtgärderna den omedelbara likvideringen av Amin och skapandet av en ny marionettregering.Trots att mer än 100 000 sovjetiska soldater deltog i kriget och trots Sovjets överlägsna militärteknik lyckades de aldrig ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna – som utgjorde omkring 80 procent av Afghanistans yta – kunde olika mujaheddin-grupper successivt bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser, särskilt i Pakistan, genomfördes utbildning, medan frivilliga strömmade till och vapen levererades från bland annat USA, som såg sin chans att underminera Sovjetunionens krigföring.De sovjetiska styrkorna var starkt beroende av vägnätet, vilket gjorde dem sårbara för plötsliga eldöverfall. Soldaterna var tränade för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna, där stridsvagnar, artilleri och flyg kunde samverka effektivt. Men i Afghanistans bergiga terräng var deras utrustning illa anpassad, och de hade svårt att hantera gerillans smidiga taktik. De dåliga vägarna försvårade snabba förflyttningar, och motståndarna kunde slå till snabbt och sedan försvinna. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk, och alkohol och droger blev allt vanligare i leden.Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt få viss kontroll över striderna, mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Som svar på detta fick mujaheddin från 1986 tillgång till amerikanska STINGER-robotar, som enkelt kunde bäras av enskilda soldater och visade sig mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut i takt med Sovjets successiva nedmontering, och det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Kort därefter kastades Afghanistan in i ett inbördeskrig.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Groot nieuws in de wereld van Kuifje. Sinds 1 januari zijn in Amerika de rechten op Kuifje vervallen. Tenminste, op het allereerste verhaal, Kuifje in het Land van de Sovjets. Dat is verhaal is uit 1929, en volgens Amerikaans auteursrecht vervallen die rechten 95 jaar na publicatie.

I dette foredraget forteller Anders Kvernberg fra Nasjonalbibliotekets kartsenter om hvordan vår nabo i øst brukte enorme ressurser på å spionere og samle inn informasjon om norsk topografi og infrastruktur. Under den kalde krigen fotograferte russerne bruer og telemaster, og det var ubåter i fjordene. Opplysningene spionene samlet inn ble brukt til å lage svært detaljerte kart over Norge. Hvilke hemmeligheter avslørte kartene og hva kunne de brukes til? Opptaket er fra et arrangement 8. oktober 2024. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Belarus kalles gjerne «Europas siste diktatur». Siden 1994, kort etter Sovjets fall og landets selvstendighet, har Belarus blitt styrt av president Aleksandr Lukasjenko, som har tatt bort innbyggernes rett til å ytre og organisere seg og knyttet landet tett opp mot Putin og Russland.Masseprotestene mot regimet i 2020-2021 ble slått hardt ned på. Over 35 000 mennesker ble arrestert i etterkant av demonstrasjonene. Fortsatt sitter rundt 1400 mennesker fengslet. Mens regimet hardner ytterligere til i skyggen av Russlands krig mot Ukraina, er det mange belarusere som frykter at deres skjebne er knyttet til utfallet av krigen. Hvordan er det mulig å kjempe for demokrati i en autoritær politistat?Ane Tusvik Bonde er statsviter, og har jobbet med Belarus og menneskerettigheter i Øst-Europa i en årrekke, blant annet i Human Rights House Foundation og Amnesty. Nå gir hun en tilstandsrapport fra Belarus og en region preget av krig og uro, med opptil flere stormannsgale presidenter. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det sjönk i havet för 7000 år sen, men återuppstår nu i skönlitterär form. Catharina Ingelman-Sundberg berättar om Nordsjöns sjunkna paradis Doggerland. Och så berättar vi Sovjets kärnvapenshistoria. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Doggerland var under tusentals år hem åt europeiska stenåldersjägare som fiskade och jagade i de rika sjöarna, åarna och skogarna. Men Doggerland sjönk under de stigande havsnivåerna efter istidens slut och idag pågår jakten efter spåren efter detta försvunna Atlantis. Författaren och marinarkeologen skildrar livet på Doggerland i aktuella Landet som försvann.Vi uppmärksammar också att det gått 75 år sedan Sovjets första lyckade provsprängning av en atombomb. Hör om ryska spioner i Manhattanprojektet, om testområdet Polygon vid Semipalatinsk och om Tsarbomben. Och också om hur den nukleära kapprustningen mellan supermakterna formade vårt sätt att tänka kring domedagen. Marie Cronqvist är historikern som kartlägger vårt förhållande till hotet om kärnvapenkrig, bland annat i nya forskningsprojektet "At the end of the world.Och så svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om vad vi vet om historiska översvämningskatastrofer som kan gett upphov till myterna om Syndafloden.Programledare är Tobias Svanelid.

Toen George Bush, als antwoord op 9/11, nu precies 23 jaar geleden, de ‘wereldwijde oorlog tegen het terrorisme' afkondigde, en de jacht op Al-Qaeda in Afghanistan begon, was de steun in de wereld overweldigend. Maar het kan niet anders dan dat al die landen, ook Nederland, toen al beseften dat het een gevecht tegen windmolens zou worden. De ‘global war on terror' is dan ook mislukt. Het sluiten van de Duitse grenzen onderstreept het collectieve falen. Al lang voor 9/11 waren er jihadistische aanvallen op Amerikaanse ambassades, een oorlogsschip, het World Trade Center (dat toen niet instortte), maar ook Rusland, het Midden-Oosten, India, Pakistan en Europa moesten het ontgelden. Er is bitter weinig veranderd. De strijd in Afghanistan ging tegen Al Qaeda en de Taliban. Al Qaeda heeft zich op een aantal andere plekken gevestigd, onder meer in Afrika, maar is zeker niet verslagen. De Taliban hebben gewonnen en veranderen Afghanistan in de hel op aarde. IS is evenmin verslagen, en is vooral actief – en levensgevaarlijk – in Zuid-Centraal Azië onder de naam IS Khorasan, of IS-K, die samen met het Haqqani netwerk, onderdeel van de Taliban, ook Pakistan wil onderwerpen. In Irak en Syrië zijn nog altijd Amerikaanse troepen, als tegenwicht tegen IS – opnieuw met weinig succes. In Afrika gaat Boko Haram door met het teisteren van de bevolking, met als specialiteit ontvoering en verkrachting. Engeland, België, Frankrijk en Duitsland zijn doelwit geweest van monsterlijke aanslagen. Aan de internationale stabilisatiemacht in Afghanistan namen meer dan veertig landen deel, waaronder Nederland. 25 Nederlanders sneuvelden er. Zoals de Sovjets in 1989, na negen jaar strijd in Afghanistan, de handdoek in de ring gooiden, deden de Amerikanen – en wij – dat in 2021 ook. Na twintig jaar. Wat Bush niet had begrepen, evenmin als Netanyahu nu tegen Hamas, of de Nigeriaanse president Bola Tinubi tegen Boko Haram, is dat er geen militaire macht is die op kan tegen de blinde haat van het jihadisme. Terwijl 9/11 vandaag in New York, Washington en Pennsylvania wordt herdacht met het oplezen van de namen van drieduizend burgers, brandweerlieden en politieagenten, en met plechtige toespraken, dit keer vooral door de kinderen van de slachtoffers, is het eigenlijk een mondiale treurdag. Al Qaeda, Taliban, Boko Haram, IS, IS-K, Hamas – ze zijn er allemaal en het zijn uitwisselbare schurken. Het dreigingsniveau in Nederland is substantieel, met als grootste gevaar het jihadisme. Het Duitsland van ‘wir schaffen das' voert nu weer grenscontrole in, zoals Frankrijk enkel jaren gelden ook deed. Wat we op 9/11 herdenken is dat de wereld heeft verloren.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Under ett rutinmässigt spaningsuppdrag över Östersjön den 13 juni 1952 försvinner en av flygvapnets DC-3:or. Tre dagar senare skjuts ett svenskt obeväpnat sjöräddningsplan ner av sovjetiskt jaktflyg – Catalinaffären är ett faktum.Under det kalla kriget bedrev Sverige en omfattande signalspaning, ofta i samarbete med flera Natoländer, mot Sovjetunionen. Något som Sovjetunionen var beredd att göra allt för att stätta stopp för.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, historiker och professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit böckerna Sprickor i Järnridån – Svensk underrättelsetjänst 1944-1992 och Catalinaaffären.Efter andra världskriget var det svårt att få underrättelsematerial från Sovjetunionen med hjälp av spioner på plats. Därför blev signalspaning en viktig metod för att samla in information om Sovjets militära försvar. Svenska signalspaningsplan kom att flyga nära sovjetiskt luftrum för att samla information.Det insamlade materialet kom också att användas i samarbetet med andra västmakters underrättelsetjänster. Detta gick direkt emot Sveriges officiella hållning att vi var neutrala.Sovjetunionen var beredd att gå långt för att sätta stopp för signalspaningen från flygplan. De hade redan skjutit ner amerikanska signalspaningsplan när de senare sköt ner den svenska DC-3:an över internationellt vatten.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovännerBild: Den nedskjutna Catalinan strax efter nödlandningen. Bilden tagen från Münsterlands däck, Wikimedia, Public Domain.Musik: Queaky Clean av Jon Presstone, Soundblock Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stig Fredrikson smugglade ut manuskript åt Sovjets fiende nummer ett, tills han en dag åkte fast. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Dyk ner bland KGB-agenter i 70-talets Moskva i första avsnittet av Radiokorrespondenterna Rysslands sommarserie.Gäst: Stig Fredrikson, journalist och författare med väldigt lång erfarenhet av Ryssland och SovjetunionenManus: Programledare Fredrik Wadström & producent Marina Nilsson Malmström

In de jaren na de oorlog besteedden de Sovjets en de Oost-Duitsers een ongekende hoeveelheid mankracht en geld aan de zoektocht naar de Barnsteenkamer. De Stasi was ervan overtuigd dat de barnstenen panelen zich nog ergens moeten bevinden. De operatie moest echter geheim blijven, want niemand mocht weten dat er zoveel middelen werden besteed aan het schatjagen. Zijn ze ooit in de buurt gekomen van deze verloren kunstschat? In het tweede deel van Factor Kuifje over de Barnsteenkamer neemt presentator Paul Sanders je verder mee in de jacht op het kunstwerk. Dat doet hij met Jerker Spits, germanist en schrijver van het boek Jacht op de Barnsteenkamer.   Redactie: Cornelis van der Plas Presentatie en montage: Paul Sanders    Wil je de rest van de afleveringen ook meteen luisteren? Dat kan, via de BNR app. Download 'm hier voor Android, en hier voor Iphone.   See omnystudio.com/listener for privacy information.

Officeren Lennart Jarvén har engagerats som dubbelagent av den svenska Säkerhetspolisen. Parallellt får Lennart spionutbildning av den tjeckiska underrättelsetjänsten som tror att han jobbar för dem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Samtidigt står exiltjecken Mirko Klöverberg inför ett dilemma. Efter att ha lämnat sitt gamla hemland Tjeckoslovakien i samband med Sovjets inmarsch 1968 måste han nu utföra vissa tjänster för att få träffa sin son som är kvar i landet. För sent inser han konsekvenserna.Det här är den andra delen av “Dubbelagenten”, historien om officeren och tävlingsryttaren Lennart Jarvén som blir Säpos dubbelagent mot den tjeckiska underrättelsetjänsten - mitt under det kalla kriget.Av: Fredrik Johnsson & Kristofer HanssonProducent: Mikael CohenSlutmix: Jacob GustavssonSerien är producerad 2024.

Op 30 april 1975, 49 jaar geleden, dropen de laatste Amerikanen af uit Vietnam, en eindigde een oorlog die twaalf jaar had geduurd en waarin 58.000 Amerikaanse soldaten waren gesneuveld. 's Werelds machtigste en krachtigste leger verloor van de Viet Cong, een guerrillaorganisatie die drie presidenten, Kennedy, Johnson en Nixon, er niet onder konden krijgen. Alle drie bedachten ze het ene na het andere offensief, steeds met de illusie dat ‘deze laatste klap' de vijand zou vernietigen. In termen van nu: het ene na het andere Rafah. In de politieke wurggreep van zijn twee extreemrechtse coalitiegenoten, zegt Bibi Netanyahu vast te houden aan zijn voornemen een slag om Rafah in te gaan, als apotheose van zijn campagne om Hamas te wurgen. En dat terwijl een schare bemiddelaars uit Egypte, Qatar, Jordanië, de VS en Israël zélf zo dicht bij een gevechtspauze zijn dat de Amerikaanse minister van Buitenlandse Zaken, Blinken, zei dat Israël met zo'n genereus voorstel was gekomen dat Hamas het simpelweg niet kon afwijzen. Daarin paste geen slag om Rafah, waar de Israëlische bondgenoten, maar ook een groot deel van het Israëlische volk, fel tegen is. Netanyahu deed zijn belofte aan een groep familieleden van gijzelaars die vernietiging van Hamas belangrijker vinden dan het lot van hun kennelijk niet zo dierbaren.  Voorspellingen doen is gevaarlijk, maar hier komt er toch een: als Hamas overstag gaat voor al die internationale druk, dan komt er een gevechtspauze. En dan zullen al die bemiddelaars alles op alles zetten om gehoor te geven aan de terechte eis van een groot deel van het Israëlische volk: maak van het terughalen van de gijzelaars de allerhoogste prioriteit. Niet verslagen, ook niet gewonnen Vernietiging van Hamas is net zo waarschijnlijk als vernietiging van de Viet Cong, bijna een halve eeuw geleden. Of vernietiging van de mujahedin in Afghanistan door de Sovjets, tussen 1979 en 1989. Of vernietiging van de taliban door Amerika en bondgenoten, van 2001 tot 2021. Waarin Israël zich onderscheidt, is dat het niet is verslagen, en dat gaat ook niet gebeuren. Maar winnen kan het ook niet. Het hoogst bereikbare is een bestand en terugkeer van de gijzelaars. De deur staat op een kiertje.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Op 30 april 1975, 49 jaar geleden, dropen de laatste Amerikanen af uit Vietnam, en eindigde een oorlog die twaalf jaar had geduurd en waarin 58.000 Amerikaanse soldaten waren gesneuveld. 's Werelds machtigste en krachtigste leger verloor van de Viet Cong, een guerrillaorganisatie die drie presidenten, Kennedy, Johnson en Nixon, er niet onder konden krijgen. Alle drie bedachten ze het ene na het andere offensief, steeds met de illusie dat ‘deze laatste klap' de vijand zou vernietigen. In termen van nu: het ene na het andere Rafah. In de politieke wurggreep van zijn twee extreemrechtse coalitiegenoten, zegt Bibi Netanyahu vast te houden aan zijn voornemen een slag om Rafah in te gaan, als apotheose van zijn campagne om Hamas te wurgen. En dat terwijl een schare bemiddelaars uit Egypte, Qatar, Jordanië, de VS en Israël zélf zo dicht bij een gevechtspauze zijn dat de Amerikaanse minister van Buitenlandse Zaken, Blinken, zei dat Israël met zo'n genereus voorstel was gekomen dat Hamas het simpelweg niet kon afwijzen. Daarin paste geen slag om Rafah, waar de Israëlische bondgenoten, maar ook een groot deel van het Israëlische volk, fel tegen is. Netanyahu deed zijn belofte aan een groep familieleden van gijzelaars die vernietiging van Hamas belangrijker vinden dan het lot van hun kennelijk niet zo dierbaren.  Voorspellingen doen is gevaarlijk, maar hier komt er toch een: als Hamas overstag gaat voor al die internationale druk, dan komt er een gevechtspauze. En dan zullen al die bemiddelaars alles op alles zetten om gehoor te geven aan de terechte eis van een groot deel van het Israëlische volk: maak van het terughalen van de gijzelaars de allerhoogste prioriteit. Niet verslagen, ook niet gewonnen Vernietiging van Hamas is net zo waarschijnlijk als vernietiging van de Viet Cong, bijna een halve eeuw geleden. Of vernietiging van de mujahedin in Afghanistan door de Sovjets, tussen 1979 en 1989. Of vernietiging van de taliban door Amerika en bondgenoten, van 2001 tot 2021. Waarin Israël zich onderscheidt, is dat het niet is verslagen, en dat gaat ook niet gebeuren. Maar winnen kan het ook niet. Het hoogst bereikbare is een bestand en terugkeer van de gijzelaars. De deur staat op een kiertje.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Willi Münzenberg var Lenins och Stalins propagandachef i väst. Han byggde upp ett propagandaimperium vars metoder kom att kopieras såväl av nazisterna som av CIA. Metoder som sedan levt vidare ända in i vår tids trollfabriker och åverkanskampanjer. Willi Münzenberg spelade ett högt spel och i oktober 1940 hittades han död i en skog i södra Frankrike. Trots sitt stora inflytande är Willi Münzenberg idag nästan utraderad ur historien.

Finland, het nieuwste NAVO-lid, is het land dat van alle Europese landen misschien wel de langste en de meeste ervaring heeft met Rusland als bedreigende buur. Het zit bijna in het Finse DNA om altijd klaar te zijn voor een oorlog met de Russen. Mede daarom hebben zij al decennia een van de sterkste legers van Europa. Finland wordt dan ook gezien als een aanwinst voor de NAVO. Luister ook | Nieuw: De Oostflank - Europa's grens onder hoogspanning Tot 1995, het jaar dat Finland bij de EU kwam, voer Finland een eigen koers. Sinds de Tweede Wereldoorlog was het land wel vrij, maar de politiek werd afgestemd met Moskou. In de loop der jaren de Finnen werden rijker, de Sovjets armer, en de afstand tussen Helsinki en de Russen groter. Na het ineenstorten van de Sovjet Unie ging de blik definitief naar Europa. Maar dat Rusland een dreiging was, stond altijd wel vast. Dat bleek ook eer afgelopen november, toen de Russen asielzoekers naar Finland, en daarmee naar de EU stuurden. Waarschijnlijk was dat om de Finnen te ‘straffen' met hun recente NAVO-lidmaatschap. Als reactie sloot Finland alle grensovergangen met het buurland. Dat bracht een ander probleem met zich mee: Voor de inval in Oekraïne had vooral het zuidoosten van Finland sterke economische banden met Rusland. Nu de grenzen dicht zijn, heeft die grensregio te maken met economische problemen. Ondanks de economische uitdagingen zijn de Finnen blij met het kersverse NAVO-lidmaatschap. BNR's Europa-corrrespondent Stefan de Vries ging naar Helsinki en naar die potdichte Fins-Russische grens, naar het ijskoude einde van Europa en stond oog in oog met de Russen aan de overkant.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Idag har vi med oss Eleonora Narvselius, universitetslektor och docent i etnologi vid Lunds universitet.

I 2001 støder tre mænd på to stykker mystisk varmt metal i den ellers sneklædte skov i de georgiske bjerge. Intetanende tager mændene de radioaktive kilder med sig. For hvad de ikke ved er, at metallet i virkeligheden er strontium, som er blevet glemt af sovjetunionen.Periodisk – en RAKKERPAK original produceret af Rakkerpak Productions. Historierne du hører bygger på journalistisk research og fakta. De kan indeholde fiktive elementer som for eksempel dialog. Hvis du kan lide min fortælling, så husk at gå ind og abonnér, give en anmeldelse og fortæl dine venner om Periodisk. Podcasten er blevet til med støtte fra Novo Nordisk Fonden. Hvis du vil vide mere kan du besøge vores website periodisk.dk Afsnittet er skrevet og tilrettelagt af Frederik Holst Tor Arnbjørn og Dorte Palle er producere Rene Slott står for lyddesign og mix Simon Bennebjerg er vært

Fall från balkonger och berg. Mystiska drunkningsolyckor. Två ”självmord” på två dagar. Bara i juli och augusti i år har nio ryska höjdare dött under diffusa omständigheter. Ryssland slukas nu sakta av en malström som är starkare än vid Sovjets undergång, skriver säkerhetsrådgivaren Vilhelm Konnander. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under mitten av 1970- och 1980-talet genomgick den svenska Försvarsmakten mer eller mindre ett stålbad av rationaliseringar och neddragningar. Samtidigt utvecklade vi ett av världens mest kompetenta multiroll stridsplan JAS Viggen. Detta plan har blivit till en symbol för Sveriges förmåga i luften under det så kallade ”andra” kalla kriget fram till Sovjets kollaps.Samtidigt vittnar det faktum att Viggen aldrig blev en kärnvapenbärare om att Sveriges ambitioner under denna period inte längre passade med vare sig plånboken eller de övriga supermakternas egna intressen.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om 1970- och 1980-talets så kallade ”försvarsdoktrin” och vad den egentligen grundade sig i.Fram till 1960-talets mitt hade Sveriges försvar varit inriktat på ett periferiförsvar med syfte att mota storskaliga invasionsförsök från någon närliggande stormakt. Till detta låg en politisk inställning som syftade till neutralitet i krig och alliansfrihet i fred. Att försvara en sådan säkerhetspolitisk inställning var endast möjligt om Försvarsmakten gavs stora resurser. I själva verket kan den svenska militära styrkeuppbyggnaden sägas vila på den enorma ekonomiska expansion som Sverige genomlevde under de så kallade rekordåren. Efterkrigstidens ”neutralitetsvakt” gjordes möjlig tack vare pengarna som flödade in. Det rådde också politisk konsensus i försvarsfrågan under socialdemokratiskt ledarskap. Den militärtekniska utvecklingen pekade under tidigt 1950-tal också i samma riktning som tidigare, bara det att planen blev snabbare och bomberna starkare.Under mitten av 1960-talet kom dock mycket av dessa grundförutsättningar att ändras. Pengarna tog slut när tillväxten bromsade in. Den politiska konsensusen som tidigare rådigt luckrades upp när Försvarsmakten äskade egna kärnvapen (1970-talets offentliga politiska debatt om kärntekniken spelade in i detta), och den tekniska utvecklingen gick nu tillbaka mot konventionella scenarion där mekanisering och kvalitativ förmågehöjning blev allt viktigare. När pengarna började ta slut kunde inte längre alla få vad de ville ha och striderna om försvaret blev åter ett faktum. Samtidigt skönjdes en ökad sovjetisk närvaro i Östersjön med nya ubåtar och i centrala Europa var man mycket oroad över en förnyad Sovjetisk konventionell styrkeuppbyggnad som tycktes överskugga allt vad NATO kunde åstadkomma. USA skulle inte heller tillåta Sverige att anskaffa kärnvapen.Men skulle ett nytt storkrig egentligen betyda en fullskalig attack mot just Sverige, eller skulle endast en mindre styrka sättas in mot Skandinavien? En svår fråga blev då vad det nya spetsflyget egentligen skulle vara? Om det inte skulle bli ett attackflyg med kärnvapenkapacitet, vad skulle det i stället bli? Skulle det understödja ett djupförsvar, eller skulle det stoppa fienden till havs? Det som kom att bli 1970-talets och 1980-talets försvarsdoktrin lämnar inga vettiga svar på de här frågorna och idag framstår det militära resonerandet under perioden i stort sett som en efterhandskonstruktion. Det svenska försvaret nedmonterades till att passa den plånbok som gavs, och de krigsscenarier man såg framför sig anpassades till vad man kunde klara av. Av de 600 JAS Viggen som man önskade sig, blev det bara 300. Det fick helt enkelt räcka.Bild: JAS Viggen 37, Wikipedia, Creative Commons.Lyssna också på Sverige och det kalla kriget : Hela världens kalla krig (del 1)Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Michail Gorbatjov tog över som ledare över Sovjetunionen i mitten av åttiotalet fick världen se en ny typ av kommunistledare. Han var yngre, vitalare, hade charm och framförallt nya idéer om nedrustning av kärnvapen och om att modernisera Sovjet till att mer likna länderna i väst. Men hans försök till demokratisering ledde istället till imperiets sönderfall.

När Michail Gorbatjov tog över som ledare över Sovjetunionen i mitten av åttiotalet fick världen se en ny typ av kommunistledare. Han var yngre, vitalare, hade charm och framförallt nya idéer om nedrustning av kärnvapen och om att modernisera Sovjet till att mer likna länderna i väst. Men hans försök till demokratisering ledde istället till imperiets sönderfall.

Donera månadsvis: www.underorion.se/stottaSwish: 123 696 24 43I avsnitt 8 om dollarn funderar vi på......om den laglöse är kommen,om antalet banker i USA närmar sig Sovjets antal,dollarns framtid som reservvaluta,amerikanska statspapper,petrodollarn,vad Peter Thiel egentligen menar istället för att ringa honom och fråga,finska partiledares vilja att minska statsskulden,...och allt mynnar som vanligt ut i centralbanksvalutor.Djuriska lustar och mängden villfarelse per capita nämns.För att skriva lyssnarbrev, ställa frågor eller annat så använd kontaktformuläret på: https://underorion.se/about/Hjälp podcasten genom att donera månadsvis, swisha eller skicka krypto!Donationer ger oss möjligheten att kunna fortsätta utan reklam och utan annan finansiering som gör oss mindre oberoende.Donera månadsvis via https://www.underorion.se/stottaSwisha till: 123 696 24 43Bitcoinbc1qemxd23jleknkg9jcrlvve300whfd9a3zt3mzyyAvsnittet spelades in 29 mars 2023.

"For mange er russisk forbundet med at være angriberens sprog", siger en ung kvinde fra Kasakhstan, og fortæller, at de unge nu helst vil lære deres eget sprog og historie. Et år efter Putins invasion af Ukraine ser Rusland ud til at miste indflydelse i Sovjets tidligere republikker i både Kaukasus og Centralasien. Der bekymrer man sig for, hvad Putin kan finde på - og søger tættere samarbejde med Kina, mere handel med Vesten og graver dybere i egen historie og identitet. Vært: Steffen Gram.

In november 1956 viel de Sovjetunie Hongarije binnen, dat een poging had gedaan zich te ontworstelen uit de greep van het Kremlin. Russische soldaten drukten met geweld de geest van de vrijheid terug in de fles. In 1968 gebeurde hetzelfde in Tsjecho-Slowakije, dat een voor Moskou onaanvaardbare, liberalere koers wilde inzetten. De Praagse Lente werd met geweld beëindigd door binnenrollende Russische T-72 tanks.  We denken er niet meer aan, maar ook toen waren we verbijsterd over oorlog in Europa. Ook toen waarschuwden politici, academici en journalisten voor het gevaar van een derde wereldoorlog. Wie een Russische invasie vreesde, kon terecht bij de Nederlandse Emigratie Dienst, die voor landverlaters de overtocht betaalde naar Australië, Nieuw Zeeland, Canada of Amerika, plus 60 dollar in contanten per persoon voor de eerste kosten. De politieke overweging had overigens niets met geopolitiek te maken. De toenmalige regeringen vonden Nederland, met 11 miljoen inwoners, te vol.  De emoties over de oorlog in Oekraïne zijn vergelijkbaar. 'De grootste oorlog sinds 1945,'een dreigende kernoorlog, 'een potentiële opmaat naar de derde wereldoorlog,' het zijn teruggekeerde, gerecyclede thema´s. Net als onze perceptie dat het in Oekraïne gaat om de verdediging door het Westen van een land dat zich verzet tegen de greep van het Kremlin.  De reis van de Russische minister van buitenlandse zaken, Sergei Lavrov, door Afrika, drukt ons met de neus op de feiten. In Zuid-Afrika, op doorreis naar Swaziland, Botswana en Angola, werd hij met alle égards ontvangen. De overgrote meerderheid van de 55 leden tellende Afrikaanse Unie is niet geïnteresseerd in de kwestie-Oekraïne, of is pro-Russisch. In het dekolonisatietijdperk werden de bevrijdingsbewegingen door het Westen genegeerd of bestreden, maar door de Sovjets aangemoedigd en gefinancierd. Dat zijn ze in Afrika niet vergeten. Lavrov wordt binnengehaald als een vriend. Het spreekt vanzelf dat Zuid-Afrika meedoet aan de vlootoefeningen met Rusland en – jawel – China, van 17 tot 27 januari, voor de kust van Durban.  De zuidflank van Azië is evenmin geïnteresseerd in een conflict met Rusland. Landen als India, Pakistan en Bangladesh laten zich niet verleiden tot omarming van de Verenigde Staten en Europa. Waarom zouden ze? Oekraïne? Dat is voor hen een simpele burenruzie, in een buurt ver van hun eigen wereld. Het idee dat de oorlog in Oekraïne een conflict is tussen een hongerige dictatuur en een groep landen – wij, dus – die zichzelf zien als tempeliers met als heilige graal een stad die ze hartstochtelijk omarmen: Washington. Voor Amerikanen en Europeanen betekent het dat we behoorlijk alleen op de wereld zijn.See omnystudio.com/listener for privacy information.

In november 1956 viel de Sovjetunie Hongarije binnen, dat een poging had gedaan zich te ontworstelen uit de greep van het Kremlin. Russische soldaten drukten met geweld de geest van de vrijheid terug in de fles. In 1968 gebeurde hetzelfde in Tsjecho-Slowakije, dat een voor Moskou onaanvaardbare, liberalere koers wilde inzetten. De Praagse Lente werd met geweld beëindigd door binnenrollende Russische T-72 tanks.  We denken er niet meer aan, maar ook toen waren we verbijsterd over oorlog in Europa. Ook toen waarschuwden politici, academici en journalisten voor het gevaar van een derde wereldoorlog. Wie een Russische invasie vreesde, kon terecht bij de Nederlandse Emigratie Dienst, die voor landverlaters de overtocht betaalde naar Australië, Nieuw Zeeland, Canada of Amerika, plus 60 dollar in contanten per persoon voor de eerste kosten. De politieke overweging had overigens niets met geopolitiek te maken. De toenmalige regeringen vonden Nederland, met 11 miljoen inwoners, te vol.  De emoties over de oorlog in Oekraïne zijn vergelijkbaar. 'De grootste oorlog sinds 1945,'een dreigende kernoorlog, 'een potentiële opmaat naar de derde wereldoorlog,' het zijn teruggekeerde, gerecyclede thema´s. Net als onze perceptie dat het in Oekraïne gaat om de verdediging door het Westen van een land dat zich verzet tegen de greep van het Kremlin.  De reis van de Russische minister van buitenlandse zaken, Sergei Lavrov, door Afrika, drukt ons met de neus op de feiten. In Zuid-Afrika, op doorreis naar Swaziland, Botswana en Angola, werd hij met alle égards ontvangen. De overgrote meerderheid van de 55 leden tellende Afrikaanse Unie is niet geïnteresseerd in de kwestie-Oekraïne, of is pro-Russisch. In het dekolonisatietijdperk werden de bevrijdingsbewegingen door het Westen genegeerd of bestreden, maar door de Sovjets aangemoedigd en gefinancierd. Dat zijn ze in Afrika niet vergeten. Lavrov wordt binnengehaald als een vriend. Het spreekt vanzelf dat Zuid-Afrika meedoet aan de vlootoefeningen met Rusland en – jawel – China, van 17 tot 27 januari, voor de kust van Durban.  De zuidflank van Azië is evenmin geïnteresseerd in een conflict met Rusland. Landen als India, Pakistan en Bangladesh laten zich niet verleiden tot omarming van de Verenigde Staten en Europa. Waarom zouden ze? Oekraïne? Dat is voor hen een simpele burenruzie, in een buurt ver van hun eigen wereld. Het idee dat de oorlog in Oekraïne een conflict is tussen een hongerige dictatuur en een groep landen – wij, dus – die zichzelf zien als tempeliers met als heilige graal een stad die ze hartstochtelijk omarmen: Washington. Voor Amerikanen en Europeanen betekent het dat we behoorlijk alleen op de wereld zijn.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Barbara Skarga is de belangrijkste Poolse filosofe van de twintigste eeuw. Na de Tweede Wereldoorlog zat ze tien jaar vast in de goelagkampen van de Sovjets. In 1985 publiceerde ze een persoonlijke getuigenis van haar leven in de kampen, dat nu in het Nederlands vertaald is als 'Na de bevrijding: Aantekeningen over de Goelag, 1944-1956'. Een tijdloos, aangrijpend relaas van de moeilijkheid en de noodzaak om mens te blijven in onmenselijke omstandigheden. Alicja Gescinska schreef de inleiding.

Välkommen till Audiovideoklubben. En podcast om regissörer och filmserier med Viktor Estemar Landegren och Alexander Wahlgren.I det fjärde avsnittet av miniserien om James Cameron pratar Alex & Viktor om The Abyss.Alex recenserar Black Panther 2 (hoppa till 6 minuter in för att undvika ev. spoilers), Viktor kan inte sluta prata om Rosemary's Baby och Ed Harris är 38 år gammal.Det pratas om James Gunns nya jobb, The Watcher, fan edits, The Abuse, Apocalypse Now, Lindsey Buckingham, Mel Brooks, Sovjets nationalsång, den tråkiga casten och Alex & Viktor försöker komma på vad John Cassavetes heter.Har Alex hypat filmen för mycket? Är Cameron lite för kär i vattnet? Varför finns ett semikolon på Buds tangentbord?Detta och mycket, mycket mer i veckans AVK.Gilla, dela och sprid gärna våra inlägg. Det hjälper oss verkligen att nå ut till nya lyssnare i poddbruset!Följ oss gärna på Instagram, Twitter och Facebook.Hjälp oss nå våra mål genom att bli en Patreon på Audiovideonattklubben där du kan ta del av extramaterial som tack för ditt stöd.Patreon.com/audiovideoklubbenInstagram.com/audiovideoklubbenFacebook.com/audiovideoklubbenTwitter.com/audiovideoklubb Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En weer krijgt het Verenigd Koninkrijk een nieuwe premier Hoogstwaarschijnlijk wordt vandaag al bekend wie de opvolger wordt van Liz Truss. Daarmee krijgt het Verenigd Koninkrijk de derde premier van dit jaar. Maar komt er met deze nieuwe premier wel een einde aan de politieke en economische onrust in het land? Daarover voormalig correspondent in het Verenigd Koninkrijk, Titia Ketelaar. Orbanized Crime Gisteren was voor Hongaren eigenlijk de dag dat ze de Oktober-opstand uit 1956 tegen de Sovjets herdenken, maar het werd een massaal protest tegen de regering van premier Viktor Orbán. Aanleiding voor de onrust in 't land is de woede onderleraren die van hun salaris amper kunnen rondkomen. Maar leraren die het aandurven om te staken worden meteen ontslagen, want kritiek wordt niet geduld. Om die repressie én de toenemende corruptie, de ‘Orbanized Crime', aan te klagen gingen tienduizenden de straat op in Boedapest. Een reportage van onze correspondent Tijn Sadée. Uitgelicht: Roemenië Milieuactivisten zijn blij met de vondst van een miljoenen oude zeldzame vissoort in Roemenië. Hierover Correspondent Frank Elbers.

Gisteren was voor Hongaren eigenlijk de dag dat ze de Oktober-opstand uit 1956 tegen de Sovjets herdenken, maar het werd een massaal protest tegen de regering van premier Viktor Orbán. Aanleiding voor de onrust in 't land is de woede onderleraren die van hun salaris amper kunnen rondkomen. Maar leraren die het aandurven om te staken worden meteen ontslagen, want kritiek wordt niet geduld. Om die repressie én de toenemende corruptie, de ‘Orbanized Crime', aan te klagen gingen tienduizenden de straat op in Boedapest. Een reportage van onze correspondent Tijn Sadée.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst i kalla kriget. Borta var samförståndet efter Kubakrisen 1962. USA rustade för att knäcka Sovjet. Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och Sovjetstatens slutliga kollaps. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerilla-soldater. Till detta kan läggas en formidabel humanitär katastrof med mer än 5 miljoner människor på flykt utanför landet och 2 miljoner inom landet. Beräkningar menar att åtminstone 1 miljoner civila miste livet i konflikten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sin an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuellt är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protestera mot sovjetregimen. I samband med utskrivningar och inte minst begravningar av stupade samlades anhöriga och andra och protesterade på ett sätt som inte tidigare hade varit möjligt. Kriget inleddes av den sovjetiska armén efter en kommunistisk kupp i Kabul med vilken Amin hade tagit makten. Sovjetledarna ville byta ut Amin med en mer sovjetlydigregim. Samtidigt ville man krossa den gerilla som bekämpade centralregimen i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett viktigt gränsområde och undvika en regim man inte litade på. När invasionen inleddes av något av det första som skedde en omedelbar likvidering av Amin och skapandet av en ny marionettregering.Trots insatser över krigsåren av mer än 100 000 sovjetiska soldater och överlägsen militärteknik gick det inte att ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna, omkring 80 procent av landets yta, utanför den sovjetiska krigsmaktens kontroll kunde olika mujaheddin-grupper sakta bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser i inte minst Pakistan skedde utbildning. Frivilliga strömmade till och vapen kom från inte minst USA som såg sin chans att undergräva Sovjets krigföring. De vägbundna sovjetstyrkorna var hopplöst utelämnade åt plötsliga eldöverfall. De sovjetiska soldaterna var övad för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna med pansarunderstöd, artilleri och flyg. Deras utrustning var inte ändamålsenlig. I bergen stod de sovjetiska soldaterna sig slätt mot gerillasoldaterna. De urusla vägarna försvårade snabba förflyttningar för att komma åt en motståndare som slog till snabbt och försvann. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk och alkohol och droger tog över.Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt att få en viss kontroll på striderna mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Mujaheddin fick som svar på detta nya hot från 1986 den amerikanska STINGER-robotar som tämligen enklast kunde lyftas in av enskilda soldater och var mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut som ett resultat av sovjetstatens succesiva nedmontering. Det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Afghanistan kastades snart in i ett inbördeskrig.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Michail Gorbatjov, den siste ledaren för Sovjetunionen, har avlidit 91 år gammal. DN:s Michael Winiarski berättar i Studio DN om den ryske politikern som förändrade världshistoriens gång, genom att få slut på kalla kriget och låta Berlinmuren falla. Han berättar även om sitt möte med Gorbatjov 1995, och presidentens kärlek till hustrun Raisa. Programledare: Ülkü Holago. Producent: Palmira Koukkari Mbenga. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Oliver Bergman, Bauer Media.

Lasse Granqvist och Tommy Åström introducerar ”det saknade radioreferatet” med att spegla Canada Cup-finalen 1987 när drömduon Gretzky/Lemieux vann kampen mot Sovjets superfemma. Så tas beslutet om VAR kommer till svensk fotboll eller inte. Lyssnarkritik mot dubbelmoralen hos golftourerna i USA och Europa. Kärlek till ”Eric the Eel” och historien om OS-simmaren som inte kunde simma! Efter allt sjungande till You´ll Never Walk Alone, är det dags för Evertons prövade supportrar att få njuta av vår poddavslutning.

Deze week reist onze Vakantieman (m/v) af naar de Joodse Autonome Regioin Rusland. Journalist Milo van Bokkum zag in de stad Birobidzjan hoe het maakbaarheidsideaal van de Sovjets is doorgedrongen tot in het uiterste Oosten van Siberië.

De MacBook Air heeft zijn eerste nieuwe uiterlijk in vier jaar tijd gekregen. Twee nieuwe kleuren, een scherminkeping en MagSafe is weer terug. Hoe bevalt de Air, en welke uitvoering zouden wij jou aanraden? Daarnaast hebben we de eerste smartphone van Nothing in de studio: de Phone (1) is transparant, heeft lampjes en is best betaalbaar. Luister waarom we zo enthousiast worden van dit nieuwe toestel.Deze aflevering wordt gesponsord door Bamigo, maker van (onder)kleding van bamboe. Duurzaam, lekker zacht en voor luisteraars van de Bright Podcast is er nu 25 procent korting met de code BRIGHT25.Tips uit deze aflevering:Serie: Servant of the people, een tv-serie uit 2017 waarin de Oekraïense president Volodymyr Zelensky de rol speelt van president van Oekraïne. Vreemd om te zien: een komisch verhaal, uit een tijd voordat de ellende in Oekraïne begon. Zelensky, toen nog zonder politieke aspiraties, zet een ander soort president neer dan hij nu in werkelijkheid is.Serie: For All Mankind. Het derde seizoen is een paar weken geleden begonnen op Apple TV+. Geweldige serie rond ruimtevaart, een alternate reality ‘wat als'-verhaal, waarin de space race tussen de VS en de Sovjets nooit is opgehouden. Inmiddels zijn we begin jaren ‘90 en gaat de nieuwste race om de eerste mens op Mars te zetten. Nog steeds snel en spannend, met leuke personages en geestige vondsten waarbij gebeurtenissen net anders lopen dan we gewend zijn. Zo videobellen de personages begin jaren ‘90 al met een Apple Newton, waar de makers stiekem gewoon een iPhone in hebben gestopt.Serie:The Terminal List op Amazon Prime Video. Chris Pratt speelt een wraakzuchtige Navy SEAL en dat zorgt voor een hele berg spannende actie. En voor onenigheid: de serie is door critici neergesabeld, maar kijkers beoordelen de serie overwegend zeer positief. Oordeel vooral zelf.Serie: Black Bird op Apple TV+ met in de hofodrol Taron Egerton (van de Kingsman films en Rocketman). Egerton speelt een veroordeelde, die zijn straf kan verminderen door in een andere gevangenis een bekentenis van een zwaardere crimineel te ontlokken. Spannend, en gebaseerd op een waargebeurd verhaal.Zie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Gratis-episode: ”Russlands Al Capone”, Vladimir Kumarin-Barsukov, er den beryktede bossen i den russiske Tambov-mafiaen. Kumarin bygget opp en mektig kriminell gjeng med base i Sankt Petersburg like før Sovjets fall, og på 1990-tallet tok Tambov-mafiaen kontroll over havnen og petroleumsindustrien i byen – og Kumarin mistet en arm i prosessen. Kumarins vekst og fall er tett knyttet til én av hans nærmeste samarbeidspartnere – ingen ringere enn president Vladimir Putin. Vi ser på saken.Annonsør: Se Estonia på Discovery+ her https://www.discoveryplus.com/no/show/estonia?utm_source=modernemedia&utm_medium=podcast&utm_campaign=estonia 

Wat het meeste opviel in de bevrijdingsdag-toespraak van Vladimir Poetin was dat er niets in opviel. Geen aankondiging van een mobilisatie, of van een overwinning in de Donbas, of Marioepol. Eigenlijk alleen maar het verhaal dat de Sovjets de nazi’s hebben verslagen, en dat de NAVO-landen de nazi’s van nu zijn. Wat vooral ontbrak was perspectief: geen woord over het einde van wat hij de ‘speciale militaire operatie’ noemt. Dat moet het Russische volk aan het denken hebben gezet. Want de conclusie kan alleen maar zijn dat deze oorlog nog heel lang gaat duren. Wat naar alle waarschijnlijkheid ook zo is. Wij in het Westen vertellen elkaar, bijna glunderend, dat Poetin de ene blunder op de andere stapelt, dat zijn soldaten niet kunnen schieten, dat de Oekraïners met Amerikaanse inlichtingen Russische generaals opsporen en liquideren. Poetins narratief is dat de westerse nazi’s met hun sabotage uiteindelijk aan het kortste eind trekken. Voor westerse analisten wordt het beeld duidelijker, letterlijk en figuurlijk. De authenticiteit van beelden wordt steeds beter geverifieerd, we weten welke bronnen betrouwbaar zijn en welke niet. In die zin bevestigt de terughoudendheid in Poetins speech onze vermoedens. Het einde van de oorlog is bij lange na niet in zicht. Van zijn oorspronkelijke ambities blijft alleen de verovering van de Donbas over, maar ook dat is makkelijker gezegd dan gedaan. Uit de moeite die de Russen hebben om de in de Dombas gelegen steden Kramatorsk en Slovyansk te bereiken, blijkt dat de weerstand ook in dit gebied, waarvan de Russen veronderstelden dat ze die gemakkelijk konden innemen, overweldigend is. Er zijn twee mogelijkheden, zegt defensiespecialist prof. Michael Clarke tegen de BBC. Als de strijd tot het najaar voortduurt, komt Poetin binnenslands echt in de problemen, vooral als de Oekraïense krijgsmacht de Russen ook nog een stuk terugdringt. Maar ook als het de Russen lukt de hele Donbas onder controle te krijgen, wordt het nog een hele klus. Ze moeten er dan voor onbepaalde tijd blijven, en omdat er ook in die regio miljoenen Oekraïners zijn die de Russen daar niet willen, is aanhoudend verzet onvermijdelijk. Elk Russisch succes in elk district zal leiden tot een guerrillabeweging. Uiteindelijk blijven de Russen vechten tegen het Oekraïense leger, het volk, of allebei, zegt Clarke. Dat de oorlog lang gaat duren is tragisch, maar heeft ook één voordeel: sancties, zoals een olieboycot, worden pas tegen het eind van het jaar geïmplementeerd. Rusland is dan veel kwetsbaarder dan nu. Bij nader inzien is het dus begrijpelijk dat Poetin in die toespraak op 9 mei niets concreets zei. Als hij concreet zou worden, had hij moeten toegeven dat de man van het nieuwe, grote Russische rijk, deze oorlog best eens kan verliezen. Nietszeggend is in dit geval veelzeggend.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Wat het meeste opviel in de bevrijdingsdag-toespraak van Vladimir Poetin was dat er niets in opviel. Geen aankondiging van een mobilisatie, of van een overwinning in de Donbas, of Marioepol. Eigenlijk alleen maar het verhaal dat de Sovjets de nazis hebben verslagen, en dat de NAVO-landen de nazis van nu zijn. Wat vooral ontbrak was perspectief: geen woord over het einde van wat hij de speciale militaire operatie noemt.

Wat het meeste opviel in de bevrijdingsdag-toespraak van Vladimir Poetin was dat er niets in opviel. Geen aankondiging van een mobilisatie, of van een overwinning in de Donbas, of Marioepol. Eigenlijk alleen maar het verhaal dat de Sovjets de nazi's hebben verslagen, en dat de NAVO-landen de nazi's van nu zijn. Wat vooral ontbrak was perspectief: geen woord over het einde van wat hij de ‘speciale militaire operatie' noemt.  Dat moet het Russische volk aan het denken hebben gezet. Want de conclusie kan alleen maar zijn dat deze oorlog nog heel lang gaat duren. Wat naar alle waarschijnlijkheid ook zo is. Wij in het Westen vertellen elkaar, bijna glunderend, dat Poetin de ene blunder op de andere stapelt, dat zijn soldaten niet kunnen schieten, dat de Oekraïners met Amerikaanse inlichtingen Russische generaals opsporen en liquideren. Poetins narratief is dat de westerse nazi's met hun sabotage uiteindelijk aan het kortste eind trekken.  Voor westerse analisten wordt het beeld duidelijker, letterlijk en figuurlijk. De authenticiteit van beelden wordt steeds beter geverifieerd, we weten welke bronnen betrouwbaar zijn en welke niet. In die zin bevestigt de terughoudendheid in Poetins speechonze vermoedens. Het einde van de oorlog is bij lange na niet in zicht. Van zijn oorspronkelijke ambities blijft alleen de verovering van de Donbas over, maar ook dat is makkelijker gezegd dan gedaan. Uit de moeite die de Russen hebben om de in de Dombas gelegen steden Kramatorsk en Slovyansk te bereiken, blijkt dat de weerstand ook in dit gebied, waarvan de Russen veronderstelden dat ze die gemakkelijk konden innemen, overweldigend is.  Er zijn twee mogelijkheden, zegt defensiespecialist prof. Michael Clarke tegen de BBC. Als de strijd tot het najaar voortduurt, komt Poetin binnenslands echt in de problemen, vooral als de Oekraïense krijgsmacht de Russen ook nog een stuk terugdringt. Maar ook als het de Russen lukt de hele Donbas onder controle te krijgen, wordt het nog een hele klus. Ze moeten er dan voor onbepaalde tijd blijven, en omdat er ook in die regio miljoenen Oekraïners zijn die de Russen daar niet willen, is aanhoudend verzet onvermijdelijk. Elk Russisch succes in elk district zal leiden tot een guerrillabeweging. Uiteindelijk blijven de Russen vechten tegen het Oekraïense leger, het volk, of allebei, zegt Clarke.  Dat de oorlog lang gaat duren is tragisch, maar heeft ook één voordeel: sancties, zoals een olieboycot, worden pas tegen het eind van het jaar geïmplementeerd. Rusland is dan veel kwetsbaarder dan nu. Bij nader inzien is het dus begrijpelijk dat Poetin in die toespraak op 9 mei niets concreets zei. Als hij concreet zou worden, had hij moeten toegeven dat de man van het nieuwe, grote Russische rijk, deze oorlog best eens kan verliezen. Nietszeggend is in dit geval veelzeggend. See omnystudio.com/listener for privacy information.

En dag i februari kom kriget till staden Charkiv i östra Ukraina, staden där DN:s reporter Alexandra Carlsson Tenitskaja föddes, och där hennes mormor och morfar fram tills nyligen bodde. Hon berättar om sin mormor Svetlana, sömmerskan och designern som kallar sig själv för ”en helt vanlig sovjetmänniska”, och om familjens historia, som är sammanvävd med Sovjets, Rysslands och Ukrainas samtidshistoria. Programledare: Ülkü Holago. Producent: Palmira Koukkari Mbenga. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Jonas Lindskov, Bauer Media

Gäst i veckan: Vera Stremkovskaya, författare och föreläsare. Vera är född i Ryssland, har arbetat som advokat för mänskliga rättigheter i Belarus och är sedan 2008 bosatt i Sverige. Tillsammans med henne pratar vi om läget i Ukraina och Ryssland, om historien sedan Sovjets upplösning och om det problematiska i att skära av Ryssland och den ryska kulturen från Europa.

Specialekontoret er Radioaktivs nye podcast, som skal gøre venstrefløjen klogere. I det første afsnit fortæller Søren Nørgaard Graven om sit speciale, der handler om strejkemuligheder blandt platformsarbejdere. Men hvordan strejker man, når ens chef er en app? Hvis du har skrevet et fedt speciale eller lavet et sejt projekt, der kan gøre venstrefløjen klogere, så kan det være, at vi skal høre dig i næste afsnit! Det kan være handle om alt fra Sovjets landbrugspolitik, henover en anarcho-feministisk læsning af Marx til en undersøgelse af cykelbudendes organisering i 1920'erne eller noget helt andet. Alt du skal gøre, er at sende en mail til radioaktivpodcast@gmail.com og fortælle, hvad du kan berige de kære kammerater med af spændende viden.

Sammanklippt avsnitt av den tredelade serien som sändes för första gången sommaren 2020. DEL 1 Den baltiska penningtvättshärvan kom med flera nordiska banker involverade att helt dominera nyhetsflödet under slutet av 2010-talet, då hela världens finansmedier vände sina blickar mot banker som Swedbank, SEB, Nordea och Danske Bank. Härvans magnitud var närmast astronomisk och det svenska anseendet som moralisk väktarstat drogs i smutsen. En av de främsta uppgiftslämnarna var dock inte varken svensk, balt eller ryss, utan amerikan. Eller är han egentligen britt, finansmannen Bill Browder? Som självutnämnd penningtvättsjägare kom han samtidigt som den jättelika härvan rullades upp att göra en stor figur av sig. Han tycktes samtidigt vara en man med många ansikten och en rafflande livshistoria. Vem är han, egentligen, den omtalade miljardären? Den saken ska vi försöka klarlägga i en tredelad serie, som tar oss från den svenska myllan, ut i en rysk maffiavärld, hela vägen in i Vita huset och tillbaka igen. Först av allt ska vi titta närmare på det land och det gangsterlika system som utgjorde spelplats för penningtvätten: Ryssland och den ryska ekonomin. Det här är avsnitt ett som vanligt av och med Nyhetsbyrån Direkts programledare Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning. DEL 2 Vi avslutade avsnitt ett i FollowTheMoneys sommarserie med att berätta om hur ryska oligarker sedan slutet på 90-talet tagit sin tillflykt till London, och hur samma stad de senaste 20 åren blivit en kuliss för ett flertal uppmärksammade spionmord och oförklarliga försvinnanden. En som i stället helt och hållet för egen maskin har tvingats att försvinna är Bill Browder. Den jagade finansmannen reste i motsatt riktning från London till Moskva för snart 30 år sedan i hopp om att finna guld när Ryssland öppnades upp efter Sovjets fall - och han fann det. Men vad som nästan lät för bra för att vara sant skulle också visa sig vara just det, och när allt kraschade samman fördes Bill Browder ut på en äventyrlig kamp mot Putins Ryssland. Vad var det egentligen som hände, och hur kom en hoper självutnämnt renhåriga nordiska banker att falla pladask från sina höga moralhästar och dras i smutsen? Det här är avsnitt två i FollowTheMoneys sommarserie om Bill Browder och de nordiska storbankerna, av och med programledare Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning. Dagens avsnitt är en berättelse om kommunistiska genier, girighet och om den största penningtvättshärvan i Europas historia. DEL 3 Det har beskrivits som en rysk människorättshjältes död, när Sergej Magnitskij mördades i Butyrkafängelset i Moskva i november 2009. Dödsfallet har väckt stor uppmärksamhet internationellt och Bill Browders kampanj för Magnitskij fått en helt egen lag uppkallad efter sig i bland annat USA, i dag ofta nyttjad mot diktatorer och allehanda människorättsförbrytare runtom i världen. Bill Browders framgångar med att straffa de förbrytare som först låg bakom förskingring av hans 230 miljoner skattedollar och därefter mördade revisorn och visselblåsaren Sergej Magnitskij när han på egen hand ertappat och just skulle avslöja personerna bakom har dock lyst med sin frånvaro, och nu ska vi rikta blicken mot fallet i sig. Hur ligger det egentligen till med Bill Browders bakgrund, och vem är det egentligen som smutskastar vem? Det här är FollowTheMoney, en podcast om makt, storpolitik och finans av och med programledaren Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning, som i det tredje och sista avsnittet av sommarserien gräver djupare i fallet Magnitskij och ställer sig frågan: Är Bill Browder egentligen en skojare?

Met zijn 58 jaar is Viktor Orbán oud genoeg om de Hongaarse toetreding tot de NAVO, in 1999, en tot de EU, in 2004, te hebben meegemaakt, maar tijdens de Hongaarse Opstand van 1956 was hij nog niet geboren. Zijn illustere voorganger Imre Nagy, door de Russen geëxecuteerd, en verzets-kardinaal Mindszenty, die de Amerikaanse ambassade in Boedapest binnenvluchtte en daar vijftien jaar zou blijven, kent hij alleen uit de verhalen. De Russische bezetting, het neerslaan van de opstand op 4 november 1956 door het Sovjetleger, de minstens 6.000 doden en 13.000 arrestaties – het zijn de macabere herinneringen van een Oostblokland dat zich vergeefs uit de Russische wurggreep trachtte te ontworstelen. Orbán noemt het de strijd tegen het communisme, en voor hem zijn de Sovjets van toen niet de Russen van nu. Voor veel Hongaren is dat lariekoek en moet het een gruwel zijn dat Orbán de schoothond is van Vladimir Poetin. Feit is dat Orbán meer is dan de luis in de pels van NAVO en EU. Hij noemt de kwestie-Oekraïne een Amerikaans-Russisch conflict. Hij steunt, tot ontsteltenis van de westerse wereld, maar tot grote tevredenheid van Poetin, de Servische enclave Republika Srpska in Bosnië. Hij koopt een Russische kernreactor en méér aardgas, en bestelt massaal het Russische Sputnik-vaccin. Hij houdt immigratie tegen, discrimineert homo’s en transgenders, kijkt neer op de liberale democratie, zoals wij die kennen, en noemt zijn land trots een onliberale democratie. Een autocratie, dus, naar voorbeeld van zijn inspirator en vriend Donald Trump. Trump steunt hem en zijn Fidesz-partij voor de verkiezingen van begin april, en overweegt campagne voor hem te komen voeren. Voor wat hoort wat, want Orbán steunde Trump in 2020. De oppositie, een combinatie van zes partijen, staat in de peilingen ongeveer gelijk met Orbáns populistische coalitie. Maar er is gegronde vrees voor fraude, zoals dat sinds de laatste echt democratische verkiezingen in 2010 steeds gebeurt. Orbán voegt elke keer trucs toe aan zijn arsenaal. Zo legaliseerde hij ‘verkiezingstourisme’: Hongaren en etnisch-Hongaren die in grensstaten wonen, kunnen zich inschrijven en meestemmen in ‘swing states’ in het thuisland. In de Hongaarse verkiezingen wordt het erop of eronder. De EU en Organisatie voor Vrede en Samenwerking in Europa moeten alles op alles zetten om een leger waarnemers te sturen. Dat zijn we verplicht aan de oppositie, en al die Hongaren die zich 1956 wél herinneren. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Met zijn 58 jaar is Viktor Orbán oud genoeg om de Hongaarse toetreding tot de NAVO, in 1999, en tot de EU, in 2004, te hebben meegemaakt, maar tijdens de Hongaarse Opstand van 1956 was hij nog niet geboren. Zijn illustere voorganger Imre Nagy, door de Russen geëxecuteerd, en verzets-kardinaal Mindszenty, die de Amerikaanse ambassade in Boedapest binnenvluchtte en daar vijftien jaar zou blijven, kent hij alleen uit de verhalen.  De Russische bezetting, het neerslaan van de opstand op 4 november 1956 door het Sovjetleger, de minstens 6.000 doden en 13.000 arrestaties – het zijn de macabere herinneringen van een Oostblokland dat zich vergeefs uit de Russische wurggreep trachtte te ontworstelen. Orbán noemt het de strijd tegen het communisme, en voor hem zijn de Sovjets van toen niet de Russen van nu. Voor veel Hongaren is dat lariekoek en moet het een gruwel zijn dat Orbán de schoothond is van Vladimir Poetin.  Feit is dat Orbán meer is dan de luis in de pels van NAVO en EU. Hij noemt de kwestie-Oekraïne een Amerikaans-Russisch conflict. Hij steunt, tot ontsteltenis van de westerse wereld, maar tot grote tevredenheid van Poetin, de Servische enclave Republika Srpska in Bosnië. Hij koopt een Russische kernreactor en méér aardgas, en bestelt massaal het Russische Sputnik-vaccin. Hij houdt immigratie tegen, discrimineert homo's en transgenders, kijkt neer op de liberale democratie, zoals wij die kennen, en noemt zijn land trots een onliberale democratie. Een autocratie, dus, naar voorbeeld van zijn inspirator en vriend Donald Trump. Trump steunt hem  en zijn Fidesz-partij voor de verkiezingen van begin april, en overweegt campagne voor hem te komen voeren. Voor wat hoort wat, want Orbán steunde Trump in 2020.  De oppositie, een combinatie van zes partijen, staat in de peilingen ongeveer gelijk met Orbáns populistische coalitie. Maar er is gegronde vrees voor fraude, zoals dat sinds de laatste echt democratische verkiezingen in 2010 steeds gebeurt. Orbán voegt elke keer trucs toe aan zijn arsenaal. Zo legaliseerde hij ‘verkiezingstourisme': Hongaren en etnisch-Hongaren die in grensstaten wonen, kunnen zich inschrijven en meestemmen in ‘swing states' in het thuisland. In de Hongaarse verkiezingen wordt het erop of eronder. De EU en Organisatie voor Vrede en Samenwerking in Europa moeten alles op alles zetten om een leger waarnemers te sturen. Dat zijn we verplicht aan de oppositie, en al die Hongaren die zich 1956 wél herinneren.  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Dit is de derde en laatste aflevering van de Tweede Wereldoorlog Podcast reeks over de Winteroorlog, het conflict tussen Finland en de Sovjet-Unie. Zelfs na 80 jaar blijft de Winteroorlog van november 1939 tot maart 1940, een fascinerend onderwerp voor zowel historici als militairen. Doordat het slechts enkele maanden na het uitbreken van de Tweede Wereldoorlog begon, hebben de andere gebeurtenissen de strijd van Finland tegen het numeriek sterkere Sovjet Rode Leger naar de achtergrond gedrongen. In deze laatste aflevering laat de numerieke en materiële superioriteit van de Sovjets zich eindelijk gelden.

Vi avslutade förra säsongen med en rysk katastrof och nu drar vi igång denna säsong med en sovjetisk sådan. Oktober 1960 exploderar en raket på den sovjetiska kosmodromen Bajkonur. Ett hundratal tekniker och sovjetiska militärer avlider. Det hela är som en skruvad instruktionsfilm i hur bristande arbetsmiljö med en forcerad och farlig arbetstakt kan få fruktansvärda konsekvenser. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Lokhaveri lämnar hundratals strandade utanför Skellefteå. Så är det att vara ung i Tadzjikistan 30 år efter Sovjets fall. Många ute och handlar på mellandagsrean trots restriktioner. Ljud som hjälper dig att sova. Polisens närvaro på sociala medier kritiseras. 30 år sedan Sovjetunionen föll. Sverige misslyckas med långsiktiga klimatmål. Hur minskar vi julens matsvinn?

Under ett rutinmässigt spaningsuppdrag över Östersjön den 13 juni 1952 försvinner en av flygvapnets DC-3:or. Tre dagar senare skjuts ett svenskt obeväpnat sjöräddningsplan ner av sovjetiskt jaktflyg – Catalinaffären är ett faktum.Under det kalla kriget bedrev Sverige en omfattande signalspaning, ofta i samarbete med flera Natoländer, mot Sovjetunionen. Något som Sovjetunionen var beredd att göra allt för att stätta stopp för.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, historiker och professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit böckerna Sprickor i Järnridån – Svensk underrättelsetjänst 1944-1992 och Catalinaaffären.Efter andra världskriget var det svårt att få underrättelsematerial från Sovjetunionen med hjälp av spioner på plats. Därför blev signalspaning en viktig metod för att samla in information om Sovjets militära försvar. Svenska signalspaningsplan kom att flyga nära sovjetiskt luftrum för att samla information.Det insamlade materialet kom också att användas i samarbetet med andra västmakters underrättelsetjänster. Detta gick direkt emot Sveriges officiella hållning att vi var neutrala.Sovjetunionen var beredd att gå långt för att sätta stopp för signalspaningen från flygplan. De hade redan skjutit ner amerikanska signalspaningsplan när de senare sköt ner den svenska DC-3:an över internationellt vatten.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovännerBild: Den nedskjutna Catalinan strax efter nödlandningen. Bilden tagen från Münsterlands däck, Wikimedia, Public Domain.Musik: Queaky Clean av Jon Presstone, Soundblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Ahmad Shah Massoud gerillaledare, motståndsman och politiker föds på 1950-talet i Pansjirdalen i Afghanistan och stred mot Sovjets ockupation på 1980-talet och mot talibanerna på 1990-talet. Hans liv blir dramatiskt och hans död likaså. Han var en välutbildad och mycket konservativ man när det gäller kvinnans roll och kvinnors ställning i samhället. Och han drömde om en afghansk nationalstat på islamsk grund. Ahmad Sha Massoud blev en legend. Vem var han? Och var han en hjälte eller en förtryckande islamist?

Var Sverige på Sovjets sida under Kalla kriget? Tittar Du på Afrika kan Du lätt få det intrycket. Bengt G Nilsson har skrivit boken ”I tyst samförstånd” som handlar om Sveriges bistånd till Afrika. For more info: https://bit.ly/EnAfrosvenskTiger STÖTTA DEKONSTRUKTIV KRITIK på: SWISH 0046768943737 paypal.me/ARONFLAM DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH Edited by Marcus Blomgren Intro by: Intractable by Kevin MacLeod is licensed under a Creative Commons Attribution license (creativecommons.org/licenses/...) Source: incompetech.com/music/royalty-... Artist: incompetech.com

De inspirator van Operatie Cycloon was een flamboyant Democratisch Congreslid uit Texas, Charlie Wilson, die de CIA en zijn collegas in het parlement ervan overtuigde dat de moedjahedien natuurlijke bondgenoten van Amerika waren, die een gerechtvaardigde strijd voerden tegen de Sovjets. Het leidde tot logistieke steun, en uiteindelijk tot de levering van zware wapens, zoals schouderraketten, waarmee Russische gevechtshelikopters en jachtvliegtuigen werden neergehaald. De bezetting kostte de Sovjets 15.000 man, en een politieke afgang die mede bijdroeg tot de ondergang van de Sovjet-Unie. In 2007 werd er een uitstekende speelfilm over gemaakt, Charlie Wilsons War. Het is een beetje kort door de bocht, maar je kunt zeggen dat de moedjahedien, die bejubelde westerse bondgenoten, aan de wieg stonden van de beweging die hun plaats innam, de Taliban. En, nog steeds een beetje kort door de bocht, kun je de Taliban zien als creatie van het Westen, die pas na 9/11 een aartsvijand werd. De situatie is 180 graden gedraaid. Het Kremlin noemt de Taliban gewone lui, waarmee je veel beter zaken kunt doen dan het door het Westen in stand gehouden, corrupte marionettenregime dat nu is uitgeschakeld. Poetin kijkt met een mengeling van verbazing en onverschilligheid naar de chaos in Kabul. Het Westen heeft zich behoorlijk in de nesten gewerkt. Dat de Russische afgang in 1989 niet onderdeed voor het dramatische einde van de westerse inmenging in 2021 is van de politieke harde schijf gewist. Maar het omgekeerde geldt ook: in het Amerikaanse geheugen zit een blinde vlek over de miljardensteun en Operatie Cycloon, en de verheerlijking van de moedjahedien. Charlie Wilsons War is vergeten. Het is niet zo dat Poetin de Taliban nu omarmt. Formeel staan ze ook in Rusland op de terroristenlijst. Maar hij wil de relatie normaliseren, omdat hij denkt dat dit de nieuwe werkelijkheid is, omdat hij niet wil dat de moslims in de Kaukasus, bijvoorbeeld in Tsjetsjenië, worden geïnspireerd door de Taliban als vijandbeeld, en omdat hij er niets voor voelt dat de buurlanden veelal voormalige Sovjetstaten vollopen met Afghaanse vluchtelingen. Het Westen heeft deze chaos gecreëerd, het Westen moet die zelf opruimen, inclusief de vluchtelingen. Kortom: Poetins flirt met de Taliban maakt Rusland tot een belangrijke en invloedrijke bondgenoot van het nieuwe Afghanistan. Het is de ironie van de geschiedenis. Over Bernard Hammelburg Buitenlandcommentator Bernard Hammelburg gaat in zijn column in op de zaken van wereldbelang en plaatst de internationale politiek in context. Luister live woensdagochtend om 06:25 in De Ochtendspits of wanneer je wilt via bnr.nl/bernard-hammelburg, Apple Podcast of Spotify. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Efter ett lite utdaterat Nyhetssvep med Eld och Rörelse så får Martin äntligen berätta om femdagarskriget. Tyvärr gör han precis som Georgien och missbedömer situationen fullständigt. Det blir Sovjets kollaps, DDR och Operation Ärofyllt Städ. En stridsvagnsmodell nämns också. Detta avsnitt är första delen av två om det rysk-georgiska kriget. För kontakt och uppdateringar med […]

Under tre decennier har Belarus diktator försökt spela väst mot öst – men nu tvingas han välja sida. Och allt började med Sovjets upplösning. På en kvart får du veta varför Lukasjenko efter förra veckans flygkapning är helt beroende av Vladimir Putins stöd – men ändå spjärnar emot när relationen blir för nära. Med utrikesjournalisten och tidigare Rysslandskorrespondenten Jan Blomgren.

Kan man finna livets mening i en bok? Marcel Prousts roman "På spaning efter den tid som flytt" är visserligen inte en utan sju böcker, men att de kan bära en människa genom krig och fångenskap visar Vincent Flink Amble-Naess i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. År 1924 reste den polske konstnären Jósef Czapski till Paris. Några år tidigare hade hans familjeförmögenhet exproprierats av den nybildade Sovjetunionen, men det gjorde honom inget. Han var en ung man, och bohemlivet passade honom utmärkt. Han var välutbildad och behärskade fyra språk flytande, däribland franska. Den tid han inte ägnade åt konstnärligt arbete gick därför åt till läsning. Medan han botaniserade i en av stadens boklådor fick han syn på en volym med titeln À la recherche du temps perdu, På spaning efter den tid som flytt, av Marcel Proust. Han köpte boken, och började läsa. Språket var alltför konstlat, tyckte han, och handlingen var alldeles för långsam. Det var inte förrän tre månader senare, då han plågades av olycklig kärlek, som Jósef plockade upp boken igen. Nu var han mottaglig för dess budskap: huvudpersonens förälskelse i den unga flickan Albertine, hans ansträngningar för att ta reda på var hon befann sig och hans svartsjuka som emellanåt tycktes angränsa till galenskap. Den sommaren insjuknade Czapski i tyfoid feber, och blev sängliggande i veckor. Under konvalescenstiden lät han sig uppslukas av verket. Vid tillfället för Czapskis upptäckt hade romanen ännu inte uppnått sin klassikerstatus. Bara två år tidigare hade författaren gått ur tiden, och det sista bandet Le temps retrouvé var ännu inte utgivet. När Czapski återvände till sitt hemland blev han den förste att presentera Prousts författarskap för en polsk publik. Intresset för romanen skulle kvarstå livet ut. 15 år senare utbröt krig mellan Tyskland och Polen. Året var 1939, och Czapski var 43 år gammal. Han och ett hundratal andra var satta att försvara en befästning vid staden Lwów från den tyska invasionen. Czapski hade knappt hållit i ett vapen, men eftersom han var adelsman fick han tjänstgöra som officer. Tids nog dök fienden upp, men det var inte bara Wehrmacht som angrep posteringen, utan även röda armén. Några månader tidigare hade Molotov-Ribbentrop-pakten trätt i kraft, som delvis i hemlighet hade slutits av Tysklands och Sovjets utrikesministrar. Stormakterna hade delat upp Polen mellan sig, och nu stod barbarerna vid porten. Enligt avtalet skulle tyskarna få landets fotsoldater att använda som slavar i sina läger, medan Sovjet skulle samla officerarna och avrätta dem. Mellan den 5 april och 5 maj år 1940 mördades över 20 000 män. Kropparna grävdes ner och täcktes med åkerjord. För att hemlighålla morden lät man plantera granar över massgravarna. Enligt vittnen var det inte nog för att dölja stanken av lik. Czapski och de andra officerarna Lwów tillfångatogs och förflyttades till ett övergivet kloster utanför den ryska staden Grjazovets. Av någon anledning avrättades de inte utan skulle hållas fångna där ändå tills alliansen mellan Stalin och Hitler slutligen sprack, och den polska armén återbildades för att tjäna kommunismen. Männen tvingades arbeta från morgon till kväll, i 40 graders kyla och i snöstorm. De fick inte veta något om omvärlden: Hade Warszawa fallit? Var deras kamrater vid liv? Skulle de få återse sina barn? Snart kom officerarna på en idé. För att hålla sig vid liv skulle de ägna kvällarna åt att föreläsa för varandra. De flesta av männen hade haft andra yrken innan kriget, och alla hade något att berätta. I den spartanskt inredda matsalen hölls föredrag om arkitekturhistoria, geografi och den europeiska folkvandringstiden. För Czapski var ämnesvalet enkelt. Han skulle berätta om Marcel Proust. Medan han tillfrisknade från en sjukdomsperiod fick Czapski tillåtelse att hålla sig inomhus och skrubba golven. Under arbetet började minnesbilderna från Prousts romanvärld sakta återvända. Han såg skådespelerskan Bermas pudrade ansikte, med ögonen som gnistrade som marmor; hertiginnan de Guermantes i sin röda aftonklänning och det blänkande rubinhalsbandet; författaren Bergotte med handen över bröstet, när han avlider i hjärtinfarkt framför Vermeers mästerverk Vy över Delft. I frånvaro av den förströelse som livet i frihet hade att erbjuda dagstidningar, böcker och teaterföreställningar blev minnet av romanen mera levande. Förvecklingarna i berättelsen framstod som mera verkliga för Czapski än både lägret och fångenskapen. Han dikterade sitt manuskript för en medfånge, som skrev ner det på papperslappar. Efter kriget gavs de ut i bokform. I sina föreläsningar målar Czapski upp bilden av Proust som ett ensamt geni. Författaren tillbringade 15 år till sängs i ett sovrum med väggar av kork. Han offrade sitt liv för skrivandet, liksom munken offrar sitt liv för Gud. Romanens handling presenteras i sammandrag, även om den mest kända passagen är utelämnad, den om madeleinekakan och lindblomsteet. Texten har en detaljrikedom som gör det svårt att begripa att Czapski saknade tillgång till ett bibliotek. Långa passager ur romanen är citerade ordagrant, och händelser i författarens liv är återgivna med exakta datum. De litterära jämförelser som görs med Dostojevskij, Tolstoj, och Pascal ger intryck av att Czapskis minne, också vad gäller dessa författare, var osedvanligt gott. Medan Czapski talade satt officerarna hopträngda på pallar framför honom, med frost i skägget och med rufsigt hår. Deras uniformer hade stulits, och istället var de klädda i den ryska fångdräkten fufaika, en form av bomullssärkar, som täckts med snöslask och gyttja under den långa arbetsdagen. Ovanför dem hängde porträtt av Lenin, Marx och Stalin. Verksamheten betraktades som kontrarevolutionär, och somliga av Czapskis vänner deporterades till följd av sina föredrag. Ändå fortsatte berättandet. Kanske frågade sig Czapski emellanåt vad det var för mening med hans tillvaro i Grjazovets. Lidandet som hade drabbat honom var knappast begripligt. Barbarerna hade slutit pakt och ville förgöra inte bara honom och hans kamrater, utan hela den polska civilisationen. Landets västra delar skulle bli en del av det nationalsocialistiska Tyskland, och få sina ortsnamn germaniserade. De östra delarna skulle inlemmas i den kommunistiska maktsfären, och förvandlas till en lydstat under Kreml. Mot detta ställde Czapski Marcel Proust: den perfekta symbolen för allting de totalitära ville utrota; en sjuklig, homosexuell och judisk man som ägnade sitt liv åt att skriva en roman om sig själv, full av bilder och associationer. När vi tvekar på meningen med livet är det inte en rationell förklaring vi söker, utan en lindring av plågorna. Sådan lindring står att finna i Czapskis föreläsningar. Man behöver bara läsa mellan raderna: Vi är slagna i bojor och tvingade att arbeta. Vårt hemland är erövrat, och vi är förödmjukade. Men skönheten är evig, och undgår förstörelse. Den är svaret på lidandets problem. Vincent Flink Amble-Naess

Kan man finna livets mening i en bok? Marcel Prousts roman "På spaning efter den tid som flytt" är visserligen inte en utan sju böcker, men att de kan bära en människa genom krig och fångenskap visar Vincent Flink Amble-Naess i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. År 1924 reste den polske konstnären Jósef Czapski till Paris. Några år tidigare hade hans familjeförmögenhet exproprierats av den nybildade Sovjetunionen, men det gjorde honom inget. Han var en ung man, och bohemlivet passade honom utmärkt. Han var välutbildad och behärskade fyra språk flytande, däribland franska. Den tid han inte ägnade åt konstnärligt arbete gick därför åt till läsning. Medan han botaniserade i en av stadens boklådor fick han syn på en volym med titeln À la recherche du temps perdu, På spaning efter den tid som flytt, av Marcel Proust. Han köpte boken, och började läsa. Språket var alltför konstlat, tyckte han, och handlingen var alldeles för långsam. Det var inte förrän tre månader senare, då han plågades av olycklig kärlek, som Jósef plockade upp boken igen. Nu var han mottaglig för dess budskap: huvudpersonens förälskelse i den unga flickan Albertine, hans ansträngningar för att ta reda på var hon befann sig och hans svartsjuka som emellanåt tycktes angränsa till galenskap. Den sommaren insjuknade Czapski i tyfoid feber, och blev sängliggande i veckor. Under konvalescenstiden lät han sig uppslukas av verket. Vid tillfället för Czapskis upptäckt hade romanen ännu inte uppnått sin klassikerstatus. Bara två år tidigare hade författaren gått ur tiden, och det sista bandet Le temps retrouvé var ännu inte utgivet. När Czapski återvände till sitt hemland blev han den förste att presentera Prousts författarskap för en polsk publik. Intresset för romanen skulle kvarstå livet ut. 15 år senare utbröt krig mellan Tyskland och Polen. Året var 1939, och Czapski var 43 år gammal. Han och ett hundratal andra var satta att försvara en befästning vid staden Lwów från den tyska invasionen. Czapski hade knappt hållit i ett vapen, men eftersom han var adelsman fick han tjänstgöra som officer. Tids nog dök fienden upp, men det var inte bara Wehrmacht som angrep posteringen, utan även röda armén. Några månader tidigare hade Molotov-Ribbentrop-pakten trätt i kraft, som delvis i hemlighet hade slutits av Tysklands och Sovjets utrikesministrar. Stormakterna hade delat upp Polen mellan sig, och nu stod barbarerna vid porten. Enligt avtalet skulle tyskarna få landets fotsoldater att använda som slavar i sina läger, medan Sovjet skulle samla officerarna och avrätta dem. Mellan den 5 april och 5 maj år 1940 mördades över 20 000 män. Kropparna grävdes ner och täcktes med åkerjord. För att hemlighålla morden lät man plantera granar över massgravarna. Enligt vittnen var det inte nog för att dölja stanken av lik. Czapski och de andra officerarna Lwów tillfångatogs och förflyttades till ett övergivet kloster utanför den ryska staden Grjazovets. Av någon anledning avrättades de inte utan skulle hållas fångna där ändå tills alliansen mellan Stalin och Hitler slutligen sprack, och den polska armén återbildades för att tjäna kommunismen. Männen tvingades arbeta från morgon till kväll, i 40 graders kyla och i snöstorm. De fick inte veta något om omvärlden: Hade Warszawa fallit? Var deras kamrater vid liv? Skulle de få återse sina barn? Snart kom officerarna på en idé. För att hålla sig vid liv skulle de ägna kvällarna åt att föreläsa för varandra. De flesta av männen hade haft andra yrken innan kriget, och alla hade något att berätta. I den spartanskt inredda matsalen hölls föredrag om arkitekturhistoria, geografi och den europeiska folkvandringstiden. För Czapski var ämnesvalet enkelt. Han skulle berätta om Marcel Proust. Medan han tillfrisknade från en sjukdomsperiod fick Czapski tillåtelse att hålla sig inomhus och skrubba golven. Under arbetet började minnesbilderna från Prousts romanvärld sakta återvända. Han såg skådespelerskan Bermas pudrade ansikte, med ögonen som gnistrade som marmor; hertiginnan de Guermantes i sin röda aftonklänning och det blänkande rubinhalsbandet; författaren Bergotte med handen över bröstet, när han avlider i hjärtinfarkt framför Vermeers mästerverk Vy över Delft. I frånvaro av den förströelse som livet i frihet hade att erbjuda dagstidningar, böcker och teaterföreställningar blev minnet av romanen mera levande. Förvecklingarna i berättelsen framstod som mera verkliga för Czapski än både lägret och fångenskapen. Han dikterade sitt manuskript för en medfånge, som skrev ner det på papperslappar. Efter kriget gavs de ut i bokform. I sina föreläsningar målar Czapski upp bilden av Proust som ett ensamt geni. Författaren tillbringade 15 år till sängs i ett sovrum med väggar av kork. Han offrade sitt liv för skrivandet, liksom munken offrar sitt liv för Gud. Romanens handling presenteras i sammandrag, även om den mest kända passagen är utelämnad, den om madeleinekakan och lindblomsteet. Texten har en detaljrikedom som gör det svårt att begripa att Czapski saknade tillgång till ett bibliotek. Långa passager ur romanen är citerade ordagrant, och händelser i författarens liv är återgivna med exakta datum. De litterära jämförelser som görs med Dostojevskij, Tolstoj, och Pascal ger intryck av att Czapskis minne, också vad gäller dessa författare, var osedvanligt gott. Medan Czapski talade satt officerarna hopträngda på pallar framför honom, med frost i skägget och med rufsigt hår. Deras uniformer hade stulits, och istället var de klädda i den ryska fångdräkten fufaika, en form av bomullssärkar, som täckts med snöslask och gyttja under den långa arbetsdagen. Ovanför dem hängde porträtt av Lenin, Marx och Stalin. Verksamheten betraktades som kontrarevolutionär, och somliga av Czapskis vänner deporterades till följd av sina föredrag. Ändå fortsatte berättandet. Kanske frågade sig Czapski emellanåt vad det var för mening med hans tillvaro i Grjazovets. Lidandet som hade drabbat honom var knappast begripligt. Barbarerna hade slutit pakt och ville förgöra inte bara honom och hans kamrater, utan hela den polska civilisationen. Landets västra delar skulle bli en del av det nationalsocialistiska Tyskland, och få sina ortsnamn germaniserade. De östra delarna skulle inlemmas i den kommunistiska maktsfären, och förvandlas till en lydstat under Kreml. Mot detta ställde Czapski Marcel Proust: den perfekta symbolen för allting de totalitära ville utrota; en sjuklig, homosexuell och judisk man som ägnade sitt liv åt att skriva en roman om sig själv, full av bilder och associationer. När vi tvekar på meningen med livet är det inte en rationell förklaring vi söker, utan en lindring av plågorna. Sådan lindring står att finna i Czapskis föreläsningar. Man behöver bara läsa mellan raderna: Vi är slagna i bojor och tvingade att arbeta. Vårt hemland är erövrat, och vi är förödmjukade. Men skönheten är evig, och undgår förstörelse. Den är svaret på lidandets problem. Vincent Flink Amble-Naess

Nationalistspecial! Kim har nyöversatt Sovjets nationalsång. Ellen unnar nassarna att läsa Tegnér. Vi gör också ett stort nummer av att ett kommatecken fallit bort ur SvD, och problematiserar Hydraulic press channel-mannens frus lerfigurer.Punkterna i programmet: 43, 628Producent: Sally ErikssonAnsvarig utgivare: Ellen Theander

I dagens avsnitt bland annat: Vissa tecken på motstånd mot smittskyddstyranni världen över, Sverige konvergerar mot full coronakommunism som i övriga Europa, presstöd med små marginaler till Rättvisepartiet socialisternas tidning Offensiv, förhoppningar om amerikanska imperiets kollaps, franska demonstrationer mot ny lag som befaras leda till mer polisbrutalitet samt arvet från Romerska riket i Europa https://radio.bubb.la/sondag-20-december-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Jair Bolsonaro mer populär än någonsin vilket förvånar kritiker av hans hantering av coronaviruspandemin, brasilianska presidenten har tonat ner risker och uppmanat folket att möta viruset på manligt sätt samt menat att det är fjolligt att bära munskydd Anonym tjänsteman vid Storbritanniens smittspårningsmyndighet: Bristande intresse bland coronasmittade att aktivt delta i spårningsverksamhet försvårar möjligheterna att stoppa spridningen, 70% svarar inte på telefonsamtal, andra vägrar delta då de tror samtalen är bluff, stor besvikelse att befolkningen inte gör som den blir tillsagd Rättvisepartiet socialisternas tidning Offensiv säger sig sälja 399 lösnummer per vecka enligt ansökan till Myndigheten för press, radio och TV vilket är bäst i Sverige, enbart medlemmar och sympatisörer säljer tidningen som inte behöver rapportera de nummer som de inte fått sålt, de extra lösnumren ger extra bidrag från staten Pat Buchanan: 2020 kan bli året då USA:s imperium kollapsar under sina åtaganden när situationen på hemmaplan försvåras – situationen jämförlig med britternas i slutet av andra världskriget eller Sovjets i slutet av kalla kriget Tusentals demonstrerar i Paris för tredje lördagen i rad i protest mot lagförslag som förbjuder fotografering av poliser, aktivister menar att nya lagen skulle leda till mer polisbrutalitet, möts av kravallpolis och vattenkanoner Romersk mosaik från 400-talet upptäckt i Gloucestershire visar att sofistikerad romersk levnadsstandard upprätthölls långt efter att Storbritannien upphörde att vara del av Romerska riket, expert uppger sig vara chockerad av fyndet och beskriver det som oerhört betydelsefullt

1933 utvandrade familjen Eriksson Kalla från ett krisdrabbat Kiruna till hoppet i Kalevala i sovjetiska Karelen. För sjuåriga Alice blir det början på mardrömmen och en nästan 58 år lång kamp för att ta sig tillbaka till Sverige och släkten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

In de zomer van 1944 begon het Rode Leger aan een enorm offensief om de Duitsers uit Wit-Rusland te verdrijven. Het resultaat was één van de grootste militaire overwinningen uit de krijgsgeschiedenis. Legergroep Midden, één van de sterkste formaties in de Wehrmacht, werd aan stukken geslagen door de rode stormwals en bracht het Rode Leger tot aan de stadsgrenzen van de Poolse hoofdstad Warschau. Ook in het zuiden wisten de Sovjets de gehate Duitsers uit het laatste beetje Sovjet grondgebied te verdrijven. Gecombineerd met de invasie van Normandië, vormde de zomer van 1944 daarmee het moment waarop zelfs de grootste optimist aan Duitse zijde moest toegeven dat het nog maar een kwestie van tijd zou zijn alvorens de oorlog verloren was.Kijk voor ondersteunende afbeeldingen op www.wo2podcast.nl 

I epokens näst sista Trivialiskt pratar Molly och Martin om saker som flyter. Vi får besök av en gästexpert i form av Martin Stjernstedt, marinbiolog på Havets Hus! Han hjälper oss att reda lite i Mollys favorithavsdjur: Bläckfisken. Detta är också avsnittet när det slår slint i skallen på Martin eftersom han är en så usel förlorare! Han har tur att han är så skojig i alla fall den pojken. Lyssna på det här avsnittet om du letar efter flaskpostens historia, Kan Martin Myten (MOLLY EDITION), Sovjets relation till läsk och intervjun med den fantastiska bläckfiskexperten!

Het begint met een romance tussen Trump en een Tsjechoslowaakse. En eindigt met Trump in het Witte Huis. We kennen de relatie van Trump en de Russen vooral van de laatste vijf jaar. Maar Moskou had hem al veel eerder in het vizier en zag het ook wel zitten in een andere hoge Amerikaanse politicus om voor het eigen karretje te spannen.

Vi följer Raoul Wallenberg från de ödesdigra dagarna andra och tredje veckan i januari 1945, in i Sovjets ökända fängelsesystem och ut ur historien. Under resan skärskådar vi det svenska diplomatiska misslyckandet, den absurda sovjetiska ondskan och slutligen den amerikanska insatsen från och med sent 1970-tal. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hij verraadde de Britten, misleidde de Sovjets, ontsnapte uit de gevangenis en wordt beschouwd als de grootste verrader die het Westen ooit gekend heeft. En bovenal: hij was Nederlandse afkomst.   In zijn boek Verraad in Berlijn vertelt Steve Vogel het verhaal van een spionageoperatie van de CIA om tijdens de Koude Oorlog een tunnel onder de Berlijnse Muur door te graven om zo de Sovjets te kunnen afluisteren.   En in het centrum van deze onmogelijke operatie stond de uit Nederland afkomstige George Blake. 

Vi följer Raoul Wallenberg från de ödesdigra dagarna andra och tredje veckan i januari 1945, in i Sovjets ökända fängelsesystem och ut ur historien. Under resan skärskådar vi det svenska diplomatiska misslyckandet, den absurda sovjetiska ondskan och slutligen den amerikanska insatsen från och med sent 1970-tal. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi avslutade avsnitt ett i FollowTheMoneys sommarserie med att berätta om hur ryska oligarker sedan slutet på 90-talet tagit sin tillflykt till London, och hur samma stad de senaste 20 åren blivit en kuliss för ett flertal uppmärksammade spionmord och oförklarliga försvinnanden. En som i stället helt och hållet för egen maskin har tvingats att försvinna är Bill Browder. Den jagade finansmannen reste i motsatt riktning från London till Moskva för snart 30 år sedan i hopp om att finna guld när Ryssland öppnades upp efter Sovjets fall - och han fann det. Men vad som nästan lät för bra för att vara sant skulle också visa sig vara just det, och när allt kraschade samman fördes Bill Browder ut på en äventyrlig kamp mot Putins Ryssland. Vad var det egentligen som hände, och hur kom en hoper självutnämnt renhåriga nordiska banker att falla pladask från sina höga moralhästar och dras i smutsen? Det här är avsnitt två i FollowTheMoneys sommarserie om Bill Browder och de nordiska storbankerna, av och med programledare Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning. Dagens avsnitt är en berättelse om kommunistiska genier, girighet och om den största penningtvättshärvan i Europas historia.

Spanarna avsnitt 23 (ur Metropol) 1989-03-17: Jonas Hallberg: De förhatliga svordomarna. Jacob Dahlin: Sovjets nya öppenhet - sponsring, reklam, val, infotainment, välgörenhet, Greenpeace, avhoppare, Armenien, AIDS, Afghanistan. Helena von Zweigbergk: Mänsklighetens sista reklamkampanjer. Programledare Ingvar Storm och Niklas Levy. Spanarna har sänts sedan slutet på 80-talet och det här programmet är en sommarpodd ur Spanarnas arkiv!Vilka trender diskuterades då och vilka spaningar slog in? Här hör du ett av de absolut 25 första programmen ur Metropol från slutet av 80-talet.Spanarna avsnitt 23 (ur Metropol) 1989-03-17: Jonas Hallberg: De förhatliga svordomarna. Jacob Dahlin: Sovjets nya öppenhet - sponsring, reklam, val, infotainment, välgörenhet, Greenpeace, avhoppare, Armenien, AIDS, Afghanistan. Helena von Zweigbergk: Mänsklighetens sista reklamkampanjer. Programledare Ingvar Storm och Niklas Levy.INGVAR STORM OM DE 25 FÖRSTA PROGRAMMENMed stigande ålder kommer inte bara - förhoppningsvis - en viss mognad utan också ett överseende.Mycket av det som skedde i början, som genom åren kanske betraktats med ett generat leende (eller helst glömts bort) finner sin plats i den organiska utveckling man tycker sig ana i backspegeln och får därmed något försonande över sig.Jag vill gärna se de första halvårets program i det skenet. Ungefär som glimtar ur en experimentlaboratorium. Vi hade idén men svävade fortfarande på målet när det gällde tillämpningen.Detta är på intet sätt en kritik av panelen. Tvärt om! De var lysande och gjorde det bästa av de förutsättningar vi givit dem. Om det var några som svävade lite på målet så var det jag och Niklas. Men det ordnade upp sig med tiden.Premiärtrion (med en tredjedel av panelen var med på telefon (!)De tre första spanarna, Johan Helmertz, Staffan Dopping och Susanne Ljung inledde hösten 1988. I januari 1989 avlöste Jacob Dahlin, Jonas Hallberg och Helena von ZweigbergkSå, var så goda. Det var så här det började./Ingvar StormIngvar Storm - programledare och producent spanarna@sverigesradio.se

Spanarna avsnitt 23 (ur Metropol) 1989-03-17: Jonas Hallberg: De förhatliga svordomarna. Jacob Dahlin: Sovjets nya öppenhet - sponsring, reklam, val, infotainment, välgörenhet, Greenpeace, avhoppare, Armenien, AIDS, Afghanistan. Helena von Zweigbergk: Mänsklighetens sista reklamkampanjer. Programledare Ingvar Storm och Niklas Levy. Spanarna har sänts sedan slutet på 80-talet och det här programmet är en sommarpodd ur Spanarnas arkiv!Vilka trender diskuterades då och vilka spaningar slog in? Här hör du ett av de absolut 25 första programmen ur Metropol från slutet av 80-talet.Spanarna avsnitt 23 (ur Metropol) 1989-03-17: Jonas Hallberg: De förhatliga svordomarna. Jacob Dahlin: Sovjets nya öppenhet - sponsring, reklam, val, infotainment, välgörenhet, Greenpeace, avhoppare, Armenien, AIDS, Afghanistan. Helena von Zweigbergk: Mänsklighetens sista reklamkampanjer. Programledare Ingvar Storm och Niklas Levy.INGVAR STORM OM DE 25 FÖRSTA PROGRAMMENMed stigande ålder kommer inte bara - förhoppningsvis - en viss mognad utan också ett överseende.Mycket av det som skedde i början, som genom åren kanske betraktats med ett generat leende (eller helst glömts bort) finner sin plats i den organiska utveckling man tycker sig ana i backspegeln och får därmed något försonande över sig.Jag vill gärna se de första halvårets program i det skenet. Ungefär som glimtar ur en experimentlaboratorium. Vi hade idén men svävade fortfarande på målet när det gällde tillämpningen.Detta är på intet sätt en kritik av panelen. Tvärt om! De var lysande och gjorde det bästa av de förutsättningar vi givit dem. Om det var några som svävade lite på målet så var det jag och Niklas. Men det ordnade upp sig med tiden.Premiärtrion (med en tredjedel av panelen var med på telefon (!)De tre första spanarna, Johan Helmertz, Staffan Dopping och Susanne Ljung inledde hösten 1988. I januari 1989 avlöste Jacob Dahlin, Jonas Hallberg och Helena von ZweigbergkSå, var så goda. Det var så här det började./Ingvar StormIngvar Storm - programledare och producent spanarna@sverigesradio.se

Spanarna avsnitt 23 (ur Metropol) 1989-03-17: Jonas Hallberg: De förhatliga svordomarna. Jacob Dahlin: Sovjets nya öppenhet - sponsring, reklam, val, infotainment, välgörenhet, Greenpeace, avhoppare, Armenien, AIDS, Afghanistan. Helena von Zweigbergk: Mänsklighetens sista reklamkampanjer. Programledare Ingvar Storm och Niklas Levy. Spanarna har sänts sedan slutet på 80-talet och det här programmet är en sommarbonus ur Spanarnas arkiv! Vilka trender diskuterades då och vilka spaningar slog in? Här hör du ett av de absolut 25 första programmen ur Metropol från slutet av 80-talet. INGVAR STORM OM DE 25 FÖRSTA PROGRAMMEN Med stigande ålder kommer inte bara - förhoppningsvis - en viss mognad utan också ett överseende. Mycket av det som skedde i början, som genom åren kanske betraktats med ett generat leende (eller helst glömts bort) finner sin plats i den organiska utveckling man tycker sig ana i backspegeln och får därmed något försonande över sig. Jag vill gärna se de första halvårets program i det skenet. Ungefär som glimtar ur en experimentlaboratorium. Vi hade idén men svävade fortfarande på målet när det gällde tillämpningen. Detta är på intet sätt en kritik av panelen. Tvärt om! De var lysande och gjorde det bästa av de förutsättningar vi givit dem. Om det var några som svävade lite på målet så var det jag och Niklas. Men det ordnade upp sig med tiden. Premiärtrion (med en tredjedel av panelen var med på telefon (!) De tre första spanarna, Johan Helmertz, Staffan Dopping och Susanne Ljung inledde hösten 1988. I januari 1989 avlöste Jacob Dahlin, Jonas Hallberg och Helena von Zweigbergk Så, var så goda. Det var så här det började. /Ingvar Storm Ingvar Storm - programledare och producent  spanarna@sverigesradio.se

Het Beleg van Leningrad was een 900 dagen durende titanenstrijd met de geboorteplaats van de Sovjet-Unie als inzet. Waar de Duitsers de kracht misten om de stad in te nemen, slaagden de Sovjets er niet in het beleg op te heffen. Vele duizenden soldaten vielen aan beide zijden in de grootschalige offensieven die tussen de nazomer van 1941 en de winter van 1943/1944 rondom de stad woedden. In deze aflevering belicht ik het drama dat zich 900 dagen afspeelde.Voor ondersteunende afbeeldingen kunt u mijn website raadplegen: https://wo2podcast.wordpress.com 

Anna Achmatova var kärleksdiktens superstjärna åren före den ryska revolutionen. Efter det följde fyra decennier av hot, våld och mord henne när hon slogs för sin stolthet och sitt liv mot den brutala regimen. Idag hyllas hennes ord om sorgen världen över. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bröderna Brink går igenom turnéernas turné. Turnéen som aldrig tycktes ta slut där Maiden besökte ställen du aldrig hört talas om. Allt från Sovjets satellitstater, byar norr om polarcirkeln till bandets största spelning någonsin. Men det var också en turné som tog knäcken på folk och fick Nicko att ta ett dopp mitt i Rime of the Ancient Mariner. Hade Rod fått bestämma skulle nog turnéen fortsätta än.

Vad som dödade de nio skidåkarna i Djatlovpasset i februari 1959 har länge varit ett av de stora mysterierna. Den som hoppades att de fyra sista kropparna skulle kunna kasta ljus över situationen när de återfanns misstog sig. När de hittades i början av maj spädde de snarare på förvirringen. Utredningen hemligstämplades snabbt och med Sovjets fall blev händelsen känd för en omvärld hungrig på mystik. Allt från snömän till UFO:n har föreslagits, men en seriös svensk satsning kan ha knäckt nöten så sent som förra året. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet av EU-foripodden tar vi oss först an EU:s budget. Kan man säga att det är EU:s motsvarighet till Sovjets femårsplaner? Den där långtidsbudgeten som ingen riktigt förstår sig på. Varför är det dessutom så viktigt med tillräckliga rabatter för Sverige och hur rördes den där rabattsoppan ihop? I avsnittets andra del tar vi oss an lakritspipan. Skulle den verkligen förbjudas av EU och vem var den där EU som ville förbjuda den i sådana fall? Medverkande: Björn Bergström, Helena Landelius, Caroline Klamer och Marco Roman Loi.

Noen mennesker har levd liv som skriker etter å få en egen HBO-serie. I denne episoden presanterer Jonas og Martin fire personer som burde få det så fort som mulig. 1. Tarrare. Verdens sultneste, styggeste og mest illeluktende mann 2. Simo Häyhä. Mannen som nærmest egenhendig stoppet Sovjets invasjon av Finnland 3. Harald Hardråde. Leiesoldat, fra arabia i øst til Norge i nord. Konge av Norge og i følge han selv også Danmark og England 4.Gavrillo Princip. Sint gutt som forårsaket to verdenskriger.

In aflevering 7 van de Tweede Wereldoorlog Podcast begin ik aan een miniserie over de bondgenoten van Hitlers Duitsland. Naast Italië schaarde zich nog een aantal (vooral Oost-Europese) landen zich aan zijn zijde. Hoe verging het hen? Wat had de oorlog voor hen in petto? In aflevering 1: het Koninkrijk Bulgarije.Voor de tweede keer in 25 jaar schaarde Bulgarije zich in 1941 aan de zijde van Duitsland. Maar in plaats van zich volop in de strijd te storten, koos men ervoor aan de zijnlijn te blijven en pas in te grijpen wanneer de buit verdeeld werd. Zo kon Bulgarije zich van 1941 tot 1943 uitbreiden met omvangrijke gebiedsdelen. Maar in 1944 kwam dit spel ten einde: de Sovjets stonden voor de deur en kregen de Bulgaren de rekening gepresenteerd voor hun opportunisme.De Tweede Wereldoorlog Podcast wordt geproduceerd, geschreven en ingesproken door mij, Thomas Roode. Ik dank u hartelijk voor het luisteren en tot de volgende keer.Website: https://wo2podcast.wordpress.com/ 

Mediehuset Grönt anpassade allt för att presstöd - föll i granskning. SVT klippte bort intervju med Kajsa Norman. DN Kultur i faktabråk efter Tjernobyl-krönika. Svensken avslöjade Sovjetunionens bluff Anpassade allt - blir av med presstödet Hur långt får ett medieföretag anpassa sin verksamhet för att få ut maximalt presstöd? Och på vilka grunder bestämmer staten vem som ska få del av över en halv miljard i skattepengar? I flera månader granskade Myndigheten för press radio och tv Mediehuset Grönts utgivning. Och i förra veckan kom beskedet att två av företagets tidningar inte lever upp till kraven för presstöd. Nu ska miljoner betalas tillbaka och ett infekterat bråk har brutit ut mellan Mediehuset Grönts VD och myndigheten. Reporter: Therese Rosenvinge SVT klippte bort bokintervju efter faktafel Journalisten Eric Fichtelius intervjuade författaren Kajsa Norman om hennes bok En alldeles Svensk historia i programmet Politik i bokhyllan i SVT Forum. Boken, som är starkt mediekritisk, ifrågasätter vad man egentligen får säga offentligt i Sverige och varför det i media så länge var tyst runt sexövergreppen på musikfestivalen i Kungsträdgården. Och stämningen i studion, som brukar vara ganska avspänd, blev plötsligt en annan. Vad var det egentligen som hände? Reporter: Eskil Lundgren DN kultur backade efter kärnkraftskritik Med serien Chernobyl lyckades streamingtjänsten HBO sätta agendan på både kultur- och nyhetssidor under försommaren. Fiktionen har inte samma krav på att leverera korrekta fakta som nyhetsmedier. Men hur är det på kultursidorna? Tjernobylkatastrofen kunde ha hänt i Ringhals påstod kulturjournalisten Maria Schottenius På DN kultur i förra veckan. Hon fick omgående kritik. Jämförelsen höll inte, de två kärnkraftverken var helt olika konstruerade. Var ligger egentligen ribban för fakta och källkritik på  kulturredaktionerna? Reporter: Tonchi Percan Svensken som chansade - och avslöjade Sovjets bluff I den hyllade tv-serien Chernobyl beskrivs hur Sovjetunionen först försökte mörka omfattningen av olyckan. Men vad serien inte berättar är att det avgörande beviset på vad som faktiskt hänt - först kom från en svensk journalist. Christer Larsson, jobbade på 80-talet på Ny teknik och var med och startade dotterbolaget Space Media Network, när han plötsligt hamnade i världspolitikens centrum.  Reporter: Teo Kristjansson

Är han en underhållande superfilosof som kittlar medelklassen med kommunistiska slagord, eller har han något viktigt att säga? Petter Larsson och Mattias Svensson läser båda Slavoj iek "First as Tragedy, Then as Farce" i detta avsnitt från 2010. ESSÄ: Detta är texter där skribententerna reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribenternas egna. Avsnittet är från 2010. Petter Larssons: Uppfriskande och förvirrande om liberalismens kriser Hemma på väggen har vi ett vykort där det på tyska står ungefär att den som inte kan övertyga, kan åtminstone skapa förvirring. Jag vet inte varifrån citatet kommer, men det stämmer ganska bra på den slovenske filosofen Slavoj iek. I sin nya bok påstår han utan att blinka att framtidens kamp står mellan socialism och kommunism. Bara en sån sak. Boken heter First as Tragedy, Then as Farce, först som tragedi, sedan som fars. Det syftar på ett gammalt Marx-citat om hur historien upprepar sig. Här handlar det om liberalismen, som fick en första knäck i kriget mot terrorismen, när våra demokratiska ledare i snabb takt började upphäva just de rättigheter man ville försvara. En andra knäck kom med finanskraschen, där marknadsliberalismen dog som ekonomisk doktrin. Visst, de pratar fortfarande om marknadens välsignelser. Men samtidig öser de skattepengar över bankerna, tar över bilföretag och dammar av idén om en Tobinskatt. De tror inte längre på sin egen doktrin. Däri ligger det farsartade. Och vad är dessa statsingripanden om inte just ett slags socialism, frågar iek? Själv skulle jag inte kalla det socialism, utan estatism, eftersom socialism måste innehålla en politik för jämlikhet. Men strunt samma. I ljuset av finanskrisens räddningspaket åt kapitalet kan man inte längre låtsas att politik och ekonomi är olika saker. Det är det viktiga. Och just när detta sker, så står vänstern handfallen. Chansen att förvandla finanskrisen till revolution går oss ur händerna. Det är till denna fantasilösa och fega vänster iek riktar sig, inte bara med en utskällning, utan med ett förslag: bli kommunister igen. Jag blir alltid både misstänksam och upprymd när någon vågar ta det förbjudna ordet i mun. Att bara två årtionden efter Sovjets fall entusiastiskt proklamera kommunismens återkomst är ju ett djärvt tilltag. Å andra sidan så är det ju ofarligt just därför att det inte finns någon hotfull kommunistisk rörelse på riktigt. Man kommer undan som drömmare eller clown. Så vad menas? Ja, vi står inför fyra stora konflikter som marknadsliberalismen inte kan hantera: den ekologiska krisen, bioteknikens möjligheter att förändra människans natur, privatiseringen av intellektuell egendom och ett globalt apartheidsystem, där en majoritet av jordens befolkning inte behövs i produktionen. De tre första kan nog lösas med mer statsingripanden, tror iek. Att vara kommunist innebär helt enkelt att insistera på att det fjärde problemet  rättvisan  måste lösas samtidigt. Frågan om hur lämnas som vanligt därhän. Men han föreslår att vi ska tänka oss, att vi befinner oss i ett framtida globalt monstersamhälle av ekologisk kollaps, där miljarder fattiga hålls i schack med vapenmakt. Från den positionen ska vi anklaga våra förfäder, oss själva alltså, för att de inte gjorde något. Och sedan göra detta. Som i filmen Terminator, där kriget i framtiden avgörs genom att man sänder maskiner tillbaka i tiden för att ändra historien, för att nu använda en egen popkulturell liknelse. Ja, det är kanske mer förvirrande än övertygande, särskilt som han lägger mer krut på att berätta anekdoter än på att underbygga sina idéer med fakta. Men kanske är förvirring inte så dumt för den som vill bryta med de dagliga lögnerna om att allt kommer att fortsätta ungefär som vanligt och att det skulle duga gott. Petter Larsson   Mattias Svensson: Osminkad kommunistisk våldsporr som kultursidesvänstern går igång på Att läsa Slavoj iek känns lite som att ha kommit på kulturvänstern med byxorna nere. Generande, men också en inbjudan till skratt på deras bekostnad. Den slovenske superfilosofen, med DN kulturs Sverker Lenas ord, varnar redan i inledningen av sin bok First as Tragedy, Then as Farce för att den som likt undertecknad hyser vulgäruppfattningen att kommunismen genom sina över 100 miljoner dödsoffer skulle ha spelat ut sin roll inte ska läsa hans bok. Jag förstår honom. Boken är nämligen en farsartad predikan för de redan troende, som landar i den tragiska slutsatsen att kommunister ska utnyttja kriser för att etablera proletariatets diktatur i en extremt våldsam samhällsomdaning. Nu mer än någonsin, hävdar iek, behövs disciplinerande terror av samma slag som under Lenin och jakobinernas skräckvälde. Jo, det är sådan osminkad kommunistisk våldsporr som kultursidesvänstern går igång på och hyllar i eufemismer om att det är befriande att höra iek efterlysa disciplin, organisering och ledarskap för att citera Sverker Lenas recension. Lenas är bara en i mängden av akademiker och kulturskribenter som villigt omtolkar Zizeks brutalitet som en uppriktighet de själva inte riktigt vågar uttrycka, annat än som superlativer över författaren. Välviljan behövs om man ska få ihop ieks resonemang. Det här måste vara den enda bok om den nuvarande finanskrisen som helt missar att ta upp exempelvis Greenspans lågräntepolitik eller de halvstatliga bostadslåneföretagen Fannie och Freddie som bidragande till krisen. Och trots att iek med rätta gör sig lustig över de massiva miljardpaketen till misskötta banker, så är han i slutändan för dem. Radikaliteten inskränker sig till den hägrande revolutionen och jag vet över huvud taget inte när jag läste en tänkare som så flitigt helgarderar sig i alla dagsaktuella frågor. En sann vänster tar en kris på allvar som en chans som fullt ut måste utnyttjas, skriver iek. Det är också så han nyttjar finanskrisen. Den blir i ieks värld ett järtecken om liberalismens och tillväxttankens förestående kollaps, inte en tillfällig nedgång i tillväxt som vi upplevt många gånger i historien. På samma sätt varnar iek för ekologisk kris, kris för upphovsrätten och människor som separeras av murar och gränser. Definitivt mer eller mindre allvarliga problem, men iek har i stort sett ingen sakkunskap att bidra med eller några ambitioner att göra problemen intellektuellt hanterbara. Visst reser han vissa relevanta frågeställningar. Viktigast är den radikala kritiken av socialism i form av en ekonomiskt interventionistisk och nationalistisk välfärdsstat som öser miljarder över misskötta företag, bibehåller jordbruksstöd och spelar på rädsla för invandring.  Krishanteringen i många länder följer dessvärre detta mönster. Men medan liberalen mot detta hävdar friheten som mänsklig rättighet och universellt värde, är allt iek har att erbjuda tanken att hatet mot utlänningar borde ersättas av hatet mot kapitalister. Men liberalismen är omöjlig, hävdar iek och plockar fram de dubbla måttstockarna. Att vi som individer inte har full kunskap om hur det går när vi väljer väg i livet blir ett tillräckligt argument för att marknadens frihet och den liberala demokratin är förljugen. Några sidor senare medger han obekymrat att hans tänkta diktator inte heller har någon kunskap om vad det är för liv han med våld tvingar på alla sina undersåtar. Det stannar inte där. I vad som kan vara bokens ofrivilligt komiska höjdpunkt klagar samme man som vällustigt beskriver den nödvändiga terrorn, våldet och diktaturen under kommunismen, på pressen att i en välbärgad marknadsekonomi välja mjuk eller hård kudde på hotellrummet. Detta har en terroriserande dimension och fyller oss med existentiell oro. Så ser logiken ut i superfilosofens värld. På sin höjd och inte utan besvär lyckas han brotta omkull en och annan reklamslogan. Men det räcker uppenbarligen för att Sverker Lenas på DN kultur ska säga sig ha bevittnat ett vidunderligt, intellektuellt fyrverkeri och ett pärlband av lysande analyser. Frågan varför finanskrisen inte har lett till något uppsving för den intellektuella vänstern torde med detta vara besvarad. Mattias Svensson     Litteratur: Slavoj iek: First as Tragedy, Then as Farce (Verso Books, 2009)

Lars Gyllensten var en stridbar författare, hård kritiker av svenskt kulturliv, ständig sekreterare och senare avhoppare från Svenska akademien. Ulrika Knutson saknar hans självprövande hållning idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sverige är de förströddas land man älskar så ljumt, man hatar så grunt, man glömmer så fort vad som varit. Så inleder Lars Gyllensten sina memoarer, "Minnen, bara minnen". Det är det elakaste någon skrivit om kulturlivet i vårt land, sedan Strindbergs "Det nya riket". Massor av profiler slätrakas här. Gyllensten lindar inte in någonting. Sture Allén, som efterträdde honom som ständig sekreterare i Svenska Akademien, kallas redan i innehållsförteckningen för "prestigelysten myglare". Det är det snällaste som står om honom. Tal i egen sak förstås. Kritiken på sin tid, år 2000, gillade det inte. För mycket malört. Men han ville ha grälen till hävderna, särskilt de i  Akademien. På sjuttiotalet fick Eyvind Johnson och Harry Martinson dela på Nobelpriset. Att Akademien valt att belöna två av sina egna väckte reaktioner. Hånet ledde på sikt till att Martinson tog sitt liv, menar Gyllensten, som lägger skulden på Olof Lagercrantz och Sven Delblanc. 1989 vägrade Akademiens majoritet att protestera mot Iran, för dödsdomen mot Salman Rushdie. Motsättningarna ledde till att Gyllensten och Kerstin Ekman lämnade Akademien, följda av Werner Aspenström. Såren har inte läkt. Allt detta nämns i boken "Den glömde Gyllensten", av Thure Stenström, professor emeritus i litteratur i Uppsala. För den som vill lära känna berättaren och filosofen Lars Gyllensten ges här ett utmärkt tillfälle. Thure Stenström var god vän med författaren, som gick bort 2006. Lars Gyllensten föddes i Stockholm 1921. Han utbildade sig till läkare, och debuterade 1946 med diktsamlingen "Camera Obscura". Den gavs ut under pseudonymen Jan Wictor, och Gyllensten skrev den tillsammans med medicinarkollegan Torgny Greitz på skoj! Syftet var att parodiera fyrtiotalspoesins svulstiga bildspråk: Evangelium i boudoiren dold bakom sängomhängen pormaskplockning baddning av ögonen med eau-de-cologne  Den store Erik Lindegren skrev att poetens "intelligens var obestridlig" och även om Lindegren blivit lurad, så hade han ju rätt. Gyllensten återkom snart som seriös fyrtiotalist under eget namn. Han skrev mer än fyrtio böcker, romaner och essäer. Och även om han är en utpräglat idéburen författare, så spritter det i stilen. Han växlar lätt mellan sval ironi och drömsk surrealism. Enkla, nästan rara bilder, där minnet ligger som ett skrumpet äpple i barndomens verandafönster, möter grotesk och äckel. Vad är jaget? En säck med kött och dunster. Båda är oroväckande familjära med Döden, har inga problem med att se sitt eget ansikte under kistlocket. Thure Stenström kallar Lars Gyllensten en i god mening pubertal författare, som inte räds de stora livsgåtorna, som han återkommer till i mer än ett halvt sekel. Vill man roa sig kan man hitta beröringspunkter med den några år äldre Ingmar Bergman, av alla. De tillhör verkligen samma generation. Som gymnasister läser de Schopenhauer, ser lyckan gå över i leda; Hjalmar Bergman är bådas husgud. Båda skildrar sin borgerliga barndom med stor sensualism, där de smyger mellan smultronstället och skuggorna. Båda är oroväckande familjära med Döden, har inga problem med att se sitt eget ansikte under kistlocket. Båda är ironiskt förtjusta i begreppet melodram, använder det ofta. I slutet av femtiotalet lodar Gyllensten och Bergman verkligen i samma vatten. Guds tystnad dånar i deras verk. Författaren Gyllensten har bättre grepp om politik och diktatur än regissören Bergman någonsin haft. Gyllenstens roman Senatorn från 1958 präglas av Sovjets intåg i Ungern -56. Men under kritiken av auktoritära system och politisk förvillelse ligger en existentiell troskris som liknar Bergmans filmer vid samma tid. Till råga på allt heter Senatorn Antonin Bhör, mot Bergmans riddare Antonius Block, i "Det sjunde inseglet". Senator Bhör vittnar: "Jag gjorde vad jag kunde för min gud, och jag hade det ganska bra med honom. Men sedan alltför länge känner jag inte igen mig i honom mer. Han har inte mina drag, och jag har inte hans." Antonin Bhör landar i samma förlust, intighet och språklöshet, som Antonius Block när denne bara ser tomhet och skräck i den döende häxans blick på bålet. Ur hennes ögon möter varken Gud eller djävulen. Detta är ett dilemma för den sekulariserade nutidsmänniskan också, menar Lars Gyllensten. Själv ateist går han gärna i närkamp med det kristna idégodset men inte med hätskhet som dagens ateistiska fundamentalister. Jag tror inte på Gud, men jag tycker om honom, säger Gyllensten. Oavsett tro är det viktigt att lära känna årtusenden av kristet tänkande, som på djupet gestaltat människans  erfarenhet. Han tycker att vi gjorde oss urarva när vi högg av förbindelserna med katolsk kultur, och skriver syrligt: "En ängslig puritanism, en pryd provinsialism har blockerat våra källflöden från 1500 år av kristet skapande". Och oavsett tro, en värld där människan är alltings mått är dömd att torka ut, menar Gyllensten. Religionens språk behövs för att förstå människan, för att formulera en etik och för att utmana döden, en annan av Gyllenstens pubertala ödesfrågor. Själv medicinare var Gyllensten stenhård mot naturvetare och teknologer. De fick minsann inga intellektuella fribrev. Gyllensten var också  socialdemokraten som hatade nyvänstern. Döden har verkligen länge gått vid hans sida, och det tyngsta avsnittet i Thure Stenströms bok heter just Samtalet med de döda. I en av Gyllenstens finast romaner, "Palatset i parken" från 1970, blir vi turister på besök i dödsriket, barndomen är ett slags Hades. Att minnas är att sällskapa med de döda. Och Gyllenstens livslånga  följeslagare är döda filosofer med stil. Som Montaigne, som prövar jagets gränser och lånar sitt motto av Sokrates; "Att filosofera är att lära sig dö". Gyllensten nöjer sig inte med den godmodige Montaigne utan söker upp hans motståndare hundra år senare, 1600-talstänkaren Blaise Pascal. Även han skeptiker och stor stilist, men frommare och strängare. Pascal föraktar oss alla för att vi flyr tanken på döden med lättsinne och trams. Märk väl, detta säger han i en tid då lättsinnet var gud vid Ludvig XIVs hov. Galanteri var påbjudet. Radikalpessimisten Pascal fräser åt de parfymerade perukerna i Versailles: "Sista akten är blodig, hur vacker komedin än är i övrigt. Man kastar jord på huvudet, och ajöss med alltsammans!" Med Pascal anser Gyllensten att den moderna människan ägnar sig åt andefattiga distraktioner i stället för att ta livet och döden på allvar. Och hon gör det med gräslig arrogans, skryter med sin rationalitet, slår sig för bröstet utan täckning. Själv medicinare var Gyllensten stenhård mot naturvetare och teknologer. De fick minsann inga intellektuella fribrev. Gyllensten var också  socialdemokraten som hatade nyvänstern. Men när han gisslar kapitalismen låter han lika ettrig själv. Han hade verkligen modet att pröva inte bara sina motståndare, utan också sina egna premisser. När man läser Gyllenstens artiklar från sjuttiotalet undrar man om inte den stora glömskan snart är på väg att spy upp honom, särskilt när han talar om ekologi och demokrati. Den moderna industristatens rovdrift på resurser är anti-human och hotfull, inte välfärdsskapande som vi tror. Och de västerländska demokratierna lämnar mycket övrigt att önska. Makten ligger i händerna på små politiska och ekonomiska eliter, och de gamla social-liberala formerna för demokratisk styrning hämmas av teknokrater. Så skrev Gyllensten 1974, och griper rakt in i dagens debatt om populismen och hoten mot demokratin. Så hur glömd är Lars Gyllensten egentligen? Hans enorma  lärdom avskräcker många, det är sant, och ibland kan den gamle häcklaren av fyrtiotalspoesin bli rätt svulstig själv. Och hans hatretorik kan gott få vila i frid. Man kan också lite hädiskt fråga sig om det inte vore lika bra att gå direkt på Montaigne och Pascal, utan att ta omvägen om Gyllensten. Men vad vi saknar av Lars Gyllensten i dagens intellektuella klimat är att göra samhällsdebatt till en personlig fråga, inte bara ett spel. Han hade verkligen modet att pröva inte bara sina motståndare, utan också sina egna premisser. I döda filosofers sällskap  rannsakade han vår civilisation och sig själv. Det känns inte alls gammalmodigt, snarare uppfriskande. Ulrika Knutson, journalist och författare Litteratur Thure Stenström: Den glömde Gyllensten. Artos & Norma bokförlag, 2018.

1988 skrevs golfhistoria. Då öppnades det kommunistiska Sovjetunionens allra första golfbana – Tumba GC Moscow. Sven Tumba snuvade Robert Trent Jones på det prestigefyllda uppdraget. Till invigningen lyckades Sven Tumba locka med sig boxningens tungviktsvärldsmästare Mike Tyson och Pelé – en av fotbollens allra största legendarer. Hur gick det till? I Svensk Golf podcast får du höra hur golfen hamnade bakom järnridån. I studion: CM Hellsten, Jesper Johansson och Svensk Golfs före detta chefredaktör Anders Nordlund.

Sovjet hadde hemmelige byer som ikke fantes på kartet. En av disse er Ozeorsk. Fødestedet til Sovjets atomprogram og kanskje det stedet i verden hvor innbyggerne har blitt utsatt for mest radioaktiv stråling. I 2003 kom fire norske immunologer seg forbi vaktpostene og bak piggtrådgjerdet for å ta prøver. Resultatene var så sjokkerende at de faktisk aldri ble publisert.

Story: Die stumme Elisa ist während des Kalten Krieges in einem Hochsicherheitslabor der amerikanischen Regierung angestellt, wo sie einsam und isoliert ihrer Arbeit nachgeht. Doch als sie und ihre Kollegin und Freundin Zelda ein streng geheimes Experiment entdecken, das in dem Labor vorangetrieben wird, ändert sich Elisas Leben für immer. Sie freundet sich mit dem mysteriösen Fischwesen an, das dort in einem Tank gefangen gehalten wird. Ihre Gefühle für die Kreatur werden immer intensiver und zusammen mit ihrem Nachbarn Giles fasst sie schließlich den Entschluss, den Amphibienmann aus den Händen der Regierung zu befreien – allerdings steht die Liebe unter keinem guten Stern, denn nun wird das Paar gnadenlos vom Militär und dem Laborleiter Strickland gejagt, die das außergewöhnliche Geschöpf und seine heilenden Kräfte bei einem Kriegsausbruch gegen die Sovjets einsetzen wollen... Kinostart: 15.02.2017 (Twentieth Century Fox of Germany GmbH) The Shape Of Water Genre: Drama, Thriller, Lovestory, Horror, Abenteuer, Fantasy Land: USA 2017 Laufzeit: ca. 123 Min. FSK: 16 Regie: Guillermo del Toro Drehbuch: Vanessa Taylor Kamera: Dan Laustsen Musik: Alexandre Desplat Produzenten: Guillermo del Toro, David Greenbaum Mit Sally Hawkins, Octavia Spencer, Michael Shannon, Richard Jenkins, Michael Stuhlbarg, David Hewlett, Doug Jones, ... https://youtu.be/kBww-KtoDSY

Story: Die stumme Elisa ist während des Kalten Krieges in einem Hochsicherheitslabor der amerikanischen Regierung angestellt, wo sie einsam und isoliert ihrer Arbeit nachgeht. Doch als sie und ihre Kollegin und Freundin Zelda ein streng geheimes Experiment entdecken, das in dem Labor vorangetrieben wird, ändert sich Elisas Leben für immer. Sie freundet sich mit dem mysteriösen Fischwesen an, das dort in einem Tank gefangen gehalten wird. Ihre Gefühle für die Kreatur werden immer intensiver und zusammen mit ihrem Nachbarn Giles fasst sie schließlich den Entschluss, den Amphibienmann aus den Händen der Regierung zu befreien – allerdings steht die Liebe unter keinem guten Stern, denn nun wird das Paar gnadenlos vom Militär und dem Laborleiter Strickland gejagt, die das außergewöhnliche Geschöpf und seine heilenden Kräfte bei einem Kriegsausbruch gegen die Sovjets einsetzen wollen... Kinostart: 15.02.2017 (Twentieth Century Fox of Germany GmbH) The Shape Of Water Genre: Drama, Thriller, Lovestory, Horror, Abenteuer, Fantasy Land: USA 2017 Laufzeit: ca. 123 Min. FSK: 16 Regie: Guillermo del Toro Drehbuch: Vanessa Taylor Kamera: Dan Laustsen Musik: Alexandre Desplat Produzenten: Guillermo del Toro, David Greenbaum Mit Sally Hawkins, Octavia Spencer, Michael Shannon, Richard Jenkins, Michael Stuhlbarg, David Hewlett, Doug Jones, ... https://youtu.be/kBww-KtoDSY

De laatste aflevering van een 5-delige reeks waarin auteur en Rusland kenner Johan de Boose de Russische geschiedenis induikt. Het verhaal van Rusland en zijn vele revoluties. Van Ivan De Verschrikkelijke tot Lenin. April 1917. Tsaar Nicolaas de II is afgezet en aan de macht is nu een voorlopige regering. Die bestaat enerzijds uit de chique heren van de Doema, de vertegenwoordigers van de bourgeoisie, en anderzijds de Sovjets (de bolsjewieken en de mensjewieken). Maar nog steeds gaat het slecht met Rusland: de oorlog woedt nog volop, de bevolking lijdt honger en in het leger word er massaal gedeserteerd. Er is nood aan een nieuwe visie en vooral aan kordaat leiderschap. En dan : op 3 april 1917 arriveert Lenin in het Finlandstation van Sint-Petersburg na jaren in ballingschap te hebben doorgebracht.

Wir sind dann mal weg: Norwegens Regierung hat genug vom UKW Radio und schaltet die Sender der landesweiten Programme bis zum Jahresende ab. DAB heißt der digitale Nachfolgestandard, der jetzt die Hörer mit Rundfunk versorgen soll. Ein kontrovers Diskutiertes Thema im Spannungsfeld zwischen poltischem Willen, dem öffentlich-rechtlichem Rundfunk und den lokalen Privatradios heute bei uns. Wir sind dann auch mal weg: Australien beendet zum Monatende seine Inlandsversorgung auf Kurzwelle. Damit droht Menschen, die im Outback des Northern Territory leben der komplette Verlust des Radioempfangs. „Gar nicht so schlimm“ sagt die Australien Broadcast Corporation – „Ein Skandal“ sagen die Betroffenen. Wir liefern die Argumente beider Lager. Politische Indoktrinierung und Bevölkerungsinformation über Lautsprecheranlagen – das kennt man heutzutage nur noch aus Nordkorea. Aber auch in Leipzig hat es ein solches System gegeben. Etabliert durch die Sovjets nach 1945 war der Stadtfunk Leipzig ein wichtiges Instrumentarium zur Meinungsbildung und spielte gerade in der Zeit der Wende eine besondere Rolle. Ein Portrait. Rundfunk aus Indonesien in Deutsch. Wir sprechen mit Setiorini Tangkere vom Auslandsdienst aus Jarkata über die täglichen Sendungen in deutscher Sprache.

I avsnitt 25 av podden får vi en mycket intressant resa i underrättelsevärlden där gästen i studion är Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, författare och historiker. Agrell är internationellt erkänd inom sitt fält och är aktuell med boken Stora sabotageligan, som är den första boken med fokus på Sovjets sabotagenätverk i Sverige före och under andra världskriget. Wollweber-ligan, Stig Wennerström och personliga möten är bara ett axplock av de ämnen som berörs i detta avsnitt.

Ett hjärtligt och fint möte med Stefan Sundström en mångsysslare av rang som fått många fina utmärkelser och alltid har något bra att säga med sina texter och sin musik. Vi pratar om Stones, Kjell Höglund, Anders F, turnéminnen, inspelningar med Anders Burman, Västerbrokören, Sovjets nationalsång mm. Vi lirar Stefan-låtar live i studion varav en är den helt nya låten ”Kikarn bakofram”. Lyssna på Stefan! /Martin Länk till programmet: https://soundcloud.com/jagspelarforlivet/021-stefan-sundstrom Inspelat på Bergsgatan 53, Stockholm Producent: Martin Frontman Andersson Signaturmelodi: The Ballroom Band - For the taste of her lips Övrig musik: Stefan Sundström - Om jag kommer up till Jesus (LIVE) Stefan Sundström - Fisk i en skål (LIVE) Stefan Sundström - Kikarn bakofram (LIVE) Stefan Sundström - Amors Pilar (LIVE) Medverkande: Stefan Sundström - sång & gitarr Pelle Andersson - keyboard Clas Lassbo - kontrabas Martin Frontman Andersson - gitarr & kör Länk till musik & artister som nämns i programmet. https://open.spotify.com/user/martin_frontman/playlist/2CCXcD6wbvFfn2AiRDulA0 Foto: Hasse Lindén Tack till: Stefan Sundström, Clas Lassbo, Pelle Andersson, Hasse Lindén & Afshin Tahmoury Följ oss: facebook.com/jagspelarforlivet Instagram.com/jagspelarforlivet www.acast.com/jagspelarforlivet #Jagspelarförlivet #JagSpelarForLivet

Sportbibelns Bjure & Erland träffar Tre Kronor-legendaren Thomas Rundqvist för ett samtal om de stora landslagsframgångarna, Sovjets dominans på 80-talet och mycket, mycket mer.

Varför var Sjostakovitj så nervöst kedjerökande? Jo som Sovjets främsta kompositör hade han starka skäl till fruktan, rentav för sitt liv. Det satte spår i hans musik. Programledare är Camilla Lundberg och Carl Tofft.

Miljöpartiets värsta vecka, Turkiets många kriser, jakten på jihadister i Sverige, Prince sedd av en annan multibegåvad musiker, krönikör Nina Björk, panelen. Timme 2: Om kärnkraft, Sovjets barnbarn i Baltikum, satir med Public Service, val i Serbien, Hashtag-kampanjer och ett kåseri av Carl Johan De Geer.

Neonmuseet i Warszawa i Polen är en slags sista viloplats för en tid då socialismen delade Europa. På den östra sidan av järnridån fanns drömmar om vacker neon som ska lysa upp och göra städerna vackrare. Men efter Sovjets fall skrotades projektet att "neonisera" städerna och skyltarna plockades ner.

Ungersk kamp för frihet från Sovjets inflytande under det kalla kriget See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

FÖRFATTARE. Det var inte meningen att min bokserie skulle ta så här lång tid, men livet kom i vägen. Liza Marklund öppnar sitt Sommarprogram med att påminna lyssnarna om hur oerhört länge sen det var 1997: Sverige var en stormakt i tennis, världen oroade sig för millenniebuggen (dvs att alla datorer skulle krascha) och internet var modemuppringt. 1997 var också året då Liza Marklund sa upp sig från sitt tv-jobb för att börja skriva böcker. I Sommar i P1 berättar hon om allt som gjorde att bokprojektet drog ut på tiden: vännen Anna Lindh som mördades, allt pratande som framgångsrikt romanskapande kräver, engagemang för Unicef och hotade kvinnor. Och dotterns cancer. Vi får också veta att det inte finns kriminalromaner i diktaturer, hur det är att leva under hot från näthatare, samt att det är svårt för en feminist att sälja böcker i Dayton, Ohio. Musikaliskt innehåller Liza Marklunds mer udda inslag som Sovjets nationalsång och Ultima Thule. Om Liza Marklund Författare, 52 år. Född och uppvuxen i Pålmark, Piteå, bosatt i Marbella och Stockholm. Har sålt 15 miljoner böcker på drygt 30 språk. Författarskapet handlar mycket om mordgåtor, men också om utsatta, misshandlade kvinnor och om jämställdhet. I sommar kommer den allra sista boken om journalisten Annika Bengtzon, som inte bara var en av Sveriges första kvinnliga huvudkaraktärer i krimgenren utan också lärt läsarna mycket om livet på en tidningsredaktion. Parallellt med författarskapet har hon också gjort sig känd som kontroversiell debattör. Liza Marklund har varit Sommarvärd 1999. Producent: Henrik Johnsson

Jevgenij Svetlanov (1928-2002) var en af Sovjets vigtigste dirigenter med en evne til at formidle musikken med stor autoritet og følelsesmæssig tyngde. Hør ham her med den engelske alt Janet Baker på toppen af sin karriere. Brahms: Symfoni nr. 3. Chausson: Poème de l'amour et de la mer. Debussy: La Mer. Janet Baker, alt. London Symfoniorkester. Dirigent: Jevgenij Svetlanov. (Koncert i London, 17. april 1975). Vært: Rie Koch.

Inför episod 8 har David slagits mot illasinnade pingviner i Super Adventure Island medan Nor har krupit runt med ångestpåslag i Sovjets mörka djungler i Metal Gear Solid 3. Vidare berättar vi om Brian K. Vaughans Saga och varför Gone Home är ett av de senaste årens viktigaste spel. Avslutningsvis levererar Linus enligt tradition ett rykande […]

Fördjupningsreportage. Expressen dokument ges ut varje dag och är en inläst version av "Expressen dokument" som finns varje dag i tidningen. Uppläsare är Johan Bengtsson. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

UD feirer Sovjets strålende fortid med Medvedev og co i Tsjernobyl! 25-års jubileet må selvfølgelig ikke glemmes.USA bekrefter at man får resultater av tortur. Selv om kun 150 av de 780 fangene på Guantanamo var uskyldige. Vi svinn må selv en 71-årig revmatisk diabetiker med prostatakreft tåle. Men spørsmålet gjenstår: Hadde han (som Troels!) en Casioklokke som er det sikre tegnet på at du er terrorist fra Al-Qaida...?Sjokkerende nyheter fra USA: Obama ER surferdude fra Hawaii! Og Donald Trump som tvilte på dette da og sier at De Niro er dum!Dette ble sendt på Radio Nova FM 99,3 på onsdag den 27.4.2011 kl. 11.03-12.00. Last ned / Lytt herps. Sign opp via iTunes!